Regeringens proposition
1994/95:150

Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1995/96, m.m.
(kompletteringsproposition)

Prop.

1994/95:150

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen avger regeringen
härmed sitt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1995/96.

Stockholm den 18 april 1995

Mona Sahlin

Göran Persson

(F inansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96 som avser en 18 mån-
aders period som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med
hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som
utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad
beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningarna
visar att budgetunderskottet för budgetåret 1994/95 minskar med 31
miljarder kronor jämfört med vad som beräknades i årets budgetpro-
position. Alltså förutses nu ett underskott om 160,9 miljarder kronor.
Statens lånebehov beräknas till 192,4 miljarder kronor.

Förbudgetåret 1995/96, 18 månader, beräknades i budgetpropositionen
ett underskott på statsbudgeten om 243,4 miljarder kronor. De nya
beräkningarna visar ett underskott på 213,6 miljarder kronor. Statens
lånebehov för samma tidsperiod beräknas till 198,7 miljarder kronor.

I denna propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin
bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1994/95:100) förelagt Prop. 1994/95:150
riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96. I de delar
där förslaget innehöll endast beräknade anslagsbelopp har regeringens
förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen -
förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt
förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret
i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag lämnas i förevaran-
de proposition, i vilken regeringen redovisar sin bedömning av den
ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Till den reviderade
finansplanen finns fogad en reviderad nationalbudget. Det reviderade
förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 upptar såväl förnyade
beräkningar av inkomstitlama, som en sammanställning av de anslagsför-
ändringar som regeringen föreslagit efter budgetpropositionen och de
förslag om ytterligare utgiftsanslag som läggs fram i denna proposition.
I sammanhanget tar regeringen även upp vissa frågor som har samband
med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som bör
behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte.

Regeringens förslag och bedömningar redovisas närmare i propositionens
bilagor enligt följande förteckning:

Bilaga 1      Reviderad finansplan m.m.

Bilaga 2      Statschefen och Regeringen (första huvudtiteln)

Bilaga 3      Justitiedepartementet (andra huvudtiteln)

Bilaga 4      Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)

Bilaga 5      Socialdepartementet (femte huvudtiteln)

Bilaga 6      Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)

Bilaga 7      Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)

Bilaga 8      Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtitlen)

Bilaga 9      Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)

Bilaga 10     Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)

Bilaga 11      Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln)

Bilaga 12     Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)

Bilaga 13      Civildepartementet (trettonde huvudtiteln)

Bilaga 14     Miljödepartementet (fjortonde huvudtiteln)

Prop. 1994/95:150

REGERINGENS FÖRSLAG TILL

REVIDERAD STATSBUDGET

FÖR BUDGETÅRET

1995/96

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1995/96 Prop. 1994/95:150

Inkomster

Budget-
propositionen
1000-tal kr.

Senare
ändringar
1000-tal kr.

Summa
1000-tal kr.

Skatter

674 862 345

+ 9 770 378

684 632 723

Inkomster av statens verksamhet

28 763 530

+ 6 074 847

34 838 377

Inkomster av försåld egendom

30 700

+   50 000

80 700

Återbetalning av lån

9 424 809

93 990

9 330 819

Kalkylmässiga inkomster

-2 886 000

+ 840 649

-2 045 351

Bidrag m.m. från EU

8 652 000

+  911 000

9 563 000

Extraordinära medel från EU

6 100 000

-

6 100 000

Summa

724 947 384

+ 17 552 884

742 500 268

Underskott

213 642 157

956 142 425

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1995/96 Prop. 1994/95:150

Utgifter

Budget-
propositionen
1000-tal kr.

Senare
ändringar
1000-tal kr.

Summa
1000-tal kr.

Statschefen och regeringen

2 811 560

+   74 652

2 886 212

Justitiedepartementet

29 157 687

+   37 875

29 195 562

Utrikesdepartementet

23 944 183

+   90 580

24 034 763

Försvarsdepartementet

64 071 737

-

64 071 737

Socialdepartementet

271 653 103

- 9 530 000

262 123 103

Kommunikationsdepartementet

36 365 377

-   412 500

35 952 877

Finansdepartementet

118 467 710

+12 948 502

131 416 212

Utbildningsdepartementet

58 915 917

- 1 712 759

57 203 158

Jordbruksdepartementet

17 281 526

+ 60 000

17 341 526

Arbetsmarknadsdepartementet

132 124 301

+ 4 703 052

136 827 353

Kulturdepartementet

6 916 644

37 500

6 879 144

Näringsdepartementet

50 575 177

-   249 069

50 326 108

Civildepartementet

4 168 001

-   131 364

4 036 637

Miljödepartementet

2 735 511

77 701

2 657 810

Riksdagen och dess myndigheter

1 189 223

-

1 189 223

Räntor på statsskulden, m.m.

129 000 000

+ 3 000 000

132 000 000

Oförutsedda utgifter

1 000

-

1 000

Summa:

949 378 657

8 763 768

958 142 425

Minskning av anslagsbehållningar

3 000 000

-2 000 000

1 000000

Beräknat tillkommande utgifts-
behov, netto

16 000 000

-19 000 000

-3 000000

Summa:

968 378 657

-12 236 232

956 142 425

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1995/96 Prop. 1994/95:150

1995/96

Tusental kronor

1000 Skatter:

684 632 723

1100 Skatt på inkomst:
103 466 000

1110 Fysiska personers inkomstskatt:

1111 Fysiska personers inkomstskatt
varav:   inkomster1

utgifter

1120 Juridiska personers inkomstskatt:

1121 Juridiska personers inkomstskatt

1123 Beskattning av tjänstegruppliv

1130 Ofördelbara inkomstskatter:

1131 Ofördelbara inkomstskatter

34 133 000

34 133 000

561 652 000

527 519 000

60 475 000

58 525 000

1 950 000

3 318 000

3 318 000

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsavgift

1144 Lotteriskatt

5 540 000

900 000

0

0

4 640 000

1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter:

248 056 000

varav:   inkomster

399 609 000

utgifter2

151 553 000

1211 Folkpensionsavgift

61 456 000

1221 Sjukförsäkringsavgift

58 560 000

1231 Bamomsoigsavgift

0

1241 Utbildningsavgift

0

1250 Övriga sociala avgifter, netto:

62 130 000

varav:   inkomster

202 240 000

utgifter

140 110 000

1251 Tilläggspensionsavgift, netto

9 648 000

varav:   inkomster

137 829 000

utgifter

128 181 000

1252 Delpensionsavgift

0

varav:   inkomster

2 101 000

utgifter

2 101 000

'Huvudsakligen utbetalningar till kommuner

2Huvudsakligen utbetalningar till fonder

Prop. 1994/95:150

1995/96

Tusental kronor

1253 Arbetsskadeavgift, netto

varav:   inkomster

utgifter

1254 Arbetsmarknadsavgift

1255 Arbetarskyddsavgift, netto

1256 Lönegarantiavgift

1257 Sjöfolkspensionsavgift, netto

varav:   inkomster

utgifter

1260 Allmänna egenavgifter:

1261 Allmän sjukförsäkringsavgift

1262 Allmän pensionsavgift, netto

varav:   inkomster

utgifter

1281 Allmän löneavgift

1291 Särskild löneskatt

14 231 000

9 779 000

49 000

49 000

11 443 000

11 443 000

4 452 000

44 211 000

1 754 000

2 065 000

0

40 734 000

40 734 000

0

15 481 000

9 695 000

1300 Skatt på egendom:

25 370 723

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 Fastighetsskatt

14 725 723

0

14 725 723

1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

2 925 000

2 853 000

72 000

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1 770 000

1 575 000

195 000

1340 Övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt

5 950 000

5 950 000

1400 Skatt på varor och tjänster:

307 740 000

1410 Allmänna försäljningsskatter:

187 523 000

1411 Mervärdesskatt

187 523 000

1420,1430 Skatt på specifika varor:

103 742 600

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

3 460 000

1424 Tobaksskatt

11 874 000

1425 Skatt på spritdrycker

9 075 500

1995/96

Prop. 1994/95:150

Tusental kronor

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på maltdrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

1431 Särskild skatt på el.kraft från kärnkraftverk

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:

1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster:

1452 Skatt på annonser och reklam

1454 Skatt på spel

1460 Skatt pä vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1470 Skatt på import m.m.:

1471 Tullmedel

1472 Övriga skatter m.m. på import

1473 Jordbruks- och sockeravgifter

1480 Övriga skatter på varor och tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning
och inleverans av motsvarighet till statlig skatt

2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets
garantiverksamhet

4 352 300

5 028 300

66 766 000

500

857 000

2 230 000

99 000

200 000

200 000

1 554 300

1 457 300

97 000

5 607 300

5 607 300

8 788 800

8 064 600

3 300

720 900

324 000

324 000

34 838 377

9 093 036

647 800

0

243 000

346 000

58 800

377 000

377 000

1995/96

Prop. 1994/95:150

Tusental kronor

2725 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka
det finansiella systemet

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2150 överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av fastighetsförvaltning:

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån:

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån

2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk

2330 Räntor på bostadslån:

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsöijning
för mindre bemedlade barn rika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier
och garantilån för studera

2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

2350 Räntor på energisparlån:

2351 Räntor på energisparlån

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner:

2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering

O

5 500 000

5 500 000

2 568 236

1 601 158

967 078

6 051 230

92 841

7 000

115

50

6

83 345

2 325

5 190 125

5 184 500

125

5 500

44 650

150

44 500

168 497

168 497

6 000

6 000

Prop. 1994/95:150

1995/96

Tusental kronor

2370 Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar

267 730

267 730

2380,2390 Övriga ränteinkomster:

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån

2385 Ränteinkomster på lån for studentkårslokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken

281 387

0

45

9 750

40

900

10 800

199 852

60 000

2400 Aktieutdelning:

4 130 000

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

4 130 000

4 130 000

2500 Offentligrättsliga avgifter:

7 917 860

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter

2519 Koncessionsavgift på televisionens område

2521 Avgifter till granskningsnämnden

2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram

2524 Bidrag för arbetsplatsintroduktion

2525 Finansieringsavgift från Arbetslöshetskassor

2526 Utjämningsavgift från Arbetslöshetskassor

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- & registreringsväsendet

2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register

2532 Avgifter vid kronofogdenmyndighetema

2534 Avgifter för körkort och motorfordon

2535 Avgifter för statliga garantier

2536 Lotteriavgifter

2537 Miljöskyddsavgift

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel

2539 Täktavgift

2541 Avgifter vid Tullverket

2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen

2544 Avgifter för Alkoholinspektionens verksamhet

761 345

416 000

6 927

15 500

460 000

1 821 600

63 800

10 600

5 555

256 100

0

1 275 000

926 801

36 676

30 510

75 373

592 279

45 000

86 389

6 500

31 700

10

Prop. 1994/95:150

1995/96

Tusental kronor

2545 Närradioavgifter

5 400

2546 Lokalradioavgifter

178 000

2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet

162 800

2548 Avgifter for finansinspektionens verksamhet

151 500

2549 Avgifter för provning vid riksprovplats

0

2551 Avgifter från kärnkraftverk

256 011

2552 Övriga offentligrättsliga avgifter

240 494

2600 Försäljningsinkomster:

2624 Inkomster av uppbörd av felparkerings- avgifter

2625 Utförsäljning av beredskapslager

2626 Inkomster vid Banverket

1 562 480

91 352

534 420

936 708

2700 Böter m.m.:

1 379 771

2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter

2712 Bötesmedel

2713 Vattenföroreningsavgift m.m.

2714 Sanktionsavgifter m.m.

764 099

611 404

168

4 100

2800 övriga inkomster av statens verksamhet:

4 704 000

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

2812 Återbetalning av lönegarantimedel

4 404 000

300 000

3000 Inkomster av försåld egendom:

80 700

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:

50 000

3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter
och maskiner:

0

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader
och maskiner:

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.

3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter

50 000

0

50 000

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

1 000

1 000

11

1995/96

3300 övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegendom

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4120 Återbetalning av jordbrukslån:

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslån Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostadsförsöijning för
mindre bemedlade bamrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, boverket

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av eneigisparlån

4500 Återbetalning av övriga lån:

4514 Återbetalning av lån för studentskårlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag

4517 Återbetalning från Portugal fonden

Prop. 1994/95:150

Tusental kronor

29 700

29 700

9 330 819

195 137

40 338

40 338

154 799

366

400

18

143 857

1 958

8 200

4 512 520

4 500 000

520

12 000

3 886 120

120

3 000

3 883 000

360 000

360 000

377 042

260

9 500

2 800

0

12

Prop. 1994/95:150

1995/96

Tusental kronor

4519 Återbetalning av statens bosättningslån                                     0

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder                 150

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor                         300 000

4526 Återbetalning av övriga lån                                           64 332

5000 Kalkylmässiga inkomster:

-2 045 351

5100 Avskrivningar och amorteringar:

1 476 649

5120 Avskrivningar pä fastigheter:

5121 Avskrivningar på fastigheter

566 649

566 649

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkostnader

900 000

900 000

5140 Övriga avskrivningar:

5144 Avskrivningar på forrådsanläggningar förcivilt totalförsvar

10 000

10 000

5200 Statliga pensionsavgifter:

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

-3 522 000

- 3 522 000

6000 Bidrag m.m. från EU

9 563 000

6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond:

7 038 000

6110 Bidrag från EGs jordbruksfonds garantisektion:

6111 Arealbidrag och trädersättning

6112 Miljöstöd

6113 Interventioner

6114 Exportbidrag

6115 Djurbidrag

6119 Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion

6 748 000

3 800 000

315 000

1 125 000

900 000

600 000

8 000

6120 Bidrag frän EGs jordbruksfonds utvecklingssektion:
6121 EG-finansierade struktur- och regionalstöd inom
jordbrukssektorn

6200 Bidrag till EG:s fiskefond:

6211 Bidrag från EG:s fiskefond

290 000

290 000

80 000

80 000

13

Prop. 1994/95:150

1995/96

Tusental kronor

Bidrag från EG:s regionalfond:

888 000

6311 Bidrag från EG:s regionalfond

888 000

Bidrag från EG:s socialfond:

1 557 000

6411 Bidrag från EG:s socialfond

1 557 000

Övriga bidrag från EG:
6911 Övriga bidrag från EG

0

0

Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten:

6 100 000

7111 Återbetalning avseeende avgiften
till gemenskapsbudgeten

6 100 000

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER

742 500 268

14

Specifikation av förändringar i utgiftsanslag för budgetåret ProP- 1994/95:150
1995/96 i förhållande till förslagen i budgetpropositionen

1 000-tal kronor

Huvudtitel, anslag

Beräknat

Senare förslag eller beslut

Förändring

belopp

Ökning (+)

budget-

Propositio-     Anslags-

Minskning(-)

proposi-

nens eller      belopp

tionen

skrivelsens

nummer

/. Statschefen och regeringen

Regeringskansliet m.m., ramanslag

Summa

2 704 095

2 704 095

150

2 778 747

2 778 747

+

+

74 652

74 652

II. Justitiedepartementet

Kampanjkostnader m.m. för val till

Europaparlamentet, reservationsanslag

0

150

30 000

+

30 000

Domstolarna m.m., ramanslag

3 822 817

150

3 830 692

+

7 875

Summa

3 822 817

3 860 692

+

37 875

III. Utrikesdepartementet

Utrikesförvaltningen, ramanslag

2 666 663

150

2 710 363

+

43 700

Utredningar m.m., reservationsanslag

15 809

150

30 809

+

15 000

Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag

1 341 948

150

1 352 808

+

10 860

Övrigt, reservationsanslag

73 331

150

0

-

73 331

Övriga biståndsrelaterade insatser,

reservatonsanslag

0

150

77 200

+

77 200

Kommerskollegium, ramanslag

61 275

152,150

71 025

+

9 750

Europainformation m.m., reservationsanslag

9 000

150

16 200

+

7 200

Delegationen för översättning av EG:s

regelverk

0

150

1

+

1

Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa,

reservationsanslag

855 999

160

856 199

+

200

Summa

5 024 025

5 114 605

+

90 580

V. Socialdepartementet

Bostadsbidrag, förslagsanslag

12 230 000

150

11 320 000

910 000

Föräldraförsäkringen, förslagsanslag

28 463 000

150

27 261 000

1 202 000

Sjukpenning och rehabilitering, förslagsanslag

34 663 000

147,150

31 244 000

3 419 000

Sjukvårdsförmåner m.m., förslagsanslag

23 145 000

150

20 051 000

3 094 000

Förtidspensioner, förslagsanslag

21 080 000

147

20 820 000

260 000

Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag

1 313 025

195

1 345 825

+

32 800

SBL Vaccin AB, reservationsanslag

0

150

40 000

+

40 000

Information om organdonation, reservationsanslag

0

150

10 000

+

10 000

Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och

rehabilitering, reservationsanslag

200 000

150

150 000

-

50 000

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård,

reservationsanslag

720 000

150

75 000

-

645 000

Riksförsäkringsverket, ramanslag

819 626

195

819 326

-

300

Allmänna försäkringskassor, ramanslag

6 452 907

195

6 420 407

-

32 500

Summa       129 086 558          119 556 558    - 9 530 000

15

Prop. 1994/95:150

1 OOO-tal kronor

Huvudtitel, anslag

Beräknat
belopp
budget-
proposi-
tionen

Senare förslag eller beslut

Förändring

Ökning (+)
Minskning(-)

Propositio-
nens eller
skrivelsens
nummer

Anslags-
belopp

VI. Kommunikationsdepartementet

Nyinvesteringar i sto mjärnvägar, ramanslag

9 408 060

150

9 145 560

-   262 500

Byggande av vägar, ramanslag

7 592 656

150

7 442 656

-   150 000

Summa

17 000 716

16 588 216

-   412 500

VII. Finansdepartementet

Byggnadsstyrelsen: Awecklingskostnader,
förslagsanslag

0

150

1

+ 1

Tullverket, ramanslag

1 667 380

rskr.240

1 617 380

50 000

Bidrag till förnyelsefonder på det
statligt reglerade området, reservationsanslag

0

150

1

+ 1

Statligt utjämningsbidrag till kommuner,
förslagsanslag

57 109 500

150

19 036 000

-38 073 500

Skatteutjämningsbidrag till landsting,
förslagsanslag

11 304 000

150

3 768 000

- 7 536 000

Generellt statsbidrag till kommuner,
förslagsanslag

0

150

44 740 000

+44 740 000

Generellt statsbidrag till landsting,
förslagsanslag

0

150

12 048 000

+ 12 048 000

Särskilda insatser för vissa kommuner och
landsting, reservationsanslag

0

150

1 820 000

+1 820 000

Summa

70 080 880

83 029 382

+ 12 948 502

VIII. Utbildningsdepartementet

Enskilda och kommunala högskoleutbildningar
m.m., reservationsanslag

Utvecklingsverksamhet och internationell
samverkan, reservationsanslag

1 939 114

150

1 986 614

+  47 500

90 390

150

60 390

30 000

Vissa särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m., reservationsanslag
Övriga utgifter inom forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag

735 340

150

675 340

60 000

212 067

164

249 567

+  37 500

Kanslersämbetet, reservationsansanslag

40 212

165

0

40 212

Verket för högskoleservice, ramanslag

Överklagandenämnden för högskolan, ramanslag

111 247

165

0

-    111 247

4 956

165

0

4 956

Rådet för grundläggande högskoleutbildning,
reservationsanslag

64 730

165

0

64 730

Högskoleverket, ramanslag

0

165

240 000

+ 240 000

Verket för högskoleservice

0

165

1

+ 1

Europeisk forskningssamverkan, ramanslag

642 533

150

560 033

82 500

Stud iemedel m.m., förslagsanslag

11 053 125

150

11 028 125

25 000

Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid
vissa lärarutbildningar, förslagsanslag

3 932 700

150

3 484 600

-   448 100

85 580

150

82 580

3 000

Studiearvode, förslagsanslag

1 620 000

139

0

- 1 620 000

Särskilt vuxenstudiestöd till vissa natur-
vetenskapliga och tekniska utbildningar,
förslagsanslag

0

139

435 600

+ 435 600

Utvecklingsarbete inom Utbildnings-
departementets område, reservationsanslag

25 231

150

41 616

+   16 385

Summa

20 557 225

18 844 466

- 1 712 759

16

Prop. 1994/95:150

1 OOO-tal kronor

Huvudtitel, anslag

Beräknat

Senare förslag eller beslut

Förändring

belopp

Ökning (+)

budget-

Propositio-     Anslags-

Minskning(-)

proposi-

nens eller      belopp

tionen

skrivelsens

nummer

DC. Jordbruksdepartementet

Från EG-budgeten finansierade regionala stöd
till jordbruket, förslagsanslag

Från EG-budgetens jordbruksfond finansierade
regionala stöd, förslagsanslag

Bidrag till fiskevård, reservationsanslag

Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.,
förslagsanslag

Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet
Bidrag till Statens maskinprovningar,
förslagsanslag

Summa

284 000

150

0

-   284 000

0

150

344 000

+ 344 000

5 418

150

5 418

0

1 500

150

1 500

0

1

150

1

0

8 106

150

8 106

0

299 025

359 025

+ 60 000

X. Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
ramanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
reservationsanslag

Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.,
förslagsanslag

Bidrag till lönegarantiersättning,
förslagsanslag

Europeiska socialfonden, förslagsanslag

Arbetarskyddsverket, ramanslag

Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag

Yrkesinriktad rehabilitering,
ramanslag

Myndigheter inom arbetslivsområdet, ramanslag
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
reservationsanslag

Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag
Institutet för arbetslivsforskning, ramanslag
Arbetsmiljöfonden, ramanslag

Regional utveckling

Lokal iseringsbidrag, reservationsanslag

Regionala utvecklingsinsatser,
reservationsanslag

Täckande av förluster på grund av kreditgarantier
till företag på landsbygden m.m.,förslagsanslag
Ersättning för nedsättning av socialavgifter,
förslagsanslag

Sy ssel sättn ingsb id rag, förslagsanslag

Transportstöd, förslagsanslag
Glesbygdsverket, ramanslag
Expertgruppen för forskning om regional
utveckling (ERU), ramanslag

Lokaliseringslån, reservationsanslag

Europeiska regionala utvecklingsfonden,
förslagsanslag

Ersättning till kommunerna för åtgärder
för flyktingar m.m., förslagsanslag

Summa

2 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

4 328 452

218

5 498 111

+ 1

169 659

33 956 746

218

34 352 016

+

395 270

59 765 000

150

61 358 582

+ 1

593 582

0

150

2 419 600

+ 2 419 600

0

218

593 000

+

593 000

567 739

158

558 096

-

9 643

251 759

158

0

-

251 759

1 159 484

218

0

- 1

159 484

0

158

1 214 483

+ 1

214 483

10 808 081

218

10 366 081

442 000

7 074 628

218

6 774 628

300 000

51 760

158

0

51 760

791 145

158

0

791 145

3 519 383

161

0

- 3 519 383

0

161

450 000

+

450 000

0

161

1 988 625

+ 1

988 625

0

161

1

+

1

0

161

693 000

+

693 000

0

161

300 000

+

300 000

0

161

430 000

+

430 000

0

161

30 930

+

30 930

0

161

12 075

+

12 075

0

161

1

+

1

0

161

338 000

+

338 000

6 647 700

150

6 247 700

-

400 000

128 921 877

133 624 929

+ 4 703 052

17

Prop. 1994/95:150

1 OOO-tal kronor

Huvudtitel, anslag

Beräknat

Senare förslag eller beslut

Förändring

belopp

Ökning (+)

budget-

Propositio-     Anslags-

Minskning(-)

proposi-

nens eller      belopp

tionen

skrivelsens

nummer

XI. Kulturdepartementet

Bidrag till vissa museer m.m.
Stöd till icke-statliga kulturlokaler,

151 528

rskr.251

152 528

+

1 000

förslagsanslag

50 000

150

27 500

-

22 500

Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag

3 800

rskr.251

4 550

+

750

Kulturstöd vid ombyggnad m.m.,förslagsanslag

Bidrag till utvecklingsverksamhet inom

255 000

150

240 000

-

15 000

kulturområdet m.m., reservationsanslag

213 762

rskr.252

212 012

-

1 750

Summa

674 090

636 590

-

37 500

XII. Näringsdepartementet

Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader, ramanslag

295 967

150

302 967

+

7 000

Främjande av kvinnors företagande,
reservationsanslag

Bidrag till tekniköverföring,

200 000

150

150 000

50 000

reservationsanslag

100 000

150

50 000

-

50 000

Investeringsfrämjande, reservationsanslag

97 500

150

75 000

-

22 500

Marknadsdomstolen, ramanslag

8 570

rskr.237

0

-

8 570

Bidrag till förbättring av inomhusklimatet,
reservationsanslag

125 000

150

0

125 000

Revisorsnämnden, förslagsanslag

0

152

1

+

1

Summa

827 037

577 968

-

249 069

XIII. Civildepartementet

Länsstyrelserna m.m., ramanslag

2 686 773

150

2 662 173

24 600

Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag

94 500

150

91 200

-

3 300

Marknadsdomstolen, ramanslag

0

rskr.237

8 570

+

8 570

Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag

174 303

150

171 103

3 200

Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag
Utveckling av ideel verksamhet,

9 750

150

8 750

1 000

reservationsanslag

23 700

150

22 700

-

1 000

Stöd till idrotten, reservationsanslag

rskr.224,

894 694

150

787 860

-

106 834

Summa

3 883 720

3 752 356

-

131 364

XIV. Miljödepartementet

Statens naturvårdsverk, ramanslag

Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar

559 885

150

564 685

+

4 800

och vattendrag, reservationsanslag

240 000

150

210 000

-

30 000

Miljöforskning, reservationsanslag

213 031

150

175 531

-

37 500

Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning,
ramanslag

Förvaltningskostnader för Centralnämnden

95 939

150

88 439

-

7 500

för fastighetsdata, ramanslag

Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden

138 698

166

0

-

138 698

för fastighetsdata

1

166

0

-

1

Lantmäteriet

1

166

0

-

1

Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag

601 158

166

0

-

601 158

Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag

10 350

166

10 350

0

18

Prop. 1994/95:150

1 OOO-tal kronor

Huvudtitel, anslag

Beräknat
belopp
budget-
proposi-
tionen

Senare förslag eller beslut

Förändring

Ökning (+)

Minskning(-)

Propositio-
nens eller
skrivelsens
nummer

Anslags-
belopp

Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m.,

ramanslag

0

166

732 356

+ 732 356

Uppdragsverksamhet vid Lantmäteriverket m.m.

0

166

1

+ 1

Summa

1 859 063

1 781 362

77 701

Summa förändringar

384 741 128

390 504 896

+ 5 763 768

19

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1995

Prop. 1994/95:150

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden

Peterson, Freivalds, Wallström, Persson, Schori, Blomberg, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson

Föredragande: statsrådet Persson och statsråden Sahlin, Freivalds,
Wallström, Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Regeringen beslutar proposition 1994/95:150 Förslag till slutlig reglering
av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m.

(kompletteringsproposition).

20

Bilaga 1

Reviderad finansplan m.m.

Bilaga 1 till kompletteringspropositionen

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Reviderad finansplan m.m.

1 Den ekonomiska politikens inriktning

Målen för den ekonomiska politiken är god tillväxt, ful 1 sysselsättning och
stabila priser. Sunda offentliga finanser krävs för att nå dessa mål och för
att trygga välfärdssamhället. I dessa avseenden är Sverige nu på rätt väg:

*   Den ekonomiska tillväxten är god och inflationen låg. Sysselsätt-
ningen har ökat med 83 000 personer på ett år och bedöms fortsätta
öka i samma takt under de närmaste två åren.

*   Statsfinanserna är under kontroll. Statsskulden som andel av BNP
beräknas stabiliseras redan 1996, ett år tidigare än vad som för-
väntades i budgetpropositionen. Därefter sjunker skuldkvoten. Under-
skottet i de offentliga finanserna beräknas i stort sett elimineras under
mandatperioden.

För att befästa och stärka den goda utvecklingen föreslår regeringen
ytterligare åtgärder inom främst fem områden:

*   Budgetdisciplinen återupprättas. Budgetförstärkningar på 15 miljarder
kronor föreslås for att åtgärda kvarstående finansieringsbehov,
tidigare underskattningar av kostnader och försvagningar i budgeten.

*   Ett utgiftstak föreslås for att hålla de offentliga utgifterna under
kontroll.

*   Trygghetssystemen görs mer uthålliga. Ersättningsnivåerna sänks till
75 procent samtidigt som matmomsen sänks till 12 procent. Denna
strukturella förändring bidrar till lägre offentliga utgifter, lägre
skattetryck och lägre inflation.

*   Den kommunala inkomst- och kostnadsutjämningen förbättras. Dess
utom införs ett balanseringskrav för de kommunala budgetarna och
särskilda åtgärder for att förebygga att kommunerna hamnar på
obestånd.

*   Arbetsmarknadspolitiken effektiviseras ytterligare. Arbetsmarknads-
verket får friare möjligheter att använda resurserna. Åtgärderna
inriktas i högre grad på de långtidsarbetslösa.

I syfte att skapa ett brett parlamentariskt stöd för saneringen av
statsfinanserna och omläggningen av den kommunala inkomst- och
kostnadsutjämningen träffade regeringen den 5 april 1995 en överens-
kommelse med Centerpartiet om huvudinriktningen av den föreliggande
propositionen. Propositionen har därefter utformats i ett nära samarbete
mellan regeringen och Centerpartiet.

Sverige håller på att återhämta sig efter de senaste årens ekonomiska
kris. Återhämtningen sker emellertid från en mycket låg nivå. Fortfarande
återstår mycket innan Sverige åter har en sund ekonomi, stabila
statsfinanser och en tillfredsställande sysselsättningsnivå.

Den närmast katastrofala minskningen av sysselsättningen i början av
1990-talet innebär att det nu behövs en stark sysselsättningsökning under
flera år. Den kraftiga obalansen i de offentliga finanserna innebär
samtidigt att konjunkturuppgången måste utnyttjas för att stärka de
offentliga inkomsterna och minska de offentliga utgifterna. Dessa två
uppgifter ställer stora krav på en uthållig tillväxt, på en stärkt arbetslinje
samt på aktiva åtgärder för att främja flexibilitet och förebygga inflation.

Det svenska näringslivets internationella konkurrensförmåga är mycket
god. Exporten ökade under 1994 med ca 14 procent och den starka export-
ökningen förväntas fortsätta under 1995 och 1996. Industriproduktionen
ökade med 11 procent under 1994 och förväntas fortsätta att öka kraftigt
under 1995 och 1996. Produktionsökningen har följts av en snabb ökning
av investeringarna och en stark utbyggnad av produktionskapaciteten.
Näringslivet redovisar en fortsatt hög orderingång, och planerar för en
fortsatt snabb utbyggnad av produktionskapaciteten och en stark ökning
av produktionen. Bytesbalansen uppvisar ett stabilt överskott som innebär
att folkhushållet under de närmaste åren klarar en betydande amortering
av sin nettoskuld till utlandet.

Sysselsättningen minskade mellan 1990 och 1994 med mer än 500 000
personer. Minskningen har nu hejdats och vänts till en ökning av
sysselsättningen med 83 000 personer på ett år. Företagen planerar för en
fortsatt stark ökning av antalet anställda. Arbetsmarknadspolitiken inriktas
på att underlätta och möjliggöra denna ökade sysselsättning.

Även de offentliga finanserna utvecklas i rätt riktning. Regeringen har
sedan den tillträdde i oktober 1994 lagt fram ett omfattande program for
att stärka statsfinanserna. Med de åtgärder som redovisas i denna
proposition uppgår de samlade budgetförstärkningarna till ca 118
miljarder kronor. Parallellt med detta har regeringen lagt fram ett
ambitiöst åtgärdsprogram med insatser inom arbetsmarknads-, närings-
och utbildningspolitiken för att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten.

Denna politik ger resultat. Den offentliga sektorns sparandeunderskott,
som uppgick till som mest 13,4 procent av BNP år 1993 beräknas i år
minska till 9 procent av BNP for att 1996 sjunka till ca 5 procent och till
mindre än 1 procent 1998. Statsskulden som andel av BNP stabiliseras
redan 1996 for att sedan börja minska. Bakom denna snabba förbättring
ligger såväl konjunkturuppgången som de mycket omfattande budget-
förstärkningarna.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Vid sidan om denna ljusa bild av svensk ekonomi finns emellertid Prop. 1994/95:150
också en mörkare bild. Den ekonomiska utvecklingen påverkas i hög grad Bilaga 1
av vad som sker i vår omvärld. Under de senaste månaderna har ett antal
händelser i omvärlden samverkat till att skapa stora rörelser i växelkurser
och räntor. Dessa händelser har påverkat kronans värde och de svenska
räntorna på ett stundtals dramatiskt sätt.

Den internationella turbulensen har slagit igenom med större kraft i
Sverige än i många andra jämförbara länder. Orsakerna står i första hand
att finna i de svaga offentliga finanserna och Sveriges inflationshistorik.
Den senaste tidens oro på de internationella finansiella marknaderna har
lett till en fortsatt hög och t.o.m. stigande räntenivå i Sverige, samtidigt
som kronan har försvagats. Så länge detta tillstånd fortsätter kan den
ekonomiska återhämtningen komma att dämpas. Den ekonomiska
politiken inriktas på att återställa förtroendet för den svenska ekonomin.
Regeringen kommer att följa utvecklingen noga, och är fast besluten att
göra vad som krävs for att uppnå en god ekonomisk utveckling och sunda
offentliga finanser.

Tabell 1.1 Nyckeltal for svensk ekonomi

Årlig procentuell förändring

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

BNP

-2,6

2,2

2,5

2,9

2,6

2,3

1,7

1,7

Inflation

4,7

2,2

2,9

2,7

2,7

2,8

2,8

2,7

Arbetslöshet

8,2

8,0

7,0

6,1

5,8

5,6

5,6

5,6

Bytesbalans, procent av BNP

-2,2

0,4

2,6

4,0

4,0

4,0

3,7

3,2

Offentlig sektor procent av BNP
Finansiellt sparande

-13,4

-10,4

-9,0

-5,2

-3,5

-0,9

-0,2

0,7

Skattekvot

50,5

50,4

50,8

51,6

51,5

52,2

52,3

52,8

Utgiftskvot

74,3

70,5

69,6

66,4

65,0

62,9

61,8

61,0

Statsskuld

78,5

84,8

90,2

91,3

90,3

87,7

85,3

82,3

Finansiell nettoskuld

12,8

23,3

31,4

34,5

35,7

34,7

33,4

31,2

Anm. Uppgifterna för 1997-2000 i tabellen avser modellberäkningar som bygger på
alternativet med medelhög tillväxt i den reviderade nationalbudgeten. I andra alternativ
redovisas beräkningar med andra utvecklingstal för tillväxt, arbetslöshet, offentliga
finanser m.m.

Källa: Finansdepartementet.

Förutsättningarna för en stark ekonomi

Det svenska välfärdssamhället är beroende av god tillväxt och hög syssel-
sättning. Utan denna grund for sunda offentliga finanser är möjligheterna
mycket begränsade att upprätthålla en godtagbar standard när det gäller
social service och trygghet. Det beror på att det finns ett nära samband
mellan sysselsättning och statsfinanser. En hög arbetslöshet innebär stora
kostnader for kontantstöd till de arbetslösa. Till detta kommer statens
kostnader for arbetsmarknadsåtgärder samt for dem som slås ut från arbets-
marknaden som förtidspensionärer. Dessutom försvagas statens inkomster

vid låg sysselsättning och hög arbetslöshet. De samhällsekonomiska kost-
naderna på grund av betydande produktionsbortfall är därtill omfattande.

Samtidigt är det viktigt att den offentliga sektorns underskott begränsas,
och att budgeten är i rimlig balans sedd över en konjunkturcykel. För-
bättringen under en konjunkturuppgång måste vara tillräcklig för att väga
upp den försämring som följer med en konjunkturnedgång. Den ekono-
miska politiken inriktas därför på att anpassa utgifterna till en långsiktigt
hållbar nivå.

Den offentliga skulden får dessutom inte vara för stor. Hög skuldsätt-
ning medför att de offentliga finanserna är utsatta och mycket känsliga för
tillfälliga svängningar i räntenivåer och växelkurser. En hög skuldsättning
ger vidare höga räntebetalningar. Den ekonomiska politiken inriktas därför
på att stoppa statsskuldökningen, och att så snart som möjligt reducera
statsskulden mätt som andel av BNP. Ett minimikrav är vidare att
skuldkvoten inte får fortsätta att öka från konjunkturcykel till
konjunkturcykel.

Sverige har - i likhet med t.ex. Norge och Finland - betydande offent-
liga finansiella tillgångar i staten och i AP-fonden som gör att den
offentliga finansiella nettoskulden är lägre än genomsnittet för OECD-
ländema. Även om detta är en styrkefaktor, så utgör den höga bruttoskul-
den ändå en allvarlig svaghet, inte minst på grund av de senaste årens
snabba ökning av skulden.

En långsiktigt stabil och utvecklingsbar ekonomi förutsätter vidare
prisstabilitet. Låg inflation skapar goda förutsättningar för en stark och
balanserad tillväxt samtidigt som de fördelningsproblem som följer med
en hög inflation undviks. Den ekonomiska politiken är därför inriktad på
prisstabilitet.

Fullföljandet av denna ekonomiska politik avser att göra Sverige
betydligt mindre sårbart för olika ekonomiska störningar och kriser,
liksom för turbulens på kapital- och valutamarknaderna. Detta är en
förutsättning för mer stabila växelkurser, och därmed också stabilare
villkor för företagande, produktion och investeringar. Lägre inflationsför-
väntningar kommer att kunna minska oron för en försämring av kron-
kursen och därmed kunna ge lägre räntor.

Dessa kriterier - balanserade offentliga finanser, låg skuldsättning, pris-
stabilitet, stabila växelkurser och låga långräntor - är naturliga för alla
ekonomiskt utvecklade länder eftersom de bidrar till att lägga grunden för
god tillväxt och hög sysselsättning. Det är mot denna bakgrund förklarligt
att de också har kommit att ligga till grund för de konvergenskriterier
som EU-ländema gemensamt fastställt för det framtida valutasamarbetet.
Sveriges medlemskap i EU innebär således inte några nya restriktioner för
den ekonomiska politiken. Riksdagen kommer senare att ta ställning till
frågan om ett svenskt deltagande i den europeiska monetära unionen.

För regeringens del är det av största vikt att också ge bekämpning av
arbetslösheten samma ambitiösa behandling som konvergenskriterierna i
EU:s arbete. Det är därför värdefullt att EU:s riktlinjer för den ekono-
miska politiken med aktiv svensk medverkan nyligen har kompletterats
med ökade krav på sysselsättningspolitiken. Årliga rapporter om syssel-

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

sättning och arbetslöshet kommer att redovisas för EU:s ministerråd och Prop. 1994/95:150
länderna uppmanas att utarbeta medelfristiga program för sysselsättningen. Bilaga 1

Som ny medlem i EU bör Sverige liksom andra medlemsländer
presentera ett s.k. konvergensprogram inom kort. Programmet bör
innehålla en redovisning av den politik som Sverige ämnar bedriva för att
uppfylla konvergenskriterierna. En bred politisk samling kring detta
program är väsentlig. Det skulle stärka stabiliteten i den svenska
ekonomiska politiken. Regeringen har därför inbjudit riksdagspartierna till
överläggningar om den ekonomiska poiltiken inför utarbetandet av
konvergensprogrammet.

En politik för sunda offentliga finanser

Regeringen har sedan tillträdet i oktober bedrivit en konsekvent och stram
politik för att öka sysselsättningen, sanera de offentliga finanserna och
stärka Sveriges ekonomi inför nästa lågkonjunktur. Politiken har i allt
väsentligt mötts av ett starkt och brett stöd i riksdagen, och med små
justeringar har regeringens förslag om budgetförstärkande åtgärder även
beslutats.

Det starka parlamentariska stödet speglar en bred medvetenhet hos
folket om att en sanering av statsfinanserna är nödvändig och dessutom
en stor vilja att deltaga i de nödvändiga uppoffringarna. Uppslutningen
bakom politiken är dock helt avhängig av att fördelningen av bördorna är,
och upplevs som, rättvis. Därför har såväl förslagen i denna proposition
som saneringsprogrammet sammantaget en jämn fördelningsprofil. Var
och en skall efter förmåga deltaga i den gemensamma strävan, och var
och en kommer att vinna på att Sverige lyckas ta sig ur den mycket
allvarliga statsfinansiella situationen. Detta arbete är inte minst viktigt
från jämställdhetssynpunkt. Kampen mot arbetslösheten måste prioriteras
för att Sverige skall kunna upprätthålla välfärden och den offentliga
sektorn, vilken är viktig inte minst för kvinnor. Jämställdhetsperspektivet
måste därvid koncentreras på arbetsmarknadspolitiken samt på översynen
av arbetsrätten, bl.a. vad gäller det ofrivilliga deltidsarbetet.

Redan sex veckor efter regeringsskiftet lade regeringen i höstens
ekonomisk-politiska proposition fram förslag till omfattande budgetför-
stärkningar. En andra del av budgetförstärkningarna avsåg finansieringen
av EU-avgiften och presenterades senare i november 1994. I 1995 års
budgetproposition lade regeringen fram förslag om ytterligare utgifts-
minskningar.

Tillsammans med de åtgärder som beslöts under den förra mandat-
perioden beräknas detta program för sanering av de offentliga finanserna
uppgå till ca 113 miljarder kronor motsvarande drygt 7 procent av BNP.
Riksdagen har nu i allt väsentligt godtagit regeringens förslag.

Regeringen följer nu upp det i höstas aviserade programmet för
sanering av de offentliga finanserna genom att säkerställa att de samman-
tagna budgetförstärkningarna blir så stora som avsett. För det första
föreslås budgetförstärkningar som kompenserar för de hittillsvarande

avvikelserna mellan regeringens förslag och riksdagens beslut. För det
andra lägger regeringen nu fram det tidigare aviserade förslaget till
finansiering av arbetsmarknadsåtgärderna i höstens ekonomisk-politiska
proposition och i budgetpropositionen. För det tredje fullföljs finansi-
eringen av EU-avgifiten genom att tidigare förslag nu kompletteras med
ytterligare inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar så att hela
medlemsavgiften blir fullt finansierad. För det fjärde föreslås en
kompletterande finansiering for vissa regelförändringar som beslöts under
den förra mandatperioden, och för vilka kostnaderna har visat sig vara
kraftigt underskattade. En ansvarsfull budgetpolitik förutsätter att även
denna typ av kostnadsöverskridanden finansieras fullt ut. För det femte
föreslås åtgärder för att sänka de offentliga utgifternas nivå samtidigt som
mervärdesskatten på livsmedel reduceras från 21 till 12 procent.

Sammantaget föreslår regeringen i denna proposition permanenta
inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar på sammanlagt 15,4
miljarder kronor. Till detta kommer engångsåtgärder motsvarande
sammanlagt 23,4 miljarder kronor. Regeringens förslag redovisas
utförligare i avsnitt 5 av den reviderade finansplanen.

Tillsammans med de åtgärder som tidigare beslutats av riksdagen
uppgår programmet for sanering av de offentliga finanserna därmed totalt
till 118 miljarder kronor eller ca 7,5 procent av BNP. Det utgör därmed
ett av de största saneringsprogram som genomförts i något industriland
under efterkrigstiden. Av de totala åtgärderna får över 3,5 procentenheter
genomslag 1995, ca 2 procentenheter 1996 och ca 1 procentenhet vardera
åren 1997 och 1998. Därmed får budgetförstärkningarna ett snabbt
genomslag på underskottet och på skuldutvecklingen.

Som framgår av diagram 1.1 bedöms budgetförstärkningsprogrammet
vara tillräckligt for att stabilisera statsskulden som andel av BNP år 1996
vid det scenario med s.k. medelhög tillväxt som redovisas i den
reviderade nationalbudgeten. Det är emellertid inte tillräckligt med en
stabilisering av skuldkvoten på en hög nivå, utan denna bör minska så
snart som möjligt för att öka det ekonomisk-politiska handlingsutrymmet
vid kommande konjunkturavmattningar, och för att höga ränteutgifter inte
skall tränga undan andra angelägna offentliga utgifter.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 1.2 Förstärkning av de offentliga finanserna

Effekt 1998

Miljarder kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Effekter av beslut under föregående mandatperiod        18,3

Proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder

-  Inkomstförstärkningar                                      36,6

-  Avgår därav orsakade utgiftsökningar                       -0,3

-  Utgiftsminskningar                                         24,8

-  Avgår därav orsakade inkomstminskningar                 -4,7

Sammanlagd förstärkning                               56,4

Förslag i budgetpropositionen exkl. tidigare aviserade
förstärkningar

-  Utgiftsminskningar                                         24,6

-  Avgår därav orsakade inkomstminskningar                 -2,1

-  Avgår justeringar i riksdagen m.m.                          -2,1

-  Avgår handlingsprogrammet mot arbetslöshet              -1,1

Sammanlagd förstärkning                               19,3

Finansiering av medlemsavgiften till EU

-  Inkomstförstärkningar i prop. 1994/95:19                   12,4

-  Avgår därav orsakade utgiftsökningar                       -0,2

-  Inkomstförstärkningar i prop. 1994/95:203                   1,8

-  Utgiftsminskningar presenterade

i budget- och kompletteringspropositionema                6,0

Sammanlagd förstärkning                               20,0

Kompletteringspropositionen m.m.

-  Sänkt mervärdesskatt på livsmedel                          -7,7

-  Utgiftsminskningar                                          9,9

-  Inkomstförstärkningar                                       2,6

-  Diverse överskridanden                                     -1,2

Sammanlagd förstärkning                                3,6

Summa föreslagna och beslutade åtgärder                117,6

Avgår medlemsavgiften till EU                             -20,0

Minskad räntebetalning p.g.a. lägre statsskuld                  18,0

Total förstärkning av de offentliga finanserna              115,6

Anm. Siffrorna i tabellen är hämtade från olika propositioner. Merparten poster är
angivna i 1995/96 års prisnivå. Om alla poster räknades i den prisnivån skulle
förbättringen av de offentliga finanserna bli något större.

Av diagram 1.2 framgår att den offentliga sektorns underskott beräknas
bli i stort sett eliminerat 1998. Mot sekelskiftet uppstår ett överskott i de
offentliga finanserna. Detta är en dramatisk förbättring som innebär att
statsfinanserna nu är under kontroll.

Eventuella inkomster från utförsäljning av statlig egendom har inte
beaktats vid beräkningen av framtida underskott och skuldutveckling
utöver den aviserade omorganisationen av SBAB. Under den aktuella
perioden fram till år 2000 kan det tillkomma betydande försäljnings-
inkomster. Detta kan leda till lägre underskott och en snabbare minskning
av statsskulden än den här redovisade.

Försäljningsinkomster av detta slag reducerar statsskulden. De är dock
inte jämförbara med budgetförstärkningar i form av sänkta utgifter eller
höjda skatter, eftersom de medför att såväl statsskulden som statens
tillgångar reduceras. I en aktiv ägarpolitik ingår emellertid att även
förändringar av ägandet kan aktualiseras. Regeringen kommer däremot

inte att föreslå utförsäljningar som alternativ till utgiftssänkningar eller Prop. 1994/95:150
skattehöjningar.                                                           Bilaga 1

Diagram 1.1 Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella nettoskuld
1980-2000

Källor: Statistiska centralbyrån, Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet och Finans-
departementet.

Diagram 1.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1970-2000

Procent av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Utgiftstak

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

De offentliga utgifternas nivå är avgörande för hur de offentliga
finanserna kommer att utvecklas. Utrymmet för ytterligare skattehöjningar
är starkt begränsat. Skatteuttaget kan inte höjas nämnvärt utan risk för
negativa ekonomiska återverkningar. De offentliga utgifterna behöver
därför hållas under strikt kontroll. Enligt regeringens uppfattning bör
kontrollen av de offentliga finanserna förbättras genom att riksdagen
fastställer ett tak för de offentliga utgifternas utveckling. Detta utgiftstak
syftar till att mera varaktigt etablera en budgetdisciplin av det slag som
kommer till uttryck i denna proposition.

Innebörden i ett utgiftstak är att regeringen föreslår och riksdagen
beslutar om en högsta nivå för de nominella offentliga utgifterna.
Rutinen för detta finns redan genom den rambudgetprocess som tillämpas
i regeringskansliet och från och med år 1996 också i riksdagen.
Utgiftstaket bör kompletteras med en uppföljning för att säkerställa att de
regeländringar genomförs som kan erfordras för att utgiftstaket inte skall
överskridas.

Den exakta utformningen av utgiftstaket och uppföljningsprocessen
kräver ytterligare beredningsarbete. Detta bör bedrivas i en sådan takt att
ett utgiftstak för de närmaste åren kan fastställas våren 1996 och tillämpas
fullt ut vid arbetet med budgeten för år 1997. Diskussionen om ett
utgiftstak redovisas utförligare i avsnitt 5 av den reviderade finansplanen.

Sänkta utgifter och sänkt matmoms

Sveriges offentliga utgifter är mycket känsliga för konjunktursvängningar.
En av orsakerna till denna känslighet är ersättningsnivåerna i trygg-
hetssystemen. För att skapa en långsiktig uthållighet behöver utgifterna
sjunka relativt kraftigt under denna konjunkturuppgång och får sedan inte
öka för kraftigt. Som en del i denna strävan föreslår regeringen att ersätt-
ningsnivåerna i trygghetssystemen samlat sänks till 75 procent 1 januari
1996.

Förändringar av bidragsnivåer far kraftiga fördelningspolitiska konsek-
venser. Därför kombineras sänkningen av nivåerna med ett förslag om en
sänkning av matmomsen från 21 till 12 procent. Detta gynnar särskilt
barnfamiljer och låginkomsttagare som i allmänhet använder en relativt
stor andel av sin hushållsbudget till matinköp. De sammantagna konse-
kvenserna av förändringarna blir därför mera jämnt fördelade. Genom att
matmomsen sänks beräknas även inflationen minska med inemot en pro-
centenhet under 1996. Reformen innebär vidare strukturella förbättringar
i ekonomin genom att utgiftskvoten och skattekvoten sänks.

Den kommunala ekonomin

Den kommunala verksamheten är starkt beroende av en stabil sam-
hällsekonomi. Genom en stabilisering av de offentliga finanserna, en
uthållig tillväxt och en ökad sysselsättning tryggas den kommunala
verksamhetens ekonomiska bas. Regeringen lägger vidare i denna
proposition fram förslag som syftar till att lägga fast ett antal viktiga
förutsättningar för kommunernas och landstingens verksamhet under de
närmaste åren.

Regeringen föreslår ett nytt system för inkomst- och kostnadsutjämning
mellan kommuner respektive mellan landsting i syfte att skapa mera
likvärdiga förutsättningar för olika kommuners respektive landstings
verksamhet. Systemet införs successivt och avser att kompensera för
skillnader i skattekraft samt i åldersstruktur och andra strukturella
förhållanden. Genom denna utjämning av de ekonomiska förutsättningarna
kommer skillnaderna i skattesats att i större utsträckning spegla skillnader
i service- och avgiftsnivå samt effektivitet. Tillsammans med tidigare
förändringar av kommunernas och landstingens villkor kommer om-
läggningen därmed att främja en mer effektiv resursanvändning inom
denna viktiga sektor. Samtidigt tillsätts en parlamentarisk beredning som
skall arbeta i en sådan takt att förändringar i det nya systemet skall kunna
genomföras vid en kontrollstation efter två år.

Regeringen lägger också fram förslag till ekonomiska regleringar mellan
staten och kommunsektorn. Mot bakgrund av de mycket svaga statliga
finanserna och den förhållandevis goda utvecklingen av kommunernas
skatteunderlag föreslår regeringen att statsbidraget till kommunerna under
1996 i huvudsak endast justeras motsvarande höjningen av arbetsgivarav-
giften i samband med EU-medlemskapet.

De medelfristiga beräkningar som redovisas i denna proposition
förutsätter att de allmänna statsbidragen är nominellt oförändrade under
kommande år fram till år 2000. Regeringens slutliga förslag avseende
bidragen till kommunerna kommer dock att läggas fram först i budgetpro-
positionen för respektive kalenderår. Därvid kommer en avvägning att
göras mot andra angelägna utgiftsområden inom ramen för det utgiftstak
som enligt regeringens förslag skall tillämpas for de offentliga utgifterna.

Det utrymme för skattehöjningar som finns under de närmaste åren är
redan intecknat genom beslutade eller föreslagna statliga skattehöjningar.
Dessa är nödvändiga för att uppnå en tillräcklig förstärkning av stats-
finanserna och för att budgetförstärkningarna skall fördelas på ett rättvist
och därmed hållbart sätt. Fortsatta kommunala skattehöjningar därutöver
skulle kunna hota tillväxten och därmed saneringen av statens finanser.

Den återhållsamma utvecklingen av statsbidragen till kommuner och
landsting, liksom förändringen av utjämningssystemet, innebär betydande
anpassningsbehov i många kommuner och landsting. Regeringen avser att
inventera möjligheterna till ytterligare avregleringar som kan vidga
kommunernas och landstingens möjligheter att göra avvägningar mellan
olika utgiftsområden, samt att effektivisera sin verksamhet.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

10

Regeringen kommer att vara mycket restriktiv med förslag till Prop. 1994/95:150
förändringar som höjer kommunernas respektive landstingens kostnader. Bilaga 1
Om sådana förslag ändå skulle aktualiseras, t.ex. genom att ett an-
svarsområde flyttas från staten till kommunerna, skall finansierings-
principen tillämpas för att neutralisera kostnadseffekterna. Om över-
flyttningen även innebär en utökning av ambitionsnivån skall kost-
nadsökningen finansieras fullt ut genom andra regeländringar. Detta
synsätt är en del av skärpningen av budgetdisciplinen, och ligger i linje
med det förslag regeringen nu aviserar om ett tak för de offentliga
utgifternas utveckling.

För att skapa bättre förutsättningar för ekonomisk hushållning kommer
kommuner och landsting åläggas att balansera sin budget och att inte låna
till annat än investeringar. Ett förslag till system aviseras för att hantera
situationen om en kommun eller ett landsting riskerar att inte kunna
fullgöra sina betalningsförpliktelser.

Tillväxt, sysselsättning och arbetsmarknad

Den ekonomiska tillväxten är god. Vårt land erbjuder gynnsamma
betingelser för en avancerad produktion tack vare en öppen ekonomi,
deltagandet i den gemensamma europeiska marknaden, en välutbildad
arbetskraft, en hög kvalitet på infrastruktur och offentliga tjänster samt
stabila samhälleliga förhållanden. Dessutom är konkurrenskraften nu
mycket god på grund av kronans låga kurs, vilket skapar goda förut-
sättningar för att dra nytta av den internationella konjunkturuppgången.

Samtidigt står Sverige inför en mycket krävande uppgift. Mer än
500 000 personer står vid sidan om den reguljära arbetsmarknaden, dvs.
är öppet arbetslösa eller i någon form av arbetsmarknadsåtgärd. För att
Sverige snabbt skall komma tillbaka till full sysselsättning krävs ett stort
antal nya jobb, huvudsakligen inom den privata sektorn. Flertalet av dessa
jobb måste komma i små och medelstora företag.

Sysselsättningen ökar nu starkt. På ett år har sysselsättningen ökat med
83 000 personer. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens prognos kommer
sysselsättningsuppgången att fortsätta i samma takt de närmaste två åren.
Ökningen förutses ske främst inom tillverkningsområdet, inom tekniker-
och datayrken samt inom utbildningsområdet. Den totala uppgången
beräknas till 180 000 personer från inledningen av 1995 till slutet av
1996. Detta ligger i linje med regeringens egna bedömningar.

Erfarenheterna från andra länder visar att det kan vara mycket svårt att
minska arbetslösheten om den tillåts att gå över i långtidsarbetslöshet.
Även om arbetslösheten inledningsvis orsakats av en konjunkturnedgång
så övergår den med tiden till att bli strukturell, bl.a. genom att de
arbetslösas kompetens, självförtroende och kontakt med arbetsmarknaden
försvagas. Arbetsmarknadspolitiken inriktas därför på att stärka arbets-
kraflsutbudet, öka flexibiliteten och minska långtidsarbetslösheten. Det är
sålunda angeläget att de arbetslösa är aktiva, utbildar sig och därmed
stärker sina utsikter att få arbete. En starkare arbetslinje måste förenas

3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

11

med satsningar på kompetenshöjning och ytterligare förbättringar av
arbetsmarknadens flexibilitet.

Genom omfattande utbildningsinsatser höjs arbetskraftens kompetens,
vilket motverkar flaskhalsar i konjunkturuppgången. Ett antal näringspoli-
tiska insatser har gjorts för att stimulera tillväxt och nyföretagande. När
konjunkturen nu förbättras inriktas åtgärderna på att öka sysselsättningen
på den reguljära arbetsmarknaden. Ungdomsintroduktionen underlättar
ungdomars övergång till reguljärt arbete. Genom det tillfälliga riktade
anställningsstödet uppmuntras små och medelstora företag att både
tidigarelägga nyanställningar och att anställa arbetslösa arbetssökande. De
mer resurskrävande åtgärderna inriktas i första hand på personer som stått
utanför den reguljära arbetsmarknaden under lång tid. Det är framför allt
dessa personer som behöver särskilt stöd för att underlätta en återgång till
reguljärt arbete och for att förebygga definitiv utslagning. I takt med att
sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar bör den sammanlagda
åtgärdsvolymen reduceras.

En kraftfull och aktiv regionalpolitik har stor betydelse for att öka
sysselsättningen och bidrar till den ökade tillväxt som är nödvändig för
att obalanserna i den svenska ekonomin skall kunna rättas till.
Regionalpolitiken syftar till tillväxt, rättvisa och valfrihet. Den inriktas på
att sprida tillväxten och att skapa mer likvärdiga levnadsvillkor i alla
delar av landet. Förslag till reformåtgärder på regionalpolitikens område
har nyligen förelagts riksdagen i proposition 1994/95:161.

2  Den ekonomiska utvecklingen

2.1 Den internationella ekonomin

Konjunkturen inom EU-området förbättrades markant under 1994. BNP-
tillväxten uppgick mot slutet av året till ca 3 procent i årstakt. Uppgången
inom EU medförde att BNP-tillväxten inom OECD-området var den
starkaste sedan 1989. Tillväxten i Nordamerika var fortsatt hög och i
Japan inleddes en återhämtning. Inflationen inom EU fortsatte att dämpas
under 1994, men ligger på ca 3 procent trots att medlemsländerna
genomgått en utdragen lågkonjunktur. Inflationen tangerar därmed den
övre gränsen for högsta acceptabla inflation som Europeiska Rådet
fastställt i de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Inom EU förutses under 1995 och 1996 en BNP-tillväxt på drygt 3
procent per år. Det är något över den genomsnittliga tillväxten inom
OECD. I Japan sker en gradvis uppgång medan tillväxten dämpas i USA.
Inflationen inom EU beräknas öka något och riskerar därmed att överstiga

3 procent 1996. Ökningen av inflationen i USA beräknas bli förhållande-
vis måttlig.

Arbetslösheten inom EU fortsätter att vara hög och ligger väsentligt
över nivån i såväl USA som Japan. Dessutom är arbetskraftsdeltagandet
lägre inom EU än i USA och Japan. Under de närmaste åren förväntas en

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

12

viss nedgång i arbetslösheten såväl inom EU som inom OECD, men den Prop. 1994/95:150
kommer trots detta att ligga kvar på en historiskt sett hög nivå.          Bilaga 1

Tabell 2.1 Internationella förutsättningar
Procentuell förändring

1993

1994

1995

1996

BNP-tillväxt

OECD

1,2

3,0

2,9

2,7

EU

-0,5

2,6

3,0

3,2

Konsumentpriser

OECD

2,8

2,3

2,6

2,9

EU

3,4

3,1

3,0

3,3

Arbetslöshet'

OECD

8,0

8,3

7,9

7,7

EU

11,2

11,8

11,4

10,9

1 Procent av arbetskraften.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Underskottet i de offentliga finanserna inom EU uppgick i genomsnitt
till ca 6 procent av BNP 1994. Det var en viss nedgång från 1993 men
förbättringen var otillräcklig för att förhindra en fortsatt ökning av den
offentliga skuldsättningen. Det förefaller osannolikt att en majoritet av
EU-ländema kommer att uppfylla konvergensvillkoren for de offentliga
finanserna redan 1996. De offentliga finanserna väntas fortsätta att visa
underskott i så gott som samtliga OECD-länder och den offentliga skuld-
sättningen som andel av BNP kan komma att fortsätta att växa något de
närmaste åren.

De långa räntorna steg markant i många OECD-länder under 1994,
delvis som en rekyl efter nedgången under 1993, delvis som en följd av
att tillväxtutsiktema reviderades upp och att inflationsförväntningarna
ökade. Ränteuppgången förstärktes troligen av att också de reala
avkastningskraven har ökat. USA påbörjade i februari 1994 en åtstram-
ning av penningpolitiken varpå ett antal centralbanker i andra OECD-
länder följde efter.

I inledningen av 1995 har det åter blossat upp oro på de finansiella
marknaderna. Den amerikanska dollarn har försvagats kraftigt gentemot
den japanska yenen och D-marken. Samtidigt har D-markens styrka till-
sammans med politisk oro i några länder inom EU medfört att spän-
ningarna inom ERM har ökat, trots de mycket vida fluktuationsbanden.
Riktkursema för de spanska och portugisiska valutorna har justerats.
Utvecklingen har lett till höjningar av styrräntorna i vissa länder i syfte
att försvara växelkurserna. De reala effekterna av uppgången i räntorna
och de stora växelkursfluktuationema har hittills varit begränsade. Om
oron på de finansiella marknaderna blir bestående kan emellertid negativa
effekter på den reala ekonomin de närmaste åren inte uteslutas.

13

2.2 Den svenska ekonomin

Den svenska ekonomin genomgick under början av 1990-talet den
djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Den samlade produktionen
minskade tre år i följd med sammanlagt 5 procent. Det ledde till en
flerdubbling av arbetslösheten samtidigt som den offentliga sektorns
finansiella sparande förvandlades från ett överskott på drygt 4 procent av
BNP 1990 till ett rekordstort underskott motsvarande drygt 13 procent av
BNP år 1993. Detta har i sin tur lett till en snabb ökning av den
offentliga skuldsättningen. Statsskulden uppgick i slutet av 1994 till 1 287
miljarder kronor eller 84,8 procent av BNP.

Under 1994 började ekonomin återhämta sig och BNP ökade med 2,2
procent. Spridningseffekterna från den gynnsamma exportutvecklingen till
andra delar av ekonomin blev allt mer påtagliga, vilket främst tog sig
uttryck i en kraftig investeringsexpansion inom näringslivet.

Den ekonomiska återhämtningen har också medfört en förbättring av
situationen på arbetsmarknaden. Till en början innebar den ökande
efterfrågan på arbetskraft främst att medelarbetstiden ökade. Efter hand
har dock också antalet sysselsatta stigit. Den öppna arbetslösheten har
under inledningen av 1995 varit ca 1 procentenhet lägre än under
motsvarande period 1994. På ett år har sysselsättningen ökat med 83 000
personer. Utvecklingen har också inneburit att underskotten i de offentliga
finanserna har minskat. Riksgäldskontorets bedömning av det statliga
lånebehovet för innevarande budgetår har successivt reviderats ned och
ligger nu på ca 200 miljarder kronor, vilket är ca 40 miljarder kronor
lägre än beräknat i budgetpropositionen.

Återhämtningen för den svenska ekonomin har skett parallellt med en
turbulent utveckling på de finansiella marknaderna. Sedan vårvintern 1994
har obligationsräntorna ökat kraftigt både i Sverige och andra länder.
Ränteuppgången har inte bara gällt de nominella räntorna. De marknads-
noterade realräntorna har också stigit. Trots betydande budgetförstärk-
ningar och en stramare penningpolitik ligger de svenska obligations-
räntorna kvar på en hög nivå samtidigt som kronan är svag. Detta tyder
på att det har varit svårt för Sverige att etablera förtroende på de
finansiella marknaderna för att inflationen kommer att förbli låg, samt för
att vidtagna åtgärder för att konsolidera de offentliga finanserna är
tillräckliga.

Utvecklingen på de svenska finansiella marknaderna har utlösts av en
rad händelser i omvärlden, som politisk osäkerhet i Italien och Spanien
samt den finansiella turbulensen i Mexiko och den därpå följande
försvagningen av dollarn. Jämför man uppgången i obligationsräntor i
olika länder under 1994 är det dock tydligt att uppgången varit störst i
länder med svaga statsfinanser och ofördelaktig inflationshistorik.

Prisutvecklingen har hittills i år blivit ungefar som förutsågs i budget-
propositionen. Höjda indirekta skatter samt relativt stora prisökningar i
producentledet har fått ett mycket begränsat genomslag på priserna i
konsumentledet. Detta har sin grund i den svaga inhemska efterfrågan,
men torde också vara en följd av EU-medlemskapet. Den framtida

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

14

inflationsutvecklingen kommer emellertid att i hög grad bestämmas av hur
lönerna utvecklas mot bakgrund av föreliggande obalanser mellan
ekonomins olika delar.

Industriproduktionen ökade med nära 11 procent under 1994. Kapaci-
tetsutnyttjandet inom industrin steg emellertid inte i samma utsträckning.
Detta speglar den betydande flexibilitet i produktionen som industrin
uppvisat under den innevarande uppgången. Investeringsplanerna för de
närmaste åren är mycket omfattande. För 1995 beräknas industriin-
vesteringarna öka med hela 36 %. Detta möjliggör en fortsatt betydande
expansion av produktion och sysselsättning inom industrin.

Den svenska bytesbalansen uppvisar nu överskott. Överskottet i den
privata sektorns finansiella sparande överstiger således det offentliga
underskottet. Sverige är därigenom ett kapitalexporterande land. Ex-
portvolymen steg under 1993 och 1994 med sammantaget ca 20 procent,
främst genom kraftigt ökande marknadsandelar. Därtill kommer att
världsmarknadspriserna på vissa viktiga svenska exportområden inom
basnäringarna har ökat kraftigt den senaste tiden. Överskottet i bytes-
balansen har dock dämpats av att även importen ökade kraftigt under
1994, trots den konkurrensfördel som producenter på hemmamarknaden
fått gentemot utlandet.

Sedan bedömningen i budgetpropositionen har indikationerna avseende
den realekonomiska utvecklingen i flera avseenden varit positiva. Sådana
indikationer har bl.a. kommit från Konjunkturinstitutets barometer och
SCB:s investeringsenkät. Tecken på en stabil utveckling av den privata
konsumtionen har kunnat utläsas i detaljhandelsstatistiken samt i SCB:s
enkät om hushållens inköpsplaner. Mot detta står den ökande turbulensen
på de finansiella marknaderna med högre räntenivåer och svagare
kronkurs än vad som förväntades i budgetpropositionen.

Den nya informationen i positiv och negativ riktning bedöms ta ut
varandra när det gäller BNP-tillväxten 1995 och 1996. Detta innebär att
BNP fortfarande förväntas öka med ca 2,5 procent i år och med närmare
3 procent nästa år. Däremot har ekonomins tudelning blivit ytterligare
markerad av den finansiella oron, vilket riskerar att öka balansproblemen
i ekonomin på längre sikt.

Bedömningen av den privata konsumtionen är behäftad med stor
osäkerhet. Det höga ränteläget verkar dämpande på utvecklingen. Därtill
kommer att den nödvändiga konsolideringen av statsfinanserna innebär att
hushållens inkomster utvecklas mycket svagt de närmaste åren. Speciellt
gäller detta 1995 då inkomsterna realt minskar med ca 2 procent. Är 1996
förutses inkomsterna i stället öka något.

Det är dock troligt att hushållen till viss del kommer att möta den svaga
inkomstutvecklingen med ett minskat sparande. Hushållens skuldanpass-
ning har varit kraftig de senaste åren samtidigt som priserna på bl.a.
fastigheter och aktier stabiliserats eller stigit. Därmed har hushållens
finansiella förmögenhet åter ökat och behovet av fortsatt skuldanpassning
torde ha avtagit. Det förbättrade arbetsmarknadsläget och den ökande
sysselsättningen är också viktiga positiva faktorer. Risken att drabbas av
arbetslöshet torde uppfattas som allt mindre, vilket främjar konsumtionen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

15

Sammantaget förväntas den privata konsumtionen minska med 0,5 procent Prop. 1994/95:150
i år samt öka med 1,0 procent 1996.                                    Bilaga 1

Bruttoinvesteringarna i näringslivet ökar nu kraftigt. Under 1994 steg
de med drygt 17 procent medan expansionen inom industrin uppgick till
hela 28 procent. Den snabba produktionstillväxten innebär att kapacitets-
utnyttjandet ökar, vilket i kombination med den goda lönsamheten medför
mycket gynnsamma förutsättningar för ytterligare investeringsökningar i
industrin. Detta är också tydligt i Statistiska centralbyråns investerings-
enkät där investeringsplanerna successivt reviderats upp den senaste tiden.
År 1995 förutses industrins investeringsökning bli 36 procent och 1996
uppgå till ca 20 procent. Tendensen är också att investeringarna allt mer
sker i helt nya produktionsanläggningar och därmed på ett tydligt sätt
innebär en ökad produktionskapacitet. Också i det övriga näringslivet
väntas investeringsexpansionen fortsätta, om än i långsammare takt än i
industrin. Den svaga efterfrågan på stora delar av hemmamarknaden
verkar fortsatt dämpande. De totala bruttoinvesteringarna bedöms stiga
med drygt 11 procent år 1995 trots ett kraftigt fall i bostadsbyggandet.
Under 1996 dämpas ökningstakten i näringslivets investeringar, men
samtidigt förutses då ett ökat bostadsbyggande. Sammantaget växer de
totala bruttoinvesteringarna med knappt 10 procent. Såväl det höga
ränteläget som den svaga kronkursen innebär dock att investerings-
utvecklingen är osäker.

Tabell 2.2 Försörjningsbalans och nyckeltal

Procentuell förändring

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

BNP

2,2

2,5

2,9

2,6

2,3

1,7

1,7

Import

13,2

7,5

6,0

6,6

6,8

6,6

6,3

Privat konsumtion

0,5

-0,5

1,0

2,2

2,2

2,1

2,1

Offentlig konsumtion

-1,0

-0,2

-0,8

-1,1

-1,0

0,0

0,0

Bruttoinvesteringar

-0,4

11,1

9,6

7,4

7,0

4,5

3,4

Lagerinvesteringar1

1,4

-0,3

0,2

0,1

0,1

-0,1

0,2

Export

13,8

10,6

7,3

6,5

5,9

5,1

4,8

Inhemsk efterfrågan

1,4

1,0

2,1

2,3

2,3

1,9

2,0

Nyckeltal
Timlön

3,5

3,5

4,0

4,2

4,5

5,0

5,0

KPI, årsgenomsnitt

2,2

2,9

2,7

2,7

2,8

2,8

2,7

Disponibel inkomst

1,0

-2,2

0,2

1,6

1,4

2,1

1,9

Sparkvot, nivå

8,3

6,7

5,9

5,3

4,5

4,6

4,3

Bytesbalans2

0,4

2,6

4,0

4,0

4,0

3,7

3,2

Sysselsättning

-0,9

2,4

2,0

1,6

1,2

0,4

0,3

Arbetslöshet3

8,0

7,0

6,1

5,8

5,6

5,6

5,6

Ränta, femåriga statsobligationer

9,1

10,6

10,0

9,0

8,5

8,0

8,0

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

2 I procent av BNP.

3 I procent av arbetskraften.

Källa: Finansdepartementet.

16

Tabell 2.3 Den offentliga sektorns finanser                                   Prop. 1994/95:150

Procent av BNP, löpande priser                                                      r»-,     1

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

60,9

60,1

60,6

61,2

61,4

62,0

61,6

61,7

Utgifter

74,3

70,5

69,6

66,4

65,0

62,9

61,8

61,0

Finansiellt sparande

-13,4

-10,4

-9,0

-5,2

-3,5

-0,9

-0,2

0,7

Primärt finansiellt sparande1

-14,0

-9,6

-7,2

-2,8

-1,2

1,2

1,9

2,7

Olika skuldbegrepp

Statsskuld

78,5

84,8

90,2

91,3

90,3

87,7

85,3

82,3

Offentlig nettoskuld
Konsoliderad offentlig

12,8

23,3

31,4

34,5

35,7

34,7

33,4

31,2

bruttoskuld

74,3

80,1

84,3

84,8

84,0

81,3

78,7

75,5

' Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.

Anm. Kalkylerna som redovisas i tabellen avser alternativet med medelhög tillväxt i
den reviderade nationalbudgeten.

Källa: Finansdepartementet.

Ett fortsatt mycket gynnsamt konkurrensläge tillsammans med den
internationella konjunkturuppgången innebär att exporten fortsätter att
stiga relativt snabbt. De kraftiga investeringarna innebär en betydande
kapacitetetsutbyggnad, vilket möjliggör en sådan utveckling. Exportens
ökningstakt beräknas dock minska från knappt 14 procent 1994 till
7 procent 1996. Under 1996 innebär detta att den svenska exporten växer
i takt med omvärldens efterfrågan. Importen ökade 1994 i nästan samma
takt som exporten. Med tanke på att svenska producenter som konkurrerar
på hemmamarknaden har fått en stärkt konkurrenskraft är denna ut-
veckling anmärkningsvärd. Till en del kan förklaringen ligga i en snabb
lageruppbyggnad av importvaror i slutet av 1994. Under de närmaste åren
beräknas importen öka i ungefär samma takt som efterfrågan i ekonomin.
Detta innebär att de importkonkurrerande företagen inte ökar sin andel av
hemmamarknaden. Bytesbalansöverskottet stiger successivt och beräknas
1996 uppgå till drygt 4,0 procent av BNP, vilket är mycket högt i ett
historiskt och internationellt perspektiv.

Arbetsmarknadsläget har successivt förbättrats sedan inledningen av
1994. Minskningen av arbetslösheten har dock hållits tillbaka av en
ökande medelarbetstid och ett på nytt stigande arbetskraftsutbud.
Återhämtningen i ekonomin, satsningarna på sysselsättningsskapande
åtgärder samt en återgång av medelarbetstiden mot mer normala nivåer
väntas medföra en sammanlagd sysselsättningsökning med 175 000
personer från 1994 till 1996. Detta ligger i linje med Arbetsmarknadssty-
relsens prognos att sysselsättningen kommer att öka med 180 000
personer från inledningen av 1995 till slutet av 1996. Utbudet av
arbetskraft väntas öka när sysselsättningsmöjligheterna förbättras, vilket
bromsar nedgången av arbetslösheten. Arbetslösheten beräknas minska
från 8 procent 1994 till 6,1 procent 1996. Lönerna beräknas stiga med 3,5
procent år 1995 och 4 procent 1996.

Höjda indirekta skatter och sänkta subventioner ger i år ett betydande
bidrag till KPI-ökningen. Genomslaget på KPI torde dock komma att
begränsas något då det relativt svaga efterfrågeläget sannolikt innebär att

17

företagen inte fullt ut kan övervältra kostnaderna på konsumenterna. Nästa
år sänks mervärdesskatten på livsmedel från 21 procent till 12 procent.
Vid fullt genomslag på konsumentpriserna ger detta en prissänkning på
livsmedel med 7,5 procent och dämpar KPI med 1,1 procent.
Sammantaget beräknas KPI-ökningen uppgå till knappt 3 procent per år
1995 och 1996. Nettoprisindex väntas under samma period öka med drygt
2 procent per år.

Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande minskade
från toppnivån 13,4 procent av BNP 1993 till drygt 10 procent av BNP
1994 eller ca 158 miljarder kronor. Det är ca 10 miljarder kronor bättre
än vad som beräknades i budgetpropositionen. Under de närmaste två åren
leder uppgången i ekonomin tillsammans med successiva genomslag av
de omfattande budgetförstärkningarna till att den offentliga sektorns
sparandeunderskott 1996 beräknas uppgå till ca 90 miljarder kronor
motsvarande drygt 5 procent av BNP. Då de årliga underskotten i staten
alltjämnt är betydande fortsätter statsskulden att öka och uppskattas i
slutet av 1996 överstiga 90 procent av BNP för att därefter sjunka. Den
offentliga sektorns skuld definierad enligt EU:s konvergensvillkor
beräknas då uppgå till motsvarande knappt 85 procent av BNP.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 2.4 Finansiellt sparande

Miljarder kronor, löpande priser

1993

1994

1995

1996

Offentlig sektor

-193

-158

-146

-90

Hushåll

87

94

81

75

Företag

75

70

108

83

Bytesbalans

-31

7

42

69

2.3 Utvecklingen t.o.m år 2000

Att i dag med fullständig säkerhet bedöma effekterna av regeringens
ekonomiska politik fram t.o.m. år 2000 är inte möjligt. Däremot är det
möjligt att utifrån vissa teoretiska antaganden göra kalkyler över den
ekonomiska utvecklingen. I den reviderade nationalbudgeten (bilaga 1.1)
redovisas tre scenarier för den ekonomiska utvecklingen fram till år 2000.
I denna finansplan redovisas utvecklingen vid alternativet med medelhög
tillväxt.

Den potentiella BNP-tillväxten bedöms uppgå till ca 1,7 procent per år.
Under åren 1995 till 2000 antas den faktiska tillväxten bli något högre så
att gapet mellan faktisk och potentiell produktion sluts strax före
sekelskiftet. Inflationen uppgår till knappt 3 procent per år och bytes-
balansen uppvisar stora överskott under hela perioden. Därmed stärks
förtroendet för den svenska ekonomin. Detta förväntas bl.a. ta sig uttryck
i en fallande räntemarginal gentemot Tyskland, en appreciering av den
svenska kronan, ett minskat hushål Issparande och en fortsatt utbyggnad

18

av näringslivets produktionskapacitet så att inflationsdrivande flaskhalsar
kan undvikas.

Sysselsättningen bedöms i detta scenario stiga med ca 300 000 personer
mellan 1994 och år 2000. Trots detta reduceras den öppna arbetslösheten
med endast 88 000 personer. Att nedgången inte blir kraftigare beror
främst på att deltagandet i arbetskraften ökar när arbetsmarknadsläget
förbättras. Det bör understrykas att dessa siffror avser modellberäkningar
som bygger på alternativet med medelhög tillväxt. Vid en starkare tillväxt
blir utvecklingen bättre.

De offentliga finanserna stärks under återstoden av decenniet. Det
finansiella sparandet i den offentliga sektorn uppgår till 1 procent av BNP
år 2000. Jämfört med år 1994 har då utgifterna som andel av BNP
minskat med drygt 9 procentenheter, medan inkomsterna som andel av
BNP ökat med knappt 1 procentenhet. I nominella tal ökar utgifterna
exkl. utgifitsräntor och exkl. direkta utgifter för arbetsmarknadsstöd från
1994 till år 2000 med i genomsnitt 2,2 procent per år. Statsskulden
uppgår till 82 procent av BNP år 2000. Även om skulden minskat sedan
år 1996, är skuldsättningen vid slutet av perioden fortfarande hög.

De alternativa scenarierna for utvecklingen fram till år 2000 visar att
den offentliga sektorns finanser är känsliga framför allt för tillväxten och
arbetslösheten. I alternativet med låg tillväxt uppvisar de offentliga
finanserna ett underskott på 64 procent av BNP år 2000, bl.a. som en
följd av högre utgifter. Arbetslösheten är den huvudsakliga förklaringen
till de högre utgifterna, även om den högre räntenivån i detta alternativ
också bidrar till relativt sämre offentliga finanser. På grund av dels
löptiden, dels det faktum att statsskulden bara delvis är inhemskt placerad
och dels den offentliga sektorns omfattande räntebärande tillgångar blir
effekten dock begränsad och får fullt genomslag på räntekostnaderna först
efter ett antal år. Om i stället tillväxten under återstoden av decenniet
skulle bli högre än i alternativet med medelhög tillväxt, innebär detta en
markant förbättring av de offentliga finanserna.

Det är regeringens ambition att inrikta politiken på att det högre
tillväxtaltemativet uppnås. Förutsättningarna att nå en högre tillväxtbana
än den i medelaltemativet redovisade, och därmed en lägre arbetslöshet,
bedöms som goda.

3 Den ekonomiska politiken

3.1 En politik för uthållig tillväxt

En uthållig ekonomisk tillväxt är en grundläggande förutsättning för att
minska arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden.

Den svenska ekonomins och det svenska näringslivets allt starkare
integration med omvärlden skapar nya betingelser för ekonomisk
utveckling och konkurrensförmåga. Nationen blir allt mer beroende av
gränsöverskridande företag och av deras beslut om produktion och
lokalisering. Möjligheterna att utforma regler och begränsa skadliga

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

19

aktiviteter blir allt mer beroende av mellanstatligt samarbete och
mellanstatliga överenskommelser. Samhällenas stabilitet och arbetskraftens
kompetens blir allt viktigare. Den statliga tillväxtpolitiken måste utvecklas
så att den inrymmer och beaktar dessa nya dimensioner.

Tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till
stånd med metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för
att reparera miljöskadorna ökar, och miljöskulden hotar att växa. Klara
gränser måste finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse, och för att
bryta miljöskuldens ökning. Ekonomiska styrmedel bör användas i större
utsträckning inom miljöpolitiken. Kretsloppssamhället ger såväl miljövin-
ster som möjlighet till nya företag och nya jobb. En parlamentarisk
utredning undersöker möjligheterna till en ökad miljörelatering av
skattesystemet.

Miljöproblemen är i hög grad internationella. I det europeiska samar-
betet, liksom i övrigt internationellt samarbete, bör ambitionsnivån höjas
inom det miljöpolitiska området. Producenterna bör ta ett ökat miljö-
ansvar för varor och tjänster. Alla måste som konsumenter i större
utsträckning beakta miljöaspekter i vardagen. Arbetet med kommunala
handlingsprogram, s.k. lokala Agenda 21, kan bli ett stöd för de enskilda
som medborgare och som konsumenter.

Under 1950- och 1960-talen steg den samlade produktionen i Sverige
snabbt. Den tillgängliga arbetskraften ökade genom att kvinnorna fick
förbättrade möjligheter till eget förvärvsarbete, genom arbetskrafts-
invandring, och genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som vårdade och
stärkte arbetsutbudet. Den genomsnittliga produktiviteten ökade också
kraftigt genom mekanisering och ökad kapitalintensitet, genom att
arbetskraft fördes över från jordbruk och andra lågproduktiva närings-
grenar till industrin, och genom att industrin genomgick en omfattande
strukturomvandling.

Sedan början av 1970-talet har de ekonomiska drivkrafterna bakom
denna snabba tillväxt försvagats. Sverige har inte längre några dolda
arbetskraftsreserver i jordbruket eller i en låg förvärvsfrekvens. Sverige
har vidare i likhet med de flesta andra västliga industriländer gått över i
en utvecklingsfas som kännetecknas av en starkare sysselsättningsökning
inom olika tjänsteverksamheter än inom industrin. Därmed tenderar också
den genomsnittliga produktivitetsökningen i samhället att avta. Under
1980-talet uppgick BNP-tillväxten till ca 2 procent per år, vilket var lägre
än i OECD-området som helhet. Den långsiktigt svaga tillväxten har sin
huvudsakliga grund i en låg produktivitetstillväxt.

I början av 1990-talet var tillväxten i Sverige kraftigt negativ i samband
med att ekonomin drabbades av den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-
talet. Under åren 1991-1993 minskade Sveriges BNP med ca 5 procent,
samtidigt som den totala produktionen inom OECD-området steg med
över 2,5 procent. Nedgångens djup är resultatet av flera samverkande
faktorer. Överhettningen i den svenska ekonomin under slutet av 1980-
talet ledde till en urholkning av näringslivets konkurrenskraft. Efter den
snabba kreditexpansionen under andra hälften av 1980-talet sjönk
fastighetspriserna och stora kreditförluster drabbade banker och

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

20

finansinstitut. Hushållssparandet ökade dramatiskt och investeringarna föll Prop. 1994/95:150
till en historiskt låg nivå; något som inte är förenligt med en stabilt hög Bilaga 1
tillväxt. Världsekonomin utvecklades dessutom svagt under början av
1990-talet efter 1980-talets långa högkonjunktur.

Förutsättningarna är emellertid nu goda för en relativt stark tillväxt
under återstoden av decenniet. Det finns ett betydande utrymme kvar upp
till den potentiella BNP-nivån samtidigt som ökade investeringar
förbättrar industrins produktionskapacitet. Det finns också en god tillgång
på utbildad och erfaren arbetskraft.

I syfte att få till stånd en stabil och uthållig tillväxt och en ökad
sysselsättning är den ekonomiska politiken inriktad på att förbättra
förutsättningarna för en stark investerings- och produktivitetstillväxt samt
låga pris- och lönekostnadsökningar. Näringspolitiken är inriktad på att
stödja och underlätta för små och medelstora företag.

En stark och uthållig tillväxt i produktion och sysselsättning förutsätter
att den uppgång som inletts inte bryts i förtid på grund av inflations-
drivande bristsituationer, flaskhalsar och överhettningseffekter. Politiken
är därför även inriktad på att främja flexibilitet, expansion och förnyelse.
Stora krav måste ställas på arbetsmarknadens funktionssätt vad gäller
lönebildning, kompetenshöjning och arbetskraftens rörlighet. En ökad
rörlighet underlättar för arbetskraften att övergå till expansiva yrken och
branscher utan att de nominella löneökningarna tilltar.

I ett modernt, högproduktivt och kunskapsintensivt samhälle samverkar
offentlig och privat verksamhet för att tillsammans lägga grunden för
privatliv och produktion. Välfärdssystemen - de gemensamt finansierade
försäkringarna, bidragssystemen och tjänsterna - är den fasta bas som
tillsammans med de breda utbildningssatsningarna gör det möjligt att
forma stabila institutioner, fredliga samhällsförhållanden och goda
samförståndslösningar. Därmed skapas också de nödvändiga förutsätt-
ningarna för en stark och uthållig tillväxt.

Efterkrigstidens starka ekonomiska uppgång gjorde det möjligt att
inleda en utbyggnad av välfärdssystemen på bred front. Utbyggnaden gav
i sig starka positiva dynamiska effekter, inte minst genom att arbetslinjen
tillämpades i de olika systemen. Den inhemska efterfrågan stärktes genom
att utsatta grupper fick en förbättrad levnadsstandard, genom att nya
grupper kunde försörja sig på eget arbete, och genom ett omfattande
bostadsbyggande. Produktionsförmågan stärktes och utvecklades genom
ett kraftigt ökat arbetsutbud, genom kraftiga förbättringar av varje ny
ungdomskulls utbildningsnivå, och genom framväxten av starka och
samarbetsinriktade arbetsmarknadsorganisationer. Under loppet av några
decennier bytte Sverige ansikte.

Den kraftiga utbyggnaden av välfärden gjordes möjlig av sysselsätt-
ningsökning och tillväxt. Allt fler i arbete medförde en växande skattebas
och ökade inkomster för stat och kommuner. På motsvarande sätt har den
minskade sysselsättningen under 1990-talets första år krympt skattebasen,
samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten har höjts.

Den uppgift som Sverige nu står inför handlar inte enbart om en
tillfällig budgetsanering, utan också om att mer varaktigt anpassa de

21

offentliga åtagandena till en uthållig nivå på de offentliga inkomsterna.
För närvarande pågår en omfattande översyn på bred front av de svenska
välfärdssystemen. Inget åtagande kan undantas från den nödvändiga
granskningen och omprövningen. Riksdag och regering står inför
uppgiften att modernisera och stabilisera välfärdssystemen.

Det övergripande målet för reformarbetet är således att förbättra
systemens effektivitet, träffsäkerhet och rättvisa samt att samtidigt stärka
drivkrafterna för arbete och egen aktivitet. Samspelet mellan de olika
delarna av välfärdssystemen ägnas särskild uppmärksamhet. De offentliga
finanserna utgör en ofrånkomlig restriktion.

På pensionsområdet träffades en uppgörelse mellan riksdagens partier
under våren 1994. Avsikten är att förbättra sambandet mellan inbetalda
avgifter och erhållna förmåner, respektive mellan nivån på förmånerna
och den allmänna ekonomiska utvecklingen i samhället. En parlamenta-
riskt sammansatt genomförandegrupp arbetar vidare med frågorna.
Beslutet om en begränsad prisuppräkning av utgående pensioner dämpar
kostnadsutvecklingen så länge statens budget har ett stort underskott.

På förtidspensioneringens område har kostnaderna ökat under lång tid
genom att fler beviljats förtidspension. Av såväl sociala som samhälls-
ekonomiska skäl är det nödvändigt att den stabilisering och nedgång som
inträffade under 1994 befästs Förtidspension bör utgå endast vid arbets-
oförmåga på grund av medicinska skäl och bör beviljas först när alla
möjligheter att få den försäkrade åter i arbete uttömts.

På sjukförsäkringens område träffades en bred uppgörelse som en del
av 1992 års krisuppgörelse mellan den dåvarande regeringen och
oppositionen. En karensdag har införts och arbetsgivarna har övertagit
ansvaret for sjukersättningen under de första 14 dagarna. De har därmed
fått ökade drivkrafter att följa upp och söka åtgärda en hög korttidsfrån-
varo. Därutöver förslår regeringen nu att ersättningsnivån sänks till 75
procent.

På familj estödets område föreslås också att ersättningsnivån sänks till
75 procent. Barnbidragen sänks till 640 kronor per månad och barn. En
utfasning av de särskilda flerbarnstilläggen i bambidragssystemet har
inletts.

arbetslöshetsförsäkringens område föreslås också att ersättningsnivån
sänks till 75 procent. Regeringen tillsätter inom kort en utredning med
uppgift att se över arbetslöshetsförsäkringens utformning.

Inom området offentligt finansierade tjänster svarar kommuner och
landsting for en mycket stor del av utbudet, antingen i egen regi eller
genom entreprenad. Tjänsteutbudet avser i huvudsak skola, stöd och
omsorg för barn, gamla och handikappade, rådgivning, samt hälso- och
sjukvård. Tjänsterna finansieras med egna skatteintäkter, avgifter och
statsbidrag.

Statsbidragssystemet har lagts om från specialdestinerade till fritt
användbara bidrag. De formella hinder som funnits for kommuners och
landstings möjligheter att fritt utforma sin verksamhet har begränsats.
Kommuner eller landsting förväntas agera ekonomiskt rationellt och

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

22

värdera olika alternativ med hänsyn till pris och kvalitet. Samtidigt
förväntas de ha kvar kontrollen över fördelningen av tjänsterna.

Den svenska hälso- och sjukvården erbjuder det tydligaste exemplet på
att det går att förena en hög effektivitet med ett offentligt ansvar och en
offentlig finansiering. Såväl internationella jämförelser som faktorer som
den låga spädbarnsdödligheten och hög förväntad livslängd visar på ett
hälso- och sjukvårdssystem i världsklass. Samtidigt motsvarar sjukvårds-
kostnaderna en mindre andel av BNP i Sverige än i många jämförbara
länder.

Genom de förändringar av villkoren för kommunal verksamhet som har
genomförts har förutsättningarna ökat for en mer ändamålsenlig
organisation och en förbättrad kostnadseffektivitet. De kommunala
verksamheterna är också utsatta för ett starkt rationaliseringstryck, och
utgifterna för den kommunala konsumtionen beräknas minska från 18
procent av BNP 1995 till 16 procent 1999. Dessa frågor behandlas mer
utförligt i avsnitt 4 av finansplanen.

Inom socialbidragsområdet prövar primärkommunema behovet av
ekonomiskt stöd från fall till fall med ledning av en nationell norm. Stöd
utgår endast till den som saknar egna resurser och som uttömt sina egna
möjligheter att klara sin eller sin familjs försörjning. Prövningen av den
enskildes ekonomiska och sociala förhållanden är därför med nödvändig-
het ingående. Den som kan, skall vidare stå till arbetsmarknadens
förfogande för att få stöd.

Under åttiotalet har också socialtjänsten utvecklats i riktning mot en
starkare inriktning på en arbetslinje; dvs. på rehabilitering och på att
förebygga passivisering och bidragsberoende. Kommunerna bör få en
ökad frihet att anpassa verksamheten enligt sina lokala förutsättningar.
Socialtjänstkommitténs förslag på detta område bereds för närvarande i
regeringskansliet.

En stark och uthållig tillväxt är beroende av att produktiviteten ökar i
hela ekonomin. Samhällets förmåga att anpassa sig till förändringar av
olika slag är härvid av central betydelse. Viktiga förutsättningar är att den
goda konkurrenskraften i näringslivet befästs och att räntenivåerna
sjunker. Detta ställer höga krav på politiken inom en rad områden.

Betydande investeringar i infrastruktur genomförs. Viktiga satsningar
görs för att förbättra underhållet av vägar, järnvägar, skolor och andra
byggnader. Avsevärda insatser görs också inom miljö- och kultur-
områdena. Direktavdrag för byggnadsinvesteringar har införts under
perioden fr. o. m. den 1 november 1994 t.o.m. den 31 maj 1996.
Riksdagen har beslutat att under det närmaste året avsätta 2 miljarder
kronor till bl.a. miljöinvesteringar som förbättrar inomhusklimatet i
bostäder och offentliga lokaler. Nyproduktion av bostäder föreslås
stimuleras genom ett investeringsbidrag om 2 miljarder kronor.

Omfattningen och kvaliteten på utbildningen och forskningen har stor
betydelse för utvecklingen av produktiviteten och tillväxten. Satsningen
på högre utbildning och forskning har ökat. Sammanlagt kommer 90 000
extra utbildningsplatser att erbjudas under 1995 och 1996. Teknik- och
språkutbildningen prioriteras.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

23

Både näringspolitiken och regionalpolitiken har stor betydelse för Prop. 1994/95:150
produktivitetstillväxten genom att bidra till att landets produktionsresurser Bilaga 1
utnyttjas effektivt. Stabilitet, långsiktighet och öppenhet är nödvändiga
förutsättningar för att samhället skall förmå att på ett konstruktivt sätt
möta de krav som den tekniska utvecklingen ställer.

I kunskapssamhället blir ett snabbt utbyte av information en förutsätt-
ning för bibehållen konkurrenskraft. En effektiv infrastruktur för
informationsspridning underlättar för mindre företag att nå ut till
exportmarknader. En bred användning av informationsteknik i samhället
är väsentlig för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Regeringen har
tillsatt en IT-kommission, med uppgift bl.a. att vara rådgivande till
regeringen i övergripande och strategiska frågor inom IT-området.
Kommissionen skall lämna förslag till åtgärder som främjar användningen
av informationsteknik med särskild inriktning på företagande och arbetsliv
samt utbildning och kompetensutveckling. Kommissionen skall samtidigt
samordna de insatser som sker i Sverige gentemot EU.

De små och medelstora företagen har en central roll för att få till stånd
en utveckling med hög och stabil tillväxt och ökad sysselsättning. Det är
därför viktigt att undanröja eventuella hinder som dessa företag möter på
marknaden, såsom brist på kapital, information och service. Särskilda
insatser görs nu för att främja de små och medelstora företagens
möjligheter att ta till vara kunskaper om ny teknik samt utnyttja
kompetens. Staten bidrar bl.a. till att bygga upp ett nätverk där ett stort
antal aktörer - regionala utvecklingsbolag, forskningsinstitut, universitet,
m.fl - lättare kan knytas samman.

Med hänsyn till de små och medelstora företagens behov av riskkapital
avser regeringen att lägga fram förslag om ett särskilt tidsbegränsat s.k.
riskkapitalavdrag. En rätt till kvittning av underskott i nystartad aktiv
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst införs. Frågan om permanenta
åtgärder i syfte att underlätta riskkapitalförsörjningen för de små och
medelstora företagen bereds vidare.

Arbetsrätten spelar en viktig roll för produktiviteten och tillväxten.
Regeringen har nyligen tillsatt en kommission med företrädare för
parterna på arbetsmarknaden med uppgift att diskutera den fortsatta
utvecklingen inom arbetsrättens område så att den blir stabil och
långsiktigt hållbar. Kommissionen skall ägna särskild uppmärksamhet åt
små företags villkor. Det är särskilt angeläget att de framtida arbets-
rättsliga lösningarna blir sådana att de går att tillämpa på ett smidigt sätt
i småföretagen. Vidare bör särskild uppmärksameht ägnas åt åtgärder för
att främja jämställdhet mellan könen och förbättra invandrares villkor på
arbetsmarknaden.

3.2 Finans- och penningpolitiken

Regeringen övertog i oktober 1994 ansvaret för en ekonomi som
präglades av stark obalans. Arbetslösheten var mycket hög och de
offentliga finanserna mycket svaga. Sedan dess har både arbetsmarknaden

och de offentliga finanserna förbättrats, men läget är fortsatt allvarligt. År Prop. 1994/95:150
1994 var 13 procent av arbetskraften i öppen arbetslöshet eller i arbets- Bilaga 1
marknadsåtgärder. Underskottet i de offentliga finanserna motsvarade över
10 procent av BNP. Statsskulden motsvarade 85 procent av BNP.

Trots den goda utvecklingen i den reala ekonomin och omfattande
budgetförstärkningar har Sverige påverkats negativt av turbulensen på de
finansiella marknaderna under de senaste månaderna. Framför allt har den
kraftiga försvagningen av den amerikanska dollarn haft stor betydelse.
Kronan har försvagats och räntorna stigit. Om de höga räntorna blir
bestående så hotar de att försvaga tillväxten, bromsa upp
sysselsättningsökningen och försvåra arbetet med att stabilisera de
offentliga finanserna.

Det är nu viktigt att återskapa förtroendet för den svenska ekonomin
och den svenska kronan. Ett problem i detta sammanhang är Sveriges
inflationshistoria och upprepade devalveringar. Sverige behöver nu visa
att prisutvecklingen kan hållas på en stabilt låg nivå. Det stora bud-
getunderskottet i förening med den höga statsskulden bidrar också till
osäkerhet om den fortsatta ekonomiska utvecklingen. En kraftfull och
konsekvent förstärkning av budgeten, begränsning av utgifterna och en
minskad upplåning kommer att stärka förtroendet för den svenska
ekonomin.

Kombinationen av hög arbetslöshet och svaga offentliga finanser
inskränker riksdagens och regeringens handlingsfrihet när det gäller den
ekonomiska politiken. Den nuvarande konjunkturuppgången måste an-
vändas for att stärka de offentliga finanserna, öka sysselsättningen och
åstadkomma en tillräcklig stabilitet före nästa konjunkturavmattning.
Åtgärderna for att sanera statsfinanserna måste kombineras med insatser
för ökad tillväxt och sysselsättning.

Av finanspolitiken krävs i detta läge en svår och känslig balansgång.
Alltför sena och svaga budgetförstärkningar skulle öka riskerna for att
Sverige går in i nästa konjunkturavmattning utan ekonomisk-politisk
handlingsfrihet. Alltför snabba och omfattande budgetförstärkningar skulle
å andra sidan leda till en for kraftig åtstramning och kunna bryta
konjunkturuppgången.

Finanspolitiken inriktas nu på att eliminera underskottet i de offentliga
finanserna under mandatperioden och på att stabilisera statsskulden som
andel av BNP redan 1996, ett år tidigare än beräknat i budgetpro-
positionen. På detta sätt bidrar finanspolitiken till lägre räntor och starkare
krona. Därmed läggs grunden for god tillväxt och hög sysselsättning.

Regeringen har under det halvår som gått sedan regeringsskiftet lagt
fram ett mycket omfattande program som förstärker de offentliga
finanserna. Riksdagen har med små justeringar beslutat i enlighet med
förslagen.

Den första delen av budgetforstärkningsprogrammet presenterades i
höstens ekonomisk-politiska proposition (prop. 1994/95:25) och omfattade
förslag till budgetförstärkningar på ca 56 miljarder kronor. 1995 års
budgetproposition (prop. 1994/95:100) innehöll förslag till utgifts-
minskningar på ytterligare ca 22 miljarder kronor.

25

Kompletteringspropositionen innehåller nu en uppföljning av det i
höstas aviserade budgetförstärkningsprogrammet. För att säkerställa att de
sammanlagda budgetförstärkningarna blir så stora som avsetts föreslås en
rad ytterligare åtgärder. Uppföljningen är väsentlig både för kontrollen
över de offentliga utgifterna och för att stärka förtroendet för den
ekonomiska politiken. Den avser i huvudsak följande finansieringsbehov.

Medlemsavgiften ft/Z EU beräknas efter infasningsperioden uppgå till ca

20 miljarder kronor. Beslut har hittills fattats om en sammanlagd
finansiering på ca 12 miljarder kronor. Regeringen lägger nu fram förslag
till resterande finansiering motsvarande dels tidigare aviserade 5 miljarder
kronor, dels ytterligare ca 3 miljarder kronor. Därmed har regeringen
förelagt riksdagen förslag till full finansiering av medlemsavgiften till
EU. I den mån EU-medlemskapet leder till en starkare ekonomisk
utveckling så kommer denna att stärka statsfinanserna.

Regeringen har tidigare lovat att återkomma med förslag till finans-
iering av de arbetsmarknads- och sysselsättningsåtgärder som lades fram
i höstens ekonomisk-politiska proposition, och i programmet ’En nation
i arbete’ i budgetpropositionen. Förslaget avsåg sammanlagda engångsut-
gifter på 9 miljarder kronor och en varaktig utgiftsökning på ca 1 miljard
kronor. Dessa kostnader har medtagits i budgeten för 1995/96. Regeringen
lägger nu fram förslag till full finansiering av dessa kostnader. Det
innebär att intäkterna från den planerade försäljningen av Nordbanken inte
kommer att tas i anspråk för detta ändamål, utan att de i stället används
för att reducera statsskulden.

Avvikelsen mellan regeringens förslag i budgetpropositionen för inne-
varande budgetår och riksdagens beslut med anledning av förslagen
uppgår till ca 1 miljard kronor. Vidare beräknas kostnaderna för
bostadsbidrag samt för assistansersättning bli ca 3 miljarder kronor högre
än vad som tidigare förutsatts. Regeringen lägger nu också fram förslag
till full finansiering av dessa kostnader.

Slutligen föreslår regeringen att mervärdesskatten på livsmedel skall
sänkas från 21 till 12 procent. Inkomstbortfallet uppgår till närmare 8
miljarder kronor. Vidare föreslås ett tidsbegränsat system för stöd till
nyproduktion av bostäder inom en kostnadsram på 2 miljarder kronor.
Kostnaderna för dessa åtgärder skall också finansieras. De 2 miljarder
kronor som tidigare avsatts för skattelättnader i företag används delvis för
riskkapitalavdrag och kvittningsrätt.

Det samlade finansieringsbehovet uppgår därmed till ca 18 miljarder
kronor engångsvis och drygt 15 miljarder kronor varaktigt. För att möta
detta finansieringsbehov föreslås följande engångsvisa åtgärder: In-
dragningar av reservationsmedel (ca 4 miljarder kronor), inleveranser från
statliga bolag och fonder (ca 5 miljarder kronor), en tidigareläggning av
momsuppbörden (ca 8 miljarder kronor) samt andra neddragningar (ca 4
miljarder kronor). De engångsvisa förstärkningarna uppgår därmed till ca

21 miljarder kronor, dvs. mer än finansieringsbehovet. Vidare föreslås
varaktiga budgetförstärkningar på drygt 15 miljarder kronor. Huvuddelen
består av utgiftsneddragningar (ca 12 miljarder kronor) inom främst
Social- och Arbetsmarknadsdepartementens områden. Däri ingår neddrag-

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

26

ningen av ersättningsnivåerna inom socialförsäkringssystemet till Prop. 1994/95:150
75 procent.                                                                Bilaga 1

Det budgetförstärkningsprogram som regeringen därmed sedan tillträdet
föreslagit riksdagen uppgår till ca 118 miljarder kronor motsvarande
ca 7,5 procent av BNP och är ett av de största som genomförts i något
industriland under modem tid. Det beräknas reducera den offentliga
sektorns sparandeunderskott från över 13 procent av BNP 1993 till drygt
5 procent av BNP 1996 och därefter nästan eliminera underskottet 1998.
Statsskuldens andel av BNP stabiliseras redan 1996. Med hänsyn till
vikten av stabila finanser inför nästa lågkonjunktur krävs att skulden inte
bara stabiliseras utan även nedbringas så snart som möjligt. Nuvarande
kalkyler tyder på att skuldkvoten skulle kunna reduceras med närmare 9
procentenheter från 1996 till sekelskiftet.

De offentliga utgifterna är på sikt avgörande för både de offentliga
finanserna och skatteuttagets storlek. För att undvika återkommande
underskottsproblem krävs att de offentliga utgifterna hålls under strikt
kontroll. Regeringen kommer att föreslå riksdagen att ett tak för de
offentliga utgifterna införs. Detta tak bör anges i nominella belopp och
utgöra ramen för regeringens budgetarbete. Budgetuppföljningen skall
förstärkas, och kompletteras med mekanismer för att säkerställa att
utgifterna håller sig inom de budgetramar som fastställts för det aktuella
budgetåret.

Regeringen är fast besluten att göra vad som krävs för att uppnå en god
ekonomisk utveckling och sunda offentliga finanser. Om de offentliga
finanserna skulle förbättras snabbare än vad som nu kan förutses så bör
den därvid uppkomna budgetförstärkningen användas för att uppnå en
ytterligare minskning av skuldbördan.

Penningpol itiken

Prisstabilitet är en viktig förutsättning för en framgångsrik ekonomisk
politik och skapar goda förutsättningar för en hög och balanserad tillväxt.
Länder med varaktigt låg inflation är betydligt mindre sårbara när det
inträffar ekonomiska störningar eller kriser av olika slag. Det är därför av
yttersta vikt att inflationsproblemen inte tillåts återkomma i den svenska
ekonomin.

Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som
huvuduppgift att säkerställa prisstabilitet. För att motverka tendenser till
stigande inflation i delar av ekonomin och stigande inflationsförväntningar
har penningpolitiken stramats åt under senare tid. Riksbanken höjde repo-
räntan första gången i augusti förra året och har därefter höjt den vid ett
flertal tillfällen med sammanlagt över 1 procentenhet.

I samband med turbulensen på de internationella finansiella marknader-
na har kronan försvagats och de långa räntorna stigit. Riksbanken har
betonat önskvärdheten av en förändrad tyngdpunkt av de monetära
förhållandena mot en starkare krona och lägre långa räntor. En sådan
förändring sammanhänger med trovärdigheten för den samlade ekonomis-

4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

27

ka politiken. Efter hand som det nu etablerade budgetforstärkningspro-
grammet får fullt genomslag förbättras förutsättningarna for en sådan
förskjutning, vilket minskar bördan på penningpolitiken och skapar en
mera balanserad ekonomisk utveckling och en i mindre grad tudelad
ekonomi. Därmed förbättras också förutsättningarna för prisstabilitet.

Ett avskaffande av alla möjligheter till monetär finansiering av statens
utgifter är ett viktigt bidrag till att öka penningpolitikens trovärdighet och
därmed till möjligheterna att uppnå en varaktigt låg och stabil prisutveck-
ling samt låga räntor. Därför föreslår regeringen en lagändring som
innebär att Riksbanken inte får bevilja staten kredit. I praktiken har det
inte skett under senare år. Förändringen bidrar till att skapa en tydligare
institutionell ram för penning- och statsskuldspolitiken. Förslaget
tillgodoser de krav det svenska medlemskapet i EU ställer på en
anpassning av svensk författning till EU:s lagstiftning.

3.3 Sysselsättning, löner och priser

Den ekonomiska återhämtningen har under 1994 börjat få effekt på
sysselsättningen. Mellan början av 1994 och början av 1995 ökade
sysselsättningen med 83 000 personer. Trots denna kraftiga ökning är nu
antalet sysselsatta 526 000 personer färre än under 1990. Ökningen sker
således från en mycket låg nivå, och en betydande potential för ökad
sysselsättning finns fortfarande på arbetsmarknaden. Sysselsättningen
bedöms kunna fortsätta öka i samma höga takt under de närmaste två
åren.

Sysselsättningsuppgången har emellertid inte inneburit en motsvarande
minskning av den öppna arbetslösheten. Främst beror det på att utbudet
av arbetskraft har ökat kraftigt i takt med att möjligheterna att få en
anställning har förbättrats och att antalet som lämnar olika utbildningsåt-
gärder har ökat. Antalet öppet arbetslösa uppgick vid årets början
fortfarande till ca 335 000 personer, vilket är 23 000 färre än under
motsvarande period 1994. Sedan oktober förra året har den totala arbets-
lösheten, dvs. antalet öppet arbetslösa och personer i olika konjunktur-
beroende åtgärder, minskat. Sammantaget uppgår minskningen till ca
40 000 personer, eller ca 1 procent av arbetskraften.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

28

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Diagram 3.1 Sysselsättning och arbetskraftsutbud 1980-1996

Källa: Finansdepartementet.

Trots att antalet sysselsatta ökar och arbetslösheten minskar är
situationen på arbetsmarknaden fortfarande mycket allvarlig. Det mest
akuta problemet är den höga långtidsarbetslösheten. Mer än var tredje
arbetslös har varit arbetslös under längre tid än 6 månader. Situationen for
de äldre arbetslösa är ännu sämre. Bland de långtidsarbetslösa finns också
en betydande rundgång mellan öppen arbetslöshet och olika arbets-
marknadsåtgärder. Enligt arbetsförmedlingens statistik fanns det i slutet
av mars i år 200 000 personer som hade varit inskrivna vid arbetsförmed-
lingen oavbrutet i mer än två år. Det motsvarar var fjärde inskriven.

Med denna utveckling finns det en stor risk att arbetslösheten perma-
nentas på en oacceptabelt hög nivå. Erfarenheterna från övriga Europa är
i detta avseende nedslående. I ett flertal länder började arbetslösheten
stiga kraftigt under mitten av 1970-talet för att inte minska förrän mitten
av 1980-talet. Nedgången blev dock begränsad, trots den i övrigt tämligen
goda ekonomiska utvecklingen. I genomsnitt sjönk arbetslösheten i EU-
ländema med 2,5 procentenheter till drygt 8 procent mellan åren 1985 och
1990.

Den konjunkturberoende arbetslösheten riskerar att bli strukturell om
sysselsättningsökningen inte kommer tillräckligt tidigt och är tillräckligt
kraftig. Det är därför viktigt att arbetsmarknaden fungerar väl så att
arbetslösheten påtagligt kan reduceras utan att löner och priser accelererar.

Inflationen i den svenska ekonomin är nu i nivå med genomsnittet inom
såväl OECD som EU. Denna låga inflationsnivå har dock etablerats under
en lågkonjunktur med mycket hög arbetslöshet. För att erhålla fullt
förtroende för prisstabilitet krävs att inflationen kan hållas tillbaka även

29

under mera normala konjunkturförhållanden. Vid en sådan långsiktig
prisstabilitet skapas förutsättningar för lägre obligationsräntor, ökade
investeringar och därmed också en stabil tillväxt och ökad sysselsättning.

Den snabbt ökande produktionen och uppgången i kapacitetsutnyttjandet
har bidragit till att industrins priser har accelererat under de två senaste
åren. Än så länge har emellertid effekten på konsumentpriserna varit
relativt liten. Industrins försäljningspriser för konsumtionsvaror ökade
under 1994 med mindre än 4 procent, vilket har givit ett begränsat bidrag
till inflationen. Det finns emellertid en risk för att de höjda priserna på
insatsvaror senare kan komma att leda till konsumentprishöjningar. Om
kronan förstärks minskar denna risk.

För att industrins prishöjningar skall bli måttliga även med fortsatt hög
aktivitet måste investeringarna öka så snabbt att det inte uppkommer
några kostnadshöjande flaskhalsar i produktionen. Så sker av allt att döma
också nu. Under 1994 ökade industrins investeringar med 28 procent, och
andelen företag som planerar att utöka kapaciteten ligger enligt KI:s
konjunkturbarometer på historiskt höga nivåer.

Sverige har nu goda möjligheter att fortsätta i en god cirkel med pris-
stabilitet, stark tillväxt, ökad sysselsättning och gradvis återställt
förtroende. Den ekonomiska politiken är emellertid inte ensamt avgörande
för om den fulla tillväxtpotentialen kan utnyttjas. En alltför stark
löneutveckling - allmänt eller i stora delar av ekonomin - riskerar att
bromsa den ekonomiska tillväxten i förtid. Lönebildningen kommer
därmed att vara avgörande för om politiken skall bli framgångsrik och
sysselsättningen öka tillräckligt fort för att förhindra en permanent hög
arbetslöshet.

Den s.k. Edingruppen, som består av fackföreningarnas och arbets-
givarorganisationernas främsta ekonomer, har nyligen belyst de sam-
hällsekonomiska förutsättningarna för lönebildningen under resten av
1990-talet. Gruppen ansluter sig till kravet på en prisstabilitet på god
europeisk nivå, och konstaterar att de svenska lönerna kan öka högst i takt
med lönerna i övriga västeuropeiska länder. Med dessa utgångspunkter
kommer de fram till en norm för lönekostnadsökningamamotsvarande 3,5
procent per år under de närmaste åren. Vid en sådan löneutveckling kan
kronan stärkas och reallönerna förbättras samtidigt som arbetslösheten
minskar.

Edingruppens rapport är en bekräftelse på den breda svenska enigheten
om vad som krävs för att komma ur de grundläggande förtroendeproble-
men. Regeringen anser att det vore ytterst värdefullt om arbetsmarknadens
parter nu förmådde att etablera och upprätthålla denna lönenorm, och
därmed förbättra förutsättningarna för en stark och uthållig ökning av
sysselsättningen. Ansvaret för lönebildningen ligger emellertid på
arbetsmarknadens parter.

Regeringens uppgift är att genom den ekonomiska politiken i allmänhet,
och arbetsmarknadspolitiken i synnerhet, skapa bästa möjliga förut-
sättningar för en låg pris- och löneutveckling samt en låg arbetslöshet.
Den kraftfulla förstärkningen av de offentliga finanserna och sänkningen
av moms på livsmedel bidrar till att minska inflationsförväntningarna.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

30

Regeringen har också ett ansvar för att utgiftsutvecklingen i den offentliga
sektorn hålls under kontroll. Lönebildningen bör dock vara så flexibel att
det går att förena en återhållsam utveckling av lönerna inom den
offentliga sektorn med förändrade lönerelationer där sådana kan motive-
ras; t.ex. for att motverka löneskillnader mellan män och kvinnor med
likvärdiga arbeten.

Arbetsmarknadspolitiken har traditionellt haft en central roll i den
svenska ekonomiska politiken. I sysselsättningsprogrammet "En nation i
arbete" lades tyngdpunkten på kompetenshöjning och en ökning av
arbetskraftens flexibilitet. Genom bland annat ett ökat antal utbildnings-
platser underlättas övergången från områden eller yrkeskategorier med
hög arbetslöshet till delmarknader med arbetskraftsbrist. Såväl match-
ningsproblem som inflationsdrivande tendenser reduceras därigenom.
Genom det tillfälliga riktade anställningsstödet stärks de arbetslösas
ställning på arbetsmarknaden.

Åtgärderna kommer i och med forslagen i kompletteringspropositionen
och den arbetsmarknadspolitiska propositionen i större utsträckning än
tidigare att riktas mot personer som riskerar en permanent utslagning från
arbetsmarknaden. De unga, de långtidsarbetslösa, de utomnordiska
invandrarna och de äldre som förlorat sitt arbete under lågkonjunkturen
är de grupper som är mest utsatta på dagens arbetsmarknad. Trots att
arbetslösheten fortfarande är lägre bland kvinnor än bland män är det
dessutom av stor vikt att vidta åtgärder som riktas mot att förhindra att
kvinnor slås ut från arbetsmarknaden i samband med att sysselsättningen
kan förväntas utvecklas svagt inom många kvinnodominerade yrken.

Personer som har varit arbetslösa under minst sex månader skall vara
tydligt överrepresenterade i åtgärder under de kommande åren. Dessutom
skall rekryteringsstöd utgå endast till denna grupp. Många invandrare
saknar erfarenhet av svensk arbetsmarknad. För att underlätta för dem att
få praktik bör de ges en ökad tillgång till ALU och arbetsplatsintroduk-
tion. Även de äldre som förlorat arbetet skall prioriteras vid beviljandet
av dessa åtgärder för att beredas möjlighet att upprätthålla en kontakt med
arbetslivet. I vissa fall ges de även möjlighet att anställas med ett
lönebidrag.

Det är viktigt att upprätthålla arbetslinjen. Det innebär att politiken
ytterst inriktas på att återföra de arbetslösa till reguljära jobb. Den
arbetslöses ansvar att stå till arbetsmarknadens förfogande förtydligas. Ett
avvisande av ett lämpligt arbete eller en arbetsplatsintroduktion skall leda
till avstängning från arbetslöshetsersättning. Regeringen avser inom kort
tillsätta en utredning med uppgift att se över arbetslöshetsförsäkringen.
Vidare föreslår regeringen att kompensationsnivån sänks till 75 procent
av tidigare lön. Denna sänkning stärker budgeten och gör de offentliga
utgifterna mindre utsatta för konjunktursvängningar.

En väl fungerande arbetsförmedling utgör grunden for en framgångsrik
arbetsmarknadspolitik. Förmedlingens viktigaste uppgift är att se till att
lediga platser snabbt blir tillsatta. De förändringar i riktning mot färre
regler, stabilare åtgärder och mindre detaljstyrning som föreslås i den

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

31

nyligen framlagda arbetsmarknadspolitiska propositionen kommer att Prop. 1994/95:150
underlätta och effektivisera förmedlarnas verksamhet.                     Bilaga 1

3.4 Skattepolitiken

Den skattepolitik som regeringen har fört sedan sitt tillträde i oktober
1994 har haft två utmärkande drag. De stora underskotten har gett
skattepolitiken en betydelsefull roll vid saneringen av de offentliga
finanserna. Förändringarna i skattereglerna har därutöver bidragit till att
återupprätta den avvägning mellan fördelningspolitiska mål och kraven på
en samhällsekonomiskt effektiv beskattning som gjordes i 1990-91 års
skattereform.

Den fördelningspolitiska profilen på inkomstförstärkningarna avgör om
det sammantagna saneringsprogrammet blir trovärdigt och vinner en bred
acceptans. Genom den ekonomisk-politiska propositionen i november
1994 korrigerades de senaste årens avsteg från skattereformen. De
betydande sänkningarna av skatten på kapitalägande - med högst osäkra
effekter på tillväxten - har återtagits. Tillsammans med övriga för-
ändringar resulterar detta i en inkomstförstärkning på ca 36 miljarder
kronor.

I november 1994 nåddes en parlamentarisk överenskommelse om
finansieringen av den svenska medlemsavgiften till EU inklusive en
höjning av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter ff.o.m. 1 januari
1995. Regeringen fullföljer nu finansieringen av medlemsavgiften genom
olika förslag som tillsammans med tidigare beslut avseende finansiering
av EU-avgiften medför en sammanlagd inkomstförstärkning på ca
14 miljarder kronor. Resten av avgiften på totalt ca 20 miljarder kronor
finansieras genom utgiftsminskningar.

I en särskild proposition läggs förslag om införande av fastighetsskatt
på industribyggnader och kommersiella lokaler. Vidare utvidgas diesel-
oljeskatten till att också omfatta arbetsredskap. Koldioxidskatten,
vattenkraftskatten, kämkraftskatten och elskatten höjs. Frågan om att höja
koldioxidskatten för industrin utöver vad som nu föreslagits utreds vidare.
I detta sammanhang prövas också frågan om att växla fastighetsskatten för
industrin mot ytterligare höjd koldioxidbeskattning. Försäljningsskatten på
motorfordon höjs och indexeras. Avdragsrätten för privata pensions-
försäkringspremier kommer att begränsas. Vidare kommer förslag om
skatt på naturgrus att läggas fram under hösten. Förslag har redan tidigare
lagts fram om beskattning av sjukvårdsförmåner, mervärdesskatt på
begagnade varor m.m. samt kontrolluppgifter för aktieförsäljningar.
Regeringen avser vidare att föreslå en uppstramning av avdragsramama
för representation fr.o.m. inkomståret 1996, vilket beräknas medföra en
årlig inkomstförstärkning på ca 400 miljoner kronor.

Förslag om månadsvis uppbörd av mervärdesskatt och en tidigarelägg-
ning av betalningstidpunkten för skatten har redovisats i betänkandet SOU
1995:12. På grundval av betänkandet kommer regeringen att lägga fram
förslag om månatlig uppbörd och en förkortad kredittid för mervärdes-

32

skatten. Förslaget kommer att utformas så att särskild hänsyn tas till de
minsta företagens situation och möjligheter.

Regeringen lägger också fram förslag om sänkning av mervärdesskatten
på livsmedel från 21 till 12 procent. Eftersom EU:s regler tillåter högst
tre momsnivåer öppnas därmed möjligheten att införa en lägre mervärdes-
skattesats än 12 procent samtidigt som KPl-ökningen begränsas. Regering-
en kommer vidare att lägga fram förslag om mervärdesskatt på dags-
tidningar. Skattebeläggningen bör ge en inkomstförstärkning på minst 0,4
miljarder kronor. Den närmare utformningen bereds vidare.

I den ekonomisk-politiska propositionen avsattes ett särskilt utrymme
om 2 miljarder kronor för åtgärder inom företagsskatteområdet. Åt-
gärderna bör ha sin inriktning mot de mindre företagen och i första hand
syfta till att underlätta riskkapitalförsörjningen. Samråd med företrädare
för näringslivet skall fortsätta.

Som en första åtgärd kommer regeringen att lägga fram förslag om ett
temporärt s.k. riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra
tillgången på riskkapital bereds vidare. Regeringen avser vidare att föreslå
en kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot
tjänsteinkomster. Kvittningsrätten bör gälla fr.o.m. inkomståret 1996. Vid
utformningen av kvittningsrätten kommer särskilt att beaktas att systemet
inte lämnar utrymme för skatteundandraganden. Bortfallet av skatteintäk-
ter på grund av riskkapitalavdraget och kvittningsmöjligheten räknas av
från den tidigare nämnda ramen på 2 miljarder kronor.

I tabell 3.1 ges en översiktlig bild av de olika skatteförändringarna och
deras bidrag till budgetsaneringen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

33

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 3.1 Budgeteffekter genom ändrade skatteregler fördelade på olika slag
av skatter

Effekter för offentlig sektor år 1998 i 1994/95 års priser

Miljarder kronor

Skatter på

Totalt

Förvärvs-
inkomster

Kapital-
ägande

Företag

övrigt1

Ekonomisk-politiska propositionen

23,1

13,7

-0,5

-

36,3

Finansiering av EU-avgift

7,1

2,9

-

4,0

14,0

Förslag i KP m.m.

0,9

0,3

0,9

-6,4

-4,3

varav

Reducerat grundavdrag

0,7

0,7

Beskattning av sjukvårdsförmåner

0,2

-

0,2

Skärpt kontrolluppgiftsskyldighet

0,3

0,3

Moms begagnade varor m.m.

0,4

0,4

Sänkt moms livsmedel

-7,6

-7,6

Moms dagstidningar

0,4

0,4

Ändrad momsuppbörd

0,5

-

0,5

Överskjutande EU-finansiering

-

0,4

0,4

Begränsning representationsavdrag

0,4

-

0,4

Summa

31,1

16,9

0,4

-2,4

46,0

'Konsumtionsskatter och vissa övriga indirekta skatter, bl.a. på näringslivets faktoran-
vändning.

Efter beslutade och nu föreslagna och aviserade förändringar i
skattereglerna - som sammantagna bidrar till att skatterna som andel av
BNP ökar något fram till 1998 men då fortfarande kommer att ligga
under 1990 års nivå - är utrymmet för ytterligare skattehöjningar starkt
begränsat. Detta gäller även kommunalskatterna. Ytterligare skatte-
höjningar riskerar att försämra den svenska ekonomins funktionssätt.

Dock kan omfördelningar komma att aktualiseras för att kraven på en
samhällsekonomiskt effektiv beskattning skall kunna uppfyllas även i
framtiden. Det handlar bl.a. om avvägningen mellan interna krav på
skattereglerna och de krav som följer av den fortgående internationali-
seringen av den svenska ekonomin. Önskemålen om en enhetlig och
likformig beskattning skall förenas med det förhållandet att olika
skattebaser i varierande grad är rörliga över nationsgränserna.

Sveriges medlemskap i EU har redan förändrat både förutsättningarna
for och det faktiska innehållet i den svenska skattepolitiken. Som en följd
av medlemskapet har skattereglerna justerats i en rad avseenden, särskilt
vad gäller mervärdesskatten och olika punktskatter. För att i framtiden
framgångsrikt kunna påverka olika gemensamma ställningstaganden inom
EU på skatteområdet är det av största vikt att Sverige respekterar de
riktlinjer i form av olika direktiv som redan fastlagts. Därigenom ökar
också våra möjligheter att indirekt påverka de framtida förutsättningarna
för den svenska skattepolitiken.

34

Inom EU är för närvarande ett antal skattepolitiska frågor aktuella. Från
miljösynpunkt är det angeläget att fortsatta ansträngningar görs att
åstadkomma en gemensam miniminivå för en koldioxidskatt. På kapital-
beskattningens område är det angeläget att förbättra förutsättningarna för
en effektiv beskattning. I första hand bör informationsutbytet mellan
skattemyndigheterna i de olika medlemsländerna förbättras. Ett gemen-
samt system för beskattningen av ränteinkomster skulle bidra till att ett
rimligt skatteuttag upprätthålls. En tredje sedan lång tid aktuell fråga
gäller mervärdesskattens definitiva utformning, där en central aspekt är
fördelningen av skattebasen mellan medlemsländerna.

Frågan om en s.k. grön skatteväxling med en höjning av skatteuttaget
på miljöskadlig verksamhet och en sänkning av skatten på arbete aktuali-
serats i EU:s vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. För
Sveriges del har en utredning tillsatts, som skall undersöka förutsätt-
ningarna för en ökad miljörelatering av det svenska skattesystemet.
Utredningen kommer bl.a. att behandla en skatteväxlings effekter på
miljön, näringslivets internationella konkurrenskraft, sysselsättningen och
inkomstfördelningen. En grön skatteväxling kan bidra till en samhällseko-
nomiskt sett mer effektiv beskattning. En eventuell omfördelning av
skatteuttaget måste dock ske på ett ansvarsfullt sätt. De svaga offentliga
finanserna gör att eventuella sänkningar måste finansieras fullt ut.

Även om kravet på en samhällsekonomiskt effektiv beskattning kan
motivera förändringar i skattereglerna bör detta i varje enskilt fall avvägas
mot önskemålet om stabila regler. Detta talar för återhållsamhet med
förändringar i skattereglerna.

Tilltron till skattepolitiken handlar också om att om skatter debiteras
och uppbärs på ett effektivt sätt och att olika former av skatteflykt och
skattebrott bekämpas. Detta är väsentligt även ur statsfinansiell och
samhällsekonomisk synvinkel samt av rättviseskäl. Regeringen har nyligen
i en särskild proposition föreslagit en skärpning av kontrolluppgiftsskyl-
digheten vid bl.a. aktieförsäljningar. En särskild kommitté med uppgift att
lämna förslag till en reviderad generalklausul mot skatteflykt har
tillkallats. I avvaktan på utredningens arbete har regeringen föreslagit att
den tidigare gällande lagen återinförs som ett provisorium. I kommitténs
uppdrag ingår vidare att föreslå åtgärder som ger förutsättningar för en
effektivare skattekontroll.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

3.5 Fördelningspolitiska effekter

Den ekonomiska politiken syftar till att stärka tillväxten och sysselsätt-
ningen samtidigt som inflationen hålls på en låg nivå. För att nå dessa
mål och därigenom trygga välfärdssamhället måste de offentliga
finanserna saneras. Uppslutningen bakom en sådan politik är beroende av
att den upplevs som rättvis. Därför har förslagen utformats med syfte att
ge en jämn fördelningsprofil. Nedan redovisas de fördelningspolitiska
effekterna av nu föreslagna åtgärder.

35

Sänkt moms på livsmedel gynnar i första hand barnfamiljer och lågin- Prop. 1994/95:150
komsttagare. För en trebamsfamilj minskar månadsutgiftema för Bilaga 1
livsmedel med ca 400 kronor mot endast ca 80 kronor för ett ensamståen-
dehushåll.

Tabell 3.2 Effekter av sänkt matmoms

Kronor per månad

Familjetyp

Livsmedels-

utgifter

Sänkt matmoms

Ensamstående utan barn

1 090

81

Gifta/sambo utan barn

2 470

184

Ensamstående, ett barn

1 730

129

Gifta/sambo, ett barn

3 110

231

Gifta/sambo, två barn

3 970

295

Gifta/sambo, tre barn

5 400

402

Anm: Livsmedelsutgifter enligt Konsumentverkets budgetprognos för 1995.

Effekten av en sänkt kompensation i arbetslöshetsförsäkringen från
80 procent till 75 procent varierar beroende på tidigare inkomst och
förekomst av bostadsbidrag. Som mest kommer åtgärden att medföra en
minskad disponibel inkomst vid en hel månads arbetslöshet på ca 480
kronor. I de fall bostadsbidragen påverkas, kommer sänkningen att bli
maximalt ca 320 kronor per månad.

Den minskade rätten till avdrag för privata pensionsförsäkringar
kommer att särskilt påverka personer med högre inkomster eftersom
denna typ av försäkringar är vanligare bland höginkomsttagare. De flesta
som har försäkringar av detta slag berörs emellertid inte av begränsningen
eftersom de redan idag sparar mindre än den nu förslagna högsta
avdragsnivån. Som mest minskar värdet av skatteavdraget med närmare
1 700 kronor per månad.

De sammantagna fördelningseffekterna av budgetförstärkningarna i den
ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994, budgetpropositionen 1995
- inkl, förändringar vid riksdagsbehandlingen - samt förslagen i denna
proposition visas i diagram 3.2 och 3.3. Beräkningen visar de kom-
binerade direkta (statiska) effekterna av i stort sett alla åtgärder inom
skatte- och transfereringssystemen då de trätt i kraft 1998.

Beräkningen av förslagen i denna proposition omfattar sänkt moms på
livsmedel, en i huvudsak enhetlig ersättningsnivå i sjuk-, föräldra- och
arbetslöshetsförsäkringarna om 75 procent, övriga förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen, sänkta bostadsbidrag samt minskad avdragsrätt
för privata pensionsförsäkringar. Effekten av sänkt moms på livsmedel
grundas på faktisk konsumtion i SCB:s undersökning av hushållens
utgifter. Beräkningen förutsätter att momssänkningen helt tillfaller
hushållen och inte producenter m.fl. Den föreslagna minskningen av
bostadsbidragen har i avvaktan på den särskilda utredningen antagits
medföra en återgång till 1994 års regler samt sänkt ersättningsnivå i det

36

övre hyresintervallet. Vissa skärpta villkor i arbetslöshetsförsäkringen har
efterbildats genom en proportionell minskning av utbetalade ersättningar.
I kalkylen får hushållen svagt förbättrad disponibel inkomst, vilket beror
på att vissa budgetförstärkningar som direkt eller indirekt berör hushållen,
inte kan efterbildas fordelningsmässigt. Det gäller bl.a. åtgärder avseende
assistansersättning, koldioxidskatt, fastighetsskatt på kommersiella lokaler
och industrilokaler m.m.

Av de sammantagna budgetförstärkningarna i den ekonomisk-politiska
propositionen, budgetpropositionen och i denna proposition bidrar hushåll
i decilgruppema 9 och 10 (de 20 procent med högst ekonomisk standard)
tillsammans med en mycket stor andel medan hushållen i decilgruppema
1 och 2 (med lägst standard) bidrar med en mindre andel (diagram 3.2).

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Diagram 3.2 Andel av den totala budgetförstärkningen som resp, decilgrupp
bidrar med

Källa: Finansdepartementet.

37

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Diagram 3.3 Decilgrupper. Förändring av disponibel inkomst 1998 genom skatte-
och transfereringsåtgärderna

Procent

Anm. Samtliga hushåll decilindelade efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet.
Källa: Finansdepartementet.

Diagram 3.3 visar att den disponibla inkomsten förändras mycket
marginellt till följd av de nu föreslagna åtgärderna, med mindre än en
procent i samtliga decilgrupper.

Fördelningsanalysen har också visat att pensionärer gynnas av de nu
presenterade åtgärderna jämfört med andra hushåll medan ensamstående
föräldrar kommer att beröras särskilt av sänkta bostadsbidrag. Även vid
en uppdelning av hushållen på socio-ekonomisk grupp erhålls små förän-
dringar i disponibel inkomst. Nettoeffekten beräknas bli något mer
ogynnsam för högre tjänstemän och gruppen övriga hushåll, där bl.a
företagare, jordbrukare, arbetslösa och studerande ingår.

Analysen visar att åtgärderna i den ekonomisk-politiska propositionen,
budgetpropositionen och denna proposition sammantaget har en rimlig
fördelningsprofil. Även om sänkta sociala transfereringar särskilt berör
hushåll med måttliga eller låga inkomster, så kompenseras det på grupp-
nivå relativt väl av sänkt moms på livsmedel.

Åtgärderna slår relativt jämnt för olika grupper och alla är med och
delar de nödvändiga uppoffringarna. De viktigaste effekterna ur fördel-
ningssynvinkel, nämligen de genom åtgärderna förbättrade förutsätt-
ningarna för hög sysselsättning och låg ränta, kommer utöver de här
redovisade direkta effekterna.

38

4 Den kommunala sektorns ekonomi m.m.       Prop. 1994/95:150

Bilaga 1
Kommuner och landsting svarar för en betydande del av Sveriges
offentliga välfärd, framför allt i form av vård, omsorg och utbildning.
Den kommunala verksamheten är starkt beroende av en stabil sam-
hällsekonomi. En god tillväxt och en hög sysselsättning innebär att
utvecklingen av den kommunala skattebasen tryggas. Låga räntor och låg
inflation minskar trycket på de kommunala kostnaderna.

Den kommunala sektorn har genom sin omfattning också stor samhälls-
ekonomisk betydelse. Av det totala skatteuttaget om 50 procent av BNP
svarar kommunsektorn för 17 procentenheter. Kommunsektorn svarar för
drygt en fjärdedel av den totala sysselsättningen. Omkring en femtedel av
sektorns inkomster utgörs av statsbidrag.

Kommuner och landsting står inför stora utmaningar de närmaste åren.
Sektorn har nu gått igenom några år som präglats av lågkonjunktur,
endast svagt ökade skatteinkomster, och andra snabba förändringar av
förutsättningarna. Kommuner och landsting har dock lyckats klara detta
genom att visa prov på snabb anpassningsförmåga och förmåga att öka
effektiviteten och produktiviteten i verksamheten. Övergången till
generella statsbidrag och en omfattande avreglering har förbättrat förut-
sättningarna för kommuner och landsting att klara problemen. Kärn-
verksamheterna har kunnat bibehållas.

De närmaste åren kommer att präglas av de nödvändiga förstärk-
ningarna av de offentliga ekonomin. Som ett viktigt led i den fortsatta
saneringen av finanserna aviserar regeringen förslag om tak för de
offentliga utgifternas utveckling. Utgiftstaket för den offentliga sektorn
kommer att omfatta även den kommunala sektorn. Statsbidragen kommer
även fortsättningsvis att utvecklas restriktivt. Det kommunala skatteutta-
get får inte öka.

För att ge kommuner och landsting förbättrade förutsättningar att möta
den fortsatt strama situationen föreslår regeringen en omläggning av
statsbidrags- och utjämningssystemet, som skapar en mer rättvis fördel-
ning av resurserna och ger kommuner och landsting mer likvärdiga förut-
sättningar oberoende av skattekraft och strukturella förhållanden.
Samtidigt aviseras en översyn av vissa regelsystem i syfte att skapa en
större följsamhet mellan ekonomiskt och verksamhetsmässigt ansvar, och
som ger kommunerna ett större utrymme att prioritera med hänsyn till
lokala förhållanden och åstadkomma en bättre hushållning med resurs-
erna.

Utvecklingen av den kommunala ekonomin

Kommunsektorns finansiella sparande har under åren 1992 och 1993 varit
starkt positivt, vilket främst förklaras av nedväxlingen i pris- och
löneökningstakten samt eftersläpningen i det tidigare systemet för
utbetalning av kommunalskattemedel. År 1994 var det finansiella
sparandet svagt negativt för sektorn som helhet, framför allt på grund av

39

minskade skatteinkomster. Landstingens finansiella sparande är betydligt
bättre än kommunernas, vilket kan bero på att landstingen är dels mindre
konjunkturkänsliga, dels mindre beroende av statsbidrag. År 1995 väntas
det finansiella sparandet bli fortsatt negativt för sektorn som helhet, men
positivt för landstingen. För år 1997 beräknas det finansiella sparandet
bli negativt för sektorn som helhet, men positivt fram till år 2000.
Kommunernas finansiella sparande beräknas dock vara negativt ända fram
till år 1998. Samtidigt som skatteintäkema ökar med i stort sett samma
takt som BNP. Beräkningen innebär att de kommunala konsumtions-
utgifterna sjunker från 18 till 16 procent av BNP fram till år 2000.
Utdebiteringen antas vara oförändrad. Statsbidragen utvecklas fortsatt
restriktivt.

En sådan utveckling av konsumtionsutgifterna bedöms vara förenlig
med strävandena att bibehålla kärnan i välfärden. Kärnverksamheterna
kan i stora drag sägas utgöra omkring 70-80 procent av den samlade
kommunala verksamheten. Sett i ett historiskt tidsperspektiv, och även i
förhållande till andra sektorer, är de senaste och de kommande årens ned-
dragningar tämligen måttliga. Det bör fortfarande finnas utrymme för en
mer effektiv resursanvändning och en ökad kostnadsmedvetenhet.

Det skattefinansierade utrymmet och statsbidragen

Regeringen anser att en modell med utgiftstak bör införas för hela den
offentliga sektorn och därmed också för den kommunala sektorn. Det
innebär att fokus vid bedömningen av det skattefinansierade utrymmet för
sektorn framöver kommer att ligga på den totala utgiftsnivån och
avvägningen mellan kommunala och statliga utgifter. Statsbidragen kan
således komma att reduceras om de samlade kommunala utgifterna
tenderar att bli för höga, resp, ökas om motsatsen skulle vara fallet.
Skatteunderlagsförändringar regleras ej. En överflyttning av verksamhet
och kostnadsansvar mellan staten och kommunsektorn kommer dock att,
i enlighet med finansieringsprincipen, leda till motsvarande justering av
statsbidraget.

Regeringen redovisar en reviderad bedömning av det skattefinansierade
utrymmet för år 1995. I budgetpropositionen aviserades att kommunsek-
torn skall kompenseras för sin andel av den höjning av den särskilda
löneskatten som gjordes för att finansiera EU-inträdet dvs. motsvarande
medel skall återföras till sektorn. Kompensationen uppgår till
2,4 miljarder kronor. Återföringen för år 1995 sker dels genom att en del
av kompensationen används för särskilda insatser för Haninge och
Göteborgs kommuner, dels genom att det generella avdraget från skatte-
inkomsterna för kommuner och landsting sänks från halvårsskiftet 1995.
Avdraget avser tidigare beslutade ekonomiska regleringar mellan staten
och kommunsektorn.

Regeringen redovisar vidare en bedömning av det skattefinansierade
utrymmet för år 1996 och ett förslag till statsbidrag för detta år.
Bedömningen av utrymmet är en avvägning mellan de krav som ställs för

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

40

att stabilisera statsfinanserna och resursbehoven i den kommunala Prop. 1994/95:150
verksamheten. Utgångspunkten är därför nominellt oförändrade stats- Bilaga 1
bidrag. Verksamhetsförändringar regleras enligt finansieringsprincipen.
Den tidigare nämnda kompensationen för höjd arbetsgivaravgift till följd
av medlemskapet i EU läggs in i bidraget. Därtill kommer en ökning av
bidraget till följd av omläggningen av systemet för momskompensation
vilken motsvaras av en minskad utgift, dvs. förändringen är statsfinan-
siellt neutral. Utifrån denna beräkning kommer statsbidragen totalt att
uppgå till 57,2 miljarder kronor för år 1996, varav 45,0 miljarder för
kommuner och 12,2 miljarder kronor för landsting.

De ökade egenavgiftema i sjukförsäkringen och pensionssystemet
innebär en långsammare ökning av skatteunderlaget för kommunsektorn.
Om kommunerna skulle kompenseras av staten för de höjda egenav-
giftema skulle det innebära motsvarande försämring av statens finanser,
som i nuläget är betydligt sämre än kommunernas och landstingens. I
nuvarande statsfinansiella läge måste staten ha möjlighet att fullt ut
tillgodogöra sig effekterna av sådana förändringar i skatteunderlaget som
syftar till att förstärka statens finanser.

Skattetrycket får av samhällsekonomiska skäl inte öka ytterligare.
Regeringen utgår vid bedömningen av det skattefinansierade utrymmet
från att skattenivån inom den kommunala sektom inte höjs jämfört med
1995 års nivå. Det skattefinansierade utrymmet ligger fast. En snabbare
löneökning inom den kommunala sektom ger därför en motsvarande lägre
sysselsättningsutveckling och innebär således ett högre produktivitetskrav
för att uppnå adekvat servicenivå.

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem

Regeringen föreslår ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem som så
långt möjligt skall skapa likvärdiga förutsättningar för kommuner och
landsting att kunna bedriva de verksamheter som utgör en viktig del av
välfärdens kärna.

Övergången från specialdestinerade till generella, utjämnande stats-
bidrag, i kombination med en omfattande avreglering, har stärkt den
kommunala självstyrelsen och givit kommuner och landsting kraftigt
förbättrade möjligheter att bedriva verksamheten effektivt utifrån sina
egna förutsättningar. Principen om ett samlat bidrag ligger därför fast,
och kombineras med en förstärkt statlig uppföljning och utvärdering av
den kommunala verksamheten.

En restriktiv utveckling av kommunsektorns resurser ökar kraven på att
dessa resurser fördelas mer rättvist än idag. Det är bl.a. mot denna
bakgrund som det föreslagna utjämningssystemet bör ses. Det finns
indikationer på att fördelningen i det nuvarande bidrags- och utjämnings-
systemet innebär problem, inte minst för kommuner i storstadsregionerna.
Andra kommuner har bättre ekonomiska förutsättningar. Samtidigt måste
omfördelningar av bidragen ske i varsam takt och omfattning.

41

Förslaget innebär bl.a. en långtgående utjämning av skatteinkomster.
Kommuner och landsting som har en relativ skattekraft över genomsnittet
får avstå skatteinkomster till dem med en skattekraft under genomsnittet.
Med den föreslagna inkomstutjämningen uppnås en hög grad av utjäm-
ning mellan kommuner och landsting med hög respektive låg skattekraft.
Summan av de skatteinkomster som omfördelas genom inkomstutjäm-
ningen beräknas för kommunerna till 6,5 miljarder kronor och för
landstingen till 3,6 miljarder kronor i 1994 års nivå.

Förslaget innebär också en utjämning för strukturellt betingade kost-
nadsskillnader mellan kommuner respektive landsting. Syftet är att
åstadkomma "samma standard till samma pris”. Kostnadsutjämningen
avser i första hand obligatoriska verksamheter, men även vissa frivilliga
verksamheter och icke verksamhetsanknutna kostnader. Kostnadsutjäm-
ningen baseras på den s.k. standardkostnadsmetoden, som innebär att
varje verksamhet hanteras för sig och att för respektive verksamhet
specifika faktorer används för att uttrycka behov och struktur. Kost-
nadsutjämningen är så konstruerad att de kommuner och landsting som
har gynnsamma strukturella förhållanden får ett avdrag och de som har
ogynnsamma förhållanden får ett tillägg till skatteinkomsterna.

Nuvarande statsbidrag görs om till ett generellt, invånarbaserat stats-
bidrag för kommuner respektive landsting. Ersättningarna till sjukvårds-
huvudmän för sjukresor och bidragen till kommunernas missbrukarvård
och ungdomsvård läggs in i de generella statsbidragen. Nuvarande avdrag
från skatteinkomsterna kvittas bort mot bidraget.

Utjämningssystemet kommer, även efter vissa justeringar, att innebära
stora förändringar för många kommuner och landsting, främst beroende
på att syftet med det nya systemet delvis skiljer sig från det som gällt
tidigare. Systemet införs successivt. De årliga bidragsminskningama
maximeras till 250 kronor per invånare för kommuner och 150 kronor
per invånare för landstingen. Landsting som får högre bidrag som en
följd av de nya principerna får det högre bidraget direkt utan en
övergångsperiod.

De förstärkningar som gjorts av kostnadsutjämningen samt förläng-
ningen av övergångsreglerna i förhållande till utredningsförslaget innebär
ökade årliga kostnader med ca 2 miljarder kronor år 1996-1998. Därefter
sjunker kostnaden. Regeringen föreslår att de 2,4 miljarder kronor som
skall återföras till kommunsektorn som kompensation för den allmänna
löneavgiften till följd av medlemskapet i EU, för år 1996 används för att
finansiera införandet av systemet. En pott på totalt 400 miljoner kronor
avsätts för särskilda insatser.

En parlamentarisk beredning skall tillsättas som skall se över dels ett
antal i skatteutjämningen ingående faktorer, dels beakta helheten samt
utvärdera reformen. Arbetet skall bedrivas så att förändringar kan göras
efter två år.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

42

Övriga förslag rörande relationen mellan staten och kommuner och
landsting

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Det kommer att ställas mycket stora krav på kommuner och landsting de
närmaste åren för att de skall kunna möta de ökade anspråken på verk-
samheten bl.a. till följd av den demografiska utvecklingen och den
oroande ökningen av socialbidragskostnadema. Samtidigt skärps kraven
på hushållning med resurserna. Det förutsätter ett fortsatt arbete med att
effektivisera verksamheten. Det förutsätter också att kommuner och
landsting kan ta det ekonomiska ansvaret för sin verksamhet samt får
större möjligheter att göra avvägningar mellan olika utgiftsområden.

Regeringen kommer därför att undersöka förutsättningarna för regel-
ändringar som innebär ökad frihet för kommuner och landsting att
anpassa sin verksamhet till lokala förutsättningar.

En översyn kommer att göras av kommunallagen i syfte att skapa bättre
förutsättningar för ekonomisk hushållning. Regeringen avser att återinföra
ett krav på balanserad budget samt ett förbud mot lånefinansiering av
annat än investeringar. Ett förslag till lagstiftning för att hantera
situationen när en kommun eller ett landsting inte kan fullgöra sina
betalningsförpliktelser, läggs fram.

5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

43

5 Budgetfrågor

5.1 Uppföljning av budgetutvecklingen

I den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994 redovisades en rad
åtgärder, såväl besparingar som inkomstförstärkningar, för att stärka de
offentliga finanserna. Regeringen föreslog i prop. 1994/95:40 principer
för finansieringen av EU-medlemskapet. I prop. 1994/95:122 föreslog
regeringen vissa skattehöjningar som ett led i denna finansiering. 1
budgetpropositionen lades förslag om ytterligare budgetförstärkande åt-
gärder i form av utgiftsneddragningar. Regeringen redovisade samtidigt
sin avsikt att återkomma med preciserade förslag angående det åter-
stående finansieringsbehovet om 3 miljarder kronor till följd av EU-
medlemskapet.

För att säkerställa att regeringens program för sanering av de offentliga
finanserna upprätthålls på den nivå som lades fest i budgetpropositionen
har regeringen mycket noga följt såväl budgetutvecklingen för innevaran-
de och nästa budgetår som den fortsatta beredningen av budgetförstärk-
ningsåtgärdema i riksdagen. Utrymmet för det totala offentliga utgifts-
åtagandet är starkt begränsat. Såväl höjda skatter som ökad statlig upp-
låning medför risker för negativa återverkningar på den svenska ekono-
min. Det är därför nödvändigt att införa rutiner och regelsystem som till-
försäkrar regering och riksdag en starkare kontroll över budgeten och
budgetutvecklingen. Regeringen har som ett första steg i detta arbete
under våren följt upp budgetutvecklingen. Uppföljningen har resulterat
i att ett behov av att finansiera redan gjorda utgiftsåtaganden och över-
skridanden har identifierats. Åtgärder har vidtagits eller föreslås nu till
riksdagen i syfte att motverka ökade utgifter. Regeringens uppföljning
kan därmed också betraktas som ett första steg mot att tillämpa ett
utgiftstak (se avsnitt 5.3).

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

5.1.1 Budgetförsvagningar m.m.

Regeringen har i sin budgetuppföljning konstaterat att budgetförsvag-
ningar har uppkommit eller bedöms uppkomma till följd av olika slag av
förändringar på budgetens utgiftssida:

-  nya utgiftsåtaganden som ännu ej finansierats,

-  riksdagsbehandlingen av föreslagna besparingsåtgärder,

-  överskridanden i innevarande års budget varav några med varaktig
effekt,

-  nya utgiftsåtaganden eller inkomstminskningar i kompletteringspropo-
sitionen.

44

Dessa ökade utgifter och bortfallande inkomster bör enligt regeringens Prop. 1994/95:150
uppfattning finansieras så att de inte leder till en negativ effekt på de Bilaga 1
offentliga finanserna. Finansieringsbehovet fördelar sig enligt följande.

Thbell 5.1 Finansieringsbehov

Miljoner kronor, 1995/96 års prisnivå, nettoeffekt på offentlig sektor

Engångsvis Varaktigt

Ännu icke finansierade utgiftsåtaganden
i tidigare propositioner

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i prop. 1994/95:25

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i prop. 1994/95:100
EU-medlemskapet

5 463

7 000

1 052

3 000

Budgetförsvagningar i samband med riksdags-
behandlingen

Avbytarverksamheten (JoU)

Tillfälligt stöd för norra Sverige (JoU)

Utökning av EU-stöd (JoU)

Deltidsersättning i A-kassa (SfU)
Arbetslöshetskassa, arbetslösa under 20 år (AU)

150

20

230

108

632

Korrigeringar i tidigare beräkningar

Justering av felräkning avseende EU:s strukturfonder

-150

820

Större överskridanden

Bostadsbidrag

Assistansersättning

1 880

1 106

1 226

Nya finansieringsbehov i denna proposition

Information om organdonation

Ägartillskott SBL

Investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder

Sänkt moms på livsmedel till 12 %
Småföretagsstöd

Regional utveckling

10

40

2 000

400

7 700

260

Summa budgetförsvagningar

17 919

15 028

I budgetuppföljningen har regeringen uppmärksammat dels ett antal
budgetförsvagningar till följd av riksdagsbehandlingen, dels att budgetbe-
lastningen på ett antal regelstyrda anslag överstiger de budgeterade be-
loppen. För att undvika att denna typ av anslag urholkar statsfinanserna
är det viktigt att snabbt få till stånd regeländringar som förhindrar
framtida överskridanden. Regelförändringarna bör utformas så att utgifts-
systemens merbelastning på statsbudgeten upphör.

45

5.1.2 Åtgärder med anledning av budgetuppföljningen

Engångsvisa åtgärder

För att finansiera den engångsvisa budgetbelastning som nu identifierats
i budgetuppföljningen konstaterar regeringen att det krävs engångsvisa
budgetförstärkande åtgärder om sammantaget 18 miljarder kronor. Möj-
ligheten för regeringen att vidta åtgärder i innevarande års budget är
mycket begränsad, varför alla möjligheter att hålla inne ännu ej dispo-
nerade medel måste tas till vara. Regeringen har därför bl.a. sett över
budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag. Regeringen har
vidare inventerat möjligheterna att utnyttja inleveranser från statliga bolag
och fonder samt upplösning av vissa fonder.

Mot bakgrund av det totala engångsvisa finansieringsbehovet har rege-
ringen därför beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa
reservationsanslag. Därtill kommer medel från avveckling av Arbets-
livsfonden och Arbetsmiljöfonden. Regeringen ställer vidare krav på
högre utdelning från vissa statliga bolag.

Regeringen föreslår därutöver i denna proposition vissa åtgärder av
engångskaraktär inom Socialdepartementets område. Åtgärderna består
bl.a. av tidigareläggningar av redan föreslagna utgiftsminskningar inom
tandvårds- och läkemedelsområdena samt för slopade kontaktdagar,
minskade resurser till yrkesinriktad rehabilitering samt sänkta bidrag till
missbrukar- och ungdomsvård. Inom Kommunikationsdepartementet före-
slås tillfälligt minskade anslag till väg- och jämvägsinvesteringar. Inom
Jordbruksdepartementets område uppkommer engångsvisa budgetförstärk-
ningar genom utförsäljning av beredskapslager, tillfällig lageravgift på
socker och ris, avveckling av Jordfonden, m.m. Inom Arbetsmarknads-
departementet föreslås tillfälligt minskade anslag till Samhall AB, be-
sparingar på åtgärder för arbetshandikappade samt tidigareläggning av be-
sparingar på lönebidrag. Inom Näringsdepartementet föreslås vissa be-
sparingar på tekniköverföring och inomhusklimat.

Reglerna för momsuppbörd ändras, vilket medför en engångsvis högre
inkomst i statsbudgeten.

Sammantaget uppgår den engångsvisa finansieringen till 23,4 miljarder
kronor, dvs. 5,5 miljarder kronor mer än det ovan angivna engångsvisa
finansieringsbehovet.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

46

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Helår

Tabell 5.2 Engångsvis finansiering1

Miljoner kronor, 1995/96 års prisnivå, nettoeffekt på offentlig sektor

Indragning av reservationsmedel

4 422

varav

U trikesdepartementet

1 000

Socialdepartementet

75

Kommunikationsdepartementet

646

Finansdepartementet

186

Utbildningsdepartementet

214

Jordbruksdepartementet

15

Arbetsmarknadsdepartementet

1 980

Näringsdepartementet

9

Miljödepartementet

297

Inleveranser från statliga bolag och fonder

6 059

Övriga engångsvisa åtgärder

12 938

varav

Socialdepartementet

2 295

Kommunikationsdepartementet

300

Utbildningsdepartementet

86

Jordbruksdepartementet

1 385

Arbetsmarknadsdepartementet

697

Näringsdepartementet

175

Ändrad momsuppbötd

8 000

Summa engångsvis finansiering

23 419

1 Se även Appendix, tabell 5.6.

Finansiering av varaktig karaktär

För att finansiera de varaktiga budgetförsvagningarna, som redovisas i
tabell 5.1, krävs åtgärder som ger en varaktig förstärkning av de
offentliga finanserna med 15 miljarder kronor. Regeringen har huvud-
sakligen övervägt regeländringar i ett antal trygghetssystem.

En åtgärd med varaktig budgeteffekt är att regeringen föreslår att
myndigheterna inte ges kompensation för den allmänna löneavgiften m.m.
Statliga myndigheter har tidigare kompenserats för förändringar i
arbetsgivaravgifter och skatter. Detsamma har gällt vissa organisationer.
Den 1 januari 1995 infördes en allmän löneavgift på 1,5 procent. Vid
samma tidpunkt höjdes de särskilda löneskatterna och den särskilda pre-
mieskatten på grupplivförsäkringar. Regeringen föreslår att riksdagen,
som en besparing, avstår från att kompensera myndigheter och organisa-
tioner för dessa kostnadsökningar. Effekten av denna åtgärd har beräknats
till 875 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att kostnaderna för bostadsbidragen minskas
fr.o.m. den 1 juli 1996. Vidare kommer regeringen senare att föreslå
åtgärder vad gäller den statliga assistansersättningen. Åtgärderna och
regelförändringarna säkerställer att de aktuella anslagen ej överskrids.
Vidare föreslår regeringen höjda avgifter inom läkemedelsförsäkringen
fr.o.m. den 1 juli 1995.

47

I 1995 års budgetproposition föreslog regeringen att en enhetlig
ersättningsnivå om 75 procent av inkomstbortfallet i sjuk- och för-
äldraförsäkringen skulle införas. Med hänsyn till behoven av varaktig
förstärkning av de offentliga finanserna finner regeringen det nu moti-
verat att precisera ett mer långtgående förslag till reformering av såväl
sjuk- som föräldraförsäkringen som arbetslöshetsförsäkringen. En enhetlig
ersättningsnivå om 75 procent av den förmånsgrundande inkomsten samt
bibehållande av karensdagen i sjukförsäkringen och sjuklönesystemet
föreslås. Taket för högsta dagersättning i arbetslöshetsersättningen
bibehålls.

En rad besparingar föreslås inom Arbetsmarknadsdepartementets områ-
de. Regeringen föreslår regelförändring gällande ersättningen till deltids-
arbetslösa samt ett skärpt arbetsvillkor och ändrade avstängningsregler i
arbetslöshetsförsäkringen. Därutöver föreslås regelförändringar gällande
subventionsgraden i rekryteringsstöd och beredskapsarbeten. Vidare före-
slås regeländringar i jobb-sökar-aktiviteter samt en avgift för arbetsgivare
som tar emot personer för arbetsplatsintroduktion.

Inom det invandrarpolitiska området föreslås en omläggning av ersätt-
ningen till kommunerna för flyktingmottagandet.

Inkomsterna beräknas öka till följd av förslag om införande av mer-
värdesskatt på dagspress, beskattning av sjukvårdsförmåner, m.m. samt
förslag till finansiering av EU-avgiften genom vissa skatteförändringar.

Sammantaget uppgår den varaktiga finansieringen till 15,7 miljarder
kronor, dvs. i stort sett samma belopp som det ovan angivna varaktiga
finansieringsbehovet.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 5.3 Varaktiga åtgärder for förstärkning av de offentliga finanserna

Miljoner kronor, 1995/96 års prisnivå, nettoeffekt på offentlig sektor

Ingen kompensation för arbetsgivaravgifter, m.m.

Regeländring för bostadsbidrag

Läkemedelsförsäkringen

Regeländring för assistansersättning
"75-procentspaket"

Arbetslöshetsförsäkring, m.m. och regeländringar

i arbetsmarknadspolitiken, m.m.

Flyktingmottagandet

EU-finansiering genom ökade inkomster

Tidningsmoms

Ändrad momsuppbörd, ränteeffekt

Beskattade sjukvårdsförmåner, skärpt kontroll på försäljning
av aktier m.m. samt moms på begagnade varor m.m.
Höjd skatt på kärnkraft

Sänkt representationsavdrag

Övrigt

875

1 500

300

1 226

3 800

3 175

93

1 800

400

450

900

400

400

410

Summa varaktiga åtgärder

15 729

Se även Appendix, tabell 5.7.

48

Finansiering av EU-medlemskapet

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Regeringen redovisade i finansplanen sin syn på hur finansieringen av
EU-medlemskapet skulle genomföras. EU-medlemskapet kan förväntas
leda till en bestående ökad budgetbelastning om ca 20 miljarder kronor
på helårsbasis. I prop. 1994/95:122 föreslog regeringen som en första
etapp skatteförändringar som leder till inkomstförstärkningar på 7,5 mil-
jarder kronor. Propositionerna har antagits av riksdagen. I budgetpropo-
sitionen lämnade regeringen förslag till utgiftsneddragningar om 4,6 mil-
jarder kronor. Därmed hade konkreta förslag om finansiering lämnats för

12,2 miljarder kronor. Regeringen aviserade också i finansplanen förslag
om ökad fastighetsskatt m.m., motsvarande inkomstförstärkningar på
sammanlagt 4,8 miljarder kronor, samt angav sin avsikt att återkomma
med andra förslag till budgetförstärkningar på 3 miljarder kronor för att
täcka resterande del av finansieringsbehovet.

Regeringen har genom förslag i prop. 1994/95:203 föreslagit en in-
komstförstärkning på 7,0 miljarder kronor. Av dessa 7,0 miljarder kronor
är 4,8 miljarder kronor en konkretisering av de inkomstförstärkningar
som aviserats i budgetpropositionen, 1,8 miljarder kronor bidrar till att
täcka en del av det återstående finansieringsbehovet på 3 miljarder kronor
och resterande 0,4 miljarder kronor tillgodoräknas som en inkomstför-
stärkning i denna proposition. Genom förslagen till varaktiga utgiftsned-
dragningar som föreslås i förevarande proposition har därmed kostnaden
för EU-avgiften fullt ut finansierats.

Med anledning av att Sverige vid årsskiftet blev medlem i Europeiska
Unionen (EU) har regeringen haft att ta ställning till utgiftsbehov hos
myndigheter och departement för att fullgöra Sveriges åtaganden gente-
mot EU. Merparten av dessa medel har i budgetpropositionen föreslagits
komma jordbruksadministrationen till godo. Förslag till ökade resurser
för vissa myndigheter redovisas i föreliggande proposition. Kostnaderna
har finansierats genom att en mindre del av den i budgetpropositionen
föreslagna 11-procentiga besparing på myndigheternas förvaltningskost-
nader har återlagts. Detta beaktades i budgetpropositionen under posten
Tillkommande utgiftsbehov, netto.

Fortsatt budgetuppföljning

Den redovisade budgetuppföljningen och åtföljande förslag till kompense-
rande åtgärder utgör ett första steg i en uppstramning av den svenska
budgetprocessen och budgetdisciplinen. Ingen tidigare regering har
genomfört en motsvarande uppföljning. Utan denna genomgång skulle
budgeten kunna uppskattas varaktigt försämras med ett betydande belopp,
främst till följd av överskridanden i innevarande års budget och olika
riksdagsbeslut.

Av de budgetförstärkningsåtgärder som regeringen förslagit har den
största delen också godtagits av riksdagen. Höstens ekonomisk-politiska
proposition godtogs med små ändringar och av förslagen i budgetproposi-

49

tionen ändrades ett mindre antal. De största av de ej antagna förslagen
gäller arbetslöshetsersättningen för ungdomar under 20 år och inom jord-
bruksområdet. På samtliga punkter där riksdagens beslut inneburit bud-
getförsvagningar i förhållande till regeringens förslag har regeringen i
denna proposition återkommit med nya förslag som skall säkerställa att
den av regeringen avsedda budgetförstärkningen uppnås.

I samband med utvecklingsarbetet inför övergången till kalenderbud-
getering, avser regeringen se över såväl innehåll som form i de årliga
budgetförslagen. I samband därmed kommer även den institutionella
ramen för budgethanteringen att skärpas, se avsnitten 5.3 och 5.4. Vidare
avser regeringen höja ambitionsnivån vad gäller beräkningar av budget-
effekter och den löpande uppföljningen av budgeten (budgetprognoserna).
Regeringen avser att även fortsättningsvis noga följa budgetutvecklingen
och ingripa om budgetutfallet riskerar att inte hållas inom uppsatta ramar.

5.2 Det reviderade budgetförslaget

Ändrade redovisningsprinciper

I budgetpropositionen föreslogs en omläggning av redovisningen av sjuk-
och föräldraförsäkringen samt Arbetsmarknadsfonden. Sjuk- och föräldra-
försäkringen bruttoredovisas helt fr.o.m. budgetåret 1995/96. Detta inne-
bär att samtliga inkomster redovisas på inkomstsidan och samtliga utgifter
redovisas på utgiftssidan. Arbetsmarknadsfonden har lyfts in på budgeten
fr.o.m. budgetåret 1995/96. Detta innebär att både inkomster och utgifter
ökar samt att det reviderade budgetsaldot försämras till följd av att
fonden uppvisar ett negativt finansiellt sparande. (För en mer ingående
beskrivning, se Finansplanen bil. 1 s. 93-94).

I denna proposition föreslås ytterligare några redovisningsmässiga för-
ändringar. Dessa berör regleringarna mellan stat och kommuner, den
kommunala momsredovisningen och Lönegarantifonden.

Regleringarna mellan stat och kommun nettoredovisas i dag på stats-
budgetens inkomstsida. En reglering till staten från kommunerna, lands-
tingen och kyrkokommunerna redovisas som en minskad utbetalning från
inkomsttiteln 1111, Fysiska personers inkomstskatt, dvs. som en ökning
av statsbudgetens skatteinkomster. Fr.o.m. 1995/96 föreslås att dessa
regleringar i stället skall redovisas på utgiftsansiag och ingå i de generella
statsbidragen, vilka redan i dag ligger som utgifter under Finansdeparte-
mentets huvudtitel. En reglering som i dag redovisas som en ökad in-
komst kommer i det nya systemet att redovisas som en minskad utgift.
Denna förändring innebär att inkomster och utgifter minskar med samma
belopp - ca 11,8 miljarder kronor för kalenderåret 1996. Budgetsaldot
påverkas inte. (För en detaljerad beskrivning, se bil. 1 kap. 1.3-1.4).

Som en anpassning till EU:s momsregler föreslås att kommunerna
fr.o.m. den 1 januari 1996 inte längre skall få göra momsavdrag för icke-
skattefinansierad verksamhet. I stället för att dra av mervärdesskatten

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

50

betalas medlen tillbaka till kommunerna över det generella statsbidraget
på statsbudgetens utgiftssida. Detta innebär att statens momsintäkter och
det generella statsbidraget båda ökar med samma belopp - ca 19 miljar-
der kronor för kalenderåret 1996. Budgetsaldot påverkas inte heller av
denna förändring. (För en detaljerad beskrivning, se bil. 1 kap. 1.3-1.4).

Vidare föreslår regeringen att Lönegarantifonden lyfts in på statsbud-
geten och bruttoredovisas. Fondens inkomster redovisas under två in-
komsttitlar, 1256 Lönegamntiavgift och 2812 Återbetalning av lönegamn-
timedel. Fondens utgifter redovisas på ett nytt anslag under Arbetsmark-
nadsdepartementet, A6. Lönegarantiersättning. Fonden beräknas ge ett
överskott på ca 1,5 miljarder kronor budgetåret 1995/96 och detta över-
skott används till att betala tillbaka en del av fondens ackumulerade
underskott, vilket för närvarande uppgår till ca 2,5 miljarder kronor.
Detta innebär att både inkomster och utgifter ökar med ca 2,4 miljarder
kronor budgetåret 1995/96 (18 månader). Inte heller denna förändring
påverkar vare sig budgetsaldot eller lånebehovet.

Budgetläget för innevarande och nästa budgetår

Budgetåret 1994/95

1 budgetpropositionen i januari 1995 beräknade regeringen budget-
underskottet för innevarande budgetår till 192 miljarder kronor. Rege-
ringens nuvarande beräkning visar på ett underskott på 160 miljarder
kronor. Det har således skett en mycket kraftig förbättring av saldot. De
största avvikelserna ligger på inkomstsidan. Drygt 10 miljarder kronor
av den förbättring som skett beror på att tidigare prognoser underskattat
företagens taxerade inkomster för 1994. Inkomsterna från fysiska perso-
ners inkomstskatt beräknas också bli högre - ca 11 miljarder kronor -
dels på grund av att preliminärskatteinbetalningama ökat, dels på att
utbetalningarna av överskjutande skatt visat sig bli lägre än vad som
tidigare prognosticerats. En bidragande orsak till att preliminärskattema
ökat bedöms vara att realisationsvinsterna tillfälligt var mycket höga
under 1994 till följd av att skattesatsen höjdes vid årsskiftet från 12,5 till
25 procent. Vidare kan nämnas att utfall avseende mervärdesskatten indi-
kerar att intäkterna blir drygt 5 miljarder kronor högre än tidigare prog-
nosticerats. Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknas bli ca 7 miljarder
kronor lägre än i budgetpropositionen. Detta förklaras huvudsakligen dels
av att förbrukningen av myndigheters anslagsbehållningar beräknas bli ca

2 miljarder kronor lägre, dels att avgiften till EU beräknas bli ca 1 mil-
jard kronor lägre och slutligen att ett stort antal myndigheter bedömer att
utgifter för löner m.m. blir lägre än i budgetpropositionens beräkning.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

51

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 5.4 Statsbudgetens beräknade utfall budgetåret 1994/95
Miljarder kronor

Stats-
budgeten

Budgetpropo-
sitionen

Kompletterings-
propositionen

Inkomster

368,2

394,4

427,0

Utgifter exkl. statsskuldräntor

442,8

469,3

462,6

Statsskuldräntor

76,0

117,0

125,3

Redovisat budgetsaldo

-150,7

-192,0

-160,9

Det reviderade budgetförslaget för 1995/96, 18 månader

Det reviderade budgetförslaget för 1995/96 visar, i likhet med prognosen
för innevarande budgetår, på en bättre utveckling än den som förut-
spåddes i budgetpropositionen. I januari lade regeringen fram ett bud-
getförslag avseende 18 månader som uppvisade ett underskott på 243 mil-
jarder kronor. Regeringen redovisar nu ett underskott på 214 miljarder
kronor.

Den starkare utveckling som registrerades under 1994 får även genom-
slag på prognosen över hur mycket företagen förväntas betala in i in-
komstskatt under 1995/96 med drygt 10 miljarder kronor. Utöver den
ekonomiska utvecklingen är det framför allt de skatteförslag som före-
slagits i propositionen om Finansiering av medlemskapet i Europeiska
Unionen (prop. 1994/95:203) som får effekt samt olika indragningar från
fonder och inleveranser från statliga bolag som beräknas förstärka bud-
geten under kommande budgetår. Därutöver föreslår regeringen bespa-
ringar på ett stort antal områden som leder till att utgifterna beräknas bli
lägre än i budgetpropositionen, se vidare Appendix-tabellema 5.6 och
5.7.

Tabell 5.5 Budgetförslaget för budgetåret 1995/96 (18 månader)
Miljarder kronor

Budgetpropo-
sitionen

Kompletterings-
propositionen

Inkomster

724,9

742,5

Utgifter exkl. statsskuldräntor

839,4

824,1

Statsskuldräntor

129,0

132,0

Redovisat budgetsaldo

-243,4

-213,6

5.3 Ett tak för de offentliga utgifterna

De offentliga utgifterna och samhällsekonomin

De offentliga utgifterna är på sikt avgörande för skatteuttagets nivå.
Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat då skatteutta-
get inte kan höjas utan att det samtidigt medför negativa ekonomiska
återverkningar. Allmänna skattehöjningar gör det svårare att uppnå en
icke inflationsdrivande lönebildning, ökar lönsamheten av skattefusk och

52

skatteplanering och riskerar att leda till lägre investeringar och pro-
duktion. För att skadliga skattehöjningar samt återkommande under-
skottsproblem skall undvikas krävs att de offentliga utgifterna hålls under
strikt kontroll.

De offentliga utgifterna, exklusive ränteutgifterna för statens upplåning,
är lättare att kontrollera genom politiska beslut än budgetunderskott och
skuldutveckling. Detta beror bl.a. på att ränteutvecklingen är svår att
förutsäga samt på att inkomsterna i större utsträckning än utgifterna styrs
av bl.a. konjunkturvariationer och är svåra att prognosticera.

Regeringen anser, mot denna bakgrund att det bör införas ett system
med tak för de offentliga utgifterna. Utgiftsmål tillämpas på ett till synes
framgångsrikt sätt i andra industriländer som i väsentliga avseenden
liknar Sverige.

Ett utgiftstak kan utformas så att regeringen föreslår och riksdagen
beslutar om en högsta nivå för de offentliga utgifterna under ett antal år
framåt. Valet av nivå utgör en avvägning mellan å ena sidan önskemålet
om att kunna tillgodose angelägna utgiftsbehov och å andra sidan önske-
målet om att uppnå en hållbar utveckling av de offentliga finanserna
inom ramen för ett skatteuttag som inte skadar konkurrenskraften.

Ett utgiftsmål för budgetpolitiken tydliggör behovet av politiska
prioriteringar mellan olika utgiftsområden bl.a. genom att överskridanden
kräver motverkande åtgärder på det sätt som föreslås i denna proposition
för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Detta kan ses som en första partiell
tillämpning av principen om ett utgiftstak.

De främsta fördelarna med ett utgiftstak är att budgetpolitiken ges en
långsiktig inriktning med högre förutsägbarhet. Ett utgiftstak förebygger
också en utveckling där skatteuttaget måste höjas trendmässigt på ett icke
avsett sätt som en följd av bristfällig utgiftskontroll. Ett utgiftstak ökar
därmed förtroendet för den ekonomiska politiken och främjar tillväxten.

En förstärkning av budgetprocessen

Det svenska statliga budgetsystemet har kritiserats i flera olika samman-
hang för att det inte medger en tillfredsställande budgetkontroll. Svenska
studier som jämför regelverket i Sverige med förhållandena i andra länder
visar att Sverige är ett av de europeiska länder som har den svagaste
budgetkontrollen. Andra europeiska länder, bl.a. flera av de nordiska
länderna, har system och regelverk som medger en bättre kontroll av
budgeten och de offentliga utgifterna.

Sedan slutet av 1980-talet har den statliga budgetprocessen i Sverige
successivt stärkts, bl.a genom övergång till rambudgetering av utgifterna.
Rambudgeteringen har t.ex. resulterat i ett nytt anslagssystem för
myndigheternas förvaltningskostnader. Den nya anslagsformen ramanslag
innebär en ökad delegering till myndigheterna och ett ökat ansvar för
myndigheterna samt att anslagen inte kan överskridas, vilket tidigare var
möjligt.

Numera utgår, till skillnad från i mitten av 1980-talet, budgeteringen
av de statliga utgifterna från en bedömning av det totala utgiftsutrymmet

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

53

som sedan delas upp i utgiftsramar för olika utgiftsområden. Riksdagen
har fattat beslut om att fr.o.m. budgetarbetet 1996 - avseende budgetåret
1997 - tillämpa en rambudgetprocess som utgår från ett beslut om totalt
utgiftsutrymme uppdelat på utgiftsramar för 25 olika utgiftsområden.

Totalt utgiftsutrymme och utgiftsramar kommer att fastställas i inled-
ningen av riksdagens budgetarbete. Därefter vidtar behandlingen i
riksdagens utskott på grundval av de av riksdagen fastställda utgifts-
ramarna. Statsskuldräntoma behandlas som ett särskilt utgiftsområde vid
sidan av de 25 sektorsvisa utgiftsområdena.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn måste ges en sådan form att det
klart framgår vad som är ett statligt respektive kommunalt ansvar.
Formerna för uppföljning av den kommunala utgiftsutvecklingen och
processen för att säkerställa att den hålls inom uppsatta ramar blir delvis
andra än för den statliga sektorn.

Regeringen har, som framgått, under flera år i sitt interna arbete
utnyttjat sig av olika slag av utgiftstak och utgiftsramar. Däremot har
budgetpolitiken utåt i allmänhet formulerats i andra termer. Målen för
budgetpolitiken, som riksdagen fastställt på regeringens förslag, har i
allmänhet formulerats som skuldsättningen uttryckt i relation till BNP
eller som storleken på de budgetförstärkningar - skattehöjningar och
utgiftsneddragningar - som regeringen avser att lägga fram. De budget-
politiska målen har i allmänhet avsett medellång sikt, men ibland har de
årsvisa stegen preciserats.

Med den förändring i riksdagens budgetprocess som beslutats, är det
naturligt att utveckla målformuleringen för budgetpolitiken.

Målet att stabilisera statsskulden uttryckt som andel av BNP och att
därefter minska densamma är fortfarande ett övergripande medel- och
långsiktigt mål för budgetpolitiken. Men det bör kompletteras med ett
utgiftstak som är mer operativt och därmed också lättare att löpande följa
upp. Eftersom regeringen i den nya budgetprocessen till riksdagen skall
redovisa både totalt utgiftsutrymme och ramar för de olika utgifts-
områdena, är utgiftsutvecklingen det naturliga operativa målet för budget-
politiken.

Som framgår av genomgången nedan återstår det ett stort antal tekniska
frågor att lösa innan kvantitativa utgiftstak kan fastställas. Redan nu kan
dock vissa allmänna bedömningar göras.

Den offentliga sektorn omfattar dels statliga åtaganden som redovisas
på statsbudgeten, dels statliga åtaganden som redovisas utanför stats-
budgeten (i första hand socialförsäkringssektorn), dels den kommunala
sektorn. Ett utgiftstak bör omfatta samtliga dessa områden. Om det
statliga åtagandet redovisas på eller utanför budgeten är oväsentligt, då
det statliga sparandeunderskottet och styrningen av de totala statliga
åtagandena står i centrum. De omfattande budgetförstärkningar som
beslutats under senare år omfattar också alla typer av statliga åtaganden
oavsett var deras ekonomiska konsekvenser redovisas.

Staten har ansvar för att precisera kommunernas skattefinansierade
utrymme, dvs. i praktiken deras utgiftsutrymme. I de paket för sanering
av de offentliga finanserna som lagts fram har också de statliga bidragen

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

54

till kommunerna och kommunernas utgiftsutveckling varit en viktig
ingrediens. Att bedömningar av den kommunala verksamhetens omfatt-
ning är en central fråga, framgår också av den prioritering mellan
offentliga transfereringar och kommunal verksamhet som socialdemokra-
tin gjorde i valrörelsen och av den politik som förts sedan regeringen
tillträdde. Mot denna bakgrund är det naturligt att ett utgiftstak för de
totala utgifterna omfattar samtliga delsektorer inom den offentliga
sektorn.

Däremot bör två slag av utgifter eventuellt särbehandlas, nämligen
räntorna för statsskulden och de utgifter som är direkt beroende av
konjunkturen. Statsskuldräntoma bestäms i princip av dels statsskuldens
storlek, dvs av de ackumulerade årliga under/överskotten, dels ränte-
nivån. Dessa utgifter kan inte styras av staten, annat än indirekt genom
att underskottens storlek påverkas och genom att förtroendet för den
ekonomiska politiken påverkar statens upplåningskostnad.

Ett antal utgiftsposter är direkt och i stor utsträckning beroende av
konjunkturläget. Detta gäller vissa utgifter inom arbetsmarknadspolitiken.
Det bör prövas närmare om och på vilket sätt dessa utgifter bör omfattas
av ett utgiftstak. Ett alternativ är att de t.ex. omfattas av ett utgiftstak
som gäller över en konjunkturcykel. Även andra utgifter kan påverkas av
konjunkturen antingen på ett indirekt sätt eller i mer begränsad ut-
sträckning. Dessa utgifter bör emellertid inte exkluderas från ett
utgiftstak, utan förändringar bör hanteras inom ramen för utgiftstaket,
vilket också är den praxis som vanligen tillämpas i andra länder.

Ett utgiftstak bör preciseras i nominella termer, främst mot bakgrund
av det prisstabiliseringsmål som gäller för den ekonomiska politiken. För
detta talar också att valet av deflatorer, som är ofrånkomligt med ett realt
utgiftstak, är komplicerat och gör att målet för budgetpolitiken blir
otydligare och svårare att följa om det formuleras i reala termer.

Utgiftstak och ramar för de olika utgiftsområdena måste för att fungera
på ett förutsebart sätt baseras på pålitliga prognoser över utgiftsutveck-
lingen och också följas upp löpande. En höjning av prognoskvaliteten är
en förutsättning för ett väl fungerande system med utgiftstak.

Utgiftsutvecklingen följs upp genom RRV:s budgetprognoser och i
interna processer i regeringskansliet. Utgiftsutvecklingen redovisas också
till riksdagen i budgetpropositionen och kompletteringspropositionen,
ibland också i ekonomisk-politiska propositionen på hösten.

Processerna för uppföljning av utgiftsutvecklingen måste utvecklas,
särskilt på myndigheterna och i regeringskansliet, så att tendenser till
avvikelser från beslutade utgiftstak och ramar snabbt uppmärksammas.

Ansvaret för både prognoser och uppföljning bör i hög grad åläggas
den som disponerar det enskilda anslaget. Det svenska budgetsystemet
baseras på en långtgående decentralisering, vilket förlägger en stor del av
ansvaret för resursutnyttjandet och uppföljningen på den nivå där
verksamheten bedrivs. I enlighet med denna princip bör ansvaret för
uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet läggas på det
departement som svarar för verksamhetsområdet. Samtidigt är det rege-

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

55

ringens samlade ansvar att leva upp till de mål som etablerats och att till
riksdagen redovisa måluppfyllelsen.

Inom regeringskansliet behöver också rutiner och processer utvecklas
så att tendenser till utgiftsöverskridanden snabbt kan korrigeras, antingen
genom beslut av regeringen eller genom att förslag tillställs riksdagen om
åtgärder för att säkerställa att de utgiftstak som är beslutade kan hållas
och att målen för budgetpolitiken uppnås.

Senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren 1996 kommer
regeringen att lägga fram förslag om dels den tekniska utformningen av
ett utgiftstak, dels ett kvantitativt angivet utgiftstak för år 1997. För
budgetåret 1995/96 kommer utgiftsöverskidanden ej att accepteras.
Utgiftsutvecklingen kommer att följas noga och åtgärder vidtas vid
tendenser till överskridanden av fastlagda utgiftsnivåer. I denna pro-
position inleds utgiftsuppföljningen med de åtgärder som nu läggs fram
och som kompenserar för ökningar av utgifter till följd av riksdagsbeslut,
överskridanden m.m.

5.4 Uppstramning av regelverket

Utöver införande av ett utgiftstak kommer regeringen att i två andra
avseenden skärpa regelverket avseende de offentliga finanserna.

I årets budgetproposition (bil. 1, avsnittet Budgetpolitisk strategi)
anmäldes att det inom regeringskansliet sedan tidigare pågår ett ut-
redningsarbete rörande en eventuell lagreglering av den statliga budget-
processen och revisionen. Regeringen avser att inom kort tillsätta en
särskild utredare med uppgift att analysera på vilka områden det är
önskvärt med en utökad rättslig reglering av den statliga budgetprocessen.
Arbetet har sin utgångspunkt i riksdagens beslut om rambudgetprocess
och syftar till att klarlägga vilka krav som detta ställer på andra delar av
budgetprocessen, exempelvis vad avser anslagsformer, prognoser och
uppföljning under löpande budgetår samt möjligheter till ompriorite-
ringar. I uppdraget avses också ingå att undersöka hur långsiktigheten i
budgetbesluten kan stärkas, vilket bland annat innebär att olika tekniker
för att förverkliga det fleråriga utgiftstaket kommer att analyseras.

Regeringen har för avsikt att skyndsamt göra en översyn av kommunal-
lagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning. Översynen skall syfta till
att skapa ännu bättre förutsättningar för kommuner och landsting att
åstadkomma en god ekonomisk hushållning. Det skall därför utarbetas ett
förslag om hur kravet på balanserad budget skall uttryckas i kommunal-
lagen och vilka krav på den kommunala redovisningen som ett sådant
balanskrav ger upphov till. Vidare skall utarbetas förslag om en lag-
reglering av kommunernas låneverksamhet. Utgångspunkten bör därvid
vara att rätten att ta upp lån i huvudsak begränsas till investeringsverk-
samhet.

Uppstramningen av det institutionella regelverket avseende de offentliga
finanserna omfattar därmed:

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

56

*   För det första den redan beslutade förändringen av riksdagens
budgetprocess med beslut om totalt utgiftsutrymme och ramar för de
olika utgiftsområdena.

*   För det andra införande av ett tak för de offentliga utgifterna, dvs.
för både statliga och kommunala utgifter, inklusive den strikta
uppföljning av utgifterna som inleds i denna proposition.

*   För det tredje framtagandet av en budgetlag som syftar till att samla
och ytterligare skärpa regelverket för den statliga budgetprocessen.

*   För det fjärde det lagreglerade förbud för kommunerna att låna till
konsumtion m.m., som nu bereds.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

57

Appendix

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 5.6 Engångsvisa fmansieringsåtgärder

Miljoner kronor, 1995/96 års priser, nettoeffekt på offentlig sektor

Indragningar av reservationsmedel

Utrikesdepartementet

Bidrag till internationella biståndsprogram
Utvecklingssamarbete genom SIDA

Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader
Utvecklingssamarbete genom BITS
U-iandsforskning genom SAREC
Näringslivsbistånd genom SwedeCorp
Projektbistånd till vissa länder m.m.

1 000

360

235

270

60

40

10

25

Socialdepartementet

Bereredskapslagring, utbildning

Övrigt

75

61

14

Kommunikationsdepartementet

Sysselsättningsåtgätder

Diverse äldre anslag

646

510

136

Finansdepartementet

Skatteförvaltningen, lokalförsörjning, SPV m.m.

186

186

Utbildningsdepartementet

Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor
Kanslersämbetet

Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål

Övrigt

214

110

9

92

3

Jordbruksdepartementet

Miljöförbättrande åtgärder

Inköp av livsmedel för beredskapslagring, m.m.
Lån till fiskerinäringen

15

3

10

2

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

Lokaliseringsbidrag

Regionala utvecklingsinsatser

Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder

1 980

690

160

970

50

110

Näringsdepartementet
Insatser för ny energiteknik

9

9

Miljödepartementet

Åtgärder för att rena Dalälven
Bidrag till miljöarbete, Östersjön
Landskapsvård

297

49

2

246

Summa Indragningar av reservationsmedel

4 422

58

Inleveranser från statliga bolag och fonder                  Prop. 1994/95:150

Beslutade inleveranser:
varav

Nordbanken
Byggnadsstyrelsen

AMU-gruppen
Arbetslivsfonden
Arbetsmiljöfonden

Bilaga 1

3 110

1 000

125

35

1 200

750

Ytterligare planerade inleveranser:

2 949

Summa Inleveranser från statliga bolag och fonder

6 059

Övrig engångsvis finansiering

Socialdepartementet

Höjd självrisk, tandvård

Slopade kontaktdagar

Höjd patientavgift, läkemedel

Stimulansbidrag, särskilda boendeformer
Yrkesinriktad rehabilitering

Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård

2 295

500

190

1 250

70

70

215

Kommunikationsdepartementet

Minskade väginvesteringar

Minskade jämvägsinvesteringar

300

150

150

Utbildningsdepartementet

Fortbildning m.m.

Genomförande av skolreformer

Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor

86

15

30

41

Jordbruksdepartementet

Utförsäljning av beredskapslager
Lageravgift på socker och ris
Avveckling av Jordfonden
Resterande exportbidragsmedel

1 385

525

480

360

20

Arbetsmarknadsdepartementet

Tidigareläggning av sänkt lönebidrag
Anslagssänkning, åtgärder för handikappade
Bidrag till Samhall

697

232

165

300

Näringsdepartementet

Tekniköverföring
Inomhusklimat

175

50

125

Inkomster

Ändrad momsuppbörd

8 000

8 000

Summa Övrig engångsvis finansiering

12 938

Totalt Engångsvis finansiering

23 419

6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1
Rättelse: S. 59 siffrorna rad 2 och 9 byter plats

59

Tabell 5.7 Varaktiga finansieringsåtgärder

Miljoner kronor, 1995/96 års priser och volymer, nettoeffekt på offentlig sektor

Prop. 1994/95:150

1995/96
(12 mån)

1998

Socialdepartementet

2 813

6 826

Bostadsbidrag

0

1 500

75 % ersättningsnivåer i försäkringar; summa

effekter på S-dep., A-dep1., U-dep.

1 900 2

3 800 2

Läkemedelsförsäkring

300

300

Assistansersättning

613

1 226

Kommunikationsdepartementet

75

75

Minskade jämvägsinvesteringar

75

75

Utbildningsdepartementet

75

75

Europeisk utbildningssamverkan

20

20

Europeisk forskningssamverkan

55

55

Arbetsmarknadsdepartementet

2 855

3 268

Regelförändring för arbetslöshetsersättning;

fast och deltid

200

190

Starthjälp

125

125

Regeländringar inom arbetsmarknadspolitiken

620

620

Bidrag till arbetsplatsintroduktion

240

240

Omläggning av kommunbetalningar till flykting-

mottagande

70

93

Schablonbelopp vid rekryteringsstöd och beredskapsarbete

1 200

1 200

Ändrade inträdeskrav till arbetslöshetsförsäkringen och

avstäningstid vid egen uppsägning

400

800

Kulturdepartementet

25

25

Stöd till icke-statliga kulturlokaler

15

15

Kulturstöd till ombyggnad

10

10

Näringsdepartementet

50

160

Kvinnors företagande

35

35

Investeringsfrämjande

15

15

Neddragning som kommer att specifieras senare

0

110

Civildepartementet

25

25

Länsstyrelserna m.m.

16

16

Stöd till trossamfund

2

2

Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet

2

2

Stöd till kooperativ utveckling

1

1

Utveckling av ideell verksamhet

1

1

Stöd till idrotten

3

3

Miljödepartementet

50

50

Kalkning

20

20

Miljöforskning

25

25

Statens kämkraftinspektion, forskning

5

5

Gemensamt

875

875

Ingen kompensation till myndigheterna för allmän

löneavgift m.m.

875

875

Inkomster

1 050

4 350

Resterande EU-finansiering

0

1 800

Tidningsmoms

200

400

Ändrad momsuppbörd, varaktig ränteeffekt

0

450

Beskattning av sjukvårdsförmåner, kontrolluppgift på

försäljning av aktier m.m. samt moms på begagnade

varor m.m.

600

900

Höjd skatt på kärnkraft

250

400

Sänkt representationsavdrag

0

400

Totalt Varaktig finansiering

7 893

15 729

* Inkl, bibehållet tak i arbetslöshetsförsäkringen.

2 Netto, efter avdrag för förslag i budgetpropositionen 1995.

60

Reviderat budgetförslag och statens
ekonomiska ställning

1 Beräkning av statsbudgetens inkomster och
utgifter för budgetåren 1994/95 och 1995/96

1.1 Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs
om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions-
verket (RRV) har under hand lämnat en beräkning av statsbudgetens in-
komster. Beräkningen i sin slutliga utformning avser RRV att publicera
den 20 april 1995. De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell

1.1. En sammanfattning av beräkningen återfinns i bilaga 1.2. Regering-
en räknar med delvis andra antaganden än RRV. Även dessa antaganden
redovisas i tabell 1.1.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 1.1 Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring frän föregående år

1994

1995

1996

RRV

Regeringen

RRV

Regeringen

RRV

Regeringen

Lönesumma

4,3

4,3

5,6

5,6

5,7

5,7

Konsumentpriser

årsgenomsnitt

2,2

2,2

2,7

2,9

3,4

2,7

Privat konsumtion,

löpande priser

3,6

3,6

3,0

2,7

4,0

3,4

I RRV:s beräkningar avseende budgetåren 1994/95 (statsbudgetens in-
komster och utgifter) och 1995/96 (statsbudgetens inkomster) har verket
tagit hänsyn till beslut som riksdagen fettat före den 6 april 1995. RRV
har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Därutöver
har även förslag som lagts fram efter den 6 april och t.o.m. den 12 april
beaktats av regeringen. Det får ankomma på finansutskottet att göra even-
tuellt ytterligare justeringar.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1994/95

RRV kommer den 20 april 1995 att presentera en ny beräkning av bud-
getutfellet för 1994/95, budgetprognos nr 5. Beräkningarna av inkomst-
erna för budgetåret 1994/95 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

61

Inkomster

I statsbudgeten uppgår inkomsterna för innevarande år till 368 191 mil-
joner kronor. I sin inkomstberäkning beräknar RRV nu de totala in-
komsterna for budgetåret till 427 029 miljoner kronor.

I förhållande till RRV:s beräkning av inkomsterna räknar regeringen
med följande förändringar.

Justeringen görs till följd av vad som tidigare angivits om den eko-
nomiska utvecklingen och således räknas inkomsttiteln 1411 Mervärdes-
skatt ner med 70 miljoner kronor. Förändringen i förhållande till RRV:s
beräkning framgår av tabell 1.2.

Detta innebär att regeringen gör en nedskrivning av inkomsterna med
70 miljoner kronor i förhållande till RRV:s beräkning för budgetåret.
Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret till
426 959 miljoner kronor.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 1J Arvikelser mot RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1994/95

1 OOO-tal kronor

Inkomsttitel

RRV:s
beräkning

Förändring
enligt rege-
ringen

1411 Mervärdesskatt

114 500 000

-70 000

Summa inkomster enligt RRV

427 028 930

Summa förändringar enligt regeringen

-70 000

Summa inkomster enligt regeringen

42« 958 930

I budgetpropositionen beräknade regeringen inkomsterna till 394 366
miljoner kronor. Nuvarande prognos innebär en kraftig upprevidering av
inkomsterna. I stora drag förklaras revideringen av att inkomsterna från
mervärdesskatten beräknas bli drygt 5 miljarder kronor högre till följd av
att utfallet under årets första månader blivit högre. Inkomsterna från
fysiska personers inkomstskatt beräknas också bli högre, ca 11 miljarder
kronor, dels på grund av att preliminärskatteinbetalningama ökat, dels på
grund av att utbetalningarna av överskjutande skatt visat sig bli lägre än
vad som tidigare prognosticerats. En bidragande orsak till att preliminär-
skatterna ökat bedöms vara att de realiserade realisationsvinsterna
tillfälligt var mycket höga under 1994 till följd av att skattesatsen höjdes
vid årsskiftet från 12,5 till 25 procent. Även inkomstskatterna från
juridiska personers inkomstskatt tyder på en bättre utveckling än den som
prognosticerades i budgetpropositionen.

En kraftig ökning i företagens taxerade inkomst för 1994 har noterats
och bedöms bero på en högre vinstnivå i näringslivet än tidigare prog-
noser tytt på och föranleder således en upprevidering av fysiska personers
inkomstskatt med drygt 10 miljarder kronor.

62

Utgifter

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

I budgetpropositionen beräknades utgifterna exkl. statsskuldräntor till

469,3 miljarder kronor. I denna proposition beräknas utgifterna till 462,6
miljarder kronor. De minskade utgifterna förklaras av ett större antal
mindre förändringar. Förbrukningen av reservationsmedel beräknas nu
bli ca 2 miljarder kronor lägre än i budgetpropositionen. Medel som av-
satts i Tillkommande utgiftsbehov för att täcka utgifter för det riktade an-
ställningsstödet (RAS) har lyfts ut och denna kostnad påverkar i stället
Arbetsmarknadsfonden. Kostnaderna för den statliga assistansersättningen
har reviderats ned sedan budgetpropositionen och även det svenska bud-
getbidraget till EU beräknas nu bli något lägre. Ett stort antal myndig-
heter har dessutom reviderat ner sina beräknade lönekostnader m.m. för
återstoden av innevarande budgetår.

I statsbudgeten för innevarande budgetår uppgår utgifterna till 518 855
miljoner kronor. RRV beräknar nu de totala utgifterna till 588 085
miljoner kronor. Verket prognosticerar utgifterna exkl. statsskuldräntor
till 462 285 miljoner kronor. Enligt ovannämnda budgetprognos från
RRV beräknas utgifterna för statsskuldräntoma till 125 800 miljoner
kronor för budgetåret. Regeringen beräknar att utgifterna för stats-
skuldräntor kommer att uppgå till 125 300 miljoner kronor. RRV:s be-
räkning bygger på stoppräntan, dvs. den räntenivå som rådde vid
beräkningstillfället, medan regeringens beräkning bygger på de ränteanta-
ganden som redovisas i denna proposition.

Regeringen beräknade i budgetpropositionen anslaget Räntor pä stats-
skulden m.m. till 117 000 miljoner kronor. Förändringen sedan budget-
propositionen förklaras till övervägande del av att valutaförlusterna stigit
till följd av den lägre kronkursen samt av högre inhemska räntor.

Tabell 1.3 Räntor på statsskulden budgetåret 1994/95
Miljarder kronor

Beräkning
till grund
för stats-
budgeten

Beräkning
till grund
för budget-
propo-
sitionen

Nuvarande
beräk-
ning

Räntor på lån i svenska kronor

47,5

83,6

85,8

Räntor på lån i utländsk valuta

24,2

23,1

23,2

Valutaförluster, netto

4,3

10,3

16,3

Summa

76,0

117,0

125,3

Regeringen beräknar att anslagsbehållningarna på reservationsanslag
under innevarande budgetår kommer att öka med 3 818 miljoner kronor.
Denna beräkning överensstämmer med RRV:s. RRV beräknar den totala
anslagsbehållningen vid budgetårets utgång till 32 640 miljoner kronor,
vilket inkluderar de indragningar av anslagsbehållningar på reservation-
sanslag som skett hittills under budgetåret. Med anledning av de ytter-
ligare indragningar som föreslås justerar regeringen ner beloppet med

63

2 977 miljoner kronor och beräknar därmed de totala anslagsbehåll-
ningarna till 29 663 miljoner kronor vid budgetårets utgång.

För Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, tar RRV upp noll kro-
nor. Regeringens beräkning överensstämmer med detta.

Nedanstående tabell visar stora avvikelser mellan regleringsbrevens
beslutade utgiftsnivå och regeringens nuvarande prognos. Den viktigaste
förklaringen till avvikelserna är räntor på statsskulden, som i den
nuvarande prognosen överstiger nivån i regleringsbreven med ca 49 mil-
jarder kronor. Detta beror på att räntenivån för budgetåret blivit högre
än vad som beräknades till statsbudgeten. Detta får till följd att de under
våren 1994 prognosticerade överkurserna väntas vändas till underkurser,
vilket innebär att det uppstår en kraftig ökning av statsskuldräntoma.
Systemet med över- respektive underkurser leder i detta fåll till att
statsskuldräntoma ökar mer än vad som motiveras av den ökade ränteni-
vån. En annan stor enskild tillkommande ökning av utgifter som påverkar
utgiftsanslagen är avgiften till EU med anledning av Sveriges med-
lemskap i den Europeiska Unionen den 1 januari 1995. Förändringen i
Tillkommande utgiftsbehov, netto, förklaras i allt väsentligt av intäkterna
av försäljningen av Pharmacia AB, som i regleringsbreven låg under
denna post.

Regeringen beräknar utgifterna under anslaget Särskilda boendeformer
och rehabilitering på Socialdepartementet till 499 miljoner kronor högre
än RRV. De högre utgifterna avser främst stöd till boendeenheter för
psykiskt störda personer. Anslaget Studiemedel m.m. på Utbildnings-
departementet beräknas bli 182 miljoner kronor lägre än RRV:s uppgift
som följd av skillnader i räntenivåer vid beräkningstillfällena.

Sammantaget räknar regeringen med att utgifterna under budgetåret
kommer att uppgå 587 902 miljoner kronor. Beräkningarna sammanfattas
i tabell 1.4.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 1.4 Statsbudgetens utgifter budgetåret 1994/95

Miljoner kronor

Regle-
ringsbrev

RRV1

Rege-
ringen1

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

och beräkningsanslag

448 439

462 285

462 602

Statsskuldräntor

76 000

125 800

125 300

Förändring i anslagsbehållningar

4 500

0

0

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

-9 000

0

0

Summa

519 939

588 085

587 902

1 Den beräknade ökningen av anslagsbehållningarna är inkluderad i utgiftsanslagen.

64

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1995/96

18 månaders budget

Efter beslut i riksdagen om att ändra budgetårets periodicitet, kommer
statsbudgeten fr.o.m. 1997 att omfatta ett kalenderår i stället för att som
nu om&tta perioden den 1 juli-den 30 juni. Budgetåret 1995/96 kommer,
som en öveigångslösning, att om&tta tiden den 1 juli 1995-den 31 decem-
ber 1996, dvs. 18 månader. För att underlätta jämförelser bakåt i tiden
redovisas i vissa av de översiktliga tabellerna i budgetförslaget även
beräkningar av hur budgetåret 1995/96 skulle sett ut om det endast hade
omfattat de första 12 månaderna, dvs. perioden den 1 juli 1995-den
30 juni 1996.

Inkomster beräknade på 18 månader

Sedan budgetpropositionen förelädes riksdagen har dels ett antal pro-
positioner innebärande inkomstförändringar förelagts riksdagen, dels har
den ekonomiska bilden förändrats. Regeringen lägger nu ytterligare för-
slag som påverkar inkomstnivån.

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 734 270 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96. I det följande redovisas de förändringar
i beräkningarna av inkomsterna i förhållande till RRV:s beräkningar som
regeringen funnit nödvändiga.

Med anledning av att hänsyn tas till de effekter av kommunregleringar-
na som presenteras senare i dag justeras inkomsttiteln 1111 Fysiska
personers inkomstskatt ner med 12 782 miljoner kronor. Samma inkomst-
titel justeras samtidigt upp med 160 miljoner kronor med anledning av
den skrivelse regeringen lade fram för riksdagen den 7 april angående
begränsad avdragsrätt på pensionsförsäkringar.

Inkomsttiteln 1254 Arbetsskadeavgift, netto justens upp med 2 000 mil-
joner kronor på grund av att regeringen gör en annan bedömning avseen-
de belastningen till följd av det riktade anställningsstödet. Vidare justeras
inkomsttiteln 1253 Arbetsskadeavgift, netto upp med 667 miljoner kronor
till följd av att statliga myndigheter fr.o.m. den 1 juli betalar arbets-
skadeavgift på samma sätt som arbetsmarknaden i övrigt.

Regeringen fullföljer i denna proposition de i budgetpropositionen ut-
tryckte ambitionerna att i ökad utsträckning redovisa statsbudgeten brutto.
Således justeras inkomsttiteln 1256Lönegarantiavgift upp med 2 065 mil-
joner kronor på grund av att Lönegarantifonden lyfts in på statsbudgeten
och fondens utgifter lyfts över och redovisas på utgiftssidan.

Till följd av omläggningen av kommunernas momsredovisning justeras
inkomsttiteln 1411 Mervärdesskatt upp med 19 000 miljoner kronor.
Vidare justeras inkomsttiteln ner med 8 200 miljoner kronor med hänsyn
till den sänkning av mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 procent

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

65

som regeringen redogör för senare i dag. Dessutom justeras titeln ner
med 1 027 miljoner kronor på grund xv vad som tidigare anförts om den
ekonomiska utvecklingen.

Med anledning av propositionen om Finansiering av medlemskapet i
Europeiska unionen (prop. 1994/95:203) justeras följande inkomsttitlar:
1423 Försäljningsskatt motorfordon justeras upp med 560 miljoner kronor
till följd av indexering m.m.; 1428 Energiskatt justeras totalt upp med
2 100 miljoner kronor - dels med 1 000 miljoner kronor till följd av för-
slaget om höjd dieseloljeskatt på arbetsredskap, dels med 700 miljoner
på grund av den allmänna höjningen av koldioxidskatten, dels med 400
miljoner till följd av förslaget om höjd elskatt.

Vidare justeras 1431 Särskild skatt på el.kraft från kärnkraftverk upp
med 650 miljoner kronor på grund av förslaget om höjd kämkraftsskatt.
Inkomsttiteln 1434 Skatt på viss elkraft justeras upp med 900 miljoner
kronor på grund av förslaget om fördubblad vattenkraftsskatt.

Den sammanlagda effekten till följd av prop. 1994/95:203 blir således
4 210 miljoner kronor. Inkomsttiteln 2524 Bidragför arbetsplatsintroduk-
tion justeras upp med 360 miljoner kronor med anledning av att en finan-
sieringsavgift på 1 000 kronor per person och månad införs på åtgärden
arbetsplatsintroduktion.

I konsekvens med regeringens förslag att lagen (1989:484) om arbets-
miljöavgift skall upphöra att gälla vid utgången av 1995 och i samband
med detta låta medel som finns i Arbetslivsfbnden levereras in till
statsbudgeten, justeras inkomsttiteln 2811 övriga inkomster av statens
verksamhet upp med 600 miljoner kronor.

Ull följd av att lönekostnadspålägget höjs - dels för att regeringen har
beslutat att inte kompensera de statliga myndigheterna för höjningen av
den särskilda löneskatten och den särskilda premieskatten på grupplivför-
säkringen för finansiering av medlemskapet i EU, dels som en konse-
kvens av att egenavgifterna höjs per den 1 januari 1996 - kommer in-
komsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter att justeras upp med 1 380
miljoner kronor.

Slutligen görs en nedjustering av inkomsttiteln 6121 EG-finansierade
struktur- och regionalstöd inom jordbrukssektorn med 203 miljoner
kronor, eftersom antagandena vad avser återflödet från EG:s jordbruks-
fond förändrats.

.Sammanlagt innebär detta att inkomsterna räknas upp i förhållande till
RRV:s beräkningar med 8 230 miljoner kronor för budgetår 1995/96.
Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret
1995/96 till 742 500 miljoner kronor. Förändringen i förhållande till
RRV:s beräkningar framgår av tabell 1.5.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

66

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Ihbell 1.5 Avvikelser mot RRVts beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1995/96, 18 månader

1 OOO-tal kronor

Inkomsttitel

RRV:s
beräkning

Förändring
enligt
regeringen

1111 Fy siska personen inkomstskatt

46 755 000

-12 622 000

1253 Arbetsskadeavgift, netto

3 785 000

667 000

1254 Arbetsmarknadsavgift, netto

42 211 000

2 000 000

1256 Lönegarantiavgift

0

2 065 000

1411 Mervärdesskatt

177 750 000

9 773 000

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

2900 000

560 000

1428 Energiskatt

64 666 000

2 100 000

1431 Särskild skatt pä el.kraft

från kärnkraftverk

207 000

650 000

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1 330 000

900 000

2524 Bidrag för arbetslivsintroduktion

100 000

360 000

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3 804 000

600 000

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

-4 902 000

1 380 000

6121 EG-finansierade struktur- och regional-

stöd till jordbrukssektorn

493 000

-203 000

Summa inkomster enligt RRV

734 270 268

Summa förändringar enligt regeringen

8 230 000

Summa inkomster enligt regeringen

742 500 268

I budgetpropositionen beräknade regeringen inkomsterna till 724 947
miljoner kronor. Nuvarande prognos innebär en kraftig upprevidering av
inkomsterna. De största förklaringarna till denna revidering är att de
högre vinstnivåer som noterats i näringslivet för 1994 bedöms kvarstå
även under inkomståren 1995 och 1996 och leder till en upprevidering av
juridiska personers inkomstskatt med knappt 14 miljarder kronor.

Regleringar mellan stat och kommun som tidigare till största delen skett
via skatteunderlaget skall fr.o.m. den 1 januari 1996 ske via utgiftsan-
slag. De regleringar som i budgetpropositionen redovisades under fysiska
personers inkomstskatt lyfts fr.o.m. den 1 januari 1996 över till utgifts-
anslag och motsvarar en minskning av inkomsterna med ca 11 miljarder
kronor. Därutöver förklaras 19 miljarder kronor av den tekniska justering
som får till följd att inkomsterna från mervärdesskatten ökar med 19 mil-
jarder kronor samtidigt som utgifterna ökar med samma belopp på grund
av att kommunerna inte längre skall få göra mervärdesskatteavdrag för
icke skattefinansierad verksamhet.

Regeringens förslag att sänka mervärdesskatten på livsmedel från 21 till
12 procent får däremot motverkande effekt och minskar de prognosticera-
de inkomsterna från mervärdesskatten med ca 8 miljarder kronor.

Utöver ovan nämnda förklaringar tillkommer förslag från regeringen
om diverse inleveranser från statliga bolag och fonder som ökar in-
komsterna med ca 3 miljarder kronor.

Avslutningsvis redovisas förändringarna i indelningen av statsbudgetens
inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 (tabell 1.6).

67

Thbell 1.4 Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1995/96

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Inkomsttitel m.m.

Förslag

1256

1271

Namnåndring

1421
2214
2519

2524

2525

2526
2812
6119
6121

6122

6900

6911

Lönegarantiavgift
Inkomster av arbetsgivaravgifter till Arbetarskydds-
verkets och Arbetsmiljö institutets verksamhet
Bensinskatt
Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet
Koncessionsavgift på televisionens område
Bidrag för arbetsplatsintroduktion
Finansieringsavgift från Arbetslöshetskassor
Utjämningsavgift från Arbetslöshetskassor
Återbetalning av lönegarantimedel                     ._______

Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion Ny inkomsttitel
EG-finansierade struktur- och regionalstöd inom
jordbrukssektorn
EG-finansierade regionala stöd till jordbruket
Övriga bidrag från EG

Övriga bidrag från EG

Upphör

Upphör

Upphör

Ny inkomsttitel
Namnåndring

Ny inkomsttitel
Ny inkomsttitel
Ny inkomsttitel

Namnåndring
Upphör
Ny inkomst
huvudgrupp
Ny inkomsttitel

Vtgifter

I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetAret 1995/96 uppgår
utgifterna till 956 142 miljoner kronor.

I Arets budgetproposition upptogs utgifterna till 968 379 miljoner kro-
nor. Av detta belopp svarade utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor för
820 379 miljoner kronor. Tillkommande utgiftsbehov samt minskning av
anslagsbehållningar svarade sammantaget för 19 000 miljoner kronor.
Räntorna på statsskulden beräknades uppgå till 129 000 miljoner kronor.

Sedan riksdagen förelädes budgetpropositionen har dels ett antal pro-
positioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels har
riksdagen beslutat om vissa ändringar i förhållande till förslagen i budget-
propositionen. Vidare lägger nu regeringen ett antal ytterligare förslag.
I denna proposition beräknas utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor till
826 142 miljoner kronor och beräkningsanslagen (tillkommande utgifts-
behov och minskning av anslagsbehållningar) till -2 000 miljoner kronor.
Utgifterna under Finansdepartementets huvudtitel har ökat med 12 948
miljoner kronor, vilket i huvudsak kan förklaras av tekniska faktorer som
ej påverkar budgetsaldot. En omläggning sv vissa av kommunernas mer-
värdesskattebetalningar och förändrad redovisning av regleringarna
mellan stat och kommuner föranleder merparten av denna utgiftsökning.
(Se även reviderad finansplan avsnitt 5.2). Inom Socialdepartementets
område minskar utgifterna med 9 530 miljoner kronor, främst till följd
av föreslagna besparingar dels i propositionen om Rätten till förtids-
pension och sjukpenning samt folkpension för gifta (1994/95:147), dels
i denna proposition. Föreslagna besparingar minskar även utgifterna inom
bl.a. Utbildnings-, Kommunikations- och Näringsdepartementets
områden. Inom Arbetsmarknadsdepartementets område föreslås även
betydande besparingar, men dessa uppvägs av tillfälligt ökade utgifter for
bl.a. allergisanering och investeringsbidrag för bostadsbyggande samt

68

bruttoredovisning av Lönegarantifonden. Dessa tillfälliga utgifter Prop. 1994/95:150
summerar till ca 6 400 miljoner kronor.                                Bilaga 1

Beräkningsanslagen har sedan budgetpropositionen reviderats ner med
21 000 miljoner kronor. Detta förklaras till största delen av få relativt
stora förändringar. Medlen som beräknats för att täcka kostnaderna för
det riktiga anställningsstödet har nu överförts till berörd inkomsttitel.
Vissa ökade utgifter beträffande kommunerna som tidigare ingick i beräk-
ningsanslagen har nu lyfts ut (se ovan). Nya regler beträffande inbe-
talningar av mervärdesskatt beräknas nu ge engångsvis ökade inkomster
under 1995/96 vilka redovisas under tillkommande utgiftsbehov, netto.
Slutligen har den beräknade förbrukningen av reservationsmedel justerats
ned sedan budgetpropositionen.

Sammantaget leder detta till att statsbudgetens utgifter exkl. stats-
skuldräntor i denna proposition beräknas bli 824 142 miljoner kronor,
dvs. 15 237 miljoner kronor lägre än i budgetpropositionen.

I samband med regeringens beräkning av anslagskonsekvensema har en
specifikation upprättats över föreslagna och i förekommande fall be-
slutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budget-
propositionen. Denna specifikation täcker i princip perioden fram t.o.m.
den 19 april 1995.

Anslaget Räntor pä statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen
för budgetåret 1995/96 till 129 000 miljoner kronor. Belastningen på
detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det
budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom
landet samt av realiserade valutadifferenser till följd av växelkursför-
ändringar mellan de tidpunkter lånen togs upp respektive löstes in.
Statsskuldräntoma har sedan budgetpropositionen påvericats av ett antal
motverkande faktorer. Ett lägre primärt budgetunderskott har bidragit till
lägre statsskuldräntor samtidigt som en högre räntenivå har ökat be-
lastningen på anslaget. Regeringen gör en annan bedömning på anslaget
Räntor pä statsskulden m.m. än Riksgäldskontoret, som i sitt förslag till
inkomst- och utgiftsstat för Räntor på statsskulden m.m. (se bilaga 1.3)
redovisar 144 000 miljoner kronor. Detta beror på att regeringen baserar
beräkningen på de antaganden om räntenivån som finns publicerade i den
reviderade nationalbudgeten. Riksgäldskontoret baserar däremot sin
beräkning på stoppränta, dvs. den räntenivå som rådde det datum be-
räkningen genomfördes.

Tabell 1.7 Räntor på statsskulden budgetåret 1995/96
Miljarder kronor

Beräkning
i budget-
proposi-
tionen

Nuvarande
beräkning

Räntor pä lån i svenska kronor

88,6

91,0

Räntor pA lån i utländsk valuta

39,6

39,5

Valutaförluster, netto

0,8

1,5

Summa

129,0

132,0

69

Sammantaget innebär detta att statsbudgetens utgiftsanslag för
budgetåret 1995/96 uppgår till totalt 958 142 miljoner kronor.

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen
på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens ut-
giftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar och beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades minskning av anslagsbehållningar på
reservationsanslag under budgetåret 1995/96 komma att uppgå till 3 000
miljoner kronor, netto. Mot bakgrund dels av att förbrukningen av
reservationsmedel överskattats de två föregående budgetåren, dels av de
indragningar av reservationsmedel som gjorts eller kommer att göras,
räknar regeringen nu med att förbrukningen av reservationsmedel blir
1 000 miljoner kronor.

Posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, förs upp på budge-
tens utgiftssida. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av
sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat
ställe i budgeten. I budgetpropositionen beräknades denna post till 16 000
miljoner kronor och i denna proposition beräknas det tillkommande ut-
giftsbehovet till -3 000 miljoner kronor. En närmare förklaring ges ovan.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

låbell 1.8 Statsbudgetens utgifter budgetåret 1995/96
Miljoner kronor

Budget-
propositionen

Ny
beräkning

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

820 379

826 142

Statsskuldräntor

129 000

132 000

Förändring av anslagsbehållningar

3 000

1 000

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

16 000

-3 000

Summa

968 379

956 142

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1994/95
och 1995/96

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och i
förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 enligt vad som framgår
av tabellerna 1.9 och 1.10.

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen
att budgetunderskottet minskar med 31,0 miljarder kronor jämfört med
vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu förutses ett underskott om
160,9 miljarder kronor.

Förändringarna beträffande innevarande budgetår av inkomster och ut-
gifter i förhållande till regleringsbreven sammanfattas i tabell 1.9.
Förändringarna i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret
1995/96 samman&ttas i tabell 1.10.

70

Thbell 1.9 Statsbudgetens saldo budgetåren 1993/94-1994/95
Miljarder kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

1993/94

1994/95

Utfall

Regle-
ringsbrev

RRV

Ny be-
räkning

Inkomster

376,9

368,2

427,0

427,0

Utgifter exkl. statsskuldräntor

459,3

443,9

462,3

462,6

Statsskuldräntor

94,7

76,0

125,8

125,3

Saldo

-177,1

-151,7

-161,1

-160,9

Thbell 1.10 Statsbudgetens saldo och statens lånebehov 1995/961
Miljarder kronor

12 mån
Budget-
propo-
sitionen

12 mån
Ny be-
räkning

18 mån
Budget-
propo-
sitionen

18 mån
Ny be-
räkning

Inkomster

505,2

516,4

724,9

742,5

Utgifter

675,7

668,6

968,4

956,1

Saldo

-170,5

-152,2

-243,4

-213,6

Primårsaldo

-53,5

-374

114,4

-81,6

Lånebehov

163,8

142,7

238,5

198,7

Anm. Vhrje delpost är korrekt avrundad

1 I budgetpropositionen föreslogs att Arbetsmarknadsfonden samt sjuk- och för-
äldraförsäkringen skulle bruttoredovisas. I och med denna proposition ökar brutto-
redovisningen på statsbudgeten ytterligare. Nu föreslås att åven Lönegarantifonden
skall bruttoredovisas. Detta ger dock ingen effekt på budgetsaldot, eftersom det
överskott som fonden beräknas generera under 1995/96 används till alt återbetala en
del av fondens ackumulerade underskott.

1.5 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas an-
vänds de förhållanden som skall gälla for budgetåret 1995/96. Detta inne-
bär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte
direkt kan jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare års finans-
planer och reviderade finansplaner.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en extra-
ordinär effekt. Beräkningarna av det underliggande budgetsaldot får där-
för anses vara behäftade med en viss osäkerhet. Trots att avgränsningen
i det enskilda fallet inte är helt självklar anser regeringen det ändå
angeläget att redovisa en beräkning där tillfälliga inkomster eller utgifter
uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling tydliggörs.
Överföringen till bruttoredovisning försvårar jämförelser av budgetsaldo

71

mellan åren, men beräkningen av det underliggande saldot är gjord som
om bruttoredovisning tillämpats även tidigare.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som tillfälliga vid
fnunräkning av det underliggande budgetsaldot:

-  engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter,

-  tillfälliga inleveranser från affärsverk till statsbudgeten,

-  tillfälliga indragningar från Arbetslivsfonden och Arbetsmiljöfonden,

-  intäkter av försäljning av statlig egendom.

På utgiftssidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinära
vid fnunräkning av det underliggande budgetsaldot:

-  valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlands-
lån,

-  engångsvisa besparingar,

-  det statliga stödet till den finansiella sektorn,

-  periodiseringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterar
benchmark-lån till över- eller underkurser se vidare avsnitt 1.7.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 1.11 Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1993/94-1995/%

Miljarder kronor, löpande priser

1993/94

1994/95

1995/96

12 mån

Underliggande budgetsaldo

-165,6

-148,2

-150,1

I relation till BNP (%)

11,4 %

9,4 %

9,0 %

1.6 Budgetunderskott, lånebehov och statsskuld

Statens budgetsaldo utgör den viktigaste förklaringen till statsskuldens
förändring och storlek.

Statsskuldsförändringen under en given tidsperiod är lika med det totala
lånebehov som staten har att finansiera samt effekterna av de tillfälliga
bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär som Riksgäldskontoret
vidtar och som påverkar redovisningen av statsskuldens storlek. RRV
publicerar i sina budgetprognoser fem gånger per år en prognos över
statens upplåningsbehov för pågående budgetår.

Riksgäldskontoret publicerar månadsvis upplåningsbehovet för två
månader framåt. Vid ett flertal tillfällen har kontoret även valt att
offentliggöra sin syn på lånebehovet för hela budgetåret. Under inne-
varande budgetår har myndigheternas prognoser uppvisat betydande skill-
nader. Ett gemensamt arbete mellan myndigheterna för att utreda skillna-
derna mellan myndigheternas respektive prognoser har inletts. Det är
angeläget att detta arbete fortsätter även i framtiden och ambitionen bör
vara att få ökad överensstämmelse mellan myndigheternas prognoser.

72

Tkbell 1.12 Lånebehov och statsskuld
Miljarder kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

1993/94

1994/95

1995/96

18 mån

Budgetunderskott

177,1

160,9

213,6

Kassamässig korrigering

27,8

-

-

SBAB

-

-

-9,0

Riksgäldskontorets nettoutlåning:

CSN, studielån m.m.

7,3

8,0

10,8

Investeringslån till myndigheter

-8,5

3,6

4,5

Tilläggspensionsavgift (inlåning)

-

-4,0

-16,0

Finansiering av underskott i Arbetsmarknads-
fonden inkl, ränta

36,7

31,2

-

Finansiering av underskott i Lönegarantifonden
inkl, ränta1

0,9

-0,4

-

Vhsakronan AB m.m. (Byggnadsstyrelsen)

13,8

0,8

-1,5

Lån till Sparbanksstiftelsen Första

-3,8

-

-

Infriat garantiåtagande Securum

-13,1

-

-

Bankstöd Retriva och Securum

3,8

-

-4,8

Inlåning från myndigheter (räntekonto)

-

-3,0

-

Övrigt, netto

-0,1

-4,7

1,1

Redovisningsteknisk korrigering

-8,4

-

-

Lånebehov

233,5

192,4

198,7

Skulddispositioner

-15,5

2,4

-6,4

Statsskuldsförändring

218,0

194,8

192,3

Statsskuld vid utgången av respektive
budgetår

1 178,6

1373,4

1 565,7

I relation till BNP

81,3 %

87,5 %

-

Anm- Inbetalning markeras med minustecken.

‘Fr.o.m. 1995/96 tillämpas bruttoredovisning och således redovisas Arbetsmarknads-
fonden och Lönegarantifonden inom statsbudgeten

Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som
beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder-
skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 1.12).
Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet - som med några
viktiga undantag är baserat på inkomst-/utgiftsmässiga principer - som
är relevant i det här sammanhanget, utan i stället dess kassamässiga mot-

73

svårighet. Den motsvaras av utfallet på statsverkets checkräkning i Riks-
banken. I tabellen anges skillnaden mellan redovisat budgetutfall och
rörelserna på statsverkets checkräkning som kassamässiga korrigeringar.
Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen
är kända. För prognoser antas att de kassamässiga flödena är lika med
budgetsaldot.

Mot bakgrund av att det successivt skett nedrevideringar av lånebehovet
under innevarande budgetår och att prognoserna historiskt sett ofta under-
skattar förbättringen vid en konjunkturuppgång, kan lånebehovet för bud-
getåret 1994/95 slutligen komma att uppgå till en nivå som är lägre än
ovanstående beräkning. Riksgäldskontorets beräkning för innevarande
budgetår talar också för att detta kan bli fallet.

Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och myn-
digheter, bl.a. till Centrala studiestödsnämnden för studielån. Riks-
gäldskontorets utlåning påverkar inte statsbudgeten men väl statens
lånebehov.

Budgetåret 1995/96 reduceras Riksgäldskontorets nettoutlåning med
16 miljarder kronor, till följd av att kontoret förvaltar medel som
överförs från AP-fonden i enlighet med pensionsöverenskommelsen.
Denna minskning av lånebehovet beräknades i budgetpropositionen till

11,4 miljarder kronor. Skillnaden beror på att i budgetpropositionen
antogs att medel skulle föras över till en premiereserv fr.o.m. september
1996. Nu görs bedömningen att inga medel kommer att betalas ut under
budgetåret.

De förändringar beträffande de statliga bostadslånen som aviserades i
propositionen om Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga
bostadslån m.m. (prop. 1994/95:219) beräknas minska lånebehovet för
1995/96 (18 månader) med ca 10 miljarder kronor.

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av dispo-
sitiv karaktär som Riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller
skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de
kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen
av dessa. Valutaomvärderingar har störst betydelse för skulddispositio-
nerna. Den del av statsskulden som är placerad i utländsk valuta värderas
löpande till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot stats-
budgeten enbart avser de realiserade valutadifferensema. Prognosen for
skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar av
valutadifferenser. De övriga skulddispositionerna prognosticeras inte.

Upplåningsbemyndigande

Liksom föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringen
enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

74

1.7 Kompletterande redovisning av statsskuldräntor

Over- respektive underkurser uppstår när Riksgäldskontoret emitterar
statsobligationer som har en kupongränta som över- eller understiger den
aktuella marknadsräntan vid emissionstillfället.

Över- respektive underkurser är således nuvärdet av mellanskillnaden
mellan den kupongränta långivaren erhåller och den ränta han skulle ha
fått om kupongräntan varit lika stor som marknadsräntan. Regeringens
reviderade budgetförslag baseras på att över- och underkurser redovisas
mot statsbudgeten vid emissionstillfället, dvs. redovisningen är ut-
giftsmässig i enlighet med principerna för redovisning mot statsbudgeten.

Tabell 1.13 Statsskuldräntor

Miljarder kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

1994/95

1995/96

12 mån

1995/96

18 mån

Statsskuldräntor enligt regeringens budgetförslag

125,3

115,0

132,0

Justering för periodiserade över/underkurser

-15,2

-8,9

-11,2

Justerade statsskuldräntor

110,1

106,1

120,8

För att tydliggöra den underliggande budgetutvecklingen görs även en
kompletterande kostnadsmässig redovisning, i vilken nettot av över- och
underkurser har fördelats ut över lånets löptid. För en utförligare
beskrivning, se bilaga 1.2.

1.8 Den långsiktiga konsekvenskalkylen

Finansdepartementet har sedan en lång tid tillbaka varje vår tagit fram en
långsiktig konsekvenskalkyl (LK), som presenterats i form av en bilaga
till den reviderande finansplanen. LK:n är en beräkning som sträcker sig
fem år framåt i tiden och beskriver utvecklingen av statens finanser under
olika scenarier över den ekonomiska utvecklingen förutsatt att inga nya
politiska beslut fettas. Syftet med LK:n har varierat över tiden men de
senaste åren har det främsta syftet varit att ligga grund för den komman-
de höstens budgetarbete.

Till följd av omläggningen från budgetårs- till kalenderårsbudgetering,
som sker i och med att budgetår 1995/96 förlängts till 18 månader,
kommer inte något traditionellt budgetarbete bedrivas under hösten 1995.
Arbetet med 1997 års budget inleds således först i böljan av 1996.

Det innebär att en LK beräknad under våren 1995 skulle vara alltför
inaktuell för att fungera som grund för 1996 års budgetarbete. Inför
övergången till kalenderbudgetår pågår ett utvecklingsarbete inom rege-
ringskansliet för att anpassa det årliga budgetarbetet till de nya krav som
nu ställs på budgetprocessen. Detta utvecklingsarbete kommer även att
inkludera övervägande av LK:ns funktion och innehåll.

7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

75

Med anledning av vad som ovan sagts har Finansdepartementet, efter
samråd med finansutskottet, beslutat att inte presentera någon långsiktig
konsekvenskalkyl i 1995 års reviderade finansplan.

2 Finansfullmakten

Riksdagen har bemyndigat regeringen att för budgetåret 1994/95, om
arbetsmarknadsläget kräver det, enligt vissa villkor besluta om utgifter
intill ett sammanlagt belopp av 4 000 000 000 kronor (prop. 1993/94:150
bil. 1, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 1993/94:453). Regeringen har inte
beslutat om några utgifter enligt denna finansfullmakt under innevarande
budgetår.

Med hänsyn till arbetsmarknadsläget anser regeringen att det behövs en
finansfullmakt som beredskap för ytterligare sysselsättningsåtgärder
utöver vad som anvisats med anslag. Medel till åtgärder skall i första
hand riktas mot långtidsarbetslösa. Finansfullmakten bör också få
användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda investeringar som
normalt finansieras med anslag på statsbudgeten. Den bör också kunna
disponeras för andra åtgärder som regeringen bedömer kan ge en
omedelbar effekt på sysselsättningen.

I det nuvarande konjunkturläget är det rimligt att beloppsramen för
finansfullmakten under budgetåret 1995/96 sänks jämfört med in-
nevarande budgetår. För budgetåret 1995/96 förordar regeringen en
finansfullmakt intill ett sammanlagt belopp av 2 000 miljoner kronor.

Regeringen avser att i samband med den allmänna översynen av
budgetprocessen återkomma till riksdagen beträffande den framtida regle-
ringen av finansfullmakten.

3 Årsredovisning för staten 1993/94

3.1 Inledning

Riksrevisionsverket (RRV) har för budgetåret 1993/94 upprättat en
årsredovisning för staten (RRV dnr 33-95-0549). Den omfattar dels
balans- och resultaträkning för staten, dels en sammanställning av den
statliga sektorns tillgångar och skulder.

Med staten avses i princip alla myndigheter under regering och riksdag.
Här ingår försäkringskassorna och fonder som redovisas av statliga
myndigheter - t.ex. arbetsmarknadsfonden och lönegarantifonden - men
inte Riksbanken eller AP-fonden.

Den statliga sektorn omfattar alla statliga verksamheter som staten har
ett väsentligt inflytande över. Med väsentligt inflytande menas i detta
sammanhang att staten har en ägarandel på minst 20 procent. Stiftelser
ingår inte, då de är självägande.

Principiellt kan balans- och resultaträkningarna för den juridiska
personen staten jämföras med motsvarande redovisning för en privatägd

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

76

juridisk person (ett företag) som har mänga verksamheter och arbets-
ställen. De statliga myndigheterna utgör visserligen inte formellt en
koncern, men då de har självständiga ledningar och upprättar egna redo-
visningar skulle de sammantagna kunna betraktas som en sådan. Vanligen
brukar termen koncern annars användas för att beteckna en grupp juri-
diska personer, t.ex. aktiebolag, under gemensamt inflytande eller
ägande.

I den av RRV sammanställda årsredovisningen skall balans- och resul-
taträkningarna för staten i princip vara konsoliderade, dvs. interna
mellanhavanden mellan myndigheter skall vara eliminerade. De kallas
därför i de följande "konsoliderad balansräkning" respektive "konsolide-
rad resultaträkning" för staten, trots att denna benämning normalt inte
används för en redovisning avseende en enskild juridisk person utan
endast i koncernredovisningen.

Det är första gången som det varit möjligt att göra sammanhållna
konsoliderade balans- och resultaträkningar för staten. Det innebär bl.a.
att det saknas jämförelsetal för tidigare år och att den presenterade
redovisningen inte i alla delar uppfyller kraven på enhetlighet och
fullständighet. Trots dessa brister innebär den ett viktigt steg framåt i
arbetet med att förbättra informationen om de statliga verksamheternas
ekonomiska resultat och ställning. Till skillnad från av RRV tidigare
publicerade statistiska sammanställningar som benämnts årsbokslut för
staten baseras de aktuella konsoliderade balans- och resultaträkningarna
på av myndigheterna bokförda värden enligt bokföringsförordningen.

Sammanställningen av den statliga sektorns tillgångar och skulder kan
ses som ett embryo till vad som skulle kunna kallas en egentlig "koncern-
redovisning" för staten, dvs. en konsoliderad redovisning för den statliga
sektorn. Den omfattar emellertid inte någon resultaträkning och kan inte
heller i övrigt jämställas med en utvecklad koncernredovisning. Det är
dock - inte minst mot bakgrund av debatten om statsskuldens storlek - av
stort intresse att på detta sätt få information om den samlade statliga
sektorns förmögenhetsställning.

En årsredovisning för staten kan fylla många syften. För det första ger
den en samlad bild av statens resultat och ställning. Det finns andra
källor som ger liknande information, främst statsbudgeten och national-
räkenskaperna, men årsredovisningen har flera fördelar framför dessa.
Jämfört med statsbudgeten ger den en betydligt mer analytisk fram-
ställning av myndigheternas och statens ekonomi. Statsbudgeten omfattar
dessutom inte hela staten. Till skillnad från nationalräkenskaperna kan
årsredovisningen brytas ned på myndighetsnivå.

För det andra ger en enhetlig redovisning som kan sammanställas på
olika nivåer underlag för effektivare styrning, kontroll och utvärdering.
Möjligheten att bryta ned den ekonomiska redovisningen på operativa
enheter anses ofta vara en central förutsättning för att kunna förmedla
ekonomiska krav från högsta till lägsta nivå i en organisation. Det brukar
uttryckas som att en kravkedja skall skapas mellan organisationens alla
nivåer.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

77

För det tredje kan på sikt en årsredovisning för staten användas som
underlag för analyser av olika slag. Det kan exempelvis gälla hur
intäkter, kostnader och förmögenhet påverkas av ränteutvecklingen.

3.2 Redovisningsprinciper

De konsoliderade balans- och resultaträkningarna för staten har blivit
möjliga att utarbeta genom de förändringar av myndigheternas redovis-
ning som ägt rum under senare år. Från och med räkenskapsåret 1993/94
avger samtliga myndigheter balans- och resultaträkningar. Det har dock
inte varit möjligt att tillämpa de nya redovisningsprinciperna fullt ut for
det aktuella räkenskapsåret.

Följande avvikelser från bokföringsförordningens generella regler kan
nämnas:

—  skatteuppbörd och transfereringar redovisas i huvudsak
kassamässigt

— vägar och järnvägar och huvuddelen av försvarets
anläggningstillgångar har inte tagits upp som tillgångar

—  fordringar och skulder, respektive intäkter och kostnader
inom staten har inte kunnat elimineras fullt ut.

Vidare har inte statens pensionsåtaganden för kompletteringspensioner
till statligt anställda tagits upp som skuld då slutgiltig ställning inte tagits
till hur dessa poster skall redovisas.

Därutöver kan nämnas att tillgångar med svårbestämbara ekonomiska
värden som nationalparker, museisamlingar och krigsmateriel inte
redovisas över huvud taget.

Vissa tillgångar som inte ingår i myndigheternas bokslut har värderats
till en beräknad nukostnad. Dessa tillgångar är vägar, järnvägar, ej
bokförda försvarsanläggningar och pensionsskulder avseende statliga
kompletteringspensioner. Även vissa andra poster - främst statens innehav
av aktier - har värderats till nukostnad som ett komplement till den
bokföringsmässiga värderingen.

Med nukostnad avses för materiella anläggningstillgångar återanskaff-
ningsvärdet minus avskrivningar och för aktier bolagens eget kapital plus
70 procent av obeskattade reserver. Nukostnaden avser att ge en bättre
bild av tillgångarnas och skuldernas marknadsvärden än de bokförda
värdena.

3.3 Statens resultat, tillgångar och skulder 1993/94

I avsnitt 3.3.1 sammanfattas de konsoliderade balans- och resultaträk-
ningarna för staten och i avsnitt 3.3.2 behandlas sammanställningen av
hela den statliga sektorns tillgångar och skulder.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

78

3.3.1 Konsoliderad resultat- och balansräkning för staten

Resultaträkning

Resultaträkningen visar ett kraftigt negativt resultat - minus 220 miljarder
kronor - för budgetåret 1993/94. Även om resultaträkningen till stor del
är upprättad enligt samma principer som företagens redovisningar så är
det inte meningsfullt att beräkna sådana nyckeltal som brukar användas
vid traditionell räkenskapsanalys. Exempelvis är 'nettomarginalen" minus
40 procent.

Det finansiella nettot utgörs i huvudsak av Riksgäldskontorets
finansiella intäkter och kostnader. Riksgäldskontorets redovisning bygger
på kostnadsmässiga principer och skiljer sig därmed från den kassa-
mässiga redovisningen i statsbudgeten. En utförligare redogörelse för
redovisningen av statsskuldräntoma lämnas i bilaga 1.3 till denna
proposition. En skillnad mot företagens redovisning är att orealiserade
valutakursvinster på långfristiga lån ingår i Riksgäldskontorets resultat.

Tabell 3.1 Resultaträkning för staten 1993/94

Miljarder kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Verksamhetens intäkter

Skatter m.m.

Avgifter m.m.

Bidrag, utbetaln. från AP-fonden m.m.
Summa intäkter

465,1

54.8

39.9

559,7

Verksamhetens kostnader

Transfereringar och bidrag
Driftkostnader

531,4

141,8

Avskrivningar
Summa kostnader

18,2

691,4

Verksamhetens resultat

-131,7

Finansiellt netto

-88,6

Årets resultat

-220,2

Huvuddelen av statens kostnader utgörs av transfereringar. Den utan
jämförelse största posten är ålderspensioner. Därnäst följer skatteutjäm-
ningsbidrag till kommuner, arbetslöshetsersättningar och räntebidrag.
Driftkostnaderna består i huvudsak av personal- och lokalkostnader, samt
krigsmateriel. En grov uppdelning av statens kostnader visas i tabell

3.2.

79

Tabell 3.2 översiktlig specifikation av statens kostnader 1993/94
Miljarder kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tkansfereringar                                                      531,4

Därav:

- Ålderspensioner inkl. ATP                                142,4

- Skatteutjämningsbidrag till kommuner                       47,5

- Arbetslöshetsersättning inkl. KAS                            44,5

- Räntebidrag m.m.                                       43,9

- Förtidspensioner och sjukbidrag                            37,0

- Barnbidrag och bidragsförskott, m.m.                       27,0

- Föräldraförsäkring m.m.                                   20,2

- Sjukvård m.m.                                            18,9

- Sjukpenning och rehabilitering                                18,6

- Ptensioner till f.d. statsanställda                                    16,4

- Bidrag till Samhall, folkbildning m.m.                        11,9

- Arbetsmarknadspolitiska åtgärder                             11,4

- Stöd till jordbruket m.m.                                      9,7

- Arbetsskadeförsäkring m.m.                                 8,8

- Studiestöd                                                     8,2

- Stöd till Gota och Sparbanken                                 7,8

- Övrigt                                                    57,2

Driftkostnader                                                    141,8

Därav:

- Försvaret inkl, krigsmateriel                                  38,9

- SJ, Banverket och Vägverket                               20,7

- Polisen                                                       11,0

- Riksskatteverket                                               6,7

- Riksförsäkringsverket inkl, försäkringskassorna                5,4

- Övriga myndigheter                                        59,1

Balansräkning

Balansräkningen för staten skall ge en bild av statens förmögenhetsställ-
ning vid utgången av räkenskapsåret. Den 30 juni 1994 uppgick statens
nettoförmögenhet, dvs. motsvarigheten till ett företags bokförda egna
kapital, till minus 924 miljarder kronor i bokförda värden och till minus
763 miljarder kronor vid en värdering till nukostnad.

Därtill hade staten garantiåtaganden för kapitalskulder på 161 miljarder
kronor. Statens balansräkning i sammandrag visas i tabell 3.3.

80

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 3.3 Balansräkning för staten per 1994-06-30

Miljarder kronor

Bokförda
värden

Beräknad
nukostnad

Omsättningstillgångar m.m.

109,3

110,5

Finansiella anläggningstillgångar

225,1

360,6

Järnvägar, vägar

114,9

Övriga anläggningstillgångar

63,6

93,9

Summa tillgångar

398,0

679,9

Kortfristiga skulder m.m.

131,6

131,6

Avsatt till pensioner

73,1

Långfristiga skulder

1190,1

1237,7

Nettoförmögenhet (eget kapital)

-923,7

-762,5

varav:

- årets resultat

(-220,2)

Summa skulder och eget kapital

398,0

679,9

Garantiåtaganden

161,2

De konsoliderade balans- och resultaträkningarna for staten räkenskaps-
året 1993/94 visar sammanfattningsvis att statens finansiella ställning är
mycket svag. Resultaträkningen visar ett stort underskott och balans-
räkningen en kraftigt negativ nettoförmögenhet. Därmed bekräftas i allt
väsentligt den bild av statens finanser som framkommer i statsbudgetens
och nationalbudgetens ut&llsrapportering. En rapportering enligt
bokföringsmässiga principer kan således inte förändra bedömningen av
det statsfinansiella läget. Tvärtom stärker den slutsaten att en fortsatt
stram finanspolitik är nödvändig.

3.3.2 Statliga sektorns tillgångar och skulder

I sammanställningen över den statliga sektorns tillgångar och skulder
ingår varje verksamhets tillgångar och skulder med så stor del som
motsvarar statens ägarandel.

Den statliga sektorns sammanlagda förmögenhet framgår av tabell 3.4.
Aven om till staten adderas statliga bolags, Riksbankens och AP-fondens
förmögenheter kvarstår för år 1993 en nettoskuld på 251 miljarder kronor
vid en bokföringsmässig värdering och en nettoskuld på 228 miljarder
kronor vid en nukostnadsvärdering.

Mellan åren 1992 och 1993 minskade den statliga sektorns bokförings-
mässiga nettoförmögenhet med omkring 200 miljarder kronor. Staten
(myndigheterna) svarade för mer än hela denna förmögenhetsminslcning
medan övriga delar av den statliga sektorn tillsammans redovisar en

81

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Tabell 3.4 Den statliga sektorns förmögenhet (egna kapital) vid utgången av året
Miljarder kronor

1992

1993

Bokförda värden

Staten (myndigheter)

-692

-924

Statliga bolag exkl. finansinstitut

73

88

Statliga finansinstitut

26

41

Riksbanken

64

83

AP-fonden

507

534

Eliminering av interna poster (ej fullständig)

-42

-58

Totalt

-49

-251

Nukostnad

Totalt

-228

Sammanställningens uppgifter om den statliga sektorns nettoförmögen-
het bör av flera skäl tolkas med försiktighet.

För det första är värderingen av flera av de statliga tillgångarna osäker.
Det gäller särskilt de beräknade värdena för vägar, järnvägar m.m.
Värderingen av skulderna är däremot betydligt säkrare och grundas i
huvudsak på marknadsnoteringar. Vidare baseras sammanställningen på
årsedovisningar som grundas på något olika redovisningsprinciper och
avser olika räkenskapsperioder. Uppgifterna för staten avser budgetår
medan redovisningarna för bolagen, Riksbanken och AP-fonden avser
kalenderår.

För det andra är flera av tillgångarna till stor del reserverade för
särskilda ändamål. Riksbankens förmögenhet är exempelvis en nödvändig
förutsättning för penning- och valutapolitiken. Den kan därför inte tas i
anspråk för att amortera statens skulder. Delar av ränteinkomsterna kan
dock eventuellt användas för att betala räntorna på dessa skulder. Av
särskilt intresse i detta sammanhang är AP-fondens förmögenhet. Ett
synsätt är att dessa tillgångar avser gjorda pensionsåtaganden på liknande
sätt som livförsäkringsbolagens tillgångar svarar för gjorda pensionsutfäs-
telser. AP-fondens medel skulle då inte vara tillgängliga för att reducera
statens skuldsättning eller räntekostnader. Ett annat synsätt är att ATP-
systemet är ett s.k. fördelningssystem som bara behöver en mindre
förmögenhet som buffert för oväntade variationer i pensionsutbetal-
ningama. De överskjutande tillgångarna skulle enligt detta alternativa
synsätt kunna användas för att reducera statsskulden. Det kan nämnas att
gjorda utfästelser inom ATP-systemet motsvarar en aktuariemässigt
beräknad pensionsskuld på omkring 4 000 miljarder kronor.

För det tredje hävdas ibland att vissa statliga tillgångar som inte kan
avyttras bör tas upp som förmögenhet, exempelvis konstskatter. Sådana
tillgångar kan varken användas för att betala räntor eller amortera statens
skulder och bör därför inte ingå i en redovisning av statens nettoförmö-
genhet.

Slutsatsen är att uppgifter om den statliga sektorns nettoförmögenhet
kan ge en alltför positiv bild av statsskuldsituationen - trots att netto-

82

förmögenheten är kraftigt negativ. Delar av tillgångarna är inte till-
gängliga för att reducera statsskulden och ger inte heller avkastning som
kan användas för räntebetalningar. Mycket talar därför för att analyser
av statens skuldsättning bör ta sin utgångspunkt i statsskulden och att
kvittning mot olika tillgångar bör ske i endast begränsad omfattning.

4 Ekonomisk styrning av statlig verksamhet

4.1 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av
revisionens iakttagelser 1994

RRV granskar och avger revisionsberättelser för myndigheter, stiftelser,
bolag och andra oiganisationer.

Innevarande budgetår har RRV uttalat sig om drygt 400 oiganisationer.
RRV:s revision har resulterat i 31 revisionsberättelser med invändning,
varav 29 avser myndigheter, en avser ett bolag och en avser en kyrklig
organisation. Antalet revisionsberättelser med invändningar har ökat
något i förhållande till föregående år. Även antalet revisionsrapporter till
styrelserna har ökat.

Regeringskansliets revisionskontor gör motsvarande årlig revision av
departementen (inkl, utrikesförvaltningen), regeringskansliets förvalt-
ningskontor, RRV och Svenska institutet. Revisionskontorets granskning
har inte föranlett någon invändning.

I budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 1) redogjorde regeringen
kortfattat för RRV:s rapport från år 1994 om resultatet av revisionen och
det ekonomiadministrativa läget. Vidare anmäldes att regeringen skulle
återkomma i kompletteringspropositionen med en närmare redovisning av
vilka åtgärder som vidtas med anledning av att RRV lämnat revisions-
berättelse med invändning eller på andra grunder visat på förhållanden
som bör åtgärdas.

En självklar utgångspunkt för regeringens beredning är att bristfällig
eller ineffektiv användning och redovisning av statliga medel inte kan
accepteras. Att erhålla revisionsberättelse med invändning är allvarligt då
det riskerar att leda till att skattebetalarnas förtroende för statsför-
valtningen minskar. Den ökning av antalet invändningar som skett de
senaste två åren måste brytas. Regeringen förutsätter härvid att ansvariga
styrelser och chefer för de statliga myndigheterna, bolagen och stiftelser-
na gör sitt yttersta för att tillse detta.

Regeringen bedömer att de åtgärder som redovisas i det följande bör
medföra att grunderna för de brister som revisionen identifierat undan-
röjs. Redovisningen har strukturerats efter olika problemområden.
Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av RRV:s iakttagel-
ser inom Utbildningsdepartementets område redovisas emellertid i ett
separat avsnitt, bl.a. i syfte att ge plats för en uppföljning av vissa av de
problem som uppmärksammades inom detta område vid 1993 års
revision.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

83

Åtgärder med anledning av att RRV påvisat brister av mer principiell
natur

Frågor av generell karaktär

RRV:s revision har visat att flertalet myndigheter har haft svårt att
relatera resultatet av verksamheten till verksamhetsmål och att koppla
samman den ekonomiska redovisningen med redovisningen av verksam-
heten. Resultatstyrningen förutsätter att resultatet bedöms i förhållande
till uppsatta mål. Regeringen anser att både målformuleringar och bedöm-
ningen av resultatet i förhållande till målen måste förbättras. En inter-
departemental arbetsgrupp har i februari 1995 lagt fram förslag till
åtgärder för att stärka genomförandet av resultatstyrningen (Ds 1995:6).
I rapporten har bl.a. de problem som RRV visat på uppmärksammats.
Arbetsgruppens förslag bereds för närvarande inom Finansdepartementet
(dnr Fi95/1458). Regeringen avser att återkomma till riksdagen under
1995 med en redovisning av de åtgärder som vidtas för att resultatstyr-
ningen skall fungera fullt ut.

RRV har vidare uppmärksammat problem som följer av bristande jäm-
förbarhet i resultatinformation för myndigheter som har samma verksam-
hetsuppdrag men där central myndighet saknas. Regeringen vill, mot
bakgrund av verkets iakttagelse, understryka att en förutsättning för
statsmakternas möjligheter att bedöma resultatet inom olika sektorer är
att berörda myndigheters redovisningar är baserade på samma grunder
och har ett enhetligt informationsinnehåll. Inom universitets- och hög-
skoleområdet och länsstyrelseområdet pågår ett utvecklingsarbete för att
öka jämförbarheten mellan myndigheter med samma verksamhetsuppdrag.
Regeringen kommer att följa utvecklingsarbetet och verka för att möjlig-
heterna till jämförbarhet och därmed till rättvisande tolkning av in-
formationen tillgodoses inom dessa och andra berörda områden.

Vidare har RRV uppmärksammat att omläggningen till nya finansiella
styrmetoder skapar vissa problem inom kapitalförsörjningsområdet vad
gäller bristande regelefterlevnad vid myndigheterna. Det gäller bl.a.
tillämpning av bestämmelserna om att ta upp lån i Riksgäldskontoret för
att finansiera anläggningstillgångar och att administrera såväl räntebelag-
da som icke räntebelagda medel. Flera myndigheter, särskilt de mindre
myndigheterna, uppfattar regelverket om kapitalförsörjning och redovis-
ning som betungande i förhållande till den verksamhet som bedrivs.

Utgångspunkten för den nya finansiella styrningen har varit att
tydliggöra ansvaret för samtliga kostnader i den verksamhet som orsakat
kostnaderna, att skapa förutsättningar för rationella investeringsbeslut
samt att kunna få en fullgod återredovisning av medelsanvändningen och
den ekonomiska ställningen i staten. Mot denna bakgrund kommer
regeringen att vara restriktiv med förändringar av regelverket. Emellertid
skall naturligtvis reglerna utformas så enkelt som möjligt för att
underlätta en ändamålsenlig tillämpning. En löpande översyn av befintliga
förordningar inom området görs av Finansdepartementet. Ofta torde det
dock handla om verksamhetsföreskrifter liksom kompetenshöjande

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

84

insatser for att undanröja brister. RRV genomför för närvarande en över-
syn av bl.a. kapital försörj ningsbestämmel serna för att pröva om rutiner
som av myndigheterna uppfattas som krångliga kan ändras eller om andra
åtgärder kan vidtas utan att effekten av de finansiella styrmetoderna
minskas. I övrigt utgår regeringen från att de åtgärder som bl.a. RRV
kan vidta genom utvecklade föreskrifter, råd och stöd undanröjer de
påvisade problemen.

RRV:s granskning har föranlett verket att rekommendera att affärsver-
kens redovisning av leasingåtaganden förbättras. Regeringen vill under-
stryka vikten av en god och rättvisande redovisning av de ekonomiska
förpliktelser som är förknippade med den statliga verksamheten. Sedan
RRV avgav sin rapport har de principer som skall gälla för hur leasing-
åtaganden skall redovisas klarlagts genom att kompletteringar till före-
skrifterna till bokföringsförordningen har beslutats av RRV. Regeringen
utgår från att de brister som RRV identifierat därmed undanröjs.

RRV har vidare konstaterat att affärsverkens rätt att ingå leasingavtal
bör förtydligas. Det finns också, enligt RRV, behov av att för affärsver-
ken förtydliga avkastningskraven samt att se över styrelsernas samman-
sättning. Dessa rekommendationer avser principfrågor som rör den när-
mare utformningen av statens styrning av affärsdrivande verksamhet,
vilka är relevanta inte bara för affärsverken utan även för bolag och
andra statliga eller statligt ägda affärsdrivande organ. Regeringen avser
att göra en översyn av styrningen av affärsdrivande versamhet och därvid
beakta det underlag som tagits fram. Regeringen avser dock inte, som
RRV föreslår, att nu ompröva behovet av affärsverksformen som sådan.

RRV har även påtalat att det kan finnas skäl att samordna frågor som
rör statens ägande av bolag inom en central funktion i regeringskansliet.
Regeringen delar RRV:s uppfattning att det är angeläget att den
ägarstyming av bolag som utövas inom de olika departementsområdema
är samordnad. I syfte att utveckla ägarstymingen och öka samordningen
i beredning och beslut i ägarfrågor inom regeringskansliet har en in-
terdepartemental referensgrupp bildats vilken inlett en översyn av dessa
frågor. Sedan översynen har slutförts, planerar regeringen att till hösten
redovisa resultatet för riksdagen.

Verket har vidare pekat på att det föreligger oklarheter huruvida
regeringens godkännande erfordras för samtliga typer av privatiseringar.
RRV rekommenderar att regeringen regelmässigt bör besluta i frågor som
innebär avhändande av väsentliga tillgångar eller verksamheter t. ex. i
form av försäljning eller överlåtelse förknippat med avtal att återköpa
tjänster. RRV:s påpekande rör frågor som behandlas bl.a. i betänkandet
om statliga myndigheters avtal (SOU 1994: 136). Förslaget har remissbe-
handlats och är för närvarande föremål för beredning inom Finansde-
partementet (dnr Fi94/3530). Regeringen avser vidare att uppdra åt en
särskild utredare att närmare överväga behovet av att genom lag stärka
den rättsliga regleringen av budgetprocessen och hur en sådan lag skulle
kunna utformas. Frågan om tydliggörande av kompetensfördelning när
det gäller beslut om överlåtelse av statliga tillgångar (och skulder) mellan
riksdag, regering och myndighet avses att ingå i utredarens uppdrag.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

85

Myndigheternas intemkontroll uppvisar enligt RRV fortfarande klara
brister. Som redovisats for riksdagen i årets budgetproposition anser
regeringen att detta förhållande är oacceptabelt. Regeringen avser bl.a.
att genom förordning besluta om striktare krav på införande av intern
revision vid de statliga myndigheterna. Förordningen skall träda i kraft
den 1 juli 1995.

I sammanhanget kan nämnas att regeringen även uppmärksammat
RRV:s iakttagelse att det finns anledning att särskilt prioritera kontroll-
funktioner inom transfererings- och uppbördsmyndigheter och -system för
att på ett bättre sätt tillvarata det statsfinansiella intresset. En allmänt
svag myndighetsbevakning av statens ekonomiska intressen liksom system
som riskerar att leda till bidragsfusk och annat undandragande av statliga
medel kan inte accepteras. Regeringen vill peka på att avsikten med
införandet av intern revision är att höja kvaliteten på myndigheternas
egen kontroll av bl.a. medelshanteringen. Vidare genomför RRV för
närvarande, på regeringens uppdrag, en kartläggning av förekomsten av
fusk med förmåner och bidrag av såväl social karaktär (i första hand
socialförsäkringen) som vad gäller arbetslöshetsersättning och kontant
arbetsmarknadsstöd. Syftet är att kartlägga fuskets omfattning och
karaktär. Svagheter i regelsystem och dess tillämpning skall analyseras.
Det finns, enligt regeringen, ett behov av att mer systematiskt gå igenom
samtliga berörda regelsystem och deras handläggning för att pröva balan-
sen mellan medborgarnas rättigheter och deras skyldigheter gentemot det
allmänna, hur statens åtagande inom respektive område formulerats och
hur statens möjligheter till kontroll tillgodosetts. Regeringens åtgärder
kommer att bero bl.a. på resultaten av RRV:s pågående utredning.

RRV pekar i sin årliga rapport också på behovet av en effektivisering
av myndigheternas informationsförsörjning och användning av infor-
mationsteknik. Regeringen delar RRV:s bedömning.

I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 1 och bil. 8)
underströk den dåvarande regeringen den offentliga sektorns roll i utveck-
lingen av en elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning. Som
utgångspunkt för det fortsatta arbetet angavs också vissa riktlinjer för
förvaltningens informationsförsörjning. En uppföljning gjordes i årets
budgetproposition (bil. 8) där regeringen redovisade inriktningen av ett
program för att förnya den offentliga förvaltningen genom ökad använd-
ning av informationsteknik. Programmet syftar till att utveckla gemen-
samma strategier och stödja erfarenhetsutbyte mellan statliga myndighe-
ter, kommuner och landsting.

RRV har pekat på behovet av att förenkla och förtydliga gällande för-
fattningar som rör bisysslor. Detta gäller särskilt ansvarsfördelningen för
uppföljning och kontroll av de anställdas bisysslor. Enligt RRVrs mening
bör ett regelsystem övervägas som ger arbetsgivaren rätt att kräva att
samtliga bisysslor inrapporteras.

Frågan om bisysslor har nyligen behandlats i propositionen En ändrad
lagstiftning för statsanställda m.fl. (prop. 1993/94:65, bet. 1993/94:
AU16, rskr. 1993/94:257). Något behov av ändringar i bl.a. reglerna om
s.k. förtroendeskadliga bisysslor ansågs därvid inte föreligga utan

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

86

reglerna fördes i sak oförändrade över till den nya lagen (1994:260) om
offentlig anställning. Regeringen kominer emellertid, mot bakgrund av
bl.a. RRV:s iakttagelser inom universitets- och högskoleområdet,
överväga om verkets förslag i fråga om handläggningen om bisysslor bör
leda till några förändringar på sikt.

Vissa frågor inom några departementsområden

Inom Miljödepartementets område har, liksom förra året, inte någon
myndighet fått revisionberättelse med invändning. Den ekonomiadmini-
strativa kompetensen vid de granskade myndigheterna är dock skiftande.
Några av myndigheterna ligger långt framme beträffande ekonomistyr-
ning, värderingsfrågor och budgetuppföljning. Bland dessa nämns särskilt
Statens lantmäteriverk och Centralnämnden för fastighetsdata. Regeringen
anser att myndigheterna inom området generellt bör arbeta vidare med att
konkretisera sina verksamhetsmål och att utveckla prestations- och
kvalitetsmått. Ett exempel härpå är det arbete som har bedrivits i en
arbetsgrupp med företrädare för Statens naturvårdsverk, Miljödeparte-
mentet, Finansdepartementet och Riksrevisionsverket. Arbetsgruppen har
arbetat med att göra verksamhetsmålen för Naturvårdsverket mera
ändamålsenliga, konkreta och mätbara.

Inom Kulturdepartementets område har RRV bl.a. uppmärksammat
brister i den interna kontrollen, styrningen och uppföljningen, dock ej så
grava att de föranlett revisionsberättelse med invändning. Departementet
har som ett led i dialogen om mål- och resultatstyrningen, anordnat
seminarier för myndigheterna och institutionerna för att tydliggöra
redovisningskraven inför den fördjupade anslagsframställningen 1996
samt för att bereda verksamhetsmål m.m. inför regleringsbrevet 1995/96.

RRV har i sin årliga rapport avseende Försvarsdepartementets område
bl.a. påpekat att myndigheternas resultatredovisningar uppvisar brister i
förhållande till regeringens krav. Det är av mycket stor vikt att myndig-
heternas verksamhet går att bedöma på ett rättvisande sätt. Resultatredo-
visningarna har en nyckelroll i detta sammanhang. Som ett led i att ut-
veckla resultatredovisningarna så att de motsvarar regeringens krav
aviserade regeringen i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 5) en
konferens för ekonomiansvarig personal inom Försvarsdepartementets
område. Konferensen genomförs i två etapper under våren 1995. Vidare
har hanteringen av förskott inom Försvarsmakten lyfts fram i RRV:s
rapport. Regeringen har uppmärksammat problemet redan i årets
budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 6 s.99). Frågan bereds för
närvarande inom regeringskansliet med utgångspunkten att de kostnader
som fäller på staten vid förskottsgivning skall beaktas till fullo.

I juni bildades stiftelsen Riskcentrum. Stiftare var Handelskammaren
i Värmland och Karlstad kommun. Enligt stadgarna är Länsstyrelsen i
Värmlands län, Statens Räddningsverk och Högskolan i Karlstad
representerade i styrelsen för Riskcentrum. RRV anser att Länsstyrelsen
och Räddningsverket genom sitt engagemang kringgår statsmakternas i

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

87

olika sammanhang uttalade restriktioner rörande stiftelser. Regeringen har
för avsikt att följa frågan.

Även inom Näringsdepartementets område har arbetet med att utveckla
resultatdialogen med myndigheterna givits hög prioritet vilket resulterat
i kompetensutvecklingsinsatser för handläggare, projektlagd verksamhet
och närmare och tätare dialog med myndigheterna, främst med avseende
på regleringsbrev och årsredovisningar. Departementet kommer att ge
särskild prioritet åt resultatredovisningarna inför nästa årsredovisnings-
tillfälle.

Vad beträffar socialförsäkringsadministrationen inom Socialdepar-
tementets område anser regeringen att det finns anledning att skärpa
kraven på resultatstyrning och på tillsynen över hur reglerna tillämpas
och utvecklas. Som anförs i årets budgetproposition skall en översyn av
socialförsäkringsadministrationen göras. Ansvaret för samordning av
rehabiliteringsåtgärder och insatser för att begränsa behovet av ersättning
vid sjukdom och handikapp har gett socialförsäkringsverksamheten en
mer sammansatt karaktär. Härtill kommer de generella kraven på uppfölj-
ning och utvärdering. Översynen utförs bl.a. mot bakgrund härav.

Vidare anser RRV att försöken att styra missbrukarvården genom
riktade statsbidrag inte varit lyckosamma. Det har inte bidragit till att
stimulera öppna vårdinsatser i den omfattning som önskats. Som framgår
i Socialdepartementets bilaga i denna proposition föreslår regeringen att
huvuddelen av statsbidraget till missbrukar- och ungdomsvård läggs in i
det nya utjämningsbidraget till kommunerna. För att behålla möjligheten
att påverka utvecklingen inom dessa vårdområden föreslås att de särskilda
utvecklingsmedlen finns kvar. Dessa bör disponeras av länsstyrelserna i
form av riktade bidrag till sådana verksamheter som bedöms behöva
utvecklas.

I RRV:s årliga rapport avseende Jordbruksdepartementets område
föreslår verket att det bör prövas om inte ränta skall utgå på belopp som
bidragsmottagare felaktigt erhållit. RRV har konstaterat att återkrav på
felaktigt utbetalda bidrag endast avser kapitalbeloppet och att bidragsmot-
tagare därför räntefritt kan förfoga över felaktigt erhållna belopp en
längre tid. Regeringen har tagit festa på RRV:s synpunkter och för nu in
regler om ränta i samtliga nya författningstexter avseende bidragsutbe-
talningar.

Inom Justitiedepartementets område har RRV uppmärksammat
regeringen på att bristen på helhetssyn och samordning inom rättsväsen-
det kan medföra risk för ineffektiv styrning och bristfälligt resursut-
nyttjande. Sett utifrån ett övergripande perspektiv är det, enligt RRV,
möjligt att betrakta delar av rättsväsendet som ett produktionssystem. I
detta system handläggs ärenden från brottsanmälan till verkställande av
påföljd. För att rättsväsendet skall fungera effektivt i de enskilda stegen
i denna process krävs, enligt RRV, en helhetssyn på den administrativa
styrningen.

I sammanhanget kan noteras att regeringen tillsatt en utredning med
uppgift att ta fram en samlad resultatredovisning for det kriminalpolitiska
området. Ett syfte med en sådan resultatredovisning är att den skall

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

88

kunna ge ett bättre underlag för bedömningen av vilka insatser som ger
bäst resultat i förhållande till de kriminalpolitiska målen.

Inom Arbetsmarknadsdepartementets område har RRV i sin årliga
rapport uppmärksammat regeringen på behovet av åtgärder för styrning
och uppföljning vid Invandrarverket. Regeringen kommer att ta ställning
till eventuella åtgärder när resultatet av RRV:s pågående huvudstudie av
Invandrarverkets ekonomi- och resultatstyrning föreligger. RRV har även
i vissa fäll ifrågasatt Invandrarverkets tillämpning av långa uppsägnings-
tider och avtal om avgångsvederlag. Regeringen förutsätter att Invand-
rarverket följer de generella anvisningar som gäller för statliga myndig-
heter.

Regeringens åtgärder med anledning av revisionsberättelser med
invändning

Invändningar med anledning av att resultatredovisning saknats eller varit
bristfällig

RRV har lämnat invändning i revisionsberättelsen över Statens arbets-
givarverks (numera Arbetsgivarverket, AgV) årsredovisning. Enligt RRV
har gällande regler och vedertagen praxis för den finansiella redovis-
ningen i många fåll inte följts. Resultatredovisningen ger inte en full-
ständig bild av verkets mål och slutprestationer. RRV:s bedömning skall
ses mot bakgrund av att det är tredje året som Statens arbetsgivarverk
upprättat resultatredovisning.

AgV:s styrelse har inkommit till regeringen med en skrivelse där man
redovisar vilka åtgärder som har vidtagits och vilka anmärkningar som
är föremål för åtgärder med anledning av RRV:s revisionsberättelse.
Regeringen konstaterade redan i budgetpropositionen att kritik riktats, att
regeringen instämmer i kritiken och att bristerna skall tas upp i en dialog
med AgV:s ledning.

Regeringen konstaterade vidare att AgV:s nya och delvis unika orga-
nisation ställer särskilda krav på resultatredovisningen. Regeringen avser
att diskutera denna fråga med AgV:s ledning och i sammanhanget
försäkra sig om att statsmakternas behov av resultatinformation till-
godoses. Efter avslutade diskussioner med AgV, och efter en utvärdering
av de åtgärder som myndigheten vidtagit, kommer regeringen att ta
ställning till eventuellt ytterligare åtgärder.

Försvarets forskningsanstalt har inte redovisat verksamhetsmål för de
olika verksamhetsgrenarna och har inte heller på ett tillfredsställande sätt
redovisat hur resultatet har utvecklats per verksamhetsgren. Inför
innevarande budgetår har regeringen beslutat om verksamhetsgrenar och
överlåtit åt myndigheten att själv besluta om verksamhetsmål. Mot denna
bakgrund utgår regeringen från att resultatredovisningen från och med nu
kommer att uppfylla ställda krav på resultatinformation. Regeringen avser
att i regleringsbrev för nästa budgetår fastställa såväl verksamhetsgrenar
som verksamhetsmål för myndigheten.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

89

Riksförsäkringsverket (RFV) har fått invändning pä grund av att
resultatredovisningen saknar väsentlig information vad avser analys av
resultat i förhållande till målen, väsentliga slutprestationer och kvaliteten
i slutprestationerna. I övrigt har årsredovisningen bedömts rättvisande.

Regeringen anser att RRV:s invändningar är av sådan art att skynd-
samma åtgärder krävs för att förbättra resultatredovisningen. Ett utveck-
lingsarbete i detta syfte bedrivs för närvarande i samarbete mellan
Socialdepartementet, RRV och RFV. Regeringen avser också att ange
verksamhetsmål och indelning i verksamhetsgrenar för nästa budgetår i
regleringsbrevet. Enligt RFV har samarbetet med försäkringskassorna
utökats för att förbättra utformningen av den gemensamma delen av
resultatredovisningen. Inom RFV pågår vidare särskilda utbildnings-
aktiviteter kring årsredovisningen. Avsikten är att kommande resultat-
redovisningar i betydligt högre utsträckning skall analysera fÖrsäk-
ringsutgiftema, redovisa det resultat som socialförsäkringsadministra-
tionen presterat jämte innehålla en analys av resultaten i förhållande till
målen, väsentliga slutprestationer och kvalitet. Vidare skall resultatet av
RFV:s egen verksamhet tydligare framgå. Regeringen följer utvecklingen
och förväntar sig att resultatredovisningarna framdeles kommer att
motsvara regeringens krav.

Invändningar med anledning av otillfredsställande ekonomiadministration
vid större ombildningar av myndigheters verksamhet

Fortifikationsförvaltningens resultatredovisning uppfyller inte ställda krav.
Vidare har kreditramen överskridits med 31,7 miljoner kronor vilket be-
lastat statsverkets checkräkning utan regeringens medgivande. Myndig-
heten har varit föremål för omstruktureringsåtgärder i samband med att
Fortifikationsförvaltningens avvecklades och Fortifikationsverket i stället
inrättades vilket torde ha föranlett en del av bristerna. Regeringen har i
regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 givit Fortifikationsverket i
uppdrag att lämna förslag till förbättrad resultatredovisning. Ett förslag
har lämnats från verket. Förslaget visar att ett utvecklingsarbete pågår
inom verket och att resultat kommer att redovisas i årsredovisningen för
innevarande budgetår. Regeringen avser dessutom att återkomma i frågan
i regleringsbrevet. När det gäller överskridandet av kreditramen, som nu
enligt ett yttrande från myndigheten har reglerats, har myndighetens
rutiner förbättrats. Regeringen avser att hålla sig noga informerad om
utvecklingen.

RRV har vidare lämnat revisionsberättelse med invändning for den
förutvarande Militärhögskolan för dels bristfällig redovisning av anlägg-
ningstillgångar, dels for missvisande redovisning av lån upptagna i Riks-
gäldskontoret. Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret har fått invändning för felaktig fakturering samt att årets
resultat inte är rättvisande redovisat. RRV har också lämnat invändning
för Civilbefälhavaren i nedre Norrland för handläggningen i ett särskilt
förvaltningsärende rörande ersättning för förlust vid avyttring av bostads-

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

90

rätt. Myndigheten avvecklades vid budgetårets slut och ansvaret övergick
till den nya myndigheten Civilbefölhavama i norra civilomrädet. Myndig-
heterna har till regeringen redovisat vilka åtgärder som vidtagits, bl.a.
pågår ett arbete med att förbättra de ekonomiadministrativa rutinerna.
Regeringen bedömer de redovisade åtgärderna som adekvata varför inga
åtgärder för närvarande vidtas från regeringens sida.

Invändningar med anledning av allvarliga brister i förvaltning eller
redovisning

RRV bedömer att Fiskeriverkets årsredovisning inte i allt väsentligt är
rättvisande. Revisorerna konstaterar bl.a. att vissa kostnader och intäkter
inte är rätt periodiserade och att vissa projektmedel bokförts felaktigt.
Ärendet har behandlats i årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil.
1).

Fiskeriverket har i ett yttrande till regeringen bl.a. framfört att verket
avser att förstärka den ekonomiadministrativa kompetensen för att
förbättra redovisnings- och bokslutsrutinema. Regeringen bedömer att
RRV:s invändningar är av sådan art att åtgärder snarast bör vidtas. Rege-
ringen har mot denna bakgrund den 30 mars 1995 gett Fiskeriverket i
uppdrag att senast den 2 maj 1995 redovisa vilka åtgärder som verket vid-
tagit för att undanröja bristerna som legat till grund för revisionsanmärk-
ningama.

Tullverket har fått revisionsberättelse med invändning avseende
TUllverkets sätt att sköta uppbördsuppfölj ningen och uppbördsbevak-
ningen. I revisionsrapporten har RRV påvisat stora eftersläpningar i
överlämnandet av förfallna fordringar till kronofogdemyndigheten och
även vad gäller anmälan till konkursförvaltare. Förseningarna innebär att
det finns stor risk att skattemyndigheten gör utbetalningar till företag och
privatpersoner trots att dessa har skulder till TUllverket. RRV är kritisk
till Tullverkets interna kontroll avseende bevakning av uppbördsfordring-
ar.

RRV påtalar vidare brister i tulldatasystemet, som lett till att upp-
skattningsvis 1,9 miljarder kronor inte avräknats löpande mot inkomsttit-
lar på statsbudgeten.

TUllverkets styrelse har inkommit till regeringen med en skrivelse där
man redovisar de åtgärder som vidtagits eller som avses att vidtas med
anledning av RRV:s revisionsberättelse. TUllverket instämmer i allt
väsentligt i RRV:s kritik och redovisar ett åtgärdsprogram för att komma
till rätta med påtalade brister.

Regeringen vill poängtera vikten av att TUllverket snabbt kommer till
rätta med av RRV påtalade brister så att invändningarna som riktas mot
verket för budgetåret 1993/94 är undanröjda för budgetåret 1994/95.
Utöver de åtgärder TUllverket redovisat skall verket snarast slå fest dels
en tidsplan för arbetet med att utveckla tulldatasystemet och med att
skapa ett fungerande systemstöd i uppbördsbevakningen, dels den
närmare utformningen av samarbetet med Kronofogdemyndigheten och

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

8 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

91

Riksskatteverket i syfte att effektivisera överlämnandet av förfallna
fordringar till Kronofogdemyndigheten.

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
har fått invändning i revisionsberättelsen pä grund av att vissa uppgifter
i balansräkningen inte kan styrkas. Myndigheten har av RRV rekommen-
derats att se över sina rutiner i syfte att åtgärda bristerna. Myndigheten
har anmält att den skall upprätta ett provbokslut per den 31 mars 1995.
Regeringen avser att ta del av detta och vidta de åtgärder som behövs för
att försäkra sig om ett nöjaktigt resultat. Nordiska afrikainstitutets årsre-
dovisning har befunnits missvisande vilket har lett till att RRV har lämnat
revisionsberättelse med invändning. RRV påtalade bl.a. behovet av stärkt
ekonomiadministrativ kompetens i syfte att undvika framtida missvisande
redovisningar. Institutet har till följd därav tagit hjälp av Kammarkollegi-
et för att utarbeta nya rutiner. Vidare har institutet upprättat provbokslut
vilket för närvarande granskas av RRV. Regeringen ser positivt på de
vidtagna åtgärderna och utgår från att problemen skall vara åtgärdade till
nästa årsredovisning.

RRV har i revisionsberättelsen för polisväsendet lämnat invändning
med anledning av brister i den ekonomiska förvaltningen på koncernnivå.
Betydande felvärderingar har gjorts av poster i balansräkningen liksom
att det föreligger bristande jämförbarhet mellan uppgifterna i årsredovis-
ningen. Vidare saknas redovisning av utfall på de inkomsttitlar som
myndigheten redovisar mot. Anslagsredovisningen är också inte helt
rättvisande då anskaffningar av investeringar felaktigt har finansierats
med anslagsmedel istället för med lån. Bristerna beror, enligt RRV, i
huvudsak på för låg redovisningskompetens på den centrala nivån. Riks-
polisstyrelsen (RPS) redovisade till regeringen i december 1994 utveck-
lingen av den ekonomiadministrativa kompetensen och en åtgärdsplan för
att komma tillrätta med bristerna på central nivå, bl.a. skall ytterligare
ekonomer rekryteras till redovisningssektionen.

Regeringen har i planeringsdirektiv för polisväsendet avseende verk-
samheten under budgetåret 1995/96 m.m. uttalat att det är av yttersta vikt
att RPS fullföljer de åtgärder som RPS har åtagit sig att vidta för att
komma till rätta med bristerna.

Även Kriminalvårdsverket har fått revisionsberättelse med invändningar
med anledning av brister i redovisningen, dels av intäkter och inbetal-
ningar, dels av mervärdesskatt och lönekostnadspålägg samt att kund-
fordringar inte har bevakats enligt gällande regler. Detta har bl.a. lett till
vissa ränteförluster. Vidare har det förekommit att anskaffningar av
investeringar har finansierats med anslagsmedel i stället för med lån,
vilket lett till en felaktig belastning av anslaget. Regeringen anser att
RRV:s invändningar är allvarliga och att de skyndsamt bör åtgärdas.
Regeringen har därför i planeringsdirektiv for kriminalvården avseende
verksamheten under budgetåret 1995/96 angett att kriminalvårdsverket
under budgetåret skall ha åtgärdat de grunder som orsakat revisions-
anmärkningen.

RRV har i revisionsberättelsen för Statens institutionsstyrelse (SiS) haft
invändningar mot årsredovisningen som RRV inte anser vara tillförlitlig

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

92

i väsentliga avseenden. Bristerna utgörs bl.a. av att uppgifterna i
balansräkningen om upptagna inventarier och anläggningstillgångar inte
kan styrkas. Vidare är bokföringsunderlaget liksom den löpande
bokföringen bristfällig. Även inbetalningar till RFV avseende lönekost-
nadspålägg har gjorts med fel belopp och inbetalats för sent.

Regeringen anser att RRV:s anmärkningar måste tas på stort allvar,
även om en del av bristema föranletts av initiala problem. Socialdeparte-
mentet har med anledning av RRV:s iakttagelser haft ett flertal över-
läggningar med myndighetens ledning. Även RRV har medverkat som
stöd i arbetet att förbättra de ekonomiska och administrativa systemen
som är nödvändiga för SiS verksamhet.

SiS har i en skrivelse till regeringen redovisat att den vidtagit en rad
åtgärder för att förbättra ekonomiadministrationen. Den interna kontrollen
avseende olika rutiner för olika betalningar har förbättrats. Förstärkningar
av huvudkontorets ekonomiadministration har gjorts. SiS har även
påbörjat en omfattande utbildning av personalen vid institutionerna för att
öka den ekonomiadministrativa kompetensen.

Regeringen ser positivt på de av SiS redovisade åtgärderna och har, för
att säkerställa att de genomförs, ålagt myndigheten att i slutet av april
inkomma med en rapport till Socialdepartementet angående vidtagna
åtgärder i anledning av påtalade ekonomiadministrativa brister. Styrelsen
skall även lämna en prognos för budgetutfallet för innevarande budgetår.

RRV har även lämnat revisionsberättelse med invändning för Drama-
tiska teatern AB med anledning av att vissa produktioner har redovisats
på ett felaktigt sätt i resultaträkningen. Det är naturligtvis viktigt att även
de statliga bolagen lämnar en rättvisande redovisning. Regeringen har via
ägarrepresentantema diskuterat den nu aktuella frågan med bolagets
ledning och utgår från att redovisningen av produktionen framdeles
kommer att vara korrekt.

Invändningar avseende hantering av anslag som står i strid med
riksdagens eller regeringens beslut

Statens konstråd har överskridit reservationsanslaget förvärv av konst för
statens byggnader m.m. med 6,4 miljoner kronor, och har därför erhållit
revisionsberättelse med invändning. Regeringen ser mycket allvarligt på
det inträffade och har den 22 december 1994 fettat beslut om att
Konstrådet inom befintliga anslagsramar skall finansiera överskridandet
inklusive ränta med fördelning på nuvarande och följande budgetår.

Försvarets forskningsanstalt (FOA) har fått invändning i revisions-
berättelsen. Ett av skälen var att det obetecknade anslaget F4. Forsknings-
verksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning utnyttjats med drygt
65 000 kronor utöver anvisade medel. FOA har i skrivelse till regeringen
framhållit att resursförbrukningen inom anslaget nu särskilt följs upp.
Mot denna bakgrund kommer regeringen ej att vidta ytterligare åtgärder
med anledning av revisionsanmärkningen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

93

Försvarsmaktens årsredovisning för budgetåret 1993/94 omfattar Prop. 1994/95:150
myndigheter som från och med 1 juli 1994 ingår i myndigheten Försvars- Bilaga 1
makten. Revisionsberättelsen innehåller invändningar för flera av dessa
myndigheter. Bl.a. har myndigheterna totalt överskridit tilldelade medel
med 104 miljoner kronor. Samtliga försvarsgrenar och (Jhwr&e/äZ/mwaren
har försummat att bokföra upplupna semester- och andra lönekostnader
motsvarande 800 miljoner kronor. Vidare har redovisningen av avgifter
och ersättningar på totalt 4 miljarder kronor ej bokförts på ett rättvisande
sätt. De invändningar som är oberoende av sammanslagningen till en
myndighet har eller kommer att åtgärdas av Försvarsmakten. Rörande de
överskridna anslagen Marinförband: Anskaffning av anläggningar,
Operativ ledning m.m: Ledning och förbandsverksamhet samt Frivilliga
försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. av-
ser regeringen att fetta ett särskilt beslut om att överskridanden skall
finansieras inom ramen för tilldelade anslagsmedel innevarande budgetår.
Regeringen kommer dessutom att noga följa upp utvecklingen av
Försvarsmaktens ekonomiadministration.

RRV har i sin granskning av Sametingets årsredovisning för budgetåret
1993/94 invänt mot att 494 000 kronor av anslaget betalats ut som stöd
till partier representerade i Sametinget. Enligt verket får inte anslaget
disponeras för partistöd. Regeringen delar verkets bedömning och har
meddelat Sametinget att tingets medel inte får användas för partistöd eller
andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska
oiganisationer bör även i fortsättningen de av Sametinget disponerade
medlen ur bl.a. Samefonden användas. Regeringen avser således att fetta
beslut om att dra in det för partistöd felaktigt utbetalda beloppet (494 000
kronor) från Samefonden.

Länsstyrelsen i Gotlands län har fått invändningar i revisionsberättelsen
med anledning av att myndigheten överskridit tilldelad anslagspost för
landskapsvårdande åtgärder med 1,9 miljoner kronor och anslagsposten
för kulturstöd med 450 000 kronor. Överskridandena har dock inte inne-
burit att resp, anslag har överskridits utan har finansierats genom om-
fördelning av medel inom berörda anslag. Bristerna hänförs till bristande
intem kontroll vid myndigheten. Regeringen anser att detta är otillfreds-
ställande och har givit Länsstyrelsen i Gotlands län i uppdrag att per den
1 mars 1995 till Statens Naturvårdsverk redovisa vilka förändringar, i de
ekonomiadministrativa rutinerna samt verksamhetskontroll m.m. som
myndigheten vidtagit för att framtida överskridanden inom anslaget
landskapsvårdande åtgärder skall undvikas. Vad gäller överskridandet av
anslagsposten för kulturstöd har myndigheten förbättrat uppföljnings-
rutinerna genom inrättande av ett verksamhetsanpassat ADB-system.
Regeringen bedömer att dessa åtgärder bör undanröja de brister som
RRV påtalat.

RRV har vidare lämnat invändning då länsstyrelsen betalat 3 miljoner
kronor från anslaget för regionala utvecklingsinsatser till högskoleut-
bildningen på Gotland. RRV anser att medlen utgör driftsstöd. Utbetal-
ningens karaktär är föremål för bedömning inom regeringskansliet varför

94

eventuella åtgärder inte nu kan redovisas. Regeringen avser att senare
återkomma till riksdagen i denna fråga.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har fått invändning på grund av att
årsredovisningen inte innehöll någon finansieringsanalys. Myndigheten
har därefter inkommit med en finansieringsanalys. Regeringen anser att
det är av stor vikt att beslutade tidpunkter för lämnande av årsredovisning
följs. Länsstyrelsen kommer fortsättningsvis att tillse att så sker.
Regeringen har därför inte för avsikt att vidta någon ytterligare åtgärd i
detta fall.

Linköpings domkapitels fondförvaltning har fått invändningar i
revisionsberättelsen. RRV påtalar att årsbokslutet saknar såväl samlad
balans- och resultaträkning som förklarande noter. RRV avser att ta upp
frågan om en samlad balans- och resultaträkning med förklarande noter
i den grupp, med representanter för kyrkliga organ, som bildats för att
bringa klarhet i vilka regelverk som de kyrkliga myndigheterna skall
följa. Regeringen vill inte föregripa gruppens arbete utan avvaktar dess
resultat. Regeringen kommer därefter ta ställning till eventuella åtgärder.

Åtgärder med anledning av invändningar till myndigheter inom
Utbildningsdepartementets område

För de myndigheter som ligger inom Utbildningsdepartementets område
har RRV avlämnat 65 revisionsberättelser varav 6 med invändningar.
Dessutom har 22 revisionsrapporter avlämnats. De 6 som erhållit
invändningar i revisionsberättelserna är Uppsala universitet, Lunds
universitet, Karolinska institutet, Högskolan i Växjö, Grafiska institutet
och Tomtebodaskolans resurscenter.

Under budgetåret 1993/94 har RRV kunnat konstatera att det finns
brister i kopplingen mellan ansvar, befogenhet, kompetens och kontroll.
På grund av friheten i medelshantering och den långt gångna delegering-
en inom många myndigheter fordras det att denna koppling är mycket
tydlig. RRV konstaterar mot denna bakgrund att det finns behov av
insatser för att utbilda personal, kartlägga ansvar och skapa rutiner inom
ett flertal myndigheter för att uppnå god intem kontroll. Vid ett flertal
universitet och högskolor har dock en uppbyggnad påbörjats sv den
interna revisionen, vilket är ett steg i riktning mot en förbättrad intem
kontroll.

Regeringen vill för sin del betona vikten av att myndigheternas interna
kontroll förbättras och att intemrevision, som ett led i detta arbete, skall
införas i enlighet med vad som anmäldes i 1994 års kompletteringspropo-
sition. För att ge bestående effekter måste arbetet med att utveckla den
interna kontrollen även inkludera ett förtydligande av kopplingen mellan
ansvar, befogenhet, kompetens och kontroll.

Vidare konstaterar RRV att olika redovisningsprinciper i vissa fäll
använts vilket bl.a. resulterat i att uppgifter om årets kapitalförändring
inte på ett enkelt sätt är jämförbara mellan olika universitet och hög-
skolor. Kapitalförändringens storlek påverkas av vilka redovisningsprin-

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

95

ciper som använts bl.a. vid invärdenngen av anläggningstillgångar,
hanteringen av semesterlöneskuld, avskrivningar av anläggningstillgångar
samt hanteringen av reservationer.

Regeringen vill påminna om vikten av att den praxis eller goda redo-
visningssed som etablerats i den statliga förvaltningen tillämpas även
inom universitet och högskolor. Regeringen anser vidare att det är
mycket värdefullt att det s.k. branschrådet etablerats med företrädare för
ett par universitet och högskolor i vilket även RRV deltar i som
diskussionspartner. Branschrådet skall verka för god redovisningssed
etableras för de frågor som är specifika för universitets- och högskoleom-
rådet.

RRV har i revisionsberättelserna och -rapporterna avseende budgetåret
1993/94 framfört anmärkningar på ett antal punkter där redovisningen
inte skett på ett korrekt sätt eller där andra felaktigheter har begåtts och
där åtgärder fordras från myndigheternas sida. Regeringen har med
anledning av detta fattat ett beslut den 12 april 1995 om ett antal åtgärder
som berörda myndigheter skall vidta.

Två frågor är därvid principiellt mest väsentliga nämligen invärdering-
en av anläggningstillgångar samt förvaltningen av donationsmedel. Av
regeringsbeslutet till universitet och högskolor framgår att samtliga
universitet och högskolor som fått anmärkningar av RRV i revisionsbe-
rättelser, rapporter eller promemorior avseende den gjorda invärderingen
av anläggningstillgångar skall rätta upp sin invärdering och redovisning
av ingående balanser för räkenskapsåret 1994/95, så att en rättvisande
redovisning uppnås.

I frågan om donationsmedel har Uppsala universitet tagit upp en check-
räkningskredit för att finansiera renovering av en donationsfästighet,
förvärvat ett kommanditbolag och köpt aktier. Regeringen har i fråga om
Uppsala universitets totala kredit- och låneåtaganden beslutat att de skall
regleras inom gällande regelverk för statliga myndigheter. Vidare avser
regeringen att uppdra åt en särskild utredare att utreda frågan om
förvaltning av donationskapital.

Vissa universitet och högskolor har fått invändning på grund av att de
lämnat årsredovisningen för sent. Regeringen betonar i regeringsbeslutet
vikten av att de tidpunkter som gäller för inlämnandet av årsredovis-
ningarna hålls.

I regeringsbeslutet uppdras åt RRV att särskilt rapportera till regeringen
om resultatet av sin fortsatta granskning av de frågor som berörs i
beslutet och verifiera de åtgärder som respektive universitet och
högskolor vidtagit.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

96

Linköpingskommittén

Regeringen tillkallade under våren 1994 en kommitté med uppdrag att
stödja Linköpings universitet i dess arbete med att åtgärda de påpekanden
som RRV tagit upp i revisionsberättelser och rapporter. Dessutom skulle
kommittén lämna sin bedömning av de åtgärder som universitetet
vidtagit.

Kommitténs bedömning var att Linköpings universitet vidtagit en del
åtgärder som skulle innebära att en del av universitetets problem löstes
(SOU 1994:143). Det kunde också konstateras att universitetet erhöll en
revisionsberättelse avseende räkenskapsåret 1993/94 som inte innehöll
några invändningar. För att universitetet skall uppnå en mer varaktig för-
bättring sv den administrativa styrningen framförde emellertid kommittén
förslag till ytterligare åtgärder. Bland dessa kan noteras att ett tydlig-
görande behöver göras i lokala beslut och delegeringsordningar av
befogenhets- och ansvarsfördelningen mellan den centrala nivån,
fakultetsnivån och institutionsnivån. Dessutom framgick att den admini-
strativa organisationen vid universitetet behöver förenklas och förtydligas.

Av Linköpings universitets svar framgår att universitetet delar
kommitténs syn på behovet av tydlighet i ansvars- och befogenhetsfördel-
ningen och att universitetet avser att vidareutveckla befogenhetsfördel-
ningen. Med anledning av att en ny rektor tillträder den 1 juli 1995 så får
en omprövning av organisationen vänta.

Regeringen gör bedömningen att universitetet beaktat den kritik som
har framförts och att man på ett konstruktivt sätt försöker komma till
rätta med problemen. Mot bakgrund av universitetets yttrande vidtar
regeringen ingen ytterligare åtgärd.

Anmälan om Justitiekanslems yttrande med anledning av regeringens
uppdrag att pröva ett antal jävssituationer

11994 års kompletteringsproposition anfördes att regeringen avsåg att till
Justitiekanslem (JK) överlämna ett antal fåll för prövning där det enligt
RRV kan ha förelegat jävsförhållanden mellan å ena sidan myndigheten
och å andra sidan t.ex. bolag. Regeringen fattade beslut om uppdraget till
JK den 23 juni 1994 och den 15 februari 1995 inkom JK:s yttrande i
frågan. Av yttrandet framgår att JK funnit att jävssituationer förelegat i
samtliga granskade fall. Regeringen ser allvarligt på det inträffade och
har i ett beslut uppmanat samtliga lärosäten att - genom att sprida
kunskap om jävsreglema och på andra sätt - tillse att jävssituationer
undviks.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

97

4.2 Revision av verksamhet i statliga aktiebolag och
stiftelser

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

4.2.1 Riksrevisionsverkets rätt att granska verksamhet

Enligt 1 § lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av
statliga aktiebolag och stiftelser får Riksrevisionsverket (RRV) granska
den verksamhet som staten bedriver i form av aktiebolag eller stiftelse,
om verksamheten är reglerad i lag eller någon annan förfätttning eller om
staten som ägare eller genom tillskott av anslagsmedel eller genom avtal
eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksam-
heten. I förordningen (1993:958) om Riksrevisionsverkets granskning av
statliga aktiebolag och stiftelser anges vilka bolag och stiftelser som RRV
har rätt att granska.

Lagen fick sin nuvarande lydelse år 1993 mot bakgrund av att staten
i ökad utsträckning beslutat föra över verksamhet som bedrevs av
myndighet till annan verksamhetsform genom bildande av bolag och
stiftelser (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447).
Genom lagändringen fick lagen en generell utformning i stället för att
som tidigare ha innehållit en uppräkning av de aktiebolag och stiftelser
som RRV fick granska. Avsikten med lagändringen var inte att utöka
tillämpningsområdet t.ex. genom att ge RRV rätt att granska verksamhet
i bolag som staten, av konjunkturella eller liknande skäl, iklätts ett
ägaransvar för. Ändringen syftade enbart till en för statsmakterna
effektivare hantering av frågan.

Under år 1994 bildade staten två stiftelsehögskolor - Stiftelsen
Chalmers Tekniska Högskola med Chalmers Tekniska Högskola AB och
Stiftelsen Högskolan i Jönköping med Internationella Handelshögskolan
i Jönköping AB, Högskolan för lärarutbildning och kommunikation i
Jönköping AB, Ingenjörshögskolan i Jönköping AB och Högskolan i
Jönköping Service AB - vilka nu driver högskoleverksamhet i dotterbo-
lag. Verksamheten är till stor del beroende av uppdrag från staten. RRV
bör ges rätt att granska verksamheterna som stiftelserna och deras
dotterbolag driver. Lagtekniskt bör detta - eftersom stiftelsehögskolornas
konstruktion är av särskilt slag - lösas genom att det i 1 § lagen
(1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och
stiftelser läggs till att RRV också får granska stiftelserna jämte deras
dotterbolag.

4.2.2 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad regeringen anfört har inom Finansdepartementet
upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning
av statliga aktiebolag och stiftelser.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.4.

98

Förslaget, som fäller inom Lagrådets granskningsområde, är av sädan Prop. 1994/95:150
enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande Bilaga 1
från Lagrådet behöver därför inte inhämtas.

4.3 Risk- och skadehanteringen i staten

Regeringens bedömning: Det principiella förbudet för myndig-
heterna att teckna eller låta teckna extern försäkring för statens
egendom eller ansvarighet bör fortfarande gälla.

Bakgrunden till regeringens bedömning: I prop. 1992/93:100 bil. 1
s. 122-129 har föreslagits riktlinjer för risk- och skadehanteringen i
staten. De föreslagna riktlinjerna som har godtagits av riksdagen (bet.
1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189) avser bl.a. myndigheternas riskanaly-
ser, skadeförebyggande arbete och riskfinansiering. Bland annat skall
möjligheten prövas att skapa interna statliga lösningar för riskfinan-
siering. Det konstateras dock att underlag saknas för ett definitivt
ställningstagande till vilka metoder för riskfinansiering som är mest
adekvata.

Riktlinjerna skall mynna i ett nytt regelverk. I avvaktan på det nya
regelverket gäller dock fortfarande den grundregel som innebär att
statliga myndigheter inte får teckna försäkring för statens egendom eller
ansvarighet. Motivet för detta förbud mot extern försäkring är att staten
som helhet har tillräcklig finansiell styrka att hantera sina risker och
skador. Genom sina stora tillgångar kan staten således själv sprida sina
risker. Detta förhållande gäller däremot inte för den enskilda myndig-
heten, som därför har behov av att på något sätt finansiera sina risker och
skador.

Sedan september 1993 gäller förordningen (1993:674) om försäkrings-
skydd m.m. vid statliga tjänsteresor. Den innebär att myndigheterna skall
se till att de anställda är försäkrade eller har motsvarande skydd vid
tjänsteresor. Myndigheterna har möjlighet att ingå i ett internt statligt för-
säkringssystem som täcker skador i samband med tjänsteresor. Det finns
även ett motsvarande system som ersätter skador som uppkommer när
statens fordon är inblandade. Försäkringssystemen förvaltas av Kammar-
kollegiet.

Regeringen har i maj 1994 beslutat att samtliga myndigheter skall
genomföra riskanalyser och göra beräkningar av sina riskkostnader. De
skall även planera och genomföra skadeförebyggande arbete.

Kammarkollegiet har på uppdrag av regeringen utarbetat allmänna råd
för riskanalyser m.m. och har även lämnat övrigt stöd för dessa analyser,
liksom för skadeförebyggande arbete hos myndigheterna. Kollegiet har
också utrett och lämnat förslag om ett utvidgat statligt försäkringssystem.

99

Problem med den nuvarande ordningen

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Det utvecklingsarbete som bedrivs beträffande risk- och skadehanteringen
i staten har visat att flera väsentliga problem kvarstår på området. De kan
sammanfattas på följande sätt.

—  Skadeförebyggande åtgärder främjas inte i tillräcklig utsträckning av
det sätt på vilket risker för närvarande hanteras.

— Finansieringen av kostnaderna för inträffade skador sker på ett
osystematiskt sätt.

— Fördelarna med att kunna jämna ut de enskilda myndigheternas risker
över hela den statliga verksamheten tas inte till vara.

—  Det nuvarande systemet att reglera skador är ineffektivt och alltför
komplext.

—  Informationen om risker och inträffade skador är bristfällig.

Skälen för regeringens bedömning

Fortsatt externt försäkringsförbud

Enligt de riktlinjer för risk- och skadehanteringen som riksdagen antagit
skall myndigheterna själva avgöra hur risker och skador skall finansieras.
Detta ligger i linje med den utveckling som innebär att beslutanderätten
i finansiella frågor skall delegeras till myndigheterna. I riktlinjerna anges
också att externa försäkringslösningar bör undvikas i så stor utsträckning
som möjligt, eftersom den nuvarande självförsäkringsprincipen är mest
fördelaktig från strikt ekonomisk synpunkt.

De nya riktlinjerna om ökad frihet att välja riskfinansiering har hittills
inte tillämpats i någon större utsträckning, eftersom det externa för-
säkringsförbudet i princip fortfarande gäller för myndigheterna. Effekter-
na kan dock i viss mån studeras genom att de har möjlighet att teckna
externa försäkringar för anställda som gör tjänsteresor. Myndigheterna
kan även avtala om motsvarande skydd genom den tjänstereseförsäkring
som förvaltas av Kammarkollegiet.

Möjligheten att teckna externa tjänstereseförsäkringar har främst
personalpolitiska motiv. Det har bedömts som angeläget att snabbt ge
statligt anställda ett försäkringsskydd som motsvarar vad som allmänt
tillämpas för privatanställda. Reglerna har tillkommit mot bakgrund av
det bristande försäkringsskyddet för de efterlevande till de statligt
anställda som omkom vid olyckan på Oskarshamns flygplats år 1989.

Kammarkollegiet har i en promemoria i mars 1994 redovisat sina
erfarenheter av det statliga tjänstereseskyddet. Kollegiet anser bl.a. att det
finns en bristande jämförbarhet mellan de statliga och de externa
försäkringsaltemativen, vilket försvårar premiesättningen och upp-
handlingen.

Den av Kammarkollegiet föreslagna interna statliga försäkringslös-
ningen förutsätter att det nuvarande externa försäkringsforbudet består.

100

Kollegiet anser att de ursprungliga motiven för detta förbud fortfarande Prop. 1994/95:150
är giltiga. De myndigheter som på olika sätt följt arbetet att utveckla ett Bilaga 1
nytt riskfinansieringssystem har inte redovisat någon avvikande upp-
fattning. Sveriges försäkringsförbund, som är en branschorganisation för
försäkringsbolagen, har yttrat sig över Kammarkollegiets principlösning.
Förbundet motsätter sig inte heller det föreslagna systemet och menar att
den sammanhållna lösningen inom staten tveklöst har fördelar.

Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte är motiverat att
upphäva det externa försäkringsförbud som gäller sedan länge. Det finns
således ur riskfinansieringssynpunkt inte något skäl för staten att anlita
försäkringsbolag som försäkringsgivare. Däremot kan det vara kost-
nadseffektivt att i vissa fäll utnyttja den speciella kompetens som finns i
försäkringsbranschen, t.ex. i frågor om riskteknisk service och skadebe-
siktning. Det regelverk som kommer att utarbetas för risk- och skadehan-
teringen i staten bör därför ha som principiell utgångspunkt ett fortsatt
förbud för statliga myndigheter att teckna extern försäkring för statens
egendom eller ansvarighet.

Utvecklingen av ett nytt riskfinansieringssystem

Det fortsatta arbetet med att utveckla ett internt statligt system för
riskfinansiering har följande inriktning.

Riktlinjerna för risk- och skadehanteringen innebär bl.a. att myndig-
heterna i princip skall bära hela kostnaden för inträffode skador. Sedan
några år gäller att myndigheterna i regel har en ram för sina förvaltnings-
kostnader. För finansieringen av sina skador kommer myndigheterna i
första hand att använda de möjligheter som redan finns inom detta system
med ramanslag, t.ex. anslagskrediter och anslagssparande. Regeringen
kan även besluta om merutgifter på ramanslagen. Ramarna för lån i Riks-
gäldskontoret kan också anpassas med hänsyn till inträffode skador, i den
mån de avser anläggningstillgångar.

Vissa större skador kan inte hanteras inom ramen för en myndighets
befintliga resurser. För att lösa kvarstående finansieringsproblem kommer
därför ett internt statligt försäkringssystem att skapas. Myndigheterna får
möjlighet att ansluta sig till detta system som även omfattar skadeservice,
skadereglering och skadekostnadsrapportering. Försäkringen är avsedd att
gälla i första hand för egendom, följdskador, skadeståndsskyldighet och
förmögenhetsbrott. Vaije myndighet betalar en premie och får som
motprestation ersättning, skadeservice och hjälp med skadereglering på
förutsebara grunder. Premiens storlek är beroende av det faktiska
skadeutfallet hos myndigheten och förutsätts bli justerad efter hand. Även
inriktningen på det skadeförebyggande arbetet skall kunna påverka
premiens storlek. Om en myndighet har en hög skyddsnivå till följd av
skadeförebyggande åtgärder skall detta således leda till lägre premier.

Den likviditetsmässiga riskutjämningen kommer att ske centralt genom
ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret som disponeras av
Kammarkollegiet. Detta konto har i princip samma funktion som de

101

nuvarande interna statliga motorfordons- och tjänstereseförsäkringarna
hos Kammarkollegiet. Avsikten är att dessa försäkringar skall integreras
i det nya riskfinansieringssystemet.

Den tillkommande centrala administrationen skall ha en mycket liten
omfattning. Regeringen förutsätter att kostnaderna för denna admini-
stration väsentligt understiger de direkta besparingar som kan antas
uppstå till följd av systemet. Ett försäkringssystems främsta kännetecken
- att fördela risker mellan de deltagande aktörerna och över tiden -
innebär nämligen i sig ökade möjligheter till besparingar.

Försäkringssystemet kommer att tillämpa relativt höga självrisker.
Därigenom undviks att de centrala delarna av systemet belastas med
administrationen av mindre skador. Dessutom motverkas risken att
försäkringssystemet skulle kunna minska incitamenten för skadeföre-
byggande arbete hos myndigheterna. Höga självrisker innebär även att
riskfinansieringen i stor utsträckning sker genom de metoder som redan
finns till förfogande för myndigheterna.

De löpande större skadorna kommer i första hand att finansieras med
riskutjämningskontots premiemedel. För att kunna hantera högrisksituatio-
ner kommer det dock att finnas möjlighet att utnyttja särskilda krediter
hos Riksgäldskontoret. Myndigheterna kommer att finansiera räntor och
amorteringar för de utnyttjade krediterna i efterhand. Riskfinansiering
genom extern återförsäkring eller samförsäkring kommer därför att ske
endast i undantagsfall, av andra än finansiella skäl. Vid extremt stora
skador kan regeringen besluta om särskilda medelstillskott. I sådana fall
kan sjuttonde huvudtitelns förslagsanslag Oförutsedda utgifter användas.

Det nya riskfinansieringssystemets försäkringsmoment innehar en
ytterligare nedtoning av de efterhandsåtgärder som karaktäriserar den
nuvarande ordningen för risk- och skadehanteringen. De riskanalyser som
genomförts av myndigheterna och det skadeförebyggande arbete som
påbörjats innebär att åtgärder som vidtas i förväg fått ökad vikt. Risk-
finansieringssystemet förutsätter även att det finns en fungerande
skaderapportering. Riskfinansieringen kan således inte hanteras isolerat
utan kompletterar och stödjer övriga delar av systemet för risk- och
skadehantering. Dessutom synliggörs de skadekostnader som uppstår
oavsett vilket risk- och skadehanteringssystem som tillämpas.

Kunskapen om myndigheternas risker och skadeutfall kommer efter
hand att öka, huvudsakligen genom det planerade riskfinansieringssyste-
met. Därmed kommer förutsättningar att finnas för en fortlöpande
anpassning av systemet - t.ex. genom successivt precisare premieberäk-
ningar - så att de totala riskkostnadema för staten kan minimeras.

Det fortsatta utvecklingsarbetet har inriktningen att riskfinansierings-
systemet skall kunna tas i bruk successivt från den 1 januari 1996.
Verksamheten kommer att finansieras med avgifter från myndigheterna
i form av premier.

En myndighet kommer i princip att själv få välja om den skall ingå i
det nya riskfinansieringssystemet. Detta överensstämmer också med de
delegerade styrformer som numera gäller i staten. I enkätsvar till
Kammarkollegiet har flertalet myndigheter visat intresse av att delta i

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

102

systemet. Det ligger dock i sakens natur att incitamentet till fortsatt
deltagande påverkas av hur bl.a. skaderiskema, skadeutfallet och
premiesättningen utvecklas. Dessa förhållanden bestämmer i hög grad
systemets stabilitet. Regeringen avser därför att noga följa utvecklingen
på området. En förutsättningslös uppföljning och utvärdering kommer
dessutom att göras efter några år. Vidare kommer Kammarkollegiet att
få i uppdrag att fortlöpande rapportera till regeringen hur riskfinansie-
ringssystemet tillämpas.

4.4 Konsekvenser för de statliga myndigheterna m.fl. av
införandet av en allmän löneavgift m.m.

I enlighet med riksdagens beslut (bet. 1994/95: SkU16, rskr. 1994/95:
149) infördes en allmän löneavgift fr.o.m. den 1 januari 1995 och från
samma tidpunkt genomfördes höjningar av de särskilda löneskatterna och
den särskilda premieskatten på grupplivförsäkringar för finansiering av
medlemskap i EU.

I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 1) nämnde regeringen
att statliga myndigheters kostnad för löneavgiften och skattehöjningarna
under budgetåret 1994/95 skulle betalas samlat från tillgängliga medel på
inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter, netto.

Regeringen meddelade vidare sin avsikt att återkomma i 1995 års
kompletteringsproposition angående hanteringen av den allmänna
löneavgiften m.m. för budgetåret 1995/96.

Statliga myndigheter har tidigare kompenserats för förändringar av
arbetsgivaravgifter och skatter. Detsamma har gällt vissa organisationer.
Regeringen kommer, som en besparing, att avstå från att kompensera för
kostnaderna för den beslutade allmänna löneavgiften och för höjningen
av de särskilda löneskatterna och premieskatten på grupplivförsäkringar.
Beslutet att inte kompensera för dessa kostnader kommer att omfatta alla
myndigheter och oiganisationer.

4.5 Arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter

4.5.1 Ärendet och dess beredning

I 1992 års budgetproposition aviserade regeringen sin avsikt att låta
utreda möjligheterna till att förändra systemet för finansiering av statliga
myndigheters personalomkostnader (prop. 1991/92:100 bil. 1 s. 48, bet.
1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Regeringen beslöt den 17 juni 1993
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att pröva möjligheterna att
ersätta den statliga sektoms lönekostnadspålägg med ett system för
uppbörd av lagstadgade arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt och avgifter
som följer av kollektivavtal som motsvarar det system som gäller den
privata sektorn (dir. 1993:89). Syftet var att göra anställningsför-
hållandena inom staten jämförbara med dem som råder på arbets-

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

103

marknaden i övrigt och att förstärka ett självständigt arbetsgivaransvar för
de totala personalkostnaderna vid myndigheterna.

Utredningen har i februari 1995 lagt fram sitt betänkande Fullt
ekonomiskt arbetsgivaransvar (SOU 1995:9). Arbetet har bedrivits i tre
etapper. I etapp 1 behandlades de lagstadgade arbetsgivaravgifterna for
statliga arbetsgivare, i etapp 2 finansieringen av ersättning vid arbets-
skador och i etapp 3 finansieringen av de avtalsreglerade förmåner som
dagens lönekostnadspålägg är avsett att täcka.

Utredningen har i september 1994 avlämnat en lägesrapport avseende
etapperna 1 och 2. Rapporten, som i huvudsak överensstämmer med
betänkandet vad gäller dessa etapper, har remissbehandlats. Regeringen
behandlar här endast de två första etapperna, dvs. den framtida hantering-
en av de lagstadgade arbetsgivaravgifterna för statliga arbetsgivare och
finansieringen av ersättning vid arbetsskador. När det gäller finans-
ieringen av de avtalsreglerade förmåner som behandlats i utredningens
etapp 3, avser regeringen att återkomma till riksdagen. Regeringen har
dock redovisat sin grundsyn i frågan i prop. 1993/94:150 bil. 1 s. 93 f.

Följande remissinstanser har yttrat sig över lägesrapporten från
utredningen om arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter: Arbets-
givarverket, Luftfartsverket, Riksförsäkringsverket, Riksrevisionsverket,
Riksskatteverket, Statens jordbruksverk, Statens järnvägar, Statens löne-
och pensionsverk, Statistiska centralbyrån, Statskontoret.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

4.5.2 Enhetliga regler för uppbörd av arbetsgivaravgifter

Regeringens förslag: Statliga arbetsgivare skall från och med den
1 juli 1995 betala och redovisa lagstadgade arbetsgivaravgifter,
allmän löneavgift och särskilt löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
enligt samma regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. De
särregleringar som gäller för staten på detta område skall därför
upphävas.

Förutom förändringar av administrativ natur innebär förslaget att
statliga arbetsgivare skall betala arbetsskadeavgift enligt samma
regler som andra arbetsgivare och att arbetsskadeersättning till
statligt anställda skall finansieras via Arbetsskadefonden. Betalnings-
ansvaret for de arbetsskadeersättningar som hänförs till arbetsskador
som reglerats före den 1 juli 1995 och som i dag debiteras statsbud-
getens inkomsttitel Statliga pensionsavgifter, netto, skall också föras
över till Arbetsskadefonden. Beträffande ersättning till arbetstagare
som var anställd hos ett affärsverk när arbetsskadan inträffade
debiteras ersättningen alltjämt verket om skadan fastställts i laga-
kraftvunnet beslut före utgången av juni 1995, i annat fall finansieras
ersättningen av Arbetsskadefonden.

104

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är uttalat positiva
till utredningens förslag. När det gäller finansiering av ersättning vid
arbetsskada invänder dock Riksförsäkringsverket (RFV) mot att statliga
arbetsgivare skall betala arbetsskadeavgift och anser, bl.a. av stats-
finansiella skäl, att staten som kollektiv även i fortsättningen skall svara
för verkliga kostnader för skadeersättningar. Sjuk- och arbetsskadebered-
ningens arbete bör avvaktas enligt RFV. Även Arbetsgivarverket hänvisar
till Sjuk- och arbetsskadeberedningen och anser det rimligt att de statliga
arbetsgivarna ges nedsättning i avgiften med en procentenhet i avvaktan
på kommande förslag från beredningen. Flertalet remissinstanser förordar
vidare att ikraftträdandebestämmelsema för finansiering av ersättning vid
arbetsskada utformas så att affärsverken inte övergångsvis drabbas av en
hög finansiell belastning.

Bakgrund till regeringens förslag: Staten som arbetsgivare omfettas
av lagen (1981:691) om socialavgifter och staten betalar således redan i
dag lagstadgade arbetsgivaravgifter. Uppbörden av arbetsgivaravgifterna
regleras i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbets-
givare (USAL). Normalt redovisar och betalar arbetsgivaren de olika
lagstadgade arbetsgivaravgifterna tillsammans med innehållen preliminär
skatt till skattemyndigheten månatligen enligt en uppbördsdeklaration.
RFV fördelar vaije månad inkomna avgifter på aktuella inkomsttitlar i
statsbudgeten. USAL gäller dock inte statliga arbetsgivare.

För staten styrs uppbörden av socialavgifterna av en särskild för-
ordning, förordningen (1984:674) om uppbörd av vissa arbetsgivarav-
gifter från staten. Enligt denna förordning svarar RFV för inbetalning av
myndigheternas samlade arbetsgivaravgifter genom överföring av medel
från inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto, till respektive in-
komsttitel under inkomsthuvudgruppen Lagstadgade socialavgifter.
Myndigheterna i sin tur betalar avgifterna i form av lönekostnadspålägg
enligt förordningen (1969:54) om beräkning och redovisning av
lönekostnadspålägg. Lönekostnadspålägget är även avsett att finansiera
avtalade förmåner som inte finansieras direkt av arbetsgivaren. Inbe-
talningen av lönekostnadspålägget sker månadsvis till RFV som överför
medlen till statsverkets checkräkning i Riksbanken och redovisar beloppet
mot inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto, på statsbudgeten.

Affärsverken betalar lagstadgade arbetsgivaravgifter till RFV genom
direktinsättning på statens checkräkning. RFV redovisar beloppen mot
inkomsthuvudgruppen Lagstadgade socialavgifter på statsbudgeten.

Vid sidan av de skilda uppbördsrutinema är den enda sakliga skillnaden
mellan statens och övriga arbetsgivares betalning av lagstadgade arbets-
givaravgifter, att staten inte betalar arbetsskadeavgift. Myndigheternas
arbetsskador finansieras i stället kollektivt via lönekostnadspålägget.
Affärsverken debiteras dock de verkliga kostnaderna.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens allmänna strävan på den
statliga arbetsmarknaden är att förstärka myndigheternas självständighet
som arbetsgivare. Det finns också skäl att minska särlösningarna och att
öka jämförbarheten med den övriga arbetsmarknaden.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

105

Utredningen har visat att det inte finns några avgörande skäl mot att
låta statliga arbetsgivare följa de regler för redovisning och inbetalning
av lagstadgade arbetsgivaravgifter som gäller för andra arbetsgivare.
Regeringen delar utredningens upp&ttning att ett enhetligt system för all
uppbörd av lagstadgade arbetsgivaravgifter bör skapas genom att gällande
särregleringar för staten upphävs. Bortsett från rent administrativa
konsekvenser innebär detta en förändrad hantering av statens arbets-
skadeersättningar. Från att vara vad som kan kallas självförsäkrare och
betala arbetsskadeersättning till sina anställda, skall staten betala
arbetsskadeavgift. Arbetsskadeersättningar till statligt anställda finansieras

1 fortsättningen via Arbetsskadefonden.

Utredningen har visat att statens arbetsskador kostar mindre än vad
som kommer att inbetalas i arbetsskadeavgift när de allmänna reglerna i

2 kap. 1 § lagen (1981:91) om socialavgifter tillämpas på staten. Anled-
ningen till att staten har relativt låga kostnader för arbetsskadeersättningar
torde enligt utredningen vara att arbetsskadorna är betydligt färre på den
typ av arbetsplatser som är vanliga inom statsförvaltningen än på
arbetsplatser inom arbetslivet i övrigt. Regeringen anser dock att staten
inte skall särbehandlas utan ansluter sig till utredningens syn att de
nackdelar som följer av schablonmässigt satta försäkringsavgifter är
problem som måste lösas för den svenska arbetsmarknaden i dess helhet.
Denna fråga behandlas inom Sjuk- och arbetsskadeberedningen (S 1993:
07). Av utredningen framgår också att det faktum att staten skall betala
arbetsskadeavgift inte innebär någon extra belastning för statens finanser.
Arbetsskadefonden har för närvarande ett ackumulerat underskott som i
mars 1995 uppgick till cirka 21 miljarder kronor. Under de närmaste
åren beräknas de årliga intäkterna från arbetsskadeavgiftema överstiga
utbetalningarna från fonden. Detta årliga överskott överförs till statsbud-
geten såsom amorteringar på den skuld som uppkommit genom de senaste
årens underskott i Arbetsskadefonden. Genom att statliga arbetsgivare
skall börja betala arbetsskadeavgift kommer ytterligare medel att återföras
till statsbudgeten så länge det ackumulerade underskottet kvarstår i
fonden. Statens avgiftsskyldighet skall i övrigt inte utvidgas.

När det gäller affärsverken förordar regeringen en lösning som innebär
att affärsverken finansierar ersättningen för vissa skadefell som inträffat
före den 1 juli 1995, närmare bestämt skador som festställts i laga-
kraftvunnet beslut före nämnda datum. Affärsverken har inte haft
tillräckligt underlag för att kunna beakta andra än sådana skador i
samband med sin ekonomiska planering. Den extra finansiella belastning
som förslaget övergångsvis innebär för affärsverken begränsas genom
denna lösning.

4.5.3 Genomförande

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Av tekniska skäl anser regeringen att myndigheternas ökade kostnader för
den arbetsskadeavgift som de föreslås betala från och med den 1 juli
1995, skall kompenseras av en sänkning av lönekostnadspålägget. Häri-

106

genom krävs ingen omprövning av myndighetsanslagen. Effekten blir att
inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto, kommer att redovisa ett
ökat underskott motsvarande de ökade kostnaderna for myndigheternas
arbetsskadeavgift.

De ytterligare utgifter som kommer att belasta inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter, netto, balanseras av att inkomster från arbetsskade-
avgiftema tillförs statsbudgeten.

Lönekostnadspålägget kommer att uppgå till 7,7 % under budgetåret
1995/96.

4.5.4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad regeringen anfört har inom Socialdepartementet
upprättats förslag till

1.  lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,

2.  lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

3.  lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Lagförslagen finns i bilaga 1.4.

4.5.5 Författningskommentarer

Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Tillämpningsområdet för lagen vidgas genom att meningen om att lagen
inte gäller arbetsgivaravgifter som staten skall betala tas bort. Som en
följd härav tas också hänvisningen till speciella regler för staten bort.
Lagen blir således tillämplig vid uppbörd av samtliga arbetsgivaravgifter.
Den blir även tillämplig på sådana avgifter som avses i förordningen
(1964:484) om mottagande för statens räkning av gåvo- och donations-
medel.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Särregleringen för staten upphävs. Genom att ta bort meningen om att
staten inte skall betala arbetsskadeavgift likställs staten med övriga
arbetsgivare.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

9 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

Rättelse: Rättelse: S. 109 rad 4 nedifrån Står: 1989 Rättat till: 1981

107

Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring

Genom att statliga arbetsgivare iläggs att betala arbetsskadeavgift enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter enligt samma regler som gäller för
andra arbetsgivare kan hänvisningen till speciella regler om avgifter för
staten tas bort. I och med att staten från och med den 1 juli 1995 skall
betala denna avgift skall också utbetald arbetsskadeersättning från och
med samma dag finansieras via Arbetsskadefonden. När det gäller affärs-
verken har i övergångsbestämmelserna tagits in en bestämmelse om att
arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1995 och som fästslagits
som sådan i lagakraftvunnet beslut före nämnda datum, alltjämt skall
finansieras av affärsverken.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

108

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
regeringen har förordat,

2.  godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som
regeringen har förordat,

3.  godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret
1995/96,

4.  godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna för
budgetåret 1995/96,

5.  godkänner beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov,
netto för budgetåret 1995/96,

6.   antar förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på
statsskulden, m.m. för budgetåret 1995/96,

7.   till Räntor på statsskulden, m. m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 132 000 000 000 kronor,

8.  bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning,

9.  bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96, om arbets-
marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad
som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 000 000 000
kronor,

10. godkänner vad regeringen anfört om ett tak för de offentliga
utgifterna,

11.  antar förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riks-
revisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,

12. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare,

13.  antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialav-
gifter,

14. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

109

Innehåll

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

Reviderad finansplan m.m.

1   Den ekonomiska politikens inriktning............. 1

2  Den ekonomiska utvecklingen ................. 12

2.1 Den internationella ekonomin............... 12

2.2 Den svenska ekonomin................... 14

2.3 Utvecklingen t.o.m. år 2000 ................ 18

3  Den ekonomiska politiken.................... 19

3.1 En politik för uthållig tillväxt............... 19

3.2 Finans- och penningpolitiken ............... 24

3.3 Sysselsätting, löner och priser............... 28

3.4 Skattepolitiken........................ 32

3.5 Fördelningspolitiska effekter................ 35

4  Den kommunala sektorns ekonomi m.m............ 39

5  Budgetfrågor............................ 44

5.1 Uppföljning av budgetutvecklingen............ 44

5.1.1 Budgetförsvagningar m.m............. 44

5.1.2 Åtgärder med anledning av budgetupp-
följningen ....................... 46

5.2 Det reviderade budgetförslaget .............. 50

5.3 Ett tak för de offentliga utgifterna ............ 52

5.4 Uppstramning av regelverket................ 56

Appendix ............................... 58

Reviderat budgetförslag och statens ekonomiska ställning

1   Beräkning av statsbudgetens inkomster och

utgifter för budgetåren 1994/95 och 1995/96......... 61

1.1   Beräkningsförutsättningar ................ 61

1.2   Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1994/95 .................... 61

1.3   Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1995/96 .................... 65

1.4  Statsbudgetens saldo för budgetåren 1994/95

och 1995/96 ........................ 70

1.5  Underliggande budgetutveckling ............ 71

1.6  Budgetunderskott, lånebehov och statsskuld ..... 72

1.7  Kompletterande redovisning av statsskuldräntor ...      75

1.8  Den långsiktiga konsekvenskalkylen.......... 75

2  Finansfullmakten ......................... 76

110

3  Årsredovisning för staten 1993/94 ............... 76

3.1 Inledning ........................... 76

3.2 Redovisningsprinciper.................... 78

3.3 Statens resultat, tillgångar och skulder 1993/94 ....      78

3.3.1 Konsoliderad resultat- och balansräkning

för staten  ....................... 79

3.3.2 Statliga sektorns tillgångar och skulder...... 81

4  Ekonomisk styrning av statlig verksamhet.......... 83

4.1 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av

revisionens iakttagelser 1994 ............... 83

4.2 Revision av verksamhet i statliga aktiebolag

och stiftelser ......................... 98

4.2.1 Riksrevisionsverkets rätt att granska verksamhet 98

4.2.2 Upprättat lagförslag................. 98

4.3 Risk- och skadehanteringen i staten ........... 99

4.4 Konsekvenser för de statliga myndigheterna m.fl. av

införandet av en allmän löneavgift m.m.......... 103

4.5 Arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter....... 103

4.5.1 Ärendet och dess beredning ............ 103

4.5.2 Enhetliga regler för uppbörd av arbetsgivar-

avgifter ......................... 104

4.5.3 Genomförande .................... 106

4.5.4 Upprättade lagförslag ................ 107

4.5.5 Författningskommentarer.............. 107

Förslag till riksdagsbeslut...................... 109

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1

111

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget

1995

Reviderad Nationalbudget

Förord

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Den reviderade nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1996.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartementen samt från
olika myndigheter och institutioner. För bedömningen av den internatio-
nella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen
av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska
centrakbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade
den 29 mars. Vidare har seminarier med bransch- och konjunkturexperter
hållits. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt
Finansdepartementets ekonomiska avdelning.

Nationalbudgeten innehåller dessutom kalkyler över ekonomins ut-
veckling i ett något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för
1995 och 1996 kompletteras med tre alternativa scenarier över ut-
vecklingen t.o.m. år 2000. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av
Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Scenariekapitlet
kompletteras med en analys av de offentliga utgifternas utveckling.

Nationalbudgeten avslutas med två s.k. fördjupningskapitel som syftar
till att ge en djupare bakgrund till analyserna i nationalbudgeten. Dessa
kapitel är av en mer teknisk karaktär än vad som normalt ryms inom en
nationalbudget.

Arbetet med den preliminära nationalbudgeten har letts av departe-
mentsrådet Håkan Frisén. Kalkylerna avslutades den 18 april 1995.

1. Inledning

1.1 Den svenska ekonomin 1995 och 1996

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Under de senaste månaderna har de finansiella marknaderna präglats av
stor oro. Den internationella turbulensen initierades av den finansiella
krisen i Mexiko samt av ökad politisk osäkerhet i Italien och Spanien.
Effekterna för Sveriges del blev dock stora, främst avseende valutan där
kronan tillsammans med andra svaga valutor har följt US-dollam ner i
värde. Även ränteuppgången har varit påtaglig.

Trots betydande budgetförstärkningar och en stramare penningpolitik
ligger därmed de svenska obligationsräntorna kvar på en mycket hög nivå
samtidigt som kronkursen är utomordentligt svag. Det har uppenbarligen
varit svårt för Sverige att etablera förtroende på de finansiella mark-
naderna för att inflationen förblir låg under den pågående ekonomiska
återhämtningen samt att vidtagna budgetåtgärder är tillräckliga.
Bedömningen av ekonomins utveckling blir naturligtvis extra osäker mot
bakgrund av den stora turbulens som råder beträffande valutor och räntor
En central fråga är hur länge oron kommer att råda och hur den påverkar
den reala ekonomin.

Det höga ränteläget tillsammans med den allmänna osäkerhet som nu
råder dämpar den inhemska ekonomiska aktiviteten. Mest påtaglig är
troligen effekten på den privata konsumtionen. Investeringsutvecklingen
torde på kort sikt vara mindre känslig. Inom den exportinriktade delen av
ekonomin är den höga lönsamheten och snabba produktionsökningen
sannolikt viktigare faktorer för investeringsbesluten än ränteläget.
Investeringarna i de näringslivssektorer som är mer beroende av den
privata konsumtionen torde dock i viss mån påverkas, liksom bostads-
byggandet.

Den ytterligare försvagningen av kronan bedöms inte stimulera exporten
i någon större utsträckning. Konkurrenskraftsläget var redan tidigare
mycket starkt och produktionsökningarna rekordstora. Istället accentuerar
den svaga kronkursen två andra problem i ekonomin. Inflationsimpulsen
från importprisema förstärks även om genomslaget i konsumentledet i viss
mån hålls tillbaka av den svaga konsumtionsefterfrågan. Samtidigt ökar
ekonomins tudelning genom ytterligare förbättring av lönsamheten i
exportsektorn medan ökade importpriser begränsar hushållens reala
inkomstutveckling. Därigenom ökar spänningarna i ekonomin vilket bl.a.
riskerar att leda till påfrestningar på lönebildningen.

Sedan bedömningen i budgetpropositionen har signalerna avseende den
realekonomiska utvecklingen dock i flera avseenden varit positiva. BNP-
tillväxten accelererade under fjärde kvartalet förra året, vilket innebar att
ökningen av BNP för helåret 1994 uppgick till 2,2 %. SCB:s senaste
investeringsenkät visar på en ytterligare ökning av de redan höga investe-
ringsplanerna i näringslivet. Konjunkturinstitutets industribarometer
indikerar mycket expansiva produktionsplaner, vilket tyder på att
industrins förmåga att öka uttnyttjandegraden av befintlig produktions-
apparat varit större än väntat. Indikationer på en stabil utveckling av den

privata konsumtionen har kunnat utläsas i detaljhandelsstatistiken samt i
SCB:s enkät om hushållens inköpsplaner. Vissa signaler om en svagare
utveckling har dock kommit den allra senaste tiden. Sammantaget har
dock den kraftiga uppgången i obligationsräntorna det senaste året trots
allt inte haft så stor kortsiktig effekt på den ekonomiska utvecklingen.

I föreliggande prognos för 1995 och 1996 har ny information sedan
budgetpropositionen i positiv och negativ riktning bedömts som ungefär
likvärdig ur ett kortsiktigt tillväxtperspektiv. BNP-tillväxten bedöms bli

2,5 % i år för att öka till 2,9 % procent nästa år.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar

1992

1993

1994

1995

1996

BNP-tillväxt i OECD

1,4

1,2

3,0

2,9

2,7

Konsumentprisökning i OECD

3,1

2,8

2,3

2,6

2,9

Dollarkurs (i kr.)

5,8

7,8

7,7

7,3

7,3

Ecu-index1

101,7

123,0

123,8

128,8

125,0

Tysk ränta 5-års statsobl.

7,8

6,0

6,2

6,9

7,1

Svensk ränta 5-års statsobl.

10,4

8,0

9,1

10,6

10,0

Svensk ränta 6-månaders ssvx

12,6

8,1

7,7

8,9

9,0

1 ECU-index antas vara 127 den 31 december 1995 samt 123 den 31 december 1996
Källor: OECD och Finansdepartementet

Den internationella konjunkturen förstärktes under 1994. Främst bidrog
den kraftiga omsvängningen i Europa, med särskilt hög tillväxt i våra
nordiska grannländer Den japanska ekonomin återhämtade sig också i
viss mån samtidigt som tillväxten tilltog ytterligare i USA. BNP-tillväxten
i OECD blev därmed den högsta sedan 1989. I EU-området förutses
under 1995 och 1996 en BNP-tillväxt på drygt 3 %. I Japan sker en
gradvis uppgång medan den ekonomiska aktiviteten dämpas i USA.

Prognosen för den svenska ekonomins utveckling baseras på antaganden
om valutakurs och räntor som i betydande grad är påverkade av den
senaste tidens händelser. Detta innebär betydligt högre räntor och svagare
krona än vad som låg till grund för bedömningen i den preliminära
nationalbudgeten. En viss nedgång av obligationsräntorna samt en
förstärkning av kronan förutsätts dock.

Tabell 1.2 Växelkursutvecklingen

Procentuella förändringar mellan årsgenomsnitt

1992

1993

1994

1995

1996

ECU-index

0,4

20,9

0,6

4,0

-3,0

Dollar

4,0

33,8

-1,2

-5,4

-0,4

Konkurrentvägt

-0,3

23,8

1,7

3,7

-1,8

Importvägt

-0,8

24,4

1,8

3,9

-1,8

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

Ett fortsatt mycket starkt konkurrensläge tillsammans med den inter-
nationella konjunkturuppgången innebär att exporten fortsätter att stiga
relativt snabbt. De kraftiga investeringarna innebär en betydande kapaci-
tetsutbyggnad vilket möjliggör en sådan utveckling. Exportens ökningstakt
minskar dock från drygt 13 % 1994 till 7 % 1996. Under 1996 innebär
detta att den svenska exporten växer i takt med omvärldens efterfrågan.
Importen ökade 1994 nästan lika snabbt takt som exporten. Med tanke på
att svenska producenter som säljer på hemmamarknaden fått en stärkt
konkurrenskraft är denna utveckling anmärkningsvärd. Till en del ligger
förklaringen i en uppdriven import under slutet av året till följd av att
medlemskapet i EU innebär nya regler för import till Sverige. Under
prognosperioden bedöms importen stiga i betydligt måttligare takt än
under 1994. Svenska producenter väntas kunna utnyttja sin konkurrensför-
del också på hemmamarknaden samtidigt som efterfrågeexpansionen sker
i något mindre importintensiva delar av ekonomin.

Bedömningen av den privata konsumtionens utveckling är behäftad med
särskilt stor osäkerhet. Det höga ränteläget dämpar utvecklingen.
Incitamenten att spara ökar ytterligare genom att den redan höga
realräntan stiger, särskilt om detta får återverkningar på fastighetspriser
och tillgångspriser. På kort sikt innebär också den finansiella oron att
hushållen torde bli försiktigare, speciellt avseende inköp av kapitalvaror
Konsolideringen av statsfinanserna innebär också att hushållens inkomster
sjunker 1995. Det är dock rimligt att anta att skattehöjningar och bidrags-
minskningar i stor utsträckning var förutsedda av hushållen. I så fall har
hushållen redan, åtminstone delvis, anpassat sin konsumtionsnivå.
Effekten när väl åtgärderna träder i kraft blir då begränsad och tar sig
delvis uttryck i ett minskat sparande.

Flera andra faktorer som bidragit till det höga hushållssparandet under
senare tid har också börjat minska i betydelse. Hushållens har minskat sin
skuldsättningsgrad, som under slutet av 1980-talet var mycket hög.
Vändningen i sysselsättning har varit påtaglig. Risken att drabbas av
arbetslöshet torde ha minskat påtagligt vilket främjar konsumtions-
benägenheten. Därtill finns ett uppdämt behov av att öka inköpen av
kapitalvaror efter en lång period av låga inköp. Av dessa skäl förväntas
en viss minskning av hushållens sparande under prognosperioden.
Sammantaget förväntas ändå den privata konsumtionen minska med 0,5%
under 1995 för att sedan stiga med 1 % 1996.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Tabell 1.3 Försörjningsbalans                                                 Prop. 1994/95:150

Miljarder kr.

1994

Procentuell volymförändring

1992

1993

1994

1995

1996

BNP

1 517,0

-1,4

-2,6

2,2

2,5

2,9

Import

492,3

1,1

-2,8

13,2

7,5

6,0

Tillgång

2 009,3

-0,9

-2,6

4,5

3,7

3,6

Privat konsumtion

820,2

-1,4

-3,7

0,5

-0,5

1,0

Offentlig konsumtion

413,5

-0,0

-0,6

-1,0

-0,2

-0,8

Stat

131,5

1,8

4,4

-0,7

1,5

-0,5

Kommuner

282,0

-0,8

-2,7

-1,2

-1,0

-1,0

Bruttoinvesteringar

208,2

-10,8

-17,6

-0,4

11,1

9,6

Näringsliv

136,6

-15,5

-14,3

17,4

21,1

10,7

Bostäder

36,3

-7,3

-31,0

-37,5

-18,2

12,4

Myndigheter

35,4

0,6

4,3

6,4

5,6

3,2

Lagerinvesteringar1

10,5

1,1

-0,3

1,4

-0,3

0,2

Export

556,7

2,3

7,6

13,8

10,6

7,3

Användning

2 009,3

-0,9

-2,6

4,5

3,7

3,6

Inhemsk användning

1 452,5

-1,8

-5,6

1,4

1,0

2,1

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Bruttoinvesteringarna i näringslivet ökar nu kraftigt. Under 1994 steg
investeringarna med drygt 17 % i näringslivet totalt, och med 28 % i
industrin. Den snabba produktionstillväxten innebär ett ökande kapacitets-
utnyttjande, vilket i kombination med den goda lönsamheten medför
mycket gynnsamma förutsättningar för en ytterligare investerings-
expansion, speciellt i industrin. År 1995 förutses därför industrins inves-
teringsökning överstiga 35 % och 1996 uppgå till ca 20 %. Tendensen är
också att investeringarna allt mer sker i helt nya produktionsanläggningar
och därmed på ett tydligt sätt innebär en ökad produktionskapacitet.
Också i det övriga näringslivet väntas investeringsexpansionen fortsätta,
om än i långsammare takt än inom industrin. Den svaga efterfrågan inom
stora delar av hemmamarknaden verkar dock fortsatt dämpande. De totala
bruttoinvesteringarna bedöms stiga med drygt 11 % år 1995 trots ett
kraftigt fall i bostadsbyggandet. Under 1996 dämpas ökningstakten i
näringslivets investeringarmen samtidigt förutses bostadsbyggandet vända
uppåt, delvis p.g.a. det nu aviserade investeringsstödet. De totala brutto-
investeringarna beräknas därigenom stiga med ca 10 %.

Lagerinvesteringama ökade kraftigt under 1994. Bidraget till BNP-
tillväxten uppgick till hela 1,4 procentenheter Den starka produktions-
ökningen i industrin ledde till ett ökat behov av insatsvaror och varor i
arbete. Därtill kommer att den extremt omfattande importen under slutet
av 1994 i betydande omfattning utgjorde lagerinvesteringar Dessa lager
väntas avvecklas under 1995, vilket bidrar till att lagerposten ger ett svagt
negativt bidrag till BNP-tillväxten.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Diagram 1.1 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Anm.: I underliggande arbetskraftsutbud inkluderas även personer i sådana arbets-
marknadspolitiska åtgärder som i AKU inte ingår i arbetskraftsutbudet.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den genomsnittliga timlönen för ekonomin som helhet ökade 1994 med
ca 3,5 %, enligt nationalräkenskapernas uppgifter om lönesumma och
antal arbetade timmar. Enligt SCB:s s.k. förtjänststatistik var ökningen
närmare en procentenhet lägre. Skillnaden beror till en del på extra
utbetalningar av resultatbonus samt speciellt höga löneutbetalningar för
övertid inför beslutade skattehöjningar vid årsskiftet. Dessa effekter
inräknas ej i förtjänststatistiken. Eftersom utgångsläget blir artificiellt högt
bidrar de i viss utsträckning till att dämpa den uppmätta löneöknings-
takten, baserad på lönnesummestatistik, i år. Sammantaget bedöms
löneökningarna komma att uppgå till 3,5 % respektive 4 % under 1995
och 1996 för ekonomin som helhet, med en något snabbare ökningstakt
inom industrin.

Utvecklingen av konsumentpriserna (KPI) har under början av 1995
blivit ungefar vad som förväntades i den preliminära nationalbudgeten.
Hushållens efterfrågan är fortsatt svag, vilket bidrar till att hålla tillbaka
prisökningarna i konsumentledet. Därtill kan konkurrensbefrämjande
effekterav EU-medlemskapet förväntas dämpa prisutvecklingen. Öknings-
takten för producentpriserna är dock hög, vilket på sikt kan få åter-
verkningar också på konsumentpriserna. Försvagningen av kronan bidrar
också till att höja inflationstrycket i ekonomin genom ökade importpriser
Under prognosperioden kommer höjda indirekta skatter och subventioner
att bidra till ökningen av KPI. Den nu föreslagna sänkningen av
mervärdesskatten på livsmedel fr.o.m. 1 januari 1996 innebär dock att

denna effekt blir förhållandevis liten 1996. Sammantaget beräknas den Prop. 1994/95:150
registrerade inflationstakten uppgå till 3,3 % respektive 2,8 % under Bilaga 1.1
loppet av 1995 och 1996. Nettoprisindex väntas under samma period stiga

med 2,0 respektive 2,4 %.

Tabell 1.4 Nyckeltal

1993

1994

1995

1996

Timlön, kostnad

3,3

3,5

3,5

4,0

KPI, dec.-dec.

3,9

2,3

3,3

2,8

NPI, dec.-dec.

3,6

1,6

2,0

2,4

Disponibel inkomst

-3,5

1,0

-2,2

0,2

Sparkvot (nivå)

7,9

8,3

6,7

5,9

Industriproduktion

1,5

10,6

8,0

6,0

Relativ enhetsarbetskostnad

-24,7

-1,0

-0,6

3,4

Öppen arbetslöshet (nivå)1

8,2

8,0

7,0

6,1

Arbetsmarknads politiska åtgärder1

4,2

5,1

5,1

5,2

Handelsbalans (mdr. kr.)

54,0

68,6

108,9

127,0

Bytesbalans (i % av BNP)

-2,2

0,4

2,6

4,0

1 I % av arbetskraften.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Näringslivets produktion ökade år 1994 med drygt 4 %. Industriproduk-
tionen steg med hela 10,6 % samtidigt som spridningseffekterna till
industrirelaterade delar av tjänstesektorn var påtagliga. Detta bidrog starkt
till att den totala tjänsteproduktionen ökade med 3,5 %. Även under 1995
och 1996 väntas produktionsökningarna i näringslivet bli av storleks-
ordningen 4-4,5 %. Takten i industrins expansion avtar något samtidigt
som byggnadsaktiviteten nu åter börjar tillta. Den offentliga produktionen
väntas fortsätta att minska något de närmaste åren. Sammantaget väntas
BNP öka med 2,5 respektive 2,9 % under 1995 och 1996.

Arbetsmarknadsläget har successivt förbättrats sedan inledningen av
1994. Minskningen av arbetslösheten har dock hållits tillbaka av en
ökande medelarbetstid och ett stigande arbetskraftsutbud. Återhämtningen
i ekonomin, satsningarna på sysselsättningsskapande åtgärder samt en
återgång av medelarbetstiden till mer normala nivåer väntas medföra en
sammanlagd sysselsättningsökning med 175 000 personer under 1995 och
1996. Utbudet av arbetskraft väntas öka när sysselsättningsmöjligheterna
förbättras, vilket bromsar nedgången av arbetslösheten. Den öppna
arbetslösheten beräknas minska från 8,0 % 1994 till 6,1 % 1996.

Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick
1994 till ca 157 miljarder kr, eller drygt 10 % av BNP. Beslutade
budgetförstärkningar i kombination med den ekonomiska återhämtningen
gör att underskottet successivt beräknas krympa till ca 90 miljarder kr.
1996, motsvarande 5,2 % av BNP.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Diagram 1.2 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans

KaZ/or.Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tabell 1.5 Sparande

Procent av BNP i löpande pris

1993

1994

1995

1996

Bruttosparande

11,3

14,9

17,6

20,2

Realt sparande

13,5

14,4

15,0

16,2

Fasta investeringar

14,3

13,7

14,7

15,7

Lagerinvesteringar

-0,8

0,7

0,4

0,5

Finansiellt sparande

-2,2

0,4

2,6

4,0

Offentlig sektor

-13,4

-10,4

-9,0

-5,2

Hushåll

6,0

6,2

5,0

4,4

Företag

5,2

4,6

6,6

4,8

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Jämfört med beräkningarna i den preliminära nationalbudgeten innebär
detta att underskottet nu bedöms bli 25 miljarder kr lägre år 1996. Detta
beror huvudsakligen på en tämligen kraftig upprevidering av skattein-
komsterna. Som en följd av bl.a. högre räntor på statsskulden har även de
offentliga utgifterna reviderats upp jämfört med bedömningen i den
preliminära nationalbudgeten.

Bytesbalansen utgörs defintionsmässigt av summan av det privata och
det offentliga finansiella sparandet. Det privata finansiella sparandet
förväntas förbli mycket högt under 1995 och 1996. Förbättringen i det
offentliga sparandet innebär därmed ett successivt ökande bytesbalans-

10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

överskott. År 1996 beräknas bytesbalansöverskottet bli ca 65 miljarder kr Prop. 1994/95:150
eller ca 4 % av BNP. Eftersom också investeringarna ökar påtagligt Bilaga 1.1
kommer ekonomins bruttosparande att stiga mycket kraftigt. Brutto-
sparandet ökar som andel av BNP från 11 % 1993 till 20 % 1996.

Diagram 1.3 Bruttosparande, fasta investeringar och bytesbalans

Bruttoinvesteringar Bytesbalans Bruttosparande

Anm.: Bruttosparandet är summan av fasta bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar samt
bytesbalansen.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

1.2 Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv

I den reviderade nationalbudgeten presenteras kalkyler avseende den
ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 2000. I ett sådant tidsperspektiv är
informationsunderlaget otillräckligt för att prognoser i vanlig mening skall
kunna utarbetas. Mot bakgrund av de stora förändringar som den svenska
ekonomin genomgår ter sig varje scenario över utvecklingen på medellång
sikt som särskilt osäkert. Behovet av längre framåtblickar än den
traditionella tvåårshorisonten är emellertid stort. Den ekonomiska
politiken och de grundläggande ekonomisk-politiska frågeställningarna har
fått en allt större tyngdpunkt mot det medelfristiga perspektivet. I
synnerhet behöver utvecklingen avseende de offentliga finanserna och
arbetsmarknaden belysas också i detta tidsperspektiv.

Tre scenarier för ekonomins utveckling fram till år 2000 presenteras i
kapitel 12. Scenarierna innehåller inga utpräglade konjunkturförlopp utan
avser istället att illustrera utvecklingen mot ett jämviktsläge år 2000. En
central frågeställning är i vilken mån dagens höga arbetslöshet kommer

att permanentas. Scenarierna bygger på olika förutsättningar avseende hur Prop. 1994/95:150
arbetsmarknaden fungerar Detta tar sig uttryck i olika antaganden Bilaga 1.1
avseende jämviktsarbetslöshet, arbetskraftsdeltagande etc. Dessa an-
taganden är avgörande för tillväxtmöjligheterna i ett medelfristigt
perspektiv samt för de offentliga finansernas utveckling. Scenarierna
skiljer sig också med avseende på underliggande tillväxtförmåga samt
graden av trovärdighet för den ekonomiska politiken avseende bl.a.
inflationen och de offentliga finanserna. Ekonomins varierande funktions-
förmåga har också tagit sig uttryck i skilda realränteantaganden mellan
alternativen.

Alternativen är konstruerade så att pris- och löneökningstaktema i stora
drag är desamma i alla alternativ. Alternativet med högre jämviktsarbets-
löshet leder således till lägre tillväxt och inte till högre pris- och
löneökningar. Samtliga alternativ utgår från den prognos för 1995 som
presenteras i den reviderade nationalbudgeten. Alternativen skiljer sig
sedan åt med början 1996.

I samtliga tre alternativ förutsätts att den ekonomiska politik som
föreslås i kompletteringspropositionen fullföljs. I detta ingår också
uppföljning och komplettering av regeringens tidigare propositioner I
övrigt grundar sig kalkylerna på antagandet att skatte- och utgiftsreglema
är oförändrade samt på en restriktiv utveckling av den offentliga
konsumtionen.

Den internationella utvecklingen är gemensam för alternativen.
Liberaliseringen av världshandeln, den europeiska integrationen och en
successivt starkare internationell konjunktur förutsätts ge en tillväxt i
OECD-området på i genomsnitt 2,5-3,0 % under perioden 1995-2000.
Marknaden för svensk export av bearbetade varor till dessa länder ökar
med i genomsnitt drygt 6,5 % per år under perioden.

Scenariernas realekonomiska utveckling

Saneringen av de offentliga finanserna som genomförs under perioden
innebär att hushållens inkomster utvecklas svagt i samtliga alternativ. Den
privata konsumtionens bidrag till tillväxten blir därför begränsat. Den
slutliga effekten av besparingarna beror dock på i vilken grad ekonomins
aktörer anser politiken långsiktigt trovärdig och hållbar. Därigenom
påverkas räntebildning, konsumtions- och investeringsbeteende i hög grad.

Tabell 1.6 Nyckeltal

medel

låg

hög

Årlig förändring, genomsnitt 1996-2000

Timlön

4,5

4,5

4,5

KPI, årsgenomsnitt

2,8

2,9

2,7

NPI

2,3

2,4

2,2

Real disponibel inkomst

1,4

1,2

1,6

Sysselsättning, personer

1,1

0,6

1,5

Produktion, näringsliv

2,9

2,4

3,5

varav industri

3,9

3,0

5,0

Nivå år 2000

Öppen arbetslöshet1

5,6

6,5

4,8

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1

3,8

4,5

3,0

Hushållens sparkvot2

4,2

6,0

2,3

Finansiellt sparande i offentlig sektor3

0,7

-1,9

2,6

Offentliga sektorns finansiella

nettoskuld3

31,2

41,6

22,7

Bytesbalans3

3,2

4,3

1,5

Exportnetto3

5,8

7,0

4,5

' I % av arbetskraften.

2 I % av disponibel inkomst.

31 % av BNP.

Källa: Finansdepartementet.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Den årliga BNP-tillväxten uppgår i alternativet med medelhög tillväxt
till i genomsnitt 2,2 % åren 1996 till 2000. Summan av den öppna arbets-
lösheten och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utgör vid slutet
av perioden antal utgör knappt 9,5 % av arbetskraften. Antalet reguljärt
sysselsatta ökar sammanlagt med 230 000 personer De personer som
lämnade arbetskraften under den kraftiga nedgången i ekonomin kommer
i detta scenario i viss utsträckning tillbaka till arbetskraften. Den
realiserade realräntan förutsätts i kalkylen sjunka något från dagens
mycket höga nivåer och uppgår till ca 5 % år 2000.

I alternativet med hög tillväxt ökar BNP med i genomsnitt 2,7 %. Den
totala arbetslösheten uppgår mot slutet av perioden till ca 8 % av
arbetskraften. Arbetsmarknaden fungerar i detta alternativ tillräckligt bra
för att medge en snabbare tillväxt utan att inflationsdrivande löneökningar
uppstår. Den reguljära sysselsättningsökningen uppgår till 340 000
personer och möjliggörs genom att den permanenta utslagningen från
arbetsmarknaden är mindre än i alternativet med medelhög tillväxt.

10

Ihbell 1.7 Försörjningsbalans 1996-2000

Genomsnittlig årlig procentuell förändring i 1991 års priser

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

medel

låg

hög

BNP

2,2

1,7

2,7

Import

6,5

5,3

7,2

Privat konsumtion

1,9

1,3

2,5

Offentlig konsumtion

-0,6

-0,6

-0,6

Bruttoinvesteringar

6,1

4,4

7,5

Lagerinvesteringar1

0,1

-0,1

0,2

Export

5,9

5,7

6,2

Inhemsk användning

2,1

1,2

2,8

' Förändring i procent av föregående års BNP.
Källa: Finansdepartementet.

I alternativet med låg tillväxt uppvisar arbetsmarknaden en låg
flexibilitet, vilket innebär tendenser till inflationsdrivande löneökningar
redan vid en hög arbetslöshet. Arbetslöshetsnedgången avbryts i ett tidigt
skede och summan av de öppet arbetslösa och personer i konjunktur-
beroende åtgärder når inte under 11 % av arbetskraften. Graden av
permanent utslagning från arbetsmarknaden är hög. Den genomsnittliga
BNP-tillväxten stannar vid 1,7%.

Diagram 1.4 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter vid medelhög tillväxt
1970-2000

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

11

Utvecklingen av de offentliga finanserna

De budgetförstärkande åtgärderna tillsammans med den ekonomiska
återhämtningen innebär en successiv minskning av det offentliga
underskottet i samtliga alternativ. I alternativet med medelhög tillväxt
förändras den offentliga sektorns finansiella sparande från ett underskott
på drygt 10 % av BNP år 1994 till ett överskott år 2000 motsvarande ca
1 % av BNP. Förbättringen kan i huvudsak hänföras till att utgiftskvoten,
dvs. utgifternas andel av BNP, minskar med ca 9 procentenheter Av
dessa är ca 3 procentenheter en följd av fattade beslut om utgiftsminsk-
ningar. Utgiftskvoten vid kalkylperiodens slut är dock så pass hög som
61 %. I kapitel 13 diskuteras de offentliga utgifternas utveckling och
struktur mer ingående. Den offentliga skulden når sitt maximum som
andel av BNP under 1996. Skulden enligt Maastrichtdefinitionen, den
offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, uppgår då till ca 85 % av
BNP. Denna kvot minskar till ca 76 % år 2000, vilket fortfarande är
betydlig högre än konvergenskriteriets 60 %.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Diagram 1.5 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1980-2000

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Alternativen med hög och låg tillväxt illustrerar de offentliga finan-
sernas känslighet avseende tillväxt, arbetslöshet och räntenivå. I alterna-
tivet med hög tillväxt minskar den offentliga skulden som andel av BNP
redan 1996. Den konsoliderade bruttoskulden uppgår år 2000 till 67 % av
BNP. Motsvarande nivå i alternativet med låg tillväxt uppgår till närmare
87 %. Skillnaden i den offentliga sektorns primära finansiella sparande i
låg respektive högaltemativet uppgår år 2000 till 3 procentenheter

12

Skillnaden i real BNP-nivå är 5 procentenheter Detta kan tolkas som att Prop. 1994/95:150
utslaget i det offentliga primärsaldot för en viss BNP-skillnad uppgår till Bilaga 1.1
ca 60 %. Denna s.k. elasticitet är ovanligt hög i Sverige jämfört med
omvärlden och avspeglar de relativt starka s.k. automatiska stabilisatorer
som finns i ekonomin.

Diagram 1.6 Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld (enligt Maastricht-
deflnitionen)

Källor: Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Sammantaget indikerar dessa kalkyler att de föreslagna budgetför-
stärkningarna tillsammans med den ekonomiska återhämtningen innebär
en markant förbättring av den offentliga sektorns finansiella situation i
samtliga alternativ. EU:s konvergenskriterium avseende den offentliga
skuldsättningens nivå (maximalt 60 % av BNP) uppfylls emellertid inte
i något alternativ. Skillnaden är påtaglig mellan alternativen i detta
avseende. Däremot uppfylls konvergenskriteriet avseende den offentliga
sektorns finansiella sparande i samtliga alternativ.

1.3 Fördjupningskapitel

Finansdepartementets kalkyler och bedömningar penetreras och analyseras
djupgående, inte minst av finansiella analytiker. Det kan därför finnas
skäl till att på några centrala punkter redovisa bakgrunden till den analys
som görs i den reviderade nationalbudgeten och kanske främst i de
medelfristiga beräkningarna. Den reviderade nationalbudgeten innehåller

13

därför två s.k. fördjupningskapitel som är av en mer teknisk karaktär än Prop. 1994/95:150
vad som är normalt inom ramen för en nationalbudget.                  Bilaga 1.1

I kapitel Fl redovisas en analys av det nuvarande produktionsreserven

i den svenska ekonomin, det s.k. BNP-gapet. Resultatet indikerar att BNP-
gapet vid utgången av 1994 är av storleksordningen 3 %. Analysen är
gjord inom ramen för den s.k. produktionsfunktionsansatsen och har varit
central vid bedömningen av de medelfristiga tillväxtutsikterna. I kapitlet
redovisas utförligt de olika antaganden som ligger bakom resultatet samt
en känslighetskalkyl för alternativa förutsättningar avseende arbets-
marknaden.

Diagram 1.7 Det svenska produktionsgapet

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I kapitel F2 analyseras den svenska kronans växelkurs. Utifrån real-
ekonomiska utgångspunkter beräknas det s.k. reala apprecieringsutrymmet
till mellan 10 % och 20 % utgående från förhållanden 1994. Jämfört med
den kronkurs som gällt den senaste tiden blir apprecieringsutrymmet
naturligtvis större. I kapitlet diskuteras också andra aspekter på värdering
av en valuta. Tyngdpunkt läggs på faktorer som är relevanta för dagens
svenska situation och som kan bidra till att förklara den stora avvikelsen
ftån jämviktskursen.

14

2. Internationell utveckling

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Efter några år med svag ekonomisk aktivitet vände konjunkturen uppåt i
EU-länderna under 1994. BNP växte under det andra halvåret med 3 %
i årstakt. Även i Japan vände ekonomin uppåt efter en utdragen period
med dämpad tillväxt. I USA fortsatte produktionen att växa snabbt, även
om en viss avmattning kunde noteras mot slutet av året. BNP-tillväxten
i OECD under 1995 och 1996 väntas ligga strax under 3 %. I EU och
Japan väntas tillväxten tillta, medan den dämpas i USA.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i G5-länderna

USA Japan Tyskland Frankrike Storbritannien

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Inflationen dämpades i EU under loppet av 1994 och uppgick i februari
1995 till 3 % på årsbasis. Det innebär att inflationen efter en utdragen
lågkonjunktur tangerar den övre gräns för vad som anses acceptabelt
enligt de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken som
fastställts av Europeiska Rådet och som ska vara uppfyllda senast 1996.
I Japan låg priserna i konsumentledet i stort sett stilla. Under 1994 ökade
världsmarknadspriserna på råvaror; vilket medförde en uppgång i
producentpriserna mot slutet av året. Under 1995 och 1996 förväntas en
viss ökning av inflationen i OECD till ca 3 %. Det är fortfarande en låg
nivå i ett historiskt perspektiv, men ligger i överkant av de inflationsmål
som många länder har antagit.

15

Tabell 2.1 Bruttonationalprodukt, konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD- Prop. 1994/95:150
Bilaga 1.1

Arlig procentuell förändring

1993

1994

1995

1996

Bruttonationalprodukt

USA

3,2

4,0

3,0

2,0

Japan

0,1

1,0

1,9

3,3

Västra iyskland

-1,6

2,3

2,7

3,3

Frankrike

-0,9

2,5

3,1

3,2

Storbritannien

2,1

4,0

3,3

3,1

Danmark

1,4

4,8

3,5

2,8

Finland

-1,7

4,0

4,6

4,6

Norge

2,3

5,1

3,0

2,7

OECD

1,2

3,0

2,9

2,7

EU

-0,5

2,6

3,0

3,2

Konsumentpriser

OECD

2,8

2,3

2,6

2,9

EU

3,4

3,1

3,0

3,3

Arbetslöshet1

OECD

8,0

8,3

7,9

7,7

EU

11,2

11,8

11,4

10,9

1 Procent av arbetskraften

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

En nedgång i arbetslösheten i OECD påbörjades under andra halvåret
1994. I USA väntas arbetslösheten stabiliseras på dagens nivå, 5,5 %.
Arbetslösheten ligger därmed på, eller strax under, den nivå som anses
förenlig med stabila priser Arbetslösheten i EU, som uppgår till
ca 11,5 % av arbetskraften, ligger väsentligt över genomsnittet i OECD.
Här, liksom i Japan, förutses emellertid en gradvis nedgång. I takt med
att sysselsättningen ökar väntas allt fler personer åter aktivt söka jobb,
vilket dämpar nedgången i arbetslösheten.

Förutom en hög arbetslöshet, med en stor andel långtidsarbetslösa, är
det låga arbetskraftsdeltagandet ett problem inom EU. Arbetskrafts-
deltagandet var 1993 endast 65 % jämfört med drygt 75 % i såväl USA
som Japan. Den låga sysselsättningsgraden jämfört med USA och Japan
innebär en relativt sett större belastning på de offentliga utgifterna.
Därmed skapas också behov av högre skatteuttag av den sysselsatta delen
av befolkningen.

De offentliga finanserna i OECD-länderna förbättrades under 1994 och
underskotten uppgick i genomsnitt till knappt 4 % av BNP. Förbättringen
var dock inte tillräcklig för att förhindra en fortsatt ökning av den
offentliga skuldsättningen, mätt som andel av BNP. I EU väntas de
offentliga finanserna förbättras något under de närmaste åren, medan
budgetunderskotten i USA bedöms kvarstå på dagens nivå.

16

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Tabell 2.2 Sysselsättning och arbetskraftsdeltagande

Årlig procentuell förändring

1992

1993

1994

Sysselsättning

USA

0,6

1,5

3,1

Japan

1,1

0,2

0,3

EU

-1,4

-2,0

-0,7

A rhetskraflsdeltagande'

USA

76,8

76,8

-

Japan

75,9

75,9

-

EU

65,8

65,0

-

1 Procent av befolkningen mellan 15-64 år.
Källor: OECD och EU-kommissionen.

I prognosen över den internationella utvecklingen finns vissa delar som
karaktäriseras av betydande osäkerhet. I USA förutsätts t.ex. endast en
måttlig uppgång i inflationen samtidigt som BNP-tillväxten nu gradvis
dämpas. Detta innebär att den penningpolitiska åtstramningen förmår
dämpa inflationstrycket utan att strypa den inhemska efterfrågan. Mot ett
sådant mjuklandningsscenario står att det historiskt sett vid få tillfällen
varit möjligt att uppnå ett konjunkturförlopp av denna typ.

Effekterna av jordbävningen i Kobe på den japanska ekonomin är också
svårbedömda. En viss försening av ekonomins återhämtning förväntas
under inledningen av 1995, men den kan därefter komma att växa
snabbare än tidigare beräknat. Det har befarats att utbudsrestriktioner och
ökat kapitalbehov skulle leda till tilltagande inflation och en uppgång i
räntorna. Någon uppgång i de långa räntorna efter jordbävningen har dock
hittills inte skett, vilket indikerar att dessa farhågor är överdrivna.

De finansiella marknaderna har under de första månaderna 1995
utmärkts av en betydande oro. De reala effekterna av detta, tillsammans
med den globala ränteuppgång som ägde rum 1994, utgör ytterligare ett
osäkerhetsmoment i bedömningarna. Förutom effekterna av konkurrens-
kraftsförskjutningar och ökad inflationsrisk i vissa länder har turbulensen
medfört att flera europeiska valutor har kommit under tryck. Det har fått
till följd att de långa räntorna stigit ytterligare i vissa länder och att
styrräntorna dragits upp för att försvara växelkursen.

Den amerikanska ekonomin växte under 1994 med 4,0 %. De största
tillväxtbidragen kom från privat konsumtion och kraftigt stigande
investeringar Vissa tecken tyder nu på att ekonomin passerat kon-
junkturtoppen. Under början av 1995 har en dämpning kunnat konstateras
i såväl bilförsäljning som industriproduktion och bostadsbyggande. Till
avmattningen har sannolikt den amerikanska centralbankens successiva
höjning av de viktigaste styrräntorna under det senaste året bidragit. Den
penningpolitiska åtstramningen väntas sänka tillväxten i ekonomin till en
mer långsiktigt hållbar nivå. Kapacitetsutnyttjandet är fortfarande högt i
industrin och arbetslösheten förväntas ligga kvar kring 5,5 % - 6,0 %
såväl 1995 som 1996. Löneökningarna var måttliga under 1994 men det

17

finns tecken på en stigande löneökningstakt i år. Inflationen beräknas
därmed tillta något under prognosperioden samtidigt som BNP-tillväxten
mattas av till knappt 3 % i år och till ca 2 % 1996. Nettoexporten väntas
dock ge ett större tillväxtbidrag till följd av dels starkare tillväxt i Europa,
dels den svagare amerikanska dollarn.

BNP-tillväxten i Japan uppgick till nära 1 % 1994. Den privata
konsumtionen har ökat, särskilt vad gäller varaktiga konsumtionsvaror,
och hålls uppe av förbättrade disponibla inkomster. Den stimulans som de
offentliga investeringarna tidigare givit till återhämtningen kommer de
närmaste åren att dämpas. Jordbävningen i Kobe bidrar dock till att hålla
uppe dessa investeringar Inflationen är mycket låg och det finns inga
tecken på att den kommer att stiga nämnvärt de närmaste åren. Kapa-
citetsutnyttjandet i industrin är måttligt, inflationsförväntningarna är låga,
den starka yenen drar ned importprisema och både producent- och
konsumentpriser har fallit. Nivån på den långa räntan, ca 3,5 %, är t.o.m.
lägre än motsvarande ränta på svenska indexobligationer. Arbetslösheten,
som under 1994 steg till 2,9 %, är hög efter japanska förhållanden.
Importen har stigit p.g.a. dels den inhemska ekonomiska återhämtningen,
dels ett ökat utbud av billiga varor i Sydostasien. Nettoexporten har
därigenom gett ett negativt bidrag till tillväxten de senaste två åren och
väntas göra det även fortsättningsvis till följd av den höga Yen-kursen.
BNP-tillväxten väntas uppgå till ca 1,9 % 1995 och beräknas stiga
ytterligare till ca 3,3 % 1996.

Ekonomin i västra Tyskland befinner sig sedan början av 1994 i en
återhämtningsfas. Inledningsvis drevs konjunkturförbättringen främst av
ökande export, men den inhemska efterfrågan har gradvis stigit och var
det fjärde kvartalet 1994 3 % högre än motsvarande period 1993.
Konkurrenskraften i industrin förbättrades under 1994 till följd av låga
löneökningar och en kraftig produktivitetsförbättring. Inflationen har
dämpats från 3,5 % på årsbasis i januari 1994 till 2,3 % i februari 1995.
Styrräntorna hade varit oförändrade sedan maj 1994 innan de åter sänktes
i slutet av mars 1995 efter en stark appreciering av D-marken. Under
1995 väntas BNP-tillväxten hållas tillbaka något av en dämpad utveckling
av den privata konsumtionen. Ökande investeringar och ett positivt bidrag
från nettoexporten bedöms dock medföra en BNP-tillväxt på 2,7 %. När
sedan den privata konsumtionen 1996 ger ytterligare stöd åt den inhemska
efterfrågan beräknas BNP-tillväxten öka till drygt 3 %. Konkurrenskrafts-
situationen är dock ett osäkerhetsmoment för utsikterna under prog-
nosperioden. En tilltagande löneökningstakt i tillverkningsindustrin samt
D-markens appreciering, väntas till en viss del motverkas av fortsatta
produktivitetsförbättringar Inflationen beräknas falla något ytterligare
under inledningen av 1995 för att mot slutet av året och under 1996 åter
stiga något.

I Frankrike växte BNP med 2,5 % 1994. Bruttoinvesteringarna ökade
efter att ha minskat under tre år. Ett markant omslag i lagerinvesteringar-
na svarade för ungefär halva BNP-tillväxten under 1994. Under in-
ledningen av 1995 har signaler om en fortsatt god konjunktur kommit.
Bilförsäljningen har varit fortsatt stark, företagen har reviderat upp sina

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

18

investeringsplaner och hushållens förväntningar har varit stabilt positiva. Prop. 1994/95:150
För 1995 och 1996 väntas en tillväxt på drygt 3 %. Ett osäkerhetsmoment Bilaga 1.1
i denna positiva bild är effekterna av den åtstramning av penningpolitiken
som nödvändiggjorts av behovet att stödja den franska francen. In-
flationen förutses fortsatt höra till de lägre i EU, trots en viss uppgång
under 1996. Arbetslösheten beräknas sjunka något, men kommer trots det
att överstiga genomsnittet i EU. De offentliga finanserna väntas förbättras
något under prognosperioden.

Efter en mycket stark BNP-tillväxt under 1994 i Storbritannien, finns
nu tecken på en avmattning. Både detaljhandelsförsäljningen och
industriproduktionen har utvecklats förhållandevis svagt under inled-
ningen av 1995. Emellertid planerar företagen för ökad produktion varför
avmattningen endast bedöms vara tillfällig. Inflationstakten har ökat något
den senaste tiden. I februari ökade detaljhandelsprisindex rensat för
bostadslåneräntor, med 2,7 % på 12-månadersbasis. Det är det mått den
brittiska centralbanken använder för att bedöma om inflationsmålet
uppfylls. Bank of England har höjt basräntan med sammanlagt 1,5 pro-
centenheter sedan höjningarna inleddes i september 1994. BNP-tillväxten
beräknas dämpas till drygt 3 % 1995 och ligga kvar på i stort sett samma
nivå 1996. Bidraget till BNP-tillväxten från nettoexporten, som 1994 var
starkt postivt, väntas gradvis avta. Sysselsättningen förutses växa
förhållandevis snabbt, vilket medför att arbetslösheten sjunker till ca 7 %
av arbetskraften 1996. Inflationen förväntas öka och överstiga 3 % 1996.

Danmark uppvisade i likhet med Norden som helhet en hög tillväxt
1994. BNP-tillväxten uppgick till närmare 5 %. Under innevarande och
nästkommande år bedöms tillväxten dämpas till ca 3 %. Såväl fallande
sparkvot som en god utveckling av de disponibla inkomsterna har medfört
att den privata konsumtionen varit huvudkomponenten i återhämtningen.
Tillväxten förutses nu breddas främst genom att investeringar tar fart när
kapacitetsutnyttjande och efterfrågan på hemma- och exportmarknader
ökar. Även nettohandeln med utlandet väntas förbättras genom att den
höga importtillväxten dämpas. Förbättrade offentliga finanser leder
sannolikt till att konvergenskriterierna för EMUs tredje etapp uppfylls till
år 1996. Till följd av den ökade ekonomiska aktiviteten beräknas
konsumentpriserna stiga med 2,6 % under 1995. Avgörande här, liksom
i övriga nordiska länder, blir hur årets avtalsrörelse utvecklar sig. Det
största problemet i ekonomin är arbetslösheten, vilken uppgick till 12,1%
1994. Den bedöms dock sjunka till strax under 10 % 1996.

Efter tre år med sjunkande BNP växte Finlands ekonomi med nära 4 %
under 1994. Uppgången väntas fortsätta och BNP-tillväxten bedöms bli
drygt 4,5 % såväl 1995 som 1996. Ett uppdämt köpbehov samt en
sjunkande sparkvot gör att den privata konsumtionen tar fart. Underskottet
i de offentliga finanserna uppgick 1994 till 5,6 % av BNP. Under 1995
bromsas förbättringen av de offentliga finanserna av en skatteåterbäring.
Underskottet i den konsoliderade offentliga sektorn beräknas nästa år till

2,5 % av BNP. Det innebär att Finland kan komma att bedömas uppfylla
alla konvergenskriterier redan 1996, förutom det avseende deltagande i
ERM under minst två år. I takt med att den ekonomiska aktiviteten ökar

19

kommer investeringarna igång. En fortsatt gynnsam utveckling av Prop. 1994/95:150
exporten förutses. Trots detta väntas nettoexporten ge ett negativt BNP- Bilaga 1.1
bidrag. De nu i princip avslutade avtalsförhandlingarna leder till att
genomsnittslönerna väntas öka med ca 5 %. Det kan medföra att arbets-
kraftskostnaderna i Finland ökar snabbare än i konkurrentländerna vilket
kan hota prisstabiliteten. Den finska centralbanken höjde i februari
styrräntorna med 25 räntepunkter som reaktion på löneutvecklingen. En
fortsatt penningpolitisk åtstramning är inte osannolik även om inflation-
stakten för 1995 väntas stanna vid ca 2 %.

För Norge var år 1994 mycket framgångsrikt med en BNP-tillväxt på
drygt 5 %. Den norska ekonomin bedöms utvecklas positivt även under
prognosperioden trots en viss förutsedd avmattning. Under 1994 drevs
tillväxten till stor del av privat och offentlig konsumtion. Den privata
konsumtionen väntas fortsätta att utvecklas positivt under prognosperioden
samtidigt som sparkvoten faller ytterligare något. Industriinvesteringarna
väntas öka kraftigt eftersom industriproduktion och kapacitetsutnyttjande
har börjat att stiga. Investeringarna inom oljesektorn bedöms dock
minska. Ett högt kapacitetsutnyttjande, samt ett eventuellt ofördelaktigt
utfall i årets avtalsrörelse, medför en risk för ökade inflationsförvänt-
ningar. Inflationen var under 1994 endast 1,1 %. En momshöjning på 1
procentenhet i början på 1995 medförde en engångshöjning av priserna.
För 1995 väntas konsumentpriserna därför öka med ca 2,5 %. Utrikeshan-
deln väntas ge ett positivt bidrag till BNP-utvecklingen under prog-
nosperioden, om än något mindre än under 1994. Arbetslösheten, som var

5,4 % under förra året, väntas minska som resultat av den goda kon-
junkturen.

20

3. Utrikeshandeln

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Den svenska varuexporten ökade med 16,9 % 1994. Det är det högsta
ökningstal som uppnåtts sedan början av 1950-talet. Den största ex-
pansionen skedde i Fjärran Östern samt i Central- och Östeuropa. Bakom
exportökningen låg en internationell konjunkturuppgång i kombination
med en mycket god konkurrenskraft för svensk produktion.

Under prognosperioden väntas den ekonomiska tillväxten bli fortsatt
hög inom hela OECD-området, liksom i Fjärran Östern. Den starka
tillväxten i USA under de senaste åren dämpas dock samtidigt som den
tilltar i EU. Den totala marknadstillväxten för bearbetade varor väntas
uppgå till ca 8 % såväl 1995 som 1996.

Under de senaste åren har den svenska exportindustrins konkurrenskraft
förbättrats kraftigt. Förklaringen ligger dels i deprecieringen av den
svenska kronan, dels i en snabb produktivitetstillväxt. Som ett resultat av
detta gjorde exportindustrin stora marknadsandelsvinster både 1993 och
1994. I år bedöms de svenska exportpriserna i utländsk valuta stiga
snabbare än de internationella exportpriserna trots att kronan antas depre-
ciera, mätt som årsgenomsnitt. Det förklaras dock till viss del av
betydande prishöjningar på skogsprodukter och metaller. Dessa pro-
dukter, som i hög grad prissätts på världsmarknaden, har en större andel
i svensk export än i många andra länder. Därmed får prisökningarna
relativt sett större genomslag i de svenska exportpriserna än i de
internationella. Den egentliga konkurrenskraften försämras därför inte i
lika stor utsträckning som relativprisutvecklingen gör gällande. Mot
bakgrund av detta och den gynnsamma konkurrensituation som svensk
exportindustri befinner sig i antas att marknadsandelarna stiger något även
under 1995.

Exporttillväxten bedöms ha kulminerat under 1994, men ökningstalen
blir höga såväl i år som nästa år. Varuexporten bedöms stiga med ca
11 % 1995 och ca 8 % 1996. Under prognosperioden är det marknadstill-
växten som är drivkraften i exportökningen när effekterna av konkurrens-
kraftsförbättringen minskar och marknadsandelsvinstema därmed avtar.
En faktor som kan innebära en restriktion för exporttillväxten är det höga
kapacitetsutnyttjandet, som stigit snabbt inom exportsektorn under de
senaste åren. Investeringsaktiviteten ökar dock under prognosperioden och
inom basindustrin, den mest utsatta sektorn, väntas investeringsuppgången
bli mycket kraftig. Därmed torde det inte uppstå några generella
kapacitetsbrister

Varuimporten ökade förra året med ca 15 %. Mest ökade importen av
investeringsvaror Utvecklingen under loppet av året var brant stigande
och i december noterades en ökning på hela 36 %, från december 1993.
Den extrema tillväxten i december är sannolikt relaterad till Sveriges
inträde i EU och i viss mån en återspegling av att lagerinvesteringarna
samtidigt ökade starkt. Även generellt sett ökade emellertid importen
oväntat mycket under fjolåret, liksom under 1993. Denna utveckling är
svår att förklara utifrån historiska mönster. Efter den starka konkurrens-
kraftförstärkning som skett för inhemskt producerade varor och tjänster,

21

främst till följd av kronans försvagning, skulle en betydande importsubs- Prop. 1994/95:150
titution, till förmån för inhemsk produktion, vara rimlig. I stället steg Bilaga 1.1
importen snabbare än vad som kunde förväntas utifrån efterffågeutveck-
lingen.

Tabell 3.1 Export och import av varor

Miljarder Procentuell volymutveckling        Procentuell prisutveckling

kr.                 ------------------------------------------------

1994

1994

1995

1996

1994

1995

1996

\bruexport

Bearbetade varor

399,2

20,0

12,6

8,5

2,8

8,0

1,5

Fartyg

6,6

-19,4

-44,5

0,0

4,6

6,6

2,3

Petroleumprodukter

10,9

-5,2

3,0

2,9

-5,8

3,7

2,8

Övriga råvaror

54,5

7,3

5,7

3,9

13,7

18,7

6,3

Summa Varuexport

471,2

16,9

10,8

7,8

3,8

9,1

2,1

\bruimport

Bearbetade varor

314,4

15,9

8,4

7,0

3,6

6,0

1,7

Fartyg

2,9

87,7

14,0

-20,2

4,1

7,3

3,2

Råolja

16,2

0,9

2,7

2,5

-5,5

2,7

3,5

Petroleumprodukter

12,3

7,5

3,8

0,8

-5,0

0,1

3,1

Övriga råvaror

51,8

13,3

5,0

6,5

9,7

12,3

2,5

Summa Varuimport

397,7

14,8

7,6

6,3

3,6

6,5

2,0

Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken. Denna har till
följd av ändrade statistikrutiner i samband med EU-inträdet resulterat i en överskattning av
den faktiska exporten 1994. I nationalräkenskaperna har man sökt kompensera för detta
genom att lägga in en korrigering på -3,5 miljarder kr andra halvåret 1994.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under prognosperioden bedöms importen stiga i betydligt måttligare
takt än under fjolåret. Detta förklaras dels av att importen under slutet av
1994 sannolikt var exceptionellt hög till följd av de förändrade importvill-
kor som följde av EU-medlemskapet. Samtidigt förändras tillväxtens
sammansättning i riktning mot en långsammare exportexpansion, vilket
dämpar importökningen. Importprognosen för innevarande år förutsätter
att de senaste årens relativprishöjning för importen i någon mån åter-
speglas i förändrade handelsmönster. Under 1996 beräknas emellertid
importen stiga något snabbare än den s.k. importvägda efterfrågan.

Bytesbalansen visade förra året ett överskott för första gången sedan
1986. Överskottet väntas stiga kraftigt från 6,6 miljarder kr 1994 till ca
69 miljarder kr år 1996, vilket motsvarar 4 % av BNP. Det främsta
bidraget till överskottet kommer från handelsbalansen som 1996 väntas
ge ett överskott på ca 127 miljarder kr, motsvarande 7 % av BNP.
Utvecklingen av handelsbalansen beror såväl på en gynnsam volym - som
prisutveckling för exporten relativt importen.

22

Ihbell 3.2 Bytesbalans

Miljarder kronor

1992

1993

1994

1995

1996

Varuexport

326,0

388,3

467,7

565,2

621,6

Varuimport

290,5

333,4

397,2

455,3

493,6

Korrigeringspost

-1,2

-0,9

-1,9

-1,0

-1,0

Handelsbalans

34,7

54,0

68,6

108,9

127,0

Sjöfartsnetto

8,3

8,5

9,3

10,3

11,1

Övriga transporter

1,4

1,7

1,1

1,2

1,3

Resevaluta

-22,8

-14,2

-15,8

-16,2

-17,1

Övriga tjänster

-0,1

1,6

2,6

1,5

2,6

Tjänstebalans

-13,2

-2,4

-2,8

-3,2

-2,1

Löner

0,6

0,8

0,8

1,0

1,0

Avkastning på kapital

-57,1

-69,8

-46,0

-37,3

-34,6

därav

räntenetto

-66,0

-69,5

-61,4

-59,5

-56,9

direktinvesteringar

9,7

0,0

16,0

24,1

24,5

portföljaktier

-0,8

-0,4

-0,5

-1,9

-2,2

Övriga transfereringar

-15,2

-13,9

-14,0

-27,3

-22,7

Bytesbalansen

-50,6

31,3

6,6

42,2

68,7

Andel av BNP

-3,5

-2,2

0,4

2,6

4,0

Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.

Anm.: På grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

Att bytesbalansen successivt förstärks beror också till viss del på ett
minskat underskott i avkastningen på kapital. Denna post består av ränte-
betalningar till och från utlandet samt av avkastningen från direkt-
investeringar och portföljaktier. Efter en lång period av stigande
underskott vände utvecklingen under 1994. Förbättringen väntas fortsätta
under prognosperioden till följd av dels stigande avkastning på svenska
direktinvesteringar i utlandet, dels minskat underskott i räntenettot.
Stigande överskott i bytesbalansen under 1995 och 1996 bedöms resultera
i en minskning av den räntebärande nettoskulden till utlandet och därmed
minskade räntebetalningar Förbättringen i räntenettot begränsas dock av
att den genomsnittliga räntesatsen på utlandsskulden stiger.

Från och med årsskiftet 1995 påverkas också bytesbalansen av trans-
fereringar till och från EU. Nettobelastningen på bytesbalansen av
avgiften till EU och återflödet till Sverige beräknas uppgå till ca
14 miljarder kronor 1995 och ca 9 miljarder kronor 1996.

11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

23

4. Näringslivets produktion

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Näringslivets produktion steg med drygt 4 % 1994. Till följd av en
kraftig exporttillväxt var merparten av uppgången 1994 industriledd.
Industriproduktionen ökade med knappt 11 % vilket medförde ett snabbt
stigande kapacitetsutnyttjande. Inom de industrirelaterade delarna av
tjänstesektorn steg produktionen också avsevärt under året.

Tabell 4.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

1992

1993

1994

1995

1996

Jordbruk, fiske och skogsbruk

-2,9

7,4

5,0

3,9

1,9

Industri

-3,3

1,5

10,6

8,0

6,0

El, gas, värme och vattenverk

-1,9

-1,2

0,6

3,5

1,5

Byggnadsindustri

-4,5

-6,6

-4,5

4,5

4,9

Näringslivets tjänster

1,0

-3,6

3,5

2,5

4,1

Summa näringslivet

-1,0

-2,1

4,2

4,1

4,5

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Produktionen i näringslivet beräknas öka med drygt 4 % såväl 1995
som 1996. En tilltagande europeisk tillväxt samt en investeringsledd
uppgång i den inhemska efterfrågan förväntas innebära en fortsatt stark
efterfrågan på industriprodukter Uppgången begränsas dock i viss mån
av det höga kapacitetsutnyttjandet. Den tilltagande aktiviteten i in-
dustrisektorn medför en fortsatt expansion i de industrirelaterade
tjänstebranschema. År 1996 bedöms också uppgången i den privata
konsumtionen ge ett positivt bidrag till tjänsteproduktionen. Byggandets
utveckling vänder i år till följd av kraftigt ökande byggnadsinvesteringar
i näringslivet samt ökande infrastrukturinvesteringar Också de stora ROT-
satsningar som görs, bl.a. inom bostadsområdet, bidrar till uppgången.

4.1 Industrin

Den exportledda konjunkturuppgången i industrin spred sig 1994 också
till de hemmamarknadsorienterade industribranscherna. Den totala
volymökningen uppgick till 10,6 %. Enligt Konjunkturinstitutets kon-
junkturbarometer från mars planerar företagen för en markant höjning av
industriproduktionen också under 1995. Tillväxttakten torde dock avta
bl.a. till följd av kapacitetsbrister inom basindustrin. Bakom uppgången
ligger en förstärkning av det europeiska konjunkturläget samt en ökad
inhemsk efterfrågan på investeringsvaror Under perioden förväntas också
en viss importsubstitution ske till förmån för inhemska tillverkare till
följd av det gynnsamma konkurrensläget.

Det faktiska kapacitetsutnyttjandet uppgick till 89,2 % under fjärde
kvartalet 1994. Utnyttjandegraden låg därmed endast en procentenhet
lägre än den tidigare noterade toppnivån för 1989. Företagens investe-

24

ringsplaner innebär dock en fortsatt kraftig utbyggnad av produktionska- Prop. 1994/95:150
paciteten under prognosperioden. Dessutom kvarstår en viss potential till Bilaga 1.1
ökad utnyttjandegrad av befintlig maskinpark genom exempelvis införande
av fler skift. Enligt Konjunkturinstitutets barometer sjönk kapacitetsut-
nyttjandet under första kvartalet 1995 trots en fortsatt stark produktions-
utveckling. Mycket tyder därför på att några generella flaskhalsproblem
inte torde uppkomma under prognosperioden.

Tabell 4.2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

1992

1993

1994

1995

1996

Industriproduktion

-3,3

1,5

10,6

8,0

6,0

Lönekostnad per timme

3,7

0,7

3,9

5,6

5,7

Produktivitet

5,4

6,5

5,1

2,4

2,4

Enhetsarbetskostnad, (ULC)

-1,6

-5,5

-1,1

3,1

3,2

14 OECD-länders ULC

2,2

1,4

-1,8

0,7

1,6

14 OECD-länders ULC, SEK

1,1

25,5

-0,1

3,7

-0,2

Relativ ULC, SEK

-2,7

-24,7

-1,0

-0,6

3,4

Vinstmarginal, förändring

0,7

3,0

0,7

1,4

-0,3

Bruttoöverskottsandel1

23,1

31,3

33,9

37,8

37,3

1 Bruttoöverskottsandelen avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris. Uppgifterna över
lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.

Anm.: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per producerad
enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hänsyn till
konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen
gentemot länder utanför OECD-området är inte inkluderad.

fiä//or.OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Kronförsvagningen samt kraftiga produktivitetsförbättringar har
inneburit en starkt förbättrad konkurrenkraft mellan 1991 och 1994.
Under prognosperioden avtar produktivitetstillväxten genom att utrymmet
för ytterligare stora rationaliseringar bedöms vara begränsat. Tillgången
på arbetskraft förväntas bli god under de närmaste åren. Det gynnsamma
vinstläget och sysselsättningsökningen medför dock att industrilönerna
beräknas stiga med 5 resp 5,5 % åren 1995 och 1996, vilket är drygt 1
procentenhet mer än ökningstakten i konkurrentländerna. Höjningen av
arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter samt det riktade anställ-
ningstödet innebär att industrins lönekostnad per timme stiger med 5,6 %
1995 och med 5,7 % 1996. Industrins enhetsarbetskostnad ökar därmed
mer än i konkurrentländerna. Trots detta består i hög grad svensk
industris gynnsamma konkurrenssituation.

25

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Diagram 4.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14
OECD-länder 1980-1996

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Konjunkturuppgången har inneburit en kraftig lönsamhetsförbättring. År
1994 steg industrins vinstandel, mätt som driftsöverskottet brutto som
andel av förädlingsvärdet, till 34 %. Internationella lönsamhetsjämförelser
visar dock att denna nivå inte är anmärkningsvärd om man beaktar svensk
industris höga andel kapitalintensiv industri. Som en följd av den
internationellt starkt integrerade kapitalmarknaden är det troligt att
vinstandelen kommer att ligga i närheten av denna nivå även mera
långsiktigt.

Insatsvarukostnaden ökar kraftigt i år när världsmarknadspriset på
framförallt basindustriprodukter höjs avsevärt. Den snabbt stigande efter-
frågan i Nordamerika och Västeuropa väntas leda till betydande prishöj-
ningar under prognosperioden. Det bidrar till att de rörliga kostnaderna
ökar med 6 % under 1995. Lönsamheten i industrin förbättras dock ytter-
ligare genom fortsatta prishöjningar inom framför allt basindustrin. 1996
beräknas de rörliga kostnaderna stiga med 3,6 % när ökningstakten för
insatsprisema avtar. Den kraftiga kapacitetsutbyggnaden inom industrin
bedöms leda till att exportföretagen är relativt återhållsamma med
prishöjningar I prognosen har antagits att kronan apprecierar med ca 2 %
mätt som årsgenomsnitt mellan 1995 och 1996. Det innebär minskande
marginaler i exportsektorn vilket medför att lönsamheten i industrin
sjunker något under 1996.

26

4.2 Byggnadsverksamheten

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Byggproduktionen beräknas totalt öka med knappt 10 % mellan 1994 och
1996 efter att ha minskat med 20 % mellan 1991 och 1994. Tecken på en
konjunkturuppgång kunde noteras redan förra året. Vakansgraden på
kommersiella fastigheter stabiliserades samtidigt som priserna steg svagt.
I expansiva delar av landet sjönk vakansgraden. Sammanlagt ökade
bygginvesteringarna i näringslivet med 14 % under 1994. Antalet
påbörjade lägenheter verkar också ha bottnat. Antalet påbörjade lägenheter
uppgick till 12 000 såväl 1993 som 1994 efter att ha minskat kraftigt
under början av 1990-talet.

Tabell 4.3 Byggnadsverksamhet

Procentuell volymförändring

Miljarder
kr
1994

1992

1993

1994

1995

1996

Byggnadsinvesteringar

109,6

-7,7

-19,2

-11,5

3,1

7,3

därav näringsliv

47,5

-11,8

-13,3

14,1

16,0

6,1

myndigheter

25,8

0,7

12,4

5,7

8,5

4,2

bostäder

36,3

-7,3

-31,0

-37,5

-18,2

12,4

Reparation och

underhåll

76,8

-8,4

13,6

7,5

6,6

1,5

Tbtalt

186,5

-7,9

-9,8

-4,6

4,5

4,9

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Det höga resursutnyttjandet i delar av näringslivet beräknas medföra en
kraftig ökning av näringslivets byggnadsinvesteringar under prognospe-
rioden. Därtill har regeringen lagt fram ett stimulanspaket för byggandet
för att förhindra en permanent utslagning av byggkapacitet. Den totala
kostnadsramen på 4,7 miljarder kronor innehåller bl.a. bidrag till
ombyggnation av bostäder samt medel för upprustning av offentliga
lokaler. Dessutom tillkommer närmare 2 miljarder som avser miljö-
investeringar Under perioden påbörjas dessutom ett antal större avgifts-
finansierade infrastrukturprojekt vilka drar upp byggandet ytterligare. De
höga realräntorna samt den svaga utvecklingen av hushållens disponibla
inkomster bedöms dock hålla tillbaka efterfrågan på nya bostäder.
Samtidigt förväntas vakansgraden sjunka markant i takt med att arbets-
marknadsläget förbättras. Det låga igångsättandet under 1993-1994
innebär att mycket få bostäder färdigställs under 1995. Risken för en snar
bostadsbrist inom vissa expansiva regioner är därför överhängande. För
att stimulera nyproduktionen ämnar därför regeringen att införa ett tidsbe-
gränsat investeringsbidrag som avser tiden 20 april 1995 till 31 december
1996. Tillsammans med den ökande bostadsefterfrågan väntas detta leda
till att bostadsproduktionen vänder uppåt under andra halvåret 1995.

27

5. Arbetsmarknad

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Återhämtningen i ekonomin har inneburit att arbetsmarknadsläget
långsamt förbättrats. Sedan inledningen av 1994 har antalet sysselsatta
stigit. Denna uppgång föregicks av ett stigande antal lediga platser. Att
efterfrågan på arbetskraft fortsatt att öka återspeglas i antalet nya platser.
I februari fanns ca 10 000 fler lediga platser än för ett år sedan. Detta
innebär en uppgång med 25 %, dock från en mycket låg nivå. Antalet
varsel har minskat och återgått till de nivåer som rådde under andra
hälften av 1980-talet, dvs. till ca 3 000 per månad. Minskningen av
arbetslösheten till följd av den stigande sysselsättningen har dock hittills
hållits tillbaka av en ökande medelarbetstid och ett stigande arbets-
kraftsutbud. Antalet öppet arbetslösa uppgick till ca 330 000 personer i
början av 1995, vilket är drygt 20 000 färre än för ett år sedan. Samtidigt
minskade antalet deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med ca
15 000 personer

Den markanta uppgången i medelarbetstiden 1994 berodde på färre
semesterdagar, en minskad frånvaro och ett ökat övertidsuttag. Både 1995
och 1996 förutses medelarbetstiden sjunka något. I takt med att ekonomin
förbättras väntas företagen dra ned på övertidsarbete och i större
utsträckning nyanställa personal. Dessutom ökar normalt frånvaron i
samband med konjunkturuppgångar

Den stigande produktionen, satsningarna på sysselsättningsskapande
åtgärder samt en återgång av medelarbetstiden till normala nivåer väntas
medföra en sammanlagd sysselsättningsökning med ca 175 000 personer
mellan 1994 och 1996. Hittills har sysselsättningen stigit främst i den
privata tjänstesektorn, men till viss del också inom industrin. Det är
främst i dessa branscher som expansionen förutses ske också under prog-
nosperioden. Uppgången inom den privata tjänstesektorn beror delvis på
omstruktureringar som innebär att offentlig verksamhet har privatiserats
men också på att industriföretag lägger ut verksamhet på entreprenad
istället för att genomföra den i egen regi. Det är främst uppdragsverksam-
heten, men också samfärdsel samt de industriinriktade delarna av
partihandeln, som expanderar under perioden. Den förväntade sysselsätt-
ningsökningen inom den privata tjänstesektorn, med sammanlagt 120 000
personer mellan 1993 och 1996, innebär att den föregående nedgången
med 7 % mellan 1990 och 1993 återhämtas. Inom industrin bedöms nu
produktivitetsutvecklingen avmattas, efter de föregående årens starka
tillväxt. Den fortsatt kraftiga produktionsökningen väntas därmed ge
utslag i ett betydande nyanställningsbehov. Mellan 1994 och 1996
beräknas antalet sysselsatta i industrin öka med över 80 000 personer,
eller med ca 11 %. Denna uppgång ska dock ses mot bakgrund av den
minskning med närmare 25 % som skedde mellan 1989 och 1993. I
byggnadsverksamheten förutses en viss expansion under prognosperioden
till följd av ökat byggande inom näringsliv och offentlig sektor. För nästa
år väntas en uppgång av bostadsbyggandet delvis till följd av det nu
föreslagna investeringsbidraget. Inom den offentliga verksamheten väntas
sysselsättningen fortsätta att falla.

28

Tabell 5.1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Nivå        Förändring från föregående år

1993        1993    1994    1995    1996

Sysselsättning

Jord- och skogsbruk

137

-4

-2

2

0

Industri

772

-69

-10

45

38

Byggnadsverksamhet

236

-36

-17

15

15

Privata tjänster

1 507

-54

31

49

43

Kommunal verksamhet

1 113

-48

-27

-15

-15

Statlig verksamhet

194

-8

-11

-4

-3

Tbtalt

3 964

-221

-38

94

80

Arbetskraft, totalt

4 320

-103

-53

55

45

Arbetslösa

356

120

-16

-39

-35

% av arbetskraften, nivå

8,2

8,2

8,0

7,0

6,1

Personer i arbetsmarknads-

politiska åtgärder, nivå

183

183

216

222

226

% av arbetskraften, nivå

4,2

4,2

5,1

5,1

5,2

Anm.: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna jobbsökarak-
tiviteter samt starta-eget-bidrag. Dessa beräknas omfatta ca 13 000 personer år 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Den höga produktivitetstillväxten i näringslivet under ekonomins
nedgångsfas i början av 1990-talet sammanhängde med omfattande
rationaliseringar och sysselsättningsneddragningar Utvecklingen var
särskilt markant i industrin. Under 1995 och 1996 väntas näringslivets
produktivitetstillväxt gå in i ett lugnare skede och begränsas till
1,0 - 1,5 % per år. En given produktionsökning ger därmed en större
sysselsättning än under de föregående åren.

Bristsituationer som skulle verka hämmande på produktions- och
sysselsättningsexpansionen förutses inte bli något generellt problem.
Enligt Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer från mars förväntas det
inte uppstå någon brist på arbetskraft annat än för särskilda yrkesgrupper
inom vissa branscher, t.ex. gällande högutbildad teknisk personal.

I vilken mån arbetslösheten påverkas av den beräknade ökningen av
sysselsättningen med 175 000 personer från 1994 till 1996, är avhängigt
av hur känsligt i det underliggande utbudet är för förändringar i efter-
frågan på arbetskraft. I prognosen beräknas utbudet öka med sammanlagt
100 000 personer mellan 1994 och 1996 till följd av att fler personer
aktivt söker sig ut på arbetsmarknaden när arbetsmarknadsläget ljusnar.
Expansionen av antalet reguljära utbildningsplatser verkar i dämpande
riktning på utbudsökningen. Den öppna arbetslösheten beräknas minska
med 75 000 personer från 1994 till 1996. Samtidigt utökas antalet
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med ca 10 000 personer. Den
öppna arbetslösheten beräknas därmed falla från 8,0 procent 1994 till 6,1
procent 1996. Ett oroande tecken är att trots att arbetsmarknadsläget har

29

förbättrats kvarstår andelen långtidsarbetslösa på en med svenska mått Prop. 1994/95:150
mätt hög nivå, närmare 40 %. En hög andel långtidsarbetslösa riskerar att Bilaga 1.1
förhindra en flexibelt fungerande arbetsmarknad och lönebildning. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, som beräknas uppgå till ca 5 % av
arbetskraften, kommer dock i större utsträckning än tidigare att inriktas
mot personer som riskerar en permanent utslagning från arbetsmarknaden.

Detta minskar risken för en inflationsdrivande lönebildning.

30

6. Löner

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

I början av 1990-talet skedde en markant nedväxling av löneutvecklingen,
bl.a. till följd av det snabbt försämrade arbetsmarknadsläget. Den öppna
arbetslösheten steg från ca 1,5 % i slutet av 1980-talet till över 8 % 1993.
Löneökningstakten, som började dämpas markant redan 1991, föll från
närmare 10 % 1990 till 3,3 % 1993. Den underliggande ökningstakten för
1993 var därtill sannolikt uppemot en procentenhet lägre, dvs. uppgick till
ca 2,5 %, delvis till följd av effekter av förändringar i arbetskraftens
sammansättning då sysselsättningen minskar.

Jämfört med denna underliggande utveckling steg löneökningstakten
något 1994, trots att arbetslösheten var mycket hög. Olika statistikkällor
ger dock en något olika bild. Enligt beräkningar utgående från den totala
lönesumman, relaterat till antalet arbetade timmar, steg timlönen med

3,5 % 1994. Enligt den andra statistikkällan, den s.k. förtjänststatistiken,
var ökningen ca 1 procentenhet lägre. En delförklaring kan vara att löne-
summeberäkningama också fångar upp sådant som extra utbetalningar av
resultatbonus som skedde i slutet av förra året. Ovanligt stora löneutbetal-
ningar för övertid och extraarbete har sannolikt gjorts inför höjningarna
av egenavgifterna, den statliga inkomstskatten och av kommunalskatterna
i vissa kommuner. Effekten av dessa faktorer på löneutvecklingen 1994
är emellertid svår att uppskatta.

Enligt den s.k. Edin-gruppens slutsatser kan de svenska arbetskraftskost-
naderna inte öka snabbare än i övriga Västeuropa om Sverige ska kunna
ha en balanserad ekonomisk utveckling med samma prisstabilitet som i
dessa länder. Detta leder fram till en norm för ökningstakten på ca 3,5 %
per år.

Lönerna beräknas öka med 3,5 % respektive 4,0 % 1995 och 1996.
SCB:s senaste inflationsenkät visar att löneförväntningama ligger ungefär
i linje med denna prognos. Löneökningarna väntas således överstiga den
s.k. Edin-normen år 1996, trots att arbetslösheten väntas förbli hög. Detta
kan tolkas som att det kvarstår höga inflations- och löneökningsför-
väntningar eller att arbetsmarknaden inte är tillräckligt flexibel.

Tabell 6.1 Löner

Årlig procentuell förändring

1993

1994

1995

1996

Avtal

0,9

1,5

Löneglidning

2,4

2,0

Summa

3,3

3,5

3,5

4,0

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Lönerna i industrin beräknas stiga med ca 1,5 procentenheter mer än
genomsnittet för hela ekonomin, till följd av den snabba expansionen
inom de exportrelaterade näringarna. Tudelningen i ekonomin med en
mycket gynnsam vinstutveckling i de exportberoende branscherna riskerar

31

att försvaga arbetsgivarnas incitament till att hålla tillbaka löneutveck-
lingen. Detta förstärks av den rörliga växelkursen. Å andra sidan bedöms
det inte uppstå lönedrivande bristsituationer vad gäller arbetskraften. Trots
att andelen företag med brist på vissa yrkeskategorier stigit successivt
under 1994 är andelen företag som, enligt konjunkturinstitutets barometer,
uppger denna orsak som huvudsaklig restriktion för produktionsökningar
historiskt sett mycket låg.

En risk finns för spridningseffekter av löneökningarna i industrin till
övriga branscher Risken motverkas dock av den svaga konsumtions-
efterfrågan som försvårar möjligheterna att kompensera löneökningar med
prishöjningar i de hemmamarknadsorienterade näringarna. Tillgången på
arbetskraft är dessutom god inom dessa branscher, förutom vad gäller
vissa delar av uppdragsverksamheten. Inom den offentliga sektorn bedöms
fortsatta besparingskrav, samt ett tydligare samband mellan löne- och
sysselsättningsutvecklingen inom verksamheter som har ett tydligt givet
nominellt utgiftsutrymme, medverka till en långsammare ökningstakt av
timlönerna än i ekonomin som helhet.

Förändringar i arbetskraftens sammansättning, t.ex. att andelen yngre
stiger när sysselsättningen ökar, kan marginellt hålla tillbaka genom-
snittslönen. Å andra sidan motverkas detta genom att sysselsättningen
stiger i branscher med relativt sett högre lönenivå.

Att lönerna i Finland förutses stiga med hela 5 % 1995 skulle kunna
tolkas som ett oroande tecken med tanke på att den finska arbetslösheten
fortfarande ligger på en mycket hög nivå. Detta skulle kunna tas som ett
exempel på att lönebildningen är relativt okänslig för nivån på arbets-
lösheten. I Finland har bl. a. disponibelinkomstema i konjunkturnedgången
fallit betydligt mer, vilket torde öka kraven på löneökningar i ekonomins
återhämtningsfas. Tillväxttakten i den privata konsumtionen och i de
inhemska näringarna är samtidigt betydligt starkare i Finland, något som
enligt tidigare resonemang torde leda till högre löneökningar. Löne-
ökningen i Sverige behöver därmed inte bli lika snabb.

Sammantaget förutsätter denna prognos att de som idag står utan
reguljär sysselsättning kommer att ha en reell inverkan på lönebildningen.
Om lönerna skulle stiga mer än beräknat riskerar den ekonomiska åter-
hämtningen att avbrytas i förtid.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

32

7. Inflation

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Konsumentpriserna har under början av året utvecklats ungefär som
förväntades i den preliminära nationalbudgeten i januari. Från december
till mars ökade KPI med 1,5 % samtidigt som nettoprisindex ökade med
0,7 %. Utfallet visar att utrymmet för prishöjningar i konsumentledet för
närvarande är relativt begränsat. Detta speglar sannolikt hushållens
dämpade efterfrågan. Utvecklingen av efterfrågan är en faktor som
kommer att bestämma inflationen under prognosperioden. Därtill kommer
emellertid också faktorer som hur inflationsförväntningarna och växelkur-
sen utvecklas samt hur lönebildningen fungerar

Diagram 7.1 Konsumentprisutvecklingen
Procentuell förändring över 12 månader

Anm.: Vid beräkning av 12-månaderstalen har en avräkning gjorts för skillnaden mellan
december månads långtidsindex och korttidsindex.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Lönekostnaderna inom näringslivet ökade förra året med 3,3 %>.
Samtidigt förbättrades produktiviteten med drygt 1 %. Enhetsarbetskost-
naden ökade sålunda med ca 2 %, dvs. ungefär i samma takt som de
genomsnittliga konsumentpriserna. Under prognosperioden väntas
löneökningarna tillta något, i synnerhet inom industrin. I kombination
med en relativt oförändrad produktivitetstillväxt beräknas enhetsarbets-
kostnaden öka med 3,0 % 1996. Bidraget till inflationen väntas sålunda
förstärkas något.

Industrins hemmamarknadspriser har under senare tid ökat i tilltagande
takt. Prisökningstakten mätt på årsbasis har stigit från ca 3 % i början av
1994 till drygt 8 % i februari. Detta är delvis en följd av att industrins

33

kapacitetsutnyttjande stigit. Inom vissa branscher ligger man mycket nära Prop. 1994/95:150
kapacitetstaket, vilket kan resultera i högre priser, i synnerhet om altema- Bilaga 1.1
tivet till försäljning på den inhemska marknaden är försäljning i utlandet
till ett högre pris i svenska kronor En betydande del av uppgången för
de totala hemmamarknadspriserna förklaras dock av stigande insatsvaru-
priser Dessa är i många fall orsakade av en prisuppgång på världsmark-
naden, exempelvis gäller detta priset på pappersmassa, metaller och
kemikalier. Industrins hemmamarknadspriser på konsumtionsvaror, som
har den mest direkta kopplingen till utvecklingen av KPI, har inte stigit
i motsvarande grad. Den årliga ökningstakten för dessa produkter låg i
februari på knappt 4 %.

Uppgången i insatsvarupriser påverkar även konsumtionsvaruprisema,
men erfarenheten visar att priserna för dessa grupper kan utvecklas olika
under avsevärd tid. I den rådande situationen är det sannolikt att
prisuppgången på insatsvaror i vissa fall kommer att tas ut i form av
högre exportpriser snarare än på inhemska konsumtionsvaror. Genom den
kraftiga ökning av industrins investeringar som nu sker bedöms inte heller
kapacitetsproblemen utgöra någon betydande inflationsrisk under
prognosperioden. Ett tecken på detta är att industrins kapacitetsutnyttjande
under det första kvartalet i år sjönk enligt Konjunkturinstitutets barometer.
Industrins bidrag till inflationen beräknas sålunda bli relativt oförändrat.

Den svaga utvecklingen för den svenska kronan under början av 1995
är en omständighet som bidrar till att höja inflationstrycket i ekonomin.
Under prognosperioden som helhet antas en viss appreciering ske, men
jämfört med den preliminära nationalbudgeten baseras nu prognosen på
en betydligt svagare krona under hela prognosperioden. I år väntas
därmed importpriserna ge ett större bidrag till inflationen än tidigare
beräknat. Ökningstakten bedöms bli något högre än 1994. Nästa år
beräknas importprisökningarna minska, till följd av den antagna appre-
cieringen.

Inflationsförväntningarnas utveckling har under de senaste månaderna
varierat bland olika grupper i ekonomin. Enligt Riksbankens enkät-
undersökning har inflationsförväntningarna stigit bland flertalet tillfrågade
aktörer, i synnerhet bland arbetstagaroiganisationema. Förväntningarna
om inflationen på 1 å 2 års sikt ligger generellt mellan 3,5 % och 4,0 %.
Högst är inflationsförväntningarna inom industrin. Detta bekräftas av kon-
junkturbarometem enligt vilken inflationsförväntningarna inom industrin
stigit successivt under 1994 och i mars i år låg på 4 % på ett års sikt.
Sannolikt speglar detta delvis den höga aktivitetsnivån inom industrin.
Hushållens inflationsförväntningar har i stället fallit under de senaste
månaderna. Från att ha legat över 3 % i slutet av 1994 sjönk förvänt-
ningarna till något över 2 % i februari. Bilden är sålunda inte helt
entydig. Sammantaget förefaller emellertid inflationsförväntningarna ha
stigit något under vintern.

34

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Ihbell 7.1 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

1992

1993

1994

1995

1996

KPI årsgenomsnitt

2,3

4,7

2,2

2,9

2,7

KPI dec.-dec.

1,9

3,9

2,3

3,3

2,8

Basbelopp

33 700

34 400

35 200

35 700

36 300

NPI årsgenomsnitt

4,2

4,3

1,4

1,9

2,1

NPI dec.-dec.

2,9

3,6

1,6

2,0

2,4

IPI privat konsumtion

2,6

5,8

3,0

3,2

2,4

OECD, KPI

3,1

2,8

2,3

2,6

2,9

Anm.: Vid beräkningen av 1994 och 1995 års basbelopp har en avräkning skett med 1,9
respektive 0,2 procentenheter för deprecieringens direkta effekter. För 1995 och 1996 har
dessutom gjorts en avräkning på 40 % av den återstående uppräkningsfaktom.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Under innevarande år bedöms KPI öka med 3,3 % och nästföljande år
med 2,8 %. Förklaringen till att ökningstakten minskar mellan åren är
dels att importpriserna väntas stiga betydligt mer i år än nästa år, dels att
den sammantagna effekten av förändrade indirekta skatter och sub-
ventioner bedöms bli mindre 1996 än under innevarande år. Under
antagande om full övervältring uppgår effekten av dessa åtgärder i år och
nästa år till 1,0 respektive 0,3 procentenheter Bland åtgärderna avseende
1995 kan nämnas indexering av vissa punktskatter, slopandet av det s.k.
ROT-avdraget, höjda arbetsgivaravgiftei; höjd moms på porto och
serveringstjänster; höjda tullar, samt höjd patientavgift för läkemedel och
tandvård. Dessutom infördes i januari ett s.k. ROT-bidrag som emellertid
avskaffas i oktober i år. Nästa år sker bl.a. en höjning av fastighetsskatten
samt en breddning av basen för fastighetsskatt, fastighetstaxering av
småhus, indexering av vissa punkskatter, höjning av bilaccisen, höjd
patitentavgift för tandvård och läkemedel samt momsbeläggning av dags-
tidningar och charterresor till övriga EU-länder Dessutom sänks i januari
mervärdesskatten på livsmedel från 21 % till 12 %, vilket motsvarar en
KPI-minskning på drygt 1 procentenhet.

Hushållens efterfrågan bedöms emellertid bli relativt svag under
prognosperioden. Den privata konsumtionen förutses i år minska med
0,5 % för att nästa år öka med 1,0 %. Samtidigt förväntas konkurrensen
stärkas till följd av medlemskapet i EU. Detta beräknas bidra till att
utrymmet för konsumentprishöjningar i allmänhet torde bli begränsat
under prognosperioden samtidigt som effekten av de nämnda åtgärderna
på skatteområdet inte omedelbart övervältras på konsumenterna fullt ut.
KPI kommer därför inte att höjas i motsvarande grad. I det s.k. Nettopris-
index (NPI) räknas indirekta skatter och subventioner bort. NPI beräknas
i år och nästa år öka med 2,0 % respektive 2,4 %. Avräkningen av
effekten av höjda indirekta skatter och minskade suvbentioner görs
emellertid omedelbart i NPI och med det fulla värdet av förändringen. Då
övervältringen på kort sikt sällan är total kommer NPI därför att
underskatta den underliggande inflationen, d.v.s den inflation som skulle

35

ha etablerats med oförändrade åtgärder, under perioder då indirekta skatter Prop. 1994/95:150
höjs. Vid rimliga antaganden om graden av övervältring kan den Bilaga 1.1
underliggande inflationen grovt beräknas till 2,7 % 1995 och 2,6 % 1996.

36

8. Hushållens ekonomi och privat konsumtion

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

År 1994 skedde en viss återhämtning av hushållens inkomster och
konsumtion efter det kraftiga fallet 1993. Hushållens realt disponibla
inkomster steg med 1 % 1994 medan den privata konsumtionen ökade
med 0,5 %. Uppgången i sparandet fortsatte och sedan 1989 har spar-
kvoten stigit med drygt 13 procentenheter

Tabell 8.1 Hushållens inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr    Procentuell utveckling      Procentuellt bidrag till

Löpande        1991 års priser            realinkomstutvecklingen

priser

1994

1994

1995

1996

1994

1995

1996

Lönesumma inkl, sjuklön

655,9

2,1

2,6

2,8

1,5

1,9

2,2

därav timlön före skatt

0,9

0,6

1,1

0,6

0,4

0,9

sysselsättning

1,2

2,0

1,7

0,9

1,5

1,3

Transfereringar från
offentlig sektor

393,0

2,7

-3,0

-4,5

1,2

-1,4

-2,0

Pensioner

205,7

2,8

-0,1

0,0

0,6

0,0

0,0

Sjukförsäkring m.m.

44,7

-7,2

0,7

-6,5

-0,4

0,0

-0,3

Arbetslöshetsbidrag m.m.

57,9

-3,5

-9,5

-15,6

-0,2

-0,6

-1,0

Övriga transfereringar

84,7

13,9

-7,8

-7,4

1,2

-0,8

-0,7

Räntor och utdelningar,
netto

-25,3

0,8

0,9

0,9

Övriga inkomster, netto

182,9

-2,8

0,4

1,2

-0,6

0,1

0,2

Direkta skatter

312,3

5,9

10,5

2,9

-2,0

-3,7

-1,2

Disponibel inkomst

894,1

1,0

-2,2

0,2

1,0

-2,2

0,2

Privat konsumtion

820,2

0,5

-0,5

1,0

Sparkvot, nivå i % av
disponibel inkomst

8,3

6,7

5,9

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med KPI.
Disponibel inkomst är deflaterad med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI).
Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "Övriga inkomster, netto".

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Inkomstökningen 1994 baserades på en positiv utveckling av löne-
inkomsterna, både genom ökad sysselsättning i timmar och ökad reallön
före skatt. Ett starkt bidrag till inkomstökningen kom från en fortsatt
förbättring av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar. De
senaste årens höga finansiella sparande har medfört en successiv
förstärkning av hushållens finansiella ställning, såväl genom ökning av
tillgångarna som minskning av skulderna.

Uppgången i sysselsättningen förstärks under 1995 och arbetslösheten
minskar. Den genomsnittliga reala timlönen före skatt stiger något och
den reala lönesumman beräknas öka med 2,6 %. Löneinkomsterna och en
fortsatt förbättring av räntenettot ger sammantaget ett positivt bidrag på

37

nära 3 procentenheter till inkomstutvecklingen 1995. Direkta skatter och Prop. 1994/95:150
transfereringar från offentlig sektor drar ned den realt disponibla Bilaga 1.1
inkomsutvecklingen med ca 5 procentenheter Detta är huvudsakligen en
följd av vidtagna budgetförstärkande åtgärder, men beror även på
minskade bidrag när läget på arbetsmarknaden förbättras. Sammantaget
beräknas hushållens realt disponibla inkomster minska med 2,2 % 1995.
Det är i stort sett oförändrat sedan prognosen i den preliminära national-
budgeten.

Inkomstutvecklingen för 1996 karakteriseras av samma faktorer som

1995. Löne- och kapitalinkomsterna stiger medan ytterligare budgetför-
stärkande åtgärder drar ned inkomsterna. De realt disponibla inkomsterna
beräknas öka med 0,2 %. Hushållens inkomstutveckling för 1996 bedöms
således nu bli starkare än den inkomstminskning på 0,5 % som beräk-
nades i den preliminära nationalbudgeten. Upprevideringen av realin-
komstema är huvudsakligen en följd av att inflationen justerats ned som
ett resultat av sänkt mervärdesskatt.

Den privata konsumtionens utveckling under loppet av det andra
halvåret 1994 var relativt stark. Uppgången torde delvis spegla att ett
antal faktorer som bidragit till den svaga konsumtionsutvecklingen under
början av 1990-talet minskat i betydelse. Hushållen har minskat sin
skuldsättningsgrad som under slutet av 1980-talet var mycket hög. Den
totala skulden satt i relation till den disponibla inkomsten är i dag nere på
samma nivå som i slutet av 70-talet. Amorteringstakten har också avtagit
ordentligt. De svenska hushållens situation förefaller i detta avseende vara
betydligt gynnsammare än t.ex. de finländska. Det branta sysselsättnings-
fallet under perioden från 1991 till 1994 har vänts i en uppgång. Risken
för att någon i hushållet skall drabbas av arbetslöshet har därmed minskat.
Dessutom finns ett behov av att åter öka inköpen av kapitalvaror,
eftersom de senaste årens låga inköp har lett till en föråldring av
kapitalvaruinnehavet. Inköpen av dessa föll i princip oavbrutet från 1991
till det andra halvåret 1994. Därefter har en markant uppgång skett.

Den kraftiga konsumtionsuppgången under loppet av andra halvåret

1994 innebär att den privata konsumtionen som årsgenomsnitt skulle öka
med ca 1 % mellan 1994 och 1995 om konsumtionen under loppet av

1995 skulle ligga kvar på fjärde kvartalets nivå. En oförändrad konsum-
tionsnivå kan förefalla osannolik i ljuset av minskningen av de realt
disponibla inkomsterna till följd av budgetförstärkande åtgärder som
förväntas i år. Det är emellertid inte troligt att hushållen kommer att dra
ned sin konsumtion fullt ut för att möta inkomstminskningen. Enligt den
mest etablerade konsumtionsteorin försöker hushållen anpassa sin
konsumtionsnivå efter de förväntade långsiktiga inkomsterna snarare än
efter de faktiska kortsiktiga inkomsterna. Huruvida ett fall i de faktiska
inkomsterna resulterar i minskad konsumtion avgörs av i vilken mån de
långsiktiga inkomstförväntningarna samtidigt påverkas. Endast om
förväntningarna påverkas ändras konsumtionsnivån.

38

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Diagram 8.1 Privat konsumtion

Säsongrensad nivå, 1991 års priser, kvartalsdata

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det förefaller rimligt att hushållen, bl.a. mot bakgrund av att budgetför-
stärkningar diskuterades livligt under valrörelsen, i viss utsträckning
räknat med att de svaga offentliga finanserna skulle komma att påverka
de disponibla inkomsterna. Hushållen kan därmed i viss mån redan ha
anpassat sin konsumtion med hänsyn till de skattehöjningar och bidrags-
minskningar som genomförs 1995 och 1996. I sådana fall kommer inte
budgetförstärkningarna att ge en ytterligare effekt på konsumtionen 1995.
Av olika skäl är det emellertid inte sannolikt att konsumtionsanpassningen
redan varit fullständig. Vissa hushålls konsumtion följer den faktiska
inkomsten, t.ex. som en följd av bristande lånemöjligheter. Dessa hushåll
minskar sin konsumtion när inkomsterna sjunker.

Den statistik som föreligger avseende hushållens beteende hittills i år
ger en något tvetydig bild av riktningen på konsumtionsutvecklingen.
Detaljhandelns starka ökning under slutet av 1994 fortsatte i januari och
enligt SCB noterades en ökningstakt från januari 1994 på hela 6 %.
SCB:s enkät över hushållens inköpsplaner tyder också på att hushållens
framtidsförväntningar blev mer positiva i februari efter en försämring
under de två föregående månaderna. Detta är intressant i och med att
hushållen i februari bör ha fått en bättre bild av hur de påverkas av de
budgetförstärkande åtgärderna.

Enligt Handelns Utredningsinstitut var dock detaljhandelns omsättning
oförändrad i februari jämfört med motsvarande period 1994. Om detta
stämmer innebär det att omsättningen fallit säsongrensat jämfört med
januarinivån. Nybilsregistreringamai början av året tyder också på något

12 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

39

svagare efterfrågan. Denna bild stärks av information rörande antalet Prop. 1994/95:150
tecknade order avseende personbilar som indikerar en relativt starkt Bilaga 1.1
avtagande efterfrågan. Med tanke på den ränte- och valutaoro som rått
under den senaste tiden är det troligt att hushållen faktiskt blivit
försiktigare. Detta talar för att konsumtionen skulle kunna falla tillbaka
under början av 1995. Det är också troligt att vissa hushåll kommer att
minska sin konsumtion i takt med att effekterna av budgetförstärkningarna
blir tydligare.

Under det första halvåret i år bedöms därmed den privata konsumtionen
minska med ca 1,5 % säsongrensat, för att åter öka i måttlig takt under
slutet av året och under 1996. Till följd av den relativt branta uppgången
under senare delen av 1994 beräknas emellertid minskningen av års-
genomsnittet mellan 1994 och 1995 begränsas till 0,5 %. Nästa år bedöms
konsumtionen öka med 1 %.

Prognosen är förenad med risker både på upp- och nedsidan. Det är
t.ex. svårt att säga säkert i vilken mån inkomstminskningen i år är i linje
med hushållens förväntningar, eller om den kommer att innebära en
revidering av den förväntade långsiktiga inkomsten. Lika svårt är att
förutsäga effekten av ränte- och valutaoron. Om förtroendet för den
ekonomiska politiken är svagt kan konsumtionen komma att utvecklas
sämre än prognostiserat. Å andra sidan kan kraften i uppgången vara
underskattad. Inte minst utvecklingen i våra nordiska grannländer tyder
på att konsumtionsuppgången kan bli relativt stark.

Prognosen innebär att hushållens nettosparkvot faller i år från 8,3 % till
6,7 % och ytterligare ned till 5,9 % 1996. Sparkvotsnedgången betyder
emellertid inte att hushållen förväntas öka sin skuldbörda. Hushållens
nettosparande inbegriper såväl realt som finansiellt sparande. Det reala
sparandet, bl.a. hushållens investeringar i småhus, är i dagsläget mycket
lågt och förväntas så förbli under prognosperioden. Det finansiella
sparandet är däremot för närvarande betydligt högre än under 70- och 80-
talet. Samtidigt som hushållen fortsätter att i viss utsträckning minska sina
skulder bygger de samtidigt upp sina finansiella tillgångar. Denna
tillgångsuppbyggnad är sannolikt ett uttryck för ett ökat behov av
buffertar I takt med att dessa buffertar byggs upp minskar emellertid
behovet av ytterligare uppbyggnad. Detta möjliggör en viss minskning av
det finansiella sparandet. Som framgår av diagram 8.2 ligger hushållens
finansiella sparande på en mycket hög nivå, trots den förväntade
nedgången.

40

Diagram 8.2 Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot

Sparande i relation till disponibel inkomst

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

41

9. Bruttoinvesteringar

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

De totala bruttoinvesteringarna beräknas öka kraftigt de närmaste åren,
dock från en låg utgångsnivå. En snabbt växande produktion inom de
exportrelaterade näringarna, ett högt kapacitetsutnyttjande samt en hög
lönsamhet väntas leda till betydande kapacitetsutbyggnader inom
näringslivet trots höga räntor Därtill expanderar infrastruktur investering-
arna ytterligare samtidigt som betydande ROT-medel för upprustning av
offentliga lokaler och bostäder tillskjuts under perioden. Sammantaget
beräknas de totala investeringarna öka med 11% 1995 och med 10 %

1996. Detta är en något gynnsammare utveckling än den som förväntades
i den preliminära nationalbudgeten. Det beror främst på att bostadsin-
vesteringama har uppreviderats till följd av det föreslagna investerings-
bidraget. Investeringskvotenexklusive bostadsinvesteringarnai relationtill
BNP förutses ligga på knappt 14 % 1996 och närmar sig därigenom den
långsiktiga trendnivån.

Tabell 9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder       Årlig procentuell volymförändring

kr               ----------------------------------

1994

1992

1993

1994

1995

1996

Näringslivet

136,6

-15,5

-14,3

17,4

21,1

10,7

Industri

42,5

-20,1

-4,2

27,7

35,9

20,0

Övrigt näringsliv

94,0

-13,9

-17,6

13,6

14,9

6,1

Bostäder

36,3

-7,3

-31,0

-37,5

-18,2

12,4

Nybyggnad

17,2

-19,1

-34,5

-48,8

-14,0

24,0

Ombyggnad

19,1

23,6

-25,1

-20,6

-22,2

0,0

Offentliga myndigheter

35,3

0,6

4,3

6,4

5,6

3,2

Tbtalt

208,2

-10,8

-17,6

-0,4

11,1

9,6

Maskiner

98,6

-16,0

-14,7

18,4

21,5

12,3

Bygg och anläggning

109,6

-7,7

-19,2

-11,5

3,1

7,3

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Kapacitetsutnyttjandet inom de exportberoende näringarna steg
föregående år samtidigt som lönsamheten förbättrades ytterligare. Under
prognosperioden kommer det fortsatt höga kapacitetsutnyttjandet att
utgöra en kraftig investeringsstimulans. Investeringarna inom näringslivet
stimuleras också av möjligheten till direktavdrag för byggnadsinveste-
ringar under perioden november 1994 till maj 1996. Den höga realräntan
balanseras av den höga avkastningen inom näringslivet. Det finns dock en
risk att en bestående hög räntenivå kan dämpa investeringsutvecklingen
inom de hemmamarknadsorienterade sektorerna.

42

Prop. 1994/95:150

Diagram 9.1 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exklusive bostäder som Bilaga 1.1
andelar av BNP

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Industrins investeringar beräknas öka med ca 36 % i år. Bakom upp-
gången ligger det snabbt ökande resursutnyttjandet och stigande vinst-
marginaler. Enligt SCB:s investeringsenkät från februari i år var
företagens investeringsplaner fortsatt mycket expansiva. Uppgången
förväntas bli mycket kraftig inom framförallt basindustrin som gynnats
avsevärt av stigande världsmarknadspriser

Den höga realräntan under perioden balanseras därtill av den relativt
höga kapitalavkastningen (driftsöverskottet i förhållande till kapitalstock-
en). Industrins lönsamhetsnivå under prognosperioden innebär dessutom
goda möjligheter till egenfinansiering. Driftsöverskottet brutto uppgår
under 1995 till 136 miljarder kronor vilket kan jämföras med de totala
investeringarna på 60 miljarder.

Industrins investeringsvolymer bedöms stiga med ytterligare 20 % 1996,
när investeringarna ökar också inom hemmamarknadsindustrin i takt med
att den inhemska efterfrågan växer. Sveriges fördelaktiga kostnadsläge och
låga företagsbeskattning väntas också utgöra starka incitament till större
utländska etableringar de närmaste åren.

Investeringarna inom övrigt näringsliv vände uppåt med knappt 14 %
under 1994. En svag prisuppgång noterades på kommersiella lokaler
samtidigt som vakansgraden stabiliserades. Det kan förklaras av en
växande produktion inom de industrirelaterade tjänstesektorerna såsom
uppdragsverksamhet och partihandel. Denna utveckling väntas fortsätta
under prognosperioden. Enligt SCB:s enkäter är investeringsplanerna

43

fortsatt expansiva. En del av den beräknade investeringsuppgången inom Prop. 1994/95:150
övrigt näringsliv berorpå infrastruktursatsningarinom samfärdselområdet. Bilaga 1.1
Av dessa kan nämnas Arlandabanan och Öresundsbron. Tillväxten inom
telekommunikationsområdet har också inneburit kraftigt uppreviderade
investeringsplaner inom denna sektor.

De offentliga myndigheterna beräknas öka investeringsvolymen med
knappt 10 % mellan 1994 och 1996. Merparten av expansionen berorpå
de stora avgiftsfinansierade infrastrukturprojekt som påbörjas under 1995.
Kommunernas finansiella situation utgör en restriktion för fortsatta
investeringsökningar. Under perioden 1995-1996 tillförs dock kommu-
nerna sammanlagt ca 1,9 miljarder kronor i s.k. ROT-medel för upp-
rustning av kommunala lokaler. Detta väntas medföra att de kommunala
investeringarna, trots det begränsade finansiella utrymmet, ökar med
sammanlagt 8 % under perioden.

Bostadsinvesteringama bedöms vända uppåt under loppet av 1995 från
en historiskt sett mycket låg nivå. Efterfrågan på bostäder är låg på grund
av den svaga utvecklingen av hushållens disponibla inkomster samt höga
realräntor Förutsättningarna för en viss uppgång är dock goda. På grund
av det låga påbörjandet av nya bostäder under 1993-1994 färdigställs
mycket få bostäder i år samtidigt som det förbättrade arbetsmarknadsläget
leder till ökad bostadsefterfrågan. Därigenom kan antalet outhyrda
lägenheter på expansiva orter sjunka rejält. Det finns också indikationer
på att bostadsbyggandet åter ökar. Orderingången på småhus steg med ca
10 % under 1994 jämfört med 1993. Länsbostadsnämndernas bedöm-
ningar pekar också på en måttlig uppgång under år 1995. De låga fastig-
hetspriserna och de höga realräntorna begränsar dock uppgången. Därmed
riskerar expansiva regioner att drabbas av bostadsbrist. För att stimulera
nyproduktionen av bostäder införs ett tidsbegränsat investeringsbidrag som
avser tiden 20 april 1995 till 31 december 1996. Detta tillsammans med
den ökande bostadsefterfrågan väntas leda till 15 000 påbörjade lägenheter
under 1995. Under förutsättning att räntorna faller 1996 förväntas 18 000
lägenheter börja byggas nästa år.

Antalet påbörjade ombyggnader blev högt under 1994. Det beror delvis
på att viss ombyggnation fortfarande utfördes till 1992 års mer för-
delaktiga subventionsreglet Omfattningen av varje ombyggnad har
minskat drastiskt mellan 1990 och 1993 vilket bidragit till den negativa
volymutvecklingen. Under 1994 minskade emellertid inte längre
kostnaden per ombyggd lägenhet. Detta tyder på att bostadsbolagen nu har
anpassat ombyggnation till det nya subventionssystemet. Trots det höga
ränteläget förväntas antalet ombyggnader förbli relativt högt under
prognosperioden. Investeringsbidraget på 15 % samt bidragen för
förbätttring av inomhusklimat och till äldre- och handikappbostäder med-
verkar till att upprätthålla volymen.

44

Lagerinvesteringar

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Lagerinvesteringarna ökade förra året något mer än vad som beräknades
i den preliminära nationalbudgeten i januari. Framför allt blev lagerök-
ningen inom handel och industri större än väntat. Sammanlagt gav
lagerinvesteringarna ett bidrag till BNP-tillväxten på 1,4 %, dvs. 0,4
procentenheter mer än beräknat. Denna lageruppbyggnad torde vara en
bidragande orsak till att importen steg kraftigt under slutet av året.

En del av lageruppbyggnaden inom handeln är sannolikt av hamstrings-
karaktär och relaterad till Sveriges inträde i den Europeiska unionen.
Detta innebär att handelns lager kan förväntas minska under början av
innevarande år, åtminstone inom detaljhandeln, där den största lagerupp-
byggnaden skedde förra året. Under 1996 väntas ökande försäljning
medföra ett behov att expandera lagren inom både parti- och detaljhandel.
Ett fortsatt rationaliseringsbehov medför dock att lagerkvoten, dvs.
relationen mellan lagerstock och försäljning, bedöms falla något.

En stark ökning av industriproduktionen under prognosperioden torde
resultera i en fortsatt ökning av industrins lager av insatsvaror och varor
i arbete. Avvecklingen av industrins färdigvarulager blev förra året inte
lika omfattande som prognostiserades i den preliminära nationalbudgeten.
Totalt minskades färdigvarulagren med 2,5 miljarder kr eller ca hälften
så mycket som under 1993. Konjunkturbarometem tyder på att en viss
lagerökning skedde under det första kvartalet i år. Ökningen väntas fortgå
i måttlig takt under prognosperioden.

Totalt beräknas lagerinvesteringarna uppgå till 4,4 respektive
7,1 miljarder kr under 1995 och 1996. Genom att lagerinvesteringarna
under förra året uppgick till knappt 10 miljarder kr ger lagren ett negativt
tillväxtbidrag i år på 0,3 procentenheter Nästa år väntas bidraget bli svagt
positivt.

45

10. Den offentliga sektorn

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Den offentliga sektorns finansiella sparande minskade från ett överskott
på ca 57 miljarder kr 1990 till ett underskott på 193 miljarder kr 1993,
motsvarande 13,4 % av BNP. Den mycket kraftiga försämringen beror
huvudsakligen på övergången från en högkonjunktur med överhettning till
en mycket djup lågkonjunktur. Från 1990 till 1993 sjönk antalet
sysselsatta med sammanlagt ca 490 000 personer Därigenom minskade
skatteinkomsterna samtidigt som kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken
och ersättning till de arbetslösa ökade. En ytterligare förklaring till den
kraftiga försämringen av de offentliga finanserna är de statliga utgifterna
för bankstödet år 1993.

Under 1994 minskade underskottet i det finansiella sparandet med
35 miljarder kr till 158 miljarder kr. Detta är 10 miljarder kr bättre än
vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten. Sparandet
exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter (primärt sparande) för-
bättrades med ca 56 miljarder kr mellan 1993 och 1994. Därav förklaras
ca 50 miljarder kr av att 1993 belastades av utgifter för bankstöd.

Budgetförstärkningarna tillsammans med tillväxten i ekonomin leder till
att sparandeunderskottet beräknas minska till ca 90 miljarder kr 1996.
Underskottet som andel av BNP reduceras därmed från 10,4 % 1994 till
5,2 % 1996. Huvuddelen av denna förbättring sker under 1996, bl.a.
beroende på tidsförskjutningar av inkomster och utgifter mellan 1995 och
1996 till följd av inträdet i EU. Förbättringen sker främst genom att
utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP) minskar med ca 4 procenten-
heter från 1994 till 1996, trots stigande ränteutgifter Avgiften till EU
samt ökade subventioner till jordbruket m.m. till följd av medlemsskapet
drar upp utgiftskvoten med drygt 1,5 procentenheter fr.o.m. 1995. Den
höjda utgiftsnivån på grund av medlemsskapet i EU kompenseras delvis
av att rabatten på avgiften samt andra återflöden från EU höjer den
offentliga sektorns inkomster. Transfereringarna till hushållen minskar
som ett resultat av besparingar och minskad arbetslöshet. Den offentliga
konsumtionen beräknas minska i volym med 1 % mellan 1994 och 1996.
Neddragningen av den kommunala konsumtionen, som inleddes 1992,
väntas fortsätta under de närmaste åren. Den statliga konsumtionen
beräknas dock öka i volym under 1995, huvudsakligen beroende på
satsningar på underhåll av vägar m.m.

Skattekvoten (skatter och avgifter som andel av BNP) stiger med 1,2
procentenheter mellan 1994 och 1996. De beslutade och föreslagna
skattehöjningarna beräknas ge en varaktig budgeteffekt motsvarande ca

2,5 % av BNP 1996 jämfört med 1994 års skatteregler (inkluderat sänkt
mervärdesskatt på livsmedel 1996). Den begänsade uppgången av skatte-
kvoten mellan 1994 och 1996 beror till stor del på att att de högt
beskattade delarna av BNP utvecklas förhållandevis svagt. Därtill kommer
att de beskattade transfereringarna minskar, vilket har en neddragande
effekt på skattekvoten.

46

Tabell 10.1 Den offentliga sektorns finanser

Löpande priser

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

1993

1994

1995

1996

Miljarder kronor

Inkomster

878,6

911,7

982,6

1 048,9

Skatter

888,3

764,6

823,9

884,2

Kapitalinkomster

100,1

91,8

95,8

94,7

Övriga inkomster

50,3

55,3

62,8

70,0

Utgifter

1 071,7

1 069,3

1 129,0

1 138,4

Transfereringar till hushåll

374,4

393,0

392,1

384,7

Subventioner m.m.

161,5

112,6

132,9

125,1

Ränteutgifter

91,6

104,2

125,1

136,3

Konsumtion

403,5

413,5

428,8

438,5

Investeringar

40,6

46,0

50,0

53,8

Finansiellt sparande

-193,0

-157,6

-146,4

-89,5

Primärt finansiellt sparande

-201,5

-145,1

-117,1

-47,9

Procent av BNP

Inkomster

60,9

60,1

60,6

61,2

Skatter och avgifter

50,5

50,4

50,8

51,6

Utgifter

74,3

70,5

69,6

66,4

Finansiellt sparande

-13,4

-10,4

-9,0

-5,2

Primärt finansiellt sparande

-14,0

-9,6

-7,2

-2,8

Miljarder kronor

Finansiellt sparande

Staten

-237,2

-181,3

-164,0

-108,7

AP-fonden

32,1

25,5

20,6

18,5

Kommunsektorn

12,1

-1,8

-3,0

0,7

Finansiell ställning

Statsskulden

1 132

1 287

1 462

1 565

Konsoliderad skuld1

1 078

1 200

1 367

1 454

Finansiell nettoskuld

185

354

508

590

Procent av BNP

Statsskulden

78,5

84,8

90,2

91,3

Konsoliderad skuld1

74,4

79,1

84,3

84,8

Finansiell nettoskuld

12,8

23,3

31,4

34,5

1 Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finans-
departementet.

Förbättringen av de offentliga finanserna sker i den statliga sektorn.
Statens underskott i det finansiella sparandet förbättras med drygt 70
miljarder kr mellan 1994 och 1996. Det primära underskottet sjunker med
över 100 miljarder kr och beräknas 1996 uppgå till 9 miljarder kr eller
0,5 % av BNP.

AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt sedan 1990. Denna
utveckling fortsätter under prognosperioden trots att en egenavgift på 1 %
av avgiftsunderlaget införts ff.o.m. 1995. Förändringari finansieringen av
det allmänna pensionssystemet går emellertid i motsatt riktning. För 1995
och 1996 innebär förändringarna att skattedelen uppgående till 7 % av
ATP-avgifterna förs till statsbudgeten och att 11 % förvaltas av Riks-

47

gäldskontoret under en övergångsperiod. Dessa sistnämnda medel utgör
en preliminär avsättning till premiereserven i det nya reformerade
pensionssystemet. Under 1995 och 1996 förs dock uppbyggnaden av
premiereserven till staten, vilket ger ett positivt bidrag uppgående till ca
10 miljarder kr per år till statens finansiella sparande och även reducerar
lånebehov och statsskuld.

Den kommunala sektorns relativt kraftiga överskott i det finansiella
sparandet 1992 och 1993 var betingat av tillfälliga effekter. År 1994
uppstod åter ett underskott. Detta väntas öka något i år trots kommunala
skattehöjningar med i genomsnitt 0,45 procentenheter, motsvarande ca
4 miljarder kr, och en fortsatt neddragning av konsumtionsvolymen. År
1996 beräknas inkomster och utgifter vara i balans. Statsbidragen till
kommunerna minskar de närmaste åren framför allt genom minskade
överföringar för flyktingmottagande, förstatligande av bostadsbidragen
(1995) och neddragning av bidrag för ROT-åtgärder Sammantaget uppgår
minskningen av statsbidragen till ca 10 miljarder kr mellan 1994 och
1996. Inom kommunsektorn ger landstingens sparande ett fortsatt
överskott medan kommunerna går med underskott under prognosperioden.

Det offentliga sparandeunderskottet och statens lånebehov kommer att
vara stora de närmaste två åren. Därigenom fortsätter statsskulden att öka
och den offentliga sektorns finansiella ställning att försämras. Statsskulden
och den konsoliderade skulden, definierad enligt konvergensvillkoren för
deltagande i EMU, reduceras något genom försäljning av statliga
tillgångar och ökad andel statsobligationer bland AP-fondens tillgångar.
Vid utgången av 1996 beräknas statsskulden uppgå till ca 91,5 % som
andel av BNP och den konsoliderade skulden till ca 85 %. Den finansiella
nettoskulden, som inte påverkas av försäljningar, beräknas då till ca

34,5 % av BNP. Nivån 1996 är emellertid alltjämt lägre än i de flesta
andra länder.

Den relativt låga nivån på nettoskulden medför att den som andel av
BNP stiger med över 20 procentenheter från 1993 till 1996, medan den
konsoliderade skulden ökar med ca 10 procentenheter

Den föreliggande prognosen ger en gynsammare bild av den offentliga
sektorns finanser jämfört med prognosen i den preliminära nationalbud-
geten. Den offentliga sektorns finansiella sparandeunderskott för 1996 har
reviderats från 6,8 % till 5,2 % av BNP. Skatteinkomsterna har justerats
upp med ca 20 miljarder kr. Därav beror drygt hälften på företagens
direkta skatter. De stora skatteinbetalningarna från företagen i början av
1995 visar att de beskattningsbara vinsterna under 1994 blev större än
väntat. En del av dessa vinster är av tillfällig natur, men större delen av
den höga vinstnivån förutses ligga kvar under 1995 och 1996. Även
hushållens direkta skatteinbetalningar blev oväntat stora i slutet av 1994
och i början av 1995. Till viss del avspeglar även detta en permanent
höjning av skatteunderlaget. De offentliga utgifterna beräknas nu bli
marginellt högre än i tidigare beräkningar Det höjda ränteläget leder till
att ränteutgifterna på statsskulden räknats upp med drygt 3,5 miljarder lo-
för 1996. Förden konsoliderade offentliga sektorn balanseras detta delvis
av högre ränteinkomster för AP-fonden.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

48

11. Kapitalmarknaden

Under våren 1994 steg obligationsräntorna kraftigt i både USA och
Europa. Ränteuppgången inleddes i samband med att penningpolitiken i
USA lades om i en mer kontraktiv riktning. Initialt steg framförallt
obligationsräntorna men i takt med den stramare penningpolitiken steg
också de korta amerikanska räntorna. Även de marknadsnoterade
realräntorna steg under 1994. Trots uppgången i obligations- och
realräntor är de nuvarande nivåerna jämförbara med de nivåer som rådde
ett par år tillbaka. En stor del av ränteuppgången bör därmed ses som en
återgång till tidigare nivåer och inte enbart som resultatet av förändrade
konjunktur- eller inflationsutsikter.

Mot slutet av 1994 stannade ränteuppgången i USA och Tyskland av
och framför allt i USA har obligationsräntorna sjunkit under vintern. En
orsak till detta är en minskad oro för att den starka konjunkturen i USA
skall innebära en påtaglig uppgång i inflationen. I stället förefaller det
mer sannolikt att den penningpolitiska åtstramningen har bidragit till att
bromsa ekonomin och att risken för en överhettad konjunktur nu har
avtagit.

Diagram 11.1 Ränteutvecklingen i Sverige 1992-1995

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Anm.: Dagsobservationer, sista observation avser 7 april 1995.
Källa: Finansdepartementet.

De svenska obligationsräntorna följde under våren och sommaren 1994
den internationella uppgången. Räntorna steg dock betydligt mer i Sverige
än t.ex. i Tyskland vilket innebar att differensen mellan svenska och tyska
räntor ökade markant fram till i augusti. Detta överenstämmer väl med

49

det internationella mönstret. Obligationsränteuppgången har varit störst i
länder med svaga statsfinanser och dålig inflationshistorik. En bidragande
orsak till den ökade räntedifferensen är att det utländska innehavet av
räntebärande värdepapper denominerade i kronor minskade med ca
130 miljarder kr under 1994. Innehavet var vid årsskiftet 1994/95
omkring 170 miljarder kr. Samtidigt som räntorna steg försvagades
kronan vilket sammantaget medverkade till mdelningen av den svenska
ekonomin i en lönsam exportberoende del och en hemmamarknadsbe-
roende del med svagare utveckling.

Diagram 11.2 Räntedifferens mot utlandet

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

1993             1994                      1995

Anm.: Dagsobservationer; sista observation avser 7 april 1995.

Källa: Finansdepartementet.

Obligationsräntorna i Sverige sjönk successivt under hösten 1994.
Nedgången har dock vid flera tillfallen brutits då enskilda händelser i
Sverige och utomlands skapat oro på de finansiella marknaderna.
Framförallt har turbulensen på de finansiella marknaderna i Mexiko och
den därpå försvagade dollarkursen givit följdverkningar internationellt.
Dollarförsvagningen förklaras delvis av att USA iklätt sig ett ansvar för
de stödåtgärder som planerats för att stabilisera den mexikanska ekono-
min. Därtill kvarstår det grundläggande problemet med USA:s underskott
i både bytesbalansen och statsbudgeten. Detta har inneburit att den redan
tidigare svaga dollarn försvagats kraftigt under det första kvartalet 1995.
Mexikos problem, tillsammans med politisk oro i Italien och Spanien, har
inneburit stigande räntor och svagare valutor i länder med fundamentala
obalanser. Det minskade intresset för placeringar i dessa länder har å
andra sidan inneburit ett flöde av kapital till valutor som uppfattas som

50

säkra, framför allt D-mark och yen.                                  Prop. 1994/95:150

Efter övergången under 1993 från fluktuationsband på 2,25 procent till Bilaga 1.1
fluktuationsband på 15 procent inom det europeiska valutasamarbetet
stabiliserades ERM-valutoma och konvergensen inom samarbetet tilltog.
Den ökade efterfrågan på D-mark tillsammans med en lägre värdering av
pesetan skapade under mars i år åter stora spänningar inom ERM.

Problemen tvingade fram devalveringar av pesetan och av den portugi-
siska escudon på 7 respektive 3,5 procent. Samtidigt försvagades den
franska francen inom fluktuationsbandet. Valutaoron innebar också att
pundet och liran försvagades påtagligt samt att kronan försvagades
gentemot D-marken. Trots att spänningarna inom ERM avtog under
inledningen av april var kronan fortsatt svag. Försvagningen har varit
särskilt kraftig gentemot D-marken medan kronan varit stabil relativt
dollarn.

Nov Feb Maj Aug Nov Feb Maj Aug Nov Feb

1993               1994               1995

Anm.: Dagsobservationer, sista observation avser 7 april 1995.

Källa: Finansdepartementet.

Den senaste utvecklingen inom ERM har åter visat på svårigheten med
ett valutakurssamarbete mellan länder med stora skillnader i statsfinan-
siellt läge och penningpolitiskt förtroendekapital. Valutakurssamarbetet
har visat sig vara känsligt inte bara för störningar som kommer ifrån
medlemsstaterna utan även för störningar som emanerar från stater utanför
samarbetet.

Riksbanken har sedan i augusti 1994 stegvis höjt styrräntorna.
Reporäntan har därmed höjts med omkring en och en halv procentenhet
ifrån sommarens nivå på 6,92 procent. Omläggningen av penningpolitiken

51

syftar till att tidigt motverka de inflationsimpulser som kan uppstå genom
ett högt kapacitetsutnyttjande och en svag krona. Ytterligare ett skäl till
den stramare penningpolitiken är viljan att öka förtroendet för inflations-
målet och på så sätt motverka stigande inflationsförväntningar

Den internationella börsutvecklingen har varit svag från årsskiftet
1993/94 fram till slutet av mars i år. Detta beror till stor del på obliga-
tionsränteuppgången under första halvåret 1994. Sedan dess har börserna
i New York och London noterat en mer positiv kursutveckling medan
övriga europeiska börser haft en fortsatt svag kursutveckling. Tokyobör-
sen har fallit med nära 25 % sedan halvårsskiftet vilket delvis kan
förklaras av effekter efter jordbävningen i Kobe. Även Stockholmsbörsen
har utvecklats tämligen svagt med en uppgång på knappt 10 % sedan in-
ledningen av 1994. Jämfört med andra europeiska börser har ändå
kursutvecklingen på Stockholmsbörsen, speciellt sedan halvårsskiftet, varit
relativt god. Detta kan delvis bero på det stora utländska intresset för
svenska aktier. Under 1994 var de utländska nettoköpen av svenska aktier
ca 48 miljarder kr vilket motsvarar ca 5 % av börsvärdet. Statistiken för
slutet av 1994 och början av 1995 tyder dock på att intresset för svenska
aktier minskat och att det skett en viss försäljning. Därmed är det osäkert
om utländska investerares köp av svenska aktier kommer att bidra till en
positiv kursutveckling på Stockholmsbörsen under 1995.

Bankernas utveckling förefaller allt mer stabil. Under 1994 sjönk
kreditförlusterna i samtliga större bankkoncemer. Det sammanlagda
rörelseresultatet för de fem största bankkoncemerna steg från att ha varit
-14,5 miljarder kr 1993 till 12 miljarder kr 1994. Kapitalsituationen har
förbättrats och relationen mellan det egna kapitalet och utlåningen är hög
för samtliga storbanker Dock har resultatet exklusive kreditförluster
försämrats något under 1994. Detta beror delvis på ränteuppgången och
en fortsatt svag utlåning men det är också en följd av ökad konkurrens
och ett sjunkande räntegap inom banksektorn.

Efter de stora kreditförlusterna under bankkrisen har bankernas rutiner
för kreditgivning blivit stramare. Detta har föranlett oro för att utbudet av
krediter har begränsats på ett sätt som hämmar tillväxten, framför allt i
de små och medelstora företagen. Finansinspektionen har med anledning
av detta särskilt analyserat bankernas utlåning. Analysen tyder på att
konkurrensen om företagskreditema har ökat och att det inte förefaller
finnas ett bristande utbud av krediter till företagen. Utlåningen till små
företag begränsas dock genom att insatsen av eget kapital, och därmed
soliditeten, är låg i dessa.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

52

12. Medelfristiga scenarier

12.1 Inledning, förutsättningar och sammanfattning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Obalanserna i den svenska ekonomin är så pass omfattande att de inte
förutses försvinna i det korta perspektivet fram t.o.m. 1996. Detta medför
att den ekonomiska politiken måste baseras på en analys över en längre
tidsperiod.

Analyser på medellång sikt är självfallet förknippade med betydande
osäkerheter Av detta skäl presenteras nedan tre olika utvecklingsbanor
med varierande tillväxt och arbetslöshetsutveckling fram t.o.m. sekel-
skiftet.

Den makroekonomiska utvecklingen har bestämts med hjälp av ekono-
metriska modeller. De finns närmare beskrivna bl.a. i bilaga 1, Metoder,
modeller och beräkningar, till Långtidsutredningarna 1992 och 1995.

Politiska förutsättningar

Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik som beslutats av riksdagen
samt de åtgärder som föreslås i föreliggande kompletteringsproposition.
För perioden 1997-2000 finns inga beslut vad gäller arbetsmarknads-
politikens omfattning. I de olika scenarierna antas att åtgärdsvolymerna
minskas något snabbare än den öppna arbetslösheten. I övrigt förutsätts
alla regler som styr inkomsterna och utgifterna vara oförändrade fram till
år 2000. Som exempel kan nämnas att barnbidragen hålls nominellt
konstanta efter den beslutade sänkningen för år 1996. Denna ansats
medför att utgifterna sjunker som andel av BNP även efter det att de
flesta budgetförstärkningarna fått fullt genomslag år 1998. Vidare antas
att volym- och prisutveckling för offentlig konsumtion begränsas av den
offentliga sektorns svaga finansiella situation. I mer förenklade modellbe-
skrivningar som utförs av bl.a. IMF och OECD antas ofta att trans-
fereringsutgiftema ökar i takt med den trendmässiga BNP-tillväxten,
vilket således innebär ett implicit antagande om framtida regeländringar
och genererar en större utgiftsökning än den ansats som används i
kalkylerna nedan.

Internationella förutsättningar

Den internationella utvecklingen, som är densamma i de tre scenarierna,
präglas av att de stora industriländerna befinner sig olika konjunkturfaser
Därmed ger de aggregerade tillväxttalen ett förhållandevis jämt kon-
junkturförlopp för världsekonomin. Den årliga BNP-tillväxten i OECD-
området 1995-2000 beräknas till ca 2 3/4 % , se tabell 12.1.

53

Löner och priser

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Arbetsmarknaden förutsätts fungera olika och jämviktsarbetslösheten antas
skilja sig åt mellan de olika alternativen. Detta illustreras bl.a. genom att
löneutvecklingen och inflationen inte skiljer sig nämnvärt, trots betydande
skillnader i tillväxt och arbetslöshet.

Vid utformningen av flera alternativa utvecklingsbanor för svensk
ekonomi krävs också vissa antaganden som dock skiljer sig mellan de
olika scenarierna.

Den svenska kronan stärks och realräntorna stabiliseras

I kapitel F2 diskuteras bl.a. växelkursens bestämningsfaktorer. En slutsats
är att kronan, utifrån en fundamental analys, torde vara undervärderad. De
tre olika scenarierna skiljer sig bl.a. avseende ekonomins flexibilitet samt
avseende förtroendet för svensk ekonomi. Därmed uppkommer skillnader
bl.a. i de offentliga finansernas utveckling. Tillsammans bedöms detta
medföra att utvecklingen av växelkursen, de reala och de nominella
räntorna blir olika i de olika scenarierna, se tabell 12.1.

Tabell 12.1 Förutsättningar

Procent

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

BNP OECD (16)1

3,0

2,9

2,7

2,6

2,8

2,8

2,8

KPI OECD (16)'

2,3

2,6

2,9

3,2

3,1

3,1

3,1

Marknadstillväxt OECD (14)'

10,5

8,2

7,1

6,7

6,5

6,5

6,5

T\sk ränta, 5-års statsobl.

6,2

6,9

7,1

7,3

7,0

7,0

6,8

Medelhög tillväxt

Svensk ränta, 5-års statsobl.

9,1

10,6

10,0

9,0

8,5

8,0

8,0

ECU-index, årssnitt

123,8

128,8

125,0

121,0

118,0

116,0

114,0

Låg tillväxt

Svensk ränta, 5-års statsobl.

9,1

10,6

10,5

9,5

9,0

8,5

8,5

ECU-index, årssnitt

123,8

128,8

126,0

122,8

120,5

119,3

118,0

Hög tillväxt

Svensk ränta, 5-års statsobl.

9,1

10,6

9,5

8,5

8,0

7,5

7,5

ECU-index, årssnitt

123,8

128,8

124,0

119,3

115,5

112,8

110,0

1 Årlig procentuell förändring.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

BNP-gap, jämviktsarbetslöshet och potentiell tillväxt

En central faktor för kalkylerna är hur den produktionsnivå som är
förenlig med ett normalt kapacitetsutnyttjande, vilket bl.a. innebär
konstanta pris- och löneökningar, förhåller sig till den faktiska pro-
duktionsnivån. Som diskuteras närmare i kapitel Fl bedöms detta s.k.

54

BNP-gap ha uppgått till ca 3,5 % år 1994 vid rimliga antaganden om bl.a. Prop. 1994/95:150
jämviktsarbetslöshetens storlek. Alternativa antaganden i bl.a. detta Bilaga 1.1
avseende resulterar i olika storlek på BNP-gapet.

Tillväxtmöjligheterna vid konstant resursutnyttjande, den s.k. under-
liggande tillväxten, avgörs av befolknings- och produktivitetsutvecklingen.
Den sistnämnda faktorn beror i sin tur bl.a. på teknisk utveckling,
utbildningsnivå i landet, de regelsystem som råder samt på förändringar
i produktionens kapitalintensitet.

I slutet av 1980- och i början av 1990-talen genomfördes flera genom-
gripande strukturella reformer i syfte att förbättra ekonomins långsiktiga
funktionsförmåga. Som exempel kan nämnas skattereformen, förändringar
inom sjukförsäkringen, pensionsreformen samt EES-avtalet och EU-
medlemskapet. När ekonomin nu åter växer bör detta komma att
manifesteras i högre underliggande tillväxt jämfört med ett läge utan
dessa reformer Det råder emellertid stor osäkerhet vad gäller effekternas
omfattning. Därtill finns osäkerhet om bl.a. jämviktsarbetslöshetens och
därmed också BNP-gapets storlek. Denna osäkerhet avspeglas genom
olika antaganden om tillväxt och arbetslöshetsutveckling i de tre
scenarierna. I samtliga scenarier antas att ett normalt kapacitetsutnyttjande
råder från 1998 samt att BNP-gapet sluts successivt från 1994 t.o.m.
1998. Beräkningarna inkluderar således inte något explicit konjunktur-
mönster.

Sammantaget innebär dessa förutsättningar att det är svårt att jämföra
kalkylerna nedan med andra beräkningar av den ekonomiska utvecklingen
på medellång sikt som inte explicit anger antaganden om BNP-gapets
storlek och om jämviktsarbetslösheten. Det är också svårt att jämföra
scenarierna nedan med kalkyler som lägger in ett markant konjunkturför-
lopp.

I kalkylen med medelhög tillväxt antas BNP öka med 2,2 % per år.
BNP-gapet har bedömts till ca 3,5 % år 1994. Detta innebär, givet att
gapet skall slutas, att den underliggande tillväxten är 1,7 % per år.

I alternativen med låg respektive hög tillväxt antas att de nuvarande och
framtida skillnaderna i arbetsmarknadens funktionssätt kan översättas till
att BNP-gapet år 1994 uppgick till 2 respektive 4,5 %. Den underliggande
tillväxten har antagits vara 1,5 respektive 1,9 %. Sammantaget medför
detta att den genomsnittliga tillväxten i dessa två sidoaltemativ uppgår till
1,7 respektive 2,7 %.

Som jämförelse med antagandena vad gäller den underliggande
tillväxten kan nämnas att BNP steg med i genomsnitt drygt 2,6 % per år
under perioden 1950 till 1994 och med drygt 1,4 % i genomsnitt per år
under perioden 1977 till 1994.

Sammanfattning av kalkylerna

I scenariet med medelhög tillväxt, i vilket BNP växer med 2,2 % per år,
antas att förtroendet för den svenska ekonomin gradvis förstärks,
samtidigt som arbetsmarknadens funktionssätt tillåter att sysselsättningen

13 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

55

ökar utan att inflationen tilltar. Den öppna jämviktsarbetslösheten antas Prop. 1994/95:150
uppgå till drygt 5 1/2 % och tillgången på arbetskraft stiger relativt Bilaga 1.1
befolkningen. Den offentliga sektorns finansiella sparande förstärks till ett
överskott om 1 % av BNP år 2000, och statsskulden som andel av BNP
maximeras år 1996, för att därefter sjunka. Den privata sektorn minskar
sitt finansiella sparande. Detta tar sig uttryck i en stigande privat
konsumtion, trots en relativt blygsam inkomstutveckling, samt i att
produktionskapaciteten i näringslivet byggs ut.

Tabell 12.2 Försörjningsbalans 1996-2000

Genomsnittlig årlig procentuell förändring

medel

låg

hög

BNP

2,2

1,7

2,7

Import

6,5

5,3

7,2

Privat konsumtion

1,9

1,3

2,5

Offentlig konsumtion

-0,6

-0,6

-0,6

Bruttoinvesteringar

6,1

4,4

7,5

Lagerinvesteringar1

0,1

-0,1

0,2

Export

5,9

5,7

6,2

Inhemsk användning

2,1

1,2

2,8

Nyckeltal

Timlön

4,5

4,5

4,5

KPI

2,8

2,9

2,7

NPI

2,3

2,4

2,2

Öppen arbetstlöshet, nivå 20002

5,6

6,5

4,8

Total arbetslöshet, nivå 20002

9,4

11,0

7,8

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

2 I procent av arbetskraften.

Källa: Finansdepartementet.

I alternativet med låg tillväxt, BNP stiger med 1,7 % per år mellan
1995 till 2000, illustreras ett scenario där tillväxten hålls tillbaka bl.a. av
att jämviktsarbetslösheten är högre, att arbetsutbudet inte stiger särskilt
mycket och att den underliggande tillväxten är relativt sett lägre. De
offentliga finanserna förbättras långsammare; det offentliga finansiella
sparandet motsvarar -2 % av BNP år 2000 och statsskuldkvoten fortsätter
att öka fram till och med år 1997. Tillsammans medför detta ett svagare
förtroende och ökad osäkerhet vad gäller den svenska ekonomin.
Återhämtningen blir därför långsam, vilket bidrar till en förhållandevis
stor utslagning av arbetskraft.

I alternativet med hög tillväxt stiger BNP med 2,7 % per år. En väl
fungerande arbetsmarknad med relativt sett låg jämviktsarbetslöshet, hög
potentiell produktionsförmåga och en påtaglig förstärkning av förtroendet
för den svenska ekonomin leder till hög tillväxt med bibehållen
prisstabilitet. Arbetslösheten reduceras markant, vilket bl.a. medför att
utslagningen av arbetskraft begränsas. De offentliga finanserna förstärks
därför snabbt. Sparandeöverskottet i den offentliga sektorn uppgår år 2000

56

till knappt 3 % av BNP, medan statsskulden i detta scenario maximeras Prop. 1994/95:150
redan år 1995.                                                         Bilaga 1.1

I den preliminära nationalbudgetens medelfristiga kalkyler uppgick det
offentliga sparandet år 1998 till -2,4 % av BNP. Motsvarande siffra i
dessa kalkyler är -0,9 %. Förbättringen mellan dessa beräkningstillfällen
är hänförlig till dels nationalräkenskapernas utfall för 1994, dels de högre
skatteintäkter som prognosticeras för innevarande och nästa år. I motsatt
riktning verkar den sänkning av matmomsen som skall genomföras fr.o.m.
1996, och som år 1998 innebär en försvagning med ca 9 miljarder kr,
jämfört med januarikalkylerna.

Diagram 12.1 Öppen arbetslöshet och personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Anm.: I procent av arbetskraften.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

12.2 Medelhög tillväxt

Detta scenario kännetecknas av att förtroendet för den svenska ekonomin
successivt förstärks. Arbetsmarknadens funktionsförmåga medger en
betydande sänkning av arbetslösheten, utan att inflationsdrivande
flaskhalsar uppstår.

Sveriges exportmarknad för bearbetade varor bedöms växa med drygt

6,5 % inom OECD-området under perioden 1995-2000. Efterfrågan från
Fjärran Östern väntas växa ännu snabbare. Konkurrenskraften försämras
gradvis, vilket beror på att kronan apprecierar och att lönekostnaderna i
den konkurrensutsatta sektorn antas stiga något snabbare i Sverige än

57

utomlands. Försämringen sker emellertid utifrån ett mycket starkt
konkurrensläge, vilket illustreras av att bytesbalansen uppvisar överskott
under hela kalkylperioden. Exporttillväxten antas bli fortsatt stark och
marknadsandelarna att stiga fram t.o.m. 1998 för att först därefter falla
tillbaka något.

Bruttoinvesteringarnas utveckling styrs främst av förväntad avkastning
i förhållande till utkomsten av alternativa placeringar, dvs. finansiella
placeringar och reala investeringar utomlands. Detta innebär att investe-
ringtillväxten är beroende av näringslivets förtroende för svensk ekonomi
och den samlade efterfrågan i landet.

Lönsamheten försvagas något men förblir hög och produktionen i
näringslivet stiger med i genomsnitt knappt 3 % per år. Företagens finan-
siella sparande är högt i utgångsläget, vilket medger en betydande grad
av egenfinansiering av investeringarna och därmed minskad känslighet för
marknadsrealräntor Kapacitetsutnyttjandet är högt i delar av näringslivet.
Dessa gynnsamma förutsättningar medför att investeringarna stiger snabbt.
Den samlade produktionskapaciteten byggs ut, vilket i sin tur innebär att
tillväxten kan realiseras utan att inflationen stiger.

Hushållens realt disponibla inkomster är i stort sett oförändrade mellan
1993 och 1997. Detta är delvis en konsekvens av de budgetkonsoliderande
åtgärder som vidtas under perioden, vilka innebär såväl höjda skatter som
realt sett lägre inkomstöverföringar Under scenariernas två sista år, 1999
och 2000, tillämpas 1998 års regelsystem, vilket bl.a. innebär att den s.k.
värnskatten inte längre tas ut. Detta medför att inkomsterna stiger med
knappt 2 % per år 1998-2000. Mellan 1995 och 2000 stiger hushållens
inkomster med i genomsnitt 1,4 % per år. Den privata konsumtionen, som
föll kraftigt 1992 och 1993, beräknas nå upp över 1991 års nivå först år
1998. Konsumtionen stiger med i genomsnitt knappt 2 % per år under
perioden 1995-2000. Hushållens nettosparande i förhållande till in-
komsterna minskar från knappt 7 % år 1995 till drygt 4 % år 2000. Det
finansiella sparandet förblir dock högre.

Utgifterna för offentlig konsumtion som andel av BNP förutsätts falla
under hela perioden fram till år 2000. Detta är en konsekvens av dels den
ekonomiska politiken och kommunernas begränsade ekonomiska
möjligheter, dels en strikt tolkning av de system som antas råda för åren
1999-2000. Den offentliga konsumtionen, i såväl volym som pris, antas
utvecklas på ungefär samma sätt i de tre olika alternativen.

Importen bestäms främst av den samlade efterfrågan i ekonomin,
förhållandet mellan priserna på inhemskt och utländskt producerade varor
samt av kapacitetsutnyttjandet. Därtill kommer en tilltagande
specialisering i världshandeln. Den importvägda efterfrågan, dvs. en
sammanvägning av de olika efterfrågekomponenterna med avseende på
deras genomsnittliga importinnehåll, stiger med i genomsnitt ca 4,5 % per
år. Relativpriset mellan hemmaproducerade och importerade varor stiger,
men från en låg nivå. Importen av bearbetade varor, vilka år 1994
utgjorde två tredjedelar av den samlade importvolymen, beräknas stiga
med i genomsnitt knappt 7 % per år mellan 1995 och 2000. Importen av
övriga varor och tjänster antas utvecklas något långsammare.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

58

Sammantaget ger utrikeshandeln ett positivt men avtagande bidrag till
tillväxten t.o.m. år 1998. Därefter är bidraget svagt negativt. Exportnettot
som andel av BNP når emellertid sitt maximum år 1996-1997, men
uppgår ändå till knappt 6 % år 2000.

Det privata finansiella sparandet sjunker snabbt från de mycket höga
nivåer som råder i utgångsläget. Är 2000 beräknas det privata finansiella
sparandet motsvara 2 1/2 % av BNP. Såväl hushållens som företagens
finansiella sparande sjunker. Delvis är neddragningen av hushållens
sparande ett uttryck för ökat förtroende och därmed minskat behov av
sparande för framtiden, delvis är det en följd av att hushållssektoms
skuldkonsolidering nu bedöms vara i stort sett avslutad. Hushållens
finansiella sparande uppgår dock till drygt 5 % av den disponibla
inkomsten i slutet av perioden. Företagens finansiella sparande sjunker,
framför allt som en effekt av de ökande investeringarna. Under perioden
fram till år 2000 ökar de totala investeringarna som andel av BNP med
drygt 3 procentenheter Företagens investeringar står för hela den
ökningen.

Diagram 12.2 Bruttosparande och investeringar 1970-2000

Medelhög tillväxt

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Bruttosparandet i ekonomin utgörs av summan av investeringar och
bytesbalansen. Under perioden ökar bruttosparandet genom ökade in-
vesteringar Bytesbalansens saldo motsvarar nettot av affärerna med
utlandet, och utgör därmed tillsammans med värdeförändringar defini-
tionsmässigt förändringen av skulden mot utlandet. Under de närmaste
åren väntas överskottet i bytesbalansen stiga till mycket höga nivåer,

59

varför även nettoskulden mot utlandet faller och ränteutgifterna minskar Prop. 1994/95:150
något. År 2000 uppgår bytesbalansens överskott till 3,2 % av BNP. Bilaga 1.1

läbell 12.3 Arbetsmarknad

1000-tals personer

1995

Förändring till 2000

medel

låg

hög

Reguljärt sysselsatta

3 941

231

121

338

Arbetslösa

301

-55

-20

-89

Konjunkturberoende åtgärder

222

-50

-22

-85

Utbud

4 322

167

96

220

Underliggande utbud

4 465

126

78

164

Källa: Finansdepartementet.

Arbetsmarknaden antas i detta scenario fungera på ett sådant sätt att
summan av de öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till arbetskraften, dvs.
andelen som står utan reguljär sysselsättning, minskar från drygt 12 %
1995 till ca 9,5 % år 2000 utan att det uppstår inflationsdrivande
löneökningar.

Diagram 12.3 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i förhållande till
befolkningen 16-64 år

Medelhög tillväxt

Anm.: Det skuggade området utgörs av summan av öppet arbetslösa och personer i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till befolkningen 16-64
år.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

60

Såväl sysselsättningen som arbetsutbudet stiger, men i inget fall uppnås Prop. 1994/95:150
de nivåer som rådde under senare delen av 1980-talet. Detta är delvis en Bilaga 1.1
konsekvens av att en större andel av befolkningen befinner sig i ut-
bildning. Den reguljära sysselsättningen beräknas stiga med ca 230 000
personer från år 1995 till år 2000. Arbetskraften ökar i sin tur med ca
170 000 personer, se tabell 12.3.

Lönerna ökar successivt snabbare under perioden. År 2000 antas de
stiga med i genomsnitt 5 %. Lönerna i näringslivet utvecklas något
snabbare än inom den offentliga sektorn. Dels beror detta på att arbets-
kraftsefterfrågan ökar i näringslivet, till skillnad från i den offentliga
sektorn, dels på att statens och kommunernas finansiella utrymme är
starkt begränsat. Inflationen är stabil under hela perioden. Arbetskraftkost-
naderna per producerad enhet stiger emellertid snabbare än priserna, vilket
innebär att lönsamheten försvagas. Trots detta beräknas vinstnivåerna,
beräknade som bruttoöverskott i förhållande till förädlingsvärde, år 2000
ligga över genomsnittet för 1970- och 1980-talen.

Underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgick 1995 till
146 miljarder kr, vilket motsvarar 9 % i relation till BNP. Underskottet
beräknas vända till ett överskott på 14 mdr kr år 2000. Omslaget i
förhållande till BNP uppgår till 10 procentenheter

Diagram 12.4 Ibtalt sparande 1970-2000

Medelhög tillväxt

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Förbättringen i det finansiella sparandet beror till största delen på sänkt
utgiftskvot. Utgiftskvoten, dvs. utgifterna som andel av BNP, faller från
år 1995 till 2000 med knappt 9 procentenheter Minskningen av kvoten

beror på besparingar, den ekonomiska återhämtningen samt övriga förut- Prop. 1994/95:150
sättningar om den ekonomiska politiken. Sänkta utgifter för arbets- Bilaga 1.1
marknadsstöd till följd av lägre arbetslösheten svarar för en procentenhet
av minskningen. Offentliga transfereringar exkl. arbetsmarknadsstöd och
räntor minskar med 4,4 procentenheter Detta är till stor del en effekt av
den förbättring som gradvis sker i den reala delen av ekonomin. De
budgetförstärkande åtgärder som vidtagits innebär att utgiftskvoten år
2000 är närmare tre procentenheter lägre än vad den skulle ha varit vid
oförändrade regler Den offentliga konsumtionen minskar som andel av
BNP med 2,6 procentenheter mellan år 1995 och år 2000. Detta innefattar
såväl de besparingar som görs på den statliga konsumtionen som en
förhållandevis restriktiv utveckling av den kommunala konsumtionen. Den
antagna långsammare löneutvecklingen i den offentliga sektorn påverkar
prisutvecklingen för den offentliga konsumtionen relativt t.ex. den
allmänna prisutvecklingen för BNP.

Tabell 12.4 Den offentliga sektorns finanser

Medelhög tillväxt, löpande priser

Miljarder
kr
1995

Procent av BNP, löpande priser

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

983

60,9

60,1

60,6

61,2

61,4

62,0

61,6

61,7

Skatter och avgifter

824

50,5

50,4

50,8

51,6

51,5

52,2

52,3

52,8

Kapitalinkomster

96

6,9

6,0

5,9

5,5

6,0

5,9

5,5

5,1

Övriga inkomster

62

3,4

3,7

3,8

4,0

3,9

3,9

3,8

3,8

Utgifter

1 129

74,3

70,5

69,6

66,4

65,0

62,9

61,8

61,0

Transfereringar till hushåll

392

26,0

25,9

24,2

22,4

21,7

21,1

20,8

20,7

Övriga transfereringar

133

11,2

7,4

8,2

7,3

7,0

6,6

6,3

6,2

Ränteutgifter

125

6,4

6,9

7,7

7,9

8,3

8,0

7,6

7,2

Konsumtion, investeringar

479

30,8

30,3

29,5

28,7

27,9

27,2

27,1

26,9

Finansiellt sparande

-146

-13,4

-10,4

-9,0

-5,2

-3,5

-0,9

-0,2

0,7

Stat

-164

-16,4

-11,9

-10,1

-6,3

-4,5

-2,1

-1,5

-0,7

Socialförsäkring

21

2,2

1,7

1,3

1,1

1,0

1,0

0,8

0,6

Kommuner

-3

0,8

-0,1

-0,2

0,0

-0,1

0,2

0,5

0,7

Primärt sparande

-117

-14,0

-9,6

-7,2

-2,8

-1,2

1,2

1,9

2,7

Utgifter exkl. räntor och
arbetsmarknadsstöd

921

907

950

955

976

995

1 023

1 057

Procentuell förändring

4,7

-1,5

4,7

0,6

2,1

1,9

2,8

3,3

Olika skuldmätt:

Nettoskuld, offentlig sektor

508

12,8

23,3

31,4

34,5

35,7

34,7

33,4

31,2

Konsoliderad bruttoskuld

1 367

74,7

79,1

84,3

84,8

84,0

81,3

78,7

75,5

Statsskuld

1 462

78,5

84,8

90,1

91,3

90,3

87,7

85,3

82,3

BNP, nivå

1 442

1 517

1 622

1 714

1 804

1 891

1 970

2 052

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepar-
tementet.

62

Den offentliga sektorns utgifter sjunker alltså med knappt 9 procenten- Prop. 1994/95:150
heter av BNP under perioden. Även uttryckt som volymförändring är Bilaga 1.1
minskningen påtaglig, se tabell 12.5. Framför allt är det transfereringarna
till hushåll som bidrar till förändringen under de återstående åren av
decenniet. I kapitel 13 redovisas utvecklingen av de offentliga utgifterna
mer ingående.

Tabell 12.5 Den offentliga sektorns utgifter i 1991 års priser

Medelhög tillväxt

Nivå Årlig procentuell volymförändring

1995

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Summa utgifter

1 013

1,4

1,8

2,4

-2,0

0,0

-1,4

-0,7

-0,3

Transfereringar till hushåll

348

2,5

2,7

-3,0

-4,5

-0,8

-1,0

0,0

0,9

arbetsmarknadsstöd

48

32,0

-3,5

-9,5

-15,6

-4,4

-6,7

0,2

2,6

Övriga transfereringar

118

-3,0

-2,6

16,6

-8,4

-1,5

-4,1

-2,5

-0,9

Ränteutgifter

111

12,3

11,3

16,7

6,0

7,5

-2,6

-3,2

-4,5

Konsumtion

387

-0,6

-1,0

-0,2

-0,8

-1,1

-1,0

0,0

0,0

Investeringar

48

1,6

11,4

5,6

4,7

0,4

1,3

0,2

1,0

Utgifter exkl. räntor

902

0,4

0,8

0,9

-2,9

-1,0

-1,2

-0,3

0,3

Utgifter exkl. räntor och
arbetsmarknadsstöd

854

-1,1

1,1

1,5

-2,2

-0,8

-1,0

-0,3

0,2

Anm.: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion respektive investeringar
Övriga delar deflaterade med KPI.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I dessa kalkyler har vårens uppgörelse på pensionsområdet beaktats så
till vida att överföringarna till Riksgäldskontoret av premiereservdelen av
ÄTP-avgiften genomförs från och med år 1995. Däremot är inga ytter-
ligare överföringar gjorda mellan staten, socialförsäkringssektorn samt
hushållen. Sådana kapitaltransfereringar kan komma att ske till följd av
pensionsberedningens förslag.

Tillväxten som sådan är av stor betydelse för utvecklingen av de
offentliga finanserna. Även tillväxtens sammansättning spelar emellertid
en viss roll. En exportledd tillväxt innebär t.ex. lägre skatteinkomster än
en tillväxt som härrör från den högre beskattade privata konsumtionen.
Under perioden fram till år 2000 stiger löneandelen något medan
vinstandelen minskar i motsvarande utsträckning. Eftersom vinster är
lägre beskattade än löner, innebär en sådan utveckling, allt annat lika, att
den offentliga sektorns skatteinkomster ökar enbart av denna anledning.

63

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Diagraml2.5 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 1970-2000

Medelhög tillväxt

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inkomsterna i relation till BNP ökar med en procentenhet från år 1995
till år 2000. Ökningen står således för en mindre del av förbättringen i
den offentliga sektorns finanser. Skattekvoten ökar något mer, med två
procentenheter, än de totala inkomsterna. De beslutade skattehöjningarna
motsvarar emellertid inkomstökningar om 3,6 procentenheter av BNP år
2000, jämfört med oförändrade regler Under en period med tillväxt och
sjunkande arbetslöshet faller skattekvoten, allt annat lika. De arbetslösa
flyttas in i produktionen och bidrar därmed till BNP-ökningen. Denna
förändring är större än förändringen i skatteintäkter när redan beskattade
bidrag övergår i lön, dvs. skattekvoten sjunker.

Statsskuldkvoten är lägre år 2000 än år 1994 till följd av de överskott
som uppstår de två sista åren i kalkylen. Ränteutgifterna i relation till
BNP faller med 0,5 procentenheter under perioden. Vidare antas det
allmänna ränteläget att sjunka jämfört med dagsläget. En förändring av
marknadsräntorna slår emellertid inte direkt igenom på statens finanser
beroende på att skulden är finansierad genom såväl kort- som långfristig
upplåning. Det dröjer mer än tre år innan halva skulden är omsatt. En
höjning av marknadsräntorna innebär också ökade kapitalinkomster även
för den offentliga sektorn, framför allt AP-fonden, vars räntebärande
tillgångar år 1995 beräknas uppgå till ca 560 miljarder kr.

I detta scenario med medelhög tillväxt antas kronan appreciera mot ecu-
valutoma med i genomsnitt 2,4 % per år mellan åren 1995 till 2000.
Eftersom närmare en tredjedel av statsskulden är placerad i utländsk
valuta, innebär antagandet om appreciering att valutaskulden sänks, då

64

den varje år värderas till aktuell kronkurs. År 2000 motsvarar den Prop. 1994/95:150
ackumulerade värdeförändringen ca 50 miljarder kr.                     Bilaga 1.1

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld i relation till BNP når
sitt maximum år 1996 och reduceras till knappt 76 % år 2000. Med detta
mått avses den offentliga sektorns bruttoskuld minskat med skulder och
fordringar inom sektorn, i huvudsak AP-fondens innehav av stats- och
kommunpapper. Enligt konvergenskriterierna för deltagande i den
monetära unionen inom EU får denna kvot uppgå till högst 60 %.

Som framgår av tabell 12.4 stabiliseras statsskulden som andel av BNP
år 1996, varefter kvoten sjunker. Som nämnts ovan förutsätter kalkylerna
att BNP-gapet reduceras successivt fram t.o.m.år 1998. Om man i stället
lägger in antaganden om en explicit konjunkturcykel, kan resultatet bli att
skuldkvoten stiger under vissa delperioder Resultatet på lång sikt är dock
beroende av vilka förutsättningar som föreligger avseende långsiktig
tillväxt och jämviktsarbetslöshet.

12.3 Låg tillväxt

I detta scenario antas att arbetsmarknaden kännetecknas av bristande
flexibilitet och att förtroendet för den svenska ekonomin är lågt. Detta
medför bl.a. en svagare krona och ett högre ränteläge.

Den svagare apprecieringen i detta alternativ medför att pressen nedåt
på exportpriserna inte är lika kraftig. Tillsammans resulterar detta i en
likartad utveckling av såväl relativpriserna mot omvärlden som av
exporten jämfört med alternativet med medelhög tillväxt.

Det högre ränteläget, som delvis är ett uttryck för investerarnas större
osäkerhet vad gäller svensk ekonomi, tillsammans med en svagare
efterfrågetillväxt medför att de fasta investeringarna stiger långsammare.
Trots detta stiger investeringskvoten, dvs. investeringarnas andel av BNP,
märkbart.

Hushållens inkomstutveckling skiljer sig inte nämnvärt mellan alternati-
ven, vilket delvis beror på att transfereringssystemen är utformade så att
inkomstutvecklingen jämnas ut över konjunkturcykeln. Men den större
osäkerheten beräknas resultera i att hushållen känner ett större behov av
att spara inför framtiden och därmed blir konsumtionsutvecklingen lägre.
Detta kan bl.a. ses som ett uttryck för att hushållen förväntar sig
ytterligare indragningar av framtida inkomster.

Den samlade efterfrågan är lägre jämfört med alternativet med
medelhög tillväxt, vilket medför en svagare importvägd efterfrågan och
importutveckling. Utrikeshandelns bidrag till BNP-tillväxten förblir
positivt under hela perioden t.o.m. år 2000. Exportnettot kulminerar som
andel av BNP först år 1998 och uppgår år 2000 till 7 %.

Arbetsmarknaden kännetecknas i detta alternativ av bristande flexibilitet
genom en förhållandevis hög jämviktsarbetslöshet och mer omfattande
utslagning av arbetskraft. Detta innebär att inflationen tilltar redan efter
en begränsad nedgång i arbetslösheten. Andelen personer utan reguljär
sysselsättning sammanfaller under slutåret med jämviktsnivån på 11 %.

65

Lönerna stiger lika snabbt som i scenariet ovan men produktiviteten
utvecklas något långsammare. Inflationen förblir emellertid måttlig och
konstant, vilket är en konsekvens av att det faktiska resursutnyttjandet
understiger det normala utom under kalkylens två sista år. Lönsamheten
faller gradvis, men nivån år 2000 är trots detta relativt hög sett i ett
historisk perspektiv.

Med en lägre tillväxt sker förbättringarna i den offentliga sektorns
finanser långsammare. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn
är år 2000 fortfarande negativt, och drygt två procentenheter sämre än vid
medelhög tillväxt. Denna skillnad får som ackumulerad effekt att den
konsoliderade bruttoskulden i den offentliga sektorn uppgår till 88 % av
BNP år 2000, eller 12 procentenheter högre än i medelaltemativet. Som
en följd av de omfattande budgetförstärkningarna samt i någon mån som
en följd av minskad arbetslöshet förbättras det offentliga sparandet ändå
motsvarande drygt 7 procentenheter av BNP jämfört med 1995. Stats-
skuldkvoten når sitt maximum år 1997, och sjunker därefter med drygt en
procentenhet till år 2000. Den offentliga nettoskulden ökar varje år. Den
höga skulden medför en bestående hög räntebörda, vilket tenderar att
tränga undan övriga utgifter. Den offentliga sektorns finanser och vissa
nyckeltal i de alternativa tillväxtscenariema redovisas i tabellbilaga till
detta kapitel.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Diagram 12.6 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1970-2000

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

66

Den högre arbetslösheten resulterar i att utgiftskvoten inte sjunker lika
snabbt som i scenariet med medelhög tillväxt. I fasta priser uppgår den
offentliga sektorns direkta utgifter avseende kontantstöd m.m. per
procentenhet arbetslöshet till omkring 8 miljarder.

Bytesbalansens överskott är större än i alternativet med medelhög
tillväxt. Slutåret för dessa kalkyler uppgår överskottet till drygt 4 % av
BNP, vilket är högt jämfört med tidigare år. Denna utveckling kan också
beskrivas som utebliven investeringsaktivitet.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

12.4 Hög tillväxt

Scenariet med hög tillväxt kännetecknas av ett kraftigt stärkt förtroende
för den svenska ekonomin, en framgångsrik arbetsmarknadspolitik, vilket
tar sig uttryck i en väl fungerande arbetsmarknad med relativt sett låg
jämviktsarbetslöshet och begränsad utslagning samt en något snabbare
produktivitetsutveckling än i de andra alternativen.

Exporten bedöms utvecklas i linje med alternativet med medelhög
tillväxt. Den snabbare apprecieringenav växelkursen kompenseras till viss
del av en långsammare ökning av enhetsarbetskostnaden.

De fasta investeringarna stiger snabbt. Hög lönsamhet, kraftig efter-
frågetillväxt och nedgång i realräntorna medverkar till detta. Produktions-
kapaciteten byggs ut kraftigt, vilket såväl bidrar till som möjliggör den
höga tillväxten.

läbell 12.6 Produktion och produktivitet, årsgenomsnitt 1996-2000

Genomsnittlig procentuell förändring i 1991 års priser

medel

låg

hög

Produktion

Näringslivet

2,9

2,4

3,5

Industri

3,9

3,0

5,0

Övrigt näringsliv

2,5

2,1

2,8

Produktivitet

Näringslivet

1,4

1,2

1,6

Industri

2,1

1,8

2,3

Övrigt näringsliv

1,0

0,9

1,1

Källa: Finansdepartementet.

Hushållens inkomstutveckling är i stort sett densamma som i de andra
alternativen. Mer positiva framtidsförväntningar kombinerat med lägre
räntor medför emellertid en större nedgång i hushållens sparande. Den
privata konsumtionen utvecklas därmed relativt snabbt.

Den privata sektorns finansiella sparande minskar bland såväl hushåll
som företag. Hushållens sparande sjunker i takt med det förbättrade
arbetsmarknadsläget och med den gradvisa återhämtningen av de
offentliga finanserna. Företagens finansiella sparande sjunker på grund av

67

den ökade investeringsaktiviteten. I detta alternativ är tillväxten i hög grad
investeringsledd. Investeringarna som andel av BNP uppgår till knappt
19 % år 2000, vilket är en historiskt sett tämligen hög nivå.

Importen stiger kraftigare och utrikeshandelns bidrag till BNP-tillväxten
blir betydligt lägre. Exportnettot som andel av BNP faller från ca 7 %
1996 till ca 4,5 % år 2000.

Lönsamheten sjunker och slutnivån år 2000 ligger på ungefär samma
nivåer som i alternativet med medelhög tillväxt. Ränteläget är emellertid
lägre, varför lönsamheten i alternativet med hög tillväxt framstår som
bättre än i övriga scenarier

De offentliga finanserna förbättras snabbt. Det offentliga finansiella
sparandet år 2000 ligger två procentenheter högre än i alternativet med
medelhög tillväxt, och motsvarar slutåret för kalkylerna knappt 3 % av
BNP. Det kraftigt förbättrade offentliga sparandet i detta scenario leder
till att den offentliga skulden faller snabbare som andel av BNP än vid
medelhög tillväxt. Detta är en utveckling som karakteriseras av flera
samverkande positiva faktorer, vilka ger en "god spiral". Så ger till
exempel den lägre offentliga skulden en högre trovärdighet för den
svenska ekonomin, bland såväl inhemska som internationella aktörer I
detta scenario sjunker räntorna snabbare, vilket ytterligare bidrar till att
sänka skuldkostnaden för den offentliga sektorn, varför skuldkvoten
minskar än mer. Den konsoliderade offentliga bruttoskulden uppgår år
2000 till 66 % av BNP.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Diagram 12.7 Offentliga sektorns brutto- och nettoskuld 1980-2000

Källor: Statistiska centralbyrån, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

68

Förbättringen av det offentliga sparandet, jämfört med alternativet med
medelhög tillväxt, ligger i huvudsak på utgiftssidan. De offentliga
utgifterna sjunker med arbetslösheten och den fallande räntebördan. In-
komsterna i den offentliga sektorn ökar däremot något långsammare som
andel av BNP än i medelalternativet. Skillnaden i arbetslöshet mellan
alternativen påverkar inte den offentliga sektorns skatteinkomster i större
utsträckning, eftersom även arbetslöshetsersättningarna är beskattade.
Ränteinkomsterna är något lägre än vid medelhög tillväxt, eftersom den
gynnsamma utvecklingen av den svenska ekonomin medger en snabbare
sänkning av det allmänna ränteläget.

Överskotten i bytesbalansen blir betydligt lägre i detta alternativ. Det
privata finansiella sparandet minskar snabbare än förbättringen i det
offentliga finansiella sparandet. Exportnettot uppvisar en betydligt svagare
utveckling, vilket främst berorpå att den kraftiga inhemska efterfrågetill-
växten medför en snabb importtillväxt.

Effekten av de olika tillväxtbanoma för den offentliga sektorns
finansiella ställning redovisas i diagram 12.7.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

69

Tabellbilaga till kapitel 12

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Tabell 12.7 Den offentliga sektorns finanser vid låg tillväxt samt nyckeltal
Löpande priser

Miljarder Procent av BNP
kr ----------------

1995

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Offentlig sektor:

Inkomster

983

60,6

61,3

61,9

62,5

62,2

62,3

Skatter och avgifter

825

50,8

51,6

51,6

52,4

52,4

52,9

Kapitalinkomster

96

5,9

5,7

6,2

6,2

5,8

5,5

Övriga inkomster

62

3,8

4,1

4,0

4,0

3,9

3,9

Utgifter

1 129

69,6

67,4

66,9

65,5

64,7

64,1

Transfereringar till hushåll

392

24,2

22,8

22,5

22,1

21,8

21,7

Övriga transfereringar

133

8,2

7,4

7,2

6,8

6,5

6,4

Ränteutgifter

125

7,7

8,1

8,8

8,7

8,5

8,3

Konsumtion, investeringar

479

29,5

29,0

28,5

28,0

27,8

27,7

Finansiellt sparande

-146

-9,0

-6,1

-5,0

-3,0

-2,5

-1,9

- stat

-164

-10,1

-7,2

-5,8

-3,9

-3,5

-2,9

- socialförsäkring

21

1,3

1,1

1,0

1,0

1,0

0,8

- kommuner

-3

-0,2

0,0

-0,3

-0,2

0,0

0,2

Primärt sparande1

-117

-7,2

-3,7

-2,5

-0,5

0,2

1,0

Utgifter exkl. räntor och
arbetsmarknadsstöd

950

957

978

997

1 023

1 055

Procentuell förändring

4,7

0,8

2,1

2,0

2,6

3,2

Olika skuldmått, offentlig sektor:
Nettoskuld

508

31,3

35,8

39,0

40,3

41,3

41,6

Konsoliderad bruttoskuld

1 367

84,3

86,7

88,3

88,3

88,1

87,3

Statsskuld

1 462

90,1

93,2

94,5

94,2

94,1

93,3

BNP, nivå

1 622

1 697

1 769

1 842

1 916

1 994

Nyckeltal2 :

Real disponibelinkomst

784

-2,3

-0,4

1,3

1,0

2,1

1,7

Hushållens sparkvot3

59

6,6

5,8

5,7

5,2

5,8

6,0

Bytesbalans, % av BNP

42

2,6

3,9

3,9

4,2

4,4

4,3

- exportnetto

106

6,5

7,3

7,5

7,6

7,4

7,0

1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteuppgifter.

2 Årlig procentuell förändring 1995 - 2000.

3 Andel av hushållens disponibelinkomst.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepar-
tementet.

70

Tabellbilaga till kapitel 12

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Tabell 12.8 Den offentliga sektorns finanser vid hög tillväxt samt nyckeltal
Löpande priser

Miljarder Procent av BNP

kr ----------------

1995

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Offentlig sektor:

Inkomster

983

60,6

61,6

61,5

61,8

61,3

61,1

Skatter och avgifter

825

50,8

52,0

51,7

52,3

52,3

52,6

Kapitalinkomster

96

5,9

5,5

5,8

5,6

5,2

4,7

Övriga inkomster

62

3,8

4,1

4,0

3,9

3,8

3,8

Utgifter

1 129

69,6

65,7

63,5

61,1

59,7

58,5

Transfereringar till hushåll

392

24,2

22,1

21,1

20,4

20,0

19,8

Övriga transfereringar

133

8,2

7,2

6,8

6,4

6,1

6,0

Ränteutgifter

125

7,7

7,8

8,0

7,4

6,9

6,2

Konsumtion, investeringar

479

29,5

28,6

27,6

26,9

26,7

26,5

Finansiellt sparande

-146

-9,0

-4,1

-2,1

0,7

1,6

2,6

- stat

-164

-10,1

-5,4

-3,2

-0,6

0,2

1,2

- socialförsäkring

21

1,3

1,1

1,0

0,9

0,7

0,5

- kommuner

-3

-0,2

0,2

0,2

0,4

0,7

0,9

Primärt sparande1

-117

-7,2

-1,8

0,1

2,5

3,3

4,1

Utgifter exkl. räntor och

arbetsmarknadsstöd

950

954

972

991

1 017

1 050

Procentuell förändring

4,7

0,4

1,9

2,0

2,7

3,2

Olika skuldmått, offentlig sektor:

Nettoskuld

508

31,3

32,9

32,6

29,8

26,7

22,7

Konsoliderad bruttoskuld

1 367

84,3

83,0

80,4

75,8

71,3

66,1

Statsskuld

1 462

90,1

89,6

87,1

82,8

78,8

74,1

BNP, nivå

1 622

1 725

1 823

1 916

2 000

2 087

Nyckeltal2:

Real disponibelinkomst

784

-2,3

0,4

1,9

1,7

2,4

1,5

Hushållens sparkvot3

59

6,6

5,3

4,2

3,3

3,3

2,3

Bytesbalans, % av BNP

42

2,6

3,5

2,7

2,4

2,0

1,5

- exportnetto

106

6,5

6,8

6,3

5,9

5,2

4,6

1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteuppgifter

2 Årlig procentuell förändring 1995 - 2000.

3 Andel av hushållens disponibelinkomst.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepar-
tementet.

14 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

71

13. De offentliga utgifterna

13.1 Inledning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

De senaste årens statsfinansiella kris har alltmer fokuserats mot de
offentliga utgifternas utveckling. Utrymmet för ytterligare skattehöjningar
är starkt begränsat då skatteuttaget inte kan höjas utan att det samtidigt
får negativa återverkningar på samhällsekonomin. För att de offentliga
finanserna på sikt ska balansera krävs därför en återhållsam utgifts-
utveckling framöver. En lång rad utgiftssystem utvecklas dock i hög grad
med automatik. Andra är beroende av konjunktur- och ränteläget. För att
ett framtida utgiftsutrymme ska kunna preciseras krävs en analys av såväl
utgifternas historiska utveckling som av den utveckling som kan förväntas
givet regelsystemens nuvarande utformning. I kapitel 13.2 ges först en
kortfattad bild av de offentliga utgifternas sammansättning. Därefter
beskrivs utvecklingen under perioden 1970-1994.1 genomgången belyses
olika sätt att mäta utgifterna och därmed sammanhängande mätproblem.
I kapitel 13.3 diskuteras drivkrafterna bakom utvecklingen av de
offentliga utgifterna. Dessutom tecknas utvecklingen fram till år 2000
utifrån det scenario med medelhög tillväxt som presenteras i kapitel 12.

13.2 De offentliga utgifternas utveckling 1970-1994

De offentliga utgifterna beräknas i år uppgå till drygt 1 100 miljarder kr.
Det är betydligt mer än vad t.ex. näringslivet sammantaget betalar ut i
form av löner, utdelningar, skatter och kollektiva avgifter. Räknat per
invånare motsvarar de offentliga utgifterna ungefär 125000 kronor per
person. Ställs utgifterna i relation till BNP uppgår de till omkring 70 %,
vilket är en väsentligt högre nivå än i andra jämförbara länder.

Staten, kommunerna och landstingen betalar totalt ut närmare
500 miljarder kronor om året (1995) i ersättning till anställda och
betalningar för inköpta varor och tjänster. Detta är ersättningar för gjorda
produktionsinsatser och motsvarar det som i nationalräkenskaperna
benämns offentlig konsumtion och investeringar

Därtill kommer drygt 600 miljarder kr i olika transfereringar Detta är
betalningar som inte är kopplade till någon direkt motprestation från
betalningsmottagarens sida. En transferering förbrukar - i motsats till vad
som gäller konsumtion och investeringar - inga reala resurser i ekonomin
som helhet. Transfereringen utgör en överföring av resurser från en del
av samhället till en annan.

Närmare 400 miljarder kronor av dessa transfereringar riktar sig direkt
till hushållen. En stor del av dessa utbetalningar ombesörjs av socialför-
säkringssystemen: sjukförsäkringen, pensionssystemet, arbetslöshets-
försäkringen osv. Andra transfereringar räknas som bidrag, t.ex. barn-
bidragen, studiebidragen och socialbidragen.

Även företagssektorn erhåller transfereringar från offentlig sektor, t.ex.
subventioner av olika slag. Totalt sett uppgår dessa överföringar till

72

omkring 100 miljarder kronor Till detta kommer ränteutgifter av ungefär
samma omfattning. Staten betalar också ut pengar till omvärlden.
Utgifterna för u-landsbistånd och medlemsavgifter till EU uppgår till
drygt 30 miljarder kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Olika måttstockar

De offentliga utgifternas nivå och utveckling kan beskrivas på ett antal
olika sätt. Ett sätt är att redovisa storleken uttryckt i kronor En annan
möjlighet, som ofta används, är att sätta utgifterna i relation till BNP.
Förändringar i denna kvot är liktydigt med att utgifterna utvecklas
annorlunda än BNP.

En stigande utgiftskvot innebär att skatterna måste öka relativt BNP för
att inte de offentliga finanserna ska försvagas. Detta kan ske antingen
genom att nya skatter införs eller att befintliga skattesatser höjs. Utgifts-
kvoten ger således inte bara ett mått på utgifternas relativa omfattning och
utveckling utan också en antydan om hur stor andel av det sammanlagda
produktionsresultat som måste tillföras den offentliga sektorn för att dessa
överföringar ska kunna finansieras.

I diagram 13.1 framgår hur de offentliga utgifterna utvecklats relativt
BNP under perioden 1970-1994. Utgiftskvoten har ökat från 44 % till
drygt 70 %. Det är framförallt transfereringarna som bidragit till denna
uppgång.

Diagram 13.1 Den offentliga sektorns utgifter

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

73

Det finns naturligtvis också ett intresse av att belysa hur utgifterna
utvecklas i kronor En komplikation som då tillkommer är förekomsten
av prisförändringar Att de offentliga utgifterna ökat från 75 miljarder kr
1970 till drygt 1 100 miljarder kr 1995 beror endast delvis på ökade
offentliga åtaganden. Den främsta förklaringen är istället att priserna idag
är väsentligt mycket högre än för 25 år sedan.

För att ge en mer rättvisande bild av utgifternas utveckling över tiden
brukar därför en korrigering göras för penningvärdets förändring. Ett
problem i detta sammanhang är att det inte föreligger något självklart
prismått som kan användas att korrigera de offentliga utgifterna med.
Nationalräkenskapssystemet innehåller visserligen specifika prisindexar
för offentlig konsumtion och offentliga investeringar, men däremot inte
för transfereringarna.

Ett sätt att komma runt detta problem är att priskorrigera samtliga
offentliga utgifter med prisutvecklingen för totalproduktionen i ekonomin,
dvs. BNP-deflatom. En fördel med att använda just detta prismått är att
det förbättrar möjligheterna till jämförelser mellan den framräknade
volymutvecklingen och utvecklingen av den s.k. utgiftskvoten. Om den
framräknade utgiftsvolymen utvecklas på samma sätt som BNP i fasta
priser är detta liktydigt med en konstant utgiftskvot. Detta behöver
däremot inte vara fallet om ett annat prismått används.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Diagram 13.2 Den offentliga sektorns utgifter

Real utveckling

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

74

I diagram 13.2 åskådliggörs de offentliga utgifternas utveckling då Prop. 1994/95:150
dessa justerats med BNP-deflatorns utveckling. Det framgår att trans- Bilaga 1.1
fereringarna vuxit kraftigt under perioden. Den offentliga sektorns
resursförbrukning har däremot ökat ganska lite sedan 1980-talets början.

Olika mätproblem

De offentliga utgifternas nivå påverkas naturligtvis i hög grad av vilken
avvägning som görs mellan å ena sidan att tillhandahålla avgiftsfria
tjänster, subventioner och inkomstutjämning och å andra sidan
skattetrycket. Ju större vikt som läggs på det förra desto större tenderar
de offentliga utgifterna att bli. Utgifternas nivå påverkas emellertid också
av skattesystemets utformning och det sätt på vilket resursöverföringarna
sker. Förändringar i skatte- och bidragssystem kan resultera i både högre
och lägre utgifter utan att för den skull nivån på de offentliga åtagandena
har ändrats.

Ett exempel på detta är införandet av inkomstskatt för en rad sociala
förmåner som t.ex. sjukpenning och arbetslöshetsunderstöd 1974. Detta
ledde till ökade offentliga utgifter i och med att nivåerna i ersättnings-
systemen samtidigt höjdes för att kompensera förmånstagama för
beskattningen.

Ett exempel som går i motsatt riktning är införandet av momsavdrag för
offentliga myndigheter i samband med skattereformen 1990/91. Denna
åtgärd resulterade i minskade skatteinkomster, men också i minskade
utgifter för offentlig konsumtion och offentliga investeringar Rundgången
blev visserligen mindre, men i sak innebar inte möjligheterna till
momsavlyft någon förändring av den offentliga sektorns resursför-
brukning.

Vid sidan av regeländringar kan också förskjutningar i utgifternas
sammansättning registreras som förändringar i utgiftsnivå och utgiftskvot.
Ett exempel på detta är ÅTP- och avtalspensionernas växande andel av de
sammantagna pensionsutbetalningarna. Eftersom den i realiteten skattefria
folkpensionens andel därmed minskat har skatteandelen vuxit. Detta
innebär att det faktiska stödet till pensionärerna inte vuxit i samma
omfattning som summan av de registrerade pensionsutbetalningarna.

75

Regeländringar av teknisk karaktär som påverkat de offentliga ut-
gifternas storiek:

- Slopade skatteavdrag för vård av barn i utbyte mot
höjda barnbidrag (bl.a. i samband med skattereformen
1990/91)

- Införande av inkomstbeskattning för transfereringar,
t.ex. sjukpenning och arbetslöshetsunderstöd (1974)

- Omläggning av beskattningen från direkt till indirekt
beskattning (skattereformen 1990/91)

- Momsavdrag för offentlig sektor (skattereformen
1990/91)

- Införande av sjuklön (1992)

- Medlemsskapet i EU (1995)

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Olika regeländringar, av teknisk karaktär, i kombination med för-
skjutningar i utgifternas sammansättning kan således påverka de offentliga
utgifternas storlek. Detta innebär att ett mått som utgiftskvoten inte ger
en precis bild av hur de offentliga åtagandena utvecklas relativt det totala
resursutrymmet.

I en ESO-rapport (Ds 1994:133) har ett försök gjorts att beräkna en
nettokvot för de offentliga utgifterna. Beräkningen innebär bl.a. att
transfereringarna justerats för de återflöden av skatter som dessa ger
upphov till. Korrigeringar har också gjorts för olika regeländringar som
t.ex. införandet av sjuklön och möjligheterna till momsavlyft för den
offentliga sektorn. De framräknade nettoutgifiema har sedan ställts i
relation till BNP till faktorpris. I diagram 13.3 återspeglas den offentliga
sektorns sammantagna brutto- och nettoutgifter relativt BNP till mark-
nadspris respektive BNP till faktorpris.

Uppgången i nettokvoten är inte fullt lika dramatisk som uppgången i
bruttokvoten. Denna skillnad kan i hög grad återföras till transfere-
ringarnas utveckling. Höjda indirekta skatter, breddad inkomstbeskattning
och kraftigt ökade utbetalningar av ÄTP har resulterat i att den del av
transfereringarna till hushållen som återförs som skatteintäkter till den
offentliga sektorn i det närmaste fördubblats mellan 1970 och 1993. En
annan faktor som också dämpar nettokvotens utveckling är att de
offentliga ränteutgifterna i denna kalkyl har nettoberäknats, dvs. räntein-
komsterna har dragits bort från ränteutgifterna.

76

Diagram 13.3 Den offentliga sektorns brutto- och nettoutgifter

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Även efter att en korrigering gjorts för återförda skatter, regeländringar;
inkomsträntor m.m. framgår att de offentliga utgifterna ökat påtagligt
sedan 1970. Detta innebär att uppgången i utgiftskvoten endast delvis är
ett resultat av ökad rundgång. Nuvarande nivå på de offentliga utgifterna
framstår som hög också vid en internationell jämförelse. Detta gäller
oavsett valet av redovisningsmetod.

I ovan nämnda ESO-rapport har en jämförelse gjorts mellan Sverige
och fem andra länder1. Den tidsperiod som analyserats är 1980-talet, samt
1990 som ett huvudår för jämförelserna. Då bruttoutgifterna ställs i
relation till BNP ligger Sverige i topp bland de undersökta länderna, med
61 % år 1990. Störst är skillnaderna gentemot Storbritannien och
Tyskland (42,6 respektive 46,6 %). Vid en korrigering för olikheterna i
utgifts- och skattesystem reduceras skillnaderna påtagligt. Avvikelsen
gentemot Storbritannien och Tyskland begränsas till 7,7 respektive 3,6
procentenheter Nettoutgiftskvoten i Danmark och Nederländerna kommer
samtidigt upp i nivå med den svenska. Det är dock viktigt att betona att
denna jämförelse avserår 1990. Därefter har utgiftskvoten i Sverige vuxit
betydligt snabbare än i övriga länder.

Danmark, Norge, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland.

77

13.3 Drivkrafter bakom de offentliga utgifternas utveckling. Prop. 1994/95:150
Bilaga 1.1

Den offentliga sektorns utgifter är på flera sätt kopplade till nationalin-
komstens utveckling. Höjda löner i näringslivet tenderar att åtminstone på
sikt leda till höjda löner också i den offentliga sektorn. Ersättningarna i
socialförsäkringssystemen är med automatik kopplade till löneutveck-
lingen. En uppgång i antalet sysselsatta får till följd att utgifternas storlek
tenderar att öka i exempelvis sjuk- och föräldraförsäkringen. En höjd
förvärvsfrekvens innebär på sikt ökade utgifter också för pensionssys-
temet. Transfereringar som U-landsbistånd och EU-bidrag är mer eller
mindre direkt kopplade till den samhällsekonomiska utvecklingen.

En stor del av den offentliga sektorns utgifter tenderar således att
långsiktigt utvecklas på ett likartat sätt som BNP. Detta tenderar att ge en
relativt stabil utgiftskvot. Detta gäller dock endast om det inte sker
förskjutningar i demografi och arbetskraftsdeltagande. En ökad andel pen-
sionärer eller en uppgång i arbetslösheten är två faktorer som kan leda till
påtagliga förändringar i utgiftskvoten.

Det finns emellertid också en rad andra faktorer som kan bidra till att
de offentliga utgifterna utvecklas annorlunda än BNP. Storleken på
offentlig konsumtion och investeringar är i hög grad ett resultat av
avgöranden som görs i riksdag och kommunfullmäktige. Uppräkningen
av basbeloppet, som styr ersättningsnivåerna i bl.a. pensionssystemet, har
t.ex. justerats vid flera tillfallen. Utgiftssystem som är reglerade i lag kan
naturligtvis också ändras genom politiska beslut.

Det finns dessutom lagreglerade utgiftssystem där kopplingen till BNP:s
utveckling är mindre uppenbar eller saknas helt. Exempel på det förra är
barnbidragen och bidragsförskotten som styrs av antalet barn respektive
antalet skilsmässor. Ett annat exempel är räntebidragssystemet där utbetal-
ningarna på kort sikt i hög grad styrs av räntans nivå. Detsamma gäller
den offentliga sektorns räntebetalningar på den egna skulden.

Den historiska utvecklingen

I diagram 13.1 framgick att de senaste decenniernas uppgång i ut-
giftskvoten i huvudsak kan återföras till transfereringarnas snabba tillväxt.
I reala termer har dessa i det närmaste fyrdubblats mellan 1970 och 1994
(diagram 13.2). Övriga utgifter, dvs. offentlig konsumtion och offentliga
investeringar, har däremot utvecklats i ungefär samma takt som BNP.

Transfereringarnas snabba tillväxt under perioden 1970-94 har flera
förklaringar:

- ÄTP-systemets gradvisa mognad i kombination med en kontinuerlig
uppgång i antalet förtidspensionärer har medfört att de sammantagna
pensionsutbetalningar vuxit mer än dubbelt så snabbt som BNP.

78

- De senaste årens kraftiga uppgång i arbetslösheten har inneburit att Prop. 1994/95:150
utgifterna för t.ex. A-kassa och AMU-bidrag vuxit snabbt och därmed Bilaga 1.1
uppnått en historiskt sett stor volym.

- Transfereringarna till hushållen har också vuxit till följd av ett ökat stöd
till barnfamiljerna bl.a. genom införandet och utvidgningen av
föräldrapenningen.

- Kostnaderna för räntebidragssystemet (infördes 1975) har vuxit snabbt.
Dels till följd av en kraftig uppgång i såväl priser och volymer för
bostadsbyggandet i slutet av 1980-talet och dels till följd av nuvarande
höga ränteläge.

- Ett flertal år med omfattande statliga budgetunderskott har resulterat i
en kraftigt ökad statsskuld. I kombination med nuvarande höga
ränteläge har detta medfört en påtaglig uppgång i räntebetalningarna
under perioden.

läbell 13.1 Den offentliga sektorns transfereringar

Procent av BNP

1970

1994

Förändring
1970-1994

Hushåll

11,2

25,9

14,7

Arbetslöshet

0,2

3,8

3,6

Pensioner

6,1

13,6

7,5

Övrigt

4,9

8,5

3,6

Räntebidrag

0,0

2,1

2,1

Ränteutgifter

1,9

6,9

5,0

Övriga
transfereringar

2,4

5,3

2,9

Summa

15,5

40,2

24,7

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Det finns således flera orsaker till de offentliga utgifternas förhållande-
vis snabba utveckling under perioden 1970-1994. Av avgörande betydelse
är dock att ett flertal transfereringssystem under lång tid tillåtits växa i
betydligt snabbare takt än skatteunderlaget. Stödet till barnfamiljerna,
pensionssystemet och räntebidragen är några exempel på detta. De senaste
årens uppgång i arbetslösheten och nuvarande höga ränteläge har bidragit
till att höja utgiftsnivån ytterligare.

79

En förstärkning av budgetprocessen

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Ett viktigt mål för budgetpolitiken är att stabilisera statsskulden som
andel av BNP. För att uppnå detta krävs en återhållsam utgiftsutveckling.
Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är däremot starkt begränsat.

De offentliga utgifterna är lättare att kontrollera genom politiska beslut
än budgetunderskott och skuldutveckling. Eftersom regeringen i den nya
budgetprocessen till riksdagen ska redovisa både totalt utgiftsutrymme och
ramar för de olika utgiftsområdena, är utgiftsutvecklingen det naturliga
operativa målet för budgetpolitiken. I Finansplanen aviseras införandet av
ett tak för de offentliga utgifterna fr.o.m 1997. Den konkreta utform-
ningen av ett sådant tak blir dock föremål för ytterligare utredningar.

En viktig fördel med ett utgiftstak är att budgetpolitiken härigenom ges
en högre grad av förutsägbarhet. Förutsättningarna för en effektiv ram-
budgetering varierar dock mellan olika utgiftsområden. För att en styrning
av utgiftsutvecklingen ska framstå som trovärdig krävs att utgifter som av
olika skäl inte kan eller bör styras istället särbehandlas. Det gäller dels
räntorna för statsskulden och dels utgifter som är ytterst konjunkturkäns-
liga.

Möjligheterna att på förhand fastställa kostnaderna för statsskulden är
av naturliga skäl begränsade. Det förutsätter, vid sidan av en i övrigt
perfekt budgetprognos, en korrekt bedömning av nivån på framtida räntor
och valutakurser Liknande svårigheter föreligger för utgiftsområden där
utgifternas storlek kan variera i betydande grad till följd av den samhälls-
ekonomiska utvecklingen. Exempel på detta är statens utgifter för
arbetsmarknadsstöd.

Utvecklingen 1994-2000

Den beskrivning som här görs av de offentliga utgifternas utveckling fram
t.o.m.år 2000 baseras på scenariet med medelhög tillväxt som presenteras

1 kapitel 12.1 detta scenario förutsätts BNP öka med i genomsnitt 2,3 %
per år under perioden 1994-2000. Den totala arbetslösheten minskar
samtidigt från 13,1 % till 9,4 %.

Denna utveckling innebär att den offentliga sektorns reala utgifter
beräknas bli i stort sett oförändrade mellan 1994 och 20002. Nivån dras
visserligen upp av fortsatt växande räntebetalningar och den tillkommande
avgiften till EU. Därtill kommer att också offentlig konsumtion, offentliga
investeringar och stödet till pensionärer ökar något under perioden. Den
utgiftsökning som dessa faktorer ger upphov till balanseras dock av en
motsvarande nedgång för övriga transfereringar

Att utgifisvolymen minskar i åtskilliga utgiftssystem, inte bara i relativa
termer utan också i absoluta tal, är i vissa fall en naturlig följd av den

2

Med reala utgifter avses liksom tidigare utgifterna i löpande priser deflaterade med BNP-
deflatom.

80

makroekonomiska utvecklingen. Sjunkande arbetslöshet leder automatiskt Prop. 1994/95:150
till att mindre pengar behöver betalas ut i form av t.ex. arbetslöshets- Bilaga 1.1
understöd. Ett fortsatt lågt byggande i kombination med sjunkande räntor
och den pågående successiva avvecklingen av räntebidragen innebär att
kostnaderna för räntebidragssystemet reduceras påtagligt. Även andra
utgiftssystem får vidkännas minskningar till följd av medvetna be-
sparingar Det minskade stödet till barnfamiljerna är ett exempel på detta.

Kombinationen av realt oförändrade utgifter och en genomsnittlig BNP-
tillväxt på 2,3 % leder till att utgiftskvoten sjunker med drygt 9
procentenheter mellan 1994 och 2000. Nedgången är påtaglig för såväl
transfereringarna som den offentliga sektorns egna resursutnyttjande. Den
offentliga sektorns konsumtion och investeringar sjunker från drygt 30 %
av BNP 1994 till 27 % av BNP år 2000. Detta är i nivå med den andel
som rådde i början av 1970-talet.

Trots denna nedgång i den offentliga sektorns egna resursutnyttjande
dröjer sig de sammantagna offentliga utgifterna kvar på en nivå som
överstiger 60 % av BNP. Detta bör betecknas som en hög nivå, inte minst
i ett internationellt perspektiv. Transfereringarna motsvarar år 2000
ungefär 35 % av BNP vilket är en dubbelt så hög nivå som i början av
1970-talet. Till hälften förklaras denna uppgång av ökade pensioner och
arbetsmarknadsstöd till hushållen. En annan starkt bidragande faktor är de
ökade ränteutgifterna.

Diagram 13.4 Offentliga transfereringar

Procent av BNP

Procent av BNP

1970   1974   1978   1982

Pensioner

Arbetslöshetsersättning

1986   1990   1994   1998

Ränteutgifter

Räntebidrag Övrigt

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Betraktas utvecklingen istället i nominella termer ökar de offentliga
utgifterna under denna period med i genomsnitt 2,4 % per år. Om ränteut-

81

giftema samt överföringarna till hushållen i form av arbetsmarknadsstöd Prop. 1994/95:150
exkluderas uppgår ökningstakten till 2,6 %. Att de totala utgifterna Bilaga 1.1
utvecklas något långsammare än detta justerade utgiftsmått förklaras av
sjunkande räntor och arbetslöshet.

Diagram 13.5 Den offentliga sektorns utgifter

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I diagram 13.5 framgår att variationerna i de offentliga utgifternas
utveckling endast till en del låter sig förklaras av ränteutgifternas och
arbetsmarknadsstödets utveckling. Andra faktorer som t.ex. inflationens
utveckling har haft en avgjort större betydelse. Regeländringar av teknisk
karaktär är också en faktor som bör uppmärksammas.

Förekomsten av regeländringar försvårar inte bara möjligheterna till
analys av historiska data - de utgör också en komplikation då nivån på ett
framtida utgiftstak ska fastställas. Dels därför att det kan vara svårt att på
förhand fastställa de exakta effekterna av t.ex. en skatteändring och dels
därför att ytterligare justeringar av ett redan justerat utgiftsmått kan leda
till att målet för budgetpolitiken blir mindre tydligt.

82

Fl. Potentiell produktion

Fl.l Inledning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Avgörande för tillväxten under de närmaste åren är dels den svenska
ekonomins underliggande tillväxtförmåga och dels omfattningen av den
konjunkturella återhämtningen efter den djupa recessionen. Ett sätt att
fånga in hur stort det konjunkturella bidraget till BNP-tillväxten kan
förväntas bli är att beräkna storleken på det s.k. produktionsgapet.
Produktionsgapet anger hur mycket den faktiska produktionen understiger
den trendmässiga, eller potentiella, produktionsnivå som kan upprätthållas
varaktigt, utan att priser och löner accelererar Ett positivt gap innebär att
arbetskraften och kapitalet är underutnyttjat samtidigt som inflationen i
allmänhet sjunker. Ett negativt produktionsgap, dvs. den faktiska
produktionen är större än den potentiella, avspeglar en ohållbar över-
hettning med stigande pris- och löneökningar.

Ekonomins produktionsgap är av stor betydelse för utformningen av
finanspolitiken. Ett litet positivt gap i kombination med ett stort
budgetunderskott indikerar att den cykliska komponenten i budget-
underskottet är liten och att kraftfulla åtgärder krävs för att minska dess
storlek.

Problemet är, emellertid, att den potentiella produktionen inte är direkt
mätbar och därmed inte heller produktionsgapet. Olika metoder har därför
kommit till användning för att beräkna den potentiella produktionsnivån,
vilket ofta leder till olika slutsatser. Syftet med föreliggande kapitel är att
uppskatta det svenska produktionsgapets storlek och att diskutera olika
osäkerhetsmoment som ligger till grund för en sådan bedömning.

Kapitlet inleds med en kort genomgång av konjunkturteori. Avsnittet
behandlar olika teorier som söker förklara vad det är som ger upphov till
konjunkturrörelser I nästföljande avsnitt diskuteras två vanliga mått på
potentiell produktion - s.k. HP-filtrering och produktionsfunktions-
ansatsen. I det avslutande avsnittet redovisas försök att uppskatta det
svenska produktionsgapet med en produktionsfunktionsansats.

Fl.2 Konjunkturcykelteori

Konjunkturcykelteori baseras på att det går att dela upp produktions-
utvecklingen i en trendkomponent och en cyklisk komponent. Kan inte en
cyklisk komponent urskiljas så är det inte heller meningsfullt att tala om
en konjunkturcykel. Det traditionella synsättet är att den trendmässiga
tillväxten utvecklas i en jämn takt medan konjunkturcykeln beskrivs av
efterfrågedrivna variationer kring denna långsiktiga tillväxttrend.

I modern makroteori ses i allmänhet inte konjunkturcykeln som produk-
tionsavvikelser från en långsiktig linjär trend. Utvecklingen av pro-
duktionen över tiden beskrivs istället av att ekonomin utsätts för olika
typer av förändringar; s.k. chocker. En del chocker, exempelvis teknisk
utveckling och befolkningstillväxt, har i huvudsak varaktiga (trend-

83

mässiga) effekter på produktionsnivån - teknisk utveckling leder till en
högre produktionsförmåga såväl idag som i framtiden. Andra chocker har
mer tillfälliga effekter på produktionsnivån. Det kan handla om föränd-
ringar i hushållens sparande eller penningmängdsförändringar Variationer
i produktionsnivån som inte är övergående bestämmer den trendmässiga
utvecklingen. Det finns heller ingen anledning att tro att varaktiga chocker
leder till en jämnt stigande utveckling av produktionstrenden, utan den
kan förändras mellan olika år.

För att under dessa mer komplexa förhållanden kunna urskilja den
konjunkturella delen av produktionen krävs ytterligare antaganden. En
vanlig utgångspunkt är att tillfälliga chocker ger upphov till tillfälliga
effekter. Tillfälliga chocker uppfattas oftast som efterfrågechocker
Utbudschocker, däremot, antas leda till varaktiga produktionseffekter. Det
traditionella synsättet är att cykliska fluktuationer förklarar en mycket stor
del av den kortsiktiga produktionsutvecklingen - det är tillfälliga
efterfrågechocker som ger upphov till omfattande konjunkturrörelser
Under senare år har det uppmärksammats att också störningar från
ekonomins utbudssida kan ha betydelse för produktionsutvecklingen på
kort sikt.

En idag utbredd uppfattning är att tillfälliga efterfrågebortfall kan ge
upphov till, om inte permanenta effekter, så i alla fall utdragna anpass-
ningsprocesser - arbetslösheten sägs uppvisa persistens i anpassningen.
Det är speciellt den europeiska arbetslöshetsutvecklingen under 1980-talet
som pekar på detta. Arbetslösheten där har visat tydliga tendenser att
ligga kvar på höga nivåer långt efter det att den initiala konjunkturned-
gång som orsakade uppgången i arbetslösheten har passerat.

Med denna mer sammansatta bild av effekterna av efterfråge- och
utbudschocker blir slutsatserna vad det gäller konjunkturbedömningar och
utformningen av den ekonomiska politiken svårare. I synnerhet kan
begreppet potentiell produktion bli svårt att definiera eftersom det är
oklart hur persistensproblemen på arbetsmarknaden skall hanteras.
Annorlunda uttryckt så leder förekomsten av långa anpassningsprocesser
till att distinktionen mellan trend och cykel blir otydlig och beroende av
tidsperspektivet för analysen. Detta får till följd att beräkningar av
potentiell produktion lätt blir osäkra och svåra att tolka.

Fl.3 Olika mått på potentiell produktion

I detta avsnitt presenteras två olika metoder att beräkna den potentiella
produktionsnivån: Hodrick & Prescott (HP) filter metoden och en
produktionsfunktionsansats. Gemensamt för ansatserna är att de försöker
urskilja konjunkturcykeln från den underliggande trendmässiga produk-
tionsutvecklingen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

84

HP-filter metoden

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Det s.k. HP-filtret är en tidsseriemetod för att urskilja den trendmässiga
produktionsutvecklingen från den cykliska. Metoden används av bland
andra Sveriges Riksbank. Vid beräkning av trenden skall skillnaden
mellan den faktiska produktionen i varje period och trenden vara så liten
som möjligt, men trenden skall också förändras så lite som möjligt mellan
två perioder. Dessa två krav står alltid i konflikt med varandra och en
avvägning mellan dem måste göras. Ju mer anpassningsbar trenden görs
desto större vikt läggs vid det första kravet. Stor vikt vid detta krav
innebär att en förändring i produktionsnivån i hög grad uppfattas som
varaktig. I diagram Fl.l illustreras utvecklingen av den potentiella pro-
duktionsnivån i Sverige beräknad med HP-filter1 Som framgår av
diagrammet är produktionsgapet mycket litet i slutet av 1994.

Diagram Fl.l Det svenska produktionsgapet beräknat med HP-filter
Säsongrensade kvartalsdata, 1991 års priser

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Osäkerheten förknippad med metoden har framför allt att göra med att
det är svårt att göra en korrekt avvägning mellan vad som är en varaktig

1 Trenden i diagrammet har anpassats så att den faktiska produktionsutvecklingen i
allmänhet genererar konjunkturcykler som är 4-6 år långa. Den trend som genereras av HP-
filtret överanpassas dock till utfall under slutet av perioden. Genom att uttnyttja prognoser
över den framtida produktionsutvecklingen kan innevarande års produktionsgap beräknas
så att överanpassningen inte blir lika kraftig. I diagram Fl. 1 har Finansdepartementets BNP-
prognoser avseende åren 1995 och 1996 utnyttjats.

85

produktionsförändring och vad som är en tillfällig. Även om avvägningen
är korrekt så fångar metoden endast det genomsnittliga förhållandet
mellan trend och konjunktur - ibland kan konjunkturkomponenten i en
produktionsförändring vara större än sin historiska andel och ibland kan
den vara mindre. En mer allmän invändning mot tidsseriemetoder som
inte bygger på ekonomisk teori är att de ofta inte är lämpliga för analys
av dramatiska förändringar som inträffar mycket sällan. Det kraftiga
produktionsfallet i Sverige under 1990-talets början kan felaktigt tolkas
som ett överdrivet fall i den potentiella produktionsnivån även om det i
själva verket handlar om en ovanligt djup lågkonjunktur. Trots dessa
brister framstår ändå HP-filtrering som en relativt enkel och användbar
metod för att anpassa flexibla trender till olika tidsserier

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Produktionsfunktionsansatsen

Med den s.k. produktionsfunktionsansatsen analyseras produktionsnivån
utgående från användningen av produktionsfaktorerna arbetskraft och
kapital samt dessa faktorers produktivitet. Sambandet mellan produktionen
och produktionsfaktorerna studeras formellt med hjälp av en s.k. pro-
duktionsfunktion (se figur Fl.l). Den potentiella produktionsnivån
definieras av jämviktsnivåerna för antalet arbetade timmar och kapital-
stocken samt den varaktiga komponenten i den totala faktorproduktiviteten
(TFP). Ett viktigt steg i beräkningarna är att minska arbetskraftsutbudet
i jämvikt med den arbetslöshetsnivå som är förenlig med konstanta
löneökningar och konstant inflation. Med denna definition av jäm-
viktsarbetslöshet blir också kopplingen mellan produktionsgap och
inflation tydlig; är den faktiska arbetslösheten lägre än jämviktsarbets-
lösheten är risken stor för att löneökningstakten, och i förlängningen
inflationen, stiger. Den trendmässiga produktionsutvecklingen blir således
liktydig med en produktionsutveckling som är förenlig med oförändrad
inflation. Jämviktsnivån vad gäller kapitalstocken sätts i allmänhet till
dess faktiska nivå.

Fördelen med produktionsfunktionsansatsen är att den tvingar analyti-
kern att bilda sig en uppfattning om bidragen från olika produktions-
faktorer och den tekniska utvecklingen till tillväxten. Kunskapen om det
exakta förhållandet mellan insatser av produktionsfaktorer och pro-
duktionsresultatet är dock begränsad. Det finns också empiriska och
teoretiska problem med att mäta och definiera en aggregerad kapitalstock
samt med att beräkna nivån på jämviktsarbetslösheten. Dessa problem bör
dock inte misskreditera produktionsfunktionsansatsen jämfört med andra
metoder att beräkna potentiell BNP. Skillnaden är snarare den att
fundamentala osäkerhetsfaktorer görs mer tydliga. Det är exempelvis
uppenbart att den potentiella produktionsnivån i stor utsträckning beror på
arbetslöshetens jämviktsnivå. Det kan därför vara en fördel att ha ett mått
på potentiell BNP som lätt låter sig anpassas till olika bedömningar av
jämviktsarbetslösheten. Används istället rena tidsseriemetoder(exempelvis

86

HP-filter) är det omöjligt att utröna vilken nivå på jämviktsarbetslösheten Prop. 1994/95:150
som ligger implicit i ett givet produktionsgap.                            Bilaga 1.1

Figur Fl.l Produktionsfunktionsansatsen - en principskiss

Fl.4 Sveriges potentiella produktion

I följande avsnitt redovisas beräkningar av den potentiella produktions-
nivån och produktionsgapets storlek för åren 1983-94. Den valda metoden
är i grunden en produktionfunktionsansats även om HP-filtrering också
används i syfte att urskilja underliggande trender i vissa tidsserier
Metoden är för övrigt densamma som den som numera används och
förespråkas av OECD. Att metoden är densamma betyder emellertid inte
att beräkningen av produktionsgapet överensstämmer med OECD:s.
Skillnader i bedömningar av trendnivåerna i olika tidsserier (exempelvis
jämviktsarbetslöshetens storlek) och val av tidsserier leder till betydande
skillnader.

Utgångspunkten för analysen är att förädlingsvärdet i det svenska
näringslivet betraktas utifrån en produktionsfunktion (se figur Fl.l).2
Förädlingsvärdet i näringslivet vid en given tidpunkt beror på antalet

Produktionsfunktionen antas vara av Cobb-Douglas typ. I logaritmerad form har den
följande utseende,

y(t) =a*n +(l-a)k + e,

där y är förädlingsvärdet i näringslivet, n är antalet arbetade timmar, kär kapitalstocken och
e är totalfaktorproduktiviteten (TFP). Den valda produktionsfunktionen skall inte betraktas
som en exakt representation av näringslivets 'verkliga’ produktionsfunktion. Istället börden
ses som ett bokföringssystem som fångar in bidragen från arbete, kapital och totalfaktorpro-
duktivitet till näringslivets samlade förädlingsvärde.

15 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

87

arbetade timmar, kapitalstockens storlek och totalfaktorproduktiviteten Prop. 1994/95:150
(TFP).                                                                         Bilaga 1.1

Trenden i totalfaktorproduktivitet

För att beräkna potentiell produktion måste trenden i TFP bestämmas.
Utgående från faktiskt antal arbetade timmar samt kapitalstocken i
näringslivet kan den faktiska totalfaktorproduktiviteten räknas ut. Den
relativa vikten av arbete i förhållande till kapital (parameter a i fotnot 2)
approximeras med lönernas andel av näringslivets förädlingsvärde. Denna
andel har sedan 1980 varit ca 70 % och uppvisar inte så stora variationer.
Ett HP-filter har slutligen använts för att eliminera tillfälliga variationer
i den beräknade produktiviteten.3

Trenden i antalet arbetade timmar

Det mest komplexa i beräkningarna är att uppskatta den trendmässiga
(varaktiga) nivån för antalet arbetade timmar i näringslivet. I figur Fl.2
ges en översiktlig bild av de olika delmomenten. För att göra dis-
tinktionen mellan varaktig och konjunkturell arbetslöshet tydlig definieras
den konjunkturella arbetslösheten som den del av arbetslösheten som har
eliminerats när konjunkturläget är normalt.4 I denna analys, liksom i de
medelfristiga kalkylerna, betraktas 1999 som ett år då konjunkturläget är
normalt.

Ett viktigt ställningstagande är att avgöra hur stor del av skillnaden
mellan faktiskt och totalt arbetsutbud som kan antas vara konjunktur-
beroende. Med totalt arbetsutbud avses här den faktiska arbetskraften,
enligt definitionen i AKU, samt personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som inte klassificeras som tillhörande arbetskraften (exempelvis
arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik och arbetslivsutveckling).
Därtill har lagts de latent arbetssökande, dvs. personer som velat och
kunnat arbeta men inte sökt arbete (se diagram Fl.2).

3 I syfte att korrigera för överanpassning i trenden vid HP-filtrering har BNP-utvecklingen
t.o.m. år 2000 i scenariot för medelhög tillväxt (se kapitel 12) utnyttjats för att generera en
TFP serie som går fram till år 2000. Serien har sedan filtrerats med HP-filter.

4

För, exempelvis, de latent arbetslösa förutsätts 18 % erhålla arbete på den reguljära
arbetsmarknaden i ett normalt konjunkturläge (se tabell Fl.l). För att erhålla det totala
antalet latent arbetslösa som erhåller reguljära arbeten i ett normalt konjunkturläge, dvs.
1999, skall en justering också göras med befolkningstillväxten fram till denna tidpunkt.

88

Figur Fl .2 lYenden i antalet arbetade timmar i näringslivet

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

För definition se texten.

Diagram Fl.2 lötalt-, trendmässigt- och faktiskt arbetsutbud

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

89

Mellan åren 1983-91 var antalet personer i åtgärder som ej ingår i Prop. 1994/95:150
arbetskraften relativt konstant. Efter 1991 har antalet personer i åtgärder Bilaga 1.1
utanför arbetskraften ökat kraftigt. Hälften av ökningen utöver den
genomsnittliga nivån för åren 1983-91 bedöms vara konjunkturell, medan
dessa åtgärder i övrigt antas vara av varaktig natur. På ett liknande sätt
uppskattas drygt en fjärdedel av uppgången sedan 1991 av antalet latent
arbetssökande vara konjunkturell, medan återstoden är varaktig.5 Den
varaktiga andelen avser således den andel som inte får reguljära arbeten

i ett normalt konjunkturläge.

Tabell Fl.l Konjunkturell arbetslöshet för olika typer av arbetslöshet

Nivå 19911

Nivå 1994"

Konjunkturell andel år 1994 i %

Huvud

Hög

Låg

alternativ

flexibilitet

flexibilitet

Personer i åtgärder

utanför arbetskraften

68 000

161 000

34

46

22

Latent arbetslösa

66 000

184 000

18

25

12

Öppet arbetslösa

134 000

340 000

31

40

15

Undersysselsatta

(miljoner timmar)

141

237

29

39

19

Produktionsgap % av BNP2

3,2

4,9

1,4

1 Årsgenomsnitt.

2 Avser fjärde kvartalet 1994.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I tabell Fl.l sammanfattas bedömningarna vad gäller den konjunkturella
andelen för olika grupper av arbetslösa. De i tabellen angivna sido-
alternativen diskuteras senare. I diagram Fl .2har de varaktiga komponen-
terna i åtgärder utanför arbetskraften och latent arbetssökande, vid
huvudalternativet, dragits ifrån det totala utbudet vilket ger det varaktiga
arbetskraftsutbudet (betecknat som trendutbudet). Trendnivån i arbets-
utbudet har således minskat med drygt 200 000 personer sedan 1990.
Nedgången är anmärkningsvärt stor med tanke på att den arbetsföra
befolkningen samtidigt ökade med ca 250 000 personer. Huvudalternativet
avspeglar således en utveckling där den djupa lågkonjunkturen i början av
1990-talet resulterat i en ganska omfattande utslagning i form av varaktigt
fler personer i åtgärder utanför arbetskraften och varaktigt högre latent
arbetslöshet.

Mer specifikt definieras den konjunkturella delen av personer i åtgärder utanför
arbetskraften (PÅUAK) som,

konjunkturell del av PÅUAK ett visst år =0,5* (PÅUAK för ett visst år -
genomsnittlig PÅUAK för åren 1983-91).

Den konjunkturella andelen latent arbetslösa definieras på motsvarande sätt med den viktiga
skillnaden att koefficienten är 0,3 i stället för 0,5.

90

Att korrekt uppskatta nivån på den öppna jämviktsarbetslösheten (den Prop. 1994/95:150
varaktiga eller strukturella arbetslösheten) är, tillsammans med be- Bilaga 1.1
dömningen av den varaktiga delen av arbetsutbudsminskningen, det mest
osäkra momentet i beräkningarna. Det finns ett antal empiriska under-
sökningar som tyder på att den öppna jämviktsarbetslösheten 1980-89 i
princip sammanföll med den genomsnittliga öppna arbetslöshetsnivån
under samma år, dvs. ca 2,5 % av arbetskraften. Samtidigt var prisutveck-
lingen under 80-talet inte förenlig med extern balans givet en fast
växelkurs - en aspekt som i allmänhet inte fångas in i de empiriska
analyserna. Fram till 1989 antas därför att den öppna jämviktsarbet-
lösheten varje år var 3 %, dvs. något högre än den genomsnittliga nivån.
För åren 1989-93 har Anders Forslund vid Uppsala Universitet estimerat
utvecklingen av den öppna jämviktsarbetslösheten med hjälp av en makro-
ekonomisk modell.6 Hans beräkningar ger vid handen att den öppna jäm-
viktsarbetslösheten har ökat med mellan 1,3 och 3,8 procentenheter under
denna tidsperiod. I beräkningarna antas att den öppna jämviktsarbets-
lösheten har ökat från 3 % 1989 till drygt 5,5 % av arbetskraften 1994,
vilket är ett genomsnitt av Anders Forslunds olika uppskattningar.

Nivån 5,5 % av arbetskraften skall tolkas som den förväntade nivån för
den öppna arbetslösheten när den svenska ekonomin åter befinner sig i ett
normalt konjunkturläge. Denna bedömning är betingad av att den totala
åtgärdsvolymen, dvs personer i åtgärder såväl i som utanför arbetskraften,
antas uppgå till knappt 4 % av arbetskraften 1999. Jämviktsarbets-
löshetens omfattning är därför inte oberoende av arbetsmarknadspolitiken.
Den totala arbetslösheten förväntas följaktligen uppgå till knappt 9 1A %
år 1999. Ökar antalet personer i åtgärder utöver vad som antagits sjunker
troligen den öppna jämviktsarbetslösheten. Nivån 5,5 % överensstämmer
också relativt väl med den nivå på den öppna arbetslösheten som förutses
år 1999 i de medelfristiga kalkylerna.

Den potentiella sysselsättningen i hela ekonomin erhålls som skillnaden
mellan arbetsutbudstrenden och jämviktarbetslösheten.7 För att få fram
den potentiella sysselsättningen i näringslivet minskas den potentiella
sysselsättningen i hela ekonomin med den faktiska sysselsättningen i den
offentliga sektorn.

Den potentiella sysselsättningen i näringslivet multipliceras sedan med
trenden i medelarbetstiden i näringslivet. Därtill har lagts den uppskattade
konjunkturella komponenten i antalet timmar som undersysselsatta önskar
arbeta. Slutligen erhålls då potentiellt antal arbetade timmar i näringslivet.

Medelarbetstiden har ökat sedan 1980 efter att fallit under 1970-talet.

Se Anders Forslund (1994), 'Unemployment. Is Sweden still different’, stencil,
Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala Universitet.

7

Ungefär 25 % av antalet personer i åtgärder tillhör arbetskraften (exempelvis be-
redskapsarbeten och rekryteringsstöd). Dessa personers arbetsinsatser påverkar också
produktionsvärdena i näringslivet och offentlig sektor. Det förefaller rimligt att deras bidrag
till produktionsvärdena är högre givet att de får reguljära arbeten. I beräkningarna har dock
inte hänsyn tagits till att en omvandling från åtgärder i arbetskraften till reguljära arbeten
faktiskt motiverar en smärre uppjustering av potentiell BNP.

91

Ökningen har varit snabbare under 90-talets lågkonjunkturår. En
förklaring till uppgången kan vara att företagen har varit relativt ovilliga
att öka antalet sysselsatta under lågkonjunkturåren. Det är också möjligt
att de lägre marginalskattesatserna som infördes i och med skattereformen
har ökat incitamenten till att arbeta fler timmar.8

Undersysselsättningen, dvs. skillnaden mellan önskad och faktisk
arbetstid för dem som arbetar färre timmar än de önskar av arbets-
marknadsskäl, har ökat kraftigt under de senaste åren. År 1990 uppgick
undersysselsättningen till ca 100 miljoner timmar. Motsvarande siffra år
1994 var knappt 240 miljoner timmar. Hälften av uppgången har bedömts
vara av cyklisk natur, dvs. ca 70 miljoner timmar (se tabell Fl.l).

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Potentiell produktion

Alla beståndsdelar i det potentiella produktionsmåttet för näringslivet är
nu framtagna; löneandelen, trenden i TFP, potentiellt antal arbetade
timmar samt den faktiska kapitalstocken. Övergången till potentiell
produktion i hela ekonomin görs genom att addera faktisk offentlig
produktion och faktisk produktion i hushållssektorn till potentiell pro-
duktion i näringslivet. I diagram Fl.3 illustreras den faktiska BNP-
utvecklingen tillsammans med utvecklingen i potentiell BNP. Det är svårt
att utläsa ett traditionellt konjunkturmönster från utvecklingen av
produktionsgapen under 80-talet. Mellan 1984-87 är produktionsgapen
mycket små. Utvecklingen mellan åren 1987-91 kan karaktäriseras som
en ovanligt lång men samtidigt ganska måttfull överhettning (i den
meningen att de beräknade produktionsgapen inte är speciellt stora).

Den mycket låga tillväxten i potentiell BNP efter 1991 förklaras av att
den djupa konjunkturnedgången har bedömts resultera i en varaktig
nedgång i det faktiska arbetsutbudet som en följd av varaktigt högre
nivåer för antalet i åtgärder utanför arbetskraften, den latenta arbets-
lösheten och undersysselsättningen samt en varaktig uppgång i jäm-
viktsarbetslösheten. En sådan tämligen dyster tolkning av utvecklingen
förefaller rimlig i ett medelfristigt perspektiv.

Trots denna ganska dystra bild av de varaktiga skadeverkningarna av
den djupa lågkonjunkturen så kvarstår ett betydande produktionsgap i
slutet av 1994 motsvarande drygt 3 % av BNP.

Storleken på produktionsgapet överensstämmer väl med de tillväxtan-
taganden som ligger till grund för scenariot med medelhög tillväxt i de
medelfristiga kalkylerna (se kapitel 12). I detta scenario är den genom-
snittliga tillväxten mellan år 1995 till år 2000 ca 2,2 %. Med en under-
liggande tillväxt om 1,7 %, samt ett produktionsgap uppgående till drygt
3 % av BNP som sluts 1999, så genererar gapanalysen i princip samma
genomsnittliga tillväxt fram till år 2000.

Den permanenta komponenten i medelarbetstiden har beräknats genom att HP-filtrera
tidsserien.

92

Diagram Fl .3 Det svenska produktionsgapet beräknat med en produktionsfunktions- Prop. 1994/95:150
ansats                                                                      Bi]aga

Källor: Statistiska centralbyrån, Bengt Hansson och Finansdepartementet.

Kan det relativt stora gapet tolkas som att Sverige inte har ett in-
flationsproblem? Det finns åtminstone tre anledningar till varför en sådan
tolkning inte kan göras. För det första är den potentiella produktionsnivån
konstruerad så att den är förenlig med konstant inflation. I Sveriges fall
är den genomsnittliga historiska inflationen högre än inflationsmålet
varför den pågående övergången från höginflationsekonomi till lågin-
flationsekonomi innebär att inflationsförväntningarna måste nedjusteras.
Det andra skälet till inflationsoro är takten som gapet sluts i. Skulle gapet
minska för snabbt kan en sådan utveckling ge upphov till betydande
anpassningskostnader med risk för flaskhalsar i produktionen och
överhettningstendenser på arbetsmarknaden. För det tredje innebär den
kraftiga tudelningen av den svenska ekonomin en risk för snabbt stigande
löner och priser i de sektorer där kapacitetsutnyttjandet är högt. En sådan
utveckling kan också resultera i att löne- och prisökningarna sprids till
övriga delar av ekonomin. Slutsatsen är därför att det inte är möjligt att
närma sig den potentiella produktionsnivån hur snabbt som helst utan att
inflationsmålet, och därmed en viktig förutsättning för en hög under-
liggande tillväxt, hotas.

93

Bidragen till potentiell BNP

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

I tabell Fl .2 redovisas bidragen till tillväxten i potentiell BNP från arbete,
kapital, TFP samt offentlig sektor. Som framgår av tabellen sjönk
potentiell BNP år 1992 och 1993. Förklaringen har till stor del att göra
med persistensproblem på arbetsmarknaden, vilket bidraget från arbets-
kraften under 90-talet återspeglar.

lhbell F1.2 Bidrag till tillväxten i potentiell BNP 1984-19941

1984

1985

1986

1987

1988

1989

1990

1991

1992

1993

1994

BNP-tillväxt (potentiell)2

2,5

2,1

2,3

2,1

1,9

2,4

1,9

0,5

-0,1

-0,4

1,3

Bidrag från näringslivet

Arbetskraft

0,4

0,2

0,5

0,5

0,6

0,9

0,5

-0,4

-0,5

-0,7

0,6

Kapital

Total faktor-

0,5

0,7

0,7

0,8

0,8

0,9

0,9

0,7

0,4

0,2

0,0

produktivitet

1,2

1,1

0,8

0,6

0,3

0,1

0,1

0,2

0,4

0,7

1,0

Bidrag från offentlig sektor

0,5

0,2

0,2

0,2

0,1

0,4

0,4

0,0

-0,5

-0,6

-0,3

' Utöver bidrag frän näringslivet och offentlig sektor tillkommer även ett bidrag frän
hushållssektorn. Detta bidrag är dock sä litet att det genomgäende avrundas till noll. Därför
redovisas det inte i tabellen.

2 Pä grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det finns ett intressant mönster i bidragsutvecklingen under senare
delen av 1980-talet och början av 1990-talet. Bidraget från den totala
faktorproduktiviteten började falla redan 1986, bidraget från arbetskraften
föll kraftigt mellan 1989 och 1990, medan fallet i kapitalbidraget inföll
något senare. Totalfaktorproduktivitetsbidraget började öka redan 1991
och 1994 kommer det största bidraget till tillväxten från TFP. År 1994 är
bidraget från arbetskraften återigen positivt medan kapitalbidraget ännu
följer en negativ trend. Den negativa utvecklingen av förädlingsvärdet i
offentlig sektor under 1990-talet har inte motverkats av en expansion i
näringslivet utan genomslaget i den potentiella tillväxttakten har varit
stort.

Sidoaltemativ

Många av de bedömningar som ligger till grund för den redovisade
beräkningen av produktionsgapets storlek är mycket osäkra. Med den s.k.
produktionfunktionsansatsen tydliggörs dock de centrala antagandena.
Speciellt svårt är det att avgöra storleken på den varaktiga minskningen
av arbetsutbudet samt på jämviktsarbetslöshetens nivå. Det huvud-
alternativ som presenterades ovan representerar dock en balanserad
bedömning. I detta delavsnitt redovisas beräkningar av produktionsgapets
storlek vid alternativa rimliga antaganden avseende arbetsmarknadens
funktionssätt.

94

I det första sidoalternativet antas arbetsmarknaden vara mer flexibel, Prop. 1994/95:150
t.ex. som en följd av framgångsrik arbetsmarknadspolitik. Den varaktiga Bilaga 1.1
minskningen i arbetsutbudet är då mer begränsad (se tabell Fl.l)
samtidigt som jämviktsarbetslösheten är lägre; drygt 4,5 % i stället för
drygt 5,5 %. BNP-gapet uppgår då till närmare 5 % av BNP.

I det andra sidoalternativet antas arbetsmarknaden vara mindre flexibel,
dvs. persistensproblemen på arbetsmarknaden är allvarligare än i huvud-
alternativet. Antagandena är i detta fall de spegelvända i förhållande till
den positiva utvecklingen (se tabell Fl.l). Den varaktiga minskningen av
arbetsutbudet är här ännu större än i huvudalternativet samtidigt som
jämviktsarbetslösheten är högre; drygt 6,5 % i stället för drygt 5,5 %.
BNP-gapet uppgår då till knappt 1,5 % av BNP i slutet av år 1994.

Fl.5 Sammanfattning

Till följd av den djupa lågkonjunkturen har Sverige en mycket stor
arbetskraftsreserv. Denna reserv har under 1990-talets första år vuxit
mycket snabbt och uppgick 1994 till drygt 800 000 personer och består
av personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, latent arbetslösa, öppet
arbetslösa och undersysselsatta. Den höga nivån och den snabba tillväxten
i arbetskraftsreserven under 1990-talets lågkonjunktur är den viktigaste
förklaringen till varför den potentiella produktionen i slutet av 1994 var
högre än den faktiska.

Lågkonjunkturens negativa inverkan på den potentiella produktionsnivån
under 1990-talets inledning illustrerarpå ett slående sättpersistensproblem
på arbetsmarknaden och därmed svårigheterna med att urskilja en
trendkomponent som är oberoende av konjunkturcykeln. I vilken
utsträckning arbetsutbudet är högre och arbetslösheten är lägre när Sverige
återigen befinner sig i ett normalt konjunkturläge är det mycket svårt att
uttala sig om. I ett huvudalternativ, som också måste bedömas som det
mest sannolika alternativet, faller den öppna arbetslösheten till drygt

5,5 % år 1999. Givet att andra kategorier av arbetslöshet utvecklas på ett
liknande sätt kan produktionsgapet i slutet av 1994 uppskattas till drygt
3 % av BNP. I ett mer optimistiskt, men inte osannolikt, alternativ är
istället produktionsgapet knappt 5 %. Skulle däremot persistensproblemen
på arbetsmarknaden vara allvarligare än förväntat är produktionsgapet
mindre än 1,5 % av BNP.

95

F2. Den svenska kronans växelkursutveckling

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

De senaste tjugo åren har den svenska kronans växelkurs varit utsatt för
tvära kast med devalveringar och valutakriser Som framgår av diagram
F2.1 har kronans nominella värde i princip halverats mellan 1970 och
utgången av 1994. Utvecklingen under det första kvartalet 1995 har
inneburit en ytterligare försvagning motsvarande ca 4 %. För en öppen
och internationellt beroende ekonomi som den svenska är växelkursen en
mycket viktig variabel vid makroekonomiska kalkyler av den typ som
redovisas i kapitel 12. Finansdepartementets prognoser har sedan en tid
tillbaka baserats på ett antagande om en apprecierande krona. Syftet med
föreliggande kapitel är därför att ge en en bild av grunderna för en sådan
analys och i viss mån av de faktorer som har motverkat en sådan ut-
veckling.

Diagram F2.1 Kronans nominella växelkursutveckling vägd mot 14 OECD-länder,
1970-1994

Källa: Finansdepartementet.

Detta kapitel behandlar först begrepp relaterade till reala och nominella
växelkurser, långsiktig jämvikt samt huvudidéema för värdering av en
valuta. Därefter studeras och analyseras kronans värde vid slutet av 1994
i relation till en långsiktig jämvikt. Kapitlet avslutas med en diskussion
om växelkursens utveckling mot sekelskiftet.

96

F2.1 Växelkurser och långsiktig jämvikt

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Växelkursen är priset på ett lands valuta uttryckt i termer av ett annat
lands valuta. Detta pris sätts på den internationella valutamarknaden och
bestäms således, som andra tillgångar, av utbud och efterfrågan. Valuta
är emellertid en helt nominell vara utan egentligt egenvärde och med
speciella egenskaper som gör att det blir ett ovanligt komplext instrument
att värdera. Valuta fungerar både som bytesmedel och värdebevarare.
Detta medför att växelkursen inte bara beror på den köpkraft pengarna
representerar med dagens prisnivåer. Förväntningar om pengarnas
framtida köpkraft blir också mycket viktiga när växelkursen bestäms.

Den nominella växelkursen är särskilt betydelsefullt för en liten
ekonomi med stor utrikeshandel. Växelkursens värde bestämmer ett lands
bytesförhållanden och konkurrenskraft genom att direkt påverka relativ-
priset på landets produkter på den internationella marknaden. Växelkursen
påverkar också värdet på alla utländska tillgångar, varor och produktions-
faktorer uttryckt i svenska kronor

Den reala växelkursen definieras som priset för en uppsättning varor i
ett land relativt ett annat land uttryckt i samma valuta1. Justeringar av den
reala växelkursen kan därför komma till stånd både genom prisförändring-
ar samt förändringar av den nominella växelkursen. Om Sveriges
inflationstakt överstiger den utländska kommer svenska varor att bli
dyrare jämfört med utländska vid en given nominell växelkurs, dvs. den
reala växelkursen apprecierar Samma effekt erhålles om den nominella
växelkursen apprecierar genom att antalet enheter utländsk valuta per
krona stiger. Då minskar priset på utländska varor relativt de svenska.

Ekonomisk teori säger att ett ekonomiskt system strävar efter jämvikt.
Prisbildningen är marknadsinstrumentet för att nå jämvikt. Frågan är vad
som menas med jämvikt när det gäller ekonomin i stort och vilken roll
växelkursen spelar. I öppna ekonomier brukar intern och extern balans
nämnas som mål för den ekonomiska politiken.

Med extern balans menas vanligen att bytesbalansen inte uppvisar så
stora underskott att landet i framtiden inte klarar av att återbetala sin
utlandsskuld. Ett underskott i bytesbalansen är liktydigt med att landet
bygger upp en skuld till utlandet. Den långsiktiga hållbarheten i en sådan
situation är av central betydelse. På kort och medellång sikt kan
underskott i bytesbalansen motiveras av en rad olika skäl, t.ex. gynsamma
investeringsmöjligheter och demografiska faktorer

Med intern balans menas att de inhemska produktionsresurserna är fullt
utnyttjade samtidigt som det råder prisstabilitet.

Växelkursen spelar en roll i uppfyllandet av både extern och intern
balans. Relativpriset på internationellt handlade varor påverkar efterfrågan
både på export och import och därmed den externa balansen. Växelkursen

Den reala växelkursen, q, definieras som; q = e * (ph / p’);där e är den nominella
växelkursen, uttryckt som antal enheter utländsk valuta per krona, och ph, p° är den
inhemska respektive utländska prisnivån.

97

påverkar också den interna balansen genom att förändra den relativa Prop. 1994/95:150
lönsamheten mellan skyddad och konkurrensutsatt sektor. En hög Bilaga 1.1
vinstnivå i den konkurrensutsatta sektorn p.g.a. en realt undervärderad
valuta leder till en omfördelning av produktionsresurser inom landet.

F2.2 Växelkursteorier

Det finns flera teorier för att förklara utvecklingen av växelkurser
Gemensamt för många av dessa teorier är att de varit ämnade att förklara
växelkursens utveckling under perioder som karaktäriserats av speciella
problem, som t.ex. stora underskott i bytesbalansen eller hög inflation. I
detta avsnitt skisseras viktigare idéer och begrepp samt de slutsatser som
kan dras.

Arbitrageteorier

Teorin om köpkraftsparitet, eller Purchasing Power Parity (PPP),
beskriver en av de grundläggande idéerna om växelkurser. Tanken är att
om en vara kan köpas och handlas mellan två länder så kommer
växelkursen att justeras så att varan kostar lika mycket uttryckt i
gemensam valuta. I annat fall kan riskfria, s.k. arbitragevinstei; göras
genom handel. Detta går under namnet "lagen om ett pris".

PPP förekommer i olika versioner Om lagen om ett pris gäller för
enskilda varor så kommer varukoigar att kosta lika mycket i gemensam
valuta, detta kallas absolut PPP En svagare version, relativ PPP, säger att
prissutvecklingen i gemensam valuta skall vara densamma. Detta tillåter
för bestående skillnader i relativa prisnivåer p.g.a transportkostnader,
handelshinder m.m. För industrialiserade länder har relativ PPP ett
empiriskt stöd på lång sikt.

PPP är främst ett långsiktigt jämviktsvillkor mellan priser och växelkurs
och utgår från flexibilitet i pris- och växelkursbildningen. Vid nationella
prisförändringar justeras växelkursen, och vid en växelkursförändring
justeras priserna, på ett sådant sätt att arbitragemöjligheter försvinner.

Sammanfattningsvis gäller alltså att enligt PPP så förklaras utvecklingen
av den nominella växelkursen helt genom relativa inflationstakter vilket
medför att den reala växelkursen hålls konstant.

Räntan

Räntan har en central plats vid bedömningar av växelkursen. En viktig
distinktion att göra är den mellan korta och långa löptider på räntebärande
papper. Korta räntor bestäms till stor del av Riksbankens penningpolitik
vilken påverkar utbudet av pengar i ekonomin. Den långa räntan däremot
speglar förväntningar om framtiden, främst inflation och växelkursför-
väntningar, och bestäms på obligationsmarknaden. Den nominella räntan

98

för längre löptider kan delas upp i en realränta samt inflationsför-
väntningar (normalt ingår också en riskpremie vilken bortses från för
tillfället).

Avkastningen på en investering i en obligation denominerad i utländsk
valuta består, utöver upplupen ränta, dels av värdeförändringen på
obligationen och dels på växelkursens förändring. Under ett antagande om
rationella förväntningar och riskneutrala investerare skall den förväntade
avkastningen vara lika, oberoende av vilken valuta pengarna placeras i.
Därför bör ett relativt högre ränteläge i en valuta motsvaras av en
motsvarande förväntad depreciering av växelkursen. I annat fall är
arbitragevinster möjliga. Detta antagande kallas öppen ränteparitet och
medför att räntedifferenser utgör ett mått på marknadens förväntningar
om växelkursen. På längre sikt när inflationsförväntningar övergår till
faktiska prishöjningar sammanfaller öppen ränteparitet och PPP Öppen
ränteparitet visar dock tydligare på förväntningarnas roll när dagens
växelkurs bestäms.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Teorier med trögrörliga priser

Priser på varor och tjänster är av naturliga skäl mer trögrörliga än
växelkurser. En förändring i den nominella växelkursen leder därför på
kort och medellång sikt till en förändring i relativpriser mellan länder,
dvs. den reala växelkursen förändras. I de teorier vilka antar trögrörliga
priser sker anpassningen av den reala växelkursen genom att efterfrågan
på varor och arbetskraft förändras. En real depreciering leder till att
avkastningen på produktion av handlade varor ökar och kapitalstocken
byggs ut i det land där "övervinster" uppkommit. Följden blir att utbudet
av varor och efterfrågan på valuta skiftar så att den reala växelkursen
successivt återgår till en långsiktig jämvikt.

Viktiga variabler i detta sammanhang är sambandet mellan bytesbalans,
internationella marknadsandelar, relativ lönsamhet och den reala växelkur-
sen, vilka tillsammans kan visa på perioder där den reala växelkursen ger
"för hög" eller "för låg" konkurrenskraft.

Växelkursen i ett tillgångsmarknadsperspektiv

Andra teorier betonar att växelkursen är en viktig del av priset på
finansiella tillgångar snarare än på varor, vilket kan vara naturligt med
tanke på att bara några procent av den dagliga omsättningen på valuta-
marknaden är relaterad till köp och försäljning av varor Den största delen
av valutahandeln placeras i räntebärande finansiella tillgångar. Därmed
fungerar växelkursen på kort sikt främst till att skapa jämvikt på de
finansiella marknaderna och inte på varumarknaden.

Internationella investerare håller portföljer av internationella tillgångar
och efterfrågar tillgångar i olika valutor för att sprida riskerna globalt.
Om t.ex. investerare i allmänhet vill ha en större andel tillgångar

99

denominerade i D-mark och i sina portföljer, som en följd av ökat Prop. 1994/95:150
förtroende för den tyska prisstabilitetspolitiken, ökar efterfrågan på D- Bilaga 1.1
mark som då apprecierar Sådana portföljskiften torde till stor del ligga
bakom D-markens uppgång under första kvartalet 1995. Den amerikanska
dollarn har däremot, i ökande grad, uppfattats som en riskfylld valuta.
Växelkurs och räntor mellan D-mark och dollar anpassas då tills den
önskade portföljsammansättningen uppnås vid de nya förhållandena.
Sådana perioder kan föranleda turbulens på valutamarknaderna eftersom
dessa valutor ingår i en så stor andel av världens valutatransaktioner

För att förstå valutakursens utveckling gäller det således att bestämma
vad som styr efterfrågan och utbudet på pengar i olika valutor. På lång
sikt skall pengar användas för konsumtion varför pengarnas förväntade
köpkraftförändring, dvs. inflationen, är viktig liksom de andra fundamen-
tala faktorer som tagits upp ovan.

På kortare sikt kan dock andra hänsyn vara viktigare. Detta gäller fram-
för allt förhållanden som på kort sikt påverkar avkastningen på tillgångar
denominerade i en viss valuta, t.ex. stora aktörers placeringar och utbudet
av obligationer eller andra värdepapper. Därför kan växelkursens rörlighet
påverkas av hur stor del av den utestående obligationsstocken som hålls
av placerare som ständigt omprövar sin portfölj sammansättning avseende
valutor. Om endast en liten del ägs av sådana placerare blir valutaflödena
mindre under turbulenta perioder på valutamarknaderna. Detta kan vara
en förklaring till att den finska markkan har påverkats mindre än den
svenska kronan under turbulensen under det första kvartalet 1995. En
förhållandevis större andel svenska värdepapper ägs av placerare med
valutamässigt diversifierade portföljer.

Reala förändringar och jämviktskursen

PPP utgår ifrån att den reala växelkursen är oförändrad över tiden och
övriga teorier förklarar först och främst kortsiktiga fluktuationer kring och
justeringar mot en långsiktig real jämviktskurs. Reala förändringar i
ekonomin påverkar dock den långsiktiga reala växelkursen. Ändrade
handels- och produktionsmönster leder t.ex. till förändringar i den
långsiktiga reala jämviktsväxelkursen. Förändringar i prisförhållandet
mellan ett lands export- och importvaror påverkar också ett lands handels-
mönster och därmed den långsiktiga reala jämviktskursen. Den kraftiga
ökningen av oljepriset 1973 tenderade således att reducera kronans
långsiktiga reala växelkurs så att exportvolymen i förhållande till
importvolymen blev motsvarande högre. Skiften i teknologi, preferenser,
handelspolitik och tillväxten av arbetskraft förändrar också den långsiktiga
jämvikten.

100

Avvikelser från jämviktskurs

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

De teorier som redovisats ovan bygger på olika jämviktsargument. Det
finns ett antal förklaringar till varför växelkursen kan avvika från ett
långsiktigt realt jämviktsläge.

En förklaring till avvikelser från reala jämvikter kan vara spekulativa
bubblor. Om valutaplacerare är mer intresserade av vad andra placerare
väntas göra än av underliggande fundamentala faktorer kan det uppstå
situationer då marknaden drar för kraftigt åt ett håll. Till sist kommer
marknaden till en punkt då priserna uppfattas som uppenbart orimliga och
bubblan spricker

En ytterligare förklaring för avvikelser från en långsiktig jämviktskurs
kan vara att det finns risk för ett mycket dåligt scenario som aldrig
realiseras. Det kan t.ex. finnas en viss risk för att inflationen skall bli
mycket hög även om detta inte är den mest troliga utvecklingen. Även om
sannolikheten är liten kan det få betydande effekter på räntor och valutor.
Därtill kräver placerare extra riskpremium för att hålla tillgångar i en
sådan riskfylld valuta. Om inflationen förblir låg har växelkursen tillsynes
avvikit från långsiktig jämvikt som inte går att förklara med realiserade
fundamentala faktorer.

En sista hypotes kan ses som en syntes av ovan diskuterade teorier med
trögrörliga priser och teorier baserade på ett tillgångsmarknadsperspektiv.
Den amerikanske ekonomen Dombusch visade hur en nominell chock,
vilken inte på sikt skall påverka den reala växelkursen, kan leda till
överreaktioner i den nominella växelkursen när priserna är trögrörliga och
därmed en kortsiktig förändring i den reala växelkursen, s.k. over-
shooting. Växelkursen avviker på kort sikt, för att skapa jämvikt på de
finansiella marknaderna, från den kurs som ger jämvikt på varu-
marknaden. På längre sikt anpassar sig dock varupriserna varför den reala
växelkursen återgår till den långsiktiga jämvikten.

F2.3 Mätproblem och kalkyler

I detta avsnitt görs en empirisk studie av kronans reala växelkurs 1994
och huruvida den representerade en jämvikt eller ej. För att göra detta
måste det först bestämmas mellan vilka priser och vilka valutor en
jämförelse skall ske. Dessutom måste det fastställas vilken kurs som
representerar en jämvikt.

Vilken typ av prisindex bör användas?

Det första problemet rör vilka prisserier som skall användas när reala
växelkurser beräknas. Prisindexen bör i första hand avspegla relativa
förändringar i internationellt handlade varor Det är också mer relevant
att jämföra den relativa prisutvecklingen och inte absoluta skillnader i
prisnivåer. Det finns flera anledningar till att prisnivåer kan skilja sig åt

101

mellan länder, t.ex. regleringar; handelshinder, transaktionskostnader,
skatter m.m.

Relativa arbetskraftskostnader per producerad enhet (RULC, Relative
Unit Labour Cost) är ett av de vanligast använda måtten. Det fungerar
som ett jämförande mått på produktionskostnad och har fördelen att det
på ett direkt sätt mäter konkurrenskraften samt justerar för relativa
förändringar i produktivitet. En nackdel med ULC är begränsningen till
bara en produktionsfaktor, arbetskraft. Länder kan dessutom ha olika
kapital- och arbetskraftskvoter varför ett lågt värde på ULC kan bero på
hög kapitalintensitet snarare än på låga lönekostnader. Ett ytterligare val
när det gäller RULC är om indexet skall inbegripa hela, eller bara delar
av, ekonomin. Om exportindustrin använder en stor andel av inhemskt
producerade insatsvaror i produktionen påverkas konkurrenskraften
indirekt av arbetskraftskostnadsutvecklingen i de inhemska sektorerna. Ett
bredare RULC-index kan därför vara mer rättvisande.

Ett annat relevant index är relativa exportpriser vilket mäter priser på
internationellt handlade varor En nackdel är dock att det är ett ganska
smalt index. Varor som i och för sig skulle hinna handlas internationellt,
men inte gör det för att relativpriset är för högt, är t.ex. underpresentera-
de. Dessutom kan exportmönster skilja sig avsevärt mellan länder vilket
försvårar en jämförelse.

Andra möjliga mått är BNP-deflator, konsumentpris- samt producent-
prisindex. Dessa har dock nackdelen att de även inbegriper en stor andel
av hemmamarknadsvaror, vilka inte direkt påverkar den internationella
konkurrenskraften.

En annan fråga är emot vilka valutor växelkursens utveckling skall
mätas. Den vanligaste metoden är att vikta ihop utvecklingen i priser och
växelkurser i relation till de största handelspartnerna. Som vikter används
då normalt export- och importandelar. Även här finns ett antal faktorer
att ta hänsyn till, som bl.a. konkurrenseffekter i tredje land. Svenska varor
konkurrerar t.ex. inte enbart med tyska varor i Tyskland utan även på
andra marknader.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Vilken nivå på växelkursen representerar en jämvikt?

För att bedöma om den svenska kronans reala växelkurs avviker från en
långsiktig jämvikt måste det bestämmas vilken real växelkurs som
representerar en sådan jämvikt. Som norm för den svenska kronans
utveckling antas här att perioden 1985-1986 kännetecknades av intern och
extern balans. Detta antagande är baserat på följande observationer:

* Den öppna arbetslösheten (2,4 %) låg på en nivå som då var förenlig
med icke-accelererande priser

* Den offentliga sektorns finansiella sparande uppvisade ett litet under-
skott motsvarande 1,3 % av BNP.

102

* Kapacitetsutnyttjandet inom industrin låg på en relativt normal nivå. Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

* Det samlade finansiella sparandet i ekonomin, bytesbalansen, uppvisade
ett marginellt överskott.

Det finns givetvis ett antal faktorer som kan ha påverkat den långsiktiga
reala jämviktskursen sedan 1985/86 som finans- och valutaavregleringen
under slutet på åttiotalet, Sveriges relativt låga tillväxttakt samt det
kraftiga oljeprisfallet 1986. Det är dock svårt att avgöra vilken effekt
dessa faktorer kan ha haft. Sammanvägt kan ändå 1985/86 antas represen-
tera en jämvikt relativt väl, men resultaten i analysen nedan bör tolkas
med försiktighet.

Undervärderad krona är 1994

Analysen i detta avsnitt baseras främst på teorierna om relativ-PPP och
trögrörliga priser som redovisades ovan. Den svenska industrins konkur-
renskraft sätts i centrum. En analys av svensk konkurrenskraft och handel
med utlandet ger en indikation på huruvida kronan vid 1994 års utgång
var realt över- eller undervärderad i relation till en extern och intern
balans.

Diagram F2.2 Kronans nominella och reala växelkurs 1980-1994 vägd mot 14 OECD-
länder

Källa: Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet.

16 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

103

Diagram F2.2 visar den reala växelkursens utveckling sedan 1980 i
indexform vägt mot 14 OECD-länder. Genomsnittet av 1985 och 1986 har
satts till 100. De index som redovisas är relativa enhetsarbetskrafts-
kostnader för tillverkningsindustrin (RULC), relativa exportpriser samt
relativa konsumentprisdeflatorer. Kostnadskrisen före devalveringen 1982
framgår klart. Lika tydlig är den därpå följande gradvisa urholkningen av
konkurrenskraften under åttiotalet. I detta perspektiv synes deprecieringen
sedan 1992 till stor del motiverad utifrån tidigare svensk pris- och
löneutveckling. Utvecklingen tyder dock också på en överreaktion jämfört
med den antagna långsiktiga reala växelkursen. Relativt 1985/86 stod den
svenska kronan i slutet av 1994 på en nivå som var, beroende på index,
5-20 % lägre. Den reala växelkursen mätt med RULC var 1994 20 %
under 1985/86-års nivå. De relativa exportpriserna är dock bara 5,5%
lägre vilket kan tyda på att en stor del av konkurrenskraftsförbättringen
har tagits ut i högre vinster. Med hänsyn tagen till deprecieringen under
inledningen av 1995 synes kronan nu vara ännu mer undervärderad ur ett
konkurrenskraftsperspektiv. Utrikeshandelns nettoöverskott i procent av
BNP har förbättrats kraftigt till historiskt höga nivåer relativt de som
rådde 1985/86. Även detta tyder på en synnerligen god konkurrenskraft
för svensk exportindustri och således en real undervärdering (diagram
F2.3).

Diagram F2.3 Den svenska handeln med varor och tjänster, netto, i % av BNP

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Källa: Finansdepartementet.

En annan viktig indikator när svensk konkurrenskraft analyseras är ut-
vecklingen av kostnader och priser relativt marknadsandelar och vinster.
En exportör som skall reagera på en växelkursförändring kan i princip
välja mellan att justera priser eller försäljningsvolym. Därför bör priser,

104

marknadsandelar och vinster studeras i ett sammanhang. På lång sikt kan Prop. 1994/95:150
dock inte vinstnivån i Sverige avvika från nivån i våra konkurrentländer Bilaga 1.1
Det skulle i så fall leda till ökade investeringar och en anpassning av
vinsterna.

Diagram F2.4 visar svensk exportindustris marknadsandelar, relativa
exportpriser samt bruttoöverskott. Sedan deprecieringen 1992 har svensk
industri återtagit stora delar av de då förlorade marknadsandelarna.
Samtidigt har kostnadsläget förbättrats mer än relativprissänkningama
(diagram F2.2) varför även vinstmarginalerna har ökat. Detta bekräftas av
utvecklingen av bruttoöverskotten, vilka är kapitalersättningen brutto i
förhållande till förädlingsvärdet. Under 1993 och 1994 har vinstnivåerna
i Sverige ökat kraftigt och översteg med mer än 20 % nivån 1985/86.

Sammantaget tyder detta på en undervärdering av kronan. Vinsterna är
betydligt högre samtidigt som Sverige återtagit den största delen av de
förlorade markandsandelarna. Det är dessutom rimligt att anta att Sverige
skall ha lägre marknadsandelar än för tio år med tanke på den snabba
globaliseringen och att omvärlden trendmässigt växer snabbare än Sverige.
Om dagens relativpriser skulle bibehållas fram till år 2000 skulle svensk
exportindustris marknadsandelar öka kraftigt. Ekonometriska skattningar
ger vid handen att för att stabilisera marknadsandelarna på 1985/86-års
nivå krävs en real appreciering på ca 10 7c.

Diagram F2.4 Relativa exportpriser, marknadsandelar och bruttoöverskott för svensk
export av bearbetade varor

Index 1985-1986 = 100

130

120

110

100

90

80

70

60

50

1980   1982   1984   1986   1988   1990   1992   1994

Källa: Finansdepartementet.

105

F2.4 Motiv till undervärdering

Även om en analys ur ett konkurrenskraftsperspektiv visar att kronan är
undervärderad kan det finnas rationella anledningar till att så är fallet.
Ovan redovisades teorier vilka mer betraktade växelkursen som en
komponent i relativpriset på finansiella tillgångar. Det är enligt detta
synsätt det totala utbudet på valuta som är av intresse, inte bara den andel
som kan relateras till handel med varor och tjänster. Förklaringsfaktorer
som därutöver ofta sätts i centrum är Sveriges offentliga finanser och
beroendet av utländska investerare. Diagram F2.5 och F2.6 kan ge en
uppfattning om hur dessa storheter påverkar växelkursens utveckling.

Diagram F2.5 Handelsbalans, bytesbalans och kapitalavkastning, netto

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

Andel av BNP, procent

Källa: Finansdepartementet.

Diagram F2.5 visar att Sverige haft flera år med stora underskott i
bytesbalansen trots en positiv handelsbalans. Detta har bl.a. berott på stora
negativa underskott i kapitalavkastningen, vilket främst består av ett
negativt räntenetto. Detta innebär att den svenska nettoutlandsskulden
kontinuerligt har växt. I avsnittet ovan om extern balans diskuterades att
en ohållbar situation i bytesbalans och utlandsskuldutvecklingen kan leda
till en real depreciering av valutan när marknaden försöker balansera
situationen. En positiv bytesbalans är nödvändig för att amortera
utlandsskulden. En real depreciering kan då motiveras med att tillräckliga
överskott i handelsbalansen måste skapas för att finansiera underskotten
i kapitalavkastningen och stabilisera utlandsskulden vid en hållbar nivå.
Offentliga finanserna är här av betydelse. Bytesbalansen är per definition
lika med nationens bruttosparande minus investeringar. Diagram F2.6

106

visar det svenska finansiella sparandet i privat och offentlig sektor Prop. 1994/95:150
tillsammans med bytesbalansen. Om bytesbalansen ska förbli positiv när Bilaga 1.1
det privata sparandet normaliseras krävs ett starkare offentligt sparande.

Diagram F2.6 Bytesbalans, privat och offentligt finansiellt sparande

Källa: Finansdepartementet.

Andra argument som relaterar växelkursens utveckling till de offentliga
finanserna fokuserar mer på vad som händer om staten ej lyckas sanera
sin ekonomi tillräckligt. Det finns en från marknaden upplevd risk för hög
inflation som en följd av de svaga offentliga finanserna, en risk som
förstärks av Sveriges ofördelaktiga inflationshistoria. Underskott i de
offentliga finanserna påverkar inflationsförväntningarna och därmed
växelkursen. Inflationsförväntningarna påverkas dock också av många
andra faktorer som t.ex. arbetsmarknadens funktionssätt. En annan
potentiell risk är att staten väljer att finansiera underskotten genom ökade
skatteuttag vilket kan ha negativa konsekvenser för den svenska ekono-
mins funktionssätt genom ökade skattekilar och utträngningseffekter. En
sådan utveckling skulle kunna leda till en lägre tillväxtpotential med en
förväntad real depreciering som följd.

En ytterligare faktor som sätter de offentliga finanserna i fokus är de
krav som ställs för deltagande i EMU:s tredje etapp som fungerar som en
måttstock för jämförelser. Svaga offentliga finanser minskar möjligheten
att delta i en monetär union vilket kan bidra till en ökad osäkerhet om
framtida växelkurs-, pris- och ränteutveckling.

På valutamarknaden upplevs för närvarande en mycket stor osäkerhet
om den svenska ekonomiska utvecklingen vilket har påverkat växelkurs
och räntor Eftersom försvagningen av den reala växelkursen rimligen inte

107

kan motiveras av otillräcklig konkurrenskraft framstår utvecklingen av de
offentliga finanserna som en förklaring till kronans svaga utveckling.
Givet att konsolideringen av de offentliga finanserna blir framgångsrik
samt att prisstabiliteten upprätthålls kommer förtroendet för svensk
ekonomi successivt att öka och effekten på växelkursen av de osäker-
hetsargument som redogjorts för ovan kommer att mattas av. I de
medelfristiga kalkylerna som redovisas i kapitel 12 förbättras de offentliga
finanserna successivt. Underskottet i offentlig sektor minskar snabbt och
statsskulden som andel av BNP stabiliseras under 1996. Inflationen
stabiliseras på en nivå som understiger 3 %. När denna utveckling
realiseras torde de fundamentala aspekterna på kronans värdering få
genomslag och en appreciering därmed komma till stånd.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

F2.5 En real appreciering, men hur?

Analysen i avsnitt F2.3 tyder på att det finns ett realt apprecieringstryck
i svensk ekonomi någonstans i ett intervall mellan 5-20 %. De medel-
fristiga kalkylerna har som grundantagande en nominell appreciering på
7 % till år 2000 jämfört med 1994 års nivå. Den reala apprecieringen
under motsvarande period uppgår till mellan 6-19 % beroende på val av
prisindex. Den reala växelkursen mätt med RULC antas appreciera med
19 %. Med relativa exportpriser på bearbetade varor blir apprecieringen
istället 6 % och med relativ konsumentprisdeflator 7 %.

En real appreciering kan emellertid realiseras genom såväl en nominell
appreciering som en relativt högre inflation än omvärlden. En högre
inflation är förenad med samhällsekonomiska kostnader och är av flera
skäl inte önskvärd. De flesta kontrakt och avtal ingås i nominella termer.
En effekt av inflation är att det reala värdet av nominella kontrakt
förändras över tiden vilket påkallar kostsamma justeringar. Priser måste
ändras, skatteskalor förskjuts, det reala värdet av nominella skulder och
lån förändras osv. Ovanstående kostnader uppstår även om inflationen är
förväntad. Oväntad inflation orsakar ytterligare kostnader genom att den
medför oönskade förmögenhetsöverföringar mellan låntagare och
kreditgivare. Oväntad inflation gör också prissignaler otydliga, vilket kan
leda till felaktiga investeringsbeslut. Det ekonomiska och monetära
samarbetet inom EU kräver att inflation hålls på en låg europeisk nivå.
Enligt Maastricht-avtalet skall Riksbanken ha en självständig och
oberoende ställning med huvuduppgift att säkerställa prisstabilitet. Detta
ökar sannolikheten att en real appreciering kommer till stånd genom en
nominell appreciering av kronan.

En ytterligare möjlighet är att den reala apprecieringen realiseras genom
en relativt låg produktivitetsutveckling. Detta kan ske genom att den goda
konkurrenssituationenminskar omvandlingstrycket i den konkurrensutsatta
sektorn samtidigt som lönerna följer med omvärldens löneutveckling.
Detta skulle leda till en relativ urholkning av konkurrenskraften och höjda
enhetsarbetskraftskostnader, dvs. en real appreciering mätt i ULC. En
sådan utveckling skulle inte leda till lika stora KPI-ökningar som vid en

108

generell löneinflation. Istället skulle vinsterna i den konkurrensutsatta
sektorn mer specifikt dämpas. En sådan process skulle vara lik den som
upplevdes efter 1982-års devalvering. Ett lägre omvandlingstryck medför
dock andra nackdelar eftersom nödvändiga strukturella förändringar
uteblir vilket försämrar industrins möjligheter att hävda sig på de
internationella marknaderna på sikt.

Sammanfattningsvis tycks det således som att kronan är realt under-
värderad ur ett konkurrenskraftsperspektiv med ca 10-20 %. Detta ligger
i linje med de antaganden som görs i de medelfristiga analyserna. Att
kronan värderas till dagens lägre nivåer kan till stor del förklaras av den
osäkerhet det statsfinansiella läget och Sveriges ofördelaktiga inflations-
historia medför. På sikt bör dock denna misstro mot svensk ekonomi avta
och en real appreciering komma till stånd. Det är då både önskvärt och
troligt att denna reala appreciering företrädesvis realiseras genom en
nominell appreciering av kronan.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

109

Innehåll

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

1   Inledning

1.1   Den svenska ekonomin 1995 och 1996               1

1.2   Den svenska ekonomin i ett                        8

medelfristigt perspektiv

1.3   Fördjupningskapitel                                 13

2   Internationell utveckling                                 15

3   Utrikeshandeln                                        21

4   Näringslivets produktion                               24

4.1   Industrin                                             24

4.2   Byggnadsverksamheten                          27

5  Arbetsmarknad                                    28

6   Löner                                                 31

7   Inflation                                                     33

8   Hushållens ekonomi och privat konsumtion            37

9   Bruttoinvesteringar                                    42

10  Den offentliga sektorn                                  46

11  Kapitalmarknaden                                 49

12  Medelfristiga scenarier                                   53

12.1  Inledning, förutsättningar och sammanfattning       53

12.2  Medelhög tillväxt                                  57

12.3  Låg tillväxt                                           65

12.4  Hög tillväxt                                        67

13  De offentliga utgifterna                                  72

13.1  Inledning                                          72

13.2  De offentliga utgifternas utveckling 1970-1994      72

13.3  Drivkrafter bakom de offentliga

utgifternas utveckling                                78

Fl  Potentiell produktion                                   83

Fl.l  Inledning                                           83

Fl.2  Konjunkturcykelteori                               83

Fl.3  Olika mått på potentiell produktion                 84

Fl.4  Sveriges potentiella produktion                     87

Fl. 5  Sammanfattning                                  95

110

F2 Den svenska kronans växelkursutveckling

96

Prop. 1994/95:150

F2.1 Växelkurser och långsiktig jämvikt

97

Bilaga 1.1

F2.2 Växelkursteorier

98

F2.3 Mätproblem och kalkyler

101

F2.4 Motiv till undervärdering

106

F2.5 En real appreciering, men hur?

108

111

Tabeller

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

1.1

Prognosförutsättningar

2

1.2

V äxelkursutvecklingen

2

1.3

Försörjningsbalans

4

1.4

Nyckeltal

6

1.5

Sparande

7

1.6

Nyckeltal

10

1.7

Försörjningsbalans 1996-2000

11

2.1

Bruttonationalprodukt, konsumentpriser och
arbetslöshet i vissa OECD-länder

16

2.2

Sysselsättning och arbetskraftsdeltagande

17

3.1

Export och import av varor

22

3.2

Bytesbalans

23

4.1

Näringslivets produktion

24

4.2

Nyckeltal för industrin

25

4.3

Byggnadsverksamhet

27

5.1

Arbetsmarknad

29

6.1

Löner

31

7.1

Konsumentpriser

35

8.1

Hushållens inkomster,
konsumtion och sparande

37

9.1

Bruttoinvesteringar efter näringsgren

42

10.1

Den offentliga sektorns finanser

47

12.1

Förutsättningar

54

12.2

Försörjningsbalans 1996-2000

56

12.3

Arbetsmarknad

60

12.4

Den offentliga sektorns finanser

62

12.5

Den offentliga sektorns utgifter i
1991 års priser

63

12.6

Produktion och produktivitet,
årsgenomsnitt 1996-2000

67

12.7

Den offentliga sektorns finanser
vid låg tillväxt samt nyckeltal

70

12.8

Den offentliga sektorns finanser
vid hög tillväxt samt nyckeltal

71

13.1

Den offentliga sektorns transfereringar

79

Fl.l

Konjunkturell arbetslöshet för olika
typer av arbetslöshet

90

Fl.2

Bidrag till tillväxten i potentiell BNP 1984-1994

94

112

Diagram

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.1

1.1

Sysselsättning och arbetskraftsutbud

5

1.2

Finansiellt sparande i privat och
offentlig sektor samt bytesbalans

7

1.3

Bruttosparande, fasta investeringar
och bytesbalans

8

1.4

Den offentliga sektorns inkomster vid
medelhög tillväxt 1970-2000

11

1.5

Finansiellt sparande i offentlig sektor 1980-2000

12

1.6

Den konsoliderade offentliga
sektorns bruttoskuld (enligt Maastricht-definitionen)

13

1.7

Det svenska produktionsgapet

14

2.1

BNP-tillväxt i G5-ländema

15

4.1

Industrins arbetskostnad per producerad enhet
i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1996

26

7.1

Konsumentprisutvecklingen

33

8.1

Privat konsumtion

39

8.2

Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot

41

9.1

Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar
exklusive bostäder som andelar av BNP

43

11.1

Ränteutvecklingen i Sverige 1992-1995

49

11.2

Räntedifferens mot utlandet

50

11.3

Växelkurs för D-mark och dollar

51

12.1

Öppen arbetslöshet och personer i konjunktur-
beroende arbetsmarknadspolitiska åtgärder

57

12.2

Bruttosparande och investeringar 1970-2000

59

12.3

Underliggande utbud och reguljär syssel-
sättning i förhållande till befolkningen 16-64 år

60

12.4

Totalt sparande 1970-2000

61

12.5

Den offentliga sektorns inkomster och
utgifter 1970-2000

64

12.6

Finansiellt sparande i offentlig sektor 1970-2000

66

12.7

Offentliga sektorns brutto- och
nettoskuld 1980-2000

68

13.1

Den offentliga sektorns utgifter

73

13.2

Den offentliga sektorns utgifter

74

13.3

Den offentliga sektorns brutto- och nettoutgifter

77

13.4

Offentliga transfereringar

81

13.5

Den offentliga sektorns utgifter

82

Fl.l

Det svenska produktionsgapet beräknat
med HP-filter

85

Fl.2

Totalt-, trendmässigt- och faktiskt arbetsutbud

89

Fl.3

Det svenska produktionsgapet beräknat
med en produktionsfunktionsansats

93

F2.1

Kronans nominella växelkursutveckling
vägd mot 14 OECD-länder, 1970-1994

96

F2.2

Kronans nominella och reala växelkurs

113

1980-1994 vägd mot 14 OECD-länder

103

Prop. 1994/95:150

F2.3

Den svenska handeln med varor och tjänster,
netto, i % av BNP

104

Bilaga 1.1

F2.4

Relativa exportpriser; marknadsandelar och brutto-
överskott för svensk export av bearbetade varor

105

F2.5

Handelsbalans, bytesbalans och
kapitalavkastning, netto

106

F2.6

Bytesbalans, privat och offentligt
finansiellt sparande

107

114

Bilaga 1.2

Utdrag ur

Riksrevisionsverkets
reviderade inkomst-
beräkningar för budgetåret
1995/96

REGERINGEN

FINANSDEPARTEMENTET

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning
för budgetåret 1995/96

Riksrevisionsverket (RRV) skall enligt sin instruktion varje år till regeringen
lämna en reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande
budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkningen i kompletterings-
propositionen. RRV redovisar med denna skrivelse nya beräkningar av in-
komsterna för budgetåret 1995/96 avseende de större inkomsttitlarna samt
vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. I anslutning till beräkning-
arna har även en ny prognos för budgetåret 1994/95 gjorts. Underlag för be-
räkningarna har inhämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av
inkomstskatterna har dessutom uppgifter utnyttjats dels från RRV:s taxerings-
statistiska undersökning avseende inkomståret 1993, dels från RRV:s aktiebo-
lagsenkät.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av RRV
utgivna publikationen Inkomstberäkning våren 1995 lämnas kommentarer till
förändringar för vissa titlar avseende budgetåret 1995/96, där RRV nu föror-
dar förändringar. För att underlätta jämförelse med prognoserna i den revide-
rade nationalbudgeten presenteras också beräkningsresultaten kalenderårsvis
för åren 1994-1996.

RRV:s inkomstberäkning från hösten 1994 finns utgiven i en separat pub-
likation och kan tillsammans med den av RRV utgivna Inkomstliggaren an-
vändas som ett komplement till den nu presenterade reviderade inkomstberäk-
ningen. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vilka inkomster
som hänför sig till de olika inkomsttitlarna och vilka bestämmelser som gäller
för dessa.

Generaldirektör Inga-Britt Ahlenius har beslutat i detta ärende i närvaro av
direktör Anette Wik, revisionsdirektör Per Östling, avdelningsdirektör Bir-
gitta Hallstener, avdelningsdirektör Jörgen Hansson, byrådirektör Peter Hå-
kansson, förste revisor Urban Karlström, byråassistent Catarina Frank-Lund-
kvist och föredragande, förste revisor Johan Fall.

Stockholm den 20 april 1995

Inga-Britt Ahlenius

Johan Fall

Sammanfattning

Förutsättningar

Riksrevisionsverkets (RRV) förslag till reviderad beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1995/96 och den nu gjorda beräkningen av inkoms-
terna för budgetåret 1994/95 grundas på beslut av statsmakterna samt förslag
som har lagts fram av regeringen. I föreliggande beräkningar har hänsyn tagits
till följande propositioner, lagrådsremisser och utskottsbetänkanden:

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

prop. 1994/95:99

prop. 1994/95:100

prop. 1994/95:137

prop. 1994/95:146

prop. 1994/95:158

prop. 1994/95:182

prop. 1994/95:197

Prop.1994/95:209

1994/95:SkU20

1994/95 :AU20

Lagrådsremiss

Förändringar i arbetslöshetsersättningen

Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96

Stöd för nyanställningar

Ändringar i lagen om lageravgift på socker och ris
Ny myndighetsorganisation inom arbetslivs-
området m.m.

Beskattning av fri hälso- och sjukvård samt andra för-
måner

Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.

Kontrolluppgiftsskyldighet vid avyttring av värdepap-
per m.m.

Skatteutskottets betänkande om skattepolitik
Arbetsmarknadsutskottets betänkande om stöd till ny-
anställningar

Mervärdesskatt på begagnade varor m.m.

En principöverenskommelse har nyligen träffats mellan regeringen och Cen-
terpartiet. Före tryckningen av föreliggande inkomstberäkning har emellertid
inte några förslag presenterats i form av propositioner eller andra parlamenta-
riska dokument. I de beräkningar, som nu presenteras, har därmed inte hänsyn
tagits till sagda principöverenskommelse.

Förutom de institutionella förutsättningarna är bedömningen av konjunktur-
utvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. RRV
har därför haft kontakt med Finansdepartementet under det pågående arbetet
med den reviderade nationalbudgeten för år 1995 och med Konjunkturinstitu-
tet. På grundval härav har RRV utgått från följande grundläggande antagan-
den för beräkningarna:

Antaganden för
vissa centrala
variabler

1994

Förändr.
jfr. med
budget-
prop.

1995

Förändr.
jfr. med
budget-
prop.

1996

Förändr.
jfr. med
budget-
prop.

BNP, volym

2,2

+ 0,2

2,6

+/-0

2,8

-0,1

Utbetald lönesumma

4,3

+ 0,8

5,6

-0,1

5,7

+ 0,1

Privat konsumtion.

volym

0,5

-0,1

0,0

+/-0

1,0

+/-0

Privat konsumtion, pris

3,6

+/-0

3,0

+ 0,1

4,0

+/-0

Bostadslåneränta, pro-

cent

8,60

0

9,00

-0,35

10,65

+ 0,40

Konsumentprisindex

årsmedeltal

2,2

+/-0

2,7

-0,2

3,4

-0,3

Arbetslöshet, procent

8,0

+ 0.1

7,1

-0,1

6,3

-0,4

Siffrorna avser procentuell förändring från föregående år, där annat en anges

Vidare grundas beräkningarna nu på aktuellare uppgifter för inkomstskat-
terna. RRV har även på sedvanligt sätt genomfört en enkät bland svenska ak-
tiebolag under februari månad för att förbättra underlaget för beräkningen av
juridiska personers inkomstskatt.

Budgetåren 1995/96 och 1995/96-96

Riksdagen har beslutat att statsbudgeten skall löpa per kalenderår (januari -
december) fr.o.m. kalenderåret 1997.1 övergångsperioden från det nuvarande
brutna räkenskapsåret (juli - juni) kommer budgetåret att omfatta 18 månader.
I vissa fall blir det intressant att särskilt studera den första 12-månadersperio-
den inom detta budgetår, bl.a. för att underlätta jämförelser över tiden. I
RRV:s inkomstberäkning hösten 1994 introducerades följande notation för de
olika budgetårsperiodema.

1995/96              Avser 12-månadersperioden fr.o.m. juli 1995 t.o.m.

juni 1996.

1995/96-96           Avser 18-månadersperioden fr.o.m. juli 1995 t.o.m.

december 1996.

Även i RRVs inkomstberäkning våren 1995 tillämpas denna notation. I före-
liggande inkomstberäkning kommenteras i huvudsak förändringar mellan nu-
varande beräkning och beräkningarna i budgetpropositionen vad gäller bud-
getåren 1994/95 samt 1995/96-96.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

17 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

Statsbudgetens totala inkomster
budgetåren 1994/95 och 1995/96-96

Enligt de nu reviderade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1994/95 till 427 029 mkr vilket är 32 663 mkr mer än vad som be-
räknades i budgetpropositionen. För budgetåret 1995/96-96 uppgår inkoms-
terna till 734 270 mkr, vilket är en ökning med 9 323 mkr i förhållande till
beräkningarna i budgetpropositionen. Diagrammet nedan visar inkomsternas
inbördes storleksmässiga fördelning för budgetåret 1995/96-96.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

Budgetåret 1995/96-96
Totala inkomster 734 mdkr

Övrig skatt
på varor och
tjänster, 16%

EU-anknutna

inkomster, 2%

Juridiska

personers skatt, 8%

Fysiska
personers skatt, 6%

Övriga
skatter, 5%

Övriga

inkomster, 5%

Mervärdesskatt, 24%

Socialavgifter och
allmänna egenavgifter, 34%

Utveckling av inkomsterna

En fullständig specifikation per inkomsttitel av RRV:s beräkningar av stats-
budgetens inkomster för beräkningsperioden framgår av tabell A i tabellbila-
gan. I följande tabell presenteras några av de större förändringarna mellan
föreliggande beräkning och beräkningarna i budgetpropositionen. Därefter re-
dogörs närmare för vissa av dessa beräkningar.

Större förändr.
jämfört med
budget-
prop.

1994/95

Förändr.
jfr. med
budget-
prop.

1995/96-96

Förändr.
jfr. med
budget-
prop.

Totala inkomster

427 029

+ 32 663

734 270

+ 9323

Fysiska personer

36 755

+ 11 046

46 755

-2071

Juridiska personer

48 474

+ 15 596

58 525

+ 13 825

Socialavgifter och

allmänna egenavgifter

75 484

+ 89

243 324

-6 880

Mervärdesskatt

1 14 500

+ 5 730

177750

+ 1 100

Bensinskatt

13 570

-9 133

0

- 35 909

Energiskatt

27 545

+ 8 791

64 666

+ 36 342

Inkomster av

statens verksamhet

28 398

+ 1 396

33 878

+ 5 115

Övriga inkomster

82 303

- 852

109 372

-2 197

Fysiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Fysiska personers inkomstskatt beräknas för budgetåret
1994/95 till 36755 mkr. Det är en ökning med 11 046 mkr jämfört med bud-
getpropositionen. För budgetåret 1995/96-96 beräknas nettot på titeln till
46 755 mkr, vilket är en minskning med 2071 mkr jämfört med budgetpropo-
sitionen.

Ökningen av inkomsttitelns netto för budgetåret 1994/95 förklaras bland
annat av att antagandet om lönesummans utveckling justerats upp i förhål-
lande till beräkningarna i budgetpropositionen. Ökningarna i preliminärskat-
teinbetalningar förklaras även av att realisationsvinsterna bedöms ha ökat
kraftigt mellan inkomståren 1993 och 1994. En förklaring till de stora realisa-
tionsvinsterna under 1994 utgår från följande. Skattesatsen på aktievinster
sänktes från 25 procent till 12,5 procent fr.o.m. 1994 och under hösten 1994
lade regeringen förslag, som nu antagits av riksdagen, om en höjning av skat-
tesatsen till 30 procent fr.o.m. 1995. Den tillfälligt låga skattesatsen bedöms
ha motiverat aktieägare att under 1994 realisera ackumulerade värdeökningar
på aktier. Det bör särskilt betonas att inkomstökningarna till följd av de höga
realisationsvinsterna är av engångskaraktär, dvs de slår inte igenom framåt i
tiden.

Minskningen av inkomsttitelns netto för budgetåret 1995/96-96 förklaras i
huvudsak av att prognosen ökat för utbetalningar av kommunalskattemedel.
Denna ökning hänger samman med konstruktionen av systemen för kommu-
nalskatteutbetalningar.

De utbetalningar som skett och kommer att ske under 1994 och 1995 byg-
ger på tidigare gjorda prognoser. De revideringar av antagandena för bl.a. lö-
nesummans utveckling som Finansdepartementet gjort, innebär att de tidigare
gjorda prognoserna varit alltför försiktiga och att utbetalningarna därför bör
korrigeras upp. Korrigeringarna sker dels genom en slutavräkning (s.k. 14:e
utbetalning) avseende 1994, dels genom en delavräkning (s.k. 13:e utbetal-
ning) avseende 1995. Slut- och delavräkningama fastställs i december 1995
och sker i januari 1996. Nuvarande prognoser för dessa slut- och delavräk-
ningar har alltså justerats upp i förhållande till budgetpropositionens beräk-
ningar till följd av uppjusteringarna av antagandena om bl.a. lönesummans
utveckling. Dessa uppjusteringar bidrar till uppjusteringen av kommunalskat-
teutbetalningama under budgetåret 1995/96-96.

Juridiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas för budgetåret
1994/95 till 48474mkr. Det är en ökning med 15 596mkr jämfört med bud-
getpropositionen. För budgetåret 1995/96-96 beräknas nettot på titeln till
58 525 mkr, vilket är en ökning med 13 825 mkr jämfört med budgetproposi-
tionen.

Resultatet av RRV:s bolagsenkät och utfallet från RSV:s löpande redovis-
ning av inbetald preliminär F-skatt visar att juridiska personers taxerade in-
komster ökat kraftigt från inkomståret 1993 till inkomståret 1994. Mot bak-
grund av detta och de övriga undersökningar RRV vidtagit revideras progno-
sen för nettot på inkomsttiteln upp för inkomståret 1994/95.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

Denna upprevidering bedöms att i huvudsak kvarstå för inkomståren 1995 och
1996. Detta förklarar även att nettot på inkomsttiteln ökar under budgetåret
1995/96-96 jämfört med budgetpropositionen.

Lagstadgade socialavgifter och allmänna egenavgifter

Nettot för inkomsthuvudgruppen Socialavgifter och allmänna egenavgifter
beräknas för budgetåret 1994/95 till 75 484 mkr. Det är en ökning med 89 mkr
jämfört med budgetpropositionen. För budgetåret 1995/96-96 beräknas nettot
till 243 324 mkr, vilket är en minskning med 6 880 mkr jämfört med budget-
propositionen.

För budgetåret 1995/96-96 har i huvudsak följande förändringar skett sedan
beräkningarna i budgetpropositionen. För det första har riksdagen beslutat om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av utbildningsvikariat och anställ-
ningsstöd. Kostnaderna för dessa åtgärder sker genom möjlighet för arbetsgi-
vare att göra avdrag från Arbetsmarknadsavgiften. De härav minskade in-
komsterna förklarar huvuddelen av minskningen av socialavgifterna för bud-
getåret 1995/96-96. För det andra kommer en växling att ske för två arbetsgi-
varavgifter. Växlingen innebär en minskning av Sjukförsäkringsavgiften och
samtidigt en motsvarande ökning av Arbetsmarknadsavgiften. Totalt sett på-
verkas inte statsbudgetens inkomster av avgiftsväxlingen.

Mervärdesskatt

Mervärdesskatt är den beloppsmässigt största inkomsttiteln på statsbudgetens
inkomstsida. Nettot på titeln Mervärdesskatt beräknas för budgetåret 1994/95
till 114 500 mkr. Det är en ökning med 5 730 mkr jämfört med budgetproposi-
tionen. För budgetåret 1995/96-96 beräknas nettot på titeln till 177 750 mkr,
vilket är en ökning med 1 100 mkr jämfört med budgetpropositionen.

Ökningen för budgetåret 1994/95 beror främst på en utfallskorrigering från
Tullverkets sida vad gäller inbetalningar av mervärdesskatt till följd av att
företagen importerade mer varor än normalt före Sveriges inträde i EU.

Ökningen förbudgetåret 1995/96-96 förklaras bl.a. av förslaget i lagrådsre-
miss om mervärdesskatt på begagnade varor. Förslagen där beräknas öka in-
komsterna med drygt 500 mkr. Övrig ökning hänför sig till ändrade antagan-
den om utvecklingen för framför allt maskininvesteringar.

En principöverenskommelse har träffats mellan regeringen och Centerpar-
tiet bl.a. angående en sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (s.k. mat-
moms). Före tryckningen av föreliggande inkomstberäkning har emellertid
inte några förslag presenterats i form av propositioner eller andra parlamenta-
riska dokument. RRV:s beräkningar utgår från det grundläggande antagandet
om ekonomisk politik i linje med hittills kända propositioner m.m. Mot denna
bakgrund inkluderar föreliggande beräkningar inte någon förändring beträf-
fande matmomsen.

RRV har av naturliga skäl inte heller gjort några effektberäkningar för even-
tuella förändringar av mervärdesskatten på dagstidningar (eller något annat)
område. Generellt bedömer emellertid RRV att en sådan förändring skulle ge
i sammanhanget förhållandevis marginella effekter för statsbudgetens in-
komster.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

RRV beräknar att en sänkning av matmomsen från 21 procent till
12 procent fr.o.m. den 1 juli 1995 skulle innebära en minskning av statsbudge-
tens momsintäkter om 9 300 mkr för budgetåret 1995/96-96. Om sänkningen
införs fr.o.m. den 1 januari 1996 beräknas effekten till 6700 mkr.

Bensinskatt och Energiskatt

Enligt lagen om skatt på energi skall skatt betalas för bränslen och elektrisk
kraft. Av denna anledning flyttas skatt på bensin till inkomsttiteln Energiskatt
fr.o.m. den 1 januari 1995. Flyttningen är strikt bokföringsmässig och ger inte
några ekonomiska konsekvenser för statsbudgetens inkomster. Inkomsttiteln
bensinskatt kommer att upphöra budgetåret 1995/96-96.

Inkomster av statens verksamhet

Inkomster av statens verksamhet beräknas för budgetåret 1994/95 till
28 398 mkr. Det är en ökning med 1 396 mkr jämfört med budgetpropositio-
nen. För budgetåret 1995/96-96 beräknas dessa inkomster till 33 878 mkr, vil-
ket är en ökning med 5 115 mkr jämfört med budgetpropositionen.

Ökningen för budgetåret 1994/95 förklaras bl.a. av att utdelningen på sta-
tens aktier i Vin & Sprit AB justerats upp med drygt 700 mkr i förhållande
till beräkningarna i budgetpropositionen. Den ökade utdelningen är att be-
trakta som extraordinär.

Ökningen för budgetåret 1995/96-96 förklaras bl.a. av inleveranser av
fondmedel från Arbetslivsfonden samt den medelsfond som finns knuten till
Arbetsmiljöfonden. Inleveranserna beräknas uppgå till knappt 1 400 mkr och
skall ske i samband med att en ny myndighetsorganisation inom arbetslivsom-
rådet införs. Även dessa inleveranser kan betraktas som extraordinära.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett
mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter. För
dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas
upp på statsbudgetens inkomstsida. För att tydliggöra detta förhållande pre-
senterar RRV sedan hösten 1994 även vissa bruttoinkomster och -utgifter i
anslutning till nettobeloppen i tabell A i tabellbilagan. Utöver detta presente-
ras i tabell C i tabellbilagan en mer utförlig sammanställning av bruttobelop-
pen budgetåren 1994/95 och 1995/96-96.

Regeringen har i årets budgetproposition lagt vissa principiella förslag an-
gående ett framtida budgetsystem för staten. Regeringen har bl.a. föreslagit
dels att inkomster och utgifter som i dag ligger utanför statsbudgeten skall
redovisas på statsbudgeten, dels att bruttoredovisning tillämpas i större ut-
sträckning än i dag. Dessa förslag innebär bland annat förändringar för redo-
visningen av inkomsthuvudgruppen Socialavgifter och allmänna egen-
avgifter.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på in-
komsttypen Skatter. Bland inkomstskatterna består bruttoinkomsterna till

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

största delen av fysiska och juridiska personers preliminärskatter (statlig och
kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna under denna huvudgrupp utgörs
bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt.

Som nämnts ovan får regeringens förslag till ökad bruttoredovisning m.m.
betydelse för redovisningen av arbetsgivaravgifter. Emellertid kommer det
även framdeles att finnas utgifter av betydande omfattning från denna huvud-
grupp. I bruttoredovisningen ingår bl.a. ATP-avgifter och vissa andra arbets-
givaravgifter som överförs till fonder eller konton utanför statsbudgeten. Ut-
gifterna utgörs således av utbetalningar till ATP-systemet samt olika fonde-
ringar inom den statliga sektorn.

Inom huvudgruppen Skatt på varor och tjänster utgörs bruttoutgiftema i
huvudsak av återbetalningar av mervärdesskatt och den statliga sektorns kom-
pensation för i princip all ingående mervärdesskatt.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELLBILAGA

TABELL A

TABELL B

TABELL C

RRV:s inkomstberäkning våren 1995

RRV:s inkomstberäkning våren 1995, per kalenderår
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 måna-

BERÄKNING

budget-

RRVs

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRV:s be-

tusental kronor

tionen

ning

ändring

tionen

ändring

räkning

1000

Skatter m.m.:

348 081 983

379 860 223

31 778 240

674 862 345

678 539 723

3 677 378

466 431 923

1100

Skatt på inkomst:

65 407 000

92 125 000

26 718 000

104 394 000

116 088 000

11 694 000

87 028 000

1110

Fysiska personers
inkomstskatt:

25 709 000

36 755 000

11 046 000

48 826 000

46 755 000

-2 071 000

34 590 000

1111

Fysiska personers
inkomstskatt

25 709 000

36 755 000

11 046 000

48 826 000

46 755 000

-2 071 000

34 590 000

varav Inkomster

342 958 000

352 770 000

9 812 000

555 306 000

561 492 000

6 186 000

376 826 000

varav Utgifter

317 249 000

316015000

-1 234 000

506 480 000

514 737 000

8 257 000

342 236 000

1120

Juridiska personers
inkomstskatt:

34 087 000

49 684 000

15 597 000

46 645 000

60 475 000

13 830 000

46 616 000

1121

Juridiska personers
inkomstskatt

32 878 000

48 474 000

15 596 000

44 700 000

58 525 000

13 825 000

45 316 000

1122

Avskattning av
företagens reserver

0

0

0

0

0

0

0

1123

Beskattning av
tjänstegruppliv

1 209 000

1 210 000

1 000

1 945 000

1 950 000

5 000

1 300 000

1130

Ofördelbara
inkomstskatter:

2 096 000

2 096 000

0

3 318 000

3 318 000

0

2 182 000

1131

Ofördelbara
inkomstskatter

2 096 000

2 096 000

0

3 318 000

3 318 000

0

2 182 000

1140

Övriga inkomst-
skatter:

3 515 000

3 590 000

75 000

5 605 000

5 540 000

■65 000

3 640 000

1141

Kupongskatt

475 000

475 000

0

1 050 000

900 000

-150 000

500 000

1142

Utskiftningsskatt
och ersättningsskatt

0

0

0

0

0

0

0

1143

Bevillningsavgift

0

0

0

0

0

0

0

1144

Lotteriskatt

3 040 000

3 115 000

75 000

4 555 000

4 640 000

85 000

3 140 000

1200

Socialavgifter och
allm. egenavgifter:

75 395 000

75 484 000

89 000

250 204 000

243 324 000

-6 880 000

161 043 000

varav Inkomster

241 671 000

240 915 000

-756 000

405 718 000

396 942 000

-8 776 000

263 023 000

varav Utgifter

166 276 000

165 431 000

-845 000

155 514 000

153 618 000

-1 896 000

101 980 000

1211

Folkpensions-
avgift

37 999 000

37 743 000

-256 000

61 409 000

61 456 000

47 000

41 078 000

1221

Sjukförsäkrings-
avgift, netto

3 172 000

3 255 000

83 000

65 573 000

58 560 000

-7 013 000

40 722 000

varav Inkomster

50 278 000

50 235 000

-43 000

65 573 000

58 560 000

-7 013 000

40 722 000

varav Utgifter

47 106 000

46 980 000

-126 000

0

0

0

0

1222

Allmän sjukförsäkringsavgift Namnändring, enl nedan (1261)

1231 Bamomsorgsavgift

0

0

0

0

0

0

0

1241 Utbildningsavgift

0

0

0

0

0

0

0

1251 Övriga socialavgifter, netto Namnändring, enl nedan (1250)

1250

Övriga socialavgifter,
netto

varav Inkomster

varav Utgifter

9 121 000

125 218 000

116 097 000

9 251 000

124 592 000

115 341 000

130 000

-626 000

-756 000

56 977 000

201 167 000

144 190 000

57 398 000

199 573 000

142 175 000

421 000

-1 594 000

-2 015 000

35 270 000

129 674 000

94 404 000

1251

Tilläggspensions-
avgift, netto

2 565 000

2 564 000

-1 000

9 628 000

9 648 000

20 000

6 405 000

varav Inkomster

86 749 000

87 093 000

344 000

137 547 000

137 829 000

282 000

91 493 000

varav Utgifter

84 184 000

84 529 000

345 000

127 919 000

128 181 000

262 000

85 088 000

1252

Delpensionsavgift

0

0

0

0

0

0

0

varav Inkomster

1 332 000

1 337 000

5 000

2 099 000

2 101 000

2 000

1 405 000

varav Utgifter

1 332 000

1 337 000

5 000

2 099 000

2 101 000

2 000

1 405 000

10

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 måna-

BERÄKNING

budget-

RRV:s

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRV:s be-

tusental kronor

tionen

ning

ändring

tionen

ändring

räkning

1253

Arbetsskadeavgift,
netto
varav Inkomster
varav Utgifter

1 356 000

8 437 000

7 081 000

1 487 000

8 470 000

6 983 000

131 000

33 000

-98 000

3 100 000

13 412 000

10 312 000

3 785 000

13 564 000

9 779 000

685 000

152 000

-533 000

2 501 000

9 005 000

6 504 000

1254

Arbetsmarknads-
avgift, netto

5 200 000

5 200 000

0

44 249 000

42 211 000

-2 038 000

25 201 000

varav Inkomster

26 253 000

25 250 000

-1 003 000

44 249 000

42 211 000

-2 038 000

25 201 000

varav Utgifter

21 053 000

20 050 000

-1 003 000

0

0

0

0

1255

Arbetarskydds-
avgift, netto

0

0

0

0

1 754 000

1 754 000

1 163 000

varav Inkomster

1 113 000

1 108 000

-5 000

1 753 000

1 754 000

1 000

1 163 000

varav Utgifter

1 113 000

1 108 000

-5 000

1 753 000

0

-1 753 000

0

1256

Lönegarantiavgift,
netto

0

0

0

0

0

0

0

varav Inkomster

1 299 000

1 303 000

4 000

2 063 000

2 065 000

2 000

1 369 000

varav Utgifter

1 299 000

1 303 000

4 000

2 063 000

2 065 000

2 000

1 369 000

1257

Sjömanspensions-
avgift, netto

0

0

0

0

0

0

0

varav Inkomster

35 000

31 000

-4 000

44 000

49 000

5 000

38 000

varav Utgifter

35 000

31 000

-4 000

44 000

49 000

5 000

38 000

1260 Allmänna egen-

avgifter
varav Inkomster
varav Utgifter

12 936 000

16 009 000

3 073 000

13 069 000

16 179 000

3 110 000

133 000

170 000

37 000

40 346 000

51 670 000

11 324 000

40 734 000

52 177 000

11 443 000

388 000

507 000

119 000

25 480 000

33 056 000

7 576 000

1261

Allmän sjukför-
säkringsavgift

12 936 000

13 069 000

133 000

40 346 000

40 734 000

388 000

25 480 000

1262

Allmän pensions-
avgift, netto

0

0

0

0

0

0

0

varav Inkomster

3 073 000

3 110 000

37 000

11 324 000

11 443 000

119 000

7 576 000

varav Utgifter

3 073 000

3 110 000

37 000

11 324 000

11 443 000

119 000

7 576 000

1271

Inkomster av arbets-
givaravgifter till
ASV:s och AMI:s
verksamhet

595 000

593 000

-2 000

938 000

0

-938 000

0

1281

Allmän löneavgift

4 097 000

4 090 000

-7 000

15 468 000

15 481 000

13 000

10 265 000

1291

Särskild löneskatt

7 475 000

7 483 000

8 000

9 493 000

9 695 000

202 000

8 228 000

1300 Skatt på egendom:

23 574 423

22 775 423

-799 000

25 751 723

25 370 723

-381 000

22 830 723

1310

Skatt på fast
egendom:

14 419 423

14 419423

0

14 725 723

14 725 723

0

14 725 723

1311

Skogsvårdsavgifter

0

0

0

0

0

0

0

1312

Fastighetsskatt

14 419 423

14 419 423

0

14 725 723

14 725 723

0

14 725 723

1320

Förmögenhetsskatt:

2 855 000

2 855 000

0

2 886 000

2 925 000

39 000

2 925 000

1321

Fysiska personers
förmögenhetsskatt

2 785 000

2 785 000

0

2 814 000

2 853 000

39 000

2 853 000

1322

Juridiska personers
förmögenhetsskatt

70 000

70 000

0

72 000

72 000

0

72 000

1330

Arvsskatt och
gåvoskatt:

1 000 000

1 180 000

180 000

1 500 000

1 770 000

270 000

1 180 000

1331

Arvsskatt

900 000

1 050 000

150 000

1 350 000

1 575 000

225 000

1 050 000

1332

Gåvoskatt

100 000

130 000

30 000

150 000

195 000

45 000

130 00

1340

Övrig skatt på
egendom:

5 300 000

4 321 000

-979 000

6 640 000

5 950 000

-690 000

4 000 000

1341

Stämpelskatt

5 300 000

4 321 000

-979 000

6 640 000

5 950 000

-690 000

4 000 000

11

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 måna-

BERÄKNING

budget-

RRVs

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRV:s be-

tusental kronor

tionen

ninS

ändring

tionen

ändring

räkning

1400 Skatt på varor

och tjänster:

183 705 560

189 475 800

5 770 240

294 512 622

293 757 000

-755 622

195 530 200

1410

Allmänna för-
säljningsskatter:

108 770 000

114 500 000

5 730 000

176 650 000

177 750 000

1 100 000

117850 000

1411

Mervärdesskatt

108 770 000

114 500 000

5 730 000

176 650 000

177 750 000

1 100 000

117 850 000

1420,

1430 Skatt på
specifika varor:

63 809 600

63 560 400

-249 200

100 258 100

99 532 600

-725 500

66 317 700

1421

Bensinskatt

22 703 000

13 570 000

-9 133 000

35 909 000

0

-35 909 000

0

1422

Särskilda varuskatter

0

0

0

0

0

0

0

1423

Försäljningsskatt
på motorfordon

1 358 100

1 665 000

306 900

2 656 100

2 900 000

243 900

2 000 000

1424

Tobaksskatt

7 618 000

7 844 000

226 000

11 654 000

11 874 000

220 000

7 780 000

1425

Skatt på sprit-
drycker

6 125 000

5 936 600

-188 400

10 203 000

9 075 500

-1 127 500

6 097 000

1426

Skatt på vin

3 256 000

2 950 200

-305 800

4 887 600

4 352 300

-535 300

3 029 900

1427

Skatt på malt-
drycker

2 873 000

3 124 500

251 500

4 930 900

5 028 300

97 400

3 209 000

1428

Energiskatt

18 753 000

27 544 600

8 791 600

28 324 000

64 666 000

36 342 000

43 094 900

1429

Särskild avgift på
svavelhaltigt bränsle

500

500

0

500

500

0

500

1431

Särsk. skatt på el.kraft
fr. kärnkraftverk

138 000

140 000

2 000

194 000

207 000

13 000

147 000

1434

Skatt på viss elektrisk
kraft

920 000

720 000

-200 000

1 405 000

1 330 000

-75 000

886 600

1435

Särskild skatt mot
försurning

65 000

65 000

0

94 000

99 000

5 000

72 800

1440

Överskott vid försäljning av
varor med statsmonopol: 200 000

200 000

0

200 000

200 000

0

200 000

1442

Systembolaget AB:s
inlevererade överskott

200 000

200 000

0

200 000

200 000

0

200 000

1450

Skatt på tjänster:

1 072 800

1 068 300

-4 500

1 592 000

1 554 300

-37 700

1 030 100

1451

Reseskatt

0

0

0

0

0

0

0

1452

Skatt på annonser
och reklam

977 800

968 300

-9 500

1 507 000

1 457 300

-49 700

965 100

1454

Skatt på spel

95 000

100 000

5 000

85 000

97 000

12 000

65 000

1460

Skatt på vägtrafik:

3 987 900

3 987 500

-400

5 620 600

5 607 300

■13 300

3 987300

1461

Fordonsskatt

3 987 900

3 987 500

-400

5 620 600

5 607 300

-13 300

3 987 300

1462

Kilometerskatt

0

0

0

0

0

0

0

1470

Skatt på import m.m.:

5 429 260

5 836 200

406 940

9 582 822

8 788 800

-794 022

5 929 100

1471

Tullmedel

5 249 284

5 293 200

43 916

8 633 888

8 064 600

-569 288

5 441 300

1472

Övriga skatter m.m.
på import

30 910

3 900

-27 010

93 000

3 300

-89 700

2 200

1473

Jordbruks- och
sockeravgifter

149 066

539 100

390 034

855 934

720 900

-135 034

485 600

1480

Övriga skatter på
varor och tjänster:

436 000

323 400

-112 600

609 100

324 000

-285 100

216 000

1481

Övriga skatter på
varor och tjänster

436 000

323 400

-112 600

609 100

324 000

-285 100

216 000

12

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 mäna-

BERÄKNING

budget-

RRV:s

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRV:s be-

tusental kronor

tionen

ning

ändring

tionen

ändring

räkning

2000

Inkomster av statens
verksamhet:

27 001 312

28 397 761

1 396 449

28 763 530

33 878 377

5 114 847

27 865 249

2100

Rörelseöverskott:

9 342 073

8 691 183

-650 890

9 496 846

9 093 036

-403 810

8 227 389

2110

Affärsverkens inlever-
erade överskott:

449 890

482 350

32 460

521 600

647 800

726 200

631 133

2111

Postverkets
inlevererade överskott

0

0

0

0

0

0

0

2112

Televerkets
inlevererade överskott

0

0

0

0

0

0

0

2113

SJ:s inlevererade överskott       0

0

0

0

0

0

0

2114

Luftfartsverkets
inlevererade
överskott

120 600

108 600

-12 000

162 000

243 000

81 000

226 333

2116 Affärsverket svenska
kraftnäts inlevererade
utdelning och inleverans

av motsvarighet till
statlig skatt

285 000

335 000

50 000

296 000

346 000

50 000

346 000

2118

Sjöfartsverkets
inlevererade överskott

44 290

38 750

-5 540

63 600

58 800

-4 800

58 800

2720

Övriga mynd.s
inlevererade överskott:

7 008 000

308 000

-700 000

988 268

377 000

-677 268

377 000

2124

Inlevererat överskott av

Riksgäldskontorets
garantiverksamhet

281 000

308 000

27 000

277 000

377 000

100 000

377 000

2125

Inlevererat över-
skott av åtgärder för
att stärka det
finansiella systemet

727 000

0

-727 000

711 268

0

-711 268

0

2130

Riksbankens
inlevererade
överskott:

6 200 000

6 200 000

0

5 400 000

5 500 000

700 000

5 500 000

2131

Riksbankens
inlevererade
överskott

6 200 000

6 200 000

0

5 400 000

5 500 000

100 000

5 500 000

2750

Överskott från
spel verksamhet:

7 684 183

1 700 833

76 650

2 586 978

2 568 236

-78 742

7 719 256

2151

Tipsmedel

1 011 736

1 003 393

-8 343

1 583 600

1 601 158

17 558

1 138 896

2152

Lotterimedel

672 447

697 440

24 993

1 003 378

967 078

-36 300

580 360

2200

Ö:skott av statens
fastighetsförvaltn.:

2 145 000

2 548 100

403 100

0

0

0

0

2270

Överskott av
fastighetsförvaltning:

2 145 000

2 548 100

403 100

0

0

0

0

2214

Ö:skott av Byggn.
styr:s verksamhet

2 145 000

2 548 100

403 100

0

0

0

0

2300

Ränteinkomster:

4 276 825

4 311 733

34 908

6 061 053

6 051 230

-9 823

4 155 164

2370,

2320 Räntor på
näringslån:

47017

67 391

20 374

703 609

92 841

-70 768

56 241

13

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 måna-

BERÄKNING

budget-

RRVs

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRV:s be-

tusental kronor

tionen

ning

ändring

tionen

ändring

räkning

2314 Ränteink. på lån

till fiskerinäringen

11 412

5 000

-6 412

17 848

7 000

-10 848

5 000

2316

Ränteinkomster på
vattenkraftslån

93

93

0

115

115

0

82

2318

Ränteinkomster på
statens lån till den
mindre skeppsfarten

350

350

0

50

50

0

50

2321

Ränteinkomster på
skogsväglån

8

8

0

6

6

0

6

2322

Räntor på övriga
näringslån,
Kammarkollegiet

33 214

60 000

26 786

83 345

83 345

0

49 308

2323

Räntor på övriga
näringslån,

Statens jordbruksverk

1 940

1 940

0

2 245

2 325

80

1 795

2325

Räntor på Postverkets
statslån

0

0

0

0

0

0

0

2330

Räntor på bostadslån: 3 389 485

3 557 800

168 315

5 022 095

5 190 125

168 030

3 443 395

2332

Ränteink. på lån

för bostadsbyggande    3 387 400

3 553 700

166 300

5 019 000

5 184 500

165 500

3 439 300

2333

Ränteinkomster på
lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade
bamrika familjer

85

100

15

95

125

30

95

2334

Räntor på övriga
bostadslån, Boverket

2 000

4 000

2 000

3 000

5 500

2 500

4 000

2340

Räntor på studielån:

31 090

31 090

0

44 650

44 650

0

30 600

2341

Ränteinkomster på statens
lån för universitetsstudier
och garantilån för
studerande

90

90

0

150

150

0

100

2342

Ränteinkomster på
allmänna studielån

31 000

31 000

0

44 500

44 500

0

30 500

2350 Räntor på energi-

spar lån:

128 243

130 382

2 139

166 449

168 497

2 048

115 566

2351 Räntor på energi-
sparlån

128 243

130 382

2 139

166 449

168 497

2 048

115 566

2360 Räntor på medel

avsatta till pensioner:

6 000

6 000

0

6 000

6 000

0

6 000

2361 Räntor på medel avs.

till folkpensionering

6 000

6 000

0

6 000

6 000

0

6 000

2370 Räntor på beredskaps

lagring:

410 349

247 427

-162 922

442 984

267 730

-175 254

267 730

2371 Räntor på beredskaps-
lagring och förråds-
anläggningar

410 349

247 427

-162 922

442 984

267 730

-175 254

267 730

2380,2390 Övriga ränte-

inkomster:

264 641

271 643

7 002

275 266

281 387

6 121

235 632

2383 Ränteink. på statens
bosättningslån

0

0

0

0

0

0

0

14

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 måna-

BERÄKNING

budget-

RRV:s

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRV:s be-

tusental kronor

tionen

ning

ändring

tionen

ändring

räkning

2385

Ränteink. på lån för
studentkårslokaler

40

40

0

45

45

0

30

2386

Ränteinkomster på
lån för allmänna
samlingslokaler

7 500

7 500

0

9 750

9 750

0

7 000

2389

Ränteinkomster på
lån för inventarier i
vissa specialbostäder

25

27

2

40

40

0

20

2391

Ränteinkomster på
markförvärv för jord-
brukets rationalisering

900

1 200

300

900

900

0

700

2392

Räntor på intresse-
medel

5 600

5 600

0

5 750

10 800

5 050

5 500

2394

Övriga ränte-
inkomster

170 576

167 276

-3 300

218 781

199 852

-18 929

162 382

2395

R:tor på särsk.
räkningar i Riksbanken

80 000

90 000

10 000

40 000

60 000

20 000

60 000

2400

Aktieutdelning:

3 496 900

4 255 900

759 000

3 205 000

4 130 000

925 000

4 130 000

2410

Inkomster av
statens aktier:

3 496 900

4 255 900

759 000

3 205 000

4 130 000

925 000

4 130 000

2411

Inkomster av
statens aktier

3 496 900

4 255 900

759 000

3 205 000

4 130 000

925 000

4 130 000

2500

Offentligrättsliga
avgifter:

4 059 414

4 714 599

655 185

4 843 052

7 557 860

2 714 808

5 375 308

2511

Expeditions- och
ansökningsavgifter

542 863

530 556

-12 307

767 238

761 345

-5 893

508 899

2519

Koncessionsavgift
på televisionens område

0

0

0

0

416 000

416 000

388 000

2521

Avgifter till gransknings
nämnden

4618

4 618

0

9 698

6 927

-2 771

6 927

2522

Avgifter för granskning
av filmer och
videogram

10 000

10 000

0

15 500

15 500

0

10 000

2524

Bidrag för ungdoms-
praktik

748 800

458 000

•290 800

216 000

100 000

-116 000

100 000

2525

Finansieringsavgift
från arbetslöshetskassor

0

0

0

0

1 821 600

1 821 600

1 214 400

2526

Utjämningsavgift från
arbetslöshetskassor

0

0

0

0

63 800

63 800

63 800

2527

Avgifter för stats-
kontroll av krigsmate-
riel tillverkningen

5 500

5 500

0

10 600

10 600

0

5 500

2528

Avgifter vid
bergsstaten

4 125

6 000

1 875

5 555

5 555

0

4 055

2529

Avg. vid patent- och
registreringsväsendet

20 000

20 000

0

10 100

256 100

246 000

219 200

2531

Avgifter för registrering
i förenings- m.fl.
register

9 550

9 550

0

0

0

0

0

2532

Avgifter vid kronofogde-
myndigheterna

600 000

860 000

260 000

850 000

1 275 000

425 000

870 000

15

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 måna-

BERÄKNING

budget-

RRVs

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRVtsbe-

tusental kronor

tionen

ning

ändring

tionen

ändring

räkning

2534

Avgifter för körkort
och motorfordon

644 986

1 289 511

644 525

884 715

926 801

42 086

659 816

2535

Avgifter för statliga
garantier

106 245

165 000

58 755

36 676

36 676

0

20 069

2536

Lotteriavgifter

13 650

13 650

0

30 510

30 510

0

20 405

2537

Miljöskyddsavgift

63 483

65 006

1 523

72 524

75 373

2 849

65 056

2538

Miljöavgift på bekämpningsmedel
och handelsgödsel        354 346

355 349

1 003

630 000

592 279

-37 721

361 840

2539

Täktavgift

30 000

30 000

0

45 000

45 000

0

30 000

2541

Avgifter vid

Tullverket

86 267

91 869

5 602

91 560

86 389

-5 171

57 881

2542

Patientavg. vid
tandläkarutbildningen

4 500

4 500

0

6 500

6 500

0

4 500

2543

Skatteutjämningsavgift

0

0

0

0

0

0

0

2544

Avgifter för
Alkoholinsp:s
verksamhet

4000

18 600

14 600

43 500

31 700

j1 800

30 900

2545

Närradioavgifter

3 600

3 600

0

5 400

5 400

0

3 600

2546

Lokalradioavgifter

118 923

118 923

0

146 750

178 000

31 250

128 750

2547

Avg. för Post- & Tele-
styr:s verksamhet

209 841

199 700

-10 141

205 091

162 800

-42 291

162 800

2548

Avgifter för
Finansinsp:s
verksamhet

101 000

101 000

0

200 100

151 500

■48 600

81 500

2549

Avgifter för
provning vid
riksprovplats

4 000

4 700

700

0

0

0

0

2551

Avgifter från kärn-
kraftverken

163 764

163 764

0

255 608

256 011

403

170 674

2552

Övriga offentligrätts-
liga avgifter

205 353

185 203

-20 150

304 427

240 494

-63 933

186 736

2600

Försäljnings-
inkomster:

1 431 967

1 540 328

108 361

1 836 470

1 562 480

-273 990

1 161 535

2611

Inkomster vid
kriminalvården

170 000

170 000

0

270 000

0

-270 000

0

2624

Ink. av uppbörd av
felparkeringsavgifter

52 552

58 609

6 057

81 751

91 352

9 601

58 609

2625

Utförsäljning av
beredskapslager

561 000

637 770

76 770

471 000

534 420

63 420

524 110

2626

Inkomster vid

Banverket

648 415

673 949

25 534

1 013 719

936 708

-77 011

578 816

2700

Böter m.m.:

960 103

955 918

-4 185

1 447 109

1 379 771

-67 338

961 853

2711

Restavgifter och
dröjsmålsavgifter

533 693

540 659

6 966

788 009

764 099

-23 910

551 047

2712

Bötesmedel

414 306

412 181

-2 125

640 963

611 404

•29 559

407 592

2713

Vattenförorenings-
avgift m.m.

104

78

-26

137

168

31

114

2714

Sanktionsav-
gifter m.m.

12000

3000

-9000

18000

4100

-13900

3100

16

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 måna-

BERÄKNING

budget-

RRV:s

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRV:s be-

tusental kronor

tionen

ning

ändring

tionen

ändring

räkning

2800

Övr. inkomster av
statens verksamhet:

1 289 030

1 380 000

90 970

1 874 000

4 104 000

2 230 000

3 854 000

2811

Övr. inkomster av
statens verksamhet

1 289 030

1 380 000

90 970

1 874 000

3 804 000

1 930 000

3 654 000

2812

Återbetalning av
lönegarantimedel

0

0

0

0

300 000

300 000

200 000

3000

Inkomster av

försåld egendom:      8 786 640

8 793 640

7 000

30 700

80 700

50 000

80 700

3100

Ink. av försålda
byggnader och maskiner:

0

20 000

20 000

0

50 000

50 000

50 000

3110

Affärsverkens inkomster
av försålda fastigheter
och maskiner:

0

0

0

0

50 000

50 000

50 000

3120

Statliga myndighetersinkomster
byggnader och maskiner:

av försålda

0 20 000

20 000

0

50 000

50 000

50 000

3124

Statskontorets inkomster
av försålda datorer m.m.

0

0

0

0

0

0

0

3125

Fortifikationsverkets
förs, av fastigheter

0

20 000

20 000

0

50 000

50 000

50 000

3200

3211

Övriga inkomster
av markförsäljning:

Övriga inkomster
av markförsäljning

1 000

1 000

1 000

1 000

0

0

1 000

1 000

1 000

1 000

0

0

1 000

1 000

3300

Övriga inkomster
av försåld
egendom:

8 785 640

8 772 640

-13 000

29 700

29 700

0

29 700

3311

Inkomster av statens
gruvegendom

30 640

30 640

0

29 700

29 700

0

29 700

3312

Övriga inkomster av
försåld egendom

8 755 000

8 742 000

-13 000

0

0

0

0

4000

Återbetalning av
lån:

6 700 434

6 030 583

-669 851

9 424 809

9 330 819

-93 990

6 284 699

4100

Återbetalning av
näringslån:

93 718

107 730

14 012

195 137

195 137

0

109 422

4110

Återbetalning av
industri lån:

0

0

0

0

0

0

0

4120

Återbetalning av
jordbrukslån:

26 969

26 969

0

40 338

40 338

0

26 911

4123

Återbetalning av
lån till fiskerinäringen

26 969

26 969

0

40 338

40 338

0

26 911

4130

Återbetalning av
övriga näringslån:

66 749

80 761

14 012

154 799

154 799

0

82 511

17

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 måna-

BERÄKNING

budget-

RRVs

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRV:s be-

tusental kronor

tionen

ning

ändring

tionen

ändring

räkning

4131 Återbetalning av

vattenkraftslån

240

240

0

366

366

0

251

4133

Återbetalning av
statens lån till den
mindre skeppsfarten

3 100

3 100

0

400

400

0

400

4135

Återbetalning av
skogsväglån

21

21

0

18

18

0

18

4136

Återbetalning av
övriga näringslån,
Kammarkollegiet

55 988

70 000

14012

143 857

143 857

0

74 356

4137

Återbetalning av
övriga näringslån,
Statens jordbruksverk

1 800

1 800

0

1 958

1 958

0

1 386

4138

Återbetalning av
tidigare infriade
statliga garantier

5 600

5600

0

8 200

8 200

0

6 100

4200 Återbetalning av

bostadslån m.m.:

3 505 375

2 810 500

-694 875

4 606 520

4 512 520

-94 000

3 108 350

4212 Återbetalning av

lån för bostads-

byggande

3 500 000

2 800 000

-700 000

4 600 000

4 500 000

- 1(X) 000

3 100 000

4213 Återbetalning av

lån för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade
bamrika familjer

375

500

125

520

520

0

350

4214 Återbet. av övr.

bostadslån, Boverket

5 000

10 000

5 000

6 000

12000

6 000

8000

4300 Återbetalning av

studielån:

2 584 070

2 584 070

0

3 886 120

3 886 120

0

2 564 080

4311

Återbetalning av
statens lån för
universitetsstudier

70

70

0

120

120

0

80

4312

Återbetalning av
allmänna studielån

3 000

3 000

0

3 000

3 000

0

2000

4313

Återbetalning av
studiemedel

2 581 000

2581 000

0

3 883 000

3 883 000

0

2 562 000

4400

Återbetalning av
energisparlån:

250 000

250 000

0

360 000

360 000

0

250 000

4411

Återbetalning av
energisparlån

250 000

250 000

0

360 000

360 000

0

250 000

4500

Återbetalning av
övriga lån:

267 271

278 283

11 012

377 032

377 042

10

252 847

4514

Återbet. av lån
för studentkårslokaler

200

200

0

260

260

0

180

4515

Återbetalning av
lån för allmänna
samlingslokaler

7 000

15 000

8 000

9 500

9 500

0

6 500

4516

Återbet. av utgivna
startlån och bidrag

2 500

2 500

0

2 800

2 800

0

2 000

18

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 måna-

BERÄKNING

budget-

RRV:s

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRV:sbe-

tusental kronor

tionen

ning

ändring

tionen

ändring

räkning

4517 Återbetalning från
Portugalfonden

4519 Återbetalning av
statens bosättningslån
4521 Återbetalning av lån
för inventarier i
vissa specialbostäder

4525 Återbet. av lån för
svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av
övriga lån

13 463

13 463

0

0

90

120

200 000

200 000

44 018

47 000

5000

Kalkylmässiga
inkomster:

1 071 000

1 062 723

5100

Avskrivningar
och amorteringar:

2 782 000

2 781 723

5110

Affärsverkens avskrivn-
ingar och amorteringar:

0

0

5113

Statens järnvägars
avskrivningar

0

0

5120

Avskrivningar
på fastigheter:

500 000

566 609

5121

Avskrivningar
på fastigheter

500 000

566 609

5130

Uppdragsmynd.s
komplementkostn.

2 272 000

2 205 114

5131

Uppdragsmyndig-
heters m.fl. komple-
mentkostnader

2 272 000

2 205 114

5140

Övriga avskrivningar:

10 000

10 000

5143

Avskrivningar på

ADB-utrustning

0

0

5144

Avskrivningar på
förrådsanläggningar
för civilt totalförsvar

10000

10 000

5200

Statliga pensions-
avgifter, netto:

-1 711 000

-1 719 000

5211

Statliga pensions-
avgifter, netto

-1 711 000

-1 719000

6000

Bidrag från
EU m. m.

525 000

684 000

6100

Bidrag från EG:s
jordbruksfond

525 000

684 000

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

30

140

150

10

100

0

300 000

300 000

0

200 000

2 982

64 332

64 332

0

44 067

-8 277

-2 886 000

-3 425 351

-539 351

-1 791 351

-277

1 410 000

0

1 476 649
0

66 649

1 476 649

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

66 609

500 000

566 649

66 649

566 649

66 609

500 000

566 649

66 649

566 64

-66 886

900 000

900 000

0

900 000

-66 886

900 000

900 000

0

900 000

0

10 000

10 000

0

70 000

0

0

0

0

0

0

10000

10 000

0

10000

-8 000

-4 296 000

-4 902 000

-606 000

-3 268 000

-8 000

-4 296 000

-4 902 000

-606 000

-3 268 00

159 000

8 652 000

9 766 000

1 114 000

7 411 000

159 000

6 572 000

7 241 000

669 000

5 781 000

19

18 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 150. Bil. 1

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL A

1994/95

1995/96-96

1995/96

RRV:s INKOMST-

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

(12 måna-

BERÄKNING

budget-

RRVs

budget-

RRV:s

der) Enligt

VÅREN 1995

proposi-

beräk-

För-

proposi-

beräkning

För-

RRV:s be-

tusental kronor

tionen

ning

ändring

tionen

ändring

räkning

6110 Bidrag från EG :s

jordbruksfonds

gar.sekt.

525 000

684 000

159 000

6 245 000

6 748 000

503 000

5 570 000

6111 Arealbidrag och

trädesersättning

0

0

0

3 550 000

3 800 (XX)

250 000

3 600 000

6112 Miljöstöd

0

0

0

4(X) (XX)

315 000

-85 000

307 000

6113 Intervention

375 (XX)

375 (XX)

0

1 125 (XX)

1 125 000

0

750 000

6114 Exportbidrag

150 (XX)

300 (XX)

150 000

450 000

900 (XX)

450 000

600 (XX)

6115 Djurbidrag

0

0

0

720 (XX)

600 (XX)

-120 000

305 000

6119 Övr. bidr. fr. EG:s

jordbruksfonds gar.sekt.

0

9 (XX)

9 000

0

8 (XX)

8 000

8000

6120 Bidrag från EG:s

jordbruksfonds utv.sekt.

0

0

0

327 000

493 000

166 000

211 000

6121 EG-fin. strukt.- o.

reg.-stöd t. jordbr.sekt.

0

0

0

327 (XX)

493 (XX)

166 000

21! 000

6200

Bidrag från EG:s
fiskefond

0

0

6211

Bidrag från EG:s
fiskefond

0

0

6300

Bidrag från EG:s
regionalfond

0

0

631!

Bidrag från EG:s
regionalfond

0

0

6400 Bidrag från EG:s

socialfond

0

0

6411

Bidrag från EG:s
socialfond

0

0

6900

Övriga bidrag
från EG

0

0

6911

Övriga bidrag

från EG

0

0

7000

Extraordinära

7111

medel från EU

Återbet. avs.

2 200 000

2 200 000

avg. t. gemenskaps-
budgeten

2 200 (XX)

2 200 (XX)

0

80 000

80 000

0

0

0

80 (XX)

80 (XX)

0

0

0

700 000

888 000

188 000

592 000

0

700 000

888 (XX)

188 000

592 000

0

1 300 000

1 557 000

257 000

1 038 000

0

1 300 000

1 557 (XX)

257 (XX)

1 038 000

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

6 100 000

6 100 000

0

4 150 000

0

6 100 000

6 100 000

0

4 150 000

SUMMA INKOMSTER

394 366 369

427 028 930

32 662 561

724 947 384

734 270 268

9 322 884

510 432 220

20

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL B

RRV:s INKOMSTBERÄKNING VÅREN 1995

PER KALENDERÅR
tusental kronor

1994

1995

1996

1000

Skatter m.m.:

345 591 893

419 773 423

485 955 723

1100

Skatt på inkomst:

53 534 401

95 119 000

91 636 000

1110

Fysiska personers inkomstskatt:

14 879 000

40 250 000

37477000

1111

Fysiska personers inkomstskatt

14 879 000

40 250 000

37 477 000

varav Inkomster

327 191 000

367 649 000

390 565 000

varav Utgifter

312 309 000

327 399 000

353 088 000

1120

Juridiska personers inkomstskatt:

32 692 600

49 002 000

48 392 000

1121

Juridiska personers inkomstskatt

32 378 000

47 751 000

47 047 000

1122

Avskattning av företagens reserver

-997 400

0

0

1123

Beskattning av tjänstegruppliv

1 312 000

1 251 000

1 345 000

1130

Ofördelbara inkomstskatter:

2 346 543

2 227 000

2 227 000

1131

Ofördelbara inkomstskatter

2 346 543

2 227 000

2 227 000

1140

Övriga inkomstskatter:

3 616 258

3 640 000

3 540 000

1141

Kupongskatt

506 774

475 000

500 000

1142

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

237

0

0

1143

Bevillningsavgift

0

0

0

1 144

Lotteriskatt

3 109 247

3 165 000

3 040 000

1200

Socialavgifter och allm. egenavgifter:

70 613 749

115 314 900

170 632 000

varav Inkomster

231 713 757

251 156 800

274 542 000

varav Utgifter

161 100 008

135 841 900

103 910 000

1211

Folkpensionsavgift

36 337 669

39 439 600

41 893 000

1221

Sjukförsäkringsavgift, netto

8 438 630

19 277 600

37 761 000

varav Inkomster

53 562 521

44 139 300

37 761 000

varav Utgifter

45 123 891

24 861 700

0

1222

Allmän sjukförsäkringsavgift

Namnändring, enl nedan (1261)

1231

Barnomsorgsavgift

382 774

0

0

1241

Utbildningsavgift

1 743

0

0

1251

Övriga socialavgifter, netto

Namnändring, enl nedan (1250)

1250

Övriga socialavgifter, netto

3 225 431

18 647 500

42 381 000

varav Inkomster

119 201 548

122 785 700

138 580 000

varav Utgifter

115 976 117

104 138 200

96 199 000

1251

Tilläggspensionsavgift, netto

0

5 676 000

6 536 000

varav Inkomster

82 683 957

88 999 300

93 367 000

varav Utgifter

82 683 957

83 323 300

86 831 000

1252

Delpensionsavgift

0

0

0

varav Inkomster

1 301 922

1 366 400

1 433 000

varav Utgifter

1 301 922

1 366 400

1 433 000

1253

Arbetsskadeavgift, netto

-1 974 169

2 135 500

2 716 000

varav Inkomster

9 627 810

8 753 400

9 221 000

varav Utgifter

11 601 979

6 617 900

6 505 000

1254

Arbetsmarknadsavgift, netto

5 199 600

10 268 000

31 943 000

varav Inkomster

23 228 193

21 166 700

31 943 000

varav Utgifter

18 028 593

10 898 700

0

1255

Arbetarskyddsavgift, netto

0

568 000

1 186 000

varav Inkomster

1 090 453

1 133 200

1 186 000

varav Utgifter

1 090 453

565 200

0

1256

Lönegarantiavgift, netto

0

0

0

varav Inkomster

1 242 625

1 332 400

1 397 000

varav Utgifter

1 242 625

1 332 400

1 397 000

1257

Sjömanspensionsavgift, netto

0

0

0

varav Inkomster

26 588

34 300

33 000

varav Utgifter

26 588

34 300

33 000

21

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL B

RRV:s INKOMSTBERÄKNING VÅREN 1995

PER KALENDERÅR
tusental kronor

1994

1995

1996

1260

Allmänna egenavgifter

12 718 000

20 662 000

29 789 000

varav Inkomster

12718000

27 504 000

37 500 000

varav Utgifter

0

6 842 000

7711 000

1261

Allmän sjukförsäkringsavgift

12 718 000

20 662 000

29 789 000

1262

Allmän pensionsavgift, netto

0

0

0

varav Inkomster

0

6 842 000

7711 000

varav Utgifter

0

6 842 000

7711 000

1271

Inkomster av arbetsgivaravgifter till

0

0

0

ASV:s och AMI:s verksamhet

839 543

302 600

0

1281

Allmän löneavgift

-308

9 098 000

10 473 000

1291

Särskild löneskatt

8 670 267

7 887 600

8 335 000

1300

Skatt på egendom:

25 608 105

22 545 423

22 630 723

1310

Skatt på fast egendom:

17026 350

14 419 423

14 725 723

1311

Skogsvårdsavgifter

110 000

0

0

1312

Fastighetsskatt

16 916 350

14 419 423

14 725 723

1320

Förmögenhetsskatt:

2 174 000

2 855 000

2 925 000

1321

Fysiska personers förmögenhetsskatt

2 112 000

2 785 000

2 853 000

1322

Juridiska personers förmögenhetsskatt

62 000

70 000

72 000

1330

Arvsskatt och gåvoskatt:

1 120 743

1 178 000

1 180 000

1331

Arvsskatt

1 000 351

1 049 000

1 050 000

1332

Gåvoskatt

120 392

129 000

130 000

1340

Övrig skatt på egendom:

5 287 012

4 093 000

3 800 000

1341

Stämpelskatt

5 287 012

4 093 000

3 800 000

1400

Skatt på varor och tjänster:

195 835 638

186 794 100

201 057 000

74/0

Allmänna försäljningsskatter:

123 995 680

110 626 100

120 700 000

1411

Mervärdesskatt

123 995 680

110 626 100

120 700 000

1420,

1430

Skatt på specifika varor:

61 033 922

64 466 200

68 960 100

1421

Bensinskatt

22 029 710

2 038 000

0

1422

Särskilda varuskatter

10 538

0

0

1423

Försäljningsskatt på motorfordon

1 722 503

1 707 200

2 000 000

1424

Tobaksskatt

7 281 173

7 991 900

7 984 000

1425

Skatt på spritdrycker

5 376 106

6 004 300

6 183 800

1426

Skatt på vin

2 970 762

2 980 200

3 068 500

1427

Skatt på maltdrycker

3 228 204

3 165 900

3 261 900

1428

Energiskatt

17 398 740

39 548 700

45 354 900

1429

Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

29

500

500

1431

Särsk. skatt på el.kraft fr. kärnkraftverk

136 653

139 100

147 000

1434

Skatt på viss elektrisk kraft

817 046

819000

886 700

1435

Särskild skatt mot försurning

62 458

71 400

72 800

1440

Överskott vid försäljning av varor
med statsmonopol:

76 908

200 000

200 000

1442

Systembolaget AB:s inlevererade
överskott

76 908

200 000

200 000

1450

Skatt på tjänster:

/ 150 468

1 033 600

/ 042 800

1451

Reseskatt

-6 617

0

0

1452

Skatt på annonser och reklam

1 032 714

969 100

975 800

1454

Skatt på spel

124 371

64 500

67 000

1460

Skatt på vägtrafik:

4 074 328

3 972 800

3 987 300

1461

Fordonsskatt

4 064 408

3 972 800

3 987 300

1462

Kilometerskatt

9 920

0

0

22

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL B

RRV:s INKOMSTBERÄKNING VÅREN 1995

PER KALENDERÅR
tusental kronor

1994

1995

1996

1470

Skatt på import m.m.:

5 074 322

6 240 200

5 950 800

1471

Tullmedel

5 074 322

5 455 200

5 468 600

1472

Övriga skatter m.m. på import

0

5 000

2 200

1473

ordbruks- och sockeravgifter

0

780 000

480 000

1480

Övriga skatter på varor och tjänster:

430 010

255 200

216 000

1481

Övriga skatter på varor och tjänster

430 010

255 200

216 000

2000

Inkomster av statens verksamhet:

32 893 030

28 362 017

24 279 054

2100

Rörelseöverskott:

12 118 912

8 667 061

8 373 673

2110

Affärsverkens inlevererade överskott:

553 789

436 750

647 800

2111

Postverkets inlevererade överskott

185 079

0

0

2112

Televerkets inlevererade överskott

11 809

0

0

2113

SJ:s inlevererade överskott

0

0

0

2114

Luftfartsverkets inlevererade överskott

68 900

63 000

243 000

2116

Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade
utdelning och inleverans av motsvarighet till
statlig skatt

277 600

335 000

346 000

2118

Sjöfartsverkets inlevererade överskott

10 401

38 750

58 800

2120

Övriga mynd.s inlevererade överskott:

352 219

308 000

377000

2124

Inlevererat överskott av Riksgäldskon-
torets garantiverksamhet

352 219

308 000

377 000

2125

Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka
det finansiella systemet

0

0

0

2130

Riksbankens inlevererade överskott:

9 500 000

6 200 000

5 500 000

2131

Riksbankens inlevererade överskott

9 500 000

6 200 000

5 500 000

2150

Överskott från spel verksamhet :

1 712 904

1 722 311

1 848 873

2151

Tipsmedel

1 039 440

1 063 608

1 156 058

2152

Lotterimedel

673 464

658 703

692 815

2200

Ö:skott av statens fastighetsförvaltn.:

4 192 796

403 100

0

2210

Överskott av fastighetsförvaltning:

4 192 796

403 100

0

2214

Ö:skott av Byggn.styr:s verksamhet

4 192 796

403 100

0

2300

Ränteinkomster:

5 428 748

4 096 716

4 158 888

2310.

2320

Räntor på näringslån:

93 411

103 975

52 507

2314

Ränteink. på lån till fiskerinäringen

3 376

5 400

5 000

2316

Ränteinkomster på vattenkraftslån

75

84

74

2318

Ränteinkomster på statens lån till den
mindre skeppsfarten

852

175

25

2321

Ränteinkomster på skogsväglån

10

8

6

2322

Räntor på övriga näringslån.

Kammarkollegiet

78 770

96 468

45 677

2323

Räntor på övriga näringslån,
Statens jordbruksverk

2 233

1 840

1 725

2325

Räntor på Postverkets statslån

8 095

0

0

2330

Räntor på bostadslån:

4 2 79 870

3 304 707

3 573 785

2332

Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

4 276 758

3 300 189

3 570 200

2333

Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade bamrika familjer

95

118

85

2334

Räntor på övriga bostadslån, Boverket

3017

4 400

3 500

2340

Räntor på studielån:

38 903

28 790

29 100

2341

Ränteinkomster på statens lån för universitets-
studier och garantilån för studerande

90

90

100

23

19 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL B

RRV:s INKOMSTBERÄKNING VÅREN 1995

PER KALENDERÅR
tusental kronor

1994

1995

1996

2342

Ränteinkomster på allmänna studielån

38 813

28 700

29 000

2350

Räntor på energisparlån:

146 314

128 462

112 517

2351

Räntor på energisparlån

146 314

128 462

112517

2360

Räntor på medel avsatta till pensioner:

6 115

6 000

6 000

2361

Räntor på medel avsatta till folkpensionering

6 115

6 000

6 000

2370

Räntor på beredskaps lagring:

540 831

227 973

151 002

2371

Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar

540 831

227 973

151 002

2380,

2390

Övriga ränteinkomster:

323 304

296 809

233 977

2383

Ränteink. på statens bosättningslån

173

0

0

2385

Ränteink. på lån för studentkårslokaler

36

35

30

2386

Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler

8 078

7 600

6 750

2389

Ränteinkomster på lån för inventarier i
vissa specialbostäder

28

23

20

2391

Ränteinkomster på markförvärv för
jordbrukets rationalisering

919

700

700

2392

Räntor på intressemedel

10 725

6 400

5 500

2394

Övriga ränteinkomster

142 954

192 051

160 977

2395

R:tor på särsk. räkningar i Riksbanken

160 391

90 000

60 000

2400

Aktieutdelning:

2 218 684

4 955 900

3 430 000

2410

Inkomster av statens aktier:

2 218 684

4 955 900

3 430 000

2411

Inkomster av statens aktier

2 218 684

4 955 900

3 430 000

2500

Offentligrättsliga avgifter:

4 477 792

4 686 609

5 156 145

2511

Expeditions- och ansökningsavgifter

563 498

538 167

512 834

2519

Koncessionsavgift på televisionens område

0

416 000

2521

Avgifter till granskningsnämnden

4618

6 927

0

2522

Avgifter för granskning av filmer och
videogram

9 943

10 300

10 000

2524

Bidrag för ungdomspraktik

284 561

352 600

0

2525

Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor

607 200

1 214 400

2526

Utjämningsavgift från arbetslöshetskassor

0

63 800

2527

Avgifter för statskontroll av krigs-
materieltillverkningen

4 976

6 100

5 600

2528

Avgifter vid bergsstaten

4 980

6 200

3 055

2529

Avg. vid patent- och registreringsväsendet

9 400

142 200

133 900

2531

Avgifter för registrering i förenings- m.fl.
register

11 689

7 150

0

2532

Avgifter vid kronofogdemyndigheterna

862 997

892 700

870 000

2534

Avgifter för körkort och motorfordon

1 358 562

633 389

644 223

2535

Avgifter för statliga garantier

208 634

22 138

19 438

2536

Lotteriavgifter

1 552

23 133

20 355

2537

Miljöskyddsavgift

64 093

65 823

65 056

2538

Miljöavgift på bekämpningsmedel
och handelsgödsel

183 293

516 774

363 354

2539

Täktavgift

38 473

29 900

30 000

2541

Avgifter vid Tullverket

156 589

63 477

57 881

2542

Patientavg. vid tandläkarutbildningen

6 484

4 400

4 500

2543

Skatteutjämningsavgift

0

0

0

2544

Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet

0

22 400

27 900

2545

Närradioa vgifter

2 062

5 400

3 600

2546

Lokalradioavgifter

27 495

165 358

129 250

2547

Avg. för Post- och Telestyr:s verksamhet

214 536

135 670

121 230

2548

Avgifter för Finansinsp:s verksamhet

91 874

82 400

81 500

24

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL B

RRV:s INKOMSTBERÄKNING VÅREN 1995

PER KALENDERÅR
tusental kronor

1994

1995

1996

2549

Avgifter för provning vid riksprovplats

8 373

0

0

2551

Avgifter från kärnkraftverken

176 225

165 601

170 674

2552

Övriga offentligrättsliga avgifter

182 885

181 202

187 595

2600

Försäljningsinkomster:

1 325 386

1 654 355

921 853

2611

Inkomster vid kriminalvården

243 708

86 900

0

2624

Ink. av uppbörd av felparkeringsavgifter

53 942

78 252

58 609

2625

Utförsäljning av beredskapslager

375 231

917 630

152 460

2626

Inkomster vid Banverket

652 505

571 573

710 784

2700

Böter m.m.:

1 127 855

927 676

964 495

2711

Restavgifter och dröjsmålsavgifter

732 102

510 901

551 657

2712

Bötesmedel

391 874

413 361

409 624

2713

Vattenföroreningsavgift m.m.

3 179

114

114

2714

Sanktionsavgifter m.m.

700

3 300

3 100

2800

Övr. inkomster av statens verksamhet:

2 002 857

2 970 600

1 274 000

2811

Övr. inkomster av statens verksamhet

2 002 857

2 870 600

1 074 000

2812

Återbetalning av lönegarantimedel

100 000

200 000

3000

Inkomster av försåld egendom:

19 823 466

51 640

80 700

3100

Ink. av försålda byggnader och maskiner:

0

20 000

50 000

3110

Affärsverkens inkomster av försålda
fastigheter och maskiner:

0

0

50 000

3120

Statliga myndigheters inkomster av
försålda byggnader och maskiner:

0

20 000

50 000

3124

Statskontorets inkomster av försålda
datorer m.m.

0

0

0

3125

Fortifikationsverkets förs, av fastigheter

0

20 000

50 000

3200

Övriga inkomster av markförsäljning:

833

1 000

1 000

3211

Övriga inkomster av markförsäljning

833

1 000

1 000

3300

Övriga inkomster av försåld egendom:

19 822 633

30 640

29 700

3311

Inkomster av statens gruvegendom

40 260

30 640

29 700

3312

Övriga inkomster av försåld egendom

19 782 373

0

0

4000

Återbetalning av lån:

7 574 345

6 602 894

6 082 344

4100

Återbetalning av näringslån:

740 085

162 109

107 607

4110

Återbetalning av industrilån:

0

0

0

4120

Återbetalning av jordbrukslån:

17 540

30 769

27 138

4123

Återbetalning av lån till fiskerinäringen

17 540

30 769

27 138

4130

Återbetalning av övriga näringslån:

722 545

131 340

80 469

4131

Återbetalning av vattenkraftslån

176

286

169

4133

Återbetalning av statens lån till den
mindre skeppsfarten

3 552

1 600

200

4135

Återbetalning av skogsväglån

24

21

18

4136

Återbetalning av övriga näringslån,
Kammarkollegiet

700 085

122 054

72 803

4137

Återbetalning av övriga näringslån,
Statens jordbruksverk

2816

1 679

1 179

4138

Återbetalning av tidigare infriade statliga
garantier

15 892

5 700

6 100

25

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL B

RRV:s INKOMSTBERÄKNING VÅREN 1995

PER KALENDERÅR
tusental kronor

1994

1995

1996

4200

Återbetalning av bostadslån m.m.:

3 718 781

3 199 794

2 907 345

4212

Återbetalning av lån för bostadsbyggande

3 709 316

3 190 919

2 900 000

4213

Återbetalning av lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade bamrika familjer

436

575

345

4214

Återbet. av övr. bostadslån, Boverket

9 029

8 300

7 000

4300

Återbetalning av studielån:

2 599 003

2 677 777

2 580 080

4311

Återbetalning av statens lån för
universitetsstudier

69

77

80

4312

Återbetalning av allmänna studielån

2 289

3 100

2000

4313

Återbetalning av studiemedel

2 596 645

2 674 600

2 578 000

4400

Återbetalning av energisparlån:

257 918

269 700

235 000

4411

Återbetalning av energisparlån

257 918

269 700

235 000

4500

Återbetalning av övriga lån:

258 558

293 514

252 312

4514

Återbet. av lån för studentkårslokaler

170

191

170

4515

Återbetalning av lån för allmänna
samlingslokaler

9 124

14 425

6 275

4516

Återbet. av utgivna startlån & bidrag

2 558

2 400

1 700

4517

Återbetalning från Portugalfonden

0

13 463

0

4519

Återbetalning av statens bosättningslån

270

0

0

4521

Återbetalning av lån för inventarier i
vissa specialbostäder

21

170

100

4525

Återbet. av lån för svenska FN-styrkor

219 139

201 900

200 000

4526

Återbetalning av övriga lån

27 276

60 965

44 067

5000

Kalkylmässiga inkomster:

13 293 043

-733 277

-2 123 351

5100

Avskrivningar och amorteringar:

14 489 050

1 468 723

1 476 649

5110

Affärsverkens avskrivningar och
amorteringar:

0

0

0

5113

Statens järnvägars avskrivningar

0

0

0

5120

Avskrivningar på fastigheter:

13 061 741

566 609

566 649

5121

Avskrivningar på fastigheter

13 061 741

566 609

566 649

5130

Uppdragsmynd:s komplementkostn.

1 321 091

892 114

900 000

5131

Uppdragsmyndigheters m.fl. komplement-
kostnader

1 321 091

892 114

900 000

5140

Övriga avskrivningar:

106 218

10000

10000

5143

Avskrivningar på ADB-utrustning

94 675

0

0

5144

Avskrivningar på förrådsanläggningar
för civilt totalförsvar

11 543

10 000

10 000

5200

Statliga pensionsavgifter, netto:

-1 196 007

-2 202 000

-3 600 000

5211

Statliga pensionsavgifter, netto

-1 196 007

-2 202 000

-3 600 000

6000

Bidrag från EU m. m.

0

2 394 000

8 056 000

6100

Bidrag från EG:s jordbruksfond

0

1 579 000

6 346 000

6110

Bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion

0

1 559 000

5 873 000

6111

Arealbidrag och trädesersättning

0

200 000

3 600 000

6112

Miljöstöd

0

0

315 000

6113

Intervention

0

750 000

750 000

6114

Exportbidrag

0

600 000

600 000

26

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL B

RRV:s INKOMSTBERÄKNING VÅREN 1995

PER KALENDERÅR
tusental kronor

1994

1995

1996

6115

Djurbidrag

0

0

600 000

6119

Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds
garantisektion

9 000

8 000

6/20

Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklings-
sektion

0

20 000

473 000

6121

EG-fin. strukt.- och reg.-stöd inom jordbruks-
sektorn

0

20 000

473 000

6200

Bidrag från EG:s fiskefond

0

0

80 000

6211

Bidrag från EG:s fiskefond

0

0

80 000

6300

Bidrag från EG:s regionalfond

0

296 000

592 000

6311

Bidrag från EG:s regionalfond

0

296 000

592 000

6400

Bidrag från EG:s socialfond

0

519 000

1 038 000

6411

Bidrag från EG:s socialfond

0

519000

1 038 000

6900

Övriga bidrag från EG

0

0

0

6911

Övriga bidrag från EG

0

0

0

7000

Extraordinära medel från EU

0

4 275 000

4 025 000

7111

Återbet. avs. avgiften till gemenskapsbudgeten

0

4 275 000

4 025 000

SUMMA INKOMSTER

419 175 777

460 725 697

526 355 470

27

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1:2

TABELL C___

BRUTTOREDOVISNING AV STATSBUDGETENS INKOMSTER                  Nettoinkomst

miljoner kronor                            Inkomster              Utgifter           på statsbudgeten

1994/95 1995/96-96      1994/95 1995/96-96    1994/95  1995/96-96

1000

Skatter m.m.

1 017 847

1 589 886

637 987

911 346

379 860

678 540

varav

1100

Skatt på inkomst

422 687

651 926

330 561

535 838

92 126

116 088

1200

Socialavgifter och
allm. egenavgifter

240 915

396 942

165 431

153 618

75 484

243 324

1400

Skatt på varor
och tjänster

331 471

515 647

141 995

221 890

189 476

293 757

1000

Övriga skatter

22 774

25 371

2000

Inkomster av statens
verksamhet

28 398

33 878

0

0

28 398

33 878

3000

Inkomster av för-
såld egendom

8 794

81

0

0

8 794

81

4000

Återbetalning

av lån

6 031

9 331

0

0

6 031

9 331

5000

Kalkylmässiga
inkomster

23 333

32 580

22 270

36 005

1 063

-3 425

varav

5200

Statliga pensions-
avgifter, netto

20 551

31 103

22 270

36 005

-1 719

-4 902

6000

Bidrag från EU m.m.

684

9 766

0

0

684

9 766

7000

Extraordinära
medel från EU

2200

6100

0

0

2 200

6 100

Summa

1 087 287

1 681 622

660 257

947 351

427 029

734 270

28

Bilaga 1.3

Beräkningar för anslaget
räntor på statsskulden, m.m.,
budgetåret 1995/96

Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden,
m.m.

Inledning

I regeringens proposition 1994/95:100 med förslag till statsbudget för
budgetåret 1995/96 upptogs under utgiftsanslaget XVI. Räntor på stats-
skulden, m.m. ett - efter samråd med Riksgäldskontoret - preliminärt
beräknat belopp på 129 miljarder kronor. I bilaga 17 till budgetpro-
positionen angående Räntor på statsskulden, m.m. erinrades om att
förslaget i budgetpropositionerna under senare år reviderats i komplette-
ringspropositionema och att avsikten därför var att återkomma till
riksdagen i kompletteringspropostionen med förslag till beräkning av
anslag för statsskuldräntoma avseende budgetåret 1995/96.

Riksgäldskontoret får härmed överlämna förslag till beräkning av
anslaget Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1995/96. Samtidigt
lämnas en beskrivning som syftar till att belysa utvecklingen av ränteut-
gifter för statsskulden, m.m. under några år bakåt i tiden samt en förnyad
beräkning av dessa utgifter för innevarande budgetår.

Ränteutgifter för statsskulden, m.m. 1990/91 - 1993/94

Statsskulden har ökat snabbt sedan budgetåret 1989/90 då statsfinanserna
i stort sett var balanserade. Den snabba försämring av statsfinanserna
som skett sedan dess har främst orsakats av konjunkturutvecklingen som
dels medfört minskade inkomstskatter och mervärdesskatt, dels ökat
utgifterna för arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitik. Krisen
i den finansiella sektorn har vidare medfört stora utgifter i form av
bankstöd under budgetåren 1992/93 och 1993/94.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.3

Tabell 1 Statsskuldens förändring 1989/90 - 1993/94, mdkr

1989/90

1990/91

1991/92

1992/93

1993/94

Statsskuldens

förändring

-7,3

44,2

84,3

249,6

218,0

Trots en kraftig ökning av lånebehovet under 1990/91 och 1991/92
minskade de totala utgifterna för statsskulden dessa budgetår. Detta
förklaras bl.a. av fallande marknadsräntor men också av att en ökad
kreditgivning till affärsverk och myndigheter m.m. har genererat ökande
ränteinkomster. Systemet med emissioner av benchmarklån har fr.o.m.
1991/92 medfört att kontoret erhållit stora inkomster i form av överkurser
vid emissionerna till följd av att marknadsräntan varit lägre än kupong-
räntan. Budgetåret 1991/92 minskade nettoutgiftema även till följd av
Riksbankens rekvisitioner av statsskuldväxlar, vilket medförde en

20 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 1

omperiodisering av ränteutgifter, netto, till påföljande budgetår. Under
1992/93 bidrog stora inkomsträntor för behållningar innestående på konto
i Riksbanken till följd av den omfattande valutaupplåningen till att hålla
nere de totala ränteutgifterna på lån i svenska kronor.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.3

Tabell 2 Räntor på statsskulden, m.m. Mifjoner kronor

1990/91

1991/92

1992/93

1993/94

Utgifter

Räntor på lån

i svenska kronor

57 834,6

59 840,2

66 838,5

75 086,4

Räntor på lån

i utländsk valuta

7 332,6

6 719,8

19 474,0

23 902,7

Valutaförluster

1 869,7

4 047,9

46 036,4

42 975,2

Underkurs vid
emission

602,4

256,3

2 648,7

5 398,0

Kursförluster

407,7

1 330,8

2 831,6

3 016,2

Depositioner på lån
i utländsk valuta

149,2

136,5

-12,6

Summa utgifter

68 047,0

72 344,2

137 965,6

150 365,9

Inkomster
Räntor på lån i
svenska kronor

3 130,9

3 576,3

6 173,4

11 073,2

Räntor på lån i
utländsk valuta

346,0

410,6

429,4

486,8

Valutavinster

2 217,0

3 432,3

43 458,6

24 900,1

Överkurs vid
emission

279,1

4 319,3

8 637,6

15 130,9

Kursvinster

994,8

438,6

6 136,8

3 995,6

Preskriberade obligationer,
kuponger och vinster

45,9

124,3

39,6

43,1

Summa inkomster

7 013,7

12 301,5

64 875,5

55 629,7

Nettoutgifter

61 033,3

60 042,7

73 090,1

94 736,2

Utgifterna för räntor på lån i utländsk valuta minskade under åren
1990/91 och 1991/92. Förklaringen är att lånestocken i utländsk valuta
minskade. Under hela denna period gällde den s.k. valutalånenormen som
innebar att Riksgäldskontoret inte skulle nettoupplåna i utländsk valuta.
Under 1992/93 skedde en mycket kraftig ökning av utgifterna för lån i
utländsk valuta. Detta avspeglar den omfattande valutaupplåning som
ägde rum för Riksbankens räkning och som kontoret sedermera fått ta i
anspråk för att finansiera budgetunderskottet. Den kraftiga ökningen av
räntor på statsskulden m.m. under 1993/94 förklaras främst av ökade
valutaförluster, netto. En stor del av de lån i utländsk valuta som togs
upp under 1992/93 betalades tillbaka under 1993/94, vilket innebar att
valutaförluster realiserades.

Riksgäldskontoret har under de senaste åren valt att koncentrera
obligationsupplåningen till ett fåtal s.k. benchmarklån. Riksgäldskontoret
har för närvarande sju benchmarklån. Lånen har fest kupongränta. Istället
för att emittera nya lån med nya villkor vid vaije emission sker obliga-
tionsemissionerna genom att benchmarklånen utökas. Koncentrationen

underlättar handeln och ökar därför likviditeten (omsättningsbarheten) i
lånen. Investerarnas krav på ersättning för likviditetsrisken minskar
därmed vilket kommer staten tillgodo i form av lägre räntor. Denna form
av upplåning medför emellertid också betydande effekter på statsbud-
geten. Benchmarklånen har kupongräntor som avspeglar marknads-
räntorna då de böljade emitteras. Om marknadsräntan vid senare
emissionstillfällen understiger kupongräntan erhåller Riksgäldskontoret en
överkurs, dvs. pris över obligationens nominella kurs. Denna är lika stor
som nuvärdet av skillnaden mellan kupongräntan och marknadsräntan
över obligationens löptid. Överkurserna redovisas vid emissionstillfället
som inkomster och minskar därmed anslagsbelastningen detta budgetår.
Vid räntefall ökar överkurserna på benchmarklånen samtidigt som
ränteutgifterna i framtiden hålls på en högre nivå än om kontoret
emitterat lån med lägre kupongränta. Vid räntehöjningar blir effekterna
omvända. Om dessa effekter på ränteutgifterna till följd av överkurserna
hade exkluderats skulle ökningen av utgifterna för statsskuldräntor under
budgetåret 1993/94 ha varit än större än den nu redovisade. Överkurserna
uppgick till 9,7 miljarder kronor netto för budgetåret 1993/94.

Kostnadsmässig redovisning av räntor på statsskulden, m.m.

Redovisningen av räntor på statsskulden, m.m. på budgeten är helt
utgiftsmässig. Finansutskottet har efterfrågat (1993/94: FiU20, 1994/-
95:FiU10) en kompletterande kostnadsmässig redovisning av stats-
skuldräntoma för att tydliggöra den underliggande utvecklingen av
ränteutgifterna.

En kostnadsmässig redovisning innebär en periodisering av utgifter och
inkomster till den period de anses tillhöra. Orealiserade vinster och
förluster liksom upplupna kostnader och intäkter ingår sålunda i en
kostnadsmässig redovisning. Vid en utgiftsmässig redovisning av
exempelvis en nollkupongobligation, som endast har en räntebetalning då
lånet förfäller, redovisas hela ränteutgiften vid förfällotidpunkten. I en
kostnadsmässig redovisning däremot anses räntan uppkomma under lånets
hela löptid och fördelas därför ut jämnt över lånets löptid. En utgifts-
mässig redovisning av nollkupongobligationer tenderar med andra ord att
underskatta den verkliga räntebelastningen.

De över- och underkurser som uppstår vid emissioner av benchmarklån
redovisas på budgeten som inkomst respektive utgift vid emissionstillfället
enligt beskrivningen ovan. I en motsvarande kostnadsmässig redovisning
fördelas istället över- och underkurserna ut över lånens löptid. Räntekost-
naden, som består av de periodiserade över- och underkurserna till-
sammans med den årliga kupongräntan, kommer därmed att avspegla
marknadsräntan vid emissionstillfället.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.3

Tabell 3 Kostnader netto, Miljoner kronor

1990/91

1991/92

1992/93

1993/94

Räntekostnader för

lån i svenska kronor

56 632,9

61 375,1

66 884,4

60 932,9

Räntekostnader för

lån i utländsk valuta

6 937,3

5 974,9

21 978,2

25 006,5

Underkurs vid

emission

60,0

-252,4

-1 060,1

-3 838,8

Valutaförluster

1 184,0

-85,2

36 950,2

11 259,4

Kursförluster

17 743,0

1 992,1

34 498,5

-43 781,2

Preskriberade obligationer,

kuponger och vinster

-45,9

-124,1

-39,8

-43,0

Summa kostnader, netto

82 511,3

68 880,4

159 211,4

49 535,8

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.3

Vid en jämförelse av hur kostnader och utgifter har utvecklats är det
mest ändamålsenligt att jämföra nettobelopp. Tabell 3 visar därför ränte-
kostnader netto. Ränteutgifterna i tabell 2 kompletteras med en nettoredo-
visning av samma utgifter i tabell 4.

Tabell 4 Räntor på statsskulden, m.m., utgifter, netto.
Miljoner kronor

1990/91

1991/92

1992/93

1993/94

Räntor på lån i svenska

kronor

54 703,7

56 263,9

60 665,1

64 013,2

Räntor på lån i utländsk

valuta

6 986,6

6 309,2

19 044,6

23 415,9

Valutaförluster

-347,3

615,6

2 577,8

18 075,1

Underkurs vid emission

323,3

-4 063,0

-5 988,9

-9 732,9

Kursförluster

-587,1

892,2

-3 305,2

-979,4

Depositioner på lån

i utländsk valuta

0,0

149,2

136,5

-12,6

Preskriberade obligationer,

kuponger och vinster

-45,9

-124,3

-39,6

-43,1

Summa utgifter, netto

61 033,3

60 042,8

73 090,3

94 736,2

Tabell 3 visar att räntekostnaderna netto för lån i svenska kronor stiger
till och med budgetåret 1992/93 för att sedan minska under 1993/94. Det
kan tyckas förvånansvärt att räntekostnaderna sjunker under 1993/94
samtidigt som statsskulden ökar med över 200 mdkr. Förhållandet
förklaras av att räntekostnaderna både 1992/93 och 1993/94 påverkades
av exceptionella förhållanden. Under 1992/93 emitterade Riksgäldskon-
toret stora volymer på den inhemska penning- och obligationsmarknaden.
Det höga ränteläget, framförallt under hösten 1992, medförde dessutom
höga genomsnittliga emissionsräntor. Räntekostnaderna under budgetåret
blev därför ovanligt höga.

Vid ingången av 1993/94 hade Riksgäldskontoret en kassabehållning på
170 mdkr på kontorets checkräkning i Riksbanken. Kassabehållningen
var, som nämnts, resultatet av kontorets omfettande upplåning på valuta-

marknaderna för Riksbankens räkning under 1992/93. Under 1993/94
kunde kassabehållningen användas till att finansiera den allra största delen
av lånebehovet. Det mesta av återstoden av lånebehovet finansierades på
valutamarknaderna. Nettoupplåningen på den inhemska penning- och
obligationsmarknaden var därför ytterst maiginell och upplåningen kunde
i stort sett begränsas till att refinansiera förfållande lån. De låga
emissionsvolymema tillsammans med fallande räntor under budgetåret
förklarar varför räntekostnaderna för lån i svenska kronor under
budgetåret 1993/94 sjunker trots ett högt totalt lånebehov. Minskningen
blir dessutom mer markant vid en jämförelse med 1992/93 eftersom
räntekostnaderna då faller från en hög nivå.

Både vad gäller nollkupongobligationer och över- och underkurser
innebär en kostnadsmässig redovisning en jämnare fördelning över åren
än en utgiftsmässig redovisning. Det gäller emellertid inte för alla
kostnader. I tabell 3 över nettokostnader för åren 1990/91-1993/94 visar
tvärtom valutaförluster och kursförluster en betydligt större variation
mellan åren än den utgiftsmässiga redovisningen i tabell 4 för samma år.
Anledningen till de större variationerna i den kostnadsmässiga redovis-
ningen är att stora rörelser i ränte- och valutakurser under ett år direkt
får full effekt på hela skuldstocken.

En kronförsvagning under ett budgetår får enligt utgiftsmässiga
principer endast genomslag på valutakursdifferensema i den mån
valutaförlusterna realiseras genom att lån betalas tillbaka under året. I en
kostnadsmässig redovisning tas även orealiserade valutakursdifferenser
upp. Detta innebär att de valutaförluster som kan beräknas till följd av en
kronförsvagning ett år skall kostnadsföres för alla lån det året oavsett när
lånen skall betalas tillbaka. En kostnadsmässig redovisning av valutakurs-
differenser leder således inte till en utjämning över åren på samma sätt
som kostnadsföring av ränteutgifter. Enligt en rekommendation från
Bokföringsnämnden (BFN R7:12) skall skulder i utländsk valuta värderas
till den växelkurs som gäller på balansdagen och skillnaden mellan an-
skaffningsvärde och balansdagens växelkurs skall resultatföres. Konse-
kvensen blir (BFN R7:13) att valutakursförluster inte får fördelas över
flera år. I en kostnadsmässig prognos över valutadifferenser med an-
tagande om oförändrade valutakurser uppstår således inga beräknade
valutakursdifferenser.

Liknande förhållanden gäller för kursdifferenserna. Kursdifferenserna
avspeglar värdeförändringen av hela den utestående skulden till följd av
förändringen av marknadsräntan under året. Vid kostnadsberäkningen
värderas skulden till den marknadsränta som råder på balansdagen. Vid
stora svängningar i marknadsräntan uppstår stora orealiserade kurs-
differenser som till allra största delen sannolikt inte kommer att påverka
belastningen på statsbudgeten. Om räntan svänger tillbaka året därpå
kommer kursdifferenser med motsatt tecken i stället att uppstå. I
Riksgäldskontorets resultaträkning återförs dock de orealiserade kurs-
differenserna dvs de påverkar inte årets resultat. Som ett led i Riks-
gäldskontorets strävan att jämna ut lånebehovet köper kontoret regel-
bundet upp delar av statsskulden före de ordinarie förfallen. Vid

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.3

uppköpen realiseras kursdifferenser om marknadsräntan vid uppköpstill- Prop. 1994/95:150
fallet avviker från räntan som löper på lånet, vilket då påverkar Bilaga 1.3
statsbudgeten. Omfattningen på uppköpen har varit stor bland annat då
benchmarklån har köpts upp ett år före förfall och ersatts med statsskuld-
växlar med motsvarande återstående löptid.

Riksgäldskontorets realräntelån är nollkupongobligationer med lång
löptid där återbetalningsbeloppet årligen räknas upp med konsument-
prisindex. En utgiftsmässig redovisning innebär en underskattning av den
verkliga räntebelastningen. En periodisering av den reala delen av
ränteutgiften är möjlig att göra då den reala räntan bestäms vid emission-
stillfället. Periodisering av inflationsdelen kan göras avseende den fram
till beräkningstillfället upplupna inflationen. Vad gäller prognoser är dock
inflationsdelen svårare att periodisera eftersom den framtida utvecklingen
av konsumentprisindex inte är känd.

Sammantaget uppvisar nettokostnaderna en större variation än nettout-
giftema. En kostnadsmässig redovisning ger en i ekonomisk mening
bättre bild över när resursuppoffringen sker. Den fullständigt kost-
nadsmässiga redovisningen kan däremot inte sägas visa någon slags
underliggande utveckling av utgifterna. Den underliggande utvecklingen
åskådliggörs enligt Riksgäldskontoret bäst genom de poster i kostnads-
redovisningen som avser räntekostnader netto och över-/underkurser netto
(i tabell 3: rad 1-3). De periodiserade valuta- och kursdifferenserna
avspeglar i större utsträckning utvecklingen av valutakurser och
marknadsräntor under året än den underliggande utvecklingen av
ränteutgifterna. Vad gäller prognosperspektivet är därför ett alternativ att
de nuvarande utgiftsmässiga prognoserna av statsskuldräntor kompletteras
med en periodisering av dels över- och underkurser vid emission, dels
med ränteutgifter för realräntelånen.

Antagande om lånebehov och finansiering

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp lån för statens räkning och
förvalta statsskulden. Målet är att klara av uppgiften till så låg kostnad
som möjligt. Med ett stort lånebehov blir uppgiften svårare och målupp-
fyllelsen allt viktigare. Redan i dagsläget utgör utgifterna för räntorna på
statsskulden m.m. ca 17 procent av statsbudgetens totala utgifter, vilket
motsvarar drygt 8 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Ränteut-
gifterna kommer att öka snabbt de närmaste åren till följd av statsbud-
getens underskott.

Statsskuldens kostnader påverkas till allra största delen av beslut om
statens inkomster och utgifter samt av ränte- och valutautvecklingen.
Detta är beslut och händelser som kontoret inte kan påverka. Riks-
gäldskontoret kan däremot i viss utsträckning påverka och hålla nere
kostnaderna för upplåningen genom att välja en sammansättning av stats-
skulden som med hänsyn till valuta- och ränteutvecklingen leder till låga
kostnader. Kostnaderna kan också hållas nere genom effektiva emissions-
tekniker och genom utformning av instrumenten och upplåningen så att

hög omsättning befrämjas och därmed placerarnas likviditetsrisker
minimeras. Riksgäldskontoret kan också aktivt deltaga i arbetet med att
utveckla och effektivisera marknadsplatserna i likviditetsbefrämjande
syfte, bl a genom att minska transaktionskostnaderna och öka genom-
lysningen (information om avslutade affärer). En rationell administration
och låga provisionskostnader bidrar också till att hålla nere de totala
kostnaderna för statsskulden. Kostnaderna för den egna administrationen
och provisionskostnadema belastar dock andra anslag än Räntor på stats-
skulden m.m.

Belastningen på anslaget är således i hög utsträckning beroende av
utvecklingen av lånebehovet, räntorna och valutakurserna, dvs. faktorer
som samtliga är mycket svåra att göra prognoser över. Detta medför att
anslagsbelastningen också är mycket svår att bedöma. Till grund för
beräkningen som redovisas här ligger ett lånebehov för innevarande
budgetår på ca 180 mdkr och nästa budgetår på ca 210 mdkr (18-
månader). Vidare baseras beräkningarna på aktuella räntor och valuta-
kurser.

Riksgäldskontoret gör bedömningen att lånebehovet framgent endast till
en mindre del kan täckas av valutaupplåning och privatmarknadsupplå-
ning. Merparten av nettolånebehovet måste således finansieras på den
inhemska penning- och obligationsmarknaden.

Valutaupplåningen kommer att bedrivas inom de övergripande riktlinjer
som beslutats av riksdagen. Utifrån dessa riktlinjer har regeringen
beslutat att valutaupplåningen skall uppgå till minst 30 mdkr netto för
1995. Dessutom har regeringen givit Riksgäldskontoret flexibilitet att i
viss utsträckning öka upplåningen i utländsk valuta om goda villkor som
sänker statens lånekostnader kan erhållas.

Utifrån Riksgäldskontorets perspektiv är det viktigt att upplåningen
diversifieras, dvs. sprids ut, på flera olika marknader, valutor och
instrument. Därigenom kan olika investerarkategoriers specifika
inriktningar och riskprofiler tillgodoses av kontorets produkter. Därmed
kommer deras ersättningsanspråk i form av riskpremier att minska med
lägre räntekostnader för kontoret som följd. Fler aspekter måste dock tas
med i bedömningen av nivån på upplåningen i utländsk valuta. Upp-
låningen i utländsk valuta begränsas högst reellt av att villkoren
försämras om volymerna blir alltför stora. Den mycket omfattande
upplåningen i utländsk valuta som skett sedan hösten 1992 har medfört
att valutaskulden blivit så stor att enbart refinansieringen av förfållande
obligationslån uppgår till ca 50 mdkr per år de närmaste åren. Upp-
låningen därutöver, dvs. nettoupplåningen, beslutas av regeringen. Något
beslut för 1996 finns ej ännu. Riksgäldskontorets beräkningsantagande för
1996 är att nettoupplåningen kommer att uppgå till 20-30 mdkr.

Privatmarknadsupplåningen, dvs. upplåningen mot Allemansspar,
premieobligationer och Riksgäldskonto beräknas ge ett mindre nettotill-
skott i finansieringen av lånebehovet för 1994/95 och 1995/96. Risken är
dock stor att utfallet blir väsentligt sämre bl a till följd av att konkurren-
sen om hushållens sparmedel för närvarande är stark samtidigt som

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.3

kostnadseffektivitet ur kontorets synvinkel innebär att kostnaderna för Prop. 1994/95:150
denna upplåning inte får överstiga kostnaderna för alternativ upplåning. Bilaga 1.3

Det stora lånebehovet i kombination med en relativt sett begränsad
valutaupplåning och en i stort sett oförändrad privatmarknadsupplåning
ställer stora krav på den återstående upplåningen, dvs. upplåningen på
den inhemska penning- och obligationsmarknaden.

Riksgäldskontoret började 1994 att emittera realräntelån. Hittills har
emitterats 6 mdkr inom en av Riksgäldskontorets styrelse fäställd ram på
40 mdkr. För närvarande emitteras ca 1 mdkr per månad. Eftersom lånen
emitteras som nollkupongobligationer får detta stor betydelse för de
redovisade ränteutgifterna eftersom all ränta på sådana lån belastar
statsbudgeten först när lånen förfäller till inlösen. I denna beräkning av
ränteutgifterna ingår realräntelån med 1 mdkr i månaden.

Ränteutgifter m.m. 1994/95 och 1995/96

Utifrån dessa antaganden om lånebehov och finansiering kan utgifterna
för statsskulden i form av bl a ränteutgifter och realiserade kurseffekter
på räntor och valutor beräknas.

Anslaget Räntor på statsskulden, m.m. har i statsbudgeten för
budgetåret 1994/95 upptagits till 76 miljarder kronor och i budget-
propositionen 1995 har för budgetåret 1994/95 upptagits ett beräknat
belopp av 117 miljarder kronor. I budgetpropositionen 1995 beräknades
anslagsbelastningen för 1995/96 till 129 miljarder kronor. Beräkningarna
för 1995/96 avser 18 månader. I tabell 5 redovisas inkomst- och
utgiftsstat för räntor på statsskulden i statsbudgeten för 1994/95 upptaget
belopp och en nu reviderad beräkning samt förslag avseende budgetåret
1995/96.

Tabell 5 Beräknade räntor pä statsskulden, m.m.
Tusentals kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.3

Enligt stats-
budgeten
1994/95

Reviderad
beräkning
1994/95

Förslag

1995/96

Utgifter

Räntor på lån i
svenska kronor

79 565 000

83 760 000

108 335 000

Räntor på lån i
utländsk valuta

24 600 000

22 800 000

40 000 000

Valutaförluster

5 300 000

30 300 000

7 700 000

Underkurs vid
emission

1

17 200 000

14 000 001

Kursförluster

1

5 100 000

1

Depositioner på
lån i utländsk valuta

1

-125 000

1

Summa utgifter

109 465 003

159 035 000

170 035 003

Inkomster
Räntor på lån i
svenska kronor

12 000 000

12 400 000

21 900 000

Räntor på lån i
utländsk valuta

400 000

Valutavinster

1 000 000

13 800 000

4 100 000

Överkurs vid
emission

20 000 001

4 800 000

1

Kursvinster

1

3 000 000

1

Preskriberade
obligationer, kuponger
och vinster

65 001

35 000

35 001

Summa inkomster

33 465 003

34 035 000

26 035 003

Nettoutgifter

76 000 000

125 000 000

144 000 000

För att tydliggöra den underliggande utvecklingen av ränteutgifterna
görs även en kompletterande kostnadsmässig redovisning. Nettot av över-
och underkurser vid emission av benchmarklån liksom realräntan på
Riksgäldskontorets nollkupongobligationer med real ränta har i tabell 6
periodiserats över lånens hela löptid.

Tabell 6 Justering av beräknade räntor på statsskulden, m.m.,
Miljarder kronor

1994/95    1995/96

Ränteutgifter, netto

125,0

144,0

Justering för över/-underkurser

-15,0

-16,0

Justering för nollkupongräntor

0,2

1,4

Justerade ränteutgifter, netto

110,2

129,4

Ränteutgifterna netto på lån i svenska kronor for budgetåret 1994/95 Prop. 1994/95:150
beräknas överstiga beloppet i statsbudgeten med 49 mdkr. Detta beror Bilaga 1.3
framförallt på att beräkningen av statsskuldräntoma i statsbudgeten
baserades på ränteantaganden som understeg de vid beräkningstillfället
aktuella marknadsräntorna. Därefter har marknadsräntorna stigit
ytterligare. De i statsbudgeten antagna överkurserna netto på 20 mdkr har
därigenom förbytts till underkurser på 11 mdkr. Därtill kommer ökade
valutaförluster under året. Beräkningen av underkurserna för budgetåret
1995/96 är gjord utifrån räntenivåerna i mitten av april 1995. Skulle
marknadsräntorna stiga eller sjunka med en procentenhet jämfört med
denna nivå från och med den 1 juli 1995 skulle ränteutgifterna netto för
budgetåret 1995/96 sjunka resp stiga med ca 10 mdkr, varav under-
kurserna svarar för huvuddelen.

Ränteutgifterna på lån i utländsk valuta för budgetåret 1994/95
beräknas i stort sett motsvara det upptagna beloppet i statsbudgeten.
Däremot beräknas realiserade valutadifferenser resultera i en förlust på
ca 16,5 mdkr mot tidigare beräknade 4 mdkr. Ökningen av valuta-
förlusterna netto härrör dels från kronförsvagningen, dels från förtida
återbetalning av lån. Riksgäldskontoret har vid gynnsamma mark-
nadstillfällen ersatt dyr upplåning med kostnadseffektivare upplåning,
vilket resulterar i lägre framtida räntekostnader. Samtidigt har valutaför-
luster realiserats. Detta medför i sin tur att omfattningen av framtida
valutaförluster minskar.

En ränteförändring med en procentenhet från 1 juli 1995 skulle för
lånen i utländsk valuta leda till att ränteutgifterna, under i övrigt
oförändrade förhållanden, förändras med ca 2,9 mdkr under budgetåret
1995/96. En förändring av kronkursen med en procent medför på lik-
nande sätt en förändring av valutadifferensema netto med ca 0,7 mdkr
för budgetåret 1995/96.

10

Bilaga 1.4

Lagförslag

Författningsförslag                                       Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.4

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:519) om
Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och
stiftelser

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets
granskning av statliga aktiebolag och stiftelser1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §

Riksrevisionsverket får granska den verksamhet som staten bedriver i
form av aktiebolag eller stiftelse, om verksamheten är reglerad i lag eller
någon annan författning eller om staten som ägare eller genom tillskott
av anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har ett
bestämmande inflytande över verksamheten.

Dessutom får Riksrevisionsverket
granska verksamhet som bedrivs av
Stiftelsen Chalmers Tekniska
högskola och Stiftelsen Högskolan
i Jönköping och deras dotterbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

1 Lagen omtryckt 1993:957.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.4

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag ges bestämmelser om uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller inte arbetsgivarav-
gifter som staten skall betala. Så-
dana avgifter påförs och redovisas
enligt bestämmelser som meddelas
av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången på
lön som betalas ut efter ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1991:98.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.4

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §2

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3 - 5 §§ för
varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 6,23 procent,

2. folkpensionsavgift med 5,86 procent,

3. tilläggspensionsavgift med 13,00 procent,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 4,32 procent,

7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,

8. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträf-
fande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggs-
pensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskade-

avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas på avgiftspliktig
ersättning som betalas ut från och med samma dag.

1 Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1994:1957.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 § och 8 kap. 3 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 1.4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

Om avgifter för finansiering av
arbetsskadeförsäkringen föreskrivs
i lagen (1981:691) om social-
avgifter. För staten gäller särskil-
da bestämmelser som meddelas av

§

Om avgifter för finansiering av
arbetsskadeförsäkringen föreskrivs
i lagen (1981:691) om socialav-
gifter.

regeringen.

8 kap.

Den allmänna försäkringskassa
som avses i 2 § första stycket skall
så snart det kan ske bestämma den
ersättning som skall betalas ut.
Denna försäkringskassa får dock
uppdra åt en arman försäkrings-
kassa att bestämma ersättningen.

Beträffande ersättning till arbets-
tagare hos staten gäller särskilda
bestämmelser som meddelas av

§

Den allmänna försäkringskassa
som avses i 2 § första stycket skall
så snart det kan ske bestämma den
ersättning som skall betalas ut.
Denna försäkringskassa får dock
uppdra åt en annan försäkrings-
kassa att bestämma ersättningen.

regeringen.

Frågan om den försäkrade har ådragit sig en arbetsskada skall endast
prövas i den mån det behövs för att bestämma ersättning enligt denna lag.

Bestämmelsen i 20 kap. 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring
om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas gäller även i fråga om
ersättning från arbetsskadeförsäkringen.

Beslut som meddelas enligt denna lag skall gälla omedelbart, om ej
annat föreskrivs i beslutet eller bestäms av den myndighet som har att

pröva beslutet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Ersättning till arbetstagare som var anställd hos ett affärsverk när ar-
betsskada inträffade debiteras alltjämt verket om skadan fastställts i laga-
kraftvunnet beslut före utgången av juni 1995.

1 Lagen omtryckt 1993:357.

Bilaga 2

Statschefen och regeringen

1 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Bilaga 2 till kompletteringspropositionen 1995

Prop. 1994/95:150

Bilaga 2

Statschefen och regeringen

(första huvudtiteln)

B. Regeringen

B 1. Regeringskansliet m.m.

Detta anslag är uppfört i statsbudgeten för innevarande budgetår med
1 687 419 000 kronor. Vidare har riksdagen på tilläggsbudget anvisat
24 925 000 kronor under denna anslagsrubrik (prop. 1994/95:95, bet.
1994/95:KU24, rskr. 1994/95:129). Anslaget på tilläggsbudget avsåg
uteslutande medel till Utbildningsdepartementets verksamhet.

Detta innebär att riksdagen sammanlagt för budgetåret 1994/95 har
anvisat 1 712 344 000 kronor för att täcka kostnaderna för verksam-
heten inom regeringskansliet. För budgetåret 1995/96 har riksdagen,
efter förslag i årets budgetproposition, anvisat 2 704 095 000 kronor för
ändamålet (prop. 1994/95:100 bil. 2, bet. 1994/95:KU32, rskr.
1994/95:236).

Behovet av medel för att bekosta verksamheten inom regerings-
kansliet ökar av naturliga skäl under sådana budgetår då regeringsskifte
sker. Utgifterna ökar bl.a. genom att kostnader uppkommer för avtals-
enliga ersättningar och andra övergångsanordningar för den tidigare
regeringens politiskt anställda. En tillträdande regering vill självfallet
också organisera verksamheten inom regeringskansliet på det sätt som
anses lämpligast mot bakgrund av regeringens politiska intentioner och
den fortgående samhällsutvecklingen. Regeringsformens avsiktligt
knapphändiga bestämmelser om regeringsarbetet och regeringskansliets
organisation har motiverats med att varje regering skall ha stor frihet att
organisera sitt arbete efter vad som under rådande förhållanden anses
mest ändamålsenligt. Detta betyder inte att man kan bortse från det
statsfmansiella läget och regeringen har också begränsat anspråken på
ytterligare anslagsmedel utan att för den skull eftersätta behovet av en
väl fungerande organisation för riksstyrelsen. Som anmäldes redan i
budgetpropositionen bör departementen, i likhet med vad som gäller för
statsförvaltningen i övrigt, genom rationaliseringar åstadkomma
besparingar om 5 procent av deras anvisade anslagsmedel, beräknade på
en 12-månadersperiod. En sådan besparing uppgår till ca 35 miljoner
kronor.

I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 2 s. 4) har anmälts
att regeringen avser att besluta om merutgift på anslaget Regerings-
kansliet m.m. när det gäller de övergångsvisa kostnaderna för ersätt-
ningar till avgångna statsråd, statssekreterare och politiskt sakkunniga

m.fl. Dessa kostnader kan nu beräknas närmare och uppgår till ca 38 Prop. 1994/95:150
miljoner kronor, vilket belopp väl ligger inom de generella gränser för Bilaga 2
merutgifter på ramanslag som riksdagen medgett. I övrigt kommer
regeringen att begränsa utgifterna för verksamheten inom regerings-
kansliet under innevarande budgetår till vad riksdagen tidigare har
anvisat.

När det gäller förmåner för statssekreterare som avgår i samband med
regeringsskiften m.m. vill regeringen i detta sammanhang erinra om att
den överenskommelse mellan riksdagspartierna som gällt sedan år 1985
(se skr. 1985/86:177, bet. 1986/87:AU9, rskr. 1986/87:80) nyligen har
ersatts av en annan överenskommelse i detta ämne. Regeringen kommer
under detta riksmöte att redovisa överenskommelsen närmare i en
särskild skrivelse till riksdagen.

Sveriges inträde i Europeiska unionen (EU) den 1 januari 1995 har
fått vittgående konsekvenser för arbetet inom regeringskansliet. Även
om hänsyn tagits till de möjligheter till rationaliseringar och omför-
delningar som är möjliga att genomföra har de ökade åtagandena lett till
ett ökat medelsbehov. Svensk medverkan i EU-organen ökar resekost-
naderna och ett behov av att anställa ytterligare personal finns i de
departement som är mest berörda av Europasamarbetet. Mot bl.a. denna
bakgrund finner regeringen att det för budgetåret 1995/96 behöver
anvisas medel utöver vad riksdagen redan beslutat om med anledning av
regeringens förslag i årets budgetproposition. Det ytterligare belopp
som bör anvisas för nästa budgetår uppgår till inemot 75 miljoner
kronor. Det ankommer på regeringen att fördela dessa medel, liksom
anslaget i övrigt, på olika ändamål inom regeringskansliet. Utrikes-
departementets verksamhet bekostas emellertid inte från detta anslag
utan från anslaget Utrikesförvaltningen under tredje huvudtiteln. Även
där finns ett ytterligare medelsbehov till följd av EU-medlemskapet och
regeringen återkommer till detta i det följande (bilaga 4).

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KU32, rskr.
1994/95:236) till Regeringskansliet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 2 778 747 000 kronor.

Bilaga 3

Justitiedepartementet

Bilaga 3 till kompletteringspropositionen 1995

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3

JUSTITIEDEPARTEMENTET
(Andra huvudtiteln)

A. Allmänna val m.m.

A 7. Kampanj kostnader m.m. för val till Europaparlamentet

I budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 3, s. 16) föreslår rege-
ringen att 146,6 miljoner kr anvisas under anslaget A 1. Allmänna val
under andra huvudtiteln för nästa budgetår. I beloppet ingår beräknade
utgifter på 140 miljoner kr för val i september 1995 till EU-parlamentet.
För riksdagspartiernas information i samband med detta val har emeller-
tid inga medel beräknats.

Riksdagspartierna har ett givet intresse av att nå ut med information
till väljarna, bl.a. för att informera om hur de ser på de EU-frågor som
aktualiseras i valet. Information kan också behövas för att personröstning
skall kunna tillämpas. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att
30 miljoner kr anvisas för detta ändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kampanjkostnader m.m. för val till Europaparlamentet för budget-
året 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr.

D. Domstolsväsendet m.m.

D 2. Domstolarna m.m.

Bakgrund

Under denna anslagsrubrik har riksdagen efter förslag i budgetpropo-
sitionen för budgetåret 1995/96 anvisat ett ramanslag på 3 822 817 000
kr (prop. 1994/95:100, bil. 3, bet. 1994/95:JuU 15, rskr. 1994/95:255).

I budgetpropositionen angavs att de allmänna förvaltningsdomstolarna
till följd av ny lagstiftning på jordbruksområdet skulle tillföras ett stort
antal nya mål vilket skulle medföra betydande kostnadsökningar för
domstolsväsendet. Där utlovades vidare att regeringen skulle återkomma
till frågan om domstolarnas resursbehov för de nya måltypema i
kompletteringspropositionen.

Till följd av ändrad lagstiftning på arbetsmarknadsområdet kommer
vidare beslut om arbetslöshetsersättning ff.o.m. den 1 oktober 1995 att

överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol från arbetslöshetskassa
respektive länsarbetsnämnd i stället för att först överklagas till
Arbetsmarknadsstyrelsen (se prop. 1994/95:218 En effektivare arbets-
marknadspolitik m.m.). Detta kommer att medföra en ökad tillströmning
av mål om arbetslöshetsersättning till förvaltningsdomstolarna.

Regeringens överväganden

Den nya jordbrukslagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1995 (prop.
1994/95:75, bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126). Såvitt i dag kan
bedömas kommer de nya reglerna inte att medföra en ökad mål-
tillströmning av den omfattning som befarades i budgetpropositionen. Ett
visst behov av resursförstärkning kan dock konstateras. Detta kan
beräknas till 1,3 miljoner kr per år eller till 2 miljoner kr för budgetåret
1995/96 (18 månader).

Behovet av resursförstärkning för den ökade tillströmningen av mål
om arbetslöshetsersättning kan beräknas till 4,7 miljoner kr per år. Med
hänsyn till att lagstiftningen träder i kraft först den 1 oktober 1995
uppgår behovet budgetåret 1995/96 till 5,875 miljoner kr.

Regeringen föreslår därför att ytterligare 7,875 miljoner kr tillförs
anslaget D 2. Domstolarna m.m.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet 1994/95:JuU 15, rskr.
1994/95:255) till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 3 830 692 000 kr.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3

Arvoden på rättshjälpsområdet

Sammanfattning

I propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna om ersättning till
biträden enligt rättshjälpslagen och offentliga försvarare som i huvudsak
innebär att timkostnadsnormen skall styra all ersättning för arbete på
rättshjälpsområdet - såväl inom som utom det taxesatta området - och
att regeringen skall fastställa denna norm.

Ändringarna innebär också att den betydelse vid bedömningen av
ersättning för arbete som tidsåtgången bör ha - och som den i praxis
redan har fatt - kommer till uttryck i lagtexten.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

1 Ärendet och dess beredning                     Prop. 1994/95:150

Bilaga 3
Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 3 s. 15
och 73) aviserat besparingar inom rättshjälpsområdet för budgetåret
1995/96 (12 månader) med 14 miljoner kr.

Inom Justitiedepartementet har utarbetats ett utkast till lagrådsremiss
som behandlar frågor om arvoden till biträden och offentliga försvarare.
Utkastets lagförslag finns i bilaga 1. Ett antal myndigheter och orga-
nisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på utkastet. Skriftliga
yttranden har inkommit från Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem,
Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Stockholms
tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Länsrätten i Malmöhus län, Domstols-
verket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Rättshjälps-
nämnden, Statens invandrarverk, Sveriges advokatsamfund och Före-
ningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Yttrandena finns
tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju95/792).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 16 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 3. Lagrådet har anfört synpunkter på lagförslagen när det gäller
frågan hur föreskriften om att ersättning skall bestämmas med tillämp-
ning av timkostnadsnormen förhåller sig till bestämmelsen att ersätt-
ningen skall vara skälig och vad som gäller i fall en domstol skulle
anse att timkostnadsnormen inte uppfyller kravet på skälig ersättning.
Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Vi återkommer till
Lagrådets synpunkter i författningskommentaren (avsnitt 8). Vi har
därutöver gjort vissa redaktionella ändringar i lagtexten.

2 Bakgrund

För att stärka de offentliga finanserna måste utgiftsnedskämingar göras
på alla samhällsområden. I årets budgetproposition anges att utgifterna
skall minska med början redan budgetåret 1995/96. De sammanlagda
besparingarna för rättsväsendet är beräknade att under kommande
budgetår uppgå till 400 miljoner kr och utgifterna skall skäras ned med
ytterligare 600 miljoner kr t.o.m. budgetåret 1998. Den största utgifts-
nedskämingen under kommande budgetår drabbar polisväsendet
(235 miljoner kr) medan domstolsväsendet och kriminalvården skall
spara 89 respektive 50 miljoner kr. På rättshjälpsanslaget skall en
besparing med 14 miljoner kr göras under budgetåret 1995/96. De
ytterligare utgiftsnedskämingar inom rättsväsendet som skall göras t.o.m.
budgetåret 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden.

En särskild utredare fick i juni 1993 i uppdrag av regeringen att göra
en genomgripande översyn av rättshjälpslagen (1972:429) och lämna

förslag till ändringar som kan leda till ökad effektivitet och kostnads- Prop. 1994/95:150
besparingar och till att rättshjälpsresursema koncentreras till de områden Bilaga 3
där de bäst behövs. Uppdraget skall redovisas i september 1995. De
förslag som Rättshjälpsutredningen kommer att lämna beräknas leda till
betydande besparingar.

Ersättningen för arbete till advokater och andra jurister på rättshjälps-
området bestäms enligt fast praxis utifrån en timkostnadsnorm som
årligen fastställs av regeringen på grundval av beräkningar från Dom-
stolsverket. Dessa grundas i sin tur på självkostnadema vid de allmänna
advokatbyråerna. Timkostnadsnormens utveckling de senaste tiotalet åren
har varit orsak till en stor andel av den ökande belastningen på rätts-
hjälpsanslaget. Redan mycket blygsamma förändringar när det gäller
timersättningen ger kraftiga förändringar på den totala kostnadsnivån. En
förändring med några kronor motsvarar flera miljoner på rättshjälps-
anslaget. Det är mot denna bakgrund angeläget att se till att regeringen
ges de instrument som krävs för en effektiv kontroll över nivån på
timersättningen. Det handlar framför allt om att skapa förutsättningar för
att dämpa den årliga höjning av timersättningen som är mer eller mindre
inbyggd i dagens system. Förändringar som rör ersättningen på
rättshjälpsområdet kan också få ett snabbt genomslag. Rättshjälpsutred-
ningens uppdrag omfattar visserligen även dessa frågor. Det är dock
möjligt att göra vissa förändringar redan nu.

3 Gällande bestämmelser om arvoden till
rättshjälpsbiträden och offentliga försvarare m.fl.

Biträden enligt rättshjälpslagen (1972:429), bodelningsförrättare och
medlare har enligt lagens 22 § rätt till skälig ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad
som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas.
Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den
skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid
som har lagts ned på uppdraget. I bestämmelsen anges också att
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer taxa
som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Målsägandebiträden har enligt 5 § lagen (1988:609) om målsägande-
biträde rätt till ersättning enligt vad som sägs i 22 § rättshjälpslagen.
Detsamma gäller för offentliga biträden (44 § rättshjälpslagen). En
bestämmelse om ersättning till offentlig försvarare av samma innehåll
som 22 § första stycket rättshjälpslagen finns i 21 kap. 10 § rättegångs-
balken (RB).

Bestämmelserna om ersättning till biträden enligt rättshjälpslagen och
offentliga försvarare fick sin nuvarande utformning år 1982 (se prop.
1981/82:28, bet. 1981/82:JuU19, rskr. 1981/82:105). Syftet med lagänd-
ringarna var att få till stånd en striktare prövning av ersättningsanspråk
som samtidigt premierade effektivitet och skicklighet hos biträden och

offentliga försvarare. Bakgrunden till förändringarna var den kritik som Prop. 1994/95:150
riktats mot metoden att bestämma ersättning inom rättshjälpsområdet. Bilaga 3

Bland annat hävdades att hänsynen till ett uppdrags svårighetsgrad och
till den skicklighet med vilket det utförts hade eftersatts när tidsfaktorn
blivit avgörande för ett arvodes storlek. I propositionen underströks att
tidsåtgången alltid måste vara en viktig faktor vid arvodesbestämningen
men att det är angeläget att myndigheterna ägnar avsevärt större
uppmärksamhet än hittills åt de övriga faktorer som skall avgöra
arvodets storlek.

4 Taxorna och timkostnadsnormen

När rättshjälpslagen infördes förutsattes att ersättningen till biträden och
offentliga försvarare till stor del skulle bestämmas med tillämpning av
taxor, främst saktaxor, där utgångspunkten var den arbetstid en genom-
snittsadvokat lägger ned på ett genomsnittsärende av den ärendekategori
som taxesätts (prop. 1972:4 s. 273 ff). Det framhölls att den timersätt-
ning som får anses skälig är av stor betydelse när taxor skall fastställas
och att utgångspunkten därvid borde vara den genomsnittliga kostnaden
per timme för advokatverksamhet. Vidare angavs att självkostnadema
vid de allmänna advokatbyråerna torde få tillmätas stor betydelse.

Emellertid har endast två taxor införts på rättshjälpsområdet; en taxa
för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam
ansökan (den s.k. äktenskapsskillnadstaxan) och en taxa för ersättning
till offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt (den s.k.
brottmålstaxan). Den viktigaste faktorn i taxesystemet är, såsom också
förutsattes vid rättshjälpslagens tillkomst, den ersättning per timme som
får anses skälig, den s.k. timkostnadsnormen. Normen baseras på den
genomsnittliga kostnaden per timme vid de allmänna advokatbyråerna.
De beräknade totala kostnaderna divideras med det antal timmar
juristerna tillsammans antas kunna debitera under året. I de totala kost-
naderna ingår lönekostnader, lokalkostnader, kapitalkostnader samt
övriga kostnader såsom för utbildning, ersättning till redovisningscentral,
sjukvårdsersättning m.m.

Timkostnadsnormen har i rättstillämpningen blivit normgivande vid
bestämmande av ersättning inom hela rättshjälpsområdet. Alltsedan rätts-
hjälpslagen infördes, och även efter de lagändringar som gjordes 1982,
har i domstolars och andra myndigheters praxis timkostnadsnormen varit
bestämmande för ersättningen per timme för arbete. Högre timersättning
har i brottmål bestämts i mål som rört speciella ämnesområden och
svårbedömda rättsfrågor, där försvararen haft särskild kännedom om och
erfarenhet av rättsområdet och även i mål som har pågått under avsevärd
tid och inneburit stor bundenhet för försvararen (se NJA 1989 s. 14 och
NJA 1993 s. 237). Praxis kan betecknas som restriktiv när det gäller
bedömningen av yrkanden om förhöjd ersättning per timme.

Tidigare beslutades taxorna - och därmed också timkostnadsnormen -
av Domstolsverket efter delegering från regeringen. I november 1990

återtog regeringen befogenheten att bestämma taxorna enligt rättshjälps- Prop. 1994/95:150
lagen. Från och med år 1992 har Domstolsverket återfått rätten att Bilaga 3
fastställa taxor men regeringen har behållit rätten att besluta den tim-
kostnadsnorm som skall ligga till grund för taxorna (jfr 22 § andra
stycket rättshjälpsförordningen, 1979:938). Som underlag för beslutet har
regeringen beräkningar från Domstolsverket grundade på självkost-
nadema vid de allmänna advokatbyråerna och synpunkter från Sveriges
advokatsamfund.

Timkostnadsnormens konstruktion behandlades i regeringens propo-
sition 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen m.m. (s. 40 ff.). Bland
annat anmärktes att de nuvarande beräkningsgrunderna för att fastställa
timkostnadsnormen är relativt komplicerade och förenade med en hel del
svagheter. I propositionen föreslogs inga ändringar i systemet. Det
anmärktes dock att regeringen inte är tvingad att vid fastställande av
timkostnadsnormen enbart utgå från självkostnadema vid de allmänna
advokatbyråerna och vidare att det finns utrymme för att i kost-
nadsdämpande riktning göra en friare bedömning än den som utvecklats
under den tid Domstolsverket fastställde taxorna. I propositionen avise-
rades att olika timkostnadsnormer borde gälla för brottmålstaxan resp,
äktenskapsskillnadstaxan i enlighet med vad som gällde före år 1988.

Regeringen fastställde genom beslut den 5 november 1992 normen för
brottmålstaxan till 850 kr och normen för äktenskapsskillnadstaxan till
890 kr inklusive mervärdesskatt. Normen bestämdes på grundval av
beräkningar från Domstolsverket enligt vilka självkostnaden för år 1993
var 908 kr inklusive mervärdesskatt. För brottmålens del innebar rege-
ringens beslut en sänkning från den tidigare gällande nivån och för
tvistemålens del att gällande nivå kvarstod.

Högsta domstolen prövade under år 1993 flera fall om ersättningen i
brottmål och timkostnadsnormen. Ett av dessa (NJA 1993 s. 114) rör
ersättning utanför det taxesatta området till en offentlig försvarare.
Frågan i målet var om en timersättning enligt den timkostnadsnorm på
850 kr som regeringen beslutat innebär att en offentlig försvarare får
skälig ersättning för sitt uppdrag. Högsta domstolen fann att själv-
kostnadema vid de allmänna advokatbyråerna får tillmätas stor betydelse
vid den bedömningen i vart fall till dess andra beräkningsmetoder har
utarbetats. Då det enligt Högsta domstolen inte framkommit att timer-
sättningen till en offentlig försvarare borde bestämmas till ett lägre
belopp än Domstolsverkets beräkningar visade, fann domstolen att skälig
ersättning var 910 kr.

Ett annat fall (NJA 1993 s. 260) rör ersättning i brottmål inom det
taxesatta området. I det målet prövade Högsta domstolen om den taxa
som byggde på en timkostnadsnorm på 850 kr var behäftad med ett
sådant uppenbart fel som avses i 11 kap. 14 § regeringsformen och
därmed kunde åsidosättas. Högsta domstolen fann dock att taxan var
bindande inom sitt tillämpningsområde och anförde bl.a. att skälig ersätt-
ning är ett vagt begrepp och att det kan finnas utrymme för olika
beräkningsmetoder när det gäller att bestämma ersättningsnivån. Två
justitieråd var skiljaktiga och menade att den av regeringen beslutade                   6

timkostnadsnormen stod i uppenbar strid med den överordnade

bestämmelsen i 21 kap. 10 § 1 st RB om skälig ersättning till offentlig Prop. 1994/95:150
försvarare. Enligt 11 kap. 14 § regeringsformen skulle därför den på Bilaga 3
grundval av timkostnadsnormen beslutade brottmålstaxan inte tillämpas.

Regeringen bestämde den 29 april 1993 en ny gemensam timkostnads-
norm för brottmålstaxan och äktenskapsskillnadstaxan till 910 kr inklu-
sive mervärdesskatt att gälla ff.o.rn. den 1 juli 1993 t.o.m. den 30 juni
1994. Den 11 maj 1994 bestämdes - likaledes på grundval av
beräkningar från Domstolsverket - timkostnadsnormen till 935 kr
inklusive mervärdesskatt för tiden ff.o.rn. den 1 juli 1994 t.o.m. den 30
juni 1995.

Riksrevisionsverket fick i maj 1993 i uppdrag av regeringen att se
över beräkningsgrunderna för fastställande av timkostnadnormen. I sin
rapport (Rättshjälp - till vilken kostnad) redovisade verket alternativa
modeller för beräkning av timkostnadsnormen och modifierade modeller
av en sådan norm. Rapporten har överlämnats till Rättshjälpsutredning-
en.

Timkostnadsnormen utgör, utöver vad som redovisats ovan, också
underlag för den konkursförvaltartaxa som tillämpas när en konkurs
avskrivs enligt 10 kap. 1 § konkurslagen (1987:672).

5 Nivån på timersättningen

Regeringens förslag: All ersättning för arbete som skall lämnas
till offentliga försvarare och till biträden på rättshjälpsområdet i
övrigt skall bestämmas med tillämpning av en timkostnadsnorm
som beslutas av regeringen. Ersättningen skall bestämmas med
utgångspunkt i den tidsåtgång som kan anses rimlig med hänsyn
till uppdragets art och omfattning. Timersättningen får avvika från
timkostnadsnormen t.ex. om arbetet har utförts på ett mindre
skickligt eller särskilt skickligt sätt.

Timkostnadsnormen skall bestämmas på grundval av Domstols-
verkets beräkningar av självkostnadema vid de allmänna advokat-
byråerna.

Utkastets förslag överensstämmer med regeringens förslag. Vissa
språkliga skillnader finns dock.

Yttranden över utkastet: Flertalet av dem som har yttrat sig över
utkastet till lagrådsremiss har tillstyrkt eller lämnat förslagen utan
erinran. Hovrätten för Nedre Norrland känner dock tvekan till de före-
slagna lagändringarna och anser att det är betänkligt att utan närmare
utredning ändra grunderna för ersättningsreglerna. Hovrätten menar att
Rättshjälpsutredningens förslag bör avvaktas. Liknande synpunkter
framförs av Rättshjälpsnämnden som menar att förslaget innebär en
principiellt ny syn på ersättningsreglerna. Nämnden motsätter sig dock
inte att förslagen genomförs. Sveriges advokatsamfund och Föreningen

jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer är negativa till förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har nämnts ligger
beräkningar av självkostnadema vid de allmänna advokatbyråerna till
grund för timersättningen till offentliga försvarare och till biträden på
rättshjälpsområdet i övrigt. Beräkningsgrunderna har kritiserats från
olika håll och det finns ett antal faktorer i underlaget som bör kunna bli
föremål för en närmare diskussion. Även konstruktionen med själv-
kostnader som underlag för ersättningsnormen som sådan kan ifråga-
sättas. Kostsamma investeringar ett år påverkar t.ex. timkostnadsnormen
i höjande riktning och innebär alltså att inkomsterna blir högre de
kommande åren. Den motsatta ordningen, att inkomsterna styr vilka ut-
gifter som kan belasta en verksamhet, är rimligare. En normalkostnad
för investeringar snarare än den faktiska kostnaden är kanske bättre som
underlag för fastställande av nivån på timersättningen. När det gäller de
poster som avser investeringar och utbildning och övriga expenser är det
också så att inte alla sådana kostnader är fasta, och alla sådana kostnader
är inte heller helt och hållet nödvändiga för verksamhetens bedrivande.
Det är rimligt att kräva att denna typ av utgifter anpassas efter den
ekonomiska situationen. Framför allt bör kostnader av angivet slag inte
med automatik medföra en höjning av timkostnadsnormen påföljande år.

Advokatsamfundet pekar i sitt yttrande över utkastet till lagrådsremiss
på att utbildning är en nödvändig investering och att kostnaderna för
allmänheten och rättsväsendet blir större om advokaterna inte utbildar
och fortbildar sig. Regeringen delar uppfattningen att utbildning och
fortbildning är viktigt. Det är dock en annan fråga hur det ekonomiska
ansvaret skall fördelas för den fortbildning av olika slag och med olika
inriktning som kan förekomma för dem som arbetar på advokatbyråer,
allmänna och privata. Det är t.ex. inte självklart att kostnader för
utbildning med inriktning på affärsjuridik eller vissa delar av EU-rätten
skall ingå i underlaget för den ersättning som betalas för arbete på
rättshjälpsområdet, där brottmål och familjemål dominerar.

En annan av de faktorer i beräkningarna av självkostnadema vid de
allmänna advokatbyråerna som kan diskuteras är den andel av arbets-
tiden som kan debiteras. Den har också ganska nyligen förändrats. Fram
till år 1992 förutsattes 75 procent av arbetstiden för juristerna vara
debiterbar. Därefter har underlaget grundats på en andel debiterbar tid på

72,5 procent. Advokatsamfundet har för sin del i olika sammanhang
hävdat att andelen bör vara 70 procent. Det är uppenbart att frågan om
hur stor andel av arbetstiden som kan anses debiterbar är något som kan
bedömas på olika sätt och som man svårligen kan få ett entydigt svar på.

Även andra poster i underlaget kan diskuteras och är också föremål för
delade meningar. En brist i det nuvarande systemet är att det inte tar
hänsyn till de skillnader som finns mellan allmänna och privata advokat-
byråer, något som kan verka såväl höjande som sänkande på timkost-
nadsnormen. Det bör anmärkas att advokatsamfundet, som regelmässigt
yttrar sig över Domstolsverkets beräkningar innan underlaget lämnas till
regeringen, anser att självkostnadema är alltför lågt beräknade.

Regeringen anser att det skulle kunna finnas fördelar med ett förändrat
system för beräkning av timkostnadsnormen. Rättshjälpsutredningen

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3

skall behandla också den frågan. I avvaktan på resultatet av utredningens
arbete finns inget annat alternativ än att låta de allmänna advokat-
byråerna och beräkningarna av självkostnadema vid dem utgöra underlag
för beräkning av timkostnadsnormen. Underlaget bör även fortsätt-
ningsvis arbetas fram av Domstolsverket. Advokatsamfundet påpekar i
sitt yttrande över utkastet till lagrådsremiss att ett centralt framtaget
underlag, som t.ex. grundas på kostnadsförhållandena vid de allmänna
advokatbyråerna, kan vara värdefullt som underlag för domstolarnas
bedömning av ersättning, men att en sådan timkostnadsnorm inte bör
vara formellt bindande och inte beslutas av regeringen.

Såsom redovisats i det föregående finns det anledning att kritisera en
ordning som innebär att kostnaderna vid de allmänna advokatbyråerna
ett visst år okritiskt läggs till grund för beräkning av den timersättning
som skall utgå kommande år. Det var knappast den ordning som
förutsattes vid 1972 års reform. Det är uppenbart att regeringen kritiskt
måste kunna granska och justera de olika poster som ingår i underlaget
- såväl i sänkande som i höjande riktning - när normen bestäms. Det
bör återigen framhållas att redan små avvikelser från beräkningsunder-
laget innebär märkbara förändringar i nivån på normen. Exempelvis
angav Riksrevisionsverket i sin ovan nämnda rapport att sänkningen av
andelen debiterbar tid med 2,5 procentenheter medförde att kostnaden
per debiterbar timme blev 23 kr högre än den skulle ha blivit med
oförändrad andel debiterbar tid. Övervägandena i den här delen har inte
föranlett några kritiska kommentarer från de instanser som har beretts
tillfälle att yttra sig över utkastet till lagrådsremiss.

Storleken på den timkostnadsnorm som årligen bestäms är av stor
betydelse för belastningen på rättshjälpsanslaget, särskilt som denna i
praxis har kommit att bli vägledande för den ersättning som bestäms på
hela rättshjälpsområdet. Det är, som regeringen inledningsvis har fram-
hållit, angeläget med en effektiv kostnadskontroll på området.

Regeringen föreslår mot bakgrund av det anförda dels att principen om
att timkostnadsnormen skall styra all ersättning för arbete på rätts-
hjälpsområdet - såväl inom som utom det taxesatta området - lagfästs,
dels att regeringen skall fastställa normen.

Den ordning som gäller i dag, nämligen att den ersättning som tiller-
känns rättshjälpsbiträden m.fl. och offentliga försvarare skall vara skälig,
bör behållas. Däremot bör - som vi strax skall utveckla närmare -
regleringen i rättegångsbalken och rättshjälpslagen ändras så att det
uttryckligen föreskrivs att domstolar och andra myndigheter vid bedöm-
ningen av skäligheten av yrkat arvode skall utgå från den tid som
faktiskt har lagts ned på uppdraget och som kan anses rimlig att lägga
ned mot bakgrund av uppdragets art och omfattning. Ersättningen skall
bestämmas med tillämpning av den av regeringen beslutade timkostnads-
normen, men en möjlighet att sänka timersättningen, t.ex. på grund av
bristande skicklighet, eller att höja timersättningen därför att uppdraget
har utförts med särskilt stor skicklighet bör finnas. I sådana fall skall
timkostnadsnormen kunna frångås.

Regeringen kommenterar i det följande förslagets skilda delar bl.a mot
bakgrund av Lagrådets yttrande och de i ärendet inkomna yttrandena

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3

över utkastet till lagrådsremiss. Vi återkommer med ytterligare kommen- Prop. 1994/95:150
tarer i författningskommentaren.                                          Bilaga 3

Från advokatsamfundets sida är man kritisk till en sådan förändring av
nuvarande ordning som utkastet innebär. Samfundet menar att den
föreslagna konstruktionen är egendomlig och att domstolen ges två
anvisningar där den ena anger att domstolen skall döma ut skälig ersätt-
ning och den andra att den skall döma ut den ersättning regeringen
anvisar. Samfundet anför också att förslaget bygger på en misstro mot
domstolarna, nämligen på uppfattningen att domstolarna inte skulle klara
uppgiften att bestäma skälig ersättning, och att regeringen genom den
föreslagna konstruktionen avser att hindra domstolarna att döma fel.
Samfundet anför samtidigt att det inte är fel med en ”timkostnadsnorm”
så länge den används bara som just en utgångspunkt. Enligt samfundet
är det av praktiska skäl lämpligt - kanske t.o.m. nödvändigt - att det
finns någon form av ”normalarvode” som utgångspunkt. Däremot är det
enligt samfundet fel om domstolarna ges sådana anvisningar att de blir
bundna av dem utom i undantagsfall. Ett sådant system har enligt
samfundet motsatt effekt än den regeringen - liksom samfundet - anser
eftersträvansvärd; nämligen att gynna effektivitet och skicklighet.

Med anledning av samfundets påpekanden konstaterar regeringen
inledningsvis att lagtexten bör förtydligas så att skillnaden mellan den av
regeringen beslutade timkostnadsnormen och den timersättning som
domstolen - eller myndigheten - bestämmer i det enskilda fallet klart
framgår.

Regeringen vill framhålla att bundenheten till timkostnadsnormen i
praxis är så stor att den föreslagna ändringen i praktiken inte är särskilt
omvälvande. Den väsentliga förändringen består i att regeringen ges
kontroll över den normala ersättning per timme som betalas över rätts-
hjälpsanslaget och där vaije krona per timme har stor betydelse.
Regeringen får naturligtvis inte bestämma en timkostnadsnorm som är
lägre än vad som utgör skälig ersättning per timme för arbete utfört med
”normal” omsorg och skicklighet. Bestämmelsens konstruktion, att
ersättningen skall vara skälig och bestämmas med tillämpning av
timkostnadsnormen, förutsätter att timkostnadsnormen håller sig inom
ramen för vad som är skäligt. Regeringen återkommer till Lagrådets
synpunkter på denna fråga i författningskommentaren (avsnitt 8.1). Vi
vill också framhålla att det knappast är relevant att tala om rätt eller fel
i det här sammanhanget. Såsom Högsta domstolens majoritet anförde i
det ovan refererade rättsfallet NJA 1993 s. 260, är begreppet skälig
ersättning vagt, och det kan finnas utrymme för olika beräkningsmetoder
när det gäller att bestämma ersättningsnivån.

Avsikten med förslaget är ingalunda den att domstolarna endast i
exceptionella undantagsfall skall kunna avvika från timkostnadsnormen.
Tvärtom är det, som samfundet anför, eftersträvansvärt med ett ersätt-
ningssystem som bättre gynnar effektivitet och skicklighet. Förslaget
tillgodoser enligt regeringens mening det kravet eftersom det uttryck-
ligen lyfter fram att domstolarna och myndigheterna får avvika från
timkostnadsnormen i höjande eller sänkande riktning beroende på den                 10

skicklighet som biträdet eller försvararen har visat; det torde i dag vara

mindre vanligt att begärd ersättning sänks på grund av att kvaliteten på
arbetet varit undermålig. Det är också i praktiken svårt att få förhöjd
ersättning när arbetet utförts med särskild skicklighet.

Den av regeringen beslutade timkostnadsnormen blir mot denna bak-
grund ett slags ”normalarvode” som domstolarna skall fastställa i alla de
mål och ärenden som utförts med normal skicklighet.

Advokatsamfundet kritiserar också förslaget för att det innebär en
cementering av nuvarande praxis som är fixerad vid tidsåtgången. Enligt
samfundet bör i stället åtgärder vidtas som leder åt motsatt håll.

Som samfundet anför har inte tidsåtgången i praxis fatt den mindre
tyngd vid bedömningen av arvoden som eftersträvades genom reformen
1982. Regeringen gör bedömningen att tidsåtgången tvärtom i praktiken
kommit att bli den viktigaste faktorn vid prövningen av ersättning för
arbete. När den yrkade ersättningen för arbete frångås är det t.ex. en
vanlig motivering att biträdet eller försvararen kunde utfört uppdraget på
kortare tid. Det kan ifrågasättas om det är möjligt att åstadkomma en
ordning där skickligheten viktas mot tidsåtgången på det sätt som
samfundet vill och som eftersträvades med 1982 års reform. Vi menar
för vår del att den vägen har visat sig vara svårframkomlig, och kanske
t.o.m. omöjlig. Den betydelse tidsåtgången har fatt i praktiken bör i
stället komma till uttryck i lagtexten.

Vårt förslag innebär alltså i så måtto en kodifiering av praxis att det
uttryckligen föreskrivs att hänsyn skall tas till tidsåtgången när arvodet
bestäms. Regeln balanseras emellertid av att det i lagtexten lyfts fram att
domstolarna vid arvodesprövningen skall ta hänsyn till den skicklighet,
eller bristande skicklighet, som biträdet eller försvararen visat. Förslaget
innebär således att såväl tidsåtgången som snabbheten och skickligheten
skall inverka på ersättningens storlek och regleringen bör rent av ha
förutsättningar att bättre än de nu gällande reglerna uppnå de syften som
eftersträvades med 1982 års reform.

Advokatsamfundet anför i sitt yttrande vidare att det inte är rimligt att
ersätta alla advokater och biträdande jurister med samma belopp per
arbetad timme. Det kan t.ex. ta tio timmar för en biträdande jurist att
upprätta en inlaga där en erfaren advokat presterar en motsvarande
inlaga på halva tiden. Regeringen vill här framhålla att förslaget i det
avseendet inte innebär någon förändring i förhållande till vad som gäller
i dag. Det är alltså inte meningen att den tid som faktiskt har lagts ner
på uppdraget okritiskt skall läggas till grund för ersättningen. Förslaget
innebär - i likhet med vad som redan gäller - att det är den tidsåtgång
som kan anses rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning som
berättigar till ersättning. Häri ligger att domstolen skall värdera hur
många timmar en ”normalskicklig” advokat behöver för ett motsvarande
uppdrag och inte ge ersättning för fler timmar. En särskilt skicklig
advokat, som t.ex. har betydande erfarenhet på ett visst område och
därför arbetat ovanligt snabbt, kan kompenseras genom att han - såsom
redovisats i det föregående - får en timersättning som ligger över
timkostnadsnormen. Skillnaden i förhållande till gällande rätt är att det
nu lagregleras hur den i en kostnadsräkning angivna tidsåtgången skall
bedömas.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3

2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 2—14.

Stockholms tingsrätt menar att det, om forslaget genomfors, finns en Prop. 1994/95:150
risk för att försvarare och biträden mer frekvent begär förhöjd ersättning, Bilaga 3
vilket kan orsaka merarbete för domstolarna. Det är möjligt att antalet
yrkanden om ersättning över normen kan öka. Det är delvis avsikten
med förslaget, liksom det är avsikten att ersättningen oftare än nu skall
kunna jämkas nedåt. Något markant ökning av arbetsbelastningen kan
dock inte befaras. Det är tvärtom troligt att en praxis till stöd för
rättstillämpningen utvecklar sig relativt snabbt.

Hithörande frågor behandlas för närvarande av Rättshjälpsutredningen
och regeringen vill framhålla att den nu föreslagna ordningen inte
innebär något hinder mot att reglema utvecklas och förbättras genom
förslag från utredningen.

6 Ekonomiska konsekvenser

Som anförts inledningsvis har det i årets budgetproposition aviserats en
besparing på rättshjälpsanslaget med 14 miljoner kr för det kommande
budgetåret (12 månader). När det gäller de besparingseffekter som kan
uppnås med förändringar av nivån på timersättningen leder - som redan
framhållits - även mycket blygsamma förändringar till kraftiga föränd-
ringar på rättshjälpsanslaget. En utebliven höjning av timkostnadsnormen
på några kronor kan spara flera miljoner.

Den nu gällande timkostnadsnormen gäller t.o.m. 30 juni 1995. En ny
norm skall alltså fastställas under våren för att gälla det kommande året.
Domstolsverket har nyligen lämnat ett underlag för fastställande av
timostnadsnormen för den perioden. Enligt underlaget är den beräknade
självkostnaden per timme för den kommande perioden högre än den nu
gällande normen. Som framgått i det föregående skall timkostnadsnorm-
en bestämmas på grundval av Domstolsverkets underlag, men efter en
kritisk granskning av de olika poster som ingår. Frågan skall beredas
inom Justitiedepartementet, bl.a efter överläggningar med advokatsam-
fundet. Regeringen gör den preliminära bedömningen att det finns ut-
rymme att åstadkomma den besparing på rättshjälpsanslaget som har
aviserats.

Eftersom timkostnadsnormen också utgör underlag för den konkurs-
förvaltartaxa som tillämpas i konkurser som skrivs av enligt 10 kap. 1 §
konkurslagen, får en förändring av nivån på normen också effekt på det
anslag som belastas av de konkurskostnader som inte kan tas ut av
konkursboets medel.

7 Ikraftträdande m.m.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1995. Några övergångs-
bestämmelser behövs inte.

8 Författningskommentar

8.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

21 kap. 10 §

Bestämmelsens nya lydelse tar sikte på bedömningen av det arvode en
offentlig försvarare begär for sitt uppdrag och innebär att normalnivån
på den timersättning en offentlig försvarare skall tillerkännas bestäms av
regeringen. Regeln innebär en kodifiering av den ordning som utvecklats
enligt praxis samtidigt som den uttryckligen ger regeringen mandat att
bestämma timkostnadsnormens storlek. Den nya bestämmelsen innebär
också att grunderna för hur arvode skall bestämmas ändras genom att
den vikt som i praktiken fästs vid den tidsåtgång som redovisas i
kostnadsräkningama även kommer till uttryck i lagtexten. Ersättningen
för arbete skall enligt den nya lydelsen bestämmas med utgångspunkt i
den tidsåtgång som kan anses rimlig med hänsyn till uppdragets art och
omfattning med tillämpning av den timkostnadsnorm regeringen fast-
ställer. Timersättningen får avvika från normen om den skicklighet och
omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter ger
anledning till det.

Vid prövningen av arvodesyrkanden skall domstolen beakta det arbete
som har lagts ned på uppdraget och den tidsåtgång som redovisas. Anser
domstolen att arbetet har tagit för lång tid med hänsyn till uppdragets art
eller omfattning eller att arbetet delvis inte är ersättningsgillt skall det
yrkade beloppet sättas ned med utgångspunkt i den tidsåtgång som
bedöms som rimlig. Som huvudregel skall den av regeringen fastställda
timkostnadsnormen betalas för varje ersättningsgill arbetstimme. Timer-
sättningen får dock sättas ned om arbetet har utförts på ett mindre
skickligt sätt eller höjas om det har utförts särskilt skickligt. En advokat
som är särskilt skicklig, t.ex. genom att han eller hon har en särskild
förtrogenhet med det aktuella rättsområdet, och därmed har arbetat
snabbare än en ”normalskicklig” advokat bör alltså kunna ersättas med
ett timarvode som ligger över timkostnadsnormen. Också andra om-
ständigheter av betydelse i det enskilda fallet kan beaktas, både i
sänkande eller höjande riktning. I vissa fall kan det t.ex. komma i fråga
att både sätta ned begärt belopp för att arbetet har tagit längre tid än
som är rimligt och sänka timersättningen, om uppdraget har utförts
mindre skickligt. Regleringen medger inte att timersättningen höjs på
den grunden att en advokat har särskilt höga omkostnader för t.ex.
kontor och liknande. Naturligtvis bör inte heller timersättningen i det
enskilda fallet sänkas för den som har särskilt låga fasta kostnader i sin
advokatverksamhet. Däremot kan det, i likhet med vad som gäller i dag,
beaktas i höjande riktning att en offentlig försvarare i ett omfattande mål
är bunden under en lång tid.

Den inledande meningen i första stycket behålls oförändrad. Offentliga
försvarare skall alltså ha rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som uppdraget har krävt. Lagrådet utgår från att förskriften
om tillämpning av timkostnadsnormen - liksom vad som föreskrivs
angående tidsåtgång för uppdraget - avses vara underordnad bestäm-

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3

melsen om att ersättningen skall vara skälig. I sitt yttrande lämnar Prop. 1994/95:150
Lagrådet två alternativa förslag till justeringar av lagtexten. Regeringen Bilaga 3
delar Lagrådets uppfattning om förhållandet mellan föreskrifterna om att
ersättningen skall vara skälig och att ersättningen skall bestämmas med
tillämpning av timkostnadsnormen. Andra och tredje meningarna i första
stycket kan beskrivas som en precisering av föreskriften i första
meningen. Sambandet mellan de två föreskrifterna bör komma till ut-
tryck genom att de inledande orden i andra meningen formuleras om.
Bestämmelsen har formulerats något annorlunda än enligt Lagrådets
förslag.

Lagrådet tar också upp vad som gäller i fall en domstol skulle anse att
timkostnadsnormen inte uppfyller kravet på skälig ersättning (jfr NJA
1993 s. 114 och 260). Mera konkret gäller frågan om och i så fall under
vilka förutsättningar timkostnadsnormen kan åsidosättas. Såsom Lagrådet
konstaterar kan timkostnadsnormen åsidosättas endast om det är
uppenbart att den står i strid med bestämmelsen om att ersättning skall
vara skälig (11 kap. 4 § regeringsformen).

I andra stycket görs ett tillägg som innebär att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer fastställer hur ersättningen för
tidsspillan skall beräknas. Förändringen innebär en kodifiering av den
praxis som har utvecklats, enligt vilken ersättningen för tidsspillan
betalas med utgångspunkt i ett fastställt belopp som formellt endast
gäller inom det taxesatta området. Det är lämpligt att Domstolsverket
bestämmer ersättningen för tidsspillan enligt den nya bestämmelsen på
samma sätt som gäller för det taxesatta området.

De taxor som finns i dag gäller enbart för ersättning till offentliga
försvarare i sådana brottmål där endast en tilltalad och en offentlig
förvarare förekommer, och där den sammanlagda förhandlingstiden
understiger tre timmar och 45 minuter. Även om en utvidgning av det
taxesatta området skulle göras torde knappast alla brottmål komma att
omfattas. Ett tillägg av redaktionell art har därför gjorts avseende
bemyndigandet att fastställa taxa, som förtydligar att taxor fastställs som
skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fall.

8.2 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429)

22 §

Ändringen i första stycket motsvarar ändringen i 21 kap. 10 § rätte-
gångsbalken. Vad som sagts i författningskommentaren till den bestäm-
melsen gäller också här. Lagrådets synpunkter på lagtexten i 21 kap.
10 § rättegångsbalken gäller även 22 § rättshjälpslagen. Därutöver skall
förhållandet mellan den nya lydelsen av första stycket och paragrafens
tredje stycke kommenteras.

Enligt de nu gällande bestämmelserna i tredje stycket skall det när
ersättning bestäms beaktas om ett rättshjälpsbiträde genom vårdslöshet
eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen. Vidare gäller att

14

ersättningen får jämkas om biträdet har missbrukat sin behörighet att Prop. 1994/95:150
bevilja allmän rättshjälp eller besluta om substitution, eller om det Bilaga 3
annars finns särskilda skäl. Bedömningen enligt första stycket skall göras
fristående från den bedömning som skall göras enligt tredje stycket.

Bestämmelserna tar sikte på olika fall. Den prövning som förutsätts i
första stycket skall göras i samtliga fall där begärt arvode skall prövas.
En prövning enligt tredje stycket kan däremot endast bli aktuell om
biträdet föranlett kostnader för rättshjälpen genom sitt agerande eller när
ett ärende misskötts i så hög grad att bestämmelser om avvisande av
ombud kan tillämpas (se prop. 1978/79:90 s. 210). Ersättning kan i
sådana fall jämkas till noll, vilket inte är avsett vid en tillämpning av
första stycket.

9 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

15

10 Lagtext

10.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 10 § rättegångsbalken skall ha
följande lydelse.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Offentlig försvarare har rätt
till skälig ersättning av allmänna
medel för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget har krävt.
Vid bedömningen av vad som är
skäligt arvode skall uppdragets
art och omfattning beaktas.
Hänsyn skall också tas till andra
omständigheter av betydelse, så-
som den skicklighet och den om-
sorg som uppdraget har utförts
med samt den tid som har lagts
ned på uppdraget. Har försva-
raren lämnat den misstänkte råd-
givning i saken enligt rätts-
hjälpslagen (1972:429), skall av-
drag göras för den rådgivnings-
avgift som försvararen uppburit.

Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer fast-
ställer taxa som skall tillämpas
vid bestämmande av ersätt-
ningen.

Föreslagen lydelse

21 kap.

10 §'

Offentlig försvarare har rätt till
skälig ersättning av allmänna
medel för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget har krävt.
Ersättningen för arbete skall
bestämmas med utgångspunkt i
den tidsåtgång som är rimlig
med hänsyn till uppdragets art
och omfattning och med tillämp-
ning av den timkostnadsnorm
som regeringen fastställer. Tim-
ersättningen får avvika från tim-
kostnadsnormen, om den skicklig-
het och den omsorg som upp-
draget har utförts med eller
andra omständigheter av bety-
delse ger anledning till det. Har
försvararen lämnat den miss-
tänkte rådgivning i saken enligt
rättshjälpslagen (1972:429), skall
avdrag göras för den rådgivnings-
avgift som försvararen uppburit.

Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
fastställer den taxa som skall
tillämpas vid bestämmande av
ersättningen i vissa fall samt
meddelar föreskrifter om beräk-
ning av ersättningen för tids-
spillan.

'Senaste lydelse 1983:920.

16

Offentlig försvarare får inte förbehålla sig ytterligare ersättning av den Prop. 1994/95:150
misstänkte. Om så ändå har skett, är förbehållet utan verkan.             Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

17

10.2 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 22 § rättshjälpslagen (1972:429) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 §

Biträde, bodelningsförrättare
och medlare har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som uppdraget har
krävt. Vid bedömningen av vad
som är skäligt arvode skall
uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också tas
till andra omständigheter av
betydelse, såsom den skicklighet
och den omsorg som uppdraget
har utförts med samt den tid
som har lagts ned på uppdraget.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer fastställer
taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättningen.

Biträde, bodelningsförrättare
och medlare har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som uppdraget har
krävt. Ersättningen för arbete
skall bestämmas med utgångs-
punkt i den tidsåtgång som är
rimlig med hänsyn till upp-
dragets art och omfattning och
med tillämpning av den timkost-
nadsnorm som regeringen fast-
ställer. Timersättningen får av-
vika från timkostnadsnormen,
om den skicklighet och den om-
sorg som uppdraget har utförts
med eller andra omständigheter
av betydelse ger anledning till
det. Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestäm-
mer fastställer den taxa som

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3

skall tillämpas vid bestämmande
av ersättningen i vissa fall samt
meddelar föreskrifter om beräk-
ning av ersättningen för tids-
spillan.

Vid biträdesbyte enligt 21 § andra stycket gäller i fråga om det nya
biträdets rätt till ersättning för arbete som har utförts före beslutet om
bytet vad som sägs i 19 § första stycket.

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom vårdslöshet eller
försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid
ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att
bevilja allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest
föreligger särskilda skäl, far ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av
domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till bodelningsförrättare
fastställes av Rättshjälpsmyndigheten. Ersättning till medlare fastställes
av domstolen.

Ersättning till biträde skall fastställas i samband med att den rättsliga

18

'Senaste lydelse 1993:9.

angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller avslutas på något Prop. 1994/95:150
annat sätt. Ersättningen till bodelningsförrättare eller medlare skall Bilaga 3
fastställas när uppdraget har slutförts.

Har ett biträde underlåtit att i tid begära ersättning vid den domstol
som haft att besluta om den och har biträdet därigenom förlorat rätten
att få ersättning fastställd av domstolen, far Rättshjälpsmyndigheten
fastställa ersättningen under förutsättning att biträdet inte kände till att
angelägenheten varit anhängig vid domstolen eller att underlåtenheten
beror på något annat ursäktligt misstag. Ersättningen skall då alltid
stanna på staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

19

Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 10 § rättegångsbalken skall ha
följande lydelse.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3.1

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

21 kap.

Offentlig försvarare har rätt
till skälig ersättning av allmänna
medel för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget har krävt.
Vid bedömningen av vad som är
skäligt arvode skall uppdragets
art och omfattning beaktas.
Hänsyn skall också tas till andra
omständigheter av betydelse, så-
som den skicklighet och den om-
sorg som uppdraget har utförts
med samt den tid som har lagts
ned på uppdraget. Har för-
svararen lämnat den misstänkte
rådgivning i saken enligt rätts-
hjälpslagen (1972:429), skall av-
drag göras for den rådgivnings-
avgift som försvararen uppburit.

Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer fast-
ställer taxa som skall tillämpas
vid bestämmande av ersätt-
ningen.

Offentlig försvarare får inte forbel
misstänkte. Om så ändå har skett, ä

§'

Offentlig försvarare har rätt till
skälig ersättning av allmänna
medel for arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget har krävt
Ersättning för arbete skall
bestämmas med beaktande av
uppdragets art och omfattning
och med tillämpning av den tim-
ersättning (timkostnadsnorm)
som regeringen fastställer. Er-
sättningen för avvika från tim-
kostnadsnormen om andra om-
ständigheter av betydelse, såsom
den skicklighet och den omsorg
som uppdraget har utförts med,
ger anledning till det. Har för-
svararen lämnat den misstänkte
rådgivning i saken enligt rätts-
hjälpslagen (1972:429), skall av-
drag göras för den rådgivnings-
avgift som försvararen uppburit.

Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer fast-
ställer hur ersättning för tids-
spillan skall beräknas samt den
taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättning i
vissa fall.

tålla sig ytterligare ersättning av den
■ förbehållet utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

'Senaste lydelse 1983:920.

20

2 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) Prop. 1994/95:150
Härigenom föreskrivs att 22 § rättshjälpslagen (1972:429) skall ha Bilaga 3.1
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 §

Biträde, bodelningsförrättare
och medlare har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som uppdraget har
krävt. Vid bedömningen av vad
som är skäligt arvode skall
uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också tas
till andra omständigheter av be-
tydelse, såsom den skicklighet
och den omsorg som uppdraget
har utförts med samt den tid
som har lagts ned på uppdraget.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer fastställer
taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättningen.

Biträde, bodelningsförrättare
och medlare har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som uppdraget har
krävt. Ersättning för arbete skall
bestämmas med beaktande av
uppdragets art och omfattning
och med tillämpning av den tim-
ersättning (timkostnadsnorm)
som regeringen fastställer. Er-
sättningen får avvika från tim-
kostnadsnormen om andra om-
ständigheter av betydelse, såsom
den skicklighet och den omsorg
som uppdraget har utförts med,
ger anledning till det. Rege-
ringen eller den myndighet rege-
ringen bestämmer fastställer hur
ersättning för tidsspillan skall
beräknas samt den taxa som

skall tillämpas vid bestämmande
av ersättning i vissa fall.

Vid biträdesbyte enligt 21 § andra stycket gäller i fråga om det nya
biträdets rätt till ersättning för arbete som har utförts före beslutet om
bytet vad som sägs i 19 § första stycket

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom vårdslöshet eller
försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid
ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att
bevilja allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest
föreligger särskilda skäl, far ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av
domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till bodelningsförrättare
fastställes av Rättshjälpsmyndigheten. Ersättning till medlare fastställes
av domstolen.

Ersättning till biträde skall fastställas i samband med att den rättsliga
angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller avslutas på något
annat sätt. Ersättningen till bodelningsförrättare eller medlare skall fast-
ställas när uppdraget har slutförts.

'Senaste lydelse 1993:9.

21

Har ett biträde underlåtit att i tid begära ersättning vid den domstol
som haft att besluta om den och har biträdet därigenom förlorat rätten
att få ersättning fastställd av domstolen, får Rättshjälpsmyndigheten
fastställa ersättningen under förutsättning att biträdet inte kände till att
angelägenheten varit anhängig vid domstolen eller att underlåtenheten
beror på något annat ursäktligt misstag. Ersättningen skall då alltid
stanna på staten.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3.1

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

22

Lagrådsremissens lagförslag                           Prop. 1994/95:150

Bilaga 3.2

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 10 § rättegångsbalken skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 kap.

10 §'

Offentlig försvarare har rätt
till skälig ersättning av allmänna
medel för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget har krävt.
Vid bedömningen av vad som är
skäligt arvode skall uppdragets
art och omfattning beaktas.
Hänsyn skall också tas till andra
omständigheter av betydelse,
såsom den skicklighet och den
omsorg som uppdraget har ut-
förts med samt den tid som har
lagts ned på uppdraget. Har
försvararen lämnat den miss-
tänkte rådgivning i saken enligt
rättshjälpslagen (1972:429), skall
avdrag göras för den rådgiv-
ningsavgift som försvararen upp-
burit.

Offentlig försvarare har rätt till
skälig ersättning av allmänna
medel för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget har krävt.
Ersättning för arbete skall
bestämmas med utgångspunkt i
den tidsåtgång som kan anses
rimlig med hänsyn till upp-
dragets art och omfattning, och
med tillämpning av den timkost-
nadsnorm som regeringen fast-
ställer. Timersättningen får av-
vika från timkostnadsnormen om
andra omständigheter av be-
tydelse, såsom den skicklighet
och den omsorg som uppdraget
har utförts med, ger anledning
till det. Har försvararen lämnat
den misstänkte rådgivning i
saken enligt rättshjälpslagen
(1972:429), skall avdrag göras
för den rådgivningsavgift som
försvararen uppburit.

Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer fast-
ställer taxa som skall tillämpas
vid bestämmande av ersätt-
ningen.

Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
fastställer hur ersättning för tids-
spillan skall beräknas samt den
taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättning i
vissa fall.

'Senaste lydelse 1983:920.

23

Offentlig försvarare får inte förbehålla sig ytterligare ersättning av den Prop. 1994/95:150
misstänkte. Om så ändå har skett, är förbehållet utan verkan.             Bilaga 3.2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

24

2 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 22 § rättshjälpslagen (1972:429) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3.2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 §

Biträde, bodelningsförrättare
och medlare har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som uppdraget har
krävt. Vid bedömningen av vad
som är skäligt arvode skall
uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också tas
till andra omständigheter av be-
tydelse, såsom den skicklighet
och den omsorg som uppdraget
har utförts med samt den tid
som har lagts ned på uppdraget.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer fastställer
taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättningen.

Biträde, bodelningsförrättare
och medlare har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som uppdraget har
krävt. Ersättning for arbete skall
bestämmas med utgångspunkt i
den tidsåtgång som kan anses
rimlig med hänsyn till upp-
dragets art och omfattning, och
med tillämpning av den timkost-
nadsnorm som regeringen fast-
ställer. Timersättningen får av-
vika från timkostnadsnormen om
andra omständigheter av be-
tydelse, såsom den skicklighet
och den omsorg som uppdraget
har utförts med, ger anledning
till det. Regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer fastställer hur ersätt-
ning for tidsspillan skall beräk-
nas samt den taxa som skall

tillämpas vid bestämmande av
ersättning i vissa fall.

Vid biträdesbyte enligt 21 § andra stycket gäller i fråga om det nya
biträdets rätt till ersättning för arbete som har utförts före beslutet om
bytet vad som sägs i 19 § första stycket.

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom vårdslöshet eller
försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid
ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet att
bevilja allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest
föreligger särskilda skäl, får ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av
domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till bodelningsförrättare
fastställes av Rättshjälpsmyndigheten. Ersättning till medlare fastställes
av domstolen.

Ersättning till biträde skall fastställas i samband med att den rättsliga
angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller avslutas på något

'Senaste lydelse 1993:9.

25

annat sätt. Ersättningen till bodelningsförrättare eller medlare skall
fastställas när uppdraget har slutförts.

Har ett biträde underlåtit att i tid begära ersättning vid den domstol
som haft att besluta om den och har biträdet därigenom förlorat rätten
att få ersättning fastställd av domstolen, får Rättshjälpsmyndigheten
fastställa ersättningen under förutsättning att biträdet inte kände till att
angelägenheten varit anhängig vid domstolen eller att underlåtenheten
beror på något annat ursäktligt misstag. Ersättningen skall då alltid
stanna på staten.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3.2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

26

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-23

Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Ä.
Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt en lagrådsremiss den 16 mars 1995 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Cecilia
Renfors.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

21 kap. 10 §

Paragrafen, som reglerar offentlig försvarares rätt till ersättning i
anledning av uppdraget, föreslås ändrad på så sätt att en av regeringen
fastställd timkostnadsnorm över lag skall vara avgörande vid bestäm-
mande av ersättning för arbete. Det föreslås också bl.a. att betydelsen av
den tidsåtgång som arbetet krävt skall komma till klart uttryck i lag-
texten.

I förslaget har den nuvarande första meningen i första stycket, enligt
vilken offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna
medel för arbete, tidspillan och utlägg som uppdraget har krävt, behållits
oförändrad. I en andra mening anges att ersättning för arbete skall be-
stämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som kan anses rimlig med
hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av den
timkostnadsnorm som regeringen fastställer. I tredje meningen ges före-
skrifter om förutsättningar för att timersättningen skall få bestämmas till
belopp som avviker från timkostnadsnormen. Andra stycket i förslaget
innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter angående ersättning
för tidsspillan och att fastställa taxa som skall tillämpas vid bestäm-
mande av ersättning i vissa fall.

Förslaget föranleder frågan hur föreskriften i första stycket andra
meningen om att ersättning för arbete skall bestämmas med tillämpning
av timkostnadsnormen förhåller sig till bestämmelsen i första meningen
om att ersättningen skall vara skälig. Lagrådet utgår från att föreskriften
om tillämpning av timkostnadsnormen - liksom vad som föreskrivs
angående tidsåtgång för uppdraget - avses vara underordnad bestäm-
melsen om att ersättningen skall vara skälig (jfr lagrådsremissen s. 15);
annars skulle paragrafen innehålla två skilda regler om bestämmande av
ersättningen.

Detta samband bör enligt Lagrådets mening komma till tydligare
uttryck än som skett i remissförslaget. En möjlighet är att de inledande
orden i första stycket andra meningen jämkas på följande sätt:

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3.3

27

3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

”Ersättningen skall i fråga om arbete bestämmas ... ”. I så fall bör Prop. 1994/95:150
motsvarande ändringar göras i andra stycket. Ett annat och mera Bilaga 3.3
klargörande alternativ är att andra-fjärde meningarna i första stycket i
förslaget får bilda ett särskilt, andra stycke, varvid andra och tredje
styckena i förslaget blir tredje och fjärde stycken. Första meningen i
första stycket skulle då utgöra ett särskilt stycke, dock med tillägg av en
mening av förslagsvis följande lydelse: ”Vid tillämpning härav skall
beaktas vad som sägs i andra och tredje styckena”.

Förslaget aktualiserar också frågan vad som gäller i fall en domstol
skulle anse att timkostnadsnormen inte uppfyller kravet på skälig
ersättning (jfr NJA 1993 s. 114 och 260). Mera konkret gäller frågan om
och i så fall under vilka förutsättningar timkostnadsnormen kan
åsidosättas. Som bestämmelsen är konstruerad kunde det möjligen
hävdas att frågan om åsidosättande inte skulle avse själva timkostnads-
normen utan lagbestämmelsen om tillämpningen av timkostnadsnormen.
Så bör dock inte regleringen uppfattas. Jämförelse skall alltså göras
mellan timkostnadsnormen och regeln om skälig ersättning. Eftersom
timkostnadsnormen skall fastställas av regeringen och vara tillämplig på
alla ersättningar som tillkommer offentliga försvarare, kan den åsido-
sättas endast om det är uppenbart att den står i strid med bestämmelsen
om att ersättningen skall vara skälig (11 kap. 14 § regeringsformen).

Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen

22 §

Vad Lagrådet har anfört i anslutning till förslaget om ändring av 21 kap.
10 § rättegångsbalken gäller också den föreslagna ändringen i 22 §
rättshjälpslagen.

28

Rättsdatablad

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3

Författningsrubrik

Bestämmelser som       Celexnummer för

inför, ändrar, upp-       bakomliggande EG-

häver eller upprepar     regler

ett normgivnings-
bemyndigande

Rättegångsbalken

21 kap. 10 §

Rätthjälpslagen

(1972:429)

22 §

29

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 3

A.    Allmänna val m.m................................... 1

A 7. Kampanjkostnader m.m. för val till Europaparlamentet ....   1

D.    Domstolsväsendet m.m................................ 1

D 2. Domstolarna m.m............................... 1

Arvoden på rättshjälpsområdet.............................. 2

Sammanfattning .................................... 2

1      Ärendet och dess beredning ............................ 3

2     Bakgrund......................................... 3

3      Gällande bestämmelser om arvoden till rättshjälpsbiträden och

offentliga försvarare m.fl............................... 4

4     Taxorna och timkostnadsnormen ......................... 5

5     Nivån på timersättningen .............................. 7

6     Ekonomiska konsekvenser ............................. 12

7     Ikraftträdande m.m................................... 12

8     Författningskommentar................................ 13

8.1    Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken ......... 13

8.2    Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) . .   14

9      Förslag till riksdagsbeslut.............................. 15

10    Lagtext........................................... 16

10.1   Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken........... 16

10.2   Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) ...  18

Bilaga 3.1     Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss .............. 20

1      Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ..... 20

2      Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen

(1972:429).............................. 21

Bilaga 3.2     Lagrådsremissens lagförslag....................... 23

1      Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ..... 23

2       Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen

(1972:429).............................. 25

Bilaga 3.3     Lagrådets yttrande.............................. 27

Rättsdatablad............................................ 29

30

Bilaga 4

Utrikesdepartementet

Bilaga 4 till kompletteringspropositionen 1995                Prop. 1994/95:150

Bilaga 4

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

A. Utrikesförvaltningen m.m.

A 1. Utrikesförvaltningen

I regeringens prop. 1994/95:100 bil. 4 har för utrikesförvaltningen
föreslagits ett ramanslag på 2 666 663 000 kr (1 764 495 000 kr för 12-
månadersperioden).

Från detta anslag finansieras löner och andra förvaltningskostnader, till
vilka främst hör kostnader för lokaler och bostäder utomlands,
utlandstillägg samt deltagande i internationella möten och förhandlingar.

Till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen den 1 januari
1995 har merkostnader uppstått vid bl.a. EU-representationen i Bryssel
och vid det nyupprättade EU-sekretariatet på handelsavdelningen samt för
att upprätthålla vissa tekniskt-administrativa stödfunktioner. Vidare ställer
ett aktivt svenskt medlemskap i EU krav på ökad närvaro vid möten och
förhandlingar både i Bryssel och i andra EU-huvudstäder.

Vid fastställandet av förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
kunde inte hänsyn tas till dessa merkostnader. Regeringen anser därför att
anslaget utöver tidigare förslag bör tillföras ytterligare 43 700 000 lo-
under det förlängda budgetåret 1995/96.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95 :UU 14, rskr.
1994/95:216) till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 2 710 363 000 kr.

A 5. Utredningar m.m.

I regeringens prop. 1994/95:100 bil. 4 har för ändamålet utredningar m.m.
föreslagits ett reservationsanslag på 15 809 000 kr (10 478 000 kr för 12-
månadersperioden).

Från anslaget finansieras främst utredningar inom Utrikesdepartementets
verksamhetsområde.

Som medlem i EU kommer Sverige att delta i den s.k.
översynskonferensen om EU-samarbetet som medlemsstaterna beslutat
skall inledas år 1996. Regeringen har beslutat tillsätta en parlamentarisk
kommitté med uppdrag att belysa viktigare sakfrågor och stimulera den
offentliga debatten inför denna regeringskonferens. Vid fastställandet av
förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96 kunde inte hänsyn tas till
de merkostnader som detta förberedelsearbete kommer att medföra.
Regeringen anser därför att anslaget utöver tidigare förslag bör tillföras
ytterligare 15 000 000 kr under det förlängda budgetåret 1995/96 för att
även andra angelägna utredningar skall kunna fullföljas.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95 :UU 14, rskr.
1994/95:216) till Utredningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 30 809 000 kr.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 4

B. Bidrag till vissa internationella organisationer

B 9. Fredsbevarande verksamhet

I regeringens prop. 1994/95:100 bil. 4 har för fredsbevarande verksamhet
föreslagits ett reservationsanslag på 1 341 948 000 kr. Av samma
proposition bil. 1, sid. 112 framgår att anslag som pris- och
löneomräknats budgeterats med hänsyn till ett produktivitetskrav om
0,99 % på 12-månadersbasis, vilket motsvarar den genomsnittliga årliga
produktivitetsförbättringen inom näringslivets tjänstesektor under de
senaste tio åren. Anslaget för fredsbevarande verksamhet räknas normalt
upp med en pris- och löneomräkningsfaktor som motsvarar den som
tillämpas för Försvarsmaktens anslag. I budgetarbetet räknades anslaget
för fredsbevarande verksamhet dock upp med en procentsats som
förutsatte ett produktivitetskrav om 0,99 %. Det är regeringens mening att
anslaget i fråga bör undantas från produktivitetskravet och räknas upp
med 0,99 % eller 10 860 000 kr under budgetåret 1995/96 (18 månader).

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95 :UU 14, rskr.
1994/95:216) till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 1 352 808 000 kr.

C. Internationellt utvecklingssamarbete

Prop. 1994/95:150

Bilaga 4

C 7. Övriga biståndsrelaterade insatser 1

1 I prop. 1994/95:100 bil. 4 redovisat under anslaget C 7. Övrigt.

Regeringen har i prop. 1994/95:100 bil. 4 i tabeller på sid. 14 och sid. 76
redovisat ett felaktigt belopp för avräkningama från biståndsramen. Det
korrekta beloppet för avräkningama för övriga biståndskostnader under
andra anslag skall vara 386 700 000 kr (257 800 000 kr för tolv månader)
och det totala beloppet för avräkningar 2 894 700 000 kr (1 929 800 000
kr för tolv månader). Utgiftsutrymmet under littera C. Internationellt
utvecklingssamarbete har som en följd av felräkningen blivit 3 869 000
kr för litet. Beloppet bör enligt regeringen anvisas anslagsposten 3. Övriga
insatser under anslaget C 7, vars rubrik samtidigt ändras till Övriga
biståndsrelaterade insatser.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:UU15, rskr.
1994/95:242) till Övriga biståndsrelaterade insatser för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 77 200 000 kr.

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

E 1. Kommerskollegium

Regeringen har i prop. 1994/95:100 bil. 4 föreslagit att till
Kommerskollegium anvisas 61 275 000 kr för budgetåret 1995/96
(40 548 000 kr för 12-månadersperioden). Regeringen har också i nämnda
proposition anmält sin avsikt att återkomma till riksdagen i frågan om
förstärkning av kollegiets verksamhet mot bakgrund av EU-medlemskapet.
Regeringen har vidare i prop. 1994/95:152 Regler för godkända och
auktoriserade revisorer föreslagit en reduktion av kollegiets anslag för
budgetåret 1995/96 med 5 250 000 kr (3 500 000 kr för 12-
månadersperioden). Regeringen återkommer nu till frågan om förstärkning
av kollegiets verksamhet.

Regeringens avsikt att aktivt medverka i utformningen av den
gemensamma handelspolitiken inom EU och att tillse att svenska intressen
tillvaratas så långt som möjligt innebär nya arbetsuppgifter och krav för
den handelspolitiska förvaltningen. Kommerskollegium spelar härvid en
viktig roll.

Genom EU-medlemskapet utsträcks Kommerskollegiums uppgifter till
att tillhandahålla beslutsunderlag och utredningar på en rad nya områden

inom ramen för tullunionen och den gemensamma handelspolitiken. Prop. 1994/95:150
Behovet av dylikt underlag har vuxit dels genom det stora antal frågor Bilaga 4
som Sverige som EU-medlem har att ta ställning till på det
handelspolitiska området, dels genom att den gemensamma
handelspolitiken är komplex och mångfacetterad och att arbetet med att
formulera svenska ställningstaganden därför i hög grad kräver den typ av
expertkunskaper som finns inom Kommerskollegium. Dessutom bedrivs
inom EU en mycket aktiv politik när det gäller att utveckla förbindelserna
med andra länder och denna politik innefattar i hög grad handelspolitiska
initiativ. Även medverkan i utformningen av EU:s ställningstaganden i
alla de frågor som kommer att diskuteras inom den nya
världshandelsorganisationen WTO ställer krav på svenska analyser och
utredningar. Ett område som kräver särskild uppmärksamhet är frågan om
EU:s användning av handelspolitiska skyddsinstrument, framför allt på
antidumpningsområdet.

EU-medlemskapet innebär också att kollegiet administrerar ett stort
antal importlicenser framför allt på teko-området. Sverige utgör i detta
avseende en del av EU-administrationen, vilket leder till nya
arbetsuppgifter också i form av t.ex. samrådsförfaranden och
datakommunikation med kommissionen.

Kommerskollegium fungerar som ett informationscentrum för frågor om
regelverket i EG/EU. Ett stort informationsbehov föreligger såväl hos
företag som hos allmänheten om vilka regler som gäller i medlemskapet.

Även vad gäller handelsprocedurfrågoma har kraven ökat på kollegiet.
Detta område är omfattande och hanteras inom EU under respektive
generaldirektorat. Tidigare har för svensk del EFTA-sekretariatet stått för
bevakning, samordning och utformning av inlagor i olika sammanhang.
I medlemskapet måste således Sverige bevaka och arbeta med
handelsprocedurfrågoma i kommissionens olika grupperingar utan det
bistånd som EFTA-sekretariatet har stått för.

Sammantaget medför den redovisade utökningen av
Kommerskollegiums ansvarsområden och uppgifter behov av ökade
resurser med 15 000 000 kr för det förlängda budgetåret 1995/96.
Insatserna finansieras genom neddragningar av annan verksamhet inom
Utrikesdepartementets huvudtitel.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under tredje huvudtitelns ramanslag Kommerskollegium för budgetåret
1995/96 anvisar 15 000 000 kr utöver vad som har föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 4 och prop. 1994/95:152.

E 6. Europainformation m.m.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 4

Regeringen har i prop. 1994/95:100 bil. 4 föreslagit att 9 000 000 kr
tilldelas en fortsatt saklig och bred informationsverksamhet om det
europeiska integrationsarbetet under budgetåret 1995/96. Vidare har en
särskild utredare tillsatts med uppgift att utreda hur den samlade
samhälleliga Europa-informationen bör vara utformad efter den 30 juni
1995 (dir. 1994:159). Utredaren har inte kommit med sina förslag än.
Sekretariatet för Europainformation - som fram till folkomröstningen
svarade för sådan information om EES och EU - har genom riksdagens
beslut getts möjlighet att fortsätta sin informationsverksamhet till
allmänheten även under våren 1995 mot bakgrund av att
informationsinsatser krävs med anledning av förberedelserna inför
regeringskonferensen år 1996 (prop. 1994/95:105 avsnitt 3, bet. KU
1994/95:31, rskr. 1994/95:173). Därutöver har regeringen inrättat en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att under år 1995 förbereda
Sveriges medverkan i regeringskonferensen år 1996 genom utredningar
och aktiviteter avsedda att stimulera den offentliga debatten (dir.
1995:15).

En rad insatser planeras vid Utrikesdepartementet vilka kräver utökade
resurser jämfört med tidigare föreslaget belopp för budgetåret 1995/96 om
9 miljoner kronor. Utgångspunkten är att Sekretariatet för
Europainformation upphör som planerat den 30 juni 1995. Detta medför
att Utrikesdepartementet behöver ökade resurser för att komplettera sin
nuvarande verksamhet. De insatser som planeras är - förutom
publikationer av olika slag om EU och eventuellt EES bl.a. i form av s.k.
grönböcker - informationsmaterial som t.ex. Fakta Europa, faktaskriftserie
inför regeringskonferensen, s.k. medborgarsamtal om EU m.fl. aktiviteter
som inte omfattas av uppdraget till den parlamentariska kommittén. För
dessa insatser behövs ytterligare 7 200 000 kr för det förlängda budgetåret
1995/96. Insatserna finansieras genom neddragningar av annan verksamhet
inom Utrikesdepartementets huvudtitel.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under tredje huvudtitelns reservationsanslag Europainformation m.m.
för budgetåret 1995/96 anvisar 7 200 000 kr utöver vad som har
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 4.

E 10. Delegationen för översättning av EG:s regelverk

1995/96 Nytt anslag (förslag)             1 000

Regeringen beslutade den 18 januari 1990 att tillsätta en delegation för att
svara för översättning av det regelverk som omfattades av EES-avtalet.
Delegationen har sedermera fatt i uppdrag att också översätta de EG-

rättsakter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap. Delegationens
uppgift slutförs under våren 1995.

Gemenskapens institutioner har att från datum for Sveriges medlemskap
i EU svara for översättning till svenska av relevanta dokument.
Institutionernas personalresurser for översättning visar sig emellertid
inledningsvis vara bristfälliga och man har därför vänt sig till den svenska
regeringen med begäran om visst stöd i denna fråga.

Enligt regeringens mening är det angeläget att bistå gemenskapens
institutioner med översättningsarbetet på uppdragsbasis under en
begränsad övergångsperiod till dess att institutionerna byggt upp sin
översättningskapacitet. Därmed erhålls också ett inflytande över det
svenska EG-regelverkets språkliga utveckling under en infasningsperiod.
Regeringen beslutade den 6 april att ge Delegationen for översättning av
EG:s regelverk i uppdrag att ge förslag om en fortsatt verksamhet under
en begränsad övergångsperiod samt att inleda förhandlingar om avtal med
de berörda institutionerna.

Den fortsatta översättningsverksamheten skall till skillnad från tidigare
helt finansieras av berörda institutioner på uppdragsbasis.
Uppdragsintäktema och kostnaderna for verksamheten föreslås redovisas
under ett nytt 1 000-kronors anslag.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Delegationen for översättning av EG:s regelverk for budgetåret
1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 4

Bilaga 5

Socialdepartementet

Bilaga 5 till kompletteringspropositionen 1995

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

Socialdepartementet

(Femte huvudtiteln)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.   antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49)
om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,

2.   antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

3.   godkänner vad regeringen föreslår om en enhetlig kompensa-
tionsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldra-
försäkringarna (avsnitt 4),

4.   godkänner att ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårds-
huvudmännen för sjukresor slopas per den 1 januari 1996,

5.   till förslagsanslaget Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett belopp som är 3 094 000 000 kronor lägre
än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,

6.   till förslagsanslaget Föräldraförsäkringen för budgetåret
1995/96 anvisar ett belopp som är 1 202 000 000 kronor lägre
än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,

7.   till förslagsanslaget Sjukpenning och rehabilitering för budget-
året 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 419 000 000 kronor
lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,

8 godkänner att statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård
slopas per den 1 januari 1996,

9.   till reservationsanslaget Bidrag till missbrukarvård och ung-
domsvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är
645 000 000 kronor lägre än vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 6,

10.  till reservationsanslaget Stimulansbidrag till särskilda boende-
former och rehabilitering for budgetåret 1995/96 anvisar ett
belopp som är 50 000 000 kronor lägre än vad som föreslagits i
prop. 1994/95:100 bil. 6,

11.  till SBL Vaccin AB för budgetåret 1995/96 anvisar ett för-
slagsanslag på 40 000 000 kronor,

12.  till Information om organdonation m.m. for budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kronor,

13.  till ramanslaget Allmänna försäkringskassor for budgetåret
1995/96 anvisar ett belopp som är 32 500 000 kronor lägre än
vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,

14.  till ramanslaget Riksförsäkringsverket for budgetåret 1995/96
anvisar ett belopp som är 300 000 kronor lägre än vad som
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,

15.  till förslagsanslaget Bidrag till hälso- och sjukvård för budget-
året 1995/96 anvisar 32 800 000 kronor utöver vad som före-
slagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,

16.  godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom bostads-
bidragssystemet som regeringen förordar (avsnitt 13),

17.  till förslagsanslaget Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 an-
visar ett belopp som är 910 000 000 kronor lägre än vad som
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

2.1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1981:49) om begränsning av läke-
medelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

3

I andra fall än som avses i 2 §
skall det fastställda priset för sam-
tidigt på grund av sjukdom för-
skrivna och inköpta läkemedel
sättas ned med hela det belopp
som överstiger 135 kronor för ett
läkemedel och med hela det be-
lopp som överstiger 35 kronor för
varje ytterligare läkemedel. Ned-
sättningen med hela det belopp
som överstiger 135 kronor skall
göras på det läkemedel som har
högst pris. Nedsättning skall göras
endast till den del det sammanlag-
da priset för läkemedlen överstiger
135 kronor med tillägg av 35
kronor för varje läkemedel utöver
det första. Om en förskrivning är
avsedd att expedieras mer än en
gång, gäller nedsättningen köpe-
summan vid varje avsett
expeditionstillfälle.

Vid beräkning av prisnedsättnin-
gen beaktas inte den avgift som
kan ha uttagits för expedition av
telefonförskrivna läkemedel.

Föreslagen lydelse

i

I andra fall än som avses i 2 §
skall det fastställda priset för sam-
tidigt på grund av sjukdom för-
skrivna och inköpta läkemedel
sättas ned med hela det belopp
som överstiger 160 kronor för ett
läkemedel och med hela det be-
lopp som överstiger 60 kronor för
varje ytterligare läkemedel. Ned-
sättningen med hela det belopp
som överstiger 160 kronor skall
göras på det läkemedel som har
högst pris. Nedsättning skall göras
endast till den del det sammanlag-
da priset för läkemedlen överstiger
160 kronor med tillägg av 60
kronor för varje läkemedel utöver
det första. Om en förskrivning är
avsedd att expedieras mer än en
gång, gäller nedsättningen köpe-
summan vid varje avsett
expeditionstillfälle.

Vid beräkning av prisnedsätt-
ningen beaktas inte den avgift
som kan ha uttagits för expedition
av telefonförskrivna läkemedel.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i
annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller
ammande kvinna eller till barn.

'Lydelse enligt prop. 1994/95:100 bil. 6. (Senaste lydelse 1994:317.)

4 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Med det fastställda priset enligt första stycket avses ett pris som har
fastställts av Riksförsäkringsverket. Om ett pris inte har fastställts på ett
läkemedel i denna ordning omfattas läkemedlet inte av prisnedsättning.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före-
skrifter

1. om vilka receptfria läkemedel som omfattas av prisnedsättningen,
och

2. om undantag från prisnedsättningen för ett visst receptbelagt läke-
medel eller en viss grupp av sådana läkemedel.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2.2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 och 12 §§ lagen (1962:381) om all-
män försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

4 kap.

10 §2

En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn,
som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete
i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet,

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,

4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder
besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förut-
sättning att sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig
föräldrapenning.

För vård av ett barn vars levnadsålder understiger 240 dagar utges till-
fällig föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av barnet
är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. För vård av
ett barn som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldrapenning
enligt första stycket inte för tid under vilken annars föräldrapenning
skulle ha uppburits; undantag gäller dock om barnet vårdas på sjukhus.

En förälder har rätt till tillfällig
föräldrapenning från och med det
kalenderår under vilket barnet
fyller fyra år till och med det
kalenderår under vilket barnet
fyller tolv år även när föräldern
avstår från förvärvsarbete i sam-
band med föräldrautbildning, be-
sök i barnets skola eller besök i
förskoleverksamhet eller skol-
barnsomsorg i vilken barnet deltar
(kontaktdagar). En förälder till
barn som omfattas av 1 lagen
(1993:387) om stöd och service
till vissa funktions hindrade har
dock rätt till kontaktdagar från
barnets födelse till dess att det
fyller sexton år.

En förälder till barn som om-
fattas av 1 § lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funk-
tionshindrade har rätt till tillfällig
föräldrapenning från barnets
födelse till dess att det fyller sex-
ton år även när föräldern avstår
från förvärvsarbete i samband med
föräldrautbildning, besök i barnets
skola eller besök i förskoleverk-
samhet eller skolbarnsomsorg i
vilken barnet deltar (kontakt-
dagar).

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1994:605.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår
från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid
förlossningen, biträda i hemmet eller vårda barn. Motsvarande gäller i
tillämpliga delar för en fader vid adoption av barn, om barnet inte fyllt
tio år. Som adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att
adoptera det.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

12 §3

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § första stycket och 10 a § utges
under sammanlagt högst 60 dagar för varje barn och år. Tillfällig för-
äldrapenning enligt 11 § utges under högst 60 dagar för varje barn och
år. Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i
10 § första stycket 1, 3 och 4 och 10 a § utges tillfällig föräldrapenning
under ytterligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Tillfällig föräldrapenning enligt
10 § tredje stycket utges under
högst två dagar per barn och år. I
fall som avses i 10 § tredje stycket
andra meningen utges dock till-
fälligföräldrapenning under högst
tio dagar per barn och år.

Tillfällig föräldrapenning enligt
10 § tredje stycket utges under
högst tio dagar per barn och år.

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § fjärde stycket utges under högst
tio dagar per barn. Sådan tillfällig föräldrapenning utges inte för tid efter
sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid adop-
tion räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.

Uppbär en förälder oavkortade löneförmåner under tid då han bedriver
studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvs-
arbete vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning, i
den mån föräldern går miste om löneförmånerna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

3 Senaste lydelse 1993:743.

3 Inledning

Med anledning av det ansträngda budgetläget gör regeringen bedöm-
ningen att såväl engångsbesparingar som regelförändringar som innebär
bestående besparingar, behöver göras inom Socialdepartementets om-
råde.

En enhetlig ersättningsnivå om 75 % av förmånsgrundande inkomst i
såväl sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen som arbetslös-
hetsförsäkringen föreslås införas den 1 januari 1996. Karensdagen bibe-
hålls i sjukförsäkringen och sjuklönesystemet.

För att stoppa utgiftsutvecklingen inom systemen för bostadsbidrag och
assistansersättning föreslår regeringen att regelförändringar genomförs.

Med anledning av ändrat administrativt huvudmannaskap för ersätt-
ningar till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster föreslås att me-
del överförs från Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkrings-
kassorna till sjukvårdshuvudmännen.

Som en följd av införandet av ett generellt statsbidrag till landsting och
kommuner fr.o.m. år 1996 avskaffas den särskilda ersättningen från
sjukförsäkringen för sjukresor. Vidare läggs det riktade statsbidraget till
missbrukarvård och ungdomsvård in i det generella statsbidraget till
kommunerna.

Som engångsbesparingar tidigareläggs regelförändringar rörande tand-
vårdsförsäkringen och läkemedelsförmånen samt föräldraförsäkringen.
Ytterligare engångsbesparingar är bl.a. indragningar av vissa reservatio-
ner och neddragning av föreslaget belopp för yrkesinriktad rehabilitering
för budgetåret 1995/96. Vidare avses vinstmedel från Systembolaget AB
och Apoteksbolaget AB tillföras staten.

Regeringen föreslår att medel anvisas till två nya anslag, dels ett
avseende kapitaltillskott till SBL Vaccin AB (40 miljoner kronor), dels
ett avseende medel för information om organdonation m.m. (10 miljoner
kronor).

Utdelning från Systembolaget AB

1 preliminärt bokslut för år 1994 redovisar Systembolaget AB årets vinst
till 262 miljoner kronor efter skatt. Efter avsättning för fondemission och
till reservfond avses 210 miljoner kronor inlevereras till statsverket.

Utdelning från Apoteksbolaget AB

Apoteksbolaget ägs till två tredjedelar av staten och till en tredjedel av
bolagets pensionsstiftelse. Bolaget är inte vinstmaximerande, vilket inne-
bär att bolagets försäljningsmarginaler sänks när ekonomin så tillåter.
Den senaste förändringen genomfördes den 1 januari 1994 då försälj-
ningsmarginalen sänktes med drygt två procentenheter. Dessförinnan
hade marginalen sänkts med två procentenheter den 1 juni 1993.

Apoteksbolagets omsättning uppgick till 18,7 miljarder kronor år 1994,
vilket innebär en ökning med 11 procent. Ökningen beror främst på att

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

det forskrivs allt mer avancerade och därmed dyrare läkemedel. Resulta-
tet före bokslutsdispositioner och skatt uppgick till 435 miljoner kronor.

Vid bolagsstämma den 7 juni 1995 avses beslut bli fattat om en ut-
delning till ägarna om 330 miljoner kronor varav 110 miljoner kronor
med automatik tillfaller bolagets pensionsstiftelse.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

Indragning av vissa reservationer m.m.

Regeringen har i dag beslutat att som besparing dra in reservationer
motsvarande ca 14 miljoner kronor från femte huvudtiteln. Anslag som
berörs är bl.a. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och
sjukvård i krig (2,6 miljoner kronor), Bidrag till missbrukar- och ung-
domsvård (1,3 miljoner kronor), Bidrag till organisationer (1,8 miljoner
kronor), Bidrag till husläkarsystemet (4 miljoner kronor). Vidare har
nyligen regeringen dragit in reservationer motsvarande 61,4 miljoner
kronor.

Dessutom har regeringen beslutat att som besparing dra in 20 miljoner
kronor från anslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och
rehabilitering m.m. för innevarande budgetår.

Sammanfattning av föreslagna besparingar och reformer

Sammantaget innebär förslagen inom Socialdepartementets ansvars-
område i denna proposition att nettobesparingen uppgår till
0,5 miljarder kronor för budgetåret 1994/95, till 5,8 miljarder kronor
budgetåret 1995/96, till 5,5 miljarder kronor år 1997 och till

4,8 miljarder kronor år 1998.

Föreslagna engångsbesparingar för perioden t.o.m. år 1998 uppgår
sammantaget till ca 2,8 miljarder kronor.

Föreslagna finansieringsåtgärder och reformer i miljoner kronor (netto)

94/95      95/96

(6 mån)    18 mån

12 mån

1997

1998

Varaktiga finansieringsåtgärder

Bostadsbidrag

(960701)

- 750

0

- 1 500

- 1 500

75%-paketet:
exkl. förslag i
BP 95
(960101)'

- 1 790

- 895

- 1 790

- 1 790

Assistanser-
sättning

- 1 226

-613

- 1 226

- 1 226

94/95

(6 mån)

95/96

18 mån

12 mån

1997

1998

Engångsvisa finansieringsåtgärder

Tandvård: höjd
självrisk
(950701,
tidigarelägg-
ning)

- 300

- 200

- 200

Läkemedel:
höjd egen-
avgift
(950701)2

- 1 200

- 800

- 800

-300

Indragning av
reservationer

- 75

Utdelning
Systembolaget

-210

Utdelning

Apoteks-
bolaget

- 220

Stimulans-
bidrag till sär-
skilda boen-
deformer

- 20

- 50

- 50

Bidrag till
missbrukarvård

-215

-215

Yrkesinriktad
rehabilitering

- 70

- 47

Slopande av
kontaktdagar
(950701,
tidigarelägg-
ning)

- 190

- 130

Summa
finansiering

-525

- 5 791

- 2 950

-5 516

-4 816

Reformer

Ägartillskott

SBL Vaccin
AB

+ 40

+ 40

Information
organdonation

+ 10

+ 10

Summa refor-
mer

+ 50

+ 50

Totalt

- 525

-5 741

-2 900

-5 516

-4 816

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

1) I budgetpropositionen 1995 beräknades "75%-paketet" innebära en sammanlagd
besparing om 225 miljoner kronor. Det nu förslagna "75%-paketet" innebär en sam-
manlagd besparing om 2 015 miljoner kronor, dvs. 1 790 miljoner kronor utöver vad
som föreslagits i BP 95. Därtill kommer besparingar hänförliga till ändringar i bl.a.
havandeskapspenning och närståendepenning. Dessa besparingar kommer att precise-
ras senare under året.

2) Av besparingen är 300 miljoner kronor (12 mån) varaktig finansiering.

4 Enhetlig ersättningsnivå på 75 %

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

Regeringens förslag: En enhetlig ersättningsnivå om 75 % av för-
månsgrundande inkomst skall införas i sjukersättningssystemen och
föräldraförsäkringen ff.o.rn. den 1 januari 1996. Karensdagen bibe-
hålls i sjukersättningssystemen.

Skälen för regeringens förslag: I 1995 års budgetproposition föreslog
regeringen att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % av förmånsgrundande
inkomst skulle införas i sjukersättningssystemen och föräldraför-
säkringen. Samtidigt som förslaget ingick i besparingsprogrammet, var
det ett ställningstagande för att en allmän ohälsoförsäkring också i fort-
sättningen skall stå för merparten av försäkringsskyddet vid inkomstbort-
fall orsakat av sjukdom eller skada. Som ett led i strävandena att skapa
en både rättvis och effektiv försäkring var det regeringens mening att
den enhetliga ersättningen skulle utges från första dagen, dvs. att karens-
dagen skulle avskaffas.

Det ingick också i regeringens förslag att den mer precisa utform-
ningen av försäkringsskyddet vid ohälsa skulle utredas vidare av Sjuk-
och arbetsskadeberedningen (S 1993:07). Med hänsyn till fortsatt osäker-
het i det ekonomiska och statsfinansiella läget finner regeringen det nu
motiverat att precisera ett mer långtgående förslag. I syfte att minska
kostnaderna för försäkringarna och samtidigt ge ett försvarligt skydd mot
inkomstbortfall bör det fr.o.m. den 1 januari 1996 införas en enhetlig
ersättningsnivå om 75 % av den förmånsgrundande inkomsten i såväl
sjuk- och föräldraförsäkringarna som i arbetslöshetsförsäkringen (om
arbetslöshetsförsäkringen, se bilaga 11 till denna proposition). Denna
ersättningsnivå införs även i sjuklönesystemet. Den kostnadsbesparing
som därvid uppkommer för arbetsgivarna kommer att neutraliseras.
Karensdagen bibehålls i sjukförsäkringen och sjuklönesystemet.

Villkoren i sjukersättningssystemen skiljer sig på olika sätt från vill-
koren i arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringarna har olika ändamål.
Arbetslöshetsförsäkringen skall dels ge ekonomisk trygghet vid arbets-
löshet, dels vara så utformad att den underlättar och stimulerar till så
snar återgång som möjligt till produktivt arbete. Sjukförsäkringen skall
ge skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom eller skada. Även inom sjuk-
försäkringen tillämpas arbetslinjen på så sätt att ersättningen är relaterad
till förvärvsinkomsten och genom att den försäkrade får stöd för rehabili-
tering.

Den höga arbetslösheten utsätter arbetsmarknadspolitiken och arbetslös-
hetsförsäkringen för stora påfrestningar. Arbetslösheten medför också
hälsoproblem. Det finns en kontaktyta mellan trygghetssystemen, som
gör att enhetliga villkor kan verka stödjande för att systemen skall fun-
gera väl både ur individernas och det allmännas synvinkel. Omkring
25 % av de långtidssjukskrivna saknar i dag arbete. Om ersättningarna
görs likvärdiga, behöver inte någon arbetslös känna sig frestad att söka

10

förlänga sjukskrivningstiden snarare än att aktivt börja söka ett nytt
arbete. Därmed undviks också den passivisering som riskerar att följa av
sjukskrivning.

Även andra villkor i ett trygghetssystem än ersättningarnas storlek kan
ha betydelse för hur effektiva åtgärderna i angränsande trygghetssystem
blir. För en långtidssjuk som saknar arbete är drivkrafterna for rehabili-
tering utomordentligt svaga om den som tillfrisknar riskerar arbetslöshet
utan någon rätt till ersättning. Detta är ett exempel bland flera på frågor
som rör samspelet mellan sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Andra
konkreta frågor rör kvalifikationsregler samt försäkrad inkomst. Huru-
vida dessa skillnader är rationella eller kan behöva ändras, bör analyse-
ras gemensamt av Sjuk- och arbetsskadeberedningen och en kommande
utredning om arbetslöshetsförsäkringen. En särskild utredning kommer
vidare att tillsättas i samråd mellan social- och arbetsmarknadsministrar-
na för att göra en bred analys av de äldres situation på en alltmer
krävande och rörlig arbetsmarknad samt av alternativ till förtidspensione-
ring när ohälsoprövningen för förtidspension skärps.

Ersättning med 75 % av den förmånsgrundande inkomsten och en
karensdag innebär en stram allmän ohälsoforsäkring. Den ger ändå
skydd på en försvarlig nivå och bygger på principen om inkomstrelate-
rad ersättning. Att en enhetlig nivå införs har till syfte att skapa en
stabil allmän försäkring. De många olika nivåerna i nu gällande försäk-
ringar har varit svåröverskådliga for den enskilde och administrativt
betungande för försäkringskassorna. Det är också tveksamt vilken be-
tydelse den förhöjda ersättningen vid rehabilitering har for att goda re-
sultat skall uppnås. För dem som är sjuka mer än ett år innebär hittills-
varande regel om sänkt ersättning från 80 till 70 % en svårförståelig
sänkning av levnadsstandarden. Särregler i försäkringen leder också
naturligen till diskussion av hur rationella de är och därmed också till
frekventa förändringar. Det är nu regeringens syfte att skapa en stabilare
allmän ohälsoforsäkring.

Redan idag finns på marknaden tilläggsforsäkringar, ofta genom avtal
mellan arbetsmarknadens parter, som ger ersättning i olika situationer
utöver vad den allmänna försäkringen ger. Med lägre ersättning från den
allmänna försäkringen kan intresset for och betydelsen av tilläggsforsäk-
ringar bli större. Dessa kan utformas som värdefulla komplement till den
allmänna försäkringen. Det finns emellertid risker för och exempel på att
avtalsförsäkringar ger förstärkningar främst till dem som sällan riskerar
att råka ut for ohälsa och som därför till en låg kostnad kan förhandla
sig till en förmån. Om påtagliga skillnader skulle utvecklas på detta sätt
i de sociala villkoren för olika grupper på arbetsmarknaden, riskerar det
samlade försäkringsskyddet att bli orättvist. Detta vore i sig olyckligt
och skulle urgröpa försäkringens stabilitet och effektivitet eftersom omo-
tiverade skillnader i förmåner föder krav på kompensation. Ett annat
problem med avtalsförsäkringar är att de kan ge förmåner som upphäver
eller i alltför hög grad minskar de självrisker som finns i den allmänna
försäkringen. En alltför generös utfyllnad vid sjukfrånvaro eller for äldre
med nedsatt arbetsförmåga kan medföra ett ökat utnyttjande av den all-
männa försäkringen vars kostnader därmed stiger.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

11

Ett gemensamt intresse bör finnas, inte minst i nuvarande ekonomiska
läge, för det allmänna och för arbetsmarknadens parter att få till stånd
stabila, trygga och ekonomiskt hållbara villkor i arbetslivet. Ett rättvist
och effektivt samlat försäkringsskydd har stor betydelse för detta. Det är
mot den bakgrunden som Sjuk- och arbetsskadeberedningen i nya direk-
tiv avses få i uppdrag att i samråd med företrädarna för parterna ana-
lysera samspelet mellan tilläggsförsäkringar och den allmänna ohälsofor-
säkringen. Om en samsyn kan nås kring kriterier för hur det samlade
försäkringsskyddet skall bli rättvist och effektivt, skapas också förutsätt-
ningar for att frågor om tilläggsförsäkringar helt lämnas till parternas
ansvar. De särskilda minskningsregler som nu gäller för sjukpenning kan
då slopas. En fördel med att parterna tar på sig en del av ansvaret for
det samlade försäkringsskyddet är att kostnaderna då mer omedelbart
beaktas inom lönebildningen.

Inom Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna drivs
ett systematiskt arbete med att minska ohälsotalet. Ansträngningarna för
att minska de långa sjukskrivningarna och förtidspensioneringen har
avsatt tydliga resultat. Antalet personer som är sjukskrivna mer än ett år
minskade med drygt 5 000 mellan åren 1993 och 1994 till 31 983. Även
den tidigare ökningen av antalet beviljade förtidspensioner bröts under år
1994 med en minskning från 62 465 år 1993 till 48 531 år 1994. Att de
långa sjukskrivningarna minskar utan att förtidspensioneringarna blir fler,
kan vara ett tecken på att insatserna for rehabilitering blivit effektivare.
I sitt fortsatta arbete är det angeläget att Sjuk- och arbetsskadebered-
ningen gör en bedömning av hur verksamheten fungerar och om åtgärder
för att öka arbetsgivarens engagemang såväl i förebyggande insatser som
i rehabilitering ytterligare kan förbättra resultaten. Ett sätt att öka arbets-
givarens intresse i detta sammanhang är en förlängd sjuklöneperiod. Sjuk-
och arbetsskadeberedningen kommer att ges i uppdrag att pröva sjuk-
löneperiodens längd och förlängning.

Det föreligger inga klara belägg for att den förhöjda ersättning som
utgår i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering har någon påtaglig
betydelse för rehabiliteringsarbetet. Av besparingsskäl föreslår regeringen
därför att även rehabiliteringspenningen sänks till 75 % av förmåns-
grundande inkomst.

Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen och vissa andra dagersättningar
bör liksom i sjukförsäkringen vara 75 % av förmånsgrundande inkomst.
Den sänkta ersättningsnivån i föräldraförsäkringen bör gälla även for
barn födda före 1995. Ersättning i den tillfälliga föräldrapenningen bör
också i fortsättningen utges från första dagen. Den förhöjda ersättningen
från 15:e dagen i den tillfälliga föräldrapenningen slopas av besparings-
skäl. Förhöjd ersättning med 10 procentenheter under en pappa- och
mammamånad bibehålls för att föräldraförsäkringen skall fortsätta att
stimulera till jämställdhet i föräldraskap och i arbetslivet.

Regeringen avser att senare under året återkomma till riksdagen med
lagförslag så att förändringarna kan träda i kraft den 1 januari 1996.

Sammanlagt innebär de här redovisade förslagen en besparing inom
sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen på brutto drygt

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

12

3 miljarder kronor. Detta motsvarar netto drygt 2 miljarder kronor, vilket    Prop. 1994/95:150

utgör en besparing om 1 790 miljoner kronor utöver förslagen i budget-    Bilaga 5

propositionen. Därtill kommer besparingar hänförliga till ändringar i bl.a.
havandeskapspenning och närståendepenning.

Besparingar avseende sjukersättning och föräldraförsäkring

Åtgärd

Besparing mkr (Netto)

Sjuklön (karensdag +75%-nivå)

-       580 mkr

Sjukpenning (karensdag +75%-nivå)

-       542 mkr

Rehabiliteringspenning (75%-nivå)

-       260 mkr

Tillfällig föräldrapenning (75%-nivå)

-        115 mkr

Föräldrapenning (75%-nivå)

-       681 mkr

Pappa/mamma-månad; två månader

(85%-nivå)

+        163 mkr

Summa

2 015 mkr

5 Höjda patientavgifter for läkemedel och
tandvård m.m.

Läkemedel

Regeringens förslag: Den 1 juli 1995 höjs patientavgiften for inköp
av prisnedsatta läkemedel. Avgiften höjs till högst 160 kronor och till
60 kronor for varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel.

Skälen till regeringens förslag: I 1995 års budgetproposition föreslog
regeringen bl.a. en höjning av patientavgiften för prisnedsatta läkemedel
till högst 135 kronor och till 35 kronor för varje ytterligare samtidigt
inköpt sådant läkemedel. Riksdagen har ännu inte behandlat detta för-
slag. Som skäl for förslaget angavs en fortsatt oroande ökning av sjuk-
försäkringens kostnader for läkemedelsförmånen. Regeringen gav sam-
tidigt Kommittén for hälso- och sjukvårdens finansiering och organisa-
tion (HSU 2000) i uppdrag att skyndsamt utreda förutsättningarna for ett
överförande av kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från Riksför-
säkringsverket till sjukvårdshuvudmännen. I utredningsuppdraget ingår
också att göra en samlad översyn av utformningen av läkemedelsför-
månen, inklusive högkostnadsskyddet. Kommittén skall enligt direktiven
redovisa sitt uppdrag härom till regeringen senast vid utgången av maj
1995.

Det har framkommit att den starka ökningen av sjukförsäkringens kost-
nader för läkemedelsförmånen fortsätter under år 1995. Regeringen har
därför bedömt att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder erfordras i av-

13

vaktan på att det pågående översynsarbetet i HSU 2000 om läke-
medelsförmånen slutförs. I årets budgetproposition har regeringen avise-
rat besparingsåtgärder på sammanlagt 1 700 miljoner kronor fr.o.m. år
1998 vilka bl.a. avser läkemedelsförmånen.

Mot bakgrund av den fortsatta kostnadsutvecklingen för läkemedelsför-
månen och det ansträngda statsfinansiella läget har vi nu gjort den be-
dömningen att det är motiverat att tidigarelägga läkemedelsbesparingen.

Därför förordar vi att patientavgifterna vid inköp av prisnedsatta läke-
medel höjs från den i budgetpropositionen föreslagna nivån, dvs. högst
135 kronor och högst 35 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt
prisnedsatt läkemedel, med ytterligare 25 kronor per inköpt läkemedel
till högst 160 resp. 60 kronor fr.o.m. den 1 juli 1995. Den nu föreslagna
avgiftshöjningen, som förutsätter ändring i lagen (1981:49) om begräns-
ning av läkemedelskostnader m.m., beräknas minska försäkringskost-
naderna med ca 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av de
minskade försäkringskostnaderna utgör 300 miljoner kronor (12 mån) en
varaktig besparing. Resterande del är tidigareläggning av 1998 års åt-
gärder.

Tandvård

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

Regeringens bedömning: Den s.k. självrisken i ersättningsbestäm-
melserna för vuxentandvård bör höjas från 500 till 700 kronor fr.o.m.
den 1 juli 1995.

Skälen för regeringens bedömning: I budgetpropositionen redovisade
regeringen sin avsikt att fullfölja den föregående regeringens arbete med
att reformera ersättningssystemet för vuxentandvård med beaktande av
vad riksdagen anfört bl.a. i fråga om de civilrättsliga aspekterna på ett
system med premietandvård. Därvid angavs att inriktningen är att ett
reformerat ersättningssystem skall kunna träda i kraft den 1 januari 1996
och att kostnaderna för det förändrade systemet skall rymmas inom en
ram på ca 2 450 miljoner kronor. Detta skulle innebära en besparing på
600 miljoner kronor. Vidare angav regeringen att en reformering av
ersättningssystemet för vuxentandvård skapar förutsättningar för att
senare under mandatperioden minska tandvårdskostnadema genom ytter-
ligare strukturella förändringar inom tandvården. Detta skulle ske fr.o.m.
år 1998.

Med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget bedömer vi att det
är nödvändigt att redan fr.o.m. den 1 juli 1995 ytterligare minska för-
säkringskostnaderna för vuxentandvård. Denna minskning skall ses som
en tidigareläggning av 1998 års besparing.

Mot den bakgrunden anser regeringen att kostnadsminskningen bör ske
genom att den självrisk på 500 kronor som gäller sedan den 1 september
1994 för varje behandlingsperiod höjs till 700 kronor fr.o.m. den 1 juli
1995. Denna förändring i ersättningbestämmelsema, som förutsätter

14

ändring i tandvårdstaxan (1973:638), beräknas minska forsäkringens    Prop. 1994/95:150

kostnader med ca 200 miljoner kronor per år. Detta innebär att utgifts-     Bilaga 5

ramen for tandvård år 1996 uppgår till ca 2 250 miljoner kronor.

Ersättning för sjukresor

Regeringens förslag: Ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårds-
huvudmännen som lämnas för sjukresor skall fr.o.m. år 1996 tillföras
det nya generella statsbidraget till landstingen.

Regeringen har i Finansdepartementets bilaga (bilaga 7) till denna pro-
position föreslagit och redovisat skälen för att fr.o.m. år 1996 avskaffa
den del av ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
som lämnas för sjukresor. Medlen, som för år 1995 uppgår till
1 344 miljoner kronor, föreslås i stället tillföras det föreslagna nya gene-
rella statsbidraget till landstingen.

Något ersättningsbelopp för sjukresor för år 1996 är inte fastlagt men
det har vid anslagsberäkningen för budgetåret 1995/96 förutsatts vara
oförändrat, dvs. 1 344 miljoner kronor. Detta innebär att anslaget Sjuk-
vårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 bör reduceras med ett mot-
svarande belopp.

Anslagsberäkning

Med hänvisning till vad som ovan anförts samt med beaktande av för-
ändrad prognos vad avser kostnaderna för läkemedel och tandvård beräk-
nar vi de totala utgifterna för anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. till
20 051 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

6 Vissa ändringar av den tillfälliga
föräldrapenningen

Regeringens förslag: De två särskilda kontaktdagama inom den till-
fälliga föräldrapenningen slopas redan fr.o.m. den 1 juli 1995.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har tidigare aviserat
riksdagen förslag om att de två särskilda kontaktdagama inom den till-
fälliga föräldrapenningen skall slopas fr.o.m. den 1 januari 1997 (prop.
1994/95:100, bil. 6).

Föräldraförsäkringen, som regleras i 4 kap. lagen (1962:381) om all-
män försäkring består av två huvudförmåner, föräldrapenning och till-
fällig föräldrapenning.

15

Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå från
förvärvsarbete för att vårda barn under 12 år till följd av sjukdom eller
smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare eller vid besök i sam-
hällets förebyggande barnhälsovård. Tillfällig föräldrapenning utges
vidare i samband med vårdbehov som uppkommer till följd av att bar-
nets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av för-
äldrarna.

Tillfällig föräldrapenning kan också utges för vård av barn som har
fyllt 12 men inte 16 år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk
utvecklingsstörning eller annat funktionshinder är i behov av särskild
tillsyn eller vård.

Tillfällig föräldrapenning utges under högst 60 dagar per barn och år.
När de 60 dagarna är uttagna kan ersättning betalas ut under ytterligare
högst 60 dagar per barn och år. De ytterligare 60 dagarna kan dock inte
utges vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.

Tillfällig föräldrapenning utges till fader som avstår från förvärvsarbete
i samband med barns födelse för att närvara vid förlossningen, hjälpa till
i hemmet eller vårda annat barn. Sådana s.k. pappadagar utges med
högst tio dagar per barn och utges inte för tid efter 60:e dagen efter
barnets hemkomst.

Från och med det kalenderår under vilket barnet fyller 4 år t.o.m. det
kalenderår under vilket det fyller 12 år har en förälder rätt till tillfällig
föräldrapenning när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med
bl.a. föräldrautbildning och besök i barnets skola. För sådana s.k. kon-
taktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år.

Föräldrar med barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade kan få ersättning för tio kontaktdagar
per barn och år. Dagarna kan tas ut från barnets födelse till dess barnet
fyller 16 år. Dessa kontaktdagar kan bl.a. användas vid för-
äldrautbildning, invänjning i skola eller daghem eller vid besök i skola
eller daghem. Dessa dagar räknas inte in i de övriga dagarna med till-
fällig föräldrapenning och kan tas ut av båda föräldrarna för samma barn
och tid.

För att åstadkomma ytterligare besparingar i syfte att sanera statens
finanser föreslås att slopandet av kontaktdagama inom den tillfälliga
föräldrapenningen tidigareläggs.

De tio kontaktdagar per barn och år som utges till föräldrar med barn
som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade berörs inte.

Förslaget föranleder ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring. Det innebär en budgetförstärkning budgetåret 1995/96 på ca
315 miljoner kronor (brutto).

Anslagsberäkning

Med hänvisning till förändrad prognos vad avser utgifterna för föräldra-
penning, tidigareläggning av att kontaktdagama slopas samt av att en i
princip enhetlig kompensationsnivå på 75 % av inkomstbortfallet avses

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

16

träda i kraft den 1 januari 1996 i enlighet med vad som tidigare anförts     Prop. 1994/95:150

under avsnitt 4, beräknar vi de totala utgifterna för forsäkringen till     Bilaga 5

27 261 miljoner kronor for nästa budgetår.

7 Yrkesinriktad rehabilitering m.m.

Regeringens förslag: Anslaget Sjukpenning och rehabilitering för
budgetåret 1995/96 minskas med 3 419 miljoner kronor i förhållande
till vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bil. 6.

Skälen för regeringens förslag: För att befrämja rehabiliteringsinsat-
ser har försäkringskassorna möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabilite-
ringstjänster. För budgetåret 1993/94 kom 599 av avsatta 700 miljoner
kronor att utnyttjas. För budgetåret 1994/95 räknar Riksförsäkringsverket
(RFV) med att hela anslagsbeloppet, 700 miljoner kronor, kommer att
utnyttjas liksom för tid därefter. För åren 1993 - 1994 har enligt uppgift
från RFV 562 respektive 653 miljoner kronor förbrukats av avsatta
700 miljoner kronor.

Enligt 1995 års budgetproposition skall kostnaderna för RFV:s sjukhus
föras över från anslaget Förtidspension till utgiftsslaget Köp av yrkesin-
riktade rehabiliteringstjänster under anslaget Sjukpenning och rehabilite-
ring. Detta innebär att till utgiftsslaget Köp av tjänst har för budgetåret
1995/96 föreslagits att det anslås dels 1 050 miljoner kronor för köp av
tjänster, dels 210 miljoner kronor för RFV:s sjukhus.

Enligt regeringens bedömning är det viktigt att insatserna för rehabili-
tering fortsätter och att de ansvariga utvecklar och förbättrar rehabilite-
ringsarbetet. Det är därvid viktigt att ta tillvara de erfarenheter som finns
inom rehabiliteringsområdet och att på olika sätt verka för att dessa er-
farenheter omsätts i praktiken.

Regeringen finner emellertid att det statsfinansiella läget till viss del
även måste påverka de medel som används för rehabilitering. Med hän-
visning till att medlen för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster
under tidigare år inte till fullo använts finner regeringen det rimligt att
minska detta utgiftsslag med 70 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

Vidare har regeringen i proposition 1994/95:147 Rätten till förtidspen-
sion och sjukpenning samt folkpension för gifta föreslagit åtgärder för
att förtydliga regelsystemet för aktörerna inom socialförsäkringssystemet
och för att förbättra det underlag som ligger till grund för beslut om
förtidspension och sjukpenning. Lagändringarna för att förtydliga regel-
systemet samt förbättra beslutsunderlaget vid beslut om förtidspension
och sjukpenning har föreslagits träda i kraft den 1 oktober 1995. Rege-
ringen har med anledning av dessa regelförändringar föreslagit att riks-
dagen under femte huvudtitelns förslagsanslag Sjukpenning och rehabili-
tering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 1 500 miljoner
kronor lägre än vad som föreslagits i 1995 års budgetproposition.

17

Anslagsberäkning

Med hänvisning till förändrad prognos vad avser utgifterna för sjukpen-
ning och rehabilitering, samt dels till vad som ovan anförts dels till att
en enhetlig kompensationsnivå på 75 % av inkomstbortfallet avses träda
i kraft den 1 januari 1996 i enlighet med vad som tidigare anförts under
avsnitt 4, beräknar vi de totala utgifterna för sjukpenning och rehabili-
tering till 31 244 miljoner kronor för nästa budgetår.

8 Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

Regeringens förslag: Det riktade statsbidraget till missbrukarvård
och ungdomsvård skall läggas in i det generella statsbidraget till
kommunerna fr.o.m. år 1996. För särskilda utvecklingsinsatser beräk-
nas även fortsättningsvis medel under anslaget. För budgetåret
1995/96 föreslås 75 000 000 kronor för ändamålet.

Bakgrund: Statsbidraget till missbrukarvård är ett riktat kommun-
bidrag avsett att delvis täcka kostnader för insatser inom missbruks- och
ungdomsområdet. Därutöver har staten genom den verksamhet som be-
drivs av Statens institutionsstyrelse, som är huvudman för de särskilda
ungdomshemmen och LVM-hemmen, ett direkt ansvar för missbrukar-
vård och ungdomsvård. Det finns ett starkt intresse från statens sida av
att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institutionsvården och
å andra sidan tidigt förebyggande insatser, öppenvård och andra frivilliga
insatser som kommunerna ansvarar för. Den tunga missbrukarvården och
ungdomsvården påverkas av vilka tidiga insatser som kommunerna gör.

Det riktade statsbidraget till kommunerna har haft som syfte att få till
stånd en balans mellan de olika vårdinsatserna inom området samt en
bättre kvalitet i verksamheterna. Bidraget har fördelats enligt kriterier
som grundar sig på ett genomsnitt av nyttjade vårddagar inom den slutna
missbrukar- och ungdomsvården. Med denna utformning har inte stats-
bidraget styrt utvecklingen i önskvärd riktning. Därför har under de
senaste budgetåren ur anslaget avsatts särskilda utvecklingsmedel för att
stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatser. Länsstyrelserna,
som är regionala tillsynsmyndigheter över kommunernas arbete inom
socialtjänsten, har i uppdrag att fördela medlen till särskilt angelägna
utvecklingsinsatser.

Bidraget som fördelas till kommunerna uppgår budgetåret 1994/95 till
430 miljoner kronor. Till särskilda utvecklingsinsatser som länsstyrelser-
na fördelar är avsatt 50 miljoner kronor.

Skälen för regeringens förslag: Kostnaderna för kommunernas miss-
brukarvård och ungdomsvård varierar relativt starkt mellan landets kom-
muner. Den främsta orsaken härtill är skillnaden i social struktur. Det
nuvarande statsbidragets syfte har varit dels att kompensera kommunerna
för delar av de kostnader de har, dels att stimulera till satsningar inom
områden som är eftersatta.

18

I forslag till nytt generellt statsbidrag till kommunerna, som redovisas
i denna proposition under bilaga 7 ingår även utjämningsfaktorer som
beaktar kommunernas sociala struktur. Kostnadsutjämning for individ-
och familjeomsorg fångas upp med ett antal indikatorer på sociala pro-
blem som samvarierar med kostnaderna for missbrukarvård och ung-
domsvård. Med hänsyn till att statsbidraget med den hittillsvarande for-
delningsmetoden inte bidragit till en utveckling av vårdinsatserna i önsk-
värd riktning anser regeringen att huvuddelen av de medel som enligt
propositionen 1994/95:100 bil. 6 föreslagits till kommunernas miss-
brukarvård och ungdomsvård i stället bör läggas in i det generella stats-
bidraget till kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1996. På anslaget finns for
närvarande upptaget medel för såväl andra halvåret 1995 (215 000 000
kronor) som hela kalenderåret 1996 (430 000 000 kronor). Bidraget for
kalenderåret 1996 läggs in i det generella statsbidraget under sjunde
huvudtiteln. Av statsfinansiella skäl betalas bidraget for andra halvåret
1995 inte ut.

Särskilda utvecklingsmedel till ett belopp om 75 miljoner kronor bör
dock fortsättningsvis finnas kvar som riktade stödinsatser till sådana
kommuner som bedöms ha behov av att utveckla olika öppenvårdsinsat-
ser. Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis ges huvudansvaret for att
fördela medel till sådana utvecklingsprojekt som man bedömer viktiga.
Även Socialstyrelsen bör ha kvar sin roll att i samarbete med berörda
intressenter ansvara för uppföljning och utvärdering av de verksamheter,
som kommer till stånd, samt fånga upp och sprida kännedom om goda
exempel inom missbruks- och ungdomsområdet.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

9 Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och
rehabilitering

Regeringens förslag: Medel motsvarande 50 miljoner kronor inom
den ursprungliga ramen på 3 miljarder kronor för perioden 1991-
1996 dras in som besparing på anslaget Stimulansbidrag till särskilda
boendeformer och rehabilitering avseende budgetåret 1995/96.

Bakgrund: Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av grupp-
bostäder och andra alternativa boendeformer med 500 000 kronor per
boendeenhet som färdigställts under åren 1991-1995. Vidare utbetalas
under anslaget bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000
kronor per nytillkommande enbäddsrum eller med 50 000 kronor per
nybyggd bostadslägenhet som färdigställts under åren 1992-1996. Bi-
draget utges enligt regler i förordningen (1994:748) om tillfälligt stats-
bidrag till gruppbostäder och sjukhem m.m. och avses lämnas inom en
ram på 3 miljarder kronor. Enligt riksdagens beslut i juni 1994 (prop.
1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) skall 300 miljoner

5 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

19

kronor av det tillfälliga statsbidraget förbehållas boendeenheter för lång-
varigt psykiskt störda personer.

I regeringens proposition 1994/95:100 bil. 6 föreslås riksdagen dels
godkänna att 150 miljoner kronor från ovan nämnda anslag får användas
for att stimulera samverkan mellan kommuner och landsting för utveck-
ling av rehabilitering för äldre, dels anvisa ett reservationsanslag på
totalt 200 miljoner kronor till Stimulansbidrag till särskilda boendefor-
mer och rehabilitering för budgetåret 1995/96. Under budgetåret 1995/96
återstår således 50 miljoner kronor att fordela som stimulansbidrag till
särskilda boendeformer.

Under åren 1991 till mars 1995 har bidrag beviljats till sammanlagt ca
35 000 lägenheter och drygt 2 000 enkelrum. Gruppbostäder är den
vanligaste boendeformen och svarar för ca tre fjärdedelar av lägenheter-
na. Nettotillskottet av lägenheter är svårt att ange exakt bl.a. beroende på
att många lägenheter tillkommit genom ombyggnad. Det sammanlagda
tillskottet under bidragsperioden torde kunna uppskattas till 15 000 -
18 000 lägenheter.

Skälen för regeringens förslag: Av innevarande budgetårs anslag åter-
stod i mars 1995 ca 383 miljoner kronor att fördela enligt bestämmelser-
na i förordningen. Av dessa medel skall enligt tidigare riksdagsbeslut ca
250 miljoner kronor fördelas till boendeenheter för psykiskt störda per-
soner. Innevarande budgetår återstår därmed 133 miljoner kronor. Enligt
uppgifter från Socialstyrelsen hade t.o.m. mars månad 1995 inkommit
bidragsansökningar motsvarande denna summa.

Av förordningen (1994:748) om tillfälligt statsbidrag till gruppbostäder
och sjukhem m.m. framgår att bidrag skall lämnas inom en ram om
3 miljarder kronor. Av den totala ramen skall 300 miljoner kronor förbe-
hållas boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer.

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget gör regeringen bedömningen
att medel motsvarande 70 miljoner kronor inom den ursprungliga ramen
på 3 miljarder kronor bör dras in som besparing. Regeringen föreslår att
riksdagen för budgetåret 1995/96 under anslaget Stimulansbidrag till
särskilda boendeformer och rehabilitering anvisar 50 miljoner kronor
lägre än vad som föreslås i regeringens proposition 1994/95:100 bil. 6.
Som redan framgått har regeringen denna dag beslutat att som besparing
dra in 20 miljoner kronor från anslaget avseende budgetåret 1994/95.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

20

10 SBL Vaccin Aktiebolag

Nytt anslag (förslag)                40 000 000 kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

Regeringens bedömning: Regeringen anser att det finns starka skäl
för staten som ägare att tillskjuta nödvändigt kapital för att förstärka
SBL Vaccin AB:s soliditet med anledning av ett fastighetsförvärv
och därmed främja utvecklingsprocessen i bolaget. Det statliga ägar-
tillskottet bör uppgå till 40 miljoner kronor vilket innebär en soliditet
på drygt 40 procent.

Regeringens förslag: Till ägartillskott i SBL Vaccin Aktiebolag
anvisas 40 000 000 kronor.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: SBL Vaccin Aktie-
bolag är ett helägt statligt bolag, som startade sin verksamhet i juli 1993
efter att ha övertagit den vaccinverksamhet som bedrivits vid Statens
bakteriologiska laboratorium (SBL). Bolaget försågs med ett aktiekapital
på 55 miljoner kronor (prop. 1992/93:150 bil. 4, bet. 1992/93:SoU28,
rskr. 1992/93:425) för att ges goda förutsättningar att finansiera in-
vesteringar i maskiner och inventarier. Det förutsattes dock att bolaget
skulle förhyra sina lokaler som i huvudsak utgörs av produktions- och
laboratorielokaler.

Bolaget genomför för närvarande en omfattande förändringsprocess där
målsättningen är att utveckla SBL Vaccin AB till ett framgångsrikt in-
ternationellt vaccinföretag.

Bolagets möjligheter att kraftfullt driva förändringsprocessen mot upp-
ställda mål kräver bl.a. en långsiktig lösning av bolagets lokalbehov.

Bolaget bedriver sin verksamhet i förhyrda lokaler på det gamla SBL-
området i Solna. För vaccinverksamheten gäller mycket speciella krav på
lokalerna, bl.a. ställs höga krav på säkerhet och sterilitet. Bolaget har
också behov av att snabbt kunna anpassa lokalerna efter forsknings- och
produktionsbehoven. Mot denna bakgrund har det visat sig vara väsent-
ligt för bolaget att självt äga sina lokaler. Fastighetsägaren Vasakronan
AB har förklarat sig beredd att överlåta fastigheten ifråga till SBL
Vaccin AB. Ett fastighetsförvärv är på sikt också ekonomiskt fördelak-
tigt för bolaget.

Utan kapitaltillskott från ägaren skulle ett fastighetsförvärv dock med-
föra en försvagning av bolagets finansiella ställning som allvarligt skulle
försämra bolagets möjligheter att fullfölja pågående utvecklingsprocess.

I 1995 års budgetproposition anför regeringen bl.a. att motiven för
statens ägande i enskilda företag bör analyseras fortlöpande och vid
behov omprövas. Mot bakgrund av att SBL Vaccin AB verkar i en
huvudsakligen såväl kommersiell som konkurrensutsatt miljö anser rege-
ringen att det kan finnas anledning att i ett senare skede av bolagets
utveckling närmare överväga statens ägarengagemang i bolaget.

21

11 Information om organdonation, m.m.

Nytt anslag (reservation)            10 000 000 kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

Regeringens förslag: Med anledning av regeringens proposition
1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m. anvisas
10 miljoner kronor för informationsåtgärder, donationskort m.m.

Skälen för regeringens förslag: I den nyligen till riksdagen avläm-
nade propositionen 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.
föreslår regeringen att det skall bli möjligt att ta organ från den som inte
motsatt sig detta.

Med de samtyckesregler som nu föreslagits är det av stor betydelse att
människor känner till vilka regler som gäller och att de ges möjlighet att
dokumentera sin inställning till organdonation.

I enlighet med förslagen i prop. 1994/95:148 bör därför medel avsättas
för informationsinsatser, produktion av donationskort samt inrättade av
ett register där inställningen till organdonation kan registreras.

12 Ändrat administrativt huvudmannaskap för
ersättningar till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster

Regeringens förslag: Administrationen av ersättningarna till
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster avses föras över till
landstingen fr. o.m. den 1 januari 1996. I samband härmed skall de
resurser som frigörs hos försäkringskassorna och Riksförsäkrings-
verket, tillsammans 32 800 000 kronor, föras över till landstingen.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har nyligen till riksdagen
överlämnat prop. 1994/95:195 Primärvård, privata vårdgivare m.m. 1
denna proposition föreslås bl.a. att administrationen av ersättningarna till
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster förs över från försäkrings-
kassorna till landstingen fr.o.m. den 1 januari 1996. En allmän försäk-
ringskassa får dock även efter denna tidpunkt övergångsvis efter över-
enskommelse med sjukvårdshuvudmannen, mot ersättning, sköta utbetal-
ningar av läkarvårds- och sjukgymnastikersättning.

Överförandet av administrationen av ersättningarna kommer att inne-
bära ökade kostnader för landstingen samtidigt som kostnader bortfaller
för försäkringskassorna och i mindre omfattning Riksförsäkringsverket.
Enligt regeringens mening bör finansieringsprincipen tillämpas eftersom
uppgifter överförs från staten till landstingen. Finansieringsprincipen
innebär att kommunsektorn inte skall åläggas nya uppgifter utan att
samtidigt få möjlighet att finansiera dessa med annat än höjda skatter.

22

Regeringen har haft överläggningar med företrädare för sjukvårdshuvud-
männen i denna fråga. Någon överenskommelse om kostnaderna for den
övertagna verksamheten har inte kunnat träffas, då parternas uppfatt-
ningar om åtagandets omfattning och möjligheterna att erhålla retroaktiv
ersättning för tidigare överförda uppgifter gått i sär. Staten kan endast
föra över medel som motsvarar de kostnader som staten har haft för att
administrera ersättningarna till privata vårdgivare. Dessa administrations-
kostnader inrymmer samtliga sådana kostnader, dvs. inte bara kostnader
förknippade med själva utbetalningsfunktionen utan även kostnader för
information, statistik, kompetensutveckling, ADB, inventarier, lokalkost-
nader m.m. Mot denna bakgrund bör medel som motsvarar de kostnader
som försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket har haft för denna
verksamhet, dvs. 32 500 000 kronor respektive 300 000 kronor föras
över till landstingen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 5

13 Bostadsbidrag

Regeringens förslag: Kostnaderna för bostadsbidrag skall, till följd
av ändrade regler fr.o.m. den 1 juli 1996, minska med 1 500 miljoner
kronor på helår. För budgetåret 1995/96 skall förändringarna innebära
att kostnaderna minskar med 750 miljoner kronor.

Skälen för regeringens förslag: Kostnaderna för bostadsbidrag har
ökat mycket kraftigt de senaste åren. Budgetåret 1989/90 var de totala
utgifterna 2 752 miljoner kronor och beräknas innevarande budgetår
uppgå till omkring 9 000 miljoner kronor.

Den ekonomiska situationen med hög arbetslöshet, höga räntor med
därav föranledda högre boendekostnader m.m. har bidragit till att kost-
naderna för bidragen har ökat. Även regelförändringar i samband med
skattereformen år 1991 har påverkat kostnaderna.

Sedan staten den I januari 1994 övertog ansvaret från kommunerna för
bostadsbidragen har kostnadsökningen fortsatt. I budgetpropositionen
1995 föreslår regeringen därför vissa åtgärder från den 1 januari 1996
för att begränsa kostnadsutvecklingen, bl.a. att gränsen for lägsta
bidragsgrundande bostadskostnad skall höjas med 100 kronor till
2 000 kronor per månad för barnfamiljer och 1 800 kronor per månad
för ungdomar mellan 18 och 29 år. Vidare föreslås att bidragen till
övriga hushåll utan barn slopas.

Trots dessa åtgärder bedöms enligt aktuella prognoser kostnaderna för
bostadsbidragen fortsätta att stiga. Detta är mot bakgrund av det stats-
finansiella läget inte acceptabelt. Regeringen har därför denna dag be-
slutat att tillkalla en särskild utredningsman med uppgift att föreslå så-
dana regelförändringar i bostadsbidragssystemet fr.o.m. den 1 juli 1996
som gör att utgifterna på helårsbasis minskar med 1 500 miljoner kronor
och att kostnadsutvecklingen kan kontrolleras. Utredningen skall bland

23

annat innefatta sättet att beräkna inkomst vid prövning av rätt till bo- Prop. 1994/95:150
stadsbidrag. Skulle översynen inte komma fram till systemförändringar Bilaga 5
som ger den avsedda besparingen avser regeringen att vidta andra åt-
gärder så att besparingen uppnås. Möjliga förändringar är därvid ändrade
inkomst- och bostadskostnadsgränser, ändrade bidragsbelopp samt ett
borttagande av bostadsbidrag för ungdomar utan barn.

Anslagsberäkning

Med hänvisning till vad som anförts ovan samt med hänsyn tagen till
förändrad prognos vad avser kostnaderna för bostadsbidrag beräknar vi
belastningen under anslaget Bostadsbidrag for budgetåret 1995/96 till
11 320 miljoner kronor, dvs. 910 miljoner kronor lägre än vad som före-
slagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.

14 Assistansersättning

Regeringens bedömning: Mot bakgrund av kostnadsutvecklingen for
statlig assistansersättning tillkallas en särskild utredare med uppdrag
att se över frågan om assistansersättningens finansiering och regel-
system.

Den 1 januari 1994 infördes en ny stödform, s.k. statlig assistansersätt-
ning. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader for personlig
assistans for personer som har behov av sådant stöd under i genomsnitt
mer än 20 timmar per vecka.

Regeringen konstaterade i proposition 1994/95:100 bil. 6 att medelsbe-
hovet för budgetåret 1995/96 skulle komma att bli högre än vad som
antogs när reformen beslutades. Skälet för detta angavs framför allt vara
att det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar per person och
vecka väsentligt torde komma att överstiga det beräknade. Regeringen
har i anslutning till arbetet med kompletteringspropositionen beräknat
statens kostnad för assistansersättning till ca 3,7 miljarder kronor på
årsbasis, vilket i förhållande till vad som angavs när reformen beslutades
innebär en kostnadsökning på nära 1,2 miljarder kronor.

Mot bakgrund av kostnadsutvecklingen i fråga om assistansersättningen
har regeringen den 12 april 1995 beslutat att en särskild utredare skall
tillkallas med uppdrag att utreda frågan om finansieringen av och regel-
systemet for denna stödform. Utredarens huvuduppgift skall vara att
lämna förslag till åtgärder som leder till att nuvarande kostnadsutveck-
ling bryts och att förbättrad kostnadskontroll uppnås. Utredaren skall i
sina förslag ha som utgångspunkt att den årliga kostnaden för staten för
assistansersättning inte får överstiga 2 850 miljoner kronor beräknat i
1995 års penningvärde. Detta innebär att det statliga finansiella utrym-
met för assistansersättning, till följd av vissa omprioriteringar, utökas

24

realt med drygt 300 miljoner kronor i förhållande till vad som budgete-    Prop. 1994/95:150

rades vid reformens ikraftträdande. I förhållande till den nuvarande år-     Bilaga 5

liga kostnaden innebär den ovan nämnda ramen en neddragning med ca

900 miljoner kronor.

I uppdraget ingår att utarbeta förslag som gör det möjligt att tydligare
än för närvarande avgränsa dels själva insatsen personlig assistans från
andra närliggande verksamheter, dels den krets som skall vara berättigad
till stödformen. I direktiven till utredaren framhålls att assistanslagstift-
ningens karaktär av rättighetslagstiftning skall bibehållas.

25

Bilaga 6

Kommunikations-
departementet

Bilaga 6 till kompletteringspropositionen 1995

Kommunikationsdepartementet

(sjätte huvudtiteln)

Prop. 1994/95:150

Bilaga 6

A. Infrastruktur

Banverket och Vägverket

Regeringens överväganden

Såsom tidigare aviserats i 1995 års budgetproposition står regeringen
fast vid att utgångspunkten för anslagstilldelningen till byggande av
vägar, byggande av länstrafikanläggningar samt nyinvesteringar i
stomjämvägar bör vara riksdagens tidigare beslut om investeringar i
trafikens infrastruktur samt de långsiktiga investeringsplaner som
fastställts under år 1994. Samtidigt kvarstår alltjämt det stora
budgetunderskottet och ytterligare stora besparingar i utgifterna måste
därför göras. Regeringen har i avsnitt 5 i den reviderade finansplanen
redogjort för de budgetförsvagningar som har inträffat och behovet av
åtgärder med anledning av dessa. Investeringar i trafikens infrastruktur
utgör en betydande utgiftspost. Därför bör en ytterligare minskning av
anslagen för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjämvägar
göras redan för det kommande budgetåret. Regeringen föreslår för det
förlängda budgetåret 1995/96 ett anslag för byggande av vägar på
7 442 656 000 kronor samt ett anslag på 9 145 560 000 kronor för
nyinvesteringar i stomjämvägar. Detta innebär en nivåsänkning jämfört
med regeringens förslag i budgetpropositionen på 150 miljoner kronor
för byggande av vägar och 262,5 miljoner kronor för nyinvesteringar i
stomjämvägar. Medelstilldelningen vad gäller byggande av länstrafik-
anläggningar för budgetåret 1995/96 bör inte förändras jämfört med
regeringens förslag i budgetpropositionen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  under sjätte huvudtitelns ramanslag Byggande av vägar för det
förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är
150 000 000 kronor lägre än vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 7,

2.  med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet.
1994/95:TU 14, rskr. 1994/95:231) till Nyinvesteringar i stom-
järnvägar för det förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 9 145 560 000 kronor.

Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar Prop. 1994/95:150

Bilaga 6
Regeringens överväganden

I syfte att underlätta trafikverkens planering fastställs varje år, inom
ramen för de långsiktiga investeringsplanerna, rullande treårsplaner.
Regeringen återkommer dock varje år till riksdagen med ett slutligt
förslag till anslag för kommande budgetår.

Regeringen bedömer att planeringsramarna för byggande av vägar,
byggande av länstrafikanläggningar och nyinvesteringar i stomjärnvägar
för perioden den 1 juli 1995 till den 31 december 1998 bör vara:

Förslag till planeringsramar i miljoner kronor:

År:

1995/96

(18 mån)

1997

1998

A 3. Byggande av vägar:

7 443

4 520

4 429

A 4. Byggande av länstrafikanläggningar:

2 374

1 318

1 244

All. Nyinvesteringar i stomjämvägar:

9 146

5 336

5 011

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner planeringsramar för Byggande av vägar
på 4 520 000 000 kronor för år 1997 samt på 4 429 000 000
kronor för år 1998,

2.  godkänner planeringsramar för Byggande av länstrafikanlägg-
ningar på 1 318 000 000 kronor för år 1997 samt på
1 244 000 000 kronor för år 1998,

3. godkänner planeringsramar för Nyinvesteringar i stomjämvägar på
5 336 000 000 kronor för år 1997 samt på 5 011 000 000 kronor
för år 1998.

Utökad garantiram i Stockholm

Riksdagen beslutade år 1994 (prop. 1993/94:86, bet. 1993/94:TU24,
rskr. 1993/94:247) att bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret
teckna statlig borgen för byggande av vägprojekten Fors-Jordbro,
Haningeleden 2:1, Haningeleden 2:2, Haningeleden 4, Häggviksleden,
Söderhall-Rösa, Norra länkens förlängning samt Södra länken. Låne-
garantin omfattade byggstart för projekt om totalt 9 000 miljoner
kronor. Därutöver omfattade riksdagens beslut garantier för
förberedelsearbete för övriga vägprojekt och marklösen inom en ram

om 1 000 miljoner kronor och garantier för utvecklingen av Prop. 1994/95:150
vägtullsystemet och övriga väganknutna miljöinvesteringar inom en ram Bilaga 6
om högst 1 500 miljoner kronor.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen år 1995 (prop.
1994/95:100) att riksdagen skulle bemyndiga regeringen att låta
Riksgäldskontoret teckna statlig borgen omfattande totalt 822 miljoner
kronor utöver tidigare ställda garantier för att bl.a. påbörja utbyggnaden
av vägtullstationer, fortsätta förberedelsearbetet för övriga vägprojekt
och miljöanpassa Norra länkens anslutning vid Värtan.

Under år 1995 kommer det första vägprojektet inom ramen för
Dennisöverenskommelsen att färdigställas och öppnas för trafik. I
samband med att vägsträckan öppnas för trafik kommer även kostnader
för drift och underhåll av den nya vägen att uppstå. Riksdagen beslutade
1994 att vägtullar i Stockholmsregionen, förutom att bekosta planering
och utbyggnad av vägprojekten, även skall bekosta bl.a. drift och
underhåll av de nya vägarna. Det innebär således att intill dess att
vägtullama har tagits i bruk kommer kostnader för drift och underhåll
av de nya vägar som färdigställs inom ramen för Dennisöverens-
kommelsen att finansieras med lån.

Vägverket bedömer att den totala kostnaden för drift och underhåll av
de vägleder inom Dennisöverenskommelsen som öppnas för trafik innan
vägtullsystemet har tagits i bruk kommer att vara ca 146 miljoner
kronor i prisnivån januari 1992. Regeringen föreslår därför att riks-
dagen, utöver tidigare ställda garantier, bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor i pris-
nivån januari 1992 för drift och underhåll av de nya väglederna. Vidare
bör Riksgäldskontoret medges rätt att justera borgensbeloppet med
hänsyn till tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt till juste-
ringar för prisökningar i samhället.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig
borgen om 146 miljoner kronor i prisnivån januari 1992 för drift
och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k.
Dennisöverenskommelsen,

2.  bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret justera borgens-
beloppet med hänsyn till tillkommande räntekostnader för upp-
tagna lån samt till prisökningar i samhället.

Bilaga 7

F inansdepartementet

Bilaga 7 till kompletteringspropositionen 1995

Finansdepartementet

(Sjunde huvudtiteln)

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

1 Den kommunala ekonomin m.m.

1.1 Inledning

Kommuner och landsting intar en central ställning i det svenska sam-
hället. Sedan länge har de som lever på en ort eller i en bygd tagit ansvar
för att själva forma gemensamma verksamheter som social omsorg,
utbildning, hälsovård och samhällsbyggnad. Den kommunala själv-
styrelsen har en central roll i den svenska folkstyrelsen.

Kommuner och landsting svarar i dag för en rad väsentliga sam-
hällsangelägenheter. Kommunernas och landstingens verksamhet har
därmed en mycket stor betydelse för att skapa likvärdiga levnadsvillkor
för alla. En hög kvalitet i barnomsorg och utbildning ger alla barn en bra
start i livet; konsekvenserna av en otrygg uppväxt och dåliga ubildnings-
möjligheter är mycket svåra att avhjälpa i efterhand.

Den offentligt finansierade verksamheten är också viktig för kvinnornas
frigörelse och självständiga ställning. En god social infrastruktur är en
förutsättning för att kvinnor och män skall ha möjligheter att förena för-
värvsarbete och föräldraskap. Den kommunala verksamhetens utveckling
under de senaste decennierna har bl.a. inneburit att det har skapats
viktiga arbeten inom vård, omsorg och utbildning; områden som
traditionellt domineras av kvinnor. Antalet arbetstillfällen för kvinnor har
därmed ökat, inte minst i de mer glest befolkade delarna av vårt land.

I likhet med andra delar av välfärdssamhället byggdes kommunernas
och landstingens verksamhet ut kraftigt under sextio- och sjuttiotalen.
Utbyggnaden fortsatte under åttiotalet, om än i långsammare takt. År
1994 motsvarade den kommunala sektorns utgifter ca 25 procent av BNP.
Det genomsnittliga skatteuttaget till kommuner och landsting uppgick till
ca 30 procent och till de kyrkliga kommunerna till ytterligare ca en
procent. Av det totala skatteuttaget om ca 50 procent av BNP utgör
kommunalskatten ca 17 procentenheter.

Mot bakgrund av att sektorn förfogar över en betydande andel av
offentliga sektorns resurser, och på grund av de ekonomiska problem
som nu råder, föreslår regeringen i föreliggande proposition ett antal för-
ändringar för att förbättra förutsättningarna för att dessa resurser används
på ett mer effektivt sätt:

—  ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting,

—  en översyn av reglerna för den kommunala verksamheten i syfte att
minska detaljregleringen och,

6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Rättelse: S. 16 rad 3 nedifrån Står: 1996 Rättat till: 1995

— ökade krav på en god ekonomisk hushållning i kommuner och
landsting.

Riksdag och regering har ett övergripande ansvar för att medborgarna
i största möjliga utsträckning har likvärdiga möjligheter till omsorg, vård
och utbildning oavsett bostadsort. För att uppnå detta behöver skillnader-
na i ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna respektive mellan
landstingen jämnas ut. Kommuner och landsting har sedan att själva
utforma verksamheten så att den på bästa sätt tillgodoser medborgarnas
behov och önskemål och de nationella mål som riksdagen har formulerat
för olika verksamheter. Det medborgerliga inflytandet blir allt viktigare
i ett läge där kraven på ett effektivt utnyttjande av de kommunala
resurserna ökar. Med denna utgångspunkt finns det inte utrymme för en
statlig detaljreglering av den kommunala verksamheten.

Den kommunala beskattningsrätten är en viktig grund för den
kommunala självstyrelsen. Beskattningsrätten måste emellertid användas
på ett ansvarsfullt sätt. Skillnaderna i skattesats bör spegla skillnader i
service, ambitionsnivå och effektivitet.

Den kommunala verksamheten är starkt beroende av en stabil sam-
hällsekonomi. En god tillväxt och en hög sysselsättning innebär att
utvecklingen av den kommunala skattebasen tryggas. Höga räntor och
hög inflation ökar trycket på de kommunala kostnaderna.

Kommuner och landsting har nu gått igenom några år som präglats av
lågkonjunktur och en svag utveckling av skatteinkomsterna. Samtidigt har
en omläggning skett av statsbidragssystemet och systemet för utbetalning
av kommunalskattemedel. Under åren 1993 och 1994 har omläggningen
av utbetalningssystemet inneburit att avräkningama från det gamla
systemet betalats ut parallellt med det nya. Detta har underlättat den
ekonomiska situationen något under dessa år. Ett kommunalt skattestopp
har gällt under åren 1991-1993. Sammantaget har förändringarna i
bidrags- och utbetalningssystemen, tillsammans med lågkonjunkturen,
inneburit snabba svängningar i planeringsförutsättningarna. Kommuner
och landsting har emellertid klarat situationen genom att visa prov på
snabb anpassningsförmåga och kraft att öka effektiviteten i verksamheten.
Detta har varit möjligt inte minst på grund av övergången från specialdes-
tinerade till generella, utjämnande statsbidrag samt lättnader i den statliga
regleringen av verksamhetens inriktning och organisation. Dessa
förändringar har varit viktiga för att ge kommuner och landsting
förutsättningar att klara de ekonomiska problemen. Andra faktorer har
verkat i motsatt riktning; inte minst den ökning av socialbidragskost-
nadema som följt i lågkonjunkturens spår.

Regeringen lämnar samtidigt med denna proposition en särskild
skrivelse till riksdagen, med en samlad redovisning av den kommunala
verksamhetens utveckling de senaste åren. Den nationella statistiken ger
inte underlag för påståenden om att det har skett stora, generella
försämringar i den kommunala verksamheten, även om skillnaderna i
standard mellan kommuner respektive landsting tenderar att öka.
Produktionsnivån i kärnverksamheterna synes emellertid i grunden ha

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

kunnat bibehållas trots de senaste årens besvärliga ekonomiska situation. Prop. 1994/95:150
Det saknas dock underlag för att uttala sig om kvalitetsutvecklingen. Bilaga 7

Det finns mycket stora skillnader mellan olika kommuner respektive
landsting både när det gäller servicenivån i verksamheten och när det
gäller den nuvarande ekonomiska situationen. Flertalet kommuner och
landsting har en tämligen stabil ekonomi, medan vissa har en betydligt
sämre situation. Orsakerna till dessa skillnader varierar. Det kan t.ex.
finnas orsaker både i de nuvarande bidragssystemen, i de strukturella för-
hållandena och i hur den enskilda kommunen eller det enskilda lands-
tinget har skött sin ekonomi. Vissa kommuner och landsting har under de
senaste åren haft svårt att anpassa sin verksamhet till sina ekonomiska
ramar. Exempel finns på att man i sådana lägen väljer att underbalansera
sin budget och t.o.m. lånefinansierar kostnader för driften av verksam-
heter. Det finns också exempel på kommuner som har ingått borgensför-
bindelser av stor omfattning och därvid underskattat följderna för den
egna ekonomin. En utveckling som den nu beskrivna kan inte fortsätta
eftersom den kan undergräva den kommunala självstyrelsen.

Mot den här bakgrunden anser regeringen att det är angeläget att
skyndsamt göra en översyn av kommunallagens ekonomikapitel. Förslag
om krav på balanserade kommunala budgetar kommer att utarbetas.
Vidare är avsikten att införa en lagregel om att lån enbart får upptas för
investeringar. Regeringen avser också att utarbeta förslag om en särskild
lagstiftning för att hantera problem som uppstår i kommuner och
landsting som inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser.

Kommuner och landsting står inför fortsatt stora utmaningar till följd
av att också de närmaste åren kommer att präglas av stramhet i den
offentliga ekonomin. Den ekonomiska politiken syftar till att öka
tillväxten. Det stora underskottet i statens budget som uppkommit under
de senaste tre åren har medfört ett behov av kraftfulla åtgärder för att
stabilisera statsfinanserna och begränsa den offentliga skuldsättningen.
Som ett viktigt led i den fortsatta saneringen av den offentliga ekonomin
kommer regeringen att föreslå ett tak för de offentliga utgifternas
utveckling, vilket avses ge möjlighet till en bättre utgiftskontroll och
underlätta prioriteringen mellan olika offentliga åtaganden.

Riksdag och regering har det övergripande ansvaret för avvägningar
mellan konsumtion och investeringar, mellan privat och offentlig
konsumtion samt för det totala skatteuttagets nivå. Riksdagen anger
därför utrymmet för den skattefinansierade kommunala verksamheten.
Det är regeringens fortsatta ambition att inom ramen för de offentliga
utgifterna så långt möjligt prioritera den kommunala sektorns kärn-
verksamheter.

Under den tid som den statliga budgetsaneringen pågår tas i stort sett
hela det samhällsekonomiska utrymmet för skattehöjningar i anspråk för
detta ändamål. Kommunala skattehöjningar skulle innebära ett hot mot
möjligheterna att komma till rätta med Sveriges ekonomiska situation,
och skärpa kraven på utgiftsminskningar i statsbudgeten. Även på längre
sikt är utrymmet för ökningar av det sammanlagda skatteuttaget ytterligt
begränsat.

Mot den nu givna bakgrunden presenterar regeringen i föreliggande
proposition vissa förslag rörande den kommunala ekonomin m.m.
Utgångspunkten för regeringens förslag är som nämnts att kommunsek-
torn, inom de utgiftsramar som riksdagen lägger fast, skall ges bästa
möjliga förutsättningar att klara de för välfärden viktiga kärnverksam-
heterna.

För att åstadkomma långsiktighet, stabilitet och en mer rättvis
fördelning av kommunsektorns resurser föreslår regeringen en reforme-
ring av systemet för statsbidrag och utjämning av skatteinkomster och
strukturella kostnadsskillnader. Ett väl fungerande bidrags- och ut-
jämningssystem är enligt regeringens mening av stor betydelse för att
skapa goda förutsättningar för kommuner och landsting att klara den
svåra ekonomiska prövning som hela det svenska samhället står inför.
Det system som regeringen föreslår behöver följas upp och utvecklas,
men utgör ändå en god grund för det fortsatta arbetet.

I nuvarande ekonomiska situation måste alla möjligheter tas tillvara att
göra den kommunala verksamheten mer effektiv. Regeringen aviserar
därför en översyn av den statliga regleringen av kommunala verksamheter
i syfte att utmönstra onödigt betungande och kostnadshöjande bestämmel-
ser.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

1.2 Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme

1.2.1 Utgångspunkter för en samhällsekonomisk bedömning

Kommunsektorn har genom sin omfattning stor betydelse för sam-
hällsekonomins utveckling, bl.a. för skattenivån och sysselsättningen.
Sektorns del av de sammanlagda skatteinkomsterna utgörs dels av
kommunalskatten, dels av statsbidragen till kommuner och landsting.
Summan av dessa båda delar av de kommunala inkomsterna motsvarade
år 1994 ca 22 % av BNP. Andelen sysselsatta i kommunal verksamhet
uppgår till drygt en fjärdedel av den totala sysselsättningen.

Staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten
i vid mening utvecklas på ett sätt som är förenligt med kravet på sam-
hällsekonomisk balans. Kommunsektorns omfattning och betydelse
medför att staten har ett behov av att kunna påverka sektorns utveckling.
Bedömningen av kommunsektorn bör ske genom en avvägning mellan
totala samhällsekonomiska förutsättningar och aktuella behov av
kommunal verksamhet samt förenas med respekt för den kommunala
självstyrelsen.

De möjligheter som staten har att styra kommunsektorn är främst
genom nivån på statsbidragen och genom lagstiftning som reglerar den
kommunala verksamheten. Dessutom kan staten ange riktlinjer för
kommunsektorns skattefinansierade utrymme, dvs. skatteinkomster och
statsbidrag, samt bedöma vilken utgiftsutveckling som är förenlig med
samhällsekonomisk balans.

Ett av de största problemen i den svenska ekonomin är en ökande
statlig skuldsättning, som riskerar att underminera de offentliga finans-
erna och motverka en ekonomisk återhämtning. För att sanera de
offentliga finanserna har regeringen föreslagit omfattande budgetför-
stärkningar. Hittills föreslagna utgiftsminskningar har främst riktats mot
statliga transfereringssystem och statlig konsumtion.

Tidigare i föreliggande proposition har det framhållits att utrymmet för
ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat och att skatteuttaget inte
kan höjas utan negativa återverkningar på samhällsekonomin. Detta
medför att utvecklingen av de offentliga utgifterna blir avgörande för
möjligheterna att förbättra de offentliga finanserna. Utgifterna måste
därför utvecklas mycket restriktivt. Det medelsiktiga målet att stabilisera
statsskulden uttryckt som andel av BNP och att därefter minska densam-
ma bör bibehållas, men kompletteras med ett mer operativt mål om den
offentliga utgiftsutvecklingen. Regeringen har i den reviderade finans-
planen meddelat sin avsikt att återkomma med förslag om ett kvantitativt
utgiftsmål för de närmaste åren.

En målsättning som gäller utvecklingen av de offentliga utgifterna bör
även inkludera kommunsektorn. Staten har ansvar för att ange riktlinjer
för kommunsektorns skattefinansierade utrymme och därigenom indirekt
också sektorns utgiftsutrymme. Regeringen har tidigare uttalat sin avsikt
att så långt möjligt värna sådana viktiga verksamheter inom kommuner
och landsting som vård, omsorg och utbildning. Detta innebär att den
kommunala kärnverksamheten kommer att prioriteras framför övriga
delar av den offentliga verksamheten, men ställer likväl höga krav på en
stram utgiftsutveckling de närmaste åren.

Det starkt begränsade utrymmet för ytterligare skattehöjningar innebär
som nämnts att kommunsektorn måste vara mycket återhållsam med att
öka skatteuttaget. Inför år 1995 höjdes den genomsnittliga kommunala
skattesatsen med 0,45 procentenheter, vilket beräknas ge ökade skattein-
komster med närmare 4 miljarder kronor. Dessa skattehöjningar får anses
vara en anpassning för dem som gick in i 1990-talet med obalanser i
ekonomin eller som har haft kraftiga utgiftsökningar på grund av
lågkonjunkturen. Kommuner, landsting och kyrkokommuner kan
emellertid inte framöver avstå från att minska sina utgifter genom att öka
skatteuttaget eftersom detta ökar den samlade beskattningen på arbete,
vilket i sin tur sänker hushållens köpkraft och därigenom hämmar den
ekonomiska utvecklingen. Kommunsektorn är starkt beroende av en god
tillväxt och en hög sysselsättning som innebär att utvecklingen av den
kommunala skattebasen tryggas. Det skulle därför vara ogynnsamt, inte
bara för samhällsekonomin totalt utan även för den samlade kommunsek-
torn, om den kommunala skattenivån skulle höjas ytterligare.

Nivån på de generella statsbidragen till kommuner och landsting
kommer att prövas årligen. Bedömningen måste grunda sig på aktuella
förutsättningar, både när det gäller samhällsekonomin och behoven av
kommunal verksamhet. En långsiktig nivå kan därför inte fastslås.
Samtidigt behöver kommuner och landsting ges förutsättningar för att
kunna planera sin verksamhet för en längre tidsperiod än ett år. Därför

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

avser regeringen att årligen redovisa en bedömning av de närmaste årens
generella statsbidrag utifrån aktuella förutsättningar. Bedömningen sker
med utgångspunkt i den ram för de offentliga utgifterna som regeringen
avser att föreslå.

En offentlig utgiftsstrategi som även omfattar riktlinjer för den kommu-
nala utgiftsutvecklingen bör också följa den i 1994 års kompletterings-
proposition fastlagda kommunala finansieringsprincipen. I propositionen
och det därpå följande riksdagsbeslutet klargjordes bl.a. att principen
endast omfattar statliga beslut om verksamhetsförändringar. Däremot
omfattas inte åtgärder som inte tar direkt sikte på, men som ändå får
ekonomiska effekter för kommunsektorn. Det gäller t.ex. åtgärder som
påverkar det kommunala skatteunderlaget. I stället skall den kommunal-
ekonomiska effekten av sådana åtgärder beaktas vid bedömningen av det
skattefinansierade utrymmet i samband med fastställandet av statsbidrags-
ramen. Effekterna skall sålunda inte automatiskt föranleda förändringar
i statsbidragsnivån.

Utifrån vad som nu sagts kan de generella statsbidragen fortsättningsvis
sägas ha två huvudsyften, dels att ekonomiskt reglera verksamhetsföränd-
ringar till följd av finansieringsprincipen och dels att vara statens
instrument för att påverka den kommunala utgiftsutvecklingen.

Sammantaget kommer det att ställas stora krav på kommunsektorn de
närmaste åren. Kommuner och landsting har under de senaste åren
genomfört omfattande neddragningar och har därmed också rationaliserat
och effektiviserat sin verksamhet. Att döma av de studier som genomförts
av Expertgruppen för studier i offentlig verksamhet (ESO) har den
tidigare negativa produktivitetsutvecklingen i den kommunala verksam-
heten brutits i början av 1990-talet. För att bibehålla en god kvalitet i
kärnverksamheterna och samtidigt klara kravet på en restriktiv utgifts-
utveckling måste arbetet med att effektivisera verksamheten fortsätta.

Regeringen återkommer i ett senare avsnitt med bedömningar och
riktlinjer för de närmaste åren.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

1.2.2 Kommunsektorns ekonomi de senaste åren

Inledning

I detta avsnitt beskrivs den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn,
dvs. kommuner, landsting, kyrkokommuner och kommunalförbund.

Redovisningen avser åren 1990 t.o.m. 1993, kompletterat med vissa
uppgifter om preliminärt utfall för år 1994.

Finansiellt sparande

Kommunsektorn har stor omfattning och därmed också stor betydelse i
samhällsekonomin. De totala utgifterna i kommunsektorn uppgår till ca
en fjärdedel av BNP. Den kommunala konsumtionen uppgår till 19 % av
BNP och utgör ca två tredjedelar av den totala offentliga konsumtionen.

Efter en följd av år med underskott i det finansiella sparandet har
kommunsektorn för åren 1992 och 1993 uppvisat stora överskott.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Utbelt 1.1 Den kommunala sektorns finansiella sparande åren 1990 - 1994

Miljarder kronor i löpande priser

År

1990

1991

1992

1993

1994'

Finansiellt sparande

-8

-2

16

12

-2

varav:

-Kommuner

-2

-2

9

4

-2

-Landsting

-6

0

6

7

1

-Övriga2

0

-1

0

0

-1

Källor: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

' Preliminärt utfall

2 Kyrkokommuner och kommunalförbund

Under åren 1988 t.o.m. 1991 hade kommunsektorn ett negativt
finansiellt sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Det
kraftigt positiva sparandet för åren 1992 och 1993 kan till största delen
förklaras med rationalisering av den kommunala verksamheten, den ned-
växling av pris- och löneökningstakten som skedde under dessa år samt
tillfälligt ökade skatteinkomster på grund av den tvååriga eftersläpningen
i det gamla utbetalningssystemet för kommunalskattemedel. År 1993 hade
samtliga delsektorer ett positivt finansiellt sparande. Det preliminära
utfallet för år 1994 visar emellertid på en minskning totalt sett. Kommu-
nerna beräknas få ett sparandeunderskott medan landstingen visar ett
fortsatt positivt sparande.

Underskottet i kommunsektorns finansiella sparande år 1994 motsvarar
ca 0,5 % av de totala utgifterna. Innebörden av sparandeunderskottet är
att omkring 8 % av sektorns investeringar har finansierats med ökad
nettoupplåning. Att ett visst sparandeunderskott uppkommer kan förklaras
med lågkonjunkturens negativa inverkan på sektorns skatteinkomster och

ökade utgifter bl.a. för socialbidrag, främst beroende på den höga arbets- Prop. 1994/95:150
lösheten.                                                                  Bilaga 7

Resultaträkning

Finansiellt sparande är ett likviditetsmått som mäter skillnaden mellan
kommunsektorns inkomster och utgifter. Det ekonomiska resultatet enligt
sektorns resultaträkning mäter i stället skillnaden mellan intäkter och
kostnader. Innebörden av det sistnämnda måttet är att inkomster och
utgifter periodiseras till rätt verksamhetsår.

läbell 1.2 Resultaträkning för kommunsektorn åren 1990 - 1993

Miljarder kronor i löpande priser

År

1990

1991

1992

1993

Verksamhetens intäkter

119,3

134,4

150,7

107,9

Verksamhetens kostnader

-339,8

-365,4

-385,7

-385,8

Verksamhetens nettokostn.

-220,5

-231,1

-235,0

-277,9

Skatteintäkter

205,3

229,1

261,6

260,3

Generella statsbidrag

24,1

20,8

11,0

44,8

Finans netto

-3,5

-4,9

-4,9

-2.8

Resultat 2

5,4

14,0

32,7

24,3

Avskrivningar

-10,6

-15,0

-13,2

-13,4

Förändring av pensionsskuld'

-12,2

-11,3

Extraordinära poster

1,4

-2,5

-0,2

-1,4

Resultat 3

-3,8

-3,5

7,1

-1,7

varav:

-Kommuner

-5,5

-Landsting

1,5

-Kyrkokommuner

2,1

-Kommunalförbund

0,1

Källor: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

1 Särredovisas från år 1992

Skillnaden mellan samtliga kostnader och intäkter framgår av resultat
3, vilket visar årets förändring av eget kapital. Liksom det finansiella
sparandet visar resultat 3 en förbättring från år 1990 t.o.m. år 1992. För
år 1993 visade det finansiella sparande ett överskott medan resultatet
enligt resultaträkningen innebar ett mindre underskott. Förklaringen är att
det för år 1993 uppstod en periodiseringseffekt i resultaträkningen på
grund av omläggningen av statsbidragssystemet.

Det finns brister i jämförbarheten gällande resultat 3 mellan åren.
Anledningen är att allt fler kommuner och landsting successivt har börjat
redovisa förändringen av pensionsskulden som en kostnad i resultaträk-
ningen. För att jämföra resultatutvecklingen mellan åren kan istället
resultat 2 användas. Detta mått uttrycker hur mycket av de löpande
intäkterna som kvarstår efter att de löpande kostnaderna har täckts. De
resterande medlen kan användas exempelvis till skattefinansiering av
investeringar I nedanstående diagram framgår utvecklingen av resultat 2

som andel av skatteintäkter och generella statsbidrag under åren 1990 Prop. 1994/95:150
t.o.m. 1993.                                                           Bilaga 7

Diagram 1.1 Resultat 2 som andel av skatteintäkter och generella statsbidrag.

Procent

Ar

Källor: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

Kommunsektorn har, som visats tidigare, haft en positiv resultat-
utveckling från år 1990 t.o.m. år 1992. För år 1993 har resultatet
försämrats något jämfört med år 1992 men är fortfarande bättre än de
föregående åren. Det försämrade resultatet för år 1993 är hänförligt till
kommunerna. Förklaringen är att den periodiseringseffekt som beskrivits
tidigare i huvudsak påverkade kommunerna. Utan denna periodiserings-
effekt hade 1993 års resultat ungefär motsvarat 1992 års nivå. Lands-
tingen redovisar även år 1993 en resultatförbättring.

Enligt Svenska Kommunförbundets beräkningar av det preliminära
utfallet för år 1994 kommer kommunernas resultat 2 detta år att i stort
sett ligga på samma nivå som år 1993. Landstingens resultat för år 1994
kommer enligt Landstingsförbundets prognos att försämras jämfört med
år 1993. Både kommuner och landsting kommer enligt preliminära
uppgifter att få ett resultat 2 som motsvarar ca 5 % av skatteintäkter och
generella statsbidrag.

Kommunsektorn som helhet visar ett relativt gott resultat för år 1993.
Det finns dock stora variationer mellan enskilda kommuner och enskilda
landsting. Samtliga landsting hade ett positivt resultat 2, medan det
däremot var negativt i 20 kommuner. Dessa kommuner måste således
finansiera samtliga investeringar och en del av de löpande kostnaderna
med lån, försäljning av tillgångar eller minskat rörelsekapital. Samtidigt
fanns det kommuner och landsting som visade mycket goda resultat.
Exempelvis var det 12 kommuner och 6 landsting som hade ett resultat
2 som översteg 15 % av skatteintäkter och generella statsbidrag.

Variationerna i kommunernas och landstingens resultat kan delvis för- Prop. 1994/95:150
klaras med olika ambitions- och skattenivåer. Ytterligare en orsak kan Bilaga 7
vara att det nuvarande utjämningssystemet inte fångar upp relevanta
faktorer och samband som kan bidra till att jämna ut ekonomiska
förutsättningar.

Ekonomisk ställning

Den ekonomiska ställningen i kommunsektorn redovisas i nedanstående
balansräkning. För att erhålla bättre jämförbarhet mellan åren har
pensionsskulden exkluderats. Den redovisade pensionsskulden uppgick år
1993 till 116 miljarder kronor.

Tabell 1.3 Balansräkning for kommunsektorn för åren 1990 - 1993

Miljarder kronor i löpande priser

År

1990

1991

1992

1993

Tillgångar

Omsättningstillgångar

59,1

65,9

78,6

80,7

Anläggningstillgångar

277,3

294,9

306,9

327,7

Summa

336,4

360,9

385,5

408,4

Skulder och eget kapital

Kortfristiga skulder

55,6

62,8

65,5

70,4

Långfristiga skulder

59,3

67,2

69,1

74,1

Eget kapital

221,5

230,9

250,9

263,9

Summa

336,4

360,9

385,5

408,4

Källor: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

Kommunsektorns ekonomiska ställning har varit stabil de senaste åren.
Ett mått på detta är hur soliditeten har utvecklats mellan åren 1990 och
1993. Detta mått beskriver hur stor del av de totala tillgångarna som har
finansierats med eget kapital. I nedanstående diagram redovisas solidite-
ten exklusive pensionsskulden.

10

Diagram 1.2 Soliditetsutveckling

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Procent

100 o

Kommunsektorn

r100

90 -

80"

70-

60-

Kommuner

Landsting

90

-80

-70

-60

50-

-50

40 J---

1990

1991

Är

1992

---L40

1993

Källor: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

Soliditetsmåttets viktigaste funktion i den kommunala redovisningen är
att beskriva den ekonomiska utvecklingen över tiden. Kommunsektorns
soliditet, exklusive pensionsskulden, har varit relativt konstant under den
redovisade perioden. Sammantaget har minskningen varit en procentenhet
mellan åren 1990 och 1993. Landstingens ekonomiska ställning har enligt
detta mått förbättrats något, medan kommunerna visar en viss försämring.

Sammanfattning

Kommunsektorns ekonomiska situation får totalt sett anses vara stabil,
även om utfallet för år 1994 beräknas komma att innebära en försämring
jämfört med de båda föregående åren. De ekonomiska förutsättningarna
under de senaste åren har dock inneburit att sektorn behövt genomföra
rationaliseringar och effektiviseringar av verksamheten.

Samtidigt med denna proposition lämnar regeringen en första samlad
redovisning av den kommunala verksamheten i en särskild skrivelse till
riksdagen. I skrivelsen redovisas utvecklingen inom olika verksamheter
utifrån bl.a. nationell statistik och studier som olika sektorsmyndigheter
har genomfört. Redovisningen ger inte underlag för påståenden om att det
har skett stora, generella försämringar i den kommunala verksamheten,
även om skillnaderna i standard mellan kommuner respektive landsting
tenderar att öka. Produktionsnivån i kärnverksamheterna synes emellertid
i grunden ha kunnat bibehållas trots genomförda utgiftsminskningar.

På samma sätt som det finns variationer i fråga om den ekonomiska
situationen, förekommer det skillnader i kärnverksamheternas kvalitet och
omfattning mellan enskilda kommuner respektive landsting. Det finns

11

därför stor anledning att uppmärksamt följa utvecklingen och vidare- Prop. 1994/95:150
utveckla den nationella uppföljningen av kommunsektorn. Regeringen Bilaga 7
avser att årligen återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av
utvecklingen inom sektorn.

12

1.2.3 Bedömning av kommunsektorns ekonomi åren 1995 - 2000

Utgångspunkterna för den bedömning av kommunsektorns ekonomiska
utveckling som redovisas i det följande är de samma som i den revidera-
de finansplanen. Beräkningarna bygger på de antaganden som görs i den
reviderade nationalbudgeten.

I nedanstående tabell redovisas den förväntade utvecklingen t.o.m. år
2000 av kommunsektorns finansiella utveckling med utgångspunkt i
alternativet med medelhög tillväxt i den reviderade nationalbudgeten.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Tabell 1.4 Den kommunala sektorns finanser

Miljarder kronor i löpande priser

1995

1996

1997

1998

1999

2000

Inkomster

Skatter

260,4

276,1

284,7

297,5

314,7

332,5

Bidrag från stat och socialför-

säkringssektom

72,5

67,5

65,1

64,4

64,6

65,0

Övriga inkomster

51,3

53,1

54,5

56,1

57,6

59,4

Summa

384,2

396,7

404,3

418,0

436,9

456,9

Utgifter

Transfereringar

73,8

72,8

72,1

72,5

73,6

74,9

Konsumtion

290,6

296,3

303,7

312,1

323,6

335,6

Investeringar

22,8

26,9

29,0

30,0

30,6

31,7

Summa

387,2

396,0

404,8

414,6

427,8

442,2

Finansiellt sparande

Kommuner

-4,3

-3,2

-4,7

-1,6

2,2

5,7

Landsting

2,9

5,7

4,8

5,4

7,3

9,3

Övriga

-1,6

-1,8

-0,6

-0,4

-0,4

-0,3

Summa

-3,0

0,7

-0,5

3,4

9,1

14,7

1 Kyrkokommuner och kommunalförbund
Källa: Finansdepartementet

I kalkylerna har antagits att lönerna inom sektorn ökar något lång-
sammare än inom näringslivet under återstoden av perioden. Om löne-
ökningarna i stället skulle bli högre än här kalkylerat, innebär detta
sannolikt ytterligare sysselsättningsminskningar om den redovisade ut-
vecklingen av det kommunala finansiella sparandet skall kunna realiseras.

Kommunsektorns utgifter uppgår år 1995 till 24 % av BNP och väntas
sjunka till 21 % under perioden fram t.o.m. år 2000. Den kommunala
konsumtionen förväntas samtidigt sjunka från 18 till 16 % av BNP. År
1995 antas konsumtionen minska realt med 1 % i förhållande till år 1994
och fortsätter sedan att minska något för att efter år 1998 vara oför-
ändrad.

De kommunala transfereringarna till hushållen, främst socialbidrag,
bedöms öka något under perioden i löpande priser, men minska i fasta
priser. Utgifterna för socialbidrag har tidigare ökat till följd av dels ökad
arbetslöshet, dels ökad flyktingmottagning, men bör minska i takt med

13

att sysselsättningsläget förbättras. Investeringsutgiftema väntas under Prop. 1994/95:150
perioden öka realt.                                                        Bilaga 7

Inkomsterna för sektorn utgörs till största delen av skattemedel och
statsbidrag. Vid en ökad tillväxt i ekonomin ökar skatteunderlaget och
därmed sektorns inkomster. En balanserad tillväxt utan tendens till
överhettning eller inflationsstegring är en förutsättning för att den angivna
utvecklingen skall kunna realiseras. Lönesumman, vilken utgör den
viktigaste komponenten i kommunernas skatteunderlag, bedöms öka med
ca 5,5 % per år i löpande priser under perioden. Skatteinkomsterna
beräknas öka med ca 5 % årligen. Skatteunderlaget kommer bl.a. att
påverkas av de allmänna egenavgiftema som successivt ökar t.o.m. år
1998. I dessa kalkyler är ett centralt antagande att den genomsnittliga
kommunala utdebiteringen är oförändrad. Statsbidragen justeras med
hänsyn till verksamhetsförändringar som skall regleras enligt finans-
ieringsprincipen, samt för att kompensera den allmänna löneavgiften som
infördes för att finansiera EU-inträdet.

I övrigt bedöms statsbidragen även fortsättningsvis utvecklas restriktivt,
med hänsyn till den nödvändiga förbättringen av statsfinanserna. De
totala kommunala inkomsterna som andel av BNP beräknas minska från
24 % år 1995 till 22 % år 2000.

Det finansiella sparandet i kommunsektorn som helhet blir enligt
kalkylen negativt åren 1995 och 1997. För år 1996 samt även för år 1998
och framåt beräknas sparandet bli positivt. Kommunerna beräknas ha ett
negativt finansiellt sparande under åren 1995-1998, medan landstingens
finansiella sparande däremot är positivt under hela perioden.

1.2.4 Riktlinjer för utvecklingen de närmaste åren samt förslag till
statsbidrag för år 1996

Regeringens bedömning: Kommunsektorns utgifter bör utvecklas
restriktivt under de närmaste åren. Statsbidragens nivå får bedömas
med utgångspunkt i det tak för de offentliga utgifterna som regering-
en avser att föreslå under år 1996 avseende tiden fr.o.m. år 1997.
En utgångspunkt bör vara att statsbidragen högst blir nominellt oför-
ändrade efter år 1996, med undantag av regleringar enligt finansi-
eringsprincipen.

Regeringens förslag: Statsbidragen till kommuner och landsting
för år 1996 föreslås uppgå till totalt 57 188 miljoner kronor.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Statsbidragsramen
bestäms utifrån en bedömning av vilket skattefinansierat utrymme som
kan ställas till kommunsektorns förfogande. Hänsyn tas också till ekono-
miska effekter av verksamhets- och regeländringar som skall kompense-
ras enligt finansieringsprincipen.

14

Med det skattefinansierade utrymmet avses summan av kommunalskatt
och statsbidrag. Kommunsektorn har även andra inkomster, exempelvis
avgifter. Bedömningen av det skattefinansierade utrymmet för år 1996
grundas på en målsättning om att den ekonomiska tillväxten bör ske i
näringslivet och inte i den offentliga sektorn. Samtidigt måste hänsyn tas
till behoven av de kommunalt bedrivna kärnverksamheterna.

Som tidigare framhållits är utrymmet för skattehöjningar ytterligt
begränsat både på kort och medellång sikt. De ekonomiska obalanser som
finns i kommuner och landsting måste därför generellt sett rättas till
genom andra åtgärder än skattehöjningar, främst utgiftsminskningar och
effektiviseringar. Det nya bidrags- och utjämningssystemet som regering-
en föreslår kommer att innebära vissa omfördelningar av skatteinkomster
och statsbidrag och kommer därigenom att påverka förutsättningarna för
enskilda kommuner och landsting att uppnå ekonomisk balans. Vissa
kommuner och landsting, som i dag har ekonomiska problem, kommer
med det nya systemet att få förutsättningar att förbättra sin situation,
medan andra kommer att ställas inför behov av att minska utgifterna eller
att i vissa fall sänka kraven på det ekonomiska resultatet om nivån i
utgångsläget är hög i jämförelse med andra kommuner respektive
landsting. För ett fåtal kommuner kan det komma att bli mycket svårt att
komma till rätta med den nya situationen genom enbart utgiftsnedskär-
ningar. En skattehöjning kan i några enstaka fall därför bli oundviklig.

Den statsbidragsnivå som föreslås, kombinerat med oförändrad genom-
snittlig skattenivå, ställer höga krav på kommuner och landsting
framöver. Det är därför av stor vikt att vidta alla tänkbara åtgärder för
att underlätta för kommuner och landsting att öka effektiviteten och göra
prioriteringar mellan olika verksamheter. Regeringen kommer därför att
söka undanröja kostnadsdrivande regler för kommuner och landsting.

Förändringar som påverkar den kommunala ekonomin

I det följande redovisas olika förändringar som påverkar den kommunala
ekonomin år 1995 och 1996.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Verksamhetsförändringar

Enligt finansieringsprincipen skall kommuner och landsting inte påföras
nya uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att finansiera dessa med
annat än höjda skatter. På motsvarande sätt skall de statliga bidragen
minskas om staten fattar beslut som innebär att den kommunala verksam-
heten kan bedrivas billigare.

I det följande beskrivs sådana verksamhetsförändringar som beslutats
av riksdagen eller föreslagits av regeringen och som påverkar kommuner-
nas kostnader år 1995 och framåt.

Den statliga finansieringen av gymnasieskolans reformer inleddes
budgetåret 1993/94 (prop. 1991/92:100 bil.9, bet. 1991/92:UbU10, rskr.

15

1991/92:190 och prop. 1992/93:100 bil.8, bet. 1992/93:FiU29, rskr. Prop. 1994/95:150
1992/93:430). Den slutliga regleringen för reformeringen skall göras år Bilaga 7
1996 då ytterligare 150 miljoner kronor skall tillföras kommunerna.

Den lägsta garanterade undervisningstiden i gymnasieskolan sänks
fr.o.m. den 1 juli 1995, vilket innebär att kommunernas kostnader för
undervisning reduceras med 20 miljoner kronor år 1995 och 41 miljoner
år 1996 (prop. 1994/95:100 bil.9, bet. 1994/95 :UbU9, rskr. 1994/95:
225).

Ersättningen från hemkommunerna för elever i specialskolan höjs
fr.o.m. den 1 juli 1995 (prop. 1993/94:100 bil.9), vilket innebär ökade
kostnader för kommunerna med 8 miljoner kronor år 1995 och 17
miljoner kronor år 1996.

Fr.o.m. den 1 januari 1996 skall fristående skolor som motsvarar
särskolan tilldelas resurser från elevernas hemkommuner (prop. 1993/94:
242, bet,1993/94:UbU20, rskr. 1993/94:421). Kostnaderna för kommu-
nerna beräknas öka med 12 miljoner år 1996. Fr.o.m. den 1 januari 1996
kan regeringen förklara en fristående gymnasieskola berättigad till bidrag
från elevernas hemkommuner.

Ändrad finansiering av riksidrottsgymnasiema inträder fr.o.m. den 1 juli

1996 (prop. 1994/95:100, bil. 9, bet. 1994/95:UbU9, bet. 1994/95:

KrU14, rskr. 1994/95:225 och 1994/95:224). Elevernas hemkommuner
skall erlägga interkommunal ersättning för utbildningsprogrammet och
specialidrottsdelen finansieras ur det statliga verksamhetsstödet till
idrotten. Effekten för kommunerna blir positiv och uppgår till 18 miljoner
kronor.

Ovanstående åtgärder innebär sammantaget att kommunernas kostnader
beräknas minska med 12 miljoner kronor år 1995 och öka med 120
miljoner kronor år 1996.

Skatteunderlagsförändringar

Kommunernas och landstingens inkomster består till största delen av
skatteinkomster. Skatteunderlaget påverkas bl.a. av ändringar i skattelag-
stiftningen. I det följande anges vilka förändringar som beslutats av
riksdagen eller föreslagits av regeringen t.o.m. föreliggande proposition
och som påverkar det kommunala skatteunderlaget fr.o.m. år 1995.

En allmän egenavgift till pensionssystemet har beslutats av riksdagen
(prop. 1994/95:41, bet. 1994/95:SkU 12, rskr. 1994/95:156). Avgiften
uppgår till 1 % på lönesumman fr.o.m. den 1 januari 1995.

Riksdagen har dessutom beslutat (prop. 1994/94:25, bet. 1994/95

FiUl, rskr. 1994/95:145 och 146) om följande förändringar:

— den allmänna egenavgiften i sjukförsäkringen höjs med 2 procenten-
heter fr.o.m. den 1 januari 1995, samtidigt som avgiften om 1 % för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet slopas. Netto-
effekten blir således en höjning med 1 procentenhet,

16

—  höjd gräns för reseavdrag från 4000 kronor till 6000 kronor fr.o.m.
den 1 januari 1995,

—  begränsad uppräkning av basbeloppet, fr.o.m. den 1 januari 1995,
vilket har inverkan på pensioner, grundavdrag och särskilt grundav-
drag,

I regeringens proposition Vissa frågor om personlig assistans och om
kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (prop. 1994/95:77, bet. 1994/95:SoU7, rskr. 1994/95:
107) anges att skatteplikt råder för den ersättning som personlig assistent
erhåller från funktionshindrad.

I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil.6) föreslogs sänkt
folkpension och höjt pensionstillskott samt enhetliga regler för gifta folk-
pensionärer fr.o.m. den 1 juli 1995. Vidare föreslås att det särskilda
grundavdraget för pensionärer trappas av mot kapitalinkomster fr.o.m.
1997 års taxering. Vid utskottsbehandlingen har i stället för den sistnämn-
da åtgärden föreslagits att det allmänna grundavdraget sänks från 25 till
24 % av basbeloppet fr.o.m. den 1 januari 1996. Regeringen har i pro-
position 1994/95:182 Beskattning av fri hälso- och sjukvård samt vissa
andra förmåner föreslagit bl a. att förmån av fri icke offentligfinansierad
hälso- och sjukvård, tandvård och fria läkemedel skall tas upp som intäkt
i inkomstslaget tjänst.

Regeringen har den 7 april lämnat en skrivelse till riksdagen med
meddelande om kommande förslag om begränsning av avdragsrätten för
privata pensionsförsäkringspremier. I föreliggande proposition föreslår
regeringen vissa förändringar i arbetslöshetsförsäkringen liksom en
sänkning av kompensationsnivån till 75 % i sjuk-, föräldra- och
arbetslöshetsförsäkringarna.

Sammantaget innebär de åtgärder som nämnts ovan att kommunernas
och landstingens skatteinkomster beräknas minska med ca 1,0 miljarder
kronor år 1995 och ytterligare 4,0 miljarder kronor år 1996.

Övriga förändringar

Fr.o.m. den 1 januari 1995 höjs de särskilda löneskatterna med 2 pro-
centenheter som en konsekvens av de höjda allmänna egenavgiftema
(prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr. 1994/95:145 och 146).

En del i finansieringen av EU-inträdet består i att en allmän löneavgift
på 1,5 % har införts och att de särskilda löneskatterna höjts i motsvaran-
de grad fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:122, bet. 1994/95:
SkU16, rskr. 1994/95:149). Sammantaget innebär denna förändring att
kommunsektorns kostnader beräknas öka med ca 2,4 miljarder kronor.

Skatteutjämningsbidragen för landsting följer automatiskt skatteunderla-
gets förändring, eftersom de är knutna till medelskattekraften. Bidragsök-
ningen mellan åren 1994 och 1995 blev 80 miljoner kronor högre än vad
som tidigare har beräknats.

7 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

17

I avsnitt 1.4 föreslår regeringen att ett nytt system för konkurrenskorri-
gering avseende kommunernas och landstingens kostnader för ingående
mervärdesskatt införs fr.o.m. år 1996. Systemet skall bygga på kommu-
nal självfinansiering. För att reglera denna förändring tillförs kommuner
och landsting 19 miljarder kronor som beräknas motsvara statens
nuvarande kostnad.

I avsnitt 1.3.5. föreslås ett generellt statsbidrag till kommuner och
landsting som innebär att nuvarande avdrag från kommuners och
landstings skatteinkomster skall kvittas bort. Avdragen, som tas ut efter
antal invånare, uppgår f.n. till totalt 11,7 miljarder kronor, varav 9,0
miljarder kronor för kommuner och 2,7 miljarder kronor för landsting.

I avsnitt 1.3.5. föreslås också att två specialdestinerade statsbidrag
inom Socialdepartementets område, nämligen del av vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen samt bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
skall upphöra och i stället tillföras det generella statsbidraget till landsting
respektive kommuner.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Fastställande av statsbidragsnivån för år 1996

Vid fastställandet av statsbidragsnivån för år 1996 görs en samman-
vägning och bedömning av alla ovan redovisade förändringar.

Enligt vad regeringen tidigare har uttalat och riksdagen har godkänt
skall en ekonomisk reglering mot kommunsektorn göras för verksamhets-
förändringar och för den allmänna löneavgiften till följd av EU-inträdet.

Samma sak gäller förändringarna till följd av ändrat system för
återbetalning av mervärdesskatt samt kvittningen av skatteavdragen mot
bidraget eftersom dessa ändringar anses vara statsfinansiellt neutrala.

I föregående års kompletteringsproposition preciserades tillämpningen
av finansieringsprincipen på så sätt att den endast bör omfatta statliga
beslut som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten. När det
gäller åtgärder som inte direkt tar sikte på, men ändå får direkta
ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn bör effekterna istället
beaktas vid den bedömning som görs av det skattefinansierade utrymmet.
Regeringen anser inte att skatteunderlagsförändringar automatiskt bör
regleras eftersom det skulle kunna förta effekterna av beslut som fattas
i syfte att förbättra statens finanser, vilket bl.a. gäller höjningarna av de
avdragsgilla egenavgiftema. Den förstärkning som sådana förändringar
innebär behövs i första hand för att minska det statliga budgetunderskot-
tet, vilket i ett samhällsekonomiskt perspektiv även kommer att gynna
kommunsektorn.

I följande tabell redovisas de nya statsbidragen för kommuner och
landsting år 1996.

18

Tabell 1.5 Statsbidragsram år 1996

Miljoner kronor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Mkr

Statsbidrag 1995

45 609

tillkommer:

Verksamhetsförändringar m.m.

40

Kompensation för allmän löneavgift och särskild löneskatt (EU)

2 435

Nytt mervärdesskattesystem

19 000

Ersättning för sjukresor

1 344

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

430

avgår:

Ekonomiska regleringar

11 670

Summa

57 188

1.2.5 Reviderad bedömning för år 1995

Regeringens förslag: Vid utbetalning av kommunalskattemedel
för andra halvåret 1995 skall kommunalskattemedlen för kommu-
nerna minskas med 851 kronor per invånare i kommunen den 1
november 1994. Vid utbetalning av landstingsskattemedel för
andra halvåret 1995 skall skattemedlen för landstingen minskas
med 252 kronor per invånare i landstinget den 1 november 1994.
För de landstingsfria kommunerna skall kommunalskattemedlen
för andra halvåret 1995 minskas med 1 103 kronor per invånare i
kommunen den 1 november 1994.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts skall kommun-
sektorn kompenseras för höjningen av den allmänna löneavgiften och de
särskilda löneskatterna som infördes den 1 januari 1995 för att finansiera
EU-inträdet. Likaledes skall sektorn kompenseras för verksamhetsföränd-
ringar avseende år 1995. Verksamhetsförändringarna redovisades i före-
gående avsnitt.

Den allmänna löneavgiften och höjningen av de särskilda löneskatterna
motsvarar en kostnad om ca 2 435 miljoner kronor år 1995, som föreslås
återföras till kommunsektorn. Regeringen föreslår att en del av dessa
medel tas i anspråk för att engångsvis bistå vissa kommuner med stora
ekonomiska problem enligt vad som redovisas i avsnitt 1.5.7 och 1.5.8.
Det sammanlagda bidraget till berörda kommuner föreslås uppgå till
1 420 miljoner kronor.

Resterande del av kompensationen för den höjda allmänna löneavgiften
och de särskilda löneskatterna, 1 015 miljoner kronor, bör återföras till
kommuner och landsting genom en sänkning av det avdrag från skattein-
komsterna som beslutats för år 1995 och som avser ekonomiska regle-
ringar mellan staten och kommunsektorn. Av beloppet förs 698 miljoner
kronor till kommunerna och 317 miljoner kronor till landstingen.

19

Hänsyn har också tagits till de tidigare redovisade verksamhetsföränd- Prop. 1994/95:150
ringarna år 1995 vilka innebär minskade kostnader om 12 miljoner Bilaga 7
kronor som skall föras från kommunerna till staten, samt ökningen av
skatteutjämningsbidragen som nämndes i föregående avsnitt.

Regleringen för år 1995 uppgår till 10 747 miljoner kronor, varav

8 269 miljoner kronor avser reglering mot kommuner och 2 478 miljoner
kronor reglering mot landsting.

Tabell 1.6 Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och
landsting år 1995

Miljoner kronor

Mkr

Tidigare beslutade regleringar

för år 1995

11 670

Verksamhetsförändringar

12

Allmän löneavgift

-1 015

Bidragsökning av skatteut-

jämningsbidrag till landsting

80

Summa

10 747

1.2.6 Ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten och de kyrkliga
kommunerna

Regeringens förslag: De kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran
vid ingången av år 1996 skall med avseende på ändringar som har
påverkat det kommunala skatteunderlaget m.m. minskas med 3,6 %.

Därutöver skall skattemedelsfordran minskas med 4 % som ersätt-
ning till staten för administrationen av församlingsskatten.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen uttalade i den ekonomisk-
politiska propositionen (prop. 1994/95:25) att även de kyrkliga kom-
munerna bör bidra till saneringen av statens finanser. Mot denna
bakgrund beslutade riksdagen att de kyrkliga kommunerna fr.o.m. år
1995 skall ersätta staten för administrationen av församlingsskatten. Detta
görs genom en reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedels-
fordran, utöver de ekonomiska regleringar som föranleds av ändringar
som påverkat det kommunala skatteunderlaget m.m. Riksdagen beslutade
därför att de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av
år 1995 skulle minskas med 6,8 % i stället för av riksdagen tidigare
beslutade 3,2 %. Denna ytterligare reducering beräknades motsvara 300
miljoner kronor.

I årets finansplan gjorde regeringen bedömningen att de kyrkliga
kommunerna bör kunna bidra till att ytterligare förstärka statsbudgeten.
De årliga förstärkningarna av statsbudgeten med avseende på dessa
kommuner borde därför kunna ökas till 500 miljoner kronor. Regeringen

20

anmälde avsikten att återkomma till denna fråga i kompletteringsproposi-
tionen.

I det följande redovisar regeringen hur en sådan budgetförstärkning i
huvudsak kan åstadkommas. Regeringen är medveten om att förslaget kan
innebära en ansträngande ekonomisk situation för en del kyrkliga
kommuner. För dessa bör möjlighet finnas att i viss utsträckning erhålla
extra utjämningsbidrag från Kyrkofonden. Regeringen avser att beakta
detta vid fastställelsen av Kyrkofondens budget för år 1996.

Skatteunderlagsförändringar m.m.

För de kyrkliga kommunerna görs år 1995 ett avdrag från skatte-
medelsfordran avseende ändringar som påverkat det kommunala
skatteunderlaget m.m. Beloppet beräknades i föregående års komplet-
teringsproposition till 252 miljoner kronor.

För dessa kommuner får de ändringar som inkomståret 1994 påverkade
skatteunderlaget inte genomslag förrän år 1996, men då med dubbel
effekt eftersom både förskott och slutavräkning påverkas. Detta beror på
att utbetalningssystemet för kommunalskattemedel till de kyrkliga
kommunerna inte har ändrats på motsvarande sätt som för kommuner och
landsting.

I sammanställningen nedan redovisas tillkommande ändringar som bör
föranleda en ekonomisk reglering mellan staten och de kyrkliga kommu-
nerna år 1996. Sammantaget uppgår de tidigare beslutade (252 miljoner
kronor) och de nedan redovisade regleringarna (58 miljoner kronor) till
310 miljoner kronor. Detta beräknas motsvara en reducering av de
kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av år 1996 med

3,6 %. Till detta kommer den nedan föreslagna skatteadministrationser-
sättningen om 4 %.

Till skillnad mot vad som redovisats beträffande kommuner och
landsting ingår inte någon kompensation för den fr.o.m. år 1995 införda
allmänna löneavgiften samt höjningen av de särskilda löneskatterna med
anledning av finansieringen av EU-medlemskapet. Detta är ett led i den
ovan nämnda avsedda förstärkningen av statsbudgeten. Den ekonomiska
effekten bedöms till 60 miljoner kronor för vardera åren 1995 och 1996.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

21

Thbell 1.7 Sammanställning av år 1996 tillkommande ekonomiska regleringar Prop. 1994/95:150
mellan staten och de kyrkliga kommunerna                                          -7

Miljoner kronor                                                                 Bilaga 7

Grundavdrag

+ 289

Karensdag och sänkta ersättningsnivåer

- 25

ISURV

+ 24

Företagsskatt

- 168

Tjänsteinkomstbeskattning

+ 15

Allmän egenavgift

- 107

Våtdnadsbidrag

+ 30

Summa

+ 58

Skatteadministrationsersättning

Som nämnts i det ovanstående har riksdagen beslutat att de kyrkliga
kommunerna fr.o.m. år 1995 skall ersätta staten för administrationen av
församlingsskatten. Regeringen anser det vara skäligt att denna ersättning
framdeles bör utgöra 4 % av de kyrkliga kommunernas skattemedels-
fordran. Detta beräknas för år 1996 motsvara drygt 340 miljoner kronor.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har i en skrivelse
den 16 mars 1995 (dnr Fi95/1808) framfört synpunkter med innebörden
att Kyrkofonden ger ett tillfälligt bidrag i syfte att förstärka statsfinans-
erna i stället för att en skatteadministrationsersättning tas ut. Förbundet
anser dessutom att ersättningen inte bygger på korrekta underlag.
Motsvarande synpunkter har också under hand framförts från Svenska
kyrkans centralstyrelse.

1.3 Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner
och landsting

1.3.1 Inledning

Stora förändringar genomfördes år 1993 avseende den kommunala
ekonomin (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr.
1991/92:345, prop. 1992/93:36, bet. 1992/93:FiU2, rskr. 1992/93:119,
prop. 1992/93:123, bet. 1992/93:FiU2, rskr. 1992/93:119). Riksdagen
har även beslutat om vissa ändringar och kompletteringar i förhållande
till besluten år 1992 (prop. 1992/93:150, bil. 6 , bet. 1992/93:FiU29,
rskr. 1992/93:430, prop. 1993/94:150 bil. 7, bet. 1993/94:FiU29, rskr.
1993/94:442).

Förändringarna år 1993 av den kommunala ekonomin innebar i
huvudsak följande:

— avskaffande av ett antal specialdestinerade statsbidrag i syfte att
minska den statliga detaljstyrningen och tydliggöra att statens
styrning av verksamheten i kommuner och landsting främst skall ske
via lagstiftning,

22

—  införande av ett generellt statsbidrag i syfte att öka det kommunala Prop. 1994/95:150
ansvaret för verksamhetens utformning och prioritering inom och Bilaga 7

mellan verksamhetsområden samt att ge staten ett instrument att styra
kommunsektorns finansiella utrymme,

—  omläggning av utbetalningssystemet för kommunalskattemedel i syfte
att skapa bättre planeringsförutsättningar och att över tiden få en
bättre överensstämmelse i fråga om nivån på inkomster och utgifter,

—  införande av finansieringsprincipen.

För kommunerna infördes ett nytt utjämningsbidrag med syftet att
åstadkomma en långtgående inkomst- och kostnadsutjämning. För
landstingen bibehölls i huvudsak samma bidragssystem som gällt tidigare,
dvs. skatteutjämningsbidrag och särskilda ersättningar till sjukvårdshu-
vudmännen.

Tanken med statsbidragsomläggningen år 1993 var att den skulle bidra
till en utjämning av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner
respektive landsting samt till en förbättring av planeringsförutsättningarna
och en ökad stabilitet över tiden. Omläggningen var dock omfattande och
har, i kombination med den kraftiga lågkonjunkturen, skapat problem och
osäkerhet under de senaste åren. Det är emellertid synnerligen angeläget
att förändra bidrags- och utjämningssystemet så att det blir långsiktigt
stabilt och i övrigt uppfyller viktiga krav för att skapa goda förut-
sättningar för den kommunala verksamheten.

Statsbidragsomläggningen genomfördes år 1993 trots att flera betydande
problem var olösta. Några av dessa redovisas i det följande.

—  den valda metoden för utjämning för strukturellt betingade kost-
nadsskillnader blev starkt kritiserad. Detta problem löstes tillfälligt
genom särskilda övergångsregler för åren 1993 och 1994,

— den valda modellen för inkomstutjämning omfattade inte de kommu-

ner som hade den högsta skattekraften,

—  för landstingen föreslogs endast marginella förändringar, vilket bl.a.
skapade problem i samband med huvudmannaskapsförändringar.

Mot bakgrund av de nämnda problemen genomfördes under åren 1992-
1994 tre särskilda utredningar, nämligen Strukturkostnadsutredningen
(SOU 1993:53), utredningen Kommunal inkomstutjämning - alternativa
modeller (Ds 1993:68) och Landstingsekonomiska utredningen (SOU
1994:70). Alla tre utredningarna har remissbehandlats. Mot bakgrund av
att remissopinionen var mycket splittrad beslutade den dåvarande
regeringen i december 1993 att tillsätta en parlamentarisk beredning med
uppgift att väga samman de tre utredningsförslagen till ett samlat förslag
till nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting att
träda i kraft den 1 januari 1996. Beredningens arbete skulle vara slutfört
den 1 november 1994. Samtidigt beslutades att statsbidragen till
kommuner för år 1995 skulle utgå med samma nominella belopp som för
år 1994, vilket i praktiken innebar att utjämningssystemet för kommuner
upphörde i och med utgången av år 1994.

23

Regeringsskiftet i oktober 1994 föranledde ingen förändring i be- Prop. 1994/95:150
redningens uppdrag. Arbetet avslutades därför med oförändrade direktiv Bilaga 7
och oförändrad parlamentarisk sammansättning.

Beredningens förslag presenterades i november 1994 i betänkandet
Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och landsting (SOU
1994:144). Beredningens sammanfattning av förslaget återfinns som
bilaga 7.1.2. Förslaget har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna har lagts som bilaga 7.1.1. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi95/3888).

Regeringen kommer i det följande att föreslå ett nytt bidrags- och
utjämningssystem för kommuner och landsting, vilket avses kunna träda
i kraft den 1 januari 1996. Förslaget bygger i allt väsentligt på de förslag
som beredningen har presenterat. Regeringen föreslår dock vissa
ändringar när det gäller kostnadsutjämningen och införandereglema
jämfört med beredningens förslag.

1.3.2 Principiella utgångspunkter för ett nytt bidrags- och
utjämningssystem

Regeringens bedömning: Huvudsyftet med ett nytt bidrags- och
utjämningssystem är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar
mellan kommuner respektive landsting. Detta sker genom en
långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och
för strukturellt betingade kostnadsskillnader.

Systemet bör vara överskådligt och möjligt att förklara och
analysera i sina beståndsdelar. Det bör vara så flexibelt att det kan
anpassas till väsentliga förändringar i den kommunala verksamheten.

Bidrags- och utjämningssystemet får en likartad uppbyggnad för
såväl kommuner som landsting. Därmed underlättas framtida
ändringar av huvudmannaskap.

Både inkomst- och kostnadsutjämningen sker genom en omför-
delning av skatteinkomster mellan kommuner respektive landsting,
och blir därigenom i princip oberoende av statliga tillskott.

Statsbidragen till kommuner och landsting används inte för
utjämning utan fördelas i huvudsak efter antalet invånare i respektive
kommun eller landsting, och kan därmed också fungera som
instrument för ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner
respektive landsting.

Införandet av systemet sker på ett sådant sätt att omedelbara
omfördelningar av statsbidrag undviks.

Beredningens bedömning: Beredningens principiella utgångpunkter
överensstämmer i allt väsentligt med regeringens.

Remissinstanserna: Många kommuner och landsting och i stort sett

24

alla remissinstanser på central nivå instämmer i beredningens utgångs-
punkter för ett nytt system och är i stora drag positiva till förslaget.

Det finns också ett antal remissinstanser som inte helt delar be-
redningens syn på utgångspunkterna. Dessa kan indelas i två huvud-
grupper.

Den ena gruppen, som är störst och som till mycket stor del utgörs av
kommuner och landsting i de mindre tätbefolkade länen, ifrågasätter om
det är en rimlig ambition att med objektiva mätmetoder försöka skapa
likvärdiga förutsättningar för kommuner och landsting och menar att
innebörden av detta i stället kan bli att man förlorar i helhetssyn på den
kommunala verksamheten. Dessa remissinstanser förespråkar en mer
tydlig "politisering" av bidragsgivningen, och att bidragsfördelningen bör
ske utifrån enklare kriterier med tydliga inslag av politiska bedömningar.
Enligt dessa remissinstanser bör t.ex. regional- och sysselsättnings-
politiska aspekter vägas in i betydligt större utsträckning vid bidragsför-
delningen.

Den andra gruppen, som främst består av kommuner och landsting i
tätbefolkade områden, ifrågasätter den mycket långtgående utjämningen,
framför allt av inkomster, som beredningen föreslår.

Skälen för regeringens bedömning: Valet av system för statsbidrag
och utjämning bygger på en avvägning mellan olika krav. En sådan
avvägning gäller å ena sidan önskemålet om kommunalt självbestämman-
de och mångfald och å andra sidan statens möjlighet till styrning av den
kommunala verksamheten.

Den kommunala självstyrelsen har stärkts i och med övergången från
specialdestinerade till generella, utjämnande statsbidrag i kombination
med den avreglering av kommunal verksamhet som skett de senaste åren.
Kommuner och landsting har därigenom fått kraftigt förbättrade
möjligheter att på ett effektivt sätt bedriva verksamheten utifrån sina egna
förutsättningar. Regeringen anser därför att principen om generella bidrag
("påsen") i huvudsak måste ligga fast. Detta förutsätter också en
utveckling och förbättring av statens målstyrning, uppföljning och
utvärdering av olika verksamheter.

En strategisk fråga när det gäller statsbidrag och utjämning är vilka
utgångspunkter som skall ligga till grund för den fördelningsmodell som
föreslås. Det finns två principiellt skilda synsätt - dels ett som innebär att
fördelningen styrs utifrån mer politiska mål och uttalade ambitioner att
styra den kommunala verksamhetens utveckling i viss riktning och dels
ett synsätt som innebär att man söker ge alla kommuner och landsting
likvärdiga förutsättningar att ge service till sina medborgare. Det senare
synsättet förutsätter att man har bra metoder och objektiva grunder för
fördelningen utifrån målet likvärdiga förutsättningar.

Det nuvarande systemet för kommuner kan sägas vara en blandning av
två bidragssystem. Det ena, som gällde före år 1993, innehöll starka
inslag av det förstnämnda synsättet. Det andra, som infördes i begränsad
omfattning år 1993, syftade mot en inriktning enligt det andra synsättet.
Det finns enligt regeringens uppfattning starka indikationer på att den
bidragsfördelning som nu gäller inom kommunsektorn, och som är en

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

25

produkt av detta blandade system, inte motsvarar de krav som i dag ställs Prop. 1994/95:150
på den kommunala verksamheten. Bidragsfördelningens betydelse har Bilaga 7
självfallet ökat i och med de senaste årens svaga utveckling av de reala
resurserna i kommunsektorn.

Det finns stora skillnader i ekonomisk situation mellan enskilda
kommuner respektive enskilda landsting. Dessa kan i och för sig bero
både på skillnader i ekonomisk hushållning och på skillnader i ekonomis-
ka förutsättningar som är mer eller mindre påverkbara. Som exempel kan
nämnas storstadsområdena, där många kommuner idag har stora problem
och kostnader kopplade till i det kortare tidsperspektivet delvis opå-
verkbara faktorer som social segregation, arbetslöshet och en stor andel
invandrare i befolkningen. Dessa kommuner har samtidigt en vikande
skattekraftsutveckling. Det finns exempel på andra kommuner och
landsting som inte har motsvarande problem och vilka har en mycket
gynnsam ekonomisk situation, med möjligheter att hålla en god service
och samtidigt konsolidera sig. Sådana skillnader som nu nämnts fångas
inte i tillräcklig grad upp av det nuvarande bidragssystemet, vilket
riskerar att öka klyftorna mellan olika delar av landet.

Ett bidrags- och utjämningssystem som inte bygger på ett objektivt
underlag som avser att fånga strukturella skillnader utan i stället
förutsätter en löpande politisk bedömning av fördelningen skulle riskera
att bli instabilt och skapa stora spänningar. Enligt regeringens mening bör
systemet i stället byggas med sikte på målet att alla kommuner och
landsting ges samma ekonomiska möjligheter att erbjuda sina medborgare
en god service.

Mot bakgrund av vad som nu sagts bör det nya bidrags- och ut-
jämningssystemet så långt möjligt skapa likvärdiga förutsättningar för
kommuner och landsting att bedriva de verksamheter som utgör en viktig
del av välfärdens kärna. Det innebär att alla kommuner respektive
landsting efter utjämningen skall kunna tillhandahålla sina medborgare en
verksamhet av genomsnittlig omfattning och kvalitet oavsett skattekraft
och struktur i övrigt. Om kommunen eller landstinget avviker från
genomsnittet när det gäller service- eller avgiftsnivå, effektivitet eller
ekonomiskt resultat får det ta sig uttryck i en annan skattesats än den
genomsnittliga.

En viktig komponent i det föreslagna systemet är en ännu mer
långtgående utjämning av skatteinkomster än i det system som infördes
år 1993. Regeringen anser att alla kommuner och landsting måste
inordnas i utjämningen. År 1994 var det tre kommuner som inte
omfattades av den statliga inkomstutjämningen till följd av att deras
skattekraft översteg den garanterade skattekraften i utjämningssystemet.
Av samma skäl är det fyra landsting och landstingsfria kommuner som
inte omfattas av skatteutjämningssystemet för landsting år 1995. Med det
förslag som regeringen presenterar i det följande får alla kommuner
respektive landsting efter utjämningen en lika stor beskattningsbar
inkomst räknat per invånare, och en sådan utjämning får betraktas som
mycket långtgående.

26

En annan mycket viktig komponent i utjämningssystemet är utjäm-
ningen för strukturellt betingade kostnadsskillnader. För vissa typer av
kommuner har kostnadsutjämningen en ännu större ekonomisk betydelse
än inkomstutjämningen. Regeringen vill framhålla att utformningen av
kostnadsutjämningen innefattar ett antal svåra avvägningsproblem, både
när det gäller vilken typ av strukturella förhållanden som skall vägas in
i systemet och hur dessa skall mätas. Det är också kostnadsutjämningen
som i första hand har varit föremålet för den offentliga debatten under de
senaste åren. Kostnadsutjämningen har bl.a. en mycket stor betydelse för
resursfördelningen mellan olika delar av landet och mellan olika typer av
kommuner och landsting.

Kostnadsutjämningens utformning måste också harmoniera med in-
komstutjämningen. Den måste bl.a. kompensera för kostnader för sådana
verksamheter som skapar förutsättningar för den höga skattekraft som
skall finansiera inkomstutjämningen. Ett exempel är barnomsorgen, där
sambandet är mycket tydligt. En väl utbyggd barnomsorg möjliggör för
föräldrar att förvärvsarbeta, och bidrar därigenom till att öka skattekraf-
ten i en kommun.

Ett av skälen till den stundtals mycket intensiva debatt som förts är att
det nu föreslagna systemet har ett delvis annorlunda syfte än vad som
gällde för det statsbidragssystem som fanns före år 1993. Bl.a fanns
starka regionalpolitiska inslag i det dåvarande skatteutjämningssystemet.
För vissa av de specialdestinerade bidragen fanns starka stimulansinslag
för utbyggnad av verksamheten.

Eftersom huvudsyftet med det nya systemet är att ge kommuner och
landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar har de regionalpolitiska
och stimulerande inslagen tonats ned i det förslag som beredningen har
presenterat jämfört med det tidigare systemet. Detta är också ett av
skälen till att beredningens förslag skulle ha inneburit en mycket kraftig
omfördelning av bidragen på sikt. Regeringen anser inte att denna
omfördelning är helt försvarbar med tanke på den kritik som vid
remissbehandlingen har riktats mot vissa delar i utjämningssystemet och
föreslår därför att de regionalpolitiska inslagen förstärks i förhållande till
beredningens förslag och att införandetiden förlängs. Regeringen vill
samtidigt framhålla att det system som nu föreslås inte kan betraktas som
definitivt i sin detaljutformning. Det har riktats en hel del kritik särskilt
mot förslaget till kostnadsutjämning. Regeringen anser att det finns delar
i kostnadsutjämningen som måste bli föremål för ytterligare analys och
förbättringar. Enligt regeringens mening måste kostnadsutjämningen
också bli föremål för en löpande uppföljning, utvärdering och utveckling,
bl.a. i förhållande till utvecklingen av den kommunala verksamheten.
Detta arbete bör bedrivas i en sådan takt att det är möjligt att genomföra
förändringar redan efter två år.

Systemet bör vara både enkelt och rättvist. Det finns en inneboende
konflikt mellan dessa båda mål eftersom rättvisa i betydelsen likvärdiga
förutsättningar kräver att systemet beaktar så många faktorer att det
förmår fånga den komplexa verkligheten. Systemet bör därför vara
överskådligt i sina huvuddrag och samtidigt klart och tydligt om än

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

27

detaljrikt i sina beståndsdelar. Det skall vara möjligt att förklara och Prop. 1994/95:150
analysera systemet i dess beståndsdelar. Systemet måste också vara så Bilaga 7
pass flexibelt att det medger en anpassning till de mer betydande
förändringar som sker i olika kommunala verksamheter och till för-
ändringar i ansvarsfördelningen mellan staten och kommunsektorn. Det
innebär att delar av systemet skall kunna förändras utan att helheten faller
samman.

Den principiella uppbyggnaden av systemet bör vara likartad för
kommuner respektive landsting. I de nuvarande systemen är utjämningen
olika konstruerad för de olika kollektiven, vilket ger upphov till problem
främst vid huvudmannaskapsförändringar. Det är angeläget att sådana
förändringar i framtiden inte försvåras av rent systemtekniska skillnader.
Förslaget i det följande innebär därför en likartad uppbyggnad av såväl
inkomst- som kostnadsutjämning för kommuner respektive landsting. De
landstingsfria kommunerna hanteras i systemet både som kommuner och
landsting dvs. ingår i båda delsystemen.

Regeringen anser att en mycket viktig aspekt på utjämningssystemet är
att det måste vara långsiktigt hållbart och oberoende av nivån på de
statliga bidragen. Den konstruktion på utjämningsbidraget för kommuner
som infördes år 1993 innebar en risk för urholkning av systemet, med
påföljden att allt fler kommuner hamnar utanför. Med det förslag till
utjämningssystem som nu presenteras blir systemet långsiktigt hållbart
genom att utjämningen i huvudsak sker i form av en omfördelning av
skatteinkomster mellan kommuner respektive landsting.

Regeringen föreslår i det följande att det statliga bidraget i huvudsak
fördelas utifrån antalet invånare, eftersom utjämningen av ekonomiska
förutsättningar sker genom en omfördelning av skatteinkomster.
Bidragsnivån kan därigenom varieras, främst för att klara ekonomiska
regleringar mellan staten och kommunsektorn utan att det får negativa
omfördelningseffekter.

Det är angeläget att ge kommuner och landsting så goda planeringsför-
utsättningar som möjligt. Regeringen anser därför att omedelbara och
drastiska förändringar av bidragsfördelningen måste undvikas när det
föreslagna bidrags- och utjämningssystemet införs.

I de följande avsnitten redovisas regeringens förslag till inkomst- och
kostnadsutjämning samt översiktliga beräkningar av utfallet av dessa
förslag. Preliminära beräkningar av det sammantagna utfallet för enskilda
kommuner och landsting av regeringens förslag till bidrags- och ut-
jämningssystem redovisas i en särskild rapport Förslag till nytt bidrags-
och utjämningssystem för kommuner och landsting enligt regeringens
proposition 1994/95:150 - preliminära utfallsberäkningar (Ds 1995:22).

28

1.3.3 Utjämning av skatteinkomster mellan kommuner respektive Prop. 1994/95:150
landsting                                                             Bilaga 7

Regeringens förslag: Inkomstutjämningen utformas som två
delsystem, ett för kommuner och ett för landsting.

Inkomstutjämningen sker genom att kommuner och landsting med
en beskattningsbar inkomst per invånare som överstiger genomsnittet
för landet får ett avdrag från skatteinkomsterna medan de med en
beskattningsbar inkomst per invånare som understiger genomsnittet
för landet får ett tillägg till skatteinkomsterna.

Beräkning av tillägg och avdrag sker enligt följande. Antalet
invånare i kommunen eller landstinget multipliceras med den
uppräknade medelskattekraften för landet, vilket ger kommunens
eller landstingets garanterade skatteunderlag. Det garanterade skatte-
underlaget minskas därefter med kommunens eller landstingets
uppräknade skatteunderlag. Skillnaden multipliceras med en
skattesats, varvid erhålls tillägget till eller avdraget från skattein-
komsterna.

Vid beräkningen av tillägg och avdrag tillämpas genomsnittliga
länsvisa skattesatser för kommuner respektive landsting. Dessa
beräknas med utgångspunkt i den för landet genomsnittliga skattesat-
sen för respektive kollektiv, minskad eller ökad med skillnaden
mellan den i länet fastställda och den för landet genomsnittliga
skatteväxling som har gjorts för äldreomsorg, omsorger om pyskiskt
utvecklingsstörda och särskola.

Vid beräkning av de skattesatser som skall tillämpas i systemet
reduceras de för landet genomsnittliga skattesatserna med fem
procent.

De skattesatser som skall tillämpas i systemet åren 1996-1998
fastställs i december 1995 med utgångspunkt i de genomsnittliga
skattesatserna för kommuner respektive landsting för år 1995 och
med hänsyn tagen till de skatteväxlingar som beslutats för år 1996.
För åren 1997 och 1998 beaktas eventuella ytterligare beslut om
skatteväxlingar, varvid de i systemet tillämpade skattesatserna för
kommunerna respektive landstinget i länet ändras på motsvarande
sätt som skatteväxlingen.

Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker den
principiella utformningen av inkomstutjämningen, vissa dock med
reservationen att detta förutsätter att även kostnadsutjämningen genomförs
i enlighet med beredningens förslag. Ett fåtal remissinstanser avvisar
förslaget till inkomstutjämning, bl.a. med motiveringen att det innebär en
inskränkning i kommunernas beskattningsrätt och självstyrelse.

Av de remissinstanser som kommenterat valet av skattesats i in-
komstutjämningen tillstyrker majoriteten att reglerade skattesatser

29

tillämpas. Några remissinstanser anser i stället att den egna skattesatsen Prop. 1994/95:150
skall tillämpas.                                                                Bilaga 7

Flertalet remissinstanser som lämnat synpunkter på valet av kompensa-
tionsgrad anser att denna bör sättas högre jämfört med förslaget. Andra
remissinstanser anser i stället att en lägre kompensationsgrad än den
föreslagna skall tillämpas. De sistnämnda remissinstanserna återfinns
framför allt i Stockholms län.

Skälen för regeringens förslag

Långtgående och inomkommunalt finansierad inkomstutjämning

Det finns stora skillnader i kommunalt beskattningsbara inkomster per
invånare framför allt mellan kommuner, men även mellan landsting. Det
finns även stora skillnader i skattesatser.

En långtgående inkomstutjämning är därför av grundläggande betydelse
för att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar
att bedriva sin verksamhet.

Regeringen anser att en inomkommunal inkomstutjämning baserad på
den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten bäst uppfyller de krav
som bör ställas på ett inkomstutjämningssystem. En inomkommunal
utjämning innebär att systemet i huvudsak finansieras genom en
omfördelning av skatteinkomster mellan kommuner respektive mellan
landsting. Alla kommuner och landsting garanteras ett skatteunderlag per
invånare som motsvarar genomsnittet för riket. Systemet kräver i princip
inga statliga tillskott. Därmed kan statsbidragen användas för att klara
ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn utan att
utjämningen påverkas.

De kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per
invånare som ligger över den genomsnittliga nivån får ett avdrag från
skatteinkomsterna. På motsvarande sätt får de kommuner och landsting
som har en beskattningsbar inkomst per invånare som är lägre än
genomsnittet ett tillägg till skatteinkomsterna.

Beräkningen av tillägg och avdrag sker enligt följande. Antalet invånare
i kommunen eller landstinget multipliceras med den uppräknade
medelskattekraften för riket, vilket ger kommunens eller landstingets
garanterade skatteunderlag. Det garanterade skatteunderlaget minskas
därefter med kommunens eller landstingets eget uppräknade skatte-
underlag. Skillnaden multipliceras med en skattesats, varvid erhålls ett
tillägg till eller avdrag från skatteinkomsten. De beskattningsbara
inkomsterna per invånare kommer efter denna utjämning att vara lika
stora i alla kommuner respektive landsting. Frågan om vilka skattesatser
som ska tillämpas vid beräkning av tilläggen och avdragen tas upp i
avsnittet om reglerade skattesatser.

Eftersom utjämningen sker genom en omfördelning av skatteunderlag
blir systemet långsiktigt stabilt. Det skatteunderlag som ligger till grund
för beräkning av avdragen från skatteinkomsterna motsvaras fullt ut av

30

det skatteunderlag som ligger till grund för beräkning av tilläggen. Såväl
tillägg som avdrag anpassar sig därmed automatiskt till utvecklingen av
det kommunala skatteunderlaget. Det innebär också att alla kommuner
och landsting får del av den allmänna utvecklingen av skatteunderlaget.

Från vissa remissinstanser har framförts principiella invändningar mot
den långtgående inkomstutjämningen, med motiveringen att den står i
motsättning till den kommunala beskattningsrätten. Enligt regeringens
bedömning är emellertid en långtgående inkomstutjämning helt avgörande
i ett system som skall åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar.

Inkomstutjämningen bör utformas som två separata delsystem; ett för
kommuner och ett för landsting. Den koppling som finns mellan systemen
är att den för kommuner och landsting sammanlagda skattesatsen som
tillämpas för respektive län är maximerad till den genomsnittliga
skattesatsen för kommuner och landsting i riket som helhet.

Sammanlagt omfördelas i inkomstutjämningen 7,1 miljarder kronor
mellan kommunerna och 3,3 miljarder kronor mellan landstingen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Incitament och tillväxt

Målet att ge alla kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska
förutsättningar kan endast uppnås om inkomstutjämningen är långtgående.
De förhållandevis få remissinstanser som helt har avvisat beredningens
förslag till inkomstutjämning har fokuserat en del av kritiken på de
marginaleffekter som en långtgående inkomstutjämning ger för vissa
kommuner med en låg skattesats. Huvudargumentet är att dessa
kommuner i princip får en inkomstminskning om de ökar sina be-
skattningsbara inkomster mer än riket i genomsnitt. Beredningen har låtit
göra en expertstudie, som också bifogats beredningens förslag och som
har syftat till att belysa utjämningssystemets betydelse för de kommunala
incitamenten (Utjämning och kommunala incitament, Lars Söderström.
SOU 1994:144, bilaga 8). Studien kan inte sägas ge stöd för den nu
redovisade kritiken mot en långtgående inkomstutjämning.

Som svar på den framförda kritiken mot inkomstutjämningen vill
regeringen framhålla att en långtgående inkomstutjämning, kompletterad
med kostnadsutjämning, är en grundläggande förutsättning för att alla
kommuner och landsting skall få likvärdiga möjligheter att erbjuda en god
standard inom vård, omsorg och skola. En kommuns relativa skattekraft
styrs av ett antal olika faktorer som är mer eller mindre påverkbara för
kommunen. Många kommuner har relativt små möjligheter att nämnvärt
påverka skattekraften genom att föra en viss politik. Dessutom är det
långtifrån bara effekterna på skattekraftsutvecklingen som påverkar
kommunernas ambitioner att föra en aktiv politik som kan öka tillväxt
och sysselsättning.

De negativa marginaleffekterna av en långtgående inkomstutjämning
kan emellertid minskas beroende på hur utjämningen utformas. Detta
behandlas i det följande avsnittet.

31

Reglerade skattesatser samt kompensations- respektive utjämningsgrad

Vid beräkning av tillägg och avdrag i inkomstutjämningssystemet bör
reglerade, dvs. centralt fastställda, skattesatser tillämpas. Reglerade
skattesatser är opåverkbara för den enskilda kommunen eller landstinget
och fastställs utifrån de för kommunerna respektive landstingen genom-
snittliga skattesatserna.

Vissa remissinstanser har framfört att man bör tillämpa den egna
skattesatsen i inkomstutjämningen. Detta skulle emellertid innebära att en
enskild kommun eller ett enskilt landsting genom ett eget beslut om höjd
skattesats kunde tillförskansa sig en större andel av det gemensamma
ekonomiska utrymme som står till förfogande för kommuner respektive
landsting. Systemet skulle därmed ge kommuner och landsting, med en
skattekraft under genomsnittet, direkta incitament att höja skatten. På
motsvarande sätt skulle kommuner och landsting, med en skattekraft över
genomsnittet, kunna sänka skattesatsen i syfte att minska sitt avdrag.
Dessa effekter anser regeringen vara helt oacceptabla, och föreslår därför
att reglerade skattesatser tillämpas i systemet.

Till följd av skillnaderna mellan de faktiska skattesatserna och de
genomsnittliga som tillämpas i inkomstutjämningen uppstår emellertid
vissa negativa marginaleffekter. Kommuner och landsting som har en
egen skattesats som är högre än den genomsnittliga kan sägas få ett "för
litet" tillskott om de har en skattekraft under genomsnittet, eller ett "för
lågt" avdrag om de har en skattekraft över genomsnittet. För de
kommuner och landsting som har en egen skattesats som är lägre än den
som tillämpas i inkomstutjämningen blir effekten den motsatta. För dessa
innebär en ökning av den egna skattekraften att skatteinkomsterna, efter
tillägg eller avdrag, minskar. Regeringen föreslår att sådana effekter
minimeras dels genom att de genomsnittliga skattesatserna reduceras
något - vilket här uttrycks som att kompensationsgraden sänks - och dels
genom att de genomsnittliga skattesatserna differentieras mellan olika län
med hänsyn till gjorda skatteväxlingar.

Med kompensationsgrad avses hur stor del av skillnaden mellan den
egna skattekraften och den garanterade skattekraften som skall ligga till
grund för tillägg eller avdrag. Alternativt kan kompensationsgraden anges
som den andel av den genomsnittliga skattesatsen som ska multipliceras
med underlaget för tillägg eller avdrag. Det är viktig att skilja mellan å
ena sidan kompensationsgrad och å andra sidan utjämningsgrad eller
utjämningseffekt. Den senare avser den samlade effekten av utjämningen
på en kommuns eller ett landstings sammantagna skatteinkomster efter
tillägg eller avdrag i inkomstutjämningen, och kan uttryckas som hur
stora inkomster en kommun eller ett landsting har efter utjämning i
förhållande till om man hade haft en egen skattekraft motsvarande
genomsnittet för riket.

Med en kompensationsgrad som understiger 100 procent reduceras
marginaleffekterna enligt följande tabell.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

32

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Tabell 1.8 Antalet kommuner respektive landsting vars skattesatser år 1994
skulle understiga den genomsnittliga skattesatsen i landet för respektive
kollektiv vid olika skattekraft och kompensationsgrad

Kompensationsgrad

Med skattekraft

< 100 %

> 100 %

100 %

kommuner

44

29

landsting

12

2

80 %

kommuner

0

2

landsting

0

2

95 %

kommuner

11

18

landsting

1

0

Regeringen föreslår att kompensationsgraden sätts till 95 procent för
såväl kommuner som landsting. En kompensationsgrad på 95 procent ger
för flertalet kommuner en utjämningsgrad eller utjämningseffekt på
mellan 98 och 101 procent, vilket måste betraktas som mycket långt-
gående.

Vid kompensationsgraden 95 procent kommer antalet kommuner och
landsting som drabbas av marginaleffekterna att reduceras kraftigt,
jämfört med om kompensationsgraden sätts till 100 procent. Det är dock
först vid en ännu lägre kompensationsgrad som dessa marginaleffekter
elimineras helt. Att ytterligare sänka kompensationsgraden kommer
emellertid i konflikt med kravet på en långtgående utjämning. En
avvägning har därför gjorts mellan å ena sidan de negativa effekterna av
en hög kompensationsgrad, och å andra sidan kravet på en långtgående
inkomstutjämning.

Kompensationsgraden på 95 procent åstadkoms genom att de genomsnitt-
liga skattesatserna för kommuner respektive landsting reduceras med fem
procent.

Länsvis differentierade skattesatser

De för landet genomsnittliga skattesatserna för kommuner respektive
landsting bör differentieras mellan olika län. Orsaken är främst att
skattesatserna för såväl kommuner som landsting skiljer sig kraftigt
mellan länen beroende på stora skillnader i växlade skattesatser till följd
av överföringen av huvudmannaskapet inom äldreomsorgen, omsorgerna
om psykiskt utvecklingsstörda och särskolan från landstingen till
kommunerna. Vid ingången av år 1996, då det nya utjämningssystemet
skall träda i kraft, beräknas alla huvudmannaskapsförändringar inom
dessa verksamhetsområden vara fullt genomförda i samtliga län.
Inkomstutjämningen kan därmed baseras på en länsvis fördelning av
genomsnittliga skattesatser som i huvudsak speglar den faktiska ansvars-
fördelningen mellan kommuner och landsting i varje län.

En samordning mellan delsystemen för inkomstutjämning för kommu-
ner respektive landsting bör ske på så sätt att den sammanlagda genom-

8 Riksdagen 1994195. 1 samt. Nr 150. Bil. 2-14.

33

snittliga skattesats som skall tillämpas för ett län inte får avvika från den
som gäller för landet. Den länsvisa skattesatsen för kommuner respektive
landsting erhålls genom att den för riket genomsnittliga skattesatsen för
respektive kollektiv, efter reduktion med fem procent, minskas eller ökas
med skillnaden mellan den i länet fastställda och den för landet genom-
snittliga skatteväxlingen för äldreomsorg, omsorg om psykiskt utveck-
lingsstörda och särskola. Ett exempel på beräkning av länsvisa skattesater
i två län, Stockholms län och Uppsala län, ges i tabell 1.8. Beräkningarna
har gjorts utifrån år 1995 gällande skattesatser. Den genomsnittliga
skattesatsen uppgår för kommunerna år 1995 till 19,22 %, och för lands-
tingen till 11,11 %. Efter reduktionen med fem procent uppgår de till
18,26 % respektive 10,55 %. För de tre kommuner som inte ingår i ett
landsting har en schablonmässig uppdelning gjorts av skattesatsen i
kommunalskatt och landstingskatt.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Tabell 1.9 Beräkning av länsvisa skattesatser (1995 års nivå)

Län

Genomsnittlig
skattesats
reducerad med
5 procent

Avvikelse
mot genom-
snittlig
skatteväxling

Länsvis
skattesats

Stockholms län

- kommuner

18,26

+0,15

18,41

- landsting

10,55

-0,15

10,40

Uppsala län

- kommuner

18,26

-0,71

17,55

- landsting

10,55

+0,71

11,26

Den genomsnittliga skatteväxlingen i landet för verksamheterna
äldreomsorg, omsorg om psykiskt utvecklingsstörda och särskola uppgår
år 1995 till 2,91 %. Motsvarande skatteväxling är 3,06 % i Stockholms
län och 2,20 % i Uppsala län.

De länsvisa skattesatser som skall tillämpas för åren 1996-1998 bör
fastställas med utgångspunkt i de genomsnittliga skattesatserna för
kommuner respektive landsting för år 1995, reducerade med fem procent.
Hänsyn bör också tas till de skatteväxlingar som beslutas avseende år
1996 när det gäller skattesatsens fördelning inom respektive län.

Skatteväxlingar

En skatteväxling i ett län innebär en överflyttning av skatteinkomster
mellan kommunerna och landstinget i länet. Skatteväxlingen påverkar
också de för landet genomsnittliga skattesatserna för kommunerna
respektive landstingen.

Innebörden för inkomstutjämningen av en skatteväxling, för ett län som
växlar från landsting till kommuner, är följande. Landstingets tillägg eller
avdrag kommer, efter växlingen, att beräknas utifrån en länsvis skattesats

34

som är lägre än tidigare motsvarande skattesats. Kommunens tillägg eller Prop. 1994/95:150
avdrag kommer, efter växlingen, att beräknas utifrån en länsvis skattesats Bilaga 7
som är i motsvarande grad högre. De i systemet tillämpade länsvisa
skattesatserna bör revideras årligen med hänsyn till beslutade nya
skatteväxlingar. Därvid bör hänsyn enbart tas till den ändrade för-
delningen inom länet, inte till förändringar av de genomsnittliga
skattesatserna för landet som helhet.

Huvuddelen av de skatteväxlingar som har gjorts för att reglera för-
ändringarna av huvudmannaskapet inom äldreomsorgen, omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda och särskolan har grundats på förutsättningar
som givits de utjämningssystem som gällt för åren 1992-1994, och som
skiljer sig från det nu föreslagna. Det kan därför i vissa län finnas ett
behov av en översyn av tidigare gjorda skatteväxlingar med hänsyn till
att dessa fastställts på grundval av ett annat skatteunderlag än det som
kommer att gälla med den föreslagna inkomstutjämningen.

Under- respektive överskott i systemet

Uttryckt i termer av beskattningsbara inkomster kommer en omfördelning
med riksgenomsnittet som utgångspunkt att gå jämnt upp för kommuner
respektive landsting. Summorna av tillskjutna respektive fråndragna
beskattningsbara inkomster blir lika stora. Summorna av de beräknade
tilläggen och avdragen från skatteinkomsterna kommer emellertid inte
alltid att bli lika stora. Tilläggen för respektive sektor kan komma att
överstiga eller understiga avdragen till följd av avvikelser mellan den
genomsnittliga skattesatsen och de länsvisa skattesatser som tillämpas i
inkomstutjämningen för kommuner respektive landsting. Det innebär att
ett underskott kan uppstå i inkomstutjämningen för den ena sektorn,
medan ett överskott kan uppstå för den andra. Tillsammans tar emellertid
under- och överskotten ut varandra.

De över- respektive underskott som inledningsvis uppstår i inkomstut-
jämningen bör regleras genom motsvarande justering av kommunernas
respektive landstingens statsbidrag så att den sammantagna ekonomiska
ramen för respektive kollektiv är densamma efter införandet av det nya
systemet som före. Bidragsjusteringen bör ske genom att kommunernas
respektive landstingens generella statsbidrag ökas eller minskas med
motsvarande belopp.

Förändringar av över- respektive underskott kommer framdeles att
kunna uppstå i respektive system till följd av skatteväxlingar. Dessa
förändringar kommer dock att ta ut varandra och enbart slå igenom när
det gäller fördelningen av skatteinkomster mellan kommun- och lands-
tingskollektiven. Några ytterligare justeringar av statsbidragen blir därför
inte nödvändiga av denna anledning.

35

Preliminärt utfall av den föreslagna inkomstutjämningen

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

I följande tabell redovisas ett preliminärt utfall av den föreslagna
inkomstutjämningen för år 1995 för kommuner respektive landsting.

Tabell 1.10 Inkomstutjämning mellan kommuner respektive landsting. Tillägg
och avdrag länsvis i 1995 års nivå

Kronor per invånare, exkl. införanderegler

Län

Kommuner

Landsting

Stockholm

-3 227

-1 823

Uppsala

373

239

Södermanland

548

335

Östergötland

965

522

Jönköping

1 326

876

Kronoberg

1 539

911

Kalmar

1 922

1 146

Gotland

3 279

1 894

Blekinge

1 054

701

Kristianstad

1 710

1 081

Malmöhus

516

309

Halland

1 323

694

Göteborgs och Bohus län

-248

-152

Älvsborg

965

563

Skaraborg

1 830

1 091

Värmland

955

540

Örebro

566

302

Västmanland

-62

-36

Kopparberg

939

464

Gävleborg

612

324

Västernorrland

38

22

Jämtland

1 509

920

Västerbotten

954

573

Norrbotten

-350

-189

36

1.3.4 Utjämning för strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan Prop. 1994/95:150
kommuner respektive landsting                                   Bilaga 7

Regeringens förslag: En utjämning för strukturellt betingade kost-
nadsskillnader mellan kommuner respektive landsting sker genom
tillägg till och avdrag från skatteinkomsterna. De kommuner och
landsting som har relativt sett ogynnsamma strukturella förhållanden
får ett tillägg, medan de som har en relativt sett gynnsam struktur
får ett avdrag.

En kommuns eller ett landstings tillägg eller avdrag i kostnadsut-
jämningen utgörs av skillnaden mellan en för kommunen eller lands-
tinget beräknad, invånarbaserad strukturkostnadsersättning och en för
landet genomsnittlig, invånarbaserad strukturkostnadsersättning,
multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller landstinget den
1 november året före utjämningsåret.

Om kommunens eller landstingets beräknade strukturkostnadser-
sättning överstiger den genomsnittliga för landet får kommunen eller
landstinget ett tillägg och om den understiger den genomsnittliga
strukturkostnadsersättningen får kommunen eller landstinget ett
avdrag.

En kommuns eller ett landstings strukturkostnadsersättning
beräknas som summan av en standardkostnadsersättning för vardera
av följande verksamheter och icke verksamhetsanknutna kostnader:

För kommuner: Barnomsorg, äldreomsorg, individ-och familjeom-
sorg, grundskola, gymnasieskola, gator och vägar, vatten och
avlopp, administration m.m., resor och räddningstjänst, näringslivs-
och sysselsättningsfrämjande åtgärder, byggkostnader, uppvärm-
ningskostnader, befolkningsminskning, svagt befolkningsunderlag
och kallortstillägg.

För landsting: Hälso- och sjukvård, högskoleutbildning och
kallortstillägg.

Delat huvudmannaskap: Kollektivtrafik.

För kostnader som inte är verksamhetsanknutna beräknas standard-
kostnadsersättningen i form av ett tillägg. De kommuner eller
landsting som inte får sådant tillägg skall i stället få ett avdrag som
beräknas i kronor per invånare i kommunen eller landstinget.

Beredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Regeringen föreslår dock vissa justeringar i förhållande till
beredningens förslag vad gäller beräkning av kompensation för be-
folkningsminskning, arbetslöshet och hälso- och sjukvård.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som har
kommenterat valet av metod för kostnadsutjämning tillstyrker be-
redningens förslag att den s.k. standardkostnadsmetoden skall tillämpas.
Många remissinstanser avstyrker dock denna metod, bl.a. med motive-
ringen att helhetssynen på den kommunala verksamheten går förlorad. En

37

annan ofta förekommande motivering är att metoden med den föreslagna Prop. 1994/95:150
tillämpningen innebär alltför stora omfördelningseffekter.                 Bilaga 7

Många remissinstanser har kommenterat valet av vilka verksamheter som
skall omfattas av kostnadsutjämningen. Vissa remissinstanser anser att
ytterligare verksamheter bör ingå i kostnadsutjämningen medan andra
remissinstanser anser att verksamheter av mindre betydelse kostnads-
mässigt inte bör ingå. Bl.a. kommuner och landsting i de södra delarna
av landet anser inte att regionalpolitiska eller arbetsmarknadspolitiska
hänsyn skall tas inom ramen för kostnadsutjämningen. Andra remissin-
stanser, framför allt kommuner och landsting i de norra delarna av
landet, redovisar en motsatt uppfattning.

När det gäller valet av faktorer i respektive verksamhet som omfattas
av kostnadsutjämningen har remissinstanserna främst kommenterat
verksamheterna barnomsorg, individ- och familjeomsorg samt hälso- och
sjukvård. Remissinstansernas synpunkter kommenteras närmare under
respektive avsnitt.

Skälen för regeringens förslag

Utgångspunkter för en kostnadsutjämning mellan kommuner respektive
landsting

Skillnaderna i redovisade kostnader mellan kommuner respektive
landsting kan vara stora för samma verksamhet. En del av kostnadsskill-
naderna kan sannolikt hänföras till skillnader i servicenivå, grad av
avgiftsfinansiering och effektivitet. En stor del av kostnadsskillnaderna
beror dock på skillnader i fråga om behov och strukturella förhållanden,
vilket i hög utsträckning är sådant som kommunen eller landstinget inte
kan påverka. Det är de senare skillnaderna som ett system för kostnads-
utjämning bör ta sikte på, i syfte att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar.

De remissinstanser som är kritiska till beredningens förslag till
kostnadsutjämning anför olika orsaker. En är att man inte delar synen på
att målet skall vara att uppnå likvärdiga ekonomiska förutsättningar, utan
att systemet i stället skall bygga på en politiskt fastställd fördelning. En
annan är att man inte anser att det är möjligt att mäta vad som ger
likvärdiga förutsättningar utan att helhetssynen på den kommunala
verksamheten går förlorad.

Utgångspunkterna för en utjämning för strukturellt betingade kost-
nadsskillnader mellan kommuner respektive landsting bör enligt
regeringens mening vara:

—  att alla kommuner respektive landsting efter kostnads- och inkomst-
utjämning har likvärdiga förutsättningar att bedriva verksamheter
("samma standard till samma pris"),

—  att kostnadsutjämningen inte skall kompensera för skillnader i
servicenivå, kvalitet, avgiftssättning och effektivitet,

38

— att kostnadsutjämningen skall baseras på mätbara och för kommuner Prop. 1994/95:150
och landsting opåverkbara faktorer som mäter strukturella skillnader. Bilaga 7

Regeringen föreslår att en utjämning för strukturellt betingade kost-
nadsskillnader mellan kommuner respektive landsting sker genom tillägg
till och avdrag från skatteinkomsterna. De kommuner och landsting som
har relativt sett ogynnsamma strukturella förhållanden får ett tillägg,
medan de som har en relativt sett gynnsam struktur får ett avdrag.

Kostnadsutjämningen mellan kommuner respektive landsting utformas
som två delsystem, som binds samman för verksamheter med delat
huvudmannaskap.

Totalt ska tilläggen och avdragen i kostnadsutjämningen ta ut varandra.
Systemet kräver därmed i princip inget tillskott av statliga medel.

För att härleda strukturella kostnadsskillnader finns i princip två
metoder, som båda går ut på att med hjälp av statistiska analysmetoder
försöka förklara i vilken utsträckning strukturella faktorer påverkar
faktiskt observerade kostnadsskillnader. Skillnaden mellan de båda
metoderna är att i den ena metoden utgår analysen från kommunernas
totala kostnader uttryckt i kronor per invånare (totalkostnadsmetoden)
medan analysen i den andra metoden sker utifrån kostnadsskillnader för
en verksamhet i taget (standardkostnadsmetoden).

Det har visat sig vara förenat med stora svårigheter att försöka förklara
observerade skillnader i de totala kostnaderna med hjälp av ett fåtal
faktorer som skall spegla direkta eller indirekta orsakssamband, eftersom
den kommunala verksamheten är alltför komplex. Det är ofta helt olika
faktorer som styr kostnaderna i de olika verksamheterna. Standardkost-
nadsmetoden är därför bättre lämpad att använda i ett system för
utjämning av kommunala kostnadsskillnader.

Ett annat skäl att välja standardkostnadsmetoden är att den möjliggör en
mer korrekt ekonomisk reglering vid huvudmannaskapsförändringar
mellan kommuner och landsting eller vid ändrad ansvarsfördelning mellan
staten och kommunsektorn.

Kostnadsutjämningen bör innefatta både obligatoriska och vissa
frivilliga verksamheter. Beredningen har föreslagit en utvidgning av
antalet verksamheter i förhållande till vad som föreslogs av Strukturkost-
nadsutredningen, och har därmed tillgodosett många remissinstansers i ett
tidigare skede framförda synpunkter i denna fråga. Fortfarande anser
dock vissa remissinstanser att systemet i högre grad borde kompensera
frivilliga verksamheter. Regeringen anser emellertid att den avvägning
som beredningen har gjort i huvudsak är riktig.

Många remissinstanser har haft synpunkter på de faktorer som läggs till
grund för kostnadsutjämningen inom olika verksamheter. Många har t.ex.
haft synpunkter på de faktorer som används inom barnomsorg, hälso- och
sjukvård, näringsliv och sysselsättning och svagt befolkningsunderlag.
Regeringen anser att en del av den kritik som framförts är berättigad,
men att faktorerna i vissa fall har valts därför att bättre alternativ saknas
för närvarande. Vissa faktorer är mer av "bedömningskaraktär" än andra,
men har stor betydelse för att fånga upp vissa typer av strukturella

39

skillnader. Det är också viktigt, inte minst för att öka modellens Prop. 1994/95:150
långsiktiga stabilitet, att den innehåller vissa faktorer med en regional- Bilaga 7
politisk inriktning. Regeringen har bedömt att vissa justeringar bör göras
i det förslag till kostnadsutjämning som beredningen har presenterat, men
har inte haft möjlighet att nu ta fram underlag för att göra mer om-
fattande justeringar. Modellen för kostnadsutjämning får ändå anses så
pass genomarbetad att den kan införas fr.o.m. år 1996. Det är emellertid
viktigt att det sätts igång ett arbete med att förbättra modellen, vilket
regeringen återkommer till i avsnitt 1.3.7. Förslaget i det följande bör ses
mot denna bakgrund.

Regeringen föreslår att en kommuns eller ett landstings kostnadsutjäm-
ningstillägg eller avdrag utgörs av skillnaden mellan en för kommunen
eller landstinget beräknad, invånarbaserad strukturkostnadsersättning och
en för landet genomsnittlig, invånarbaserad strukturkostnadsersättning,
multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1
november året före utjämningsåret.

Om kommunens eller landstingets beräknade strukturkostnadsersättning
överstiger den genomsnittliga för landet får kommunen eller landstinget
ett tillägg och om den understiger den genomsnittliga standardkostnadser-
sättningen får kommunen eller landstinget ett avdrag. Totalt sett skall
tilläggen och avdragen ta ut varandra för respektive kollektiv. Av
beräkningstekniska skäl kan emellertid uppstå ett över- eller underskott,
vilket bör regleras genom motsvarande justering av de generella
bidragen.

En kommuns eller ett landstings strukturkostnadsersättning beräknas
som summan av en standardkostnadsersättning för vardera av de
verksamheter och icke verksamhetsanknutna kostnader som redovisas i
det följande.

Sammanlagt omfördelas i kostnadsutjämningen ca 4,8 miljarder kronor
mellan kommunerna och ca 5,0 miljarder kronor mellan landstingen.
Dessa belopp anger hur mycket som netto fördelas om i kostnadsutjäm-
ningen. Omfördelningen inom enskilda verksamheter kan vara nästan lika
stor, men när alla delar vägs samman tar omfördelningarna delvis ut
varann.

40

Faktorer i kostnadsutjämningen

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Regeringens bedömning: Följande verksamheter och faktorer
ligger till grund för kostnadsutjämningen för kommuner respektive
landsting.

Verksamhet/kostnad

Faktorer

Kommuner

Barnomsorg

Åldersstruktur, föräldrarnas
förvärvsfrekvens, skattekraft och
befolkningstäthet

Äldreomsorg

Åldersstruktur, könsfördelning,
yrkesbakgrund, samboendeför-
hållanden- och glesbygd

Grundskola

Åldersstruktur, glesbygd och
hemspråk m.m.

Gymnasieskola

Åldersstruktur, inackordering och
programval

Individ- och
familjeomsorg

Ensamstående kvinnor med barn
upp till 15 år, flyttande över för-
samlingsgräns, finska och utom-
nordiska medborgare, bebyggelse-
täthet

Vatten och avlopp

Gleshet i bebyggelsen, geologiska
förhållanden

Gator och vägar

Trafik- och klimatberoende slitage

Näringslivs- och
sysselsättnings-
främjande åtgärder

Arbetslöshet

Byggkostnader

Index baserat på faktiska kostnader

Uppvärmnings-
kostnader

Index baserat på faktiska kostnader

Administration, resor
och räddningstjänst

Folkmängd, antal inv per km2
och tätortsgrad

Befolknings-
minskning

Befolkningsminskningen under de
senaste 10 åren

Svagt befolknings-
underlag

Befolkning inom 3 respektive 9
mils radie

Kallortstillägg

Beräknade merkostnader

41

Verksamhet/kostnad

Faktorer

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Landsting

Hälso- och sjukvård

Åldersstruktur, medellivslängd,
ensamboende, glesbygd och tillägg
till landsting med < 200 000
invånare

Högskoleutbildning

Inskrivna studenter

Kallortstillägg

Beräknade merkostnader

Verksamheter med delat huvudmannaskap

Kollektivtrafik

Bebyggelsetäthet, en arbetsplatslo-
kalisering, gleshet och skärgård

Skälen för regeringens bedömning

Barnomsorg

Tillägg/avdrag för barnomsorg föreslås beräknas dels efter andelen barn
i åldersgrupperna 1-2, 3-6 respektive 7-9 år och dels efter indikatorer på
behovet av barnomsorg. Som indikatorer används föräldrarnas förvärvs-
frekvens, kommunens skattekraft och ett befolkningstäthetsindex.

Det är av stor vikt att en långtgående inkomstutjämning kombineras
med en långtgående kostnadsutjämning i barnomsorgen, eftersom denna
verksamhet har stor betydelse för förvärvsfrekvensen och därmed
skatteinkomsternas storlek.

Som grund för modellen ligger antalet barn i de olika åldersgrupperna.
Det är det faktiska behovet av, dvs. efterfrågan på, barnomsorg som bör
ligga till grund för kostnadsutjämningen. Som indikator på behovet
används föräldrarnas förvärvsfrekvens, kommunens skattekraft och ett
befolkningstäthetsindex. Hittills genomförda studier indikerar att barnens
vistelsetid i barnomsorg bäst mäts med dessa variabler.

Faktorerna täthet och skattekraft har kritiserats av många remissinstan-
ser. Av de faktorer som för närvarande är möjliga att använda är det
emellertid dessa som bäst speglar vistelsetider m.m. I arbetet med att
utveckla kostnadsutjämningen bör en strävan vara att finna andra
faktorer.

Den genomsnittliga kostnaden för barnomsorg uppgick år 1993 till
3 542 kronor per invånare. Med den föreslagna kostnadsutjämningen
uppgår det största tillägget till 2 035 kronor per invånare och det största
avdraget till 1 537 kronor per invånare. Totalt omfördelas ca 2,4
miljarder kronor.

42

Åldreomsorg

Tillägg/avdrag för äldreomsorg föreslås beräknas utifrån andelen män och
kvinnor i åldersgrupperna 65-74, 75-84 respektive 85 år och äldre, samt
deras fördelning på ensam/samboende och yrkesbakgrund. Dessutom
föreslås att hänsyn tas till att glesbygd medför dyrare hemtjänst och
större behov av institutionsboende.

Den kritik som framfördes vid remissbehandlingen av Strukturkost-
nadsutredningens förslag gällde i huvudsak att underlaget för den
föreslagna modellen inte ansågs vara representativt för landet. Detta har
beaktats i det fortsatta arbetet i beredningen. För att bredda det underlag
som visar sambandet mellan vårdbehov och vårdkonsumtion har inom
ramen för beredningens arbete genomförts en fältstudie i elva kommuner,
geografiskt spridda och representerande olika kommuntyper. Modellen
har därmed givits en fastare grund och bör därför ligga till grund för
utjämningen av kostnader för äldreomsorgen.

Den genomsnittliga kostnaden för äldre- och handikappomsorg uppgick
år 1993 till 5 254 kronor per invånare. Med den föreslagna kostnadsut-
jämningen uppgår det största tillägget till 4 576 kronor per invånare och
det största avdraget till 3 490 kronor per invånare. Totalt omfördelas ca

4,6 miljarder kronor.

Grundskolan

Tillägg/avdrag för grundskolan föreslås beräknas utifrån andelen barn i
åldern 7-15 år i befolkningen, andelen utomnordiska och finska med-
borgare i åldersgruppen 7-15 år samt kommunens bebyggelsestruktur.

Den viktigaste faktorn när det gäller att förklara kostnadsskillnader för
grundskolan är andelen barn i skolåldern 7-15 år.

Andelen utomnordiska och finska medborgare speglar behovet av
undervisning i hemspråk och svenska som andraspråk.

Kommuner med gles bebyggelsestruktur har ett behov av fler skolor och
mer omfattande skolskjutsverksamhet. Merkostnaderna för detta beräknas
i en modell, som simulerar en skolorganisation och beräknar merkost-
nader efter antalet elever per skola, resväg till skolan etc. Modellen
överenstämmer relativt väl med verkliga kostnader för skolor i glesbygd.

Jämförelsevis få remissinstanser har kommenterat den föreslagna
kostnadsutjämningen för grundskolan. Skolverket tillstyrker förslaget till
beräkning av strukturella skillnader i kommunernas kostnader för
grundskolan mot bakgrund av egna analyser och studier. Bl.a. Skolverket
anser även att grundläggande vuxenutbildning bör ingå i kostnadsutjäm-
ningen.

Den genomsnittliga kostnaden för grundskolan uppgick år 1993 till
4 925 kronor per invånare. Den föreslagna kostnadsutjämningen innebär
att det största tillägget blir 2 415 kronor per invånare och det största
avdraget 1 883 kronor per invånare. Totalt omfördelas ca 2,6 miljarder
kronor.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

43

Gymnasieskolan

Tillägg/avdrag för gymnasieskolan föreslås beräknas utifrån andelen
ungdomar i åldern 16-18 år, andelen elever med inackorderingstillägg och
en programvalsfaktor.

Även inom gymnasieskolan förklarar åldersfaktorn, i det här fallet
andelen ungdomar i åldern 16-18 år, till stor del kostnadsskillnaderna
mellan kommunerna.

Det finns även stora kostnadsskillnader mellan de olika programmen
inom gymnasieskolan. För att kunna ta hänsyn till variationer i elevernas
programval i olika kommuner har en programvalsfaktor beräknats med
hjälp av genomsnittspriset för de olika programmen i gymnasieskolan.

Små kommuner och kommuner med stora avstånd och gles bebyggelse
kan inte alltid anordna gymnasieutbildning så att eleverna kan bo hemma.
Eleverna från dessa kommuner får därför ett inackorderingstillägg. Även
om eleverna kan bo hemma, kan de ha långa resvägar. För detta utgår
resekostnadstillägg. Dessa ersättningar betalas ut av hemortskommunen.

Skolverket har inte något att erinra mot valet av faktorer, men delar
beredningens uppfattning att en modifiering av programvalsfaktom bör
ske innan systemet träder i kraft år 1996. Andra remissinstanser har bl.a.
framfört att en social strukturvariabel bör ingå i kostnadsutjämningen för
såväl grundskolan som för gymnasieskolan.

Den genomsnittliga kostnaden för gymnasieskolan uppgick år 1993 till
1 713 kronor per invånare. Med den föreslagna kostnadsutjämningen
uppgår det största tillägget till 889 kronor per invånare och det största
avdraget till 718 kronor per invånare. Totalt omfördelas ca 1 miljard
kronor.

Individ- och familjeomsorg

Tillägg/avdrag för individ- och familjeomsorg föreslås beräknas utifrån
indikatorer som samvarierar med kostnaderna. De variabler som bäst
samvarierar med kostnaderna för individ- och familjeomsorg är andelen
finska medborgare, andelen utomnordiska medborgare, andelen ensamstå-
ende kvinnor med barn i åldern 0-15 år, andelen personer i åldrarna 18-
39 år flyttande över församlingsgräns samt bebyggelsetäthet.

Kostnaderna för individ- och familjeomsorg består av dels kostnader för
socialbidrag, dels kostnader för missbrukarvård och vård av unga och
dels vissa kostnader för flyktingar (sociala kostnader). Dessa kostnader
är betydligt högre i storstäderna än i andra kommuner. Ytterst handlar en
utjämning för dessa kostnader om solidaritet mellan kommuner och med
vissa grupper i storstäderna som lever under klart sämre villkor än vad
som är fallet i övriga landet.

Remissinstanserna har bl.a. fört fram att de valda faktorerna samvar-
ierar med kommunernas faktiska kostnader för individ- och familjeom-
sorg, utan hänsyn till om kommunen har andra kostnader för före-
byggande insatser, t.ex. att åtgärda arbetslösheten i kommunen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

44

Beredningen har emellertid under det fortsatta utredningsarbetet inte
kunnat hitta något bra alternativ till den föreslagna modellen.

Regeringen anser att individ- och familjeomsorgen är ett område där det
är särskilt viktigt att kontinuerligt se över kostnadsutjämningen eftersom
kostnaderna påverkas starkt av övriga samhällsförändringar, t.ex.
arbetslöshet. Andelen arbetslösa samvarierar emellertid inte med kost-
naderna för socialbidrag eller övrig individ- och familjeomsorg. Däremot
samvarierar dessa kostnader med andelen arbetslösa utan arbetslöshetsför-
säkring. En tänkbar modifiering av modellen skulle därför kunna vara att
lägga till denna variabel. Man bör dock först analysera hur arbetslöshets-
försäkringen på sikt kan komma att påverka socialbidragsbehovet.

Modellen beaktar antalet finska och utomnordiska medborgare i
kommunen, eftersom det finns starka samband mellan denna variabel och
kostnader för individ- och familjeomsorg. Kommuner med en extremt
hög andel utländska medborgare har betydande merkostnader. Ett särskilt
bidrag utges emellertid till de kommuner som tar emot flyktingar. Två
utredningar har tillsatts (dir. 1994:129, 1994:130) med uppgift att se över
invandrings- och flyktingpolitiken. Utredningarna skall bl.a. analysera
nuvarande och förväntade kostnader för flyktingmottagande och övrig
invandring och i samband med detta överväga om kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna respektive mellan olika kommuner är
rimlig.

Den genomsnittliga kostnaden för individ- och familjeomsorg uppgick
år 1993 till 1 748 kronor per invånare. Med den föreslagna kostnadsu-
tjämningen uppgår det största tillägget till 2 178 kronor per invånare och
det största avdraget till 1 418 kronor per invånare. Totalt omfördelas ca

3,8 miljarder kronor.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Mitten och avlopp

Tillägg/avdrag för vatten och avlopp föreslås beräknas utifrån be-
byggelsestruktur och geotekniska förhållanden.

Den genomsnittliga nettokostnaden för vatten och avlopp uppgår år
1992 till 96 kronor per invånare. Med den föreslagna kostnadsutjäm-
ningen uppgår det största tillägget till 459 kronor per invånare och det
största avdraget till 41 kronor per invånare. Totalt omfördelas ca 300
miljoner kronor.

Gator och vägar

Tillägg/avdrag för gator och vägar föreslås beräknas utifrån ett ortstillägg
(trafikberoende slitage på vägarna) och ett klimattillägg för vinterväg-
hållning efter klimatzon (klimatberoende slitage på vägarna). Kompensa-
tionen begränsas till renodlade drift- och underhållskostnader.

Den genomsnittliga kostnaden för gator och vägar uppgick år 1992 till
743 kronor per invånare. Med den föreslagna kostnadsutjämningen

45

uppgår det största tillägget till 375 kronor per invånare och det största  Prop. 1994/95:150

avdraget till 95 kronor per invånare. Totalt omfördelas ca 370 miljoner  Bilaga 7

kronor.

Näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder

Tillägg/avdrag för näringslivs- och sysselsättningsbefrämjande åtgärder
föreslås beräknas utifrån den andel av befolkningen i åldrarna 16-64 år
som varit öppet arbetslösa, i beredskapsåtgärder eller i arbetsmarknads-
utbildning (AMU) under den senaste femårsperioden.

Beredningen föreslår att behovet av näringslivs- och sysselsättningsbe-
främjande åtgärder bör kompenseras för kommuner med hög arbetslöshet
och att detta sker genom ett tillägg med 100 kronor per invånare för varje
procentenhet som andelen arbetslösa överstiger riksgenomsnittet plus en
procentenhet under den senaste femårsperioden.

Regeringen delar beredningens bedömning av behovet av en kompensa-
tion till kommuner med hög arbetslöshet. Mot bakgrund av vissa
regionalpolitiska hänsyn föreslås emellertid att tillägget fördubblas till 200
kronor per invånare för varje procentenhet som andelen arbetslösa
överstiger riksgenomsnittet plus en procentenhet under den senaste
femårsperioden.

Med den föreslagna utformningen innebär förslaget att det största
tillägget uppgår till 1 415 kronor per invånare. Tilläggen föreslås
finansieras genom ett generellt avdrag på 21 kronor per invånare. Totalt
uppgår därmed tilläggen till ca 330 miljoner kronor. Den förändringen
som regeringen föreslår i förhållande till beredningen innebär en ökad
kostnad för systemet om 180 miljoner kronor. Denna kostnad föreslås
täckas genom att motsvarande medel skjuts till det generella statsbidraget
till kommuner.

Byggkostnader

Tillägg/avdrag för byggkostnader föreslås beräknas utifrån ett byggkost-
nadsindex för olika regioner som baseras på den faktiska byggkostnaden
för gruppbyggda småhus under perioden 1985-1992 och det riksgenom-
snittliga återinvesteringsbehovet, som beräknas uppgå till 2 500 kronor
per invånare.

En differentiering av byggkostnadsindex föreslås inom länsregion 1 (Y,
Z, AC och BD län). Differentieringen består i att inlandskommunerna
erhåller index 105 och kustkommunerna index 99.

Med den föreslagna utformningen av kostnadsutjämningen uppgår det
största tillägget till 176 kronor per invånare och det största avdraget till
172 kronor per invånare. Totalt omfördelas ca 390 miljoner kronor.

46

Uppvärmning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Tillägg/avdrag för uppvärmning föreslås beräknas utifrån ett upp-
värmnings index som speglar klimatets inverkan på energiförbrukningen
i kommunägda fastigheter och den riksgenomsnittliga uppvärmningskost-
naden.

Med detta förslag uppgår det största tillägget till 166 kronor per
invånare och det största avdraget till 35 kronor per invånare. Totalt
omfördelas ca 110 miljoner kronor.

Administration, resor och räddningstjänst

Tillägg/avdrag för administration, resor och räddningstjänst föreslås
beräknas utifrån antalet invånare per km2, folkmängden och tätortsgrad.
Tilläggen skall täcka glesbygdsspecifika kostnader för dessa kostnader
och verksamheter.

Med detta förslag uppgår det största tillägget till 824 kronor per
invånare och det största avdraget till 26 kronor per invånare. Totalt
omfördelas ca 240 miljoner kronor.

Befolkningsminskning

Tillägg/avdrag för befolkningsminskning föreslås beräknas utifrån
befolkningsminskningen den senaste tioårsperioden. Ersättningen föreslås
uppgå till 100 kronor per invånare för varje procentenhet med vilken
befolkningsminskningen överstiger två procent under den senaste 10-års
perioden.

Befolkningsminskning påverkar både intäkter och kostnader i en
kommun. Effekten på intäkterna är relativt enkel att beräkna. Det är
däremot svårare att bedöma hur kostnaderna påverkas.

I det statliga utjämningsbidraget finns ett särskilt tillägg för befolknings-
minskning, som främst avser att kompensera för inkomstbortfall. Med en
långtgående inkomstutjämning minskar dock inte skatteintäkterna per
invånare även om befolkningen minskar. Den del av den ökade kostnaden
som beror på förändringar i åldersstrukturen kompenseras genom kost-
nadsutjämningen. Därtill kommer emellertid en högre kostnad per
invånare som beror på högre styckkostnader. Det är denna kostnad som
ersättningen för befolkningsminskning bör kompensera.

Beredningen föreslog att tillägget för befolkningsminskning beräknas
med 50 kronor per invånare för varje procentenhet som befolknings-
minskningen under den senaste tioårsperioden överstiger två procent.
Beloppet beräknades under förutsättning att glesbygdsmodellen för
grundskolan uppdateras regelbundet.

I syfte att dämpa de största omfördelningseffektema och förstärka
modellens regionalpolitiska profil föreslår nu regeringen att tillägget för
befolkningsminskning fördubblas till 100 kronor per invånare för varje

47

procentenhet som befolkningsminskningen under den senaste tioårsperio- Prop. 1994/95:150
den överstiger två procent.                                                Bilaga 7

Med den föreslagna utformningen blir det största tillägget 994 kronor
per invånare. Tilläggen finansieras genom ett generellt avdrag på 16
kronor per invånare. Totalt uppgår tilläggen för befolkningsminskning
därmed till 270 miljoner kronor. Den förändring som regeringen föreslår
i förhållande till beredningen innebär en ökad kostnad med ca 140
miljoner kronor. Den ökade kostnaden föreslås kompenseras genom att
motsvarande medel skjuts till det generella statsbidraget till kommuner.

Svagt befolkningsunderlag

Tillägg/avdrag för svagt befolkningsunderlag föreslås beräknas utifrån det
regionala och lokala befolkningsunderlaget. Med ett regionalt be-
folkningsunderlag avses befolkningen inom en 9-milsradie från kommu-
nens centralort. Med lokalt befolkningsunderlag avses befolkningen inom
en 3-milsradie från kommunens centrum.

Kommuner med ett litet regionalt befolkningsunderlag kan tvingas att
ta på sig ansvaret för vissa servicenäringar som i befolkningstäta områden
sköts av det privata näringslivet på kommersiella grunder. Med en liten
marknad (befolkningsunderlag) ställer det privata näringslivet större
anspråk på kommunen för att överhuvudtaget etablera sig på orten.
Förutsättningarna för mellankommunalt samarbete försämras också med
ett svagare regionalt befolkningsunderlag.

Beredningen bedömde att en gräns för det regionala befolknings-
underlaget på 250 000 invånare var rimlig. Tillägg för litet regionalt
befolkningsunderlag utgår om det regionala befolkningsunderlaget
understiger 250 000 invånare. Ett avdrag görs om det lokala befolknings-
underlaget överstiger 100 000 invånare. Avdraget korrigeras för
kommunstorleken.

Med den föreslagna utformningen uppgår det största tillägget till 2 266
kronor per invånare. Tilläggen finansieras genom att alla övriga
kommuner får ett generellt avdrag om 71 kronor per invånare. Totalt
omfördelas ca 600 miljoner kronor.

Kallortstillägg

Tillägg/avdrag för kallortstillägg föreslås beräknas utifrån kommunens
genomsnittliga procentsats för de tidigare kallortstilläggen vilken relateras
till den sammanlagda strukturkostnadsersättning som kommunen erhåller
i kostnadsutjämningen i övrigt.

Avtalet om kallortstillägg har upphört fr.o.m. år 1994. Merkostnaden
för kallortstillägg har emellertid inte försvunnit eftersom tilläggen har
omvandlats till normal lön. På kort sikt kan denna merkostnad betraktas
som opåverkbar. Frågan om berörda kommuner även i framtiden ska

48

kompenseras för ett högre löneläge eller om kompensationen ska trappas Prop. 1994/95:150
av bör bli föremål bör överväganden vid en översyn av systemet.         Bilaga 7

Med den föreslagna utformningen uppgår det största tillägget till

1 646 kronor per invånare. Tilläggen finansieras genom att alla kommu-
ner får ett generellt avdrag om 41 kronor per invånare. Totalt omfördelas
ca 350 miljoner kronor

Hälso- och sjukvård

Vad som i det följande sägs om landsting omfattar även de kommuner
som inte ingår i ett landsting.

Landstingens kostnader för hälso- och sjukvård bestäms i stor utsträck-
ning av åldersstrukturen, av ohälsan i befolkningen samt av bebyggelse-
strukturen. Ohälsan i befolkningen påverkas i sin tur av en mängd
faktorer. De faktorer som bäst visat sig fungera som indikatorer på
hälsoläget är andelen ensamboende över 16 år samt medellivslängden.
Dessa faktorer föreslås därför tillsammans med åldersstrukturen ligga till
grund för en utjämning av hälso- och sjukvårdskostnader. Landsting med
en ogynnsam bebyggelsestruktur, främst glesbygd, bör erhålla ett särskilt
tillägg. Regeringens förslag i denna del överensstämmer med bered-
ningens.

Den föreslagna modellen utarbetades av Landstingsekonomiska
utredningen (LEU). LEU redovisade, som grund för modellen, ett
omfattande underlag från studier av orsaker till kostnadsskillnader inom
hälso- och sjukvården samt olika resursfördelningsmodeller som ett antal
landsting tillämpar för sin interna resursfördelning. Redan vid remissbe-
handlingen av LEU framfördes kritik mot såväl underlaget för modellen,
som i huvudsak hämtats från Malmöhus läns landsting, som mot valet av
förklaringsvariabler.

Beredningen har hämtat in ett liknande dataunderlag från ytterligare ett
antal landsting. Resultatet från analyserna av detta underlag styrker enligt
beredningen slutsatsen om att kostnaderna ökar med åldern, men att
variationerna i åldersstrukturen endast marginellt kan förklara kost-
nadsskillnaderna mellan landstingen. Den av beredningen föreslagna
modellen för kostnadsutjämning inom hälso- och sjukvården är den som
för närvarande bedöms bäst fånga orsakerna till kostnadsvariationema.
Det finns emellertid ett stort behov av att ytterligare studera modellens
stabilitet över tiden samt effekterna av de senaste årens kostnadsför-
ändringar.

Några remissinstanser, bl.a. Landstingsförbundet, har framhållit att små
landsting kan ha fasta kostnader som är relativt sett högre än i stora
landsting eftersom befolkningsunderlaget är mindre. Regeringen föreslår
att detta beaktas genom att landsting med färre invånare än 200 000 får
ett särskilt tillägg. Tillägget föreslås utgå med 100 kronor per invånare
för varje tiotusental som landstingets befolkning understiger 200 000
invånare. För Gotlands kommun innebär detta tillägg ett stort tillskott i
förhållande till den av beredningen föreslagna modellen för hälso- och

9 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

49

sjukvård. I denna ingår bl.a. ett tillägg till Gotland inom ramen för Prop. 1994/95:150
glesbygdsmodellen. Eftersom detta tillägg avsåg att fånga samma problem Bilaga 7
som det nu föreslagna tillägget till små landsting, föreslås det senare tas
bort för Gotland. Genomsnittskostnaden för hälso- och sjukvård var

10 206 kronor per invånare år 1992. Med den föreslagna kostnadsutjäm-
ningen uppgår det största tillägget till 1 821 kronor per invånare och
största avdraget till 1 540 kronor per invånare. Totalt omfördelas ca 4
miljarder kronor. Den ökade kostnaden för tilläggen till små landsting
uppgår till ca 220 miljoner kronor, och föreslås kompenseras genom att
motsvarande medel skjuts till det generella bidraget till landsting.

Högskoleutbildning

Tillägg/avdrag för vårdhögskoleutbildning föreslås beräknas utifrån
antalet inskrivna studenter i landstingets utbildning.

Vårdhögskolor finns i samtliga landsting men verksamhetens omfattning
varierar. En del av vårdhögskolekostnadema finansieras med statsbidrag.

Regeringens förslag bygger på de förutsättningar som nu gäller,
nämligen ett landstingskommunalt huvudmannaskap. Eftersom kostnads-
ansvaret för utbildning vid vårdhögskolorna i huvudsak åvilar det
landsting som svarar för utbildningen är det viktigt att det finns in-
citament för att anordna utbildningsplatser. Studenter måste numera
skriva sig på studieorten. Tilläggen och avdragen baseras på antalet
inskrivna studenter i respektive landsting.

Den genomsnittliga kostnaden för landstingen uppgick år 1992 till 123
kronor per invånare. Med den föreslagna utformningen uppgår det största
tillägget till 160 kronor per invånare och det största avdraget till 135
kronor per invånare. Totalt omfördelas ca 160 miljoner kronor.

Kallortstillägg

Tillägg/avdrag för kallortstillägg i landsting föreslås beräknas på basis av
faktiskt utbetalda kallortstillägg. I övrigt hänvisas till vad som i det
föregående har sagts om kallortstillägg för kommuner.

Med den föreslagna utformningen uppgår det största tillägget till 480
kronor per invånare. Tilläggen finansieras genom att alla landsting får ett
generellt avdrag om 22 kronor per invånare. Totalt omfördelas ca 170
miljoner kronor.

Kostnadsutjämning i verksamheter med delat huvudmannaskap.

Förslaget till konstruktion av kostnadsutjämningen innebär att denna
byggs upp per verksamhet och inte per huvudman. För vissa verksam-
heter kan huvudmannaskapsfördelningen variera mellan länen.

Om en verksamhet bedrivs av landstinget i ett län, och av kommunerna Prop. 1994/95:150
i ett annat län, är det i princip landstinget som skall få tillägg eller Bilaga 7
avdrag i kostnadsutjämningen i det första fallet, medan det är kommuner-
na som ska få motsvarande tillägg eller avdrag i det andra fallet. Detta
förutsätter emellertid att kommunerna, om de har strukturella merkost-
nader, inte har fått kompensation för struktur i annan form, t.ex. genom
skatteväxling om verksamheten har övertagits av ett landsting.

För att undvika en dubbelkompensation kan tillägget eller avdraget i
kostnadsutjämningen göras för det landsting som var huvudman i
utgångsläget. Alternativt kan skattesatsen i det län som ändrat huvud-
mannaskap justeras, så att den del av kostnaden som till följd av
strukturella förhållanden avviker från genomsnittet i en redan gjord
skatteväxling återställs.

Ett nytt system för inkomst- och kostnadsutjämning skulle i princip
behöva kombineras med en översyn av alla skatteväxlingar som gjorts vid
tidigare huvudmannaskapsförändringar, eftersom förutsättningarna för
växlingarna ändras. Det är emellertid inte rimligt att riva upp tidigare
överenskommelser om inte de berörda huvudmännen önskar detta. Med
förslaget skapas emellertid inför framtiden riktiga förutsättningar för
skatteväxlingar både i kostnads- och inkomstutjämningen.

För närvarande är huvudmannaskapet delat mellan kommuner och
landsting inom följande verksamheter: kollektivtrafik, geriatrik och
hemsjukvård, färdtjänst, omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Vid
utformningen av en kostnadsutjämning för dessa verksamheter bör hänsyn
tas till om skillnaderna i huvudmannaskap är permanenta eller inte.

Kollektivtrafik, geriatrik och hemsjukvård samt färdtjänst är verksam-
heter där skillnaderna i huvudmannaskap kan betraktas som permanenta.
Detta innebär att kostnadsutjämningen bör utformas utifrån de förut-
sättningar som nu gäller. Beträffande geriatrik och hemsjukvård föreslår
regeringen ingen specifik kostnadsutjämning, utan den ingår i den
allmänna kostnadsutjämningen för hälso- och sjukvård respektive
äldreomsorg. Regeringen föreslår inte heller någon kostnadsutjämning för
färdtjänst eftersom det för närvarande saknas underlag för att bedöma
eventuella strukturellt betingade kostnadsskillnader.

När det gäller omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt vård av
vissa psykiskt störda är de nuvarande skillnaderna i huvudmannskap
tillfälliga, eftersom kommunerna i samtliga län skall ha övertagit
huvudmannaskapet senast den 1 januari 1996. En kostnadsutjämning bör
därför utformas utifrån de förutsättningar som kommer att gälla fr.o.m.
den 1 januari 1996.

Kostnadsutjämningen för verksamheter med delat huvudmannaskap och
i verksamheter där det finns permanenta skillnader mellan länen i
fördelningen av huvudmannaskapet, bör beräknas med utgångspunkt i den
för riket normala (genomsnittliga) huvudmannaskapsfördelningen mellan
kommuner och landsting.

51

Kollektivtrafik

Tillägg/avdrag för kollektivtrafik föreslås beräknas utifrån variablerna
gleshet, bebyggelsetäthet, arbetsplatslokalisering och förekomsten av
bebodda öar utan broförbindelse. De beräknade tilläggen och avdragen
föreslås reduceras med 25 procent.

Fördelningen av tillägg eller avdrag mellan kommunerna och lands-
tinget i respektive län sker efter den normala huvudmannaskapsför-
delningen i riket, dvs. hälften-hälften. För Malmö och Göteborgs
kommuner gäller att de får tillägg eller avdrag i den utsträckning som
svarar mot kommunens andel av länets totala kostnader för kollektivtra-
fik.

Fördelningen av tillägg eller avdrag mellan kommunerna i ett län sker
enligt samma grunder som den faktiska fördelningen mellan kommunerna
av kostnaderna för kollektivtrafik.

Beräkningen utgår från den genomsnittliga kostnaden per invånare för
kollektivtrafik och baseras på variabler som fångar såväl glesbygds-
problem som trängselproblem i storstadsområdena. Vidare beaktas det
resebehov som finns i s.k. enkämiga arbetsmarknadsregioner där
bostäder och arbetsplatser ligger långt ifrån varandra. Dessutom beaktas
de problem som finns i skärgårdskommuner med många öar. Med dessa
faktorer kan en stor del av nuvarande kostnadsskillnader i kollektivtrafi-
ken förklaras.

Modellen för kostnadsutjämning för kollektivtrafik togs fram av
Landstingsekonomiska utredningen. Vid remissbehandligen av denna
framkom en del kritik främst mot att man valt faktorer som förklarar
faktiska kostnadsskillnader utan att ta hänsyn till om dessa beror på
skillnader i servicenivå eller på strukturella skillnader. Eftersom det i dag
inte går att fastställa hur stor del av kostnadsskillnaderna som beror på
skillnader i servicenivå föreslog beredningen att tilläggen och avdragen
skulle reduceras med 25 procent. Liksom beredningen anser regeringen
att det är angeläget att följa kostnadsutvecklingen och att försöka förbättra
underlaget när det gäller strukturellt betingade kostnadsvariationer inom
kollektivtrafiken.

Några remissinstanser har framfört att fördelningen av tillägg och
avdrag mellan kommunerna och landstinget i ett län skall ske utifrån den
faktiska kostnadsfördelningen, i stället för den normala (genomsnittliga)
fördelningen. Det skulle bl.a. innebära en viss omfördelning av skattein-
täkterna i länet. Vidare skulle kostnadsutjämningen för kommuner
respektive landsting inte längre gå jämt upp. Frågan bör behandlas inom
ramen för det fortsatta arbetet med att utveckla kostnadsutjämningen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Insatser för personer med funktionshinder

En kostnadsutjämning för insatser för personer med funktionshinder, vari
ingår omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, kan utformas först när ett

52

bättre underlag om kostnadsskillnader finns tillgängligt och bör även
kopplas till frågan om betalningsansvaret för den berörda målgruppen.

Senast den 1 januari 1996 skall huvudmannaskapet för omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda vara överfört från landstingen till kommuner-
na. Det innebär att en kostnadsutjämning då kan behöva ske mellan
kommunerna.

Det finns två problem när det gäller kostnadsfördelningen. Den ena
gäller snedfördelningen av kostnaderna mellan kommunerna inom ett län.
Detta problem har övergångsvis kunnat lösas genom mellankommunal
utjämning inom länet. Det andra gäller snedfördelningar av kostnader
mellan länen, i första hand avseende s.k. utomlänspatienter som övergått
från vårdhemsvistelse till särskilt boende i vårdhemskommuner. Efter
huvudmannaskapsförändringen kommer vårdhemskommunema att själva
få bära det ekonomiska ansvaret för dessa patienter. Genom en ändring
i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
kan emellertid landsting och kommuner i vissa fall avtala om kost-
nadsansvaret. Detta gäller vid flyttningar som ägt rum före den 1 januari
1976.

Landstingsekonomiska utredningen behandlade frågan om kostnadsut-
jämning inom omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda. Man kunde inte
finna några större strukturella behovsskillnader mellan län eller kommu-
ner om man ser till var omsorgstagama är födda. Däremot konstaterade
man att det finns stora kostnadsskillnader som bl.a. beror på var
omsorgstagama faktiskt är bosatta, vilket i sin tur har ett samband med
utbudet av vårdresurser.

Beredningen bedömde att förutsättningarna för att föreslå en metod för
kostnadsutjämning i verksamhet enligt LSS inom ramen för bidrags- och
utjämningssystemet för närvarande är begränsade. De främsta skälen är
dels att de viktigaste orsakerna till kostnadsskillnaderna inte är tillräckligt
kartlagda och dels att överföringarna av huvudmannaskapet inte är
slutförda och reglerade. Socialdepartementet avser att inleda ett arbete
som syftar till att kartlägga behovet av en utjämning för kostnadsskillna-
der mellan kommuner i verksamhet enligt LSS.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Vård av vissa psykiskt störda

En eventuell kostnadsutjämning för vård av vissa psykiskt störda bör
utredas när den pågående huvudmannaskapsförändringen från landsting
till kommuner är fullt genomförd.

Varken Landstingsekonomiska utredningen eller beredningen har kunnat
bedöma om det finns strukturella kostnadsskillnader i den verksamhet
som övertas av kommunerna. Utformningen av en kostnadsutjämning
beror också på hur de ekonomiska regleringarna görs.

Frågan om en eventuell kostnadsutjämning för vård av vissa psykiskt
störda bör därför behandlas när regleringen av huvudmannaskapsföränd-
ringen är slutförd.

53

Utjämning inom länen

Det finns för närvarande olika former för inomregional eller mellankom-
munal utjämning inom ett län, vilka regleras genom olika lagar.

I Stockholms län finns en inomregional utjämning av skatteinkomster
som regleras i lagen (1982:1070) om skatteutjämning i Stockholms läns
landstingskommun, enligt vilken landstinget har rätt att lämna bidrag och
lån till kommunerna inom landstinget i syfte att främja skatteutjämningen.

Mellankommunala system för kostnadsutjämning finns inom verksam-
hetsområdena särskola och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. De
speciallagar som reglerar dessa verksamheter innehåller också en särskild
bestämmelse som ger kommunerna inom ett län rätt att lämna bidrag till
varandra om det behövs för kostnadsutjämning.

Inomregionalt samarbete kring kollektivtrafiken regleras i lagen
(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, enligt
vilken kommuner och landsting har gemensamt ansvar för kollektivtrafi-
ken och kan göra upp mellan sig om fördelningen av kostnaderna.

Inomregional samverkan kan även ske i form av kommunalförbund.

Ett nationellt system som innebär en långtgående utjämning av
inkomster och strukturellt betingade kostnadsskillnader skulle i princip
inte behöva kompletteras med särskilda regionala system med delvis
samma syfte.

Med det föreslagna systemet kvarstår emellertid vissa olösta problem.
För vissa verksamheter är det svårt att i ett nationellt system för
kostnadsutjämning fånga upp de inom en region varierande behoven. I
verksamheter där huvudmannaskapets fördelning skiljer sig mellan länen
blir därför kostnadsutjämningen sned.

Frågan om behovet av och formerna för inomregional och mellankom-
munal utjämning bör övervägas ytterligare. Detta bör lämpligen ske i
samband med beredningen av Regionberedningens betänkande.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

54

Preliminärt utfall av den föreslagna kostnadsutjämningen

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

I följande tabell redovisas ett preliminärt utfall av den föreslagna
kostnadsutjämningen för år 1995 för kommuner respektive landsting.

Tabell 1.11 Kostnadsutjämning mellan kommuner respektive landsting. Tillägg
och avdrag länsvis i 1995 års nivå

Kronor per invånare, exkl. införanderegler

Län

Kommuner

Landsting

Stockholm

1 099

1 361

Uppsala

-538

-1 067

Södermanland

-736

-760

Östergötland

-579

-908

Jönköping

-773

-1 082

Kronoberg

-612

-1 139

Kalmar

-702

-650

Gotland

752

1 017

Blekinge

1 057

-471

Kristianstad

-1 077

-1 209

Malmöhus

-296

-284

Halland

-1 377

-1 830

Göteborgs och Bohus län

-53

565

Älvsborg

-525

-1 341

Skaraborg

-835

-1 414

Värmland

-425

101

Örebro

63

-506

Västmanland

-831

-647

Kopparberg

53

-143

Gävleborg

-370

560

Västernorrland

-123

34

Jämtland

2 846

1 715

Västerbotten

1 161

1 087

Norrbotten

2 025

2 097

55

1.3.5 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Från och med år 1996 avskaffas det statliga
utjämningsbidraget till kommuner samt skatteutjämningsbidraget till
landsting.

Från och med år 1996 avskaffas den del av ersättningarna till
sjukvårdshuvudmännen m.m. som avser ersättning för sjukresor.

Från och med år 1996 avskaffas statsbidraget till missbrukarvård
och ungdomsvård.

Från och med år 1996 avskaffas det nuvarande generella avdraget
från skatteinkomsterna för såväl kommuner som landsting

Två nya statsbidrag införs år 1996: generellt statsbidrag till
kommuner respektive generellt statsbidrag till landsting. Bidragen
fördelas med ett för kommuner respektive ett för landsting enhetligt
belopp per invånare i november året före bidragsåret.

De kommuner som inte ingår i landsting betraktas i bidragshän-
seende som både kommun och landsting.

En överföring av bidrag mellan kommuner och landsting får ske
för att reglera över- och underskott i inkomst- och kostnadsutjäm-
ningen.

Beredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Förslaget om att inordna en del av vissa ersättningar till sjukvårdshu-
vudmän m.m. i det generella statsbidraget framfördes av Landstingseko-
nomiska utredningen, och har bekräftats av beredningen.

Förslaget om att avskaffa statsbidraget till missbrukarvård och
ungdomsvård framfördes redan år 1991 av kommunalekonomiska
kommittén, och har aktualiserats i 1995 års budgetproposition.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som kommenterar förslaget
om ett generellt statsbidrag finns en kraftig majoritet som förespråkar
förslaget.

Vissa remissinstanser föreslår i stället ett statsbidrag som är differentie-
rat mellan kommuner respektive landsting, och där fördelningskriteriema
grundas på regionalpolitiska hänsyn.

Ett fåtal remissinstanser anser att statsbidragen i större utsträckning
borde ges direkt till hushållen för att dessa skall kunna köpa de aktuella
tjänsterna.

Ingen remissinstans har motsatt sig förslaget att inordna delar av
ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen i det generella bidraget.

Många remissinstanser tar i anslutning till frågan om statsbidragets
konstruktion också upp den bredare frågan om statsbidragens totala nivå
och finansieringsprincipens tillämpning. En synpunkt som många
kommuner och Svenska Kommunförbundet har framfört är risken för att
statsbidragen med den föreslagna konstruktionen blir lättare att dra ner
eftersom det slår lika för alla. Man anser därför att införandet av ett

56

generellt, invånarbaserat statsbidrag måste kombineras med ökad respekt
för finansieringsprincipen och för kommunsektorns finansiella utrymme.

Kommunförbundet anser också att ett extra skatteutjämningsbidrag bör
övervägas.

Skälen för regeringens förslag: Utjämningen av kostnader och intäkter
mellan kommuner respektive mellan landsting skall enligt regeringens
förslag fr.o.m. år 1996 ske genom en omfördelning av skatteinkomster
och inte genom statliga tillskott. Statsbidragen bör därför fördelas som ett
generellt bidrag. Regeringen föreslår att två nya statsbidrag inrättas, ett
generellt statsbidrag till landsting och ett generellt statsbidrag till
kommuner. De landstingsfria kommunerna betraktas i detta sammanhang
som både kommun och landsting, dvs. de erhåller bidrag i båda
delsystemen. Statsbidragen bör fördelas med ett fast belopp per invånare
för kommuner och ett fast belopp per invånare för landsting. Beloppen
fastställs årligen utifrån de bidragsmedel som anslås av riksdagen och
utifrån antalet invånare den 1 november året före bidragsåret.

Det nuvarande utjämningsbidraget till kommuner och skatteutjäm-
ningsbidraget till landsting kan därmed upphöra. Utjämningsbidraget
uppgår år 1995 till ca 38 miljarder kronor. Skatteutjämningsbidraget
uppgår till ca 7,5 miljarder kronor. Motsvarande medel bör tillföras det
föreslagna generella bidraget till kommuner respektive landsting.

Det ersättnings- och bidragssystem som nu gäller för hälso- och
sjukvården infördes år 1985 genom den s.k. Dagmarreformen. Efter olika
justeringar och förändringar har det samlade beloppet successivt
reducerats och uppgår år 1995 till 2 698 miljoner kronor. Årliga
överenskommelser om ersättningarnas ändamål och fördelning träffas
mellan regeringen (Socialdepartementet) och Landstingsförbundet, och
ges riksdagen tillkänna genom en särskild skrivelse. Den senaste
redovisades i regeringens skrivelse 1994/95:141 med redogörelse för en
överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
för år 1995.

Delar av ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen fördelas enligt
likartade kriterier och med likartat syfte som den kostnadsutjämning för
hälso- och sjukvård som regeringen föreslår. Det gäller främst ersätt-
ningen för sjukresor. Övriga delar av ersättningarna är i stor utsräckning
knutna till vissa särskilda åtgärder eller ändamål, och berörs inte i detta
sammanhang. Ersättningen för sjukresor fördelas utifrån en historisk
fördelning av kostnaderna för sjukresor och har bl.a. samband med
strukturella faktorer som avstånd m.m. Ersättningen uppgår år 1995 till
1 344 miljoner kronor. Eftersom behovsskillnader på grund av glesbygds-
förhållanden beaktas i den föreslagna kostnadsutjämningen för hälso- och
sjukvård föreslås ersättningen för sjukresor avvecklas fr.o.m. år 1996 och
motsvarande medel tillföras det föreslagna generella bidraget till
landsting.

Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård är ett riktat bidrag
till kommunernas kostnader för öppenvård inom missbruks- och
ungdomsområdet. Därutöver svarar staten för viss institutionsvård inom
området. Det riktade bidraget fördelas enligt kriterier som grundar sig på

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

57

ett genomsnitt av nyttjade vårdagar inom den slutna missbrukar- och
ungdomsvården. Bidraget avseende år 1996 uppgår till 430 miljoner
kronor. I den föreslagna kostnadsutjämningen för individ- och familjeom-
sorg beaktas kommunernas sociala struktur, vilken fångas med ett antal
indikatorer på sociala problem. Eftersom dessa indikatorer även
samvarierar med kostnaderna för missbrukarvård bör det riktade
statsbidraget avvecklas fr.o.m. år 1996. Motsvarande medel bör tillföras
det generella bidraget till kommuner.

År 1993 infördes ett invånarbaserat avdrag från kommunernas och
landstingens skattemedel. Bakgrunden till avdragen var följande. Det nya
bidragssystem som infördes för kommuner år 1993 byggde på tanken att
penningströmmen mellan staten och kommunsektorn skulle vara en
"nettoström", och att ekonomiska regleringar skulle kunna göras genom
en anpassning av bidragsnivån. Bidragssystemet var ett tillskottssystem,
dvs. alla kommuner garanterades en så hög skattekraft som bidragsramen
tillät. Den garanterade nivå som medgavs med tillgängliga bidrag år 1993
omfattade inte de kommuner som har de högst skattekraft, vilka således
inte heller skulle omfattas om ekonomiska regleringar gjordes genom
anpassning av bidragsnivån. Motsvarande problem fanns för landstingen.
Därför infördes år 1993 ett avdrag i kronor per invånare från skattemed-
len i syfte att göra generella regleringar av de ekonomiska effekterna
mellan staten och kommuner respektive landsting av vissa förändringar,
i första hand rörande det kommunala skatteunderlaget och arbetsgivarav-
gifterna (prop. 1992/93:123, bet. 1992/93:FiU2, rskr. 1992/93:119).
Avdragsbeloppen har därefter ändrats vid flera tillfällen för att anpassas
till nya förändringar som vidtagits och som påverkat kommunsektorn. För
år 1995 uppgår avdraget från kommunernas skattemedel till 1 025 kronor
per invånare i kommunen. Avdraget från landstingens skattemedel uppgår
till 311 kronor per invånare i landstinget. För de landstingsfria kommu-
nerna uppgår avdraget till 1 336 kronor per invånare. I avsnitt 1.2.5
föreslår regeringen en ändring av avdragen för andra halvåret 1995.
Totalt uppgår summan av avdragen för kommunerna till 8 269 miljoner
kronor och för landstingen till 2 478 miljoner kronor år 1995.

I samband med den nu föreslagna omläggningen av bidrags- och
utjämningssystemet bör avdragen från skatteinkomsterna inte längre göras
utan bör för såväl kommuner som landsting kvittas bort genom en
motsvarande minskning av statsbidragen.

I avsnitt 1.3.3 och 1.3.4 har redovisats att det inledningsvis kan uppstå
över- eller underskott i inkomst- och kostnadsutjämningen för kommuner
respektive landsting. För att åstadkomma en oförändrad ekonomisk ram
för respektive kollektiv föreslås att över- och underskotten regleras
genom en motsvarande justering av de generella bidragen. Beloppen kan
fastställas först under hösten 1995.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

58

1.3.6 Införandet av det nya bidrags-och utjämningssystemet        Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Begränsning av bidragsförändringar

Regeringens förslag: Bidrags- och utjämningssystemet införs
successivt fr.o.m. år 1996. Systemet har tekniskt utformats utifrån
en införandetid om åtta år. De beloppsgränser som anges nedan
bygger på denna förutsättning. Systemet följs upp parallellt med
införandet i en sådan takt att förändringar skall kunna göras efter två
år.

Under införandetiden begränsas bidragsökningama och -minsk-
ningarna enligt följande. Med bidragsökningen eller -minskningen
avses skillnaden mellan ett referensbidrag och det bidrags- och
utjämningsnetto som kommunen eller landstinget skulle få år 1995
om det föreslagna systemet hade gällt detta år.

Kommuner

För kommuner begränsas den sammanlagda bidragsminskningen för
hela perioden till 2 000 kronor per invånare. För de kommuner vars
uppräknade skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det
statliga utjämningsbidraget samma år, begränsas den totala bidrags-
minskningen till högst 4000 kronor per invånare.

Den sammanlagda bidragsminskningen begränsas årligen genom
ett fast införandetillägg som betalas ut till de kommuner som får
beräknade sammanlagda bidragsminskningar överstigande ovan
nämnda beloppsgränser. Det fasta införandetillägget motsvarar
skillnaden mellan beloppsgränsema och den beräknade sammanlagda
bidragsminskningen.

En årlig begränsning görs dessutom för de kommuner vars
beräknade bidragsminskning överstiger 250 kronor per invånare.
Dessa kommuner får ett rörligt införandetillägg som uppgår till ett
belopp som för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade
bidragsminskningen, minskad med det fasta införandetillägget, och
250 kronor. År 1997 uppgår motsvarande beloppsgräns till 500
kronor per invånare, år 1998 till 750 kronor per invånare, år 1999
till 1 000 kronor per invånare, år 2000 till 1 250 kronor per
invånare, år 2001 till 1 500 kronor per invånare och år 2002 till
1 750 kronor per invånare.

För de kommuner vars uppräknade skattekraft år 1993 översteg
garantinivån i statliga inkomstutjämningen samma år görs en årlig
begränsning av bidragsminskningen för de kommuner vars beräknade
bidragsminskning överstiger 500 kronor per invånare. Dessa

59

kommuner får ett rörligt införandetillägg som för år 1996 motsva-
rar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen minskad,
med det fasta införandetillägget, och 500 kronor per invånare.
Motsvarande beloppsgränsen uppgår för år 1997 till 1 000 kronor
per invånare, för år 1998 till 1 500 kronor per invånare, år 1999
till 2 000 kronor per invånare, år 2000 till 2 500 kronor per
invånare, år 2001 till 3 000 kronor per invånare och år 2002 till
3 500 kronor per invånare.

En årlig begränsning av bidragsökningen görs åren 1996 - 1998 för
de kommuner som får en beräknad bidragsökning. Dessa kommuner
får ett rörligt införandeavdrag, som för år 1996 motsvarar skillnaden
mellan den beräknade bidragsökningen och 704 kronor per invånare
eller, om bidragsökningen är mindre, den faktiskt beräknade
ökningen. Motsvarande beloppsgränser är 304 kronor per invånare
för år 1997 och 112 kronor per invånare för år 1998.

Landsting

För landstingen begränsas den sammanlagda bidragsminskningen för
hela perioden till 1 200 kronor per invånare. Landsting vars
sammanlagda bidragsminskning överstiger detta belopp får ett fast
införande tillägg som motsvarar skillnaden mellan beloppet och den
faktiska bidragsminskningen.

En årlig begränsning görs dessutom för de landsting vars be-
räknade bidragsminskningar överstiger 150 kronor per invånare.
Dessa landsting får ett rörligt införandetillägg som för år 1996
motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen
minskad, med det fasta införandetillägget, och 150 kronor per
invånare. Motsvarande beloppsgränser uppgår för år 1997 till 300
kronor per invånare, för år 1998 till 450 kronor per invånare, för år
1999 till 600 kronor per invånare, för år 2000 till 750 kronor per
invånare, för år 2001 till 900 kronor per invånare och för år 2002
till 1 050 kronor per invånare.

För de kommuner som inte ingår i landsting tillämpas införande-
reglerna för landsting på motsvarande sätt.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Beredningens förslag: Beredningen föreslog att bidragsminskningen
för kommunerna skulle begränsas till högst 500 kronor per invånare år
1996 i förhållande till utgångsläget. Motsvarande belopp för år 1997
föreslogs bli 1 000 kronor per invånare och 1 500 kronor per invånare
för år 1998. För landsting föreslogs den högsta tillåtna bidragsminsk-
ningen för år 1996 uppgå till 500 kronor per invånare, för år 1997 till
750 kronor per invånare och för år 1998 till 1 000 kronor per invånare.
Vidare föreslogs att den sammantagna bidragsminskningen skulle
begränsas till högst 2 000 kronor per invånare för kommuner och till
högst 1 250 kronor per invånare för landsting under en femårsperiod.

60

För de kommuner som inte omfattades av det statliga utjämnings- Prop. 1994/95:150
bidraget föreslogs särskilda övergångsregler. Bidragsminskningen för år Bilaga 7
1996 föreslogs för dessa kommuner begränsas till 1 000 kronor per
invånare, för år 1997 till 2 000 kronor per invånare och för år 1998 till

3 000 kronor per invånare. Den sammanlagda bidragsminskningen för
hela femårsperioden föreslogs för dessa kommuner få uppgå till högst

4 000 kronor per invånare.

Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som kommenterat
beredningens förslag till införanderegler finns det ingen klar majoritet
för eller emot förslaget, varken när det gäller konstruktionen eller tids-
periodens längd. Vissa remissinstanser förordar en kortare införande-
period, och/eller att intäktsförändringama direkt skall få slå igenom fullt
ut. Andra remissinstanser vill ha en längre införandeperiod och/eller att
intäktsförändringar skall begränsas ytterligare.

Skälen för regeringens förslag: Det föreslagna bidrags- och ut-
jämningssystemet bör träda i kraft den 1 januari 1996 och införas
successivt.

För att undvika drastiska effekter för enskilda kommuner och landsting
vid införandet av ett nytt bidrags- och utjämningssystem är det nöd-
vändigt att det nya systemet införs successivt under en längre period.
Regeringen har i föregående avsnitt föreslagit vissa ändringar i kost-
nadsutjämningen i syfte att minska omfördelningseffektema. För att
ytterligare dämpa genomslaget i förhållande till beredningens förslag för
de kommuner och landsting som drabbas av stora inkomstförluster
föreslår regeringen att systemet tekniskt konstrueras utifrån en tänkt
införandeperiod om åtta år, dvs. en förlängning med ytterligare tre år i
förhållande till beredningens förslag. De beloppsgränser som anges i det
följande bygger på denna förutsättning.

Regeringen har tidigare pekat på behovet av att följa upp och utvärdera
det föreslagna utjämnings- och bidragssystemet och aviserar i avsnitt
1.3.7 att en parlamentarisk beredning skall tillsättas för detta arbete.
Resultatet bör föreläggas riksdagen. En första kontrollstation för systemet
läggs in två år efter ikraftträdandet.

Vidare föreslår regeringen att de årliga bidragsminskningama begränsas
ytterligare jämfört med beredningens förslag. För kommuner begränsas
bidragsminskningen år 1996 till 250 kronor per invånare, för år 1997 till
500 kronor per invånare, för år 1998 till 750 kronor per invånare, för år
1999 till 1 000 kronor per invånare, för år 2000 till 1 250 kronor per
invånare, för år 2001 till 1 500 kronor per invånare och för år 2002 till
1 750 kronor per invånare. För landsting begränsas bidragsminskningen
till 150 kronor per invånare år 1996, till 300 kronor per invånare år
1997, till 450 kronor per invånare är 1998, till 600 kronor per invånare
år 1999, till 750 kronor per invånare år 2000, till 900 kronor per
invånare år 2001 och till 1 050 kronor per invånare år 2002.

För de tre kommuner vars uppräknade skattekraft år 1993 översteg
garantinivån i det statliga utjämningsbidraget samma år begränsas
bidragsminskningen år 1996 till 500 kronor per invånare, för år 1997 till
1 000 kronor per invånare, för år 1998 till 1 500 kronor per invånare,

61

för år 1999 till 2 000 kronor per invånare, för år 2000 till 2 500 kronor
per invånare, för år 2001 till 3 000 per invånare och för år 2002 till
3 500 kronor per invånare. Det innebär en dämpning av genomslaget för
dessa kommuner jämfört med beredningens förslag. Dämpningen skall
ses mot bakgrund av de drastiska ekonomiska effekter som annars skulle
kunna uppstå för invånarna i dessa kommuner.

När det gäller den totala bidragsminskningen för hela perioden föreslår
regeringen liksom beredningen att den begränsas till 2 000 kronor per
invånare för kommuner. För de tre kommuner vars uppräknade skatte-
kraft år 1993 översteg garantinivån i det statliga utjämningsbidraget sätts
motsvarande gräns till 4 000 kronor per invånare. För landsting föreslås
den totala bidragsminskningen begränsas till 1 200 kronor per invånare.

Vad som här sägs om landsting tillämpas på motsvarande sätt för
kommuner som inte ingår i landsting. Dessa kommuner betraktas således
i detta sammanhang som både kommun och landsting.

Begränsningen av den totala bidragsminskningen för hela perioden för
kommuner och landsting sker genom att ett fast införandetillägg årligen
utbetalas till de kommuner och landsting som får beräknade totala
bidragsminskningar överstigande de angivna beloppsgränsema. Det fasta
införandetillägget motsvarar skillnaden mellan ovan nämnda belopps-
gränser och den beräknade totala bidragsminskningen.

På motsvarande sätt begränsas de årliga bidragsminskningama för
kommuner och landsting genom att berättigade kommuner och landsting
erhåller ett rörligt införandetillägg för respektive år som motsvarar
skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen minskad, med det
fasta införandetillägget, och den högsta tillåtna bidragsminskningen
respektive år.

För kommuner föreslår regeringen på samma sätt som beredningen att
bidragsökningama begränsas de tre första åren. De kommuner som år

1996 får en bidragsökning överstigande 704 kronor per invånare får ut
den del av ökningen som överstiger 704 kronor per invånare. För åren

1997 och 1998 uppgår motsvarande beloppsgränser till 304 kronor per
invånare respektive 112 kronor per invånare. Därefter sker inte längre
några begränsningar av bidragsökningama. Begränsningarna av bidrag-
sökningama görs genom att ett rörligt införandeavdrag införs. År 1996
uppgår detta till 704 kronor per invånare, eller om bidragsökningen
understiger 704 kronor per invånare den faktiska bidragsökningen. För
åren 1997 och 1998 uppgår motsvarande belopp till 304 kronor per
invånare respektive 112 kronor per invånare.

För landstingen sker ingen begränsning av bidragsökningama, eftersom
de som får stora ökningar har en mycket svår ekonomisk situation. Det
gäller främst Göteborgs och Malmö kommuner, som omfattas även av
landstingens bidrags- och utjämningssystem.

Bidragsförändringarna mäts som skillnaden mellan ett referensbidrag
som regeringen fastställer för varje kommun och landsting och det bidrag
i 1995 års nivå som det föreslagna bidrags- och utjämningssystemet
skulle ge för varje kommun och landsting. Därigenom kan såväl

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

62

införandetilläggen som -avdragen fastställas redan under år 1995 för hela Prop. 1994/95:150
införandeperioden.                                                     Bilaga 7

Referensbidraget för kommuner utgörs av det statliga utjämnings-

bidraget till kommuner för år 1995 och bidraget år 1995 för att mildra
skattereformens effekter, minskade med för år 1995 beslutade avdrag från
kommunernas skatteinkomster.

Referensbidraget för landsting utgörs av skatteutjämningsbidraget för

år 1995 minskat med för år 1995 beslutade avdrag från landstingens
skatteinkomster.

Finansiering av införande

Regeringens förslag: 2 035 miljoner kronor tillförs det generella
statsbidraget för kommuner respektive landsting för att finansiera
kostnaderna för de föreslagna justeringarna i kostnadsutjämningen
samt införandereglema i förhållande till utredningsförslaget.

Därutöver avsätts högst 400 miljoner kronor för särskilda insatser
för vissa kommuner och landsting.

De medel som skall återföras till kommunsektorn som kom-
pensation för införandet av en allmän löneavgift samt höjningen av
de särskilda löneskatterna i syfte att bidra till finansieringen av EU-
avgiften används på detta sätt för att finansiera införandet av
bidrags- och utjämningssystemet.

Beredningens förslag: Begränsningen av bidragsminskningama för
kommuner föreslogs finansieras genom dels begränsningar av bidrags-
ökningar för kommuner, dels genom en minskning av det generella
statsbidraget till kommunerna. För landstingen föreslogs ingen be-
gränsning av bidragsökningama, utan begränsningen av bidragsminsk-
ningama skulle i stället helt finansieras genom en minskning av det
generella statsbidraget till landstingen.

Skälen för regeringen förslag: Regeringens förslag innebär en
ytterligare begränsning av de årliga bidragsminskningama för kommuner
och landsting och en förlängd införandeperiod i förhållande till be-
redningens förslag. Däremot föreslår regeringen ingen förändring när det
gäller begränsningen av bidragsökningar för kommuner. Detta innebär
ökade kostnader för införandet av systemet.

Regeringen föreslår även för landstingen en ytterligare begränsning av
de årliga bidragsminskningama och en förlängd införandeperiod i
förhållande till beredningens förslag.

Sammantaget har de ökade kostnaderna för regeringens förslag till
införanderegler beräknats till ca 1 500 miljoner kronor jämfört med
beredningens förslag. Som tidigare har redovisats föreslår regeringen
också vissa förstärkningar i kostnadsutjämningen som beräknas innebära
ökade kostnader om drygt 500 miljoner kronor.

63

Regeringen föreslår att de ökade kostnaderna för år 1996 skall
finansieras ur de medel som fr.o.m. år 1996 skall återföras till kommun-
sektorn till följd av införandet av en allmän löneavgift samt höjningen av
de särskilda löneskatterna för att finansiera EU-avgiften. Dessa medel
uppgår till 2 435 miljoner kronor. Av dessa bör 2 035 miljoner kronor
tillföras det generella bidraget för kommuner respektive landsting med en
fördelning som baseras på de beräknade kostnaderna för respektive
kollektiv för justeringarna i införanderegler och kostnadsutjämning.

Vissa kommuner och landsting som har en särskilt svår ekonomisk
situation kan komma att få problem vid införandet av det nya utjämnings-
systemet trots att införandereglema har mildrats ytterligare. För att skapa
möjligheter att i rekonstruktivt syfte tillfälligt bistå sådana kommuner och
landsting föreslås att vissa medel ställs till regeringens disposition.
Medlen bör uppgå till 400 miljoner kronor för år 1996.

De kostnader som beräknats för de ändrade införandereglema kan visa
sig bli högre än vad som nu beräknats. En slutlig beräkning kan dock inte
göras förrän senare.

Om kostnaderna visar sig bli högre än beräknat, bör merkostnaden
finansieras av de 400 miljoner kronor som avsatts för särskilda åtgärder.

Kostnaderna för de föreslagna övergångsreglerna kan beräknas öka
något åren 1997 och 1998, för att därefter successivt minska.

Frågan om övergångsreglernas finansiering och dispositionen av de
återförda medlen för kompensation för löneavgifter m.m. bör tas upp till
ny prövning inför år 1997.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

1.3.7 Bidrags- och utjämningssystemets fortlevnad m.m.

Uppföljning och utvärdering av systemet

Regeringens bedömning: Utjämningssystemet skall bli föremål för
en löpande uppföljning, utvärdering och utveckling.

En parlamentariskt sammansatt beredning tillsätts med uppdrag att
följa upp och utvärdera systemet. Till gruppen knyts experter och
företrädare för berörda myndigheter och organisationer.

Systemet följs upp i sådan takt att förändringar kan göras efter två
år.

Beredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Många remissinstanser understryker behovet av
uppföljning och utveckling av systemet.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens mening innebär
det föreslagna systemet för utjämning av kostnader och intäkter mer
likvärdiga förutsättningar för kommuner och landsting att bedriva sin
verksamhet.

64

Systemet för kostnadsutjämning måste emellertid bli föremål för en
löpande uppföljning och utvärdering. Systemet måste också utvecklas,
särskilt i de delar där det redan vid införandet står klart att modellen eller
faktorerna behöver förbättras. Det gäller t.ex. för hälso- och sjukvården
och barnomsorgen.

En parlamentarisk beredning tillsätts, vars uppgift bör vara att dels se
över ett antal faktorer i kostnadsutjämningen, dels beakta helheten samt
utvärdera reformen.

Inkomstutjämningens anpassning till förändringar i det kommunala
skatteunderlaget

Regeringens förslag: Beräkningen av tillägg och avdrag i in-
komstutjämningen baseras på de beskattningsbara inkomsterna i
kommuner och landsting enligt taxeringen året före utjämningsåret,
uppräknade till utjämningsårets nivå med den av Riksrevisionsverket
(RRV) beräknade ökningen av de beskattningsbara inkomsterna för
riket som helhet.

De sålunda beräknade tilläggen och avdragen är slutliga. Någon
del- eller slutavräkning görs inte.

Den för varje kommun och landsting individuella del- och slutav-
räkningen i nuvarande system för utbetalning av kommunalskatteme-
del slopas fr.o.m. taxeringsåret 1997. Såväl del- som slutavräkning
skall ske enligt tidigare regler för åren till och med beskattningsåret
1995.

En kollektiv avräkning av kommunalskattemedlen mellan staten
och kommuner respektive landsting görs fr.o.m. taxeringsåret 1997.

Beredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Beredningen föreslår dock att den kollektiva avräkningen sker både som
en del- och en slutavräkning.

Remissinstanserna: Få remissinstanser har uttalat sig i denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Tilläggen och avdragen i den
föreslagna inkomstutjämningen bör beräknas utifrån motsvarande
uppräknade skatteunderlag som används för beräkning av det nuvarande
utjämningsbidraget till kommuner och för utbetalning av kommunal-
skattemedel. Tilläggen och avdragen bör således beräknas utifrån
beskattningsbara inkomster i kommunen eller landstinget enligt taxeringen
året före utjämningsåret, vilket är de inkomster som intjänas två år före
utjämningsåret. Dessa inkomster räknas upp till utjämningsårets nivå med
uppräkningsfaktorer som fastställs av RRV och som grundas på vissa
antaganden om den ekonomiska utvecklingen samt effekterna av sådana
av riksdagen fattade beslut som får betydelse för inkomsternas storlek.

I nuvarande system är alla beräkningar för bidrags-/beskattningsåret,
både i fråga om kommunalskattemedel och utjämningsbidrag för

10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

65

kommuner, preliminära fram till dess de slutliga beskattningsbara Prop. 1994/95:150
inkomsterna för detta år är kända. Två individuella avräkningar, del- och Bilaga 7
slutavräkning, görs därför med hänsyn till nya prognoser samt den
faktiska utvecklingen av de beskattningsbara inkomsterna. De slutliga
inkomsterna för ett visst år är således inte kända förrän två år i efter-
skott.

För de nuvarande skatteutjämningsbidragen till landsting görs ingen
del- eller slutavräkning. När det gäller skattemedlen gäller samma
förfarande för landsting som för kommuner.

Med det system för inkomstutjämning som regeringen föreslår skulle
ett individuellt avräkningsförfarande i såväl utjämnings- som utbetalnings-
systemet fylla en mycket begränsad funktion. Det skulle enbart åstad-
komma marginella förändringar som beror på skillnader mellan den egna
skattesatsen och den skattesats som tillämpas för att beräkna tillägg och
avdrag. Regeringen föreslår därför att det nuvarande avräkningsför-
farandet mot varje enskild kommun och varje enskilt landsting slopas och
ersätts med ett kollektivt avräkningsförfarande för kommuner respektive
för landsting. Detta syftar till att totalt sett tillförsäkra kommunsektorn
dess verkliga skatteinkomster. Ett slutavräkningsförfarande föreslås därför
mellan staten och kommuner respektive landsting, varvid en återbetalning
sker från staten om de utbetalda, preliminära kommunalskattemedlen har
understigit de slutligt beräknade, och en återbetalning sker från kommu-
ner respektive landsting om de utbetalda preliminära medlen har
överstigit de slutliga. Slutavräkningen görs efter två år, när de verkliga
skatteinkomsterna för beskattningsåret är kända. Till skillnad från
beredningen föreslår regeringen ingen delavräkning. Regleringen av
avräkningsbeloppen bör ske genom ökning eller minskning av det
generella bidraget för kommuner respektive landsting två år efter beskatt-
ningssåret

Kostnadsutjämningens anpassning till verksamhetsförändringar m.m.

Regeringens bedömning: Betydande förändringar i kommunernas
eller landstingens åtaganden bör föranleda motsvarande förändringar
i kostnadsutjämningen.

Förändring av huvudmannaskapet för en verksamhet mellan
kommuner och landsting skall föranleda motsvarande förändring i
kostnadsutjämningen om verksamheten omfattas av denna. För-
ändringen i kostnadsutjämningen görs det år då huvudmannaskaps-
förändringen är genomförd i hela riket.

Beredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning.

Remissinstanserna: Få remissinstanser har uttalat sig i denna fråga.

66

Skälen för regeringens bedömning: Den föreslagna kostnadsutjäm- Prop. 1994/95:150
ningen syftar till att skapa likvärdiga förutsättningar för kommuner Bilaga 7
respektive landsting att bedriva de verksamheter man är ålagda samt vissa
s.k. frivilliga verksamheter.

Förändringar i kommunernas eller landstingens åtaganden bör också
föranleda motsvarande ändring i kostnadsutjämningen om förändringen
gäller en verksamhet som omfattas av denna. Om förändringen t.ex.
innebär ett ökat kommunalt ansvar för en verksamhet bör verksamhetens
tyngd i kostnadsutjämningen öka på motsvarande sätt. En förutsättning
för att göra sådana förändringar i kostnadsutjämningen som här avses bör
emellertid vara att förändringen är betydande. De främsta skälen till detta
är dels administrativa och dels att systemet måste ha en rimlig stabilitet.

Kostnadsutjämningen baseras bl.a. på den genomsnittliga kostnaden för
olika verksamheter som bedrivs av kommuner respektive av landsting.
När huvudmannaskapet för en verksamhet som ingår i kostnadsutjäm-
ningen flyttas mellan kommuner och landsting bör kostnadsutjämningen
också ändras på motsvarande sätt. Detta bör ske samtidigt som själva
huvudmannaskapsförändringen. Om förändringen av huvudmannaskapet
för en verksamhet sker successivt, så som skett t.ex. när det gäller
omsorgsverksamheten, bör kostnadsutjämningen ändras vid det tillfälle
då alla län har genomfört förändringen. Fram till denna tidpunkt bör en
tillfällig kostnadsutjämning kunna ske inom de län som gjort förändring-
en.

Kostnadsutjämningens aktualitet

Regeringens bedömning: Kostnadsutjämningen baseras på kommu-
nernas respektive landstingens genomsnittskostnader för de i
kostnadsutjämningen ingående verksamheterna två år före ut-
jämningsåret. En framskrivning till utjämningsårets nivå görs av
beräknade tillägg och avdrag i kostnadsutjämningen utifrån den
beräknade utvecklingen av nettopriserna enligt nettoprisindex, NPI.

De kommun- och landstingsvisa faktorerna i kostnadsutjämningen
bör dateras upp årligen när det gäller åldersstruktur. Övriga faktorer
bör uppdateras med rimliga tidsintervall och efter vad omständig-
heterna medger.

Beredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framfört några in-
vändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: Prisnivån i kostnadsutjämningen
bör anpassas till utjämningsårets nivå enligt samma modell som i det
nuvarande statliga utjämningsbidraget till kommuner. Det innebär att
kostnadsutjämningen baseras på genomsnittliga kostnader för de i

67

kostnadsutjämningen ingående verksamheterna två år tidigare, vilka sedan
skrivs fram två år utifrån den prognostiserade utvecklingen av nettopri-
serna.

Beräkningen av de genomsnittskostnader som skall ligga till grund för
kostnadsutjämningen för såväl kommuner som landsting bör dateras upp
årligen utifrån de senast tillgängliga kostnadsunderlagen. Därmed
kommer såväl kostnadsutvecklingen totalt som utvecklingen när det gäller
fördelningen av kostnader mellan olika verksamheter att successivt
påverka systemet. Därigenom slår såväl demografiska som andra
förändringar igenom i kostnadsutjämningen även om det sker med två års
eftersläpning. Även de skillnader som finns mellan olika verksamheter
när det gäller volym- och produktivitetsutveckling m.m. fångas upp, om
än med viss eftersläpning, genom den årliga uppdateringen av genom-
snittskostnaderna.

De kommun- och landstingsvisa faktorer som ligger till grund för
beräkningen av tillägg och avdrag i kostnadsutjämningen bör vara så
aktuella som möjligt. En balans bör dock eftersträvas mellan aktualitet
och stabilitet. För vissa faktorer, främst åldersstrukturen, bör en årlig
uppdatering ske. För andra faktorer bör en bedömning göras av hur ofta
en uppdatering bör ske, vilken bör grundas dels på tillgången till aktuell
statistik, dels på hur snabbt förändringar sker av respektive faktors värde.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Administration av systemet

Regeringens förslag: Bidrags- och utjämningssystemet för kom-
muner och landsting administreras av Statistiska centralbyrån och
Riksskatteverket.

Skälen för regeringens förslag: På samma sätt som för det nuvarande
systemet bör det nu föreslagna systemet för statsbidrag och utjämning
administreras av Statistiska centralbyrån och Riksskatteverket.

68

1.4 Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till
kommuner och landsting

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Ett nytt system för konkurrenskorrigering
avseende kommunernas och landstingens kostnader för ingående
mervärdesskatt införs fr.o.m. år 1996. Systemet skall bygga på
kommunal självfinansiering.

En ekonomisk reglering görs genom att kommunerna och lands-
tingen tillförs medel via de generella statsbidragen.

Bakgrunden till regeringens förslag: I samband med 1991 års
skattereform infördes särskilda regler för hantering av kommuners och
landstings kostnader för mervärdesskatt. Kommuner och landsting fick då
rätt att göra avdrag för all ingående mervärdesskatt oavsett om verksam-
heten medför skattskyldighet eller inte. Anledningen till att denna
generella avdragsrätt infördes var att en utjämning skulle ske av
mervärdesskattens konkurrenssnedvridande effekter vid val mellan arbete
i egen regi och i extern regi.

För att minska konkurrenssnedvridningen inom de mervärdesskattefria
områdena infördes också ett särskilt statsbidrag genom lagen (1990:578)
om särskilt bidrag till kommuner m.fl. för att täcka de indirekta
kostnaderna för mervärdesskatt som uppkommer vid upphandling och
bidragsgivning. Bidraget utgår till kommuner och landsting vid upp-
handling från eller bidragsgivning till näringsidkare inom områdena
sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning. Bidraget bygger på en
uppskattning av den dolda kostnaden för mervärdesskatt och uppgår till
sex procent av den kostnad kommunen eller landstinget betalar.

Fr.o.m. år 1995 har vissa ändringar gjorts i den tidigare gällande
kompensationsordningen (prop. 1994/95:57, bet. 1994/95:SkU7, rskr.
1994/95:151). Anledningen till ändringarna är att en i mervärdesskatte-
systemet oinskränkt avdragsrätt för ingående mervärdesskatt inte är
förenlig med EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv.

Med anledning av detta har kommunernas och landstingens rätt att
inom mervärdesskattesystemet få återbetalning av ingående skatt i
verksamhet som inte medför skattskyldighet till mervärdesskatt slopats
fr.o.m. år 1995. Återbetalning av den ingående skatten i skattefri
verksamhet sker i stället i särskild ordning enligt lagen (1994:1799) om
kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995. Med
stöd av samma lag får kommuner och landsting också ansöka om det
ovan nämnda särskilda bidraget. Förfarandet skall enligt vad regeringen
uttalade i prop. 1994/95:57 ses som en övergångslösning eftersom ett
system för konkurrenskorrigering enligt regeringens uppfattning bör
bygga på kommunal självfinansiering. Ett sådant system bedömdes
emellertid i propositionen inte kunna införas förrän fr.o.m. år 1996,
eftersom ytterligare överväganden borde göras. Regeringen anmälde
därför avsikten att återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.

69

Skälen för regeringens förslag

Inomkommunalt system för konkurrenskorrigering

Vad regeringen nu föreslår och anför i det följande innebär inte någon
ändring av mervärdesskattelagens nuvarande bestämmelser om vad som
skall anses vara skattepliktig verksamhet m.m. Det nu föreliggande
förslaget till ny kompensationsordning utgår i huvudsak från hittills
vidtagna åtgärder för konkurrenskorrigering, men med den skillnaden att
återbetalningarna för ingående mervärdesskatt i verksamheter som inte
medför skattskyldighet skall ske inom ett av kommunerna respektive
landstingen självfinansierat system. Systemet föreslås dock även
fortsättningsvis administreras av staten genom Skattemyndigheten i
Kopparbergs län. Systemets tänkta utformning redovisas i det följande.

Fr.o.m. år 1996 föreslås ett system för konkurrenskorrigering införas
som bygger på kommunal självfinansiering. Ett konto läggs upp för
vardera kommun- resp, landstingskollektivet. Kommuner, landsting,
kommunalförbund och beställarförbund skall från dessa konton erhålla
utbetalningar motsvarande den ingående mervärdesskatt som inte omfattas
av mervärdesskattelagens bestämmelser och det s.k. särskilda bidraget vid
upphandling av eller bidragsgivning till tjänster producerade inom de
mervärdesskattefria områdena sjukvård, tandvård, social omsorg och
utbildning (jfr lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering
av mervärdesskatt för år 1995). Utbetalningarna avses ske i huvudsak
enligt de rutiner som gäller år 1995. Utbetalningarna till de landstingsfria
kommunerna skall i sin helhet regleras mot kommunkollektivets konto.
Utbetalningarna till kommunalförbund eller beställarförbund, som
bedriver försöksverksamhet enligt lagen (1994:566) om lokal försöks-
verksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst, skall regleras mot landstingskollektivets konto.
Beträffande kommunalförbunden i övrigt föreslås, till skillnad mot vad
som nu gäller, att förbunden själva får ansöka om utbetalning av
ingående skatt i skattefri verksamhet från både kommun- och landstings-
kontot i proportion till medlemmarnas - kommunernas resp, landstingens
- deltagande i kostnaderna för förbundets verksamhet.

Utbetalningarna från kontona skall finansieras genom tillskott från
kommuner och landsting. De totala utbetalningarna av ersättning från
kontona skall över tiden motsvaras av lika stora tillskott. På så sätt
skapas ett stabilt system som inte ger upphov till kostnadsökningar för
staten. Tillskotten bör utformas så att de inte är kopplade till den enskilda
kommunens eller det enskilda landstingets faktiska kostnader för ingående
mervärdesskatt. I annat fall uppnås inte den avsedda konkurrens-
neutraliteten.

Tillskotten till kommunkontot föreslås ske med ett årligen fastställt
belopp per invånare som är lika för alla kommuner. För landstingen
fastställs årligen ett motsvarande belopp per invånare, som skall tillföras
landstingskontot. De landstingsfria kommunerna skall erlägga båda
beloppen till kommunkontot. Beloppen fastställs av Riksskatteverket

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

70

senast den 10 september året före uppbördsåret. Betalning skall ske
genom avdrag vid skattemedelsutbetalningama till kommuner resp,
landsting. Avdragen görs varje månad med en tolftedel av de fastställda
årsbeloppen.

Kontona skall göras räntebärande i form av särskilda hos Riksgälds-
kontoret inrättade räntekonton med kredit. Såväl fordrings- som
skuldränta skall regleras mot kontona. Administrationen skall skötas av
Skattemyndigheten i Kopparbergs län.

Vid fastställandet av beloppen för det kommande året skall hänsyn tas
till såväl upplupna som prognostiserade över- och underskott. Därvid
skall framgå kontonas ställning avseende det avslutade verksamhetsåret
och vilka prognosantaganden som har gjorts.

Revision av kontona utförs av Riksrevisionsverket.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Ekonomisk reglering

När den generella avdragsrätten för kommuner och landsting infördes
år 1991 uppskattades värdet av den ingående mervärdesskatt som kom-
muner och landsting tidigare inte hade haft avdragsrätt för till 9,8
miljarder kronor. I beloppet ingick också det särskilda bidraget. Med
detta belopp bedömdes alltså kommunernas och landstingens finansiella
utrymme öka varför en neutralisering skulle göras genom att återföra
motsvarande medel från kommunerna och landstingen till staten. Detta
gjordes genom en ökning av den dåvarande avräkningsskatten (prop.
1989/90:150 bil. 4).

Samtidigt genomfördes också basbreddningar av skatteunderlaget för
mervärdesskatt. Värdet av avdragsrätten för dessa basbreddningar
uppskattades till 5 miljarder kronor. Eftersom kommuner och landsting
inte skulle drabbas av merkostnader till följd av basbreddningama ingick
inte dessa i underlaget för avräkningsskatten.

Sammantaget bedömdes således summan av den ingående mervärdes-
skatt som kommuner och landsting tidigare inte hade haft avdragsrätt för
och den tillkommande ingående mervärdesskatten med anledning av
basbreddningen till 14,8 miljarder kronor.

Vid omläggningen av statsbidragssystemet år 1993 kvittades avräk-
ningsskatten bort genom att statsbidragsramen för kommuner respektive
landsting minskades.

I det kompensationssystem som har gällt under åren 1991-1994 har
kommuner och landsting inte gjort någon åtskillnad på skatt som är
hänförlig till skattepliktig respektive skattefri verksamhet eftersom all
ingående mervärdesskatt har varit avdragsgill och deklarerats i ett
sammanhang. Uppgifter om den ingående mervärdesskatt som under
dessa år har dragits av kan således inte delas upp på mervärdesskatte-
pliktig respektive mervärdesskattefri verksamhet.

För det särskilda bidraget finns uppgifter totalt, men däremot saknas
fördelning på kommuner respektive landsting.

71

Om man antar att den ingående mervärdesskatten i skattepliktig Prop. 1994/95:150
verksamhet utgör 60 % av den utgående mervärdesskatten och lägger till Bilaga 7
det särskilda bidraget kan en uppskattning av statens kostnad för den
omläggning av kompensationsordningen som genomfördes år 1991 göras.
Utifrån denna uppskattning kan konstateras att den bedömning om 14,8
miljarder kronor som gjordes inför den ekonomiska regleringen år 1991
och följande år var för låg. Differensen kan bero på en underskattning av
värdet av den generella avdragsrätten och att den ekonomiska reglering
(avräkningsskatten) som därmed gjordes från kommunerna och lands-
tingen till staten var för lågt beräknad. Det kan också vara så att
basbreddningens effekter var mer omfattande än vad som förutsågs. Det
sistnämnda skulle som tidigare nämnts inte drabba kommunerna och
landstingen. Underlag saknas för att göra en närmare analys, men såvitt
kan bedömas har staten inte kompenserats fullt ut för den generella
avdragsrätten.

En övergång till ett av kommunerna och landstingen självfinansierat
system för konkurrenskorrigering bör på motsvarande sätt som när den
generella avdragsrätten infördes medföra en ekonomisk reglering, men
denna gång från staten till kommunerna respektive landstingen. En
utgångspunkt kan vara att göra en återreglering för att återskapa de
förhållanden som rådde före införandet av den generella avdragsrätten.
Återregleringen skulle då göras genom en framskrivning av den
motsvarande reglering om 14,8 miljarder kronor som gjordes år 1991.
Regeringen anser dock att regleringen bör göras så att kommunernas och
landstingens kostnader för att finansiera systemet täcks. Reglerings-
beloppen bör därför avse de motsvarande kostnader som i dag åvilar
staten enligt 1-2 §§ lagen (1994:1799) om kommuners och landstings
hantering av mervärdesskatt för år 1995, dvs. återbetalning av ingående
mervärdesskatt som inte är avdragsgill enligt mervärdesskattelagen och
det s.k. särskilda bidraget. Avsikten är att regleringen i utgångsläget,
dvs. vid ingången av år 1996, skall vara statsfinansiellt neutral. Mot
bakgrund av dels de beskrivna och dels vissa andra osäkerheter i
underlaget är det för närvarande svårt att bedöma nivån på den reglering
som bör göras för att uppnå den avsedda neutraliteten. Därför bör en
uppföljning göras av den reglering som nu föreslås när säkrare uppgifter
finns att tillgå.

Mot bakgrund av det redovisade gör regeringen bedömningen att
kommunerna bör tillföras 14 250 miljoner kronor och landstingen 4 750
miljoner kronor. Vid fördelningen på kommuner och landsting har
antagits att det särskilda bidraget fördelar sig på respektive kollektiv på
samma sätt som fördelningen beträffande den ingående mervärdesskatten,
efter avdrag för den ingående mervärdesskatt som bedömts vara hänförlig
till skattepliktig verksamhet. Vid fördelningen har vidare hänsyn tagits till
de huvudmannaskapsförändringar som är genomförda eller avses att
genomföras år 1996. Regleringen föreslås ske via de generella stats-
bidragen (se avsnitt 1.2.4).

72

1.5 Vissa frågor om statens relationer till kommuner och Prop. 1994/95:150
landsting                                                         Bilaga 7

1.5.1 Inledning

Som tidigare sagts kommer det att ställas mycket stora krav på kommu-
ner och landsting de närmaste åren för att de skall kunna möta de ökade
behoven inom olika verksamheter bl.a. till följd av den demografiska ut-
vecklingen samtidigt som kraven på hushållning med resurser skärps. För
att underlätta för kommunerna och landstingen att hantera situationen
föreslår regeringen i denna proposition förändringar i de övergripande
förutsättningarna, främst genom införandet av ett nytt bidrags- och ut-
jämningssystem.

Ett generellt bidragssystem ger de enskilda kommunerna och lands-
tingen stora möjligheter att själva prioritera mellan olika verksamheter.
Å andra sidan ger ett sådant system inga garantier för att dessa priorite-
ringar står i överensstämmelse med nationellt formulerade mål för olika
verksamheter. Därför har staten ett intresse av att följa utvecklingen inom
olika verksamheter. Det är också ett nationellt intresse att följa upp om
det finns en rimlig balans mellan krav och resurser och att kvaliteten i
kärnverksamheterna upprätthålls. Under de närmaste åren avser
regeringen att öka sina insatser för att fortlöpande följa upp och utvärdera
verksamheten inom den kommunala sektorn.

För att kommuner och landsting skall kunna bedriva en ansvarsfull
verksamhet är det nödvändigt att de fullt ut kan ta det ekonomiska
ansvaret för sina beslut. Trots att det har skett en betydande avreglering
av den kommunala verksamheten under senare år finns det fortfarande
lagstiftning som i alltför stor utsträckning inskränker den kommunala
självstyrelsen. För att ytterligare underlätta för kommunerna och
landstingen att göra lokala avvägningar och fatta ekonomiskt ansvarsfulla
beslut avser regeringen att senare återkomma till riksdagen med förslag
om minskad statlig detaljreglering.

Under de närmaste åren kommer kommuner och landsting att behöva
bedriva ett fortsatt intensivt effektiviseringsarbete. Det är angeläget att
staten och kommunerna kan samarbeta när det gäller att utveckla bra
organisations- och styrformer i den kommunala verksamheten. Förut-
sättningarna för detta skapas bl.a. i kommunallagen och därför kommer
regeringen att ta initiativ till en översyn av kommunallagens bestämmel-
ser om ekonomisk förvaltning. Regeringen har också tillsatt en parlamen-
tarisk kommitté med uppgift att bl.a. göra en utvärdering av det
kommunala förnyelsearbetet.

Regeringen föreslår i det följande särskilda insatser för två kommuner,
Haninge och Göteborg.

73

1.5.2 Uppföljning och utvärdering av den kommunala verksamheten Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Betydelsen av en bättre uppföljning av kommunsektorns ekonomi och
verksamhet ökade när de generella statsbidragen infördes. Uppföljningen
är också av stor betydelse för att regering och riksdag skall få underlag
för att göra bedömningar av det skattefinansierade utrymmet och ta
ställning till statsbidragen till kommuner och landsting. Regeringen gav
i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bilaga 8, s. 31) en översiktlig
redovisning av det påbörjade arbetet för att förbättra uppföljningen och
utvärderingen av den kommunala verksamheten. Detta arbete fortsätter.

Regeringen redogör varje år i budgetpropositionen för utvecklingen
inom olika delar av den offentliga sektorn. När det gäller kommunal
verksamhet har redovisningar hittills främst återfunnits i respektive
departements bilagor till budgetpropositionen. Någon samlad överblick
över de frågor som berör kommunerna har därför varit svår att få. I år
gör regeringen därför en första samlad redovisning av den kommunala
verksamheten i en särskild skrivelse till riksdagen. Skrivelsen lämnas
samtidigt med denna propositionen. Avsikten är att en sådan redovisning
skall lämnas varje år, och att dess innehåll skall utvecklas i olika
avseenden.

Underlaget för redovisningen av den kommunala verksamheten utgörs
i huvudsak av uppgifter från den sektorsvisa uppföljningen, av offentlig
statistik och nationalräkenskaper samt av uppgifter som samlats in av de
båda kommunförbunden.

Den sektorsvisa uppföljnings- och utvärderingsverksamheten är under
utveckling. Inom olika områden pågår ett arbete med att förbättra
informationen om verksamhetens kostnader, prestationer och kvalitet så
att den skall kunna relateras till de mål för verksamheten som stats-
makterna har satt upp. Uppgiftsinsamling och datafångst kan behöva
samordnas för att ge en aktuell och samlad överblick.

Den ekonomiska redovisningen har förbättrats under senare år men det
finns fortfarande problem med en bristande enhetlighet som försvårar
jämförelser mellan kommuner respektive landsting och även mellan olika
tidsperioder. Denna fråga kommer att ägnas särskild uppmärksamhet,
bl.a. mot bakgrund av den översyn som regeringen aviserar nedan av
kommunallagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning.

1.5.3 Den statliga revisionens roll avseende verksamhet med
kommunal anknytning

I Riksdagsutredningens betänkande Reformera riksdagsarbetet! från juni
1993 förutsattes att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en
närmare analys av den statliga revisionens roll rörande den kommunala
sektorn. Redan under år 1992, i samband med beslutet om ett förändrat
statsbidragssystem, tog Finansutskottet upp frågan om den statliga
revisionen, och hur utvecklingen mot ett ökat inslag av uppföljning och
utvärdering hos de statliga sektorsorganen påverkar Riksrevisionsverkets

74

(RRV) roll (bet. 1991/92:FiU29). Senare har även Konstitutionsutskottet
efterlyst en analys från regeringen av revisionens roll rörande den
kommunala sektorn (bet.l993/94:KU18).

Staten behöver en stark och oberoende revision som självständigt kan
granska att den offentliga verksamheten bedrivs på ett tillfredsställande
sätt. För att fullgöra denna uppgift måste revisionen ha tillgång till in-
formation om den granskade verksamheten.

RRV har till uppgift att på regeringens uppdrag ansvara för statlig
revision. Revisionen har till syfte att granska ändamålsenlighet, redovis-
ning av ekonomi och resultat samt att främja effektiviteten i den statliga
verksamheten. Verket skall uppmärksamma riksdagen, regeringen och
myndigheterna på förekommande brister och hinder för en effektiv
resursanvändning samt ge underlag för beslut om förändringar.

Revisionen av kommunal verksamhet utövas enligt kommunallagen av
förtroendevalda revisorer som utses i varje kommun respektive landsting
och vilka svarar inför fullmäktige. De kommunala revisorernas uppgift
är att granska redovisningen i kommunerna samt verksamhet som bedrivs
inom nämndernas verksamhetsområden. De skall bl.a. pröva om
verksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt
tillfredsställande sätt. De förtroendevalda revisorerna har regelmässigt
hjälp av tjänstemän för att utföra sitt granskningsuppdrag.

Den fråga som regeringen blivit ombedd att analysera gäller den
statliga revisionens roll rörande kommunala sektorn. Det bör därvid
konstateras att RRV inte har till uppgift att bedriva revision av kommuner
eller landsting i sig. RRV:s uppgifter skall i stället betraktas utifrån det
övergripande ansvar som staten har för hela den offentliga verksamheten
och dess funktionssätt.

RRV:s roll vad gäller verksamhet som har kommunal anknytning kan
betraktas från olika utgångspunkter.

En utgångspunkt är att RRV enligt sin instruktion skall "granska hur
statsbidrag används av mottagaren i den mån det föreligger särskild
redovisningsskyldighet för bidragen gentemot staten eller särskilda
föreskrifter meddelats om bidragens användning". Denna utgångspunkt
är tillämplig för verksamhet som t.ex. bedrivs av en kommun och för
vilken kommunen erhåller någon form av specialdestinerat statsbidrag
med reglerade bidragsvillkor. Den synes däremot inte vara tillämplig för
kommunal verksamhet i allmänhet efter övergången till generella stats-
bidrag, som i huvudsak skall utgöra ett finansiellt stöd, eftersom själva
grundtanken bakom denna förändring är att ge kommuner och landsting
större frihet att avgöra hur pengarna skall användas.

En annan utgångspunkt är att RRV granskar statlig verksamhet eller
statliga styrmedel eller åtaganden i övrigt där kommunerna utgör en av
flera aktörer. Det är i dessa fall inte fråga om revision av enskilda
kommuner utan av verksamhet som bedrivs av kommuner och som utgör
en del av ett statligt beslutat offentligt åtagande, där revisionen för att
kunna uttala sig om måluppfyllelse m.m. i det offentliga åtagandet i
många fall behöver inhämta uppgifter om förhållanden i kommuner eller
landsting. Denna typ av övergripande granskningar har ett stort värde och

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

75

faller inte naturligen på någon annan myndighet att genomföra. Gransk- Prop. 1994/95:150
ningar som avser mer övergripande system som innefattar såväl statlig Bilaga 7
som kommunal verksamhet bedrivs i vissa fall också av RRV på uppdrag
av regeringen.

I 1992 års kompletteringsproposition behandlades frågan om statlig
målstyrning, uppföljning och utvärdering av den kommunala verksam-
heten. Det betonades att betydelsen av uppföljning och utvärdering ökar
vid övergången till generella statsbidrag för att statsmakterna skall få
erforderlig information om utvecklingen inom olika verksamheter och om
måluppfyllelsen. Detta förutsätter bl.a. att det finns en väl fungerande
uppföljning hos sektorsmyndighetema. Frågan om den statliga revisionens
roll behandlades dock inte i detta sammanhang.

Det är av stor betydelse att det finns en väl fungerande revision av de
statliga myndigheter som ansvarar för tillsyn, uppföljning och utvärdering
av kommunal verksamhet. Sådana granskningar kan också innebära ett
behov för RRV att hämta in underlag direkt från kommuner och
landsting.

En formellt reglerad uppgiftsskyldighet för kommuner och landsting
finns främst i fråga om viss statistik som Statistiska centralbyrån (SCB)
svarar för samt gentemot vissa sektorsmyndigheter, t.ex. Skolverket.
RRV:s rätt att inhämta uppgifter är inte formellt reglerad på alla
områden, exempelvis inte det kommunala området. RRV synes dock inte
ha haft några praktiska problem att få in för revisionen nödvändiga
uppgifter från kommuner eller landsting.

Inom Finansdepartementet pågår ett bredare arbete med att undersöka
formerna för en stärkt rättslig reglering av statens budgetprocess och
även av den statliga revisionen. Bl.a. bereds för närvarande ett lagförslag
rörande revisionens tillgång till ADB-baserad information. Vidare har ett
arbete inletts med ett lagförslag som gäller revisionens möjligheter att
granska medelsanvändningen när det gäller bidrag från EU. Detta arbete
kan även komma att beröra frågan om uppgiftsinsamling från kommuner
och landsting.

Regeringen förutsätter att RRV även fortsättningsvis, oberoende av
lagstiftningsfrågan, får tillgång till den information som man behöver för
att fullgöra sina uppgifter, antingen via sektorsmyndighetema eller direkt
från kommuner och landsting.

1.5.4 Minskad statlig styrning

Under senare år har det skett en betydande avreglering av den kommuna-
la verksamheten. Samtidigt har utvecklingen av kommunsektorns intäkter
varit måttlig till följd av lågkonjunkturen och skattestoppet. Det är
mycket som tyder på att den ökade kommunala självbestämmanderätten
och det ekonomiska läget har lett till ett effektivare resursutnyttjande
inom den kommunala sektom. Det kommer att ställas mycket stora krav
på kommuner och landsting de närmaste åren för att de skall kunna möta
de ökade anspråken på verksamheten bl.a. till följd av den demografiska

76

utvecklingen och den oroande ökningen av socialbidragskostnadema. Prop. 1994/95:150
Samtidigt skärps kraven på hushållning med resurserna. Det förutsätter Bilaga 7
ett fortsatt arbete med att effektivisera verksamheten. Det förutsätter
också att kommuner och landsting kan ta det ekonmiska ansvaret för sin
verksamhet samt får större möjligheter att göra avvägningar mellan olika
utgiftsområden.

Företrädare för kommuner och landsting framför ofta krav på
förändringar i det statliga regelverket. Kritiken mot statliga regler
fokuseras på att de är omfattande, svåröverblickbara, onödigt detaljsty-
rande och därmed också kostnadshöjande. Regeringen har för avsikt att
inom kort ta initiativ till en genomgång av det statliga regelverket som
berör kommunal verksamhet. Syftet bör vara att mönstra ut sådana regler
som är svåra att motivera med hänsyn till det ansträngda ekonomiska
läget i kommuner och landsting. Företrädare för kommuner och landsting
kommer att inbjudas till överläggningar om behovet av sådana för-
ändringar.

1.5.5 Översyn av kommunallagens ekonomikapitel

Grunden för kommunernas ekonomiska förvaltning anges i kommunalla-
gen (8 kap.). Denna trädde i kraft år 1992 varvid en rad principiella
nyheter infördes. De tidigare reglerna om förmögenhetsskydd och krav
på balanserad budget togs inte med i den nya kommunallagen. I stället
infördes en mer allmän bestämmelse om att kommuner och landsting
"skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet". Vidare
infördes bestämmelser om medelsförvaltning och krav på ekonomisk
planering. Kraven på kommunernas årsredovisningar skärptes samtidigt
som det infördes ett krav på att årsredovisningen skall upprättas med
iakttagande av god redovisningssed. Dessutom skall i årsredovisningen
uppgift lämnas om borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser.

Den nya kommunallagens ekonomikapitel innebär att kommuner och
landsting har fått en betydande frihet, men också ökat ansvar, i ekono-
miska frågor.

1 förarbetena till kommunallagen sägs att statsmakterna bör följa upp
hur kommuner och landsting använder den ökade friheten på det
ekonomiska området. Skulle det visa sig att denna frihet leder till
oönskade konsekvenser bör, enligt propositionen (prop. 1990/91:117), en
stramare reglering av kommunernas ekonomiska förvaltning på nytt
övervägs.

Den nya kommunallagen har nu varit i kraft i drygt tre år och en
uppföljning av hur den nya lagens bestämmelser om ekonomisk för-
valtning har tillämpats bör nu ske. Det finns inget som tyder på att den
ökade friheten för kommuner och landsting på det ekonomiska området
har lett till några mer betydande problem för den kommunala ekonomin.
Däremot har en rad kommunalekonomiska frågeställningar med an-
knytning till kommunallagen aktualiserats under senare år. Det gäller
bl.a. kommunernas och landstingens hantering av sina pensionsåtaganden,

77

borgensåtaganden och upplåning, utförsäljningen av kommunal egendom
samt de allmänt ökade svårigheterna att åstadkomma balans mellan
inkomster och utgifter.

Regeringen har för avsikt att skyndsamt göra en översyn av kommunal-
lagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning. Översynen skall syfta till
att skapa ännu bättre förutsättningar för kommuner och landsting att
åstadkomma en god ekonomisk hushållning. Det skall därför utarbetas ett
förslag om hur kravet på balanserad budget skall uttryckas i kommunalla-
gen och vilka krav på den kommunala redovisningen som ett sådant
balanskrav ger upphov till. Vidare skall utarbetas förslag om en lagregle-
ring av kommunernas låneverksamhet. Utgångspunkten bör därvid vara
att rätten att ta upp lån i huvudsak begränsas till investeringsverksamhet.

Den svenska kommunallagstiftningen innehåller inga bestämmelser om
hur man hanterar problem som uppstår när kommuner eller landsting inte
kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. Sådan lagstiftning finns bl.a. i
Norge och Finland. Regeringen har för avsikt att utarbeta ett förslag till
lagstiftning som syftar till att hantera det nu nämnda problemet. Genom
en sådan lagstiftning skapas en ökad klarhet om hur problem med bl.a.
lånebetalningar och borgensförbindelser skall lösas om de faktiskt
uppkommer.

1.5.6 Möjligheter att effektivisera den kommunala verksamheten

De undersökningar som expertgruppen för studier i offentlig ekonomi
(ESO) har utfört (Ds 1994:24) visar att en tidigare negativ utveckling av
produktiviteten inom den kommunala sektorn har vänts till en positiv
utveckling de senaste åren. Inom vissa verksamhetsområden, bl.a.
barnomsorgen, har produktivitetsförbättringen varit mycket påtaglig.
Detta visar att det är möjligt att öka nyttan av de resurser som sätts in i
offentlig verksamhet. Det finns mycket som tyder på att möjligheterna att
öka produktiviteten inom den kommunala sektorn ännu inte är uttömda.

För att kommuner och landsting skall kunna hålla konsumtionsvolymen
på en konstant nivå inom ramen för det angivna skattefinansierade
utrymmet kan produktiviteten inom den kommunala sektorn behöva öka
med upp till flera procent om året. En sådan produktivitetsförbättring kan
inte enbart uppnås genom organisatoriska och andra förändringar inom
den enskilda kommunen eller landstinget. Det krävs också, som ESO har
påpekat i den ovan nämnda rapporten, förändringar på systemnivå, dvs.
i sättet att bedriva en verksamhet. Det finns indikationer på att de
förändringar som har skett inom sjukvården under senare år, med bl.a.
övergång från sluten vård till öppen vård, har inneburit att vården har
blivit billigare utan att kvaliteten har försämrats. Äldre-reformen har
också skapat förutsättningar för kommunerna att effektivisera äldreom-
sorgen. Regeringen avser att ta initiativ till olika studier kring möjlig-
heterna att sänka kostnaderna för den offentliga verksamheten. I det
sammanhanget finns det anledning att uppmärksamma vilka möjligheter
den nya informationstekniken kan erbjuda.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

78

Att öka produktiviteten kan även kräva samverkan mellan staten och
kommuner och landsting. I årets budgetproposition redovisades vissa
statliga initiativ som nu konkretiseras. Således har den parlamentariska
kommitté som ska utvärdera och föreslå åtgärder för att vidareutveckla
det kommunala förnyelsearbetet inlett sitt arbete (dir. 1994:515).

Finansdepartementet har också inlett ett samarbete med Svenska
Kommunförbundet när det gäller att utnyttja den nya informations-
teknikens möjligheter inom såväl administration, vård och utbildning som
samhällsinformation och demokratisk dialog.

Det är regeringens ambition att göra den offentliga verksamheten
effektivare genom att stimulera samverkan över sektorsgränser. Under
senare år har det startats försök med samordning av det finansiella
ansvaret för vården, sjukförsäkringen och socialtjänsten. Regeringen ser
positivt på ytterligare initiativ att pröva en ökad samverkan mellan
kommuner, landsting och statliga myndigheter.

Den femåriga försöksverksamhet med s.k. medborgarkontor som
inleddes den 1 juli 1994 är ett annat exempel på samordning av statlig
och kommunal verksamhet. En särskild utredare kommer under våren
1995 att lägga fram förslag som ytterligare underlättar en samverkan
mellan kommuner, försäkringskassa och statliga myndigheter. En sådan
samverkan innebär både att samhällsservicen blir mer tillgänglig och att
resurserna utnyttjas effektivare.

Medborgarnas aktiva medverkan i den pågående omvandlingen av den
kommunala verksamheten har en avgörande betydelse för tilltron till
välfärdspolitiken. Den kommitté som har till uppgift att utvärdera det
kommunala förnyelsearbetet har därför också fått uppdraget att föreslå
åtgärder som utvecklar och stärker medborgarnas inflytande över det
fortsatta förnyelsearbetet i kommuner och landsting. Kommittén skall
bl.a. redovisa idéer och förslag om hur medborgarna får tillgång till
information om den kommunala verksamhetens kvalitet och kostnader.
Vidare ska kommittén lämna förslag om ökad insyn i den kommunala
verksamheten.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

79

1.5.7 Haninge kommun

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Staten tillskjuter ca 850 miljoner kronor till
Haninge kommun för att lösa kvarvarande skulder i Bostadsstiftelsen
Haningehem.

Lånevillkoren för ett befintligt statligt lån till kommunen ändras
och statsbudgeten belastas därmed med ca 55 miljoner kronor.

Insatserna finansieras med medel som på annat sätt skulle ha ställts
till kommunsektorns förfogande.

Alla aktier utom en i Haninge Bostäder AB överlåts av kommunen
till ett för ändamålet bildat holdingbolag. Staten beviljar holding-
bolaget förlagslån på totalt 600 miljoner kronor. Staten refinansierar
sig genom upplåning.

Bakgrunden till regeringens förslag: I samband med 1993 års
kompletteringsproposition bemyndigade riksdagen regeringen (prop.
1992/93:150 bil. 6, bet. 1992/93:FiU29, rskr. 1992/93:430) att bevilja
Haninge kommun ett statligt lån på 350 miljoner kronor för att sanera
kommunens ekonomi. Bakgrunden till kommunens anhållan om lån var
att Bostadsstiftelsen Haningehem inte kunde fullgöra sina betal-
ningsförpliktelser. Kommunen ansåg sig inte till fullo kunna infria de
ekonomiska åtaganden man iklätt sig genom ingångna borgensförbindelser
för stiftelsen. De åtaganden som kommunen vid den tidpunkten hade att
reglera uppgick till ca 1 300 miljoner kronor.

Löptiden för det beviljade lånet är tio år med början den 1 juli 1993
och räntan motsvarar statens upplåningskostnader. Under de tre första
åren får den årliga räntan läggas till kapitalet. Återbetalning av lånet skall
ske med årlig rak amortering i efterskott fr.o.m. sjätte året av lånets
löptid.

Vid riksdagsbehandlingen uttalade Finansutskottet att regeringen inom
ramen för sitt bemyndigande noga bör följa kommunens ekonomiska
situation och inför utgången av den treårsperiod under vilken räntan
visserligen debiteras men inte behöver erläggas, ånyo överväga lånevill-
koren och vid behov återkomma till riksdagen.

Haninge kommun har därefter i en skrivelse till regeringen den 29 mars
1994 (dm Fi94/569) hemställt att staten medverkar till att ytterligare
erforderliga åtgärder kan vidtas, som ger kommunen förutsättningar för
en självständig utveckling och en stabil framtid. Till skrivelsen har bilagts
av kommunen initierade utredningar. Hemställan föranleddes bl.a. av
tillkommande nedskrivningsbehov i Haningehem och därmed krav på
ytterligare kapitaltillskott från kommunen.

Dåvarande finansministern uppdrog åt generaldirektören Ingemar
Mundebo att tillsammans med landshövdingarna Ulf Adelsohn och Lars
Eric Ericsson ("Mundebokommissionen") göra en oberoende granskning
och bedömning av kommunens ekonomiska situation. I den av Mundebo-
kommissionen den 21 juni 1994 avlämnade rapporten bedöms kommunen

80

inte på egen hand kunna klara den uppkomna situationen. Merkostna-
derna på grund av Haningehem har försatt kommunen i en exceptionell
situation.

Kommissionen konstaterade att de ovan nämnda åtagandena om 1 300
miljoner kronor finansierats genom försäljning av tillgångar (Drefvikens
Energi AB), vilket gav kommunen drygt 300 miljoner kronor. Resten
finansierades med banklån och det statliga lånet. Dessutom höjdes
skattesatsen med en krona. Det tillkommande behovet av kapitaltillskott
till Haningehem bedömdes vid tidpunkten för rapporten till drygt 700
miljoner kronor.

I korthet föreslog kommissionen att kommunens intressen i såväl
Haningehem som i det andra av kommunen ägda bostadsföretaget,
Haninge Bostäder AB, borde avvecklas. Mot bakgrund av att det inte
bedömdes realistiskt att kommunen själv kunde avyttra fastighetsbeståndet
på marknaden, föreslogs att staten tills vidare skulle engagera sig som
ägare. Någon närmare precisering av hur det statliga ägandet borde
verkställas gavs inte. Det förutsattes emellertid att ett statligt övertagande
skulle leda till att kommunen inte skulle behöva utge ytterligare
kapitaltillskott utöver de 1 300 miljoner kronor som redan var beslutade.
Kommunens ansträngningar för att rätta till den ekonomiska situationen
skulle därmed kunna koncentreras på att i övrigt få kontroll på ekonomin.

1 augusti förra året uppdrog regeringen åt advokaten Biörn Riese att i
samråd med generaldirektören Ingemar Mundebo vidta nödvändiga
förberedelser för åtgärder av den innebörd som framgår av Mundebo-
kommissionens rapport, innefattande förhandlingar med berörda parter.
Arbetet med uppdraget har under hand stämts av med Finansdepartemen-
tet och resultatet har nyligen redovisats i en rapport till regeringen.
Rapportens förslag överensstämmer i berörda delar med regeringens
förslag och de överväganden som redovisas i det nedanstående.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen gör inledningsvis, i likhet
med vad som uttalats av Mundebokommissionen och de av kommunen
initierade utredningarna, bedömningen att särskilda insatser måste vidtas
för att Haninge kommun skall klara det uppkomna ekonomiska läget.
Kommunens situation är exceptionell. De insatser regeringen nu föreslår
i samförstånd med kommunen bedöms vara tillräckliga för att kommunen,
på samma yttre villkor som gäller för andra kommuner, skall kunna ut-
vecklas inom de ramar som de samhällsekonomiska förutsättningarna medger.

Regeringen vill i detta sammanhang betona det ansvar som är förenat
med den långtgående kommunala självstyrelsen. Kommuner och landsting
har givits stor ekonomisk frihet att ta ansvar för de resurser som ställs till
varje kommuns och landstings förfogande. En ekonomisk rekonstruktion
av Haninge kommun förutsätts vara till gagn för hela kommunsektorn.
Mot denna bakgrund anser regeringen det vara naturligt, att en sådan
rekonstruktion i första hand bör finansieras med medel som på annat sätt
skulle ha ställts till kommunsektorns förfogande. Detta åstadkoms genom
att delvis ta i anspråk den för år 1995 förutskickade kompensationen
(prop. 1994/95:122) avseende den allmänna löneavgift som tas ut för att
finansiera medlemskapet i EU.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

81

Avsikten med det förslag beträffande Haninge kommun som regeringen
nu lägger fram är, att inom rimliga gränser med särskilda insatser uppnå
en för kommunen långsiktig lösning utan att frånta kommunen ansvaret
att själv klara den ytterligare sanering som den ekonomiska situationen
kräver. De av förslaget berörda parterna har under hand förklarat sig
vara villiga att, under förutsättning av erforderliga formella beslut,
genomföra de transaktioner och att träffa de avtal som följer av de
åtgärder som föreslås. Samtliga transaktioner avses ske per den 1 juli
1995.

Förslaget innebär i korthet att Haningehem överlåter sin fas-
tighetsrörelse till Haninge Bostäder för ca 1 175 miljoner kronor.
Köpeskillingen motsvarar, utifrån gjorda oberoende värderingar, ett
försiktigt bedömt marknadsvärde. Köpeskillingen regleras genom att
Haningehem lyfts av skulder med motsvarande belopp. I samband med
avlyftet sker en refinansiering med Haninge Bostäder som låntagare.
Haningehems totala låneskuld uppgår till ca 2 300 miljoner kronor.
Samtliga lån har kommunal borgen som säkerhet. Med hänsyn tagen till
vissa andra balansposter överstiger Haningehems sammanlagda skulder
köpeskillingen för inkråmsöverlåtelsen med ca 1 150 miljoner kronor.
Hur denna mellanskillnad skall hanteras behandlas i det följande.

I ett andra steg överlåter kommunen alla aktier i Haninge Bostäder,
utom en, till ett för ändamålet tillskapat holdingbolag som skall ägas av
en stiftelse stiftad av Svenska Kommunförbundet. Genom detta erhålls en
ägare utan intresse av kommersiellt utnyttjande av den uppkomna
situationen. Kommunförbundets ekonomiska ansvar begränsas till vad
som krävs för bildandet av stiftelsen. Avsikten är att en vidareförsäljning
av Haninge Bostäder skall ske vid en tidpunkt som kan bedömas lämplig
utifrån fastighetsmarknadens framtida utveckling. Överskott som uppstår
vid en vidareförsäljning skall tillfalla staten. Stiftelsen skall ha rätt att
kräva att staten, eller den staten anvisar, efter femton år förvärvar
stiftelsens aktier.

Genom kommunens återstående innehav av en aktie i Haninge Bostäder
avses bli säkerställt att kommunen får utse en styrelseledamot och att
kommunen erhåller en hembudsrätt vid en framtida överlåtelse till annan
än staten av aktierna i Haninge Bostäder. Kommunen ges därmed en
möjlighet att till då rådande marknadspris återförvärva Haninge Bostäder
när en framtida försäljning väl skall ske.

Haninge Bostäders verksamhet avses alltjämt bedrivas enligt de
principer som gäller för allmännyttiga bostadsföretag. Sveriges Allmän-
nyttiga Bostadsföretag (SABO) skall genom avtal åta sig att administrera
och utöva ägarfunktionerna i såväl holdingbolaget som Haninge Bostäder.

Köpeskillingen för överlåtelsen av aktierna från kommunen till
holdingbolaget har bestämts till 300 miljoner kronor utifrån föreliggande
värderingar och Haninge Bostäders substansvärde. Genom överlåtelsen
tillförs således kommunen 300 miljoner kronor, som skall användas för
att nedbringa den efter fastighetsöverlåtelsen till Haninge Bostäder
resterande låneskulden i Haningehem. Den kvarvarande skulden uppgår
därmed till ca 850 miljoner kronor. Hänsyn har då inte tagits till en

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

82

reversfordran på 217 miljoner kronor som Haningehem har på kom-
munen. Regeringen återkommer i det nedanstående till hur denna fordran
bör hanteras.

Finansieringen av holdingbolagets förvärv av aktierna och den nya
koncernens erforderliga kapitalbehov avses bli säkerställt genom
förlagslån från staten till holdingbolaget på totalt 600 miljoner kronor. Av
förlagslånen skall 300 miljoner kronor användas till att betala aktierna i
Haninge Bostäder, medan 300 miljoner kronor skall utgöra en kapital-
reserv för holdingbolagets och därigenom Haninge Bostäders fortsatta
verksamhet. Kapitalreserven skall placeras på ett särskilt för ändamålet
öppnat konto hos Riksgäldskontoret och får endast tas i anspråk under
särskilt angivna förutsättningar. Förlagslånen skall handhas av Riksgälds-
kontoret

De tillhandahållna förlagslånen skall löpa med en ränta som motsvarar
statens upplåningskostnad inkl, hanteringskostnader. Löptiden bör vara
högst 15 år. Lånen skall vara efterställda holdingbolagets övriga skulder.
Staten skall tillförsäkras rätten att omvandla förlagslånen till aktier i
holdingbolaget när staten så begär. Staten skall vidare ges en rätt att på
begäran förvärva stiftelsens aktier i holdingbolaget och en hembudsrätt
vid överlåtelse av aktier i holdingbolaget.

Som ovan redovisats uppgår restskulden i Haningehem efter avlyft av
lån med avseende på aktielikviden om 300 miljoner kronor till ca 850
miljoner kronor. Haningehem har dock som nämnts en reversfordran om
217 miljoner kronor på kommunen. Kommunen bedöms emellertid inte
ha finansiella möjligheter att vare sig reglera reversskulden eller lösa
kvarstående skulder i Haningehem. Således fattas, såvitt nu går att
bedöma, ca 850 miljoner kronor för att nollställa Haningehems balansräk-
ning. Regeringens förslag är att staten tillskjuter dessa medel till
kommunen för att användas till att lösa kvarvarande skulder i Ha-
ningehem.

Genom det beskrivna förfarandet avlyfts kommunen samtidigt bor-
gensåtaganden om totalt 2 250 miljoner kronor.

Som tidigare nämnts erhöll kommunen år 1993 ett statligt lån på 350
miljoner kronor. För att ge ytterligare förutsättningar för en återhämtning
av kommunens ekonomi föreslår regeringen att de fastställda lånevill-
koren ändras på så sätt att kommunen inte behöver erlägga den t.o.m.
den 30 juni 1995 upplupna och kapitaliserade räntan om ca 55 miljoner
kronor och att den årliga räntan därefter under tre år om kommunen så
önskar kan läggas till kapitalet. Den under dessa tre år upplupna räntan
beläggs i så fall med ränta på samma sätt som skulden i övrigt. I andra
delar skall de ursprungliga lånevillkoren vara oförändrade.

De föreslagna statliga insatserna vad gäller de kvarstående skulderna
i Haningehem och de ändrade lånevillkoren beräknas därmed uppgå till
ca 900 miljoner kronor. Beloppet ingår i regeringens beräkning av
anslaget Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting.

I det föregående har nämnts att finansieringen föreslås ske genom att
delvis ta i anspråk den för år 1995 förutskickade kompensationen till
kommunsektorn avseende den allmänna löneutgift som tas ut för att

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

83

finansiera medlemskapet i EU. Mot bakgrund av detta anser regeringen Prop. 1994/95:150
att när en vidareförsäljning av Haninge Bostäder sker, skall det överskott Bilaga 7
som må uppstå för staten tillföras till kommunsektorn.

Beträffande förlagslånen bör staten refinansiera sig genom att Riks-
gäldskontoret gör en upplåning. Detta kapital skall således inte finansieras
av kommunsektorn.

1.5.8 Malmö och Göteborgs kommuner

Regeringens förslag: Göteborgs kommun erhåller år 1995 ett
särskilt bidrag om 505 miljoner kronor.

Skälen för regeringens förslag: Malmö kommun har den 14 december
1994 och den 17 februari 1995 inkommit med skrivelser (dnr Fi94/4379)
där man ansöker om extra statsbidrag för år 1995. För år 1994 visar det
preliminära bokslutet för kommunen på ett stort underskott. Det nya
utjämningssystemet som regeringen föreslår kommer dock att ge Malmö
och flera andra kommuner med stora underskott ett betydande inkomst-
tillskott. Från och med år 1996 bör deras förutsättningar för en balanse-
rad ekonomi därför vara väsentligt bättre. Regeringen anser att de medel
som skall tillföras kommunsektorn i första hand bör användas för
införande av det nya bidrags- och utjämningssystemet vilket även gagnar
Malmö kommun. Malmö kommuns skrivelse föranleder därför ingen
åtgärd.

Göteborgs kommun har under flera år haft en ekonomisk situation som
lett till en mycket stor upplåning, ca 8 miljarder kronor. En av flera
orsaker till detta är att det nuvarande utjämningssystemet ger en
otillräcklig utjämning av de stora kostnadsskillnader som finns mellan
sjukvårdshuvudmännen. Regeringen gör bedömningen att den ekonomiska
situationen i Göteborgs kommun är sådan att kommunen bör tillföras
ytterligare statliga medel redan år 1995. Ett särskilt engångsbidrag till
Göteborgs kommun om 505 miljoner kronor föreslås därför. Finansie-
ringen av detta bidrag sker med en del av de medel som skall återföras
till kommunsektorn som kompensation för den allmänna löneavgift och
den särskilda löneskatt som tas ut för täckande av EU-avgiften.

84

1.6 Vissa anslagsfrågor

Anslagskonsekvenser av framlagda förslag

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

De generella statsbidragen till kommuner respektive landsting upptas för
närvarande på anslagen G1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
G2 Skatteutjämningsbidrag till landsting. I budgetpropositionen (prop.
1994/95:100, bilaga 8) föreslogs bidragsramen för anslaget G1 budgetåret
1995/96 (18 mån.) uppgå till 57 109 miljoner kronor, varav 19 036
miljoner kronor avser andra halvåret 1995 och 38 073 miljoner kronor
avser år 1996. För anslaget G2 föreslogs bidragsramen till 11 304
miljoner kronor budgetåret 1995/96 (18 mån.) varav 3 768 miljoner
kronor faller på andra halvåret 1995 och 7 536 miljoner kronor på år
1996.

Regeringen föreslår i avsnitt 1.3 att ett nytt bidrags- och utjämnings-
system för kommuner och landsting införs år 1996. Förslaget innebär
bl.a. att ett nytt generellt statsbidrag för kommuner respektive landsting
inrättas och att de ekonomiska regleringar som idag sker genom avdrag
från skatteutbetalningama till kommuner respektive landsting i stället
fr.o.m. år 1996 sker via statsbidragen.

De nuvarande anslagen G1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
G2 Skatteutjämningsbidrag till landsting föreslås minskas och endast avse
perioden fram t.o.m. den 31 december 1995. Det statliga utjämnings-
bidraget till kommuner, Gl, föreslås därför sänkas med 38 073 miljoner
kronor förhållande till vad regeringen föreslog i budgetpropositionen.
Skatteutjämningsbidraget till landsting, G2, föreslås på motsvarande sätt
sänkas med 7 536 miljoner kronor. Två nya anslag, G3 Generellt
statsbidrag till kommuner och G4 Generellt statsbidrag till landsting
föreslås införas för budgetåret 1995/96. Anslaget G3, Generellt stats-
bidrag till kommuner, föreslås uppgå till 44 740 miljoner kronor
avseende år 1996. Anslaget G4, Generellt statsbidrag till landsting,
föreslås för år 1996 uppgå till 12 048 miljoner kronor. Beräkningarna av
dessa anslag framgår av tabell 1.9.

Därutöver föreslår regeringen att ett nytt anslag G5 Särskilda insatser
för vissa kommuner och landsting, införs fr.o.m. den 1 juli 1995.
Anslaget föreslås uppgå till totalt 1 820 miljoner kronor, varav 1 420
miljoner kronor avser andra halvåret 1995 och 400 miljoner kronor avser
kalenderåret 1996. Anslaget avser särskilda insatser för Haninge och
Göteborgs kommuner år 1995 och vissa insatser i samband med införan-
det av det nya statsbidragssystemet år 1996. Regeringens förslag och
överväganden i dessa delar redovisas i avsnitten 1.3.6, 1.5.7 och 1.5.8.

Generella statsbidrag år 1996

I följande tabell redovisas en beräkning av de nya statsbidragsramama för
kommuner respektive landsting till följd av omläggningen år 1996.

85

Tabell 1.12 Generella statsbidrag år 1996

Totalt

Kommuner
(G3)

Landsting
(G4)

Statsbidrag 1995

45 609

38 073

7 536

Regleringar avseende 1995

enligt prop. 1994/95:25 1

-11 670

-8 955

-2 715

Verksamhetsförändringar m.m.

40

120

-80

Kompensation för allmän löneavgift

och särskild löneskatt (EU)

2 435

1 102

1 333

Avgår till särskilt statsbidrag 1996

-400

-280

-120

Nytt mervärdesskattesystem

19 000

14 250

4 750

Ersättningar för sjukresor

1 344

1 344

Bidrag till missbrukarvård och

vård av ungdomar

430

430

Summa

56 788

44 740

12 048

1 Nuvarande avdrag från skatteinkomsterna

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100) angavs den totala
bidragsramen för år 1995 till 38 073 miljoner kronor på anslaget G1
Statligt utjämningsbidrag till kommuner och 7 536 miljoner kronor på
anslaget G2 Skatteutjämningsbidrag till landsting. Vidare angav regering-
en sin avsikt att återkomma i kompletteringspropositionen med en
närmare bedömning av bl.a. hur de ekonomiska regleringarna till följd
av verksamhetförändringar bör behandlas. I avsnitt 1.2.4 redovisas de
verksamhetsförändringar m.m som skall regleras mot kommunsektorn år
1996. De uppgår år 1996 sammanlagt till 40 miljoner kronor som skall
återföras till kommunsektorn.

Den 1 januari infördes en allmän löneavgift på 1,5 % och de särskilda
löneskatterna höjdes med 1,5 %. Åtgärden var ett led i finansieringen av
medlemsavgiften i EU. Kommunsektorn skall kompenseras för de ökade
kostnader som detta innebär. År 1996 skall 2 435 miljoner kronor
återföras till sektorn. Återföringen skall användas för införandet av det
nya bidrags- och utjämningssystemet, dels för förstärkningar av kost-
nadsutjämningen dels för en förlängd införandetid. För år 1996 föreslås
också vissa särskilda insatser med anledning av införandet av det nya
statsbidragssystemet. För detta ändamål föreslås att 400 miljoner kronor
avsätts, se avsnitt 1.3.6.

Kommunernas och landstingens mervärdesskattesystem föreslås i
föreliggande proposition ändras fr.o.m. år 1996 (avsnitt 1.4). Ändringen
medför att 19 000 miljoner kronor förs över till statsbidragsramen och att
saldot på inkomsttiteln mervärdesskatt därmed ökar med motsvarande
belopp. I avsnitt 1.3.5. föreslås att en del av vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmän m.m (sjukreseersättningama) samt bidrag till missbrukar-
vård och vård av ungdomar inordnas i det generella statsbidraget.

86

1.7 Upprättade lagförslag

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till

1. lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,

2. lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och
landsting,

3. lag om införande av lagen (1995:000) om utjämning av skattein-
komster och kostnader i kommuner och landsting,

4. lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år
1996,

5. lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,

6. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m,

7. lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning
av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och
församlingar,

8. lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1995,

Lagförslagen finns i bilaga 7.1.3

87

1.8 Författningskommentarer                               ProP- 1994/95:150

Bilaga 7

1.8.1 Lagen om generellt statsbidrag till kommuner och landsting

1 och 2 §§

Paragraferna innehåller bestämmelser om att generellt statsbidrag till
kommuner och landsting fördelas mellan kommuner respektive landsting
med ett fast belopp per invånare i kommunen eller landstinget den
1 november året före bidragsåret. Beloppet bestäms årligen av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer utifrån de medel som riks-
dagen har anslagit för generellt statsbidrag till kommuner respektive
landsting och antalet invånare den 1 november året före bidragsåret.

Enligt paragrafen skall de landstingsfria kommunerna betraktas som både
kommuner och landsting och de får därför bidrag enligt denna lag både
som kommun och landsting.

De närmare bestämmelser om fördelning av statsbidrag meddelas av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

5 §

Paragrafen anger hur bidraget betalas ut och motsvarar 14 § i den
nuvarande lagen om statligt utjämningsbidrag till kommuner och 10 § i
lagen om skatteutjämningsbidrag till landsting.

Ikraftträdandebestämmelse

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första
gången i fråga om bidragsåret 1996.

88

1.8.2 Lagen om utjämning av skatteinkomster och kostnader i
kommuner och landsting

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Allmänna bestämmelser

1 §

Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om att kommuner
och landsting för utjämning av skatteinkomster och strukturellt betingade
kostnader mellan kommuner respektive mellan landsting skall få ett
tillägg till eller avdrag från skatteinkomsterna.

2 §

Paragrafen innehåller definitioner av vissa termer som används i lagen:
Utjämningsår, garanterat skatteunderlag, uppräknat skatteunderlag,
uppräknad medelskattekraft, strukturkostnadsersättning och landsting.

Med utjämningsår avses det år för vilket inkomst- och kostnads-
utjämning görs.

Garanterat skatteunderlag är de beskattningsbara inkomster som mot-
svarar den uppräknade medelskattekraften för kommunen eller lands-
tinget, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen eller
landstinget den 1 november året före utjämningsåret.

Med uppräknat skatteunderlag menas de sammanlagda beskattningsbara
inkomsterna enligt skattemyndighetens årliga taxeringsbeslut enligt 4 kap.

2 § taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt
året före utjämningsåret för en kommun eller ett landsting. Summan skall
sedan räknas upp med uppräkningsfaktorema enligt 4 § lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebi-
tering av skatt, m.m.

Med uppräknad medelskattekraft avses totalsumman av uppräknade
skatteunderlag för hela landet, dividerad med antalet invånare i landet.

Uttrycket strukturkostnadsersättning avser summan av standard-
kostnadsersättningarna för kommunen respektive landstinget.

Med landsting menas i tillämpliga delar också de kommuner som inte
ingår i ett landsting men som skall betraktas som såväl kommun som
landsting.

Inkomstutjämning

3 §

Enligt denna paragraf får en kommun eller ett landsting som har ett
garanterat skatteunderlag som överstiger det uppräknade skatteunderlaget
ett tillägg. Tillägget motsvarar skillnaden mellan skatteunderlagen,
multiplicerad med skattesatsen enligt 10 §.

89

Enligt denna paragraf får en kommun eller ett landsting som har ett
garanterat skatteunderlag som understiger det uppräknade skatteunderlaget
vidkännas ett avdrag. Avdraget motsvarar skillnaden mellan
skatteunderlagen, multiplicerad med skattesatsen enligt 10 §.

Kostnadsutjämning

5 §

Om en kommuns eller ett landstings beräknade invånarbaserade struktur-
kostnadsersättning överstiger den för hela landet genomsnittliga, invånar-
baserade strukturkostnadsersättningen har de rätt till ett tillägg. Tillägget
multipliceras med antalet invånare i kommunen eller landstinget den
1 november året före utjämningsåret.

Om en kommuns eller ett landstings beräknade invånarbaserade struktur-
kostnadsersättning understiger den för hela landet genomsnittliga,
invånarbaserade strukturkostnadsersättningen skall de vidkännas ett
avdrag enligt denna paragraf. Avdraget multipliceras med antalet invånare
i kommunen eller landstinget den 1 november året före utjämningsåret.

Enligt denna paragraf beräknas en kommuns eller ett landstings struktur-
kostnadsersättning som summan av en teoretiskt beräknad standard-
kostnadsersättning för vardera av följande verksamheter och icke verksam-
hetsanknutna kostnader:

För kommuner beaktas följande verksamheter: Barnomsorg, äldre-
omsorg, individ- och familjeomsorg, grundskola, gymnasieskola, vatten
och avlopp, gator och vägar, näringslivs- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder, byggkostnader, uppvärmningskostnader, administration, resor
och räddningstjänst, befolkningsminskning, svagt befolkningsunderlag och
kallortstillägg.

För landsting beaktas följande verksamheter: Hälso- och sjukvård, hög-
skoleutbildning och kallortstillägg.

Delat huvudmannaskap: Kollektivtrafik.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

90

s§                                                          Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

För kollektivtrafik gäller enligt denna paragraf att fördelningen av tillägg
eller avdrag mellan kommuner och landsting i ett län skall ske efter den
normala huvudmannaskapsfördeningen. Det innebär att de skall ansvara
för hälften vardera.

Gemensamma bestämmelser

Paragrafen motsvarar 10 § i den nuvarande lagen om statligt utjämnings-
bidrag till kommuner och 7 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till
landsting.

70 §

De närmare bestämmelserna om beräkningen av tillägg och avdrag bör
enligt första stycket överlåtas till regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Enligt andra stycket skall regeringen besluta om de skattesatser som
skall tillämpas enligt 3 och 4 §§. Regeringen skall då ta hänsyn till
överenskommelser om ändrad fördelning av uppgifterna inom området
med åtföljande skatteväxling mellan kommuner och landsting.

H §

Kommunerna och landstingen skall enligt denna paragraf senast den

10 september året före utjämningsåret av Statistiska centralbyrån få
uppgift om de preliminära tilläggen och avdragen enligt bestämmelserna
i denna lag.

12 §

Första stycket motsvarar 13 § första stycket i den nuvarande lagen om
statligt utjämningsbidrag till kommuner och 9 § första stycket i lagen om
skatteutjämningsbidrag till landsting med den skillnaden att medelskatte-
kraften fastställs året före utjämningsåret i stället för bidragsåret.

Enligt andra stycket skall skattemyndigheten fastställa tilläggens och
avdragens storlek samt lämna kommunerna och landstingen uppgift om
detta senast den 25 januari utjämningsåret.

91

13 §                                                               Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Paragrafen motsvarar 14 § i den nuvarande lagen om statligt utjämnings-
bidrag till kommuner och 10 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till
landsting.

14 §

Paragrafen motsvarar 15 § i den nuvarande lagen om statligt utjämnings-
bidrag till kommuner och 11 § i lagen om skatteutjämningsbidrag till
landsting.

Ikraftträdandebestämmelse

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1995:000)
om införande av lagen (1995:000) om utjämning av skatteinkomster och
kostnader i kommuner och landsting.

1.8.3 Förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om utjämning
av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting

Allmänna bestämmelser

1 §

Paragrafen innehåller bestämmelse om att lagen (1995:000) om utjämning
av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting och lagen om
införande av denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas
första gången i fråga om utjämningsåret 1996.

2 §

Enligt denna paragaraf upphävs dels nuvarande lagen (1992:670) om
statligt utjämningsbidrag till kommuner dels nuvarande lagen (1992:671)
om skatteututjämningsbidrag till landsting.

3 §

Enligt denna paragraf gäller att i fråga om statligt utjämningsbidrag och
skatteutjämningsbidrag för år 1995 och tidigare år skall de upphävda
lagarna fortfarande tillämpas.

92

I denna paragraf erinras om att hänvisningar i lag eller någon annan
författning till föreskrift som ersatts genom bestämmelser i lagen
(1995:000) om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner
och landsting och införandelagen skall i stället den nya bestämmelsen
gälla.

5 §

Enligt denna paragraf skall regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, fastställa ett referensbidrag för varje kommun respektive för
varje landsting. Referensbidraget för en kommun utgörs av det statliga
utjämningsbidraget till kommunen för år 1995 samt bidraget för år 1995
med anledning av skattereformens effekter (prop. 1993/94:150, bil. 7)
minskat med för år 1995 beslutade avdrag från kommunens skatte-
inkomster. Ett landstings referensbidrag utgörs av skatteutjämnings-
bidraget för år 1995 minskat med för år 1995 beslutade avdrag från
landstingets skatteinkomster.

Paragrafen anger att vad som senare i lagen benämns bidragsminskning
eller bidragsökning är skillnaden mellan en kommuns eller ett landstings
referensbidrag och det bidrag samt tillägg eller avdrag som kommunen
eller landstinget skulle fått om lagen (1995:000) om generellt statsbidrag
till kommuner och landsting och lagen (1995:000) om utjämning av skatte-
inkomster och kostnader hade gällt redan under år 1995.

Enligt denna paragraf skall vad som sägs i denna lag om landsting också
tillämpas i fråga om kommuner som inte ingår i något landsting.

Kommuner

Enligt första stycket begränsas den sammanlagda bidragsminskningen för
åren 1996-2003 till 2 000 kr per invånare i en kommun den 1 november
1994.

För de kommuner vars uppräknade skattekraft för år 1993 översteg
garantinivån i det statliga utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen
(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner gäller enligt andra

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

93

stycket att den sammanlagda bidragsminskningen för hela införande- Prop. 1994/95:150

perioden får uppgå till högst 4 000 kr per invånare i en kommun den Bilaga 7
1 november 1994.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att den sammanlagda bidrags-
minskningen också begränsas årligen genom att de kommuner som får
beräknade sammanlagda bidragsminskningar som överstiger 2 000 kr
eller 4 000 kr får ett fast införandetillägg.

Enligt andra stycket motsvarar det fasta införandetillägget skillnaden
mellan beloppsgränsema enligt första stycket och en kommuns samman-
lagda beräknade bidragsminskning.

10 §

Enligt denna paragraf begränsas bidragsminskningen ytterligare på så sätt
att för de kommuner vars beräknade bidragsminskningar årligen
överstiger 250 kr per invånare i kommunen införs ett rörligt införande-
tillägg. Den beräknade bidragsminskningen skall dock först minskas med
det fasta införandetillägget.

Införandetillägget beräknas enligt följande:

- för år 1996 skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen och

250 kronor,

- för år 1997 motsvarar skillnaden
minskningen och 500 kronor,

- för år 1998 motsvarar skillnaden
minskningen och 750 kronor,

- för år 1999 motsvarar skillnaden
minskningenoch 1 000 kronor,

- för år 2000 motsvarar skillnaden
minskningen och 1 250 kronor,

- för år 2001 motsvarar skillnaden
minskningen och 1 500 kronor och

- för år 2002 motsvarar skillnaden
minskningen och 1 750 kronor.

mellan den beräknade bidrags-

mellan den beräknade bidrags-

mellan den beräknade bidrags-

mellan den beräknade bidrags-

mellan den beräknade bidrags-

mellan den beräknade bidrags-

11 §

Enligt denna paragraf begränsas bidragsminskningen för de kommuner
vars uppräknade skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det
statliga utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen (1992:670) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner. Dessa kommuner får ett rörligt
införandetillägg. Den beräknade bidragsminskningen skall dock först

94

minskas med det fasta införandetillägget.

Det rörliga införandetillägget beräknas enligt följande:

- för år 1996 skillnaden mellan den beräknade bidragsminskningen och

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

500 kronor,

- för år 1997 motsvarar skillnaden
minskningen och 1 000 kronor,

- för år 1998 motsvarar skillnaden
minskningen och 1 500 kronor,

- för år 1999 motsvarar skillnaden
minskningen och 2 000 kronor,

- för år 2000 motsvarar skillnaden
minskningen och 2 500 kronor,

- för år 2001 motsvarar skillnaden
minskningen och 3 000 kronor och

- för år 2002 motsvarar skillnaden
minskningen och 3 500 kronor.

mellan den beräknade bidrags-
mellan den beräknade bidrags-
mellan den beräknade bidrags-
mellan den beräknade bidrags-
mellan den beräknade bidrags-
mellan den beräknade bidrags-

12 §

Enligt denna paragraf begränsas bidragsökningen för åren 1996-1998 på
så sätt att för de kommuner som får beräknade bidragsökningar införs ett
rörligt införandeavdrag. Införandeavdraget för år 1996 är 704 kronor
eller, om bidragsökningen är mindre än detta belopp, den faktiskt
beräknade ökningen. För år 1997 är avdraget 304 kronor eller, om
bidragsökningen är mindre än detta belopp den faktiskt beräknade
ökningen. För år 1998 är avdraget 112 kronor eller, om bidragsökningen
är mindre än detta belopp den faktiskt beräknade ökningen.

Landsting

13 §

Denna paragraf innebär att den sammanlagda bidragsminskningen för
åren 1996-2003 begränsas för ett landsting till 1 200 kr per invånare i
landstinget den 1 november 1994.

14 §

Enligt första stycket begränsas bidragsminskningen på så sätt att de
landsting som får sammanlagda bidragsminskningar som överstiger 1 200
kronor får ett fast införandetillägg.

Enligt andra stycket motsvarar det fasta införandetillägget skillnaden
mellan beloppsgränsen enligt första stycket och en kommuns samman-
lagda beräknade bidragsminskning.

95

15 §

Enligt denna paragraf införs en årlig begränsning av bidragsminskningen
som innebär att minskningen inte får överstiga 150 kr per invånare. Om
bidragsminskningen överstiger detta belopp så får landstinget ett rörligt
införandetillägg. Den beräknade bidragsminskningen skall dock först
minskas med det fasta införandetillägget.

Införandetillägget beräknas enligt följande:

- skillnaden mellan den beräknande bidragsminskningen och 150 kr per
invånare för år 1996,

- för år 1997 skillnaden mellan den beräknande bidragsminskningen och
300 kr per invånare,

- för år 1998 skillnaden mellan den beräknande bidragsminskningen och

450 kr per invånare,

- för år 1999 skillnaden mellan den beräknande bidragsminskningen och

600 kr per invånare,

- för år 2000 skillnaden mellan den beräknande bidragsminskningen och

750 kr per invånare,

- för år 2001 skillnaden mellan den beräknande bidragsminskningen och
900 kr per invånare och

- för år 2002 skillnaden mellan den beräknande bidragsminskningen och
1 050 kr per invånare.

1.8.4 Lag om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting

Förslaget har behandlats under avsnitt 1.4

Inledande bestämmelser

1 §

Enligt denna paragraf skall det för reglering av kommuners och
landstings kostnader för viss mervärdesskatt hos Riksgäldskontoret firmas
två räntebärande konton (räntekonton med kredit). Ett konto för
kommunerna (kommunkonto) och ett för landstingen (landstingskonto).

Inbetalningar till kontona

2 §

Enligt denna paragraf skall kommuner och landsting betala in medel till
kommunkontot respektive landstingskontot.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

96

Inbetalningarna till respektive konto skall för ett år motsvara ett av
Riksskatteverket fastställt tillskott enligt 5 §. Tillskottet skall multipliceras
med antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året
före inbetalningsåret.

När Riksskatteverket fastställt tillskottet skall det multipliceras med
antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före
inbetalningsåret. Inbetalning till respektive konto görs genom att beloppet
dras av i samband med och på motsvarande sätt som gäller vid
utbetalning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.

5 §

Riksskatteverket skall enligt första stycket senast den 10 september varje
år fastställa ett belopp per invånare för kommuner respektive ett belopp
per invånare för landsting (tillskott) avseende nästkommande år. Beloppen
är således lika för alla kommuner respektive lika för alla landsting.

För de kommuner som inte ingår i ett landsting gäller enligt andra
stycket att tillskottet utgörs av summan av de för övriga kommuner och
för landstingen fastställda tillskotten.

6 §

Riksskatteverket skall beräkna tillskotten så att kommunernas och
landstingens inbetalningar till respektive konto med hänsyn tagen till
räntan på kontot så nära som möjligt motsvarar utbetalningarna från
kontot. Inbetalningarna skall över tiden motsvara utbetalningarna.
Systemet skall således bygga på kommunal självfinansiering.

Utbetalningar från kontona

Av första stycket framgår att kommuner och landsting kan ansöka om
utbetalning från kontona för den ingående mervärdesskatt som inte är
avdragsgill enligt mervärdesskattelagen (1994:200).

Enligt andra stycket får kommunalförbund ansöka om utbetalning från
både kommun- och landstingskontot för ingående mervärdesskatt som inte
är avdragsgill enligt mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan kommun-

12 Riksdagen 1994195. 1 samt. Nr 150. Bil. 2-14.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

97

respektive landstingskontot görs i förhållande till kommunernas och Prop. 1994/95:150
landstingens deltagande i kostnaderna för förbundets verksamhet. Detta Bilaga 7
är en ändring jämfört med den nuvarande lagen (1994:1799) om
kommuners och landstings hantering av mervärdeskatt för år 1995.

Enligt denna paragraf skall bestämmelserna i 8 kap. 9 och 10 §§
mervärdesskattelagen (1994:200) gälla i tillämpliga delar vid utbetalning.

Enligt första stycket får kommuner och landsting ansöka om utbetalning
från kontona för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om
mervärdesskatt uppkommer vid upphandling avseende egen verksamhet
inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning. Utbetalning till
kommun och landsting skall ske även då kommunen och landstinget
lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda
områden. Första stycket överensstämmer i princip med 2 § i den
nuvarande lagen om kommuners och landstings hantering av
mervärdeskatt för år 1995.

Av andra stycket framgår att utbetalning görs på motsvarande sätt till
kommunalförbund och sådant beställarförbund som bedriver försöks-
verksamhet enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst.

10 §

Paragrafen motsvarar 3 § i den nuvarande lagen om kommuners och
landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995.

11 §

Skattemyndigheten i Kopparbergs län skall enligt denna paragraf, även
fortsättningsvis som enligt nuvarande system administrera systemet och
besluta om utbetalning från kontona.

98

Överklagande

72 §

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får
överklagas hos regeringen.

Ikraftträdandebestämmelse

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Lagen
(1994:1799) om kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt
för år 1995 gäller dock fortfarande i fråga om särskilt bidrag för tiden
fram till den nya lagens ikraftträdande.

1.8.5 Övriga lagförslag

Övriga lagförslag har kommenterats i den allmänna motiveringen.

99

1.9 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  antar regeringens förslag till lag om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting,

2.  antar regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster
och kostnader i kommuner och landsting,

3.  antar regeringens förslag till lag om införande av lagen (1995:000)
om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och
landsting,

4.  antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1996,

5.  antar regeringens förslag till lag om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting,

6.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets ut-
debitering av skatt, m.m,

7.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning
i kommuner, landsting och församlingar,

8.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:961)
med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år
1995,

9.  godkänner regeringens riktlinjer när det gäller statsbidragsutveck-
lingen för de närmaste åren (avsnitt 1.2.4),

10. godkänner regeringens riktlinjer för ett nytt bidrags- och ut-
jämningssystem (avsnitt 1.3),

11. bemyndigar regeringen att utge bidrag för särskilda insatser för
vissa kommuner och landsting i enlighet med vad regeringen
förordar (avsnitten 1.3.6, 1.5.7 och 1.5.8),

12. bemyndigar regeringen att uppta lån på 600 000 000 kronor och ge
ut motsvarande belopp som förlagslån och även i övrigt ingå de
avtal som är erforderliga för saneringen av Haninge kommuns
ekonomi enligt de riktlinjer regeringen föreslagit (avsnitt 1.5.7),

100

13. bemyndigar regeringen att ändra villkoren för det statliga lån som
år 1993 beviljats Haninge kommun enligt de riktlinjer regeringen
föreslagit (avsnitt 1.5.7),

14. till Generellt statsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
44 740 000 000 kronor,

15. till Generellt statsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 12 048 000 000
kronor,

16. till Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting för budget-
året 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservations-
anslag på 1 820 000 000 kronor,

17. under sjunde huvudtitelns förslagsanslag G1 Statligt utjämnings-
bidrag för kommuner för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp
som är 38 073 500 000 kronor lägre än vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 8,

18. under sjunde huvudtitelns förslagsanslag G2 Skatteutjämnings-
bidrag till landsting för budgetåret 1995/96 anvisas ett belopp som
är 7 536 000 000 kronor lägre än vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 8.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

101

2 Förbud mot monetär finansiering m.m.

2.1 Inledning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Monetär finansiering, även benämnt sedelpressfinansiering, är liktydigt
med att staten finansierar utgifter i statsbudgeten genom att låna i
Riksbanken. En sådan finansieringsform kan - om den blir bestående
över en längre tid - uppfattas som att sedelpressama utnyttjas för att
betala statens utgifter. Vid ett sådant förfarande är risken betydande för
ökad inflation i ekonomin. Normalt förekommer inte statlig upplåning i
centralbanken i välutvecklade marknadsekonomier, annat än för att
hantera statens kortfristiga likviditetsbehov. Men flertalet länder har
under senare år valt att reducera även denna möjlighet, för att därigenom
säkerställa att det inte förekommer någon form av offentlig finansiering
i centralbanken. Ett förbud mot monetär finansiering verkar förtroende-
skapande på de finansiella marknaderna och bidrar även till en klarare
ansvarsfördelning mellan penning- och statsskuldspolitiken. Inom EU har
ett förbud mot statliga kreditmöjligheter i centralbankerna trätt i kraft.

Regeringen föreslår därför i denna proposition ett explicit förbud för
Riksbanken att bevilja staten kredit. I ett första avsnitt lämnas en
redogörelse för statens kortfristiga likviditetshantering och regeringens
förslag att införa ett förbud för staten att låna i Riksbanken. I avsnittet
ingår även förslag om hur särskilda rekvisitioner av valutalån i syfte att
förstärka valutareserven skall hanteras. Därefter följer ett avsnitt om
Riksbankens kapitalinsatser i internationella finansorgan och regeringens
förslag om begränsningar av Riksbankens behörighet att göra sådana
insatser. Avslutningsvis föreslår regeringen en anpassning av lagstift-
ningen till Riksbankens nya räntestymingssystem.

2.2 Statens kortfristiga likviditetshantering

2.2.1 Bakgrund

I 23 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank anges att Riksbanken får
bevilja staten kredit för att tillgodose statens kortfristiga likviditetsbehov.
Regeringen beslöt hösten 1993 att ersätta denna kreditform med ett sys-
tem där Riksgäldskontoret, som regeringen har bemyndigat att ansvara
för statens upplåning, sköter sin likviditetshantering utanför Riksbanken.
Någon förändring i lagstiftningen gjordes emellertid inte.

I det tidigare systemet kunde Riksgäldskontoret utnyttja en kreditmöjlig-
het på kontorets konto i Riksbanken. Denna kreditmöjlighet utnyttjades
normalt endast för att hantera dagliga fluktuationer i saldot på statens
checkräkning och inte för att finansiera statens budgetunderskott. Såväl
tillfälliga underskott som överskott på statens checkräkning kunde finan-
sieras respektive placeras på nämnda konto. Fluktuationer på kontot på-
verkade likviditeten i banksystemet vilket medförde ett penningpolitiskt

102

betingat behov av att prognostisera det dagliga saldot på statens checkräk-
ning. Förändringar i likviditeten parerades av Riksbanken, främst genom
s.k. återköpsavtal (repor). Vid exempelvis ett likviditetsöverskott i bank-
systemet som orsakats av statliga utbetalningar neutraliserade Riksbanken
detta genom att sälja statspapper med avtal om återköp vid en framtida
tidpunkt. Hur väl Riksbanken lyckades styra likviditeten avgjordes till
stor del av tillförlitligheten i prognoserna för de statliga betalningarna.

Regeringens beslut hösten 1993 innebar att Riksgäldskontoret fick ett
fullständigt ansvar för att hantera statens kortfristiga finansiering. Stegvis
under våren och sommaren 1994 ersattes kontokrediten med finansiering
på den öppna marknaden. Kontokrediten avvecklades den 1 juli 1994.
För Riksgäldskontoret medförde förändringen att den sedvanliga upp-
låningen på penning- och obligationsmarknaden i statsskuldväxlar och
statsobligationer kompletterades med kort marknadsfinansiering eller lik-
viditetshantering i form av återköpsavtal, emission av statsskuldväxlar
med kort löptid och transaktioner på den s.k. dagslånemarknaden. Det
faktum att Riksgäldskontorets upplåning numera sker utanför Riksbanken
innebär att statens betalningar inte längre påverkar likviditeten i bank-
systemet. Detta har effektiviserat det statliga betalningssystemet och bid-
ragit till att minska Riksbankens behov av att genomföra likviditetsstyran-
de operationer.

Omläggningen av Riksgäldskontorets kortfristiga likviditetsförvaltning
innebar dock inte att alla möjligheter till statlig finansiering i Riksbanken
avskaffades. Riksbanken kunde låna medel till staten genom att köpa
statspapper från Riksgäldskontoret. Direktköpen eller rekvisitionerna ut-
nyttjades i penningpolitiskt syfte, dels för att kunna ge Riksbankens mot-
parter på den svenska penningmarknaden, s.k. primary dealers, möjlighet
att låna värdepapper i repotransaktioner för att därigenom förbättra likvi-
diteten och de penningpolitiska kanalerna, dels för att via interventioner
kunna påverka räntorna för statsskuldväxlar.

Därutöver ger gällande lagstiftning Riksbanken möjlighet att vid sär-
skilda tillfällen rekvirera statspapper för att kraftigt öka storleken på det
värdepappersinnehav som behövs för marknadsoperationer. Likaså kan
Riksbanken begära att Riksgäldskontoret tar upp lån i utländsk valuta för
att tillgodose Riksbankens behov av ökad valutareserv. Behovet av sär-
skilda rekvisitioner av statspapper och utländsk valuta har dock minskat
sedan övergången till rörlig växelkurs. I samband med valutaoron 1992
rekvirerade Riksbanken stora volymer statspapper och utländsk valuta
från Riksgäldskontoret för att kunna intervenera på penning- och valuta-
marknaden och därigenom påverka korta räntor och försvara den fasta
växelkursen.

Likviden för de valutalån som Riksgäldskontoret tog upp hösten 1992
för Riksbankens räkning bokfördes som en valutatillgång i bankens balans-
räkning, dvs i valutareserven. Samtidigt betalade Riksbanken ersättning
till Riksgäldskontoret i svenska kronor till kontorets kontokredit i Riks-
banken. Skulle ett sådant förfarande genomföras i dag betalar Riksbanken
direkt till ett särskilt konto i banksystemet. Oavsett betalningsförfarande

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

103

innebär systemet att Riksgäldskontoret bär risken för växelkursför-
ändringar när valutalån tas upp på begäran av Riksbanken.

De medel som Riksgäldskontoret erhållit vid såväl större rekvisitioner
av statspapper som vid valutalån för Riksbankens räkning har normalt
inte fått användas för att täcka underskott i statens finanser. Efter valuta-
lånenormens avskaffande i december 1992 kunde emellertid Riksgälds-
kontoret, efter regeringens godkännande, under 1993 och första halvåret
1994 utnyttja ca 160 miljarder kronor för reguljär finansiering av statliga
utgifter. De medel som Riksgäldskontoret erhöll från Riksbanken bokför-
des på den då gällande kontokrediten i Riksbanken.

Beslut om att ta upp lån för att förse Riksbanken med statspapper för
marknadsoperationer eller valutareserv fattas, enligt lagen (1988:1387)
om statens upplåning, av regeringen. Regeringen har dock bemyndigat
Riksgäldskontoret att ansvara för statens upplåning, vilket innebär att
beslutet fattas av Riksgäldskontoret efter framställan från Riksbanken.
Enligt nuvarande ordning skall statsskuldspolitiken bedrivas under de
restriktioner som penningpolitiken sätter. För att undvika konflikt mellan
penning- och statsskuldspolitiska mål eftersträvas ett fungerande samråd
mellan Riksgäldskontoret och Riksbanken. Av förordningen (1989:248)
med instruktion för Riksgäldskontoret framgår de föreskrifter som skall
gälla för detta samråd. På motsvarande sätt föreskrivs i 42 § riksbanks-
lagen att innan Riksbanken fattar beslut av större penningpolitisk vikt
skall samråd ske med det statsråd som regeringen bestämmer. Därmed
är behovet av samråd tillgodosett.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Riksbanksutredningen

Regeringen tillsatte hösten 1990 en kommitté med uppgift att analysera
Riksbankens ställning och att lämna förslag om mål och former för Riks-
bankens verksamhet i syfte att skapa en klar och ändamålsenlig ram för
penningpolitiken. Utredningsuppdraget omfattade även att beakta vidare-
utvecklingen av det monetära samarbetet inom EU. Våren 1993 överläm-
nade kommittén betänkandet Riksbanken och prisstabiliteten
(SOU 1993:20) till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats.

104

2.2.2 Ställningstaganden för ny lagstiftning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Staten skall inte få låna i Riksbanken. Riks-
banken får inte heller köpa eller rekvirera statspapper direkt från
Riksgäldskontoret. Riksbankens möjlighet att i penningpolitiskt syfte
ge ut egna skuldebrev utvidgas.

Riksgäldskontoret skall även fortsättningsvis kunna tillgodose Riks-
bankens behov att förstärka valutareserven. Medel som Riksgälds-
kontoret erhåller från Riksbanken vid upplåning för att förstärka
valutareserven skall inte få användas för att finansiera statliga
utgifter, om inte regeringen i samråd med Riksbanken bestämmer
annat. Riksbanken skall ersätta Riksgäldskontoret för de kostnader
upplåningen medför. För att säkerställa detta förfarande föreslår
regeringen som huvudregel ett system med utbyte av skuldebrev,
vilket förutsätter att Riksbanken ges möjlighet att ge ut egna
skuldebrev i utländsk valuta.

Riksbanksutredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer
i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen har emellertid föreslagit
en särskild nödfallskredit i Riksbanken för att säkerställa statens behov
av kortfristig likviditet i exceptionella situationer. Dessutom föreslår
utredningen att regeringen skall fatta beslut i varje enskilt fall om Riks-
gäldskontorets upplåning för Riksbankens räkning eftersom sådan upp-
låning berör statens riskhantering och har betydelse för frågor utanför det
penningpolitiska kompetensområdet.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks i huvudsak av
remissinstanserna. Riksbanksfullmäktige ställer sig dock tveksam till den
föreslagna beslutsordningen där regeringen skall fatta beslut i varje en-
skilt fall i samband med upplåning för Riksbankens räkning. Fullmäktige
anser att ett formellt regeringsbeslut är praktiskt olämpligt och inte till-
räckligt flexibelt, eftersom upplåning endast skall tillgripas om Riksban-
kens behov av utländsk valuta och statspapper inte kan tillgodoses på
annat sätt. Detta är att betrakta som kritiska och exceptionella situationer.
Därför anser fullmäktige att nuvarande system bör bibehållas, dvs ett
generellt bemyndigande till Riksgäldskontoret att ta upp lån för att till-
godose Riksbankens behov av statspapper och valutalån.

Riksbanksfullmäktige föreslår en ändring av riksbankslagen som skapar
symmetri mellan regler som gäller för interventioner på den inhemska
marknaden och på valutamarknaden. Detta berör 12 och 19 §§ riksbanks-
lagen. Fullmäktige påpekar att om Riksbanken skall betala Riksgälds-
kontoret med utgivning av egna skuldebrev vid förvärv av statspapper
med längre löptid, måste Riksbanken ges rätten att emittera skuldebrev
med lång löptid. Därför föreslår fullmäktige att orden "med kort löptid"
utgår i 19 § riksbankslagen. Dessutom påpekar fullmäktige att om samma
regler skall gälla vid upplåning i utländsk valuta för att förstärka

105

valutareserven måste Riksbanken ges rätten att emittera skuldebrev i
utländsk valuta, vilket i så fall innebär ett tillägg i 12 § riksbankslagen.

Skälen för regeringens förslag: Ett avskaffande av alla möjligheter till
monetär finansiering av offentliga budgetunderskott bidrar till att öka
penningpolitikens trovärdighet och därmed möjligheterna att uppnå varak-
tigt låg och stabil prisutveckling samt låga räntor. Den föreslagna lagänd-
ringen bidrar även till att skapa en tydligare institutionell ram för
penning- och statsskuldspolitiken och är en naturlig följd av regeringens
beslut hösten 1993 om att Riksgäldskontorets kortfristiga likviditetsför-
valtning skall ske utanför Riksbanken. Förslaget tillgodoser vidare de
krav det svenska medlemskapet i EU ställer på en anpassning av svensk
författning till EU:s lagstiftning. Nuvarande svenska regler för statens
upplåning i Riksbanken är inte förenliga med artikel 104 i EG-fördraget.

Fördraget om en ekonomisk och monetär union (EMU) trädde i kraft
den 1 november 1993. EMU skall enligt fördraget förverkligas i tre
etapper där etapp två inleddes den 1 januari 1994. För svensk del inled-
des etapp två när Sverige blev medlem i EU den 1 januari 1995. Under
denna etapp skall medlemsländerna förbereda övergången till den tredje
etappen då den europeiska centralbanken (ECB) skall inrättas och even-
tuellt samtidigt en gemensam valuta införas. Denna process förutsätter att
de deltagande länderna har en gemensam syn på målen för den ekonomi-
ska politiken samtidigt som de åtar sig att följa de regler som skall säker-
ställa måluppfyllelsen under etapp två. Fördraget innebär att övervak-
ningen och samordningen av medlemsländernas ekonomiska politik för-
stärks under denna period.

EG-fördragets artikel 104 stipulerar ett uttryckligt förbud för ECB och
medlemsstaternas centralbanker att ställa krediter och övertrasseringsmöj-
ligheter till förfogande för gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsor-
gan, centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter eller andra organ
eller företag inom den offentliga sektorn i medlemsstaterna. Därtill får
ECB och centralbankerna inte köpa skuldförbindelser direkt från dessa.
Det är dock tillåtet för centralbankerna att bevilja kredit till eller förvärva
skuldförbindelser från statligt ägda kreditinstitut inom ramen för den nor-
mala tillförseln av likviditet till banksystemet. Förbuden gäller fr.o.m.
etapp två. Bestämmelserna syftar till att underkasta den offentliga sektorn
strikta fmansieringsvillkor. I en rådsförordning (EG 3603/93) preciseras
tillämpningen av bestämmelserna i artikel 104. För att inte hindra central-
bankerna att ha en central roll i det statliga betalningssystemet tillåts
genom rådsförordningen statliga krediter under loppet av en dag, s.k.
"intra-day credits". Centralbankernas köp av statspapper på andrahands-
marknaden är tillåtna under förutsättning att de genomförs i penning-
politiskt syfte. Anledningen till att köp på andrahandsmarknaden inte
tillåts generellt är att förbudet mot direktköp av statspapper lätt kan
kringgås. I dagsläget företar inte någon centralbank inom EU direktköp
av statspapper. Dessutom har ett flertal länder infört ett explicit förbud
mot direktköp i sin nationella lagstiftning.

Det svenska medlemskapet i EU har således väsentligt ändrat förutsätt-
ningarna för Riksbankens direktköp av statspapper från Riksgäldskon-

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

106

toret. Även det faktum att Riksbanken numera inte använder statsskulds-
växlar som instrument i sin likviditetshantering har ändrat förutsätt-
ningarna för direktköp. Riksbanken har sedan den 20 oktober 1993 enbart
använt riksbankscertifikat i syfte att förändra likviditeten i bankssystemet.
Mot denna bakgrund fattade riksbanksfullmäktige i mars 1995 beslut om
att Riksbanken inte längre skall ta del i Riksgäldskontorets emissioner av
statspapper. Riksbankens beslut att inte längre ta del i primärmarknaden
för statspapper är i enlighet med EU:s regler om förbud mot monetär
finansiering.

Genom att Riksbanken i sina regelbundna likviditetsstyrande operatio-
ner använder sig av riksbankscertifikat har bankens behov av statspapper
reducerats. Visserligen kvarstår ett behov för Riksbanken att upprätthålla
en portfölj med statsobligationer och statsskuldväxlar, delvis eftersom
statspapper har den högsta likviditeten på den svenska penning- och
obligationsmarknaden. Riksbanken kan dock tillgodose detta behov
genom transaktioner på andrahandsmarknaden. Riksbanken anser därför
att beslutet att upphöra med köp av statspapper på primärmarknaden har
liten betydelse för penningpolitikens operationalisering.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen således att Riksbankens
möjlighet enligt § 23 i lagen (1988:1385) om Sveriges Riksbank att
bevilja staten kredit för att täcka statens kortfristiga medelsbehov tas bort.
Det bör istället uttryckligen stadgas att Riksbanken inte får bevilja kredit
till staten, annat offentligt organ eller institution inom Europeiska
Unionen, och inte heller förvärva skuldförbindelser direkt från dessa.

Regeringen delar Riksbankens bedömning att beslutet att upphöra med
direkta köp av statspapper inte påverkar operationaliseringen av penning-
politiken nämnvärt. Förutom att använda riksbankscertifikat i likvidi-
tetshanteringen kan Riksbanken intervenera med riksbankscertifikat i syfte
att påverka de längre penningmarknadsräntoma. Detta förutsätter
emellertid att Riksbanken kan emittera riksbankscertifikat med längre löp-
tid. Därför föreslår regeringen en ändring i 19 § riksbankslagen. Den
tidigare begränsningen om löptid och att det krävs särskilda skäl för Riks-
bankens emissioner tas bort. Därmed föreligger inga begränsningar vad
gäller konstruktionen av de skuldebrev Riksbanken väljer att emittera.

Vad gäller bestämmelserna i EG:s rådsförordning om köp på andra-
handsmarknaden behövs inga lagändringar. Av 19 och 23 §§ riks-
bankslagen följer att Riksbanken enbart får agera på andrahandsmarkna-
den i penningpolitiskt syfte.

Ett införande av en nödfallskredit i svensk lagstiftning, enligt riks-
banksutredningens förslag, skulle kunna motverka syftet med ett förbud
mot monetär finansiering. Dessutom riskerar en nödfallskredit att redu-
cera de förtroendeskapande effekterna av föreslagna lagändringar. Riks-
banksutredningens förslag om nödfallskredit bör därför inte genomföras.

I 41 § i riksbankslagen föreslås en följdändring till 23 § där statens
kontokredit i Riksbanken ersätts med en möjlighet till inlåning. Riks-
banksfullmäktige bestämmer om räntevillkoren för sådan inlåning.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

107

Rekvisitioner av valutalån för att förstärka valutareserven

Begreppet monetär finansiering är inte tillämpbart när det gäller upp-
tagande av valutalån för att tillgodose Riksbankens behov av valutareserv.
De likvida medel som staten i ett sådant sammanhang erhåller från Riks-
banken utgör betalning för valuta som staten lånat upp på marknads-
mässiga villkor. Ett sådant förfarande kan, om det skulle bli aktuellt, till-
lämpas utan hinder av förbudet mot monetär fianansiering. Att det är
Riksgäldskontoret som åläggs uppgiften att låna på den internationella
kapitalmarknaden och inte Riksbanken förklaras av att Riksbanken saknar
resurser för ett sådant förfarande samtidigt som Riksgäldskontoret har
värdefulla kunskaper på området och därigenom kan tillförskaffa sig goda
upplåningsvillkor.

Vid upptagande av valutalån för att förstärka valutareserven bör Riks-
banken bära hela kostnadsansvaret för upplåningen. Därför föreslås ett
system där Riksbanken lämnar skuldebrev utgivna i utländsk valuta till
Riksgäldskontoret i utbyte mot erhållna valutalikvider. Skuldebreven bör
utformas så att de överensstämmer med Riksgäldskontorets valutalån vad
gäller ränta, löptid och valutafördelning. Systemet kräver att Riksbanken
ges möjlighet att utfärda skuldebrev i utländsk valuta samt skuldebrev
utan begränsningar vad gäller löptid. Även andra tekniska utformningar
skall kunna tillämpas om de uppfyller samma villkor, dvs att ersättningen
för statens upplåningskostnader skall täcka statens totala kostnader, inklu-
sive räntekostnader och kostnader för valutakursförändringar. I undan-
tagsfall bör dock regeringen i samråd med Riksbanken kunna besluta om
annan kostnadsfördelning, förutsatt att det skulle medföra betydande
olägenhet för Riksbanken att täcka statens totala kostnader för upp-
låningen.

De medel som Riksgäldskontoret tillgodogörs vid upplåning för att för-
stärka valutareserven får enligt den huvudregel som regeringen föreslår
inte användas för andra ändamål än återbetalning av de upptagna valuta-
lånen. Det innebär att staten inte får använda sådana medel för att finan-
siera statliga utgifter eller andra ändamål som anges i 1 § lagen om sta-
tens upplåning. Erhåller Riksgäldskontoret skuldebrev från Riksbanken
innebär det att skuldebreven inte får avyttras under den utestående löp-
tiden. Regeringen bör dock i samråd med Riksbanken kunna besluta om
undantag från denna huvudregel om det föreligger särskilda skäl. Detta
innebär att regeringen i samråd med Riksbanken kan besluta att de upp-
tagna valutalånen får tas i anspråk i finansieringen av statsbudgeten och
ingå som en ordinarie del av statens valutaskuld. Som exempel på när
särskilda skäl får anses föreligga är situationer där den genomförda
valutaupplåningen i syfte att förstärka valutareserven avsevärt fördyrar
eller på annat sätt försvårar den valutaupplåning regeringen beslutar för
finansiering av statsbudgeten.

I övrigt får det anses att nuvarande samrådsformer inom det penning-
och statsskuldspolitiska området är väl utformade för att hantera de av-
vägningar som kan uppkomma mellan penning- och statsskuldspolitiken
vid upplåning för Riksbankens räkning. Att kräva regeringsbeslut i

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

108

enskilda fall, enligt riksbanksutredningens förslag, kan lätt hämma den
flexibilitet som situationen kräver.

2.3 Riksbankens kapitalinsatser i internationella finansorgan

2.3.1 Bakgrund

EU:s regler om monetär finansiering inskränker även centralbankernas
möjligheter att svara för kapitalinsatser i internationella finansorgan. Vid
sidan av kreditgivning inom ramen för EU:s medelfristiga finansiella stöd
är centralbanksfinansiering tillåten endast för inbetalningar till Interna-
tionella valutafonden (IMF). Kapitalinsatser till andra internationella insti-
tutioner skall inte belasta centralbanken. Bakgrunden till att ett förbud har
införts inom EU på denna punkt är att finansiering av andra internationel-
la finansorgans verksamhet, t.ex. investerings- och utvecklingsbanker,
inte kan anses vara en penning- och valutapolitisk uppgift.

För Sveriges del påverkar det formerna för kapitalinbetalningar till
Världsbanken. Riksbanken har hittills svarat för Sveriges kapitalinbetal-
ningar till International Bank for Reconstruction and Development
(IBRD), i enlighet med 13 § riksbankslagen. IBRD är den ursprungliga
delen av Världsbanken som numera ägnar sig åt utlåning till medelin-
komstländer på marknadsmässiga villkor. Den andra huvudgrenen av
Världsbanken är International Development Association (IDA) som ger
lån på mjuka villkor till låginkomstländer och som finansieras med
biståndsmedel.

De samlade svenska inbetalningarna till IBRD upptas till 593 miljoner
kronor i Riksbankens balansräkning. Parallellt med inbetalningarna, som
avser en mindre del av insatsen, har Sverige tecknat kapital i IBRD som
inte har inbetalats (s.k. garantikapital eller "callable Capital"). Detta
garantiåtagande uppgår för närvarande till 1 696 miljoner dollar (ca 12
300 miljoner kronor).

Såväl vid Sveriges inträde i IBRD som vid samtliga höjningar av kapi-
talinsatsen har regeringen, med riksdagens bemyndigande, lämnat Riks-
banken garanti för täckning av eventuella förluster som kan uppkomma
på kapitalinsatsen. Denna garanti har aldrig behövt utnyttjas.

EU:s medelfristiga finansiella stöd är avsett att utgå till medlemsländer
med allvarliga betalningsbalansproblem. Krediternas rättsliga grund åter-
finns i EG-fördragets artikel 109h samt rådsförordning EEG nr 1969/88.
Om en medlemsstat har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter
i sin betalningsbalans skall kommissionen, efter att ha hört monetära
kommittén, rekommendera rådet att bevilja ömsesidigt bistånd och lämp-
liga former för detta. De medel som beviljas i sådant stöd lånas upp av
kommissionen med garantier mot EU:s budget. Medlemsländerna bidrar
i normalfallet inte med några krediter. Den totala kreditramen för dessa
betalningsbalanslån är för närvarande 16 miljarder ecu. Enligt bestämmel-
serna kan kommissionen maximalt låna 14 miljarder ecu och resterande

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

109

2 miljarder ecu ges som direkta krediter till mottagarlandet från de övriga
medlemsländerna.

Om förhållandena på kapitalmarknaden är sådan att det är svårt för
kommissionen att på vanligt sätt låna upp kapital, eller om kreditramen
är otillräcklig, skall medlemsländerna bidra direkt med medel som anges
i en fördelningsnyckel. Denna fördelningsnyckel regleras i rådsförordning
1969/88. Någon exakt formel finns inte för beräkningen av denna fördel-
ningsnyckel utan medlemsländernas andel bestäms med utgångspunkt från
bl.a. bruttonationalinkomsten, export av varor och tjänster, befolkning,
antal röster i rådet samt ländernas andel av insatskapitalet i Internationella
valutafonden. I samband med EU-medlemskapet fastslogs den svenska
andelen till 4,93 procent av den totala kreditgivningen. Medelfristiga
betalningsbalanslån enligt denna procedur har beviljats vid fem tillfällen;
till Frankrike 1983, Portugal 1985, Grekland 1985 och 1991 samt till
Italien 1993.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

2.3.2 Ställningstaganden för ny lagstiftning

Regeringens förslag: Riksbankens möjligheter att göra kapitalinsat-
ser i de internationella finansorgan som Sverige är medlem i begrän-
sas till insatser i Internationella valutafonden. Riksbanken skall utan
vederlag överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsban-
ken/IBRD om totalt 593 miljoner kronor till regeringen. Dessutom
skall regeringen överta samtliga förpliktelser som följer med Sveri-
ges kapitalinsats i Världsbanken/IBRD.

Vidare skall Riksbanken få möjlighet att i valutapolitiskt syfte ge
kredit inom ramen för EU:s medelfristiga finansiella stöd.

Skälen för regeringens förlag: I en skrivelse till regeringen den
2 mars 1995 har fullmäktige i Riksbanken, mot bakgrund av EU:s regler,
tagit upp frågan om överföring av den svenska inbetalda andelen i Världs-
banken/IBRD till regeringen. Riksbanksfullmäktige hemställer att rege-
ringen av riksdagen utverkar ett bemyndigande för Riksbanken att utan
vederlag överlåta den svenska inbetalda andelen i Världsbanken/IBRD om
totalt 593 miljoner kronor till regeringen. Enligt fullmäktiges mening
framstår det inte som motiverat att i detta mycket speciella fall av till-
gångsöverföring mellan två myndigheter skapa statsbudgetmässiga effek-
ter. Detta undviks genom att i Riksbankens balansräkning motsvarande
minskning sker av dispositionsfonden.

I fullmäktiges skrivelse behandlas även en teknisk fråga som kan få
effekter på Sveriges kapitalinbetalningar till IBRD. I samband med att
banken 1987 fattade beslut om en ny värdeenhet återinfördes en förplik-
telse för medlemsländerna att upprätthålla värdet på inbetalningar i egen
valuta. Förpliktelsen innebär att ett medlemsland kan tvingas göra kom-

110

pletterande inbetalningar om dess valuta avsevärt deprecierar gentemot Prop. 1994/95:150
den särskilda dragningsrätten (SDR) enligt en särskild värderingsmetod. Bilaga 7
Omvänt kan en medlem vars valuta apprecierar erhålla återbetalning från
IBRD. I Sveriges fall har 1987 års regler hittills inte medfört någon efter-
handsjustering av kapitalinbetalningama. Det kan dock inte uteslutas att
sådana justeringar kan komma att ske i framtiden. Detta kan t.ex. betyda
att regeringen tvingas göra kompletterande betalningar på redan gjorda
kapitalinsatser.

Regeringen instämmer i riksbanksfullmäktiges uppfattning att ansvaret
för inbetalningarna till IBRD bör överföras från Riksbanken till regering-
en. Regeringen anser att denna ändring, helt oavsett EU:s bestämmelser,
kan ses som en anpassning till internationell praxis. Det är numera
mycket ovanligt att en centralbank står för inbetalningarna till Världs-
banken och liknande finansiella institutioner.

När det gäller formerna för denna ändring föreslår fullmäktige i Riks-
banken att banken bemyndigas överföra den inbetalda andelen i IBRD till
regeringen utan vederlag. Regeringen delar denna bedömning varför Sve-
riges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken/IBRD om totalt 593 miljoner
kronor bör överlåtas till regeringen utan vederlag.

Den föreslagna överföringen innebär också att regeringen övertar samt-
liga förpliktelser som följer med den svenska kapitalinsatsen i IBRD, i
första hand det direkta ansvaret för Sveriges bidrag till bankens garanti-
kapital. Dessutom kommer regeringen att svara för Sveriges insatser vid
framtida kapitalhöjningar. Eftersom Finansdepartementet har huvudansva-
ret för IBRD kommer de inbetalningar som därvid blir nödvändiga att
finansieras över sjunde huvudtiteln. Regeringen bedömer att en kapital-
höjning inte blir aktuell inom de närmaste åren.

Utöver förslaget att begränsa Riksbankens inbetalningsskyldighet till
enbart Världsbanken/IBRD föreslår regeringen att Riksbanken även ges
möjlighet att ge kredit inom ramen för EU:s medelfristiga assistans till
medlemsländer med allvarliga betalningsbalansproblem enligt de villkor
som stipuleras i rådsförordningen EEG nr 1969/88 av den 24 juni 1988
(EGT nr L 178, 8.7. 1988, s 1). Riksbankens andel i denna kreditgivning
baseras på den fördelningsnyckel som finns angiven i rådsförordningen.

2.4 Begreppet marginalränta i lagstiftningen

2.4.1 Bakgrund

Riksbanksfullmäktige beslutade om ett nytt räntestymingssystem från den
1 juni 1994 som innebar att begreppet marginalränta inte längre blev till-
lämpligt. Begreppet finns dock fortfarande kvar i 52 § riksbankslagen.
Enligt 51 § riksbankslagen skall ett kreditinstitut som inte uppfyller upp-
ställda kassakrav betala särskild avgift till staten. Den särskilda avgiften
bestäms i 52 § och skall svara mot en ränta på underskottet i kassakravet
för varje dag som uppgår till två gånger diskontot vid varje tid. Denna
räntesats justeras dock om motsvarande högsta räntesats till banksystemet

111

som helhet (tidigare marginalräntan) överstiger den angivna räntan mins- Prop. 1994/95:150
kad med tre procentenheter. I så fall skall avgiften svara mot en ränta på Bilaga 7
underskottet som överstiger marginalräntan med tre procentenheter, om
det inte finns särskilda skäl för att sätta ned avgiften. För närvarande är
dock kassakravet satt till noll procent.

2.4.2 Ställningstaganden för ny lagstiftning

Regeringens förslag: Begreppet marginalränta i 52 § riksbankslagen
skall ersättas med utlåningsränta.

Skälen för regeringens förslag: Det tidigare begreppet marginalränta
bör utgå och ersättas med utlåningsränta för att bättre överensstämma
med Riksbankens nya räntestymingssystem. Dessutom bör särskilda
avgift som följer av 51 § riksbankslagen inte längre som huvudregel
uppgå till två gånger diskontot. Under vissa perioder av stor ränterörlig-
het har denna huvudregel kurmat medföra att den särskilda avgiften blivit
alltför låg jämfört med dagslåneräntan, som nära anslöt sig till marginal-
räntan, vilket riskerade att ge incitament till bankerna att felaktigt utnyttja
systemet. Med det nya räntestymingssystemet kan denna risk undanröjas
om huvudregeln i stället blir två gånger utlåningsräntan. Därmed undviks
även de eftersläpningsproblem som uppstår när diskontot skall fastställas.

2.5 Upprättade lagförslag

Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till

1.  lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

2.  lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning
Lagförslagen finns i bilaga 7.1.3.

2.6 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  antar regeringens förslag till

- lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

- lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning,

2.  bemyndigar Riksbanken att utan vederlag överlåta Sveriges inbetalade
kapitalinsats i Världsbanken/IBRD om totalt 593 miljoner kronor till
regeringen,

112

3. bemyndigar regeringen att överta samtliga förpliktelser som följer
med Sveriges kapitalinsats i Världsbanken/IBRD, inklusive ansvaret
för ett bidrag till bankens garantikapital om totalt 1 696 miljoner
dollar (ca 12 300 miljoner kronor).

13 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

113

3 Förvaltningsmyndigheternas ledning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Verksamhetens art och regeringens behov av
att styra myndigheten på visst sätt skall vara utgångspunkten vid val
av ledningsform.

Som ledningsform för centrala förvaltningsmyndigheter skall rege-
ringen välja enrådighetsverk eller styrelse.

Såväl enrådighets- som styrelsemodellen bör vid behov anpassas
till de särskilda förutsättningar som råder för den enskilda myn-
digheten.

En styrelse kan ha ett helt eller ett med myndighetschefen delat
ansvar för verksamheten inför regeringen.

Riktlinjerna för val av ledningsform skall i princip tillämpas även
på länsmyndigheter under en central chefsmyndighet.

3.1 Bakgrund

Riksdagen har godkänt nya riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas
ledningsformer enligt förslag i propositionen Förvaltningsmyndigheternas
ledning (prop. 1993/94:185, bet. 1993/94:KU42, rskr. 1993/94:381). 1
propositionen anmälde regeringen att den hade för avsikt att i 1995 och
1996 års budgetpropositioner låta riksdagen ta del av hur regeringen
avsåg att ändra ledningsformen för olika myndigheter.

Regeringen meddelade i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100
bil. 8 s. 11) vilka ledningsformer som den bedömde bli aktuella att
tillämpa. Dessa var enrådighetsverk med eller utan råd med insyns-
uppgift, styrelse med fullt ansvar för verksamheten och även styrelse
enligt hittillsvarande modell. Regeringen meddelade också att den
övervägde behovet av någon form av partssammansatt styrelse för vissa
myndigheter inom arbetsmarknadsområdet.

I budgetpropositionen anmälde regeringen att den behövde ytterligare
tid för att pröva dessa frågor och att den avsåg att återkomma till
riksdagen med en redovisning av planerade ändringar i förvaltnings-
myndigheternas ledningsform sedan en genomgång gjorts av myndigheter-
na inom varje departementsområde. Regeringen aviserade vidare att den
mot bakgrund av redovisningen kunde komma att föreslå en omprövning
av de ovan nämnda riktlinjerna i något avseende.

Regeringen har därefter gått igenom och prövat ledningsformen för
drygt 110 centrala förvaltningsmyndigheter vilka redovisas i det följande.

114

3.2 Utgångspunkter och allmänna överväganden

Vid genomgången av myndigheterna har verksamhetens art och regering-
ens behov av att styra myndigheten på ett visst sätt varit den grund-
läggande utgångspunkten. En annan utgångspunkt har varit att det alltid
bör stå klart var det samlade ansvaret inför regeringen för myndighetens
ledning ligger.

De allmänna principer som i övrigt har varit vägledande vid prövningen
av lämplig ledningsform är följande.

Ledningsformen enrådighetsverk bör övervägas där det finns behov av
en mer direkt och tydlig styrning av myndigheten och där politiska beslut
måste genomföras utan fördröjning. Detta bör särskilt beaktas mot bak-
grund av de ökade krav på styrning och samordning som medlemskapet
i EU ställer på regeringen. För en del myndigheter med hög grad av
rutinärenden eller uppgifter av servicekaraktär kan också enrådighets-
modellen komma ifråga.

Modellen med enrådighetsverk bör kompletterats med ett av regeringen
tillsatt insynsråd med demokratisk insyn som främsta uppgift i de fall ett
sådant råd bedömts vara av allmänt intresse.

Ledningsformen styrelse med fullt ansvar för verksamheten bör främst
övervägas för myndigheter som arbetar under affärsverksliknande för-
hållanden eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och själv-
ständigt ansvar.

Ett bibehållande av nuvarande styrelsemodell med ett delat ansvar
mellan styrelsen och myndighetschefen bör övervägas för myndigheter
där en viss bredd och mångfald är önskvärd i verksamheten och det
därför inte finns skäl för regeringen att närmare styra den. Modellen kan
även väljas för myndigheter där insyn, råd och stöd har stor betydelse.

Regeringen anser det också vara värdefullt om någon form av intres-
serepresentation i styrelserna för vissa myndigheter främst inom arbets-
marknadsområdet åter kan införas i syfte att främja intresseavvägning och
samförstånd mellan arbetsmarknadens parter (jfr prop. 1991/92:123, bet.
1991/92:KU36, rskr 1991/92:305). Förutsättningarna för en sådan
ordning behöver dock utredas ytterligare. Något förslag i denna del läggs
därför inte nu fram av regeringen.

3.3 Redovisning

I det följande lämnas en redovisning departementsvis av vilka myndig-
heter som regeringen avser att ge ny ledningsform under år 1995 genom
ändringar i myndighetens instruktion.

Undantag har gjorts för domstolar, länsstyrelser, universitet och hög-
skolor, samt små myndigheter som nämnder och råd, där nämnden eller
rådet har verkställighetsuppgifter och i princip beslutar i alla viktigare
ärenden. Affärsverken, myndigheter under riksdagen eller under kyrko-
mötet berörs inte heller av reformen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

115

Inom parentes anges myndigheter som redan har ledningsform i linje Prop. 1994/95:150
med riksdagens beslut år 1994 och myndigheter med oförändrad lednings- Bilaga 7
form, dvs. myndigheter med styrelser enligt riksdagens s.k. verksled-
ningsbeslut år 1987.

Justitiedepartementet

Brottsförebyggande rådet              Enrådighetsverk med insynsråd

(Enrådighetsverk: Justitiekanslem, Riksåklagaren. Nuvarande styrelse-
modell: Datainspektionen, Domstolsverket, Kriminalvårdsstyrelsen, Riks-
polisstyrelsen)

Utrikesdepartementet

Nordiska afrikainstitutet               Enrådighetsverk med insynsråd

(Enrådighetsverk: Kommerskollegium. Nuvarande styrelsemodell: Ex-
portkreditnämnden, den nya biståndsmyndigheten som från och med den
1 juli 1995 föreslås ersätta BITS, SAREC, SIDA, SwedeCorp m.fl., jfr
prop. 1994/95:100 bil. 4 s. 62)

Försvarsdepartementet

Fortifikationsverket

Försvarets materielverk

Statens försvarshistoriska museer
Styrelsen för psykologiskt försvar
Flygtekniska försöksanstalten
Totalförsvarets pliktverk
(inrättas den 1 juli 1995)

Styrelse med fullt ansvar

Styrelse med fullt ansvar

Enrådighetsverk

Enrådighetsverk med insynsråd
Styrelse med fullt ansvar
Enrådighetsverk med insynsråd

(Enrådighetsverk: Försvarets radioanstalt. Enrådighetsverk med insyns-
råd: Förvarsmakten. Nuvarande styrelsemodell: Kustbevakningen, Över-
styrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Försvarets forsk-
ningsanstalt)

Socialdepartementet

Läkemedelsverket

Rättsmedicinal verket

Smittskyddsinstitutet

Statens institut för psykosocial
miljömedicin

Enrådighetsverk med insynsråd
Enrådighetsverk med insynsråd
Enrådighetsverk

Enrådighetsverk med insynsråd

116

(Enrådighetsverk: Barnombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen,
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Enrådighetsverk med insynsråd:
Handikappombudsmannen, Alkoholinspektionen. Nuvarande styrelse-
modell: Riksförsäkringsverket - i avvaktan på översyn av socialförsäk-
ringsadministrationen, jfr prop. 1994/95:100 bil. 6 s. 221, Statens insti-
tutionsstyrelse, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet)

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Kommunikationsdepartementet

Post- och telestyrelsen

Banverket

Vägverket

Statens väg- och
transportforskningsinstitut
Kommunikationsforsknings-
beredningen

Statens geotekniska institut

Enrådighetsverk med insynsråd
Styrelse med fullt ansvar
Styrelse med fullt ansvar
Enrådighetsverk

Styrelse med fullt ansvar

Enrådighetsverk

(Enrådighetsverk: Statens haverikommission. Nuvarande styrelsemodell:
SMHI - i avvaktan på resultat av pågående verksamhetsutredning, Han-
delsflottans kultur- och fritidsråd - i avvaktan på riksdagens ställnings-
tagande till förslag i prop. 1994/95:100 bil. 7 s. 65 om att myndigheten
inordnas i Sjöfartsverket)

Finansdepartementet

Statistiska centralbyrån

Statens löne- och pensionsverk

Enrådighetsverk med insynsråd
Styrelse med fullt ansvar

(Enrådighetsverk: Statskontoret, Riksrevisionsverket, Statens lokalförsörj-
ningsverk, Konjunkturinstitutet. Nuvarande styrelsemodell: Riksgäldskon-
toret, Generaltullstyrelsen, Statens fastighetsverk, Finansinspektionen,
Riksskatteverket, skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna,
Bankstödsnämnden)

Utbildningsdepartementet

(Enrådighetsverk: Statens skolverk, Statens institut för handikappfrågor.
Nuvarande styrelsemodell: Högskoleverket - ny myndighet fr.o.m. den
1 juli 1995 som bl.a. ersätter Kanslersämbetet, jfr prop. 1994/95: 165
s. 27, Kungliga biblioteket, Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek,
Arkivet för ljud och bild, Centrala studiestödsnämnden)

117

Jordbruksdepartementet

Statens jordbruksverk

Statens utsädeskontroll

Statens maskinprovningar

Statens veterinärmedicinska anstalt

Statens livsmedelsverk

Fiskeriverket

Enrådighetsverk med insynsråd

Enrådighetsverk

Enrådighetsverk

Enrådighetsverk med insynsråd

Enrådighetsverk med insynsråd

Enrådighetsverk med insynsråd

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknadsstyrelsen
och länsarbetsnämnderna
Arbetarskyddsstyrelsen

Institutet för forskning
och utveckling (jfr prop.
1994/95:158)

Rådet för forskning
och utveckling (jfr prop.
1994/95:158)

Glesbygdsverket

Expertgruppen för forskning om
regional utveckling

Statens invandrarverk

Styrelser med fullt ansvar

Enrådighetsverk med insynsråd
(med särskilt beslutsorgan för den
normerande verksamheten och i
förvaltningsärenden)
Enrådighetsverk med insynsråd

Styrelse med fullt ansvar

Enrådighetsverk med insynsråd
Enrådighetsverk

Enrådighetsverk med insynsråd

(Enrådighetsverk: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Utlännings-
nämnden)

Kulturdepartementet

Statens biografbyrå

Enrådighetsverk med insynsråd

En parlamentarisk kommitté (Ku 1993:01) om kulturpolitikens inriktning
som inom kort kommer att slutföra sitt arbete har i uppdrag att även
lämna förslag till ledningsformer. I avvaktan på utredningens förslag
föreslås inga ändringar nu för de ca 12 myndigheter inom kulturdepar-
tementets område som berörs av utredningen.

(Enrådighetsverk med insynsråd: Radio- och TV-verket. Nuvarande sty-
relsemodell: Riksarkivet)

118

Näringsdepartementet

Statens bostadskreditnämnd

Patent och registreringsverket
Sveriges geologiska undersökning

Enrådighetsverk med insynsråd

Enrådighetsverk med insynsråd

Enrådighetsverk

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

(Enrådighetsverk: Konkurrensverket, Elsäkerhetsverket, Statens oljelager.
Nuvarande styrelsemodell: Boverket, Statens råd för byggnadsforskning,
Sprängämnesinspektionen, Skogsstyrelsen, Styrelsen för teknisk ackredi-
tering, Rymdstyrelsen, NUTEK)

Civildepartementet

Kammarkollegiet

Enrådighetsverk (med särskilt
av regeringen inrättat beslutsor-
gan för fond- och förmögenhets-
förvaltningen)

(Styrelse med fullt ansvar: Lotteriinspektionen. Nuvarande styrelsemo-
dell: Konsumentverket, Ungdomsstyrelsen)

Miljödepartementet

Kemikalieinspektionen                Enrådighetsverk

Vad gäller Statens lantmäteriverk och Centralnämnden för fastighetsdata
hänvisas till riksdagens beslut om en ny myndighet för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten fr.o.m. den 1 januari 1996. Regeringen avser
att redovisa ledningsformen för den nya myndigheten i en proposition om
författningsfrågor rörande lantmäteri- och fastighetsverksamheten senare
i år.

(Nuvarande styrelsemodell: Statens naturvårdsverk, Statens strålskyddsin-
stitut, Statens kämkraftinspektion)

Sammanfattning: Totalt har 114 centrala förvaltningsmyndigheter gåtts
igenom.

Av dessa avser regeringen att göra 30 myndigheter till enrådighetsverk
varav 20 med insynsråd. Styrelse med fullt ansvar för verksamheten be-
döms vara lämplig för ett 10-tal myndigheter.

Redan i dag är drygt 20 myndigheter enrådighetsverk varav flera med
rådgivande organ knutna till sig. En myndighet har styrelse med fullt
ansvar. I dessa fall är således förändring av ledningsformen inte aktuell.

Nuvarande styrelsemodell bibehålls tills vidare för ca 35 myndigheter.

119

Vad gäller ledningsformen för de återstående myndigheterna avvaktar Prop. 1994/95:150
regeringen resultatet av pågående utredningar och översyner innan slutlig Bilaga 7
ställning tas.

3.4 Skälen för regeringens förslag

Redovisningen i det föregående visar att regeringens förslag till reforme-
ring av ledningsformen inte fullt ut stämmer med de riktlinjer för förvalt-
ningsmyndigheternas ledning som riksdagen godkände förra året. Enligt
dessa skall regeringen i första hand välja formen enrådighetsverk, och
endast om vägande skäl motiverar det, bör en myndighet ledas på annat
sätt, och då närmast av en styrelse med fullt ansvar för verksamheten.

Av redovisningen framgår det att relativt många myndigheter görs om
till enrådighetsverk. Regeringen anser dock att nuvarande ledningsform,
där en myndighetschef och en lekmannastyrelse delar på ansvaret för
verksamheten, bör bibehållas för en rad myndigheter. En samlad bedöm-
ning av verksamhetens art, behovet av insyn, råd och stöd har lett till att
regeringen finner den nuvarande formen av styrelse för närvarande vara
mest ändamålsenlig i dessa fall. Vi finner inte heller att det delade
ansvaret inför regeringen i myndigheternas ledning skulle utgöra ett
hinder för den av regeringen önskade styrningen av dem.

Riksdagens riktlinjer ansluter sig till vad som sägs i den dåvarande
regeringens proposition Förvaltningsmyndigheternas ledning (prop. 1993/
94:185). Vi delar propositionens grundtanke att myndigheterna skall ha
en klar och tydlig ledningsfunktion, där det inte råder någon tvekan om
var det yttersta ansvaret inför regeringen ligger.

Regeringen delar dock inte helt propositionens slutsatser beträffande val
av ledningsform. Propositionen framhåller med rätta att statsförvalt-
ningens uppgifter spänner över ett brett falt av skiftande verksamheter
och att myndigheterna har olika karaktär och förutsättningar. Vidare sägs
det att statsförvaltningen ständigt är föremål för olika strukturella och
organisatoriska förändringar. Just mot den bakgrunden bör enligt vår
mening den naturliga konsekvensen bli en mer flexibel tillämpning av
olika ledningsformer än vad nu är fallet, då enrådighetsverk skall väljas
"i första hand".

Utgångspunkten bör i stället vara att regeringen vid val av lednings-
form utgår från myndighetens verksamhet och mål sådana de är fastlagda
av riksdagen och regeringen och därefter väljer en ledningsform med den
grad av styrning som bäst bedöms gagna verksamheten och de uppställda
målen.

Vid val av ledningsform bör inte ett statiskt synsätt tillämpas. Vi måste
i dag vara beredda på att inriktningen av de enskilda myndigheternas
verksamhet kan behöva ändras relativt snabbt - inte minst med tanke på
internationaliseringen och medlemskapet i EU. Ändrade förutsättningar
kan medföra att även ledningsformen behöver ändras. En myndighet kan
således ha olika ledningsform under olika perioder av sin utveckling.
Växling av ledningsform bör naturligtvis inte ske ofta och utan väl-

120

grundade orsaker. Det bör ske när det finns vägande skäl för en för-
ändring ur ett effektivitets- och stymingsperspektiv.

Enrådighetsverk - med eller utan ett av regeringen tillsatt råd med
insyn som främsta uppgift - och styrelse bör vara de två huvudalternativ
som regeringen väljer mellan. Dessa bör emellertid också kunna modi-
fieras och anpassas till skilda förutsättningar. Nämnda proposition pekar
t.ex. på att enrådighetsmodellen kan kompletteras med att regeringen vid
behov kan inrätta ett särskilt beslutsorgan för beslut i vissa avgränsade
frågor. Denna modell avser vi införa t.ex. vid Kammarkollegiet.

Enligt vår mening bör även styrelsemodellen kunna anpassas till olika
förutsättningar, så att styrelse med fullt ansvar för verksamheten inte blir
den enda formen av styrelse. Som redan nämnts har vi funnit skäl att
behålla nuvarande styrelseform i en del fall. Att statliga myndigheter leds
av en myndighetschef tillsammans med en lekmannastyrelse garanterar
både den samhälleliga insynen och det medborgerliga inflytandet.
Användningen av en sådan form av styrelse bör därför inte vara ute-
sluten. Modellen kan t.ex. vara att föredra där bredd och mångfald är
önskvärd i verksamheten eller där samordning med andra myndigheter
och organisationer är viktig. Vi vill dock framhålla att där denna styrelse-
modell väljs skall ansvarsfördelningen mellan myndighetens chef och
styrelsen göras tydlig i myndighetens instruktion.

Av redovisningen framgår slutligen att regeringen även har tagit ställ-
ning till ledningsformen för vissa länsmyndigheter under en central chefs-
myndighet. Regeringen anser att samma riktlinjer som har förordats ovan
skall tillämpas också på denna typ av myndigheter. Dit hör länsarbets-
nämnderna, skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna och skogs-
vårdsstyrelsema.

3.5 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för
förvaltningsmyndigheternas ledningsformer.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

121

4 Allmänna pensionsfonden

4.1 Avvecklingsstyrelsen m.m.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Vissa av de tillgångar som omfattas av riks-
dagens tidigare beslut om utskiftning av löntagarfondsmedlen har
ännu inte förts över till de tänkta mottagarna, nämligen ett antal
stiftelser och statsverket. Det föreslås att dessa tillgångar skall
sammanföras i Allmänna pensionsfonden och där förvaltas av av-
vecklingsstyrelsen. De aktuella tillgångarnas sammanlagda värde
uppgår för närvarande till ca 290 miljoner kronor. Den lagreglering
som ligger till grund för avvecklingsstyrelsens inom Allmänna
pensionsfonden verksamhet skall inte, såsom tidigare bestämts, upp-
höra att gälla vid utgången av juni 1995.

Bakgrund: Löntagarfonderna infördes på socialdemokratiskt initiativ.
Lagtekniskt skedde detta genom att det inom ramen för Allmänna pen-
sionsfonden inrättades fem nya fondstyrelser benämnda första-femte lön-
tagarfondstyrelsema. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1984 och
uppgiften för styrelserna var att förvalta en del av den Allmänna pen-
sionsfondens medel.

I samband med att den borgerliga regeringen vid årsskiftet 1991/92 av-
vecklade löntagarfondstyrelsema överfördes de tillgångar och skulder som
fanns hos dessa till en nyinrättad avvecklingsstyrelse (prop. 1991/92:36,
bet. 1991/92:FiU9, rskr. 1991/92:91, SFS 1991:1857). Avvecklings-
styrelsens uppgift var att förvalta samtliga löntagarfondstyrelsers medel
i avvaktan på en total utskiftning av tillgångarna under år 1994. Det
bokförda värdet av den samlade fondförmögenheten uppgick vid över-
föringstillfället till 22 miljarder kronor.

Avvecklingsstyrelsen intar samma rättsliga ställning som övriga fond-
styrelser inom Allmänna pensionsfonden och regleras i övergångsbestäm-
melserna till lagen (1991:1857) om ändring i lagen (1983:1092) med reg-
lemente för Allmänna pensionsfonden.

I propositionen 1991/92:92 Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar
m.m. föreslogs bl.a. att tillgångarna skulle användas till forskning och till
sparpremier åt dem som sparade i allemansfonder inom ramen för den
särskilt tillskapade sparformen premiegrundande allemanssparande. Efter
den borgerliga regeringens förhandlingar med ny demokrati ändrade riks-
dagen förslaget så att en betydande del delades ut till näringslivet via
aktier i nybildade s.k. riskkapitalbolag. Som en del i krisuppgörelsen
mellan den dåvarande borgerliga regeringen och socialdemokraterna
under hösten 1992 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
träffades överenskommelse om att det premiegrundande allemans-
sparandet skulle avbrytas.

I propositionen 1993/94:177 Utbildning och forskning presenterade
den borgerliga regeringen sina slutliga förslag till användningsområden

122

för löntagarfondsmedlen och föreslog samtidigt att avvecklingsstyrelsen
skall läggas ned vid utgången av juni 1995. Medel som vid denna
tidpunkt kan finnas kvar av dem som reserverats för det premiegrundande
allemanssparandet resp, avvecklingsstyrelsens verksamhet skall tillfalla
statsverket. Riksdagen anslöt sig till regeringens bedömningar (bet.
1993/94:UbU12, rskr. 1993/94:399, SFS 1994:1078).

Efter sistnämnda riksdagsbeslut och därpå följande regeringsbeslut verk-
ställdes utskiftningen av löntagarfondsmedel den 1 augusti 1994 till sju
av den borgerliga regeringen nybildade stiftelser. Vid samma tidpunkt
överfördes, från avvecklingsstyrelsen till Kammarkollegiet, förvaltningen
av en aktiepost i Svenska Handelsbanken som undantagits från utskiftning
för att täcka en under år 1987 av tredje löntagarfondstyrelsen (Trefond
Invest) utställd köpoption rörande dessa aktier. Uppdraget innebar att
Kammarkollegiet skulle förvara aktierna i avvaktan på optionens förfallo-
dag den 20 februari 1995. Till Kammarkollegiet överfördes även 7 miljo-
ner kronor vilka avsågs täcka avvecklingsstyrelsens behov av medel för
verksamheten t.o.m. juni 1995.

Till Riksgäldskontoret överfördes, i enlighet med riksdagens beslut,
350 miljoner kronor vilka reserverats som premier till dem som deltagit
i det premiegrundande allemanssparandet.

Kammarkollegiet har den 21 februari 1995 till regeringen redovisat att
optionsavtalet delvis lett till lösen och inbringat en löseskilling om 97,6
miljoner kronor. Den aktiepost som inte lösts förvaras alltjämt hos Kam-
markollegiet. Marknadsvärdet av aktieposten uppgår i dagsläget till ca
100 miljoner kronor. Kammarkollegiet har vidare den 3 april 1995 till
regeringen redovisat att en kvarstående fordran som avvecklingsstyrelsen
haft på Finansor AB slutligen reglerats i samband med en ackordsupp-
görelse och att en likvid erhållits på drygt 738 000 kronor.

Från Riksgäldskontoret har inhämtats att av de medel som reserverats
för utbetalning av sparpremier inom det premiegrundande allemans-
sparandet finns kvar ca 90 miljoner kronor. Utbetalningen av premier är
i huvudsak slutförd. Från Kammarkollegiet har inhämtats att ca 3 miljon-
er kronor kvarstår av de medel som reserverats för avvecklingsstyrelsens
verksamhet.

Sammanfattningsvis finns således tillgångar till ett totalt värde av drygt
290 miljoner kronor, som omfattas av riksdagens tidigare utskiftnings-
beslut men som ännu inte förts över till de av den borgerliga regeringen
bildade stiftelserna eller till statsverket.

Skälen för regeringens förslag: Underskottet i de offentliga finanserna
gör det angeläget att utnyttja befintliga möjligheter till förstärkning av
den offentliga ekonomin. Några ytterligare utdelningar av medel ur
Allmänna pensionsfonden till andra ändamål än pension bör inte komma
i fråga. Regeringen föreslår därför att de tillgångar om drygt 290 miljon-
er kronor som inte har blivit slutligt utskiftade behålls i Allmänna
pensionsfonden och förvaltas av avvecklingsstyrelsen. Förslaget innebär
att riksdagens tidigare beslut om utskiftning ändras i fråga om de aktuella
tillgångarna.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

123

Enligt det riksdagsbeslut som för närvarande gäller skall avvecklings-
styrelsens verksamhet upphöra vid utgången av juni 1995. Eftersom av-
vecklingsstyrelsen på grund av vad som sagts kommer att ha förvaltnings-
uppgifter även efter den tidpunkten, bör upphörandebeslutet ändras.

Avvecklingsstyrelsen skall liksom tidigare förvalta medlen på ett sådant
sätt att möjligheterna till god avkastning på dessa tillvaratas.

Avvecklingsstyrelsens förvaltning av de nu ifrågavarande tillgångarna
är att se som en temporär lösning. Regeringen ämnar senare återkomma
till riksdagen med förslag om hur en mer bestående förvaltning av till-
gångarna bör ordnas.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

4.2 Upprättade lagförslag

Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till

1.  lag om fortsatt giltighet av vissa övergångsbestämmelser till lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden,

2.  lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden.

Lagförslagen finns i bilaga 7.1.3.

4.3 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  antar regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av vissa
övergångsbestämmelser till lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden,

2.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden,

3.  godkänner vad regeringen förordar om ändrad användning av kontan-
ta medel och aktier som ännu inte har skiftats ut från avvecklings-
styrelsen,

4.  godkänner vad regeringen förordar om ändrad användning av de till-
gångar som återstår av det som reserverats för det premie-
grundande allemanssparandet och avvecklingsstyrelsens verksamhet.

124

5 Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Regeringens förslag: Skattesatsen vid omsättning av livsmedel
sänks från 21 till 12 procent av beskattningsunderlaget.

Bakgrunden till regeringens förslag: Mervärdesskatten på omsättning
och import av livsmedel och livsmedelstillsatser sänktes den 1 januari
1992 från normalskattesatsen 25 procent till 18 procent (prop. 1991/92:50,
bet. 1991/92:SkU5, rskr 50, SFS 1991:1755). Genom lagändring den 1
januari 1993 höjdes skatten till nuvarande 21 procent (prop. 1992/93:50
(bil.5), bet. 1992/93:FiUl och 1992/93 :SkU 18, rskr 158, SFS
1992:1477).

Med livsmedel avses enligt 7 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200)
sådana livsmedel och livsmedelstillsatser som avses i 1 § livsmedelslagen
(1971:511). Den lägre skattesatsen omfattar dock inte vatten från
vattenverk, spritdrycker, vin och starköl i vissa fall och inte heller
tobaksvaror.

Av skäl som anförs i finansplanen bör skattesatsen för livsmedel sänkas
till 12 procent av beskattningsunderlaget. Den nya skattesatsen skall
tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1996.

Förslaget föranleder ändringar i 7 kap. 1 och 2 §§ mervärdesskattela-
gen (1994:200). I den nu gällande lydelsen anges i fråga om vin, sprit
och starköl att den lägre skattesatsen inte gäller för varor av detta slag
som tillhandahålls av det detaljhandelsbolag som avses i 15 § andra
stycket lagen (1977:293) om handel med drycker. Drycker av detta slag
som tillhandahålls i serveringsverksamhet beskattas således med den
skattesats som gäller för serveringstjänster. Genom att skattesatsen för
serveringstjänster den 1 januari 1995 höjdes från 21 procent till normal-
skattesatsen på 25 procent, fyller begränsningen av i vilka fall den lägre
skatten för dessa drycker inte är tillämplig inte längre någon funktion.
Enligt regeringens uppfattning bör vin, sprit och starköl alltid omfattas
av normalskattesatsen.

Förslaget innebär en budgetförsvagning för offentlig sektor på 7,7
miljarder kronor.

5.1 Upprättade lagförslag

Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till lag om ändring i
mervärdesskattelagen (1994:200).

Lagförslaget finns i bilaga 7.1.3.

Förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Yttrande från Lagrådet bör därför inte inhämtas.

125

5.2 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).

126

6 Anslagsfrågor                                        Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

6.1 Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning

B 5. Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader

1993/94

1994/95

1995/96

1 000

1 000

1 000

Utredningen för Byggnadsstyrelsens avveckling upphörde den 28 februari
1995. Utredningen har redogjort för ett antal åtaganden som inte kunnat
regleras innan avvecklingstidens utgång.

Regeringen beslutade den 23 februari 1995 att Statens lokalförsörj-
ningsverk skall per den 1 mars 1995 ta över ansvaret för slutreglering
och administration av ekonomiska och övriga åtaganden samt arbets-
givaransvaret för kvarvarande personal med anledning av Byggnadsstyrel-
sens avveckling. Statens lokalförsörjningsverk får disponera ett belopp
om högst 28,5 miljoner kronor för åtagandena genom att kostnaderna
skall belasta sjunde huvudtiteln, förslagsanslaget B 5. Byggnadsstyrelsen;
Avvecklingskostnader under budgetåret 1994/95. Lokalförsörjningsverket
skall varje kvartal redovisa kostnaderna för åtagandena till Finans-
departementet.

Vissa åtaganden återstår även efter den 30 juni 1995.

Regeringen föreslår därför att anslaget tas upp med oförändrat belopp
för budgetåret 1995/96 eftersom de kostnader som har samband med
åtagandet av avvecklingen kvarstår även under nästa budgetår.

6.2 Vissa centrala myndigheter

D 1. Tullverket

Regeringens förslag: Förseningsavgiften höjs till 400 kr för den
som inte avlämnat kompletterande tulldeklaration i rätt tid och till
800 kr för den som, trots anmaning, inte avlämnat tulldeklarationen
inom den bestämda tiden.

Bakgrund

Regeringen har i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 8)
föreslagit att Tullverkets anslag minskas med 363 mkr under
budgetperioden 1995/96 - 1998. För budgetåret 1995/96 har regeringen
föreslagit att riksdagen anvisar ett ramanslag på 1 667 380 00 kr.

Riksdagen har beslutat (bet. 1994/95 :SkU23 och 33, rskr.
1994/95:240) att Tullverkets anslagnivå på helårsbasis skall uppgå till 75

127

mkr över den nivå som regeringen föreslagit i budgetpropositionen, dvs Prop. 1994/95:150
Tullverkets anslag skall minska med 288 mkr under budgetperioden Bilaga 7
1995/96 -  1998. Riksdagen har vidare beslutat att takten i

besparingsplanen ändras så att tyngdpunkten i besparingen förläggs till
budgetåret 1995/96. Enligt riksdagsbeslutet skall den besparing som
genomförs budgetåret 1995/96 öka med 50 mkr. Detta innebär att
Tullverkets ramanslag för budgetåret 1995/96 skall uppgå till
1 617 380 000.

I syfte att undvika att statsbudgeten försvagas har skatteutskottet vidare
pekat på att vissa offentligrättsliga avgifter kan höjas. Utskottet har
emellertid betonat att utgångspunkten för sådana höjningar är att
avgifterna inte har höjts på flera år. De avgifter som kan vara motiverade
att räkna upp är, enligt utskottet, tullförättningsavgiften,
tullräkningsavgiften, förseningsavgiften. Dessa avgifter beslutas med
undantag för förseningsavgiften av regeringen med stöd av
bemyndiganden i tullagen. Beslutanderätten rörande nivåerna på
tullförättningsavgiftema har av regeringen delegerats till General-
tullstyrelsen.

Inom Generaltullstyrelsen har gjorts en översiktlig genomgång av
nivåerna för vissa offentligrättsliga avgifter. Generaltullstyrelsen har
härvidlag redovisat att det i fråga om tullförättningsavgift,
tullräkningsavgift och förseningsavgift kan vara motiverat med höjningar
motsvarande ca 33 mkr. Därtill kommer att Generaltullstyrelsen efter
påpekande från Riksrevisionsverket (RRV) redan har minskat fristen för
dröjsmålsavgift för ej inbetald tullräkning.

Regeringens överväganden

Enligt 87 § tullagen (1994:1550) uppgår förseningsavgiften för den som
inte har kommit in med kompletterande tulldeklaration i rätt tid till 300
kr och till 600 kr för den som, trots anmaning, inte avlämnat
tulldeklarationen inom den bestämda tiden. Regeringen föreslår att
förseningsavgiften i de nämnda fallen höjs till 400 kr respektive 800 kr.

6.3 Statliga arbetsgivarfrågor

E 6. Bidrag till fömyelsefonder på det statligt reglerade
området

1995/96 Nytt anslag (förslag) 1 000

Nämnden för statliga fömyelsefonder finansieras med bidrag som
avsätts efter förhandlingar mellan Arbetsgivarverket och de centrala
arbetstagarorganisationerna på det statliga förhandlingsområdet. Senast
anslogs på detta sätt 50 miljoner kr under trettonde huvudtitelns

128

reservationsanslag B 10. Bidrag till fömyelsefonder på det statligt Prop. 1994/95:150
reglerade området (prop. 1989/90:100 bil. 15, bet. 1989/90:AU18, rskr. Bilaga 7
1989/90:213).

Den 1 juli 1994 fanns det 115 174 518 miljoner kr oförbrukade på
detta anslag. Enligt uppgift från Nämnden för statliga fömyelsefonder,
som enligt regeringens beslut disponerar anslaget, kommer medel
fortfarande att finnas kvar vid utgången av budgetåret 1994/95. Eftersom
det kommer att finnas ett behov av att disponera anslagsmedlen även efter
utgången av budgetåret 1994/95 bör anslaget på nytt föras upp på
statsbudgeten. Detta kan ske med endast ett formellt belopp eftersom
någon ytterligare medelsanvisning inte behövs.

6.4 Upprättade lagförslag

Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till

1. lag om ändring i tullagen (1994:1550).

Lagförslaget finns i bilaga 7.1.3.

6.5 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  till Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslaganslag på 1 000 kr,

2.  antar regeringens förslag till ändring i tullagen (1994:1550),

3.  till Bidrag till fömyelsefonder på det statligt reglerade området för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.

14 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Rättelse: S. 141 rad 3 Står: landstinget Rättat till: kommunen

129

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över Prop. 1994/95:150
(SOU 1994:144) Utjämning av kostnader och intäkter i Bilaga 7.1.1
kommuner och landsting

Remissinstanser m.m.

Efter remiss har yttrande över rubricerade betänkande avgetts av
Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statistiska
centralbyrån, Statskontoret, Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrelsen,
Skolverket, Kanslerämbetet, Vägverket, Boverket, Statens institut för
handikappfrågor i skolan, Nutek, Spri, Statens väg- och trafikinstitut,
Statens kulturråd, Länsstyrelsen i samtliga län utom Kronobergs län,
Expertgruppen för regional utveckling, Universitetet i Göteborg,
Universitetet i Lund, Universitetet i Stockholm, Universitetet i Uppsala,
Universitetet i Umeå, Kammarrätten i Jönköping;

samtliga kommuner utom Bollebygds kommun, Ekerö kommun,
Finspångs kommun, Gnesta kommun, Hörby kommun, Nyköpings
kommun, Skurups kommun, Skövde kommun, Tjöms kommun,
Trelleborgs kommun, Vänersborgs kommun;

samtliga landsting;

Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans
centralstyrelse, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund,
Sveriges industriförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges
akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska
arbetsgivareföreningen och Föreningen Sveriges kommunalekonomer.

På eget initiativ har följande instanser avgivit yttrande: Socialdemokrater-
na i Västerbotten, Pensionärernas Riksorganisation, Svenska Träindustri-
arbetarförbundet, Väg- och transportforskningsinstitutet, LO-distriktet i
Norrbottens län, Kommunförbunden i Norrbotten, Västerbotten,
Gävleborg, Dalarna och Värmland, Civilekonomernas Riksförbund,
Kommunfullmäktiges partier i Fagersta, Kommunförbundet i Kalmar län,
Kommunförbundet i Malmöhus län, Sveriges Kommunaltjänsteman-
naförbund, Göteborgs Regionens Kommunalförbund, Kommunförbundet
i Stockholms län, Norrlandsförbundet, Kommunförbundet i Örebro län,
Kommunförbundet i Jämtlands län, Kommittén om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation, Kommunförbundet i Västernorrland,
Härnösands stift, Vänsterpartiets landstingsgrupp i Norrbotten, Kalix
Socialdemokratiska Arbetarekommun, Kommunal Norrbotten S-Fack-
klubb, SKTF Gävleborgsavdelningen, SKTF Luleåavdelningen, Lidingö
Villaägareföreningars Samarbetsnämnd, Lidingö Villaägareförening, LO-
distriktet i Västerbotten, Villaägarnas Riksförbund, upprop från Små-
land/Östergötland kommuner.

130

Sammanfattning av betänkandet Utjämning av kostnader och ProP- 1994/95:150
intäkter i kommuner och landsting (SOU 1994:144)         Bilaga 7.1.2

Översikt

Beredningen har haft i uppdrag att utarbeta ett förslag till nytt stats-
bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. Systemet
skall kunna träda i kraft år 1996.

Till grund för beredningens arbete har bl.a. legat tre tidigare ut-
redningar: Strukturkostnadsutredningen, Kommunal inkomstutjämning
och Landstingsekonomiska utredningen.

Det system som beredningen föreslår löser ett antal problem som finns
i nuvarande statsbidragssystem. Systemet avser att ge kommuner och
landsting ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet på lik-
värdiga villkor. Utjämningen är inte beroende av en viss nivå på de
statliga bidragen. Systemet blir därigenom hållbart. Ekonomiska
regleringar mellan staten och kommuner eller landsting kan göras så att
alla omfattas och utan att några omfördelningseffekter uppstår.

Beredningen föreslår att både inkomst- och kostnadsutjämningen sker
genom en omfördelning av inkomster inom kommun- respektive
landstingskollektivet. Systemet är därmed inte beroende av statliga
tillskott och riskerar därigenom inte heller att urholkas om statsbidragen
skulle minska i omfattning.

Beredningen föreslår att statsbidraget omvandlas till ett generellt,
invånarbaserat bidrag.

Beredningen föreslår särskilda införanderegler för att begränsa
omfördelningseffektema. Reglerna skall gälla en femårsperiod.

Beredningens förslag till bidrags- och utjämningssystem kan samman-
fattas i följande punkter.

—  Inkomstutjämning som innebär omfördelning av skattekraft mot en
genomsnittlig nivå för alla kommuner och landsting.

—  Utjämning av strukturella kostnadsskillnader, med en behovsdel som
uppdaters årligen och en strukturdel som uppdateras vart femte år.

—  Generellt invånarbaserat statsbidrag.

—  Införanderegler som begränsar bidragsförändringarna.

Likvärdiga ekonomiska förutsättningar

Det system som föreslås syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar för alla kommuner respektive landsting. Det innebär att
alla skall ges ekonomiska möjligheter att, med en genomsnittlig skatte-
sats, bedriva en verksamhet av normal omfattning och med en genom-
snittlig standard oberoende av sina behov och strukturella förhållanden
i övrigt. Detta föreslås ske dels genom en långtgående utjämning av

131

skatteinkomster mellan kommuner respektive landsting, och dels genom Prop. 1994/95:150
en utjämning för behovs- och andra strukturella konstadsskillnader. Om Bilaga 7.1.2
kommunen eller landstinget i sin verksamhet vill hålla en högre am-
bitionsnivå eller en lägre avgiftsnivå än genomsnittet, eller om effektivi-
teten i den bedrivna verksamheten är lägre än i genomsnittskommunen
eller - landstinget, få detta ta sig uttryck i en högre skattesats.

Utjämning av skatteinkomster

Förslaget till utjämning av skatteinkomster beskrivs i avsnitt 4.1.
Förslaget innebär att alla kommuner och landsting som har en relativ
skattekraft som är högre än den genomsnittliga får avstå skatteinkomster
till dem med en relativ skattekraft som är lägre än den genomsnittliga
skattekraften. Alla kommuner och landsting garanteras således en
skattekraft motsvarande genomsnittet för riket. Inkomstutjämningen
konstrueras som tillägg till eller avdrag från skatteinkomsterna. Summan
av tilläggen respektive avdragen blir i huvudsak lika stora, varför
utjämningen i princip inte kräver något statligt tillskott och därigenom
blir långsiktigt hållbar.

Till grund för beräkningen av tillägget eller avdraget för en kommun
eller ett landsting läggs en länsvis genomsnittlig skattesats. Denna utgörs
av den genomsnittliga skattesatsen för kommun- respektive lands-
tingskollektivet år 1995, minskad med fem procent och justerad för de
länsvisa skillnaderna i skatteväxlingar för äldreomsorg och omsorgsvård.

Genom kompensationsgraden på 95 % innebär förslaget en långtgående
utjämning av inkomster. Utjämningsgraden, dvs. summan av skatte- och
bidragsintäkter efter utjämning, ligger för flertalet kommuner och
landsting på mellan 99% och 101%.

Summan av de skatteinkomster som omfördelas genom inkomstutjäm-
ningen uppgår för kommunerna till ca 6,5 miljarder kronor och för
landstingen till ca 3,6 miljarder kronor.

Utjämning för strukturellt betingade kostnadsskillnader

Förslaget till utjämning för strukturellt betingade kostnadsskillnader
beskrivs i avsnitt 4.2. Förslaget innebär att en utjämning för strukturellt
betingade kostnadsskillnader görs för både kommuner och landsting för
i huvudsak obligatoriska verksamhter. För kommunerna utjämnas
dessutom för kostnadsskillnader i vissa frivilliga verksamheter och för
vissa kostnader som inte är hänförliga till någon specifik verksamhet.

Metoden för att beräkna kostnadsutjämningen är den s.k. standardkost-
nadsmetoden, som innebär att varje verksamhet och kostnad i utjäm-
ningen behandlas var för sig och baseras på för respektive verksamhet
relevanta faktorer som skall uttrycka behov och struktur. Rent tekniskt
konstrueras även kostnadsutjämningen som tillägg till eller avdrag från
skatteinkomsterna. De kommuner och landsting som har gynnsamma

132

strukturella förhållanden för avdrag medan de som har en ogynnsam
struktur får tillägg.

De verksamheter som ingår i kostnadsutjämningen för kommuner är
följande: grundskola, äldreomsorg, barnomsorg, gymnasieskola, individ-
och familjeomsorg, administration och räddningstjänst, näringslivs- och
sysselsättningsåtgärder, vatten och avlopp samt gator och vägar.
Därutöver görs en kostnadsutjämning för befolkningsminskning, svagt
befolkningsunderlag, byggkostnader, uppvärmningskostnader och
kallortstillägg.

I de för kommunerna obligatoriska basverksamheterna skola samt äldre-
och barnomsorg utgör åldersstrukturen en viktig faktor i utjämningen.
För äldreomsorgen beaktas också viktiga behovsfaktorer, främst de äldres
kön, samboendeförhållanden och yrkesbakgrund. Även för barnomsorgen
beaktas viktiga behovsfaktorer, främst omfattningen av föräldrarnas
förvärvsarbete samt krav på längre vistelser till följd av långa resor m.m.
För grundskolan och äldreomsorgen beaktas dessutom de merkostnader
som det innebär att bedriva dessa verksamheter i glesbygd. För gym-
nasieskolan beaktas bl.a. elevernas val av program. För individ- och
familjeomsorgen beaktas ett antal s.k. sociala indikatorer, främst andelen
ensamstående kvinnor med barn och andelen utomnordiska medborgare.

Utjämningen för näringsliv och sysselsättning baseras på arbetslösheten
i kommunen. Utjämningen för långvarig befolkningsminskning baseras
på beräknade merkostnader vid en minskning under en tioårsperiod.
Beräkningen av kompensationen för svagt befolkningsunderlag görs med
utgångspunkt i befolkningsunderlaget inom en 3-mils respektive 9-
milsradie.

För övriga verksamheter föreslås ingen kostnadsutjämning eftersom det
för närvarande saknas underlag som visar på strukturella kostnadsskillna-
der för dessa verksamheter. För omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
samt vissa psykiskt störda kan en kostnadsutjämning övervägas först när
verksamheten helt övertagits av kommunerna.

Kostnadsutjämningen för kommuner omfattar ca 4,4 miljarder kronor.
De högsta tilläggen går främst till glesbygdskommuner i norra Sverige
samt till storstadskommunerna. De största avdragen görs från industri-
kommuner och medelstora städer. De lägsta avdragen har landsbygds-
kommunerna.

För landstingen avser huvuddelen av kostnadsutjämningen häslo- och
sjukvård. I utjämningen för denna verksamhet beakts landstingets
åldersstruktur. Därutöver beaktas medellivslängden och andelen
ensamboende i landstinget. De senare uttrycker ohälsan i befolkningen,
vilken har avgörande betydelse för kostnadsskillnaderna mellan landsting.
En ytterligare utveckling av modellen för kostnadsutjämning i hälso- och
sjukvården föreslås. Därutöver föreslås en utjämning för landstingens
vårdhögskoleutbildning, baserad på det faktiska antalet studenter. Vidare
föreslås en utjämning för kallortstillägg.

För övriga verksamheter i landstingen föreslås ingen kostnadsutjäm-
ning.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.2

133

Kostnadsutjämningen för landsting omfattar knappt 5 miljarder kronor.
De största tilläggen ges till glesbygdslandstingen i norra Sverige samt till
storstadslandstingen (landstingsfria kommunerna). Störst avdrag har
Halland, Kronoberg, Älvsborg och Skaraborg.

En kostnadsutjämning föreslås också för kollektivtrafik, för vilken
huvudmannaskapet är delat mellan kommuner och landsting. Utjämningen
baseras på faktorer som möter både täthet och gleshet och som har
samband med kostnadsvariationema. Modellen för beräkning av
utjämning i kollektivtrafikföreslås få slå igenom till endast 75% till följd
av en viss osäkerhet kring vilka kostnader som beror på strukturella
skillnader respektive skillnader i service. Kostnadsutjämningen för
kollektivtrafik föreslås delas lika mellan kommuner och landsting,
eftersom huvudmannaskapet för riket som helhet fördelas så.

För omsorgsverksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade samt vård av vissa psykiskt störda föreslås nu ingen
kostnadsutjämning, eftersom verksamheten förfarande inte är helt
överförd till kommunerna och eftersom det saknas underlag för att
bedöma kostnadsskillnader. Det senare gäller också färdtjänsten.

Frågan om mellankommunal och inomregional utjämning bör övervägas
ytterligare, bl.a. för att möta den utveckling som sker när det gäller
versamhet på regional nivå.

Statsbidragen

Beredningen föreslår i avsnitt 4.3 att huvuddelen av nuvarande statsbidrag
utges i form av ett genrellt, invånarbaserat bidrag till såväl kommuner
som landsting. Eknomiska regleringar mellan staten och kommuner eller
landsting kan därigenom göras genom en anpassning av bidragsnivån utan
att några negativa fördelningseffekter uppstår. Sådana regleringar kan
föranledas t.ex. av en ändrad ansvarsfördelning mellan staten och
kommuner eller landsting.

Statsbidragen uppgår, netto efter avdragen från skatteinkomsterna, till
knappt 29 miljarder för kommunerna och 6,5 miljarder för landstingen
år 1994.

Utfallet av beredningens förslag

Utfallet av förslaget beskrivs i kapitel 5. Ett omedelbart genomförande
av beredningens förslag skulle ge en relativt stor omfördelning av bidrag
jämfört med nuvarande bidragsfördelning, både för kommuner och
landsting.

För kommunerna skulle de största bidragsminskningama framför allt
uppstå för kommuner i norra Sverige, vilka bl.a. genom det tidigare
skatteutjämningssystemet har haft relativt sett höga bidrag. Ökade bidrag
går i stället till storstadskommunerna och större städer, där inte minst de
sociala kostnaderna är höga.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.2

134

Även för landstingen skulle det förslagna systemet innebära en
minskning av bidragen i norra Sverige till förmån för storstadslands-
tingen.

För att undvika en drastisk förändring av bidragen till kommuner och
landsting föreslår beredningen att bidrags- och utjämningssystemet införs
successivt.

Införande av ett nytt system

För att underlätta införandet av ett nytt system och att möjliggöra en
successiv anpassning av kostnader och intäkter föreslås i kapitel 6
särskilda införanderegler för en femårsperiod. För ett 20-tal kommuner,
som får de största bidragsminskningama i förhållande till nuvarande
bidrag, föreslås en absolut begränsning av bidragsminskningen för hela
perioden. För övriga kommuner föreslås att såväl bidragsökningar som -
minskningar begränsas under de tre första åren, med fallande belopp. För
landstingen föreslås att enbart bidragsminskningama begränsas på
motsvarande sätt. Under det första året skall ingen kommun och inget
landsting få en bidragsminskning som överstiger 500 kronor per invånare,
vilket motsvarar ca 50 öre i skatt vid genomsnittlig skattekraft. Av de
kommuner som får bidragsökningar det första året bör endast de, vars
ökning överstiger drygt 700 kronor per invånare, få ut den ökningen som
överstiger detta belopp. De landsting som får bidragsökningar, vilket
främst är Malmö och Göteborg, föreslås få ut hela ökningen redan första
året. Under de påföljande två åren föreslås minskningar och ökningar få
slå igenom i allt större grad. Det fjärde året är systemet därmed infört,
utom för de kommuner som får de största minskningarna. För de tre
kommuner som inte omfattas av inkomstutjämningen i nuvarande system
(Danderyd, Lidingö och Täby) föreslås särskilda införanderegler, som
innebär att bidragsmiskningen för dessa slår igenom snabbare.

Uppföljning av systemet

Beredningen föreslår att en parlamentariskt sammansatt grupp ges i
uppdrag att fortlöpande följa systemet och redovisa underlag för beslut
om eventuella förändringar i systemet efter den föreslagna femårsperio-
den.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.2

135

Författningsförslag

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

1 Förslag till lag om generellt statsbidrag till kommuner
och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Generellt statsbidrag till kommuner fördelas med ett enhetligt belopp
per invånare i kommunen den 1 november året före det år bidraget
betalas ut.

2 § Generellt statsbidrag till landsting fördelas med ett enhetligt belopp
per invånare i landstinget den 1 november året före det år bidraget
betalas ut.

3 § De kommuner som inte ingår i ett landsting får statsbidrag enligt
1 och 2 §§.

4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om fördelning av statsbidrag.

5 § Statsbidrag enligt denna lag skall betalas ut i samband med och på
motsvarande sätt som gäller vid utbetalning av kommunalskattemedel
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången i
fråga om bidragsåret 1996.

136

2 Förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och
kostnader i kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Kommuner och landsting skall för utjämning av skatteinkomster och
strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommunerna respektive
landstingen få tillägg till eller avdrag från skatteinkomsterna enligt denna
lag.

2 § I denna lag används följande termer i den betydelse som här anges:
Utjämningsår: Det år då inkomst- och kostnadsutjämning görs.
Garanterat skatteunderlag: De beskattningsbara inkomster för en

kommun eller ett landsting som motsvarar den uppräknade
medelskattekraften, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i
kommunen eller landstinget den 1 november året före utjämningsåret.

Uppräknat skatteunderlag: De sammanlagda beskattningsbara inkomst-
erna enligt skattemyndighetens årliga taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt året
före utjämningsåret för en kommun eller ett landsting, uppräknad med
uppräkningsfaktorema enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Uppräknad medelskattekraft: Totalsumman av uppräknade skatteunder-
lag för hela landet, dividerad med antalet invånare i landet den
1 november året före utjämningsåret.

Strukturkostnadsersättning: Summan av standardkostnadsersättningama
för kommunen respektive landstinget.

Med landsting avses i denna lag i tillämpliga delar också kommuner
som inte ingår i ett landsting.

Inkomstutjämning

3 § En kommun eller ett landsting vars garanterade skatteunderlag
överstiger det uppräknade skatteunderlaget har rätt till ett tillägg som
motsvarar skillnaden mellan skatteunderlagen, multiplicerad med den
skattesats som årligen fastställs enligt 10 §.

4 § En kommun eller ett landsting vars garanterade skatteunderlag
understiger det uppräknade skatteunderlaget skall vidkännas ett avdrag
som motsvarar skillnaden mellan skatteunderlagen, multiplicerad med den
skattesats som årligen fastställs enligt 10 §.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

137

Kostnadsutj ämning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

5 § En kommun eller ett landsting vars invånarbaserade strukturkostnads-
ersättning överstiger den för landet genomsnittliga invånarbaserade
strukturkostnadsersättningen har rätt till ett tillägg som motsvarar
mellanskillnaden multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller
landstinget den 1 november året före utjämningsåret.

6 § En kommun eller ett landsting vars invånarbaserade strukturkostnads-
ersättning understiger den för landet genomsnittliga invånarbaserade
strukturkostnadsersättningen skall vidkännas ett avdrag som motsvarar
mellanskillnaden multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller
landstinget den 1 november året före utjämningsåret.

7 § En kommuns eller ett landstings strukturkostnadsersättning utgörs av
summan av en teoretiskt beräknad standardkostnadsersättning för var och
en av följande verksamheter och icke verksamhetsanknutna kostnadsslag:

För kommuner. Barnomsorg, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg,
grundskola, gymnasieskola, vatten och avlopp, gator och vägar,
näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, byggkostnader,
uppvärmningskostnader, administration, resor och räddningstjänst,
befolkningsminskning, svagt befolkningsunderlag och kallortstillägg.

För landsting-, Hälso- och sjukvård, högskoleutbildning och kallorts-
tillägg.

Delat huvudmannaskap: Kollektivtrafik.

8 § Vid fördelning inom ett län av tillägg eller avdrag för kollektivtrafik
mellan kommuner och landsting skall kommuner respektive landsting
ansvara för hälften vardera.

Gemensamma bestämmelser

9 § Ändras Sveriges indelning i kommuner eller landsting, beräknas
inkomst- och kostnadsutjämningen på grundval av den indelning som
gäller vid utjämningsårets ingång.

10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om beräkningen av tillägg och avdrag enligt 3-6 §§.

Regeringen skall fastställa de skattesatser som skall tillämpas enligt 3
och 4 §§. När regeringen fastställer skattesatserna skall hänsyn tas till
överenskommelser mellan landstinget och kommunerna inom
landstingsområdet om en ändrad fördelning av uppgifterna inom området
och den förändrade fördelning av den sammanlagda landstings- och
kommunalskatten som följer av överenskommelserna.

138

11 § Statistiska centralbyrån skall senast den 10 september året före Prop. 1994/95:150
utjämningsåret lämna uppgift till varje kommun och landsting om Bilaga 7.1.3
preliminära tillägg och avdrag enligt 3-6 §§.

12   § Statistiska centralbyrån fastställer den uppräknade
medelskattekraften senast den 31 december året före utjämningsåret.

Skattemyndigheten fastställer tilläggens och avdragens storlek samt
lämnar senast den 25 januari utjämningsåret uppgift till varje kommun
och landsting om tillägg och avdrag.

13 § Tillägg och avdrag skall under utjämningsåret betalas ut eller dras
av i samband med och på motsvarande sätt som gäller vid utbetalningen
av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.

14 § Statistiska centralbyråns eller skattemyndighetens beslut enligt denna
lag får överklagas hos regeringen.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(1995:000) om införande av lagen (1995:000) om utjämning av
skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting.

139

3 Förslag till lag om införande av lagen (1995:000) om   ProP- 1994/95:150

utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner     Bilaga 7.1.3

och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Lagen (1995:000) om utjämning av skatteinkomster och kostnader i
kommuner och landsting och denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och
tillämpas första gången i fråga om utjämningsåret 1996.

2 § Genom lagen (1995:000) om utjämning av skatteinkomster och
kostnader i kommuner och landsting upphävs

1. lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner,

2. lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting.

3 § De upphävda lagarna enligt 2 § gäller dock fortfarande i fråga om
statligt utjämningsbidrag och skatteutjämningsbidrag för år 1995 och
tidigare år.

4 § Om det i lag eller någon annan författning hänvisas till föreskrifter
som har ersatts genom föreskrifter i lagen (1995:000) om utjämning av
skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting, tillämpas i
stället de nya föreskrifterna.

5 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer ett
referensbidrag för varje kommun och landsting.

6 § Vad som i denna lag benämns bidragsminskning eller bidragsökning
utgörs av skillnaden mellan referensbidraget enligt 5 § och summan av
kommunens eller landstingets statsbidrag enligt lagen (1995:000) om
generellt statsbidrag till kommuner och landsting och tillägg eller avdrag
enligt lagen (1995:000) om utjämning av skatteinkomster och kostnader
i kommuner och landsting, om dessa lagar skulle ha gällt år 1995.

7 § Vad som i denna lag sägs om landsting tillämpas också i fråga om
kommuner som inte ingår i ett landsting.

Kommuner

8 § Den sammanlagda bidragsminskningen för åren 1996-2003 får uppgå
till högst 2 000 kronor per invånare i kommunen den 1 november 1994.

För de kommuner vars uppräknade skattekraft för år 1993 översteg
garantinivån i det statliga utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen

140

(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner gäller att den
sammanlagda bidragsminskningen för åren 1996-2003 får uppgå till högst
4 000 kronor per invånare i kommunen den 1 november 1994.

9 § Den sammanlagda bidragsminskningen begränsas årligen genom att
ett fast införandetillägg betalas ut till de kommuner som får beräknade
sammanlagda bidragsminskningar som överstiger beloppsgränsema enligt
8 §■

Ett fast införandetillägg motsvarar skillnaden mellan beloppsgränsema
enligt 8 § och den beräknade totala bidragsminskningen.

10 § En årlig begränsning av bidragsminskningen görs för de kommuner
vars beräknade bidragsminskning överstiger 250 kronor per invånare.
Dessa kommuner får ett rörligt införandetillägg, som uppgår till ett belopp
som

- för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 250 kronor,

- för år 1997 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 500 kronor,

- för år 1998 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 750 kronor,

- för år 1999 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 000 kronor,

- för år 2000 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 250 kronor,

- för år 2001 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 500 kronor, och

- för år 2002 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 750 kronor.

11 § En årlig begränsning av bidragsminskningen görs för de kommuner
vars uppräknade skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det statliga
utjämningsbidraget år 1993 enligt lagen (1992:670) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner. Dessa kommuner får ett rörligt
införandetillägg, som uppgår till ett belopp som

- för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 500 kronor,

- för år 1997 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 000 kronor,

- för år 1998 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 500 kronor,

- för år 1999 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 2 000 kronor,

- för år 2000 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 2 500 kronor,

- för år 2001 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 3 000 kronor, och

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

141

- för år 2002 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 3 500 kronor.

12 § En begränsning av bidragsökningen görs från och med år 1996 till
och med år 1998 för de kommuner som får en beräknad bidragsökning
genom att dessa kommuner får ett rörligt införandeavdrag. Det rörliga
införandeavdraget uppgår till ett belopp som

- för år 1996 är 704 kronor eller, om bidragsökningen är mindre än 704
kronor, den faktiskt beräknade ökningen,

- för år 1997 är 304 kronor eller, om bidragsökningen är mindre än 304
kronor, den faktiskt beräknade ökningen, och

- för år 1998 är 112 kronor eller, om bidragsökningen är mindre än 112
kronor, den faktiskt beräknade ökningen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

Landsting

13 § Den sammanlagda bidragsminskningen för åren 1996-2003 får
uppgå till högst 1 200 kronor per invånare i landstinget den 1 november
1994.

14 § Den sammanlagda bidragsminskningen begränsas årligen genom att
ett fast införandetillägg betalas ut till de landsting som får beräknade
sammanlagda bidragsminskningar som överstiger beloppsgränsen enligt
13 §.

Ett fast införandetillägg motsvarar skillnaden mellan beloppsgränsen
enligt 13 § och den beräknade totala bidragsminskningen.

15 § En årlig begränsning görs för de landsting vars beräknade
bidragsminskning överstiger 150 kronor per invånare i landstinget. Dessa
landsting får ett rörligt införandetillägg, som uppgår till ett belopp som

- för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 150 kronor,

- för år 1997 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 300 kronor,

- för år 1998 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 450 kronor,

- för år 1999 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 600 kronor,

- för år 2000 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 750 kronor,

- för år 2001 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 900 kronor, och

- för år 2002 motsvarar skillnaden mellan den beräknade bidragsminsk-
ningen, minskad med det fasta införandetillägget, och 1 050 kronor.

142

4 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1996

Härigenom föreskrivs följande.

Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighets fordran
enligt 4 a § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall
fordran vid ingången av år 1996 minskas med 7,6 procent.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

143

5 Förslag till lag om mervärdesskattekonton för
kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § För reglering av kommuners och landstings kostnader för viss
mervärdesskatt skall det hos Riksgäldskontoret finnas två räntebärande
konton, ett för kommunernas räkning (kommunkontot) och ett för lands-
tingens räkning (landstingskontot).

Inbetalningar till kontona

2 § Varje kommun och landsting skall göra inbetalningar till kommun-
kontot respektive landstingskontot.

3 § En kommun eller ett landstings inbetalningar för ett år skall motsvara
ett av Riksskatteverket fastställt tillskott enligt 5 § multiplicerat med
antalet invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före
inbetalningsåret.

4 § Inbetalning till ett konto skall göras genom att ett belopp enligt 3 §
dras av i samband med och på motsvarande sätt som gäller vid utbetal-
ning av kommunalskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.

5 § Riksskatteverket skall senast den 10 september varje år fastställa ett
belopp för kommunerna och ett belopp för landstingen (tillskott), som
skall ligga till grund för kommunernas och landstingens inbetalningar till
kontona för närmast följande år.

För kommuner som inte ingår i något landsting utgörs tillskottet av
summan av de för övriga kommuner och för landstingen fastställda till-
skotten.

6 § Riksskatteverket skall beräkna tillskotten så att inbetalningarna till ett
konto med hänsyn tagen till räntan på kontot så nära som möjligt mot-
svarar utbetalningarna från kontot. Inbetalningarna skall över tiden mot-
svara utbetalningarna.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

144

Utbetalningar från kontona

7 § Kommuner och landsting får ansöka om utbetalning från kontona för
ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt mervärdesskattelagen
(1994:200).

Kommunalförbund får ansöka om utbetalning från kommunkontot och
landstingskontot för ingående mervärdesskatt som inte dragits av enligt
mervärdesskattelagen. Fördelningen mellan kontona görs i förhållande till
kommunernas och landstingens deltagande i kostnaderna för förbundets
verksamhet.

8 § Vid utbetalning enligt 7 § gäller bestämmelserna i 8 kap. 9 och 10 §§
mervärdesskattelagen (1994:200) i tillämpliga delar.

9 § Kommuner och landsting får ansöka om utbetalning från kontona för
de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt
uppkommer vid upphandling avseende verksamhet inom sjukvård,
tandvård, social omsorg och utbildning. Utbetalning till kommun och
landsting skall ske även då kommunen och landstinget lämnar bidrag till
näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.

Utbetalning enligt första stycket får på motsvarande sätt lämnas till
kommunalförbund och sådant beställarförbund som bedriver försöks-
verksamhet enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst.

10 § Utbetalningsbeloppet enligt 9 § beräknas enligt schablon.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar
föreskrifter om schablonberäkningen och om förfarandet vid ansökan om
utbetalning.

11 § Skattemyndigheten i Kopparbergs län beslutar om utbetalning från
kontona.

Överklagande

12 § Skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut enligt denna lag
får överklagas hos regeringen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av
mervärdesskatt för år 1995 gäller fortfarande i fråga om särskilt bidrag
för tiden fram till den nya lagens ikraftträdande.

15 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Rättelse: S. 153 rad 6, Rad 2 nedifrån S. 154 rad 3 S. 155 rad 21 samt i övrigt vissa
ändringar av kursivering, kommatecken och punkt

145

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

4 §2

Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel
tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.

En kommun har rätt att under
visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunal-
skattemedel med ett belopp som
motsvarar produkten av antalet
skattekronor i kommunen enligt
skattemyndighetens beslut enligt
4 kap. 2   §   taxeringslagen

(1990:324) om taxering till
kommunal inkomstskatt (skatte-
underlaget) året före beskatt-
ningsåret, den skattesats som har
beslutats för beskattningsåret och
de uppräkningsfaktorer enligt tredje
stycket som har fastställts i
december året före beskattnings-
året.

I december varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den
uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den
ena skall avse förändringen mellan andra och första året före
beskattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före
beskattningsåret och beskattningsåret.

Vad som återstår, sedan avräk-
ning har skett enligt 52 § upp-
bördslagen (1953:272), 12 § lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare och 8 §
lagen (1987:560) om skatte-
utjämningsavgift, skall skatte-
myndigheten fördelat per månad
utanordna till kommunen den tredje

En kommun har rätt att under
visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära preliminära kommunal-
skattemedel med ett belopp som
motsvarar produkten av de
sammanlagda beskattningsbara
inkomsterna i kommunen enligt
skattemyndighetens beslut enligt
4 kap. 2   §   taxeringslagen

(1990:324) om taxering till
kommunal inkomstskatt (skatte-
underlaget) året före beskatt-
ningsåret, den skattesats som har
beslutats för beskattningsåret och
de uppräkningsfaktorer enligt tredje
stycket som har fastställts i
december året före beskattnings-
året.

Vad som återstår, sedan avräk-
ning har skett enligt 52 § upp-
bördslagen (1953:272), 12 § lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare och 4 §
lagen (1995:000) om mervärdes-
skattekonton för kommuner och
landsting, skall skattemyndigheten
fördelat per månad utanordna till

1 Lagen omtryckt 1973:437.

2 Senaste lydelse 1994:314.

146

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vardagen räknat från den 17 i
månaden, varvid dag som enligt
2 § lagen (1930:173) om beräkning
av lagstadgad tid jämställs med
allmän helgdag inte skall
medräknas. Är kommunens fordran
inte uträknad vid utbetalnings-
tillfällena i månaderna januari och
februari, skall utbetalningarna
dessa månader grundas på samma
belopp som utbetalningen i
december månad det föregående
året. När särskilda skäl föranleder
det får skattemyndigheten dock
förordna att utbetalningen skall
grundas på ett annat belopp. Om
något av de belopp som utbetal-
ningen i månaderna januari och
februari grundats på inte motsvarar
en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning som
föranleds av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.

En delavräkning av de preli-
minära kommunalskattemedlen
skall ske när den årliga taxeringen
under beskattningsåret har
avslutats. Delavräkningen sker med
utgångspunkt i ett belopp mot-
svarande produkten av skatte-
underlaget enligt nämnda taxering,
den skattesats som har beslutats för
beskattningsåret och uppräknings-
faktorn för beskattningsåret
(omräknade preliminära kom-
munalskattemedel). Om detta
belopp överstiger det belopp som
kommunen har uppburit enligt
andra stycket, skall skatte-
myndigheten betala ut överskjut-
ande belopp till kommunen. I mot-
satt fall skall kommunen återbetala
mellanskillnaden. Utbetalning eller
återbetalning skall göras i januari
året efter beskattningsåret.

En slutavräkning av kommunal-
skattemedlen skall ske när den
årliga taxeringen under året efter
beskattningsåret har avslutats.
Produkten av skatteunderlaget
enligt den taxeringen och den

kommunen den tredje vardagen
räknat från den 17 i månaden,
varvid dag som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av
lagstadgad tid jämställs med allmän
helgdag inte skall medräknas. Är
kommunens fordran inte uträknad
vid utbetalningstillfällena i
månaderna januari och februari,
skall utbetalningarna dessa
månader grundas på samma belopp
som utbetalningen i december
månad det föregående året. När
särskilda skäl föranleder det får
skattemyndigheten dock förordna
att utbetalningen skall grundas på
ett annat belopp. Om något av de
belopp som utbetalningen i
månaderna januari och februari
grundats på inte motsvarar en
tolftedel av kommunens fordran,
skall den jämkning som föranleds
av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.

En slutavräkning av kommunal-
skattemedlen skall ske när den
årliga taxeringen under året efter
beskattningsåret har avslutats.
Produkten av skatteunderlaget
enligt den taxeringen och den

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

147

Nuvarande lydelse

skattesats som har beslutats för
beskattningsåret utgör de slutliga
kommunalskattemedlen. Om dessa
överstiger de omräknade preli-
minära kommunalskattemedlen
enligt femte stycket skall
skattemyndigheten betala ut
överskjutande belopp till
kommunen. I motsatt fall skall
kommunen återbetala mellan-
skillnaden. Utbetalning eller
återbetalning skall göras i januari
andra året efter beskattningsåret.

Föreslagen lydelse

skattesats som har beslutats för
beskattningsåret utgör de slutliga
kommunalskattemedlen. Om sum-
man av dessa överstiger summan
av de preliminära kommunalskatte-
medlen enligt andra stycket skall
överskjutande belopp betalas ut till
kommuner. I motsatt fall skall
kommuner återbetala mellan-
skillnaden. Utbetalning eller
återbetalning skall ske genom
ökning eller minskning av det
generella statsbidraget till
kommuner enligt lagen (1995:000)
om generellt statsbidrag till
kommuner och landsting andra året
efter beskattningsåret.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om utbetalning av kommunalskattemedel för år 1995
och tidigare år.

148

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets
indelning i kommuner, landsting och församlingar

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

Härigenom föreskrivs att 2 — 4 §§ lagen (1979:417) om utdebitering
och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner,
landsting och församlingar1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om en kommuns område har
ändrats eller en ny kommun bildats
skall från och med det beskatt-
ningsår då indelningsändringen
träder i kraft preliminära
kommunalskattemedel och omräk-
nade preliminära kommunal-
skattemedel enligt 4 § andra och
sjätte styckena lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m., när
det är möjligt, beräknas med
hänsyn tagen till den förändring av
skatteunderlaget i kommunen som
indelningsändringen medfört. I
andra fall skall medlen beräknas
med hänsyn tagen till den
förändring av invånarantalet i
kommunen som indelningsänd-
ringen medfört.

2

Om en kommuns område har
ändrats eller en ny kommun bildats
skall från och med det beskatt-
ningsår då indelningsändringen
träder i kraft preliminära
kommunalskattemedel enligt 4 §
andra stycket lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m., när
det är möjligt, beräknas med
hänsyn tagen till den förändring av
skatteunderlaget i kommunen som
indelningsändringen medfört. I
andra fall skall medlen beräknas
med hänsyn tagen till den
förändring av invånarantalet i
kommunen som indelningsänd-
ringen medfört.

I fråga om ett område som har
överförts från en kommun till en
annan skall vid avräkning av
preliminära kommunalskattemedel
och omräknade preliminära kom-
munalskattemedel som beräknats på
grundval av taxeringarna under
året innan indelningsändringen
träder i kraft och det följande året
fordran hos eller skuld till staten
påföras den kommun till vilken
området har hört enligt den äldre
indelningen.

Om en kommun har delats, skall en sådan fordran eller skuld påföras
kommunerna enligt den nya indelningen i förhållande till de olika
delarnas andel av skatteunderlaget i den odelade kommunen under det år
taxeringen avser.

I fråga om ett område som har
överförts från en kommun till en
annan skall vid avräkning av
preliminära kommunalskattemedel
som beräknats på grundval av
taxeringarna under året innan
indelningsändringen träder i kraft
och det följande året fordran hos
eller skuld till staten påföras den
kommun till vilken området har
hört enligt den äldre indelningen.

149

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

En fordran eller skuld, som avser en kommun som har lagts samman
med en annan kommun, skall påföras den kommun som bildats genom
sammanläggningen.

4
Vad som har sagts i denna lag om
kommun och kommunalskatt skall
gälla också för landsting och
landstingsskatt. Bestämmelserna i
1 och 3 §§ skall gälla också för
församling och församlingsskatt.

§4

Vad som har sagts i denna lag om
kommun och kommunalskatt skall
gälla också för landsting och
landstingsskatt. Bestämmelserna i
1 § skall gälla också för församling
och församlingsskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre bestämmelser skall
fortfarande tillämpas i fråga om slutavräkning av kommunalskattemedel
för år 1995 och tidigare år samt i fråga om församlingsskatt.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1588.

2 Senaste lydelse 1994:1985.

3 Senaste lydelse 1992:1588.

4 Senaste lydelse 1992:1588.

150

8 Förslag till lagom ändring i lagen (1994:961) med
särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel
år 1995

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:961) med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Vid utbetalning av kommunal- eller
landstingsskattemedel enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m.m., skall för inkomståret
1995 kommunalskattemedlen mins-
kas med 1 025 kronor per invånare
i kommunen den 1 november 1994
och landstingsskattemedlen med
311 kronor per invånare i lands-
tinget den 1 november 1994.

För en kommun som inte ingår i
ett landsting skall kommunalskatte-
medlen minskas med 1 336 kronor
per invånare i kommunen den
1 november 1994.

Föreslagen lydelse

§*

Vid utbetalning av kommunal- eller
landstingsskattemedel enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m.m., skall för inkomståret
1995 kommunalskattemedlen mins-
kas med 851 kronor per invånare i
kommunen den 1 november 1994
och landstingsskattemedlen med
252 kronor per invånare i lands-
tinget den 1 november 1994.

För en kommun som inte ingår i
ett landsting skall kommunalskatte-
medlen minskas med 1 103 kronor
per invånare i kommunen den
1 november 1994.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

1 Senaste lydelse 1994:1965.

151

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

Härigenom föreskrivs att 12, 13, 19, 23, 41 och 52 §§ i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

12 §

Riksbanken får i valutapolitiskt
syfte köpa, sälja och förmedla
utländsk valuta, utländska stats-
papper, andra lätt omsättningsbara
skuldebrev i utländsk valuta och
guld samt rättigheter och skyldig-
heter som anknyter till nämnda
tillgångar.

1 valutapolitiskt syfte får Riksban-
ken

1. köpa, sälja och förmedla ut-
ländsk valuta, utländska statspap-
per, andra lätt omsättningsbara
skuldebrev i utländsk valuta och
guld samt rättigheter och skyldig-
heter som anknyter till nämnda till-
gångar,

2. ge ut egna skuldebrev i ut-
ländsk valuta för de ändamål som
avses i 1 § andra stycket lagen
(1988:1387) om statens upplåning.

13 §

I valutapolitiskt syfte får riksban-
ken ta upp utländsk kredit och
kredit i utländsk valuta, bevilja
kredit till annan centralbank och
till Internationella valutafonden
samt bevilja kredit inom ramen för
verksamheten i Banken för interna-
tionell betalningsutjämning.

Efter medgivande av riksdagen får Riksbanken i valutapolitiskt syfte
bevilja kredit till andra internationella finansorgan som Sverige är medlem
i och sluta avtal om långsiktiga internationella låneåtaganden.

Riksbanken får också efter med-
givande av riksdagen av egna
medel tillskjuta insatskapital i
internationella finansorgan som
Sverige är medlem i.

19 §

1 syfte att påverka kreditmarknaden
får riksbanken

1. köpa, sälja och förmedla
svenska statspapper, andra lätt
omsättningsbara skuldebrev samt
rättigheter och skyldigheter som
anknyter till sådana tillgångar,

I valutapolitiskt syfte får Riksban-
ken ta upp utländsk kredit och
kredit i utländsk valuta, bevilja
kredit till annan centralbank och
till Internationella valutafonden,
bevilja kredit inom ramen för
verksamheten i Banken för interna-
tionell betalningsutjämning samt
bevilja kredit för Europeiska unio-
nens system för medelfristigt fi-
nansiellt stöd.

Riksbanken får också efter med-
givande av riksdagen av egna
medel tillskjuta insatskapital i
Internationella valutafonden.

1 penningpolitiskt syfte får Riks-
banken

1. köpa, sälja och förmedla sven-
ska statspapper, andra lätt omsätt-
ningsbara skuldebrev samt rättig-
heter och skyldigheter som ankny-
ter till sådana tillgångar,

152

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2. om särskilda skäl finns ge ut 2. ge ut egna skuldebrev,
egna skuldebrev med kort löptid.

23 §

Riksbanken skall ta emot betalningar till och göra utbetalningar för sta-
ten.

För att täcka statens kortfristiga Riksbanken får ta emot inlåning
medelsbehov får riksbanken bevilja från staten.

staten kontokredit.                     Riksbanken får inte bevilja kredit

till eller förvärva skuldförbindelse
direkt från staten, annat offentligt
organ eller institution inom Euro-
peiska unionen.

Riksbanken får dock inom ramen
för övriga bestämmelser i denna
lag bevilja kredit till och förvärva
skuldförbindelse från kreditinstitut
som ägs av staten eller annat of-
fentligt organ.

41 §'

Av fullmäktige avgörs

1. frågor om föreskrifter som riktar sig till enskilda,

2. frågan om fastställande av arbetsordning samt andra viktigare frågor
om Riksbankens organisation och arbetsformer,

3. frågor om systemet för att bestämma kronans värde i förhållande till
andra valutor,

4. frågor om riktlinjer för förvaltningen av de tillgångar som anges i
H §,

5. frågor om viktigare internationella kreditavtal,

6. frågor om diskonto och om räntevillkor vid ut- och inlåning enligt
18 § första stycket samt villkor vid utlåning enligt 18 § andra stycket,

7. frågor om viktigare rekommendationer till eller överenskommelser
med kreditinstitut,

8. frågor om kassakrav och särskild avgift när kassakrav inte uppfylls,

9. frågor om statens kontokredit, 9. frågor om räntevillkor på sta-

tens konto,

10. frågor om förvärv av aktier eller andelar enligt 24 §,

11. viktigare frågor om ackord, avskrivning, nedsättning eller eftergift
av fordran,

12. frågor om upprättande av personalförteckning, om beslut som avses
i 37 § samt om tillsättande av tjänster som riksbanksdirektör, avdelnings-
chef eller regionchef,

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

‘Senaste lydelse 1991:1538.

153

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller
om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstäng-
ning eller läkarundersökning,

14. frågor om vilken personal och vilka uppdragstagare som skall åläg-
gas anmälningsskyldighet enligt 38 § andra stycket,

15. övriga frågor som enligt denna eller annan lag skall avgöras av full-
mäktige, samt

16. frågor som fullmäktige finner vara av större vikt eller som riks-
bankschefen hänskjuter till fullmäktige.

Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av riksbanksche-
fen. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas
av riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som
anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

52
Den särskilda avgiften enligt 51 §
skall svara mot en ränta på under-
skottet för varje dag som uppgår
till två gånger diskontot vid varje
tid, om inte annat följer av andra
stycket.

Om riksbankens samlade kredit
enligt 18 § första stycket till bank-
instituten är så stor att motsvaran-
de högsta räntesats (marginalrän-
tan) överstiger den i första stycket
angivna räntan minskad med tre
procentenheter, skall avgiften svara
mot en ränta på underskottet för
varje dag som överstiger marginal-
räntan med tre procentenheter.

§2

Den särskilda avgiften enligt 51 §
skall svara mot en ränta på under-
skottet for varje dag som uppgår
till två gånger den utlåningsränta
som Riksbanken tillämpar vid
beviljande av kredit till bankinstitut
enligt 18 § första stycket.

Om det finns särskilda skäl, får avgiften sättas ned helt eller delvis.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2Senaste lydelse 1990:1150.

154

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1387) om
statens upplåning

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ i lagen (1988:1387) om statens
upplåning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §

Efter särskilt bemyndigande som lämnas av riksdagen for ett budgetår i
sänder får regeringen eller efter regeringens bestämmande Riksgäldskon-
toret ta upp lån till staten för att

1. finansiera löpande underskott i statsbudgeten och andra utgifter som
grundar sig på riksdagens beslut,

2. tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana garantier som riks-
dagen beslutat om,

3. amortera, lösa in och i samråd med Riksbanken köpa upp statslån,
samt

4. tillgodose riksbankens behov 4. tillgodose Riksbankens behov
av valutareserv och av statspapper av valutareserv.

för marknadsoperationer. Riksbanken skall betala full er-
sättning för statens kostnader för
upplåning för att tillgodose Riks-
bankens behov av valutareserv.
Regeringen kan dock, i samråd
med Riksbanken, besluta annat om
det finns särskilda skäl.

2 §'

Lån som har tagits upp av staten enligt 1 § förvaltas av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, av Riksgäldskontoret.

Om staten tar upp ett lån för att
tillgodose Riksbankens behov av
valutareserv, får de medel som
Riksbanken tillför staten i utbyte
mot de lånade medlen endast an-
vändas för återbetalning av samma
lån. Regeringen kan dock, i samråd
med Riksbanken, besluta annat om
det finns särskilda skäl.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

'Senaste lydelse 1989:246.

155

11 Förslag till lag om fortsatt giltighet av vissa övergångsbe- ProP- 1994/95:150
stämmelser till lagen (1983:1092) med reglemente för Bilaga 7.1.3
Allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs följande i fråga om lagen (1983:1092) med regle-

mente för Allmänna pensionsfonden1.

Punkterna 2-4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1857) om änd-
ring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden,
vilka gäller till utgången av juni 1995, skall fortsätta att gälla.

'Lagen omtryckt 1991:1857.

156

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med ProP- 1994/95:150
reglemente för Allmänna pensionsfonden                   Bilaga 7.1.3

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1092) med reglemente för
Allmänna pensionsfonden1

dels att punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1857) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1078) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3. I fråga om placering av de
medel som avvecklingsstyrelsen
förvaltar gäller den upphävda 36 §
lagen (1983:1092) med reglemente
för Allmänna pensionsfonden.
Medlen skall med inriktning på en
framtida utskiftning av dessa place-
ras så att kraven på god avkastning
och riskspridning tillgodoses. Till
avvecklingsstyrelsens förvaltning
skall hänföras avkastningen av de
medel som styrelsen förvaltar.

3. I fråga om placering av de
medel som avvecklingsstyrelsen
förvaltar gäller den upphävda 36 §
lagen (1983:1092) med reglemente
för Allmänna pensionsfonden.
Medlen skall placeras så att kraven
på god avkastning tillgodoses. Till
avvecklingsstyrelsens förvaltning
skall hänföras avkastningen av de
medel som styrelsen förvaltar.

Styrelsen får inte förvärva så många vid Stockholms fondbörs inregist-
rerade aktier i ett aktiebolag att dessa uppgår till 30 procent eller mer av
samtliga aktier i bolaget eller, om aktierna har olika röstvärde, att röste-
talet för aktierna uppgår till 30 procent eller mer av röstetalet för samt-
liga aktier i bolaget.

Om det vid utgången av juni
1995 återstår något av de medel
som enligt punkt 12 reserverats för
det premiegrundande allemans-
sparandet eller avvecklingsstyrel-
sens verksamhet, tillfaller dessa
medel statsverket.

Om det vid utgången av juni
1995 återstår något av de medel
som enligt punkt 12 reserverats för
det premiegrundande allemans-
sparandet eller avvecklingsstyrel-
sens verksamhet, skall dessa medel
tillfalla Allmänna pensionsfonden
och förvaltas av awecklingsstyrel-
sen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

1 Lagen omtryckt 1991:1857.

157

13 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200) att
7 kap. 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

1

Skatt enligt denna lag tas ut med
25 procent av beskattningsunderla-
get om inte annat följer av andra
eller tredje stycket.

Skatten tas ut med 21 procent av
beskattningsunderlaget för omsätt-
ning, gemenskapsintemt förvärv
och import av sådana livsmedel
och livsmedelstillsatser som avses
i 1 § livsmedelslagen (1971:511)
med undantag för

a) vatten från vattenverk,

b) spritdrycker, vin och starköl
som tillhandahålls av det detalj-
handelsbolag som avses i 15 §
andra stycket lagen (1977:293) om
handel med drycker, och

c) tobaksvaror.

Skatten tas ut med 12 procent av beskattningsunderlaget för

1. rumsuthyming i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt
upplåtelse av campingplatser och motsvarande i campingverksamhet,

2. personbefordran utom sådan
underordnad betydelse,

3. transport i skidliftar,

4. omsättning av sådana konst-
verk som avses 9 a kap. 5 §, och
som ägs av upphovsmannen eller
dennes dödsbo, och

5. import av sådana konstverk,
samlarföremål och antikviteter som
avses i 9 a kap. 5-7 §§.

§'

Skatt enligt denna lag tas ut med
25 procent av beskattningsunderla-
get om inte annat följer av andra
stycket.

befordran där resemomentet är av

4. omsättning av sådana konst-
verk som avses 9 a kap. 5 §, och
som ägs av upphovsmannen eller
dennes dödsbo,

5. import av sådana konstverk,
samlarföremål och antikviteter som
avses i 9 a kap. 5-7 §§,

6. omsättning, gemenskapsintemt
förvärv och import av sådana
livsmedel och livsmedelstillsatser
som avses i 1 § livsmedelslagen
(1971:511) med undantag för

1 Lydelse enligt prop. 1994/95:202.

158

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

a) vatten från vattenverk,

b) spritdrycker, vin och starköl,
och

c) tobaksvaror.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

Vid omsättning som anges i 3
och 4 §§ beräknas beskattnings-
underlaget med utgångspunkt i det
i nämnda paragrafer angiva värdet.
Beskattningsunderlaget utgörs av
detta värde minskat med

1. 20 procent när skattesatsen
enligt 1 § är 25 procent,

2. 17,36 procent när skattesatsen
är 21 procent, och

3. 10,71 procent när skattesatsen
är 12 procent.

2

Vid omsättning som anges i 3
och 4 §§ beräknas beskattnings-
underlaget med utgångspunkt i det
i nämnda paragrafer angiva värdet.
Beskattningsunderlaget utgörs av
detta värde minskat med

1. 20 procent när skattesatsen
enligt 1 § är 25 procent, och

2. 10,71 procent när skattesatsen
är 12 procent.

Vid omsättning som medför skattskyldighet enligt 1 kap. 2 § första
stycket 2-4 utgörs dock beskattningsunderlaget av det i 3 § angivna
värdet utan sådan minskning som anges i första stycket.

I 9 a kap. finns särskilda bestämmelser om beräkning av beskatt-
ningsunderlaget vid omsättning i vissa fall av begagnade varor, konst-

verk, samlarföremål och antikviteter.

I 9 b kap. finns särskilda bestämmelser om beräkning av beskatt-
ningsunderlaget vid omsättning i viss resebyråverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2 Lydelse enligt prop. 1994/95:202.

159

14 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)        Prop. 1994/95:150

Bilaga 7.1.3

Härigenom föreskrivs att tullagen (1994:1550) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

87 §

Om den som deklarerat en vara
för övergång till fri omsättning
med tillämpning av förenklat dekla-
rationsförfarande eller lokalt klare-
ringsförfarande inte har kommit in
med kompletterande tulldeklaration
vid den tidpunkt då denna senast
skulle ha lämnats, påförs han en
särskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 300 kro-
nor. Avgiften är dock 600 kronor,
om den tullskyldige anmodats att
lämna tulldeklarationen, men inte
fullgjort skyldigheten inom den
bestämda tiden.

Om den som deklarerat en vara
för övergång till fri omsättning
med tillämpning av förenklat dekla-
rationsförfarande eller lokalt klare-
ringsförfarande inte har kommit in
med kompletterande tulldeklaration
vid den tidpunkt då denna senast
skulle ha lämnats, påförs han en
särskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 400 kro-
nor. Avgiften är dock 800 kronor,
om den tullskyldige anmodats att
lämna tulldeklarationen, men inte
fullgjort skyldigheten inom den
bestämda tiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

160

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

1 Den kommunala ekonomin m.m.

1.1 Inledning .............................1

1.2 Den kommunala sektoms ekonomiska utrymme......4

1.2.1 Utgångspunkter för en samhällsekonomisk

bedömning.........................4

1.2.2 Kommunsektorns ekonomi de senaste åren .....7

1.2.3 Bedömning av kommunsektorns ekonomi åren

1995-2000 ........................ 13

1.2.4 Riktlinjer för utvecklingen de närmaste åren samt

förslag till statsbidrag för år 1996 .......... 14

1.2.5 Reviderad bedömning för år 1995 .......... 19

1.2.6 Ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten och

de kyrkliga kommunerna ...............20

1.3 Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner

och landsting..........................22

1.3.1 Inledning ........................22

1.3.2 Principiella utgångspunkter för ett nytt bidrags-

och utjämningssystem .................24

1.3.3 Utjämning av skatteinkomster mellan kommuner

respektive landsting ..................29

1.3.4 Utjämning för strukturellt betingade kostnads-
skillnader mellan kommuner respektive landsting . 37

1.3.5 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting 56

1.3.6 Införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet...................59

1.3.7 Bidrags- och utjämningssystemets fortlevnad m.m. 64

1.4 Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till

kommuner och landsting...................69

1.5 Vissa frågor om statens relationer till

kommuner och landsting...................73

1.5.1 Inledning ........................73

1.5.2 Uppföljning och utvärdering av den kommunala

verksamheten ......................74

1.5.3 Den statliga revisionens roll avseende verksamhet

med kommunal anknytning..............74

1.5.4 Minskad statlig styrning ...............76

1.5.5 Översyn av kommunallagens ekonomikapitel ... 77

1.5.6 Möjligheter att effektivisera den kommunala

verksamheten ......................78

1.5.7 Haninge kommun ...................80

1.5.8 Malmö och Göteborgs kommuner..........84

1.6 Vissa anslagsfrågor ......................85

1.7 Upprättade lagförslag.....................87

1.8 Författningskommentarer...................88

1.8.1 Lagen om generellt statsbidrag till

kommuner och landsting...............88

16 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.
Omtryckt

161

1.8.2 Lagen om utjämning av skatteinkomster och

kostnader i kommuner och landsting........89

1.8.3 Förslag till lag om införande av lagen
(1995:000) om utjämning av skatteinkomster

och kostnader i kommuner och landsting.....92

1.8.4 Lag om mervärdesskattekonton för

kommuner och landsting...............96

1.8.5 Övriga lagförslag....................99

1.9 Förslag till riksdagsbeslut ................. 100

2  Förbud mot monetär finansiering m.m............102

2.1 Inledning ........................... 102

2.2 Statens kortfristiga likviditetshantering.......... 102

2.2.1 Bakgrund ....................... 102

2.2.2 Ställningstaganden för ny lagstiftning....... 105

2.3 Riksbankens kapitalinsatser i

internationella finansorgan................. 109

2.3.1 Bakgrund ....................... 109

2.3.2 Ställningstaganden för ny lagstiftning....... 110

2.4 Begreppet marginalränta i lagstiftningen......... 111

2.4.1 Bakgrund ....................... 111

2.4.2 Ställningstaganden för ny lagstiftning.......112

2.5 Upprättade lagförslag.................... 112

2.6 Förslag till riksdagsbeslut ................. 112

3  Förvaltningsmyndigheternas ledning.............. 114

3.1 Bakgrund ........................... 114

3.2 Utgångspunkter och allmänna överväganden...... 115

3.3 Redovisning.......................... 115

3.4 Skälen för regeringens förslag............... 120

3.5 Förslag till riksdagsbeslut ................. 121

4  Allmänna pensionsfonden.................... 122

4.1 Avvecklingsstyrelsen m.m.................. 122

4.2 Upprättade lagförslag.................... 124

4.3 Förslag till riksdagsbeslut ................. 124

5  Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel ......... 125

5.1 Upprättade lagförslag.................... 125

5.2 Förslag till riksdagsbeslut ................. 126

6  Anslagsfrågor ........................... 127

6.1 Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning .... 127

6.2 Vissa centrala myndigheter................. 127

6.3 Statliga arbetsgivarfrågor.................. 128

6.4 Upprättade lagförslag.................... 129

6.5 Förslag till riksdagsbeslut ................. 129

Bilaga 7.1    .............................. 130

7.1.1 Förteckning över remissinstanser som avgett

yttrande över (SOU 1994:144) Utjämning av

kostnader och intäkter i kommuner och landsting ... 130

Prop. 1994/95:150

Bilaga 7

162

7.1.2 Sammanfattning av betänkandet Utjämning av

Prop. 1994/95:150

kostnader och intäkter i kommuner och

Bilaga 7

landsting (SOU 1994:144) ................

7.1.3    1 Förslag till lag om generellt statsbidrag

131

till kommuner och landsting.............

2 Förslag till lag om utjämning av skatteinkomster

136

och kostnader i kommuner och landsting .....

3 Förslag till lag om införande av lagen (1995:000)
om utjämning av skatteinkomster och kostnader

137

i kommuner och landsting ..............

4 Förslag till lag med särskilda bestämmelser

140

om utbetalning av skattemedel år 1996 .......

5 Förslag till lag om mervärdesskattekonton

143

för kommuner och landsting.............

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och

144

annan menighets utdebitering av skatt, m.m. . . .
7 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417)

om utdebitering och utbetalning av skatt vid
ändring i rikets indelning i kommuner, landsting

146

och församlingar....................

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:961)

med särskilda bestämmelser om utbetalning

149

av skattemedel år 1995 ................

9 Förslag till lag om ändring i lagen

151

(1988:1385) om Sveriges riksbank .........

10 Förslag till lag om ändring i lagen

152

(1988:1387) om statens upplåning .........

11 Förslag till lag om fortsatt giltighet
av vissa övergångsbestämmelser till lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna

155

pensionsfonden.....................

12 Förslag till lag om ändring i lagen

(1983:1092) med reglemente för

156

Allmänna pensionsfonden...............

13 Förslag till lag om ändring i

157

mervärdesskattelagen (1994:200) ..........

14 Förslag till lag om ändring i

158

tullagen (1994:1550)  .................

160

163

Bilaga 8

Utbildningsdepartementet

Bilaga 8 till kompletteringspropositionen 1995

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

Utbildningsdepartementet

(Åttonde huvudtiteln)

Engångsvisa besparingar

Med anledning av det ansträngda budgetläget gör regeringen bedömningen
att engångsbesparingar behöver göras inom Utbildningsdepartementets
område. Detta kommer att göras bl.a. genom indragning av reservationer
från budgetåret 1993/94 och genom nedskärningar av vissa anslag för
innevarande budgetår. En genomgång visar att det på anslagen för
forskning och för universitet och högskolor finns vissa reservationer som
inte redan är intecknade, och som skulle kunna dras in. Cirka 213
miljoner kronor sparas genom reservationsmedelsindragning och 86
miljoner genom neddragningar av innevarande års anslag. Sammanlagt
sparas härigenom 300 miljoner kronor.

För budgetåret 1995/96 föreslås i det följande besparingar på samman-
lagt ca 150 miljoner kronor. Dessutom föreslås en minskning av
resurserna för vuxenstudiestöd med 451 miljoner kronor på grund av
ändrade villkor i arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidragssystemet.

Åtgärder för att öka integrationen av invandrare

I enlighet med vad som redovisats under avsnittet D. Invandring m.m. i
Arbetsmarknadsdepartementets bilaga följer här en redovisning av några
av de aktuella insatserna på Utbildningsdepartementets område.

Skolan har en viktig funktion att fylla när det gäller att underlätta
invandrares integration. Den nyligen tillsatta kommittén (Dir. 1995:19),
med uppgift att belysa det inre arbetet i det offentliga skolväsendet för
barn och ungdom, skall bl.a. överväga på vilket sätt skolan kan ta till vara
det faktum att vårt samhälle är mångkulturellt och använda detta som en
resurs i sitt arbete.

I propositionen Vissa betygsfrågor m.m. (prop. 1994/95:174) har rege-
ringen föreslagit att svenska som andraspråk skall betraktas som ett eget
ämne i alla skolformer. Ämnet bör ha en egen kursplan för respektive
skolform med en tydlig beskrivning av ämnets syfte, karaktär och struktur
samt mål. Kursplanens krav skall särskilt inriktas på att eleverna skall
uppnå en god kommunikationsförmåga samt en begreppsbildning och en
djupförståelse. I de frivilliga skolformerna är avsikten att svenska som
andraspråk skall vara ett kärnämne.

Regeringen har i olika sammanhang uppmärksammat invandrarnas situa- Prop. 1994/95:150
tion i det svenska samhället. I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 Bilaga 8
bil. 11) föreslog regeringen 125 miljoner kronor för särskilda insatser i
invandrartäta storstadsområden. Syftet med insatserna är att stärka kompe-
tensen och öka arbetskraftsdeltagandet samt att konkret bidra till en god
social utveckling och hindra utanförskap.

Regeringen har uppdragit åt Skolverket att göra en översyn av hem-
språksundervisningen. Bland annat skall forskningsresultat och erfaren-
heter av språkutveckling och inlärningen av hemspråk och svenska tas
fram. Uppdraget skall redovisas i mars 1996.

För vuxna invandrare utgör skolan genom sin förmedling av svensk-
undervisning en av de första och viktigaste kontakterna med det svenska
samhället. Språkutbildningen och annan nödvändig kompletterande ut-
bildning gör skolan till den förmedlande länken ut i det svenska samhälls-
livet och arbetslivet. De vuxna invandrarnas situation i skolan kommer att
beröras av den kommande utredningen om ett nationellt kunskapslyft för
vuxna.

Inom utbildningsområdet skall ytterligare insatser göras för att
underlätta invandrares integration i det svenska samhället. Vid för-
delningen av de medel som föreslagits i årets budgetproposition för
sysselsättningsskapande åtgärder inom gymnasieskolan och komvux -
samt på liknande sätt vad gäller folkhögskolorna och studieförbunden -
prioriteras verksamheter i de fyra kommunerna Stockholm, Göteborg,
Malmö och Botkyrka.

C. Universitet och högskolor m.m.

V årdhögskoleutbildningen

Bakgrund

Regeringen anmälde i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil. 9) att
förslag rörande höjd kvalitet i vårdutbildningen skulle presenteras i
kompletteringspropositionen. Efter en bakgrundsteckning av vårdhögskole-
området redovisar regeringen i det följande sina bedömningar.

Volym och kostnader

Vårdhögskolor finns i varje landsting samt Göteborgs och Malmö kom-
muner, däremot inte på Gotland. I Stockholm finns dessutom tre enskilda
vårdhögskolor, finansierade genom landstingsbidrag.

Antal utnyttjade årsstudieplatser (uåp) läsåret 1993/94 samt vårdhögsko- Prop. 1994/95:150
lomas kostnader år 1993 (miljoner kronor).                             Bilaga 8

Anordnare

Uåp
Antal

%

Landstingens
nettokostnad

Uppdrag Stats-

Total
kostnad

m.m.

bidrag

Totalt (exkl. en-
skilda vårdhögsk.)
Därav:

17 138

100

725,8

96,2

201,7

1 023,7

vårdhögskolor vid
universitet (6)

8 112

47

306,9

42,7

91,9

441,5

landsting med
ramavtal (6)

2 823

16

119,5

10,6

31,8

161,9

Budgetåret 1994/95 var Utbildningsdepartementets statsbidrag till ut-
bildning för vårdyrken (nedan kallat det selektiva statsbidraget) 222
miljoner kr från anslaget C 43. Enskilda och kommunala högskoleut-
bildningar m.m.

Antal nybörjarplatser vid vårdutbildningsprogram 1993/94
(exklusive enskilda vårdhögskolor).

Utbildningsprogram

Antal enheter

Nybörjarplatser

%

Totalt (exkl. enskilda

vårdhögskolor)

26

6 046

100

Sjuksköterskor

26

3 657

60

Sjukgymnaster

8

593

10

Arbetsterapeuter

8

443

7

Social omsorg

20

763

13

Tandhygienister

8

155

3

Laboratorieassistenter

ht-94 : 13

435

7

Härjämte finns utbildning av ett mindre antal hörselvårdsassistenter vid
fyra enheter och ortopedingenjörer vid en enhet samt olika kurser eller
påbyggnadsutbildningar.

Kostnader för olika utbildningar

I samband med förhandlingar med Landstingsförbundet gjorde Vårdut-
bildningsförhandlaren (dir. 1994:76) beräkningar av kostnaderna för vård-
högskoleutbildning med en tillämpning av det statliga resurstilldelnings-
systemet för grundläggande högskoleutbildning med de priser som gäller
för budgetåret 1994/95. Beräkningsunderlaget utgjordes av tio landsting
med sammantaget 9 064 helårsstudenter, cirka 60% av alla studenter i
vårdutbildning.

Resultatet extrapolerat till att avse hela Sverige sammanfattas i följande Prop. 1994/95:150
tabell.                                                                        Bilaga 8

Utbildnings-      Helårsstudenter

program

Tilldelning

Helårsstud.
i riket

Kostnader
för riket
miljoner kr

Sjuksköterskor

5 758

392,4

9 589

653,5

Sjukgymnaster

627

41,2

1 532

100,7

Arbetsterapeuter

749

46,7

1 351

84,3

Laboratorieassistenter

844

58,7

1 039

72,3

Social omsorg

806

31,4

1 417

55,3

Tandhygienister

193

12,8

205

13,6

Hörselassistenter

87

5,3

87

5,3

Fristående kurser

1 977

135,4

Totalt

9 064

588,6

17 197

1 120,3

Ramavtal

Regeringen har godkänt de ramavtal om vårdhögskoleutbildning som
Vårdutbildningsförhandlaren på statens vägnar träffat med landstingen i
Hallands län, Örebro län, Västmanlands och Sörmlands län samt Väster-
norrlands och Jämtlands län. Regeringens godkännande föregicks av att
Riksrevisionsverket (RRV) granskade avtalen. RRV:s påpekanden föran-
leder dels regeringen att göra vissa inskränkningar i sitt godkännande, dels
åtgärder på den lokala nivån. Enligt ramavtalen åtar sig respektive lands-
ting att lämna utbildningsuppdrag till berörd statlig högskola. Avtalen
skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 till den 31 december 1999 och förlängs
därefter med tre år i taget. I anslutning till ramavtalen har landstingen
med respektive högskola, högskolorna i Halmstad och Örebro samt Mälar-
dalens högskola och Mitthögskolan, träffat avtal om utbildningsuppdrag
samt överflyttningsavtal.

Utvärdering

Regeringen gav i december 1994 Kanslersämbetet i uppdrag att utvärdera
”de medellånga vårdutbildningarna”. Resultatet av utvärderingsarbetet
skall redovisas på sådant sätt att det bl.a. kan ligga till grund för bedöm-
ningar av lärosätenas rätt att utfärda examina. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 april 1996.

Pågående utvecklingsarbete

I såväl betänkandet Vårdhögskolor (SOU 1993:12) som propositionen
Utbildning och forskning Kvalitet och konkurrenskraft (prop. 1993/94:177,
bet. 1993/94:UbU13, rskr. 1993/94:400) markerades behovet av ökad
kvalitet och bättre forskningsanknytning i vårdutbildningen. Under senare

tid har vårdhögskoleutbildningama förlängts till 120 poäng (tandhygienist- Prop. 1994/95:150
utbildningen till 80 poäng) och utbildningsplanerna har på många håll om- Bilaga 8
arbetats av högskolorna i syfte att därigenom nå ökad kvalitet. En rad lä-
rartjänster på adjunktsnivå har ersatts eller kompletterats med högskole-
lektorat. Vidare har ett flertal landsting inrättat centra (enheter) för vård-
forskning och utvecklingsarbete. Likaså finns ett antal samarbetsavtal med
främst medicinska fakulteter. Genom att bilda Hälsouniversitetet i Linkö-
ping, som består av en integration mellan universitetet och landstingets
vårdhögskola, har Östergötlands läns landsting och Linköpings universitet
sökt stärka samverkan mellan vårdutbildningen och främst läkarutbild-
ningen vid universitetet. Landstinget och universitetet har i syfte att nå
längre i denna samverkan inlett förhandlingar om ett organisatoriskt sam-
gående där vårdhögskolan blir en del av universitetet.

Även om allt detta har skett återstår ett betydande arbete med att för-
stärka forskningsanknytningen av vårdhögskoleutbildningama.

Utvecklingsbehov

Kvalitetsfrågan

Ett genomgående tema för den aktuella reformeringen av vårdhögskolan
är att öka utbildningens kvalitet, bl.a. genom att förstärka dess forsknings-
anknytning. Denna kan medföra:

-  modernare kurser i utbildningen med de senaste forskningsrönen,

-  mer högskolemässig uppläggning av undervisningen med mindre

passivt mottagande av kunskap och mer aktivt eget arbete,

-  mer kvalificerade lärare med magister/doktorskompetens,

-  lättare och därigenom ökad övergång från grundutbildning till forskar-
utbildning.

Detta leder i sin tur till en långsiktig personalförstärkning av forsk-
ningen och därigenom ökar vårdforskningen både inom och utanför uni-
versiteten.

Landstingens önskemål

Göteborgs kommun har hemställt om förhandlingar i syfte att uppnå full-
ständigt förstatligande av Vårdhögskolan i Göteborg. Även Uppsala läns
landsting och Västerbottens läns landsting har redovisat intresse av full-
ständigt förstatligande, dvs. statlig finansiering och statligt utbildningsupp-
drag för vårdhögskoleutbildningama i Uppsala respektive Umeå.

Även om det främst är landsting med universitetsorter som har uttryckt
sådana önskemål, är också andra landsting intresserade av en sådan upp-
läggning, bl.a. Örebro läns landsting.

Inom andra landsting debatteras fortfarande frågan om ändrat huvud-
mannaskap. Det är t.ex. fallet i Kronobergs län.

Regeringens bedömning: Innan förhandlingar om ansvaret för
utbildningsuppdrag tas upp med ett landsting som begär det bör sta-
ten pröva hur respektive vårdhögskolas utbildningsutbud passar in
i en nationell struktur.

Till dess resultaten av Kanslersämbetets utvärdering kunnat analy-
seras bör därför förhandlingar med ytterligare landsting påbörjas
endast om det föreligger särskilda skäl för det och om den aktuella
vårdhögskolans verksamhet kan ses som en självklar del i en fram-
tida nationell struktur.

Bestämmelserna för det selektiva statsbidraget för vårdhögskole-
utbildning bör också ses över. Statsbidraget bör i framtiden kunna
fördelas så att det främjar forskningsanknytning bättre än vad som
är fallet i dag.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

Skälen för regeringens bedömning:

En nationell struktur

Riksdagen beslutade våren 1994 - med anledning av propositionen Ut-
bildning och forskning Kvalitet och konkurrenskraft (prop.1993/94:177,
bet. 1993/94:UbU13, rskr. 1993/94:400) - att skapa utrymme för alternati-
va samarbets- och huvudmannaskapsformer vid vårdhögskolorna. Att
vårdhögskoleutbildning anordnas av staten, landsting och enskilda utbild-
ningsanordnare kan aktivt bidra till utvecklingen av utbildning och forsk-
ning inom vårdområdet. Statens engagemang måste dock avvägas så att
det inte verkar konserverande på den nu existerande strukturen. Många av
vårdhögskolorna är små och olika möjligheter till samverkan och pro-
filering måste kunna tas till vara i framtiden. En översyn av denna struk-
tur bör inte bara avse var staten skall ta ansvar för vårdhögskoleutbild-
ningen, utan också hur ansvaret för dessa utbildningar i framtiden bör
fördelas mellan staten och landstingen.

Olika skäl kan på sikt göra det nödvändigt att ompröva vårdhögskolor
i ett nationellt perspektiv. Det kan gälla vårdhögskolor som ligger nära en
universitetsort, vårdhögskolor som har en relativt liten utbildningsvolym
eller som inte har tillgång till tillfredsställande praktikplatser.

Kanslersämbetets utvärdering kommer att belysa kvaliteten i de olika
vårdhögskolornas utbildning. Innan resultaten av utvärderingen föreligger
är det för tidigt att ta ställning till vilka åtgärder som bör vidtas för att
förbättra kvaliteten. Endast om det finns särskilda skäl kan det vara aktu-
ellt att innan ovanstående frågor klarlagts ta upp nya förhandlingar om att
förändra ansvaret för vårdhögskoleutbildningar.

Det selektiva statsbidraget

Statsbidrag lämnas i dag till utbildning för vårdyrken med sammanlagt
222 miljoner kr. Statsbidraget motsvarar ca 20% av landstingens kost-
nader för att bedriva denna utbildning. Bidraget fördelas efter hur många

studenter landstinget har och är inte beroende av vilka utbildningsprogram
de genomför. Bidraget är alltså detsamma för studenter i sjuksköterskeut-
bildning och i laboratorieassistentutbildning.

En översyn av bestämmelserna för statsbidraget bör syfta till att anpassa
dessa till det resurstilldelningssystem som sedan 1993 gäller för universi-
tet och högskolor. Statsbidraget kan därmed bli starkare relaterat till den
utbildning som de olika landstingen finansierar. I en budgetdialog av den
typ som förs med universiteten och högskolorna skapas ett forum där
omfattningen och inriktningen av den utbildning som landstingen bedriver
kan diskuteras.

Inom översynen bör också prövas om staten genom bidragets utform-
ning kan bidra till framväxten av en mer rationell struktur för vårdhög-
skoleutbildningama. Den kan avse dels utbildningens fördelning på orter,
dels möjligheterna att differentiera statsbidragets andel av totalkostnaden
för olika utbildningar. Särskilt gäller det frågan om de utbildningar som
i hög grad är regionalt eller nationellt rekryterande skall få högre bidrag.

Översynen bör också omfatta den ersättning som landstingen enligt hög-
skolelagen (SFS 1992:1434) 5 kap. 4 § och förordningen (1989:26, om-
tryck 1994:36) om ersättning för statlig högskoleutbildning skall erlägga
till staten för viss högskoleutbildning. Utgångspunkten bör vara att kost-
nadsfördelningen mellan staten och landstingen skall vara densamma för
en vårdutbildning oavsett i vems regi den anordnas.

Det finns också skäl att pröva om det inom en för översynens område
oförändrad ekonomisk ram går att lämna ekonomiska bidrag till en för-
stärkt forskningsanknytning av vårdhögskoleutbildningama. Som rörlig
resurs för forskning vid vårdhögskolorna anvisas medel till de medicinska
och samhällsvetenskapliga fakulteterna. En förstärkning är angelägen bl.a.
eftersom dessa medel framstår som alltmer otillräckliga när antalet dis-
puterade lärare vid vårdhögskolorna ökar.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

Vissa anslagsfrågor

C 43. Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m.

Regeringens förslag: Ytterligare medel för tillkommande kostnader
för mervärdesskatt anvisas till Chalmers tekniska högskola AB och
Stiftelsen Högskolan i Jönköping för budgetåret 1995/96.

Skälen för regeringens förslag: Enligt de ramavtal som slutits mellan
staten och stiftelsehögskolorna skall stiftelsehögskolorna i jämförelse med
de statliga universiteten och högskolorna på ett konkurrensneutralt sätt
belastas med mervärdesskatt. Regeringen beräknade därför i årets budget-
proposition (prop. 1993/94:100 bil. 9) medel med anledning av högre
kostnader för mervärdesskatt för Chalmers tekniska högskola AB och
Stiftelsen Högskolan i Jönköping under anslaget C 43. Enskilda och
kommunala högskoleutbildningar m.m. Anslagspostens storlek är emeller-
tid svår att förutsäga. För innevarande budgetår kommer kostnaderna att

överstiga det budgeterade beloppet. Medel under anslaget C 45. Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. kommer engångs-
vis att anvisas stiftelsehögskolorna för att täcka tillkommande kostnader.

För att undvika ett budgeterat underskott för budgetåret 1995/96 bör
anslaget C 43. Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. till-
föras 47 500 000 kr för att täcka tillkommande kostnader. Vissa medel
har även beräknats under anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Enskilda och kom-
munala högskoleutbildningar m.m. förbudgetåret 1995/96 anvisar
47 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1994/95:100
bil. 9.

C 44. Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan

Regeringens förslag: En besparing om 30 000 000 kr görs genom
att det för nästa budgetår föreslagna beloppet minskas från
90 390 000 till 60 390 000 kr.

Skälen för regeringens förslag: Under detta anslag beräknas medel för
utvecklingsverksamhet och internationell samverkan med anledning av
Sveriges inträde i Europeiska unionen m.m.

För nästa budgetår har regeringen tidigare föreslagit att anslaget C 44.
Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan skall uppgå till
90 390 000 kr. Regeringen föreslår nu en besparing om 30 000 000 kr
under detta anslag för nästa budgetår. Regeringen beräknar att de svenska
åtagandena i utvecklingsverksamhet och internationell samverkan ändå
skall kunna upprätthållas.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

2. under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Utvecklingsverk-
samhet och internationell samverkan för budgetåret 1995/96 an-
visar ett belopp som är 30 000 000 kr lägre än vad som föresla-
gits i prop. 1994/95:100 bil. 9.

C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

Regeringens förslag: Anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. minskas till följd av ökning av
anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning
enligt förslag i propositionen om jämställdhet mellan kvinnor och
män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164). Därutöver görs
en besparing på 22 500 000 kr.

Skälen för regeringens förslag: I budgetpropositionen (prop.
1994/95:100 bil. 9 s. 258) föreslog regeringen att riksdagen under anslaget
C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skulle
anvisa 735 340 000 kr för nästa budgetår. Den beräkning som låg till
grund för regeringens förslag byggde på att ett belopp om drygt 279
miljoner kronor skulle stå till regeringens disposition.

I propositionen om jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbild-
ningsområdet (prop. 1994/95:164) har regeringen föreslagit riksdagen att
under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning
anvisa 37 500 000 kr utöver vad som begärdes för detta ändamål i bud-
getpropositionen. Det ytterligare beloppet är avsett att bekosta de särskilda
åtgärder som skall förstärka jämställdheten mellan män och kvinnor inom
utbildningsområdet. Om riksdagen bifaller regeringens förslag i prop.
1994/95:164 bör - inte minst mot bakgrund av det angelägna i att minska
statsbudgetens utgifter - de medel som är avsedda att stå till regeringens
disposition under anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. kunna begränsas i förhållande till vad som bedömdes
krävas när statsbudgetförslaget gjordes upp. Anslagsanvisningen kan
begränsas till 697 840 000 kr. Det ankommer på regeringen att i regle-
ringsbrev fördela anslagsmedlen anvisade till regeringens disposition på
olika ändamål och mottagare.

Regeringen föreslår härutöver en besparing på anslaget om 22 500 000
kr. Som en följd av detta föreslår regeringen att anslaget Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m. budgetåret 1995/96 fastställs
till 675 340 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

3.    under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vissa särskilda ut-
gifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett belopp som är 22 500 000 kr lägre än vad som före-
slagits i prop. 1994/95:100 bil. 9.

4.   under förutsättning att riksdagen godkänner regeringens förslag i

prop. 1994/95:164 om anslag till Övriga utgifter inom forskning
och forskarutbildning under åttonde huvudtitelns reservationsan-
slag Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.                    g

för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är ytterligare

37 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 Prop. 1994/95:150
bil. 9.                                                                Bilaga 8

D. Nationella och internationella forskningsresurser

Vissa anslagsfrågor

D 19. Europeisk forskningssamverkan

1994/95 Anslag     477 355 000

1995/96 Förslag     560 033 000

Regeringens förelag: En besparing om 82 500 000 kr görs på
anslaget genom att det för nästa budgetår föreslagna beloppet under
anslagsposten 7. Till regeringens disposition, minskas från
182 133 000 kr till 99 633 000 kr.

Skälen för regeringens förslag: Anslaget Europeisk forskningssamverkan
omfattar medel för Sveriges deltagande i internationella, främst europeis-
ka, forskningsorganisationer. Även kostnader i samband med Sveriges
deltagande i Europeiska unionens (EU:s) forskningsprogram bekostas med
medel från anslaget, dock inte de kostnader som Sverige betalar genom
sin medlemsavgift till EU.

Kostnaderna för det svenska deltagandet i EU:s forskningsprogram är
svåra att beräkna. Deltagandet kräver medfinansiering från svensk sida
eftersom EG-kommissionen endast betalar en del av kostnaderna. Ju fler
svenska forskare och företag som medverkar i EU:s forskningsprogram
desto större behov av nationella medel.

För nästa budgetår har regeringen tidigare föreslagit att anslaget D 19.
Europeisk forskningssamverkan, skall uppgå till 642 533 000 kr. Rege-
ringen föreslår nu en besparing om 82 500 000 kr under detta anslag för
nästa budgetår. Regeringen beräknar att de svenska åtagandena i det
internationella forskningssamarbetet ändå skall kunna fullgöras. Om så
inte blir fallet får dessa finansieras inom ramen för ordinarie anslag.

Förelag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

5. under åttonde huvudtitelns ramanslag Europeisk forsknings-
samverkan för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är
82 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100,
bil. 9.

10

E. Studiestöd m.m.

1. Studiestöd till deltidsstuderande i komvux

Regeringens förslag: För studerande i kommunal vuxenutbildning
(komvux) och vid statens skolor för vuxna som inte bedriver studier
på heltid avpassas beloppet för studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd
och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa till studiernas omfattning
under terminen.

Skälen för regeringens förelag: Studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd
(svux) samt särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) lämnas för
studier på heltid eller på minst halvtid. För närvarande uttrycks studieom-
fattningen i komvux när det gäller studiestöd i s.k. studiestödspoäng. Det
är Centrala studiestödsnämnden (CSN) som fastställer studiestödspoäng
för varje kurs samt antalet poäng för heltid respektive deltid. Den som
studerar på minst halvtid har rätt till deltidsstudiestöd, i princip hälften av
ett helt studiestöd. I de flesta utbildningar fungerar detta relativt väl,
eftersom undervisningen i sådana fall som regel är upplagd för halvtids-
studier. I komvux däremot, där utbildningen bygger på ett kurssystem, är
reglerna ofördelaktiga för dem som studerar på deltid. Den som t.ex. har
en studieomfattning motsvarande 75 % av heltid får inte 75 % av ett helt
studiestöd utan 50 %. Det har gjort att många lägger in kurser i sitt
studieprogram som de egentligen inte behöver för att komma upp till ett
poängtal som ger helt studiestöd. Problemet har förts fram i olika sam-
manhang.

Frågan har beretts inom Utbildningsdepartementet. Efter samråd med
bl.a. Skolverket och CSN föreslår regeringen att studiestödet till deltids-
studerande som läser på minst halvtid skall avpassas till studiernas omfatt-
ning. För att undvika omprövningar vid mindre förändringar i studieåta-
gandet är det emellertid lämpligt att differentieringen görs så att beloppet
i studiestöd blir detsamma vid en studieomfattning inom intervall på t.ex.
tio studiestödspoäng.

Den föreslagna ändringen leder till förbättrade ekonomiska möjligheter
vid deltidsstudier och större frihet att växla omfattning i studierna. Ett
antal studerande som med nuvarande regler åtar sig att studera på heltid
kommer sannolikt att välja en lägre studieomfattning, när de ekonomiska
villkoren förbättras. Utflödet av bidrag i studiemedelssystemet påverkas
därmed och beräknas minska med 25 miljoner kronor. Ändringen kan
också bidra till att studieavbrotten minskar och att resurserna i komvux
kan utnyttjas mer effektivt.

De ändrade reglerna föreslås avse både studiemedel, särskilt vuxen-
studiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och träda i kraft den
1 januari 1996. Det bör ankomma på regeringen, eller den myndighet som
regeringen utser, att meddela närmare bestämmelser om studieomfattning
för rätt till studiestöd för deltidsstuderande som här avses. Den grund-
läggande regeln om att storleken av studiestödet skall kunna bestämmas
i förhållande till studiernas omfattning bör dock tas in dels i en ny para-

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

11

17 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

graf, 4 kap. 14 §, i studiestödslagen, dels i 7 kap. 7 § samma lag. Genom Prop. 1994/95:150
en ändring i 2 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbets- Bilaga 8
lösa blir regeln också tillämplig på särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.

I Studiestödsutredningens uppdrag (dir. 1994:148) ingår att pröva frågan
om studiestöd vid deltidsstudier. Ställningstagande till behovet av andra
förändringar rörande deltidsstudiestödet bör anstå till dess utredningen lagt
sitt förslag.

2. Sänkt ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen
påverkar vuxenstudiestödet

Regeringens förslag: Medelstilldelningen under vissa vuxenstudie-
stödsanslag minskas med sammanlagt 451,1 miljoner kronor som en
följd av ändrade villkor i arbetslöshetsförsäkringen och utbildnings-
bidragssystemet.

Skälen för regeringens förslag: Under tionde huvudtitelns anslag A 5.
föreslås att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen skall sänkas
från 80 till 75 % av den försäkrades dagsförtjänst från och med den 1
januari 1996. Vidare föreslås att miniminivån i försäkringen och i det
kontanta arbetsmarknadsstödet sänks från 245 till 230 kr per dag. Dessa
förändringar påverkar också vuxenstudiestödet. Utgifterna för vuxenstudie-
bidrag beräknas minska med 132,1 miljoner kronor under budgetåret
1995/96, varav för tiden juli 1995 - juni 1996 med 112 miljoner kronor.
En ytterligare minskning av medelsåtgången med 319 miljoner kronor
beräknas till följd av att den nuvarande dagpenningen i utbildningsbi-
dragssystemet, 338 kr, som grundar miniminivån för vuxenstudiestöd
sänks från och med den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 11, bet.
1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233). Det är i huvudsak de extra resurser
som beräknats för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa under perioden
juli 1995 - juni 1996 som påverkas av denna ändring.

Minskningen av medelsåtgången fördelar sig på följande sätt.

12 mån. (Mkr) 18 mån. (Mkr)

Anslag E 5.

Särskilt vuxenstudiestöd

25,9

43,1

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

403,4

405,0

Anslag E 8.

Särskilt vuxenstudiestöd till studerande

1,7

3,0

vid vissa lärarutbildningar

Sammanlagt

431,0

451,1

12

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

6.   antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349),

7.   antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030)
om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,

8.   under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiemedel m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 25 000 000 kr lägre
än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,

9.   under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vuxenstudiestöd
m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är
448 100 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100
bil. 9,

10.  under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Särskilt vuxenstudiestöd
till studerande vid vissa lärarutbildningar för budgetåret 1995/96
anvisar ett belopp som är 3 000 000 kr lägre än vad som före-
slagits i prop. 1994/95:100 bil. 9.

3. Sammanläggning av svux och svuxa

Regeringens bedömning: Den av riksdagen begärda utredningen om
sammanläggning av olika former av vuxenstudiestöd kan inte slut-
föras till den 1 juli 1995.

Skälen för regeringens bedömning: Studiestödsutredningen skall enligt
sina direktiv (1994:148) med förtur behandla frågan om en samordning
av det särskilda vuxenstudiestödet (svux) och det särskilda vuxenstudie-
stödet för arbetslösa (svuxa). Inriktningen skall vara att ett förslag läggs
i sådan tid att ändrade bestämmelser kan träda i kraft den 1 juli 1995.
Uppdraget har sin grund i socialförsäkringsutskottets av riksdagen god-
kända uttalande i juni 1994 att denna fråga skall utredas med förtur (bet.
1993/94:SfU25, rskr. 1993/94:438). Utredningen, som nyligen böljat sitt
arbete, har i en skrivelse till Utbildningsdepartementet konstaterat att det
inte är möjligt för utredningen att lämna förslag i sådan tid att riksdagen
kan fatta beslut om ett genomförande redan till den 1 juli 1995.
Utredningen anser vidare att frågan om en sammanläggning av svux och
svuxa är av sådan principiell karaktär att den inte bör behandlas särskilt,
utan bör ingå i den samlade bedömningen av samordningsmöjligheter
inom studiestödsområdet i dess helhet. Enligt utredningens mening är det
önskvärt att ett ställningstagande i saken får redovisas i utredningens
huvudbetänkande i april 1996.

I ett avseende anser emellertid utredningen att en samordning av regler-
na mellan de båda stödformerna bör komma till stånd snarast. Det gäller
bestämmelserna om för vilken tid svux och svuxa maximalt kan beviljas
för studier på gymnasial nivå. Enligt svuxa-reglema kan stöd lämnas för
studier på grundskolenivå samt under högst två terminer för studier på

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

13

gymnasieskolenivå. Svux och studiemedel kan beviljas för gymnasiala
studier under tre år och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl.
Utredningen föreslår att reglerna för svuxa ändras så att stöd får beviljas
för studier på gymnasial nivå enligt de bestämmelser som gäller för svux
och studiemedel.

Regeringen delar utredningens uppfattning att ett ställningstagande i
frågan om en sammanläggning av svux och svuxa bör tas först när ut-
redningens slutliga bedömning rörande samordningsmöjligheter föreligger.
Regeringen förordar därför att avgörandet i denna fråga får anstå tills
vidare. Den största delen av resurserna för svuxa är beräknade för att
motsvara arbetsmarknadspolitiskt betingade utbildningsinsatser framför allt
i komvux. Dessa insatser läggs praktiskt taget alltid ut på högst ett år.
Enligt regeringens mening bör även frågan om den längsta tid för vilken
studiestöd kan beviljas för studier på gymnasial nivå ingå i de slutliga
överväganden som skall ske i anledning av utredningens förslag.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

14

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)'
dels att 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 4 kap. 14 §, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4 kap.

14 §

När studerande i kommunal och
statlig vuxenutbildning bedriver
studier på mer än halvtid men
mindre än heltid får studiemedlens
storlek bestämmas i förhållande till
studiemas omfattning.

Föreskrifter om tillämpningen av
första stycket meddelas av regerin-
gen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

7 kap.

7 §2

Till en studerande som uppfyller villkoren för ersättning från en
arbetslöshetskassa eller som under den längsta tid som ersättning kan
betalas ut har uppburit ersättning från någon arbetslöshetskassa eller
kontant arbetsmarknadsstöd i form av dagpenning lämnas vuxenstudiestöd
enligt 7 a, 7 b och 8 b §§.

Till en annan studerande lämnas särskilt vuxenstudiestöd enligt bestäm-
melserna i 8, 8 a och 8 b §§.

När studerande i kommunal och
statlig vuxenutbildning bedriver
studier på mer än halvtid men
mindre än heltid får storleken av
det vuxenstudiestöd som annars
skulle lämnas enligt föreskrifterna

1 Lagen omtryckt 1987:303.

2 Lydelse enligt prop. 1994/95:100 bil. 9.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

15

i första och andra stycket, bestäm- Prop. 1994/95:150
mas i förhållande till studiemas Bilaga 8
omfattning.

Föreskrifter om tillämpningen av
tredje stycket meddelas av regerin-
gen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

16

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030) om
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstu-
diestöd för arbetslösa skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §3

Särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa lämnas enligt bestämmel-
serna i 7 kap. 7 a och 7 b §§ stu-
diestödslagen (1973:349) vare sig
den studerande är medlem i en
arbetslöshetskassa eller inte. I öv-
rigt skall bestämmelserna i 1 kap. 5
och 8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a, 8 b,
9 och 17-20 §§ samt 9 kap. 1-3
och 7 §§ studiestödslagen till-
lämpas på särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa.

Föreslagen lydelse

Särskilt vuxenstudiestöd för ar-

betslösa lämnas enligt bestämmel-
serna i 7 kap. 7 a och 7 b §§ stu-
diestödslagen (1973:349) vare sig
den studerande är medlem i en
arbetslöshetskassa eller inte. I öv-
rigt skall bestämmelserna i 1 kap. 5
och 8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a §§, 7
§ tredje och fjärde stycket, 8 b, 9
och 17-20 §§ samt 9 kap. 1-3 och
7 §§ studiestödslagen tillämpas på
särskilt vuxenstudiestöd för arbets-
lösa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

3 Lydelse enligt prop. 1994/95:100 bil 9.

17

F Övriga ändamål

F 2. Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets
område

Regeringens förslag: Statsbidrag för försöksverksamhet inom den
mediebuma utbildningen skall ges till de utbildningsanordnare som
regeringen eller - efter regeringens bemyndigande - en annan myn-
dighet bestämmer. Sammanlagt beräknas 16 385 000 kr under
budgetåret för detta ändamål under anslaget F 2. Utvecklingsarbete
inom Utbildningsdepartementets område varmed anslaget beräknas
till 41 616 000 kr varav 27 466 000 kr beräknats för juli 1995 -
juni 1996.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

Skälen för regeringens förslag: Regeringen anmälde i budgetproposi-
tionen (1994/95:100, bil. 9) sin avsikt att tillsätta en kommitté för att
analysera förutsättningar för en samlad utveckling av den mediebuma
utbildningen. I detta sammanhang skall också en försöksverksamhet inom
den mediebuma utbildningen vad gäller skolväsendet bedrivas. Regeringen
föreslår därför att 16 385 000 kr beräknas under anslaget F 2. Utveck-
lingsarbete inom Utbildningsdepartementets område för detta ändamål.
Regeringen avser att senare meddela närmare bestämmelser om använd-
ningen av medlen. Försöksverksamhet med medieburen utbildning skall
också genomföras inom folkbildningen och den högre utbildningen med
medel som anvisas särskilt.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

11. under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Utvecklingsarbete
inom Utbildningsdepartementets område för budgetåret 1995/96
anvisar 16 385 000 kr utöver vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 9.

18

Rättsdatablad

Prop. 1994/95:150

Bilaga 8

Författningsrubrik

Bestämmelser som inför,  Celexnummer för bak-

ändrar, upphäver eller     omliggande EG-regler

upprepar ett normgiv-
ni ngsbemyndigande

Lag om ändring i studie-
stödslagen (1973:349)

4 kap. 14 §,

7 kap. 7 §

19

Bilaga 9

Jordbruksdepartementet

Bilaga 9 till kompletteringspropositionen 1995

J ordbruksdepartementet

(Nionde huvudtiteln)

Prop. 1994/95:150

Bilaga 9

B. Jordbruk och trädgårdsnäring

B 1. Statens jordbruksverk

Under de närmaste budgetåren kommer tillfälliga ersättningar från EU att
utbetalas till Sverige när olika regleringar införs, t.ex. bidrag för att införa
vissa kontrollsystem. Med hänsyn till dessa inkomsters karaktär och
omfattning bör medlen tas upp som inkomst på ramanslaget B 1. Statens
jordbruksverk och disponeras av verket för avsedda ändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner vad regeringen anfört om dispositionen av ramanslaget
Statens jordbruksverk.

B 10. Från EG-budgetens jordbruksfond finansierade
regionala stöd

Under rubriken Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till
jordbruket har i prop. 1994/95:100 bil. 10 föreslagits ett belopp på
284 miljoner kronor motsvarande den medfmansiering från EG-budgeten
som beräknats för vissa regionala stöd till jordbruket under budgetåret
1995/96.

Det i budgetpropositionen föreslagna beloppet har beräknats motsvara
EG:s jordbruksfonds kostnader för stöd till jordbruk i mindre gynnade
områden inom ramen för det s.k. mål 5 a inkl, den del som avser mål 6-
området. Regeringen har tidigare denna dag redovisat sitt ställningsta-
gande vad gäller redovisningen av återflödet till Sverige från olika struk-
turfonder. Enligt förslaget bör återflödet från jordbruksfonden i sin helhet
redovisas under Jordbruksdepartementets huvudtitel. Detta medför att
också den del av medfmansieringen från Jordbruksfonden som avser mål
5 b, mål 6 vad avser landsbygdsutvecklingsåtgärder samt de s.k. gemen-
skapsinitiativen skall redovisas under denna huvudtitel. Totalt beräknas de
ytterligare utbetalningarna för dessa åtgärder under budgetåret 1995/96 till
60 miljoner kronor.

Mot bakgrund av regeringens ställningstagande bör förevarande anslag
ökas med 60 miljoner kronor och därmed uppgå till 344 miljoner kronor,
varav 192 miljoner kronor beräknat för juli 1995-juni 1996. Anslaget bör

i stället benämnas Från EG-budgetens jordbruksfond finansierade regio- Prop. 1994/95:150
nala stöd.                                                                Bilaga 9

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under ett förslagsanslag på nionde huvudtiteln benämnt Från EG-
budgetens jordbruksfond finansierade regionala stöd för budgetåret
1995/96 anvisar 60 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 10 under anslagsrubriken Från EG-budgeten finansi-
erade regionala stöd till jordbruket.

B 14. Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter

Regeringen föreslog i prop. 1994/95:100 att anslaget Intervention och ex-
portbidrag för jordbruksprodukter skulle föras upp med 1 575 000 000 kr
för budgetåret 1995/96. Anslaget finansieras helt från EG inom ramen för
EG:s jordbruksfond (FEOGA). Anslaget disponeras av Statens jordbruks-
verk.

Regeringen föreslog i prop. 1994/95:125 att Statensjordbruksverk skulle
ansvara för utbetalning av stöd till producentorganisationerna på fiskets
område. Riksdagens godkännande bör inhämtas så att anslaget Interven-
tion och exportbidrag för jordbruksprodukter för budgetåret 1995/96 far
belastas med utgifter för överskottshantering av fisk motsvarande ca
6 miljoner kronor. Återflödet från EG bör inbetalas på inkomsttitel 6113
Interventioner.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner vad som förordas rörande finansieringen m.m. av statens
utgifter för överskottshantering av fisk.

C. Fiske

I prop. 1994/95:100 bil. 10 har regeringen föreslagit riksdagen att, i av-
vaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1995/96 under
angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp.

C 5. Bidrag till fiskevård 5 418 000 kr

C 6. Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. 1 500 000 kr

Regeringen tar nu upp dessa frågor

C 5. Bidrag till fiskevård

3 609 200

3 612 000

5 418 000

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

varav 3 612 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Reservation 188 217

Prop. 1994/95:150

Bilaga 9

Från anslaget lämnas bidrag bl.a. till fiskevård och till kostnader för bil-
dande av fiskevårdsområden enligt förordningen (1985:440) om stats-
bidrag till fritidsfiske.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till fiskevård för budgetåret 1995/96 anvisar ett reserva-
tionsanslag på 5 418 000 kr.

C 6. Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.

1 104 211

1 000 000

1 500 000

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

varav 1 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Från anslaget täcks kostnader för bl.a. ersättningar enligt lagen
(1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt och för bidrag
enligt förordningen (1985:145) om statsbidrag till fritidsfisket inom vissa
områden.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ersättning fiör intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 500 000 kr.

F. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

I prop. 1994/95:100 bil. 10 har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1995/96 under
angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp.

F 4. Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet 1 000 kr

F 5. Bidrag till Statens maskinprovningar 8 106 000 kr

Regeringen tar nu upp dessa frågor

F 4. Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag         1 000

1995/96 Förslag         1 000

Prop. 1994/95:150

Bilaga 9

Under anslaget tas upp ett formellt belopp på 1 000 kr till uppdragsverk-
samheten.

Statens maskinprovningar bedriver verksamhet inom två affärsområden,
SMP Besiktning och SMP Eurotest. SMP Besiktning besiktigar fordon,
mobila maskiner och lyftanordningar. SMP Eurotest bedriver certifiering
och provning för maskintillverkare.

Regeringens överväganden

I prop. 1994/95:5 föreslogs att Statens maskinprovningar skulle ombildas till
aktiebolag den 1 april 1995. Propositionen återkallades sedermera (skr.
1994/95:30). Regeringen överväger för närvarande frågan om Statens
maskinprovningars framtida verksamhet. Riksdagen har i ett betänkande
(1994/95:TU8) gett regeringen tillkänna att förutsättningarna för ett
samgående mellan AB Svensk Bilprovning och Statens maskinprovningar bör
prövas. Inom regeringskansliet avses frågan hanteras i en särskild
tjänstemannagrupp. Arbetet skall bedrivas med sikte på att en proposition i
ämnet skall kunna föreläggas riksdagen under hösten 1995.

I avvaktan på att den pågående beredningen gällande Statens maskin-
provningars framtida organisation slutförs föreslår regeringen att till Statens
maskinprovningar uppförs ett anslag på 1 000 kr för uppdragsverksamheten.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr.

F 5. Bidrag till Statens maskinprovningar

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

7 280 000

5 165 000

8 106 000

varav 5 375 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Anslaget disponeras för allmännyttig verksamhet, avvecklingskostnader
och regionalt stöd till provningsanläggningen i Umeå.

Regeringens överväganden

Med anledning av ovannämnda prop. 1994/95:5, som senare återkallades,

har Statens maskinprovningar omstrukturerat sin verksamhet. Det har bl.a. Prop. 1994/95:150
inneburit att delar av den verksamhet som var beroende av driftbidrag Bilaga 9
avvecklats. Som konsekvens av detta har även administrationen minskats och
en av provningsanläggningama lagts ned. Omstruktureringen har inneburit
avvecklingskostnader, som kommer att belasta även kommande budgetår.

I avvaktan på beredningen av frågan om Statens maskinprovningars
framtida verksamhetsform föreslår regeringen att anslaget tas upp med
8 106 000 kr för budgetåret 1995/96 för att täcka omstruktureringskostnader
m.m.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till Statens maskinprovningar för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 8 106 000 kr.

18 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Bilaga 10

Arbetsmarknads-
departementet

Bilaga 10 till kompletteringspropositionen 1995

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Arbetsmarknadsdepartementet
(Tionde huvudtiteln)

Inledning

Som regeringen framhållit i proposition 1994/95:218 En effektivare ar-
betsmarknadspolitik m.m. är den viktigaste uppgiften att skapa förutsätt-
ningar för näringslivet att expandera så att sysselsättningen kan öka och
arbetslösheten pressas ned. Arbetsmarknadspolitiken spelar här en central
roll för att främja ekonomisk tillväxt, stabilitet och en rättvis fördelning.
Genom en flexibel och väl fungerande arbetsmarknad undviks inflations-
drivande flaskhalsar. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken måste också
inriktas mot att motverka långtidsarbetslöshet och rundgång mellan öp-
pen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I nämnda proposi-
tion presenteras flera förslag som innebär en effektivare användning av
resurserna, en ökad samverkan, färre regler och mindre detaljstyrning
och därmed en bättre uppföljning. Vidare föreslås åtgärder som motver-
kar långtidsarbetslösheten och hävdar arbetslinjen. I föreliggande propo-
sition föreslår regeringen ytterligare förändringar i samma riktning.

Under littera A. Arbetsmarknad m.m. föreslås att kompensations- och
ersättningsnivåerna i arbetslöshetsersättningarna sänks. Dessutom före-
slås en skärpning av arbetsvillkoret i arbetslöshetsersättningen. Detta
minskar belastningen på statsbudgeten. Dessutom innebär det en harmo-
nisering med övriga socialförsäkringar då regeringen tidigare i denna
proposition föreslagit motsvarande sänkningar i sjukersättningssystemen
och föräldraförsäkringen.

Vidare föreslås en begränsning för dem som erhåller arbetslöshetser-
sättning vid sidan av tillsvidareanställning på deltid samt vissa föränd-
ringar av teknisk natur.

Den reviderade finansplanen föranleder en ny anslagsberäkning för
anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. I förhållande till 1995
års budgetproposition ökar anslaget trots en lägre öppen arbetslöshet och
ovan nämnda besparingar. Detta beror på ökade åtgärdsvolymer i form
av arbetslivsutveckling och datortek samt större räntebetalningar.

Lönegarantifonden avskaffas och ett nytt förslagsanslag, Bidrag till
lönegarantiersättning, förs upp under tionde huvudtiteln. Utan att öka
belastningen på statsbudgeten beräknas den skuld som kvarstår från
lönegarantifonden kunna amorteras av till utgången av budgetåret 1997.

Under littera D. Invandring m.m. föreslår regeringen åtgärder som Prop. 1994/95:150
motverkar den ökande segregationen i invandrartäta bostadsområden. Bilaga 10
Vidare föreslås att medel avsätts för att underlätta bosniska flyktingars
hemvändande samt för överföring av personer från Bosnien-Hercegovina
till Sverige för medicinsk vård. Till sist föreslås mer rättvisa utbetal-
ningsregler för ersättningen till kommunerna för åtgärder för flyktingar.

A. Arbetsmarknad m.m.

A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.

För budgetåret 1995/96 har riksdagen under anslaget Bidrag till arbets-
löshetsersättning m.m. anvisat ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr
(prop. 1994/95:100 bil. 11, bet. 1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233).

Vissa förslag i denna proposition och nya prognoser över arbetslös-
hetens utveckling m.m. föranleder justeringar av de beräknade kostnader-
na.

Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks från 80 till

75 %

Regeringens förslag: Kompensationssnivån i arbetslöshetsförsäk-
ringen sänks fr.o.m. den 1 januari 1996 från 80 till 75 % av dags-
förtjänsten före arbetslösheten.

Skälen till regeringens förslag: Dagpenning lämnas i dag med 80 %
av den försäkrades dagsförtjänst före arbetslösheten upp till högsta dag-
penning. För den som har vissa pensionsförmåner är kompensationsgra-
den lägre och avdrag görs för den pension som den arbetslöse uppbär.
Regeringens förslag innebär ingen förändring i pensionsreglema eller för
de fall då den arbetslöse får ersättning vid arbetslöshet från annan än
arbetslöshetskassa.

Huvudsakligen två skäl ligger bakom regeringens förslag till en sänk-
ning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Det ena är det
statsfinansiella läget. Arbetslöshetsförsäkringen går med stort underskott
trots den förstärkning av finansieringen som gjorts genom omläggningen
av arbetsgivarnas socialavgifter samt återinförandet av finansieringsav-
giften från arbetslöshetskassorna. För det andra innebär en sänkning av
kompensationsnivån en harmonisering i detta avseende av arbetslös-
hetsförsäkringen och övriga socialförsäkringar. Även om det underlag på
vilket dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen beräknas inte är detsam-

ma som det på vilket sjukersättning och föräldrapenning beräknas bör Prop. 1994/95:150
kompensationsgraden ändå vara densamma.                           Bilaga 10

Regeringen föreslår i denna proposition att kompensationsnivån i sjuk-
ersättningssystemen och föräldraförsäkringen ändras till 75 % av inkom-
sten. Samma kompensationsnivå bör gälla i arbetslöshetsförsäkringen.
Detta kommer att medföra en större likhet vad gäller dagpenningen från
det olika försäkringsformerna, vilket i sin tur leder till att det inte kom-
mer att finnas något intresse att välja den ena försäkringsformen före
den andra av enbart ekonomiska skäl. Eftersom arbetslinjen också gäller
inom sjukförsäkringsområdet där man verkar för rehabilitering förstärker
likheten i kompensationsnivåema den försäkrades intresse att inte skjuta
upp sin återgång till arbetsmarknaden.

Förslaget föranleder en ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring och vad gäller inkomstrelaterad ersättning från KAS en
ändring av övergångsbestämmelserna i lagen (1994:1674) om ändring i
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Förslaget bör gälla
fr.o.m. den 1 januari 1996.

Grundbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet sänks

Även de som erhåller kontant arbetsmarknadsstöd bör beröras av mot-
svarande sänkning av kompensationsgraden. Regeringen avser därför,
under förutsättning att riksdagen godkänner förslaget om kompensations-
nivån inom arbetslöshetsförsäkringen, att fr.o.m. den 1 januari 1996
sänka grundbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet från 245 till
230 kr per dag. Detta innebär att den lägsta ersättningsnivån i arbetslös-
hetsförsäkringen och inkomstrelaterad KAS också sänks till 230 kr per
dag.

Utbildningsbidragen

Den som är berättigad till dagpenning från arbetslöshetskassa och deltar
i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd där utbildningsbidrag lämnas får ett
utbildningsbidrag som motsvarar ersättningen från arbetslöshetskassan.
Motsvarande regler gäller för den som uppbär inkomstrelaterad KAS. En
sänkning av ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen medför således mot-
svarande sänkning av utbildningsbidragen. För de personer som inte är
berättigade till inkomstrelaterad ersättning lämnas utbildningsbidrag
motsvarande grundbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet. Ett
sänkt grundbelopp påverkar således även dessa utbildningsbidrag.

Besparingens storlek

Den besparing som uppnås genom en sänkt ersättningsnivå till 75 % och
sänkt grundbelopp till 230 kr uppgår under tionde huvudtiteln till sam-
manlagt 2,5 miljarder kronor för budgetåret 1995/96.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Ersättning vid sidan av deltidsarbete

I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 11) föreslog rege-
ringen en 20-årsgräns för rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäk-
ringen. Riksdagen godkände inte förslaget (bet. 1994/95:AU11, rskr.
1994/95:233). För att ändå minska utgifterna för arbetslöshetsförsäk-
ringen förordade riksdagen att regeringen ändrar i förordningen
(1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring avseende ersättning vid sidan av
deltidsarbete.

Deltidsarbetslösheten har i många år varit ett stort problem och utbu-
det av deltidsanställningar har ökat. Kvinnorna utgör större delen av de
deltidsarbetslösa och det är ett genomgående mönster att deltidsarbets-
löshet återfinns inom kvinnodominerade branscher, dvs. anställda inom
den offentliga sektom och de delar inom den privata sektom som har
många kvinnor anställda såsom handel, kontor, turism och övriga servi-
cenäringar. Det finns flera orsaker till deltidsproblematiken varav regler-
na i arbetslöshetsersättningen är en icke oväsentlig sådan. Arbetsgivaren
kan i och med reglerna om utfyllnad från arbetslöshetsförsäkringen vän-
da sig till en större krets arbetstagare än den som enbart önskar deltids-
arbete. Arbetsgivaren kan också hålla ner sina kostnader genom att ha
deltidsanställda som när arbetsgivaren så önskar tillfälligt erbjuds mertid.
Genom generösa regler för utfyllnad med arbetslöshetsersättning saknar
arbetsgivaren motiv att organisera arbetet så att arbetslöshet inte uppstår.

För de deltidsarbetslösa arbetstagarnas del innebär reglerna om utfyll-
nad med arbetslöshetsersättning att de kan få ekonomisk ersättning för
den tid då arbetsgivaren inte kan erbjuda arbete i den omfattning som
arbetstagaren tidigare haft och även i fortsättningen önskar. Samtidigt
kan det alltså finnas risk för att arbetsgivarens intresse för att inrätta
heltidsarbeten inte är tillräckligt starkt eftersom arbetstagaren ändå får
ekonomisk kompensation, om än i mindre grad, för den arbetslösa tiden.

Större tyngd måste läggas på arbetsförmedlingens prövning av rätten
till ersättning. Enligt 20 § förordningen (1988:1400) om arbetslöshetsför-
säkring skall en sådan prövning göras var sjätte månad. I samband med
denna prövning bör arbetsförmedlingen ytterligare inventera möjligheter-
na att erbjuda heltidsarbete hos annan arbetsgivare eller genom lämplig
arbetsmarknadspolitisk åtgärd stötta den deltidsarbetslöse i möjligheterna
att byta arbete.

Regeringen avser att utfärda föreskrifter som fr.o.m. den 3 juli 1995
innebär inskränkningar i ersättningsrätten för den som har en tillsvidare-

anställning på deltid men som tidigare haft en högre sysselsättningsgrad
och som begär utfyllnad från arbetslöshetsersättningen. Den som har en
tillsvidareanställning på deltid får ersättning baserad på tidigare arbete
ersättningsperioden ut. Kvalificerar sig den sökande till en ny ersätt-
ningsperiod genom det fasta deltidsarbetet kommer detta att utgöra grun-
den för ersättningen i den nya perioden. För budgetåret 1995/96 beräk-
nas denna inskränkning innebära en kostnadsminskning på 492 miljoner
kronor.

Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning för översyn av
arbetslöshetsersättningen. I utredningen kommer bland annat frågor om
arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete att behandlas. Rätten
till merarbete för deltidsarbetslösa skall med förtur utredas inom ramen
för arbetsrättskommissionens arbete.

Ytterligare förändringar

Med hänsyn till det statsfinansiella läget och som ett led i att stärka
arbetslinjen kommer regeringen att föreslå ytterligare förändringar inom
arbetslöshetsersättningens område.

Inträde i arbetslöshetskassa beviljas efter ansökan den som arbetar i
genomsnitt minst 17 timmar per vecka inom kassans verksamhetsområ-
de. I det arbetsvillkor som uppställs för rätt till ersättning från arbetslös-
hetskassan kan ingå arbete eller med arbete jämställd tid exempelvis tid
med föräldrapenning eller värnplikt eller arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabitering för vilken statligt utbildningbidrag utgått. Det
är för närvarande alltså möjligt att få arbetslöshetsersättning utan att ha
arbetat annat än under en mycket begränsad tid. Anknytningen till ar-
betsmarknaden kan alltså vara mycket svag. Regeringen anser att för att
beviljas ersättning för en första ersättningsperiod skall krävas att den
arbetslöse uppfyllt ett arbetsvillkor som endast består av förvärvsarbete.
Samma regler bör gälla för kontant arbetsmarknadsstöd, där dock rätt till
ersättning grundad på avslutad utbildning bör kvarstå.

Nu finns regler om avstängning från rätten till ersättning som bland
annat säger att den som frivilligt lämnat sitt arbete utan giltig anledning
skall avstängas från ersättning i 20 ersättningsdagar. För att kraftfullt
hävda arbetslinjen anser regeringen att denna avstängningstid bör utökas
till 60 ersättningsdagar. Regeringen återkommer under hösten 1995 med
närmare förslag inom båda dessa områden med ikraftträdande den 1
januari 1996. Förslagen avseende arbetsvillkoret och avstängningsregler-
na skall utformas så att en besparingseffekt om sammanlagt minst 1300
miljoner kronor per år uppnås.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Plikttjänstgöring och arbetslöshetsersättning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Regeringens förslag: Begreppet ”värnpliktstjänstgöring” i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd ersätts fr.o.m. den 1 juli 1995 med
begreppet ”tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvar-
splikt”.

Skälen för regeringens förslag: I lagen om arbetslöshetsförsäkring
och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd får två månader av fullgjord
värnplikt jämställas med förvärvsarbete vid uppfyllandet av arbetsvillko-
ret. Övrig tid i värnplikt är överhoppningsbar vid ramtidsberäkningen.
Med värnplikt likställs vapenfri tjänst.

Regler om värnpliktstjänstgöring finns nu i vämpliktslagen. Denna lag
kommer, i och med att lagen om totalforsvarsplikt träder i kraft den 1
juli 1995, att upphävas. Bestämmelserna om plikttjänstgöring kommer att
återfinnas i lagen om totalforsvarsplikt.

Genom lagen om totalforsvarsplikt införs en for totalförsvaret gemen-
sam tjänstgöringsskyldighet. Denna tjänstgöringsskyldighet benämns
totalforsvarsplikt. Enligt lagen är en totalförsvarspliktig skyldig att
tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hennes
kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter. Tjänstgöringen fullgörs som
värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Även den som skrivits in
for tjänstgöring och beviljats rätt att vara vapenfri fullgör tjänstgöringen
inom ramen för totalförsvarsplikten.

Kvinnor kan frivilligt ansöka om att få genomgå en antagningspröv-
ning som motsvarar mönstring. Om en kvinna vid en sådan prövning
uppfyller förutsättningarna för tjänstgöringen kan hon, om hon samtyck-
er till det, skrivas in för värnplikt eller för civilplikt med längre grundut-
bildning (lagen [1994:1810] om möjlighet för kvinnor att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt med längre grundutbildning).

Vidare innebär den del av totalförsvarsplikten som inte kräver mön-
string eller antagningsprövning för kvinnor att alla som är bosatta i Sve-
rige kan åläggas att tjänstgöra med civilplikt eller allmän tjänsteplikt.
Den allmänna tjänsteplikten kommer i fråga endast när det råder höjd
beredskap förutsatt att regeringen föreskrivit att allmän tjänsteplikt skall
gälla.

En av grundprinciperna i lagen om totalförvarsplikt är att det krigsor-
ganisatoriska behovet av pliktpersonal skall styra antalet inskrivna för
värnplikt och civilplikt. Att kvinnor kan skrivas in för värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning kommer därför inte att innebära att
det faktiska antalet personer som fullgör sådan tjänstgöring utvidgas.

Vad som blir effekten av denna följdändring är en, som regeringen Prop. 1994/95:150
bedömer det, viss utökning av den personkrets som kan komma i åtnju- Bilaga 10
tande av vissa fördelar när det gäller uppfyllandet av arbetsvillkoret och
beräkningen av ramtiden. I praktiken rör det sig endast om de personer
som fullgör civilplikt med kort grundutbildning. Denna utbildning varar
i regel ett fåtal dagar och det är just dessa dagar som eventuellt kommer
att ingå i arbetsvillkoret eller ramtidsberäkningen. De eventuella kost-
nader som denna begränsade utökning av personkretsen kan komma att
medföra torde vara små. Vad det är fråga om är, såsom framhållits i
prop. 1994/95:6, i huvudsak tekniska anpassningar till lagen om totalför-
svarsplikt.

Mot bakgrund av vad ovan anförts föreslår regeringen att begreppet
”värnpliktstjänstgöring” i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd fr.o.m. den 1 juli 1995 ersätts med begrep-
pet ”tjänstgöring enligt lagen om totalforsvarsplikt”.

En mer rättvisande redovisning

När utbetalning av dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen skall ske re-
kvirerar AMS medel från staten. Enligt 57 § lagen (1973:370) om ar-
betslöshetsförsäkring skall för finansiering av statens kostnader för ut-
betalade arbetslöshetsersättningar en arbetslöshetskassa till staten betala
finansieringsavgift. Enligt samma lagregel skall arbetslöshetskassan beta-
la en utjämningsavgift för finansiering av ett för kassorna gemensamt
utjämningsbidrag. I enlighet med 12 § förordningen (1988:1400) om
arbetslöshetsförsäkring inbetalas finansieringsavgift vaije månad till
AMS och avgiften avräknas det belopp som rekvireras. Statsbidraget
speglar därför inte bruttokostnaden för ersättningen till arbetslöshetskas-
sorna. Utjämningsavgiften är kopplad till ett utjämningsbidrag på så sätt
att de tillsammans är avsedda att utjämna de olika arbetslöshetskassornas
administrationskostnader och därigenom i viss mån minska de skillnader
i medlemsavgifter som annars skulle uppstå. I enlighet med principerna
om bruttobudgetering bör därför fmansieringsavgiften och utjämningsav-
giften tas upp på inkomsttitel och utgifterna under ifrågavarande anslag
öka i motsvarande mån.

Kostnader

Arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet

Budgetåret 1995/96 beräknas statsbidraget till ersättning till medlemmar
i arbetslöshetskassor uppgå till 40 miljarder kronor och utbetalningarna
från KAS att uppgå till 2,7 miljarder kronor. För samma tid beräknas
utjämningsbidraget uppgå till 64 miljoner kronor.

Arbetslivsutveckling

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

För budgetåret 1995/96 bör, som regeringen nyligen anfört i proposition
1995/96:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, antalet platser i arbetslivsutveckling
omfatta 30 000 personer i genomsnitt per månad. Kostnaderna för ut-
bildningsbidrag till deltagarna under budgetåret beräknas till 4,7 miljar-
der kronor.

Datortek

För budgetåret 1995/96 bör, som regeringen också anfört i samma pro-
position under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, omfattningen
av antalet platser i datortek vara 20 000 personer i genomsnitt per må-
nad. Kostnaderna för utbildningsbidrag till deltagarna under budgetåret
beräknas till 2,3 miljarder kronor.

Räntekostnader

Till och med innevarande budgetår disponeras en kredit om högst 100
miljarder kronor hos Riksgäldskontoret för kostnaderna för arbetslöshet-
sersättning och permitteringslöneersättning. Vid utgången av budgetåret
1994/95 beräknas skulden som kvarstår på kontot uppgå till knappt 84
miljarder kronor och räntor på detta belopp beräknas för budgetåret
1995/96 uppgå till drygt 11 miljarder kronor.

Sammanfattande medelsberäkning

Bidrag till arbetslöshetsförsäkringen
Kontant arbetsmarknadsstöd

Utbildningsbidrag vid

40 317 925 000 kr

2 680 202 000 kr

- ALU

- Datortek
Räntekostnader

Utjämningsbidrag

4 711 552 000 kr

2 306 690 000 kr

11 278 509 000 kr

63 704 000 kr

Anslagsbehov under budgetåret 1995/96

61 358 582 000 kr

Härtill kommer kostnaderna för utbildningsvikariat. För denna åtgärd
utgår inte bidrag som belastar anslaget. I stället ges möjlighet till avdrag
från arbetsgivaravgifterna, vilket påverkar inkomsttitel 1254 Arbetsmark-

nadsavgift. För budgetåret 1995/96 beräknas dessa avdrag uppgå till Prop. 1994/95:150

5 554 400 000 kr.                                                     Bilaga 10

Lagforslag

Flera av förslagen under anslaget innebär ändringar i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1993:371) om kontant arbetsmark-
nadsstöd. Förslag till lagändringar har upprättats inom Arbetsmark-
nadsdepartementet. Förslagen finns i Bilaga 1. Förslagen faller inte inom
Lagrådets granskningsområde.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,

2.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd,

3.  med ändring av sitt beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233),
till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 61 358 582 000 kr.

A 6. Bidrag till lönegarantiersättning

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Nytt anslag (förslag) 2 419 600 000

varav 1 600 200 000 är beräknat för juli 1995 - juni
1996

Från anslaget finansieras kostnader enligt lönegarantilagen. Dessa utgif-
ter finansieras t.o.m. innevarande budgetår från lönegarantifonden. Vid-
are finansieras från anslaget avbetalningen av den skuld som kvarstår
från lönegarantifonden.

Bakgrund

När en arbetsgivare har försatts i konkurs kan en arbetstagare under
vissa omständigheter få ersättning för sina lönefordringar genom den
statliga lönegarantin. Utbetalningarna av lönegarantimedel handhas av
länsstyrelserna som i sin tur rekvirerar medel från lönegarantifonden som
förvaltas av Kammarkollegiet. Fondens intäkter består av influtna arbets-
givaravgifter i form av lönegarantiavgift. Dessutom återbetalas en del av
redan utbetalda lönegarantimedel via utdelning från konkurser till läns-
styrelserna som vidarebefordrar dessa belopp till Kammarkollegiet. På
grund av ett stort antal konkurser under senare år har utgifterna varit
större än intäkterna och ett ackumulerat underskott har uppstått. För att
täcka underskottet disponeras en rörlig kredit hos Riksgäldskontoret.

Lönegarantifonden avskaffas

I 1995 års budgetproposition anmälde regeringen att den avsåg att åter-
komma i fråga om lönegarantifondens avskaffande i enlighet med prin-
ciperna om en ökad bruttobudgetering. Således bör ett anslag inrättas
under denna huvudtitel varifrån ifrågavarande kostnader skall betalas.
Utbetalningarna av lönegarantimedel bör även fortsättningsvis handhas
av länsstyrelserna. Lönegarantiavgiften förs in på statsbudgeten under en
egen inkomsttitel. En särskild inkomsttitel bör också inrättas för åter-
betalningarna från länsstyrelserna. De medel som flyter in på dessa in-
komsttitlar beräknas under nästa budgetår att vara större än utgifterna för
lönegarantin. Det överskott som härigenom uppstår bör användas till att
betala av skulden hos Riksgäldskontoret.

Vid ingången av budgetåret 1995/96 beräknas skulden uppgå till drygt

2,5 miljarder kronor. Med hänsyn tagen till avbetalningen beräknas rän-
torna för hela budgetåret uppgå till omkring 250 miljoner kronor. Med
dessa förutsättningar kommer skulden att vara slutamorterad vid utgång-
en av budgetåret 1997. Tills dess kvarstår behovet av den kredit som

10

enligt riksdagens medgivande får disponeras i Riksgäldskontoret (bet.
1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233).

Den förändrade hanteringen av lönegarantiavgifter kräver en ändring
av 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Ett förslag till lag-
ändring har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget
finns i Bilaga 1.

Kostnader

Lönegaranti

Budgetåret 1993/94 utbetalades knappt 2 miljarder kronor i garantibe-
lopp. Under år 1993 skedde ett trendbrott och antalet företagskonkur-
ser minskade. Även storleken på de konkursdrabbade företagen har min-
skat varför färre arbetstagare berörs. Utgifterna kan förväntas minska
ytterligare på grund av de ändringar av villkoren i lönegarantireglema
som böljade gälla fr.o.m. den 1 juli 1994 och för innevarande budgetår
beräknas utbetalningarna av lönegaranti att uppgå till drygt 900 miljoner
kronor. För budgetåret 1995/96 beräknas utbetalningarna uppgå till
knappt 800 miljoner kronor.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Amorteringar

Under budgetåret 1995/96 beräknas drygt 1,6 miljarder kronor kunna
avsättas till avbetalning av den kvarstående skulden hos Riksgäldskonto-
ret.

A dm inistrationen

Regeringens förslag: Ersättning till länsstyrelserna för deras kost-
nader för utbetalning av lönegaranti skall lämnas i efterhand och
baseras på en styckkostnad per handlagt lönegarantiärende.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog i propositionen
1993/94:208 om förändringar i lönegarantisystemet att kostnaderna för
utbetalning av lönegaranti skulle belasta lönegarantifonden. Regeringen
tog dock inte ställning till hur ersättningen till länsstyrelserna skulle vara
utformad i detalj. Riksdagen har godkänt förslaget (bet. 1993/94:LU34,
rskr. 1993/94:394). Regeringen uppdrog åt Riksrevisionsverket (RRV) att
inkomma med förslag till hur ersättningen bör vara utformad. RRV före-
slår i sin rapport (RRV 1995:14) att länsstyrelserna ersätts för arbetet

11

med utbetalning av lönegaranti med ett standardpris (250 kr) per hand- Prop. 1994/95:150
lagt lönegarantiärende. Betalning föreslås ske i efterhand utifrån hur Bilaga 10
många kontrolluppgifter som länsstyrelsen har lämnat till skattemyndig-
heterna. Även i de fall då två kontrolluppgifter lämnats for samma per-
son beroende på att lönegarantiersättning har lämnats på båda sidor om
ett årsskifte bör ersättningen vara 250 kr for ett lönegarantiärende. Rege-
ringen ansluter sig till detta förslag. Det bör ankomma på regeringen att
anpassa det nu föreslagna beloppet till pris- och löneutvecklingen.

Regeringen föreslår att den nya modellen skall gälla fr.o.m den 1 janu-
ari 1996. Beloppet utbetalas en gång per år efter ansökan från länsstyrel-
serna med redovisning av antalet handlagda ärenden. Ansökan görs
lämpligen i början av året i anslutning till att kontrolluppgifterna lämnas
till skattemyndigheterna. Detta innebär att anslaget belastas med dessa
kostnader först budgetåret 1997. En förutsättning för den föreslagna
finansieringen av länsstyrelsernas kostnader för administationen är att
länsstyrelsernas förvaltningsanslag minskas.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,

2.  godkänner vad regeringen har förordat om administrationen av
utbetalning av lönegarantiersättning,

3.  till Bidrag till lönegarantiersättning för budgetåret 1995/96 under
tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 419 600 000 kr.

12

D. Invandring m.m.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Redogörelse för inriktningen på särskilda insatser i invandrar-
täta bostadsområden

Regeringens bedömning: Det behövs en rad samverkande insatser
i det lokala arbetet för att bryta utvecklingen mot ökande segrega-
tion i invandrartäta bostadsområden. En samlad redovisning läm-
nas av de särskilda insatser som är aktuella inom olika departe-
ments ansvarsområden.

Långsiktigt perspektiv

En rad rapporter har visat att situationen för invandrare i många avseen-
den är sämre än för befolkningen i övrigt. Det gäller särskilt inom vissa
bostadsområden, framförallt i storstadsregionerna, där den starkt tillta-
gande etnifieringen i vissa avseenden förstärker den negativa utveckling-
en. Arbetet med att se över invandrarpolitiken har bl.a. mot denna bak-
grund intensifierats och bedrivs nu i en särskild kommitté (Ku 1994:11)
om översyn av invandrarpolitiken. Kommittén (dir. 1994:130) skall bl.a.
överväga särskilda åtgärder i invandrartäta bostadsområden och analysera
drivkrafterna bakom och eventuella olägenheter med koncentrationen av
invandringen till vissa kommuner samt överväga hur sådana olägenheter
kan motverkas.

I slutet av mars 1995 fick dessutom utredningen Levnadsvillkor i stor-
stadsområden nya direktiv (dir. 1995:35) innehållande uppgift att föreslå
och initiera åtgärder som syftar till att skapa bättre förutsättningar för
bostadsområdena i storstäderna att ta tillvara de olika resurser och möj-
ligheter som finns för en positiv utveckling, särskilt vad beträffar bam
och ungdom med svåra uppväxtförhållanden. I mars 1995 tillsattes ut-
redningen för översyn av bostadspolitiken (dir. 1995:20) som bl.a. ska
överväga vilka bostadspolitiska medel som kan vara nödvändiga för
kommunerna för att motverka segregation och öka valfriheten i boendet.
Utredningen skall även överväga förändringar i fråga om statens stöd vid
ombyggnader och andra åtgärder inom områden med särskilda problem.
Uppgiften på bostadsförsöijningens område kommer i stor utsträckning
att gälla att tillföra de redan byggda områdena nya funktioner.

Vidare ska den nyligen tillsatta utredningen (dir. 1995:19) om det inre
arbetet i skolan bl.a. överväga på vilket sätt vårt mångkulturella samhälle
kan tas tillvara som en resurs i skolans arbete. Skolverket har därtill fått
i uppdrag att se över hemspråksundervisningen och de vuxna invandrar-

13

19 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

nas situation i skolan kommer att uppmärksammas i en särskild utred- Prop. 1994/95:150
ning.                                                                     Bilaga 10

Omedelbara insatser

Det mer långsiktigt syftande arbetet måste kompletteras med omedelbara
insatser. Regeringen har i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96
föreslagit ett nytt anslag under littera D. Invandring m.m. på 125 miljo-
ner kronor för särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden och då
framförallt i storstadsområdena. Därtill avses medel från Europeiska
socialfonden användas för åtgärder i invandrartäta områden i storstads-
regionerna. Syftet med de särskilda insatserna är huvudsakligen att öka
arbetskraftsdeltagandet och stärka kompetensen hos de invandrare som
bor i dessa områden, men även öka de vardagliga kontaktytorna mellan
invandrare och övriga svenskar för att underlätta inlärningen av svenska
språket och förbättra möjligheterna till inträde på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsdepartementet har tagit fram riktlinjer för de särskilda
insatserna, där berörda kommuner förväntas svara för sammanlagt minst
125 miljoner kronor. Riktlinjerna anger att det ska finnas en övergripan-
de och samordnad kommunal handlingsplan för de insatser som görs och
som ska baseras på lokala initiativ och behov. Breda samverkansprojekt,
nytänkande och metodutveckling kommer att prioriteras vid bedömning-
en av kommunernas handlingsplaner.

I budgetpropositionen aviserades även att det inom andra politikom-
råden kommer att göras prioriteringar av särskilda åtgärder i segregerade
storstadsområden och ske en viss omfördelning av medel för att ge ut-
rymme för sådana insatser. Regeringen betonar att de prioriteringar som
nu görs måste åtföljas av en bred och flexibel samverkan i det lokala
arbetet i de aktuella bostadsområdena.

Beträffande arbetsmarknadsområdet har regeringen i 1995 års budget-
proposition föreslagit medel att disponera för tillfälliga personal förstärk-
ningar. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet.
1994/95 :AU11, rskr 1994/95:233). Av dessa medel bör en stor andel an-
vändas för personal på arbetsförmedlingar i invandrartäta områden. Detta
bör ske genom att AMS i sin fördelning till länen avsätter en betydligt
större andel än hittills för personalinsatser i dessa områden.

Inom utbildningsområdet skall ytterligare insatser göras för att under-
lätta invandrares integration i det svenska samhället. Vid fördelningen av
de medel som föreslagits i årets budgetproposition för sysselsättnings-
skapande åtgärder inom gymnasieskolan och komvux - samt på liknande
sätt vad gäller folkhögskolorna och studieförbunden - prioriteras verk-
samheter i de fyra kommunerna - Stockholm, Göteborg, Malmö och
Botkyrka. Av särskild betydelse är även förslaget (prop. 1994/95:174) att
svenska som andra språk skall betraktas som ett eget ämne i alla skolfor-
mer.

14

Regeringen har vidare i en skrivelse till riksdagen (Skr. 1994/95:138)
redovisat inriktningen av stödet från Allmänna arvsfonden. Därvid fram-
hålls att stöd även framdeles kommer att lämnas till sådana projekt i
speciellt utsatta bostadsområden som drivs i samverkan mellan före-
ningsdriven och offentlig verksamhet enligt den modell som utvecklats i
bl.a. Plus-projekten. Sedan våren 1994 bedrivs även ett treårigt försök
med föreningsbaserat flyktingmottagande i Stockholm med fem frivilli-
gorganisationer i samverkan med Stockholms stad. Verksamheten stöds
med projektmedel från regeringen.

D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Regeringens förslag: Ändamålen under anslaget bör även kunna
avse

- bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida
återvändande till Bosnien-Hercegovina,

- överföring av personer från Bosnien-Hercegovina för medicinsk
vård i Sverige.

Skälen för regeringens förslag

Bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvän-
dande till Bosnien-Hercegovina

Sverige har gett ca 60 000 personer från Bosnien-Hercegovina tillstånd
att bosätta sig här. Många av dem vill återvända till sitt hemland när så
blir möjligt. Det finns ett allmänt behov i flyktinggruppen av förberedan-
de information och utbildningar i Sverige. Förberedelserna i Sverige
kommer att underlätta ett återvändande efter ett fredsavtal. Sverige har
gjort omfattande insatser i form av katastrofbistånd och mer långsiktigt
stöd inför återuppbyggnad av Bosnien-Hercegovina. Den svenska rege-
ringen har nyligen gett SIDA i uppdrag att genomföra återuppbyggnads-
projekt till en kostnad av 150 miljoner kronor. Detta långsiktiga stöd är
ett första led i en återuppbyggnadsprocess. Arbetet skall i görligaste mån
bygga på lokal kompetens. En komplikation är att en stor del av den
lokala kompetensen har tvingats fly till andra länder, däribland Sverige.
Regeringen finner det angeläget att skapa möjligheter för att den speciel-
la kompetens som finns bland de bosniska flyktingarna i Sverige kan
komma till nytta i det framtida samhällsbygget och att den kompetens
som finns kan upprätthållas eller utvidgas under tiden i Sverige. När
svenska organisationer deltar i genomförandet av återuppbyggnaden bör

15

kompetens bland de bosniska flyktingarna i Sverige kunna tillvaratas,
vilket även kan skapa möjlighet för en framtida återvandring för dem
som så önskar.

Centrala myndigheter i Sverige skall tillsammans med relevanta frivil-
ligorganisationer, intresseorganisationer och företrädare för näringslivet
utgöra en samordningsgrupp. Denna skall fungera som en länk mellan
flyktingarna i Sverige och återuppbyggnadsaktiviteter i hemlandet. De
enskilda organisationerna kommer att få en nyckelroll i förberedelsearbe-
tet. Samordningsgruppen som leds av Statens Invandrarverk skall även
vara styrande för vilken typ av förberedelser som kan göras i Sverige så
att flyktingars kompetens kan tillgodogöras i det framtida Bosnien-Her-
cegovina. Förberedelserna i Sverige inför ett framtida återvändande skall
i görligaste mån ske inom befintliga utbildnings- och praktikarrange-
mang inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har regeringen föreslagit
att åtgärder under anslaget - liksom tidigare - också skall kunna omfatta
bidrag till lösningar av flyktingsituationer utanför Sverige. Regeringen
föreslår mot den bakgrunden att högst 5 miljoner kronor får användas till
förberedelsearbete i Sverige inför flyktingars deltagande i återuppbygg-
naden av Bosnien-Hercegovina. Detta innebär ingen förändring av det i
budgetpropositionen föreslagna anslagsbeloppet till D 4. Överföring av
och andra åtgärder för flyktingar m.m.

Medicinsk vård i Sverige

I krigets Bosnien-Hercegovina är möjligheter till medicinsk vård starkt
begränsade. Ett program för medicinsk evakuering startade hösten 1992
och pågår fortfarande. Programmet leds av en kommitté ”UN Medevac
Committée” där FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), International Or-
ganization för Migration (IOM) m.fl. ingår. Under budgetåret 1993/94
tog Sverige emot ca 40 personer för medicinsk behandling här.

Möjligheter till medicinsk evakuering är fortfarande mycket angelägna.
I årets budgetproposition har regeringen anfört att ändamålet för åtgärder
under ifrågavarande anslag bör omfatta såväl bidrag till lösningar av
flyktingsituationer utanför Sverige som organiserad överföring hit. Rege-
ringen gör bedömningen att en överföring hit av ca tio personer för vård
här är i linje med de ändamål som regeringen föreslog i budgetproposi-
tionen för budgetåret 1995/96. Efter framställning av IOM bör således
överföring kunna ske av personer för vilka ingen möjlighet till behand-
ling finns i Bosnien-Hercegovina.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

16

godkänner att ändamålen under förslagsanslaget Överföring av och Prop. 1994/95:150
andra åtgärder for flyktingar m.m. även far omfatta kostnader för       Bilaga 10

1. bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvän-
dande till Bosnien-Hercegovina och

2. medicinsk evakuering.

D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar
m.m.

Regeringens förslag: Nya utbetalningsregler införs för schablo-
nersättningen till kommunerna för flyktingmottagandet. Utbetal-
ningarna delas upp i flera delar än för närvarande och fördelas i
tiden så att de mer ansluter till när kostnaderna uppstår för kom-
munen. Vid flyttningar under de första 18 månaderna får utflytt-
ningskommunen totalt 0,1-0,3 schablonbelopp mindre jämfört med
i dag. Inflyttningskommuner får i stort sett samma ersättning som
i dag vid flyttningar inom 18 månader och till skillnad mot i dag
viss ersättning även vid flyttningar som sker efter 18 månader men
inom två år.

Bakgrunden till regeringens förslag

Nuvarande utbetalningsregler

1 propositionen om samordnat flyktingmottagande och nytt system för
ersättning till kommunerna m.m. (1989/90:105, SfU 21, rskr.281) redovi-
sades ett program för att underlätta för flyktingar att snabbare få en
förankring i svenskt arbets- och samhällsliv. Samtidigt infördes ett nytt
system för statlig ersättning för flyktingmottagandet. Huvudsyftet med
förändringen av ersättningssystemet var att stimulera kommunerna att
vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna snabbare skall kunna bli själv-
försörjande. Vissa förändringar av ersättningssystemet har därefter ge-
nomförts den 1 juli 1994 efter riksdagens beslut (prop 1993/94:100, bil
12, bet. 1993/94:SfU 14, rskr. 1993/94:263).

Enligt nuvarande regler i förordningen (1990:927) om statlig ersättning
för flyktingmottagande m.m. får den kommun som först tar emot en
flykting och som gör en plan för hans introduktion i det svenska samhäl-
let alltid ett halvt schablonbelopp. Resterande del delas upp på två ut-
betalningar. Om flyktingen bor kvar i den första mottagningskommunen
och efter sex månader fortfarande är folkbokförd där, utbetalas ytterliga-
re ett fjärdedels schablonbelopp. Är flyktingen fortfarande folkbokförd i
denna kommun efter tolv månader har kommunen rätt till ytterligare ett

17

fjärdedels schablonbelopp. Flyttar flyktingen från den första mottag- Prop. 1994/95:150
ningskommunen till en annan, lämnas under vissa förutsättningar ersätt- Bilaga 10
ning också till denna kommun.

Regeringen bedömer att det finns vissa problem med nuvarande regler
för utbetalning och fördelning av schablonersättningen. Utbetalningarna
och fördelningen av schablonersättningen ansluter inte i tillräcklig om-
fattning till när kostnaderna faktiskt uppstår för kommunen. En urvals-
undersökning med 41 kommuner som genomförts sommaren 1994 av en
arbetsgrupp inom regeringskansliet visar bl.a. på att små kommuner
(25 000 invånare eller färre) och landsbygds- och glesbygdskommuner
har en låg förbrukning av schablonersättningen i förhållande till många
andra kommuner. Dessa kommuner har också en stor utflyttning av flyk-
tingar. En omfördelning bör, bl.a. med utgångspunkt från dessa resultat,
ske av schablonersättningen från utflyttningskommuner till kommuner
med stor inflyttning så att ersättningen i högre grad sammanfaller med
kommunernas kostnader.

Förslag om ändrade utbetalningsregler

Arbetsmarknadsdepartementet tillsatte den 23 januari 1995 en arbets-
grupp med uppgift att utforma nya utbetalningsregler för schablonersätt-
ningama. Syftet var att bl.a. nå en rättvisare fördelning av schablonbidra-
get mellan olika kommuner vid flyttningar. I arbetsgruppen har ingått
företrädare för Arbetsmarknadsdepartementet, Finansdepartementet, Riks-
skatteverket, Statens invandrarverk och Svenska kommunförbundet. För-
slagen har redovisats i departementspromemorian Översyn av utbetal-
ningsregler för schablonersättningen enligt förordningen (1990:927) om
statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. (Ds 1995:20). I arbetet
med promemorian har arbetsgruppen, genom Svenska kommunförbundet,
inhämtat synpunkter från ett antal kommuner.

I promemorian föreslås ett system där 0,2 schablonbelopp, som skall
täcka de initiala mottagningskostnadema under de första månaderna,
betalas ut månaden efter det att flyktingen första gången tagits emot i en
kommun. Flyktingar som tas emot från en förläggning bör, liksom för
närvarande, räknas som mottagna när de flyttar från förläggningen till
kommunen. Flyktingar som i övriga fall första gången tas emot i en
kommun efter beviljat uppehållstillstånd för bosättning, bör räknas som
mottagna den dag de enligt skattemyndighetens register över befolkning-
en i länet (personbanden) folkbokförts i en kommun.

Utbetalningar bör därefter göras med 0,1 schablonbelopp var tredje
månad t.o.m. den 24:e månaden efter det första mottagandet, till den
kommun där flyktingen enligt skattemyndighetens personband är folk-
bokförd vid utgången av respektive tremånadersperiod.

Om flyktingen flyttar under denna tremånadersperiod bör inflyttnings-
kommunen få 0,2 schablonbelopp i extra ersättning för att kompensera

18

för de initialkostnader för introduktionen som den nya kommunen kan Prop. 1994/95:150
komma att fä. Den extra ersättningen bör utbetalas för flyttningar som Bilaga 10
sker t.o.m. den 18:e månaden efter det första mottagandet i en kommun.
Därefter bör inte någon extra ersättning lämnas eftersom huvuddelen av
de direkta introduktionsåtgärdema i form av t.ex. svenskundervisning då
bör vara genomförda. Vid flyttningar bör även utflyttningskommunen
erhålla 0,1 schablonbelopp eftersom flyktingen bott viss tid av tremåna-
dersperioden där, vilket inneburit vissa kostnader för kommunen. Dess-
utom kan vissa fasta kostnader kvarstå en tid sedan flyktingen lämnat
kommunen.

Det nuvarande administrativa förfarandet - med förslagslistor från
Invandrarverket till kommunerna där kommunerna bl.a. skall intyga att
en introduktionsplan har upprättats för flyktingens introduktion i det
svenska samhället - bör, enligt arbetsgruppen, ersättas med en automa-
tisk utbetalning av schablonersättning till den kommun där flyktingen
enligt skattemyndighetens personband är folkbokförd. Detta bör kunna
ske genom en sambearbetning av registeruppgifter vid Statens invandrar-
verk och skattemyndighetens personband. Statens invandrarverk bör ha
rätt att återkräva utbetald schablonersättning, eller minska framtida er-
sättningar med motsvarande belopp, om det vid kontroll skulle visa sig
att en introduktionsplan enligt intentionerna i prop (1989/90:105) om
samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommu-
nerna m.m. inte upprättats.

Regeringen har i prop. 1994/95:201 om avisering av folkbok-
föringsuppgifter föreslagit att ett nytt register för tillhandahållande av
folkbokföringsuppgifter (aviseringsregistret) skall inrättas. Registret före-
slås ersätta bl.a. personbanden som därigenom kan avskaffas. Det nya
registret beräknas vara klart att tas i drift den 1 januari 1997. Uppgifter-
na i detta aviseringsregister bör därefter ligga till grund för utbetalning
av schablonersättningen.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen ansluter sig till arbetsgruppens förslag. Utbetalningen av
ersättningarna kommer med de nya reglerna att sträckas ut i tiden och ha
bättre anknytning till när kostnaderna uppstår för kommunerna än för
närvarande. Därigenom skapas ökad rättvisa när det gäller ersättningarna
mellan utflyttnings- och inflyttningskommunen när en flykting flyttar.
Vidare överensstämmer detta med de allmänna principerna för utbetal-
ning av statliga ersättningar.

Den första inflyttningskommunen och sådana kommuner dit flyttningar
sker t.o.m. den 18:e månaden från det första mottagandet i en kommun,
kommer med det föreslagna utbetalningssystemet alltid att vara garante-
rade minst 0,3 schablonbelopp för att bl.a. täcka de initiala mottagnings-
kostnadema under de första månaderna. I dag är kommunen garanterad

19

0,5 schablonbelopp även i de fall flyktingen mycket snart flyttar från
kommunen, vilket i många fall innebär en viss överkompensation.

Vid flyttningar under de första 18 månaderna får utflyttningskommu-
nen totalt 0,1 - 0,3 schablonbelopp mindre jämfört med i dag. Hur
mycket lägre ersättningen blir kommer att vara beroende av när under
perioden flyttningen sker. Inflyttningskommuner får i stort sett samma
ersättning som i dag vid flyttningar inom 18 månader och till skillnad
mot för närvarande också ersättning vid flyttningar som sker mellan den
18:e till 24:e månaden efter det första mottagandet i en kommun.

Varje flyttning som sker inom 18 månader efter det första mottagandet
i en kommun kommer med det föreslagna utbetalningssystemet att kosta
staten 1,3 schablonbelopp vilket jämfört med nuvarande utbetalningssys-
tem (1,5 schablonbelopp) innebär minskade kostnader med 0,2 schablon-
belopp. Vid flyttningar som sker efter den 18:e månaden ökar däremot
statens kostnader med 0,1 från nuvarande 1,0 till 1,1 schablonbelopp i
det nya systemet Sammantaget beräknas statens kostnader minska något
för flyktingar som flyttar vidare till en annan kommun efter det första
mottagandet.

Eftersom utbetalning i huvudsak bör kunna ske utan ansökan eller
särskilt uppgiftslämnande från kommunen, bör såväl stat som kommun
dessutom kunna minska sina administrationskostnader. Vidare bör den
tätare utbetalningen av schablonersättningen, direkt baserad på folkbok-
foringsuppgifter, innebära att kommunerna snabbare än i dag får vetskap
om samtliga flyktingar som bosatt sig i kommunen och folkbokfört sig
där. Därmed ökar förutsättningen för att kommunen skall kunna påbörja
introduktionen av dessa flyktingar utan onödigt glapp mellan olika åt-
gärder till följd av flyttningen. Från några kommuner har dock framförts
farhågor om att kommunernas administrationskostnader möjligen kan
komma att öka på grund av de tätare utbetalningarna. Regeringen har
därför för avsikt att noga följa hur kommunernas administration påverkas
av det förändrade utbetalningssystemet. Om det skulle visa sig att sys-
temförändringen sammantaget leder till ökad administration, kommer
åtgärder att vidtas för att komma till rätta med det.

De nya utbetalningsreglema bör träda i kraft den 1 januari 1996 och
gälla flyktingar som tas emot fr.o.m. denna tidpunkt. För flyktingar som
tagits emot före den 1 januari 1996 kommer ersättningsutbetalningar
enligt det gamla utbetalningssystemet att ske lång tid efter denna tid-
punkt. Särskilda övergångsregler skulle kunna minska tiden med två
parallella system.

Omläggningen av schablonersättningssystemet - som innebär att ut-
betalningarna sker under en längre tidsperiod - kan dessutom göra det
növändigt att ändra utbetalningsreglema på andra områden som omfattas
av ersättningsförordningen (1990:927). Det kan gälla exempelvis sådan
ersättning för särskilda kostnader för ekonomisk hjälp, kostnader för
färdtjänst samt stöd och hjälp i boendet som en kommun har rätt till för

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

20

vissa gamla, sjuka och funktionshindrade. Det bör därför ankomma på Prop. 1994/95:150
regeringen att, efter överläggningar med Svenska kommunförbundet, Bilaga 10
fastställa de närmare utbetalningsregler, särskilda övergångsregler samt
ändringar i reglerna för ersättning av särskilda kostnader som kan bli
nödvändiga.

Anslagsberäkning

I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har regeringen beräknat
medelsbehovet för anslaget D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder
för flyktingar m.m. till 6 647 700 000 kronor, varav 5 033 700 000
kronor avser perioden juli 1995 - juni 1996.

De nu föreslagna ändringarna i utbetalningssystemet för schablonbidra-
gen som avses träda i kraft den 1 januari 1996 medför förlängda utbetal-
ningsperioder och därmed en tidsmässig förskjutning av anslagsbehovet.
För flyktingar som flyttar till en annan kommun efter det första motta-
gandet blir det som tidigare nämnts också en viss varaktig minskning av
statens kostnader. Tillsammans med justerade prognoser i fråga om kom-
munmottagandet av flyktingar m.fl. minskar det nya utbetalningssystemet
anslagsbehovet budgetåret 1995/96 med 400 miljoner kronor. För perio-
den juli 1995 - juni 1996 beräknas anslagsbehovet minska med 70
miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för utbetalning av schablo-
nersättningar

2. under tionde huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till kommu-
nerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
400 000 000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 11.

21

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

1. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

4 kap.

10 §'

Lönegarantiavgifter förs till en
fond, benämnd lönegarantifon-
den, med vars tillgångar kost-
nader enligt lönegarantilagen
(1992:497) skall täckas.

Lönegarantiavgifter förs till sta-
ten for finansiering av kostnader
enligt lönegarantilagen
(1992:497).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

' Senaste lydelse 1994:638.

22

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd1

dels att 7, 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1674) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2

Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställs tid då sökanden

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning
att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,

3. fullgjort värnplikt eller åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst
två månader,

4. haft semester, eller

5. eljest varit ledig av annan an-
ledning än sjukdom, värnplikts-
tjänstgöring eller barns födelse
med helt eller delvis bibehållen
lön.

3. fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt eller fått föräldrapen-
ningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst
två månader,

5. eljest varit ledig av annan an-
ledning än sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om total-
forsvarsplikt eller barns födelse
med helt eller delvis bibehållen
lön.

1 Lagen omtryckt 1994:929.

2 Senaste lydelse 1994:1674.

23

Vid bestämmande av ram tid enligt 6 § räknas inte tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år
eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget bam eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

lag.

Detsamma gäller tid då sökanden
har åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller varit hindrad att
arbeta på grund av

1. värnpliktstjänstgöring,

Detsamma gäller tid då sökanden
har fått föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller varit hindrad att
arbeta på grund av

1. tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalforsvarsplikt,

2. arbetsmarknadsutbildning,

3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 7 § jäm-
ställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.

Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år.

3 Senaste lydelse 1994:1674.

24

Den som i minst 90 kalenderda-
gar under en ramtid av tio
månader i anslutning till att han
avslutat utbildning på heltid som
omfattar minst ett läsår och som
berättigar till studiesocialt stöd
stått till arbetsmarknadens förfo-
gande som arbetssökande genom
den offentliga arbetsförmedlingen
eller förvärvsarbetat är berättigad
till kontant arbetsmarknadsstöd
utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret.
Vid bestämmande av ramtid inräk-
nas inte tid då sökanden har varit
hindrad att stå till arbetsmarkna-
dens förfogande på grund av sjuk-
dom, värnpliktstjänstgöring,
havandeskap eller vård av eget
barn eller adoptivbarn som inte har
fyllt två år.

Den som i minst 90 kalenderda-
gar under en ramtid av tio
månader i anslutning till att han
avslutat utbildning på heltid som
omfattar minst ett läsår och som
berättigar till studiesocialt stöd
stått till arbetsmarknadens förfo-
gande som arbetssökande genom
den offentliga arbetsförmedlingen
eller förvärvsarbetat är berättigad
till kontant arbetsmarknadsstöd
utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret
Vid bestämmande av ramtid inräk-
nas inte tid då sökanden har varit
hindrad att stå till arbetsmarkna-
dens förfogande på grund av sjuk-
dom, tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalforsvarsplikt,
havandeskap eller vård av eget
barn eller adoptivbarn som inte har
fyllt två år.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

Arbetslös som avses i 1 § 3 skall vid tillämpning av första stycket
anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Den som före ikraftträdandet
påbörjat en ersättningsperiod med
dagpenning har rätt till sådan er-
sättning även efter ikraftträdandet,
dock längst till och med den 30
juni 1996. Detta gäller inte om
stödtagaren har uppfyllt villkoren
för rätt till ersättning enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring i dess nya lydelse.

2. Den som före ikraftträdandet
påböijat en ersättningsperiod med
dagpenning har rätt till sådan er-
sättning även efter ikraftträdandet,
dock längst till och med den 30
juni 1996. Ersättningen skall be-
stämmas enligt 17, 20 och 21 §§
lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring. Detta gäller inte
om stödtagaren har uppfyllt villko-
ren for rätt till ersättning enligt
lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring i dess nya lydelse.

4 Senaste lydelse 1994:1674.

25

Den som blir arbetslös under tiden den 1 januari - den 30 juni 1995
och då uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § skall ha rätt till ersättning som
bestäms enligt 17, 20 och 21 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsför-
säkring i bestämmelsernas lydelse efter den 1 januari 1995, om den
sökande under 1994 varit skyldig att betala avgift enligt lagen
(1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt
under minst sju månader. Detta gäller endast om stödtagaren inte upp-
fyller villkoren för rätt till ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäk-
ring i dess lydelse från den 1 januari 1995. Ersättning som utges med
stöd av denna regel får uppbäras längst till och med den 30 juni 1996.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

Denna lag träder i kraft i fråga om 7, 8 och 9 §§ den 1 juli 1995 och i
övrigt den 1 januari 1996.

26

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 20 §§ lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2

Med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvs-
arbete jämställs tid då den försäkrade

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt

utbildningsbidrag utgått,

2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst
två månader,

3. haft semester, eller

4. eljest varit ledig av annan an-
ledning än sjukdom, värnplikts-
tjänstgöring eller barns födelse
med helt eller delvis bibehållen
lön.

2. fullgjort tjänstgöring enligt
lagen (1994:1809) om totalfor-
svarsplikt eller fått föräldrapen-
ningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst
två månader,

4. eljest varit ledig av annan an-
ledning än sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om total-
forsvarsplikt eller barns födelse
med helt eller delvis bibehållen
lön.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

3

Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

' Lagen omtryckt 1991:1334.

2 Senaste lydelse 1994:1673.

3 Senaste lydelse 1994:1673.

27

2. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år
eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall,

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda

lag.

Detsamma gäller tid då försäkrad
har åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller varit hindrad att
arbeta på grund av

1. värnpliktstjänstgöring,

Detsamma gäller tid då försäkrad
har jatt föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller varit hindrad att
arbeta på grund av

1. tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalforsvarsplikt,

2. arbetsmarknadsutbildning,

3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 7 § jäm-
ställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.

20 §4

Dagpenning lämnas med 80 pro-
cent av den försäkrades dagsför-
tjänst, om inte annat följer av 17 §
första stycket och andra stycket
första meningen. Dagpenning till
en försäkrad som har tillerkänts
ålderspension i form av folkpen-
sion, allmän tilläggspension eller
annan pension som lämnas på
grund av förvärvsarbete, lämnas
med 65 procent av den försäkrades
dagsförtjänst, med den begränsning
som följer av 17 § första stycket.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga
om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst,
som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under
arbetstid som var normal för den försäkrade.

Som normalarbetstid skall gälla den genomsnittliga arbetstiden anting-
en i det förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret uppfylldes, eller,

Dagpenning lämnas med 75 pro-
cent av den försäkrades dagsför-
tjänst, om inte annat följer av 17 §
första stycket och andra stycket
första meningen. Dagpenning till
en försäkrad som har tillerkänts
ålderspension i form av folkpen-
sion, allmän tilläggspension eller
annan pension som lämnas på
grund av förvärvsarbete, lämnas
med 65 procent av den försäkrades
dagsförtjänst, med den begränsning
som följer av 17 § första stycket.

4 Senaste lydelse 1994:1673.

28

om detta är förmånligare för den försäkrade, i allt det förvärvsarbete som
utförts under hela ramtiden enligt 6 §.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket,
skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbets-
förtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med
samma arbetsförmåga som medlemmen.

Utan hinder av bestämmelserna i första - tredje styckena får dagpen-
ning till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som motsvarar
utbildningsbidraget.

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning
från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp
som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas en-
ligt första - fjärde styckena och ersättningen.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

Denna lag träder i kraft i fråga om 7 och 8 §§ den 1 juli 1995 och i
övrigt den 1 januari 1996.

20 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Bilaga 11

Kulturdepartementet

Bilaga 11 till kompletteringspropositionen

Kulturdepartementet

(Elfte huvudtiteln)

Prop. 1994/95:150

Bilaga 11

1 Arkiv, museer och kulturmiljövård

1.1 B 8. Stöd till icke-statliga kulturlokaler

Från anslaget betalas bidrag för ny- eller ombyggnad av musei-, teater- och
konsertlokaler som tillhör någon annan än staten. Bidrag fördelas med högst
30% av kostnaderna vid nybyggnad och med högst 50% vid ombyggnad.
Stödet fördelas genom Boverkets samlingslokaldelegation efter samråd med
Statens kulturråd.

Under en följd av år har det av sysselsättningsskäl funnits extra anslag till
icke-statliga kulturlokaler. För budgetåret 1993/94 tillfördes 70 miljoner
kronor och för 1994/95 beslutade riksdagen om 50 miljoner kronor att
användas för stöd till icke-statliga kulturlokaler (prop. 1995/95:25, bet.
1994/95:FiUl, rskr 1994/95:145). I budgetpropositionen 1995 (prop.
1994/95:100 bil. 12 s. 43-^14) föreslog regeringen att förbudgetåret 1995/96
beslut om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler fick meddelas intill ett
sammanlagt belopp av 37,5 miljoner kronor samt att till stöd till icke-statliga
kulturlokaler anvisades ett förslagsanslag på 50 miljoner kronor. Riksdagen
har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 1994/95:BoU10, rskr.
1994/95:211).

De extra tilldelningarna via sysselsättningsinsatser tillsammans med
besparingskrav motiverade av det statsfinansiella läget innebär enligt
regeringens mening att besparingar för närvarande kan göras på anslaget för
Stöd till icke-statliga kulturlokaler. Regeringen föreslår att beslut om stöd och
anslaget till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1995/96 minskas med
vardera 22,5 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr.
1994/95:211) medger att beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler får
meddelas intill ett sammanlagt belopp av 15 000 000 kr för budgetåret
1995/96,

2. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr.
1994/95:211) till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 27 500 000 kr.

1.2 B 17. Kulturstöd vid ombyggnad m.m.                 Prop. 1994/95:150

Bilaga 11

Från anslaget utgår bidrag till ombyggnad, renovering och underhåll av
kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse enligt 2§ förordningen
(1993:379) om bidrag till kulturmiljövård.

I budgetpropositionen 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 12 s. 58-60) föreslog
regeringen bl.a. att för budgetåret 1995/96 beslut om bidrag till kulturstöd vid
ombyggnad av kulturhistorisk värdefull bostadsbebyggelse m.m. fick
meddelas intill ett sammanlagt belopp av 255 miljoner kronor samt att till
kulturstöd vid ombyggnad m.m. anvisades ett förslagsanslag på 255 miljoner
kronor. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet.
1994/95:BoU10, rskr. 1994/95:211).

Under de senaste åren har nybyggnaden av bostäder minskat radikalt.
Ombyggnadsverksamheten är fortfarande hög räknat i antalet fastigheter, men
ombyggnaderna är numera mindre genomgripande än tidigare och därför inte
lika kostsamma. Detta sammanvägt med det statsfinansiella läget, innebär
enligt regeringens mening att besparingar för närvarande kan göras på
anslaget för bidraget till kulturstöd vid ombyggnad m.m. Regeringen föreslår
att beslut om bidrag och anslaget till kulturstöd vid ombyggnad minskas med
vardera 15 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr.
1994/95:211) medger att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av
kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett
sammanlagt belopp av 240 000 000 kr för budgetåret 1995/96,

2. med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr.
1994/95:211) till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 240 000 000 kr.

Bilaga 12

N äringsdepartementet

Bilaga 12 till kompletteringspropositionen 1995

N äringsdepartementet

(tolfte huvudtiteln)

Prop. 1994/95:150

Bilaga 12

1 Näringspolitik för tillväxt

1.1 Inledning

Under det första halvåret efter tillträdet har regeringen tvingats till en
mycket stram ekonomisk politik for att komma till rätta med bud-
getunderskottet och därmed det extremt höga ränteläget. Budgetförstärk-
ningar genom höjda skatter och minskade utgifter har varit nödvändiga
inslag i den akuta krisbekämpningen. Även om budgetsaneringen innebär
stora påfrestningar för både medborgare och företag är den nödvändig för
att återställa förtroendet för den svenska ekonomin.

Regeringen har i avsnitt 5 i den reviderade finansplanen redogjort för
de budgetförsvagningar som inträffat och behovet av åtgärder med
anledning av dessa. Regeringen har gjort bedömningen att besparingar
behöver göras även inom Näringsdepartementets område. Detta kan göras
genom indragningar av reservationer samt nedskärningar av vissa anslag.
En genomgång av anslagen under Näringsdepartementet visar att möjlig-
heten till indragning av reservationer är mycket begränsad. Regeringen
har valt att utifrån en prioritering av verksamheter föreslå anslagsminsk-
ningar främst på de verksamheter som ännu inte startat. Totalt uppgår
neddragningarna inkl, indragning av reservation på Näringsdepartementets
ansvarsområde för budgetåret 1995/96 till drygt 256 miljoner kronor.

Enbart budgetpolitik räcker emellertid inte. Ökad sysselsättning är av
helt avgörande betydelse. För att få en långsiktig balans i den svenska
ekonomin måste tillväxten förbättras genom en aktiv näringspolitik.
Regeringen har också under det gångna halvåret arbetat intensivt med de
mera långsiktiga tiUväxtfrågoma. Ett första led i detta arbete har varit att
etablera goda och breda kontaktytor med näringslivet och de olika
organisationer som verkar inom näringslivet. Eftersom näringspolitiska
insatser är långsiktiga och bör präglas av god kontinuitet ("fasta
spelregler") måste de också vara väl förankrade och bygga på en bred
samsyn.

Förutsättningarna för ett aktivt företagsägande, och en flexibel
ägandestruktur, är av stor betydelse för strukturomvandlingen i ekonomin.
På basis av aktiebolagskommitténs betänkande kommer regeringen att
analysera hur regelverket kan anpassas för att bereda vägen för mer
effektiva ägarfunktioner och större utvecklingskraft i en alltmer intematio-
naliserad ekonomi.                                                                        1

En strategi kommer också att presenteras för hur miljöhänsyn kan Prop. 1994/95:150
understödjas som konkurrensfaktor för att därigenom bidra till såväl Bilaga 12
ekonomisk tillväxt som ekologisk balans.

Vidare har regeringen redan i samband med budgetpropositionen (prop.
1994/95:100, bil. 13) presenterat ett antal förslag för att förbättra
förutsättningarna för tillväxt, bl.a. i de mindre företagen. I denna
proposition tillkommer förslag i samma riktning. Härtill kommer också
förändringar som görs löpande och som inte fordrar beslut i riksdagen.
En nackdel med att presentera förslagen efter hand som de är färdigbe-
redda är att helheten inte uppmärksammas. Därför vill regeringen i det
följande ge en redovisning av insatserna på ett antal strategiskt viktiga
områden. I denna redovisning beskrivs också kortfattat inriktningen av det
arbete som just nu pågår inom regeringskansliet.

Småföretagspolitiken

De små och medelstora företagens förutsättningar och förmåga att växa
kommer att vara avgörande för både ekonomisk tillväxt och sysselsätt-
ningsökning.

Hittills har insatserna koncentrerats till kapitalförsöij ningen för små
och medelstora företag, eftersom brister därvidlag är ett av de största
hindren för tillväxt.

- Ramen för lån till kvinnliga företagare har utökats väsentligt.

- Frågan om ett riskkapitalavdrag, som anmäldes i prop. 1994/95:100
bil. 13, har varit föremål för vidare beredning. Regeringen räknar med
att förelägga riksdagen ett förslag i sådan tid att nya regler kan gälla
för dispositioner under innevarande år.

- Företagsbeskattningen ses över med särskild inriktning på de små och
medelstora företagens situation.

- Kvittningsrätten för nyföretagare kommer att återinföras.

- För att underlätta företagens kapitalförsöijning föreslår regeringen nu
också att avkastningskraven på ALMI resp. Industri- och nyföretagar-
fonden sänks så att de i fortsättningen skall bevara sitt kapital nominellt
intakt. De hittillsvarande kraven på real avkastning har gjort att riskbe-
nägenheten blivit alltför begränsad. I kombination med bankernas
allmänna återhållsamhet har detta inneburit att många småföretag har
haft svårt att låna till sin expansion. Med detta förslag bedömer
regeringen att utlåningen via ALMI och Industri- och nyföretagarfon-
den bör kunna öka med 200-300 miljoner kronor. I förlängningen
kommer detta också att leda till en upplåningsmöjlighet i bank på minst
lika mycket.

- ALMI m.fl. kan i samverkan med Svensk Exportkredit erbjuda de små
och medelstora företagen en åtkomst till den utlåning som sker via
Europeiska Investeringsbanken inom EU.

- Regeringen avser att återkomma med forslag till ytterligare åtgärder Prop. 1994/95:150
inom finansieringsområdet med särskild tonvikt på foretag som Bilaga 12
befinner sig i expansiva skeden. Försäljningen av aktierna i Atle och
Bure och den i budgetpropositionen föreslagna användningen av dessa
medel är ett exempel på detta.

Kompetensutvecklingen inom småföretagen kommer att vara av
avgörande betydelse för deras möjligheter att utvecklas. Regeringen avser
att återkomma med konkreta förslag till insatser inom detta område när
programmet för det s.k. målområdet 4 presenteras. Regeringen avser
också att genom omprioriteringar inom anslaget A 2. Småföretagsutveck-
ling skapa ett utrymme för ett utvecklingsprogram för företagsledare och
styrelser i mindre företag.

I prop. 1994/95:161 om regionalpolitiken har regeringen aviserat dels
en översyn av de regionalpolitiska stödformerna och antalet inblandade
aktörer, dels en försöksverksamhet med ökad samverkan mellan olika
regionala organ.

I en nyligen publicerad rapport från Expertgruppen for studier i
offentlig ekonomi konstateras att effekterna av nuvarande former av före-
tagsstöd är begränsade. Mycket av stöden är enligt rapporten av defensiv
och konserverande natur. Inte minst i ett läge där de ekonomiska
resurserna är begränsade måste de stöd som sätts in bli väsentligt mer
offensiva och tillväxtorienterade. Regeringen anser det angeläget att med
ovannämnda utgångspunkter gå igenom befintliga stödformer även inom
närings- och arbetsmarknadspolitiken och bl.a. försöka finna bättre
former för en närmare samverkan mellan dessa insatser.

Genom propositionen 1994/95:177 har regeringen lagt en grund för en
offensiv turistpolitik. Turistnäringen är redan nu expansiv och det finns
betydande möjligheter att ytterligare öka volymen och sysselsättningen
inom denna utpräglade småföretagsbransch.

Teknisk förnyelse

Teknikutveckling och produktförnyelse är två områden av strategisk
betydelse för den svenska konkurrenskraften. Ett första steg i en satsning
på detta område togs i årets budgetproposition där regeringen föreslog ett
nytt anslag för tekniköverföring till små och medelstora företag.

En betydande del av den svenska industrin har utvecklats som ett
resultat av framsynta teknikupphandlingar. Regeringen kommer att inom
kort besluta direktiv till en särskild utredare med uppgift att kartlägga
möjligheterna till teknikupphandlingar från det allmänna. Regeringens
ambition är nu att identifiera nya områden för teknikupphandling
exempelvis riktat till IT-området eller miljöområdet.

Vid de omfattande kontakter regeringen har haft med forskningsin-
tensiva storföretag har gång på gång vitsordats att dessa har en mängd
produktidéer som inte kommersialiseras eftersom de inte ligger inom
ramen för företagens affärsidé. Detta tillstånd förstärks ju tydligare
tendensen blir att företagen satsar på sin kärnverksamhet. Det finns ett
uppenbart samhällsintresse att ta till vara vaije möjlighet till utveckling

av nya foretag och produktidéer. Kontakter med ett antal större foretag Prop. 1994/95:150
ger vid handen att det finns ett intresse även från deras sida att hitta Bilaga 12
lämpliga former för s.k. avknoppningar. Regeringen avser att ta initiativ
till att påskynda en sådan utveckling.

Forskningspolitik

Forskningspolitiken är central för tillväxten. Genom bl.a. EU-med-
lemskapet har förutsättningarna för forskningspolitiken förändrats. Detta
kommer att få stor betydelse för den forskningsproposition som planeras
år 1996. Ur tillväxtsynpunkt är integrationen mellan forskningspolitik och
näringspolitik av avgörande betydelse. Dels måste en större del av
forskningen koncentreras till områden som ligger nära industriell
tillämpning. Dels måste samverkan mellan näringsliv och stat utvecklas
och fördjupas.

Exportkrediter

I det beredningsarbete som pågår ingår en genomgång av insatserna inom
exportkreditområdet där det finns behov av förbättring och effektivise-
ring. Likaså kommer insatser som riktar sig till Östersjöstatema och
Östeuropa att behandlas i enlighet med proposition 1994/95:160 om
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa.

Energiförsörjning

Under hösten kommer Energikommissionen att lägga fram sina förslag till
hur omställningen av energisystemet skall genomföras. Regeringen räknar
med att en bred enighet skall kunna nås både kring omställningen som
sådan och kring ett konkret åtgärdsprogram. Detta är helt nödvändigt för
att näringslivet skall kunna planera för framtiden. Vaije beslut om nya
investeringar måste bygga på antaganden om priser och andra leverans-
villkor för energi, framför allt på el.

Regeringen kommer att lägga stor vikt vid att de kommande energipoli-
tiska besluten ges en utformning som bidrar till näringslivets framtida
konkurrenskraft i enlighet med de riktlinjer som slogs fast i 1991 års
överenskommelse.

Bostadsfrågor

Med syfte att underlätta rekonstruktioner av bl.a. bostadsrättsföreningar
på obestånd samt minska statens utgifter på grund av kreditförluster görs
vissa ändringar i reglerna om statlig kreditgaranti för bostäder. Förslaget
innebär att bostadskreditnämnden kan medverka till ackordsuppgörelser
mellan bostadslåneinstitut och bostadsföretag.

Samtidigt slopas den kvarvarande koppling för bostadsrätter vad gäller                   4

faktiskt belåning och bidragsunderlag enligt 1992 års system. Ändringen

innebär att det blir möjligt att erhålla oförändrat räntebidrag även om Prop. 1994/95:150
låneskulden skrivs ned.                                                   Bilaga 12

Sammantaget innebär detta väsentligt bättre möjligheter att minimera
kreditförluster vad gäller de senare bostadsrättsårgångama.

Ett investeringsprogram för att motverka arbetslösheten och förbättra
inomhusklimat i bostäder och lokaler där barn och ungdom vistas införs.
Förslaget redovisas närmare i regeringens proposition (prop.
1994/95:218) En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.

Programmet innebär att 2 miljarder kronor avdelas för omfattande
investeringsprogram. Åtgärderna berör lokaler där barn och ungdom
vistas och flerbostadshus.

Programmet omfattar vidare stöd till solvärmeanläggningar, installation
av ackumulatortankar i samband med vedeldning, förbättringar av
ventilationsanläggningar i allmänna samlingslokaler och olika utveck-
lingsprojekt med syfte att utveckla metoder för kretsloppsanpassning,
återanvändning av material m.m.

Nybyggnationen inom bostadssektorn är av synnerligen ringa omfatt-
ning. Under den senare delen av innevarande år förväntas ett sänkt
ränteläge förbättra förutsättningarna. Risken för brist på bostäder, inte
minst på orter med expansivt näringsliv, är dock överhängande.

Med hänsyn till detta och behovet av att undvika ytterligare utslagning
av produktionskapacitet föreslås ett tillfälligt investeringsbidrag för nypro-
duktion av bostäder. Förslaget redovisas i regeringens proposition En
effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. Nybyggnadstödet uppgår till totalt
2 miljarder kronor och utgår med 25 procent av arbetskraftskostnaden upp
till ett tak motsvarande 10 procent av bidragsunderlaget. Arbetskraftskost-
nad vid framställning av prefabricerade byggelement får medräknas. För
att bidrag skall utgå krävs att ansökan kommer in före den 1 oktober 1995
och att projektet är färdigställt den 1 juli 1997. Bidrag lämnas för arbeten
som utförs fr.o.m. den 20 april 1995 t.o.m. den 31 december 1996. En
förutsättning är vidare att projektet erhåller bidrag enligt 1993 års regler.
En möjlighet att byta från äldre system kommer dock att införas.

EU

Genom medlemsskapet i EU måste vårt arbete nu gå in i en ny fas. Efter
ett antal år av anpassning måste vi nu skifta perspektiv. Nu handlar det
istället om påverkan och inflytande. Den svenska traditionen av sam-
verkan och samarbete är i det sammanhanget en ovärderlig tillgång.
Oaktat vilken fråga vi vill driva från svensk sida, kommer våra möjlig-
heter till framgång att bygga på ett effektivt samarbete på hemmaplan där
de svenska positionerna kan förankras brett. Från näringspolitisk utgångs-
punkt kommer detta att kräva ett fördjupat samarbete mellan näringsliv
och statsmakt. Regeringen har under hand inlett sådana överläggningar
och avser att ta ytterligare initiativ till en sådan samordning.

1.2 Vissa finansieringsfrågor                                   Prop. 1994/95:150

Många små och medelstora foretag har ett stort behov av kapital for att bilaga 12
finansiera sin tillväxt och utveckling. Det gäller såväl eget kapital som
krediter. Soliditeten är ofta låg i småföretag, vars kreditvärdighet också
kan vara svår för långivarna att bedöma. Därigenom har småföretagen i
regel svårare än stora företag att få banklån i tillräcklig utsträckning.

Staten vidtar åtgärder på olika plan när det gäller att förbättra småföre-
tagens möjligheter att utvecklas. Det gäller bl.a. riktade insatser för att
förbättra företagens tillgång på riskvilligt kapital. Exempel på sådana
insatser är lån m.m. från ALMLs regionala utvecklingsbolag, projektstöd
från Industri- och nyföretagarfonden samt innovationsstöd från NUTEK
och Stiftelsen Innovationscentrum.

1.2.1 Avkastning på vissa statliga lånemedel m.m.

De förutvarande länsvisa utvecklingsfonderna har ersatts av regionala
utvecklingsbolag. Staten innehar genom moderbolaget ALMI Före-
tagspartner AB lägst 51% i dessa regionala bolag. Moderbolaget har till
uppgift att bl.a. äga och förvalta de statliga medlen för finansieringsverk-
samheten och avgöra hur dessa resurser skall fördelas över landet för att
på bästa sätt bidra till att finansiera små och medelstora företag. Enligt
nuvarande riktlinjer skall ALMI arbeta på en risknivå som innebär att det
samlade kapitalet bör bevaras realt intakt, samtidigt som bolagen
accepterar risker som bankerna inte är beredda att ta (prop. 1993/94:40,
bet. 1993/94:NUU, rskr. 1993/94:80).

Stiftelsen Industri- och nyföretagarfonden arbetar med främst pro-
jektstöd till industriföretag för att dela risken med företagen i samband
med företagens mer betydande produktutvecklings- och marknadsförings-
projekt. I årets budgetproposition föreslås att fonden i fortsättningen skall
arbeta även med att förstärka företagens egna kapital, i form av t.ex.
aktieteckning på minoritetsbasis. Liksom ALMI skall fonden sträva efter
att bevara sitt kapital intakt i reala termer, dvs. täcka inflationen (prop.
1992/93:82, bet. 1993/93:NU19, rskr. 1992/93:145).

De nuvarande kraven på ALMLs och Industri- och nyföretagarfondens
avkastning, tillsammans med bankernas allmänna återhållsamhet, kan leda
till att småföretagens möjligheter att få lån även till sunda utvecklingspro-
jekt begränsas, vilket i onödan försvårar tillväxten inom denna företags-
grupp. Med hänsyn till att det nu föreligger förutsättningar för att stärka
tillväxten i ekonomin bör möjligheterna att medverka i finansiering av
utvecklingsprojekt i små och medelstora företag utökas.

Regeringen förordar därför att avkastningskraven för ALMI resp.
Industri- och nyföretagarfonden sänks så att de i forsättningen skall
bevara sitt kapital nominellt intakt. Ett sådant avkastningskrav gäller
redan idag för Stiftelsen Norrlandsfonden. Förändringen kan beräknas ge
ett ökat finansiellt utrymme på i storleksordningen 200 - 300 miljoner
kronor.

1.2.2 Lån från Europeiska Investeringsbanken m.m.               Prop. 1994/95:150

Den Europeiska Investeringsbanken (EIB) kan lämna lån på särskilda Bilaga 12
villkor till mindre foretag i de enskilda medlemsländerna under förut-
sättning att en statlig eller privat institution - t.ex. en bank - förmedlar
lånen. EIB har under hand gjort förfrågningar om möjligheter och intresse
for att förmedla sådana s.k. globallån i Sverige. ALMI Företagspartner
AB har därvid anmält sitt intresse av att medverka. Det bör dock betonas
att det är EIB som avgör vilka kanaler som skall utnyttjas i resp, stat för
att nå ut till småföretagen.

De samhällsägda regionala utvecklingsbolagen med sitt statliga
moderbolag ALMI Företagspartner AB arbetar med att främja småföre-
tagsutveckling genom att bedriva såväl rådgivning i olika former som
finansiering. Det senare sker med moderbolagets eget kapital, som för
närvarande uppgår till totalt ca 3 000 miljoner kronor. ALMI-koncemen
kan på ett effektivt sätt nå ut till småföretagen i hela landet och bör därför
kunna vara ett lämpligt statligt alternativ för att medverka i förmedlingen
av lånen från EIB.

AB Svensk Exportkredit (SEK) har god kompetens när det gäller in-
ternationella lånetransaktioner. SEK har under hand erbjudit sig att
inledningsvis förmedla lån från EIB till bl.a. ALMI-bolagen i samband
med att ett system med globallån läggs upp och genomförs i Sverige. Det
innebär att utbudet av lån till svenska små och medelstora företag snabbt
kan komma att öka. På sikt är det lämpligt att ALMI lånar upp medel
direkt från EIB.

Europeiska Investeringsfonden (EIF) har tillkommit för att medverka
i finansiering av dels de s.k. trans-europeiska nätverken, dels små och
medelstora företag. Fonden arbetar för närvarande med främst garantier
i olika former. Inom två år planeras att fonden skall arbeta även med
ägarkapital. Av fondens grundkapital har 40% tecknats av EIB, 30% av
kommissionen och 30% skall tecknas av finansiella institutioner.

ALMI Företagspartner AB bör kunna utnyttja de finansieringsmöjlig-
heter som EIF erbjuder små och medelstora företag och bolaget bör
därför kunna gå in som delägare i EIF.

1.2.3 Flygmotorindustri

Civil flygmotorindustri representerar en högteknologisk verksamhet som
har direkta och indirekta positiva effekter på den svenska industriella
strukturen, bl.a. med avseende på spridningseffekter till annan industri
(t.ex. underleverantörer), samverkan med kunskapssamhället (högskolor,
etc.) och betydelse för den allmänna kunskapsnivån. Förutom av en hög
teknologinivå kännetecknas flygindustrin av mycket stora utvecklingsin-
vesteringar och långa återbetalningstider (ca 35 år) för gjorda satsningar.
Dessa förhållanden har för den civila flygmotorindustrin medfört dels att
nyutvecklingen av motorer sker i samarbetsprojekt, dels att det är mycket
svårt att få en finansiering av projekten på den ordinarie kredit- och kapi-
talmarknaden. Detta hämmar utvecklingen av en konkurrenskraftig flyg-
motorindustri . Kapitalmarknadernas begränsningar vad gäller riskbenägen-

het for detta slag av utvecklingsinvesteringar har inneburit att statlig fi-
nansieringsmedverkan förekommer i flera länder. Berörda svenska företag
har därför i detta avseende en väsentlig konkurrensnackdel i förhållande
till företag i andra länder.

Redovisningen ovan har visat de exceptionella industriella och finan-
siella omständigheter som råder för den civila flygmotorindustrin. Mot
bakgrund härav bör, enligt regeringens mening, staten i viss utsträckning
medverka i finansieringen av utvecklingsverksamhet avseende flygmoto-
rer. I annat fall torde möjligheterna vara mycket begränsade för Sverige
att även i fortsättningen kunna ha konkurrenskraftiga företag inom denna
sektor. Denna medverkan - som skall ske inom ramen för GATT:s och
EU:s regelverk - bör endast erbjudas på kommersiella grunder, varvid
det görs en noggrann prövning av förutsättningarna för vaije enskilt
projekt.

En statlig finansieringsmedverkan vid utveckling av civila flygmotorer
kan ske på olika sätt. Ett sätt är att ge villkorslån som återbetalas i form
av royalty eller vinstdelning. Ett annat sätt är att utfärda en statlig kre-
ditgaranti med vilken ett företag på den ordinarie kreditmarknaden kan
låna upp ett belopp motsvarande statens satsning i projekten. Företagen
skall förbinda sig att betala en andel av projektets vinst till kreditgivaren
så att lånet återbetalas. En kreditgaranti medför - till skillnad mot
villkorslån - ingen direkt budgetbelastning. Det bör betonas att en statlig
medverkan vid finansieringen förutsätter att företagen själva på egen hand
står för en väsentlig del av det totala finansieringsbehovet för utveck-
lingssatsningarna. Därigenom tillförsäkras projekten en kommersiell
prövning både inom företaget och av staten som delfinansiär.

Regeringen förordar en statlig finansieringsmedverkan i form av kredit-
garantier beroende på att denna modell innebär ett väsentligt riskavlyft för
företagen samtidigt som det inte uppkommer någon direkt budgetbe-
lastning. Regeringen bedömer att den sammanlagda ramen för kredit-
garantier under de närmaste fem åren behöver uppgå till 500 miljoner
kronor. Eventuella förluster till följd av kreditgarantier till flygmotorin-
dustrin bör belasta anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. På den
ianspråktagna delen av kreditramen bör utgå en avgift med 0,25 % per år,
som skall täcka eventuella förluster. Det bör ankomma på regeringen att
närmare utforma systemet med kreditgarantier till flygmotorindustrin.

1.2.4. Riskkapitalavdrag

Regeringen aviserade i årets budgetproposition att införandet av ett
system med riskkapitalavdrag skulle övervägas. Syftet med systemet är
att underlätta företagsstart och en expansion av befintliga småföretag
genom en förstärkning av företagens soliditet. Efter prövning har
regeringen funnit att ett temporärt system med riskkapitalavdrag för
privatpersoner skall införas. Beredningsarbetet avseende systemets
närmare utformning fortsätter och regeringen avser att lägga fram sitt
förslag senare under våren 1995.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 12

1.3 Åtgärder för att underlätta obeståndshanteringen i ären-
den om statlig kreditgaranti för bostäder

Inledning

Som framgår av 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 13)
har antalet s.k. skadeärenden hos Statens bostadskreditnämnd (BKN), dvs.
fall där ersättning ur kreditgarantin kan komma att betalas ut, ökat
mycket kraftigt under budgetåret 1993/94. Ersättningen belastar anslaget
G 8. Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet. Företrädare för
kreditgivarna, BKN och regeringskansliet har diskuterat problemet och
hur man bör göra för att begränsa kreditförlusterna på garantilånen och
därmed kostnaderna för garantigivningen.

Mot bakgrund av dessa överläggningar lägger regeringen nu fram
förslag till åtgärder för att underlätta obeståndshanteringen i låneärenden
där säkerheten utgörs av bl.a. en statlig kreditgaranti för ny- och
ombyggnad av bostäder. Syftet är att begränsa kostnaderna för systemet.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 12

Ändrade regler för garantiersättning

Regeringens förelag: Nuvarande krav på försäljning av den
belånade fastigheten eller tomträtten för rätt till ersättning för
kreditförluster på det garanterade lånet mjukas upp. Statens
bostadskreditnämnd ges möjlighet att lämna ersättning för kreditför-
luster utan att kravet är uppfyllt. Villkoret för detta är att lån-
tagaren är eller kan förväntas komma på obestånd och träffat avtal
med långivare som innebär att kreditförlusterna blir lägre än de
som kan förväntas uppstå vid en försäljning och det finns grundad
anledning anta att låntagaren har tillräckliga ekonomiska förutsätt-
ningar att fullgöra de åtaganden som följer av detta avtal.

Skälen för regeringens förelag: Hösten 1993 beslutade riksdagen (prop.
1993/94:76, bet. 1993/94:BoU6, rskr. 1993/94:115) om åtgärder för att
stabilisera bostadskreditmarknaden. Beslutet avsåg bl.a. åtgärder i syfte
att motverka obestånd hos ägare av bostadshus som byggts eller byggts
om med statligt stöd. Dels togs den dittillsvarande kopplingen mellan lån
och räntebidrag bort såvitt gällde äldre bostadslåneärenden. Dels infördes
en särskild statlig kreditgaranti för lån på kreditmarknaden som lämnas
som ett led i en ekonomisk rekonstruktion för att undvika obestånd hos
ägare till sådana bostadshus som uppförts eller byggts om under senare
år.

De av riksdagsbeslutet föranledda ändringarna trädde i kraft den
1 januari 1994. Därefter har bostadsinstituten inlett en omfattande
obeståndshantering i syfte att undvika att fastighetsägares betalningssvårig-
heter leder till konkurs. Obeståndshanteringen har hittills främst gällt
bostadsrättsföreningar med hus byggda under senare år. Fr.o.m. år 1994

21 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

fram till utgången av februari 1995 har rekonstruerats 198 sådana Prop. 1994/95:150
föreningar med sammanlagt 5 300 lägenheter. Ytterligare 380 med Bilaga 12
sammanlagt 11 000 lägenheter är under genomgång.

Den pågående obeståndshanteringen är inriktad på att sänka kapitalkost-
naderna till en nivå som man bedömer att fastighetsägaren långsiktigt bör
kunna klara av. Detta sker genom ett ackordsliknande förfarande när det
gäller lånen på fastigheten eller fastigheterna. Bedömningen görs med
hänsyn till situationen på den lokala bostadsmarknaden vad gäller hyres-
uttag och efterfrågan nu och framöver. Förfarandet är anpassat till att det
normalt finns två långivare som berörs, en bottenlånegivare och en topp-
lånegivare (SBAB), och att fastighetens avkastningsvärde utan räntebidrag
understiger bottenlånegivarens kapitalfordran.

Som framkommit vid överläggningarna mellan företrädare för bostads-
instituten, BKN och regeringskansliet har instituten inte ansett det möjligt
att tillämpa samma förfarande, om säkerheten för topplånet utgörs av
bl.a. den av BKN utfärdade kreditgarantin. Anledningen härtill är att
garantin är utformad som en fyllnadsborgen. Ersättning lämnas då först
sedan långivaren sökt betalning ur fastigheten - alltså realiserat panten för
lånet. Ett ackordsförfarande där långivaren för att undvika pantrealisation
efterger hela eller delar av det garanterade lånet skulle innebära att
lånegarantin i dessa delar i praktiken blev utan värde för långivaren.

Vid överläggningarna aktualiserades mot denna bakgrund bl.a. följande
åtgärd. Det bör öppnas en möjlighet för BKN att betala ut ersättning även
utan föregående pantrealisation. Syftet med åtgärden bör vara att begränsa
statens utgifter för ersättningar ur kreditgarantin i förhållande till vad som
skulle bli fallet vid en pantrealisation. För att ersättningen skall kunna be-
gränsas bör krävas dels att kapitalförlusten i det enskilda fallet kan antas
bli mindre än vid pantrealisation, dels att kriterierna för ackordsför-
farandet, i vilket BKN förväntas medverka, generellt sett utformas så att
antalet ersättningsärenden inte ökar och inte heller rubbar ersättnings-
ärendenas fördelning i tiden. BKN bör således medverka till ett ackord
bara under förutsättning att låntagaren är eller kan förväntas komma på
obestånd. Med obestånd avses här att låntagaren inte längre är i stånd att
fullgöra sina åtaganden enligt låneavtalet. Vad gäller hyreshus bör därvid
en grundläggande förutsättning för ackord vara att ägaren genom kapital-
tillskott kan begränsa statens och/eller långivarens förluster. I fråga om
bostadsrätter bör motsvarande förutsättning vara att bostadsrätterna inte
under de närmaste åren har något värde och att bostadsrättshavare avsagt
sig bostadsrätten eller att risken för avsägelser är uppenbar samt att de
bostäder som berörs av avsägelsema inte går att hyra ut till kostnadstäck-
ande hyror.

Vidare bör gälla att BKN medverkar bara i fråga om ackordsuppgörel-
ser som innefattar kapitaleftergifter och/eller s.k. villkorslån. Med vill-
korslån avses att långivaren i syfte att rekonstruera lånebilden på
fastigheten byter ut en del av fastighetslånen - i detta sammanhang en del
av garantilånet - mot ett lån vars räntevillkor och återbetalning görs
beroende av hur fastighetens ekonomi utvecklar sig framöver. Villkorslån
som ersätter tidigare garantilån förutsätts bli finansierat genom den ersätt-                   10

ning som BKN lämnar inom ramen för ackordet.

I förutsättningarna ingår också att fördelningen av förlusterna till följd
av ackordet mellan staten och långivarna bör ske i relation till beräknade
förluster på de olika lånen efter en exekutiv auktion av fastigheten. Dess-
utom ingår att om ackordet till följd härav omfattar kapitaleftergifter i
fråga om underliggande lån utan kreditgaranti bör det därigenom frigjorda
säkerhetsutrymmet ställas som ytterligare säkerhet för den återstående
delen av garantilånet.

Regeringen anser för sin del att principen att den statliga kreditgarantin
har formen av fyllnadsborgen bör upprätthållas. Både principiella och
praktiska skäl talar för detta. En fyllnadsborgen är i sig tillräcklig för att
staten skall tillförsäkra bostadsbyggandet en rimlig lånefinansiering. Den
situation som nu har uppstått på bostadskreditmarknaden till följd av låg-
konjunkturen och ränteutvecklingen är dock sådan att det får anses moti-
verat med ett undantag för att mildra effekterna. Ordningen för BKN:s
medverkan i en ackordsliknande obeståndshantering för att undvika pant-
realisationer som har diskuterats med företrädare för bostadsinstituten och
BKN är enligt regeringens bedömning väl ägnad att begränsa de kreditför-
luster som ett obestånd hos låntagaren annars skulle leda till. Regeringen
förordar att det öppnas en möjlighet för BKN att, i huvudsak enligt den
beskivna ordningen, utge ersättning för kreditförluster på ett statsgaran-
terat lån även om fastigheten inte säljs. Ordningen innebär fördelar för
alla berörda parter - för staten i form av minskad garantiersättning, för
långivaren i form av lägre kreditförluster och för låntagaren i form av en
möjlighet att få behålla fastigheten.

Förslaget innebär således att den nuvarande ordningen med garanti-
ersättning först efter det att panten för garantilånet realiserats behålls men
kompletteras med en möjlighet att utge ersättning även utan pantrealisa-
tion. Den alternativa möjligheten bör, som framgått i det föregående, vara
förbehållen det fall där låntagare är eller kan förväntas komma på
obestånd men där en uppgörelse har kunnat träffas mellan låntagare och
långivare som bl.a. innebär att låntagaren åtar sig att svara för en större
del av belåningen på fastigheten än den som skulle kvarstå efter en
exekutiv försäljning. Vi vill i sammanhanget understryka vikten av att de
bedömningar som här skall göras sker på rent affärsmässiga grunder.
Låntagarens egen uppfattning om när obestånd föreligger får inte vara
avgörande. Detsamma gäller låntagarens bedömningar av vilken kapital-
kostnadsnivå som är rimlig i just dennes fall. De ackordsuppgörelser som
BKN medverkar till får inte framstå som att staten via kreditgaranti-
systemet generellt ger vissa fastighetsägare gynnsammare kapitalkostnads-
villkor än vad andra får inom ramen för det statliga finansieringssystemet.

Vidare bör, som framgått, gälla att låntagaren kan bedömas ha ekono-
miska förutsättningar att fullgöra sina nya åtaganden enligt det företedda
avtalet. Med hänsyn till syftet med åtgärden - dvs. att begränsa förluster-
na och därmed kostnaderna för garantin - är det viktigt att det görs en
noggrann analys av de ekonomiska förutsättningarna i varje enskilt fall så
att de insatser som beslutas ger ett bestående resultat.

Inom den sålunda angivna ramen bör det överlåtas på BKN att finna de
lösningar i det enskilda fallet som bäst tillgodoser syftet med vårt förslag.
Vi utgår dock från att nämnden vid tillämpningen av det föreslagna alter-

Prop. 1994/95:150

Bilaga 12

nativet bl.a. tydligt klargör för berörda långivare vilka analyser som
krävs som underlag för att bedöma dels obeståndssituationen i vaije
enskilt fall, dels rekonstruktionsåtgärdens varaktighet. Nämnden måste
förbehålla sig ett avgörande inflytande över dessa bedömningar i varje
enskilt fall. Av vikt är också att det genom användandet av villkorslån så
långt möjligt skapas förutsättningar att framdeles kunna återvinna de
kreditförluster som följer av ett ackord. Vi utgår därför från att nämnden
verkar för ackordsuppgörelser som omfattar villkorslån finansierade med
garantiersättning och att låntagarens betalningar som avser villkorslån i
förekommande fall delas mellan nämnden och långivaren i relation till
respektives uppoffring vid ackordet. Vi utgår också från att nämnden
verkar för att långivarens räntemarginaler på garantilån och bottenlån i
förhållande till subventionsräntan för statliga räntebidrag är den lägsta
möjliga för ett "friskt" lån så länge räntan på villkorslånet understiger
övriga låneräntor.

Vad vi anfört om att överlåta åt BKN att finna de lösningar som i det
enskilda fallet tillgodoser syftet med vårt förslag bör omfatta också frågan
om vilka ärenden - gamla och nya - som generellt bör komma i fråga för
den alternativa ersättningsmöjligheten. Eftersom det inte i nuläget går att
på ett rimligt sätt förutse alla de situationer som kan uppkomma i
praktiken där syftet med den alternativa ersättningsmöjligheten skulle
kunna tillgodoses bör möjligheten att medverka till ackord inledningsvis
inte begränsas till vissa ärenden. Samtidigt vill vi understryka att den
alternativa ersättningsmöjligheten primärt är avsedd för ärenden i vilka
kreditgaranti redan är utfärdad och särskilt de där garantin utfärdats inom
ramen för 1992 års garantiregler, dvs. de ärenden där kreditgarantin gav
utrymme för ett lån som till sin storlek och säkerhetsmässiga placering
motsvarade bostadslånet enligt äldre regler. Vi förutsätter vad gäller nya
garantilån att kreditprövningen sker på ett sådant sätt att insatser av det
här diskuterade slaget inte blir nödvändiga.

Det far ankomma på regeringen att besluta om de ändringsbestämmel-
ser som vårt förslag bör föranleda. Bestämmelserna bör träda i kraft
snarast möjligt och senast den 1 juli 1995.

Ändrade regler för räntebidrag till vissa bostadsrättsföreningar

Regeringens förslag: För att ytterligare underlätta obeståndshante-
ringen i fråga om bostadsrättsföreningar med lån och bidrag för ny-
eller ombyggnad enligt 1992 års regelsystem slopas gällande krav
på att bi dragsunderlaget inte far överstiga de lån föreningen tagit
upp för ny- eller ombyggnaden.

Skälen för regeringens förslag: Vid överläggningar mellan företrädarna
för bostadsinstituten, BKN och regeringskansliet har också framkommit
att det behöver göras en ändring i räntebidragsreglema för bostadsrättshus

Prop. 1994/95:150

Bilaga 12

12

som finansierats med lån och bidrag enligt 1992 års system för finansie-
ring av ny- och ombyggnad av bostäder, om kapitalefiergiftema i sam-
band med det i det föregående föreslagna ackordsförfarandet skall bli
effektivt.

1992 års regelsystem omfattar ny- eller ombyggnad av dels bostadshus
som påbörjats före utgången av år 1991 men inte slutfinansierats förrän
efter år 1991, dels bostadshus som påbörjats i huvudsak under år 1992.
Huvudregeln när det gäller räntebidrag enligt detta system är att bidragets
storlek beräknas med ledning av dels ett bidragsunderlag som motsvarar
skälig faktisk produktionskostnad, dels en räntesats som Boverket
fastställer på basis av marknadsräntan för bostadsobligationer med
femårig löptid (den s.k. subventionsräntan). Räntebidrag enligt 1992 års
regler lämnas alltså normalt oberoende av hur projektet faktiskt är
lånefinansierat. För bostadsrätter har dock en koppling till den faktiska
lånefinansieringen behållits på så sätt att bidragsunderlaget inte får
överstiga de lån som bostadsrättsföreningen tagit upp för att finansiera
den stödberättigande ny- eller ombyggnaden. Av detta följer bl.a. att om
föreningen minskar sin låneskuld utöver normal amortering sänks också
bidragsunderlaget lika mycket. Därmed blir också räntebidraget lägre.
Föreningen är skyldig att uppge vilka lån den tagit upp för att finansiera
det bidragsberättigade projektet, liksom att i god tid meddela senare
förändringar i lånebilden. Bestämmelser om detta finns i förordningen
(1991:1933) om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder.

Syftet med att införa särskilda regler för bostadsrätter var att hindra
föreningen och dess medlemmar från att skaffa sig både räntebidrag och
en skattesubvention genom att lägga huvuddelen av lånefinansieringen
inom bidragsunderlaget för räntebidrag på medlemmarna och därmed
flytta skattemässigt avdragsgilla räntekostnader från föreningen till med-
lemmarna. Även det räntebidragssystem som föregick 1992 års system
fungerade på detta sätt. Minskade låntagaren sina räntebidragsberättigande
lån utöver normal amortering, minskade räntebidraget. Som nämnts i det
föregående togs denna koppling bort i äldre bostadslåneärenden den
1 januari 1994. Skälet var att underlätta obeståndshantering utom kon-
kurs.

Samma skäl gör sig nu gällande såvitt avser bostadsrätter med bidrag
enligt 1992 års regelsystem. Regeringen delar uppfattningen att kapital-
eftergifter på lån som avser hus med statliga räntesubventioner kan bli
effektiva bara om räntesubventionen inte påverkas av eftergiften. För att
ytterligare underlätta för kreditgivare och utsatta bostadsrättsföreningar att
tillsammans finna lösningar som innebär att konkurser kan undvikas för-
ordar vi att bestämmelsen i 1992 års subventionssystem att bidragsunder-
laget inte far överstiga föreningens lån för ny- eller ombyggnaden tas
bort.

Vad vi nu har föreslagit innebär, om det godkänns, att de subventions-
regler i 1992 års regelsystem som gäller för hyresrätter och egnahem
utvidgas även till bostadsrätter. Ändringen medför att möjligheten öppnas
för en förening och dess medlemmar att flytta räntekostnader från före-
ningen till medlemmarna. Vår bedömning är dock att utrymmet för såda-
na transaktioner i praktiken är mycket små under nuvarande förhållanden.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 12

Vi har inhämtat att företrädare för berörda bostadsinstitut förklarat att
instituten inte kommer att medverka lånemässigt till sådana upplägg. Vi
utgår också från att BKN i samband med de ackord som nämnden med-
verkar till bevakar frågan. Vi vill dessutom erinra om att förslaget i denna
del motsvarar den ändring som riksdagen tidigare beslutat i fråga om
räntebidrag enligt äldre bestämmelser.

Det får ankomma på regeringen att besluta om de ändringar av ränte-
bidragsreglema som förslaget föranleder. Ändringen bör träda i kraft sam-
tidigt med ändringen av reglerna för ersättning ur kreditgarantin, dvs.
senast den 1 juli 1995.

Förslagens statsfinansiella konsekvenser

De statsfinansiella konsekvenserna av de föreslagna regeländringarna går
inte att beräkna på förhand. Det är därför viktigt att snabbt följa upp och
utvärdera om de i det föregående angivna målen för de aktualiserade
regeländringarna kan uppnås i praktiken. För att möjliggöra en sådan
utvärdering avser regeringen, om förslagen i det föregående godtas, att
inledningsvis begränsa bemyndigandet för BKN att medverka i ackord
upp till ett viss totalt garantibelopp samt att uppdra åt nämnden att så
snart beloppet är utnyttjat lämna regeringen en redogörelse för dittills
uppnådda resultat.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 12

1.4 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.   godkänner vad regeringen förordar om ändrade avkastningskrav
och riktlinjer i övrigt för ALMI Företagspartner AB och Industri-
och nyföretagarfonden (avsnitt 1.2.1 och 1.2.2),

2.   bemyndigar regeringen att inom ram av 500 000 000 kr utfärda
kreditgarantier för finansiering av utvecklingsverksamhet inom
den civila flygmotorindustrin (avsnitt 1.2.3),

3.   godkänner regeringens förslag om ändrade regler för garantiersätt-
ning (avsnitt 1.3),

4.   godkänner regeringens förslag om ändrade regler för räntebidrag
till vissa bostadsrättsföreningar (avsnitt 1.3).

14

2 Anslagsfrågor

A. Näringspolitik m.m.

A 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskost-
nader

I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har regeringen beräknat
medelsbehovet för anslaget A 1 Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader till 295 967 000 kr.

EU-medlemsskapet innebär att Sverige far del av EU:s strukturfonder.
Gemenskapens struktur- och regionalpolitik är komplement till den
nationella regionalpolitiken, vilket innebär att bl.a. NUTEK:s uppgifter
i den nationella politiken kvarstår.

De nya uppgifter som kommer att falla på NUTEK är dels uppgifter
som hänger samman med att genomföra programmen för främst målen 2
och 6 samt vissa gemenskapsinitiativ, dels ansvaret för den ekonomi-
administrativa samordningen av hela strukturfondsåterflödet gentemot
EG-kommissionen.

Regeringen bedömer att NUTEK, för att klara sina tillkommande
arbetsuppgifter enligt ovan, behöver en resursförstärkning uppgående till
7 000 000 kr för budgetåret 1995/96 varav 4 667 000 kr för perioden juli
1995 - juni 1996.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 12

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under tolfte huvudtitelns ramanslag Närings- och teknikutvecklingsver-
ket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar 7 000 000
kr utöver vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13.

A 3. Främjande av kvinnors företagande

I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har regeringen beräknat
medelsbehovet för anslaget A 3. Främjande av kvinnors företagande till
200 000 000 kr.

Ett av målen inom näringspolitiken bör vara att få fler kvinnliga
företagare och därmed bättre kunna utnyttja potentialen för tillväxt och
utveckling. På sikt bör antalet kvinnliga företagare öka markant.

Riksdagen beslutade i juni 1994 att ett anslag på 50 miljoner kronor
skulle tas upp på Näringsdepartementets huvudtitel för att bekosta lån till
kvinnliga företagare. Medlen har disponerats av Industri- och nyföretagar-
fonden

Som angavs i budgetpropositionen finns en betydande efterfrågan på
lån till kvinnliga företagare. Nya arbetstillfällen skapas till en mycket låg
kostnad för staten.

Genom en fortsatt verksamhet kan staten på ett effektivt sätt stödja
företagande bland kvinnor. Nivån på verksamheten bör dock med

15

anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet att begränsa
statens utgifter kunna vara något lägre för budgetåret 1995/96 än vad som
angavs i budgetpropositionen. Regeringen förordar därför att 150 miljoner
kronor anvisas för att finansiera verksamhet med lån till kvinnliga
företagare. Detta innebär ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad
som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13. ALMI Företagspartner AB:s
regionala bolag bör enligt förslagen i budgetpropositionen besluta om lån
i de enskilda fallen.

Förelag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av kvinnors fö-
retagande for budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000
kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13.

A 4. Bidrag till tekniköverföring

I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 redovisas förslag om att
staten under en treårsperiod skall bygga upp ett nätverk för teknik-
överföring bestående av specialister och förmedlare för att stärka
kunskapsförsörjningen till små och medelstora företag. NUTEK avses få
huvudansvaret för att bl a. etablera samverkan mellan ett stort antal
aktörer, såsom Patent- och registreringsverket, ALMI-bolagen, industri-
forskningsinstitut, högskolor och teknikcentra. Regeringen har föreslagit
att 100 miljoner kronor anvisas för detta ändamål under ett nytt anslag,
A 4. Bidrag till tekniköverföring.

Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet att
begränsa statens utgifter föreslår regeringen nu ett belopp som är
50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil.13.

Den föreslagna verksamheten bör kunna byggas upp i mindre skala och
med lägre ambitionsnivå och ändå fa till resultat att företagens förmåga
till förnyelse kan stärkas.

Förelag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till tekniköverföring
för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre
än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13.

A 5. Investeringsfrämjande

I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har regeringen beräknat
medelsbehovet för anslaget A 5. Investeringsfrämjande till 97 500 000 kr.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 12

16

Avsikten är att inrätta en ny statlig delegation för att genom in- Prop. 1994/95:150
formation och kontakter verka för ökade utländska investeringar i Bilaga 12
Sverige. Delegationen får till uppgift att bl.a. upprätthålla en effektiv
förmedlingsorganisation för att bistå vid enskilda investeringsprojekt,
systematiskt informera tänkbara investerare i andra länder om förut-
sättningarna för att bygga upp verksamhet i Sverige samt samordna de
insatser som görs av främst olika statliga och kommunala organ.

Delegationens arbete skall vara konkret och målinriktat.

Regeringen avser att innevarande vecka besluta om direktiv för en
särskild utredare med uppgift att se över hur den nya verksamheten bäst
skall organiseras.

Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet att
begränsa statens utgifter föreslår regeringen nu ett belopp som är
22 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13.

Regeringen bedömer det möjligt att den nya verksamheten kan behöva
något mindre resurser än vad som angavs i budgetpropositionen eftersom
delegationen är i ett uppbyggnadsskede under det första året.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under tolfte huvudtitlens reservationsanslag Investeringsfrämjande för
budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500 000 kr lägre än
vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13.

G. Bygg- och bostadsväsendet

G 12. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

Riksdagen har nyligen beslutat om anslag till bidrag till åtgärder mot
radon i bostäder för budgetåret 1995/96 (prop 1994/95:100 bil. 13, bet.
1994/95 BoU 18, rskr. 1994/95:234). Riksdagen beslöt samtidigt, med
hänvisning till vad Bostadsutskottet uttalat, att inte godkänna de i
budgetpropositionen föreslagna förändringarna i fråga om reglerna för
bidraget. Enligt utskottet borde frågan om radonbidragets utformning
övervägas och belysas ytterligare och eventuella beslut om förändringar
av villkoren för bidraget anstå tills senare i vår, i anslutning till att
förslag förelåg om det aviserade programmet för att förbättra inomhus-
klimatet i bostäder och offentliga lokaler.

Mot bakgrund bl a. av vad utskottet har uttalat avser regeringen att låta
utvärdera statens och kommunernas olika insatser inom området och
effektiviteten hos de åtgärder mot radon i byggnader för vilka stöd nu
lämnas. För närvarande pågår exempelvis ett forskningsprojekt med stöd
från Statens råd för byggnadsforskning som rör radonåtgärders beständig-
het. Vidare kan de omfattande upprustningsarbetena som stöds inom
ramen för det i prop 1994/95:218 redovisade investeringsprogrammet för

22 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

en förbättrad inomhusmiljö väntas fa viss effekt även på förekomsten av
radon i byggnader. Stödvillkoren för radonbidrag bör tills vidare hållas
oförändrade i avvaktan på resultatet av denna utvärdering.

Regeringen bedömer mot denna bakgrund att ytterligare medel utöver
vad riksdagen redan har beslutat inte behöver anvisas under detta anslag
för budgetåret 1995/96.

G 13. Bidrag till förbättring av inomhusklimatet

Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. 1994/95:BoU18,
rskr. 1994/95:234) att för budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag
på 125 000 000 kr till Bidrag till förbättring av inomhusklimatet. Ur detta
anslag skall bidrag kunna lämnas med 30 % av en skälig kostnad för
förbättring av inomhusklimatet i skolor, daghem och andra byggnader,
där barn och ungdomar vistas.

I prop. 1994/95:218 om en effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.
föreslår regeringen riksdagen att under tionde huvudtitelns anslag till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräkna särskilda medel om sammanlagt
2 miljarder kronor till ett investeringsprogram med syfte bl.a. att
förbättra inomhusklimatet i bostäder och offentliga lokaler. Programmet
tar särskilt sikte på lokaler där barn och ungdomar vistas. Detta program
tillgodoser även det behov som är avsett att täckas genom anslaget G 13.
Bidrag till förbättring av inomhusklimatet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

upphäver riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU18, rskr 1994/95:234)
att for budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag till Bidrag till
förbättring av inomhusklimatet.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 12

3 Lagändring

Lagändring till följd av nytt namn på Styrelsen för teknisk
ackreditering

Regeringen har den 16 februari 1995 beslutat att Styrelsen för teknisk
ackreditering numera skall heta Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll Eftersom myndighetens namn förekommer i lagen (1992:1119)
om teknisk kontroll krävs följdändringar i lagen. Inom Näringsdeparte-
mentet har upprättats ett förslag till sådan ändring.

Den föreslagna ändringen är av sådan beskaffenhet att Lagrådets
hörande skulle sakna betydelse.

18

Förelag till riksdagsbeslut                                                Prop. 1994/95:150

_    .                 ...                                           Bilaga 12

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1119) om
teknisk kontroll.

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1119) om teknisk
kontroll

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1119) om teknisk
kontroll att i 1, 4, 14, 15, 17, 18, 20, 21, 23 och 24 §§ samt att i rubriken
närmast före 14 § orden "Styrelsen för teknisk ackreditering" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

19

Bilaga 13

Civildepartementet

23 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 150. Bil. 2-14.

Bilaga 13 till kompletteringspropositionen 1995

Prop. 1994/95:150

Bilaga 13

Civildepartementet

(trettonde huvudtiteln)

Bakgrund

Regeringen redogör i avsnitt 5 i den reviderade finansplanen för den
budgetförsvagning som har inträffat och behovet av åtgärder med
anledning härav. Inom Civildepartementets område lägger regeringen nu
fram förslag om utgiftsminskningar på 37,5 miljoner kronor for
budgetåret 1995/96.

A. Länsstyrelserna m.m.

A 1. Länsstyrelserna m.m.

Riksdagen har genom beslut den 15 mars 1995 (bet. 1994/95:BoU12,
rskr. 1994/95:213) godkänt inriktningen av de besparingsåtgärder som
regeringen föreslagit vad gäller Länsstyrelserna m.m. Riksdagen har för
budgetåret 1995/96 anvisat ett ramanslag på 2 686 773 000 kronor.

Regeringen föreslår i fråga om anslaget Länsstyrelserna m.m. en
besparing för budgetåret 1995/96 på totalt ytterligare 24 600 000 kronor.

I anslutning till genomförandet av reformeringen av den regionala
statliga förvaltningen den 1 juli 1991 anvisades medel till länsstyrelserna
för en länsexpert på utbildningsområdet. Länsstyrelserna skall med
utgångspunkt i sin kunskap om utbildningsväsendet i länet samt
utbildningens effekter göra en väl förankrad analys av om utbudet är
ändamålsenligt samt verka för att ändringar som behövs genomförs så att
behoven tillgodoses. I arbetet ingår bl.a. att förse utbildningsanordnare
med planeringsunderlag.

Av förordningen (1991:1121) med instruktion för Statens skolverk
framgår att verket ansvarar för officiell statistik i enlighet med vad som
anges i förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken. Verket har
också en avdelning för insamling och sammanställning av basinformation.
På motsvarande sätt får det nya högskoleverket i uppgift att ge ett allmänt
underlag för planering och utveckling av högskolan i ett internationellt
perspektiv (jfr prop 1994/95:165).

I en situation då besparingar måste göras bedömer regeringen att det
planeringsunderlag som tas fram av de två centrala verken bör vara
tillräckligt. Detta förslag innebär att 15 000 000 kronor av den totala
besparingen på anslaget till länsstyrelserna kan uppnås. Resterande del
av besparingskravet uppnås genom ytterligare rationaliseringar i
verksamheten.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr.
1994/95:213) till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under
trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 662 173 000 kr.

B. Trossamfund m.m.

B 1. Stöd till trossamfund m.m.

Riksdagen har genom beslut den 15 mars 1995 (bet. 1994/95 :KrU 12,
rskr. 1994/95:206) godkänt inriktningen av de besparingsåtgärder inom
Civildepartementets verksamhetsområde fram t.o.m. år 1998 som
regeringen förordat i propositionen 1994/95:100 (bil. 14) vad avser
besparingar inom kulturutskottets beredningsområde. Riksdagen har
vidare med bifall till regeringens förslag till Stöd till trossamfund m.m.
för budgetåret 1995/96 anvisat ett reservationsanslag på 94 500 000
kronor.

Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen skulle besparingarna
under detta anslag för såväl budgetåret 1995/96 som budgetåren 1997 och
1998 huvudsakligen omfatta bidragen till lokaler. I fråga om
verksamhetsbidraget beräknades endast mindre justeringar.

Regeringen föreslår i fråga om anslaget Stöd till trossamfund m.m. en
besparing för budgetåret 1995/96 på ytterligare 3 300 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU12, rskr.
1994/95:206) till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96
under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 91 200 000
kr.

D. Ungdomsfrågor

D 2. Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen anvisar ett
reservationsanslag till bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m. på 174 303 000 kronor. Riksdagen har ännu
inte behandlat anslaget.

Anslaget disponeras för statsbidrag till ungdomsorganisationer enligt
förordningen (1994:641) om statsbidrag till ungdomsorganisationer samt
för stöd till viss annan nationell och internationell ungdomsverksamhet.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 13

Regeringen föreslår en ytterligare besparing för budgetåret 1995/96 på Prop. 1994/95:150
3 200 000 kronor. Huvuddelen av besparingen bör ske inom ramen för Bilaga 13
statsbidragen till ungdomsoiganisationema.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till nationell
och internationell ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett belopp som är 3 200 000 kr lägre än vad som föreslagits i
prop. 1994/95:100 bil. 14.

E. Folkrörelse- och idrottsfrågor, kooperativa
frågor m.m.

E 2. Stöd till kooperativ utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att anslaget Stöd till
kooperativ utveckling undantas besparingar under budgetåret 1995/96.
Riksdagen har ännu inte behandlat förslaget. Mot bakgrund av vad
regeringen inledningsvis anfört om det statsfinansiella läget bedömer
regeringen det nödvändigt att minska anslaget med 1 000 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Stöd till kooperativ
utveckling anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14.

E 4. Utveckling av ideell verksamhet

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen anvisar ett
reservationsanslag Utveckling av ideell verksamhet på 23 700 000
kronor. Riksdagen har ännu inte behandlat förslaget. Regeringen finner
det nödvändigt att göra ytterligare besparingar beträffande
utvecklingsarbetet i föreningslivet med 1 000 000 kronor under
budgetåret 1995/96.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Utveckling av ideell
verksamhet anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14.

E 6. Stöd till idrotten

Riksdagen har genom beslut den 7 mars 1995 (bet. 1994/95:KrU14, rskr.
1994/95:224) godkänt inriktningen av de besparingar som regeringen
förordat i frågan om anslaget Stöd till idrotten. Regeringen föreslår
riksdagen en ytterligare besparing för budgetåret 1995/96 på 4 400 000
kronor. Besparingen bör belasta verksamheter av gemensam natur inom
idrotten.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU14, rskr.
1994/95:224) till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 787 860 000 kr.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 13

Bilaga 14

Milj ödepartementet

Bilaga 14 till kompletteringspropositionen 1995

Milj ödepartementet

(Fjortonde huvudtiteln)

A. Miljövård

A 1. Statens naturvårdsverk

Riksdagen har nyligen beslutat att anvisa 559 885 000 kronor under
ramanslaget Statens naturvårdsverk för budgetåret 1995/96 (prop.
1994/95:100 bil. 15, bet. 1994/95:JoU14, rskr. 1994/95:257).

Statens naturvårdsverk disponerar innevarande budgetår 2 650 000
kronor for administration m.m. under anslaget A 6. Landskapsvårdande
åtgärder. Anslaget upphör vid kommande budgetårsskifte. Insatser för
landskapsvård kommer i stället att ske inom ramen för EU:s program för
miljöersättningar till jordbruket under nionde huvudtiteln (Jordbruks-
departementet). Kostnader för administration m.m. ingår inte i de medel
som beräknats för det nya miljöersättningsprogrammet utan skall bekostas
av medlemsländerna själva. Genom miljöersättningsprogrammet kommer
insatserna för landskapsvårdande åtgärder m.m. att bli mera omfattande
än i dag. 4 800 000 kronor bör därför tillföras Naturvårdsverkets ram-
anslag för de kostnader som är förknippade med verkets arbetsuppgifter
inom ramen för miljöersättningsprogrammet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet.
1994/95:JoU14, rskr. 1994/95:257) till Statens naturvårdsverk för
budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
564 685 000 kr.

Prop. 1994/95:150

Bilaga 14

A 3. Bidrag till kalkningsverksamhet for sjöar och
vattendrag

Riksdagen har nyligen beslutat att anvisa 240 miljoner kronor under
reservationsanslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet.
1994/95 :JoUl4, rskr. 1994/95:257). Mot bakgrund av det statsfinansiella
läget föreslår regeringen att anslaget minskas med 30 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1994/95:150

Bilaga 14

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet.
1994/95:JoU14, rskr. 1994/95:257) till Bidrag till kalkningsverksamhet
för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 210 000 000 kr.

A 5. Miljöforskning

Riksdagen har nyligen beslutat att anvisa 213 031 000 kronor under
reservationsanslaget Miljöforskning för budgetåret 1995/96 (prop.
1994/95:100 bil. 15, bet. 1994/95:JoU14, rskr. 1994/95:257). Mot
bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen att anslaget
minskas med 37,5 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet.
1994/95:JoU14, rskr. 1994/95:257) till Miljöforskning för budgetåret
1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
175 531 000 kr.

B. Kärnsäkerhet, strålskydd, m.m.

B 3. Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning

I budgetpropositionen 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 15) har regeringen
föreslagit att riksdagen anvisar 95 939 000 kronor under ramanslaget
Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning för budgetåret
1995/96. Mot bakgrund av behovet av att minska de statliga utgifterna
föreslår regeringen att anslaget minskas med 7,5 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

under fj ortonde huvudtitelns ramanslag Statens kämkraftinspektion:
Kämsäkerhetsforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är
7 500 000 kronor lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100
bil. 15.

Innehållsförteckning

Innehåll

Prop. 1994/95:150

Propositionens huvudsakliga innehåll                               1

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96              3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 18 april 1995                                                 20

Bilagor:

Bilaga 1

Bilaga 1.1

Bilaga 1.2

Reviderad finansplan m.m.

Reviderad nationalbudget 1995

Utdrag ur Riksrevisionsverkets reviderade
inkomstberäkningar för budgetåret 1995/96

Bilaga 1.3

Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden,
m.m. budgetåret 1995/96

Bilaga 1.4

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Bilaga 6

Bilaga 7

Bilaga 8

Bilaga 9

Bilaga 10

Bilaga 11

Bilaga 12

Bilaga 13

Bilaga 14

Lagförslag

Statschefen och regeringen
Justitiedepartementet

U trikesdepartementet

Socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet
Finansdepartementet
Utbildningsdepartementet
Jordbruksdepartementet
Arbetsmarknadsdepartementet
Kulturdepartementet

N äringsdepartementet

Civildepartementet

Miljödepartementet

gotab 48308, Stockholm 1995