Prop.
1994/95:126
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 22 december 1994
Ingvar Carlsson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
I propositionen föreslås att länsstyrelsens uppgifter enligt bilregister-
kungörelsen överfors till Vägverket som därmed får ett samlat ansvar
för alla frågor som rör fordonsregistrering. Ny teknik används för att
effektivisera bilregisterverksamheten. Handläggningen av bilregister-
ärenden och telefonservicen koncentreras till tre platser i landet.
I propositionen föreslås vidare att länsstyrelsens uppgift som regional
körkortsmyndighet bibehålls. För att stärka det regionala sambandet
föreslås att ärenden om återkallande av körkort skall prövas av läns-
styrelsen i det län där körkortshavaren är folkbokförd.
Även länsstyrelsens uppgift som tillstånds- och tillsynsmyndighet
enligt yrkestrafiklagstiftningen bibehålls. Vägverket får i uppdrag att
utarbeta datorstöd för ärendehandläggningen.
Totalt medför de föreslagna förändringarna en årlig besparing på
omkring 40 miljoner kronor.
Genomförandet av regeringens förslag förutsätter att ändringar görs i
bilregisterkungörelsen och körkortsförordningen. Ändringarna föreslås
träda i kraft den 1 januari 1996.
1 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 126
Prop. 1994/95:126
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Ärendet och dess beredning .................... 4
3 Den nuvarande trafikadministrativa verksamheten ....... 5
3.1 Fordonsärenden........................ 5
3.1.1 Fordonskontroll.................... 5
3.1.2 Fordonsregistrering ................. 5
3.1.3 Fordonsbeskattning.................. 9
3.2 Körkortsärenden ....................... 11
3.3 Yrkestrafikärenden...................... 12
3.4 Drivmedelsransonering ................... 14
3.5 Kostnader och finansiering................. 15
4 Förslag ................................. 16
4.1 Bilregisterverksamheten................... 16
4.2 Körkortsverksamheten.................... 22
4.3 Yrkestrafikverksamheten ..................24
4.4 Ransoneringsfrågor......................26
4.5 Finansieringsfrågor......................27
4.6 Genomförande ........................ 28
4.7 Uppföljning .......................... 28
Bilaga 1 Sammanfattning av Utredningen om bil- och
körkortsregistreringen m.m. (Länsstyrelserna i
Norrbottens, Stockholms och Örebro län,
Statskontoret och Vägverket)................ 29
Bilaga 2 Vägverkets förslag till framtida organisation av bil-,
körkorts- och yrkestrafikregisterverksamheten .....34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 22 december 1994 ............................ 39
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner det som regeringen förordar om att överföra länsstyrel-
sens uppgifter inom fordonsområdet till Vägverket,
2. godkänner det som regeringen förordar om att ärenden om åter-
kallande av körkort skall prövas av den länsstyrelse där körkorts-
innehavaren är folkbokförd.
Prop. 1994/95:126
Verksamheten med bil- och körkortsregistreringen har ingående utretts
av utredningen om översyn av huvudmannaskapet för bilregistret m.m.
I utredningens betänkande Den regionala bil- och körkortsadmini-
strationen (SOU 1991:14) föreslogs bl.a. att det regionala ansvaret för
registerverksamheten borde bli kvar i länen, men att vissa förbättringar
borde göras rörande länens sätt att organisera arbetet och rörande
systemet för resursfördelning.
Regeringen överlämnade detta betänkande till Trafiksäkerhetsutred-
ningen, som i betänkandet Det framtida trafiksäkerhetsarbetet (SOU
1991:79) föreslog att Trafiksäkerhetsverket skulle slås samman med
Vägverket till en ny myndighet (Vägtrafikverket) med ett samlat ansvar
för myndighetsuppgifterna inom trafiksäkerhetsområdet. Riksdagens
beslut (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) innebar
att Trafiksäkerhetsverket lades ned och att samtliga dess uppgifter inkl,
ansvaret för bilregistreringen överfördes till Vägverket.
Den centrala registerverksamheten i Örebro, som numera benämns
Trafikregistret, införlivades med Vägverket den 1 januari 1993. Några
mera väsentliga ändringar i den verksamheten gjordes inte i samband
med detta införlivande.
Genom beslut den 4 november 1993 gav regeringen Riksrevisionsver-
ket, Statskontoret, Vägverket samt Länsstyrelserna i Norrbottens, Stock-
holms och Örebro län i uppdrag att gemensamt utarbeta förslag om den
framtida bil- och körkortsregistreringen m.m. Utredningsuppdraget har
redovisats i rapporten Utredning om bil- och körkortsregistreringen
m.m. som överlämnades till Kommunikationsdepartementet den
10 februari 1994. En sammanfattning av utredningen finns i bilaga 1.
Myndigheterna var inte eniga om hur den framtida bil- och körkorts-
verksamheten borde organiseras. De tre länsstyrelserna förordade att det
centrala registret skulle överföras till Länsstyrelsen i Örebro län. Stats-
kontoret lämnade ett särskilt yttrande över utredningsförslaget och
Vägverket en reservation. Riksrevisionsverket anmälde att det av kapa-
citetsskäl och med hänsyn till verkets ställning som revisionsorgan var
olämpligt att Riksrevisionsverket ingick bland uppdragstagarna. Det
förslag som de tre länsstyrelserna står bakom kallas i det följande for
Länsstyrelseförslaget.
Vägverket inkom den 17 mars med ett eget förslag till hur den fram-
tida bil-, körkorts- och yrkestrafikregisterverksamheten borde organi-
seras. Vägverkets förslag finns i bilaga 2.
Länsstyrelseförslaget och Vägverksförslaget har behandlats på en
”hearing” den 22 april 1994.
De kostnadsberäkningar som i de olika förslagen har presenterats av
Vägverket och länsstyrelserna har genomgåtts av Öhrlings-Reveko AB i
en rapport som kom in till regeringen den 29 september 1994. Öhrlings-
Reveko AB:s rapport har remissbehandlats.
Prop. 1994/95:126
Prop. 1994/95:126
I den trafikadministrativa verksamheten innefattas att föra bil-, körkorts-
och yrkestrafikregister samt att handlägga ärenden enligt olika trafikför-
fattningar och att ge telefonservice, underrättelser m.m. Till den
trafikadministrativa verksamheten räknas även frågor om drivmedelsran-
sonering.
Verksamheten inom fordonsområdet styrs i första hand genom fordons-
kungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599), förord-
ningen (1988:1108) om direktregistrering av fordon samt fordonsskatte-
lagen (1988:327). Mellan dessa författningar finns ett nära samband.
3.1.1 Fordonskontroll
Fordonskungörelsen (1972:595) innehåller regler om utformning, utrust-
ning och kontroll av fordon. Innan ett fordon tas i bruk skall det typbe-
siktigas eller registreringsbesiktigas. För att få användas skall det också
efter viss tid genomgå en periodisk kontroll, s.k. kontrollbesiktning. All
kontroll av personbilar, lastbilar, bussar m.m. utförs i dag av AB
Svensk Bilprovning (ASB).
3.1.2 Fordonsregistrering
Enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) är Vägverket central registre-
ringsmyndighet och länsstyrelserna regionala registreringsmyndigheter.
Bilregistret förs av Vägverket genom automatisk databehandling. Väg-
verket svarar för det system- och programmeringsarbete som behövs. I
bilagor till bilregisterkungörelsen anges vilka uppgifter som skall föras
in i registret och vilka myndigheter som skall ansvara för införandet.
Den operativa verksamheten inom bilregistersystemet bedrivs således
på såväl central som regional nivå. Enligt bilregisterkungörelsen skall
frågor om registrering eller avregistrering, ägarbyten och frågor om
avställning eller upphörande av avställning prövas av länsstyrelsen.
Registrering
Ett fordon får inte användas i allmän trafik utan att vara registrerat. För
fabriksnya fordon är det vanligast att tillverkaren eller importören sva-
rar för registreringen. För direktimporterade fordon anmäler tullmyn-
digheten fordonet till registrering i samband med förtullningen. För
egentillverkade fordon, dvs. hopsatta och amatörbyggda fordon, och för
fordon som tidigare varit registrerade anmäler ASB fordonet till regi- 5
1* Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 126
strering efter genomförd ursprungskontroll och registreringsbesiktning. Prop. 1994/95:126
För fordon som förvärvats från försvarsmakten skall fordonsägaren
själv ansöka om registrering hos länsstyrelsen.
Ansökan om registrering kan göras hos vilken länsstyrelse som helst.
Ansökan skall innehålla uppgifter för att identifiera fordonet och dess
ägare. Beträffande fordonet krävs uppgifter om fordonsslag, fabrikat,
typ, årsmodell och chassinummer eller motsvarande märke. Beträffande
ägaren skall namn, adress och personnummer eller organisationsnum-
mer anges.
För fordon som överensstämmer med ett typbesiktigat modellfordon
sänder tillverkaren eller generalagenten uppgifter om chassinummer
m.m. och uppgifter om till vilka återförsäljare fordonen levererats
direkt till Vägverkets trafikregister som registrerar fordonen, s.k. för-
registrering. Ett förregistrerat fordon ställs automatiskt av. De tekniska
uppgifterna om modellfordonet lämnas vanligen på en särskild blankett
av ASB direkt till Vägverket, som för de fordon som levereras till
återförsäljarna för in uppgifterna i trafikregistret och sänder ett registre-
ringsbevis till återförsäljaren. När fordonet sedan säljs och avställningen
upphört samt trafikförsäkring tecknats av kunden kan fordonet tas i
bruk. Fordonsskatt påförs då ägaren av Vägverket.
Tunga lastbilar och bussar ges vanligen en individuell utformning och
utrustning. Nya lastbilar och bussar brukar därför registreringsbesiktigas
i stället för att typbesiktigas. Enligt en bestämmelse i fordonskungörel-
sen skall, med några undantag, sådana fordon vara registrerade innan de
registreringsbesiktigas, s.k. förregistrering. Det är i regel tillverkaren
som ombesörjer både förregistreringen och registreringsbesiktningen.
De uppgifter som behövs for att identifiera fordonet sänds i dessa fall
till länsstyrelsen som registrerar fordonet. Vägverkets trafikregister
skickar sedan ut fordonsskyltar till tillverkaren eller återförsäljaren. De
tekniska uppgifterna om fordonet sänds av ASB i digital form direkt till
Vägverket efter att fordonet godkänts vid registreringsbesiktningen.
Egentillverkade fordon, fordon som övertagits från försvarsmakten
och tidigare avregistrerade fordon får registreringsbesiktigas utan att
vara registrerade. För dessa fordon gör ASB i samband med registre-
ringsbesiktningen en ursprungskontroll och insänder på en särskild
blankett till länsstyrelsen de uppgifter som behövs for att identifiera
fordonet och ägaren. Länsstyrelsen för sedan manuellt in uppgifterna i
bilregistret. Övriga tekniska uppgifter om fordonet sänder däremot ASB
i digital form direkt till Vägverket. Om fordonsägaren vill ta fordonet i
bruk direkt efter registreringsbesiktningen kan han - före besiktningen -
ansöka om detta hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen kontrollerar då att
trafikförsäkring finns och beviljar därefter sådant tillstånd.
Ägarbyte samt av- och päställning av fordon
Vem som äger ett fordon är av central betydelse i registreringssamman-
hang. En grundläggande bestämmelse i bilregisterkungörelsen är näm-
ligen att fordon som omfattas av registreringsplikt endast får brukas om
fordonet är registrerat och en ägare till fordonet därmed införts i bil- Prop. 1994/95:126
registret. I bilregisterkungörelsen finns bestämmelser om ansvar (pen-
ningböter) för ägaren om fordonet brukas i strid mot bestämmelserna i
bilregisterkungörelsen. Registreringen har emellertid även en direkt
rättslig verkan då det gäller
- ansvar för fel och brister i fordonets trafiksäkerhets- och miljöegen-
skaper samt skyldighet att göra föreskrivna besiktningar enligt
reglerna i fordonskungörelsen (1972:595)
- skyldighet att betala fordonsskatt enligt fordonsskattelagen
(1988:327)
- skyldighet att betala felparkeringsavgift enligt lagen (1976:206) om
felpar ke ringsavgift.
Vem som är registrerad som ägare har däremot inte någon direkt
betydelse för vem som vid en civilrättslig process skall anses vara ägare
till ett fordon. Någon kontroll av hur ett fordon förvärvats och vilka
avtal som föreligger mellan köpare och säljare görs nämligen inte i
samband med registreringen. Dock registreras att fordon innehas med
nyttjanderätt (leasing-avtal).
Övergår registrerat fordon till ny ägare skall den nye ägaren inom en
vecka från förvärvet göra anmälan därom till länsstyrelsen. Även den
tidigare ägaren skall inom en vecka göra en anmälan till länsstyrelsen.
Frågor om vem som skall vara införd i bilregistret som ägare till visst
fordon prövas härvid av den länsstyrelse till vilken anmälan gjorts.
Enligt reglerna i bilregisterkungörelsen är således både köparen och
säljaren skyldiga att göra anmälan om ägarbyte. Det är särskilt viktigt
för säljaren att han gör en anmälan. Om köparen åtar sig att ombesörja
en anmälan men inte gör det, kommer nämligen säljaren att stå kvar
som registrerad ägare med de skyldigheter som detta innebär.
Sedan länsstyrelsen matat in ändringar om ägarbyte i bilregistret
sänder Vägverket ett registreringsbevis till den nye ägaren och ett med-
delande till den förre ägaren om att han har förts av som ägare.
Om ett fordon inte skall användas under en tid kan det avställas. Då
befrias fordonet automatiskt från skatte- och trafikförsäkringsplikt. Ett
avställt fordon får inte användas i trafik. Undantag gäller fordon som
brukas med s.k. saluvagnslicens.
Ett fordon som avställts på begäran av ägaren får dock brukas kortast
lämpliga väg till och från närmaste bilbesiktningsstation, under förut-
sättning att fordonet är trafikförsäkrat och det inte finns några obetalda
skatter.
Anmälan om avställning skall göras skriftligen till länsstyrelsen. Om
det finns ett giltigt kontrollmärke utfärdat för fordonet skall med an-
mälan finnas:
ett avskrapat kontrollmärke om detta är i sådant skick att det går att
läsa, eller
- ett intyg från ASB, från en innehavare av en saluvagnslicens eller Prop. 1994/95:126
från en försäkringsanstalt som har särskilt medgivande från Väg-
verket om att kontrollmärket har förstörts, eller
- den registreringsskylt på vilket kontrollmärket är anbringat.
Om något av detta inte är med eller en anmälan eljest är ofullständig,
t.ex. att underskrift saknas, sänder länsstyrelsen tillbaka anmälan för
komplettering. Anmälan räknas från den dag då en fullständig anmälan
inkommit.
När länsstyrelsen matat in uppgift om att ett fordon är avställt sänder
Vägverket ett nytt registreringsbevis till fordonsägaren och återbetalar
överskjutande fordonsskatt. För personbilar återbetalas härvid skatt för
det antal hela månader som återstår av skatteåret. Om anmälan innefat-
tar både ägarbyte och avställning sker återbetalningen till den nye äga-
ren.
När fordonet skall börja att användas igen måste det ställas på. Beslut
om avställningens upphörande fettas av länsstyrelsen efter anmälan från
fordonets ägare. Med anmälan skall bevis om trafikförsäkring lämnas
om inte uppgift om trafikförsäkring redan finns i bilregistret.
Fordonsskatt debiteras i fråga om personbilar för hela den månad
under vilken avställningen upphört. Avställningen upphör i regel den
dag som anmälan kommit in till länsstyrelsen. Om avställning skall
upphöra senare går det att i anmälan ange fr.o.m. vilken dag detta skall
ske.
Efter det att länsstyrelsen matat in en uppgift om påställning i bil-
registret sänder Vägverket ut ett inbetalningskort för betalning av for-
donsskatt för återstoden av skatteåret eller skatteperioden plus 25 kronor
i avgift för bevis om avställningens upphörande och 46 kronor i regis-
terhållningsavgift om denna inte betalats tidigare under skatteåret. For-
donsägaren får även ett nytt registreringsbevis och ett bevis om avställ-
ningens upphörande. Om fordonsägaren vill bötja att använda fordonet
omedelbart kan han hämta beviset hos länsstyrelsen eller få det via
telefax. Om förutsättningarna för att erhålla ett kontrollmärke är upp-
fyllda får fordonsägaren också ett tillfälligt kontrollmärke tillsammans
med beviset. Fordonsskatten skall betalas senast tre veckor efter det att
fordonet ställts på. Man brukar här tala om att fordonsägaren får en
skatte kredit.
Anmälningar om ägarbyte samt av- och påställning av fordon görs
enklast och säkrast genom att registreringsbevisets rapportdel används.
Om man har tappat bort registreringsbeviset kan man få en dubblett från
Vägverket efter ansökan hos länsstyrelsen. Man kan även direkt från
länsstyrelsen få en särskild blankett för anmälan om ägarbyte m.m.
Något krav på att en ansökan om ändringar av registeruppgifter skall
göras på ett särskilt formulär finns dock inte, utan även egna ansökning-
ar godtas förutsatt att de innehåller de uppgifter som länsstyrelsen be-
höver för sin handläggning. Tidigare har krävts att alla ansökningar
skulle vara skriftliga. Numera godtar dock länsstyrelserna att anmäl- g
ningar om påställning görs per telefon. Länsstyrelsen kan även skicka
bevis om att avställningen upphört med telefax så att fordonet kan tas i Prop. 1994/95:126
bruk samma dag som en anmälan görs.
Enligt förordningen (1989:1108) om direktregistrering i bilregistret
får Vägverket medge att uppgifter för registrering av ägarbyte, avre-
gistrering, avställning och upphörande av avställning lämnas till verket
i stället för till länsstyrelsen. Sådant medgivande får lämnas av den som
i sin yrkesmässiga verksamhet innehar fordon och som bedöms ha
förutsättningar att lämna uppgifter på ett tillförlitligt sätt.
Det är framfor allt bilfirmor som har utnyttjat den nya möjligheten till
direktregistrering. Formellt skall dock Vägverket pröva frågor om
ägarbyte, avregistrering, avställning m.m.
Utnyttjandet av modem informationsteknologi för bilregistrering har
inneburit att registreringsarbetet kunnat decentraliseras och att uppgifts-
lämnama i stor utsträckning direkt kan kommunicera med det centrala
registret via anslutna terminaler, datorer eller maskinläsbara datamedi-
er. Datakommunicering av detta slag medger kortare och betydligt
säkrare informationsvägar än den tidigare manuella hanteringen.
Från att ha varit en exklusiv angelägenhet för länsstyrelserna har
arbetet med att tillföra och sprida registeruppgifter förts ut på flera
händer. Tidigare utförde länsstyrelserna 100 procent av alla transaktio-
ner. I dag kommer bara ca 30 procent av transaktionerna från länssty-
relserna.
Information från bilregistret ges till myndigheter, organisationer och
företag som underlag för ett brett spektrum av verksamheter. De största
kundgrupperna är allmänheten i form av enskilda fordonsägare eller
fordonsköpare, försäkringstagare, skattskyldiga, innehavare av tillstånd
till yrkesmässig trafik, innehavare av saluvagnslicens, felparkerare,
nyttjanderättsinnehavare- eller upplåtare samt företag och organisationer
i egenskap av fordonsägare.
Det vanligaste sättet att nå kontakt med bilregistret i bilregisterären-
den är per telefon till länsstyrelsen. Frågor rörande ägarförhållanden är
mest frekventa. Andra vanliga frågor är sådana som rör skatter, av-
ställning och besiktning. Genomförda studier visar att en del länsstyrel-
ser har for små resurser för telefonservice, vilket resulterar i långa
kötider på vissa håll eller att man inte alls kommer fram.
Ett vanligt sätt att komma i kontakt med registret är via telefax. Den-
na kontaktmöjlighet utnyttjas framför allt av bilfirmor och har jämte
”on-line”-förbindelse i stor utsträckning ersatt personliga besök.
3.1.3 Fordonsbeskattning
Enligt fordonsskattelagen (1988:327) är personbilar, lastbilar m.m.
skattepliktiga om de är eller bör vara upptagna i bilregistret. Skattskyl-
dig för ett visst fordon är ägaren av fordonet. Som ägare anses den som
är eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare.
Storleken på fordonsskatten är beroende av fordonsslag, vikt, antal
axlar och kopplingsanordningar. För traktorer, motorredskap och tunga
terrängvagnar kan även användningssättet påverka skattens storlek. För
en bensindriven personbil med tjänstevikten 900 kg är fordonsskatten Prop. 1994/95:126
för närvarande 355 kronor om året. Fordonsvikten uppmäts i samband
med typbesiktning eller registreringsbesiktning.
Enligt fordonsskatteförordningen (1993:1028) svarar länsstyrelsen om
inte annat följer av bilregisterkungörelsen för att uppgifter som behövs
för beräkning av skattevikt förs in i bilregistret. Tidigare registrerade
länsstyrelsen dessa uppgifter, men numera lämnar ASB i normalfallet
uppgifter om skattevikt och andra tekniska uppgifter om fordonet direkt
till Vägverket.
Fordonsskatten betalas i förväg för 12 kalendermånader. För tyngre
fordon som har en årsskatt som är större än 3 600 kronor delas dock
skatten upp på tre perioder. Det är slutsiffran i fordonets registrerings-
nummer som bestämmer under vilken månad fordonsskatten skall beta-
las. Om t.ex. en personbil har slutsiffran 5 är september uppbörds-
månad och oktober-september skatteår. Ett fordon med denna slutsiffra
skall kontollbesiktigas under perioden mars-juli.
Fordonsskatt beslutas normalt genom automatisk databehandling på
grundval av uppgifter i bilregistret. Omkring den 10 i uppbördsmånaden
sänder Vägverket ut ett inbetalningskort till den som är registrerad som
ägare. Om ett fordon är avställt skickas dock inte något inbetalningskort
ut eftersom fordonet då inte är skattepliktigt. Efter det att fordons-
skatten har betalats på posten sänder Vägverket ut ett kontrollmärke. En
förutsättning för detta är dock att fordonet har godkänts vid kontrollbe-
siktningen, att trafikförsäkring finns och tidigare debiterad fordonsskatt
betalats.
Om fordonsskatten inte har betalats i tid skickar Vägverket cirka tre
veckor efter sista betalningsdag ut en påminnelse. Ett skattepliktigt
fordon får inte brukas om inte fordonsskatt har betalts för innevarande
och närmast föregående skatteår. Detta förbud gäller även om skatte-
skulden avser den föregående ägaren. Om fordonet brukas trots att
fordonsskatt inte har betalts och om det har gått mer än två månader
sedan skatten skulle ha betalts, skall polisen, om man upptäcker detta
vid t.ex. en flygande inspektion, ta hand om fordonets registreringsskyl-
tar. Skulle ett sådant fordon därefter användas döms ägaren till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Anser den skattskyldige att skatten är felaktig, kan han begära en
omprövning hos länsstyrelsen. I de fall fordonet har övergått till en ny
ägare skall framställan om omprövning av fordonsskatten göras hos
länsstyrelsen senast 30 dagar efter den dag då skatten senast skulle ha
betalats.
Om anmälan om ägarbyte görs på ett korrekt sätt, dvs. inom en vecka
efter ägarbytet, och länsstyrelsen omedelbart matar in uppgifterna om
ägarbyte i bilregistret, kommer Vägverkets inbetalningskort för fordons-
skatt att gå till rätt ägare även om ägarbytet skulle ha ägt rum under
någon av de sista dagarna i månaden före uppbördsmånaden. Om ägar-
bytet skett under någon av de första dagarna i uppbördsmånaden kom-
mer inbetalningskortet att skickas till den förre ägaren. Denne är skyl-
dig att betala fordonsskatt för det kommande skatteåret, trots att han
inte längre äger fordonet när han får inbetalningskortet. Det är vanligt
10
att den som sålt fordonet tror att han inte längre är skattskyldig och Prop. 1994/95:126
slänger inbetalningskortet. Detta leder då till ett nytt skattekrav plus
dröj smålsavgift.
Verksamheten inom körkortsområdet styrs i första hand av körkorts-
lagen (1977:472), körkortsförordningen (1977:722) och föreskrifter som
meddelats med stöd av dessa författningar.
Vägverket är central körkortsmyndighet. Det ankommer på verket att
stödja andra myndigheter som är verksamma inom körkortsområdet och
att verka for en enhetlig rättstillämpning. Verket får i vissa angivna
avseenden meddela föreskrifter för tillämpningen av körkortslagstift-
ningen och medge undantag från denna. Verket utövar också tillsyn
över förarutbildningen i trafikskolor och svarar för verksamheten med
förarprov i den egna regionala organisationen. Vidare ansvarar verket i
egenskap av central registreringsmyndighet for underhåll, drift och
utveckling av körkortsregistret. Detta ingår i ett integrerat och riks-
täckande ADB-baserat system för administrationen av körkort och kör-
kortskontroll. Systemet hanterar uppgifter som behövs för
- lämplighetsprövning, körkortsutbyte, förnyelse av körkort och
bevakning av villkor,
- körkortsprov och bevakning av avgifter för sådana prov,
- tillverkning och distribution av körkort,
- körkortsingripanden och bevakning av körkort som har inlämnats
efter återkallelse eller omhändertagits,
trafikövervakning och forarkontroll.
Vägverket svarar genom Trafikregistret i Örebro för systemets centra-
la funktioner, såsom systemering, programmering, underhåll och drift
av maskiner och system, produktion och distribution.
Rikspolisstyrelsen för i sitt ADB-system sådana uppgifter om brott,
som enligt körkortsförordningen skall ingå i körkortsregistrets belast-
ningsdel. Rikspolisstyrelsen sänder veckovis magnetband med uppgifter
ur sitt person- och belastningsregister till Vägverkets trafikregister.
Dessa uppgifter utgör underlag för verkets produktion av registerblad.
Registerbladen tillställs länsstyrelserna för deras bedömning av kör-
kortsingripanden.
Länsstyrelsen, som är regional körkortsmyndighet, handlägger frågor
om körkortstillstånd, villkor i samband därmed och bevakning av såda-
na villkor, utbyte av körkort, frågor om förnyelse av körkort och hand-
ledarskap. Frågor om körkortstillstånd prövas av länsstyrelsen i det län
där den sökande är folkbokford.
Länsstyrelsen har också mandat att medge undantag från körkortslag-
stiftningen i vissa angivna frågor. Vidare svarar länsstyrelsen, som
regional registreringsmyndighet, för inregistreringen av sådana beslut,
11
som enligt gällande bestämmelser, skall tillföras körkortsregistret. Läns- Prop. 1994/95:126
styrelsen kan även lämna utdrag och upplysningar ur registret.
Frågor som avser ingripande i rätten att föra fordon handhas av för-
valtningsdomstolarna och sedan den 1 oktober 1994 av länsstyrelserna
(prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). Ingripan-
den företas med stöd av körkortslagen och avser återkallelse av körkort
eller i förekommande fall varning. Frågor om återkallelse av körkort
prövas av länsstyrelsen i det län där det senast gällande körkortstillstån-
det har meddelats.
Avgörande for frågan om ett körkortstillstånd skall meddelas är om
sökanden med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden
är lämplig att inneha körkort. Den medicinska lämplighetsprövningen
grundar sig på en hälsodeklaration som den sökande skall avge. I vissa
fall krävs att den sökande företer läkarintyg. I personutredningen ingår
att länsstyrelsen kontrollerar om den sökande förekommer i Rikspolis-
styrelsens person- och belastningsregister. Uppgift om förekomst i detta
register får länsstyrelsen i samband med att ansökan om körkortstill-
stånd registreras i körkortsregistret. Länsstyrelsen begär i sådana fall in
ett registerutdrag från polismyndigheten.
Polismyndigheterna svarar för kontrollen av behörigheten att fora
fordon i trafiken. En polismyndighet eller en åklagare kan i vissa fall
besluta att ett körkort skall omhändertas.
Pbsten har vissa uppgifter när det gäller identitetsprövning i samband
med utlämnande av körkort.
Regleringen av yrkestrafiken sker i huvudsak genom yrkestrafiklagen
(1988:263) och yrkestrafikförordningen (1988:1503). Av betydelse är
också förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister och förordningen
(1975:885) om utmärkning av fordon i yrkesmässig trafik samt vissa
bestämmelser i fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen
(1972:599), kungörelsen (1974:681) om internationella vägtransporter,
lagen (1979:561) om biluthyrning och lagen (1989:560) om transport-
förmedling.
Yrkesmässig trafik får endast bedrivas av den som har trafiktillstånd.
Frågor om trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där den
sökande är folkbokförd eller om sökande är en juridisk person, där
företagets ledning finns. Frågor om tillstånd till linjetrafik som berör
flera län skall dock prövas av Vägverket.
För all yrkesmässig trafik gäller att tillstånd enligt yrkestrafiklagen
endast får ges till sådana fysiska eller juridiska personer som bedöms
lämpliga att bedriva verksamheten. Därvid prövas om sökanden med
hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga
att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt
andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verk-
samheten.
12
För linjetrafik skall en särskild skadlighetsprövning ske, varvid prövas Prop. 1994/95:126
om den avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förut-
sättningarna för järnvägstrafik och trafikhuvudmännens trafik. Taxitra-
fik, beställningstrafik med buss och godstrafik prövas däremot endast
vad avser tillståndshavarens lämplighet.
Vägverket är central myndighet för frågor inom yrkestrafikområdet
och får meddela verkställighetsföreskrifter till yrkestrafikförordningen
m.fl. författningar. Vägverket svarar också for följande uppgifter:
- tillståndsärenden vid länsöverskridande och internationell linjetrafik,
- överklagningar av vissa länsstyrelsebeslut,
frågor om undantag,
- anordnar skriftliga prov för trafiktillstånd och taxiförarlegitimation,
- för yrkestrafikregistret,
- utfärdar yrkestrafikmärke.
På ansökan om trafiktillstånd prövar länsstyrelsen sökandens personli-
ga och ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamheten. Pröv-
ningen skall avse en ganska vid personkrets där bl.a. ingår trafikansva-
riga hos juridiska personer, verkställande direktörer och vissa intresse-
och ägarkonstellationer.
Ansökningarna kompletteras ofta i en dialog mellan sökanden och
handläggaren, som kan föras genom brev eller telefax, per telefon eller
vid personliga besök. Ärendena behöver ofta kompletteras och uppfattas
nästan alltid av den enskilde som brådskande och ekonomiskt angeläg-
na.
Vid prövningen skall länsstyrelsen i förekommande fall via intyg
kontrollera yrkeskunnandet och i samverkan med polis, skatte- och
kronofogdemyndigheter utreda om övriga förutsättningar för tillstånd
föreligger. I sin handläggning använder länsstyrelserna det centrala
yrkestrafikregistret, som omfattar alla tillståndshavare i landet. Väg-
verket svarar för driften av registret. För det fall att tillstånd meddelas
skall detta och eventuella individuella villkor, genom den beslutande
länsstyrelsens försorg uppdateras i yrkestrafikregistret liksom alla even-
tuella kommande förändringar. Ett lämnat tillstånd gäller i hela landet
med undantag för tillstånd till linjetrafik som gäller for trafik på en
bestämd sträcka.
Sedan den 1 juli 1994 har länsstyrelserna tillgång till uppgifter som
framkommit genom samköming av yrkestrafikregistret med utsöknings-
registret om fordringar som drivs in av kronofogdemyndigheten i all-
mänt mål. Denna samköming underlättar tillståndsprövningen och till-
synen.
Tillståndshavama är skyldiga att följa vissa generella föreskrifter som
i första hand anges i yrkestrafikförordningen men även i tillståndsvillko-
ren. Bland de viktigaste kan nämnas skyldighet att anmäla fordon i
trafiken och att anmäla förändring i den av länsstyrelsen prövade per-
sonkretsen. Vid en utökning av fordonsparken görs en förnyad prövning
av den personliga och ekonomiska lämpligheten. 13
1** Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 126
Länsstyrelserna och Vägverket är ålagda att utöva tillsyn över att Prop. 1994/95:126
tillståndshavama bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser.
De skall dessutom verka för att kraven på trafiksäkerhet och god arbets-
miljö uppfylls.
Vägverket har en operativ tillsyn som är inriktad på yrkestrafiken.
Vägverkets bilinspektörer kontrollerar dels vid flygande inspektioner
fordonens tekniska skick och förarnas arbetstider, dels vid företagsbesök
arbetstider.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NVTEK) är ansvarig myndighet
for energifunktionen inom totalförsvaret. I ansvaret ingår att vidta
lämpliga åtgärder för att kunna hantera en försörjningskris. En sådan
åtgärd är drivmedelsransonering, där NUTEK ansvarar för såväl plane-
ring som genomförande.
Vägverkets uppgift är bl.a. att:
- lagerhålla ransoneringskort av datatyp för NUTEK: s räkning,
- vid beslut om drivmedelsransonering knyta fordon registrerade i
centrala bilregistret till viss typ av ransoneringskort och komplettera
dessa med fordonsägarens namn och adress samt fordonets registre-
ringsnummer for distribution via Posten (standardranson),
- vid beslut om ransonering knyta fordon, registrerade och noterade
som fordon i yrkesmässig trafik i bilregistret till viss typ av ranso-
neringskort och komplettera dessa med fordonsägarens namn och
adress samt fordonets registreringsnummer för distribution via
Posten (förskottsranson).
Länsstyrelsen är enligt länsstyrelseinstruktionen, beredskapsförord-
ningen m.fl. författningar högsta civila totalförsvarsmyndighet i länet.
Med detta följer också särskilda uppgifter inom vissa områden, där-
ibland energiförsöijning. Uppgiften innebär ansvar för olika typer av
ransoneringar i fred, kris och krig. Länsstyrelsernas uppgifter under en
drivmedelsransonering är att svara för en behovsprövad tilldelning av
drivmedel till registrerade motorfordon, traktorer, terrängfordon,
motorredskap samt vissa enheter inom skogsbruket.
I ransoneringssystemet ombesörjer kommunerna och länsstyrelserna
all tilldelning av behovsransoner för olika fordon. Avgörande för upp-
giftsfördelningen mellan kommun och länsstyrelse har varit länsstyrel-
sens tillgång till bilregisterfunktionen, och därmed möjligheten att enkelt
kommunicera med centrala bilregistret. Därför har länsstyrelsen ålagts
att sköta tilldelningen för registrerade fordon, medan kommunen hand-
har tilldelningen för icke registrerade fordon.
14
Vägverkets kostnader för trafikregisterverksamheten i Örebro uppgick
år 1993 till 386 miljoner kronor. Av detta belopp avsåg 147 miljoner
kronor portokostnader, 17 miljoner kronor kostnader för registrerings-
skyltar, 50 miljoner kronor kostnader for framställning och distribution
av körkort och 11 miljoner kronor kostnader för kontrollmärken. I
beloppet ingår inte kostnaderna för Vägverkets bilinspektörer och inte
heller kostnader som är att hänföra till registrets andel av verkets
centrala kostnader (”overhead”-kostnader).
Länsstyrelsernas personalkostnader för de olika slagen av trafikad-
ministrativ verksamhet framgår i Länsstyrelseförslaget. I nedanstående
tabell redovisas antalet årsarbetskrafter den 1 januari 1994 och kost-
naderna.
Prop. 1994/95:126
|
Trafikadministrativ |
Antal årsarbets- |
Lönekostnader |
|
Bilregister |
259,6 |
55,7 |
|
Körkort |
116,5 |
25,6 |
|
Allmänna ombud |
89,4 |
21,7 |
|
Yrkesmässig trafik |
42,1 |
10,2 |
|
SUMMA |
507,6 |
113,2 |
Verksamheten vid trafikregistret i Örebro finansieras numera genom
dels ett särskilt anslag kallat ”Vägverket: Kostnader för registerverk-
samheten”, dels avgiftsintäkter från kommersiell försäljning av uppgif-
ter från registret. Anslaget uppgick till 507 miljoner kronor budgetåret
1993/94 och till 522 miljoner kronor 1994/95. Intäkterna från upp-
dragsverksamheten beräknas bli ca 22 miljoner kronor.
Kostnaderna för länsstyrelsernas trafikadministrativa verksamhet har
också budgeterats i det tidigare nämnda anslaget. Medlen till länsstyrel-
serna är inte öronmärkta utan ingår som en ospecificerad del i resp,
länsstyrelses rampost. 170 miljoner kronor, som Vägverket erhållit for
innevarande och föregående budgetår har, med anledning av det tidigare
nämnda, dragits in som besparing.
Bil- och körkortsregisterverksamheten har alltid finansierats genom
avgifter. När Trafiksäkerhetsverket hade ansvaret for verksamheten fick
verket direkt disponera dessa avgifter. Inför Trafiksäkerhetsverkets
sammanslagning med Vägverket den 1 januari 1993 beslutade regering-
en att verksamheten skulle övergå från netto- till bruttoredovisning på
statsbudgeten. Det betyder att avgiftsintäkterna inte disponeras av Väg-
verket utan tillförs statskassan och redovisas under en inkomsttitel.
15
Regeringens förslag: Vägverket ges ett samlat ansvar för bil-
registerverksamheten. Ny teknik används för att effektivisera
verksamheten. Telefonservicen förbättras. Handläggningen av
bilregisterärenden och telefonservicen koncentreras till tre platser
i landet. Riksskatteverket utreder beskattningsfrågoma.
Bakgrund till regeringens förslag: Bilregisterkungörelsen är över 20
år gammal och regelsystemet är anpassat till en arbetsfördelning mellan
centrala och regionala organ som var lämplig för 1960-talets ADB-
teknik. En rad ändringar i bilregisterkungörelsen har gjorts under årens
lopp och i en särskild förordning har regler införts som gör att bilfirmor
m.fl. kan direktregistrera ägarbyten samt av- och påställningar av for-
don. Regelsystemet har dock härigenom blivit svåröverskådligt och
svårbegripligt. Så t.ex. är det numera Vägverket som i flertalet fall
svarar för registreringen av fordon.
Informationen till allmänheten om det gällande regelsystemet är brist-
fällig och de blanketter som används är svåra att förstå. Detta leder till
ökade kostnader och besvär för både fordonsägama och myndigheterna.
Ansvaret för att fora bilregistret är i dag splittrat på Vägverket och
länsstyrelserna. Verksamheten finansieras via flera olika anslag och
avgifter. Det saknas en samlad redovisning över verksamhetens kost-
nader. Betydande besparingar bör kunna göras genom införande av ny
teknik och administrativ rationalisering.
Vägverket har utvecklat den s.k. bildfångsttekniken för registrering
inom det trafikadministrativa området. Bildfångsttekniken innebär i
korthet att handlingar avbildas i digital form och lagras på optiska
media samtidigt som handlingarnas information tolkas och analyseras
med hjälp av en dator. Detta innebär dels att arldveringen av handling-
arna sker på ett rationellt sätt, dels att enkla ärenden vars handläggning
är möjlig att helt formalisera i ett dataprogram kan hanteras på ett
snabbt, säkert och kostnadseffektivt sätt.
Bildfångstteknik har införts for registrering av parkeringsanmärkning-
ar och för tillverkning av körkort. Vägverket har i en skrivelse den 12
april 1994 om ändringar i bilregisterkungörelsen hemställt att nu få ta
tekniken i bruk även inom bilregisterområdet. Vägverket har anskaffat
utrustning for detta ändamål. Kostnaden for utveckling av systemet och
inköp av utrustning har uppgått till ca 10 miljoner kronor.
Det inkommer årligen omkring två miljoner anmälningar om ägande-
rättsövergångar, en halv miljon anmälningar om avställning och en
kvarts miljon avregistreringar. Fortfarande kommer många av dessa
ärenden till länsstyrelserna på fordonets registreringsbevis och hanteras
manuellt enligt särskilda instruktioner. Bildfångsttekniken innebär att de
flesta av dessa ärenden i stället skulle kunna införas maskinellt i bil-
registret av Vägverket.
Prop. 1994/95:126
16
I Länsstyrelseförslaget anges att länsstyrelserna genom bildfångsttek- Prop. 1994/95:126
niken bör kunna spara in omkring 60 tjänster och göra en nettobespa-
ring på omkring 8 miljoner kronor om året.
De tekniska förutsättningarna för att rationalisera bilregisterverksam-
heten finns således, men besparingarna har inte kunnat realiseras. I de
fall inte direktregistrering görs är det nämligen enligt reglerna i bil-
registerkungörelsen länsstyrelsen som skall föra in uppgifter i bilre-
gistret om ägarbyten samt av- och påställning av fordon.
Förutom höga kostnader finns det även andra problem och brister i
nuvarande hantering av bilregisterärenden. Utredningen om översyn av
huvudmannaskapet för bilregistret m.m. konstaterade i betänkandet Den
regionala bil- och körkortsadministrationen (SOU 1991:14) att det före-
ligger stora skillnader i kvalitets- och servicenivå mellan olika länssty-
relser. Detta medför att bilregistret kommer att innehålla inaktuella
uppgifter, vilket medför felaktiga resultat när uppgifterna används i
nästa led. Detta skapar i sin tur nya ärenden och onödigt administrativt
arbete, som tar ytterligare resurser i anspråk. Om man försöker att lösa
resursproblemet i registreringsarbetet genom att dra ned på telefonservi-
cen uppstår nya problem. Frågor som inte klaras av per telefon uppen-
barar sig ofta som skriftliga ärenden eller ofullständiga anmälningar
från allmänheten, som tar mera resurser i anspråk än telefonservicen.
Genom att kilometerskatten har avskaffats har ärendebalansema i den
regionala bilregisterverksamheten minskat, men alltjämt förekommer
tidvis eftersläpningar i registreringsarbetet.
Anmälan om ändringar i bilregistret kan i dag sändas in till vilken
länsstyrelse som helst och frågor om ett fordon kan också besvaras av
vilken länsstyrelse som helst. En konsekvens av det nuvarande systemet
är att de länsstyrelser som har en hög servicenivå i sin bilregisterverk-
samhet riskerar att få fler ärenden. Med nuvarande finansieringssystem
får man inte kompensation för detta.
Skälen till regeringens förslag: I nuvarande statsfinansiella läge
anser regeringen att alla möjligheter som finns att rationalisera statliga
verksamheter måste tas till vara. Digital bildfångstteknik i bilregister-
verksamheten bör därför nu införas och den nya informationsteknologin
även i övrigt utnyttjas for att minska kostnaderna for verksamheten.
Regelsystemet bör förenklas och informationen till fordonsägama för-
bättras i syfte att minska antalet ärenden som behöver utredas av re-
gistre ringsmyndigheten.
Registrering och tekniska utredningar
Registrering av fordon görs numera till största delen av Vägverket på
basis av uppgifter som ASB och tillverkarna lämnar direkt till Vägver-
ket. Länsstyrelsen medverkar bara vid registrering av vissa fordon som
skall registreringsbesiktigas.
Det är uppenbart att Vägverket är mest lämpat att genomföra tekniska
utredningar, t.ex. att klassificera ett fordon, att bestämma skattevikten
eller att kontrollera att ett fordon har genomgått sådana tekniska föränd-
ringar att det kan avregistreras. Inom Vägverket finns till skillnad från Prop. 1994/95:126
länsstyrelserna fordonsteknisk kompetens.
Inmatning av uppgifter i bilregistret med bildfångst
I både Länsstyrelseförslaget och Vägverksförslaget bedöms det som
mest ekonomiskt att inmatningen av uppgifter om ägarbyte samt om av-
och påställning av fordon görs med hjälp av bildfångsttekniken och att
inmatningen bara bör göras på en plats i Sverige. I Länsstyrelseförslaget
anges att det centrala trafikregistret bör överflyttas till Länsstyrelsen i
Örebro län. Regeringen anser att detta inte är lämpligt. Vägverkets
trafikregister i Örebro bör enligt regeringens uppfattning i stället ha
kvar ansvaret för drift och utveckling av registret samt även hantera all
inmatning av uppgifter i bilregistret med hjälp av bildfångsttekniken.
Med bildfångsttekniken kan Vägverket automatiskt registrera alla
enkla ärenden där anmälningarna är kompletta. Om det saknas uppgifter
eller vissa uppgifter är otydliga kan i de flesta fåll meddelanden om
komplettering skickas ut till kunderna med ett automatiserat förfarande.
Görs en begärd komplettering korrekt kan ändringen sedan registreras
med hjälp av bildfångsttekniken när ärendet kommer åter till Vägverket.
Genom en sådan automatisering av handläggningen kommer en större
administrativ besparing att kunna göras än vad som redovisats i Läns-
styrelseförslaget.
I vilka fall kompletteringarna skall göras automatiskt, resp, vilka
ärenden som är av sådan art att de kräver en manuell hantering och mer
kvalificerad utredning är en fråga som bör ankomma på Vägverket att
besluta om.
Ägarutredningar och utredningar om av- och påställning
Tillämpningen av bildfångsttekniken för registrering av ägarbyten samt
av- och påställning av fordon förutsätter att anmälningarna görs på
registreringsbevisets rapportdel. Med bildfångsttekniken kommer man
normalt att hinna registrera alla ärenden samma dag som de kommer in
till Trafikregistret, även om antalet ärenden en viss dag skulle vara
mycket stort. Eftersom anmälningarna sker på ett enhetligt sätt och till
ett enda ställe blir hanteringen också säkrare. Genom att ärendena av-
bildas och arkiveras direkt när de kommer in till Vägverket blir risken
för att ett ärende kan komma bort mycket liten. Antalet ärenden som
kräver en utredning torde härigenom komma att bli väsentligt mindre än
i dag.
Ägarutredningar initieras ofta i samband med uppbörd av fordons-
skatt. Om en försäljning skett under året men ägarbytet inte anmälts
kommer den förre ägaren att debiteras skatten. Ägarutredningama tar
betydande resurser i anspråk. Kostnaderna för ägarutredningar drabbar
vanligen inte dem som slarvat med att göra anmälan om ägarbyte, utan
kostnaderna kommer via registerhållningsavgiften att få betalas av alla
fordonsägare.
18
För att fä en bättre regelefterlevnad anser regeringen att systemet för Prop. 1994/95:126
anmälningar bör ses över. Den blankett som Vägverket tagit fram och
prövat i bildfångstsystemet är enklare än den som i dag används. Med
en tydlig information om hur blanketten skall fyllas i och en förklaring
om varför anmälan måste göras kommer man sannolikt att kunna
minska antalet oanmälda ägarbyten. För att underlätta anmälningarna
bör också portot betalas av Vägverket och inte som i dag är fallet av
den som skall göra anmälan.
Om ägarbyte skett under någon av de första dagarna i uppbördsmå-
naden kommer säljaren att debiteras fordonsskatt för det kommande
skatteåret. Många fordonsägare är inte medvetna om detta, utan tror att
de inte behöver betala skatten eftersom de sålt fordonet innan de fått
inbetalningskortet. För att undvika att skatten inte betalas i tid och att
därmed säljaren kommer att påföras dröjsmålsavgift, bör i dessa fall
säljaren i samband med att han från Vägverket får en bekräftelse på att
ägarbytet registrerats, få en tydlig information om att han trots ägar-
bytet är skattskyldig för det kommande året.
Enligt reglerna i bilregisterkungörelsen kan vid underlåtenhet att
anmäla ägarbyte ett föreläggande om ordningsbot ges. Ordningsbotsbe-
loppet är för närvarande 300 kronor. Det är i dag ovanligt att föreläg-
ganden om ordningsbot ges. För att få en bättre regelefterlevnad och
undvika ägarutredningar anser regeringen att myndigheterna bör tilläm-
pa det sanktionssystem för underlåtenhet att anmäla ägarbyten som finns
i bilregisterkungörelsen.
Genom införande av bildfångsttekniken och nya blanketter för an-
mälan om ägarbyte och avställning av fordon torde antalet ärenden som
behöver utredas komma att minska kraftigt. Vid de mindre länsstyrel-
serna kommer då enligt regeringens bedömning antalet ärenden bli för
litet for att man skall kunna få en rationell ärendehandläggning.
För att göra ägarutredningar och utredningar om av- och påställning
av fordon krävs kunskaper om gällande regler och praxis, men man
behöver inte ha kunskaper om lokala förhållanden eller kännedom om
den person som gjort anmälan. Regeringen anser att ägarutredningar
och utredningar om avställning av fordon bör utföras av Vägverket och
att utredningsverksamheten bör koncentreras till färre platser i landet.
Genom en sådan koncentration av verksamheten kan Vägverket utveckla
specialistkompetens och få vissa stordriftsfördelar även i hanteringen av
mera komplicerade ärenden.
Vid vintersäsongens början och slut får länsstyrelserna ett stort antal
anmälningar och frågor om av- resp, påställning av fordon samtidigt
som också antalet anmälningar om ägarbyten brukar öka. Med nuvaran-
de manuella inmatning på länsstyrelserna kan tidvis förseningar i in-
matningen uppstå. Eftersom vintern börjar och slutar vid olika tidpunk-
ter i södra och norra Sverige kan man utjämna arbetstoppama om ären-
dena överförs till Vägverket. Ärendena kan då fördelas mellan olika
enheter inom Vägverkets organisation på ett flexibelt sätt.
19
Telefonservice
Även då det gäller telefonförfrågningar finns det fördelar med att arbeta
i större enheter. Man kan då utveckla specialistkunskaper. Om man har
större enheter ökar också möjligheterna att hålla stationerna bemannade
under kvällar och helger samt att ge viss tolkservice. Om verksamheten
bedrivs inom Vägverkets organisation kan man koppla samtalen till
platser i landet där man för tillfället har personal tillgänglig och härige-
nom utjämna arbetstoppama.
I framtiden kommer sannolikt även telefonservicen att rationaliseras.
Ett stort antal fordonsfrågor kommer att kunna besvaras genom s.k.
röstvalssystem. Kunden slår då på sin telefon in en kod för det aktuella
fordonet och en siffra för vilken uppgift som önskas, t.ex. ägarens
namn eller om och när fordonet ställts av. Vägverkets dator tar fram de
begärda uppgifterna och ger ett svar med syntetiskt ljud.
Utredningar och telefonförfrågningar har ett nära inbördes samband.
Med hänsyn till personalens kompetensutveckling bör dessa funktioner
lämpligen samlokaliseras. Personalen kan då växla mellan dessa arbets-
uppgifter. En hög servicenivå vad gäller telefonförfrågningar resulterar
i färre utredningar.
Regeringen föreslår att Vägverket skall ansvara för telefonservicen.
Även denna verksamhet bör koncentreras till färre platser i landet.
Telefonservicen bör också förbättras vad gäller väntetider och öppet-
tider.
Fordonsskatt
Länsstyrelsen är i dag beskattningsmyndighet i fordonsskatteärenden,
men Vägverket beslutar på uppdrag av länsstyrelsen om fordonsskatt
och dröjsmålsavgift samt verkställer uppbörd av sådan skatt och avgift,
skattetillägg och ränta.
Länsstyrelserna var tidigare beskattningsmyndighet for all skatt. När
de förutvarande skatteavdelningarna bröts ut ur länsstyrelserna och
bildade egna myndigheter bibehölls dock fordonsskatteffågoma på
länsstyrelsen. Det främsta motivet till detta var att länsstyrelserna var
registreringsmyndigheter och hade tillgång till utrustning för att kommu-
nicera med bilregistret.
Eftersom enligt regeringens förslag Vägverket kommer att svara för
all fordonsregistrering och ta emot alla anmälningar om ägarbyte samt
av- och påställning av fordon finns det inte längre samma motiv som
tidigare att länsstyrelsen skall vara beskattningsmyndighet.
Riksskatteverket har i sitt samrådsyttrande över Länsstyrelseförslaget
framfört att verkets principiella inställning är att all beskattning och
skattekontroll bör hanteras inom skatteförvaltningen, om inte mycket
starka skäl talar emot detta. Verket ansåg dock att det inte finns någon
anledning att för närvarande aktualisera frågan om att föra över funktio-
nen som beskattningsmyndighet från länsstyrelsen till skatteförvaltning-
Prop. 1994/95:126
20
en. Att föra över funktionen till någon annan myndighet bör dock enligt Prop. 1994/95:126
Riksskatteverkets mening under inga förhållanden komma i fråga.
Enligt regeringens bedömning kommer antalet fordonsskatteärenden
att minska genom användning av bildfångsttekniken och en bättre in-
formation om regelsystemet. Regeringen avser därför att uppdra åt
Riksskatteverket att lämna förslag om hur beskattningsfrågoma skall
lösas när bilregistret överförts till Vägverket. När verkets förslag beretts
kan regeringen återkomma till riksdagen med eventuella förslag till
förändringar avseende beskattningsfunktionen.
Kundmottagning
För närvarande finns möjlighet att genom personliga besök på länssty-
relsen göra anmälan om registrering, avregistrering, avställning, på-
ställning och ägarbyten. Antalet sådana besök har dock successivt min-
skat. Regeringen anser att en möjlighet till personliga besök bör finnas
kvar även sedan Vägverket övertagit ansvaret för bilregistreringsärende-
na. Detta kan ske antingen genom att Vägverket i sin regionala organi-
sation inrättar en kundmottagning eller genom att Vägverket köper
dessa tjänster från länsstyrelsen. Att ta emot anmälningar och besvara
frågor i registreringsärenden kan även utföras av ackrediterade besikt-
ningsföretag. I varje fall vid de stationer som utför registreringsbesikt-
ningar bör det finnas kompetens att hantera sådana frågor. I proposi-
tionen (1993/94:167) En effektivare fordonskontroll föreslås att som ett
villkor för ackreditering skall krävas att besiktningsföretagen har sådan
utrustning att de med elektronisk post kan kommunicera med Vägver-
kets bilregister.
Det bör ankomma på Vägverket att besluta om hur de direkta kund-
kontakterna skall lösas. Målsättningen bör vara att kundmottagningar
skall finnas på minst lika många ställen som i dag. Samtidigt är det
dock angeläget att Vägverket genom enklare registreringsförfarande och
bättre information om gällande regler samt genom en utbyggd telefon-
service minskar behovet av personliga besök.
Organisation och resurser
Genom tillämpning av bildfångsttekniken, regeländringar och bättre
information om reglerna bedömer regeringen att arbetsvolymen inom
bilregisterverksamheten kommer att minska kraftigt. Om Vägverket ges
ett samlat ansvar för all bilregisterverksamhet och verksamheten kon-
centreras till färre platser förbättras möjligheterna att integrera den
centrala och regionala registerverksamheten och att göra tekniska och
administrativa rationaliseringar.
Länsstyrelsens sammanlagda kostnader för bilregisterverksamheten är
i dag drygt 80 miljoner kronor. Regeringens bedömning är att kost-
naderna bör kunna halveras genom att länsstyrelsernas uppgifter över-
förs till Vägverket och beskattningsfrågoma också ges en ny lösning.
21
Beträffande Vägverkets organisation föreslår regeringen att utred-
ningsverksamheten och telefonservicen bedrivs vid tre enheter. Av
dessa bör en enhet finnas i Örebro för att få en nära koppling mellan å
ena sidan utvecklingen av bilregistersystemet och å andra sidan det
löpande arbetet med att hantera ärenden och besvara frågor från allmän-
heten. De två andra enheterna bör förläggas till regionalpolitiskt priori-
terade orter, nämligen Aijeplog och Visby. Regeringen räknar med att
de anställda som i dag arbetar med bilregisterfrågor, i första hand skall
erbjudas anställning i Vägverket på nämnda orter.
Organisatoriskt bör enheterna i Arjeplog och Visby vara knutna till
Trafikregistret i Örebro. Det nya trafikregistret bör ges en ökad själv-
ständighet och organisatoriskt jämställas med regionerna inom Väg- och
trafikdivisionen. Till Vägverkets trafikregister bör också knytas ett
rådgivande organ med företrädare för de olika intressenter som är bero-
ende av uppgifter från trafikregistret.
Regeringens förslag: Länsstyrelsens ansvar som regional kör-
kortsmyndighet bibehålls. Det regionala sambandet stärks genom
att ärenden om återkallande av körkort prövas av länsstyrelsen i
det län där körkortshavaren är folkbokförd. Vägverket får i upp-
drag att utveckla datorstöd för handläggning av körkortsärenden.
Skälen till regeringens förslag: Det föreligger stora skillnader mellan
bilregistret och körkortsregistret. Körkortsregistret har en utpräglad
karaktär av besluts- och ärendediarium, medan bilregistret mer fungerar
som en informationsdatabas. Antalet transaktioner och antalet användare
av bilregistret är mycket större än av körkortsregistret. Det är i huvud-
sak bara polisen och länsstyrelsen som utnyttjar informationen i kör-
kortsregistret. Bilregistret är också i sin helhet ett öppet register och
även andra organ än registreringsmyndighetema har rätt att ändra på
uppgifter i registret. Uppgifterna i körkortsregistret är mera integri-
tetskänsliga och vissa uppgifter är sekretessbelagda. Finansieringen av
registren sker också på olika sätt. Bilregistret finansieras i huvudsak
genom registerhållningsavgiften, som är en generell, årlig avgift som
debiteras samtidigt med fordonsskatten. Körkortsregistret finansieras i
huvudsak genom avgifter för körkortstillstånd och för förnyelse av
körkort.
Såväl personliga besök som telefonkontakter är i hög grad knutna till
körkortsregistrets roll i myndighetsutövningen än vad som gäller för
bilregistret. Behovet av att personligen träffa den som handlägger ett
ärende är också större inom körkortsområdet. Detta gäller särskilt i
ärenden om återkallelse av körkort.
En väsentlig skillnad vad gäller kundkontakterna med de båda re-
gistren är att länsanknytningen vad gäller väsentliga körkortsärenden är
total. Sålunda skall körkortstillstånd meddelas av den länsstyrelse i det
Prop. 1994/95:126
22
län där den sökande är folkbokförd och återkallelse av körkortsingripan- Prop. 1994/95:126
den göras av den länsstyrelse där körkortet ursprungligen utfärdats.
Bilregisterärenden kan handläggas av vilken länsstyrelse som helst.
Vid handläggningen av körkortsärenden kan kontakter behöva tas med
olika regionala och kommunala myndigheter såsom polisen, socialnämn-
den och hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Handläggningen kan även
kräva kontakter med andra enheter inom länsstyrelsen såsom sociala
enheten och de enheter som handlägger yrkestrafikärenden. Något större
behov av personlig kontakt med bilregisterenheten finns däremot inte.
Det regionala sambandet talar enligt regeringens uppfattning för att
handläggningen av körkortsärenden bör ligga kvar på länsstyrelsen.
Även kompetensskäl talar för att körkortsärenden bör ligga kvar på
länsstyrelserna. Körkortsärenden kräver en stor sakkunskap om kör-
kortslagstiftningen och tillämpningen av denna kräver juridisk och
socialpolitisk kompetens. Sådan kompetens kan enligt regeringens be-
dömning bäst utvecklas på länsstyrelsen som även i sin övriga verksam-
het handlägger ett brett spektrum av ärenden som kräver liknande kom-
petens.
Riksdagen har godtagit (bet. 1993/94:JuU24, skr. 1993/94:319) rege-
ringens förslag i propositionen (1993/94:133) Instansordningen m.m. i
de allmänna förvaltningsdomstolarna om att mål om återkallelse av
körkort överflyttades från länsrätten till länsstyrelsen den 1 oktober
1994. I denna proposition framhöll regeringen att de personer i länssty-
relserna som handlägger körkortsärenden ofta har stor erfarenhet och
besitter god kompetens på området samt att tillämpningen av förvalt-
ningslagen garanterar en rättssaker handläggning. Med hänsyn till att
länsstyrelsens uppgift inom körkortsområdet förändras anser regeringen
att det inte är lämpligt att aktualisera en överflyttning av körkortsären-
den till Vägverket vilket verket föreslagit i sin skrivelse till regeringen.
Enligt körkortsförordningen prövas frågor om återkallelse av körkort
av länsrätten i det län där det senast gällande körkortstillståndet har
meddelats. Vistas körkortshavaren i ett annat län får länsrätten hän-
skjuta målet till länsrätten i detta län, om körkortshavaren begär det
eller länsrätten annars finner det lämpligt.
I propositionen om instansordningen behandlas inte frågan om vid
vilken länsstyrelse som ärenden om återkallelse av körkort skall hand-
läggas. Detta är en administrativ fråga som regeringen får besluta om.
Frågan om beslutsrätten vad gäller körkortsingripanden har behandlats
i regeringens proposition (1993/94:168) Ökad tillsyn av den yrkesmässi-
ga trafiken. Med hänvisning till yttrande från Föreningen för allmänna
ombud i körkortsfrågor konstaterade regeringen i denna proposition att
ett överförande av alla körkortsärenden till den länsstyrelse där kör-
kortsinnehavaren är folkbokförd innebär att villkorsakter, återkallelse-
akter m.m. som innehåller känsliga uppgifter skall skickas runt mellan
länsstyrelserna vilket innebär ökade portokostnader och administrations-
kostnader samt längre handläggningstider. Vidare konstaterades att
frågan är av övergripande karaktär inom hela körkortslagstiftningen och
ej något som enbart berör yrkestrafiken. Någon ändring föreslogs därför 23
inte i denna proposition, men det framhölls att frågan borde övervägas
ytterligare på grund av det samband som finns mellan körkortslagens
bestämmelser om återkallelse av sådant körkort som förutsätter taxibe-
hörighet och den i propositionen föreslagna möjligheten att återkalla
taxilegitimation enligt yrkestrafiklagen. Riksdagen godtog regeringens
förslag (bet. 1993/94:TU29, skr. 1993/94:310).
I ärenden om återkallande av körkort anser regeringen att det är
angeläget att körkortshavama genom ett besök på myndigheten skall ha
möjlighet att personligen träffa den eller de personer som handlägger
ärendet. Ärendena bör därför lämpligen handläggas vid den länsstyrelse
där körkortsinnehavaren är folkbokförd. En sådan ordning underlättar
också kontakterna med andra berörda myndigheter, t.ex. polisen och
socialnämnden. Detta är ägnat att förkorta handläggningstiden och
minska de administrativa kostnaderna. I de ärenden om körkortstillstånd
som avser vidgad behörighet underlättas handläggningen också. Rege-
ringen bedömer att handläggningstidema och administrationskostnaderna
totalt sett inte kommer att öka till följd av förändringen.
Regeringens förslag: Länsstyrelsens uppgift som tillstånds- och
tillsynsmyndighet för yrkestrafiklagstiftningen bibehålls. Tillsynen
effektiviseras genom ett systematiskt samarbete mellan länsstyrel-
se, skattemyndighet, kronofogdemyndighet, polisen och Vägver-
ket.
Vägverket får i uppdrag att utveckla och samordna datorstöd
for ärendehandläggning av körkorts- och yrkestrafikärenden, samt
samordnad telefonservice och kvalitetskontroll.
Skälen för regeringens förslag: Huvuddelen av de åkerier, taxiföre-
tag, bussföretag och andra transportföretag som omfattas av yrkestrafik-
lagstiftningen är små och bedriver sin huvudsakliga verksamhet inom en
kommun eller ett län. Länsstyrelsen är av detta skäl en lämplig till-
stånds- och tillsynsmyndighet.
Länsstyrelsernas verksamhet inom yrkestrafikområdet är starkt in-
riktad på ärendehandläggning. Verksamheten har stor betydelse för
möjligheterna att bedriva näring och inslaget av juridisk/ekonomisk
granskning är också starkt. Inom länsstyrelserna finns i dag i allt vä-
sentligt sådan kompetens.
Prövningen av yrkestrafikärenden anknyter väl till hanteringen av
körkortsärenden. Detta gäller speciellt i återkallelseärenden som enligt
vad som föreslagits i avsnitt 4.2 bör ligga kvar på länsstyrelserna.
Yrkestrafikregistret har i likhet med körkortsregistret mer en karaktär
av ett besluts- och ärendediarium, ej en informationsdatabas. Uppgifter
i registret utnyttjas i huvudsak bara av länsstyrelsen, polisen och Väg-
verket.
Vid handläggningen av ärenden enligt yrkestrafiklagen har länsstyrel-
sen behov av att hämta uppgifter om vilka fordon som ett transportföre-
Prop. 1994/95:126
24
tag har. I tillsynen bör även ingå att kontrollera att fordonen har en Prop. 1994/95:126
tillfredsställande säkerhetsmässig standard, samt ägandeförhållanden
m.m. (jfr. prop. 1992/93:106 och prop. 1993/94:168). En lång rad
kontroller skall göras vid t.ex. utökning av fordonsparken. Denna till-
syn underlättas av att som regeringen föreslagit i propositionen
(1993/94:169) En effektivare fordonskontroll resultaten från den senaste
kontrollbesiktningen skall lagras i bilregistret. Länsstyrelserna måste
därför ha dataterminaler för kommunikation med bilregistret. En effek-
tiv tillsyn av den yrkesmässiga trafiken förutsätter dock inte att länssty-
relsen själv är regional registreringsmyndighet inom fordonsområdet.
Riksdagen har beslutat med anledning av föregående budgetproposi-
tion (prop. 1993/94:100 bil. 14) att länsstyrelserna skall tillföras ökade
resurser för tillsyn av den yrkesmässiga trafiken. Resurstillskottet är
6 miljoner kronor. I regeringens proposition (1993/94:168) Ökad tillsyn
av den yrkesmässiga trafiken föreslås att länsstyrelsernas ansvar för den
löpande tillsynen av den yrkesmässiga trafiken markeras genom en
ändring i yrkestrafiklagen.
Tillsynen av den yrkesmässiga trafiken är inte enbart motiverad av
trafiksäkerhetsskäl utan är även nödvändig för att främja en sund kon-
kurrens inom transportsektorn. Detta ligger nära den nya roll att allmänt
främja konkurrensförhållanden inom länet som länsstyrelserna genom en
ändring i länsstyrelseinstruktionen tilldelats.
Mot denna bakgrund anser regeringen att länsstyrelsens uppgifter
inom yrkestrafikområdet bör bibehållas och utvecklas. Det bör emeller-
tid i detta sammanhang noteras att en utredning om en översyn av yr-
kestrafiklagstiftningen nyligen tillsatts (dir. 1994:109). I direktiven sägs,
mot bakgrund av de nya tillstånd som krävs för transporter i förvärvs-
syfte inom EES-området, att utredningen bör utreda om den nuvarande
myndighetsorganisationen är den mest lämpliga mot bakgrund av de
nämnda typerna av tillstånd. I direktiven framhålls att hanteringen av de
berörda tillstånden ibland gör det nödvändigt att kontakter tas med
myndigheter i andra länder.
Den yrkesmässiga trafiken bedrivs som näringsverksamhet med, totalt
sett, stora ekonomiska intressen. Den omständigheten att den yrkes-
mässiga trafiken ställs, mot betalning, till allmänhetens förfogande för
transporter av personer och gods motiverar också en särskild övervak-
ning av denna trafik.
Tillsynen kan effektiviseras genom ett ökat samarbete mellan länssty-
relser, skattemyndigheter, polisen och Vägverket. I en departementspro-
memoria om ”Den yrkesmässiga trafiksamordningen och genomförande-
frågor” (1994:100) efterlyses denna nära samverkan. Enligt regeringens
mening bör länsstyrelserna ta erforderliga initiativ för att åstadkomma
denna samverkan. Den tidigare nämnda sambearbetningen mellan yrkes-
trafikregistret och utsökningsregistret vid kronofogdemyndigheten är ett
uttryck for detta. Vidare kan nämnas att regeringen genom beslut den
31 mars 1994 har uppdragit åt Rikspolisstyrelsen och Vägverket att
utarbeta ett handlingsprogram för övervakningen av den yrkesmässiga
trafiken. I programmet skall ingå en redovisning av sådana missfor- 25
hållanden som medför åtgärder från länsstyrelsernas sida i form av
varning till tillståndshavaren eller återkallelse av tillståndet. Vidare skall Prop. 1994/95:126
ingå att utarbeta ett program för polisens utbildning i yrkestrafikfrågor
i syfte att effektivisera övervakningen av den yrkesmässiga trafiken.
Redovisningen av uppdraget skall ske senast den 3 april 1995. Väg-
verket kan numera även meddela föreskrifter på hela yrkestrafikom-
rådet. Tidigare var denna möjlighet starkt begränsad.
Handläggningen av yrkestrafikärenden sker i dag huvudsakligen med
ett manuellt förfarande. Regeringen anser att datorstöd för handlägg-
ningen bör utarbetas av Vägverket och länsstyrelserna. Det är i fråga
om länsstyrelsens uppgifter såväl inom yrkestrafikområdet som inom
körkortsområdet synnerligen angeläget att verksamheten kännetecknas
av hög och jämn kvalitet. Det är t.ex. med hänsyn till uppgifternas
ändamål rimligt att begära att företrädare för verksamheten skall gå att
nå per telefon inte bara under en begränsad del av normal kontorstid
utan även under viss tid på kvällar och under helger. Regeringen avser
därför att uppdra åt Vägverket och länsstyrelserna att gemensamt inom
ramen för de trafikadministrativa ADB-systemen även utveckla system
för en samordnad telefonservice över riket samt system for kvalitetskon-
troll.
Regeringens förslag: Nuvarande ansvarsförhållanden för driv-
medelsransoneringen bör inte förändras. NU TEK bör i samarbete
med Vägverket få i uppdrag att undersöka möjligheterna att mo-
dernisera ransoneringssystemet med hjälp av s.k. smart kort.
Skälen till regeringens förslag: Frågan om ansvarsfördelningen vad
gäller drivmedelsransonering sammanhänger med hur ansvarsfördel-
ningen är organiserad inom andra områden. Regeringen anser det därför
inte motiverat att ändra organisationen av drivmedelsberedskapen.
Arbete med s.k. smart kort för drivmedelsransoneringen bör fortsätta
och härvid bör även prövas möjligheten att utveckla ett fordonskort som
innehåller uppgifter från registreringsbeviset och från genomförda be-
siktningar av fordonet.
26
Prop. 1994/95:126
Regeringens förslag: Bilregisterverksamheten finansieras med
medel från Vägverkets och länsstyrelsernas ramanslag med undan-
tag för kostnader för skyltar som finansieras genom avgifter som
Vägverket får disponera. Registerhållningsavgiften inordnas i
fordonsskatten.
Körkortsverksamheten och yrkestrafikverksamheten finansieras
med medel från länsstyrelsernas ramanslag med undantag för dels
driften av körkortsregistret och yrkestrafikregistret som finan-
sieras med medel från Vägverkets ramanslag, dels kostnaderna för
framställning och distribution av körkort som finansieras med
avgifter som Vägverket får disponera.
Skälen för regeringens förslag: För närvarande finansieras den
trafikadministrativa verksamheten med medel från Vägverkets och
länsstyrelsernas ramanslag. Fram t.o.m. budgetåret 1992/93 finan-
sierades Trafiksäkerhetsverkets verksamhet inkl, registerhållningen
genom registerhållningsavgiften och inkomster för olika tjänster inom
det trafikadministrativa området, s.k. nettobudgetering. Registerhåll-
ningsavgiften täckte då även Trafiksäkerhetsverkets övriga verksamhet.
Riksdagens önskan att bruttobudgetera hela statsbudgeten, dvs. öppet
redovisa intäkter och utgifter, innebar dock att man i samband med att
Trafiksäkerhetsverkets verksamhet lades samman med Vägverkets valde
att bruttobudgetera även registerverksamheten. Regeringen avser att
denna ordning även bör gälla i fortsättningen.
Beträffande arbetet med att mata in uppgifter och att göra ändringar i
bilregistret innebär tillämpningen av bildfångsttekniken att detta arbete
i hög grad kommer att automatiseras. Kostnaderna för systemet är till
stor del fasta och tillfälliga förändringar i volymen registreringar på-
verkar bara kostnaderna marginellt.
Kostnaderna för telefonservice och utredningar är däremot mer vo-
lymberoende. Om antalet ärenden tillfälligt ökar bör detta dock lösas
genom att Vägverket omdisponerar sina resurser. Dessa frågor behand-
las närmare i budgetpropositionen. I Vägverkets årsredovisning och
anslagsframställning bör kostnaderna för de trafikadministrativa verk-
samheterna särredovisas.
Kostnaderna för produktion och distribution av registreringsskyltar är
starkt volymberoende. Regeringen anser därför att Vägverkets kostnader
för skyltar bör täckas med avgifter som Vägverket får disponera. Lik-
som i dag är fallet bör Vägverket även få disponera de intäkter man får
genom kommersiell försäljning av uppgifter ur registret.
Registerhållningsavgiften är i dag 46 kronor för en personbil. Av-
giften är årlig och den motsvaras inte av någon direkt motprestation. En
del av avgiften (18 kronor) motsvarar inte någon kostnad för register-
hållningen utan avser den tidigarevarande verksamheten vid Trafik-
27
säkerhetsverket som var avgiftsfinansierad. Uppbörden av registerhåll- Prop. 1994/95:126
ningsavgiften sker på samma sätt som fordonsskatten.
Länsstyrelsens arbete med körkortsärenden är enligt regeringens
uppfattning inte av sådan art att det bör finansieras genom direkta av-
gifter. Detta gäller i synnerhet ärenden om återkallande av körkort, där
länsstyrelsen har övertagit länsrättens dömande funktion. Någon ändring
av nuvarande system för finansiering föreslås därför inte. Dock bör
Vägverkets verksamhet med att tillverka och distribuera körkort avgifts-
finansieras.
Även länsstyrelsens tillsyn av den yrkesmässiga trafiken bör med
hänsyn till verksamhetens karaktär finansieras genom länsstyrelsernas
ramanslag och inkomsterna för tillståndsprövningen tillföras en inkomst-
titel i statsbudgeten.
Förslaget till ändrad uppgiftsfördelning inom fordonsområdet bör få
konsekvenser vad gäller myndigheternas anslag. Regeringen redovisar
de anslagsmässiga konsekvenserna av den föreslagna omorganisationen
i budgetpropositionen. Nettobesparingen kan beräknas till 40 miljoner
kronor på helt år.
Att överföra länsstyrelsernas bilregisterverksamhet till Vägverket och att
bygga upp den nya verksamheten i Arjeplog och Visby kräver viss
förberedelsetid. Regeringen föreslår därför att verksamheten i den nya
organisationen skall bedrivas fr.o.m. den 1 januari 1996.
Det är emellertid angeläget att bildfångsttekniken så fort som möjligt
tas i bruk. Regeringen har därför genom beslut om ändring i bilregister-
kungörelsen (1972:599) föreskrivit att uppgift till bilregistret från den
1 mars 1995 i huvudsak skall ges in till Vägverket genom att uppgiften
anges på fordonets registreringsbevis. Om uppgifterna inte tas emot
genom bildfångst får emellertid Vägverket överlämna dem till länssty-
relsen för ett manuellt förfarande.
Regeringen återkommer till riksdagen med förslag till eventuella
ändringar i fordonsskattelagen (1988:327) sedan Riksskatteverket rap-
porterat sitt tidigare aviserade uppdrag.
Syftet med organisationsförändringen är att förbättra service och korta
handläggningstider inom ramen för en ekonomisk besparing. Vägverket
skall följa upp förändringen av bilregisterverksamheten, och lämna en
fortlöpande redovisning av förändringens effekter med avseende på
måluppfyllelse. Av redovisningen skall framgå bl.a. kostnadsutveckling-
en, personalkonsekvenser och teknisk utveckling. Även konsekvenser
för kunderna skall redovisas. Det gäller bl.a. nivå i fråga om telefon-
service och övrig tillgänglighet. Regeringen avser att ge Vägverket ett
sådant uppdrag i regleringsbrev för budgetåret 1995/96.
28
Sammanfattning av Utredningen om bil- och kör- Prop. 1994/95:126
kortsregistreringen m.m. (Länsstyrelserna i Norr- Bilaga 1
bottens, Stockholms och Örebro län, Statskontoret
och Vägverket)
Bilregistrering och körkortsfrågor berör nästan alla som bor i Sverige,
svenskar som invandrare. Enskilda, oavsett tidigare erfarenheter och
språkkunskaper, skall kunna få samma service. Kravet på systemet är
därför höga. Den regionala direktservicen är därför en av hörnpelarna i
systemet. Sådan närservice kombinerat med stordriftsfördelama hos ett
centralt register ger totalt sett ett effektivt system.
Länsstyrelsernas bil- och körkortsregister täcker inom en radie av ca
1 timmes restid runt 85 procent av Sveriges befolkning. I Syd- och
Mellansverige är ”kundtäckningen” så gott som 100-procentig. I Norr-
lands inland finns i detta sammanhang, liksom för annan offentlig ser-
vice, glesbygdsproblem. Där bör förstärkt service kunna prövas till-
sammans med andra samhällssektorer inom ramen för s.k. MlSO-kon-
tor.
I fråga om telefonservice har länsstyrelserna för låg kapacitet. Enligt
utredningens bedömning är det rationellt att inrätta en gemensam tele-
fonenhet för att ”kapa toppar” i telefonförfrågningarna. En sådan enhet
bör kunna lokaliseras i anslutning till Norrbottens läns bil- och körkorts-
register i Arjeplog. En del av de medel som frigörs genom införandet
av digital bildfångst bör användas for detta.
Utredningen har haft i uppgift att pröva om hela verksamheten eller
viss verksamhet kan lokaliseras till någon regionalpolitiskt prioriterad
ort under förutsättning av bibehållen effektivitet. Utredningen har över-
vägt en rad arbetsuppgifter. Med den restriktion som angivits for pröv-
ningen, är det utredningens uppfattning, att nämnda telefonservice är en
lämplig sådan. Övriga prövade arbetsuppgifter skulle innebära ökade
kostnader.
Utredningen anser att digital bildfångst skall införas inom bilregistre-
ringen. Tekniken i denna form är ännu inte prövad, varför kalkylerna
innehåller viss osäkerhet. En av utredningen genomförd investeringskal-
kyl indikerar kostnadsbesparingar på ca 8 miljoner kronor/år. Den
gemensamma utrustningen är redan inköpt och placerad vid det centrala
registret i Örebro. För länsstyrelsernas del kommer det efter några år
att innebära att arbetsuppgifter motsvarande ca 60 årsarbetskrafter
ersätts med digital bildfångst.
Utredningen anser att direkt avgiftsfinansiering är möjlig att tillämpa för
vissa delar av bil- och körkortsområdet. För andra delar har det nuva-
rande systemet med anslagsfinansiering fördelar.
29
Vidare konstaterar utredningen att det, oavsett finansieringsform, är Prop. 1994/95:126
fråga om ett monopolförfarande, då avgifter och tillstånd bestäms av Bilaga 1
statsmakterna. Att skapa en marknadssituation med ett stort antal köpare
och säljare är omöjligt. Därför måste systemets utformning och effekti-
vitet övervakas av statsmakterna. Övervakningsuppdraget kan lämnas
till Vägverket om en sådan ordning skapas att verket inte också har
ansvaret för det praktiska genomförandet.
Om det centrala bil- och körkortsregistret överförs till en länsstyrelse
skapas möjligheter att göra en tydlig uppdelning mellan beställare och
utforare. Med en sådan ordning får Vägverket en entydig beställarroll
och länsstyrelserna ansvaret för det praktiska genomförandet.
Utredningen konstaterar vidare att målformuleringar, kvalitetskrav
och principer för ekonomisk redovisning är bristfälliga. En bättre ord-
ning ökar bl.a. möjligheterna att sätta rättvisande avgifter. Utredningen
anser att Civildepartementets grupp för redovisningsfrågor bör prioritera
detta arbete. Riktlinjer för myndigheterna bör anges i regleringsbrev.
Utredningen anser att förenklingar kan göras genom att minska antalet
avgifter. Inom bilregisterområdet bör ”avställningsavgiften” och ”avgif-
ten för bevis om avställningens upphörande” kunna inkluderas i ”regis-
terhållningsavgiften”. Inom yrkestrafikområdet kan förenklingar göras
genom att ersätta enskilda avgifter med en ”differentierad” register-
hållningsavgift ”för fordon i yrkesmässig trafik”. Även inom körkorts-
området bör förenklingar genomföras.
Genom att sammanföra enheter för bilregister-, körkorts- och yrkestra-
fikfrågor i en gemensam enhet/funktion bör den inre effektiviteten öka.
Denna förstärks också genom ett utökat samarbete mellan länsstyrelser-
na. Utredningen anser att de länsstyrelser som inte redan initierat ett
systematiskt samarbete med skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter
och Polisen bör initiera ett sådant. Utredningen konstaterar också att
informationsutbytet mellan statliga register bör öka för att effektivisera
tillsynsarbetet.
Tillståndsgivningen för internationell trafik bör flyttas till Länsstyrel-
sen i Stockholms län. Tillstånd om trafik över länsgräns bör beslutas av
den länsstyrelse där den huvudsakliga linjesträckningen finns. Detta
bidrar till att renodla Vägverkets föreskrivande roll, och länsstyrelsernas
myndighetstillämpande roll.
Slutligen konstaterar utredningen att de förslag som Statskontoret
föreslagit för att öka effektiviteten med tillsynen av den yrkesmässiga
trafiken är i allt väsentligt angelägna och i flertalet iall också på väg att
genomföras. Utredningens uppfattning i de enskilda frågorna framgår av
kommentarerna till Statskontorets förslag under avsnittet Yrkesmässig
trafik.
30
Körkortsfrågor Prop. 1994/95:126
Bilaga 1
Utredningen har prövat om Posten eller Polisen skulle kunna vara
lämpliga att hantera vissa körkortsfrågor. Utredningen avvisar en sådan
ordning. ”Kundtäckningsgraden” hos länsstyrelserna är hög. Att över-
fora myndighetsuppgifter till Posten, som avses bli aktiebolag, anser
utredningen vara olämpligt av bl.a. rättssäkerhetsskäl och dessutom
alltför kostsamt. Polisen genomför for närvarande betydande besparing-
ar och koncentrerar sig på brottsförebyggande och brottsbekämpande
verksamhet. Körkortsfrågoma anses därför av Polisen inte passa in i
dess framtida inriktning, enligt det samråd i frågor som har genomförts
med rikspolischefen. Däremot har rikspolischefen gett uttryck för att
den verksamhet som bedrivs av bilinspektörema skulle kunna finnas
inom Polisen, då denna verksamhet har nära beröringspunkter med
Polisens länstrafikenheter.
Riksdagen har uttalat att förarprövningsverksamheten bör flyttas från
Vägverket. Motivet for detta är att föreskrivande och tillämpande upp-
gifter bör åtskiljas. Utredningen konstaterar att förarprövningen väl
passar in tillsammans med länsstyrelsernas övriga arbetsuppgifter inom
körkortsområdet. Genom att tillföra länsstyrelserna dessa uppgifter
samlas de körkortsadministrativa uppgifterna, från körkortstillstånd,
över förarprov och utfärdande av körkort till indragning av körkort, på
ett ställe. På motsvarande sätt bör Vägverket ha det samlande före-
skriftsansvaret. Vägverkets roll som central myndighet bör således
renodlas.
Vidare tar utredningen upp frågan om praxis framför allt i frågor om
återkallande av körkort. Länsstyrelserna och Vägverket bör vara mer
aktiva med att utforma en gemensam praxis och därigenom minska
skillnaderna i hur gällande lagstiftning tillämpas.
I enlighet med direktiven har utredningen prövat om ansvaret för driv-
medelsransoneringen bör ligga på Vägverket alternativt en, flera eller
samtliga länsstyrelser.
För närvarande har Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK
ansvaret på central nivå och länsstyrelserna ansvaret på regional nivå.
Vägverkets trafikregister svarar för visst administrativt stöd. Därtill
kommer att kommunerna också har uppgifter i systemet.
Nuvarande system for ransonering bygger på att varje myndighetsnivå
har sina specifika, väl avgränsade uppgifter.
Hypotesen att Vägverket skulle överta hela ansvaret för ransoneringen
avfärdas helt. NUTEK har redan i dag ett övergripande ansvar på cen-
tral nivå och vore, i så fall, den naturliga myndigheten för ett sådant
övertagande. Emellertid skulle konsekvenserna bli besvärande. Detta
kan bäst illustreras av den olägenhet det skulle medföra för myndig-
heten att handlägga två till tre miljoner ansökningar om extra tilldelning
av drivmedel, vilket är ett realistiskt scenario. Den centrala myndig-
31
heten skulle också behöva hålla kontakt med alla kommuner för såväl Prop. 1994/95:126
planering som genomförande av ransoneringen. Av samma skäl avfär- Bilaga 1
das tanken att ge en länsstyrelse denna uppgift. Ej heller synes det vara
motiverat att ett antal länsstyrelser delar på uppgiften.
Vägverket har i dag ansvar för det centrala bilregistret. Detta fungerar
bra vad avser ransoneringsplanläggningen. Från ransoneringsutgångs-
punkt är det egalt om det centrala registret tillhör en länsstyrelse eller
Vägverket.
Slutsatsen blir att dagens system med gällande ansvarsfördelning
mellan olika myndigheter (NUTEK-länsstyrelsema-kommunema), även
i framtiden verkar vara mest rationell. Däremot bör det övervägas ett
modernare system baserat på s.k. smarta kort, enligt NUTEK:s förslag.
Det centrala registrets självständiga ställning bör, som riksdagen tidiga-
re uttalat, komma till uttryck i den organisatoriska utformningen.
Utredningen anser därför att ett särskilt råd bör inrättas for samverkan
i praktiska frågor, men framför allt för den strategiska utvecklingen av
det centrala registret. Rådet bör bestå av vardera en representant från
Naturvårdsverket, Riksskatteverket, Rikspolisstyrelsen, Vägverket samt
tre representanter från länsstyrelserna.
Utredningen har haft i uppgift att pröva hur den registerverksamhet
som inte kräver direktkontakt med allmänheten skall vara organiserad
och pröva om sådan verksamhet kan föras samman till det centrala
registret. Utredningen har som tidigare nämnts föreslagit att digital
bildfångst införs för bilregistreringen och att anläggningen placeras vid
det centrala registret.
Utredningen har prövat om all registerverksamhet kan förläggas till
Vägverket. Den samlade bedömningen visar att detta är olämpligt.
Skälen för detta är bl.a. följande: Riksdagen har uttalat att man skall
sträva efter att särskilja föreskrivande och tillämpande verksamhet.
Vägverket har och kommer även fortsättningsvis att ha föreskrivande
uppgifter. Sammanblandningen mellan föreskrivande och tillämpande
uppgifter skulle öka. Möjligheten att renodla beställarrollen och genom-
föranderollen skulle omintetgöras.
Utredningen har också jämfört ”kundtäckningsgraden” för Vägverkets
regionkontor resp, länsstyrelserna. Detta är för Vägverket väsentligt
lägre än för länsstyrelserna: 53 procent jämfört med 83 procent. En
överföring av all registerverksamhet till Vägverket skulle därför väsent-
ligt försämra servicen till den enskilde. Då länsstyrelserna under alla
omständigheter kommer ha kvar betydande närliggande uppgifter inom
körkortsområdet, och den yrkesmässiga trafiken, står inget att vinna på
att bygga upp en delvis ”parallell” organisation. För staten som helhet
skulle detta bli en alltför kostsam lösning. Enligt direktiven skall till-
gången på juridisk kunnig personal med erfarenhet av arbetsområdet
beaktas vid övervägandena. Sådan personal finns vid länsstyrelserna,
men inte vid Vägverkets regionkontor. RSV har för övrigt uttalat, att
det under inga förhållanden bör komma i fråga att föra över uppgifterna
från länsstyrelserna, dvs. i fråga om beskattning, till någon annan myn-
dighet. Dessutom skulle systemet för drivmedelsransonering avsevärt
försvagas.
Utredningen har också prövat frågan om hur nuvarande ansvarsför-
delning fungerat och funnit att systemet i sina huvuddrag fungerar väl.
Enligt majoriteten finns det ändå fördelar med att överföra registret till
en länsstyrelse.
Utredningen anser, som framgått av det tidigare, att starka skäl talar
för att den regionala registerhanteringen bör stanna hos länsstyrelserna.
Utredningen har därefter, i enlighet med direktiven, prövat i vad mån
det centrala registret bör överföras till viss länsstyrelse. Genom en
sådan ordning renodlas Vägverkets beställarroll. Vägverkets uppgift
som central sektorsansvarig myndighet blir också mer tydlig. Förslaget
innebär att riksdagens uttalande om att särskilja föreskrivande och
tillämpande verksamhet uppfylls.
Någon produktionsmässig integration mellan det centrala bilregistret
och övrig verksamhet hos Vägverket finns ej. Däremot finns ett behov,
bl.a. med anledning av den digitala teknikens utveckling att allt mer
integrera länsstyrelsernas och det centrala registrets verksamheter. På
sikt skapar en integration ytterligare rationaliseringsmöjligheter. En
sådan integration underlättas om registret tillförs en länsstyrelse. Efter-
som det centrala registret är beläget i Örebro, förordar majoriteten att
detta tillförs Länsstyrelsen i Örebro län, som värdlänsstyrelse.
Prop. 1994/95:126
Bilaga 1
33
På regeringens uppdrag har en utredning i februari 1994 lämnat förslag
till hur den framtida bil-, körkorts- och yrkestrafikregistreringen bör
organiseras. Vägverket som inte ansåg sig kunna biträda utredningens
förslag, har reserverat sig i ett särskilt yttrande mot förslaget. Även
Statskontoret reserverade sig i avgörande delar mot utredningens
förslag.
Vägverkets reservation grundar sig på följande framtida organisation
för bil-, körkorts- och yrkestrafikregisterverksamheten.
Den centrala registerverksamheten, som bedrivs av Trafikregistret i
Örebro, skall även framledes ingå i Vägverket. Verksamheten bör dock
ges en mer självständig ställning.
Trafikregistrets uppgifter består av dels författningsreglerad verksam-
het, dels övrig verksamhet. Den förfåttningsreglerade verksamheten bör
hanteras av Trafikregistret som en självständig registermyndighet med
beslutsmandat direkt i regeringsförordning. Registermyndighetens ställ-
ning som självständig myndighet skall regleras i ett särskilt avsnitt i
Vägverkets instruktion. Registermyndighetens beslut skall kunna över-
klagas till Vägverket med viss avlastning av arbetsuppgifter som följd
for regeringskansliet. Övrig verksamhet i Trafikregistret bedrivs liksom
i dag efter delegering av Vägverkets generaldirektör.
Organisationsmässigt bör Trafikregistret likställas med Vägverkets
regioner och vara direkt underställt chefen för Väg- och trafikdivisio-
nen. Trafikregistrets formella uppbyggnad blir således helt parallell med
Vägverkets regioner, även om verksamheten blir rikstäckande till skill-
nad från regionernas.
Den regionala registerverksamheten, som består av bilregister-, yrkes-
trafik- och körkortshantering och som för närvarande bedrivs av länssty-
relserna, skall utgöra en del i registermyndigheten och bör inordnas i
Vägverkets regioner. Den geografiska placeringen av verksamheten
skall dock styras av registerverksamhetens och kundernas behov. Vidare
kan den tekniska utvecklingen medföra att regionalpolitiska övervägan-
den får styra valet av geografisk placering för viss verksamhet.
Drivmedelsransoneringen är sammanlänkad med annan ransonering
som länsstyrelserna har ansvaret för och bör därför ligga kvar hos
länsstyrelserna. Erforderligt stöd for drivmedelsransonering kan även i
fortsättningen ges av registermyndigheten.
Vägverket har ett resultatansvar för det statliga vägtransportsystemet
och ett sektorsansvar for trafiksäkerhet och miljö kopplat till hela
34
vägtransportsystemet. Det måste anses som mycket angeläget för rege- Prop. 1994/95:126
ringen att kunna utkräva ett samlat ansvar för hela området. Bilaga 2
Detta innebär att Vägverket skall arbeta med såväl infrastrukturella
åtgärder som åtgärder mot fordon och människa i syfte att förbättra
trafiksäkerheten och miljön. En helhetssyn skall prägla väghållningen.
Vägverket är central förvaltningsmyndighet när det gäller fordon,
körkort och yrkestrafik. Vägverket skall också hålla ett rikstäckande
register för fordon, körkortshavare och yrkestrafik.
I regeringens proposition med förslag till sammanläggning av Trafik-
säkerhetsverket och Vägverket uttalades att de bästa förutsättningarna
for att uppfylla kraven på en effektiv och samordnad verksamhet nås,
genom att samla uppgifterna som har anknytning till väghållaransvaret
inom en och samma myndighet. Samtidigt uttalades att det var angeläget
att registerverksamhetens självständiga ställning säkerställdes. Vid
riksdagsbehandlingen av propositionen avvisades ett förslag att överfora
registerverksamheten till AB Svensk Bilprovning. Trafikutskottet ut-
talade därvid att det borde ankomma på Vägverket att, inom ramen för
Vägverkets organisation, fördela övertagna arbetsuppgifter så att tydlig
organisatorisk åtskillnad görs mellan föreskrivande och tillämpande
uppgifter.
En tydlig åtskillnad måste således göras mellan föreskrivande och
tillämpande verksamheter. Behov av sådan åtskillnad föreligger när en
myndighet givits mandat att såväl meddela föreskrifter om en verksam-
het som att utföra verksamheten. Behovet gör sig särskilt starkt påmint
när den tillämpande verksamheten utgör myndighetsutövning.
Genom att skapa en självständig registermyndighet inom en samman-
hållen organisation med det övergripande väghållaransvaret, svarar den
föreslagna organisationsförändringen upp mot riksdagens krav på tydlig
åtskillnad mellan föreskrivande och tillämpande verksamhet.
Vägverket är i författning ålagt att hålla de aktuella registren. Vidare är
i författning angivet vem som skall tillhandahålla de uppgifter som skall
ingå i registren. Verksamheten utförs därför i alla led i enlighet med
vad som föreskrivits i författning och verket disponerar inte över valet
av aktörer. Mot den bakgrunden föreligger inte något beställar/ut-
forarförhållande mellan aktörerna i den behandlade verksamheten.
Däremot föreligger ett föreskrivande/tillämpandeförhållande som den
föreslagna organisationsmodellen tar vederbörlig hänsyn till.
35
Det finns många intressenter i registerverksamheten utöver Vägverket.
Till de viktigare hör Polisen, Riksskatteverket, försäkringsbolag och
bilbranschen.
För att tillförsäkra intressenterna att hänsyn tas till deras behov såväl
när det gäller drift som utveckling av registerverksamheten, bör ett råd
inrättas för samverkan i praktiska frågor.
Den föreslagna organisatoriska åtskillnaden mellan Vägverket och
registermyndigheten medverkar också till en objektiv behandling av
samtliga intressenter.
Organisationsförslaget innebär att fordonsbeskattningen till stora delar
skulle utföras inom Vägverkets organisation.
Fordonsskatt beslutas genom automatisk databehandling på grundval
av uppgifter i bilregistret. Redan med nuvarande system sker således en
betydande del av arbetet med beskattningen genom automatisk databe-
handling av Trafikregistret i Örebro. I de fall skattebesluten inte godtas,
kan den skattskyldige begära omprövning av länsstyrelsen. Den van-
ligaste anledningen till att ett beslut begärs omprövat har sin grund i
oklarheter i registerinnehållet.
Genom den självständiga ställning som registermyndigheten får enligt
förslaget, borde det kunna godtas att omprövningen görs av register-
myndigheten. I annat fall kunde omprövningen - eftersom antalet
skatteärenden minskat markant genom borttagandet av kilometerbeskatt-
ningen - läggas ut på skattemyndighet.
Genom att inordna den regionala registerverksamheten i Vägverkets
regionala organisation ges möjlighet att erbjuda allmänheten en bred
service på ett och samma ställe. Registerverksamheten kommer att
kunna samlokaliseras med all övrig verksamhet som har med fordon,
förare, vägar och vägtrafik att göra och som skall bedrivas nära män-
niskorna så att allmänheten kan vända sig dit i alla dessa frågor. Häri-
genom förbättras också möjligheterna till en dialog mellan myndighet
och människor.
Att flytta bort den centrala registerverksamheten från Vägverket leder
inte i sig till några kostnadsbesparingar. Däremot kan ett självständigare
trafikregister enligt förslaget främja ett kostnadseffektivt utnyttjande av
registreringsteknikens rationaliseringsmöjligheter.
Prop. 1994/95:126
Bilaga 2
36
Att lägga in länsstyrelsernas regionala registerverksamhet i Vägverket
innebär i sig inte heller några egentliga kostnadsbesparingar. Däremot
uppkommer goda möjligheter till samordning mellan central och regio-
nal verksamhet samt mellan de regionala verksamheterna, vilket saknas
i dag.
För att tillvarata möjligheterna till effektivisering med ny teknik och
nya metoder krävs ofta omfördelning av arbete och ansvar mellan cen-
tral och regional nivå. Genom att detta i dag berör helt olika myndig-
heter blir omfördelningen svårorganiserad och kräver ofta författnings-
ändringar.
Rationaliseringsvinster som centralt utvecklingsarbete ger möjligheter
till, kan ofta i första hand tas hem inom den regionala verksamheten.
De resurs- och arbetsanpassningar som då skall ske måste vara väl
samordnade med systemförändringarna vilket kräver gemensamma
planeringar och förberedelser. Med dagens ansvarsfördelning är detta i
praktiken ogenomförbart.
Registerverksamheten finansieras med avgifter. Det finns dock inget
samband mellan dessa intäkter och den regionala verksamhetens resur-
ser och kostnader. Vaije länsstyrelse kan självständigt avgöra hur stor
andel av länsstyrelsens anslag som skall användas för registerverksam-
heten, trots att den finansieras med avgifter från dess kunder. Olikheter
i resurstilldelningen kan lätt medföra övervältring av arbetsvolymer till
andra länsstyrelser.
Regionala myndigheter som är fristående gentemot såväl varandra
som den centralt ansvarige, innebär risk för att rättstillämpningen inte
blir enhetlig och medför rättssäkerhetsproblem. Detta gäller inte minst
på körkortsområdet. Den regionala körkortshanteringen passar väl in i
Vägverkets sektorsansvar för trafiksäkerheten och en överföring av
verksamheten ger möjligheter till kunskapsöverföring som leder till att
trafiksäkerhetseffektema av körkortshanteringen kan utvecklas.
De åtgärder som kan vidtas för att effektivisera och rationalisera
verksamheten är av såväl teknisk som administrativ natur. Bland annat
kan nämnas ökad användning av direktregistrering och bildfångstteknik,
införande av datorstödd telefaxhantering och datorstödd telefoni samt
automatiserad övervakning av körkortshavare och den yrkesmässiga
trafiken. För att genomföra dessa åtgärder och få full effekt av åtgärder-
na, måste den regionala verksamheten läggas inom samma organisation
som den centrala. Effekterna av dessa åtgärder och övriga förändringar
bedöms kunna leda till besparingar på åtminstone ett hundratal perso-
ner. Förutom personalbesparingar skulle åtgärderna medföra betydande
kostnadssänkningar.
En överföring av den regionala registerverksamheten till Vägverket
förutsätter att kompetens överförs från länsstyrelserna.
Pågående och planerad utveckling kommer att medföra att de enklare
rutinartade arbetsuppgifterna kommer att automatiseras i allt större
Prop. 1994/95:126
Bilaga 2
37
utsträckning och därmed, på grund av stordriftsfördelar, handhas i den
centrala registerverksamheten. Det som i huvudsak kommer att återstå
av arbetet i den regionala registerverksamheten, vid sidan av upplysning
och vägledning till allmänheten, blir ärenden av mer komplicerad art.
Inte minst gäller detta när länsrätternas körkortsfrågor föreslås över-
foras till den regionala registerverksamheten. Den juridiska spetskompe-
tensen på registerområdet skall liksom hittills finnas centrala i Vägver-
ket och kan även i fortsättningen bistå den regionala registerverksam-
heten.
Prop. 1994/95:126
Bilaga 2
38
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström,
Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1994/95:126 Den framtida trafik-
administrativa verksamheten.
39
gotab 47505, Stockholm 1994