Prop.
1994/95:137
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 19 januari 1995
Ingvar Carlsson
Anders Sundström
(Arbetsmarknadsdepartementet)
I propositionen föreslås att ett nytt anställningsstöd införs för nyanställ-
ningar inom näringslivet. Stödet är utformat som ett avdrag, som mot-
svarar hela arbetsgivaravgiften, dock högst 6 000 kr per månad och
person, för tillsvidareanställningar som omfattar minst 17 timmar per
vecka och som påbörjas under tiden den 1 januari - den 15 maj 1995.
Avdraget medges vid anställning av personer som varit registrerat ar-
betslösa eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst
fyra veckor under perioden november - december 1994. Stödet lämnas
under högst tolv månader.
Stödet föreslås reglerat i en särskild lag. Förslaget medför en följdän-
dring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 mars 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 137
Prop. 1994/95:137
1 Förslag till riksdagsbeslut......................... 3
2 Lagtext...................................... 4
2.1 Förslag till lag om anställningsstöd ............. 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter............................. 6
3 Ärendet och dess beredning........................ 7
4 En ändrad inriktning............................. 8
4.1 Utvecklingen på arbetsmarknaden .............. 8
4.2 Den ekonomiska politiken ................... 9
4.3 Arbetsmarknadspolitiken..................... 9
4.4 Hur skapar vi en bättre arbetsmarknad?.......... 10
5 Olika typer av anställningsstöd .................... 11
5.1 Rekryteringsstödet ........................ 11
5.2 Det generella anställningsstödet............... 11
5.3 Behovet av ytterligare stödformer.............. 12
6 Utformningen av det nya anställningsstödet ........... 13
6.1 Utformningen............................ 13
6.2 Hur skall stödet hanteras rent praktiskt? ......... 18
6.3 Omfattningen och kostnaderna................ 19
6.4 EU:s regelverk........................... 19
7 Författningskommentarer ........................ 20
7.1 Förslag till lag om anställningsstöd ............ 20
7.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter............................ 21
Bilaga 1 Närvarande vid remissmötet den 12 januari 1995 .... 23
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari
1995 ........................................... 24
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om anställningsstöd,
2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Prop. 1994/95:137
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om anställningsstöd
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Arbetsgivare har enligt bestämmelserna i denna lag rätt till ett an-
ställningsstöd.
Lagen gäller inte följande arbetsgivare:
1. riksdagen och dess myndigheter,
2. myndigheterna under regeringen, förutom affärsverken,
3. kyrkomötet och dess myndigheter,
4. de allmänna försäkringskassorna,
5. kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och kyrkli-
ga samfälligheter.
2 § En arbetsgivare får för en nyanställd person, om nedanstående krite-
rier är uppfyllda, göra ett avdrag enligt 4 § från de arbetsgivaravgifter
som arbetsgivaren skall betala enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter. Avdraget får göras om personen enligt intyg från länsar-
betsnämnden under minst fyra veckor under perioden november - de-
cember 1994 antingen har varit registrerad som arbetslös hos den offent-
liga arbetsförmedlingen eller har deltagit i arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder som beslutats av länsarbetsnämnden.
3 § Med nyanställd person avses en arbetstagare som under perioden
den 1 januari - den 15 maj 1995 påbörjat en tillsvidareanställning som
omfattar minst 17 timmar per vecka.
4 § Avdrag får för varje månad göras med ett belopp som motsvarar de
arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter
som hänför sig till den nyanställda personen, dock högst 6 000 kr. Av-
drag för arbetsgivaravgifter får tidigast göras för lönekostnader som
avser mars månad 1995.
Avdrag får göras under högst tolv månader för varje nyanställd person
och endast så länge denna anställning varar.
5 § Denna lag tillämpas inom ramen för förfarandet enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
I fråga om affärsverken gäller dock föreskrifter som meddelas av rege-
ringen.
6 § Vid fördelningen av influtna arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 6 §
lagen (1981:691) om socialavgifter skall de avdrag som görs enligt den-
Prop. 1994/95:137
na lag minska det belopp som förs till staten enligt 4 kap. 7 § lagen om Prop. 1994/95:137
socialavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995 och gäller till utgången av juni
1996. Lagen gäller dock även därefter i fråga om avdrag från arbets-
givaravgifter som avser tid före den 1 juli 1996.
Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 137
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om soci- prOp. 1994/95:137
alavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §'
I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den all-
männa försäkringen och vissa andra sociala ändamål.
Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och lagen
Om nedsättning av socialav-
gifter som regionalpolitiskt stöd
finns särskilda bestämmelser.
Föreskrifter om avdrag vid be-
räkning av arbetsgivaravgifter
finns i lagen (1993:1503) om
generellt anställningsstöd och i
lagen (1994:196) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691)
om socialavgifter.
: 1920) om allmän löneavgift.
Om nedsättning av socialav-
gifter som regionalpolitiskt stöd
finns särskilda bestämmelser.
Föreskrifter om avdrag vid be-
räkning av arbetsgivaravgifter
finns i lagen (1995:000) om an-
ställningsstöd och i lagen
(1994:196) om tillfällig avvikel-
se från lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 mars
1995.
1 Senaste lydelse 1994:1923.
Prop. 1994/95:137
Genom förslagen i den ekonomisk-politiska propositionen i november
1994 (prop. 1994/95:25) tog regeringen de första stegen mot en ny eko-
nomisk politik. Den innefattade bl.a. åtgärder för att stärka statsfinans-
erna och åtgärder för att stärka de arbetslösas ställning på arbetsmarkna-
den samt vissa stimulanser till näringslivet. Riktlinjerna för den nya
politiken vidareutvecklas i 1995 års budgetproposition (prop.
1994/95:100). Den här propositionen är ett led i genomförandet av den
nya politiken.
Regeringen bemyndigade den 17 november 1994 chefen för Arbets-
marknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
föreslå konkreta åtgärder för att främja nyanställningar.
Utredningsarbetet redovisades den 15 december 1994 i betänkandet
Åtgärder för att främja nyanställningar (SOU 1994:152).
Synpunkter på betänkandet har hämtats in vid ett av Arbetsmark-
nadsdepartementet anordnat remissmöte den 12 januari 1995. Vid detta
deltog företrädare för närmast berörda myndigheter samt parter på ar-
betsmarknaden. En förteckning över de närvarande finns i bilaga 1. De
skriftliga synpunkter som lämnades vid remissmötet finns tillgängliga i
Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A94/2554/A).
Förslaget som presenteras i denna proposition föranleder att en lag om
anställningsstöd måste upprättas. Lagen bör gälla från och med den
1 mars 1995 till och med juni 1996. Förslaget föranleder vidare en änd-
ring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Lagförslag har upprättats
inom Arbetsmarknadsdepartementet.
Lagrådet
Lagförslaget om anställningsstöd liknar till sin utformning lagen
(1993:1503) om generellt anställningsstöd (GAS). Riksdagen inhämtade
Lagrådets synpunkter på det lagförslaget. Med hänsyn till det kan den
nu föreslagna lagen anses vara av enkel beskaffenhet. Härtill kommer
ärendets brådskande natur. Läget på arbetsmarknaden är sådant att det
är av största vikt att omgående främja tillkomsten av nya anställningar.
Avsevärt men skulle uppkomma om lagstiftningsfrågans behandling
fördröjdes. Regeringen anser därför att Lagrådets hörande kan undva-
ras.
4.1 Utvecklingen på arbetsmarknaden
Det totala antalet sysselsatta har under de senaste fyra åren minskat
med 550 000 personer. Den totala arbetslösheten (inkl, personer i åt-
gärder) har ökat med 425 000 personer, och den öppna arbetslösheten
med 260 000 personer.
Lågkonjunkturen började vända för ungefär två år sedan, år 1993.
Exporten har sedan dess ökat kraftigt och lönsamheten i näringslivet
förbättras nu påtagligt. Industrin ökar sina investeringar och industri-
produktionen passerade under år 1994 toppnoteringen år 1989.
Antalet lediga platser har samtidigt ökat, främst inom industrin, men
inte i den omfattning som krävs. Industriproduktionen sysselsatte ca
220 000 personer färre år 1994 än år 1989.
Den kraftiga produktivitetsökningen har tillsammans med det ökade
övertidsuttaget minskat sysselsättningen inom industrin, övertidsuttaget
är nu större än under högkonjunkturen under slutet av 1980-talet.
Den ökning av sysselsättningen som sked har endast pressat ner den
totala arbetslösheten med ca en procentenhet sedan kulmen i slutet av år
1993. Det beror delvis på att arbetskraftsutbudet ökar i takt med ett
ökat antal sysselsättningstillfällen. I december 1994 var fortfarande
315 000 personer arbetslösa. Cirka 34 % av dem var långtidsarbetslösa.
Samtidigt har de anställningar som har kommit till stånd i ökad om-
fattning blivit tidsbegränsade. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar
(AKU) 1994 omfattade hela nettotillskottet av sysselsättningstillfällen
tidsbegränsade anställningar. Det kan naturligtvis vara fråga om ett för-
ändrat anställningsmönster på marknaden, men kan i många fall också
vara uttryck för en rädsla att fastanställa arbetskraft.
Den öppna arbetslösheten förväntas enligt 1995 års finansplan (prop.
1994/95:100 bil. 1) minska från 7,9 % år 1994 till 6,5 % år 1996. I
slutet av mandatperioden beräknas arbetslösheten ha pressats ner till
omkring 6 %. Den totala arbetslösheten, som år 1994 uppgick till
13 %, väntas gå ner till 11 % år 1996. Sysselsättningen beräknas under
de närmaste åren stiga med ca 2 % per år.
Regeringens ambition är att ytterligare ta ner arbetslösheten under
mandatperioden. Förutsättningarna är goda för en tillväxt över 2,5 %
fram till år 1998, och därmed för en lägre arbetslöshet. Regeringen
kommer att pröva alla möjligheter att ytterligare minska arbetslösheten.
Parterna på arbetsmarknaden kan verksamt bidra till detta genom en
ansvarsfull avtalsrörelse.
Prop. 1994/95:137
4.2 Den ekonomiska politiken
Regeringen lägger nu grunden för en tillväxtorienterad ekonomisk poli-
tik som syftar till att föra Sverige ur den djupa kris som har präglat
landet de senaste lyra åren.
De senaste årens internationella lågkonjunktur har orsakat ekonomiska
problem i de flesta industriländer. Aldrig tidigare i modem svensk his-
toria har de offentliga finanserna försämrats så mycket som under de
senaste tre åren.
Arbetslösheten har samtidigt ökat kraftigt. Var åttonde person i ar-
betskraften står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. De ekonomiska
och sociala konsekvenserna av arbetslösheten hotar att underminera hela
välfärdssamhället.
Många av de förlorade arbetstillfällena har försvunnit för överskådlig
framtid. Lågkonjunkturen har tvingat fram ökade rationaliseringar i
företagen och sjukfrånvaron har minskat. Sverige står nu inför proble-
met att skapa ungefär en halv miljon nya arbetstillfällen för att kunna
komma tillbaka till en fullgod arbetsmarknad.
Den centrala uppgiften är att få till stånd en stabil och uthållig till-
växt, framför allt i näringslivet, och att få tillbaka en hög sysselsättning
och en låg arbetslöshet. Uppgången får då inte brytas i förtid på grund
av bristsituationer, flaskhalsar och överhetmingseffekter som innebär
accelererande löner och priser. Det kraftiga övertidsuttaget måste om-
vandlas till nya anställningar. Därför inriktas politiken nu på att stödja
och underlätta expansion och förnyelse.
Förutsättningarna för att klara välfärd och sysselsättning är goda trots
de omfattande problemen. Sverige kan erbjuda gynnsamma betingelser
för en avancerad produktion tack vare den välutbildade arbetskraften,
den höga kvaliteten på infrastruktur och offentliga tjänster, den starka
flexibiliteten och kronans låga värde.
4.3 Arbetsmarknadspolitiken
Den viktigaste uppgiften är att skapa förutsättningar för näringslivet att
expandera. En uthållig ekonomisk tillväxt och full sysselsättning är det
överordnade målet.
I den ekonomisk-politiska propositionen (prop. 1994/95:25) som pre-
senterades i november lämnades förslag till arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder som lade grunden för denna inriktning. Insatserna bestod av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utbildningsinsatser samt stöd till inve-
steringar. Det var ett första steg med akuta åtgärder för att komma till
rätta med obalanserna på arbetsmarknaden.
I budgetpropositionen (prop. 1994/95:100) redovisar regeringen, i ett
andra steg, ytterligare förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Dessa innebär såväl kort- som långsiktiga insatser. De tar sikte på att
Prop. 1994/95:137
ändra arbetsmarknadspolitiken till mer av aktivitet, flexibilitet och kom- Prop. 1994/95:137
petenshöjning för att understödja tillväxten och samtidigt ge utrymme
för ökat stöd till de grupper som har särskilt svårt att få arbete. I den
här propositionen redovisas ytterligare ett steg genom att ett nytt an-
ställningsstöd för näringslivet föreslås. Sammantaget blir det ett kraft-
fullt handlingsprogram för att stärka tillväxten, öka sysselsättningen och
ta ner arbetslösheten.
Inom arbetsmarknadspolitiken läggs ökad vikt vid åtgärder för att dels
stärka och förbättra utbudet av arbetskraft, dels underlätta företagens
nyrekryteringar. Sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden
måste nu stå i centrum för politiken. Åtgärder som syftar till att skapa
arbetstillfällen vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden måste be-
gränsas till insatser för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbets-
lösa och andra utsatta grupper. De ekonomiska resurserna måste omdis-
poneras från långvariga kontantstöd till tillfälliga stimulanser för expan-
sion och nyanställning i näringslivet och till en allmän kompetenshöj-
ning.
4.4 Hur skapar vi en bättre arbetsmarknad?
Skadorna på arbetsmarknaden är djupare än vad som vanligtvis fram-
ställs. Det kommer att ta lång tid att reparera dem och det kommer inte
att räcka med en konjunkturuppgång med en tillväxt på 2 - 3 % per år.
Därför är det viktigt att alla aktörer på arbetsmarknaden verkar om-
gående för att komma tillrätta med arbetslösheten. Regeringen strävar
efter att skapa förutsättningar för ett bättre företagsklimat och ökade
möjligheter att anställa. Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar att inventera
sina behov av arbetskraft för att möta konjunkturuppgången och skapa
möjligheter för de många arbetslösa att kunna få en anställning. De
fackliga organisationerna måste medverka till en löneutveckling som är
förenlig med samhällsekonomisk balans, att motverka flaskhalsar, ak-
tivera arbetslösa och tillsammans med arbetsgivarna verka för att lediga
platser tillsätts så snabbt som möjligt.
Förslaget i denna proposition om ett nytt anställningsstöd skall skapa
ytterligare förutsättningar för arbetsgivarna att kunna anställa. De åt-
gärder som den tidigare regeringen vidtog har inte varit tillräckligt
kraftfulla för att ge en rejäl ökning av efterfrågan på arbetskraft. Åt-
gärderna måste dessutom ytterligare styras in mot den ordinarie arbets-
marknaden, framför allt inom näringslivet där expansionen sker. En
kraftig ökning av reguljära anställningar på arbetsmarknaden stärker
arbetslinjen, och minskar risken för permanent utslagning från arbets-
marknaden som nu finns för utsatta grupper. Det gäller bl.a. långtidsar-
betslösa, äldre som förlorat arbetet och utomnordiska invandrare.
Ett nytt tillfälligt anställningsstöd bör därför införas. Till skillnad mot
det tidigare generella anställningsstödet (GAS) bör det nya stödet inrik-
10
tas på registrerat arbetslösa. Det bör verka under begränsad tid med en Prop. 1994/95:137
kraftig subvention. Stödet bör i första hand riktas till näringslivet där
behovet av att expandera är störst. Den offentliga sektorn bör inte om-
fattas av stödet. Även för det nya anställningsstödet bör avdragsmodel-
len väljas.
Redan nu finns det ett antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar
till att stimulera nyanställningar. De främsta av dem är rekryteringsstö-
det och, fram till den 31 december 1994, det generella anställnings-
stödet (prop. 1993/94:66, bet. 1993/94:AU5 och AU23, rskr.
1993/94:102 och 293). Här lämnas en kort redovisning av konstruktio-
nen av dessa stödformer.
5.1 Rekryteringsstödet
Rekryteringsstödet lämnas till arbetsgivare som anställer registrerat
arbetslösa när arbetsförmedlingen inte kan hitta någon annan lösning för
att få tillbaka dem till arbetsmarknaden. Stödet kan lämnas med högst
65 % av lönekostnaden, dock högst 14 300 kr per månad, under högst
sex månader För äldre arbetslösa och för flyktingar och invandrare kan
stödet under vissa förutsättningar utsträckas till tolv månader.
Stödet kan lämnas för både tillfälliga anställningar och tillsvidarean-
ställningar. Det viktiga är att individen får en möjlighet att få in en fot
på arbetsmarknaden. Stöd får inte lämnas för statligt reglerade anställ-
ningar.
Arbetsgivare kan också under vissa förutsättningar få ett rekryterings-
stöd för högskoleutbildade (prop. 1993/94:150 bil. 10, bet.
1993/94:FiU20, rskr. 1993/94:457). Stödet infördes för att höja kompe-
tensnivån i de små företagen, som ofta saknar högskoleutbildade. Stö-
det, som kan lämnas under högst tolv månader, är avsett för småföre-
tagare som anställer personer med minst 120 högskolepoäng och med
en kompetens som företaget saknar. Stödet kan lämnas med högst 50 %
av lönekostnaderna.
5.2 Det generella anställningsstödet
Det generella anställningsstödet (GAS) infördes som ett tillfälligt stöd
under år 1994. Avdrag för GAS kunde göras för de anställningar som
tillkommit efter september månad 1993 och som innebar att företaget i
fråga ökade antalet anställda (stödet kunde alltså inte lämnas för ersätt-
11
ningsrekryteringar). Stödet innebar ett avdrag från arbetsgivaravgiften Prop. 1994/95:137
som motsvarade 15 % av den nyanställdes bruttolön. GAS gällde ar-
betsgivare i kommuner, landsting och privata sektom. Anställningen
skulle omfatta minst sex månader och minst 17 timmars arbete per
vecka. Stödet upphörde den 31 december 1994.
GAS kunde kombineras med rekryteringsstöd.
Uppskattningsvis har ungefär 70 000 personer per månad fått del av
stödet under år 1994, vilket beräknades när stödet infördes (prop.
1993/94:66). Av dessa uppskattades i samma proposition ca 20 000 av
de 70 000 stöden leda till anställningar som tidigarelagts eller annars
inte skulle ha kommit till stånd.
Enligt tidigare beslut skall GAS-avdraget utvärderas av Expertgrup-
pen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA). Denna ut-
värdering blir färdig först hösten 1995.
5.3 Behovet av ytterligare stödformer
Trots den satsning som har gjorts på rekryteringsåtgärder och den ökan-
de efterfrågan på arbetskraft, var 315 000 personer arbetslösa i decem-
ber 1994, varav 108 000 var långtidsarbetslösa. Regeringens bedöm-
ning är att ytterligare kraftfulla insatser behöver göras för att ge de
arbetslösa ökade möjligheter att åter komma in på arbetsmarknaden.
Rekryteringsstödet är en effektiv åtgärd för att hjälpa arbetssökande
att komma in på arbetsmarknaden. Stödet är dock relativt kostsamt.
Skulle stödet lämnas för att rent generellt uppmuntra anställningar, ris-
kerar det att snedvrida konkurrensen på arbetsmarknaden. Stödet kräver
också en hel del administrativa insatser från arbetsförmedlingens sida.
Genom att stödet främst är avsett för att få in svårplacerade grupper på
arbetsmarknaden ställs det inte något krav på tillsvidareanställning.
Enligt regeringens bedömning har GAS-avdraget inte haft en tillräck-
ligt attraktiv utformning för att stimulera till mer permanenta anställ-
ningar. Det har heller inte varit inriktat på de arbetslösa. Kontrollmöj-
ligheter har i stort sett saknats för stödet. Systemet bör därför inte för-
längas utan ersättas med ett nytt och mer riktat anställningsstöd.
Rekryteringsstödet bör samtidigt finnas kvar men främst riktas till
dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Rekryteringsstödet
bör även kunna kombineras med det nya anställningsstödet för att bli ett
effektivt medel mot långtidsarbetslöshet.
12
6.1 Utformningen
Prop. 1994/95:137
Regeringens förslag: Ett nytt anställningsstöd införs för att sti-
mulera nyanställningar i näringslivet. Stödet utformas som ett
avdrag, som motsvarar hela arbetsgivaravgiften, dock högst 6 000
kr per månad och person, för nyanställningar som görs under
tiden den 1 januari - den 15 maj 1995. Avdrag medges vid till-
svidareanställning som omfattar minst 17 timmar per vecka av
personer som varit arbetslösa eller deltagit i arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder under minst fyra veckor under perioden
november - december 1994. Avdraget får göras under högst tolv
månader och tidigast avse lönekostnader för mars månad 1995.
Utredningens förslag: överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Synpunkter vid remissmötet: Av dem som deltog vid remissmötet
var knappt hälften positiva eller något positiva till förslaget. TCO fram-
förde en i stort sett genomgående positiv kritik, SAF och SACO en mer
avvaktande, men positiv hållning. AMS, RSV, Arbetsgivarverket, LO
och Företagarnas riksorganisation var övervägande kritiskt inställda till
förslaget. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet ställde sig
neutrala till förslaget som helhet eftersom det inte omfattar deras med-
lemmar. De lämnade inga skriftliga synpunkter. RFV lämnade endast
kommentarer av teknisk karaktär.
AMS, RSV och RFV hade synpunkter på ikraftträdandet av förslaget.
Myndigheterna menade att en retroaktiv lagstiftning - som skulle om-
fatta nyanställningar från och med den 1 januari 1995 - skulle medföra
både tekniska och administrativa problem.
SACO och TCO framförde synpunkter på kvalificeringstiden för stö-
det. SACO förespråkade att stödet skulle riktas till personer som vid
anställningstillfallet är arbetslösa och som har en arbetslöshetsperiod om
förslagsvis tre månader bakom sig. TCO ansåg att personen i fråga
borde ha varit arbetslös under minst fyra veckor inom en ramtid av två
månader.
Flera myndigheter och organisationer hade synpunkter på stödets ut-
formning. AMS, Arbetsgivarverket, LO och SACO ansåg att stödet
skulle ha utformats mer selektivt för att riktas till de svaga grupperna.
Företagarnas riksorganisation, å sin sida, tyckte att stödet borde vara
mindre selektivt än den föreslagna utformningen.
Flera yttrade sig om tidpunkten för när stödet föreslås införas. Före-
tagarnas riksorganisation hävdade att ett selektivt stöd borde ha införts
i början av konjunkturuppgången, dvs. under hösten 1993 och våren
13
1994. Därefter kunde mer generella stöd lämnas, såsom låga arbets- Prop. 1994/95:137
givaravgifter. AMS framförde att stödet kommer för sent i konjunktu-
ruppgången. Arbetsgivarverket uppgav att ett allmänt rekryteringsstöd
vid tillsvidareanställningar inte är den självklara åtgärden för att minska
arbetslösheten. SAF ansåg att stödet kan bidra till att tidigarelägga an-
ställningar i detta konjunkturläge, men inte öka dem.
Vid remissmötet fördes också diskussioner om huruvida stödet riktar
sig till sektorer som ändå skulle ha anställt. Flertalet instanser (AMS,
LO, TCO, SACO, Arbetsgivarverket, Företagamas riksorganisation
och SAF) hävdade att det föreslagna stödet framför allt kommer att gå
till anställningar som ändå skulle ha kommit till stånd.
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och TCO ansåg att
den offentliga sektom inte borde uteslutas från stödet. De menade att
konkurrensen skulle snedvridas vid upphandlingsförfaranden som berör
både offentliga och privata anordnare. Därtill skulle t.ex. friskolor gyn-
nas gentemot offentliga skolor, privata daghem gynnas mot offentliga.
Dessutom skulle stödet leda till begränsade effekter för kvinnor, efter-
som de är kraftigt överrepresenterade inom de sektorer som föreslås
inte kunna nyttja stödet.
Allmänt fördes också en diskussion om stödet är lönedrivande och
leder till konkurrenssnedvridning. LO, Arbetsgivarverket och Företa-
garnas riksorganisation framhöll att stödet har en viss lönedrivande
effekt genom att företagen får minskade lönekostnader. En stor del av
stöden kommer att gå till exportsektorn, som ändå är lönsam och som
har möjlighet att driva upp lönerna. LO ansåg dock att löneglidningen å
andra sidan skulle kunna minska eftersom företagen inte uppmuntras att
rekrytera från varandra, vilket annars skulle kunna driva upp lönekra-
ven. SAF hävdade å sin sida att det finns så många arbetslösa att detta
i sig håller nere löneläget. SAF, Företagarnas riksorganisation och
Landstingsförbundet ansåg att stödet leder till konkurrenssnedvridning.
Flera instanser (AMS, SAF, SACO och TCO) var tveksamma till
omfattningen av stödet. De menade att stödet inte kommer att nå upp
till en omfattning på cirka 110 000 personer.
Skälen till regeringens förslag: Arbetsmarknadspolitiken har under
de senaste åren fått bära en alltför tung börda i kampen mot arbetslös-
heten. Även om konjunkturuppgången nu är stark på vissa delar av
arbetsmarknaden, framför allt exportindustrin, så räcker inte den all-
männa efterfrågan till för att åstadkomma en kraftig nedpressning av
arbetslösheten. Utan aktiva insatser för att öka sysselsättningen och
underlätta för de arbetslösa att komma in på den ordinarie arbetsmark-
naden riskerar Sverige att drabbas av samma höga och bestående ar-
betslöshet som en rad länder i Europa drabbades av på 1980-talet. En-
ligt regeringens uppfattning krävs det därför både allmänna anställ-
ningsfrämjande åtgärder och selektiva insatser för att stärka varje ar-
betssökandes framtida möjligheter. Regeringen kan således inte dela den
14
uppfattning som kommit till uttryck i remissbehandlingen att efterfrågan Prop. 1994/95:137
på arbetskraft redan är stor och att den därför inte ytterligare behöver
stimuleras. Ambitionerna i kampen mot arbetslösheten måste höjas.
Ett nytt anställningsstöd bör därför införas tillsammans med en rad
andra åtgärder for att skapa en väl fungerande arbetsmarknad. Anställ-
ningsstödet syftar till att i det enskilda fallet kunna uppfylla ett eller
flera av följande mål:
a) att öka antalet arbetstillfällen i näringslivet och främja ekonomisk
tillväxt,
b) att stimulera företagen att begränsa övertidsuttaget till förmån för
nyanställning och att därmed fördela den totala arbetstiden på ett mer
rationellt sätt,
c) att stimulera företagen att vid rekrytering till lediga platser anställa
personer som är arbetslösa i stället för att rekrytera bland redan an-
ställda i andra företag,
d) att sänka kostnaden for expansion och därmed motverka tendenser
till inflation.
Stödet har således mål och utformning som i viktiga avseenden skiljer
det från hittills tillämpade former av anställningsstöd (rekryteringsstöd
och generellt anställningsstöd). Det skall således ses inte bara i ett ar-
betsmarknadspolitiskt perspektiv utan i ett brett samhällsekonomiskt
perspektiv. Det skall också ses som en viktig del i en bred arsenal av
insatser inom ramen för närings-, utbildnings- och arbetsmarknadspoliti-
ken.
Det är regeringens uppfattning att företagen är beroende inte bara av
den allmänna efterfrågan utan också av tillgången på kompetens, och
kostnaderna för att få arbetet utfört. Under den nu pågående uppgång-
en, främst i industrin, har företagen valt att kraftigt öka övertidsuttaget
framför att nyanställa. Det har betytt att sysselsättningsökningen till en
stor del tillkommit dem som redan har ett arbete. Det kan vara ett teck-
en på att företagen har känt osäkerhet om varaktigheten i uppgången
eller att de velat undvika de kostnader som är förenade med nyanställ-
ning och introduktion.
Det är viktigt att nu lägga grunden för en period av uthållig tillväxt,
som gör att företagen kan etablera ett långsiktigt personalpolitiskt per-
spektiv. Alla åtgärder bör nu riktas in på att få till stånd en ökning av
sysselsättningen i näringslivet, vilket är en förutsättning för att på en
och samma gång få ner arbetslösheten och budgetunderskottet. Den
viktigaste faktorn för en sådan expansion är och förblir en hög efter-
frågan på varor och tjänster, baserad på en god konkurrenskraft för det
svenska näringslivet.
De närmaste åren kommer efterfrågan att växa, men inom denna ram
är det viktigt att skapa incitament för att få maximala effekter på arbets-
lösheten. Det kan ske i form av att företagen tidigarelägger en planerad
expansion, men det kan också ske i form av att företagen väljer att ny-
15
anställa i stället för att öka övertiden eller att de rekryterar bland de Prop. 1994/95:137
arbetslösa i stället för att rekrytera bland redan anställda i andra före-
tag.
Det är således viktigt att påverka inte bara den totala sysselsättnings-
volymen utan lika viktigt att påverka hur arbetstiden fördelas mellan
övertid och nyanställning Det föreslagna anställningsstödet har alltså
ett sådant bredare syfte.
Det har i remissbehandlingen gjorts invändningar mot att den nu före-
slagna stimulansen skulle lämnas till anställningar som ändå skulle ha
kommit till stånd. Gentemot detta kan först sägas att det skulle vara
utomordentligt svårt att utforma en stimulans som avgränsas enbart till
arbeten som inte annars skulle ha kommit till stånd. Ett stöd med en
sådan inriktning skulle lätt leda till snedvridningar mellan företagen.
Det är bland annat av det skälet som anställningsstödet har fått den
bredare utformning som anges i målbeskrivningen ovan. I den mån som
det handlar om ett arbete som ändå skulle ha utförts, ger anställnings-
stödet för det första en stimulans att nyanställa i stället för att öka över-
tiden och för det andra en stimulans att anställa en arbetslös i stället för
att anställa en ombytessökande. Anställningsstödet är således inte vill-
korslöst.
Det har också sagts att stödet kan bidra till att tidigarelägga anställ-
ningar, men inte öka dem. Gentemot detta kan sägas att tidigarelägg-
ningar av planerade nyanställningar i vaije fall ger en tillfälligt ökad
sysselsättningsvolym med därav följande gynnsamma effekter på arbets-
löshet och offentliga finanser. Men all erfarenhet säger också att en på
så sätt ökad sysselsättningsvolym har en mera allmän effekt för fram-
tidstro och inköpsplaner och tillväxt, vilket påverkar den totala syssel-
sättningen också på litet längre sikt.
Det har i den offentliga debatten hävdats att stödet i stället för ett
nyanställningsstöd borde utformas som ett stöd för långtidsarbetslösa att
komma i arbete. Enligt regeringens uppfattning är det ytterst angeläget
att bekämpa långtidsarbetslöshet och social utslagning. De långtidsar-
betslösa utgör nu en stor grupp på arbetsmarknaden. För dem är det
viktigt att den allmänna efterfrågan på arbetskraft stimuleras; det är vid
en ökande sysselsättning som långtidsarbetslösheten kan bekämpas mest
effektivt. Samtidigt behövs det särskilda insatser för dem som är lång-
tidsarbetslösa. Nyanställningsstödet bör därför kunna kombineras med
rekryteringsstöd för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa.
Detta bör ge ett starkt incitament till företagen att medverka i kampen
mot långtidsarbetslösheten.
Det skall slutligen tilläggas att avdraget har utformats som en viktig
del i regeringens politik för en prisstabilitet på god europeisk nivå.
Genom avdraget sänks arbetskraftens marginalkostnad vilket bidrar till
att motverka tendenser till inflation. Genom avdragets konstruktion
stimuleras företagen att rekrytera bland de arbetslösa framför att rekry-
16
tera bland dem som redan har ett arbete, vilket bör kunna bidra till att Prop. 1994/95:137
undvika löneglidning.
Regeringen har således med denna motivering funnit anledning att i
huvudsak ansluta sig till utredarens förslag.
Stödet bör få en generös utformning vad avser både kompensationsni-
vå och stödtid så att det kompenserar för introduktions- och nyanställ-
ningskostnader. Det måste ge en snabb och kraftfull effekt på arbets-
kraftsefterfrågan. Det främjar nyanställningar och minskar övertidsut-
taget.
Stödet föreslås innebära att hela arbetsgivaravgiften, dock högst
6 000 kr per månad, får dras av för den nyanställde. Det motsvarar en
reduktion av hela avgiften för en heltidsanställd med en månadslön upp
till ca 18 000 kr.
Avdraget bör få göras för anställningar som kommer till stånd under
perioden den 1 januari - den 15 maj 1995. Därigenom uppmuntras ar-
betsgivarna att tidigarelägga sina nyanställningar. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen om eventuell förlängning av perioden. Här
måste regeringen noga överväga att stödet totalt sett inte kostar mer än
7 miljarder kronor.
Förslaget om giltigbethetstiden av stödet har främst kritiserats av
RSV. Av administrativa skäl är det enligt RSV svårt att tillämpa en
retroaktiv ordning på det sätt som utredaren har föreslagit. Regeringen
instämmer i denna bedömning och föreslår att avdrag från socialavgif-
terna bör få avse avgifter först från och med mars 1995. Praktiskt torde
detta sakna betydelse för arbetsgivaren eftersom det skall gälla tillsvida-
reanställningar och dessa skall ha påbörjats under tiden den 1 januari -
den 15 maj 1995. Arbetgivaren kan fortfarande göra avdrag under en
maximal avdragsperiod eftersom lagen gäller till utgången av juni 1996.
Den maximala avdragsperioden bör sättas till tolv månader. Det är
endast när anställningen upphör innan den har varat i tolv månader som
stödperioden kan bli kortare än den maximala stödperioden. Arbetsgi-
varna får därmed en förhållandevis lång period av minskade arbets-
kraftskostnader. När stödet upphör bör konjunkturläget ytterligare ha
förbättrats. Företagen bör då till fullo kunna bära sina arbetskraftskost-
nader.
Den som anställs bör ha varit registrerat arbetslös hos den offentliga
arbetsförmedlingen eller deltagit i arbetsmarknadspolitisk åtgärd som
har beslutats av länsarbetsnämnden under minst fyra veckor under pe-
rioden november - december 1994. Genom att personen skall ha varit
arbetslös eller deltagit i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd under en
viss tidsperiod inbjuder inte stödet till olika former av kringgående av
regelverket.
Vidare bör avdrag få medges endast om anställningen är tills vidare.
Avdrag bör inte kunna göras för anställningar som avser mindre arbete
än 17 timmar per vecka.
17
Anställningarna bör endast avse arbete i näringslivet (inkl, offentligt Prop. 1994/95:137
ägda bolag och affärsverk). Därmed gynnas den sektor där tillväxten
framför allt bör ske.
Företrädarna för de kommunala och landstingskommunala sektorerna
har framfört önskemål om att stödet skall gälla även inom dessa sekto-
rer, som står inför betydande nedskärningar. Anställningsstödet skulle
kunna underlätta denna omställningsprocess. Dessutom, uppger dessa
företrädare, är inte den kommunala och landstingsknmmnnala verksam-
heten begränsad till traditionell kommunal organisationsform utan den
bedrivs många gånger i bolagsform. De kommuner som har valt verk-
samhet i den sistnämnda organisationsformen skulle gynnas framför
kommuner utan sådana bolag.
Som en grund för regeringens hela handlingsplan för att komma till
rätta med obalanserna i ekonomin och på arbetsmarknaden ligger pri-
märt att stimulera och utveckla näringslivet. De tillgängliga resurserna
måste satsas där. Kommunerna och landstingen bär en stor börda för att
bekämpa arbetslösheten. Utan denna insats vore det svårt att bedriva en
aktiv arbetsmarknadspolitik. Kommuner och landsting är emellertid väl
försedda med möjligheter till arbetsmarknadspolitiska stöd genom den
övriga arbetsmarknadspolitiska arsenalen i form av bl.a. beredskaps-
arbeten, utbildningsvikariat och företagsutbildning. Behoven torde en-
ligt regeringens mening kunna tillgodoses inom ramen för dessa åtgär-
der.
Regeringen har förståelse för synpunkterna när det gäller konflikten
mellan kommunala bolag och annan kommunal verksamhet. Regeringen
har emellertid gjort en avvägning mellan detta rättvisekrav och behovet
av ett administrativt lätthanterligt stöd och bedömt det senare som mest
angeläget. Kommunala bolag bör således kunna få del av stödet.
De långtidsarbetslösa, dvs. de med mer än fyra resp, sex månaders
arbetslöshet, utgör nu en stor grupp på arbetsmarknaden. Nyanställ-
ningsstödet bör därför kunna kombineras med rekryteringsstödet. Stor-
leken på den bidragsgrundande lönekostnaden för rekryteringsstödet
kommer dock att minska eftersom arbetsgivare som nyttjar avdraget
inte betalar några sociala avgifter. Rekryteringsstödet kan för dessa
alltså bara baseras på kontant bruttolön inkl, sjuklön och semesterersätt-
ning.
6.2 Hur skall stödet hanteras rent praktiskt?
Stödet bör vara administrativt enkelt. För arbetsförmedlingens del bör
stödet innebära att den skall utfärda ett intyg på att personen i fråga har
varit registrerad hos arbetsförmedlingen på sätt som krävs för rätt till
avdrag och hos vilken arbetsgivare detta gäller. Intyget lämnas sedan
till arbetsgivaren och till skattemyndigheten.
18
Arbetsgivaren beräknar därefter nedsättningen för den anställde och Prop. 1994/95:137
drar av beloppet vid de månatliga inbetalningarna av arbetsgivaravgif-
ter. Skattemyndigheten kan därefter genom stickprov kontrollera att
reglerna följs. Dessutom sker en kontroll vid den årliga genomgången
av företagens egna revisorer.
6.3 Omfattningen och kostnaderna
Antalet sysselsatta i näringslivet uppgår för närvarande till ca 2,5 miljo-
ner personer. Beroende på konjunkturläge byter ungefär 10 - 20 % av
dessa arbete externt per år.
Långt ifrån alla dessa anställningar går via den offentliga arbetsför-
medlingen. Om avdraget stimulerar till att anställa relativt tidigt under
år 1995, skulle överslagsmässigt drygt 110 000 personer kunna beröras
av åtgärden.
Vid denna omfattning beräknas stödet medföra ca 7 miljarder kronor
i minskade intäkter för staten i form av arbetsgivaravgifter. Den faktis-
ka kostnaden är betydligt lägre eftersom satsningen innebär både min-
skade utgifter och ökade inkomster för samhället. Inkomstbortfallet bör
ses som en investering i det svenska näringslivet som kommer att ge
ökad produktivitet och god avkastning för framtiden. Därtill kommer
minskade offentliga utgifter och ökade skatteinkomster i samband med
att åtgärden ger färre arbetslösa och fler sysselsättningstillfällen. De of-
fentliga utgifterna för arbetslöshetsersättning och för olika arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder minskar. Stat och kommun får ökade intäkter i
form av skatter och avgifter.
Kostnaderna för stödet har alltså beräknats till 7 miljarder kronor.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget är det viktigt att kostnaden inte
blir högre. Regeringen bedömer att ny anställningsstödet kommer att
kunna utgå till den 30 juni 1995. Lagen har begränsats till att omfatta
perioden den 1 januari - den 15 maj 1995. Regeringen avser att uppdra
åt AMS och RSV att noga följa utvecklingen. Regeringen återkommer
till riksdagen för slutligt fastställande av sista datum för vilket nyan-
ställningar kan ske.
Kostnaderna för avdraget bör belasta arbetsmarknadsavgiften i arbets-
givaravgifterna.
Regeringen kommer att besluta om en utvärdering av stödet sedan det
varit i gång en tid.
6.4 EU:s regelverk
Ett temporärt nyanställningsstöd baserat på nedsättning av arbetsgiva-
ravgifterna borde inte möta några hinder ur EU-perspektiv. Tvärtom
förespråkar EU att de indirekta arbetskraftskostnaderna mycket väl kan Prop. 1994/95:137
minskas för att bekämpa arbetslösheten.
7.1 Förslag till lag om anställningsstöd
1 8
I paragrafen anges vilka arbetsgivare som kan komma i fråga för an-
ställningsstödet. Det gäller privata arbetsgivare - däribland t.ex. statligt
och kommunalt ägda bolag - och de statliga affärsverken. Andra offent-
liga arbetsgivare har undantagits.
Lagen gäller en rätt att göra avdrag från arbetsgivaravgifter. Den om-
fattar således de arbetsgivare som enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691)
om socialavgifter är skyldiga att betala arbetsgivaravgifter.
28
De grundläggande förutsättningarna för anställningsstödet anges i para-
grafen. Avdrag från arbetsgivaravgifter medges bara om arbetsgivaren
nyanställer en person som under minst fyra veckor under perioden no-
vember - december 1994 antingen har varit arbetslös eller under sam-
ma tidsperiod har deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder beslutade
av länsarbetsnämnden. Det sistnämnda kravet innebär att t.ex. stöd
enligt lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd inte omfattas.
Den angivna tidsperioden behöver inte vara sammanhängande, men
måste totalt omfatta minst fyra veckor under november och december
1994. Det krävs inte att arbetstagaren skall ha varit arbetslös i direkt
anslutning till nyanställningen
Det är enligt paragrafen länsarbetsnämnden som har till uppgift att
utfärda intyg över att villkoren är uppfyllda. Intyget utgör en förutsätt-
ning för att göra avdrag. Det är sedan skattemyndigheten som tar ställ-
ning till avdraget.
33
I paragrafen, som motsvarar 3 8 lagen (1993:1503) om generellt an-
ställningsstöd, anges vad som i lagen menas med en nyanställd person.
Det skall sålunda vara fråga om en arbetstagare som under perioden
den 1 januari - den 15 maj 1995 påbörjat en tillsvidareanställning som
omfattar minst 17 timmar per vecka.
Det finns inget hinder för en arbetsgivare att först provanställa en
person för att sedan, före den 15 maj 1995, låta anställningen övergå i
en tillsvidareanställning. Avdrag enligt 4 § får i ett sådant fall göras
20
från den tidpunkt när anställningen gäller tills vidare, dock tidigast den Prop. 1994/95:137
1 mars 1995,
45
Avdrag får göras från arbetsgivaravgifterna som hänför sig till den ny-
anställde personen med hela beloppet, dock högst 6 000 kr per månad.
Avdragsrätten föreligger tidigast för arbetsgivaravgifter som avser löne-
kostnader för mars månad, även om arbetstagaren har anställts redan i
januari. Avdraget får sedan göras under högst tolv månader.
Avdraget kan kombineras med andra arbetsmarknadspolitiska stödfor-
mer, t.ex. rekryteringsstödet enligt förordningen (1986:414) om rekry-
teringsstöd. Om arbetsgivaren gör ett avdrag från arbetsgivaravgifterna
kommer den bidragsgrundande lönekostnaden enligt 7 § förordningen
om rekryteringsstöd att minska i motsvarande utsträckning. Rekryte-
ringsstödet kommer alltså i en sådan situation att minska.
55
Paragrafens första stycke motsvarar 5 § lagen (1993:1503) om generellt
anställningsstöd.
I fråga om affärsverken finns föreskrifter i förordningen (1984:674)
om uppbörd av vissa arbetsgivaravgifter från staten.
65
De belopp som dras av enligt denna lag skall minska det belopp som
förs till staten för finansiering av arbetslöshetsförsäkringen m.m. enligt
4 kap. 7 § lagen om socialavgifter.
Ikraftträdandebestämmelser
Lagen träder i kraft den 1 mars 1995 och gäller till och med juni 1996.
Genom att lagen gäller till och med juni månad 1996 möjliggörs för
arbetsgivare som nyanställer någon under början av maj 1995 att göra
fullt avdrag.
7.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om so-
cialavgifter
1 kap.
15
Hänvisningen i paragrafens tredje stycke till lagen (1993:1503) om ge-
nerellt anställningsstöd byts ut mot en hänvisning till den nya lagen om
anställningsstöd.
21
Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 11) Prop. 1994/95:137
föreslagit en ny lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter.
Eftersom den lagen föreslås träda i kraft först den 1 juli 1995 får en
ändring göras i samband därmed.
22
Närvarande vid remissmötet den 12 januari 1995
Prop. 1994/95:137
Bilaga 1
Socialdepartementet
Finansdepartementet
Näringsdepartementet
Arbetsmarknadsutskottet i riksdagen
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)
Riksskatteverket (RSV)
Riksförsäkringsverket (RFV)
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)
Landsorganisationen i Sverige (LO)
Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
Centralorganisationen SACO
Arbetsgivarverket
Svenska kommunförbundet
Landstingsförbundet
Företagarnas riksorganisation
23
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Pers-
son, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Sundström
Regeringen beslutar proposition 1994/95:137 Stöd för nyanställningar.
gotab 47570, Stockholm 1995
24