Prop.
1994/95:136
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 januari 1995
Mona Sahlin
Anders Sundström
(Arbetsmarknadsdepartementet)
I propositionen föreslås att Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som
avser skyddsansvar enligt 3 kap. 8 - 10 §§ arbetsmiljölagen
(1977:1160), dvs. beslut mot tillverkare, importörer och leverantörer av
tekniska anordningar och farliga ämnen, i fortsättningen skall överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol istället för som hittills hos regeringen.
Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätten.
Vidare föreslås att Arbetarskyddsstyrelsen får rätt att överklaga läns-
rättens och kammarrättens beslut.
Förslagen föranleds av den skyldighet att tillämpa EG-rätten som
följer av EES-avtalet och EU-medlemskapet.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 136
Prop. 1994/95:136
1 Förslag till riksdagsbeslut......................... 3
2 Lagtext...................................... 3
3 Ärendet och dess beredning........................ 4
4 överklagande ................................. 5
5 Ikraftträdande ................................ 11
6 Kostnader................................... 11
7 Författningskommentar.......................... 11
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag...................13
Bilaga 2 Lagrådets yttrande ........................15
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 januari
1995 ........................................... 16
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160)1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap Överklagande
Arbetarskyddsstyrelsens beslut i
ärenden som avser tillämpning av
föreskrifter meddelade med stöd
av 5 kap. 2 § tredje och fjärde
styckena, 3 § andra stycket eller
5 § får inte överklagas.
Arbetarskyddsstyrelsens beslut om
föreskrifter samt styrelsens beslut i
ärenden som avser tillämpning av
föreskrifter meddelade med stöd
av 5 kap. 2 § tredje och fjärde
styckena, 3 § andra stycket eller
5 § far inte överklagas.
Arbetarskyddsstyrelsens beslut i
ärenden som avser skyddsansvar
enligt 3 kap. 8-10 §§ får överkla-
gas hos allmän förvaltningsdom-
stol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Arbetarskyddsstyrelsen får
överklaga domstolens beslut.
1 Lagen omtryckt 1991:677.
Andra beslut som Arbetarskydds-
styrelsen i särskilda fall har med-
delat enligt denna lag eller med
stöd av regeringens förordnande
enligt lagen, får överklagas hos
regeringen genom besvär.
Andra beslut, som Arbetarskydds-
styrelsen i särskilda fall har med-
delat enligt denna lag eller med
stöd av regeringens förordnande
enligt lagen, får överklagas hos
regeringen.
Prop. 1994/95:136
Arbetarskyddsstyrelsens beslut om
föreskrifter till allmän efterrättelse
får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
Arbetsmiljölagsutredningen avlämnade i september 1993 betänkandet
Översyn av arbetsmiljölagen (SOU 1993:81). Betänkandet innehåller
flera förslag till ändringar i arbetsmiljölagen, däribland förslag till änd-
rad instansordning vid överklagande av beslut i arbetsmiljöärenden. För-
slaget i denna del går ut på att möjligheten att till regeringen överklaga
beslut i ärenden enligt arbetsmiljölagen avskaffas och att prövningen i
stället flyttas över till allmän förvaltningsdomstol. Bakgrunden till för-
slaget är huvudsakligen Europakonventionens krav på domstolsprövning
samt osäkerheten huruvida den tidsbegränsade lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen) skulle
komma att gälla framdeles. Betänkandet har remissbehandlats. Remiss-
yttrandena finns att tillgå i Arbetsmarknadsdepartementet (dnr
A93/2182/AL).
Regeringen föreläde våren 1994 riksdagen propositionen Ändringar i
arbetsmiljölagen (prop. 1993/94:186). Vad gäller utredningens förslag
om ändrad instansordning var regeringens bedömning att reglerna om
överklagande av Arbetarskyddsstyrelsens beslut inte borde ändras då.
Som motivering anfördes att det var av värde att regeringen kan påverka
bedömningen av hur olika intressen skall vägas mot varandra. Vidare ut-
talades att Fri- och rättighetskommitténs kommande betänkande borde
avvaktas innan en slutlig ställning tas till frågan om en omläggning till
domstolsprövning av arbetsmiljöärendena.
Fri- och rättighetskommittén avlämnade i augusti 1994 betänkandet Prop. 1994/95:136
Domstolsprövning av förvaltningsärenden (SOU 1994:117). I betänkan-
det föreslås att rättsprövningslagen permanentas för att tillförsäkra den
enskilde en sådan rätt till domstolsprövning som avses i Europakonven-
tionen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 15 december 1994 att inhämta Lagrådets
yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 1.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 2. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i det remitterade
förslaget.
Regeringens förslag: Arbetarskyddsstyrelsens beslut som avser
tillverkare, importörer eller leverantörer av tekniska anordningar
eller farliga ämnen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i
stället för hos regeringen. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten. Även Arbetarskyddsstyrelsen får
rätt att överklaga länsrättens och kammarrättens beslut.
Arbetarskyddsstyrelsens överklagbara beslut i andra ärenden skall
även fortsättningsvis överklagas hos regeringen.
Arbetsmiljölagsutredningens förslag: Utredningen föreslog att möj-
ligheten att överklaga till regeringen skulle avskaffas för samtliga beslut
som Arbetarskyddsstyrelsen fattar som första eller andra instans och att
prövningen i stället skulle göras av allmän förvaltningsdomstol.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har huvudsakligen ställt
sig positiva till den föreslagna förändringen. Arbetarskyddsstyrelsen,
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens Centralorga-
nisation (TCO) har dock avvisat förslaget och ansett att de nuvarande
reglerna bör behållas.
Bakgrunden till regeringens förslag: Arbetsmiljölagen innehåller
bestämmelser om arbetsmiljöns beskaffenhet på arbetsställena men ock-
så bestämmelser om produktsäkerhet, dvs. krav på att produkter skall
erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall när de släpps ut
på marknaden eller avlämnas för att tas i bruk. Arbetsmiljölagen har
därmed en funktion som produktsäkerhetslag på arbetsmiljöområdet.
Tillsynen över efterlevnaden av arbetsmiljölagstiftningen utövas på cen-
tral nivå av Arbetarskyddsstyrelsen och på regional nivå av Yrkesin- Prop. 1994/95:136
spektionen.
Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen kan meddela de före-
lägganden eller förbud som behövs för att arbetsmiljölagen eller före-
skrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Genom de
senaste ändringarna i arbetsmiljölagen har dessutom införts möjlighet för
Arbetarskyddsstyrelsen att ålägga någon som har skyddsansvar enligt
3 kap. 8 - 10 §§ — dvs. tillverkare, importör eller leverantör (överlåtare
eller upplåtare) av en teknisk anordning eller ett farligt ämne - att åter-
kalla en produkt eller att lämna vamingsinformation om produkten.
Arbetarskyddsstyrelsen är vidare första instans i fråga om vissa till-
stånd och dispenser som kan meddelas med stöd av styrelsens föreskrif-
ter.
Yrkesinspektionens beslut får överklagas hos Arbetarskyddsstyrelsen.
Styrelsens beslut, såväl i överklagningsärenden som i ärenden i första
instans, får i regel överklagas hos regeringen. Denna ordning har gällt
sedan år 1974.
Sedan år 1952 är Sverige bundet av Europarådets konvention angåen-
de skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
En av bestämmelserna i konventionen gäller den enskildes rätt att få
sina civila rättigheter och skyldigheter prövade inför en inhemsk dom-
stol.
Med anledning av konventionen infördes den 1 juni 1988 rättspröv-
ningslagen. Enligt denna skall Regeringsrätten, på ansökan av enskild
part i ett sådant förvaltningsärende som rör förhållandet mellan enskilda
och det allmänna, pröva om avgörandet strider mot någon rättsregel.
Genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-
avtalet) har Sverige åtagit sig att tillämpa en rad bestämmelser som i
sak motsvarar bestämmelser i Romfördraget. Sverige har vidare åtagit
sig att med vissa anpassningar införliva ett stort antal rättsakter som
tillhör den sekundära EG-rätten. De fördragsbestämmelser och de rätts-
akter som har tagits in i EES-avtalet har införlivats med svensk rätt ge-
nom lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES-lagen) och genom författningar på olika lagstiftningsområden. På
arbetsmiljöområdet har det huvudsakliga införlivandet skett genom Ar-
betarskyddsstyrelsens föreskrifter med stöd av bemyndiganden i arbets-
miljölagen.
På produktområdet, dvs. när det gäller fri rörlighet för varor, har ett
flertal produktdirektiv enligt artikel 100 eller artikel 100a i Romfördra-
get överförts till svensk rätt genom Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter.
EG:s maskindirektiv (89/392/EEG) t.ex. har införlivats genom styrelsens
föreskrifter (AFS 1993:10) om maskiner och vissa andra tekniska anord-
ningar.
På vissa varuområden saknas gemensamma regler inom EU och där-
med också i EES-avtalet. På dessa s.k. icke harmoniserade områden
gäller de grundläggande reglerna om varors fria rörlighet enligt artikel Prop. 1994/95:136
30 i Romfördraget, bl a. den s.k. Cassis de Dijon-principen (se vidare
prop. 1991/92:170 och prop. 1994/95:19). Artikel 11 i EES-avtalet
svarar i sak mot artikel 30 i Romfördraget.
Sverige är fr.o.m. den 1 januari 1995 medlem i EU. I det följande be-
handlas därför i första hand konsekvenserna av medlemskapet och inte
EES-avtalet.
Skälen för regeringens förslag:
Europakonventionen
I Fri- och rättighetskommitténs betänkande utgår kommittén från att
regeringen i vissa förvaltningsärenden kommer att kvarstå som över-
klagandeinstans samt i vissa förvaltningsärenden som första och enda
instans. Kommittén föreslår därför att rättsprövningslagen permanentas,
för att den enskilde skall tillförsäkras en sådan rätt till domstolsprövning
som avses i Europakonventionen.
I avvaktan på den slutliga beredningen av kommitténs förslag har
rättsprövningslagens giltighetstid förlängts i ytterligare tre år (prop.
1994/95:27 Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna
förvaltningsdomstolarna, bet. 1994/95:JuU 6, rskr. 1994/95:165).
Rättsprövningslagen får sådeles, i alla fall inom en överskådlig fram-
tid, fungera som ett medel att uppfylla kraven i konventionen. Rätts-
prövningslagen ger möjlighet att få till stånd en domstolsprövning av
beslut i de ärenden enligt arbetsmiljölagen vilka omfattas av Europakon-
ventionens krav. Det finns därför för närvarande inte anledning att ändra
ordningen för överklagande med hänsyn till konventionen.
EU och EG-rätten
En grundläggande princip inom EG-rätten är principen om den fria rör-
ligheten för varor. I korthet innebär den att en produkt som lagligen får
marknadsföras och säljas i ett land inom gemenskapen också utan hinder
skall kunna marknadsföras och säljas inom ett annat land inom denna.
Principen är fastslagen i artikel 30 i Romfördraget och utvecklad i EG-
domstolens praxis, bl.a. i det omtalade Cassis de Dijon-målet.
För vissa produktslag har EG beslutat om regler som skall gälla inom
hela gemenskapen. Dessa produktdirektiv innehåller numera, enligt den
s.k. nya metoden, sådana grundläggande säkerhetskrav som måste upp-
fyllas för att en produkt skall få släppas ut på marknaden inom gemen-
skapen. De innehåller också bestämmelser om hur överensstämmelsen
med kraven skall visas och om CE-märkning. EU.s medlemsstater är
skyldiga att införliva dessa regler med sin nationella lagstiftning. Här
gäller ett krav på total harmonisering av de olika ländernas lagstiftning, Prop. 1994/95:136
till skillnad mot vad som gäller t.ex. direktiv om arbetsförhållandena på
arbetsplatserna. De senare direktiven är minimidirektiv, dvs. de hindrar
inte en medlemsstat att införa och upprätthålla strängare nationella reg-
ler.
På det icke harmoniserade området kan en medlemsstat inom EU med
stöd av artikel 36 i Romfördraget införa förbud mot eller restriktioner
för import, export eller transitering, dvs. hinder för den fria rörlighet
som annars följer av artikel 30, om det är nödvändigt för att skydda
bl.a. människors liv och hälsa.
Konsekvenser av EU-medlemskapet
Med stöd av arbetsmiljölagen kan ingripanden med tvångsåtgärder ske
på produktsäkerhetsområdet. Yrkesinspektionen eller Arbetarskyddsstyr-
elsen har sådeles möjlighet att meddela förbud eller förelägganden mot
antingen leverantör eller brukare av en produkt. Det kan handla om att
förbjuda en leverantör att fortsätta att leverera en produkt eller att för-
bjuda en eller flera arbetsgivare att använda produkten i fråga. Det kan
vidare handla om föreläggande om märkning eller annan produktinfor-
mation eller föreläggande om information vid marknadsföring.
Som tidigare nämnts har det i arbetsmiljölagen också införts en möj-
lighet för Arbetarskyddsstyrelsen att meddela ålägganden om återkallelse
av en produkt som har släppts ut på marknaden och om vamingsin-
formation. Dessa tvångsmedel infördes som en anpassning till de krav
som ställs i nyare direktiv på ingripanden mot farliga produkter som har
släppts ut på marknaden. I sådana direktiv finns s.k. säkerhetsklausuler
som innebär både en rättighet och en skyldighet för medlemsstaterna att
ingripa mot produkter som kan äventyra människors liv eller hälsa. In-
gripanden i dessa fall, inom ramen för s.k. marknadskontroll, skall
kunna ske med lämpliga åtgärder för att avlägsna produkten i fråga från
marknaden och förbjuda att den släpps ut på marknaden, tas i bruk eller
används samt för att dess fria rörlighet i övrigt begränsas (se vidare om
marknadskontroll och bakgrunden till de nya tvångsmedlen i prop.
1993/94:186 s. 40 - 46 samt om riktlinjer för marknadskontrollen i
prop. 1993/94:161).
Det framgår av vad som tidigare sagts att ett överklagande av ett före-
läggande eller förbud som avser produkter som skall släppas ut på
marknaden eller ett åläggande om återkallelse eller vamingsinformation
som avser produkter som redan kommit ut på marknaden eller tagits i
bruk kan komma att innefatta prövning av bl.a. EG-rättens princip om
varors fria rörlighet och t.ex. undantagsbestämmelsen i artikel 36 i
Romfördraget. Frågan om lämpligheten av att denna prövning kan kom-
ma att ligga på regeringen i sista hand togs upp i Utrikesdepartementets
promemoria om EG-rättens s.k. Cassis de Dijon-princip (Ds 1990:76).
I promemorian framhölls (s. 159) att frågan måste ställas om lämplig- Prop. 1994/95:136
heten av att regeringen, såsom hittills, avgör överklaganden på förevar-
ande område, där det ju också blir regeringen som i sista hand far svara
för beslut vars fördragsenlighet kan komma under diskussion.
I artikel 177 i Romfördraget anges att EG-domstolen är behörig att
meddela förhandsavgöranden angående bl.a. tolkningen av de rättsakter
som har beslutats av EU:s institutioner. När en sådan fråga kommer upp
vid en domstol i en medlemsstat får den domstolen, om den anser att ett
besked i frågan är nödvändigt för att kunna döma i saken, begära att
EG-domstolen meddelar ett förhandsavgörande. Avgörandet är bindande
såvitt avser tolkningen av EG-rätten. Inhämtande av förhandsavgörande
är dessutom obligatoriskt i sista instans.
Vad som menas med domstol i artikel 177 avgörs ytterst av EG-dom-
stolen. Det är inte en fråga som kan avgöras med stöd av nationell rätt.
Från EG-domstolens praxis kan konstateras att ett organ som betraktas
som domstol enligt EG-rätten skall ge parterna en rätt att bli hörda samt
möjlighet att bli företrädda av ett juridiskt ombud. Organet skall vidare
sakna anknytning till den eller dem som fattat det ifrågasatta beslutet
(mål 61/65 Vaasen nee Göbbels mot Beamtenfonds [1966] ECR s. 261
och mål 246/80 Broekmeulen mot Huisarts Registratie Commissie
[1981] ECR 2311).
Det skulle sådeles inte vara möjligt för Arbetarskyddsstyrelsen eller
regeringen att inhämta ett förhandsavgörande trots att prövningen kan gå
ut på just tillämpningen av ett införlivat direktiv eller en fördragsbe-
stämmelse. Enligt regeringens mening framstår detta som betänkligt på
ett så centralt område som den fria rörligheten för varor.
På den del av produktområdet som rör marknadsföringen av produkter
bör av de skäl som har redovisats en omläggning av överklagandena ske
från regeringen till domstol. Regeringen föreslår därför att när det gäller
de beslut som meddelas av Arbetarskyddsstyrelsen med stöd av arbets-
miljölagen och som riktar sig mot den som släpper ut en produkt på
marknaden eller avlämnar den för att tas i bruk, skall överklagandet ske
hos allmän förvaltningsdomstol i stället för hos regeringen.
Arbetarskyddsstyrelsens ställning i domstolsförfarandet
De beslut som enligt förslaget kommer att kunna överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol utgörs som tidigare sagts huvudsakligen av beslut
som syftar till att förhindra att från skyddssynpunkt farliga produkter
kommer ut på marknaden och slutligen i användning t.ex. på arbets-
platserna. Besluten förutsätter ofta komplicerade tekniska eller kemiska
bedömningar och de har stor betydelse för säkerhet och hälsa inte bara
för arbetstagarna utan också för enskilda konsumenter. En konsekvens
av att målen blir enpartsmål - dvs. någon motpart till den tillverkare,
importör eller leverantör som kan överklaga finns inte - skulle dock bli
att bifall till ett överklagande i t.ex. länsrätten inte skulle kunna bli Prop. 1994/95:136
överprövat därför att det inte finns någon som är behörig att överklaga.
Enligt regeringens mening är det angeläget att det allmännas intresse
av säkerhet och hälsa inte får en svagare ställning genom den föreslagna
omläggningen till domstolsprövning. När prövningen efter överklagande
kommer att börja i lägsta domstolsinstans, dvs. i länsrätt, enligt den fast-
ställda huvudprincipen blir det viktigt att möjligheten till prövning i
högre instans finns inte bara för att tillvarata den enskildes utan även
det allmännas intresse. Det är vidare angeläget att det redan från början
utbildas en tillförlitlig praxis på det nu aktuella området. Detta kommer
att ha stor betydelse för införandet av marknadskontrollen och tillämp-
ningen av EG-rätten på området.
Även om det kan finnas vissa allmänna skäl mot att en beslutsmyn-
dighet ges en rätt att överklaga finner regeringen mot bakgrund av vad
som sagts att övervägande skäl talar för att Arbetarskyddsstyrelsen, för
att tillvarata det allmännas intresse, ges rätt att överklaga beslut av
länsrätt och kammarrätt i de mål som nu är i fråga.
I Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna
inför 2000-talet har föreslagits bl.a. att den förvaltningsmyndighet vars
beslut överklagats hos länsrätten eller kammarrätten skall få överklaga
domstolens beslut i saken, om domstolen ändrat myndighetens beslut
och ingen annan myndighet enligt särskild bestämmelse har rätt att över-
klaga. Vidare föreslås att den förvaltningsmyndighet som själv har
beslutat i saken eller som är överordnad sådan myndighet också själv-
mant får inträda som part i förfarandet. Domstolsutredningens nämnda
betänkande bereds för närvarande. Avsikten är att en proposition skall
överlämnas till riksdagen under våren 1995.
Det är angeläget att Arbetarskyddsstyrelsen ges en rätt att överklaga
redan i samband med att den nya instansordningen införs. Regeringen
har tidigare föreslagit (prop. 1994/95:44) att Konkurrensverket ges en
rätt att överklaga beslut av tingsrätten som ändrar verkets beslut enligt
konkurrenslagen (1993:20). Frågorna om Arbetarskyddsstyrelsens ställ-
ning i domstolsförfarandet kan dock behöva tas upp på nytt i samband
med den fortsatta beredningen av Domstolsutredningens förslag.
Med hänsyn till instanskedjans längd i den nu föreslagna nya instans-
ordningen bör prövningstillstånd införas vid överklagande till kammar-
rätten.
överklaganden i övriga ärenden
Prövningen av överklaganden över Arbetarskyddsstyrelsens överklagbara
beslut i andra ärenden än de som avser skyddsansvar för tillverkare, im-
portörer och leverantörer bör även fortsättningsvis ske hos regeringen.
10
Prop. 1994/95:136
Den föreslagna ändringen i 9 kap. 2 § arbetsmiljölagen bör träda i kraft
den 1 april 1995. Arbetarskyddsstyrelsens beslut som har meddelats före
ikraftträdandet bör dock överklagas enligt de nuvarande bestämmelserna.
Genom förslaget tillförs förvaltningsdomstolarna visserligen en ny mål-
grupp, vilket i sig skulle kunna leda till ökade kostnader, överklaganden
till regeringen i denna typ av ärenden är dock mycket sällsynta. Några
ytterligare resurser torde därför inte behövas.
9 kap. Överklagande
2 § Arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter samt styrelsens beslut
i ärenden som avser tillämpning av föreskrifter meddelade med stöd av
5 kap. 2 § tredje och fjärde styckena, 3 § andra stycket eller 5 § får inte
överklagas.
Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som avser skyddsansvar
enligt 3 kap. 8 - 10 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Arbetarskyddsstyrelsen får överklaga domstolens beslut.
Andra beslut, som Arbetarskyddsstyrelsen i särskilda fall har meddelat
enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen,
får överklagas hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
I första stycket har lagts till att Arbetarskyddsstyrelsens beslut om före-
skrifter inte går att överklaga. Tillägget motsvarar vad som anges i
nuvarande tredje stycket. Ändringen är endast av redaktionell art.
Ett nytt andra stycke fors in i paragrafen. Genom det nya stycket änd-
ras ordningen för överklagande av vissa av Arbetarskyddsstyrelsens
beslut. Beslut som styrelsen i särskilda fall meddelar och som riktar sig
mot den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 8 - 10 §§, dvs. tillverkare,
importörer och leverantörer (överlåtare eller upplåtare) av tekniska
anordningar eller farliga ämnen, skall i fortsättningen överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol istället för som hittills hos regeringen. De
11
beslut som avses är bl.a. beslut om förelägganden eller förbud med stöd Prop. 1994/95:136
av 7 kap. 7 § gällande marknadsföring av produkter samt ålägganden
om att lämna vamingsinformation eller att återkalla en produkt med stöd
av 7 kap. 11 § såvitt avser produkter som har släppts ut på marknaden.
Beslut med stöd av 7 kap. 7 § kan gälla förbud mot att fortsätta leverera
en bristfällig eller farlig produkt eller föreläggande om märkning,
produktinformation eller information om till vilka en produkt har över-
låtits eller upplåtits.
Ändringen innebär en anpassning till det system för rättslig prövning
som gäller inom EU.
Av 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar framgår
att om ett beslut skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol skall
det ske hos en länsrätt. Vidare framgår att det är länsrätten i det län där
ärendet först prövats som skall pröva överklagandet (prop. 1993/94:133,
bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). Talan mot länsrätts beslut förs
hos kammarrätt. Enligt 34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får i
de fall det är särskilt föreskrivet kammarrätten pröva ett överklagande
från länsrätten endast om kammarrätten har meddelat prövningstillstånd.
I det nya andra stycket föreskrivs att kravet på prövningstillstånd gäller
vid överklagande av ärenden som avses i stycket.
För att tillvarata det allmännas intresse på det aktuella området ges
Arbetarskyddsstyrelsen rätt att överklaga länsrättens och kammarrättens
beslut. Bestämmelsen påverkar inte den rätt att överklaga som följer av
andra bestämmelser. Om Arbetarskyddsstyrelsen överklagar länsrättens
eller kammarrättens beslut får styrelsen ställning som part i domstolen.
I tredje stycket har uttrycket ”genom besvär” tagits bort.
12
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i arbetmiljölagen (1977:1160)
Prop. 1994/95:136
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 9 kap 2 §
skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
9 kap. Överklagande
2
Arbetarskyddsstyrelsens beslut i
ärenden som avser tillämpning av
föreskrifter meddelade med stöd
av 5 kap. 2 § tredje och fjärde
styckena, 3 § andra stycket eller
5 § får inte överklagas.
arbetsmiljölagen (1977:1160)
Föreslagen lydelse
Andra beslut som Arbetarskydds-
styrelsen i särskilda fall har med-
delat enligt denna lag eller med
stöd av regeringens förordnande
enligt lagen, får överklagas hos
regeringen genom besvär.
§
Arbetarskyddsstyrelsens beslut om
föreskrifter samt styrelsens beslut i
ärenden som avser tillämpning av
föreskrifter meddelade med stöd
av 5 kap. 2 § tredje och fjärde
styckena, 3 § andra stycket eller
5 § får inte överklagas.
Arbetarskyddsstyrelsens beslut i
särskilda fall som avser skyddsan-
svar enligt 3 kap. 8-10 §§ får
överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Domstolens beslut
får överklagas även av Arbetar-
skyddsstyrelsen. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kam-
marrätten.
Andra beslut som Arbetarskydds-
styrelsen i särskilda fall har med-
delat enligt denna lag eller med
stöd av regeringens förordnande
enligt lagen, får överklagas hos
regeringen.
1 Lagen omtryckt 1991:677.
13
|
Arbetarskyddsstyrelsens beslut om |
Prop. 1994/95:136 Bilaga 1 |
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
14
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-12-20.
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars A. Beck-
man, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 15 december 1994 (Arbetsmark-
nadsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gösta
Ihrfelt.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1994/95:136
Bilaga 2
15
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 januari 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ny-
gren, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Sundström
Regeringen beslutar proposition 1994/95:136 överklagande av beslut
enligt arbetsmiljölagen.
gotab 47558, Stockholm 1995
16