Prop.
1994/95:133
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 22 december 1994
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Som ett led i förberedelserna inför ett svenskt medlemskap i Europeiska
unionen föreslås i propositionen vissa lagändringar som har med
EG-domstolen att göra. Nya regler föreslås för att mened inför den
domstolen skall kunna behandlas på samma sätt som om brottet begåtts
infor en svensk domstol. För att bevisupptagning på begäran av
EG-domstolen skall kunna ske i Sverige föreslås också nya regler.
Vidare föreslås att det i rättegångsbalken skall tas in regler om att åtal i
Sverige mot domare i EG-domstolen skall väckas i Högsta domstolen
och att målsäganden inte skall ha åtalsrätt i sådana mål.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 133
Prop. 1994/95:133
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext ................................. 4
2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ..... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken........ 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:818) om
bevisupptagning åt vissa internationella organ ..... 7
3 Ärendet och dess beredning .................... 8
4 Åtal i Sverige mot domare i EG-domstolen........... 9
5 Osann utsaga inför EG-domstolen ................ 10
6 Bevisupptagning åt EG-domstolen ................ 11
7 Ikraftträdande ............................. 13
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.................14
Bilaga 2 Lagrådets yttrande.......................18
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december
1994 ................................... 21
Prop. 1994/95:133
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa
internationella organ.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:133
2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § och 20 kap. 10 § rättegångs-
balken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Högsta domstolen tillkommer
att som första domstol upptaga
mål om ansvar eller enskilt
anspråk på grund av brott som i
utövningen av tjänsten eller
uppdraget begåtts av statsråd,
justitieråd, regeringsråd, riks-
dagens ombudsman, justitie-
kanslem, riksåklagaren eller den
som utövar något av dessa äm-
beten eller av hovrättsdomare
eller revisionssekreterare.
Högsta domstolen tillkommer
vidare att som första domstol
pröva fråga huruvida justitieråd
eller regeringsråd skall skiljas
eller avstängas från sin tjänst
eller vara skyldig att undergå
läkarundersökning. Högsta dom-
stolen är i övrigt första domstol
i mål, beträffande vilka så
föreskrives i lag.
Föreslagen lydelse
3 kap.
3 §*
Högsta domstolen skall som
första domstol ta upp mål om
ansvar eller enskilt anspråk på
grund av brott som i utövningen
av tjänsten eller uppdraget
begåtts av statsråd, justitieråd,
regeringsråd, någon av riksda-
gens ombudsmän, justitiekans-
lem, riksåklagaren, domare
eller generaladvokat i Europe-
iska gemenskapernas domstol,
domare i Första instansrätten
vid denna domstol eller den som
utövar något av dessa ämbeten
eller av hovrättsdomare eller
revisionssekreterare.
Högsta domstolen skall vidare
som första domstol pröva om
justitieråd eller regeringsråd
skall skiljas eller avstängas från
sin tjänst eller vara skyldig att
genomgå läkarundersökning.
Högsta domstolen är i övrigt
första domstol i mål beträffande
vilka detta föreskrivs i lag.
Senaste lydelse 1974:573.
20 kap.
10 §2
Bestämmelserna i 8 och 9 §§
om rätt för målsäganden att
väcka åtal eller överta väckt åtal
gäller inte i fråga om brott som
i utövningen av tjänsten eller
uppdraget har begåtts av
Prop. 1994/95:133
någon av riksdagens ombudsmän eller den som har tjänstgjort i
Bestämmelserna i 8 och 9 §§
om rätt för målsäganden att
väcka åtal eller övertaga väckt
åtal gäller icke i fråga om brott,
som i utövningen av tjänsten
eller uppdraget har begåtts av
1. statsråd,
2. justitieråd eller regeringsråd,
3.
hans ställe,
4. någon annan befattnings-
havare, mot vilken enligt riks-
dagsordningen eller annan för-
fattning endast något av riks-
dagens utskott eller annat riks-
dagsorgan är behörigt att besluta
om åtal för sådant brott, eller
5. justitiekanslem eller den
som har tjänstgjort i hans ställe.
4. någon annan befattnings-
havare, mot vilken enligt riks-
dagsordningen eller annan för-
fattning endast något av riks-
dagens utskott eller annat riks-
dagsorgan är behörigt att besluta
om åtal för sådant brott,
5. justitiekanslem eller den
som har tjänstgjort i hans ställe,
eller
6. domare eller general-
advokat i Europeiska gemen-
skapernas domstol eller domare
i Första instansrätten vid denna
domstol.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
2 Senaste lydelse 1981:1312.
1 * Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 133
2.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 4 b § brottsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
Prop. 1994/95:133
Om ett vittne eller en
sakkunnig under ed infor
Europeiska frihandelssamman-
slutningens domstol, EFTA-
domstolen, lämnar osann uppgift
eller förtiger sanningen, döms
for osann utsaga inför
en internationell
domstol till påföljd enligt
1 §, om utsagan här i riket
skulle ha avgivits under laga ed.
Begås gärningen av grov
oaktsamhet, döms för ovar-
sam utsaga inför en
internationell dom-
stol till påföljd enligt 3 §.
Bestämmelserna i 4, 14 och 15
gärning som avses i första stycket.
Om ett vittne eller en
sakkunnig under ed inför
Europeiska gemenskapernas
domstol, inför Första instans-
rätten vid denna domstol eller
inför Europeiska frihandels-
sammanslutningens domstol,
EFTA-domstolen, lämnar osann
uppgift eller förtiger sanningen,
döms för osann utsaga
inför en inter-
nationell domstol till
påföljd enligt 1 §, om utsagan
här i riket skulle ha avgivits
under laga ed. Begås gärningen
av grov oaktsamhet, döms för
ovarsam utsaga inför
en internationell
domstol till påföljd enligt
3 §•
§§ gäller i tillämpliga delar också
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
Senaste lydelse 1993:83.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:818) om Prop. 1994/95:133
bevisupptagning åt vissa internationella organ
Härigenom förskrivs att 1 § lagen (1946:818) om bevisupptagning åt
vissa internationella organ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Har domstol eller skilje-
domstol, vilken det tillkommer
att avgöra tvist mellan stater,
eller annat internationellt organ,
som tillsatts för behandling av
sådan tvist, hos Konungen gjort
framställning om vidtagande av
någon till tvistens behandling
hörande åtgärd, såsom upp-
tagande av ed eller av bevis
genom vittne, sakkunnig eller
syn eller av skriftligt bevis, och
varder framställningen av
Konungen bifallen, skall den
äskade åtgärden vidtagas efter
vad i denna lag sägs.
Föreslagen lydelse
En framställning från domstol
eller skiljedomstol, som skall
avgöra tvist mellan stater, eller
annat internationellt organ, som
tillsatts för behandling av sådan
tvist, om att vidta någon åtgärd
som hör till tvistens behandling,
såsom upptagande av ed eller av
bevis genom vittne, sakkunnig
eller syn eller av skriftligt bevis,
skall prövas av regeringen. Om
regeringen bifaller framställ-
ningen, skall åtgärden vidtas
enligt bestämmelserna i denna
lag.
En begäran hos Utrikes-
departementet av Europeiska
gemenskapernas domstol eller av
Första instansrätten vid denna
domstol att ett vittne eller en
sakkunnig skall höras vid svensk
domstol skall av departementet
överlämnas till behörig domstol.
Den begärda åtgärden skall
vidtas enligt bestämmelserna i
denna lag. I stället för vad som
sägs i 6 § gäller dock att
kostnaderna i ärendet skall
betalas av den domstol som
begärt åtgärden.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i Europeiska
gemenskaperna (EG). Förhandlingarna om ett medlemskap avslutades
i april 1994 och resulterade i ett anslutningsfördrag mellan Europeiska
unionens (EU) medlemsländer och de ansökande länderna Norge,
Österrike, Finland och Sverige. Svenska folket har i en folkomröstning
den 13 november 1994 sagt ja till ett svenskt medlemskap i EU.
Regeringen har i propositionen 1994/95:19 Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen föreslagit bl.a. att riksdagen godkänner anslutnings-
fördraget, antar viss övergripande lagstiftning med anledning av
Sveriges anslutning till unionen samt upphäver lagen (1992:1317) om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-lagen). Dock föreslås att
EES-lagen, med undantag för vad som följer av anslutningsfördraget,
skall fortsätta att tillämpas på förhållanden som hänför sig till den tid
under vilken lagen varit i kraft. Enligt förslag i prop. 1994/95:36
Övergången från EES till EU - vissa kompletterande bestämmelser
kommer dessutom EFTA-domstolen, som inrättades efter EES-avtalet,
att ges viss fortsatt behörighet enligt ett avtal den 28 september 1994
mellan Finland, Island, Norge, Sverige och Österrike om övergångs-
bestämmelser för en period efter vissa EFTA-staters anslutning till
Europeiska unionen (övergångsavtalet). Riksdagen har den 15 december
1994 bifallit propositionerna.
I EES-lagen finns bl.a. vissa bestämmelser om EFTA-domstolen.
Dessa gäller bevisupptagning åt EFTA-domstolen och åtal i Sverige
mot domare i EFTA-domstolen. I brottsbalken infördes i samband med
EES-avtalets ikraftträdande en ny straffbestämmelse om osann eller
ovarsam utsaga inför en internationell domstol och vidare ändrades
reglerna om svensk domstols behörighet och svensk lags tillämplighet
for att täcka även de nya brotten.
I propositionen Sveriges medlemskap i Europeiska unionen uttalas att
erforderliga bestämmelser som motsvarar nuvarande EES-bestämmelser
bör införas i annan författning och att regeringen avser att återkomma
till riksdagen med sådana förslag.
Inom Justitiedepartementet har utarbetats ett utkast till lagrådsremiss
som behandlar frågan om motsvarigheter till de nu nämnda
EES-bestämmelsema behövs vid ett svenskt medlemskap i EU. Ett antal
myndigheter och organisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter
på utkastet. Skriftliga yttranden har inkommit från Riksdagens
ombudsmän, Justitiekanslem, Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Stockholms tingsrätt, Domstolsverket, Riksåklagaren, Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund och
Sveriges EG-delegation i Bryssel. Yttrandena finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr Ju94/4147).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 24 november 1994 att inhämta Lagrådets
Prop. 1994/95:133
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande Prop. 1994/95:133
finns i bilaga 2. Lagrådet har anfört synpunkter av huvudsakligen
lagteknisk art på förslaget till lag om ändring i lagen (1946:818) om
bevisupptagning åt vissa internationella organ och har lämnat övriga
förslag utan erinran. Regeringen har i propositionen i huvudsak följt
Lagrådets förslag. Vi återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 6.
Regeringens förslag: Rättegångsbalkens regler om Högsta
domstolen kompletteras så att det av 3 kap. 3 § uttryckligen
framgår att Högsta domstolen som första domstol skall ta upp åtal
mot domare och generaladvokater i EG-domstolen och domare i
Första instansrätten. Vidare kompletteras 20 kap. 10 § så att
målsäganden inte skall ha åtalsrätt i dessa mål.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 17 § EES-lagen skall vid åtal i
Sverige mot domare i EFTA-domstolen reglerna i 3 kap. 3 § och 20
kap. 10 § rättegångsbalken tillämpas. Detta innebär att åtal mot domare
i EFTA-domstolen skall prövas av Högsta domstolen som första instans
och att målsäganden inte har åtalsrätt. Bestämmelsen i 17 § har införts
till uppfyllande av artikel 7.1 i protokoll 7 till EES-avtalet, enligt
vilken lagföring för brott av en domare i EFTA-domstolen får ske
endast enligt särskilda regler.
En motsvarighet finns i artikel 3 i Protokoll om stadgan för
EG-domstolen. Här föreskrivs att domare i EG-domstolen skall åtnjuta
immunitet mot rättsliga förferanden. De skall åtnjuta immunitet vad
avser åtgärder som de vidtagit i sin tjänsteutövning, även sedan deras
uppdrag har upphört. Domstolen kan emellertid häva immuniteten. Om
så sker och straffrättsligt förfarande mot en domare vidtas, skall denne
ställas inför rätta i någon av medlemsstaterna endast vid den domstol
som är behörig att döma ledamöterna av de högsta nationella
domstolarna. Av stadgans artikel 8 framgår att artikel 3 skall tillämpas
även på generaladvokaterna vid domstolen. Av artikel 44 framgår
vidare att artikel 3 skall tillämpas på Första instansrätten och dess
ledamöter.
Stadgans artikel 3 är direkt tillämplig i Sverige. Enligt 12 kap. 8 §
regeringsformen skall åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot
av Högsta domstolen eller Regeringsrätten väckas i Högsta domstolen.
I 3 kap. 3 § rättegångsbalken föreskrivs bl.a. att det tillkommer Högsta
domstolen att som första domstol ta upp mål om ansvar eller enskilt
anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten begåtts av
statsråd, justitieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsman, justitie-
kanslem, riksåklagaren eller den som utövar något av dessa ämbeten.
För att felaktiga motsatsslut inte skall riskeras bör denna uppräkning av
befattningshavare kompletteras med domare och generaladvokater i Prop. 1994/95:133
EG-domstolen och domare i Första instansrätten. Även motsvarande
uppräkning i 20 kap. 10 § rättegångsbalken bör kompletteras så att
målsäganden inte har åtalsrätt när det gäller brott som begåtts av
domare eller generaladvokater i EG-domstolen eller av domare i Första
instansrätten.
Regeringens förslag: Brottsbalkens bestämmelse om osann
respektive ovarsam utsaga infor en internationell domstol utvidgas
till att omfatta även mened inför EG-domstolen och Första
instansrätten.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 26 i Protokoll om
EFTA-domstolens stadga skall mened som begåtts av ett vittne eller en
sakkunnig inför EFTA-domstolen behandlas som om motsvarande brott
begåtts infor nationell domstol i tvistemål. På anmodan av domstolen
skall den berörda EFTA-staten väcka åtal mot gärningsmannen vid
behörig nationell domstol.
För att uppfylla artikel 26 infördes den 1 januari 1994 en ny
straffbestämmelse i brottsbalken, 15 kap. 4 b §, om osann respektive
ovarsam utsaga inför en internationell domstol (prop. 1992/93:81, bet.
1992/93 :JuU 14, rskr. 1992/93:79, SFS 1993:83 och bet.
1992/93 :JuU29, rskr. 1992/93:326, SFS 1993:350 och 1646).
Bestämmelsens tillämpningsområde har begränsats till att omfatta endast
utsagor inför EFTA-domstolen.
I samband med införandet av 15 kap. 4 b § brottsbalken utvidgades
omfattningen av svensk domsrätt till att föreligga oavsett var och av
vem brotten osann respektive ovarsam utsaga inför en internationell
domstol begåtts (2 kap. 3 § brottsbalken) samt infördes en regel om att
åtal får väckas utan särskilt förordnande vid denna typ av brott (2 kap.
5 § brottsbalken).
En motsvarighet till artikel 26 i stadgan för EFTA-domstolen finns i
artikel 27 i Protokoll om stadgan för EG-domstolen. Däri sägs att en
medlemsstat skall behandla mened eller ovarsam utsaga som ett vittne
eller en sakkunnig gjort sig skyldig till som om motsvarande brott
begåtts infor nationell domstol i tvistemål. På anmodan av domstolen
skall den berörda medlemsstaten väcka åtal mot gärningsmannen vid
behörig nationell domstol. Av artikel 46 i stadgan framgår att
bestämmelsen i artikel 27 är tillämplig även beträffande Första
instansrätten vid EG-domstolen.
För att uppfylla artikel 27 i Protokoll om stadgan för EG-domstolen
måste de svenska reglerna vara så utformade att vittnen eller sakkunniga
som inför EG-domstolen eller Första instansrätten bryter mot en ed kan
10
behandlas på samma sätt som om brottet begåtts inför svensk domstol. Prop. 1994/95:133
Regeringen föreslår därför att straffbestämmelsen i 15 kap. 4 b §
brottsbalken om osann respektive ovarsam utsaga inför en internationell
domstol utvidgas till omfatta även brott som begås inför EG-domstolen
eller Första instansrätten. På samma sätt som beträffande mened inför
EFTA-domstolen kommer bestämmelserna om svensk domsrätt och
undantaget från särskild åtalsprövning att bli tillämpliga.
Med anledning av Sveriges anslutning till EU upphävs EES-lagen.
Såsom nämnts kommer dock EES-lagen, med undantag för vad som
följer av anslutningsfördraget, att fortsätta att tillämpas på förhållanden
som hänför sig till den tid under vilken lagen varit i kraft. Vidare kan
EFTA-domstolen under en övergångsperiod komma att ges viss fortsatt
behörighet enligt det tidigare nämnda övergångsavtalet (se avsnitt 3).
Straffbestämmelsen om osann respektive ovarsam utsaga inför en
internationell domstol som avser mened inför EFTA-domstolen bör
därför behållas.
Regeringens förslag: I lagen (1946:818) om bevisupptagning åt
vissa internationella organ införs en regel om att lagen gäller även
vid bevisupptagning som begärs av EG-domstolen eller Första
instansrätten.
Skälen för regeringens förslag: 16 § EES-lagen innehåller en
bestämmelse om att lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa
internationella organ skall tillämpas beträffande förhör med vittnen och
sakkunniga här i landet enligt övervakningsavtalets bestämmelser.
Bakgrunden till bestämmelsen är artikel 25 i stadgan for
EFTA-domstolen enligt vilken EFTA-domstolen skall kunna förordna
att förhör med vittne eller sakkunnig skall äga rum vid en domstol i det
land där vittnet eller den sakkunnige har hemvist. Motsvarande
föreskrift finns i artikel 26 i stadgan för EG-domstolen. Denna regel är
inte konstruerad så att den riktas till och kan tillämpas av svenska
domstolar såsom utfyllnad av de svenska processreglema; regeln är i
stället riktad till EG-domstolen.
Sverige blir genom anslutningen till EU förpliktat att bistå EG-
domstolen med bevisupptagning. Frågan är då om det i svensk rätt finns
handläggningsregler som automatiskt skulle vara tillämpliga om en
begäran om bevisupptagning kommer från EG-domstolen eller om det
finns behov av nya regler. I svensk lagstiftning finns två
bevisupptagningslagar som kommer i betraktande, dels lagen (1946:816)
om bevisupptagning åt utländsk domstol, dels lagen (1946:818) om
bevisupptagning åt vissa internationella organ. Dessa lagar är
uttryckligen bara tillämpliga när framställningen kommer från ”utländsk
11
domstol” respektive domstol, skiljedomstol eller annat internationellt Prop. 1994/95:133
organ som skall avgöra mellanstatliga tvister. EG-domstolen är
visserligen inte en svensk domstol, men den är inte heller en ”utländsk
domstol” eftersom därmed måste avses en nationell domstol i en annan
stat. Den har inte heller till huvudsaklig uppgift att avgöra
mellanstatliga tvister. Ingendera lagen är alltså självklart tillämplig på
en framställning från EG-domstolen. Enligt regeringens mening är den
lämpligaste lösningen att lagen om bevisupptagning åt vissa inter-
nationella organ i princip görs tillämplig även vid bevisupptagning som
begärs av EG-domstolen. Av artikel 46 i stadgan framgår att artikel 26
är tillämplig även på Första instansrätten vid EG-domstolen. En regle-
ring av bevisupptagning på begäran av EG-domstolen skall därför gälla
även begäran om bevisupptagning som kommer från Första instans-
rätten.
I det förslag som remitterades till Lagrådet angavs i ett nytt andra
stycke till 1 § i lagen att åtgärder skall vidtas enligt bestämmelserna i
lagen även när bevisupptagning begärs av EG-domstolen eller Första
instansrätten. Lagrådet har anmärkt att det i det remitterade förslaget
inte uttryckligen anges hos vilket organ en begäran om bevisupptagning
av EG-domstolen skall göras och har anfört att det, med hänsyn till att
första stycket i 1 § behandlar regeringens prövning av framställningar
om bevisupptagning, ligger nära till hands att anse att en framställning
från EG-domstolen om bevisupptagning skall göras hos regeringen.
Artikel 26 i stadgan för EG-domstolen innehåller att förordnande om
förhör med vittne eller sakkunnig skall tillställas den behöriga rättsliga
myndigheten för åtgärd i enlighet med föreskrifter som fastställts i
rättegångsreglerna. Enligt dessa skall en begäran om bevisupptagning
sändas till den behöriga myndighet som för vederbörande stat har tagits
upp i en särskild bilaga. I fråga om EFTA-domstolen, för vilken
motsvarande reglering gäller, har Sverige anmält Utrikesdepartementet
som mottagande myndighet. Mot denna bakgrund är det enligt Lagrådet
inte lämpligt med den i lagrådsremissen föreslagna bestämmelsen, som
kan uppfattas som om framställningen skall göras hos regeringen. Av
bestämmelsen bör därför enligt Lagrådet framgå att begäran om bevis-
upptagning skall inges till Utrikesdepartementet.
Såsom Lagrådet anfört regleras det i EG-rätten vart en begäran av
EG-domstolen om bevisupptagning skall sändas. Därför bör detta enligt
regeringens mening inte regleras i den svenska lagstiftningen. I stället
bör det bara anges att en begäran hos Utrikesdepartementet av EG-
domstolen om bevisupptagning skall av departementet överlämnas till
behörig domstol och att den begärda åtgärden skall verkställas enligt
bestämmelserna i lagen. Därigenom kommer också, såsom Lagrådet
påpekat, tydligare än i remissen till uttryck att det inte finns utrymme
för någon prövning från regeringens sida av om den av EG-domstolen
begärda åtgärden skall vidtas eller ej.
När det gäller vilka åtgärder för bevisupptagning som kan bli aktuella
har Lagrådet påpekat att stadgan endast berättigar EG-domstolen att
begära bevisupptagning i form av förhör med vittne eller sakkunnig.
12
Den svenska bestämmelsen i frågan bör därför begränsas till sådan Prop. 1994/95:133
bevisupptagning.
I fråga om kostnader som uppkommer vid bevisupptagning framgår av
6 § i lagen att staten skall svara för dessa. Enligt EG-domstolens stadga
och rättegångsregler gäller emellertid att EG-domstolen skall svara för
kostnaderna om den inte ålägger någon part att stå för dem. Därför bör,
såsom Lagrådet framhållit, undantag göras från vad som föreskrivs i 6
§ om ansvar för kostnader.
Lagändringarna bör träda i kraft snarast, lämpligen den 1 april 1995.
13
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § och 20 kap. 10 § rättegångs-
balken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
3 §2
Högsta domstolen tillkommer
att som första domstol upptaga
mål om ansvar eller enskilt
anspråk på grund av brott som i
utövningen av tjänsten eller
uppdraget begåtts av statsråd,
justitieråd, regeringsråd, riks-
dagens ombudsman, justitie-
kanslem, riksåklagaren eller den
som utövar något av dessa äm-
beten eller av hovrättsdomare
eller revisionssekreterare.
Högsta domstolen tillkommer
vidare att som första domstol
pröva fråga huruvida justitieråd
eller regeringsråd skall skiljas
eller avstängas från sin tjänst
eller vara skyldig att undergå
läkarundersökning. Högsta dom-
stolen är i övrigt första domstol
i mål, beträffande vilka så
föreskrives i lag.
Högsta domstolen skall som
första domstol ta upp mål om
ansvar eller enskilt anspråk på
grund av brott som i utövningen
av tjänsten eller uppdraget
begåtts av statsråd, justitieråd,
regeringsråd, någon av riksda-
gens ombudsmän, justitiekans-
lem, riksåklagaren, domare
eller generaladvokat i Europe-
iska gemenskapernas domstol,
domare i Första instansrätten
vid denna domstol eller den som
utövar något av dessa ämbeten
eller av hovrättsdomare eller
revisionssekreterare.
Högsta domstolen skall vidare
som första domstol pröva om
justitieråd eller regeringsråd
skall skiljas eller avstängas från
sin tjänst eller vara skyldig att
genomgå läkarundersökning.
Högsta domstolen är i övrigt
första domstol i mål beträffande
vilka detta föreskrivs i lag.
20 kap.
10 §3
Bestämmelserna i 8 och 9 §§
om rätt för målsäganden att
Bestämmelserna i 8 och 9 §§
om rätt för målsäganden att
2 Senaste lydelse 1974:573.
3 Senaste lydelse 1981:1312.
14
någon av riksdagens ombudsmän eller den som har tjänstgjort i
väcka åtal eller övertaga väckt
Atal gäller icke i fråga om brott,
som i utövningen av tjänsten
eller uppdraget har begåtts av
1. statsråd,
2. justitieråd eller regeringsråd,
3.
hans ställe,
4. någon annan befattnings-
havare, mot vilken enligt riks-
dagsordningen eller annan för-
fattning endast något av riks-
dagens utskott eller annat riks-
dagsorgan är behörigt att besluta
om Atal for sådant brott, eller
5. justitiekanslem eller den
som har tjänstgjort i hans ställe.
väcka åtal eller överta väckt åtal
gäller inte i fråga om brott som
i utövningen av tjänsten eller
uppdraget har begåtts av
Prop. 1994/95:133
Bilaga 1
4. någon annan befattnings-
havare, mot vilken enligt riks-
dagsordningen eller annan för-
fattning endast något av riks-
dagens utskott eller annat riks-
dagsorgan är behörigt att besluta
om åtal för sådant brott,
5. justitiekanslem eller den
som har tjänstgjort i hans ställe,
eller
6. domare eller general-
advokat i Europeiska gemen-
skapernas domstol eller domare
i Första instansrätten vid denna
domstol.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
15
1.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Prop. 1994/95:133
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 4 b § brottsbalken skall ha följande bilaga 1
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om ett vittne eller en
sakkunnig under ed inför
Europeiska frihandelssamman-
slutningens domstol, EFTA-
domstolen, lämnar osann uppgift
eller förtiger sanningen, döms
for osann utsaga inför
en internationell
domstol till påföljd enligt
1 §, om utsagan här i riket
skulle ha avgivits under laga ed.
Begås gärningen av grov
oaktsamhet, döms för ovar-
sam utsaga inför en
internationell dom-
stol till påföljd enligt 3 §.
Bestämmelserna i 4, 14 och 15
gärning som avses i första stycket.
15 kap.
4 b §‘
Om ett vittne eller en
sakkunnig under ed inför
Europeiska gemenskapernas
domstol, inför Första instans-
rätten vid denna domstol eller
inför Europeiska frihandels-
sammanslutningens domstol,
EFTA-domstolen, lämnar osann
uppgift eller förtiger sanningen,
döms för osann utsaga
inför en inter-
nationell domstol till
påföljd enligt 1 §, om utsagan
här i riket skulle ha avgivits
under laga ed. Begås gärningen
av grov oaktsamhet, döms för
ovarsam utsaga inför
en internationell
domstol till påföljd enligt
3 §•
§§ gäller i tillämpliga delar också
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
Senaste lydelse 1993:83.
16
1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:818) om
bevisupptagning åt vissa internationella organ
Härigenom forskrivs att 1 § lagen (1946:818) om bevisupptagning åt
vissa internationella organ skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:133
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har domstol eller skilje-
domstol, vilken det tillkommer
att avgöra tvist mellan stater,
eller annat internationellt organ,
som tillsatts för behandling av
sådan tvist, hos Konungen gjort
framställning om vidtagande av
någon till tvistens behandling
hörande åtgärd, såsom upp-
tagande av ed eller av bevis
genom vittne, sakkunnig eller
syn eller av skriftligt bevis, och
varder framställningen av
Konungen bifallen, skall den
äskade åtgärden vidtagas efter
vad i denna lag sägs.
En framställning från domstol
eller skiljedomstol, som skall
avgöra tvist mellan stater, eller
annat internationellt organ, som
tillsatts för behandling av sådan
tvist, om att vidta någon åtgärd
som hör till tvistens behandling,
såsom upptagande av ed eller av
bevis genom vittne, sakkunnig
eller syn eller av skriftligt bevis,
skall prövas av regeringen. Om
regeringen bifaller framställ-
ningen, skall åtgärden vidtas
enligt bestämmelserna i denna
lag.
En sådan åtgärd skall också
vidtas enligt bestämmelserna i
denna lag när bevisupptagning
begärs av Europeiska gemen-
skapernas domstol eller av
Första instansrätten vid denna
domstol.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
17
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-12-08
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet
Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 24 november 1994 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
1. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken,
2. Förslag till lag om ändring i brottsbalken,
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1946:818) om bevisupptagning
åt vissa internationella organ.
Förslagen har infor Lagrådet föredragits av kanslirådet Göran Anér
och hovrättsassessorn Kristina Engholm.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om bevisupptagning åt vissa
internationella organ
Enligt artikel 26 i stadgan för Europeiska gemenskapernas domstol (EG-
domstolen) får domstolen förordna att ett vittne eller en sakkunnig skall
höras av den behöriga rättsliga myndigheten på hans bostadsort.
Bestämmelsen är enligt artikel 46 tillämplig även beträffande Första
instansrätten vid EG-domstolen. Genom anslutning till Europeiska
unionen blir Sverige förpliktat att bistå med sådan bevisupptagning.
Denna förpliktelse föreslås i remissen komma till uttryck i ett nytt andra
stycke i 1 § i förevarande lag.
I 1 § föreskrivs nu att, om domstol eller skiljedomstol, vilken det
tillkommer att avgöra tvist mellan stater, eller annat internationellt
organ, som tillsatts för behandling av sådan tvist, hos Konungen har
gjort framställning om vidtagande av någon till tvistens behandling
hörande åtgärd, såsom upptagande av ed eller av bevis genom vittne,
sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis, och framställningen bifålls
av Konungen, den äskade åtgärden skall vidtas efter vad som sägs i
lagen. I remissen föreslås en språklig modernisering av bestämmelsen.
Bl.a. föreslås att ordet "Konungen" ersätts av "regeringen".
I det föreslagna andra stycket anges att en sådan åtgärd också skall
vidtas enligt bestämmelserna i lagen när bevisupptagning begärs av EG-
domstolen eller av Första instansrätten.
I den nya bestämmelsen anges alltså inte uttryckligen hos vilket organ
en begäran om bevisupptagning av EG-domstolen eller Första
instansrätten skall göras. Mot bakgrund av första stycket i paragrafen
ligger det nära till hands att anse att framställningen skall göras hos
regeringen. Bestämmelsen kan möjligen i stället uppfattas så, att den
över huvud inte reglerar den frågan.
Den nyssnämnda artikel 26 i stadgan för EG-domstolen innehåller att
förordnande om förhör med vittne eller sakkunnig skall tillställas den
behöriga rättsliga myndigheten för åtgärd i enlighet med föreskrifter
Prop. 1994/95:133
Bilaga 2
18
som fastställts i rättegångsreglerna. Enligt EG-domstolens Prop. 1994/95:133
rättegångsregler skall en begäran om bevisupptagning sändas till den Bilaga 2
behöriga myndighet som for vederbörande stat tagits upp i en särskild
bilaga; detsamma torde gälla i fråga om Första instansrätten. I fråga om
EFTA-domstolen, för vilken motsvarande reglering gäller, har Sverige
anmält Utrikesdepartementet såsom mottagande myndighet. Vid
föredragningen inför Lagrådet har upplysts att det finns anledning att
utgå från att samma myndighet kommer att utses då det gäller begäran
om bevisupptagning från EG-domstolen eller Första instansrätten.
Mot bakgrund av det nu sagda kan det inte anses lämpligt med en
bestämmelse som kan uppfattas som om framställningen skall göras hos
regeringen. Av bestämmelsen bör framgå att begäran om
bevisupptagning skall inges till Utrikesdepartementet. Det bör också
framgå tydligare än som skett i remissen att någon prövning av en
begäran om bevisupptagning inte skall göras av det mottagande organet.
Som framgår av vad som sagts i det föregående är EG-domstolen och
Första instansrätten berättigade att begära bevisupptagning endast i form
av förhör med vittne eller sakkunnig. Det synes lämpligt att en
bestämmelse i saken begränsas till sådan bevisupptagning.
I fråga om kostnader som uppkommer för bevisupptagning innebär
lagen om bevisupptagning åt vissa internationella organ att staten skall
svara för kostnaderna (6 §). Enligt EG-domstolens rättegångsregler (se
även artikel 26 i stadgan) gäller emellertid att EG-domstolen skall betala
kostnaderna; domstolen är oförhindrad att efter skälighet ålägga part i
målet att stå för kostnaderna. Vad nu sagts torde också gälla beträffande
Första instansrätten. På grund av det anförda bör undantag göras från
vad som föreskrivs i 6 §.
Mot bakgrund av vad nu sagts är det enligt Lagrådets mening lämpligt
att en bestämmelse om bevisupptagning åt EG-domstolen och Första
instansrätten tas upp i en särskild paragraf efter 1 § - 1 a § - och ges
förslagsvis följande lydelse:
"En begäran av Europeiska gemenskapernas domstol eller av Första
instansrätten vid denna domstol att ett vittne eller en sakkunnig skall
höras vid svensk domstol inges till Utrikesdepartementet, som skall
överlämna ärendet till behörig domstol. Den begärda åtgärden skall
vidtas enligt bestämmelserna i denna lag. I stället för vad som sägs i
6 § gäller dock att kostnaderna i ärendet skall betalas av den domstol
som begärt åtgärden."
Om bestämmelsen tas upp i en särskild paragraf, påkallar detta en
jämkning av 2 § första stycket.
Lagrådet vill tillägga följande.
Lagen om bevisupptagning åt vissa internationella organ avser fall då
framställningen om bevisupptagning skall underkastas prövning av ett
icke judiciellt organ. Lagen är dessutom ålderdomlig till sin utformning.
Placering av den nya bestämmelsen i denna lag bör därför ses som ett
provisorium.
I remissen har som nämnts föreslagits att lydelsen av 1 §
moderniseras. Detta ger ett något egendomligt intryck med hänsyn till 19
att övriga sju paragrafer skall vara oförändrade. I 2 § nämns t.ex.
"Konungen". Om den nya regleringen i enlighet med Lagrådets förslag
tas upp i en särskild paragraf, torde emellertid frågan om jämkning av
lydelsen av 1 § förfalla.
övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1994/95:133
Bilaga 2
20
Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström,
Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1994/95:133 Några frågor angående
EG-domstolen.
21
gotab 47506, Stockholm 1994