Regeringens proposition
1994/95:126

Den framtida trafikadministrativa verksamheten

Prop.
1994/95:126

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 december 1994

Ingvar Carlsson

Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att länsstyrelsens uppgifter enligt bilregister-
kungörelsen överförs till Vägverket som därmed får ett samlat ansvar för alla
frågor som rör fordonsregistrering. Ny teknik används för att effektivisera
bilregisterverksamheten. Handläggningen av bilregisterärenden och
telefonservicen koncentreras till tre platser i landet.
I propositionen föreslås vidare att länsstyrelsens uppgift som regional
körkortsmyndighet bibehålls. För att stärka det regionala sambandet föreslås att
ärenden om återkallande av körkort skall prövas av länsstyrelsen i det län där
körkortshavaren är folkbokförd.
Även länsstyrelsens uppgift som tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt
yrkestrafiklagstiftningen bibehålls. Vägverket får i uppdrag att utarbeta
datorstöd för ärendehandläggningen.
Totalt medför de föreslagna förändringarna en årlig besparing på omkring 40
miljoner kronor.
Genomförandet av regeringens förslag förutsätter att ändringar görs i
bilregisterkungörelsen och körkortsförordningen. Ändringarna föreslås träda i
kraft den 1 januari 1996.
Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 3

2 Ärendet och dess beredning............... 4

3 Den nuvarande trafikadministrativa verk-
samheten................................. 5
3.1 Fordonsärenden....................... 5
3.1.1Fordonskontroll................. 5
3.1.2Fordonsregistrering............. 5
3.1.3Fordonsbeskattning.............. 9
3.2 Körkortsärenden...................... 11
3.3 Yrkestrafikärenden................... 12
3.4 Drivmedelsransonering................ 14
3.5 Kostnader och finansiering........... 15

4 Förslag.................................. 16
4.1 Bilregisterverksamheten.............. 16
4.2 Körkortsverksamheten................. 22
4.3 Yrkestrafikverksamheten.............. 24
4.4 Ransoneringsfrågor................... 26
4.5 Finansieringsfrågor.................. 27
4.6 Genomförande......................... 28
4.7 Uppföljning.......................... 28

Bilaga 1 Sammanfattning av Utredningen om bil-
och körkortsregistreringen m.m.
(Länsstyrelserna i Norrbottens,
Stockholms och Örebro län, Statskon-
toret och Vägverket)................. 29

Bilaga 2 Vägverkets förslag till framtida
organisation av bil-, körkorts- och
yrkestrafikregisterverksamheten...... 34

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 22 december 1994.......................... 39

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner det som regeringen förordar om att överföra länsstyrelsens
uppgifter inom fordonsområdet till Vägverket,
2. godkänner det som regeringen förordar om att ärenden om återkallande av
körkort skall prövas av den länsstyrelse där körkortsinnehavaren är
folkbokförd.

2 Ärendet och dess beredning

Verksamheten med bil- och körkortsregistreringen har ingående utretts av
utredningen om översyn av huvudmannaskapet för bilregistret m.m. I utredningens
betänkande Den regionala bil- och körkortsadministrationen (SOU 1991:14)
föreslogs bl.a. att det regionala ansvaret för registerverksamheten borde bli
kvar i länen, men att vissa förbättringar borde göras rörande länens sätt att
organisera arbetet och rörande systemet för resursfördelning.
Regeringen överlämnade detta betänkande till Trafiksäkerhetsutredningen, som i
betänkandet Det framtida trafiksäkerhetsarbetet (SOU 1991:79) föreslog att
Trafiksäkerhetsverket skulle slås samman med Vägverket till en ny myndighet
(Vägtrafikverket) med ett samlat ansvar för myndighetsuppgifterna inom
trafiksäkerhetsområdet. Riksdagens beslut (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4,
rskr. 1992/93:58) innebar att Trafiksäkerhetsverket lades ned och att samtliga
dess uppgifter inkl. ansvaret för bilregistreringen överfördes till Vägverket.
Den centrala registerverksamheten i Örebro, som numera benämns Trafikregistret,
införlivades med Vägverket den 1 januari 1993. Några mera väsentliga ändringar i
den verksamheten gjordes inte i samband med detta införlivande.
Genom beslut den 4 november 1993 gav regeringen Riksrevisionsverket,
Statskontoret, Vägverket samt Länsstyrelserna i Norrbottens, Stockholms och
Örebro län i uppdrag att gemensamt utarbeta förslag om den framtida bil- och
körkortsregistreringen m.m. Utredningsuppdraget har redovisats i rapporten
Utredning om bil- och körkortsregistreringen m.m. som överlämnades till
Kommunikationsdepartementet den 10 februari 1994. En sammanfattning av
utredningen finns i bilaga 1.
Myndigheterna var inte eniga om hur den framtida bil- och körkortsverksamheten
borde organiseras. De tre länsstyrelserna förordade att det centrala registret
skulle överföras till Länsstyrelsen i Örebro län. Statskontoret lämnade ett
särskilt yttrande över utredningsförslaget och Vägverket en reservation.
Riksrevisionsverket anmälde att det av kapacitetsskäl och med hänsyn till
verkets ställning som revisionsorgan var olämpligt att Riksrevisionsverket
ingick bland uppdragstagarna. Det förslag som de tre länsstyrelserna står bakom
kallas i det följande för Länsstyrelseförslaget.
Vägverket inkom den 17 mars med ett eget förslag till hur den framtida bil-,
körkorts- och yrkestrafikregisterverksamheten borde organiseras. Vägverkets
förslag finns i bilaga 2.
Länsstyrelseförslaget och Vägverksförslaget har behandlats på en "hearing" den
22 april 1994.
De kostnadsberäkningar som i de olika förslagen har presenterats av Vägverket
och länsstyrelserna har genomgåtts av Öhrlings-Reveko AB i en rapport som kom in
till regeringen den 29 september 1994. Öhrlings-Reveko AB:s rapport har
remissbehandlats.

3 Den nuvarande trafikadministrativa verksamheten

I den trafikadministrativa verksamheten innefattas att föra bil-, körkorts- och
yrkestrafikregister samt att handlägga ärenden enligt olika trafikförfattningar
och att ge telefonservice, underrättelser m.m. Till den trafikadministrativa
verksamheten räknas även frågor om drivmedelsransonering.

3.1 Fordonsärenden

Verksamheten inom fordonsområdet styrs i första hand genom fordonskungörelsen
(1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599), förordningen (1988:1108) om
direktregistrering av fordon samt fordonsskattelagen (1988:327). Mellan dessa
författningar finns ett nära samband.

3.1.1Fordonskontroll

Fordonskungörelsen (1972:595) innehåller regler om utformning, utrustning och
kontroll av fordon. Innan ett fordon tas i bruk skall det typbesiktigas eller
registreringsbesiktigas. För att få användas skall det också efter viss tid
genomgå en periodisk kontroll, s.k. kontrollbesiktning. All kontroll av
personbilar, lastbilar, bussar m.m. utförs i dag av AB Svensk Bilprovning (ASB).

3.1.2Fordonsregistrering

Enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) är Vägverket central registrerings-
myndighet och länsstyrelserna regionala registreringsmyndigheter. Bilregistret
förs av Vägverket genom automatisk databehandling. Vägverket svarar för det
system- och programmeringsarbete som behövs. I bilagor till
bilregisterkungörelsen anges vilka uppgifter som skall föras in i registret och
vilka myndigheter som skall ansvara för införandet.
Den operativa verksamheten inom bilregistersystemet bedrivs således på såväl
central som regional nivå. Enligt bilregisterkungörelsen skall frågor om
registrering eller avregistrering, ägarbyten och frågor om avställning eller
upphörande av avställning prövas av länsstyrelsen.

Registrering

Ett fordon får inte användas i allmän trafik utan att vara registrerat. För
fabriksnya fordon är det vanligast att tillverkaren eller importören svarar för
registreringen. För direktimporterade fordon anmäler tullmyndigheten fordonet
till registrering i samband med förtullningen. För egentillverkade fordon, dvs.
hopsatta och amatörbyggda fordon, och för fordon som tidigare varit registrerade
anmäler ASB fordonet till registrering efter genomförd ursprungskontroll och
registreringsbesiktning. För fordon som förvärvats från försvarsmakten skall
fordonsägaren själv ansöka om registrering hos länsstyrelsen.
Ansökan om registrering kan göras hos vilken länsstyrelse som helst. Ansökan
skall innehålla uppgifter för att identifiera fordonet och dess ägare.
Beträffande fordonet krävs uppgifter om fordonsslag, fabrikat, typ, årsmodell
och chassinummer eller motsvarande märke. Beträffande ägaren skall namn, adress
och personnummer eller organisationsnummer anges.
För fordon som överensstämmer med ett typbesiktigat modellfordon sänder
tillverkaren eller generalagenten uppgifter om chassinummer m.m. och uppgifter
om till vilka återförsäljare fordonen levererats direkt till Vägverkets
trafikregister som registrerar fordonen, s.k. förregistrering. Ett
förregistrerat fordon ställs automatiskt av. De tekniska uppgifterna om
modellfordonet lämnas vanligen på en särskild blankett av ASB direkt till
Vägverket, som för de fordon som levereras till återförsäljarna för in
uppgifterna i trafikregistret och sänder ett registreringsbevis till
återförsäljaren. När fordonet sedan säljs och avställningen upphört samt
trafikförsäkring tecknats av kunden kan fordonet tas i bruk. Fordonsskatt påförs
då ägaren av Vägverket.
Tunga lastbilar och bussar ges vanligen en individuell utformning och
utrustning. Nya lastbilar och bussar brukar därför registreringsbesiktigas i
stället för att typbesiktigas. Enligt en bestämmelse i fordonskungörelsen skall,
med några undantag, sådana fordon vara registrerade innan de
registreringsbesiktigas, s.k. förregistrering. Det är i regel tillverkaren som
ombesörjer både förregistreringen och registreringsbesiktningen. De uppgifter
som behövs för att identifiera fordonet sänds i dessa fall till länsstyrelsen
som registrerar fordonet. Vägverkets trafikregister skickar sedan ut
fordonsskyltar till tillverkaren eller återförsäljaren. De tekniska uppgifterna
om fordonet sänds av ASB i digital form direkt till Vägverket efter att fordonet
godkänts vid registreringsbesiktningen.
Egentillverkade fordon, fordon som övertagits från försvarsmakten och tidigare
avregistrerade fordon får registreringsbesiktigas utan att vara registrerade.
För dessa fordon gör ASB i samband med registreringsbesiktningen en
ursprungskontroll och insänder på en särskild blankett till länsstyrelsen de
uppgifter som behövs för att identifiera fordonet och ägaren. Länsstyrelsen för
sedan manuellt in uppgifterna i bilregistret. Övriga tekniska uppgifter om
fordonet sänder däremot ASB i digital form direkt till Vägverket. Om
fordonsägaren vill ta fordonet i bruk direkt efter registreringsbesiktningen kan
han - före besiktningen - ansöka om detta hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen
kontrollerar då att trafikförsäkring finns och beviljar därefter sådant
tillstånd.

Ägarbyte samt av- och påställning av fordon

Vem som äger ett fordon är av central betydelse i registreringssammanhang. En
grundläggande bestämmelse i bilregisterkungörelsen är nämligen att fordon som
omfattas av registreringsplikt endast får brukas om fordonet är registrerat och
en ägare till fordonet därmed införts i bilregistret. I bilregisterkungörelsen
finns bestämmelser om ansvar (penningböter) för ägaren om fordonet brukas i
strid mot bestämmelserna i bilregisterkungörelsen. Registreringen har emellertid
även en direkt rättslig verkan då det gäller

-ansvar för fel och brister i fordonets trafiksäkerhets- och miljöegenskaper
samt skyldighet att göra föreskrivna besiktningar enligt reglerna i
fordonskungörelsen (1972:595)

-skyldighet att betala fordonsskatt enligt fordonsskattelagen (1988:327)

-skyldighet att betala felparkeringsavgift enligt lagen (1976:206) om
felparkeringsavgift.

Vem som är registrerad som ägare har däremot inte någon direkt betydelse för
vem som vid en civilrättslig process skall anses vara ägare till ett fordon.
Någon kontroll av hur ett fordon förvärvats och vilka avtal som föreligger
mellan köpare och säljare görs nämligen inte i samband med registreringen. Dock
registreras att fordon innehas med nyttjanderätt (leasing-avtal).
Övergår registrerat fordon till ny ägare skall den nye ägaren inom en vecka
från förvärvet göra anmälan därom till länsstyrelsen. Även den tidigare ägaren
skall inom en vecka göra en anmälan till länsstyrelsen. Frågor om vem som skall
vara införd i bilregistret som ägare till visst fordon prövas härvid av den
länsstyrelse till vilken anmälan gjorts.
Enligt reglerna i bilregisterkungörelsen är således både köparen och säljaren
skyldiga att göra anmälan om ägarbyte. Det är särskilt viktigt för säljaren att
han gör en anmälan. Om köparen åtar sig att ombesörja en anmälan men inte gör
det, kommer nämligen säljaren att stå kvar som registrerad ägare med de
skyldigheter som detta innebär.
Sedan länsstyrelsen matat in ändringar om ägarbyte i bilregistret sänder
Vägverket ett registreringsbevis till den nye ägaren och ett meddelande till den
förre ägaren om att han har förts av som ägare.
Om ett fordon inte skall användas under en tid kan det avställas. Då befrias
fordonet automatiskt från skatte- och trafikförsäkringsplikt. Ett avställt
fordon får inte användas i trafik. Undantag gäller fordon som brukas med s.k.
saluvagnslicens.
Ett fordon som avställts på begäran av ägaren får dock brukas kortast lämpliga
väg till och från närmaste bilbesiktningsstation, under förutsättning att
fordonet är trafikförsäkrat och det inte finns några obetalda skatter.
Anmälan om avställning skall göras skriftligen till länsstyrelsen. Om det finns
ett giltigt kontrollmärke utfärdat för fordonet skall med anmälan finnas:

-ett avskrapat kontrollmärke om detta är i sådant skick att det går att läsa,
eller

-ett intyg från ASB, från en innehavare av en saluvagnslicens eller från en
försäkringsanstalt som har särskilt medgivande från Vägverket om att
kontrollmärket har förstörts, eller

-den registreringsskylt på vilket kontrollmärket är anbringat.

Om något av detta inte är med eller en anmälan eljest är ofullständig, t.ex.
att underskrift saknas, sänder länsstyrelsen tillbaka anmälan för komplettering.
Anmälan räknas från den dag då en fullständig anmälan inkommit.
När länsstyrelsen matat in uppgift om att ett fordon är avställt sänder
Vägverket ett nytt registreringsbevis till fordonsägaren och återbetalar
överskjutande fordonsskatt. För personbilar återbetalas härvid skatt för det
antal hela månader som återstår av skatteåret. Om anmälan innefattar både
ägarbyte och avställning sker återbetalningen till den nye ägaren.
När fordonet skall börja att användas igen måste det ställas på. Beslut om
avställningens upphörande fattas av länsstyrelsen efter anmälan från fordonets
ägare. Med anmälan skall bevis om trafikförsäkring lämnas om inte uppgift om
trafikförsäkring redan finns i bilregistret.
Fordonsskatt debiteras i fråga om personbilar för hela den månad under vilken
avställningen upphört. Avställningen upphör i regel den dag som anmälan kommit
in till länsstyrelsen. Om avställning skall upphöra senare går det att i anmälan
ange fr.o.m. vilken dag detta skall ske.
Efter det att länsstyrelsen matat in en uppgift om påställning i bilregistret
sänder Vägverket ut ett inbetalningskort för betalning av fordonsskatt för
återstoden av skatteåret eller skatteperioden plus 25 kronor i avgift för bevis
om avställningens upphörande och 46 kronor i registerhållningsavgift om denna
inte betalats tidigare under skatteåret. Fordonsägaren får även ett nytt
registreringsbevis och ett bevis om avställningens upphörande. Om fordonsägaren
vill börja att använda fordonet omedelbart kan han hämta beviset hos
länsstyrelsen eller få det via telefax. Om förutsättningarna för att erhålla ett
kontrollmärke är uppfyllda får fordonsägaren också ett tillfälligt kontrollmärke
tillsammans med beviset. Fordonsskatten skall betalas senast tre veckor efter
det att fordonet ställts på. Man brukar här tala om att fordonsägaren får en
skattekredit.
Anmälningar om ägarbyte samt av- och påställning av fordon görs enklast och
säkrast genom att registreringsbevisets rapportdel används. Om man har tappat
bort registreringsbeviset kan man få en dubblett från Vägverket efter ansökan
hos länsstyrelsen. Man kan även direkt från länsstyrelsen få en särskild
blankett för anmälan om ägarbyte m.m. Något krav på att en ansökan om ändringar
av registeruppgifter skall göras på ett särskilt formulär finns dock inte, utan
även egna ansökningar godtas förutsatt att de innehåller de uppgifter som
länsstyrelsen behöver för sin handläggning. Tidigare har krävts att alla
ansökningar skulle vara skriftliga. Numera godtar dock länsstyrelserna att
anmälningar om påställning görs per telefon. Länsstyrelsen kan även skicka bevis
om att avställningen upphört med telefax så att fordonet kan tas i bruk samma
dag som en anmälan görs.
Enligt förordningen (1989:1108) om direktregistrering i bilregistret får
Vägverket medge att uppgifter för registrering av ägarbyte, avregistrering,
avställning och upphörande av avställning lämnas till verket i stället för till
länsstyrelsen. Sådant medgivande får lämnas av den som i sin yrkesmässiga
verksamhet innehar fordon och som bedöms ha förutsättningar att lämna uppgifter
på ett tillförlitligt sätt.
Det är framför allt bilfirmor som har utnyttjat den nya möjligheten till
direktregistrering. Formellt skall dock Vägverket pröva frågor om ägarbyte,
avregistrering, avställning m.m.
Utnyttjandet av modern informationsteknologi för bilregistrering har inneburit
att registreringsarbetet kunnat decentraliseras och att uppgiftslämnarna i stor
utsträckning direkt kan kommunicera med det centrala registret via anslutna
terminaler, datorer eller maskinläsbara datamedier. Datakommunicering av detta
slag medger kortare och betydligt säkrare informationsvägar än den tidigare
manuella hanteringen.
Från att ha varit en exklusiv angelägenhet för länsstyrelserna har arbetet med
att tillföra och sprida registeruppgifter förts ut på flera händer. Tidigare
utförde länsstyrelserna 100 procent av alla transaktioner. I dag kommer bara ca
30 procent av transaktionerna från länsstyrelserna.
Information från bilregistret ges till myndigheter, organisationer och företag
som underlag för ett brett spektrum av verksamheter. De största kundgrupperna är
allmänheten i form av enskilda fordonsägare eller fordonsköpare,
försäkringstagare, skattskyldiga, innehavare av tillstånd till yrkesmässig
trafik, innehavare av saluvagnslicens, felparkerare, nyttjanderättsinnehavare-
eller upplåtare samt företag och organisationer i egenskap av fordonsägare.
Det vanligaste sättet att nå kontakt med bilregistret i bilregisterärenden är
per telefon till länsstyrelsen. Frågor rörande ägarförhållanden är mest
frekventa. Andra vanliga frågor är sådana som rör skatter, avställning och
besiktning. Genomförda studier visar att en del länsstyrelser har för små
resurser för telefonservice, vilket resulterar i långa kötider på vissa håll
eller att man inte alls kommer fram.
Ett vanligt sätt att komma i kontakt med registret är via telefax. Denna
kontaktmöjlighet utnyttjas framför allt av bilfirmor och har jämte
"on-line"-förbindelse i stor utsträckning ersatt personliga besök.

3.1.3Fordonsbeskattning

Enligt fordonsskattelagen (1988:327) är personbilar, lastbilar m.m.
skattepliktiga om de är eller bör vara upptagna i bilregistret. Skattskyldig för
ett visst fordon är ägaren av fordonet. Som ägare anses den som är eller bör
vara upptagen i bilregistret som ägare.
Storleken på fordonsskatten är beroende av fordonsslag, vikt, antal axlar och
kopplingsanordningar. För traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar kan
även användningssättet påverka skattens storlek. För en bensindriven personbil
med tjänstevikten 900 kg är fordonsskatten för närvarande 355 kronor om året.
Fordonsvikten uppmäts i samband med typbesiktning eller registreringsbesiktning.
Enligt fordonsskatteförordningen (1993:1028) svarar länsstyrelsen om inte annat
följer av bilregisterkungörelsen för att uppgifter som behövs för beräkning av
skattevikt förs in i bilregistret. Tidigare registrerade länsstyrelsen dessa
uppgifter, men numera lämnar ASB i normalfallet uppgifter om skattevikt och
andra tekniska uppgifter om fordonet direkt till Vägverket.
Fordonsskatten betalas i förväg för 12 kalendermånader. För tyngre fordon som
har en årsskatt som är större än 3 600 kronor delas dock skatten upp på tre
perioder. Det är slutsiffran i fordonets registreringsnummer som bestämmer under
vilken månad fordonsskatten skall betalas. Om t.ex. en personbil har slutsiffran
5 är september uppbördsmånad och oktober-september skatteår. Ett fordon med
denna slutsiffra skall kontollbesiktigas under perioden mars-juli.
Fordonsskatt beslutas normalt genom automatisk databehandling på grundval av
uppgifter i bilregistret. Omkring den 10 i uppbördsmånaden sänder Vägverket ut
ett inbetalningskort till den som är registrerad som ägare. Om ett fordon är
avställt skickas dock inte något inbetalningskort ut eftersom fordonet då inte
är skattepliktigt. Efter det att fordonsskatten har betalats på posten sänder
Vägverket ut ett kontrollmärke. En förutsättning för detta är dock att fordonet
har godkänts vid kontrollbesiktningen, att trafikförsäkring finns och tidigare
debiterad fordonsskatt betalats.
Om fordonsskatten inte har betalats i tid skickar Vägverket cirka tre veckor
efter sista betalningsdag ut en påminnelse. Ett skattepliktigt fordon får inte
brukas om inte fordonsskatt har betalts för innevarande och närmast föregående
skatteår. Detta förbud gäller även om skatteskulden avser den föregående ägaren.
Om fordonet brukas trots att fordonsskatt inte har betalts och om det har gått
mer än två månader sedan skatten skulle ha betalts, skall polisen, om man
upptäcker detta vid t.ex. en flygande inspektion, ta hand om fordonets
registreringsskyltar. Skulle ett sådant fordon därefter användas döms ägaren
till böter eller fängelse i högst sex månader.
Anser den skattskyldige att skatten är felaktig, kan han begära en omprövning
hos länsstyrelsen. I de fall fordonet har övergått till en ny ägare skall
framställan om omprövning av fordonsskatten göras hos länsstyrelsen senast 30
dagar efter den dag då skatten senast skulle ha betalats.
Om anmälan om ägarbyte görs på ett korrekt sätt, dvs. inom en vecka efter
ägarbytet, och länsstyrelsen omedelbart matar in uppgifterna om ägarbyte i
bilregistret, kommer Vägverkets inbetalningskort för fordonsskatt att gå till
rätt ägare även om ägarbytet skulle ha ägt rum under någon av de sista dagarna i
månaden före uppbördsmånaden. Om ägarbytet skett under någon av de första
dagarna i uppbördsmånaden kommer inbetalningskortet att skickas till den förre
ägaren. Denne är skyldig att betala fordonsskatt för det kommande skatteåret,
trots att han inte längre äger fordonet när han får inbetalningskortet. Det är
vanligt att den som sålt fordonet tror att han inte längre är skattskyldig och
slänger inbetalningskortet. Detta leder då till ett nytt skattekrav plus
dröjsmålsavgift.

3.2 Körkortsärenden

Verksamheten inom körkortsområdet styrs i första hand av körkortslagen
(1977:472), körkortsförordningen (1977:722) och föreskrifter som meddelats med
stöd av dessa författningar.
Vägverket är central körkortsmyndighet. Det ankommer på verket att stödja andra
myndigheter som är verksamma inom körkortsområdet och att verka för en enhetlig
rättstillämpning. Verket får i vissa angivna avseenden meddela föreskrifter för
tillämpningen av körkortslagstiftningen och medge undantag från denna. Verket
utövar också tillsyn över förarutbildningen i trafikskolor och svarar för
verksamheten med förarprov i den egna regionala organisationen. Vidare ansvarar
verket i egenskap av central registreringsmyndighet för underhåll, drift och
utveckling av körkortsregistret.Detta ingår i ett integrerat och rikstäckande
ADB-baserat system för administrationen av körkort och körkortskontroll.
Systemet hanterar uppgifter som behövs för

-lämplighetsprövning, körkortsutbyte, förnyelse av körkort och bevakning av
villkor,
-körkortsprov och bevakning av avgifter för sådana prov,
-tillverkning och distribution av körkort,
-körkortsingripanden och bevakning av körkort som har inlämnats efter
återkallelse eller omhändertagits,
-trafikövervakning och förarkontroll.

Vägverket svarar genom Trafikregistret i Örebro för systemets centrala
funktioner, såsom systemering, programmering, underhåll och drift av maskiner
och system, produktion och distribution.
Rikspolisstyrelsen för i sitt ADB-system sådana uppgifter om brott, som enligt
körkortsförordningen skall ingå i körkortsregistrets belastningsdel.
Rikspolisstyrelsen sänder veckovis magnetband med uppgifter ur sitt person- och
belastningsregister till Vägverkets trafikregister. Dessa uppgifter utgör
underlag för verkets produktion av registerblad. Registerbladen tillställs
länsstyrelserna för deras bedömning av körkortsingripanden.
Länsstyrelsen, som är regional körkortsmyndighet, handlägger frågor om
körkortstillstånd, villkor i samband därmed och bevakning av sådana villkor,
utbyte av körkort, frågor om förnyelse av körkort och handledarskap. Frågor om
körkortstillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där den sökande är
folkbokförd.
Länsstyrelsen har också mandat att medge undantag från körkortslagstiftningen i
vissa angivna frågor. Vidare svarar länsstyrelsen, som regional
registreringsmyndighet, för inregistreringen av sådana beslut, som enligt
gällande bestämmelser, skall tillföras körkortsregistret. Länsstyrelsen kan även
lämna utdrag och upplysningar ur registret.
Frågor som avser ingripande i rätten att föra fordon handhas av för-
valtningsdomstolarna och sedan den 1 oktober 1994 av länsstyrelserna (prop.
1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). Ingripanden företas med
stöd av körkortslagen och avser återkallelse av körkort eller i förekommande
fall varning. Frågor om återkallelse av körkort prövas av länsstyrelsen i det
län där det senast gällande körkortstillståndet har meddelats.
Avgörande för frågan om ett körkortstillstånd skall meddelas är om sökanden med
hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden är lämplig att inneha
körkort. Den medicinska lämplighetsprövningen grundar sig på en hälsodeklaration
som den sökande skall avge. I vissa fall krävs att den sökande företer
läkarintyg. I personutredningen ingår att länsstyrelsen kontrollerar om den
sökande förekommer i Rikspolisstyrelsens person- och belastningsregister.
Uppgift om förekomst i detta register får länsstyrelsen i samband med att
ansökan om körkortstillstånd registreras i körkortsregistret. Länsstyrelsen
begär i sådana fall in ett registerutdrag från polismyndigheten.
Polismyndigheterna svarar för kontrollen av behörigheten att föra fordon i
trafiken. En polismyndighet eller en åklagare kan i vissa fall besluta att ett
körkort skall omhändertas.
Posten har vissa uppgifter när det gäller identitetsprövning i samband med
utlämnande av körkort.

3.3 Yrkestrafikärenden

Regleringen av yrkestrafiken sker i huvudsak genom yrkestrafiklagen (1988:263)
och yrkestrafikförordningen (1988:1503). Av betydelse är också förordningen
(1979:785) om yrkestrafikregister och förordningen (1975:885) om utmärkning av
fordon i yrkesmässig trafik samt vissa bestämmelser i fordonskungörelsen
(1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599), kungörelsen (1974:681) om
internationella vägtransporter, lagen (1979:561) om biluthyrning och lagen
(1989:560) om transportförmedling.
Yrkesmässig trafik får endast bedrivas av den som har trafiktillstånd. Frågor
om trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där den sökande är
folkbokförd eller om sökande är en juridisk person, där företagets ledning
finns. Frågor om tillstånd till linjetrafik som berör flera län skall dock
prövas av Vägverket.
För all yrkesmässig trafik gäller att tillstånd enligt yrkestrafiklagen endast
får ges till sådana fysiska eller juridiska personer som bedöms lämpliga att
bedriva verksamheten. Därvid prövas om sökanden med hänsyn till yrkeskunnande,
ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot
det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra omständigheter av betydelse bedöms
vara lämplig att driva verksamheten.
För linjetrafik skall en särskild skadlighetsprövning ske, varvid prövas om den
avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättningarna för
järnvägstrafik och trafikhuvudmännens trafik. Taxitrafik, beställningstrafik med
buss och godstrafik prövas däremot endast vad avser tillståndshavarens
lämplighet.
Vägverket är central myndighet för frågor inom yrkestrafikområdet och får
meddela verkställighetsföreskrifter till yrkestrafikförordningen m.fl.
författningar. Vägverket svarar också för följande uppgifter:

-tillståndsärenden vid länsöverskridande och internationell linjetrafik,
-överklagningar av vissa länsstyrelsebeslut,
-frågor om undantag,
-anordnar skriftliga prov för trafiktillstånd och taxiförarlegitimation,
-för yrkestrafikregistret,
-utfärdar yrkestrafikmärke.

På ansökan om trafiktillstånd prövar länsstyrelsen sökandens personliga och
ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamheten. Prövningen skall avse en
ganska vid personkrets där bl.a. ingår trafikansvariga hos juridiska personer,
verkställande direktörer och vissa intresse- och ägarkonstellationer.
Ansökningarna kompletteras ofta i en dialog mellan sökanden och handläggaren,
som kan föras genom brev eller telefax, per telefon eller vid personliga besök.
Ärendena behöver ofta kompletteras och uppfattas nästan alltid av den enskilde
som brådskande och ekonomiskt angelägna.
Vid prövningen skall länsstyrelsen i förekommande fall via intyg kontrollera
yrkeskunnandet och i samverkan med polis, skatte- och kronofogdemyndigheter
utreda om övriga förutsättningar för tillstånd föreligger. I sin handläggning
använder länsstyrelserna det centrala yrkestrafikregistret, som omfattar alla
tillståndshavare i landet. Vägverket svarar för driften av registret. För det
fall att tillstånd meddelas skall detta och eventuella individuella villkor,
genom den beslutande länsstyrelsens försorg uppdateras i yrkestrafikregistret
liksom alla eventuella kommande förändringar. Ett lämnat tillstånd gäller i hela
landet med undantag för tillstånd till linjetrafik som gäller för trafik på en
bestämd sträcka.
Sedan den 1 juli 1994 har länsstyrelserna tillgång till uppgifter som framkom-
mit genom samkörning av yrkestrafikregistret med utsökningsregistret om
fordringar som drivs in av kronofogdemyndigheten i allmänt mål. Denna samkörning
underlättar tillståndsprövningen och tillsynen.
Tillståndshavarna är skyldiga att följa vissa generella föreskrifter som i
första hand anges i yrkestrafikförordningen men även i tillståndsvillkoren.
Bland de viktigaste kan nämnas skyldighet att anmäla fordon i trafiken och att
anmäla förändring i den av länsstyrelsen prövade personkretsen. Vid en utökning
av fordonsparken görs en förnyad prövning av den personliga och ekonomiska
lämpligheten.
Länsstyrelserna och Vägverket är ålagda att utöva tillsyn över att
tillståndshavarna bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser. De skall
dessutom verka för att kraven på trafiksäkerhet och god arbetsmiljö uppfylls.
Vägverket har en operativ tillsyn som är inriktad på yrkestrafiken. Vägverkets
bilinspektörer kontrollerar dels vid flygande inspektioner fordonens tekniska
skick och förarnas arbetstider, dels vid företagsbesök arbetstider.

3.4 Drivmedelsransonering

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) är ansvarig myndighet för
energifunktionen inom totalförsvaret. I ansvaret ingår att vidta lämpliga
åtgärder för att kunna hantera en försörjningskris. En sådan åtgärd är
drivmedelsransonering, där NUTEK ansvarar för såväl planering som genomförande.
Vägverkets uppgift är bl.a. att:

-lagerhålla ransoneringskort av datatyp för NUTEK:s räkning,

-vid beslut om drivmedelsransonering knyta fordon registrerade i centrala
bilregistret till viss typ av ransoneringskort och komplettera dessa med
fordonsägarens namn och adress samt fordonets registreringsnummer för
distribution via Posten (standardranson),

-vid beslut om ransonering knyta fordon, registrerade och noterade som fordon i
yrkesmässig trafik i bilregistret till viss typ av ransoneringskort och
komplettera dessa med fordonsägarens namn och adress samt fordonets
registreringsnummer för distribution via Posten (förskottsranson).

Länsstyrelsen är enligt länsstyrelseinstruktionen, beredskapsförordningen m.fl.
författningar högsta civila totalförsvarsmyndighet i länet. Med detta följer
också särskilda uppgifter inom vissa områden, däribland energiförsörjning.
Uppgiften innebär ansvar för olika typer av ransoneringar i fred, kris och krig.
Länsstyrelsernas uppgifter under en drivmedelsransonering är att svara för en
behovsprövad tilldelning av drivmedel till registrerade motorfordon, traktorer,
terrängfordon, motorredskap samt vissa enheter inom skogsbruket.
I ransoneringssystemet ombesörjer kommunerna och länsstyrelserna all
tilldelning av behovsransoner för olika fordon. Avgörande för upp-
giftsfördelningen mellan kommun och länsstyrelse har varit länsstyrelsens
tillgång till bilregisterfunktionen, och därmed möjligheten att enkelt
kommunicera med centrala bilregistret. Därför har länsstyrelsen ålagts att sköta
tilldelningen för registrerade fordon, medan kommunen handhar tilldelningen för
icke registrerade fordon.

3.5 Kostnader och finansiering

Vägverkets kostnader för trafikregisterverksamheten i Örebro uppgick år 1993
till 386 miljoner kronor. Av detta belopp avsåg 147 miljoner kronor
portokostnader, 17 miljoner kronor kostnader för registreringsskyltar, 50
miljoner kronor kostnader för framställning och distribution av körkort och 11
miljoner kronor kostnader för kontrollmärken. I beloppet ingår inte kostnaderna
för Vägverkets bilinspektörer och inte heller kostnader som är att hänföra till
registrets andel av verkets centrala kostnader ("overhead"-kostnader).
Länsstyrelsernas personalkostnader för de olika slagen av trafikadministrativ
verksamhet framgår i Länsstyrelseförslaget. I nedanstående tabell redovisas
antalet årsarbetskrafter den 1 januari 1994 och kostnaderna.

Trafikadmini- Antal Lönekostnader
strativ verksam- årsarbets- inkl. lkp
het krafter miljoner kronor

Bilregister 259,6 55,7

Körkort 116 25,6

Allmänna ombud 89,4 21,7

Yrkesmässig 42,1 10,2
trafik

SUMMA 507,6 113,2

Verksamheten vid trafikregistret i Örebro finansieras numera genom dels ett
särskilt anslag kallat "Vägverket: Kostnader för registerverksamheten", dels
avgiftsintäkter från kommersiell försäljning av uppgifter från registret.
Anslaget uppgick till 507 miljoner kronor budgetåret 1993/94 och till 522
miljoner kronor 1994/95. Intäkterna från uppdragsverksamheten beräknas bli ca 22
miljoner kronor.
Kostnaderna för länsstyrelsernas trafikadministrativa verksamhet har också
budgeterats i det tidigare nämnda anslaget. Medlen till länsstyrelserna är inte
öronmärkta utan ingår som en ospecificerad del i resp. länsstyrelses rampost.
170 miljoner kronor, som Vägverket erhållit för innevarande och föregående
budgetår har, med anledning av det tidigare nämnda, dragits in som besparing.
Bil- och körkortsregisterverksamheten har alltid finansierats genom avgifter.
När Trafiksäkerhetsverket hade ansvaret för verksamheten fick verket direkt
disponera dessa avgifter. Inför Trafiksäkerhetsverkets sammanslagning med
Vägverket den 1 januari 1993 beslutade regeringen att verksamheten skulle övergå
från netto- till bruttoredovisning på statsbudgeten. Det betyder att
avgiftsintäkterna inte disponeras av Vägverket utan tillförs statskassan och
redovisas under en inkomsttitel.

4 Förslag

4.1 Bilregisterverksamheten

Regeringens förslag: Vägverket ges ett samlat
ansvar för bilregisterverksamheten. Ny teknik
används för att effektivisera verksamheten. Tele-
fonservicen förbättras. Handläggningen av bilre-
gisterärenden och telefonservicen koncentreras
till tre platser i landet. Riksskatteverket
utreder beskattningsfrågorna.

Bakgrund till regeringens förslag: Bilregisterkungörelsen är över 20 år gammal
och regelsystemet är anpassat till en arbetsfördelning mellan centrala och
regionala organ som var lämplig för 1960-talets ADB-teknik. En rad ändringar i
bilregisterkungörelsen har gjorts under årens lopp och i en särskild förordning
har regler införts som gör att bilfirmor m.fl. kan direktregistrera ägarbyten
samt av- och påställningar av fordon. Regelsystemet har dock härigenom blivit
svåröverskådligt och svårbegripligt. Så t.ex. är det numera Vägverket som i
flertalet fall svarar för registreringen av fordon.
Informationen till allmänheten om det gällande regelsystemet är bristfällig och
de blanketter som används är svåra att förstå. Detta leder till ökade kostnader
och besvär för både fordonsägarna och myndigheterna.
Ansvaret för att föra bilregistret är i dag splittrat på Vägverket och läns-
styrelserna. Verksamheten finansieras via flera olika anslag och avgifter. Det
saknas en samlad redovisning över verksamhetens kostnader. Betydande besparingar
bör kunna göras genom införande av ny teknik och administrativ rationalisering.
Vägverket har utvecklat den s.k. bildfångsttekniken för registrering inom det
trafikadministrativa området. Bildfångsttekniken innebär i korthet att
handlingar avbildas i digital form och lagras på optiska media samtidigt som
handlingarnas information tolkas och analyseras med hjälp av en dator. Detta
innebär dels att arkiveringen av handlingarna sker på ett rationellt sätt, dels
att enkla ärenden vars handläggning är möjlig att helt formalisera i ett
dataprogram kan hanteras på ett snabbt, säkert och kostnadseffektivt sätt.
Bildfångstteknik har införts för registrering av parkeringsanmärkningar och för
tillverkning av körkort. Vägverket har i en skrivelse den 12 april 1994 om
ändringar i bilregisterkungörelsen hemställt att nu få ta tekniken i bruk även
inom bilregisterområdet. Vägverket har anskaffat utrustning för detta ändamål.
Kostnaden för utveckling av systemet och inköp av utrustning har uppgått till ca
10 miljoner kronor.
Det inkommer årligen omkring två miljoner anmälningar om äganderättsövergångar,
en halv miljon anmälningar om avställning och en kvarts miljon avregistreringar.
Fortfarande kommer många av dessa ärenden till länsstyrelserna på fordonets
registreringsbevis och hanteras manuellt enligt särskilda instruktioner.
Bildfångsttekniken innebär att de flesta av dessa ärenden i stället skulle kunna
införas maskinellt i bilregistret av Vägverket.
I Länsstyrelseförslaget anges att länsstyrelserna genom bildfångsttekniken bör
kunna spara in omkring 60 tjänster och göra en nettobesparing på omkring 8
miljoner kronor om året.
De tekniska förutsättningarna för att rationalisera bilregisterverksamheten
finns således, men besparingarna har inte kunnat realiseras. I de fall inte
direktregistrering görs är det nämligen enligt reglerna i bilregisterkungörelsen
länsstyrelsen som skall föra in uppgifter i bilregistret om ägarbyten samt av-
och påställning av fordon.
Förutom höga kostnader finns det även andra problem och brister i nuvarande
hantering av bilregisterärenden. Utredningen om översyn av huvudmannaskapet för
bilregistret m.m. konstaterade i betänkandet Den regionala bil- och
körkortsadministrationen (SOU 1991:14) att det föreligger stora skillnader i
kvalitets- och servicenivå mellan olika länsstyrelser. Detta medför att
bilregistret kommer att innehålla inaktuella uppgifter, vilket medför felaktiga
resultat när uppgifterna används i nästa led. Detta skapar i sin tur nya ärenden
och onödigt administrativt arbete, som tar ytterligare resurser i anspråk. Om
man försöker att lösa resursproblemet i registreringsarbetet genom att dra ned
på telefonservicen uppstår nya problem. Frågor som inte klaras av per telefon
uppenbarar sig ofta som skriftliga ärenden eller ofullständiga anmälningar från
allmänheten, som tar mera resurser i anspråk än telefonservicen.
Genom att kilometerskatten har avskaffats har ärendebalanserna i den regionala
bilregisterverksamheten minskat, men alltjämt förekommer tidvis eftersläpningar
i registreringsarbetet.
Anmälan om ändringar i bilregistret kan i dag sändas in till vilken
länsstyrelse som helst och frågor om ett fordon kan också besvaras av vilken
länsstyrelse som helst. En konsekvens av det nuvarande systemet är att de
länsstyrelser som har en hög servicenivå i sin bilregisterverksamhet riskerar
att få fler ärenden. Med nuvarande finansieringssystem får man inte kompensation
för detta.
Skälen till regeringens förslag: I nuvarande statsfinansiella läge anser
regeringen att alla möjligheter som finns att rationalisera statliga verk-
samheter måste tas till vara. Digital bildfångstteknik i bilregisterverksamheten
bör därför nu införas och den nya informationsteknologin även i övrigt utnyttjas
för att minska kostnaderna för verksamheten. Regelsystemet bör förenklas och
informationen till fordonsägarna förbättras i syfte att minska antalet ärenden
som behöver utredas av registreringsmyndigheten.

Registrering och tekniska utredningar

Registrering av fordon görs numera till största delen av Vägverket på basis av
uppgifter som ASB och tillverkarna lämnar direkt till Vägverket. Länsstyrelsen
medverkar bara vid registrering av vissa fordon som skall
registreringsbesiktigas.
Det är uppenbart att Vägverket är mest lämpat att genomföra tekniska
utredningar, t.ex. att klassificera ett fordon, att bestämma skattevikten eller
att kontrollera att ett fordon har genomgått sådana tekniska förändringar att
det kan avregistreras. Inom Vägverket finns till skillnad från länsstyrelserna
fordonsteknisk kompetens.

Inmatning av uppgifter i bilregistret med bildfångst

I både Länsstyrelseförslaget och Vägverksförslaget bedöms det som mest
ekonomiskt att inmatningen av uppgifter om ägarbyte samt om av- och påställning
av fordon görs med hjälp av bildfångsttekniken och att inmatningen bara bör
göras på en plats i Sverige. I Länsstyrelseförslaget anges att det centrala
trafikregistret bör överflyttas till Länsstyrelsen i Örebro län. Regeringen
anser att detta inte är lämpligt. Vägverkets trafikregister i Örebro bör enligt
regeringens uppfattning i stället ha kvar ansvaret för drift och utveckling av
registret samt även hantera all inmatning av uppgifter i bilregistret med hjälp
av bildfångsttekniken.
Med bildfångsttekniken kan Vägverket automatiskt registrera alla enkla ärenden
där anmälningarna är kompletta. Om det saknas uppgifter eller vissa uppgifter är
otydliga kan i de flesta fall meddelanden om komplettering skickas ut till
kunderna med ett automatiserat förfarande. Görs en begärd komplettering korrekt
kan ändringen sedan registreras med hjälp av bildfångsttekniken när ärendet
kommer åter till Vägverket. Genom en sådan automatisering av handläggningen
kommer en större administrativ besparing att kunna göras än vad som redovisats i
Länsstyrelseförslaget.
I vilka fall kompletteringarna skall göras automatiskt, resp. vilka ärenden som
är av sådan art att de kräver en manuell hantering och mer kvalificerad
utredning är en fråga som bör ankomma på Vägverket att besluta om.

Ägarutredningar och utredningar om av- och påställning

Tillämpningen av bildfångsttekniken för registrering av ägarbyten samt av- och
påställning av fordon förutsätter att anmälningarna görs på
registreringsbevisets rapportdel. Med bildfångsttekniken kommer man normalt att
hinna registrera alla ärenden samma dag som de kommer in till Trafikregistret,
även om antalet ärenden en viss dag skulle vara mycket stort. Eftersom
anmälningarna sker på ett enhetligt sätt och till ett enda ställe blir
hanteringen också säkrare. Genom att ärendena avbildas och arkiveras direkt när
de kommer in till Vägverket blir risken för att ett ärende kan komma bort mycket
liten. Antalet ärenden som kräver en utredning torde härigenom komma att bli
väsentligt mindre än i dag.
Ägarutredningar initieras ofta i samband med uppbörd av fordonsskatt. Om en
försäljning skett under året men ägarbytet inte anmälts kommer den förre ägaren
att debiteras skatten. Ägarutredningarna tar betydande resurser i anspråk.
Kostnaderna för ägarutredningar drabbar vanligen inte dem som slarvat med att
göra anmälan om ägarbyte, utan kostnaderna kommer via registerhållningsavgiften
att få betalas av alla fordonsägare.
För att få en bättre regelefterlevnad anser regeringen att systemet för
anmälningar bör ses över. Den blankett som Vägverket tagit fram och prövat i
bildfångstsystemet är enklare än den som i dag används. Med en tydlig
information om hur blanketten skall fyllas i och en förklaring om varför anmälan
måste göras kommer man sannolikt att kunna minska antalet oanmälda ägarbyten.
För att underlätta anmälningarna bör också portot betalas av Vägverket och inte
som i dag är fallet av den som skall göra anmälan.
Om ägarbyte skett under någon av de första dagarna i uppbördsmånaden kommer
säljaren att debiteras fordonsskatt för det kommande skatteåret. Många
fordonsägare är inte medvetna om detta, utan tror att de inte behöver betala
skatten eftersom de sålt fordonet innan de fått inbetalningskortet. För att
undvika att skatten inte betalas i tid och att därmed säljaren kommer att
påföras dröjsmålsavgift, bör i dessa fall säljaren i samband med att han från
Vägverket får en bekräftelse på att ägarbytet registrerats, få en tydlig
information om att han trots ägarbytet är skattskyldig för det kommande året.
Enligt reglerna i bilregisterkungörelsen kan vid underlåtenhet att anmäla
ägarbyte ett föreläggande om ordningsbot ges. Ordningsbotsbeloppet är för
närvarande 300 kronor. Det är i dag ovanligt att förelägganden om ordningsbot
ges. För att få en bättre regelefterlevnad och undvika ägarutredningar anser
regeringen att myndigheterna bör tillämpa det sanktionssystem för underlåtenhet
att anmäla ägarbyten som finns i bilregisterkungörelsen.
Genom införande av bildfångsttekniken och nya blanketter för anmälan om
ägarbyte och avställning av fordon torde antalet ärenden som behöver utredas
komma att minska kraftigt. Vid de mindre länsstyrelserna kommer då enligt
regeringens bedömning antalet ärenden bli för litet för att man skall kunna få
en rationell ärendehandläggning.
För att göra ägarutredningar och utredningar om av- och påställning av fordon
krävs kunskaper om gällande regler och praxis, men man behöver inte ha kunskaper
om lokala förhållanden eller kännedom om den person som gjort anmälan.
Regeringen anser att ägarutredningar och utredningar om avställning av fordon
bör utföras av Vägverket och att utredningsverksamheten bör koncentreras till
färre platser i landet. Genom en sådan koncentration av verksamheten kan
Vägverket utveckla specialistkompetens och få vissa stordriftsfördelar även i
hanteringen av mera komplicerade ärenden.
Vid vintersäsongens början och slut får länsstyrelserna ett stort antal
anmälningar och frågor om av- resp. påställning av fordon samtidigt som också
antalet anmälningar om ägarbyten brukar öka. Med nuvarande manuella inmatning på
länsstyrelserna kan tidvis förseningar i inmatningen uppstå. Eftersom vintern
börjar och slutar vid olika tidpunkter i södra och norra Sverige kan man utjämna
arbetstopparna om ärendena överförs till Vägverket. Ärendena kan då fördelas
mellan olika enheter inom Vägverkets organisation på ett flexibelt sätt.

Telefonservice

Även då det gäller telefonförfrågningar finns det fördelar med att arbeta i
större enheter. Man kan då utveckla specialistkunskaper. Om man har större
enheter ökar också möjligheterna att hålla stationerna bemannade under kvällar
och helger samt att ge viss tolkservice. Om verksamheten bedrivs inom Vägverkets
organisation kan man koppla samtalen till platser i landet där man för
tillfället har personal tillgänglig och härigenom utjämna arbetstopparna.
I framtiden kommer sannolikt även telefonservicen att rationaliseras. Ett stort
antal fordonsfrågor kommer att kunna besvaras genom s.k. röstvalssystem. Kunden
slår då på sin telefon in en kod för det aktuella fordonet och en siffra för
vilken uppgift som önskas, t.ex. ägarens namn eller om och när fordonet ställts
av. Vägverkets dator tar fram de begärda uppgifterna och ger ett svar med
syntetiskt ljud.
Utredningar och telefonförfrågningar har ett nära inbördes samband. Med hänsyn
till personalens kompetensutveckling bör dessa funktioner lämpligen
samlokaliseras. Personalen kan då växla mellan dessa arbetsuppgifter. En hög
servicenivå vad gäller telefonförfrågningar resulterar i färre utredningar.
Regeringen föreslår att Vägverket skall ansvara för telefonservicen. Även denna
verksamhet bör koncentreras till färre platser i landet. Telefonservicen bör
också förbättras vad gäller väntetider och öppettider.

Fordonsskatt

Länsstyrelsen är i dag beskattningsmyndighet i fordonsskatteärenden, men
Vägverket beslutar på uppdrag av länsstyrelsen om fordonsskatt och
dröjsmålsavgift samt verkställer uppbörd av sådan skatt och avgift,
skattetillägg och ränta.
Länsstyrelserna var tidigare beskattningsmyndighet för all skatt. När de
förutvarande skatteavdelningarna bröts ut ur länsstyrelserna och bildade egna
myndigheter bibehölls dock fordonsskattefrågorna på länsstyrelsen. Det främsta
motivet till detta var att länsstyrelserna var registreringsmyndigheter och hade
tillgång till utrustning för att kommunicera med bilregistret.
Eftersom enligt regeringens förslag Vägverket kommer att svara för all
fordonsregistrering och ta emot alla anmälningar om ägarbyte samt av- och
påställning av fordon finns det inte längre samma motiv som tidigare att
länsstyrelsen skall vara beskattningsmyndighet.
Riksskatteverket har i sitt samrådsyttrande över Länsstyrelseförslaget framfört
att verkets principiella inställning är att all beskattning och skattekontroll
bör hanteras inom skatteförvaltningen, om inte mycket starka skäl talar emot
detta. Verket ansåg dock att det inte finns någon anledning att för närvarande
aktualisera frågan om att föra över funktionen som beskattningsmyndighet från
länsstyrelsen till skatteförvaltningen. Att föra över funktionen till någon
annan myndighet bör dock enligt Riksskatteverkets mening under inga förhållanden
komma i fråga.
Enligt regeringens bedömning kommer antalet fordonsskatteärenden att minska
genom användning av bildfångsttekniken och en bättre information om
regelsystemet. Regeringen avser därför att uppdra åt Riksskatteverket att lämna
förslag om hur beskattningsfrågorna skall lösas när bilregistret överförts till
Vägverket. När verkets förslag beretts kan regeringen återkomma till riksdagen
med eventuella förslag till förändringar avseende beskattningsfunktionen.

Kundmottagning

För närvarande finns möjlighet att genom personliga besök på länsstyrelsen göra
anmälan om registrering, avregistrering, avställning, påställning och ägarbyten.
Antalet sådana besök har dock successivt minskat. Regeringen anser att en
möjlighet till personliga besök bör finnas kvar även sedan Vägverket övertagit
ansvaret för bilregistreringsärendena. Detta kan ske antingen genom att
Vägverket i sin regionala organisation inrättar en kundmottagning eller genom
att Vägverket köper dessa tjänster från länsstyrelsen. Att ta emot anmälningar
och besvara frågor i registreringsärenden kan även utföras av ackrediterade
besiktningsföretag. I varje fall vid de stationer som utför registreringsbesikt-
ningar bör det finnas kompetens att hantera sådana frågor. I propositionen
(1993/94:167) En effektivare fordonskontroll föreslås att som ett villkor för
ackreditering skall krävas att besiktningsföretagen har sådan utrustning att de
med elektronisk post kan kommunicera med Vägverkets bilregister.
Det bör ankomma på Vägverket att besluta om hur de direkta kundkontakterna
skall lösas. Målsättningen bör vara att kundmottagningar skall finnas på minst
lika många ställen som i dag. Samtidigt är det dock angeläget att Vägverket
genom enklare registreringsförfarande och bättre information om gällande regler
samt genom en utbyggd telefonservice minskar behovet av personliga besök.

Organisation och resurser

Genom tillämpning av bildfångsttekniken, regeländringar och bättre information
om reglerna bedömer regeringen att arbetsvolymen inom bilregisterverksamheten
kommer att minska kraftigt. Om Vägverket ges ett samlat ansvar för all
bilregisterverksamhet och verksamheten koncentreras till färre platser
förbättras möjligheterna att integrera den centrala och regionala
registerverksamheten och att göra tekniska och administrativa rationaliseringar.
Länsstyrelsens sammanlagda kostnader för bilregisterverksamheten är i dag drygt
80 miljoner kronor. Regeringens bedömning är att kostnaderna bör kunna halveras
genom att länsstyrelsernas uppgifter överförs till Vägverket och
beskattningsfrågorna också ges en ny lösning.
Beträffande Vägverkets organisation föreslår regeringen att utred-
ningsverksamheten och telefonservicen bedrivs vid tre enheter. Av dessa bör en
enhet finnas i Örebro för att få en nära koppling mellan å ena sidan
utvecklingen av bilregistersystemet och å andra sidan det löpande arbetet med
att hantera ärenden och besvara frågor från allmänheten. De två andra enheterna
bör förläggas till regionalpolitiskt prioriterade orter, nämligen Arjeplog och
Visby. Regeringen räknar med att de anställda som i dag arbetar med
bilregisterfrågor, i första hand skall erbjudas anställning i Vägverket på
nämnda orter.
Organisatoriskt bör enheterna i Arjeplog och Visby vara knutna till
Trafikregistret i Örebro. Det nya trafikregistret bör ges en ökad själv-
ständighet och organisatoriskt jämställas med regionerna inom Väg- och
trafikdivisionen. Till Vägverkets trafikregister bör också knytas ett rådgivande
organ med företrädare för de olika intressenter som är beroende av uppgifter
från trafikregistret.

4.2 Körkortsverksamheten

Regeringens förslag: Länsstyrelsens ansvar som
regional körkortsmyndighet bibehålls. Det regio-
nala sambandet stärks genom att ärenden om åter-
kallande av körkort prövas av länsstyrelsen i det
län där körkortshavaren är folkbokförd. Vägverket
får i uppdrag att utveckla datorstöd för handlägg-
ning av körkortsärenden.

Skälen till regeringens förslag: Det föreligger stora skillnader mellan
bilregistret och körkortsregistret. Körkortsregistret har en utpräglad karaktär
av besluts- och ärendediarium, medan bilregistret mer fungerar som en
informationsdatabas. Antalet transaktioner och antalet användare av bilregistret
är mycket större än av körkortsregistret. Det är i huvudsak bara polisen och
länsstyrelsen som utnyttjar informationen i körkortsregistret. Bilregistret är
också i sin helhet ett öppet register och även andra organ än
registreringsmyndigheterna har rätt att ändra på uppgifter i registret.
Uppgifterna i körkortsregistret är mera integritetskänsliga och vissa uppgifter
är sekretessbelagda. Finansieringen av registren sker också på olika sätt.
Bilregistret finansieras i huvudsak genom registerhållningsavgiften, som är en
generell, årlig avgift som debiteras samtidigt med fordonsskatten.
Körkortsregistret finansieras i huvudsak genom avgifter för körkortstillstånd
och för förnyelse av körkort.
Såväl personliga besök som telefonkontakter är i hög grad knutna till
körkortsregistrets roll i myndighetsutövningen än vad som gäller för
bilregistret. Behovet av att personligen träffa den som handlägger ett ärende är
också större inom körkortsområdet. Detta gäller särskilt i ärenden om
återkallelse av körkort.
En väsentlig skillnad vad gäller kundkontakterna med de båda registren är att
länsanknytningen vad gäller väsentliga körkortsärenden är total. Sålunda skall
körkortstillstånd meddelas av den länsstyrelse i det län där den sökande är
folkbokförd och återkallelse av körkortsingripanden göras av den länsstyrelse
där körkortet ursprungligen utfärdats. Bilregisterärenden kan handläggas av
vilken länsstyrelse som helst.
Vid handläggningen av körkortsärenden kan kontakter behöva tas med olika
regionala och kommunala myndigheter såsom polisen, socialnämnden och hälso- och
sjukvårdsförvaltningen. Handläggningen kan även kräva kontakter med andra
enheter inom länsstyrelsen såsom sociala enheten och de enheter som handlägger
yrkestrafikärenden. Något större behov av personlig kontakt med
bilregisterenheten finns däremot inte.
Det regionala sambandet talar enligt regeringens uppfattning för att
handläggningen av körkortsärenden bör ligga kvar på länsstyrelsen.
Även kompetensskäl talar för att körkortsärenden bör ligga kvar på läns-
styrelserna. Körkortsärenden kräver en stor sakkunskap om körkortslagstiftningen
och tillämpningen av denna kräver juridisk och socialpolitisk kompetens. Sådan
kompetens kan enligt regeringens bedömning bäst utvecklas på länsstyrelsen som
även i sin övriga verksamhet handlägger ett brett spektrum av ärenden som kräver
liknande kompetens.
Riksdagen har godtagit (bet. 1993/94:JuU24, skr. 1993/94:319) regeringens
förslag i propositionen (1993/94:133) Instansordningen m.m. i de allmänna
förvaltningsdomstolarna om att mål om återkallelse av körkort överflyttades från
länsrätten till länsstyrelsen den 1 oktober 1994. I denna proposition framhöll
regeringen att de personer i länsstyrelserna som handlägger körkortsärenden ofta
har stor erfarenhet och besitter god kompetens på området samt att tillämpningen
av förvaltningslagen garanterar en rättssäker handläggning. Med hänsyn till att
länsstyrelsens uppgift inom körkortsområdet förändras anser regeringen att det
inte är lämpligt att aktualisera en överflyttning av körkortsärenden till
Vägverket vilket verket föreslagit i sin skrivelse till regeringen.
Enligt körkortsförordningen prövas frågor om återkallelse av körkort av
länsrätten i det län där det senast gällande körkortstillståndet har meddelats.
Vistas körkortshavaren i ett annat län får länsrätten hänskjuta målet till
länsrätten i detta län, om körkortshavaren begär det eller länsrätten annars
finner det lämpligt.
I propositionen om instansordningen behandlas inte frågan om vid vilken
länsstyrelse som ärenden om återkallelse av körkort skall handläggas. Detta är
en administrativ fråga som regeringen får besluta om.
Frågan om beslutsrätten vad gäller körkortsingripanden har behandlats i
regeringens proposition (1993/94:168) Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken.
Med hänvisning till yttrande från Föreningen för allmänna ombud i körkortsfrågor
konstaterade regeringen i denna proposition att ett överförande av alla
körkortsärenden till den länsstyrelse där körkortsinnehavaren är folkbokförd
innebär att villkorsakter, återkallelseakter m.m. som innehåller känsliga
uppgifter skall skickas runt mellan länsstyrelserna vilket innebär ökade
portokostnader och administrationskostnader samt längre handläggningstider.
Vidare konstaterades att frågan är av övergripande karaktär inom hela
körkortslagstiftningen och ej något som enbart berör yrkestrafiken. Någon
ändring föreslogs därför inte i denna proposition, men det framhölls att frågan
borde övervägas ytterligare på grund av det samband som finns mellan
körkortslagens bestämmelser om återkallelse av sådant körkort som förutsätter
taxibehörighet och den i propositionen föreslagna möjligheten att återkalla
taxilegitimation enligt yrkestrafiklagen. Riksdagen godtog regeringens förslag
(bet. 1993/94:TU29, skr. 1993/94:310).
I ärenden om återkallande av körkort anser regeringen att det är angeläget att
körkortshavarna genom ett besök på myndigheten skall ha möjlighet att
personligen träffa den eller de personer som handlägger ärendet. Ärendena bör
därför lämpligen handläggas vid den länsstyrelse där körkortsinnehavaren är
folkbokförd. En sådan ordning underlättar också kontakterna med andra berörda
myndigheter, t.ex. polisen och socialnämnden. Detta är ägnat att förkorta
handläggningstiden och minska de administrativa kostnaderna. I de ärenden om
körkortstillstånd som avser vidgad behörighet underlättas handläggningen också.
Regeringen bedömer att handläggningstiderna och administrationskostnaderna
totalt sett inte kommer att öka till följd av förändringen.

4.3 Yrkestrafikverksamheten

Regeringens förslag: Länsstyrelsens uppgift som
tillstånds- och tillsynsmyndighet för yrkestrafik-
lagstiftningen bibehålls. Tillsynen effektiviseras
genom ett systematiskt samarbete mellan läns-
styrelse, skattemyndighet, kronofogdemyndighet,
polisen och Vägverket.
Vägverket får i uppdrag att utveckla och
samordna datorstöd för ärendehandläggning av kör-
korts- och yrkestrafikärenden, samt samordnad
telefonservice och kvalitetskontroll.

Skälen för regeringens förslag: Huvuddelen av de åkerier, taxiföretag,
bussföretag och andra transportföretag som omfattas av yrkestrafiklagstiftningen
är små och bedriver sin huvudsakliga verksamhet inom en kommun eller ett län.
Länsstyrelsen är av detta skäl en lämplig tillstånds- och tillsynsmyndighet.
Länsstyrelsernas verksamhet inom yrkestrafikområdet är starkt inriktad på
ärendehandläggning. Verksamheten har stor betydelse för möjligheterna att
bedriva näring och inslaget av juridisk/ekonomisk granskning är också starkt.
Inom länsstyrelserna finns i dag i allt väsentligt sådan kompetens.
Prövningen av yrkestrafikärenden anknyter väl till hanteringen av
körkortsärenden. Detta gäller speciellt i återkallelseärenden som enligt vad som
föreslagits i avsnitt 4.2 bör ligga kvar på länsstyrelserna.
Yrkestrafikregistret har i likhet med körkortsregistret mer en karaktär av ett
besluts- och ärendediarium, ej en informationsdatabas. Uppgifter i registret
utnyttjas i huvudsak bara av länsstyrelsen, polisen och Vägverket.
Vid handläggningen av ärenden enligt yrkestrafiklagen har länsstyrelsen behov
av att hämta uppgifter om vilka fordon som ett transportföretag har. I tillsynen
bör även ingå att kontrollera att fordonen har en tillfredsställande
säkerhetsmässig standard, samt ägandeförhållanden m.m. (jfr. prop. 1992/93:106
och prop. 1993/94:168). En lång rad kontroller skall göras vid t.ex. utökning av
fordonsparken. Denna tillsyn underlättas av att som regeringen föreslagit i
propositionen (1993/94:169) En effektivare fordonskontroll resultaten från den
senaste kontrollbesiktningen skall lagras i bilregistret. Länsstyrelserna måste
därför ha dataterminaler för kommunikation med bilregistret. En effektiv tillsyn
av den yrkesmässiga trafiken förutsätter dock inte att länsstyrelsen själv är
regional registreringsmyndighet inom fordonsområdet.
Riksdagen har beslutat med anledning av föregående budgetproposition (prop.
1993/94:100 bil. 14) att länsstyrelserna skall tillföras ökade resurser för
tillsyn av den yrkesmässiga trafiken. Resurstillskottet är 6 miljoner kronor. I
regeringens proposition (1993/94:168) Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken
föreslås att länsstyrelsernas ansvar för den löpande tillsynen av den
yrkesmässiga trafiken markeras genom en ändring i yrkestrafiklagen.
Tillsynen av den yrkesmässiga trafiken är inte enbart motiverad av
trafiksäkerhetsskäl utan är även nödvändig för att främja en sund konkurrens
inom transportsektorn. Detta ligger nära den nya roll att allmänt främja
konkurrensförhållanden inom länet som länsstyrelserna genom en ändring i
länsstyrelseinstruktionen tilldelats.
Mot denna bakgrund anser regeringen att länsstyrelsens uppgifter inom
yrkestrafikområdet bör bibehållas och utvecklas. Det bör emellertid i detta
sammanhang noteras att en utredning om en översyn av yrkestrafiklagstiftningen
nyligen tillsatts (dir. 1994:109). I direktiven sägs, mot bakgrund av de nya
tillstånd som krävs för transporter i förvärvssyfte inom EES-området, att
utredningen bör utreda om den nuvarande myndighetsorganisationen är den mest
lämpliga mot bakgrund av de nämnda typerna av tillstånd. I direktiven framhålls
att hanteringen av de berörda tillstånden ibland gör det nödvändigt att
kontakter tas med myndigheter i andra länder.
Den yrkesmässiga trafiken bedrivs som näringsverksamhet med, totalt sett, stora
ekonomiska intressen. Den omständigheten att den yrkesmässiga trafiken ställs,
mot betalning, till allmänhetens förfogande för transporter av personer och gods
motiverar också en särskild övervakning av denna trafik.
Tillsynen kan effektiviseras genom ett ökat samarbete mellan länsstyrelser,
skattemyndigheter, polisen och Vägverket. I en departementspromemoria om "Den
yrkesmässiga trafiksamordningen och genomförandefrågor" (1994:100) efterlyses
denna nära samverkan. Enligt regeringens mening bör länsstyrelserna ta
erforderliga initiativ för att åstadkomma denna samverkan. Den tidigare nämnda
sambearbetningen mellan yrkestrafikregistret och utsökningsregistret vid
kronofogdemyndigheten är ett uttryck för detta. Vidare kan nämnas att regeringen
genom beslut den 31 mars 1994 har uppdragit åt Rikspolisstyrelsen och Vägverket
att utarbeta ett handlingsprogram för övervakningen av den yrkesmässiga
trafiken. I programmet skall ingå en redovisning av sådana missförhållanden som
medför åtgärder från länsstyrelsernas sida i form av varning till tillstånds-
havaren eller återkallelse av tillståndet. Vidare skall ingå att utarbeta ett
program för polisens utbildning i yrkestrafikfrågor i syfte att effektivisera
övervakningen av den yrkesmässiga trafiken. Redovisningen av uppdraget skall ske
senast den 3 april 1995. Vägverket kan numera även meddela föreskrifter på hela
yrkestrafikområdet. Tidigare var denna möjlighet starkt begränsad.
Handläggningen av yrkestrafikärenden sker i dag huvudsakligen med ett manuellt
förfarande. Regeringen anser att datorstöd för handläggningen bör utarbetas av
Vägverket och länsstyrelserna. Det är i fråga om länsstyrelsens uppgifter såväl
inom yrkestrafikområdet som inom körkortsområdet synnerligen angeläget att
verksamheten kännetecknas av hög och jämn kvalitet. Det är t.ex. med hänsyn till
uppgifternas ändamål rimligt att begära att företrädare för verksamheten skall
gå att nå per telefon inte bara under en begränsad del av normal kontorstid utan
även under viss tid på kvällar och under helger. Regeringen avser därför att
uppdra åt Vägverket och länsstyrelserna att gemensamt inom ramen för de
trafikadministrativa ADB-systemen även utveckla system för en samordnad
telefonservice över riket samt system för kvalitetskontroll.

4.4 Ransoneringsfrågor

Regeringens förslag: Nuvarande ansvarsförhållanden
för drivmedelsransoneringen bör inte förändras.
NUTEK bör i samarbete med Vägverket få i uppdrag
att undersöka möjligheterna att modernisera ranso-
neringssystemet med hjälp av s.k. smart kort.

Skälen till regeringens förslag: Frågan om ansvarsfördelningen vad gäller
drivmedelsransonering sammanhänger med hur ansvarsfördelningen är organiserad
inom andra områden. Regeringen anser det därför inte motiverat att ändra
organisationen av drivmedelsberedskapen.
Arbete med s.k. smart kort för drivmedelsransoneringen bör fortsätta och härvid
bör även prövas möjligheten att utveckla ett fordonskort som innehåller
uppgifter från registreringsbeviset och från genomförda besiktningar av
fordonet.

4.5 Finansieringsfrågor

Regeringens förslag: Bilregisterverksamheten
finansieras med medel från Vägverkets och läns-
styrelsernas ramanslag med undantag för kostnader
för skyltar som finansieras genom avgifter som
Vägverket får disponera. Registerhållningsavgiften
inordnas i fordonsskatten.
Körkortsverksamheten och yrkestrafikverksam-
heten finansieras med medel från länsstyrelsernas
ramanslag med undantag för dels driften av kör-
kortsregistret och yrkestrafikregistret som finan-
sieras med medel från Vägverkets ramanslag, dels
kostnaderna för framställning och distribution av
körkort som finansieras med avgifter som Vägverket
får disponera.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande finansieras den
trafikadministrativa verksamheten med medel från Vägverkets och länsstyrelsernas
ramanslag. Fram t.o.m. budgetåret 1992/93 finansierades Trafiksäkerhetsverkets
verksamhet inkl. registerhållningen genom registerhållningsavgiften och
inkomster för olika tjänster inom det trafikadministrativa området, s.k.
nettobudgetering. Registerhållningsavgiften täckte då även
Trafiksäkerhetsverkets övriga verksamhet.
Riksdagens önskan att bruttobudgetera hela statsbudgeten, dvs. öppet redovisa
intäkter och utgifter, innebar dock att man i samband med att
Trafiksäkerhetsverkets verksamhet lades samman med Vägverkets valde att
bruttobudgetera även registerverksamheten. Regeringen avser att denna ordning
även bör gälla i fortsättningen.
Beträffande arbetet med att mata in uppgifter och att göra ändringar i
bilregistret innebär tillämpningen av bildfångsttekniken att detta arbete i hög
grad kommer att automatiseras. Kostnaderna för systemet är till stor del fasta
och tillfälliga förändringar i volymen registreringar påverkar bara kostnaderna
marginellt.
Kostnaderna för telefonservice och utredningar är däremot mer volymberoende. Om
antalet ärenden tillfälligt ökar bör detta dock lösas genom att Vägverket
omdisponerar sina resurser. Dessa frågor behandlas närmare i
budgetpropositionen. I Vägverkets årsredovisning och anslagsframställning bör
kostnaderna för de trafikadministrativa verksamheterna särredovisas.
Kostnaderna för produktion och distribution av registreringsskyltar är starkt
volymberoende. Regeringen anser därför att Vägverkets kostnader för skyltar bör
täckas med avgifter som Vägverket får disponera. Liksom i dag är fallet bör
Vägverket även få disponera de intäkter man får genom kommersiell försäljning av
uppgifter ur registret.
Registerhållningsavgiften är i dag 46 kronor för en personbil. Avgiften är
årlig och den motsvaras inte av någon direkt motprestation. En del av avgiften
(18 kronor) motsvarar inte någon kostnad för registerhållningen utan avser den
tidigarevarande verksamheten vid Trafiksäkerhetsverket som var
avgiftsfinansierad. Uppbörden av registerhållningsavgiften sker på
samma sätt som fordonsskatten.
Länsstyrelsens arbete med körkortsärenden är enligt regeringens uppfattning
inte av sådan art att det bör finansieras genom direkta avgifter. Detta gäller i
synnerhet ärenden om återkallande av körkort, där länsstyrelsen har övertagit
länsrättens dömande funktion. Någon ändring av nuvarande system för finansiering
föreslås därför inte. Dock bör Vägverkets verksamhet med att tillverka och
distribuera körkort avgiftsfinansieras.
Även länsstyrelsens tillsyn av den yrkesmässiga trafiken bör med hänsyn till
verksamhetens karaktär finansieras genom länsstyrelsernas ramanslag och
inkomsterna för tillståndsprövningen tillföras en inkomsttitel i statsbudgeten.
Förslaget till ändrad uppgiftsfördelning inom fordonsområdet bör få
konsekvenser vad gäller myndigheternas anslag. Regeringen redovisar de
anslagsmässiga konsekvenserna av den föreslagna omorganisationen i
budgetpropositionen. Nettobesparingen kan beräknas till 40 miljoner kronor på
helt år.

4.6 Genomförande

Att överföra länsstyrelsernas bilregisterverksamhet till Vägverket och att bygga
upp den nya verksamheten i Arjeplog och Visby kräver viss förberedelsetid.
Regeringen föreslår därför att verksamheten i den nya organisationen skall
bedrivas fr.o.m. den 1 januari 1996.
Det är emellertid angeläget att bildfångsttekniken så fort som möjligt tas i
bruk. Regeringen har därför genom beslut om ändring i bilregisterkungörelsen
(1972:599) föreskrivit att uppgift till bilregistret från den 1 mars 1995 i
huvudsak skall ges in till Vägverket genom att uppgiften anges på fordonets
registreringsbevis. Om uppgifterna inte tas emot genom bildfångst får emellertid
Vägverket överlämna dem till länsstyrelsen för ett manuellt förfarande.
Regeringen återkommer till riksdagen med förslag till eventuella ändringar i
fordonsskattelagen (1988:327) sedan Riksskatteverket rapporterat sitt tidigare
aviserade uppdrag.

4.7 Uppföljning

Syftet med organisationsförändringen är att förbättra service och korta
handläggningstider inom ramen för en ekonomisk besparing. Vägverket skall följa
upp förändringen av bilregisterverksamheten, och lämna en fortlöpande
redovisning av förändringens effekter med avseende på måluppfyllelse. Av
redovisningen skall framgå bl.a. kostnadsutvecklingen, personalkonsekvenser och
teknisk utveckling. Även konsekvenser för kunderna skall redovisas. Det gäller
bl.a. nivå i fråga om telefonservice och övrig tillgänglighet. Regeringen avser
att ge Vägverket ett sådant uppdrag i regleringsbrev för budgetåret 1995/96.
Sammanfattning av Utredningen om bil- och körkortsregistreringen m.m.
(Länsstyrelserna i Norrbottens, Stockholms och Örebro län, Statskontoret och
Vägverket)

Bilregistrering och besparingar

Bilregistrering och körkortsfrågor berör nästan alla som bor i Sverige, svenskar
som invandrare. Enskilda, oavsett tidigare erfarenheter och språkkunskaper,
skall kunna få samma service. Kravet på systemet är därför höga. Den regionala
direktservicen är därför en av hörnpelarna i systemet. Sådan närservice
kombinerat med stordriftsfördelarna hos ett centralt register ger totalt sett
ett effektivt system.
Länsstyrelsernas bil- och körkortsregister täcker inom en radie av ca 1 timmes
restid runt 85 procent av Sveriges befolkning. I Syd- och Mellansverige är
"kundtäckningen" så gott som 100-procentig. I Norrlands inland finns i detta
sammanhang, liksom för annan offentlig service, glesbygdsproblem. Där bör
förstärkt service kunna prövas tillsammans med andra samhällssektorer inom ramen
för s.k. MISO-kontor.
I fråga om telefonservice har länsstyrelserna för låg kapacitet. Enligt
utredningens bedömning är det rationellt att inrätta en gemensam telefonenhet
för att "kapa toppar" i telefonförfrågningarna. En sådan enhet bör kunna
lokaliseras i anslutning till Norrbottens läns bil- och körkortsregister i
Arjeplog. En del av de medel som frigörs genom införandet av digital bildfångst
bör användas för detta.
Utredningen har haft i uppgift att pröva om hela verksamheten eller viss
verksamhet kan lokaliseras till någon regionalpolitiskt prioriterad ort under
förutsättning av bibehållen effektivitet. Utredningen har övervägt en rad
arbetsuppgifter. Med den restriktion som angivits för prövningen, är det
utredningens uppfattning, att nämnda telefonservice är en lämplig sådan. Övriga
prövade arbetsuppgifter skulle innebära ökade kostnader.
Utredningen anser att digital bildfångst skall införas inom bilregistreringen.
Tekniken i denna form är ännu inte prövad, varför kalkylerna innehåller viss
osäkerhet. En av utredningen genomförd investeringskalkyl indikerar
kostnadsbesparingar på ca 8 miljoner kronor/år. Den gemensamma utrustningen är
redan inköpt och placerad vid det centrala registret i Örebro. För
länsstyrelsernas del kommer det efter några år att innebära att arbetsuppgifter
motsvarande ca 60 årsarbetskrafter ersätts med digital bildfångst.

Finansiering och avgifter

Utredningen anser att direkt avgiftsfinansiering är möjlig att tillämpa för
vissa delar av bil- och körkortsområdet. För andra delar har det nuvarande
systemet med anslagsfinansiering fördelar.
Vidare konstaterar utredningen att det, oavsett finansieringsform, är fråga om
ett monopolförfarande, då avgifter och tillstånd bestäms av statsmakterna. Att
skapa en marknadssituation med ett stort antal köpare och säljare är omöjligt.
Därför måste systemets utformning och effektivitet övervakas av statsmakterna.
Övervakningsuppdraget kan lämnas till Vägverket om en sådan ordning skapas att
verket inte också har ansvaret för det praktiska genomförandet.
Om det centrala bil- och körkortsregistret överförs till en länsstyrelse skapas
möjligheter att göra en tydlig uppdelning mellan beställare och utförare. Med en
sådan ordning får Vägverket en entydig beställarroll och länsstyrelserna
ansvaret för det praktiska genomförandet.
Utredningen konstaterar vidare att målformuleringar, kvalitetskrav och
principer för ekonomisk redovisning är bristfälliga. En bättre ordning ökar
bl.a. möjligheterna att sätta rättvisande avgifter. Utredningen anser att
Civildepartementets grupp för redovisningsfrågor bör prioritera detta arbete.
Riktlinjer för myndigheterna bör anges i regleringsbrev.
Utredningen anser att förenklingar kan göras genom att minska antalet avgifter.
Inom bilregisterområdet bör "avställningsavgiften" och "avgiften för bevis om
avställningens upphörande" kunna inkluderas i "registerhållningsavgiften". Inom
yrkestrafikområdet kan förenklingar göras genom att ersätta enskilda avgifter
med en "differentierad" registerhållningsavgift "för fordon i yrkesmässig
trafik". Även inom körkortsområdet bör förenklingar genomföras.

Yrkesmässig trafik

Genom att sammanföra enheter för bilregister-, körkorts- och yrkestrafikfrågor i
en gemensam enhet/funktion bör den inre effektiviteten öka. Denna förstärks
också genom ett utökat samarbete mellan länsstyrelserna. Utredningen anser att
de länsstyrelser som inte redan initierat ett systematiskt samarbete med
skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter och Polisen bör initiera ett sådant.
Utredningen konstaterar också att informationsutbytet mellan statliga register
bör öka för att effektivisera tillsynsarbetet.
Tillståndsgivningen för internationell trafik bör flyttas till Länsstyrelsen i
Stockholms län. Tillstånd om trafik över länsgräns bör beslutas av den
länsstyrelse där den huvudsakliga linjesträckningen finns. Detta bidrar till att
renodla Vägverkets föreskrivande roll, och länsstyrelsernas myn-
dighetstillämpande roll.
Slutligen konstaterar utredningen att de förslag som Statskontoret föreslagit
för att öka effektiviteten med tillsynen av den yrkesmässiga trafiken är i allt
väsentligt angelägna och i flertalet fall också på väg att genomföras.
Utredningens uppfattning i de enskilda frågorna framgår av kommentarerna till
Statskontorets förslag under avsnittet Yrkesmässig trafik.

Körkortsfrågor

Utredningen har prövat om Posten eller Polisen skulle kunna vara lämpliga att
hantera vissa körkortsfrågor. Utredningen avvisar en sådan ordning.
"Kundtäckningsgraden" hos länsstyrelserna är hög. Att överföra
myndighetsuppgifter till Posten, som avses bli aktiebolag, anser utredningen
vara olämpligt av bl.a. rättssäkerhetsskäl och dessutom alltför kostsamt.
Polisen genomför för närvarande betydande besparingar och koncentrerar sig på
brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamhet. Körkortsfrågorna anses
därför av Polisen inte passa in i dess framtida inriktning, enligt det samråd i
frågor som har genomförts med rikspolischefen. Däremot har rikspolischefen gett
uttryck för att den verksamhet som bedrivs av bilinspektörerna skulle kunna
finnas inom Polisen, då denna verksamhet har nära beröringspunkter med Polisens
länstrafikenheter.
Riksdagen har uttalat att förarprövningsverksamheten bör flyttas från
Vägverket. Motivet för detta är att föreskrivande och tillämpande uppgifter bör
åtskiljas. Utredningen konstaterar att förarprövningen väl passar in tillsammans
med länsstyrelsernas övriga arbetsuppgifter inom körkortsområdet. Genom att
tillföra länsstyrelserna dessa uppgifter samlas de körkortsadministrativa
uppgifterna, från körkortstillstånd, över förarprov och utfärdande av körkort
till indragning av körkort, på ett ställe. På motsvarande sätt bör Vägverket ha
det samlande föreskriftsansvaret. Vägverkets roll som central myndighet bör
således renodlas.
Vidare tar utredningen upp frågan om praxis framför allt i frågor om
återkallande av körkort. Länsstyrelserna och Vägverket bör vara mer aktiva med
att utforma en gemensam praxis och därigenom minska skillnaderna i hur gällande
lagstiftning tillämpas.

Drivmedelsransoneringen och dess organisatoriska ansvar

I enlighet med direktiven har utredningen prövat om ansvaret för driv-
medelsransoneringen bör ligga på Vägverket alternativt en, flera eller samtliga
länsstyrelser.
För närvarande har Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK ansvaret på
central nivå och länsstyrelserna ansvaret på regional nivå. Vägverkets
trafikregister svarar för visst administrativt stöd. Därtill kommer att
kommunerna också har uppgifter i systemet.
Nuvarande system för ransonering bygger på att varje myndighetsnivå har sina
specifika, väl avgränsade uppgifter.
Hypotesen att Vägverket skulle överta hela ansvaret för ransoneringen avfärdas
helt. NUTEK har redan i dag ett övergripande ansvar på central nivå och vore, i
så fall, den naturliga myndigheten för ett sådant övertagande. Emellertid skulle
konsekvenserna bli besvärande. Detta kan bäst illustreras av den olägenhet det
skulle medföra för myndigheten att handlägga två till tre miljoner ansökningar
om extra tilldelning av drivmedel, vilket är ett realistiskt scenario. Den
centrala myndigheten skulle också behöva hålla kontakt med alla kommuner för
såväl planering som genomförande av ransoneringen. Av samma skäl avfärdas tanken
att ge en länsstyrelse denna uppgift. Ej heller synes det vara motiverat att ett
antal länsstyrelser delar på uppgiften.
Vägverket har i dag ansvar för det centrala bilregistret. Detta fungerar bra
vad avser ransoneringsplanläggningen. Från ransoneringsutgångspunkt är det egalt
om det centrala registret tillhör en länsstyrelse eller Vägverket.
Slutsatsen blir att dagens system med gällande ansvarsfördelning mellan olika
myndigheter (NUTEK-länsstyrelserna-kommunerna), även i framtiden verkar vara
mest rationell. Däremot bör det övervägas ett modernare system baserat på s.k.
smarta kort, enligt NUTEK:s förslag.

Registerverksamhetens organisatoriska ansvar

Det centrala registrets självständiga ställning bör, som riksdagen tidigare
uttalat, komma till uttryck i den organisatoriska utformningen. Utredningen
anser därför att ett särskilt råd bör inrättas för samverkan i praktiska frågor,
men framför allt för den strategiska utvecklingen av det centrala registret.
Rådet bör bestå av vardera en representant från Naturvårdsverket,
Riksskatteverket, Rikspolisstyrelsen, Vägverket samt tre representanter från
länsstyrelserna.
Utredningen har haft i uppgift att pröva hur den registerverksamhet som inte
kräver direktkontakt med allmänheten skall vara organiserad och pröva om sådan
verksamhet kan föras samman till det centrala registret. Utredningen har som
tidigare nämnts föreslagit att digital bildfångst införs för bilregistreringen
och att anläggningen placeras vid det centrala registret.
Utredningen har prövat om all registerverksamhet kan förläggas till Vägverket.
Den samlade bedömningen visar att detta är olämpligt. Skälen för detta är bl.a.
följande: Riksdagen har uttalat att man skall sträva efter att särskilja
föreskrivande och tillämpande verksamhet. Vägverket har och kommer även
fortsättningsvis att ha föreskrivande uppgifter. Sammanblandningen mellan
föreskrivande och tillämpande uppgifter skulle öka. Möjligheten att renodla
beställarrollen och genomföranderollen skulle omintetgöras.
Utredningen har också jämfört "kundtäckningsgraden" för Vägverkets regionkontor
resp. länsstyrelserna. Detta är för Vägverket väsentligt lägre än för
länsstyrelserna: 53 procent jämfört med 83 procent. En överföring av all
registerverksamhet till Vägverket skulle därför väsentligt försämra servicen
till den enskilde. Då länsstyrelserna under alla omständigheter kommer ha kvar
betydande närliggande uppgifter inom körkortsområdet, och den yrkesmässiga
trafiken, står inget att vinna på att bygga upp en delvis "parallell"
organisation. För staten som helhet skulle detta bli en alltför kostsam lösning.
Enligt direktiven skall tillgången på juridisk kunnig personal med erfarenhet av
arbetsområdet beaktas vid övervägandena. Sådan personal finns vid
länsstyrelserna, men inte vid Vägverkets regionkontor. RSV har för övrigt
uttalat, att det under inga förhållanden bör komma i fråga att föra över
uppgifterna från länsstyrelserna, dvs. i fråga om beskattning, till någon annan
myndighet. Dessutom skulle systemet för drivmedelsransonering avsevärt
försvagas.
Utredningen har också prövat frågan om hur nuvarande ansvarsfördelning fungerat
och funnit att systemet i sina huvuddrag fungerar väl. Enligt majoriteten finns
det ändå fördelar med att överföra registret till en länsstyrelse.
Utredningen anser, som framgått av det tidigare, att starka skäl talar för att
den regionala registerhanteringen bör stanna hos länsstyrelserna. Utredningen
har därefter, i enlighet med direktiven, prövat i vad mån det centrala registret
bör överföras till viss länsstyrelse. Genom en sådan ordning renodlas Vägverkets
beställarroll. Vägverkets uppgift som central sektorsansvarig myndighet blir
också mer tydlig. Förslaget innebär att riksdagens uttalande om att särskilja
föreskrivande och tillämpande verksamhet uppfylls.
Någon produktionsmässig integration mellan det centrala bilregistret och övrig
verksamhet hos Vägverket finns ej. Däremot finns ett behov, bl.a. med anledning
av den digitala teknikens utveckling att allt mer integrera länsstyrelsernas och
det centrala registrets verksamheter. På sikt skapar en integration ytterligare
rationaliseringsmöjligheter. En sådan integration underlättas om registret
tillförs en länsstyrelse. Eftersom det centrala registret är beläget i Örebro,
förordar majoriteten att detta tillförs Länsstyrelsen i Örebro län, som
värdlänsstyrelse.
Vägverkets förslag till framtida organisation av bil-, körkorts- och
yrkestrafikregisterverksamheten

På regeringens uppdrag har en utredning i februari 1994 lämnat förslag till hur
den framtida bil-, körkorts- och yrkestrafikregistreringen bör organiseras.
Vägverket som inte ansåg sig kunna biträda utredningens förslag, har reserverat
sig i ett särskilt yttrande mot förslaget. Även Statskontoret reserverade sig i
avgörande delar mot utredningens förslag.
Vägverkets reservation grundar sig på följande framtida organisation för bil-,
körkorts- och yrkestrafikregisterverksamheten.

Förslag till organisation

Den centrala registerverksamheten, som bedrivs av Trafikregistret i Örebro,
skall även framledes ingå i Vägverket. Verksamheten bör dock ges en mer
självständig ställning.
Trafikregistrets uppgifter består av dels författningsreglerad verksamhet, dels
övrig verksamhet. Den författningsreglerade verksamheten bör hanteras av
Trafikregistret som en självständig registermyndighet med beslutsmandat direkt i
regeringsförordning. Registermyndighetens ställning som självständig myndighet
skall regleras i ett särskilt avsnitt i Vägverkets instruktion.
Registermyndighetens beslut skall kunna överklagas till Vägverket med viss
avlastning av arbetsuppgifter som följd för regeringskansliet. Övrig verksamhet
i Trafikregistret bedrivs liksom i dag efter delegering av Vägverkets
generaldirektör.
Organisationsmässigt bör Trafikregistret likställas med Vägverkets regioner och
vara direkt underställt chefen för Väg- och trafikdivisionen. Trafikregistrets
formella uppbyggnad blir således helt parallell med Vägverkets regioner, även om
verksamheten blir rikstäckande till skillnad från regionernas.
Den regionala registerverksamheten, som består av bilregister-, yrkestrafik-
och körkortshantering och som för närvarande bedrivs av länsstyrelserna, skall
utgöra en del i registermyndigheten och bör inordnas i Vägverkets regioner. Den
geografiska placeringen av verksamheten skall dock styras av
registerverksamhetens och kundernas behov. Vidare kan den tekniska utvecklingen
medföra att regionalpolitiska överväganden får styra valet av geografisk
placering för viss verksamhet.
Drivmedelsransoneringen är sammanlänkad med annan ransonering som
länsstyrelserna har ansvaret för och bör därför ligga kvar hos länsstyrelserna.
Erforderligt stöd för drivmedelsransonering kan även i fortsättningen ges av
registermyndigheten.

Vägverkets ansvar

Vägverket har ett resultatansvar för det statliga vägtransportsystemet och ett
sektorsansvar för trafiksäkerhet och miljö kopplat till hela
vägtransportsystemet. Det måste anses som mycket angeläget för regeringen att
kunna utkräva ett samlat ansvar för hela området.
Detta innebär att Vägverket skall arbeta med såväl infrastrukturella åtgärder
som åtgärder mot fordon och människa i syfte att förbättra trafiksäkerheten och
miljön. En helhetssyn skall prägla väghållningen.
Vägverket är central förvaltningsmyndighet när det gäller fordon, körkort och
yrkestrafik. Vägverket skall också hålla ett rikstäckande register för fordon,
körkortshavare och yrkestrafik.

Tydlig organisatorisk åtskillnad

I regeringens proposition med förslag till sammanläggning av Trafik-
säkerhetsverket och Vägverket uttalades att de bästa förutsättningarna för att
uppfylla kraven på en effektiv och samordnad verksamhet nås, genom att samla
uppgifterna som har anknytning till väghållaransvaret inom en och samma
myndighet. Samtidigt uttalades att det var angeläget att registerverksamhetens
självständiga ställning säkerställdes. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen
avvisades ett förslag att överföra registerverksamheten till AB Svensk
Bilprovning. Trafikutskottet uttalade därvid att det borde ankomma på Vägverket
att, inom ramen för Vägverkets organisation, fördela övertagna arbetsuppgifter
så att tydlig organisatorisk åtskillnad görs mellan föreskrivande och
tillämpande uppgifter.
En tydlig åtskillnad måste således göras mellan föreskrivande och tillämpande
verksamheter. Behov av sådan åtskillnad föreligger när en myndighet givits
mandat att såväl meddela föreskrifter om en verksamhet som att utföra
verksamheten. Behovet gör sig särskilt starkt påmint när den tillämpande
verksamheten utgör myndighetsutövning.
Genom att skapa en självständig registermyndighet inom en sammanhållen
organisation med det övergripande väghållaransvaret, svarar den föreslagna
organisationsförändringen upp mot riksdagens krav på tydlig åtskillnad mellan
föreskrivande och tillämpande verksamhet.

Beställare/utförare

Vägverket är i författning ålagt att hålla de aktuella registren. Vidare är i
författning angivet vem som skall tillhandahålla de uppgifter som skall ingå i
registren. Verksamheten utförs därför i alla led i enlighet med vad som
föreskrivits i författning och verket disponerar inte över valet av aktörer. Mot
den bakgrunden föreligger inte något beställar/utförarförhållande mellan
aktörerna i den behandlade verksamheten. Däremot föreligger ett
föreskrivande/tillämpandeförhållande som den föreslagna organisationsmodellen
tar vederbörlig hänsyn till.

Många intressenter

Det finns många intressenter i registerverksamheten utöver Vägverket. Till de
viktigare hör Polisen, Riksskatteverket, försäkringsbolag och bilbranschen.
För att tillförsäkra intressenterna att hänsyn tas till deras behov såväl när
det gäller drift som utveckling av registerverksamheten, bör ett råd inrättas
för samverkan i praktiska frågor.
Den föreslagna organisatoriska åtskillnaden mellan Vägverket och
registermyndigheten medverkar också till en objektiv behandling av samtliga
intressenter.

Fordonsskatt

Organisationsförslaget innebär att fordonsbeskattningen till stora delar skulle
utföras inom Vägverkets organisation.
Fordonsskatt beslutas genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter
i bilregistret. Redan med nuvarande system sker således en betydande del av
arbetet med beskattningen genom automatisk databehandling av Trafikregistret i
Örebro. I de fall skattebesluten inte godtas, kan den skattskyldige begära
omprövning av länsstyrelsen. Den vanligaste anledningen till att ett beslut
begärs omprövat har sin grund i oklarheter i registerinnehållet.
Genom den självständiga ställning som registermyndigheten får enligt förslaget,
borde det kunna godtas att omprövningen görs av registermyndigheten. I annat
fall kunde omprövningen - eftersom antalet skatteärenden minskat markant genom
borttagandet av kilometerbeskattningen - läggas ut på skattemyndighet.

Kundkontakter

Genom att inordna den regionala registerverksamheten i Vägverkets regionala
organisation ges möjlighet att erbjuda allmänheten en bred service på ett och
samma ställe. Registerverksamheten kommer att kunna samlokaliseras med all övrig
verksamhet som har med fordon, förare, vägar och vägtrafik att göra och som
skall bedrivas nära människorna så att allmänheten kan vända sig dit i alla
dessa frågor. Härigenom förbättras också möjligheterna till en dialog mellan
myndighet och människor.

Kostnadseffektivitet

Att flytta bort den centrala registerverksamheten från Vägverket leder inte i
sig till några kostnadsbesparingar. Däremot kan ett självständigare
trafikregister enligt förslaget främja ett kostnadseffektivt utnyttjande av
registreringsteknikens rationaliseringsmöjligheter.
Att lägga in länsstyrelsernas regionala registerverksamhet i Vägverket innebär
i sig inte heller några egentliga kostnadsbesparingar. Däremot uppkommer goda
möjligheter till samordning mellan central och regional verksamhet samt mellan
de regionala verksamheterna, vilket saknas i dag.
För att tillvarata möjligheterna till effektivisering med ny teknik och nya
metoder krävs ofta omfördelning av arbete och ansvar mellan central och regional
nivå. Genom att detta i dag berör helt olika myndigheter blir omfördelningen
svårorganiserad och kräver ofta författningsändringar.
Rationaliseringsvinster som centralt utvecklingsarbete ger möjligheter till,
kan ofta i första hand tas hem inom den regionala verksamheten. De resurs- och
arbetsanpassningar som då skall ske måste vara väl samordnade med
systemförändringarna vilket kräver gemensamma planeringar och förberedelser. Med
dagens ansvarsfördelning är detta i praktiken ogenomförbart.
Registerverksamheten finansieras med avgifter. Det finns dock inget samband
mellan dessa intäkter och den regionala verksamhetens resurser och kostnader.
Varje länsstyrelse kan självständigt avgöra hur stor andel av länsstyrelsens
anslag som skall användas för registerverksamheten, trots att den finansieras
med avgifter från dess kunder. Olikheter i resurstilldelningen kan lätt medföra
övervältring av arbetsvolymer till andra länsstyrelser.
Regionala myndigheter som är fristående gentemot såväl varandra som den
centralt ansvarige, innebär risk för att rättstillämpningen inte blir enhetlig
och medför rättssäkerhetsproblem. Detta gäller inte minst på körkortsområdet.
Den regionala körkortshanteringen passar väl in i Vägverkets sektorsansvar för
trafiksäkerheten och en överföring av verksamheten ger möjligheter till
kunskapsöverföring som leder till att trafiksäkerhetseffekterna av
körkortshanteringen kan utvecklas.
De åtgärder som kan vidtas för att effektivisera och rationalisera verksamheten
är av såväl teknisk som administrativ natur. Bland annat kan nämnas ökad
användning av direktregistrering och bildfångstteknik, införande av datorstödd
telefaxhantering och datorstödd telefoni samt automatiserad övervakning av
körkortshavare och den yrkesmässiga trafiken. För att genomföra dessa åtgärder
och få full effekt av åtgärderna, måste den regionala verksamheten läggas inom
samma organisation som den centrala. Effekterna av dessa åtgärder och övriga
förändringar bedöms kunna leda till besparingar på åtminstone ett hundratal
personer. Förutom personalbesparingar skulle åtgärderna medföra betydande
kostnadssänkningar.

Kompetensfrågor

En överföring av den regionala registerverksamheten till Vägverket förutsätter
att kompetens överförs från länsstyrelserna.
Pågående och planerad utveckling kommer att medföra att de enklare rutinartade
arbetsuppgifterna kommer att automatiseras i allt större utsträckning och
därmed, på grund av stordriftsfördelar, handhas i den centrala
registerverksamheten. Det som i huvudsak kommer att återstå av arbetet i den
regionala registerverksamheten, vid sidan av upplysning och vägledning till
allmänheten, blir ärenden av mer komplicerad art. Inte minst gäller detta när
länsrätternas körkortsfrågor föreslås överföras till den regionala
registerverksamheten. Den juridiska spetskompetensen på registerområdet skall
liksom hittills finnas centrala i Vägverket och kan även i fortsättningen bistå
den regionala registerverksamheten.

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1994

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Uusmann

Regeringen beslutar proposition 1994/95:126 Den framtida trafikadministrativa
verksamheten.