Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 november 1994
Lena Hjelm-Wallén
Anna Lindh
(Miljö- och naturresursdepartementet)
Prop.
1994/95:117
Propositionen innehåller förslag till lagstiftning som rör naturvård och
dryckesförpackningar av aluminium.
Lagstiftningsfrågor på naturvårdsområdet
Propositionen innehåller förslag till de lagändringar som behövs för att
Sverige skall kunna uppfylla sina internationella åtaganden på natur-
vårdsområdet. En ny lag om åtgärder beträffande djur och växter som
tillhör skyddade arter föreslås. Lagen har karaktären av en ramlag.
Vidare föreslås i anslutning till den nya lagen ändringar i naturvårdsla-
gen (1964:822) och jaktlagen (1987:259) samt en konsekvensändring i
hgen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller
utförsel av varor.
Den föreslagna lagstiftningen innebär att regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om in- och
utförsel, transport, handel, förvaring, preparering och förevisning som
avser djur och växter, i den utsträckning det behövs för att uppfylla
Sveriges internationella åtaganden på området eller av de andra skäl
som kan finnas för att skydda vilt levande djur- och växtarter.
Föreskrifter får, förutom annat, innefatta förbud mot eller krav på
tillstånd eller andra särskilda villkor för sådan befattning med ägg, rom
eller bon eller med annan produkt som utvunnits av skyddade djur eller
växter.
Med stöd av den nya hgen kan föreskrifter meddehs som innebär att
yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte bedriven handel, förevisning
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 117
och preparering av exemplar av vilt levande djur- eller växtart inte får Prop. 1994/95:117
ske utan särskilt tillstånd eller att annars särskilda villkor skall gälla för
sådan verksamhet. Därigenom kan t.ex. tillståndskrav ställas för konser-
vatorsverksamhet och uppvisning av djur.
Lagförslaget rymmer även tillsyns- och ansvarsbestämmelser. När
Sverige blir medlem i Europeiska unionen (EU) kan dessa bestämmelser
även tillämpas för övervakning och sanktionering av bestämmelser i
rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3 december 1982 om ge-
nomförande i gemenskapen av konventionen om internationell handel
med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.
Såvitt avser naturvårdslagen föreslås bl.a. ett bemyndigande att fineda
vilt levande exemplar av en djur- eller växtart, om det behövs for att
uppfylla Sveriges internationella åtaganden. Sådana djur och växter
kommer att kunna fredas även om arten inte är hotad i Sverige. Obehö-
rig befattning med exemplar av djur- eller växtarter som fredats enligt
naturvårdslagen straffsanktioneras. Vidare föreslås att föreskrifter om
förbud eller särskilda villkor får meddelas när det gäller utsättande av
exemplar av vilt levande djur- eller växtart i naturmiljön. I lagen införs
bestämmelser om områden av intresse för Europeiska gemenskapen -
särskilda skyddsområden och särskilda bevarandeområden.
Jaktlagen föreslås ändrad så att ett generellt förbud mot jakt från
motordrivna fortskaffningsmedel infors. Lagens tillämpningsområde
utvidgas till att i de fall som anges särskilt gälla också inom Sveriges
ekonomiska zon samt vid jakt från svenska fartyg eller luftfartyg på det
fria havet utanför den ekonomiska zonen. Vilt levande däggdjur och
fåglar föreslås vara fredade inom den ekonomiska zonen, om inte annat
följer av jaktlagen eller av föreskrifter eller beslut som meddelats med
stöd av den lagen. Vidare föreslås ett bemyndigande för regeringen att
meddela föreskrifter om förbud eller särskilda villkor for jakt från
svenska fartyg eller luftfartyg på det fria havet utanför den ekonomiska
zonen. Sådana föreskrifter får dock endast meddelas för att uppfylla
Sveriges internationella åtaganden om skydd av vilt.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Lagstiftningsfrågor om dryckesförpackningar av aluminium
I propositionen föreslås att anmälningsskyldighet skall införas för den
som efter utgången av år 1994 importerar dryck i aluminiumburk.
Förslaget innebär ändring i lagen (1982:349) om återvinning av
dryckesförpackningar av aluminium. Därutöver föreslås ändringar i
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Förslaget
om anmälningsskyldighet är föranlett av att ett inträde i Europeiska
unionen samtidigt innebär ändrade gränskontroller och gränsformalite-
ter. Det nuvarande systemet med underrättelser från Tullverket till
Jordbruksverket i fråga om import av aluminiumburk med eller utan
dryck kan inte längre upprätthållas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Prop. 1994/95:117
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5
2 Lagtext ................................. 6
2.1 Förslag till lag om åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter............. 6
2.2 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) .. 9
2.3 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822)........................... 14
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:85) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller
utförsel av varor ....................... 18
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:349) om
återvinning av dryckesförpackningar av aluminium . . 19
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter..........20
3 Ärendet och dess beredning ....................22
4 En internationellt anpassad naturvårdslagstiftning .......24
4.1 De internationella överenskommelserna .........24
4.2 EG-rättsaktema - en översikt................25
4.3 EG:s regelsystem....................... 31
4.4 Internationella överenskommelser och svensk lag-
stiftning .............................32
5 Lagstiftningsfrågor på naturvårdsområdet ............34
5.1 Hanterings- och förvaringsregler ............. 34
5.2 Särskild EG- anpassning ..................42
5.3 Tillsyn och påföljd......................44
5.4 Förverkande .........................46
5.5 Fredande av däggdjur och fåglar .............47
5.6 Skydd for däggdjur och fåglar utanför Sveriges
territorium...........................48
5.7 Fångstmedel och fångstmetoder..............50
5.8 Fredande av vilda växter samt kräldjur, amfibier,
fiskar och ryggradslösa djur ................51
5.9 Utsättning av främmande djur och växter i naturmi-
ljön ...............................53
5.10 Skydd av naturliga livsmiljöer...............55
5.11 Ikraftträdande.........................59
6 Lagstiftningsfrågor om dryckesförpackningar av alumi-
nium ...................................59
6.1 Förutsättningar vid ett medlemskap i EU ........59
6.2 Gällande rätt..........................60
6.3 Anmälningsskyldighet vid införsel av aluminium-
burkar ..............................
Prop. 1994/95:117
60
7 Författningskommentar........................62
7.1 Förslaget till hg om åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter............. 62
7.2 Förslaget till hg om ändring i jaktlagen (1987:259) . . 69
7.3 Förslaget till hg om ändring i naturvårdslagen
(1964:822)........................... 72
7.4 Förslaget till hg om ändring i hgen (1975:85) med
bemyndigande att meddeh föreskrifter om in- eller
utförsel av varor .......................75
7.5 Förslaget till ändring i hgen (1982:349) om återvin-
ning av dryckesförpackningar av aluminium.......75
Bilaga 1 Sammanfattning av Ds 1993:64 77
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser Ds 1993:64 79
Bilaga 3 Sammanfattning av Ds 1994:87 80
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser Ds 1994:87 81
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag avseende 2.1 - 2.4 82
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag avseende 2.5 och 2.6 96
Bilaga 7 Lagrådets yttrande över bilaga 5 100
Bilaga 8 Lagrådets yttrande över bilaga 6 109
Bilaga 9 Statens jordbruksverks yttrande avseende 6.3 110
Bilaga 10 Förteckning över remissinstanser avseende 6.3 113
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde ............ 114
Rättsdatablad................................. 115
Prop. 1994/95:117
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade
arter,
2. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
3. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
4. lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om in- eller utförsel av varor,
5. lag om ändring i lagen (1982:349) om återvinning av dryckesför-
packningar,
6. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen mot bakgrund av ärendets
brådskande natur beslutar att begränsa motionstiden till åtta dagar.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:117
Härigenom föreskrivs följande.
In- och utförsel, handel m.m.
1 § För att skydda vilt levande djur- och växtarter får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer, i den mån det behövs för att
uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller av andra
skäl, meddela föreskrifter angående in- och utförsel, transport, handel,
förvaring, preparering och förevisning avseende djur och växter. Före-
skrifterna får också reglera motsvarande befattning med ägg, rom eller
bo eller med annan produkt som utvunnits av djur eller växter.
Föreskrifter som avses i första stycket får, förutom annat, innefatta
förbud mot eller krav på tillstånd eller andra särskilda villkor för sådana
åtgärder som anges där.
2 § Tillstånd får inte ges till den som underlåtit att fullgöra sina skyldig-
heter enligt ett tidigare meddelat tillstånd, om inte särskilda omständig-
heter föranleder något annat.
Tillsyn
3 § Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som meddelats med stöd
av denna lag och av villkor som meddelats med stöd av sådana före-
skrifter skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen be-
stämmer. Detta gäller också i fråga om tillsyn över efterlevnaden av
rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3 december 1982 om ge-
nomförande i gemenskapen av konventionen om internationell handel
med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.
4 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen av den som yrkesmässigt eller
annars i förvärvssyfte eller på grund av tillstånd tar sådan befattning
med djur, växter, ägg, rom, bon eller produkter som avses i 1 §.
5 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av föreskrifter som meddelats med stöd av
denna lag och av villkor som meddelats med stöd av sådana föreskrifter
samt för efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 3626/82.
Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Underlåter någon att fullgöra sina skyldigheter enligt föreskrifter eller
villkor som avses i första stycket eller enligt villkor som meddelats i
samband med föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse. Ett Prop. 1994/95:117
sådant beslut får verkställas enligt utsökningsbalken. Verkställigheten
sker på den försumliges bekostnad.
6 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen, fordon och fertyg som används vid yrkes-
mässig eller annars i förvärvssyfte bedriven verksamhet eller som om-
fettas av tillstånd enligt denna lag och där göra undersökningar. Vad nu
sagts gäller dock inte beträffande bostäder.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen
enligt denna paragraf.
Avgifter
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter för myndigheternas verksamhet.
Ansvar
8 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet tar sådan befettning med djur, växter, ägg,
rom, bon eller produkter av djur eller växter
1. som strider mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 §
eller mot ett villkor som har uppställts i samband med att ett tillstånd
meddelats eller i annat beslut i enskilt fell,
2. som strider mot en bestämmelse om in- och utförsel, transport,
handel och förevisning i rådets förordning (EEG) nr 3626/82.
Om ett brott enligt första stycket är att anse som grovt, döms till
fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om gärningen avsett exemplar av hotad, sällsynt eller
värdefull art eller om den utförts vanemässigt eller i större omfettning.
I ringa fell skall inte dömas till ansvar.
Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken eller i lagen (1960:418) om straff för varu-
smuggling.
9 § Till böter döms den som i en ansökan eller annan handling som ges
in enligt denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen
eller enligt rådets förordning (EEG) nr 3626/82, med uppsåt eller av
oaktsamhet underlåter att lämna en uppgift eller lämnar en oriktig upp-
gift om förhållanden av betydelse för tillstånd eller tillsyn.
10 § Den som inte rättat sig efter ett vitesföreläggande enligt 5 § eller
som överträtt ett vitesförbud enligt samma paragraf får inte dömas till
ansvar enligt denna lag för en gärning som omfettas av föreläggandet
eller förbudet.
Förverkande
Prop. 1994/95:117
11 § Om någon har begått brott som avses i 8 §, skall egendom som
nämns i 1 § och som gärningsmannen tagit befattning med, förklaras
förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt.
I stället för egendomen kan dess värde helt eller delvis förklaras
förverkat.
12 § Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller
medförts vid brott som avses i 8 § får förklaras förverkade, om det
behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl.
I stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras
förverkat.
Tystnadsplikt
13 § Den som har tagit befattning med ärende som avses i denna lag får
inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid fått veta om någons
afiärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre-
tesslagen (1980:100).
Överklagande
14 § En myndighets beslut i särskilda fell enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut om meddelan-
de av föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag med-
delas av regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Beslut om förbud, föreskrift, tillstånd, medgivande eller liknande
som fettats enligt 37 och 38 § jaktlagen (1987:259) skall anses meddelat
med stöd av motsvarande bestämmelse i denna lag, om inte regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar annat.
Härigenom föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259)
dels att 37 och 38 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 37 § skall utgå,
dels att 1, 3, 31, 43-46 och 52 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 29 a, 51 a och
51 b §§, av följande lydelse.
Prop. 1994/95:117
Nuvarande lydelse
Denna lag gäller viltvården,
rätten till jakt och jaktens bedri-
vande samt frågor som har sam-
band därmed.
Utöver bestämmelserna i denna
ningar i fråga om skyddet och vår
Föreslagen lydelse
§
Denna lag gäller viltvården,
rätten till jakt och jaktens bedri-
vande inom svenskt territorium
samt frågor som har samband
därmed.
Lagen gäller också i de fall
som anges särskilt
1. inom Sveriges ekonomiska
zon,
2. beträffande jakt från svenskt
fartyg på det fria havet utanför
den ekonomiska zonen,
3. beträffande jakt från svenskt
luftfartyg över det fria havet
utanför den ekonomiska zonen.
g gäller föreskrifter i andra författ-
n av viltet.
3 §
Viltet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna lag eller
av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. När
viltet är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon.
Detta gäller även inom Sveri-
ges ekonomiska zon.
29 a §
För att uppfylla Sveriges in-
ternationella åtaganden om
skydd av vilt får regeringen
meddela föreskrifter om förbud
mot eller särskilda villkor för
jakt från
1. svenskt fartyg på det fria
havet utarför Sveriges ekono-
miska zon,
2. svenskt luftfartyg över det Prop. 1994/95:117
fria havet utanför den ekono-
miska zonen.
31 §
Jakt med skjutvapen får inte
ske från motordrivna fortskaff-
ningsmedel. Sådana fortskaff-
ningsmedel eller andra motor-
drivna anordningar får inte
heller användas for att söka
efter, spåra, förfölja eller gen-
skjuta vilt, för att hindra vilt att
undkomma eller för att avleda
viltets uppmärksamhet från den
Jakt får inte ske från motor-
drivna fortskaffningsmedel.
Sådana fortskaffningsmedel eller
andra motordrivna anordningar
får inte heller användas för att
söka efter, spåra, förfölja eller
genskjuta vilt, för att hindra vilt
att undkomma eller för att av-
leda viltets uppmärksamhet från
den som jagar.
som jagar.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp
särskilda villkor för medförande av skjutvapen vid färd med motor-
drivna fortskaffningsmedel.
43 §
För jaktbrott döms till böter
eller fängelse i högst sex må-
nader den som
1. med uppsåt eller av grov
oaktsamhet olovligen jagar på
annans jaktområde eller där till-
ägnar sig vilt eller vid jakt som
sker med stöd av licens bryter
mot en för jakten väsentlig be-
stämmelse i licensen eller
2. med uppsåt eller av grov
oaktsamhet bryter mot 3 §,31 §
första stycket, 32 § eller mot en
föreskrift som har meddelats
med stöd av 25 §, 29 § 1 eller
30 § första stycket.
För jaktbrott döms till böter
eller fängelse i högst sex må-
nader den som
1. med uppsåt eller av grov
oaktsamhet olovligen jagar på
annans jaktområde eller där till-
ägnar sig vilt eller vid jakt som
sker med stöd av licens bryter
mot en för jakten väsentlig be-
stämmelse i licensen eller
2. med uppsåt eller av grov
oaktsamhet bryter mot 3 §,31 §
första stycket, 32 § eller mot en
föreskrift som har meddelats
med stöd av 25 §, 29 § 1, 29 a
§ eller 30 § första stycket.
1 Nuvarande lydelse enligt prop. 1994/95:23.
10
44 §
Prop. 1994/95:117
Om ett jaktbrott är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två
år.
Vid bedömandet av om brottet
är grovt skall särskilt beaktas
1. om det avsåg ett utrotnings-
hotat, sällsynt eller värdefullt
vilt,
2. om det har utförts vanemäs-
sigt eller i större omfattning,
3. om det utförts med otillåten
hjälp av ett motordrivet fort-
skaffningsmedel eller någon
annan motordriven anordning.
Till böter döms den som med
uppsåt eller av grov oaktsamhet
1. bryter mot 5 § andra styck-
et, 6 § första stycket eller 13 §,
2. underlåter att fullgöra an-
mälningsskyldighet som har
föreskrivits med stöd av 26 §,
om ansvar för gärningen inte
kan ådömas enligt lagen
(1951:649) om straff för vissa
trafikbrott,
3. bryter mot 27 §, om ansvar
for gärningen inte kan ådömas
enligt brottsbalken,
4. underlåter att fullgöra skyl-
dighet enligt 28 § eller vad som
åligger honom enligt 38 § andra
stycket,
5. bryter mot en föreskrift
som har meddelats med stöd av
6 § andra stycket, 29 § 4, 30 §
tredje stycket eller 31 § tredje
stycket eller
6. bryter mot 35 § eller mot
en föreskrift som har meddelats
med stöd av 36 §, 37 §, 38 §
första stycket, 40 § första styck-
et eller 41 § första stycket.
Vid bedömandet av om brottet
är grovt skall särskilt beaktas
1. om det avsåg ett hotat, säll-
synt eller värdefullt vilt,
2. om det har utförts vanemäs-
sigt eller i större omfattning,
3. om det utförts med otillåten
hjälp av ett motordrivet fort-
skaffningsmedel eller någon
annan motordriven anordning.
§2
Till böter döms den som med
uppsåt eller av grov oaktsamhet
1. bryter mot 5 § andra styck-
et, 6 § första stycket eller 13 §,
2. underlåter att fullgöra an-
mälningsskyldighet som har
föreskrivits med stöd av 26 §,
om ansvar för gärningen inte
kan ådömas enligt lagen
(1951:649) om straff för vissa
trafikbrott,
3. bryter mot 27 §, om ansvar
för gärningen inte kan ådömas
enligt brottsbalken,
4. underlåter att fullgöra skyl-
dighet enligt 28 §,
5. bryter mot en föreskrift
som har meddelats med stöd av
6 § andra stycket, 29 § 4, 30 §
tredje stycket eller 31 § tredje
stycket eller
6. bryter mot 35 § eller mot
en föreskrift som har meddelats
med stöd av 36 §, 40 § första
stycket eller 41 § första stycket.
2 Senaste lydelse 1991:310.
Nuvarande lydelse enligt prop. 1994/95:23.
11
Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter.
I ringa fell skall inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.
Prop. 1994/95:117
46 §3
Den som obehörigen tar befattning med vilt som han vet eller har
skälig anledning anta har dödats eller åtkommits genom jaktbrott, döms
för jakthäleri till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.
Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas sådana om-
ständigheter som anges i 44 § andra stycket 1 och 2.
Till ansvar enligt denna para-
graf döms inte om gärningen är
belagd med straff i lagen
(1994:000) om åtgärder beträf-
fande djur och växter som till-
hör skyddade arter.
51 a §
Den som har begått brott
enligt denna lag inom Sveriges
ekonomiska zon döms vid
svensk domstol, även om 2 kap.
2 eller 3 § brottsbalken inte är
tillämplig.
51 b §
Om ett brott enligt denna lag
har förövats inom den ekono-
miska zonen, får åtal för brottet
väckas vid den tingsrätt vars
domkrets är närmast den plats
där brottet förövades.
52 S
Regeringen får överlåta åt en
förvaltningsmyndighet att med-
dela sådana föreskrifter eller
beslut som avses i 6 § andra
stycket, 23-26, 29 och 30 §§,
31 § andra och tredje styckena,
36 och 37 §§, 38 § första
stycket, 40 § första och andra
styckena, 41 § första stycket 2,
48 § andra stycket och 50 §.
Regeringen får överlåta åt en
förvaltningsmyndighet att med-
dela sådana föreskrifter eller
beslut som avses i 6 § andra
stycket, 23-26, 29, 29 a och 30
§§, 31 § andra och tredje styck-
ena, 36 §, 40 § första och
andra styckena, 41 § första
stycket 2, 48 § andra stycket
och 50 §.
3 Nuvarande lydelse enligt prop. 1994/95:23.
12
Prop. 1994/95:117
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. 45 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fell då någon före
ikraftträdandet har underlåtit att fullgöra vad som ålegat honom enligt
38 § andra stycket eller brutit mot en föreskrift som har meddelats med
stöd av 37 § eller 38 § första stycket.
3. Beslut om förbud, föreskrift, tillstånd, medgivande eller liknande
som fettats enligt 37 och 38 § skall anses meddelat med stöd av motsva-
rande bestämmelse i lagen (1994:000) om åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter, om inte regeringen eller den myndig-
het regeringen bestämmer förordnar annat.
13
Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)*
dels att 12 och 14 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 14 a-c, 19 a-c och
37 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Länsstyrelsen får i särskilda
fall medgiva undantag från
meddelade reservatföreskrifter.
Om synnerliga skäl äro därtill,
får myndighet som meddelat
beslut enligt 7-10 §§ helt eller
delvis upphäva beslutet.
Meddelas beslut enligt första
stycket för att lämna rum för
arbetsföretag, äger länsstyrelsen
föreskriva att företaget skall
bekosta särskild undersökning
av naturreservatet eller särskild
åtgärd för att bevara det eller på
annat sätt gottgöra intrånget i
naturvårdsin tresset.
Är fara att en växtart kan
komma att försvinna eller ut-
sättas för plundring, får reger-
ingen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela
förbud att inom landet eller en
del av landet ta bort eller skada
en växt av den arten där den
växer vilt.
Är fara att en djurart kan kom-
ma att försvinna, får regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer meddela för-
bud att inom landet eller del av
landet döda, skada eller fånga
§
Länsstyrelsen får i särskilda
fall medge undantag från med-
delade reservatföreskrifter. Om
det finns synnerliga skäl, får den
myndighet som meddelat beslut
enligt 7-10 §§ helt eller delvis
upphäva beslutet.
Meddelas beslut enligt första
stycket för att lämna rum för
arbetsföre tag, får länsstyrelsen
föreskriva att företaget skall
bekosta en särskild undersök-
ning av naturreservatet eller
särskilda åtgärder för att bevara
det eller på annat sätt gottgöra
intrånget i naturvårdsintresset.
Ett beslut enligt första stycket
som avser en skyddad våtmark
får meddelas endast om intrång-
et i naturvårdsintresset i skälig
utsträckning gottgörs.
§
Finns det risk för att en växtart
kan komma att försvinna eller
utsättas för plundring eller
krävs det för att uppfylla Sveri-
ges internationella åtaganden
om skydd av en vilt levande
växtart, får regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter
om förbud att inom landet eller
en del av landet ta bort eller
skada eller ta frö från en växt
av den arten där den växer vilt.
14
1 Lagen omtryckt 1991:641.
vilt levande djur av den arten,
om det inte sker till försvar mot
angrepp på person eller egen-
dom, samt att ta bort eller skada
ett sådant djurs ägg, rom eller
bo. Beträffande djur, vars dö-
dande eller fångande är att hän-
föra till jakt eller fiske, gäller
särskilda bestämmelser.
Behövs utöver förbud enligt
första eller andra stycket eller
fredning enligt jaktlagstiftningen
särskilt skydd för djur- eller
växtart inom visst område, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-
dela föreskrifter som inskränker
rätten till jakt eller fiske eller
allmänhetens eller markägarens
rätt att uppehålla sig inom om-
rådet.
Prop. 1994/95:117
14 a §
Finns det risk för att en djur-
art kan komma att försvinna
eller krävs det för att uppfylla
Sveriges internationella åtagan-
den om skydd av vilt levande
djurart, får regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer meddela föreskrifter
om förbud att inom landet eller
del av landet döda, skada eller
fånga vilt levande djur av den
arten, om det inte sker till för-
svar mot angrepp på person
eller värdefull egendom, samt
att ta bort eller skada ett sådant
djurs ägg, rom eller bo.
Särskilda bestämmelser gäller
om att döda eller fånga djur,
när åtgärden är att hänföra till
jakt eller fiske.
14 b §
Om det, utöver förbud enligt
14 eller 14 a § eller fredning
enligt jaktlagstiftningen, behövs
särskilt skydd för en djur- eller
15
växtart inom ett visst område, prOp. 1994/95:117
får regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter som in-
skränker rätten till jakt eller
fiske eller allmänhetens eller
markägarens rätt att uppehålla
sig inom området.
14 c §
71// skydd för vilt levande djur-
och växtarter eller naturmiljön
får regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter om förbud
mot eller särskilda villkor för att
sätta ut exemplar av sådan art i
naturmiljön.
\äd som sägs i första stycket
gäller inte när föreskrifter som
avses där finns i annan lag.
19 a §
En förteckning över sådana
områden som bör beredas
skydd i enlighet med Sveriges
internationella åtaganden om
skydd av naturområden skall
upprättas av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer. Av förteckningen
skall framgå vilket områdess-
kydd och vilka skyddsföreskrifter
i övrigt som ansetts behövliga
för att de internationella åtagan-
dena skall uppfyllas.
Ett område som tagits upp i en
förteckning enligt första stycket
skall så snart som möjligt ges
nödvändigt skydd i enlighet med
4, 5, 7, 8, 10, 14 b, 19 eller
20 §.
19 b §
Regeringen får förklara ett
område som tagits upp i för-
teckningen enligt 19 a § som
särskilt skyddsområde.
Ett område som av Europeiska
ekonomiska gemenskapen ut-
pekats som ett område av intres-
16
se för gemenskapen skall av prOp.
regeringen förklaras som särskilt
bevarandeområde.
19 c §
För ett område som förklarats
som särskilt skyddsområde eller
som särskilt bevarandeområde
enligt 19 b § får beslut enligt 7,
8 , 10, 14 b, 19 eller 20 § helt
eller delvis upphävas endast
efter tillstånd av regeringen
37 b §
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som
obehörigen tar befattning med
exemplar av en djur- eller
växtart, ägg, mm eller bon som
gärningsmannen vet eller har
skälig anledning anta har ät-
kommits genom brott mot före-
skrift som meddelats med stöd
av 14 eller 14 a §.
Om brottet är att anse som
grovt, döms till fängelse i högst
tvä är. Vid bedömande av om
brottet är grovt skall särskilt
beaktas om gärningen avsäg
exemplar av en hotad, sällsynt
eller värdefull art eller om den
utförts vanemässigt eller i större
omfattning.
Till ansvar enligt denna para-
graf döms inte om gärningen är
belagd med straff i lagen
(1994:000) om åtgärder beträf-
fande djur och växter som till-
hör skyddade arter.
Exemplar, ägg, mm eller bon
som någon tagit befattning med
genom brott som avses i första
stycket skall förklaras förverkade
om det inte är uppenbart oskä-
ligt. I stället för egendomen kan
dess värde helt eller delvis
förklaras förverkat.
1994/95:117
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 117
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:85) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:117
Regeringen får, med den be-
gränsning som följer av 2 §,
meddela föreskrifter om in- eller
utförsel av varor, om det är på-
kallat av hänsyn till risk för
störning inom samhällsekonomin
eller folkförsöijningen, av sär-
skilda handelspolitiska skäl eller
av hänsyn till behov att trygga
kvaliteten hos produkter av visst
slag, till hälsovården, miljövår-
den, växtskyddet, skyddet mot
djursjukdomar eller skyddet för
utrotningshotade eller sällsynta
arter av djur eller växter eller
till kontrollen av materiel som
kan få militär användning.
Regeringen får, med den be-
gränsning som följer av 2 §,
meddela föreskrifter om in- eller
utförsel av varor, om det är på-
kallat av hänsyn till risk för
störning inom samhällsekonomin
eller folkförsöijningen, av sär-
skilda handelspolitiska skäl eller
av hänsyn till behov att trygga
kvaliteten hos produkter av visst
slag, till hälsovården, miljövår-
den, växtskyddet, skyddet mot
djursjukdomar eller till kontrol-
len av materiel som kan få
militär användning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1987:263.
18
Prop. 1994/95:117
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:349) om återvinning av
dryckesförpackningar av aluminium
dels att 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 3 a §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2a§
Den som yrkesmässigt importe-
rar aluminiumburkar med eller
utan dryck skall anmäla detta till
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
3 a§
Regler för uttag av sådana
avgifter som avses i 3 § finns i
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 2 § eller
åsidosätter villkor som har med-
delats för tillstånd enligt 2 § eller
bryter mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 3 § döms
till böter eller fängelse i högst ett
år.
Till böter eller föngelse i högst
ett år döms den som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet
1. bryter mot 2 § eller åsidosät-
ter villkor som har meddelats för
tillstånd enligt 2 §,
2. bryter mot 2 a §,
3. bryter mot föreskrifter som
har meddelats med stöd av 3 §,
eller
4. lämnar oriktig uppgift om
förhållanden som är av betydelse i
handling som avges till ledning vid
fastställande av avgift.
Till ansvar enligt första stycket
döms inte, om ansvar för gärning-
en kan ådömas enligt lagen
(1960:418) om straff för varu-
smuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
19
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt Föreslagen lydelse
prop. 1994/95:56
1 §'
Denna lag gäller for skatter och avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt
på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotnings-
lagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på
vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen
(1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt
på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk
kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen
(1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:405)
om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämpnings-
medel, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsme-
del, lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparan-
de m.m., lagen (1992:1479) om lagerskatt på viss bensin, lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,
lagen (1992:1439) om lagerskatt på dieselolja, lagen (1994:000) om
Prop. 1994/95:117
1 Senaste lydelse 1993:853.
20
tobaksskatt, lagen (1994:000) om alkoholskatt, lagen (1994:000) om
skatt på energi.
Prop. 1994/95:117
2. lagen (1967:340) om pris-
reglering på jordbrukets område,
lagen (1974:226) om prisreglering
på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödsel-
medel, lagen (1990:615) om av-
gifter på vissa jordbruksprodukter
m.m., lagen (1990:616) om
införande av lagen (1990:615) om
avgifter på vissa jordbrukspro-
dukter m.m.
2. lagen (1967:340) om pris-
reglering på jordbrukets område,
lagen (1974:226) om prisreglering
på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödsel-
medel, lagen (1990:615) om av-
gifter på vissa jordbruksprodukter
m.m., lagen (1990:616) om
införande av lagen (1990:615) om
avgifter på vissa jordbrukspro-
dukter m.m., lagen (1982:349) om
återvinning av dryckesförpack-
ningar av aluminium.
Har i författning som anges i första stycket eller i författning som
utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som av-
viker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
21
Lagstiftningsfrågor på naturvårdsområdet
I enlighet med riksdagens ställningstagande i anslutning till 1991 års
miljöpolitiska proposition har de internationella överenskommelser på
naturvårdens område som Sverige är part i samt EG:s motsvarande
rättsakter kartlagts.
Inom Miljö- och naturresursdepartementet har som resultat av detta
arbete upprättats dels en promemoria (Ds 1993:64) Regler om handel
med skyddade djur- och växtarter m.m., dels en promemoria (Ds
1994:87) Naturvårdslagen och EU - förslag till lagändringar inför ett
svenskt medlemskap.
I den förstnämnda promemorian redovisas i allt väsentligt internatio-
nella konventioner och EG-regler inom naturvårdens område och läm-
nas förslag till regeländringar. Lagförslagen är där utformade på ett
sådant sätt att den föreslagna lagstiftningen kan träda i kraft oberoende
av om Sverige är medlem i EU eller inte. De i promemorian lämnade
förslagen avser en ny lag om handel med skyddade djur- och växtarter
m.m., ändringar i jaktlagen (1987:259), ändringar i naturvårdslagen
(1964:822) och i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före-
skrifter om in- eller utförsel av varor. En sammanfattning av promemo-
rian återfinns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En för-
teckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i Miljö- och naturresursdepartementet
(dnr M93/4225/1).
I den sistnämnda promemorian föreslås att Sverige med iakttagande av
de EG-direktiv och -förordningar som inte tillgodosetts genom prome-
morian Regler om handel med skyddade djur- och växtarter m.m. inför
den ytterligare reglering som behövs om Sverige skulle bli medlem i
EU. Det gäller komplettering av bestämmelserna om tillsyn och ansvar
i den ovannämnda lagen om handel med skyddade djur- och växtarter
m.m och vissa ändringar i naturvårdslagen om skyddade områden och
om föreskrifter för sådana områden. En sammanfattning av promemori-
an återfinns i bilaga 3. Även den promemorian har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En samman-
ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i departementet (dnr
M94/3014/1). När Sverige blir medlem i EU innebär det att svenska
regler inom naturvårdens område måste utformas i enlighet med det
regelverk som gäller inom EU.
I denna proposition lämnas förslag till en ny lag om åtgärder beträf-
fande djur och växter som tillhör skyddade arter, förslag till ändringar
i jaktlagen, naturvårdslagen och lagen med bemyndigande att meddela
föreskrifter om in- eller utförsel av varor.
22
Lagstiftningsfrågor om dryckesförpackningar av aluminium
Prop. 1994/95:117
En arbetsgrupp inom regeringskansliet avgav i november 1993 en rap-
port Gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG/EU-medlemskaps-
perspektiv. Mot bakgrund av den redovisning som gjordes i rapporten
beslutade regeringen i maj 1994 att lämna uppdrag till bl.a. berörda
miljömyndigheter att inom sitt respektive verksamhetsområde lämna
förslag till ändrade miljöregler. Reglerna skall behandla sådana fall när
nu gällande föreskrifter kräver sådana gränskontroller vid EU:s inre
gränser som inte kan upprätthållas vid ett svenskt medlemskap i EU.
Statens jordbruksverk fick således i uppdrag att se över och lämna
förslag till ändringar i bl.a. förordningen (1983:847) om avgift vid
införsel av aluminiumburkar. Jordbruksverket har redovisat sitt uppdrag
i juni 1994 och samtidigt lämnat förslag till ny lagstiftning inom om-
rådet. Jordbruksverkets yttrande finns i bilaga 9.
Miljö- och naturresursdepartementet inbjöd Jordbruksverket samt
berörda företag och organisationer till ett möte i oktober 1994 med
anledning av förestående ändringar. Deltagarna fick infor mötet ta del
av såväl Jordbruksverkets förslag som ett inom Miljö- och naturresurs-
departementet upprättat förslag. Det sistnämnda förslaget stämmer i
princip överens med förslaget i denna proposition. En förteckning över
inbjudna till och närvarande vid mötet finns i bilaga 10. En samman-
ställning av framförda synpunkter finns tillgänglig i departementet, dnr
M/94/2962/1.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 5 november 1994 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådet har yttrat sig
över dessa förslag. Yttrandet finns i bilaga 7. Lagrådet har anmärkt på
lagens rubrik och den närmare utformningen av vissa paragrafer i den
nya lagen och en del av övriga lagförslag. Lagens rubrik är utformad i
enlighet med Lagrådets förslag. Regeringen kommer i det följande att
under de berörda avsnitten närmare återkomma till Lagrådets förslag
och synpunkter i denna del. Som framgår av det följande ansluter rege-
ringen i allt väsentligt till vad Lagrådet har anfört. Vissa redaktionella
ändringar har gjorts i lagtexterna.
Regeringen beslutade vidare den 10 november 1994 att inhämta Lag-
rådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 8.
23
Det finns ett femtiotal internationella avtal eller konventioner som mer
eller mindre direkt berör skyddet av vilt levande djur och växter samt
skyddet av naturliga livsmiljöer. Skyddsåtagandena i dessa avtal är
minimiåtaganden, dvs. enskilda avtalsparter får införa strängare skydds-
åtgärder än de som följer av avtalen. Fram till mitten av 1900-talet
rörde sig avtalen uteslutande om skydd av fåglar samt reglering av
valfångst.
I promemorian Regler om handel med skyddade djur- och växtarter
m.m. finns en utförlig genomgång av konventionerna. Eftersom två
konventioner är mer centrala än de övriga återges dessa kortfattat i det
följande. Det är dels den Internationella konventionen om fågelsskydd
(SÖ 1963:39), den s.k. fågelskyddskonventionen, dels Konventionen om
skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö
(SÖ 1983:30), Bemkonventionen.
Fågelskyddskonventionen undertecknades i Paris år 1950. Den är
uppbyggd på principen att alla i vilt tillstånd levande fåglar bör skyddas
åtminstone under fortplantningstiden. Flyttfåglar bör dessutom skyddas
under den tid då de återvänder till sina boplatser. De fågelarter som
hotas av utrotning eller som är vetenskapligt intressanta bör skyddas
under hela året. I konventionen finns bestämmelser bl.a. om forbud mot
kommersiell hantering av fåglar som fångats eller dödats i strid mot
konventionens bestämmelser samt om förbud att hålla fågel i fångenskap
under den for arten gällande fridlysningstiden. Vidare finns i konventio-
nen uppräknade ett antal jaktmetoder som skall vara förbjudna därför att
de orsakar förstörelse eller massfångst av fåglar eller tillfogar fåglarna
onödigt lidande.
Bemkonventionen undertecknades år 1979 och trädde i kraft i juni
1982. I augusti 1993 hade 28 stater däribland Sverige samt EG ratifi-
cerat konventionen. Bemkonventionen har som mål att skydda vilt
levande djur och växter och deras biotoper, särskilt de arter och bioto-
per vars skydd kräver samarbete mellan flera stater. Särskild uppmärk-
samhet ägnas utrotningshotade och sårbara arter, framförallt endemiska
arter, samt hotade miljöer. Nödvändiga åtgärder skall vidtas för att
bevara beståndet av vilt levande djur och växter på en nivå som motsva-
rar ekologiska, vetenskapliga och kulturella krav.
Lagstiftning eller andra åtgärder skall vidtas för att skydda speciellt
skyddsvärda växter (konventionens bilaga I), speciellt skyddsvärda djur
(bilaga II), skyddsvärda djur (bilaga III) samt de speciellt skyddsvärda
växternas och djurens livsmiljöer och hotade livsmiljöer. Bilagorna II
och Hl upptar däggdjur, fåglar, kräldjur och amfibier. Bilaga IV är en
lista över medel och metoder som inte får användas för att döda, fånga
eller på annat sätt utnyttja däggdjur eller fåglar.
24
Inom EG finns ett flertal rättsakter som berör skyddet av vilda djur- och
växtarter. Redovisningen av EG-rättsaktema i de två promemoriorna
som ligger till grund för de förslag som läggs fram har inte gjorts
samlat. Bestämmelserna har återgetts under olika avsnitt. För att skapa
en bättre överblick över rättsakterna lämnas här en samlad genomgång
av dessa.
EG-rådet har godkänt en rad internationella miljökonventioner, där-
ibland Bemkonventionen och konventionen om skydd av flyttande vilda
djur (SÖ 1983:37), Bonnkonventionen. Enligt rådets direktiv 79/409/-
EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar och rådets
direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer
samt vilda djur och växter åligger det medlemsstaterna att införa lag-
stiftning som uppfyller EG:s åtaganden enligt Bern- och Bonnkonventio-
nema. Trots att EG som organisation inte är part i konventionen an-
gående våtmarker av internationell betydelse i synnerhet såsom livsmiljö
för våtmarksfåglar (SÖ 1975:76), Ramsarkonventionen eller våtmark-
skonventionen, åläggs medlemsstaterna i de ovan nämnda direktiven
även att införa lagstiftning som uppfyller den konventionens bestämmel-
ser. T.ex. skall sådana områden som skall utpekas som Ramsar-om-
råden enligt konventionen även skyddas enligt EG:s direktiv om beva-
rande av vilda fåglar.
I rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av
vilda fåglar (fågeldirektivet) finns regler till skydd för samtliga vilda
fågelarter som naturligt förekommer inom EG-statemas europeiska
territorium (dock ej Grönland). Skyddet gäller for fåglar samt för deras
ägg, reden och boplatser. Direktivet förpliktar medlemsstaterna att vidta
de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla fågelpopulationen på
en nivå som uppfyller ekologiska, vetenskapliga och kulturella krav och
samtidigt tar hänsyn till ekonomiska krav och rekreationsbehov.
Till direktivet hör fem bilagor. Bilaga I upptar en förteckning över
fågelarter vars överlevnad och fortplantning skall säkerställas genom att
särskilda åtgärder vidtas för att bevara deras livsmiljö. I bilaga II anges
de fågelarter som får jagas i enlighet med bestämmelser i nationell lag-
stiftning. Vissa arter får jagas i samtliga medlemsstater, resten bara i de
i bilagan uppräknade staterna. De fågelarter som anges i bilaga III får,
under vissa angivna förutsättningar, hanteras kommersiellt. Bilaga IV är
en förteckning över förbjudna jaktmetoder och jaktmedel. I bilaga V
anges ämnesområden för medlemsstaternas forskning och arbete be-
träffande fåglar.
Medlemsstaterna skall införa ett generellt system för skydd av de
vilda fågelarterna som finns inom EG-statemas europeiska territorium.
Det skall vara förbjudet att avsiktligt döda eller fånga fåglarna, avsikt-
ligt förstöra, skada eller bortföra fåglarnas bon och ägg. Det skall också
vara förbjudet att samla in fågelägg i naturen, även om de är tomma.
Medlemsstaterna skall vidare förbjuda avsiktlig betydande störning av
fåglarna särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod. Förbud
Prop. 1994/95:117
25
skall även införas mot att förvara sådana fåglar som inte får jagas eller Prop. 1994/95:117
fångas.
De arter som anges i direktivets bilaga II får jagas inom gemenskapen
i enlighet med nationell lagstiftning. Medlemsstaterna skall dock säker-
ställa att jakten på dessa arter inte äventyrar skyddet av arterna i deras
utbredningsområden. De arter som anges i bilaga 11/1 får jagas inom
medlemsstaternas europeiska territorier. De arter som anges i bilaga
n/2 får endast jagas i vissa, i bilagan särskilt angivna, medlemsstater.
Vidare anges i direktivet vissa allmänna grundsatser som den nationella
jaktlagstiftningen skall uppfylla. Medlemsstaterna skall bl.a. tillse att de
i den nationella lagstiftningen inte medger fågeljakt under häcknings-
eller uppfödningssäsongema eller jakt på flyttfåglar i samband med
fåglarnas återvändande till häckningsplatsema. Därutöver skall försälj-
ning, transport eller förvaring för försäljning och salubjudande av le-
vande eller döda fåglar förbjudas. Förbudet skall gälla fåglar och pro-
dukter av fåglar som naturligt förekommer i någon medlemsstat. Un-
dantag från förbudet regleras i direktivsbilaga Hl.
Medlemsstaterna skall förbjuda användning av samtliga storskaliga
eller icke selektiva jaktmedel eller jaktmetoder. Medel eller metoder
som kan orsaka lokal utrotning av en fågelart skall också förbjudas.
Särskilt gäller detta de jaktmedel och jaktmetoder som anges i direkti-
vets bilaga IV a och som är i det närmaste identisk med bilaga IV till
Bemkonventionen. Enligt anslutningsavtalet får dock Sverige fortsätta
att bedriva fågelfångst med snara norr om 58 breddgraden nordlig bredd
även vid ett svenskt medlemskap. I direktivets bilaga IV b förbjuds
användning av flygplan och motordrivna fordon vid fågeljakt. Vidare
förbjuds, med vissa undantag för jakt på öppna havet, jakt från motor-
båtar som kan framföras med hög hastighet.
Medlemsstaterna får medge undantag från fredandebestämmelsema
och från bestämmelser om fångstmedel och fångstmetoder och om
handel och hantering av fåglar. En grundläggande förutsättning för ett
undantag är att det inte finns någon annan lämplig lösning. Undantag
får medges med hänsyn till människors hälsa och säkerhet eller flygsä-
kerheten. Vidare får undantag medges för att undvika allvarlig skada på
gröda, boskap, skog, fiske och vatten eller för att skydda flora och
fauna. Medlemsstaterna får vidare medge undantag för forsknings- och
undervisningsändamål samt för inplantering och återinplantering. Slut-
ligen får medlemsstaterna medge undantag för fångst, hållande i fången-
skap eller annan förnuftig användning av vissa fåglar i litet antal under
förutsättning att detta sker under strängt kontrollerade förhållanden och
på en selektiv grund. I föreskrifter skall anges de arter som får omfattas
av undantag samt de medel, arrangemang eller metoder som får tillåtas
vid jakten. Vidare skall i dessa föreskrifter anges under vilka förutsätt-
ningar, vilka tider och inom vilka områden jakten får tillåtas. I före-
skrifterna skall även anges den myndighet som får bestämma om förut-
sättningarna för jakten är uppfyllda, de medel, arrangemang och meto-
der som får användas samt inom vilka gränser och av vem jakten får
bedrivas. 26
Vidare åläggs medlemsstaterna att tillse att införandet av fågelarter Prop. 1994/95:117
som inte förekommer i vilt tillstånd inom medlemsstaternas europeiska
territorium inte menligt inverkar på den lokala floran och faunan.
Medlemsstaterna skall bevaka att populationen av samtliga europeiska
fågelarter upprätthållas på önskad nivå. Medlemsstaterna skall därför
vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bevara, upprätthålla eller
återställa en till arealen tillräckligt stor och skiftande livsmiljö för fåg-
larna. Åtgärderna skall i första hand innebära att skyddade områden
upprättas samt att livsmiljöer skapas eller återställs. Underhåll och
skötsel av den naturliga livsmiljön inom och utanför de skyddade om-
rådena skall ske i enlighet med de ekologiska behov som föreligger.
Särskilda bevarandeåtgärder skall vidtas beträffande livsmiljön för de
fåglar som förtecknats i direktivets bilaga I för att säkerställa fåglarnas
överlevnad och fortplantning inom det område där de förekommer.
Medlemsstaterna skall även vidta liknande bevarandeåtgärder beträffan-
de livsmiljön för andra regelbundet förekommande flyttfåglar. Därvid
skall beaktas behovet av skydd för häcknings-, ruggnings- och över-
vintringsområden. Särskild vikt skall läggas vid skyddet av våtmarker
och särskilt sådana av internationell betydelse. När åtgärderna vidtas
skall särskilt beaktas om arterna är utrotningshotade eller anses som
sällsynta på grund av små populationer eller begränsad lokal utbred-
ning. Även det förhållandet att arterna är känsliga för förändringar i sin
livsmiljö skall särskilt beaktas. Vidare skall särskilt beaktas arter som
kräver speciell uppmärksamhet på grund av den särskilda beskaffen-
heten av deras livsmiljö. Medlemsstaterna skall klassificera de områden
som behövs för att bevara de fågelarter som förtecknats i bilaga I som
särskilda skyddsområden.
Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av
livsmiljöer samt vilda djur och växter kallas i vardagligt tal for art- och
habitatdirektivet. Syftet med direktivet är att bidra till att säkerställa
biologisk mångfald genom att bevara naturliga livsmiljöer samt vilt
levande djur och växter i medlemsstaternas europeiska territorier. Hota-
de livsmiljöer och arter är en del av gemenskapens naturliga arv och
hoten mot dem är ofta av gränsöverskridande natur varför det ansetts
nödvändigt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå för att bevara dem.
De åtgärder som vidtas skall bidra till att bibehålla eller återuppbygga
en gynnsam bevarandestatus beträffande naturliga livsmiljöer och vilt
levande djur och växter av intresse för gemenskapen. Åtgärderna skall
vidtas med beaktande av ekonomiska, sociala och kulturella förutsätt-
ningar samt regionala och lokala särdrag.
Till direktivet hör sex bilagor. Bilaga I upptar för gemenskapen in-
tressanta naturliga livsmiljöer som behöver skyddas genom särskilda
bevarandeområden. I bilaga II finns förtecknade för gemenskapen in-
tressanta djur- och växtarter som behöver skyddas genom att särskilda
bevarandeområden inrättas. Bilaga Hl upptar de kriterier som skall
användas för att identifiera och välja ut områden som är av intresse för
gemenskapen och lämpliga att utpeka som särskilda bevarandeområden.
I bilaga IV förtecknas för gemenskapen intressanta djurarter och växt- 27
arter som behöver strängt skydd. Bilaga V utgörs av en förteckning
över för gemenskapen intressanta arter av djur och växter som kan Prop. 1994/95:117
behöva skyddas genom särskilda skötselåtgärder. Bilaga VI utgörs av en
förteckning över medel, metoder och transportmedel som inte får an-
vändas när arter i bilagorna IV och V fångas och dödas. I bilagorna II,
IV och V finns arter av däggdjur, reptiler, amfibier, fiskar, ryggrads-
lösa djur samt växtarter.
Områden som är av intresse för gemenskapen skall enligt direktivet
anges. Dessa områden skall tillsammans med de särskilda skyddsom-
råden som medlemsstaterna utpekat i enlighet med fågeldirektivet ingå i
ett sammanhängande europeiskt nätverk benämnt Natura 2000.
Medlemsstaterna skall på grundval av de kriterier som anges i bilaga
III till direktivet upprätta en förteckning över de områden i respektive
stat som innehåller sådana typer av naturliga livsmiljöer som förtecknats
i bilaga I till direktivet och de områden där inhemska arter som är
förtecknade i bilaga II finns. Förteckningen skall senast i maj 1995
överlämnas till EG-kommissionen. Kommissionen skall därefter i sam-
råd med medlemsstaten upprätta ett förslag över vilka områden i med-
lemsstatens förteckning som är av intresse för gemenskapen. På grund-
val av denna förslagslista fastställer kommissionen vilka områden som
anses vara av intresse för gemenskapen. En medlemsstat är förpliktad
att förklara ett sådant utpekat område som särskilt bevarandeområde och
bereda området erforderligt skydd.
Åtgärder för att skydda de särskilda bevarandeområdena skall om det
bedöms lämpligt innefatta skötselplaner. Sådana planer kan vara spe-
ciellt utarbetade för områdena eller ingå i andra utvecklingsplaner.
Vidare skall områdena skyddas genom lämpliga bindande rättsregler,
administrativa åtgärder eller avtal. Vidtagna åtgärder skall överensstäm-
ma med de ekologiska behoven för de livsmiljöer, djurarter och växt-
arter som skall skyddas. Försämring av de livsmiljöer som skall bevaras
och icke obetydlig störning av de arter för vilkas skull områdena ut-
pekats skall undvikas av medlemsstaterna. Redan när området av ge-
menskapen utpekas som område av intresse för gemenskapen skall
medlemsstaten bereda området visst skydd.
De särskilda skyddsområden som fastställts i enlighet med fågeldirek-
tivet skall åtnjuta samma skydd som de särskilda bevarandeområdena.
Ett system skall inrättas för att övervaka bevarandestatusen beträffan-
de de naturliga livsmiljöer och de arter som täcks av direktivet. Över-
vakningen skall särskilt omfatta sådana områden som enligt direktivet är
prioriterade livsmiljöer samt de vilt levande djur- och växtarter som
enligt direktivet är prioriterade arter.
I bilaga IV a anges för gemenskapen intressanta djurarter som be-
höver strängt skydd. Bland de djur som är upptagna i bilagan finns
olika arter av däggdjur, reptiler, amfibier, fiskar och ryggradslösa djur.
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att införa ett sys-
tem som medför strängt skydd för de djurarter som är förtecknade i
bilaga IV a. Inom djurens naturliga utbredningsområde skall det vara
förbjudet att med avsikt fånga eller döda vilda exemplar av dessa arter.
Avsiktlig störning av dessa arter, speciellt under reproduktionstiden 28
eller övervintringen skall förbjudas. Det skall också vara förbjudet att
avsiktligt förstöra eller ta ägg från vilda exemplar samt att försämra Prop. 1994/95:117
eller förstöra reproduktionsområden.
Medlemsstaterna skall skydda de växtarter som är förtecknade i bilaga
IV b. Avsiktlig plockning, insamling, slagning, uppdragning med rötter-
na eller förstöring av sådana växter inom artens naturliga utbrednings-
område skall vara förbjudet.
Beträffande exemplar av de på bilaga IV förtecknade djur- och väx-
tarterna som tagits från naturen skall medlemsstaterna förbjuda förvar-
ing, transport och försäljning eller byte, eller utbjudande för försäljning
eller byte med undantag för sådana exemplar som tagits lagligt innan
direktivet genomfördes.
Bilaga V till direktivet är en förteckning över för gemenskapen in-
tressanta djur- och växtarter. Skötselåtgärder som innefattar reglering av
att ta och utnyttja sådana arter kan behöva vidtas.
I direktivets bilaga VI anges de medel och metoder som inte får an-
vändas när exemplar av vilda djur som anges i direktivets bilaga IV a
eller V a fångas eller dödas. Medlemsstaterna skall förbjuda använd-
ningen av alla icke selektiva åtgärder som kan orsaka lokalt försvinnan-
de av eller allvarlig störning av sådana arter. Detta gäller särskilt för
användning av de metoder som anges i direktivets bilaga VI a vid dägg-
djursjakt respektive fiske samt alla former av jakt från transportmedel
som anges i bilaga VI b. Direktivets bilaga VI är i det närmaste iden-
tiskt med Bemkonventionens bilaga IV.
Medlemsstaterna får medge undantag från direktivets skyddsbestäm-
melser på motsvarande sätt och grund som enligt fågeldirektivet.
Medlemsstaterna skall studera om det är önskvärt att återinplantera
sådana inhemska arter som är förtecknade i bilaga IV som en åtgärd för
att bevara arten. Avsiktlig utsättning i naturmiljön av sådana arter som
inte är inhemska skall regleras så att inte nackdel uppstår för naturliga
livsmiljöer inom artens utbredningsområde eller för vilt levande inhem-
ska djur eller växter. Om medlemsstaten anser det nödvändigt skall den
förbjuda sådan utsättning.
Skyddet av valarna har stärkts genom rådets förordning (EEG) nr
348/81 av den 20 januari 1981 om gemensamma regler för import av
produkter från djur av ordningen Cetacea (valar). Genom förordningen
infördes krav på tillstånd för import (importlicens) avseende vissa valp-
rodukter uppräknade i bilaga och definierade i den gemensamma tull-
taxan. Importlicens får inte utfärdas for produkter som skall användas
för kommersiella ändamål. Medlemsstaterna kan gå längre och skydda
andra valprodukter så länge åtgärderna inte skapar handelshinder som
strider mot Romfördraget. En särskild kommitté med representanter
från medlemsstaterna har upprättas för att pröva frågor som rör tillämp-
ningen av förordningen.
EG som organisation är inte part i konventionen om internationell
handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, CITES,
men har ansökt om att bli part. Vid ett konventionsmöte i Gabarone,
Botswana, år 1983 beslöts att EG skulle få bli konventionspart. Beslutet
har ännu inte trätt i kraft eftersom ett tillräckligt antal stater ännu inte 29
godkänt det. Sverige godkände beslutet i februari 1993. Eftersom flerta-
let av EG:s medlemsstater är parter i C ITES har EG ändå reglerat Prop. 1994/95:117
handeln mellan medlemsstaterna i enlighet med konventionen. Detta har
skett genom rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3 december
1982 om genomförande i gemenskapen av konventionen om internatio-
nell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (EG:s
CITES-fÖrordning). Konventionen skall gälla inom hela gemenskapen
enligt de villkor som festställs i förordningen. Elänsyn skall tas till
konventionens mål och principer vid tillämpningen av förordningen.
Förordningen skall säkra en enhetlig tillämpning inom gemenskapen
av vissa handelspolitiska instrument. Åtgärder som berör tillämpning av
konventionen inom handeln får inte påverka den fria rörligheten för
varor inom gemenskapen och skall endast gälla för handel med tredje
land. I förordningen finns en förteckning över de delar och produkter
av djur eller växter som omfettas av förordningen. Förordningens be-
stämmelser innehåller i vissa fell krav på strängare skyddsåtgärder än
konventionen. Enligt förordningen krävs t.ex. att importlandet utfärdar
ett eget importtillstånd eller importcertifikat för alla CITES-arter och
inte bara som anges i konventionen for exemplar av de arter beträffande
vilka handel enligt konventionen regleras strängast (bilaga I-arter).
Även i övrigt behandlas i förordningen vissa arter som är upptagna i
konventionens bilaga II eller Hl lika strängt som de arter som är upp-
tagna i bilaga I. Handel, även inom medlemsstaterna, är förbjuden med
de arter som upptas i konventionens bilaga I samt med vissa arter upp-
tagna i konventionens bilaga II eller ID.
Medlemsstaterna får vidta strängare åtgärder än de som festställs
enligt förordningen. Genom förordningen införs ett gemensamt förfäran-
de för att utfärda och visa upp tillstånd för att exportera, reexportera,
importera och från havet föra in exemplar av de arter som omfettas av
konventionen. Medlemsstaterna skall utse administrativa och vetenska-
pliga myndigheter för tillämpningen av förordningen. Varje medlemsstat
skall, med vissa undantag, godta av behöriga myndigheter i andra med-
lemsstater fettade beslut och utfärdade tillstånd och certifikat. Märk-
ningar, plomberingar och stämplar som används för att identifiera varor
skall vara enhetliga inom gemenskapen.
Till förordningen finns tre bilagor. Bilaga A utgörs av konventionen.
I bilaga B finns en förteckning över de delar och produkter från djur
och växter som omfettas av förordningens reglering. Bilaga C upptar
djur- och växtarter beträffande vilka EG tillämpar strängare skyddskrav
än vad som följer av konventionen.
Det bör här nämnas att EG-kommissionen framlagt förslag till EG-
rådet att anta en ny förordning som skall ersätta rådets förordning
(EEG) nr 3626/82. Förslaget omarbetas f.n. inom rådet. Även enligt
den föreslagna nya förordningen finns möjlighet för medlemsstaterna att
i vissa fell vidta strängare skyddsåtgärder än de som festställts i förord-
ningen.
Genom rådets förordning (EEG) nr 3418/83 av den 28 november 1983
om likartad användning av dokument i samband med handel med ut-
rotningshotade djur och växter har införts ett likartat dokumentations- 30
system inom gemenskapen för att utfärda och använda de dokument Prop. 1994/95:117
som behövs för att genomföra EG:s CITES-förordning.
EG-rådet har utfärdat ytterligare två rättsakter för att reglera handel
med vilda djur. Syftet med rådets direktiv 83/129/EEG av den 28 mars
1983 om import till medlemsstaterna av skinn från vissa sälungar och
produkter av sådana skinn är att bidra till skyddet av sälartema grön-
landssäl och klappmyts. Enligt direktivet skall medlemsstaterna för-
hindra yrkesmässig import av pälsskinn från ungar av grönlandssäl
(whitecoats) och klappmyts (bluebacks) samt artiklar av sådana päls-
skinn. Förbudet gäller inte för varor som har sitt ursprung i inuitbe-
folkningens traditionella fångst.
Det huvudsakliga innehållet i rådets förordning (EEG) nr 3254/91 av
den 4 november 1991 om förbud mot användning av rävsax inom ge-
menskapen, samt mot införsel av skinn och varor som tillverkats av
delar från vissa vilda djurarter med ursprung i länder där man använ-
der rävsax, eller där djur fångas på ett sätt som inte motsvarar interna-
tionella normer om humana fångstmetoder framgår av dess rubrik. I
förordningens inledning hänvisas till att Bemkonventionen innehåller
förbud mot att använda icke-selektiva fångst- och avlivningsmetoder
samt fällor för att fånga in eller döda djur på ett storskaligt eller icke
selektivt sätt. Vidare anförs i förordningens inledning att avskaffandet
av fotsaxar kommer att få en positiv effekt på bevarandestatusen för
hotade eller utrotningshotade arter av vilda djur både inom och utom
gemenskapen. Detta gäller även arter som skyddas genom förordning
(EEG) nr 3626/82. Hänvisning sker också till den utveckling av fångst-
metoder som pågår bl.a. i anslutning till arbetet inom den internationel-
la standardiseringsorganisationen (ISO).
Förordningen innebär bl.a. förbud, från och med den 1 januari 1995,
av import till gemenskapen från tredje land av hudar m.m. från vissa i
förordningens bilaga I angivna pälsdjur. Importförbudet gäller inte
import från stater som förbjuder användning av fotsaxar. Genom för-
ordningen säkras en enhetlig tillämpning inom gemenskapen av import-
förbudet. Genom utfärdandet av förordning (EC) nr 177/94 av den 28
januari 1994 har dock kommissionen uppskjutit ikraftträdandet av im-
portförbudet till den 1 januari 1996.
I huvudsak kan rättskälloma för EG-rätten indelas i fyra slag - primär-
rätten, sekundärrätten, internationella avtal ingångna av gemenskapen
samt EG-domstolens praxis. Primärrättens område utgörs av de grund-
läggande fördragen. De sekundära rättsakterna utgörs av bl.a. förord-
ningar och direktiv, vilka har antagits av institutionerna inom EG.
Enligt Romfördraget skall en förordning ha allmän giltighet och till
alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Detta
innebär att förordningens bestämmelser i sig utgör en EG-författning
som är överordnad den nationella lagstiftningen.
31
Ett direktiv skall enligt Romfördraget, med avseende på det resultat Prop. 1994/95:117
som skall uppnås, vara bindande for varje medlemsstat till vilket det är
riktat. De nationella myndigheterna får bestämma form och tillväga-
gångssätt för genomförandet.
Sverige är förplikat att administrera gemenskapsrätten med samma
omsorg som gäller för genomförandet av svensk lagstiftning. Effektivi-
teten av gemenskapsrätten får inte förminskas. Domstolen har uttalat att
medlemsländerna själva får besluta om medlen för att beivra brott mot
gemenskapsrätten. Överträdelser av gemenskapsrätten skall i så fall
sanktioneras i enlighet med liknande materiella och processuella be-
stämmelser som gäller för överträdelser av nationell rätt av samma slag.
Vissa av Sveriges internationella åtaganden i olika konventioner har
ännu inte till fullo införlivats i svensk rätt. Ett svenskt medlemskap i
EU ställer ytterligare krav på anpassning av det svenska regelverket.
Svenska internationella åtaganden gäller där Sverige har jurisdiktion,
dvs. inom territoriet, i Sveriges ekonomiska zon, på svenska fartyg och
luftfartyg samt på andra områden där Sverige har åtagit sig att reglera
viss verksamhet beträffande personer under svensk jurisdiktion.
När regeringen har ratificerat en överenskommelse och överenskom-
melsen trätt i kraft är Sverige som stat folkrättsligt skyldig att uppfylla
sina åtaganden enligt överenskommelsen. Om åtagandena i en överens-
kommelse inte redan överensstämmer med den svenska rättsordningen,
måste denna ändras eller kompletteras. Bestämmelser i en internationell
överenskommelse gäller dessutom inte för enskilda och myndigheter i
Sverige förrän bestämmelserna införlivats med svensk rätt genom lag,
regeringsförordning eller myndighetsföreskrift. Det finns olika metoder
för hur förpliktelserna skall kunna införlivas med den interna rättsord-
ningen. Valet av metod har behandlats av bl.a. utredningen om för-
fattningspublicering m.m. i betänkandet (SOU 1974:100) Internationella
överenskommelser och svensk rätt.
Vid transformering omarbetas de delar av den internationella överen-
skommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författ-
ningstext. Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning
föreskrivs att överenskommelsens bestämmelser gäller som svensk rätt.
Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som
gäller bl.a åligganden for enskilda samt kommunernas befogenheter och
åligganden skall regleras i lag. Enligt 8 kap. 7 och 11 §§ RF kan vissa
sådana frågor efter bemyndigande i lag delegeras till regeringen eller
myndighet under regeringen att föreskriva om. Det gäller bl.a. före-
skrifter som avser in- eller utförsel av varor, näringsverksamhet, jakt,
fiske, djurskydd eller natur- och miljövård. Andra former for införli-
vande av bestämmelser i internationella överenskommelser än genom
lag eller andra föreskrifter med stöd av bemyndigande i lag, kan över-
vägas i den mån inte bestämmelserna ger upphov till rättigheter eller
32
skyldigheter för enskilda eller kommuner eller den internationella över- Prop. 1994/95:117
enskommelsen innebär en förpliktelse att genomföra åtagandet genom
lagstiftning.
Inom EG finns till följd av EG-domstolens praxis en strikt syn på
frågan om en internationell konvention skall införlivas genom lagstift-
ning eller ej. Huvudregeln är att gemenskapsreglema skall införlivas
genom lagstiftning. Detta synsätt torde bli allt vanligare även på om-
råden utanför EG-rätten. Det tydligaste sättet för ett land att visa att
man har uppfyllt sina internationella åtaganden är att införa lagstiftning.
Allmänt om gällande svensk reglering
I den svenska lagstiftningen behandlas skydd av vilda djur- och växt-
arter huvudsakligen i naturvårdslagen (1964:822) och jaktlagen
(1987:259) samt i föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar.
Artskydd beträffande fiskar, vattenlevande blötdjur och vattenlevande
kräftdjur regleras i fiskelagen (1993:787) och fiskeförordningen
(1993:1097) vilka författningar har trätt i kraft den 1 januari 1994.
Bestämmelser som reglerar utsättning av främmande djur och växter i
naturmiljön finns i växtskyddslagen (1972:318), skogsvårdslagen
(1979:429), jaktlagen, lagen (1991:639) om förhandsgranskning av
biologiska bekämpningsmedel och de förordningar som är knutna till
dessa lagar.
Särskilda bestämmelser till skydd för naturmiljön finns i naturvårds-
lagen och i föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Bland dessa
kan särskilt nämnas naturvårdsfÖrordningen (1976:484) och national-
parksförordningen (1987:938). Vid markanvändning och planering finns
bestämmelser som syftar till att hänsyn skall tas till naturvården. Ett
indirekt skydd för naturmiljön finns i lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. (naturresurslagen) och i plan- och bygglagen
(1987:10). I naturresurslagen finns också bestämmelser om miljökonse-
kvensbeskrivningar. Av rennäringslagen (1971:437), lagen (1979:425)
om skötsel av jordbruksmark och av skogsvårdslagen framgår, att vid
renskötsel, skötsel av jordbruksmark, vid annan markanvändning i
jordbruket och vid skötsel av skog skall hänsyn tas till naturvårdens
intressen.
I lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in-
eller utförsel av varor finns bemyndigande för regeringen att reglera
internationell handel med bl. a. utrotningshotade eller sällsynta arter av
djur eller växter. Sådan reglering finns i förordningen (1975:542) om
tillämpning av konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel
med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES-förord-
ningen). Det kan särskilt nämnas att i förordningen utpekas Jordbruks-
verket som svensk administrativ CITES-myndighet och Naturvårdsver-
ket som svensk vetenskaplig CITES-myndighet. Konventionen är i sin
helhet fogad som bilaga till förordningen. Föreskrifter för tillämpning i
Sverige av konventionen finns också i Statens jordbruksverks föreskrif- 33
ter (SJVFS 1992:56) om internationell handel med utrotningshotade
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 117
arter av vilda djur och växter. In- eller utförsel i strid mot föreskrifter Prop. 1994/95:117
meddelade med stöd av 1975 års bemyndigandelag kan föranleda ansvar
enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Inrikes handel och annan befattning med vilt regleras delvis i jakt-
lagen och jaktförordningen (1987:905).
De ovan angivna författningarna ger möjligheter att reglera huvud-
delen av de frågor som berörs i de nämnda internationella konventioner-
na och EG-rättsaktema. Emellertid saknas möjligheten att reglera vissa
förpliktelser och en samlande svensk lagstiftning som ger möjlighet att
reglera handel och övrig hantering av vilt levande djur- och växtarter.
Regeringens förslag: En lag om hantering och förvaring av djur
och växter som tillhör skyddade arter stiftas. Lagen utformas som
en ramlag.
I lagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om in-
och utförsel, transport, handel, förvaring, preparering och före-
visning avseende djur och växter, i den utsträckning det behövs
för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden eller av andra
skäl, för att skydda vilt levande djur- eller växtarter.
Föreskrifter får innefatta förbud mot eller krav på tillstånd eller
andra särskilda villkor för hantering av sådana djur eller växter.
Föreskrifterna får också reglera motsvarande befattning med ägg,
rom eller bon eller med en annan produkt som utvunnits av djur
eller växter.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om avgifter för myndigheternas verksamhet.
I samband med förslaget till en ny lag föreslås vissa ändringar i
jaktlagen (1987:259) samt i lagen (1975:85) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.
I naturvårdslagen (1964:822) föreslås att det införs straffansvar
för den som obehörigen tar befattning med exemplar av en djur-
eller växtart, ägg, rom eller bon som gärningsmannen vet eller
har skälig anledning anta har åtkommits genom brott mot före-
skrift som har meddelats med stöd av vissa bestämmelser i lagen.
Egendom som hanterats eller förvarats i strid mot förbudet skall
kunna förverkas.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens förslag. Regleringsmöjlighetema beträffande hantering och
preparering var mindre omfattande i promemorian än de är i regerings-
34
förslaget, t.ex. omfattade promemorians bemyndigandebestämmelse Prop. 1994/95:117
beträffande verksamhetsreglering endast sådan verksamhet som avser
montering eller annan preparering av exemplar m.m. av en vilt levande
däggdjursart eller fågelart.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till den
föreslagna lagen. Flera remissinstanser har framfört att det av tydlig-
hetsskäl vore lämpligt att överföra alla fredningsbestämmelser till den
nya lagen. Fråga om tillstånd för konservatorsverksamhet berörs av
flera remissinstanser. Naturhistoriska riksmuseet har påtalat att den
föreslagna regleringen av konservatorsverksamhet bör utökas till att
gälla montering eller preparering av alla däggdjur och fåglar, samt arter
av övriga grupper som omfattas av skyddsföreskrifter meddelade med
stöd av den föreslagna lagen eller som fredats med stöd av naturvårdsla-
gen. Muséet och Svenska naturskyddsföreningen anser att även yrkes-
mässig förevisning av levande djur i zoologiska trädgårdar, akvarier och
terrarier skall omfattas av tillstånd eller villkor. Även Världsnaturfon-
den och Sveriges lantbruksuniversitet anser att all konservatorsverksam-
het som berör fredade arter bör vara tillståndspliktig. Kungl. vetenskap-
sakademien påtalar att reglerna för hantering av t.ex. trafikskadade eller
ihjälsvultna djur bör utformas så att de inte hindrar att materialet tas till
vara för forskning eller undervisning. Svenska jägareförbundet är kri-
tiskt till en skärpning av den reglering som gäller för konservatorer.
Riksförbundet svensk fågelhobby anser beträffande fågelhantering att den
registrering som sker hos Statens jordbruksverk vid import eller export
av exemplar av CITES- reglerade arter är tillräcklig. Föreningen varnar
vidare för att en alltför långtgående reglering av import och export av
vilt levande djur- och växtarter medför betydande risk för ökad smugg-
ling med bl.a. djurplågeri som följd. Sveriges zoologiska konservatorer
påtalar att det sedan år 1984 finns regler för en frivillig auktorisation av
zoologiska konservatorer. Konservatorerna föreslår vidare att ett system
för märkning och joumalföring utarbetas efter mönster av det system
som nu tillämpas i Danmark. Projekt Berguv väst framför att man i
Sverige måste införa tillståndstvång för uppfödning och utsläpp av
hotade arter varvid vederbörande uppfödares lämplighet och praktiska
förutsättningar för att bedriva verksamheten prövas i samband med
tillståndsgivningen.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen får enligt lagen
(1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller
utförsel av varor meddela sådana föreskrifter, om det är påkallat av
hänsyn till bl.a. skyddet för utrotningshotade eller sällsynta arter av djur
eller växter. Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att
meddela sådana föreskrifter. Bemyndigandet såvitt det avser djur eller
växter av utrotningshotade eller sällsynta arter infördes i samband med
tillkomsten av jaktlagen. Enligt föredragande statsrådet (prop.
1986/87:58 s. 37) sammanhängde den i propositionen föreslagna lagänd-
ringen bl.a. med de problem som förorsakades av illegal jakt och för-
säljning till utlandet av sällsynta djurarter.
Detta bemyndigande utgör bl.a. stöd för förordningen (1975:542) om 35
tillämpning av konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel
med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, som införlivar Prop. 1994/95:117
konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av
vilda djur och växter (CITES) med svensk rätt.
Lagstiftning som i enlighet med bestämmelserna i 1950 års Pariskon-
vention om fågelskydd direkt förbjuder import av fåglar som fångats
eller dödats i annan konventionsstat i strid mot konventionens bestäm-
melser saknas dock i Sverige. Om en stat anser att internationell handel
utgör ett hot mot en inhemsk djur- eller växtart kan den staten dock
begära att arten tas upp på CITES bilaga Hl vilket innebär att det för
import till Sverige av exemplar av sådan art från ursprungsstaten krävs
exporttillstånd från en myndighet i den staten.
Enligt Bemkonventionen, som kortfattat redovisas i avsnitt 4.1, skall
partema vid behov reglera innehav och utrikeshandel med vissa djur
och växter oberoende av om det kan visas att djuret eller växten olagligt
fångats eller tagits i landet eller åtkommits utomlands. För att uppfylla
åtagandena i Bemkonventionen bör därför den svenska lagstiftningen
medge en sådan reglering.
Viss reglering av handel med vilt kan ske med stöd av bemyndiganden
i jaktlagen (1987:259). Med hänsyn till viltvårdens behov, eller för att
tillgodose något annat syfte i jaktlagen, kan således föreskrifter med-
delas med förbud eller särskilda villkor for yrkesmässig handel med
vilt. Särskilda föreskrifter får också meddelas i fråga om att yrkesmäs-
sigt bedriven montering eller annan preparering av vilt inte får ske utan
särskilt tillstånd. Dessa får även innefatta att andra särskilda föreskrifter
eller villkor skall gälla for sådan verksamhet.
Några föreskrifter om förbud mot yrkesmässig handel med vilt har
inte meddelats. Föreskrifter beträffande krav på tillstånd för yrkesmäs-
sig montering eller annan preparering av vilt samt beträffande krav på
förteckning över i yrkesmässig näringsverksamhet hanterat vilt finns i
jaktförordningen (1987:905).
Den som obehörigen tar befattning med vilt som han vet eller har
skälig anledning anta har dödats eller åtkommits i strid mot vissa av
jaktlagens bestämmelser, kan dömas för jakthäleri till böter eller fängel-
se i högst sex månader. Om brottet är att anse som grovt kan fängelse i
högst två år följa.
Bestämmelsen om jakthäleri medför att innehav och hantering av vilt
som åtkommits i strid mot vissa av jaktlagens bestämmelser är förbju-
den i Sverige. Därmed täcks de centrala åtagandena i de internationella
avtalen om förbud mot innehav och hantering av vilt. Jakthäleriparagra-
fen är dock inte tillämplig om åtkomsten av viltet skett i Sverige men
inte utgjort jaktbrott eller om viltet åtkommits utanför svenskt territo-
rium.
Någon motsvarande reglering av obehörig befattning med exemplar av
fredade djurarter eller växtarter som åtkommits genom brott mot natur-
vårdslagstiftningen finns för närvarande inte. För att förstärka skyddet
för fredade djur och växter bör en bestämmelse om att någon obehö-
rigen inte får ta befattning med exemplar av en sådan art införas i
naturvårdslagen. En sådan bestämmelse bör lämpligen utformas efter
36
förebild av jakthäleristadgandet och egendom som hanterats eller förvar- Prop. 1994/95:117
ats i strid mot en föreskrift om fredning bör kunna förverkas.
Med stöd av den nu föreslagna bestämmelsen eller av jakthäleribe-
stämmelsen blir det möjligt att ingripa mot hantering av djur och växter
som fångats eller tagits i strid mot naturvårdslagens eller jaktlagens
fredandebestämmelser.
En ny lag
Sverige har ingått flera internationella överenskommelser om skydd för
vilda djur- och växtarter. Lagstiftningen om befattning med skyddade
vilda djur och växter behöver kompletteras för att uppnå ett tillräckligt
skydd för hotade djur- och växtarter. När Sverige blir medlem i EU
tillkommer dessutom ytterligare krav på regleringar inom detta område.
Regeringen anser att reglerna om nationell och internationell handel
samt om övrig hantering och förvaring av vilt levande djur och växter
bör samlas under en lag i avsikt att underlätta överblicken av lagstift-
ningen.
Det är därför lämpligt att från 1975 års bemyndigandelag flytta be-
myndigandet att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor med
hänsyn till skyddet för utrotningshotade eller sällsynta arter av djur eller
växter till en särskild lag om åtgärder beträffande djur och växter som
tillhör skyddade arter.
Den nya lagen bör liksom 1975 års bemyndigandelag utformas som en
ramlag för att möjliggöra en snabb anpassning av regleringen till det
skyddsbehov som föreligger samt till de ändringar av Sveriges interna-
tionella åtaganden på området som kommer att ske.
Lagen bör innefatta ett bemyndigande att meddela de föreskrifter om
in- och utförsel, transport, handel, förvaring, preparering och förevis-
ning som behövs för att skydda en vilt levande djur- eller växtart. Såda-
na föreskrifter bör kunna avse både levande och döda djur och växter
samt ägg, rom och bon från sådana djur liksom produkter av sådana
djur och växter.
I det nya bemyndigandet bör särskilt anges att Sveriges internationella
åtaganden utgör tillräcklig grund för att meddela föreskrifter till skydd
för en vilt levande djur- eller växtart. Därigenom skapas ökad möjlighet
att uppfylla ett konventionsåtagande om att förbjuda in- eller utförsel av
exemplar av en viss djur- eller växtart om en annan stat så begär till
skydd för vilt levande djur- eller växtarter i den staten.
Vidare bör bemyndigandena i jaktlagen att reglera handel med samt
montering eller annan preparering av vilt flyttas över till den nya lagen.
När det gäller frågan om reglering i en samlad lagstiftning av de
fredningsbestämmelser som idag finns i svensk lag gör regeringen föl-
jande bedömning. Fredningsbestämmelser finns i svensk lagstiftning i
jakt-, fiske- och naturvårdslagstiftningen. Flera remissinstanser har
uttalat att alla fredningsbestämmelser borde överföras till den nu före-
slagna nya lagen för att erhålla en bättre överskådlighet bl.a. för myn-
digheterna. Samma argument kan dock, enligt regeringens bedömning,
37
anföras for att behålla fredningsbestämmelsema beträffande vilt, fiskar Prop. 1994/95:117
samt vattenlevande blötdjur och kräftdjur inom respektive sektorslag-
stiftning. Regeringen anser därför att det for närvarande inte föreligger
skäl for att föra dessa bestämmelser till den nu föreslagna lagstiftning-
en.
Den föreslagna lagens funktion i regelsystemet kan åskådliggöras
enligt följande. Fredande av vilda djur- och växtarter regleras även
fortsättningsvis enbart i respektive sektorslagstiftning, dvs. naturvårdsla-
gen, jaktlagen och fiskelagen. Brott mot en fredningsbestämmelse med-
för i typfallet att den som förövat brottet också kommer att förvara och
transportera det fredade exemplaret i omedelbar anslutning till fredan-
debrottet. Om det med stöd av den nya lagen meddelats förbud att utan
tillstånd förvara eller transportera exemplar av en sådan art innebär
förvaringen och transporten i omedelbart samband med fredningsbrottet
även brott mot den nya lagen. Det naturliga är dock att en sådan förvar-
ing och transport betraktas som del av fredningsbrottet och att detta
brott därmed får anses konsumera ett brott mot den nya lagen.
I jaktlagstiftningen finns bestämmelser om obehörig befattning med
vilt som åtkommits genom jaktbrott eller genom åsidosättande av vad
som bestämts i en för jakt meddelad licens (jakthäleri). I naturvårdsla-
gen föreslås nu en motsvarande bestämmelse som straffbelägger obehö-
rig befattning med djur och växter som fredats enligt den lagen. Genom
dessa bestämmelser kan ingripande ske mot all hantering av de djur och
växter som bevisligen fångats eller tagits i strid mot jaktlagens respekti-
ve naturvårdslagens fredningsbestämmelser under förutsättning att gär-
ningsmannen vet eller har skälig anledning anta att exemplaren åtkom-
mits på sådant sätt.
I vissa fall är dock denna reglering av hantering och förvaring inte
tillräcklig för att upprätthålla erforderligt skydd för vissa djur- och
växtarter. Detta gäller bl.a. när något föregående brott mot svenska
fredningsbestämmelser inte kan visas eller när en reglering av förvaring
och hantering behövs för att genomföra en effektiv kontroll av ett inför-
selförbud beträffande exemplar av en viss art.
Om det med stöd av den nya lagen meddelats förbud att utan tillstånd
hantera eller förvara exemplar av en viss art kommer tillämpningsom-
rådet för ett sådant strafibud att i vissa fall sammanfalla med tillämp-
ningsområdet för de ovannämnda "häleribestämmelsema" i jaktlagen
och naturvårdslagen. Jakthäleribestämmelsen och den bestämmelse om
obehörig befattning med enligt naturvårdslagstiftningens skyddade djur
och växter som föreslås ovan, bör inte tillämpas när förutsättningar att
tillämpa den nya lagens ansvarsbestämmelser föreligger. För att säker-
ställa att den nu föreslagna hanterings- och förvaringslagstiftningen
alltid används vid sådan lagkonkurrens har nu subsidiaritetsbestämmel-
ser med denna innebörd föreslagits i jaktlagen och naturvårdslagen.
38
i&rksamhetstillständ i vissa fall
För att skydda vilt levande djur- och växtarter är det viktigt att sådan
verksamhet där hantering och förvaring av ett stort antal vilda djur och
växter sker regleras och kontrolleras. Med stöd av nya lagen kan före-
skrifter meddelas som innebär att t.ex. yrkesmässigt eller annars i för-
värvssyfte bedriven handel, förevisning och preparering av exemplar
av en vilt levande djur- eller växtart inte får ske utan särskilt verksam-
hetstillstånd eller att andra särskilda villkor skall gälla för sådan verk-
samhet. En föreskrift i ett tillstånd bör förutom hantering av exemplar
även kunna avse hantering av ägg, rom och bon och av en produkt som
utvunnits av djur eller växter. I vissa fell kan det vara lämpligt att i
stället för krav på verksamhetstillstånd införa en skyldighet att anmäla
verksamheten till tillsynsmyndigheten. I likhet med vad som för närva-
rande gäller beträffande yrkesmässig konservatorsverksamhet beträffan-
de vilt bör länsstyrelsen vara tillstånds- och tillsynsmyndighet beträffan-
de dessa verksamheter.
Såsom förutsättning för tillstånd kan t.ex. uppställas krav på redovisad
kunskap om aktuell lagstiftning, artkännedom och om andra förhållan-
den av betydelse för verksamheten. Vid tillståndsprövningen bör under-
sökas om sökanden gjort sig skyldig till brott mot den nu föreslagna
lagstiftningen, jaktlagstiftningen, naturvårdslagstiftningen eller annan
lagstiftning av betydelse för verksamheten. Med stöd av bemyndigandet
kan t.ex. också införas en skyldighet att föra förteckning över vissa djur
och växter m.m. som hanteras i de nu aktuella verksamheterna. Ett
tillstånd bör kunna återkallas bl.a. om tillståndshavaren brutit mot ett ur
artskyddssynpunkt väsentligt villkor i tillståndet.
Ett införande av nya krav på tillstånd för de nu nämnda verksamheter-
na kommer bl.a. att påverka möjligheterna för vissa nu verksamma
näringsidkare att fortsätta med sin näring. Det är därför väsentligt att
grundligt utreda vilka regler som bör gälla for verksamheterna och
konsekvenserna av en sådan reglering. Naturvårdsverket bör därför få i
uppdrag, i samråd med bl.a. Naturhistoriska riksmuseet samt närmast
berörda intresseorganisationer såsom Zoobranschens Riksförbund,
Svenska Djurparksföreningen och Sveriges Zoologiska konservatorer,
att utreda lämplig reglering av verksamheterna.
I avvaktan på resultatet av en sådan utredning bör bemyndigandet i
den nya lagen utgöra ny laglig grund for de bestämmelser i jaktförord-
ningen och jaktkungörelsen som nu reglerar yrkesmässigt bedriven
montering eller annan preparering av vilt.
Den närmare utformningen av övriga hanteringsregler
Till en förordning under lagen bör överföras de nuvarande reglerna om
in- och utförsel av varor i förordning (1975:542) om tillämpning av
konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotnings-
hotade arter av vilda djur och växter. I samband därmed bör övervägas
vissa skärpningar av den nuvarande förordningens bestämmelser om
Prop. 1994/95:117
39
införseltillstånd samt övervägas om krav på tillstånd för återutförsel bör Prop. 1994/95:117
införas på det sätt som föreslagits i departementspromemorian (Ds
1993:64). Vidare bör övervägas om vissa arter som inte regleras enligt
CITES, trots detta, bör omfattas av införseltillstånd. Det kan t.ex. bli
aktuellt att införa krav på införseltillstånd beträffande samtliga reptiler,
eventuellt med undantag för vissa särskilt angivna arter.
Många reptilarter är hotade. Införsel till Sverige av reptiler har i
praktiken under lång tid varit förbjuden med stöd av bestämmelserna i
veterinära införselkungörelsen (1958:551) och med hänvisning till risken
for salmonellaspridning. Inom Jordbruksverket pågår en utredning om
detta förbud även fortsättningsvis kan upprätthållas på denna grund. Om
det på bestämmelserna i veterinära införselkungörelsen gällande inför-
selförbudet inte längre upprätthålls kan enligt bl.a. Världsnaturfonden
förväntas en mycket omfattande införsel av reptiler till Sverige. En
reglering av införseln av reptiler till Sverige med stöd av bemyndigan-
det i den nya lagen bör därför övervägas.
Vidare bör övervägas att i en förordning med stöd av ovannämnda
bemyndigande införa förbud mot att utan tillstånd hantera eller förvara
exemplar av arter som räknas upp i förordningen. En grundläggande
förutsättning för tillstånd bör vara att exemplaret åtkommits i överens-
stämmelse med gällande lagstiftning. Beträffande levande exemplar av
en art bör hinder för tillstånd också föreligga dels om den population
exemplaret tagits från riskerar att påverkas ogynnsamt av tagandet, dels
om ett utsläppande av exemplaret i naturen riskerar att fysiskt eller
genetiskt ogynnsamt påverka inhemska populationer av vilda växter och
djur. Ett tillstånd bör kunna förenas med villkor t.ex. med krav på
märkning. Även ett sådant tillstånd bör kunna återkallas i likhet med
vad som sagts om verksamhetstillstånd. En myndighet bör föra register
över beviljade tillstånd. I likhet med vad som för närvarande gäller
enligt den CITES-relaterade lagstiftningen bör Jordbruksverket vara
tillståndsmyndighet. För detta talar även verkets övergripande ansvar
för djurskydds- och veterinärverksamheten. Med hänsyn till den centra-
la roll Naturvårdsverket har for skyddet av vilt levande djur- och växt-
arter bör tillståndsmyndigheten samråda med Naturvårdsverket innan
tillstånd meddelas.
Särskild återhållsamhet bör iakttas vad gäller att tillståndsbelägga
förvaring av djur eller växter som finns hos en enskild när en reglering
av förvaringen av exemplar av den aktuella arten införs. Sådana ex-
emplar är i sig oftast ointressanta för att uppnå det med regleringen
åsyftade artskyddet och de kan också, framförallt i form av uppstoppade
fåglar, förekomma i stora mängder i bl.a. privata hem. En reglering av
sådan förvaring kan medföra stora administrationskostnader för myndig-
heterna och mycket bekymmer och besvär för privatpersoner. Ett krav
på tillstånd för förvaring beträffande exemplar av viss art kan dock i
vissa undantagsfall även behöva omfatta sådana döda exemplar för att
det genom regleringen införda artskyddet skall bli effektivt och praktiskt
möjligt att övervaka.
För att erhålla ett tillstånd till förvaring av döda eller levande exem- 40
plar som innehas av enskild när ett tillståndskrav träder i kraft bör det
vara tillräckligt med en anmälan eller ansökan till Prop. 1994/95:117
tillståndsmyndigheten, om inte annat krävs med hänsyn till Sveriges
internationella åtaganden. Även ett tillstånd som erhållits efter en sådan
förenklad prövning bör kunna förses med villkor och kunna återkallas.
Exempel på djurarter och växtarter som kan komma i fråga för att
omfattas av reglering beträffande handel, förvaring, förevisning, prepa-
rering eller transport av exemplar m.m. är arter som är fredade i hela
landet enligt naturvårdslagstiftningen, arter som utgör statens vilt enligt
jaktlagstiftningen, övriga rovfåglar samt övriga arter i överensstämmelse
med svenska skyddsintressen. Vid bedömandet av vilka svenska djur-
och växtarter som bör omfattas av en sådan skyddsreglering bör särskilt
övervägas om redan jakthäleribestämmelsen eller den föreslagna be-
stämmelsen om obehörig befattning enligt naturvårdslagen med skydda-
de djur- och växtarter ger ett tillräckligt skydd. När det gäller utrot-
ningshotade arter kan den internationella handelsregleringen i vissa fåll
behöva förstärkas med en reglering avseende hantering eller förvaring i
Sverige. Detta gäller i första hand arter upptagna på CITES bilaga I.
Vidare kan det på grund av Sveriges övriga internationella åtaganden
föreligga behov av sådan reglering, t.ex. behov av att reglera hantering
och förvaring i enlighet med EG:s båda artsskyddsdirektiv, dvs. fågeldi-
rektivet respektive art- och habitatdirektivet. En sådan reglering i enlig-
het med dessa båda direktiv innebär också att Sveriges motsvarande
åtagande enligt bl.a. Bemkonventionen är uppfyllt.
En reglering bör utformas på så sätt att den på bästa sätt främjar
skyddet av en hotad art. I många fell förekommer uppfödning i fången-
skap av bl.a. fåglar och reptiler samt odling av exemplar av vilt levande
växtarter. Exemplar som uppföds på detta sätt kan i vissa fell bidra till
att minska exploateringstrycket på de vilt levande exemplaren av arter-
na. I vissa andra fell medför sådan uppfödning eller odling risk för
oavsiktlig spridning av främmande arter till den svenska naturen. Vidare
kan sådan uppfödning eller odling användas för att dölja att exemplar
hanteras i strid mot t.ex. jaktlagstiftningen, naturvårdslagstiftningen
eller den nu aktuella lagstiftningen. Det är därför väsentligt att både den
positiva och den negativa sidan av sådan uppfödning eller odling be-
aktas vid utformning och tillämpning av den nu aktuella regleringen.
Finansiering
Förslaget om en ny lag följer av Sveriges internationella åtaganden.
Eftersom tillstånden som grundar sig på lagen avses bli avgiftsfinan-
sierade innebär inte förslaget några kostnader för det allmänna.
41
Regeringens förslag: När Sverige blir medlem i EU görs tillsyns-,
ansvars- och förverkande bestämmelserna i den nya lagen tillämpli-
ga i förhållande till rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3
december 1982 om genomförande i gemenskapen av konventionen
om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur
och växter.
Promemorians förslag: I promemorian Naturvårdslagen och EU
föreslagna lagändringar överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian föreslogs också att nuvarande tillståndsbestäm-
melser i förordningen (1975:542) om tillämpning av konventionen den 3
mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda
djur och växter inte längre skall gälla i förhållande till EU:s medlems-
stater samt att som kompensatoriska åtgärder härför borde införas till-
stånd för handel inom Sverige med levande djur av de arter som är
upptagna på CITES bilaga II och Hl.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft
något att erinra mot den föreslagna lagregleringen. Den kritik som
framkommit har främst riktat sig mot det föreslagna generella kravet på
handelstillstånd.
Jordbruksverket har påtalat risken med att en avgift som ger kost-
nadstäckning för kontrollverksamheten i vissa fall kan innebära en
relativt hög avgift i förhållande till värdet på de djur som avgiften
avser, vilket kan styra över handeln till en okontrollerad marknad.
Kommerskollegium har påtalat att införseltillstånd eller särskilt handel-
stillstånd för arter upptagna i bilaga II och III i CITES går längre än
EG:s motsvarande förordning. Skulle promemorians förslag gå igenom
innebär detta att Sverige ensidigt begränsar och kontrollerar handeln
med dessa arter även när gränskontrollen upphör vid ett EU-medlem-
skap. Svenska kommunförbundet, Riksförbundet svensk fögelhobby och
Zoobranschens riksförbund framför liknande kritik. Svensk fågelhobby
pekar särskilt på att om förslaget genomförs regleras nästan all hante-
ring av papegojfåglar. Dessa är nästan uteslutande uppfödda i Sverige.
Vidare påtalas risken för att kostnaderna för att erhålla ett handelstill-
stånd skulle bli lika höga som för importtillstånd (700 kr).
Skälen för regeringens förslag: Inom EG finns fyra förordningar
som särskilt reglerar handel med vilda djur och växter. Dessa förord-
ningar är (EEG) nr 348/81 om gemensamma regler för import av pro-
dukter från djur av ordningen Cetacea (valar), (EEG) nr 3626/82 om
genomförande i gemenskapen av konventionen om internationell handel
med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, (EEG) nr 3418/83
om likartad användning av dokument i samband med handel med ut-
rotningshotade djur och växter och (EEG) nr 3254/91 om förbud mot
användning av rävsax inom gemenskapen, samt mot införsel av skinn
Prop. 1994/95:117
42
och varor som tillverkats av delar från vissa vilda djurarter med ur- Prop. 1994/95:117
sprung i länder där man använder rävsax, eller där djur fångas på ett
sätt som inte motsvarar internationella normer om humana fångstmeto-
der (fotsaxförordningen). Vidare finns direktivet 83/129/EEG om im-
port till medlemsländerna av skinn från vissa sälungar och produkter av
sådana skinn.
Beträffande innehållet i förordning (EEG) nr 3626/82 (EG:s CITES-
förordning) bör utöver vad som tidigare redovisats följande noteras.
Inom EG är kommersiell förevisning av och handel med arter som
omfattas av konventionens bilaga I och förordningens bilaga C del 1
förbjuden om inte särskilt tillstånd föreligger. Transport inom gemen-
skapen av levande djur av arter som upptas på den ovannämnda kon-
ventionsbilagan eller den ovannämnda delen av förordningsbilagan
kräver också tillstånd. Det finns vissa möjligheter för medlemsstaterna
att vidta strängare åtgärder än de som fastställs i förordningen, bl.a. för
att bevara inhemska arter och arter i ursprungslandet.
De valprodukter vars handel regleras genom CITES importregleras i
Sverige genom förordningen (1975:542) om tillämpning av konventio-
nen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade
arter av vilda djur och växter (den svenska CITES-förordningen). Im-
portreglering av andra valprodukter till Sverige saknas. Sverige har inte
heller någon importreglering motsvarande fotsaxförordningen.
EG:s förordning (EEG) nr 3626/82 har utformats så att EG:s med-
lemsstater genom att uppfylla förordningen även uppfyller CITES. På
samtliga de områden där EG-förordningens regler är strängare än den
svenska nuvarande lagstiftningen kommer således medlemsskapet i EU
att innebära en förstärkning av skyddet för CITES-artema.
Det är lämpligt att för handel med stater som inte är medlemmar i EU
(tredje land) behålla de bestämmelser om krav på tillstånd som finns i
den svenska CITES-förordningen, eftersom dessa i vissa fell är stränga-
re än EG:s motsvarande bestämmelser.
I avsaknad av gränskontroller inom EU bör kraven på tillstånd i den
svenska CITES-förordningen inte gälla för införsel från eller reexport
till andra medlemsstater. Det är dock angeläget att Sverige även som
medlem i EU kan kontrollera och begränsa hanteringen i Sverige av
levande djur av en CITES-reglerad art. En sådan begränsning möjlig-
görs genom den nu föreslagna lagen om åtgärder beträffande djur och
växter som tillhör skyddade arter.
Med beaktande av remisskritiken finner regeringen att promemorians
förslag om att införa ett generellt krav på handelstillstånd beträffande
levande djur av de arter som är upptagna på CITES bilaga II och Hl
inte bör genomföras.
När Sverige blir medlem i EU bör reglerna i den svenska CITES-för-
ordningen föras över till en förordning under den föreslagna lagen.
Konventionen behöver inte inkorporeras genom den nya förordningen
eftersom CITES genom förordning (EEG) nr 3626/82 vid ett EU-med-
lemskap blir gällande rätt i Sverige.
Bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3626/82 om krav på tillstånd 43
for handel, kommersiell förevisning och transport inom gemenskapen av
vissa CITES-arter medför att ett tillsynssystem för sådan hantering Prop. 1994/95:117
måste införas i Sverige. Vidare fordras bl.a. särskilda ansvarsbestäm-
melser for att brott i Sverige mot EG-fÖrordningen skall kunna beivras.
Genom att låta tillsyns-, ansvars- och förverkandebestämmelserna i den
nya lagen omfatta även EG-förordningen tillgodoses dessa krav.
De bestämmelser som krävs för att Sverige skall uppfylla bestämmel-
serna i direktiv 83/129/EEG om import till medlemsstaterna av skinn
från vissa sälungar och produkter av sådana skinn kan meddelas i en
svensk förordning med stöd av bestämmelser i den föreslagna nya la-
gen.
Regeringens förslag: I lagen införs nödvändiga tillsynsbestämmel-
ser. Tillsynen över efterlevnaden av lagen och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de myndig-
heter som regeringen bestämmer.
Straffbestämmelserna i lagen utformas i enlighet med vad som
gäller för motsvarande eller liknande brott i naturvårdslagen
(1964:822) och jaktlagen (1987:259).
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har överlag ingen erinran mot
promemorians förslag. Rikspolisstyrelsen påtalar att det kan finnas skäl
att överväga om inte bostaden eller del av bostaden bör ingå i utrym-
men som tillsynsmyndigheten får inspektera, men styrelsen godtar att en
sådan lösning inte väljs nu. Rikspolisstyrelsen föreslår att tillsynsmyn-
digheten får begära verkställighet hos polisen samt en skärpning av
straffsatserna. Generaltullstyrelsen tillstyrker de förslag i promemorian
som gäller in- och utförsel av varor.
Skälen för regeringens förslag: Tillsyn över efterlevnaden av lagen
och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen bör utövas av länssty-
relsen förutom när det gäller in- eller utförsel av varor där tillsyn och
kontroll redan nu utövas av tullmyndigheten och Kustbevakningen. För
tillsynen bör en tillsynsmyndighet få tillträde till område, fordon, far-
tyg, lokaler och andra utrymmen som används vid yrkesmässigt eller
annars i förvärvssyfte bedriven hantering eller som omfattas av tillstånd
enligt den nya lagen. En viktig del i länsstyrelsens tillsyn blir kontrollen
av de förteckningar över i verksamheten mottagna djur och växter som
skall upprättas.
Lagrådet har påtalat att den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen
bör utformas så att det klart framgår vem som har den berörda skyldig-
heten att lämna upplysningar och handlingar. Lagrådets förslag utmyn-
nar i att skyldigheten skall gälla för den som yrkesmässigt eller i för-
värvsyfte tar sådan befattning med djur eller växter som avses i 1 §.
44
Som framgår av vad som sagts under avsnitt 5.1 och som framgår av Prop. 1994/95:117
den nya lagens inledande paragraf är avsikten att befattningen med vilt
levande skyddade djur och växter i flera fall skall kunna kräva tillstånd.
Tillståndskravet behöver inte med nödvändighet vara knutet till en
yrkesmässig verksamhet. Alla som har tillstånd för att ta befattning av
de skyddade djuren eller växterna måste kunna kontrolleras. Regeringen
anser följaktligen att paragrafen måste formuleras något vidare än vad
Lagrådet föreslagit.
I vissa fäll kommer samma myndighet att ha hand om såväl tillsynen
som tillståndsfrågor. I och för sig skulle det vara bättre om tillsyns- och
tillståndsfrågorna låg på olika myndigheter. En sådan ordning är ägnad
att inge förtroende för prövningsmyndighetens opartiskhet. Emellertid
får man räkna med att de kunskaper som behövs för båda uppgifterna
finns samlade hos en och samma myndighet. Vidare står begränsade
resurser till förfogande och dessa måste utnyttjas på bästa sätt. Detta
leder till slutsatsen att en och samma myndighet kan bli aktuell som
såväl tillstånds- som tillsynsmyndighet.
Inom varje länspolismyndighet finns en polisman som är kontaktper-
son i s.k. CITES-frågor. Som Rikspolisstyrelsen påtalat är det lämpligt
att den särskilda kompetens den berörda polispersonalen tillägnat sig tas
till vara. Det kan lämpligen ske genom att tillsynsmyndigheten får
begära verkställighet hos polisen när det gäller beslut som avser tillträde
till områden m.m.
Regeringen anser att brott mot föreskrifter om sådan hantering som
meddelats med stöd av den föreslagna lagen bör, som även föreslagits i
promemorian, anses vara så allvarligt att fängelse skall ingå i straffska-
lan. Reglerna om husrannsakan i 28 kap. rättegångsbalken blir därmed
tillämpliga i samband med förundersökning av brottet. Om brott mot
hanterings- eller förvaringsföreskrift avser exemplar av hotad, sällsynt
eller värdefull art eller skett vanemässigt eller i större omfattning bör
brottet kunna bedömas som grovt och föranleda fängelsestraff på upp
till två år. Dessa strafföreskrifter överensstämmer med dem i natur-
vårdslagen och jaktlagen. I de fåll misstanke om brott föreligger så
finns, som ovan påpekats, möjlighet till husrannsakan.
Lagrådet har med anledning av de föreslagna straffbestämmelserna
anfört bl.a. följande. "Lagrådet har inte möjlighet att bedöma hur om-
fattande de föreskrifter som avses meddelas med stöd av bemyndigandet
i 1 § kommer att bli. Vad som sägs i 1 § andra stycket om föreskrifter
avseende förbud mot åtgärder samt tillstånd och andra villkor för åt-
gärder avses dock endast utgöra exempel på föreskrifter som omfattas
av bemyndigandet. Man synes därför få räkna med att föreskrifter
kommer att meddelas även i andra hänseenden. Av vad nyss sagts
framgår att straffbestämmelsen i första stycket punkt 1 i förevarande
paragraf omfattar samtliga åtgärder som innebär åsidosättande av före-
skrifter, vilka meddelats med stöd av delegationsbestämmelsen i 1 §;
här bortses från ringa fell av överträdelser. Mot bakgrund av det tidiga-
re anförda ifrågasätter Lagrådet om inte det föreslagna straffansvaret
går för långt." Lagrådet framför liknande synpunkter beträffande EG- 45
förordningen nr 3626/82.
Alla föreskrifter som utfärdas med stöd av den nya lagen eller ifråga- Prop. 1994/95:117
varande bestämmelser i EG-förordningen nr 3626/82 bör givetvis inte,
som Lagrådet antyder, straffbeläggas. Det är överträdelse av föreskrif-
ter och tillståndsvillkor beträffande själva befattningen med de skydda-
de djuren eller växterna eller vad som i övrigt i denna del anges i 1 §
som bör straffbeläggas. Genom att i paragrafen införa en begränsning
av kriminaliseringen till de åtgärder som angivits i föreskrifter och
tillståndsvillkor tillgodoses den av Lagrådet efterfrågade preciseringen.
Vissa av de förfaranden med däggdjur och fåglar som blir straffbelag-
da med stöd av den föreslagna lagen är också att betrakta som jakthäleri
enligt 46 § jaktlagen. För att undvika lagkonkurrens bör i 46 § jaktlagen
införas en bestämmelse om att ansvar för jakthäleri (eller grovt jakthäle-
ri) inte skall dömas om gärningen är belagd med straff i den nya lagen.
Detsamma gäller på motsvarande sätt för den föreslagna bestämmelsen
i naturvårdslagen, om obehörig befattning med skyddade djur och väx-
ter.
I promemorian har inte gjorts något undantag for lindrigare oaktsam-
hetsbrott. Regeringen anser att en sådan bestämmelse bör införas. Det
medför att oaktsamma handlingar som i sig kan vara ursäkliga inte skall
medföra något straff.
Regeringens förslag: Om någon har begått brott som avses i
lagen skall djur, växter, ägg, rom eller bon eller produkter av
djur eller växter kunna förklaras förverkade. Även fortskaffnings-
medel och andra hjälpmedel som använts eller medförts vid brott
som avses i lagen skall kunna förklaras förverkade. I stället för
egendom kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.
Promemorian förslag: Förslaget i promemorian Regler om handel
med skyddade djur- och växtarter m.m. överensstämmer i stort med
regeringens förslag vad gäller möjligheterna att förverka hanterad eller
förvarad egendom. I promemorian lämnades dock inte något förslag
angående förverkande av brottshjälpmedel.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har påtalat behovet av att
kunna förverka hjälpmedel, särskilt fortskaffningsmedel, som använts
vid eller medförts vid brott mot den föreslagna lagen.
Skälen för regeringens förslag: Förverkande av egendom är en s.k.
särskild rättsverkan av brott och inte en del av påföljden. De grund-
läggande bestämmelserna om förverkande finns i 36 kap. brottsbalken.
Bestämmelserna om förverkande är alltid tillämpliga vid brott enligt
brottsbalken. Även inom specialstraffrätten kan dock i många fell för-
verkande ske. Som huvudregel krävs i sådana fell att det i den ifrågava-
rande specialstraffrättsliga författningen finns bestämmelser om detta.
Utan sådana bestämmelser kan dock förverkande ske enligt 36 kap. 3
och 4 §§.
46
I olika miljörättsliga lagar finns föreskrifter om förverkande dels av Prop. 1994/95:117
utbyte av brott, dels av olika slag av egendom som varit föremål för
brott, dels i något fell av hjälpmedel vid brott. I 49 § jaktlagen finns
t.ex. bestämmelser om förverkande av jaktredskap, fortskaffningsmedel
och andra hjälpmedel som använts eller medförts vid jaktbrott.
Den nu föreslagna lagen avser att skydda hotade djur- och växtarter.
De förbud och föreskrifter som kommer att uppställas med stöd av
lagen avser således särskilt skyddsvärda intressen. Vissa arter kan ge-
nom att ytterligare ett eller ett fåtal exemplar försvinner ur naturen nå
den avgörande försvagning av beståndet att arten inte längre överlever.
Det skulle framstå som stötande att någon som begår brott mot lagen
samtidigt kan räkna med att få behålla ett exemplar som tillhör en art
som skall skyddas av lagen. Förverkandereglen i denna del bör utfor-
mas så att förverkande kan ske om det inte är uppenbart oskäligt. Be-
stämmelsen överensstämmer i denna del därmed med bestämmelsen i 36
kap. 1 § brottsbalken.
Flera remissinstanser har påtalat att det förekommer att exemplar eller
ägg av djur av skyddade arter på beställning genom t.ex. boplundring
tas om hand och i specialbyggda värmelådor transporteras ut ur landet.
I vissa fell sker transporten i speciellt iordningställda bilar där t.ex.
sådana lådor byggts in.
Denna hantering är i vissa fell mycket lönsam eftersom exemplar av
de djurarter som här åsyftas ofta betingar ett högt pris på den utländska
marknaden.
Vid utformande av en förverkanderegel måste bl.a. bestämmelsens
rent brottsförebyggande syfte beaktas. Ett fordon som används vid
sådan illegal hantering som här avses är ofta bara inte ett hjälpmedel
utan kan också vara en förutsättning for denna hantering. Det förefaller
troligt att risken for ett förverkande av ett fordon som använts vid brott
som här avses kommer att verka avhållande för gärningsmannen.
Regeringen delar således den av dessa remissinstanser framförda
uppfattningen att en möjlighet att förverka fortskaffningsmedel och
andra hjälpmedel som använts eller medförts vid brott mot den nu
föreslagna lagstifningen kan bidra till att minska den hantering som här
omnämns. Regeln bör utformas med den ovannämnda bestämmelsen i
jaktlagen som förebild.
Regeringens bedömning: Någon lagändring behövs inte för att
Sverige skall uppfylla gällande internationella avtal om fredande av
vilda däggdjur och fåglar (vilt) på svenskt territorium.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inget att invända mot den
bedömning som görs i promemorian. Emellertid påtalar flera remissin-
47
stanser, däribland Sveriges lantbruksuniversitet, att det vid en eventuell Prop. 1994/95:117
ändring i jaktförordningen och dess bilagor avseende skyddsjakt noga
måste övervägas vad som framgår av olika konventioner.
Skälen för regeringens bedömning: Grundregeln enligt 3 § jaktlagen
är att allt vilt är fredat året om. Frågan om fredandebestämmelsema i
den svenska jaktlagstiftningen står i överensstämmelse med de interna-
tionella avtalen gäller därför närmast de undantag från hedningen som
medges.
Vissa möjligheter till undantag från fredning framgår direkt av jakt-
lagens 7 - 9 §§. Dessa undantagsbestämmelser som huvudsakligen
reglerar viss skadeförebyggande jakt får anses stå i överensstämmelse
med de internationella avtal som Sverige f.n. har åtagit sig att följa.
Övriga undantag från jaktlagens grundregel om fredande av vilt regleras
i jaktförordningen.
Inom regeringskansliet pågår en översyn av jaktlagens bestämmelser
för att se om dessa behöver ändras i anledning av att huvuddelen av
fågeldirektivets och art- och habitatdirektivets bestämmelser blir till-
lämpliga när Sverige blir medlem i EU.
Regeringens förslag: Jaktlagen (1987:259) skall i särskilt angivna
fall gälla även inom Sveriges ekonomiska zon samt vid jakt från
svenska fartyg eller luftfartyg på det fria havet utanför den ekono-
miska zonen.
Vilt levande däggdjur och fåglar skall enligt jaktlagen vara
fredade inom Sveriges ekonomiska zon.
Svensk domstol skall vara behörig att pröva ansvar för brott mot
jaktlagen inom Sveriges ekonomiska zon.
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud eller
särskilda villkor för jakt från svenska fartyg och luftfartyg på det
fria havet utanför den ekonomiska zonen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inget att erinra mot för-
slaget. Kustbevakningen tillstyrker att jaktlagstiftningen utvidgas till att
gälla även i svensk ekonomisk zon samt vid jakt från svenskt fartyg och
luftfartyg på det fria havet utanför zonen i de fåll som anges särskilt.
Stockholms universitet anser att det är förvånande att förbudet mot att
med uppsåt fånga och döda småvalar inte direkt införs i lagen.
Skälen för regeringens forslag: Till valfångskonventionen finns
anvisningar som är en integrerad del av konventionen. Anvisningarna
innehåller bl. a. bestämmelser om vilka arter som skall vara fridlysta,
tid då valfångst är tillåten, farvatten där valfångst är tillåten respektive
förbjuden, minimistorlekar för olika arter samt tid och metoder för och 4g
omfånget av valfångsten. Vaije fördragsslutande regering skall vidta
lämpliga åtgärder för att trygga tillämpningen av konventionens bestäm- Prop. 1994/95:117
melser och för bestraffning av brott mot dessa. Åtal för brott mot kon-
ventionen skall väckas i den stat under vars jurisdiktion överträdelsen
faller. En konventionspart får meddela tillstånd för medborgare i landet
att i vetenskapligt syfte jaga val. Sådan jakt är undantagen från kon-
ventionens jaktbestämmelser.
Enligt bilagan till överenskommelsen om bevarandet av småvalar i
Nordsjön och Östersjön, små valsavtalet, skall parterna bemöda sig om
att genom lagstiftning uppnå dels ett förbud i den nationella lagstift-
ningen mot att uppsåtligt fånga och döda småvalar, dels en skyldighet
att omedelbart släppa alla småvalar som fångats levande och oskadade.
Åtgärder for att tillämpa dessa regler skall vidtas på nationell nivå.
När valar befinner sig på svenskt territorialvatten är djuren fredade
enligt 3 § jaktlagen och valfångst att betrakta som jaktbrott eller grovt
jaktbrott. Naturvårdsverket får genom föreskrifter eller beslut i det
enskilda fallet ge tillstånd till jakt efter annars fredade djur för veten-
skapliga behov, undervisningsändamål eller annat särskilt ändamål.
Genom bestämmelserna i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska
zon omfettas bl.a. skydd for och bevarande av den marina miljön och
utnyttjande av naturtillgångar inom Sveriges ekonomiska zon av svensk
jurisdiktion.
Gällande svensk reglering är inte fullt tillräcklig för att Sverige skall
uppfylla fredningsåtagandet i småvalsavtalet. Därför bör det geografiska
tillämpningsområdet for jaktlagens fredningsbestämmelse beträffande
valar utvidgas till avse även Sveriges ekonomiska zon. Med tanke på
den ovannämnda bestämmelsen i lagen om Sveriges ekonomiska zon bör
bestämmelsen i jaktlagen ges ett sådant utvidgat tillämpningsområde
beträffande allt vilt.
Regeringen föreslår vidare att en ändring görs i jaktlagen för att alltid
möjliggöra lagföring av i Sverige ej bosatta personer som bryter mot en
sådan fredningsbestämmelse i den ekonomiska zonen. I jaktlagen bör
införas en bestämmelse om att svensk domstol skall vara behörig att
behandla mål om brott mot lagen även om domsrättsreglema i 2 kap. 2
och 3 §§ brottsbalken inte är tillämpliga. Vidare bör i jaktlagen införas
en bestämmelse som utpekar behörig domstol vid brott mot lagen eller
mot föreskrift meddelad med stöd av lagen då brottet förövats inom den
ekonomiska zonen. I likhet med vad som anges i lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon bör som behörig domstol utpekas den tingsrätt
vars domkrets är närmast den plats där brottet förövades.
För att uppfylla valfångstkonventionens åtagande bör, utöver ovan
föreslagna fredningsbestämmelse inom Sveriges ekonomiska zon, även
jakt från svenskt fertyg på eller luftfartyg över det fria havet utanför
Sveriges ekonomiska zon regleras. För att möjliggöra detta bör rege-
ringen bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud eller särskilda
villkor för sådan jakt. Internationella valfångstkommissionen (IWC) har
beslutat att all valjakt skall vara förbjuden. Med stöd av det föreslagna
bemyndigande kan ett förbud mot valjakt införas i jaktförordningen.
Regeringen avser att återkomma i annan ordning i denna fråga. Fram- 49
tida beslut av IWC kan föranleda andra ändringar i jaktförordningen.
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 117
Genom att införa dessa författningsförändringar kan lagföring ske vid Prop. 1994/95:117
svensk domstol och efter svensk lag i enlighet med bestämmelserna i 2
kap. brottsbalken om svensk strafflags tillämplighet i rummet och i 19
kap. rättegångsbalken om laga domstol.
Regeringens förslag: Ett generellt förbud mot jakt från motor-
drivna fortskaffningsmedel införs i jaktlagen (1987:259).
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inget att erinra mot den
föreslagna lagändringen. Några remissinstanser, däribland Svenska
jägareförbundet, invänder mot den i promemorian föreslagna ändringen
i jaktförordningen om att inte tillåta användningen av ficklampa vid jakt
efter grävling eller mård. Beträffande förbudet mot jakt från motor-
drivna fortskaffningsmedel framhåller förbundet med skärpa att någon
omvärdering av begreppet jakt inte får ske. Bakgrunden härtill är bl.a.
att motordrivna fortskaffningsmedel används vid utsättning, vittjning
och kontroll av fångstredskap.
Skälen för regeringens förslag: Enligt Bemkonventionen skall det
vara förbjudet, vid jakt efter vilda djur som anges i konventionens
bilaga II eller Hl, att använda icke selektiva metoder och alla andra
metoder som lokalt kan leda till att populationen av någon art försvinner
eller blir allvarligt störd. I bilagorna anges ett stort antal vilda däggdjur,
de flesta vilda fåglar och samtliga vilda kräldjur och amfibier.
Bilaga IV innehåller förbjudna medel och metoder för dödande, in-
fångande samt andra former av utnyttjande av däggdjur och fåglar. I
bilagan upptas snaror, bandspelare, vissa elektriska anordningar, konst-
gjorda ljuskällor, bländande föremål, anordningar för att lysa upp bytet,
elektroniska kikarsikten för mörkerjakt, sprängämnen, nät, fällor, gift
och förgiftat eller bedövande bete, halvautomatiska eller automatiska
vapen vars magasin kan laddas med mer än två patroner, luftfartyg och
motordrivna fortskaffningsmedel i rörelse. Det är också förbjudet att
använda blinda eller vingklippta levande fåglar som lockbete samt att
använda lim och krokar. Förbudet mot fågelfångst med snara gäller inte
vid fångst av ripor norr om 58:e breddgraden nordlig bredd.
Fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet innehåller förbud mot i
stort sett samma jaktmedel och jaktmetoder som upptas i bilaga IV till
Bemkonventionen.
I Sverige regleras jaktmedel och jaktmetoder i 30, 31 och 52 §§
jaktlagen. Vid jakt får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt
som regeringen eller en myndighet föreskriver. I jaktförordningen finns
vissa bestämmelser om jaktmedel samt bemyndigande för Naturvårds-
verket att utfärda ytterligare föreskrifter om jaktmedel. Vidare får N a-
50
turvårdsverket enligt jaktförordningen meddela föreskrifter om t.ex. Prop. 1994/95:117
tillstånd eller andra begränsningar för fångstredskap och om vilka ytter-
ligare jaktredskap som får användas. Naturvårdsverket meddelar genom
jaktkungörelsen närmare föreskrifter om fångstredskap och andra jakt-
medel. Inom regeringskansliet pågår arbete med att se över frågan om
fångstmedel och fångstmetoder. Regeringen avser att återkomma i
annan ordning i denna fråga.
Enligt 31 § jaktlagen får jakt med skjutvapen inte ske från motor-
drivna fortskaffningsmedel. Förbudsbestämmelsema i de internationella
avtalen omfattar dock även annan jakt än jakt med skjutvapen, t.ex. jakt
med pilbåge eller med nät. Även om dessa jaktmetoder inte är tillåtna i
Sverige bör, för att tillgodose EG-reglema på området, orden "med
skjutvapen" uteslutas ur tegtexten. Därigenom införs ett generellt förbud
mot jakt från motordrivna fortskaffningsmedel. Jägarförbundet har
påtalat att den jakt som bedrivs med särskilda fångstredskap i vissa fell
kräver att man kan använda motordrivna fortskaffningsmedel. Detta för
att man skall kunna sätta ut, kontrollera och vittja redskapen. Den
föreslagna ändringen avser inte att ta bort dessa möjligheter.
Beträffande kräldjur, amfibier och ryggradslösa djur saknas i svensk
lagstiftning någon direkt reglering av fångstmedel och fångstmetoder.
Om det är fera att en sådan djurart kan komma att försvinna får rege-
ringen eller myndighet enligt nuvarande 14 § andra stycket naturvårds-
lagen meddela förbud att inom landet eller del av landet döda eller
fånga vilt levande djur av den arten. En myndighet som meddelat sådant
förbud får enligt naturvårdsförordningen i särskilda fell medge undantag
från förbudet. Detta innebär att den myndighet som beviljar undantag
från fredning kan, om behov därav föreligger, som villkor för undanta-
get föreskriva att vissa fångstmedel eller fångstmetoder skall användas.
Inom regeringskansliet pågår en översyn av naturvårdsförordningen
inför ett svenskt EU-medlemskap.
Regeringens förslag: I naturvårdslagen (1964:822) införs en be-
stämmelse som ger möjlighet att freda vilt levande exemplar av en
djurart eller växtart om det krävs for att uppfylla Sveriges interna-
tionella åtaganden.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran
mot promemorians förslag. Naturhistoriska riksmuseet har anmärkt att
benämningarna "växtart" och "djurart" i strikt taxonomisk mening inte
omfettar t.ex. svampar.
Skälen för regeringens förslag: I såväl Bemkonventionen som i art-
och habitatdirektivet anges arter av vilda växter som det skall vara
51
förbjudet att avsiktligt plocka, samla, klippa av eller gräva upp. I kon- Prop. 1994/95:117
ventionen och direktivet finns också bestämmelser till skydd för alla
arter av kräldjur och amfibier.
Fredning av vilda växter kan föreskrivas med stöd av 14 § första
stycket naturvårdslagen om det är fara för att en växtart kan komma att
försvinna eller utsättas för plundring. Förbud mot att fånga och döda
kräldjur och amfibier som förekommer i Sverige kan föreskrivas med
stöd av andra stycket i samma paragraf. Regeringen eller den myndig-
het regeringen bestämmer får, om det är fara för att en djurart kan
komma att försvinna, meddela förbud att inom landet eller del av landet
döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, om det inte sker
till försvar mot angrepp på person eller egendom, samt att ta bort eller
skada ett sådant djurs ägg, rom eller bo. Detta gäller dock inte djur
vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske.
Förbud enligt nämnda paragraf meddelas av Naturvårdsverket för hela
landet och av länsstyrelsen för länet eller del därav. Den myndighet
som har meddelat ett förbud får i särskilda fall medge undantag från
förbudet. Förbud enligt bestämmelsen skall inte utgöra hinder mot att
marken utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt om ej annat föreskrivs vid
förbudets meddelande. Länsstyrelsen får meddela föreskrifter, som
inskränker allmänhetens och markägarens rätt att uppehålla sig inom
område där, utöver fredning, särskilt skydd för djur- eller växtlivet
behövs.
Förbud mot fångst av djur vars fångande är att hänföra till fiske kan
införas med stöd av fiskelagen i fråga om fiske inom Sveriges sjöterrito-
rium och Sveriges ekonomiska zon samt i fråga om svenskt havsfiske
utanför den ekonomiska zonen. Reglerna om fiske gäller förutom fisk
även vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. Enligt 19 §
fiskelagen får föreskrifter meddelas som förbjuder eller begränsar fiske
inom vissa områden efter vissa fiskarter eller för vissa ändamål.
De enligt konventionen strängt skyddade vilt levande växter (bilaga I),
vilda kräldjur och amfibier (bilaga II) som har sitt naturliga utbred-
ningsområde i Sverige, bör kunna skyddas enligt bestämmelser i natur-
vårdslagen.
Den nuvarande regleringen i 14 § naturvårdslagen ger inte möjlighet
att ingripa enbart i förebyggande syfte, dvs. innan någon fara för att
arten kan komma att försvinna eller utsättas för plundring i Sverige
uppkommit. Sådant skydd för arterna skall emellertid kunna meddelas
för att Sverige skall uppfylla sina internationella åtaganden.
Regeln i naturvårdslagen bör därför ändras och utformas så att den
även rymmer ett bemyndigande for regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att meddela bestämmelser till skydd för en växt-
eller djurart i de fall det behövs för att uppfylla Sveriges internationella
åtaganden.
Det kan vara lämpligt att dela upp den nuvarande 14 § naturvårdsla-
gen i tre paragrafer varav en (14 §) bör innefatta bemyndigande att
skydda växter och en (14 a §) bör innefatta bemyndigande att skydda
djur.
52
Vidare bör en paragraf (14 b §) motsvara tredje stycket i den nu Prop. 1994/95:117
gällande paragrafen och bemyndiga regeringen eller en myndighet att
meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller
rätten att uppehålla sig inom visst område om det behövs ett särskilt
skydd för djur- eller växtart inom området.
Undantag från en växt- eller djurskyddsforeskrift som utfärdats med
stöd av de föreslagna 14 och 14 a §§ naturvårdslagen, får, med hänsyn
till Bemkonventionen och art- och habitatdirektivet, endast avse sådana
undantag som tillåts enligt konventionen eller direktivet. Detta gäller de
växter och djur som upptas i konventionens bilaga I och II och direkti-
vets bilaga IV.
Med anledning av Naturhistoriska riksmuseets anmärkning bör fram-
hållas att benämningarna växtart och djurart skall tolkas i sin vidaste
bemärkelse och att växtart således omfattar även svampar.
Beträffande vilt levande växter, vilda kräldjur, amfibier och ryggrads-
lösa djur är artema ofta minst lika beroende av att deras livsmiljö skyd-
das som av att arterna i sig fredas. Regeringen återkommer i avsnitt
5.10 till denna fråga.
Regeringens förslag: Till skydd för vilt levande djur- eller väx-
tarter eller naturmiljön skall föreskrifter kunna meddelas om för-
bud mot eller särskilda villkor för att sätta ut exemplar av en vilt
levande djurart eller växtart i naturmiljön.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra
mot förslaget. Naturhistoriska riksmuseet menar att paragrafen bör
innehålla krav på en miljökonsekvensanalys innan utsättning får ske.
Vidare påpekar museet att uttrycket "vilt levande djurart eller växtart"
inte är heltäckande. En genmanipulerad population kan komma att
betecknas som en ny art och därmed inte längre omfattas av föreslagen
lagstiftning. Kungl. vetenskapsakademien anser att förslaget om att
förhindra utsättning av främmande arter bör gälla alla fall där sådan
utsättning inte godkänts av en allsidigt sammansatt expertgrupp. Skogs-
styrelsen betonar att bemyndigandet att meddela föreskrifter kan komma
i konflikt med bestämmelserna i 7 § skogsvårdslagen.
Skälen för regeringens förslag: Sverige har internationella åtaganden
i fråga om utsättande av främmande arter. Enligt Bemkonventionen åtar
sig parterna bl.a att strängt kontrollera utsättning i naturen av icke
inhemska arter. I Bonnkonventionen åtar sig parterna att förebygga,
minska eller kontrollera de faktorer som kan tänkas ytterligare utsätta
en art för fara, däribland införandet av främmande arter. Enligt fågeldi-
rektivet åläggs medlemsstaterna att tillse att införandet av fågelarter som
inte förekommer i vilt tillstånd inom medlemsstaternas europeiska terri-
53
torium inte menligt inverkar på den lokala floran och faunan. I art- och Prop. 1994/95:117
habitatdirektivet anges att avsiktlig utsättning i naturmiljön av sådana
arter som inte är inhemska skall regleras så att inte nackdel uppstår för
naturliga livsmiljöer inom artens utbredningsområde eller för vilt levan-
de inhemska djur eller växter. Om medlemsstaten anser det nödvändigt
skall den förbjuda sådan utsättning.
Ändamålet med utsättningskontroll är att skydda inhemska vilda djur-
arter och växtarter samt naturmiljön. I Sverige finns särskilda regler om
utsättning av fiskar, växter, vilt och biologiska bekämpningsmedel.
Även om den svenska lagstiftningen om reglering av utsättning av
främmande arter f.n. uppfyller bestämmelserna i de internationella
avtalen finns det inte något bemyndigande i den nuvarande lagstiftning-
en för regeringen eller en myndighet att vid behov reglera utsättning av
amfibier eller reptiler i naturmiljön. Detsamma gäller beträffande de
flesta arter ryggradslösa djur. Även om utsättning av vissa arter regleras
i speciallagstiftning kan behov uppkomma att av naturskyddsskäl reglera
utsättning i naturmiljön. Ett bemyndigande som medger detta bör därför
införas i naturvårdslagen. För att öppna en generell möjlighet att vid
behov förbjuda eller ställa upp särskilda villkor för att sätta ut exemplar
av en vilt levande djurart eller växtart i naturmiljön, bör regler om detta
införas i naturvårdslagen. Bemyndigandet bör i huvudsak användas för
att förbjuda eller ställa upp särskilda villkor för utsättning av djur eller
växter utanför artens nuvarande utbredningsområde. Föreskrifter bör
dock även kunna meddelas för att av smittskydd sskäl förbjuda utsättning
av djur eller växter i naturmiljön oaktat om utsättningen sker inom eller
utanför artens nuvarande naturliga utbredningsområde. Om utsättning av
en art i naturmiljön kan regleras på ett tillfredsställande sätt med stöd
av speciallagstiftning bör sådan reglering alltid tillämpas.
Med stöd av det föreslagna bemyndigandet kan vid behov en bestäm-
melse införas i naturvårdsförordningen som förbjuder utsättning av
exemplar av en viss djurart eller växtart i naturmiljön om inte tillstånd
av en myndighet föreligger. Beträffande Naturhistoriska riksmuseets
påpekande om genmanipulerade arter erinrar regeringen om de särskilda
regler som gäller enligt lagen (1994:900) om genetiskt modifierade
organismer.
Vad gäller Vetenskapsakademiens påpekande om en expertgrupps
godkännande vill regeringen peka på att den här föreslagna regleringen
ger möjlighet att besluta om ett sådant förfarande.
54
Regeringens förslag: I naturvårdslagen (1964:822) införs en skyl-
dighet att i skälig utsträckning miljömässigt gottgöra det intrång i
naturvårdsintresset som förorsakats genom beslut om undantag från
eller helt upphävande av reservatsföreskrifter för en skyddad våt-
mark.
En förteckning skall upprättas över områden som bör beredas
skydd i enlighet med Sveriges internationella åtaganden om skydd
av naturområden. Ett område som upptagits på denna förteckning
skall beredas nödvändigt skydd enligt naturvårdslagen.
Med tillämpning av denna förteckning och i enlighet med fågel-
direktivet införs bestämmelser om att regeringen får förklara om-
råden som särskilda skyddsområden.
Bestämmelser införs om att ett område i Sverige som av EG
utpekats som område av intresse för Europeiska gemenskapen av
regeringen skall förklaras som särskilt bevarandeområde. Beträf-
fande ett område som förklarats som särskilt skyddsområde eller
särskilt bevarandeområde får ett beslut om upphävande, helt eller
delvis, av skyddsföreskrifter eller områdesskydd endast meddelas
efter särskilt tillstånd av regeringen.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser är positi-
va till förslagen. När det gäller undantag eller upphävande av reservat-
föreskrifter har några remissinstanser reagerat mot att kravet om kom-
pensation är för lågt ställt. Naturskyddsföreningen ifrågasätter om det
överhuvudtaget går att kompensera det förhållandet att skyddet upphävs
för en våtmark på den s.k. Ramsar-listan.
När det gäller EG-regleringen har myndigheterna och institutionerna,
med undantag för Uppsala universitet, inte några erinringar mot de
remitterade förslagen.
Uppsala universitet och Naturskyddsföreningen framför att det av
promemorian Naturvårdslagen och EU inte framgår att det finns ett
betydande antal materiella bestämmelser i de två direktiven och vad
detta kräver av svensk lagstiftning. De betonar att lagstiftningen i sig
måste tydligt återspegla direktiven, med den precisering dessa har fått
genom rättspraxis i EG-domstolen.
Skälen för regeringens förslag: I promemorian Handel med skydda-
de djur- och växtarter m.m. finns en utförlig genomgång av de interna-
tionella konventionernas krav på skydd av artemas naturliga livsmiljöer.
Där finns också en utförlig redovisning av de svenska regler som finns
att tillgå för att tillgodose detta skydd. Utöver dessa regler tillkommer
krav på viss EG-anpassning när Sverige blir medlem i EU. Våtmarker-
na utgör viktiga biotoper för bl.a. fågelarter. Ett av de största hoten mot
våtmarksområden är markawattning. Utan markawattning är det nästan
Prop. 1994/95:117
55
alltid omöjligt att utföra arbetsföretag i våtmarksområden. Enligt 18 d § Prop. 1994/95:117
naturvårdslagen får regeringen förbjuda markawattning i områden där
det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras. Genom föreskrifter i
naturvårdsförordningen har förbud införts mot markawattning i avse-
värda delar av landet. Förbudet omfattar bl.a. samtliga områden som
utpekats som våtmarker av internationell betydelse i synnerhet såsom
livsmiljö för våtmarksfåglar, s.k. Ramsar-områden.
Sverige har enligt konventionen åtagit sig att så långt som möjligt
gottgöra varje förlust av skyddad våtmarksresurs. De typer av områ-
desskydd som är mest intressanta i detta avseende är naturreservat och
naturvårdsområden. För att Sverige tydligt skall uppfylla konventions-
åtagandet bör det intrång i naturvårdsintresset som ett beslut om upp-
hävande av områdesskydd för en våtmark medför i skälig utsträckning
gottgöras. Detta bör även gälla intrång som främst ger påtaglig kvalita-
tiv effekt. Kompensationen för upphävande av skydd beträffande ett
område kan bestå i att ett annat våtmarksområde av motsvarande intres-
se för naturvården skyddas. Kompensationen kan även bestå i åtgärder
som ökar naturvårdsintresset av annat skyddat område, t.ex. kan restau-
rering av en igenväxt fågelsjö gottgöra förlust av annan våtmarksresurs
så att en bättre eller likvärdig livsmiljö skapas. Vad särskilt gäller de
områden som utpekats som Ramsar-områden och som således bedöms
tillhöra landets för naturvården mest värdefulla områden är det natur-
ligtvis mycket svårt att i skälig mån gottgöra ett intrång i naturvårdsin-
tresset. Detta medför att den nu föreslagna kompensationsbestämmelsen
särskilt stärker skyddet for Ramsar-områden.
Konventionsåtagandena om skydd av naturliga livsmiljöer i 1950 års
Pariskonvention om fågelskydd och Bonnkonventionen liksom kraven
enligt Ramsarkonventionen, Överenskommelsen om fladdermössens
bevarande i Europa, Bemkonventionen samt fågeldirektivet och art- och
habitatdirektivet om möjlighet att föreskriva om fysiskt skydd av om-
råden är i den svenska lagstiftningen uppfyllda genom reglerna i natur-
vårdslagen om områdesskydd.
För att tydligare genomföra Sveriges internationella åtaganden bör
områdesskyddet följas upp med en förteckning över de områden som
bör beredas skydd i enlighet med dessa åtaganden. Som har föreslagits
i ovannämnda promemoria kan det därvid vara lämpligt att Naturvårds-
verket får i uppdrag att upprätta en sådan förteckning. Regeringen avser
därför att återkomma till Naturvårdsverket med ett sådant uppdrag.
Samråd bör ske med berörda länsstyrelser och kommuner samt om det
bedöms nödvändigt med andra berörda myndigheter, t.ex. skogsvårds-
styrelser. Av förteckningen bör närmare framgå vilket områdesskydd
och vilka skyddsföreskrifter som behövs för att uppfylla de internatio-
nella åtagandena. Beträffande vissa områden kan den bedömningen
komma att göras att området har nödvändigt skydd enligt bestämmelser-
na i naturresurslagen eller annan lagstiftning och att något områdes-
skydd enligt naturvårdslagen inte är nödvändigt. De flesta områden i en
sådan förteckning kommer att vara sådana som redan har nödvändigt
skydd enligt naturvårdslagen. När förteckningen upprättas bör särskilt
56
beaktas om skyddsåtgärderna medför att pågående markanvändning Prop. 1994/95:117
avsevärt försvåras.
Ett område som upptagits i förteckningen bör så snart som möjligt
beredas nödvändigt områdesskydd som nationalpark, naturreservat,
naturvårdsområde eller djur- eller växtskyddsområde. I vissa fäll kan
nödvändigt områdesskydd uppnås genom att föreskrift enligt 20 § natur-
vårdslagen meddelas avseende området. En sådan föreskrift innebär att
anmälan för samråd med länsstyrelsen alltid göras i fråga om särskilda
slag av arbetsföretag. Beträffande sådana arbetsföretag får länstyrelsen
förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som behövs för att begrän-
sa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är
tillräckliga och det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt, får länssty-
relsen förbjuda företaget. Detta samrådsförfårande kan vara aktuellt att
tillämpa när nödvändigt områdesskydd för arter med stora revir skall
uppnås och hoten mot arterna i första hand inte är utarmning av deras
livsmiljö utan istället förföljelse, störningar eller andra liknande
faktorer. Arter med stora revir är t.ex. järv, utter och varg.
Regeringen gör den bedömningen att förslaget inte innebär några
utgiftsökningar för det allmänna.
För att Sverige skall uppfylla kraven enligt fågeldirektivet bör med
tillämpning av den ovannämnda förteckningen områden av regeringen
kunna förklaras som särskilda skyddsområden. Ett område bör dock inte
förklaras som sådant skyddsområde innan det omfattas av nödvändigt
skydd enligt naturvårdslagen. Vidare bör med tillämpning av den ovan-
nämnda förteckningen och i enlighet med art- och habitatdirektivet
förslag på områden som är lämpliga att utpeka som områden av intresse
för europeiska gemenskapen överlämnas till EG-kommissionen. Efter-
som Sverige endast skall föreslå sådana områden som upptas i den
ovannämnda förteckningen föreligger även före EG-beslutet en skyldig-
het för Sverige att bereda området nödvändigt områdesskydd enligt
naturvårdslagen. På detta sätt kan införandet av EG:s områdesskydd ske
i enlighet med naturvårdslagens nuvarande reglering som bl.a. innebär
att det huvudsakliga beslutsfattandet sker på regional eller lokal nivå.
Det är lämpligt att Naturvårdsverket får i uppdrag att till regeringen
lämna förslag på särskilda skyddsområden och områden av intresse för
gemenskapen.
Efter det att EG-kommissionen, på förslag av en medlemsstat, utpekat
ett område som intressant för europeiska gemenskapen är medlemsstaten
skyldig att senast inom sex år från utpekandet förklara området som
särskilt bevarandeområde och bereda området nödvändigt skydd. Upp-
giften att förklara ett område som särskilt bevarandeområde bör utföras
av regeringen i likhet med vad som föreslås gälla avseende särskilda
skyddsområden.
De områden som på detta sätt utpekats som omfattande av EG-rättsli-
ga regler bör behålla sina respektive områdesskyddsbeteckningar enligt
naturvårdslagen.
Enligt fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet föreligger skyldig-
het för medlemsstaterna att bereda ett särskilt skyddsområde och ett 57
särskilt bevarandeområde nödvändigt skydd samt att bibehålla detta
skydd. Det är bara under de i det sistnämnda direktivet angivna förut- Prop. 1994/95:117
sättningarna som undantag från skyddsföreskrifter eller helt eller delvis
upphävande av skyddsföreskrifter eller områdesskyddet får ske. En
sådan förutsättning är att nödvändiga kompensationsåtgärder för att
skydda det övergripande sammanhanget i Natura 2000 vidtas. I vissa
fell skall kommissionens åsikt i frågan inhämtas. Med hänsyn till dessa
speciella förhållanden är det lämpligt att införa en bestämmelse som,
utöver naturvårdslagens ordinarie regelsystem, medför att regeringen
skall lämna särskilt tillstånd för sådant upphävande.
Enligt art- och habitatdirektivet finns en möjlighet att även utpeka
områden som inte upptagits på medlemsstaternas förslagslista till om-
råden av intresse för europeiska gemenskapen. För ett sådant beslut
krävs dock att rådet är enhälligt. Den berörda staten har med andra ord
vetorätt. Under den tid proceduren pågår föreligger skyldighet för den
berörda staten att skydda området mot försämring. Om det är Sverige
som berörs innebär detta att området skall upptas på förteckningen över
områden som bör beredas skydd i enlighet med Sveriges internationella
åtaganden. Det innebär i sin tur att Sverige blir skyldig att bereda om-
rådet nödvändigt skydd enligt naturvårdslagen.
I Ramsarkonventionen, överenskommelsen om fladdermössens beva-
rande i Europa, Bemkonventionen samt i art- och habitatdirektivet finns
också ett krav på ett mera allmänt skydd av biotoper. Detta är i svensk
lagstiftning uppfyllt genom de regler om natur- och kulturmiljöhänsyn
som finns i rennäringslagen, skogsvårdslagen, lagen om skötsel av
jordbruksmark och den nya fiskelagen samt genom naturvårdslagens
regler om biotopskydd och om krav på tillstånd för miljöpåverkande
arbetsföretag m.m. Renskötsel regleras i rennäringslagen (1971:437).
Det finns för närvarande inte några föreskrifter utfärdade av Jordbruks-
verket om natur- och kulturmiljöhänsyn i rennäringen.
Enligt Ramsarkonventionen, Bemkonventionen och art- och habitat-
direktivet skall i samband med planering och när riktlinjer dras för
utvecklingen sådan hänsyn tas till skyddade områden att försämring av
dessa undviks eller så långt som möjligt begränsas. Områden av riks-
intresse for naturvården åtnjuter enligt naturresurslagen ett förstärkt
skydd vid planering.
Genom den svenska lagstiftningen om miljökonsekvensbeskrivningar
går det att uppfylla art- och habitatdirektivets krav på bedömning av
planers och projekts påverkan på skyddade områden.
Som framgår av avsnitt 1.3 i den remitterade promemorian Regler om
handel med skyddade djur- och växtarter m.m. har EG-domstolen vid
ett flertal tillfallen prövat medlemsstaternas genomförande av fågel-
direktivet. Domstolen har i samband därmed uttalat att det är tillräckligt
att direktivet på ett klart och precist sätt transformeras till en generell
lagstiftning, så att en fullständig tillämpning kan säkerställas. Överfört
till svenska förhållanden innebär detta bl.a. att direktivets bestämmelser
inte behöver uppfyllas genom lag. Det räcker att lagen bemyndigar
regeringen (eller myndighet) att utfärda generella föreskrifter och att
den fullständiga regleringen framgår av en förordning eller en myndig- 58
hets föreskrift. Så är också avsikten att regeringen skall göra.
Prop. 1994/95:117
Regeringens förslag: Den nya lagen om åtgärder beträffande djur
och växter som tillhör skyddade arter och de föreslagna ändring-
arna i jaktlagen (1987:259), naturvårdslagen (1964:822) och lagen
(1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller
utförsel av varor skall träda i kraft den 1 januari 1995.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat ikraftträ-
dandet.
Skälen för regeringens förslag: För det fell Sverige blir medlem i
EU från den 1 januari 1995 skall bl.a. vissa bestämmelser i EG:s rätts-
akter vara straffsanktionerade i Sverige. I den nya lagen om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter finns tillsyns- och
ansvarsbestämmelser som berör en EG-förordning. I jaktlagen och
naturvårdslagen föreslås förändringar som berörs av den nya lagen.
Även förslaget till ändring i 1975 års bemyndigandelag är knutet till den
nya lagen. Flera av de föreslagna bestämmelserna i naturvårdslagen har
också direkt anknytning till EG-rättsakter.
Mot bakgrund av det anförda bör den nya lagen och de föreslagna
ändringarna i övrigt träda i kraft den 1 januari 1995.
Lagrådet har påpekat att om jaktlagens bestämmelser i 37 och 38 §§
om handel med och preparering av vilt upphör att gälla i enlighet med
vad som föreslagits bör en övergångsbestämmelse införas.
Regeringen delar den av Lagrådet framförda uppfattningen.
Emellertid kommer även de föreskrifter och tillstånd etc., som ut-
färdats med stöd av bemyndigandet att sakna stöd i lag. Ytterligare
övergångsbestämmelser bör därför införas dels till den nya lagen, dels
till jaktlagen.
Ett medlemskap i EU innebär att Sverige ansluter sig till en tullunion
och blir en del av ett gemensamt tullområde. Den inre marknaden, som
anses genomförd från den 1 januari 1993, innebär dock mer än ett
avskaffande av tullavgifter och andra motsvarande avgifter. Målsätt-
ningen är att åstadkomma ett område utan inre gränser, ett område inom
vilket varor skall kunna cirkulera fritt mellan de olika medlemsländerna.
Detta innebär att gränskontroller och gränsformaliteter av det slag som
finns i dag i princip avskaffas mellan medlemsstaterna.
59
Det finns dock i en del fäll gemensamma EG-regler på miljöområdet Prop. 1994/95:117
som skall säkerställa att en nödvändig kontroll av varutransporter skall
kunna upprätthållas trots frånvaron av gränskontroller. Exempel är
bestämmelserna om transporter med avfall och om handeln med utrot-
ningshotade djur och växter.
Enligt lagen om återvinning av aluminiumburkar får regeringen meddela
föreskrifter om avgift vid import av aluminiumburkar med eller utan
dryck och de andra föreskrifter som kan behövas för att säkerställa att
inhemska och importerade burkar kan konkurrera på lika villkor när ett
pantsystem har inrättats. Regeringen får överlåta åt en myndighet att
meddela sådana föreskrifter. Regeringen lämnade 1982 Aktiebolaget
Svenska Returpack tillstånd att bedriva återvinningsverksamhet genom
ett pantsystem. Genom förordningen (1983:847) om avgift vid införsel
av aluminiumburkar har föreskrivits att en burkavgift skall betalas med
det belopp Statens jordbruksverk fastställer vid införsel av närmare
angivna drycker på burk. Avgiften betalas till Tullverket, som redovisar
inbetalade avgifter till Jordbruksverket. De inbetalade avgifterna över-
förs därefter av Jordbruksverket till AB Svenska Returpack. Jordbruks-
verket beslutar om befrielse av avgift för den som genom avtal med AB
Svenska Returpack har anslutit sig till pantsystem för aluminiumburkar.
Lagen (1960:418) om straff för varusmuggling är tillämplig vid im-
port av aluminiumburkar. Tullagen (1987:1065) gäller i fråga om av-
giften. Regeringen har till riksdagen lagt fram förslag till ny tullagstift-
ning som behövs vid ett medlemskap i EU (prop. 1994/95:34).
Regeringens förslag: Anmälningsskyldighet införs för den som
importerar aluminiumburkar med eller utan dryck. Reglerna i
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter görs
tillämpliga på avgiftsförfarandet.
Statens jordbruksverks förslag: Jordbruksverket har föreslagit krav
på tillstånd för yrkesmässig import av aluminiumburkar med eller utan
dryck och som villkor för tillståndet att importören är ansluten till AB
Svenska Returpacks återvinningssystem eller ett liknande system. Mot-
svarande krav föreslås för inhemska tillverkare av aluminiumburkar.
Som ett alternativ har Jordbruksverket föreslagit anmälningsskyldighet
för tillverkare och importörer.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig är positiva till
att anmälningsskyldighet införs för importörer.
Skälen för regeringens förslag: Det nuvarande pantsystemet för
aluminiumburkar fungerar på det sättet att burktillverkaren vid försälj-
60
ning till bryggerierna tar betalt för den pant som belöper på varje burk. Prop. 1994/95:117
Burktillverkaren betalar i sin tur detta belopp till AB Svensk Returpack
som administrerar pantsystemet. Kostnaden övervältras på konsumenten
som får betala panten när han köper dryck i aluminiumburk. Å andra
sidan återfås panten när den tomma burken återlämnas. AB Svenska
Returpack ersätter butiken för utbetalda panter. För att uppnå konkur-
rens på lika villkor mellan inhemska burktillverkare och importörer av
aluminiumburkar tas en avgift ut, f.n. 51,5 öre, vid import av alumi-
niumburkar. Avgiftssystemets nuvarande utformning förutsätter Tullver-
kets medverkan i samband med att aluminiumburkarna anges till för-
tu Ilning.
I stället för dessa regler som bygger på gränskontroll har Statens
jordbruksverk, efter regeringens uppdrag, lämnat förslag till en annan
ordning. Jordbruksverket har föreslagit krav på tillstånd och anslutning
till AB Svenska Returpack eller något annat återvinningssystem för
importörer av aluminiumburkar med eller utan dryck. Det skulle med
en sådan ordning inte föreligga någon skyldighet att erlägga avgift för
importerade burkar. Motsvarande krav på tillstånd skulle även åläggas
inhemska tillverkare av aluminiumburkar. Som ett alternativ till krav på
tillstånd har verket föreslagit anmälningsskyldighet för tillverkare och
importörer.
I valet mellan de två förslag till nyordning som Jordbruksverket före-
slagit konstaterar regeringen, att förslaget om krav på tillstånd skulle
kräva en omfattande administration och enligt regeringens uppfattning
vara mer ingripande än vad som är nödvändigt med hänsyn enbart till
kravet på minskat behov av gränskontroller.
Regeringen förespråkar istället att det nuvarande avgiftssystemet i allt
väsentligt bibehålls och att Tullverkets medverkan ersätts med en an-
mälningsskyldighet hos Jordbruksverket, huvudsakligen i enlighet med
verkets alternativa förslag, för importörer av aluminiumburkar. Av-
giften skall alltså erläggas direkt till Jordbruksverket. Även möjligheten
till befrielse från avgiftsskyldighet för den som anslutit sig till AB
Svenska Returpack skulle därmed kunna behållas.
I lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av alumi-
nium införs således en anmälningsskyldighet för importörer av alumi-
niumburkar med eller utan dryck. Särskilda regler om sanktioner före-
slås också ingå i lagen som en följd av att lagen om straff för varu-
smuggling inte längre kommer att vara tillämplig. Samtidigt som nya
straffbestämmelser införs föreslås att det för straffbarhet skall krävas
grov oaktsamhet eller uppsåt. Kriminalpolitiska skäl talar för att kvalifi-
cera de gärningar som skall vara straffbelagda.
För att Jordbruksverket på ett effektivt sätt skall kunna fullgöra sin
nya uppgift bör den föreslagna regleringen lagtekniskt knytas till lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Lagändringarna förutsätter också ändringar i förordningen (1983:847)
om avgift vid införsel av aluminiumburkar.
Den föreslagna ordningen med ett anmälningsförfarande kommer inte
att medföra några kostnadsökningar för staten. Den gällande ordningen
61
är avgiftsfinansierad och även Jordbruksverkets kostnader enligt den Prop. 1994/95:117
föreslagna ordningen kommer att täckas av avgifter.
Sverige har ingått flera internationella överenskommelser om skydd för
vilda djur- och växtarter. I samband med utarbetandet av promemorian
Regler om handel med skyddade djur- och växtarter m.m. Ds 1993:64
framkom att svensk lagstiftning i vissa fall behöver ändras för att
Sverige tydligare skall uppfylla sina internationella åtaganden. Vidare
framkom bl.a. att lagstiftningen om befattning med skyddade vilda djur
och växter behöver kompletteras för att uppnå, också från svenska
utgångspunkter, ett tillräckligt skydd för hotade djur- och växtarter. När
Sverige blir medlem i EU tillkommer dessutom ytterligare krav på
regleringar inom detta område.
I promemorian föreslogs att vissa av de nuvarande bemyndigandereg-
lema på området skulle kompletteras och sammanföras i en lag om
handel med skyddade djur- och växtarter m.m. Lagen skulle utgöra stöd
för meddelandet av föreskrifter om förvaring och handel med exemplar
av sådana arter.
Den nu föreslagna lagen är en ramlag och innehåller ett bemyndigande
för regeringen att meddela de föreskrifter om in- och utförsel, transport,
handel, förvaring, preparering och förevisning som behövs för att skyd-
da en vilt levande djur- eller växtart eller som behövs för att uppfylla
ett svenskt internationellt åtagande att skydda en sådan art. Föreskrifter-
na får också reglera motsvarande befattning med ägg, rom eller bo eller
annan produkt som utvunnits av djur eller växter. Vidare ger lagen
möjlighet att meddela föreskrifter om att krav på särskilt tillstånd eller
andra särskilda villkor skall gälla för yrkesmässig eller i förvärvssyfte
bedriven verksamhet med vilda djur och växter. Lagen innehåller därut-
över regler om tillstånd, tillsyn och ansvar.
Lagreglerna har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, om inte
annat anmärks.
In- och utförsel, handel m.m.
1 § För att skydda vilt levande djur- och växtarter får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer, i den mån det behövs för att
uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller av andra
skäl, meddela föreskrifter angående in- och utförsel, transport, handel,
förvaring, preparering och förevisning avseende djur och växter. Före-
skrifterna får också reglera motsvarande befattning med ägg, rom eller
bo eller med annan produkt som utvunnits av djur eller växter.
62
Föreskrifter som avses i första stycket får, förutom annat, innefatta Prop. 1994/95:117
förbud mot eller krav på tillstånd eller andra särskilda villkor för såda-
na åtgärder som anges där.
Paragrafens reglering vad avser in- och utförsel har i huvudsak över-
forts från 1 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrif-
ter om in- eller utförsel av varor. En utvidgning av bemyndigandet har
skett genom att rekvisitet "skydd för utrotningshotade eller sällsynta
arter av djur eller växter" bytts ut mot rekvisitet "att skydda vilt levan-
de djur- eller växtarter". Paragrafens syfte är att möjliggöra införande
av sådan reglering som behövs för att förhindra att vissa arter utrotas
eller alltför kraftigt decimeras. Artema behöver således inte vara ut-
rotningshotade.
Paragrafen innefattar det nuvarande bemyndigandet för regeringen
enligt 1975 års lag att genom föreskrifter uppfylla Sveriges åtaganden
enligt konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter
av vilda djur och växter (CITES). Bemyndigandet i paragrafen kan
också vid behov användas för att införa strängare reglering än konven-
tionens. En sådan reglering kan omfatta såväl arter som omfattas av
CITES som andra arter.
Enligt paragrafen blir det möjligt att förbjuda eller begränsa angivna
åtgärder beträffande levande eller döda djur eller växter av vilt levande
arter. Med stöd av paragrafen kan t.ex. som en förutsättning för hante-
ring eller förvaring föreskrivas krav på myndighetstillstånd. Tillståndet
får förenas med villkor. Även utan ett tillståndsförfarande kan särskilda
villkor for olika åtgärder meddelas.
Paragrafen innefattar det nuvarande bemyndigandet för regeringen i
38 § jaktlagen att föreskriva tillståndskrav för konservatorsverksamhet
beträffande vilda däggdjur och fåglar. Bemyndigandet ger även en
möjlighet att föreskriva om tillståndskrav for annan verksamhet där
vilda djur och växter hanteras t.ex. uppvisning av djur i djurparker eller
på andra platser. Med stöd av bemyndigandet kan t.ex. förutom till-
ståndskrav införas en skyldighet att föra förteckning över vissa djur och
växter som hanteras i sådana verksamheter.
Det bör föreskrivas att länsstyrelsen skall vara tillståndsmyndighet.
Därigenom får länsstyrelsen kunskap om förekomsten av t.ex. handels-,
förevisnings- och konservatorsverksamhet. En sådan kunskap är nöd-
vändig för fullgörandet av den tillsynsverksamhet som skall förekomma
enligt denna lag.
I lagen avses med exemplar av vilt levande djur- eller växtarter ex-
emplar som i modem tid har fångats eller tagits direkt i naturen i Sveri-
ge eller i utlandet och exemplar som härstammar från sådana exemplar.
Med exemplar avses också delar av exemplar. För växtarter avses med
exemplar också frö. Handel innefattar saluförande, försäljning och byte.
Montering innefattas i preparering. Uppfödning och odling innefattas i
förvaring.
Av allmänna förvaltningsrättsliga principer följer att ett tillstånd kan
återkallas. En återkallelse får anses förutsätta ett visst kvalificerat åsido- 63
sättande av skyldigheter enligt denna lag.
2 § Tillstånd får inte ges till den som underlåtit att fullgöra sina skyldig- Prop. 1994/95:117
heter enligt ett tidigare meddelat tillstånd, om inte särskilda omständig-
heter föranleder något annat.
Enligt paragrafen skall tillstånd vägras en tidigare misskötsam tillstånds-
havare då denne söker ett nytt tillstånd, om inte särskilda skäl föran-
leder att tillståndsmyndigheten bör göra en annan bedömning. Vid
denna bedömning får beaktas vilken underlåtenhet tillståndshavaren
gjort sig skyldig till och vilken betydelse detta har för möjligheten att
uppnå eller vidmakthålla det skydd for djur- och växtarter som till-
ståndsregleringen åsyftar.
Tillsyn
3 § Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som meddelats med stöd av
denna lag och av villkor som meddelats med stöd av sådana föreskrifter
skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
Detta gäller också i fråga om tillsyn över efterlevnaden av rådets för-
ordning (EEG) nr 3626/82 av den 3 december 1982 om genomförande i
gemenskapen av konventionen om internationell handel med utrotnings-
hotade arter av vilda djur och växter.
Tillsyn enligt lagen och EG-förordningen bör utövas av länsstyrelsen
förutom när det gäller in- och utförsel där tillsyn och kontroll redan nu
utövas av tullmyndigheten och Kustbevakningen.
4 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen av den som yrkesmässigt eller an-
nars i förvärvssyfte eller på grund av tillstånd tar sådan befattning med
djur, växter, ägg, rom, bon eller produkter som avses i 1 §.
Bestämmelsen i paragrafen ger tillsynsmyndigheten möjlighet att få
tillgång till förteckningar över djur och växter som hanteras i en verk-
samhet samt fakturor, handelsböcker, följesedlar, leveransverifikationer
och liknande handlingar. De uppgifter som framkommer i samband med
tillämpningen av denna paragraf kan i sin tur ligga till grund for vites-
beslut och andra ingripanden. Underlåtenhet att lämna upplysningar och
handlingar kan medföra straffansvar enligt 9 §.
Tillsynsmyndighetens rätt till upplysningar och handlingar omfattar i
Lagrådets förslag inte annan än den som yrkesmässigt eller i förvärvs-
syfte tar befattning med skyddade växter eller djur. Som utvecklats i
avsnitt 5.3 bör även upplysningsplikten och skyldigheten att tillhanda-
hålla handlingar omfatta den som i enlighet med ett tillstånd enligt
denna lag tar sådan befattning med det som är skyddat enligt de be-
myndiganden som utfärdats med stöd av lagen. En redaktionell bearbet-
ning har också gjorts av Lagrådets förslag.
64
5 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som Prop. 1994/95:117
behövs för efterlevnaden av föreskrifter som meddelats med stöd av
denna lag och av villkor som meddelats med stöd av sådana föreskrifter
samt för efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 3626/82.
Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Underlåter någon att fullgöra sina skyldigheter enligt föreskrifter eller
villkor som avses i första stycket eller enligt villkor som meddelats i
samband med föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse. Ett
sådant beslut får verkställas enligt utsökningsbalken. \krkställigheten
sker på den försumliges bekostnad.
I paragrafens första stycke regleras tillsynsmyndighetens möjligheter att
använda förelägganden och förbud enligt lagen. En tillsynsmyndighet
bör vid den enskildes bristande efterlevnad av föreskrifter försöka få
denne att vidta rättelse på frivillig väg genom råd och anvisningar.
Om den frivilliga vägen inte är framkomlig kan ett vitesföreläggande
vara ett alternativ till en åtalsanmälan. Ett vitesföreläggande är också
bättre än en åtalsanmälan när det är angeläget att erhålla en snabb effekt
av myndighetsingripandet, t.ex. om ett nyfångat djur hålls i fångenskap
i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 1 § och djuret riskerar
att ta skada av fångenskapen. Vitesföreläggande bör dock inte tillämpas
som ett alternativ till åtalsanmälan i de fall då frågan lämpligen bör
prövas straffrättsligt. Förelägganden och förbud får förenas med vite.
Bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om viten.
Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt föreskrifter
eller villkor som meddelats med stöd av lagen eller enligt en tillsyns-
myndighets föreläggande får tillsynsmyndigheten, enligt paragrafens
tredje stycke, förordna om rättelse på hans bekostnad. Det blir sedan
kronofogdemyndigheten som får verkställa rättelsebeslutet (jfr. 16 kap.
utsökningsbalken).
I enlighet med vad Lagrådet påtalat har i tredje stycket införts en
bestämmelse om att sådant beslut får verkställas.
6 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen, fordon och fartyg som används vid yrkes-
mässig eller annars i förvärvssyfte bedriven verksamhet eller som omfat-
tas av tillstånd enligt denna lag och där göra undersökningar. Vid nu
sagts gäller dock inte beträffande bostäder.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen
enligt denna paragraf.
Bestämmelsen i paragrafens första stycke ger tillsynsmyndigheten rätt
att för tillsynen få tillträde till visst område m.m. och där göra under-
sökningar. En sådan rätt är en förutsättning för en effektiv tillsyn.
Beträffande rekvisiten yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte anförs
följande. Med yrkesmässig avses i paragrafen en verksamhet där den
som är ansvarig är näringsidkare och hanteringen ingår i en verksamhet
av ekonomisk art. Med näringsidkare och näringsverksamhet avses här 65
detsamma som i civilrättslig lagstiftning, t.ex. bokföringslagen
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 117
(1976:125). Jfr. också 16 kap. 10 c § brottsbalken (prop. 1980/81:176 Prop. 1994/95:117
s. 14). Utanför begreppet yrkesmässig faller emellertid sådan verksam-
het i vinstsyfte som sker i mindre omfattning, t.ex. en verksamhet vid
sidan av den egentliga sysselsättningen. Även sådan verksamhet omfet-
tas dock av paragrafen genom tillägget eller annars i förvärvssyfte.
Verksamheten måste dock ha viss omfettning för att det skall kunna
vara fråga om verksamhet i förvärvssyfte.
Enligt paragrafens andra stycke skall polismyndigheten på begäran
biträda tillsynsmyndigheten med tillträde och undersökning. I allmänhet
brukar föreskrivas att kronofogdemyndigheten skall biträda tillsynsmyn-
digheten i liknande fell som här avses. Den särskilda regleringen i detta
fell utgår från att det vid varje länspolismyndighet finns en polisman
som är kontaktperson i s.k. CITES-frågor. Den särskilda kompetens
som den berörda polispersonalen har tillägnat sig bör tas tillvara och
vidareutvecklas på detta sätt.
Tillsynsmöjligheten måste även omfatta dem som utan att bedriva
yrkesmässig verksamhet befettar sig med skyddade djur och växter.
Paragrafen har därför i förhållande till Lagrådets förslag utvidgats till
att omfetta tillträde i de fell då tillstånd föreligger.
Avgifter
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter för myndigheternas verksamhet.
Genom bestämmelsen i denna paragraf får föreskrifter utfärdas om
skyldighet för den som bedriver sådan verksamhet som berörs av till-
synen enligt denna lag att betala avgift för tillsynsmyndighetens verk-
samhet.
Lagrådet har i sitt förslag begränsat dessa avgifter till tillsynsmyndig-
hetens verksamhet. Av vad som tidigare sagts framgår emellertid att
avsikten är att också tillståndsgivning skall kunna avgiftsbeläggas. Rege-
ringen anser att det därför klart bör framgå av lagens utformning att
även sådana avgifter får tas ut av myndigheterna.
Ansvar
8 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet tar sådan befattning med djur, växter, ägg,
rom, bon eller produkter av djur eller växter
1. som strider mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 §
eller mot ett villkor som har uppställts i samband med att ett tillstånd
meddelats eller i annat beslut i enskilt fall,
2. som strider mot en bestämmelse om in- och utförsel, transport,
handel och förevisning i rådets förordning (EEG) nr 3626/82.
Om en bron enligt första stycket är an anse som gmvt, döms till fäng-
else i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
66
beaktas om gärningen avsett exemplar av hotad, sällsynt eller värdefull Prop. 1994/95:117
art eller om den utförts vanemässigt eller i större omfattning.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken eller i lagen (1960:418) om straff för varu-
smuggling.
I denna och i närmast följande paragraf finns lagens straffbestämmelser.
Straffiatitudema överensstämmer huvudsakligen med strafflatitudema
för motsvarande eller liknande brott i naturvårdslagen och jaktlagen.
I ringa fåll skall inte dömas till ansvar. Detta undantag medför att
oaktsamma handlingar som i sig kan vara ursäktliga inte behöver med-
föra något straff.
Det som straffbeläggs är överträdelse av föreskrifter och tillståndsvill-
kor beträffande själva befattningen med de skyddade djur, växter, ägg,
rom, bon eller med produkter som anges i 1 § eller ifrågavarande EG-
förordning.
Paragrafen har som framgår av avsnitt 5.3 ändrats något i förhållande
till Lagrådets förslag.
9 § Till böter döms den som i en ansökan eller annan handling som ges
in enligt denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen
eller enligt rådets förordning (EEG) nr 3626/82, med uppsåt eller av
oaktsamhet underlåter att lämna en uppgift eller lämnar en oriktig
uppgift om förhållanden av betydelse för tillstånd eller tillsyn.
Genom paragrafen straffbeläggs vissa förseelser mot uppgiftsskyldighet
som finns reglerad i lagens bestämmelser eller mot föreskrift som med-
delats med stöd av lagen eller den angivna EG rättsakten. Förevarande
paragraf är inriktad på brott där en tillstånds- eller tillsynsmyndighets
verksamhet försvåras av handlingen eller underlåtenheten.
10 § Den som inte rättat sig efter ett vitesföreläggande enligt 5 § eller
som överträtt ett vitesförbud enligt samma paragraf får inte dömas till
ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet
eller förbudet.
Om ett vitesföreläggande eller förbud och en straffregel bygger på
samma grund skall inte mer än en sanktion dömas ut. Vitet ges därvid
företräde.
Förverkande
II § Om någon har begått brott som avses i 8 §, skall egendom som
nämns i 1 § och som gärningsmannen tagit befattning med, förklaras
förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt.
I stället för egendom kan dess värde helt eller delvis förklaras för- &
verkat.
I paragrafen regleras möjligheterna att förverka egendom som hanterats Prop. 1994/95:117
eller förvarats i strid mot förbud eller annan föreskrift som meddelats
med stöd av 1 § eller i strid mot vissa bestämmelser i förordning (EEG)
nr 3626/82.
Enligt bestämmelserna i lagen (1974:1066) om förfarande med för-
verkad egendom och hittegods m.m. skall förverkad egendom i allmän-
het försäljas. Det kan dock i vissa fall finnas anledning att från sådan
försäljning undanta dels djur eller växt som behövs för forskningsända-
mål, dels djur eller växt som kan återföras till vilt tillstånd. Undantag
från försäljning får ske genom att en föreskrift om detta tas in i en lag
eller förordning. Regeringen har således möjlighet att i en förordning
föreskriva om erforderliga undantag från bestämmelserna i den ovan-
nämnda fÖrfårandelagen.
12 § Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller
medförts vid brott som avses i 8 § får förklaras förverkade, om det
behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl.
I stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras för-
verkat.
Paragrafen har sin motsvarighet i 49 § jaktlagen. Förslaget har kom-
menterats i avsnitt 5.4.
Av paragrafen framgår att fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel
som har använts vid brott som avses i 8 § får förklaras förverkade.
Bestämmelsen är konstruerad så att förverkande får ske. Därmed
föreligger inte en presumtion för förverkande. Som allmän förutsättning
för förverkande enligt paragrafen gäller att det skall vara påkallat för att
förebygga brott eller att det annars föreligger särskilda skäl.
Som exempel på andra hjälpmedel som det kan bli aktuellt att förverka
med stöd av denna paragraf kan nämnas värmelådor för transport av
levande ägg och fågelungar samt frysboxar för förvaring av döda djur.
Genom bestämmelsen i paragrafens andra stycke öppnas en möjlighet
för domstolen att i stället för sakförverkande besluta om värdeförver-
kande. Domstolen har därvid möjlighet att av billighetsskäl förklara
endast en del av hjälpmedlets värde förverkat.
Tystnadsplikt
13 § Den som har tagit befattning med ärende som avses i denna lag får
inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid fått veta om någons
affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre-
tesslagen (1980:100).
I tillsyns- eller tillståndsärende enligt denna lag kommer myndigheterna
att i vissa fall behöva anlita biträde av utomstående experter bl.a. för att
artbestämma djur och växter. Dessa experter kan i samband med delta-
gandet i myndighetsverksamheten få kännedom om någons affärs- eller
68
driftförhållanden. Det är därför nödvändigt att lagen innehåller särskilda Prop. 1994/95:117
bestämmelser om tystnadsplikt.
Brott mot paragrafens bestämmelser utgör brott mot tystnadsplikt
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
överklagande
14 § En myndighets beslut i särskilda fall enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut om meddelande
av föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas
av regeringen.
Bestämmelserna i första stycket i denna paragraf reglerar rätten att
överklaga beslut som har meddelats i enskilda fall enligt lagen och
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Här innefattas
beslut avseende bl.a. beviljande av tillstånd, tillståndsvillkor, förbud
och förelägganden samt påförande av avgifter.
För överklagande till kammarrätt krävs i enlighet med andra likartade
bestämmelser prövningstillstånd.
1 §
Ändringen behandlas i avsnitt 5.6. I den nuvarande lydelsen av paragra-
fen anges inte lagens geografiska tillämpningsområde. Genom bestäm-
melserna i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon omfattas
bl.a. skydd för och bevarande av den marina miljön och utnyttjande av
naturtillgångar inom Sveriges ekonomiska zon av svensk jurisdiktion.
Genom ändring av paragrafen har jaktlagens tillämpningsområde utvid-
gats till att i de fell som anges särskilt omfetta även Sveriges ekono-
miska zon.
Genom valfångstkonventionen har Sverige åtagit sig att reglera val-
fångstverksamhet av personer eller med fertyg under svensk jurisdik-
tion. För att kunna uppfylla denna förpliktelse har jaktlagens tillämp-
ningsområde utvidgats till att, i de fell som anges särskilt, omfetta även
jakt från svenskt fertyg eller luftfartyg på det fria havet utanför den
ekonomiska zonen. Av lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium
följer att Sveriges sjöterritorium omfettar inre vatten och territorialhavet
och begränsas mot det fria havet eller annan stats territorium av territo-
rialgränsen.
Det fria havet omfettar, med vissa undantag, de havsområden som är
belägna utanför territorialgränser och ekonomiska zoner.
69
3§ Prop. 1994/95:117
Ändringen behandlas i avsnitt 5.6 och innebär att paragrafens frednings-
bestämmelse utvidgas till att även omfetta allt vilt som befinner sig
inom Sveriges ekonomiska zon. Ändringen är i första hand föranledd av
Sveriges åtagande i 1992 års överenskommelse om bevarandet av små-
valar i Nordsjön och Östersjön att inom ramen för Sveriges jurisdiktion
iaktta vissa regler för att skydda småvalarna. Den föreslagna paragrafen
innebär också att Sverige inom den ekonomiska zonen uppfyllt sitt
lagstiftningsmässiga åtagande enligt valfångstkonventionen.
Paragrafen som är ny behandlas i avsnitt 5.6. I paragrafen bemyndigas
regeringen att meddela föreskrifter om förbud eller särskilda villkor för
jakt från svenska fertyg eller luftfartyg på det fria havet utanför Sveri-
ges ekonomiska zon. Sådana föreskrifter eller förbud får endast med-
delas när det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden
om skydd av vilt. Paragrafen har tillkommit för att tillsammans med
fredandebestämmelsen i 3 § möjliggöra uppfyllandet av Sveriges åtagan-
den enligt valfångstkonventionen att trygga tillämpningen av konventio-
nens bestämmelser och bestraffa brott mot dessa bestämmelser vid
fångstverksamhet som bedrivs från fertyg eller luftfartyg under svensk
jurisdiktion. Bemyndigandet i paragrafen kan också användas för att
uppfylla eventuella framtida svenska internationella åtaganden om regle-
ring av jakt från svenskt fertyg eller luftfartyg på det fria havet utanför
Sveriges ekonomiska zon.
31 §
Ändringen, som behandlas i avsnitt 5.8. innebär att det införs ett gene-
rellt förbud mot jakt från motordrivna fortskaffningsmedel.
Paragrafen behandlar jaktbrott. Andra punkten i paragrafen har ändrats
i anledning av det nya bemyndigandet i 29 a §. Brott mot föreskrift som
meddelats med stöd av 29 a § utgör jaktbrott och sanktioneras enligt 43
och 44 §§.
I paragrafen behandlas grovt jaktbrott. Ändringen innebär att en om-
ständighet som särskilt skall beaktas vid bedömandet av om brottet är
grovt ändras från "om det avsåg ett utrotningshotat, sällsynt eller värde-
fullt vilt" till "om det avsåg ett hotat, sällsynt eller värdefullt vilt".
Genom ändringen klargörs att paragrafen också skall omfetta en viltart
vars svenska population är hotad även om arten i ett globalt perspektiv
inte är utrotningshotad. Ändringen medför också att vid bedömandet av
om jaktbrott eller jakthäleri (se 46 §) är grovt skall samma särskilda
omständigheter beaktas som vid motsvarande bedömning enligt 8 § i
den föreslagna lagen om åtgärder beträffande djur och växter som till-
hör skyddade arter.
70
45 § Prop. 1994/95:117
Paragrafen har ändrats så att hänvisningarna till 37 och 38 §§ tagits bort
ur 45 § första stycket punkt 4 och 6. Detta är en följdändring av att 37
och 38 §§ föreslås upphöra att gälla.
Ändringen behandlas i avsnitt 5.3. I paragrafen definieras och regleras
jakthäleri. Ändringen består i att ett nytt tredje stycke införs. Till an-
svar för jakthäleri skall inte dömas om gärningen är belagd med straff i
den nu föreslagna lagen om åtgärder beträffande djur och växter som
tillhör skyddade arter. Ändringen har vidtagits för att säkerställa att den
nyss nämnda lagens ansvarsbestämmelser tillämpas när förutsättningar
för detta föreligger.
En indirekt ändring av 46 § sker också genom den ovan kommentera-
de ändringen i 44 § andra stycket 1 vartill hänvisas i 46 § andra styck-
et.
I paragrafen, som är ny och som har behandlats i avsnitt 5.6, föreskrivs
att svensk domstol skall vara behörig att behandla mål om brott mot
lagen även om domsrättsreglema i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken inte
är tillämpliga. Bestämmelsen tar sikte på de fell då utlänning som inte
är bosatt i Sverige begår brott mot jaktlagen inom den svenska ekono-
miska zonen.
I paragrafen, som är ny och som har behandlats i avsnitt 5.6, finns en
forumbestämmelse som gäller åtal för brott förövat inom den ekono-
miska zonen.
I paragrafen anges vilka bemyndiganden att meddela föreskrifter eller
beslut enligt lagen som regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndig-
het. Ändringen i paragrafen är en följdändring i anledning av det ovan
föreslagna nya bemyndigandet i 29 a § samt av förslaget ovan att 37
och 38 §§ skall upphöra att gälla.
Övergångsbestämmelse
Under avsnitt 5.11 har de särskilda övergångsbestämmelserna kommen-
terats. Den har tillkommit med anledning av att 37 och 38 § upphör att
gälla.
71
Ändringen har behandlats i avsnitt 5.11. I paragrafen regleras i ett nytt
tredje stycke möjligheterna för myndighet att meddela beslut om undan-
tag från eller upphävande av reservatföreskrift för en skyddad våtmark.
Enligt ändringen infors som en ytterligare förutsättning för ett sådant
beslut att det intrång i naturvårdsintresset som upphävandet medför i
skälig utsträckning skall gottgöras. Gottgörelsen för upphävande av
skydd beträffande ett område kan bestå i att ett annat våtmarksområde
av motsvarande intresse for naturvården skyddas. Gottgörelsen kan även
bestå i åtgärder som ökar naturvårdsintresset av annat skyddat område,
t.ex. kan restaurering av en igenväxt fågelsjö kompensera förlust av
annan våtmarksresurs. Att intrånget i naturvårdsintresset i skälig ut-
sträckning skall gottgöras innebär att en bedömning i varje särskilt fall
skall göras beträffande möjligheten och lämpligheten av att vidta kom-
pensationsåtgärder. Intrånget i naturvårdsintresset skall gottgöras om
inte särskilda skäl talar däremot. Ett särskilt skäl för att underlåta att
gottgörelse i ett naturvårdsintresse kan vara att det skyddade området
inte är ett Ramsar-område sammantaget med att intrånget i naturvårds-
intresset är mycket begränsat. Det bör särskilt anmärkas att det nu
föreslagna tredje stycket på intet sätt påverkar möjligheten att enligt
andra stycket ålägga företaget kostnadsansvar för intrånget i naturvårds-
intresset.
Enligt 19 § andra stycket skall bl.a 12 § äga motsvarande tillämpning
beträffande naturvårdsområde.
I paragrafens första och andra stycke har redaktionella ändringar
företagits.
Ändringen har behandlats i avsnitt 5.8. Genom paragrafen bemyndigas
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om det
finns risk för att en växtart kan komma att försvinna eller utsättas för
plundring eller om det krävs för att uppfylla Sveriges internationella
åtaganden om skydd för en vilt levande växtart, att meddela frednings-
bestämmelser beträffande sådana växter. Risk för att en växtart kan
komma att försvinna kan avse sådan risk beträffande landet som helhet,
en region eller ett län.
Genom ändringen införs en möjlighet att freda växter om det krävs för
att uppfylla Sveriges internationella åtaganden inom detta område oav-
sett om växtarten anses hotad i Sverige. Vidare klargörs i paragrafen att
förbud kan meddelas mot att ta frö från växt av viss art. I övrigt mot-
svarar paragrafen helt nuvarande 14 § första stycket.
Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 5.8. Genom paragrafen
bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
om det finns risk för att en djurart kan komma att försvinna eller om
Prop. 1994/95:117
72
det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd Prop. 1994/95:117
av en vilt levande djurart, att meddela fredningsbestämmelser beträffan-
de sådana djur. Risk för att en djurart kan komma att försvinna kan
avse sådan risk beträffande landet som helhet, en region eller ett län.
Genom paragrafen införs en möjlighet att freda djur om det krävs för
att uppfylla Sveriges internationella åtaganden inom detta område oav-
sett om djurarten anses hotad i Sverige. För att öka skyddet för enskilda
exemplar av en djurart som åtnjuter skydd har paragrafens undantag för
angrepp på egendom kvalificerats till att endast gälla angrepp på värde-
full egendom. Därmed uppnås också bättre överensstämmelse med
brottsbalkens nödparagraf (24 kap. 4 §).
I övrigt motsvarar paragrafen helt nuvarande 14 § andra stycket.
Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 5.8. Genom paragrafen
bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
om det utöver förbud enligt 14 eller 14 a § eller fredning enligt jakt-
lagstiftningen behövs särskilt skydd för djurart eller växtart inom ett
område, att meddela vissa skyddsföreskrifter för området. Paragrafen
motsvarar helt nuvarande 14 § tredje stycket.
Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 5.9.
Genom paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, att till skydd för vilt levande djurart eller växt-
art eller naturmiljön, meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer
upp särskilda villkor för att sätt ut exemplar av en vilt levande djurart
eller växtart i naturmiljön.
I Sverige finns redan i viss speciallagstiftning föreskrifter som för-
bjuder eller ställer upp särskilda villkor för att sätta ut vissa vilt levande
djur- och växtarter i naturmiljön. Beträffande reptiler och amfibier samt
huvuddelen av de ryggradslösa djuren finns dock inte tidigare någon
möjlighet att förbjuda eller på annat sätt reglera ett sådant utsättande.
Om det eftersträvade skyddet för djur, växter eller naturmiljön skall
upprätthållas med stöd av speciallagstiftning skall dock sådan reglering
alltid tillämpas.
Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 5.10.
Bestämmelsen innebär skyldighet för regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att upprätta en förteckning över områden som
bör beredas skydd i enlighet med Sveriges internationella åtaganden om
skydd av naturområden. Förteckningen bör regelbundet revideras för att
hålla den aktuell. Av förteckningen skall framgå vilket områdesskydd
och skyddsföreskrifter i övrigt som ansetts behövliga för att uppfylla de
internationella åtagandena. Ett område som upptagits i en sådan för-
teckning skall så snart som möjligt beredas erforderligt skydd som
nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde eller som djur- eller 73
växtskyddsområde. I vissa fell kan dock nödvändigt skydd enligt natur-
vårdslagen uppnås genom att föreskrift enligt 20 § (samrådsparagrafen) Prop. 1994/95:117
meddelas beträffande området.
Paragrafen som är ny har behandlats i avsnitt 5.10.
Regeringen får med tillämpning av den enligt 19 a § upprättade för-
teckningen och i enlighet med fågeldirektivet förklara områden som
särskilda skyddsområden. En skyldighet för Sverige att vid ett med-
lemskap utfärda sådan förklaring följer av fågeldirektivet.
Bestämmelsen innebär vidare att regeringen får förklara ett område
som särskilt bevarandeområde om området utpekats som ett område av
intresse för gemenskapen. Ett sådant utpekande sker av kommissionen
eller i undantagsfall av rådet. Enligt art- och habitatdirektivet är en
medlemsstat förpliktad att förklara ett sådant utpekat område som sär-
skilt bevarandeområde och bereda området erforderligt skydd.
Av den enligt 19 a § upprättade förteckningen skall det framgå vilket
skydd ett område ansetts behöva. Det kan förutsättas att de flesta om-
råden som har ett sådant stort skyddsintresse att de är intressanta för
EG redan erhållit erforderligt skydd enligt naturvårdslagen. I övriga fall
bör frågan om sådant skydd för området avgöras innan EG:s direktivs-
bestämmelser om områdesskydd, genom förklaring av området som
särskilt skyddsområde eller bevarandeområde, blir tillämpliga på om-
rådet.
Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 5.10.
En medlemsstat i EG är inte bara skyldig att bereda ett utpekat om-
råde erforderligt skydd utan är också skyldig att vidmakthålla skyddet.
Ett områdesskydd får helt eller delvis upphävas under vissa i art- och
habitatdirektivet upptagna förutsättningar. I vissa fall förutsätter ett
upphävandebeslut att kontakt tas med EG-kommissionen.
Genom paragrafen införs krav på särskilt tillstånd från regeringen för
beslut om att områdesskyddet helt eller delvis skall upphävas för ett
särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde. Vid denna till-
ståndsprövning av regeringen skall endast bedömas om det aktuella
upphävandet är tillåtet enligt EG:s rättsordning. Regeringen kan dock
villkora ett tillståndsbeslut om det krävs för att uppfylla en EG-bestäm-
melse. Regeringen kan t.ex. föreskriva att kompensationsåtgärder vidtas
för att skydda det övergripande sammanhanget av Natura 2000. Upp-
hävandeärendet skall i övrigt hanteras i enlighet med naturvårdslagens
nuvarande regler.
37 b §
Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 5.1 och 5.3. Den är
utformad efter förebild av stadgandet om jakthäleri i 46 § jaktlagen.
Genom paragrafens första stycke införs en ansvarsbestämmelse för den
som obehörigen tar befattning med exemplar av en djurart eller växtart,
ägg, rom eller bon som åtkommits genom brott mot förbud eller före-
skrift som meddelats med stöd av 14 eller 14 a §. Med exemplar av
74
växtart avses i paragrafen även del av exemplar och frö. För att någon Prop. 1994/95:117
skall kunnas dömas till ansvar krävs att gärningsmannen vet eller har
skälig anledning anta att exemplaret, ägget, rommen eller boet åtkom-
mits genom ovan angivet förbrott. Genom denna bestämmelse blir i
vissa fall även förvaringen av exemplar av skyddade växt- och djurarter
förbjudet. För brott mot bestämmelsen kan utdömas böter eller fängelse
1 högst sex månader eller, om brottet är grovt, fängelse i högst två år.
I paragrafens andra stycke behandlas grovt brott. Vid bedömande av
om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen avsåg exemplar
eller del av exemplar av en hotad, sällsynt eller värdefull art eller om
den utförts vanemässigt eller i större omfattning.
Enligt paragrafens tredje stycke skall ansvar enligt första eller andra
stycket inte ådömas om gärningen är belagd med straff i den nu före-
slagna lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyd-
dade arter. Bestämmelsen har införts för att säkerställa att den nyss
nämnda lagens ansvarsbestämmelser alltid används när förutsättningar
för detta föreligger.
Enligt paragrafens fjärde stycke skall exemplar, ägg, rom eller bo som
hanterats eller förvarats i strid mot första stycket, förklaras förverkat
om det inte är uppenbart oskäligt.
Ändringen har behandlats i avsnitt 5.1.
I paragrafen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om in-
eller utförsel av varor om det är påkallat av vissa i paragrafen uppräk-
nade anledningar. Ändringen innebär att regeringens bemyndigande att
med stöd av denna paragraf meddela sådana föreskrifter av hänsyn till
skyddet för utrotningshotade eller sällsynta arter av djur eller växter
upphör. Motsvarande bemyndigande har istället införts i 1 § lagen om
åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.
Förslaget har närmare kommenterats under avsnitt 6.3. Anmälnings-
skyldigheten träffar den som importerar sådana burkar som enligt 3 §
kan beläggas med burkavgift. Anmälningsskyldigheten är straffsanktio-
nerad enligt 4 § 2.
Regeringen kan föreskriva att anmälningsförfarandet skall handläggas
på myndighetsnivå.
Förferandet regleras i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter.
Genom ändring i första stycket har i punkten 2 sanktioner införts i
denna lag för den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 2 a
§. Vidare kan enligt den nya punkten 4 den dömas till straff som lämnar
oriktig uppgift om förhållanden som är av betydelse i handling som
avges till ledning vid festställande av avgift.
För samtliga gärningar gäller att straffbarhet fordrar uppsåt eller grov
oaktsamhet. För fell av normalgraden av oaktsamhet finns i stället andra
möjligheter till åtgärder, t.ex. vitesförelägganden eller skattetillägg.
Det tidigare andra stycket har utgått.
Prop. 1994/95:117
76
I promemorian kartläggs i enlighet med riksdagens ställningstagande i
anslutning till 1991 års miljöpolitiska proposition de internationella
överenskommelser på naturvårdsområdet som Sverige är part i samt
EG:s motsvarande rättsakter. Förslag lämnas om lagändringar som
behövs för att Sverige skall uppfylla de internationella åtagandena ge-
nom lagstiftning. I Konventionen om skydd av europeiska vilda djur och
växter och deras naturliga miljö (Bemkonventionen) finns bl.a. regler
om nationell handel med vilt levande djur och växter.
I promemorian föreslås en ny lag om handel med skyddade djur- och
växtarter m.m.. Föreskrifter om förvaring och handel får meddelas om
det behövs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden eller
annars för att skydda en vilt levande djurart eller växtart. Föreskrifter
får gälla förbud eller särskilda villkor för förvaring eller handel med
exemplar eller del av exemplar av en djurart eller växtart.
I den föreslagna lagen införs också ett bemyndigande att meddela
föreskrifter om yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte bedriven pre-
parering av exemplar eller del av exemplar av en vilt levande dägg-
djursart eller fågelart.
Från lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
in- eller utförsel av varor till den nya lagen överförs och utvidgas be-
myndigandet beträffande vissa varor. Föreskrifter om in- eller utförsel
av varor får meddelas om det behövs för att uppfylla Sveriges interna-
tionella åtaganden eller annars med hänsyn till miljövården och därmed
samman-hängande hälsoskyddsfrågor eller för att skydda en vilt levan-
de djurart eller växtart. Sveriges åtaganden om reglering av internatio-
nell handel enligt Konventionen om internationell handel med utrot-
ningshotade djur och växter kan därigenom uppfyllas. Detsamma gäller
beträffande Sveriges motsvarande åtaganden enligt 1950 års Internatio-
nella konvention om fågelskydd.
Särskilda tillsyns- och ansvarsbestämmelser föreslås i den nya lagen.
I enlighet med Bemkonventionen föreslås även ändringar i naturvårds-
lagen och jaktlagen.
I naturvårdslagen föreslås en möjlighet att freda vilt levande exemplar
av djurart eller växtart om det behövs for att uppfylla Sveriges interna-
tionella åtaganden. Sådana djur och växter kommer att kunna fredas
även om arten inte är hotad i Sverige. Ett förbud mot obehörig befatt-
ning med exemplar av enligt naturvårdslagen fredad djurart eller växtart
införs. Vidare föreslås att föreskrifter om förbud eller särskilda villkor
för att sätta ut exemplar av vilt levande djurart eller växtart i naturmil-
jön får meddelas till skydd för annan vilt levande djurart eller växtart
eller naturmiljön.
I jaktlagen föreslås ett generellt förbud mot jakt från motordrivna
fortskaffningsmedel.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 1
För att uppfylla bestämmelserna i Internationella konventionen för
reglering av valfångsten och i Överenskommelsen om bevarandet av
småvalar i Nordsjön och Östersjön föreslås vissa ändringar i jaktlagen.
Lagens tillämpningsområde utvidgas till att gälla inom Sveriges ekono-
miska zon samt vid jakt från svenska fartyg eller luftfartyg på det fria
havet utanför den ekonomiska zonen. Vilt levande däggdjur och fåglar
skall vara fredade inom Sveriges ekonomiska zon. Föreskrifter som
förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för jakt från svenska fartyg
och luftfartyg på det fria havet utanför den ekonomiska zonen skall få
meddelas om det behövs för att uppfylla Sveriges internationella åtagan-
den.
För att stärka skyddet av naturliga livsmiljöer och för att uppfylla
Sveriges internationella åtaganden enligt Konventionen angående våt-
marker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våt-
marksfåglar föreslås ändring i naturvårdslagen. En skyldighet införs att
i skälig mån kompensera det intrång i naturvårdsintresset som ett beslut
att helt eller delvis upphäva ett naturreservat eller ett naturvård sområde
som avser en våtmark medför. Förslag lämnas också om en förteckning
över områden som bör beredas skydd i enlighet med Sveriges interna-
tionella åtaganden om skydd av naturområden samt om att ett område
som upptagits på förteckningen skall beredas erforderligt skydd enligt
naturvårdslagen.
Därutöver behandlas i promemorian ett förslag från Naturvårdsverket
om ändring i förordningen (1975:542) om tillämpning av konventionen
den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av
vilda djur och växter. I promemorian föreslås att förordningen ändras så
att det skall krävas myndighetstillstånd för reexport av exemplar av
vissa vilt levande djurarter.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 1
78
Efter remiss har yttranden kommit in från Riksdagens ombudsmän JO,
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium, Försvarsmaktens
organisationsmyndighet, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Generaltull-
styrelsen, Statens Jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Riks-
antikvarieämbetet och Statens historiska muséer, Naturhistoriska riks-
muséet, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk, Kemikalieinspektio-
nen, Hovätten för västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Stock-
holms, Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet, Statens växtsort-
nämnd, Sveriges lantbruksuniversitet, länsstyrelserna i Uppsala, Got-
lands, Kristiandstads, Göteborg och Bohus, Kopparbergs, Västemorr-
lands och Norrbottens län, Stockholms stad, Karlskrona, Malmö, Udde-
valla, Västerås, Gävle, Östersunds och Skellefteå kommuner, Kungliga
vetenskapsakademien, Svenska Kommunförbundet, Svenska natur-
skyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Lantbrukarnas Riksför-
bund, Föreningen våra rovdjur, Jordens vänner, Riksförbundet Svensk
fågelhobby, Svenska djurparksföreningen, Sveriges omitologiska före-
ning, Sveriges zoologiska konservatorer, Världsnaturfonden,
Zoobranschens riksförbund.
Dessutom har yttranden kommit in från Projekt Berguv Väst, Svenska
rovfågelföreningen, Svenska rovågelstiftelsen, Jan Bergman, Konser-
vator Åke Bursell, Anders Swahnberg och Jonas Edholm.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 2
79
I departementspromemorian Regler om handel med skyddade djur- och
växtarter m.m., Ds 1993:64, har lämnats förslag till regeländringar för
att Sverige skall uppfylla sina åtaganden när det gäller internationella
överenskommelser på naturvårdens område. Även EG:s motsvarande
rättsakter har kartlagts i den promemorian.
I föreliggande promemoria lämnas förslag till kompletterande lagänd-
ringar som behövs för att den svenska naturvårdslagstiftningen skall
vara anpassad till de regler som gäller inom EU.
Enligt promemorian 1993:64 skall en förteckning över områden som
bör beredas skydd i enlighet med Sveriges internationella åtaganden om
skydd av naturområden upprättas. Dessa områden skall beredas erfor-
derligt skydd enligt naturvårdslagen. I föreliggande promemoria föreslås
tillägg i naturvårdslagen som innebär, att regeringen med tillämpning av
förteckningen och i enlighet med direktiv 79/409/EEG om bevarande av
vilda fåglar och direktiv 92/43/EEG om bevarande av naturliga livsmil-
jöer och av vilda djur och växter får förklara områden som EG-fågel-
skyddsområden. Vidare föreslås att regeringen i enlighet med samma
EG-rättsakter får lämna förslag till EG-kommissionen på områden lämp-
liga att utpeka som viktiga för gemenskapen. Ett område får inte för-
klaras som EG-fågelskyddsområde innan det omfattas av erforderligt
skydd enligt naturvårdslagen.
Enligt förslaget får regeringen även förklara ett område i Sverige som
EG-naturskyddsområde, om det av gemenskapen utpekats som viktigt
för gemenskapen.
För båda typerna av områden bör gälla att beslut om upphävande av
områdesskydd, helt eller delvis, endast får meddelas efter särskilt till-
stånd av regeringen.
I promemorian föreslås vidare vissa kompletteringar till den i pro-
memorian 1993:64 föreslagna lagen om handel med skyddade djur- och
växtarter. Tillsyns- och ansvarsbestämmelserna i nyssnämnda lag görs
tillämpliga i förhållande till förordning (EEG) nr 3626/82 om tillämp-
ning inom gemenskapen av konventionen om internationell handel med
utrotningshotade arter av vilda djur och växter.
Nuvarande tillståndsbestämmelser i förordningen (1975:542) om
tillämpning av konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel
med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, skall inte längre
gälla i förhållande till EU:s medlemsstater. Som kompensatoriska åt-
gärder införs krav på tillstånd för handel inom Sverige med levande
exemplar av vissa djurarter.
80
Efter remiss har yttranden kommit in från Riksdagens ombudsmän JO,
Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium, Försvarsmaktens organisations-
myndighet, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Generaltullstyrelsen,
Statens Jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Riksantikvarieäm-
betet och Statens historiska muséer, Naturhistoriska riksmuséet, Konsu-
mentverket, Statens naturvårdsverk, Kemikalieinspektionen, Hovätten
för västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Stockholms, Uppsala,
Lunds och Göteborgs universitet, Statens växtsortnämnd, länsstyrelser-
na i Uppsala, Gotlands, Kristiandstads, Göteborg och Bohus, Koppar-
bergs, Västemorrlands och Norrbottens län, Stockholms stad, Växjö,
Karlskrona, Malmö, Uddevalla, Gävle, Östersunds och Skellefteå kom-
muner, Kungliga vetenskapsakademien, Svenska Kommunförbundet,
Svenska naturskyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Lantbrukar-
nas Riksförbund, Riksförbundet Svensk fågelhobby, Svenska djurparks-
föreningen, Sveriges Herpetologiska Förening, Sveriges zoologiska
konservatorer, Världsnaturfonden, Zoobranschens riksförbund.
Dessutom har yttranden kommit in från Britta Lindgren, Svenska
djurrådet, Jonas Edholm och Fyris zoo.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 4
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 117
Lagens tillämpningsområde
1 § För att skydda en vilt levande djur- eller växtart får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer meddela de föreskrifter om
in- och utförsel, handel, förvaring, förevisning, preparering och
transport som behövs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden
eller som annars behövs för att skydda en sådan art.
Föreskrifter får innefatta förbud mot eller krav på tillstånd eller andra
särskilda villkor för sådan hantering som avses i första stycket av
exemplar, ägg, rom eller bo av en vilt levande djur- eller växtart, eller
en med lätthet igenkännlig produkt som utvunnits därav.
2 § Tillstånd enligt denna lag får inte ges till den som underlåtit att
fullgöra sina skyldigheter enligt ett sådant tidigare tillstånd, om inte
särskilda omständigheter föranleder något annat.
Tillsyn
3 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter eller
villkor som meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de
myndigheter som regeringen bestämmer. Detta gäller också för tillsyn
över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3
december 1982 om genomförande i gemenskapen av konventionen om
internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och
växter.
4 § En tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen
på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs.
5 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som
behövs i enskilda fall för efterlevnaden av denna lag eller föreskrifter
eller villkor som har meddelats med stöd av lagen liksom för efterlevna-
den i Sverige av rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3 decem-
ber 1982 om genomförande i gemenskapen av konventionen om interna-
tionell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.
Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Underlåter någon sina skyldigheter enligt föreskrifter eller villkor som
meddelats med stöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets före-
läggande, får myndigheten förordna om rättelse på hans eller hennes
bekostnad.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
82
6 § För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde
till områden, fordon, fartyg, lokaler och andra utrymmen, dock inte
bostäder, som används vid yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte
bedriven hantering enligt denna lag och där göra undersökningar.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen
enligt denna paragraf.
Avgijier
7 § Föreskrifter om avgifter för en myndighets verksamhet enligt
denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,
får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer.
Påföljd
8 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 §,
2. i Sverige bryter mot bestämmelserna om in- och utförsel, handel,
förevisning eller transport i rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den
3 december 1982 om genomförande i gemenskapen av konventionen om
internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och
växter.
Om ett brott enligt första stycket är att anse som grovt, döms till
fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om det avsett exemplar av hotad, sällsynt eller värdefull
art eller om brottet utförts vanemässigt eller i större omfattning.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte om gärningen är
belagd med straff i brottsbalken eller i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
9 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter
att lämna en uppgift eller lämnar en oriktig uppgift om förhållanden av
betydelse för tillstånd eller tillsyn i en ansökan eller annan handling som
avges enligt denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen
eller enligt sådana bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 3626/82
av den 3 december 1982 om genomförande i gemenskapen av konven-
tionen av internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur
och växter.
10 § Den som inte rättat sig efter ett vitesföreläggande enligt 5 § eller
som överträtt ett vitesförbud enligt samma paragraf får inte dömas till
ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet
eller förbudet.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
83
11 § Om någon begått brott som avses i 8 § skall förklaras förverkade
de djurexemplar och de växtexemplar, samt de delar, produkter, ägg,
den rom eller de bon av exemplar, som han eller hon hanterat i strid
mot förbud eller föreskrift som meddelats med stöd av 1 § om det inte
är uppenbart oskäligt.
I stället för egendom kan egendomens värde helt eller delvis förklaras
förverkat.
12 § Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller
medförts vid brott som avses i 8 § får förklaras förverkade, om det
behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl.
I stället för ett hjälpmedel kan dess värde helt eller delvis förklaras
förverkat.
13 § Den som har tagit befattning med ärende som avses i denna lag
får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han erfarit om någons affårs-
eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre-
tesslagen (1980:100).
Instanser för överklagande
14 § En tillsyns- eller tillståndsmyndighets beslut i särskilda fall enligt
denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut om föreskrifter
med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
Denna lag träder ikraft den 1 januari 1995.
84
Härigenom föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259)
dels att 37 och 38 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 37 § skall utgå,
dels att 1, 3, 31, 43, 44, 45, 46, och 52 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 29 a, 51 a och
51 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller viltvården, Denna lag gäller viltvården,
rätten till jakt och jaktens bedri- rätten till jakt och jaktens bedri-
vande samt frågor som har sam- vande inom svenskt territorium
band därmed. samt frågor som liar samband
därmed.
Lagen gäller också i de fall
som anges särskilt
1. inom Sveriges ekonomiska
zon,
2. jakt från svenskt fartyg på
det fria havet utanför den eko-
nomiska zonen,
3. jakt från svenskt luftfartyg
över det fria havet utanför den
ekonomiska zonen.
Utöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra författ-
ningar i fråga om skyddet och vården av viltet.
3 §
Viltet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna lag eller
av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. När
viltet är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon.
Detta gäller även också Sveri-
ges ekonomiska zon.
29 a §
För att uppfylla Sveriges in-
ternationella förpliktelser om
skydd av vilt, får regeringen
meddela föreskrifter om förbud
eller särskilda villkor för jakt
från svenskt
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
85
1. fartyg på det fria havet Prop. 1994/95:117
utanför Sveriges ekonomiska Bilaga 5
zon,
2. luftfartyg över det fria havet
utarför den ekonomiska zonen.
31 §
Jakt med skjutvapen får inte
ske från motordrivna fortskaff-
ningsmedel. Sådana fortskaff-
ningsmedel eller andra motor-
drivna anordningar får inte
heller användas för att söka
efter, spåra, förfölja eller gen-
skjuta vilt, för att hindra vilt att
undkomma eller för att avleda
viltets uppmärksamhet från den
som jagar.
Jakt får inte ske från motor-
drivna fortskaffningsmedel.
Sådana fortskaffningsmedel eller
andra motordrivna anordningar
får inte heller användas för att
söka efter, spåra, förfölja eller
genskjuta vilt, för att hindra vilt
att undkomma eller för att av-
leda viltets uppmärksamhet från
den som jagar.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.
Regeringen får meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp
särskilda villkor för medförande av skjutvapen vid färd med motor-
drivna fortskaffningsmedel.
43 §2
För jaktbrott döms till böter
eller fängelse i högst sex må-
nader den som
1. med uppsåt eller av grov
oaktsamhet olovligen jagar på
annans jaktområde eller där till-
ägnar sig vilt eller vid jakt som
sker med stöd av licens bryter
mot en för jakten väsentlig be-
stämmelse i licensen eller
2. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot 3 §, 31 §
första stycket, 32 § eller mot en
föreskrift som har meddelats
med stöd av 25 §, 29 § 1 eller
30 § första stycket.
För jaktbrott döms till böter
eller fängelse i högst sex må-
nader den som
1. med uppsåt eller av grov
oaktsamhet olovligen jagar på
annans jaktområde eller där till-
ägnar sig vilt eller vid jakt som
sker med stöd av licens bryter
mot en för jakten väsentlig be-
stämmelse i licensen eller
2. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot 3 §, 31 §
första stycket, 32 § eller mot en
föreskrift som har meddelats
med stöd av 25 §, 29 § 1, 29 a
§ eller 30 § första stycket.
2 Jfr. prop. 1994/95:23.
86
44 §
Om ett jaktbrott är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två
år.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
Vid bedömandet av om brottet
är grovt skall särskilt beaktas
1. om det avsåg ett utrotnings-
hotat, sällsynt eller värdefullt
vilt,
2. om det har utförts vanemäs-
sigt eller i större omfattning,
3. om det utförts med otillåten
hjälp av ett motordrivet fort-
skaffningsmedel eller någon
annan motordriven anordning.
45 §3
Till böter döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 5 § andra styck-
et, 6 § första stycket eller 13 §,
2. underlåter att fullgöra an-
mälningsskyldighet som har
föreskrivits med stöd av 26 §,
om ansvar för gärningen inte
kan ådömas enligt lagen
(1951:649) om straff för vissa
trafikbrott,
3. bryter mot 27 §, om ansvar
för gärningen inte kan ådömas
enligt brottsbalken,
4. underlåter att fullgöra skyl-
dighet enligt 28 § eller vad som
åligger honom enligt 38 § andra
stycket,
5. bryter mot en föreskrift
som har meddelats med stöd av
6 § andra stycket, 29 § 4, 30 §
tredje stycket eller 31 § tredje
stycket eller
6. bryter mot 35 § eller mot
en föreskrift som har meddelats
med stöd av 36 § 37 §, 38 §
första stycket, 40 § första styck-
et eller 41 § första stycket.
Vid bedömandet av om brottet
är grovt skall särskilt beaktas
1. om det avsåg ett hotat, säll-
synt, eller värdefullt vilt,
2. om det har utförts vanemäs-
sigt eller i större omfattning,
3. om det utförts med otillåten
hjälp av ett motordrivet fort-
skaffningsmedel eller någon
annan motordriven anordning.
Till böter döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 5 § andra styck-
et, 6 § första stycket eller 13 §,
2. underlåter att fullgöra an-
mälningsskyldighet som har
föreskrivits med stöd av 26 §,
om ansvar för gärningen inte
kan ådömas enligt lagen
(1951:649) om straff för vissa
trafikbrott,
3. bryter mot 27 §, om ansvar
för gärningen inte kan ådömas
enligt brottsbalken,
4. underlåter att fullgöra skyl-
dighet enligt 28 §,
5. bryter mot en föreskrift
som har meddelats med stöd av
6 § andra stycket, 29 § 4, 30 §
tredje stycket eller 31 § tredje
stycket eller
6. bryter mot 35 § eller mot
en föreskrift som har meddelats
med stöd av 36 §, 40 § första
stycket eller 41 § första stycket.
3 Jfr. prop. 1994/95:23.
87
Prop. 1994/95:117
Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter. Bilaga 5
Den som i annat fell än som avses i 43 § 1 med uppsåt eller av oakt-
samhet åsidosätter vad som bestämts i en för jakt meddelad licens döms
till penningböter.
I ringa fell skall inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.
46 §4
Den som obehörigen tar befettning med vilt som han vet eller har
skälig anledning att anta har dödats eller åtkommits genom jaktbrott
eller brott som avses i 45 § tredje stycket, döms for jakthäleri till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.
Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas sådana om-
ständigheter som anges i 44 § andra stycket 1 och 2.
Till ansvar enligt första eller
andra stycket döms inte om gär-
ningen är belagd med straff i
lagen (1994:000) om hantering
och förvaring av skyddade djur-
och växtarter.
51 a §
Den som har begått brott
enligt denna lag utanför svenskt
territorium döms vid svensk
domstol, även om 2 kap. 2 eller
3 § brottsbalken inte är tillämp-
lig.
51 b §
Om ett brott mot denna lag
eller mot någon föreskrift som
meddelats med stöd av lagen
har förövats inom den ekono-
miska zonen, får åtal för brottet
väckas vid den tingsrätt vars
domkrets är närmast den plats
där brottet förövades.
52 §
4 Jfr. prop. 1994/95:23.
88
Regeringen får överlåta åt en
förvaltningsmyndighet att med-
dela sådana föreskrifter eller
beslut som avses i 6 § andra
stycket, 23-26, 29 och 30 §§,
31 § andra och tredje styckena,
36 och 37 §§, 38 § första
stycket, 40 § första och andra
styckena, 41 § första stycket 2,
48 § andra stycket och 50 §.
Regeringen får överlåta åt en
förvaltningsmyndighet att med-
dela sådana föreskrifter eller
beslut som avses i 6 § andra
stycket, 23-26, 29, 29 a och 30
§§, 31 § andra och tredje styck-
ena, 36 §, 40 § första och
andra styckena, 41 § första
stycket 2, 48 § andra stycket
och 50 §.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
89
Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)
dels att 12 och 14 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 14 a-c, 19 a-c och
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
37 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Länsstyrelsen får i särskilda
fall medgiva undantag från
meddelade reservatsföreskrifter.
Om synnerliga skäl ärv därtill,
får myndighet som meddelar
beslut enligt 7-10 §§ helt eller
delvis upphäva beslutet.
Meddelas beslut enligt första
stycket för att lämna rum för
arbetsföre tag, äger länsstyrelsen
föreskriva att företaget skall
bekosta särskild undersökning
av naturreservatet eller särskild
åtgärd för att bevara det eller på
annat sätt gottgöra intrånget i
naturvårdsintresset.
Är fara att en växtart kan
komma att försvinna eller ut-
sättas för plundring, får reger-
ingen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela
förbud att inom landet eller en
del av landet ta bort eller skada
en växt av den arten där den
växer vilt.
Är fara att en djurart kan kom-
ma att försvinna, får regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer meddela för-
bud att inom landet eller del av
landet döda, skada eller fånga
vilt levande djur av den arten,
om det inte sker till försvar mot
Föreslagen lydelse
§
Länsstyrelsen får i särskilda
fell medge undantag från med-
delade reservatsföreskrifter. Om
det finns synnerliga skäl, får den
myndighet som meddelar beslut
enligt 7-10 §§ helt eller delvis
upphäva beslutet.
Meddelas beslut enligt första
stycket för att lämna rum för
arbetsföretag, får länsstyrelsen
föreskriva att företaget skall
bekosta en särskild undersök-
ning av naturreservatet eller
särskilda åtgärder för att bevara
det eller på annat sätt gottgöra
intrånget i naturvårdsintresset.
Ett beslut att göra undantag
frän eller helt upphäva reser-
vatsföreskrifter för en skyddad
våtmark får meddelas endast om
intrånget i naturvårdsintresset i
skälig utsträckning gottgörs.
§
Finns det risk för att en växtart
kan komma att försvinna eller
utsättas för plundring eller om
det krävs för att uppfylla Sveri-
ges internationella åtaganden
om skydd av en vilt levande
växtart, får regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter
om förbud att inom landet eller
en del av landet ta bort eller
skada eller ta frö från en växt
av den arten där den växer vilt.
90
angrepp på person eller egen-
dom, samt att ta bort eller skada
ett sådant djurs ägg, rom eller
bo. Beträffande djur, vars dö-
dande eller fångande är att hän-
föra till jakt eller fiske, gäller
särskilda bestämmelser.
Behövs utöver förbud enligt
första eller andra stycket eller
fredning enligt jaktlagstiftningen
särskilt skydd för djur- eller
växtart inom visst område, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-
dela föreskrifter som inskränker
rätten till jakt eller fiske eller
allmänhetens eller markägarens
rätt att uppehålla sig inom om-
rådet.
14 a §
Finns det risk för att en djur-
art kan komma att försvinna
eller om det krävs för att upp-
fylla Sveriges internationella
åtaganden om skydd av vilt
levande djurart får regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer meddela
föreskrifter om förbud att inom
landet eller del av landet döda,
skada eller fånga vilt levande
djur av den arten, om det inte
sker till försvar mot angrepp på
person eller värdefull egendom,
samt att ta bort eller skada ett
sådant djurs ägg, mm eller bo.
Särskilda bestämmelser gäller
för att döda eller fånga djur, om
åtgärden är att hänföra till jakt
eller fiske.
14 b §
Om det behövs utöver förbud
enligt 14 eller 14 a i eller
fredning enligt jaktlagstiftningen
särskilt skydd för en djur- eller
växtart inom ett visst område,
får regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter som in-
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
91
skränker rätten till Jakt eller
fiske eller allmänhetens eller
markägarens rätt att uppehålla
sig inom området.
14 c §
Till skydd för vilt levande djur-
eller växtarter eller naturmiljön,
får regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter om förbud
mot eller särskilda villkor för att
sätta ut exemplar av vilt levande
djur- eller växtart i naturmiljön.
\bd som sägs i första stycket
gäller inte om skyddet skall
upprätthållas med stöd av annan
lagstiftning.
19 a §
En förteckning över sådana
områden som bör beredas
skydd i enlighet med Sveriges
internationella åtaganden om
skydd av naturområden skall
upprättas av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer. Av förteckningen
skall framgå vilket områdes-
skydd och vilka skyddsföreskrif-
ter i övrigt som behövs för att
de internationella åtagandena
skall uppfyllas. När förteckning-
en upprättas skall särskilt be-
aktas om nödvändiga skyddsåt-
gärder medför att pågående
markanvändning avsevärt för-
svåras.
Ett område som tagits upp i en
förteckning enligt första stycket
skall så snart som möjligt ges
nödvändigt skydd i enlighet med
4, 5, 7, 8, 10, 14 b, 19 eller
20 §.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
92
19 b §
Med tillämpning av förteck-
ningen enligt 19 a § får rege-
ringen förklara ett område som
särskilt skyddsområde.
Ett område i Sverige som av
Europeiska gemenskapen ut-
pekats som ett område av intres-
se för Europeiska gemenskapen
skall av regeringen förklaras
som särskilt bevarandeområde.
19 c §
För ett område som förklarats
som särskilt skyddsområde eller
som särskilt bevarandeområde
enligt 19 b § får beslut enligt 7,
8 , 10, 14 b, 19 eller 20 § helt
eller delvis upphävas endast
efter särskilt tillstånd av rege-
ringen
37 b §
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som utan
att vara behörig tar befattning
med exemplar av en djur- eller
växtart, delar av sådant exem-
plar, ägg, rom eller bon som
han, eller hon vet eller har
skälig anledning anta har åt-
kommits genom brott mot förbud
eller föreskrift som meddelats
med stöd av 14 eller 14 a §.
Om brottet är att anse som
grovt, döms till fängelse i högst
två år. Vid bedömandet av om
brottet är grovt skall särskilt
beaktas om det avsåg exemplar
eller delar av exemplar av en
hotad, sällsynt eller värdefull art
eller om det utförts vanemässigt
eller i större omfattning.
Till ansvar enligt första eller
andra stycket döms inte om gär-
ningen är belagd med straff i
lagen (1994:000) om hantering
och förvaring av skyddade djur-
arter och växtarter.
Exemplar, delar av exemplar,
ägg, rom eller bon som hante-
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
93
rats eller förvarats i strid mot
första stycket skall förklaras för-
verkade om det inte är uppen-
bart oskäligt. I stället för egen-
dom kan egendomens värde helt
eller delvis förklaras förverkat.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 5
94
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:85) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Regeringen får, med den be-
gränsning som följer av 2 §,
meddela föreskrifter om in- eller
utförsel av varor, om det är på-
kallat av hänsyn till risk för
störning inom samhällsekonomin
eller folkförsöijningen, av sär-
skilda handelspolitiska skäl eller
av hänsyn till behov att trygga
kvaliteten hos produkter av visst
slag, till hälsovården, miljövår-
den, växtskyddet, skyddet mot
djursjukdomar eller skyddet för
utrotningshotade eller sällsynta
arter av djur eller växter eller
till kontrollen av materiel som
kan få militär användning.
Föreslagen lydelse
Regeringen får, med den be-
gränsning som följer av 2 §,
meddela föreskrifter om in- eller
utförsel av varor, om det är på-
kallat av hänsyn till risk för
störning inom samhällsekonomin
eller folkförsöijningen, av sär-
skilda handelspolitiska skäl eller
av hänsyn till behov att trygga
kvaliteten hos produkter av visst
slag, till hälsovården, miljövår-
den, växtskyddet, skyddet mot
djursjukdomar eller till kontrol-
len av materiel som kan få
militär användning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
95
Prop. 1994/95:117
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:349) om återvinning av
dryckesförpackningar av aluminium
dels att 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 3 a §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2
4
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 2 § eller
åsidosätter villkor som har med-
delats för tillstånd enligt 2 § eller
bryter mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av 3 § döms
till böter eller fängelse i högst ett
är.
Föreslagen lydelse
>§
Den som yrkesmässigt importe-
rar aluminiumburkar med eller
utan dryck skall anmäla detta till
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
§
Regler för uttag av sådana
avgifter som avses i 3 § finns i
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.
§
Till böter eller fängelse i högst
ett år döms den som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet
1. bryter mot 2 § eller åsidosät-
ter villkor som har meddelats för
tillstånd enligt 2 §,
2. bryter mot 2 a §,
3. bryter mot föreskrifter som
har meddelats med stöd av 3 §,
eller
4. lämnar oriktig uppgift om
förhållanden som är av betydelse i
handling som avges till ledning vid
fastställande av avgift.
Till ansvar enligt första stycket
döms inte, om ansvar för gärning-
en kan ådömas enligt lagen
(1960:418) om straff för varu-
smuggling.
96
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 117
Prop. 1994/95:117
Bilaga 6
97
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Lydelse enligt proposition 1994/95:56 Föreslagen lydelse
1 §5
Denna lag gäller for skatter och avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam, hgen (1972:820) om skatt
på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotnings-
lagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, hgen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon, hgen (1978:144) om skatt på
vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, hgen
(1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt
på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk
kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen
(1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:405)
om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämpnings-
medel, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsme-
del, lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparan-
de m.m., lagen (1992:1479) om lagerskatt på viss bensin, lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,
lagen (1992:1439) om lagerskatt på dieselolja, lagen (1994:000) om
5 Senaste lydelse 1993:853.
98
tobaksskatt, lagen (1994:000) om
skatt på energi.
2. lagen (1967:340) om pris-
reglering på jordbrukets område,
lagen (1974:226) om prisreglering
på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödsel-
medel, lagen (1990:615) om av-
gifter på vissa jordbruksprodukter
m.m., lagen (1990:616) om
införande av lagen (1990:615) om
avgifter på vissa jordbrukspro-
dukter m.m.
alkoholskatt, lagen (1994:000) om
2. lagen (1967:340) om pris-
reglering på jordbrukets område,
lagen (1974:226) om prisreglering
på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödsel-
medel, lagen (1990:615) om av-
gifter på vissa jordbruksprodukter
m.m., lagen (1990:616) om
införande av lagen (1990:615) om
avgifter på vissa jordbrukspro-
dukter m.m., lagen (1982:349) om
återvinning av dryckesförpack-
ningar av aluminium.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 6
Har i författning som anges i första stycket eller i författning som
utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som av-
viker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
99
Prop. 1994/95:117
Bilaga 7
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-11-11
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet
Lars Ä. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 3 november 1994 (Miljö- och naturresurs-
departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till
1. lag om hantering och förvaring av skyddade djur- och
växtarter,
2. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
3. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
4. lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.
Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrätts-
assessorn Kjell-Olof Wennström.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådet anmärker inledningsvis att granskningen av lagförslaget ut-
mynnat i så många ändringsförslag att det befunnits lämpligt att, som en
bilaga till detta protokoll, redovisa den lydelse av lagen i dess helhet
som Lagrådet förordar. I denna lydelse ingår då även ett antal förslag
till redaktionella ändringar som inte särskilt kommenteras i det följande.
Av 1 § framgår att lagen är avsedd att skydda vilt levande djur- och
växtarter vid in- och utförsel, handel, förvaring, förevisning, prepare-
ring och transport. Den föreslagna benämningen "lag om hantering och
förvaring av skyddade djur- och växtarter" kan inte anses ge en rättvi-
sande bild av lagens innehåll. I den till grund för remissen liggande
departementspromemorian betecknades lagen som "lag om handel med
skyddade djur- och växtarter". Inte heller den benämningen var emeller-
tid särskilt träffande. Lagrådet förordar att lagen i stället benämns "Lag
om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter."
100
Rubrikerna
Före 1 och 2 §§ har satts in en rubrik med lydelsen "Lagens tillämp-
ningsområde". Rubriken ger emellertid ingen adekvat beskrivning av
paragrafernas innehåll. Lagrådet föreslår att rubriken i stället får lydel-
sen "In- och utförsel, handel m.m."
Före 8 § har satts in rubriken "Påföljd". Den täcker 8-13 §§. Dessa
paragrafer behandlar så vitt skilda områden som straffansvar, konkur-
rens mellan vitesföreläggande och straffansvar, förverkande samt tyst-
nadsplikt. Rubriken kan således inte anses väl vald. Lagrådet förordar
att den ersätts av tre nya rubriker. Före 8 § sätts in rubriken "Ansvar,
före 11 § rubriken "Förverkande" och före 13 § rubriken "Tystnads-
plikt".
När det gäller rubriken före 14 § "Instanser för överklagande" före-
slår Lagrådet att den ändras till "Överklagande".
1 §
Paragrafen som är lagens portalparagraf ger i första stycket regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att i
fråga om sådana åtgärder som Lagrådet nämnt ovan meddela föreskrif-
ter för att skydda vilt levande djur- eller växtarter, i den mån så behövs
for att uppfylla Sveriges internationella åtaganden eller av andra skäl.
I andra stycket anges att föreskrifterna får innefatta förbud mot eller
krav på tillstånd eller andra särskilda villkor för hantering av exemplar
etc.
Som andra stycket avfattats ger det intryck av att utgöra en begräns-
ning av bemyndigandet i första stycket. Enligt vad som upplysts vid
föredragningen har detta inte varit avsikten. Bestämmelsen har i stället
tillkommit i syfte att exemplifiera vad en föreskrift kan innehålla. Andra
stycket bör enligt Lagrådets mening avfattas så att denna avsikt framgår
tydligare. I tydlighetens intresse bör paragrafen även i övrigt ges en
annan redaktionell utformning.
4 §
Enligt denna paragraf har en tillsynsmyndighet rätt att for tillsynen på
begäran få de upplysningar och handlingar som behövs. I paragrafen
anges inte vem som har den motsvarande skyldigheten att lämna upplys-
ningar och handlingar. Vad som anförs i författningskommentaren tyder
emellertid på att en avgränsning till personer som bedriver någon verk-
samhet som nämns i 1 § är avsedd.
Enligt Lagrådets mening bör paragrafen kompletteras så att det klart
framgår vem som har den berörda skyldigheten att lämna upplysningar
och handlingar. Att klarhet råder på den punkten är angeläget, inte
minst därför att skyldigheten avses bli straffsanktionerad.
5 §
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om föreläggande och
förbud. I första stycket anges att en tillsynsmyndighet får meddela de
förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för efterlevnaden
Prop. 1994/95:117
Bilaga 7
101
8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 117
av den föreslagna lagen eller föreskrifter eller villkor som har med-
delats med stöd av den hgen liksom för efterlevnaden i Sverige av en
viss angiven EG-fÖrordning. Enligt andra stycket får ett föreläggande
eller förbud förenas med vite. I tredje stycket föreskrivs att, om någon
underlåter sina skyldigheter enligt föreskrifter eller villkor som med-
delats med stöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande,
myndigheten får förordna om rättelse på hans eller hennes bekostnad.
I författningskommentaren har i anslutning till bestämmelsen i tredje
stycket anförts att det är kronofogdemyndigheten som får verkställa
rättelsebeslutet, varvid hänvisas till 16 kap. utsökningsbalken. I anled-
ning härav vill Lagrådet framhålla följande.
Tillsynsmyndigheten utgör en förvaltningsmyndighet. Enligt 3 kap. 1
§ första stycket 6 utsökningsbalken är det en förutsättning for att för-
valtningsmyndighets beslut skall utgöra verkställbar exekutionstitel att
beslutet enligt särskild föreskrift får verkställas. (Jfr 13 § hgen
1981:775 om införande av utsökningsbalken.) För att tillsynsmyndig-
hetens beslut om rättelse skall kunna verkställas av kronofogdemyndig-
heten krävs det alltså att det i den föreslagna lagen införs en bestämmel-
se om att sådant beslut får verkställas. Lagrådet föreslår att så sker.
8§
I denna paragraf föreslås straffansvar för vissa åtgärder. I första stycket
anges att till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har med-
delats med stöd av 1 § (punkt 1) eller i Sverige bryter mot bestämmel-
serna om in- och utförsel, handel, förevisning eller transport i den EG-
förordning som nämns i 3 och 5 §§ (punkt 2). Andra stycket innehåller
regler om grovt brott och tredje stycket en regel om hgkonkurrens. I
paragrafens fjärde stycke finns en bestämmelse om straffrihet i ringa
fåll.
Lagrådet har inte möjlighet att bedöma hur omfattande de föreskrifter
som avses meddelas med stöd av bemyndigandet i 1 § kommer att bli.
Vad som sägs i 1 § andra stycket om föreskrifter avseende förbud mot
åtgärder samt tillstånd och andra villkor för åtgärder avses dock endast
utgöra exempel på föreskrifter som omfattas av bemyndigandet. Man
synes därför få räkna med att föreskrifter kommer att meddelas även i
andra hänseenden.
Av vad nyss sagts framgår att straffbestämmelsen i första stycket
punkt 1 i förevarande paragraf omfattar samtliga åtgärder som innebär
åsidosättande av föreskrifter, vilka meddelats med stöd av delegations-
bestämmelsen i 1 §; här bortses från ringa fell av överträdelser. Mot
bakgrund av det tidigare anförda ifrågasätter Lagrådet om inte det
föreslagna straffansvaret går för långt.
EG-förordningen nr 3626/82 innehåller bl.a. föreskrifter om krav på
att importtillstånd, exporttillstånd eller annan handling skall uppvisas
vid införsel eller utförsel av vissa djur m.m. (artikel 5). Det torde inte
vara avsett att sådana skyldigheter skall vara straffsanktionerade. Lagrå-
det anser att punkt 2 i paragrafens första stycke bör förtydligas så att
Prop. 1994/95:117
Bilaga 7
102
det klart framgår vilka bestämmelser i förordningen som omfettas av
straffansvaret.
Straffbestämmelsen i nämnda punkt 1 kommer att gälla bl.a. åsidosät-
tande av villkor, som i normföreskrifter uppställs för att viss åtgärder
skall få vidtas beträffande berörda djur eller växter m.m. Däremot
omfettas inte åsidosättande av villkor, vilka har meddelats i samband
med tillstånd till viss åtgärd eller verksamhet eller som annars har
upptagits i beslut för enskilda fell. Vid föredragningen inför Lagrådet
har emellertid upplysts att det är avsett att även sådana villkor skall
vara straffsanktionerade.
Om denna avsikt skall genomföras, måste bestämmelsen kompletteras.
Det kan ske genom att i punkt 1 tillfogas förslagsvis följande: "-----
eller mot ett villkor som har uppställts i samband med att ett tillstånd
meddelats eller i annat beslut i ett enskilt fell". Det bör dock under-
strykas att detta innebär att straffansvaret blir än mera långtgående.
11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om förverkande. Enligt första
stycket skall, om någon har begått brott som avses i 8 §, de djurexem-
plar och de växtexemplar m.m. som han eller hon hanterat i strid mot
förbud eller föreskrift som meddelats med stöd av 1 § förklaras för-
verkade om det inte är uppenbart oskäligt. I andra stycket anges att i
stället för egendomen egendomens värde kan helt eller delvis förklaras
förverkat.
I 8 § straffbeläggs dels brott mot föreskrifter som har meddelats med
stöd av 1 §, dels brott mot bestämmelserna i en angiven EG-förordning.
Som förevarande paragraf utformats kan emellertid förverkande ske
endast i det förstnämnda fallet. Av författningskommentaren framgår att
denna begränsning inte varit avsedd. Eftersom förverkande rimligen bör
kunna ske vid alla brott enligt 8 § bör förevarande paragraf ges en
lydelse som medger detta.
46 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om ansvar för jakthäleri. I ett
nytt tredje stycke föreslås en konkurrensregel med avseende på den
föreslagna nya lagen. Där anges att till ansvar enligt första eller andra
stycket döms inte om gärningen är belagd med straff i lagen om hante-
ring och förvaring av skyddade djur- och växtarter.
I det föregående har Lagrådet förordat att rubriken till den föreslagna
nya lagen ges annan lydelse än som föreslagits. Till följd härav och
med en mindre formell jämkning bör tredje stycket i förevarande para-
graf ges följande lydelse:
"Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gärningen är belagd
med straff i lagen (1994:000) om åtgärder beträffande djur och växter
som tillhör skyddade arter."
Prop. 1994/95:117
Bilaga 7
103
51 a och 51 b §§ Prop. 1994/95:117
Enligt 51 a § döms den som har begått brott enligt denna lag utanför Bilaga 7
svenskt territorium vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 §
brottsbalken inte är tillämplig.
I 51 b § finns en forumbestämmelse för det fellet att ett brott mot
denna lag eller mot någon föreskrift som meddelats med stöd av lagen
har förövats inom den ekonomiska zonen. I ett sådant fall får enligt
bestämmelsen åtal för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är
närmast den plats där brottet förövades.
Såvitt framgår av den motivering till 51 a § som lämnas i lagråds-
remissen tar den bestämmelsen sikte endast på brottslighet som begås
inom Sveriges ekonomiska zon. Denna begränsning bör enligt Lagrådets
mening komma till uttryck i lagtexten. Lagrådet förordar mot denna
bakgrund att orden "utanför Sveriges territorium" i 51 a § byts ut mot
"inom Sveriges ekonomiska zon".
Enligt lagförslaget rör 51 a § fall då någon begått "brott enligt denna
lag" medan det i 51 b § är fråga om "brott mot denna lag eller mot
någon föreskrift som meddelats med stöd av lagen". Såvitt framgår av
vad som anförs i lagrådsremissen synes det inte vara avsett annat än att
de båda paragraferna skall avse samma slags brott. Lagrådet förordar
därför att de avfattas likalydande i det berörda hänseendet. Enligt Lag-
rådets mening är avgränsningen "brott enligt denna lag" att förorda.
I remissen föreslås beträffande jaktlagen bl.a. att 37 och 38 §§ skall
upphöra att gälla. Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om handel
med vilt och preparering av vilt. I följd av detta förslag föreslås också
att vad 45 § innehåller om straffansvar med avseende på nämnda be-
stämmelser skall utgå. Någon särskild övergångsbestämmelse med an-
ledning härav har inte tagits upp i remissen.
37 och 38 §§ jaktlagen ersätts av bestämmelser i den föreslagna sär-
skilda lagen, vilken också innehåller ansvarsbestämmelser som ansluter
därtill. Dessa blir tilllämpliga på otillåtna åtgärder som vidtas efter
ikraftträdandet. Om någon som före ikraftträdandet har handlat i strid
med 37 eller 38 § jaktlagen lagfors först efter ikraftträdandet, bör an-
svarsbestämmelserna i 45 § jaktlagen i dess äldre lydelse kunna tilläm-
pas; annars torde gärningen inte kunna föranleda straffansvar.
På grund av det anförda föreslår Lagrådet att efter ikraftträdandere-
geln tas upp en övergångsbestämmelse av följande lydelse:
"45 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fell då någon före ikraft-
trädandet har underlåtit att fullgöra vad som ålegat honom enligt 38 §
andra stycket eller brutit mot en föreskrift som har meddelats med stöd
av 37 § eller 38 § första stycket."
104
12 §
I första stycket föreskrivs att länsstyrelsen i särskilda fell får medge
undantag från meddelade reservatföreskrifter. Om det finns synnerliga
skäl får myndighet som meddelar beslut om naturreservat och föreskrif-
ter i anslutning därtill helt eller delvis upphäva beslutet. Enligt andra
stycket får länsstyrelsen, när beslut enligt första stycket meddelas för att
lämna rum för ett arbetsföretag, ge vissa föreskrifter för företaget.
I remissen föreslås att till paragrafen fogas ett nytt tredje stycke,
enligt vilket ett beslut att göra undantag från eller helt upphäva reservat-
föreskrifter för en skyddad våtmark får meddelas endast om intrånget i
naturvårdsintresset i skälig utsträckning gottgörs.
Som tredje stycket utformats gäller den där föreskrivna begränsningen
i förhållande till första stycket endast undantag från reservatföreskrifter
och helt upphävande av sådana föreskrifter. Vid föredragningen har
upplysts att avsikten varit att begränsningen också skall gälla vid ett
delvis upphävande av ett beslut om reservatföreskrift. Lagtexten bör
utformas så att denna avsikt tydligt framgår.
Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att tredje stycket ges
följande lydelse:
"Ett beslut enligt första stycket som avser en skyddad våtmark får med-
delas endast om intrånget i naturvårdsintresset i skälig utsträckning
gottgörs."
19 a §
I denna paragraf föreslås bestämmelser om skyldighet för regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer att upprätta en förteckning
över områden som bör beredas skydd enligt Sveriges internationella
åtaganden om skydd av naturområden. Enligt första stycket andra me-
ningen skall av förteckningen framgå vilket områdesskydd och vilka
skyddsföreskrifter i övrigt som behövs för att de internationella åtagan-
dena skall uppfyllas. I tredje meningen föreskrivs att det när förteck-
ningen upprättas skall särskilt beaktas om nödvändiga skyddsåtgärder
medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Av förslaget synes framgå att de skyddsföreskrifter som ansetts be-
hövliga i samband med förteckningens upprättande inte är bindande vid
senare behandling av frågan; detta har också bekräftats vid föredrag-
ningen inför Lagrådet. Mot bakgrund härav finns knappast anledning att
i paragrafen medtaga den bestämmelse som tagits upp som tredje me-
ning i första stycket. Den torde dessutom kunna föranleda missförstånd.
Lagrådet förordar därför att tredje meningen får utgå.
37 b §
I paragrafen fors in ansvarsbestämmelser motsvarande bestämmelserna
om jakthäleri i 46 § jaktlagen. Tredje stycket innehåller en regel om
lagkonkurrens av innebörd att till ansvar enligt paragrafen inte döms om
Prop. 1994/95:117
Bilaga 7
105
gärningen är belagd med straff i lagen om hantering och förvaring av Prop. 1994/95:117
skyddade djur- och växtarter. Bilaga 7
Om Lagrådets förslag till ändrad benämning på sistnämnda lag följs
bör tredje stycket med en viss redaktionell ändring ges följande lydelse:
"Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gärningen är belagd
med straff i lagen (1994:000) om åtgärder beträffande djur och växter
som tillhör skyddade arter."
Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:85) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av
varor
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
BILAGA
In- och utförsel, handel m.m.
1 § För att skydda vilt levande djur- och växtarter får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer, i den mån det behövs för att
uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller av andra
skäl, meddela föreskrifter angående in- och utförsel, transport, handel,
förvaring, preparering och förevisning avseende djur och växter. Före-
skrifterna får också reglera motsvarande befattning med ägg, rom eller
bo eller annan produkt som utvunnits av djur eller växter.
Föreskrifter som avses i första stycket får, förutom annat, innefatta
förbud mot eller krav på tillstånd eller andra särskilda villkor för sådana
åtgärder som anges där.
2 § Tillstånd får inte ges till den som underlåtit att fullgöra sina skyldig-
heter enligt ett tidigare meddelat tillstånd, om inte särskilda omständig-
heter föranleder något annat.
Tillsyn
3 § Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter som meddelats med stöd
av denna lag och av villkor som meddelats med stöd av sådana före-
skrifter skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen be-
stämmer. Detta gäller också i fråga om tillsyn över efterlevnaden av
rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3 december 1982 om ge-
nomförande i gemenskapen av konventionen om internationell handel
med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.
106
4 § En tillsynsmyndighet har rätt att av den som yrkesmässigt eller
annars i förvärvssyfte tar sådan befattning med djur eller växter som
avses i 1 § på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs
för tillsynen.
5 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av föreskrifter som meddelats med stöd av
denna lag och av villkor som meddelats med stöd av sådana föreskrifter
samt för efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 3626/82.
Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Underlåter någon att fullgöra sina skyldigheter enligt föreskrifter eller
villkor som avses i första stycket eller enligt villkor som meddelats i
samband med föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse.
Sådant beslut får verkställas enligt utsökningsbalken. Verkställigheten
sker på den försumliges bekostnad.
6 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen, fordon och fartyg som används vid yrkes-
mässig eller annars i förvärvssyfte bedriven verksamhet enligt denna lag
och där göra undersökningar. Vad nu sagts gäller dock inte beträffande
bostäder.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen
enligt denna paragraf.
Avgifter
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter för tillsynsmyndigheternas verksamhet.
Ansvar
8 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § (eller
mot ett villkor som har uppställts i samband med att ett tillstånd med-
delats eller i annat beslut i enskilt fåll),
2. bryter mot bestämmelserna om in- och utförsel, transport, handel
och förevisning i rådets förordning (EEG) nr 3626/82.
Om ett brott enligt första stycket är att anse som grovt, döms till
fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om gärningen avsett exemplar av hotad, sällsynt eller
värdefull art eller om den utförts vanemässigt eller i större omfattning.
I ringa fell skall inte dömas till ansvar.
Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken eller i lagen (1960:418) om straff för varu-
smuggling.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 7
107
9 § Till böter döms den som i en ansökan eller annan handling, som ges Prop. 1994/95:117
in enligt denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen Bilaga 7
eller enligt rådets förordning (EEG) nr 3626/82, med uppsåt eller av
oaktsamhet underlåter att lämna en uppgift eller lämnar en oriktig upp-
gift om förhållanden av betydelse för tillstånd eller tillsyn.
10 § Den som inte rättat sig efter ett vitesföreläggande enligt 5 § eller
som överträtt ett vitesförbud enligt samma paragraf får inte dömas till
ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet
eller förbudet.
Förverkande
11 § Om någon har begått brott som avses i 8 § skall egendom, som
nämns i 1 § och som gärningsmannen tagit befattning med, förklaras
förverkad om det inte är uppenbart oskäligt.
I stället for egendomen kan dess värde helt eller delvis förklaras
förverkat.
12 § Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller
medförts vid brott som avses i 8 § får förklaras förverkade, om det
behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl.
I stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras
förverkat.
Tystnadsplikt
13 § Den som har tagit befattning med ärende som avses i denna lag får
inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid erfarit om någons
affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre-
tesslagen (1980:100).
Överklagande
14 § En myndighets beslut i särskilda fall enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut om meddelande
av föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas
av regeringen.
108
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-11-14
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 10 november 1994 (Miljö- och naturresurs-
departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i hgen (1982:349) om återvinning av
dryckesförpackningarav aluminium, m.m.
Förslagen har infor Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Agne-
ta Eberhardt.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1994/95:117
Bilaga 8
109
Uppdrag att se över miliöregler med krav pä gränskontroller
Prop. 1994/95:117
Bilaga 9
Statens jordbruksverk har i regeringsuppdrag den 26 maj 1994 fått i
uppdrag att se över och lämna förslag till ändring i miljöregler som
innehåller import- eller exportrestriktioner och därmed ställer krav på
sådana gränskontroller vid EU:s inre gränser som inte kan upprätthållas
vid ett svenskt medlemskap i EU. Uppdraget avser förordningen
(1983:847) om avgift vid införsel av aluminiumburkar och hgen
(1991:336) om vissa dryckesförpackningar.
Vad först avser lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar och
den med stöd av lagen beslutade förordningen (1991:338) om vissa
dryckesförpackningar anser Jordbruksverket att några ändringar inte
behöver göras i dessa författningar om gränskontrollerna upphör. Enligt
nämnda hg krävs för yrkesmässig överlåtelse av konsumtionsfärdig
dryck på PET-flaska ett hanteringstillstånd för den som tappar eller
importerar drycken på flaska. Författningarna innehåller inga regler om
gränskontroller, utan all nödvändig kontroll sker av Jordbruksverket
som är tillsynsmyndighet.
Vad sedan gäller förordningen (1983:847) om avgift vid införsel av
aluminiumburkar innehåller den bl.a. bestämmelser om att en avgift
(burkavgift) skall tas ut av Tullverket vid införsel av aluminiumburkar
som är avsedda för eller innehåller konsumtionsfärdig dryck av visst
slag. Denna förordning innehåller således bestämmelser som måste
ändras om gränskontrollerna inte längre kan upprätthållas.
Retursystemet för aluminiumburkar är uppbyggt på ett annat sätt än
retursystemet för PET-flaskor. I motsats till retursystemet för PET-
flaskor är det inte den som tappar eller importerar drycken som skall ha
ett tillstånd, utan den som bedriver verksamhet som avser att främja
återvinning genom ett pantsystem. Bestämmelser om detta finns i hgen
(1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium. För
att likställa de importerade burkarna med de inhemska burkarna som
ingår i ett pantsystem tas en avgift ut vid gränsen på importerade burkar
enligt bestämmelser i förordningen om avgift vid införsel av aluminium-
burkar. Jordbruksverket har med stöd av nämnda förordning meddeht
föreskrifter om bl.a. burkavgiftens storlek.
En möjlig lösning till ett fungerande återvinningssystem för alumi-
niumburkar när gränskontrollerna upphör är, att i stället för nuvarande
system införa ett system efter samma modell som retursystemet för
PET-flaskor. Fördelen med detta skulle vara att retursystemen byggs
upp efter samma modell. Mot detta förslag talar dock följande. Den tid
som återstår till dess förändringarna måste vara genomförda är mycket
kort. En så genomgripande förändring som att byta från nuvarande
system till ett system uppbyggt efter samma modell som för PET-flas-
koma kan knappast hinnas genomföras. Återvinningssystemet för alumi-
niumburkar är i dag ett väl fungerande system. Jordbruksverket anser
därför att nuvarande system inte bör överges, utan att det i stället bör
vidtas de förändringar som är nödvändiga inom nuvarande system.
110
Redan i dag finns det möjlighet för importörer att vid införsel befrias
från att erlägga burkavgiften till Tullverket. Enligt bestämmelser i
förordningen om avgift vid införsel av aluminiumburkar skall den som
genom avtal med AB Svenska Returpack har anslutit sig till pantsyste-
met för aluminiumburkar av Jordbruksverket befrias från att erlägga
burkavgift.
Om gränskontrollerna försvinner föreslår Jordbruksverket att det
införs ett obligatoriskt anslutningskrav till AB Svenska Returpacks
återvinningssystem eller ett liknande återvinningssystem. För att kunna
kontrollera att alla importörer är anslutna till ett återvinningssystem
föreslås att bestämmelser införs om tillståndskrav för yrkesmässig im-
port av aluminiumburkar som är avsedda för eller innehåller konsum-
tionsfärdig dryck hänförlig till tulltaxenr 20.09 eller 22.01-22.08 tull-
taxelagen (1987:1068). Som krav för tillståndet skall gälla att importö-
ren visar att aluminiumburken ingår i ett återvinningssystem. För de
inhemska aktörerna uppställs motsvarande krav. Jordbruksverket före-
slår här att tillståndskravet läggs på tillverkaren av aluminiumburkar.
Jordbruksverket föreslår vidare att sanktioner införs för den som yrkes-
mässigt tillverkar eller importerar aluminiumburkar utan tillstånd.
Som alternativ till tillståndskravet kan man i stället införa endast en
anmälningsskyldighet för tillverkare och importörer. Till detta får då
kopplas dels sanktioner för den som inte fullgör anmälningsskyldig-
heten, dels sanktioner för den anmälningsskyldige om denne tillverkar
eller importerar aluminiumburkar utan att vara ansluten till ett återvin-
ningssystem.
Fördelen med ett krav på tillstånd jämfört med endast en anmälnings-
skyldighet är att det vid en kontroll direkt kan konstateras om tillverk-
ningen eller importen är laglig eller inte. Tveksamheter kan däremot bli
fallet om det endast föreligger en anmälningsskyldighet, eftersom det då
vid kontroll först måste utredas om det finns något avtal med ett åter-
vinningsföretag eller ej. Detta kan om motstridiga uppgifter framkom-
mer vara svårt att utreda.
Jordbruksverket föreslår vidare att det införs bestämmelser om en
tillsynsmyndighet och dess befogenheter. Med hänvisning till att Jord-
bruksverket redan i dag har vissa uppgifter med anknytning till åter-
vinningssystemet för aluminiumburkar ligger det nära till hands att
Jordbruksverket utses till tillsynsmyndighet.
Vad gäller avgifter för tillsynsverksamheten får Jordbruksverket i dag
enligt villkor i regeringens tillståndsbeslut för AB Svenska Returpack
ersättning för sina kostnader. Motsvarande villkor kan meddelas av
regeringen om ett annat återvinningsföretag erhåller tillstånd. Behov av
att ta ut avgifter av de tillståndspliktiga tillverkarna och importörerna
bedöms därför inte föreligga.
Frågor om tillstånd för tillverkare och importörer handläggs lämpligen
på myndighetsnivå.
Med hänvisning till ovanstående föreslår Jordbruksverket följande:
Prop. 1994/95:117
Bilaga 9
111
1. Inga förändringar genomförs vad avser lagen (1991:336) om vissa Prop. 1994/95:117
dryckesförpackningar och förordningen (1991:338) om vissa dryckesför- Bilaga 9
packningar.
2. Lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av alu-
minium ändras på så sätt att den får den lydelse som framgår av bilaga
1*.
3. En ny förordning om återvinning av aluminiumburkar beslutas enligt
bilaga 2*. Förordningen (1983:847) om avgift vid införsel av alumi-
niumburkar kan därvid upphävas.
Detta ärende har avgjorts av generaldirektören efter föredragning av
byrådirektören E. Persson. I ärendets slutliga handläggning har enhets-
chefen Köhler deltagit.
1 Uteslutna i bilaga 9.
112
Förteckning över remissinstanser som inbjudits till möte om ändring Prop. 1994/95:117
i lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av alu- Bilaga 10
minium
Jordbruksverket
Returpack
PLM AB
Svenska Bryggareföreningen
ICA Handlarnas AB
Kooperativa Förbundet
Riksförbundet Kiosk och Gatukök
Sveriges Livsmedelhandlaresförbund
Vivo
(deltar ej)
(deltar genom Rolf Andersson)
(deltar genom Anders Linde)
(deltar genom Sven Romander)
(deltar ej)
(deltar genom Per Baumann)
(deltar ej)
(deltar ej)
(deltar ej)
113
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 november 1994
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström, Persson, Schori, Blom-
berg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Lindh
Regeringen beslutar proposition 1994/95:117 Lag om åtgärder beträf-
fande djur och växter som tillhör skyddade arter, m.m.
114
Prop. 1994/95:117
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivningsbe- |
|
Naturvårdslagen (1964:822) |
14, 14 a - c §§ |
|
Lagen (1975:85) med |
1 § |
|
Jaktlagen (1987:259) |
29a, 31, 37, 38, 52 §§ |
|
Lagen (1994:000) om |
1 § 382R3626 |
115
gotab 47238, Stockholm 1994