Regeringens proposition

1994/95:111

Ansvar för skada vid internationell
järnvägstrafik, m.m.

Prop.

1994/95:111

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 november 1994

Mona Sahlin

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regler avseende avtal om internationell jämvägsbefordran finns i 1980
års fordrag om internationell järnvägstrafik (COTIF), som Sverige har
tillträtt. Fördraget är delvis föråldrat, särskilt på grund av att det idag
allt oftare förekommer att fler transportföretag än ett trafikerar samma
spår. Inom Mellanstatliga organisationen for internationell järnvägstrafik
(OTIF) har därför inletts arbete med en revision av COTIF. För att
skapa klarhet om hur COTIF skall tolkas till dess ett reviderat fordrag
träder i kraft har inom OTIF utarbetats vissa tilläggsbestämmelser till
COTIF.

I propositionen läggs fram förslag om de lagändringar som krävs för
att svensk rätt skall anpassas till tilläggsbestämmelserna. Dessutom
behandlas frågan huruvida gällande fördelning av ansvaret för skada vid
inrikes järnvägstrafik bör ändras. Slutsatsen är att någon ändring inte
bör göras.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1995.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 129

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:111

1     Förslag till riksdagsbeslut...................... 4

2     Lagtext ................................. 5

2.1   Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om

internationell järnvägstrafik ............... 5

2.2   Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1477) om
ändring i lagen (1985:193) om internationell

järnvägstrafik ....................... 15

2.3   Förslag till lag om ändring i jämvägstrafiklagen

(1985:192)     20

3    Ärendet................................. 25

4     Innehållet i tilläggsbestämmelserna ................26

5     Skall tilläggsbestämmelserna införlivas med svensk rätt

och i så fall hur? ...........................29

6     Ansvaret for skador vid inrikes järnvägstrafik.......... 32

7     Ikraftträdande ............................. 34

8     Kostnadsaspekter ........................... 35

9     Författningskommentarer ...................... 35

9.1   Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:193) om

internationell järnvägstrafik................. 35

9.2   Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1477)

om ändring i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik ......................... 36

9.3   Förslaget till lag om ändring i jämvägstrafiklagen

(1985:192)........................... 37

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser; tilläggsbestämmelserna . 41
Bilaga 2 Sammanfattning av aktuella delar av departementspromemorian

Järnvägars skadeståndsansvar. Utredning av jämvägsolyckor (Ds
1988:75) .................................... 42

Bilaga 3 Lagtextförslag i aktuella delar; Ds 1988:75 .......... 43

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser; Ds 1988:75 ........ 45

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag................... 46

66

Bilaga 6 Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 november
1994 ..................................

Prop. 1994/95:111

67

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.  lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik,

2.  lag om ändring i lagen (1993:1477) om ändring i lagen (1985:193)
om internationell järnvägstrafik,

3.  lag om ändring i jämvägstrafiklagen (1985:192).

Prop. 1994/95:111

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1994/95:111

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik

dels att 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya bilagor, bilaga 4 och 5, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget
gäller som svensk lag bihanget i
dess franska lydelse efter den
ändring som har antagits av
revisionsutskottet inom den
Mellanstatliga organisationen för
internationell järnvägstrafik
(OTIF) enligt beslutsprotokoll d.
21 december 1989. Protokollet är
intaget i bilaga 2 till denna lag.
Beträffande ansvarigheten för
skada vid befordran av resande
gäller dock 1 och 2 kap.
jämvägstrafiklagen (1985:192) i
stället för motsvarande
bestämmelser i bihang A.

2

Föreslagen lydelse

§

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget
gäller som svensk lag bihanget i
dess franska lydelse

1. ändrat enligt det protokoll den
21 december 1989 som är intaget i
bilaga 2 till denna lag och

2. kompletterat med punkterna 1-
4 i de tilläggsbestämmelser som är
intagna i bilaga 4 till lagen.

a §

Om den resande var svensk
medborgare eller hade hemvist i
Sverige skall

1. vid tillämpning av artikel 31 i
bihang A till fördraget i stället för
700 beräkningsenheter gälla ett
belopp motsvarande hälften av
basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring

för det år då den händelse som Prop. 1994/95:111
orsakade skadan inträffade, och

2. vid tillämpning av artikel 43

§ 1 i bihang A till fördraget i
stället för ränta med 5 procent
gälla ränta enligt 6 § räntelagen
(1975:635).

3 §

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som
avses i bihang B till fördraget
gäller som svensk lag bihanget,
med undantag av bestämmelserna i
bilaga I (RID), i dess franska
lydelse efter dels ändring enligt
det beslutsprotokoll som nämns i
2 §, dels den ändring som har
antagits av revisionsutskottet inom
OTIF enligt beslutsprotokoll d. 31
maj 1990. Sistnämnda protokoll är
intaget i bilaga 3 till denna lag.

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som
avses i bihang B till fördraget
gäller som svensk lag bihanget,
med undantag av bestämmelserna i
bilaga I (RID), i dess franska
lydelse

1.   ändrat enligt dels det
protokoll som nämns i 2 § 1, dels
det protokoll den 31 maj 1990 som
är intaget i bilaga 3 till denna lag
och

2. kompletterat med punkterna 1-
7 i de tilläggsbestämmelser som är
intagna i bilaga 5 till lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

Bilaga 4

DISPOSITIONS COMPLEMENTAIRES

Prop. 1994/95:111

INTERPRETANT LES REGLES UNIFORMES CONCERNANT LE
CONTRAT DE TRANSPORT INTERNATIONAL FERROVIAIRE
DES VOYAGEURS ET DES BAGAGES (CIV), APPENDICE A A LA
COTIF, EN CAS DE SEPARATION DE LA GESTION DE
L’INFRASTRUCTURE FERROVIAIRE ET DE L’EXPLOITATION
DES SERVICES DE TRANSPORT DES ENTRESPRISES
FERROVIAIRES

CONSIDERANT que la Convention relative aux transports
intemationaux ferroviaires (COTIF) du 9 mai 1980 repose sur le
principe que les chemis de fer sont ä la fois les gestionnaires de leur
infrastructure et les exploitants des services de transport ferroviaire,
mais que certains Etats sont engagés dans un processus de séparation de
ces deux activités,

CONSIDERANT que Tunicité du droit réalisé par la COTIF constitue
aussi bien pour les usagers que pour les transporteurs un élément de
sécurité juridique important qui facilite les transport ferroviaires
intemationaux directs en Europé et au-delå,

CONSIDERANT qu’il est donc souhaitable que les transports
intemationaux ferroviaires continuent å étre soumis ä la COTIF,

CONSIDERANT que la COTIF ne présuppose pas que plus d’une
entreprise ferroviaire exécute un transport intemational ferroviaire en
tant que partenaire contractuel du client,

CONSCIENTS cependant qu’en pareil cas certaines dispositions de la
CIV peuvent étre sans objet, dans la mesure ou elles partent de Tidée
que plusieurs chemins de fer participent successivement en tant que
transporteurs ä Texécution d’un transport intemational régi par un
contrat unique,

CONSCIENTS qu’une révision de la COTIF est nécessaire et urgente
mais qu’elle exige d’importants travaux, les représentants des Etats
membres de TOTIF, réunis du 22 au 26 novembre 1993 å Beme, ont
élaboré, en vertu de Tarticle 7 de la CTV, les dispositions
complémentaires suivantes et recommandent aux Etats membres de les
mettre en vigueur le ler janvier 1995:

l.Lors de Tinscription des lignes ferroviaires au sens de Tarticle2, § 1,
de la COTIF, il suffit que Torganisme qui gére Tinfrastructure soit
inscrit sur la liste des lignes CTV.

2.11 n’y a "exploitation" au sens de Tarticle 2, §§ 1 et 2, de la CTV que Prop. 1994/95:111
lorsque "le chemin de fer" en cause est ä la fois le gestionnaire de
Tinfrastructure et Texpliotant des services de transport ferroviaire.

3. A Texception de Tarticle 2 de la CTV, on entend par "chemin de fer"
ou par "celui qui, d’aprés la liste des lignes prévue aux artides 3 et 10
de la Convention, exploite la ligne" (artide 26, § 4 , de la CIV),
Texploitant des services de transport ferroviaire sur des lignes CIV.

4. Tant que dans un transport intemational ferroviaire un seul exploitant
des services de transport ferroviaire intervient, les autorisations
accordées par la CTV d’adopter des réglementations dérogatoires, soit
dans les tarifc, soit conventionnellement, doivent étre comprises en ce
sens que exploitant des services de transport ferroviaire peut passer les
accords contractuels correspondants, notamment dans le cadre des
artides 5, § 3, 17, § 2, 19, § 4 et 25, § 2, de la CTV.

5. Les présentes dispositions complémentaires sont mises en vigueur et
publiées selon la form prévue par les lois et réglements de chaque Etat
membre. Les dispositions complémentaires et leur mise en vigueur sont
communiquées å TOffice central qui en donne immédiatement
connaissance ä tous les autres Etats membres.

(översättning)

TILLÄGGSBESTÄMMELSER

Prop. 1994/95:111

FÖR TOLKNINGEN AV DE ENHETLIGA RÄTTSREGLERNA FÖR
AVTAL OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSBEFORDRAN AV
RESANDE OCH RESGODS (CIV), BILAGA A TILL COTIF, NÄR
UPPDELNING HAR GJORTS MELLAN Å ENA SIDAN
FÖRVALTNINGEN AV JÄRNVÄGSINFRA STRUKTUREN OCH Å
ANDRA SIDAN JÄRNVÄGSFÖRETAGENS DRIFT AV
TRANSPORTVERKSAMHETEN

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980
vilar på förutsättningen att järnvägarna såväl förvaltar sin infrastruktur
som driver jämvägstransportverksamheten, medan vissa stater har inlett
arbete med att dela upp dessa båda verksamheter,

Den rättsenhet som har uppnåtts genom COTIF utgör såväl for
användarna som för transportföretagen en del av den viktiga
rättssäkerhet som underlättar de genomgående internationella
järnvägstransporterna inom och vidare från Europa,

Det är alltså önskvärt att den internationella järnvägstrafiken också i
fortsättningen regleras av COTIF,

COTIF förutsätter visserligen inte att mer än ett järnvägsföretag utfor
en internationell järnvägstransport som avtalspart i förhållande till
kunden,

Men i ett sådant fall kan vissa bestämmelser i CIV vara utan innehåll,
eftersom de utgår ifrån att flera järnvägar deltar som på varandra
följande transportörer i utförandet av en internationell transport reglerad
i ett enda avtal,

En revision av COTIF är nödvändig och brådskande men kräver
omfattande arbete, och därför har företrädare för OTIF:s
medlemsstater, som sammanträdde i Bern den 22-26 november 1993,
med stöd av artikel 7 CIV utarbetat följande tilläggsbestämmelser, vilka
medlemsstaterna rekommenderas att sätta i kraft den 1 januari 1995:

1 .Vid angivande av järnvägslinjer enligt artikel 2 § 1 COTIF är det
tillräckligt om det organ som förvaltar infrastrukturen anges i listan
över CIV-linjer.

2. Med "trafikering" i artikel 2 §§ 1 och 2 CIV avses endast fallet att
den aktuella "järnvägen" såväl förvaltar infrastrukturen som driver
jämvägstransportverksamheten.

3. Med undantag av i artikel 2 CIV avses med "järnväg" eller "den
järnväg som, enligt den lista över linjer som avses i artiklarna 3 och 10

i själva fördraget, trafikerar den linje..." (artikel 26 § 4 CIV) det Prop. 1994/95:111
foretag som driver jämvägstransportverksamhet pä CIV-linjer.

4. Om endast ett företag som driver jämvägstransportverksamhet utför
en internationell järnvägstransport, skall rätten enligt CIV att genom
tariffer eller avtal åstadkomma avvikande regler förstås så att detta
företag kan träffa avtal om motsvarande avvikelser, särskilt i de fall
som avses i artikel 5 § 3, 17 § 2, 19 § 4 och 25 § 2 CIV.

5. Dessa tilläggsbestämmelser skall sättas i kraft och offentliggöras på
det sätt som föreskrivs i lagar och förordningar i varje medlemsstat.
Tilläggsbestämmelserna och deras ikraftträdande skall meddelas
Centralbyrån som genast meddelar alla övriga medlemsstater om
åtgärderna.

10

Bilaga 5

DISPOSITIONS COMPLÉMENTAIRES

Prop. 1994/95:111

INTERPRETANT LES REGLES UNIFORMES CONCERNANT LE
CONTRAT DE TRANSPORT INTERNATIONAL FERROVIAIRE
DES MARCHANDISES (CIM), APPENDICE B A LA COTIF, EN
CAS DE SEPARATION DE LA GESTION DE
L’INFRASTRUCTURE FERROVIAIRE ET DE L’EXPLOITATION
DES SERVICES DE TRANSPORT DES ENTREPRISES
FERROVIAIRES

CONSIDERANT que la Convention relative aux transports
intemationaux ferroviaires (COTIF) du 9 mai 1980 repose sur le
principe que les chemins de fer sont ä la fois les gestionnaires de leur
infrastructure et les exploitants des services de transport ferroviaire,
mais que certains Etats sont engagés dans un processus de separation de
ces deux activités,

CONSIDERANT que Tunicité du droit réalisé par la COTIF constitue
aussi bien pour les usagers que pour les transporteurs un élément de
sécurité juridique important qui facilite les transports ferroviaires
intemationaux directs en Europé et au-delä,

CONSIDERANT qu’il est donc souhaitable que les transports
intemationaux ferroviaires continuent ä étre soumis å la COTIF,

CONSIDERANT que la COTIF ne présuppose pas que plus d’une
entreprise ferroviaire exécute un transport intemational ferroviaire en
tant que partenaire contractuel du Client,

CONSCIENTS cependant qu’en pareil cas certaines dispositions de la
CIM peuvent étre sans objet, dans la mesure ou elles partent de Tidée
que plusieurs chemins de fer participent successivement en tant que
transporteurs å Texécution d'un transport intemational régi par un
contrat unique,

CONSCIENTS qu’une revision de la COTIF est nécessaire et urgent
mais qu’elle exige d’importants travaux, les représentants des Etats
membres de TOTIF, réunis du 22 au 26 novembre 1993 ä Beme, ont
élaboré, en vertu de Tarticle 9 de la CIM, les dispositions
complémentaires suivantes et recommandent aux Etats membres de les
mettre en vigueur le ler janvier 1995:

l.Lors de Tinscription des lignes ferroviaires au sens de Tarticle2, § 1,
de la COTIF, il suffit que Torganisme qui gére Tinfrastructure soit
inscrit sur la liste des lignes CIM.

2.11 n’y a "exploitation" au sens de Tarticle 2, §§ 1 et 2, de laCIMque Prop. 1994/95:111
lorsque "le chemin de fer" en cause est ä la fois le gestionnaire de
I’infrastructure et Texploitant des services de transport ferroviaire.

3. A Texception des artides 2 et 4, lettre c), de la CIM, on entend par
"chemin de fer" Texploitant des services de transport ferroviaire sur des
lignes CIM. A Tarticle 4, lettre c) de la CIM, la notion de "chemins de
fer å emprunter" comprend également les gestionnaires de

T infrastructure.

4. Les artides 18, 19, § 4, 20, § 3 et 25, § 3, de la CIM réglent la
responsabilité de Texpéditeur uniquement entre les parties au contrat de
transport.

5. Tant que dans un transport intemational ferroviaire un seul exploitant
des services de transport ferroviaire intervient, les autorisations
accordées par la CIM d’adopter des réglementations dérogatoires, soit
dans les tarifs, soit conventionnellement, doivent étre comprises en ce
sens que cet exploitant des services de transport ferroviaire peut passer
les accords contractuels correspondants, notamment dans le cadre des
artides 27, 30 et 31 de la CIM.

6. Par "chemin de fer (réseau) immatriculateur" dans le RIP, on entend
Torganisme qui a immatriculé, conformément aux dispositions en
vigueur, des wagons destinés ä étre utilisés en trafic intemational.

7. Par "chemin de fer (réseau) qui procéde å Tagrément" dans le RICo,
on entend Torganisme qui a agréé, conformément aux dispositions en
vigueur, des conteneurs destinés au trafic intemational.

8. Les présents dispositions complémentaires sont mises en vigueur et
publiées selon la forme prévue par les lois et réglements de chaque Etat
membre. Les dispositions complémentaires et leur mise en vigueur sont
communiquées å T Office central qui en donne immédiatement
connaissance å tous les autres Etats membres.

12

(översättning)

TILLÄGGSBESTÄMMELSER

FÖR TOLKNINGEN AV DE ENHETLIGA RÄTTSREGLERNA FÖR
AVTAL OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSBEFORDRAN AV
GODS (CIM), BILAGA B TILL COTIF, NÄR UPPDELNING HAR
GJORTS MELLAN Å ENA SIDAN FÖRVALTNINGEN AV
JÄRNVÄGSINFRA STRUKTUREN OCH Å ANDRA SIDAN
JÄRNVÄGSFÖRETAGENS DRIFT AV
TRANSPORTVERKSAMHETEN

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980
vilar på förutsättningen att järnvägarna såväl förvaltar sin infrastruktur
som driver jämvägstransportverksamheten, medan vissa stater har inlett
arbete med att dela upp dessa båda verksamheter,

Den rättsenhet som har uppnåtts genom COTIF utgör såväl för
användarna som för transportföretagen en del av den viktiga
rättssäkerhet som underlättar de genomgående internationella
järnvägstransporterna inom och vidare från Europa,

Det är alltså önskvärt att den internationella järnvägstrafiken också i
fortsättningen regleras av COTIF,

COTIF förutsätter visserligen inte att mer än ett järnvägsföretag utför
en internationell järnvägstransport som avtalspart i förhållande till
kunden,

Men i ett sådant fall kan vissa bestämmelser i CIM vara utan innehåll,
eftersom de utgår ifrån att flera järnvägar deltar som på varandra
följande transportörer i utförandet av en internationell transport reglerad
i ett enda avtal,

En revision av COTIF är nödvändig och brådskande men kräver
omfattande arbete, och därför har företrädare för OTIF.s
medlemsstater, som sammanträdde i Bern den 22-26 november 1993,
med stöd av artikel 9 CIM utarbetat följande tilläggsbestämmelser, vilka
medlemsstaterna rekommenderas att sätta i kraft den 1 januari 1995:

1. Vid angivande av järnvägslinjer enligt artikel 2 § 1 COTIF är det
tillräckligt om det organ som förvaltar infrastrukturen anges i listan
över CIM-linjer.

2. Med "trafikering" i artikel 2 §§ 1 och 2 CIM avses endast fallet att
den aktuella "järnvägen" såväl förvaltar infrastrukturen som driver
jämvägstransportverksamheten.

3. Med undantag av i artikel 2 och 4 c CIM avses med "järnväg" det
företag som driver jämvägstransportverksamhet på CIM-linjer. I artikel

Prop. 1994/95:111

13

4 c CIM omfattar begreppet "järnvägar som skulle ha utfört Prop. 1994/95:111
befordringen" också den som förvaltar infrastrukturen.

4. Artiklarna 18, 19 § 4, 20 § 3 och 25 § 3 CIM reglerar ansvaret för
avsändaren endast mellan transportavtalets parter.

5. Om endast ett företag som driver jämvägstransportverksamhet utför
en internationell järnvägstransport, skall rätten enligt CIM att genom
tariffer eller avtal åstadkomma avvikande regler förstås så att detta
företag kan träffa avtal om motsvarande avvikelser, särskilt i de fall
som avses i artikel 27, 30 och 31 CIM.

6. Med "registreringsjämvägen" enligt RIP avses det organ som enligt
gällande föreskrifter har registrerat vagnar som skall användas i
internationell trafik.

7. Med "den godkännande järnvägen" enligt RICo avses det organ som
enligt gällande föreskrifter har godkänt containrar som skall användas i
internationell trafik.

8. Dessa tilläggsbestämmelser skall sättas i kraft och offentliggöras på
det sätt som föreskrivs i lagar och förordningar i varje medlemsstat.
Tilläggsbestämmelserna och deras ikraftträdande skall meddelas
Centralbyrån som genast meddelar alla övriga medlemsstater om
åtgärderna.

14

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1477) om prop. 1994/95:111
ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1477) om ändring i
lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

dels att 1,2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att nuvarande bilaga 4 skall betecknas bilaga 6,

dels att det i lagen skall införas två nya bilagor, bilaga 4 och 5, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Denna lag tillämpas på sådan
internationell jämvägsbefordran
som avses i det i bilaga 1 intagna
fördraget den 9 maj 1980 om
internationell järnvägstrafik
(COTIF) efter de ändringar som
har beslutats av generalförsam-
lingen inom den Mellanstatliga
organisationen för internationell
järnvägstrafik (OTIF) enligt
protokoll den 20 december 1990.
Protokollet är intaget i bilaga 4
till denna lag.

2

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget
gäller som svensk lag bihanget i
dess franska lydelse efter dels den
ändring som har antagits av
revisionsutskottet inom OTIF enligt
beslutsprotokoll den 21 december
1989 vilket protokoll är intaget i
bilaga 2 till denna lag, dels de
ändringar som har beslutats av
generalförsamlingen inom OTIF
enligt protokoll den 20 december
1990, vilket protokoll är intaget i
bilaga 4 till denna lag.
Beträffande ansvarigheten för
skada vid befordran av resande
gäller dock 1 och 2 kap.
jämvägstrafiklagen (1985:192) i

Föreslagen lydelse

§

Denna lag tillämpas på sådan
internationell jämvägsbefordran
som avses i det i bilaga 1 intagna
fördraget den 9 maj 1980 om
internationell järnvägstrafik
(COTIF) ändrat enligt det
protokoll den 20 december 1990
som är intaget i bilaga 6 till
denna lag.

§

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget
gäller som svensk lag bihanget i
dess franska lydelse

1.   ändrat enligt dels det
protokoll den 21 december 1989
som är intaget i bilaga 2 till
denna lag, dels det protokoll som
nämns i 1 § och

2. kompletterat med punkterna
1-4 i de tilläggsbestämmelser som
är intagna i bilaga 4 till lagen.

15

stället för motsvarande
bestämmelser i bihang A.

Prop. 1994/95:111

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som
avses i bihang B till fördraget
gäller som svensk lag bihanget,
med undantag av bestämmelserna i
bilaga I (RID), i dess franska
lydelse efter dels ändring enligt
det beslutsprotokoll som nämns i 2
§, dels den ändring som har
antagits av revisionsutskottet inom
OTIF enligt beslutsprotokoll den
31 maj 1990, vilket protokoll är
intaget i bilaga 3 till denna lag,
dels de ändringar som har
beslutats av generalförsamlingen
inom OTIF enligt protokoll den 20
december 1990, vilket protokoll är
intaget i bilaga 4 till denna lag.

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som
avses i bihang B till fördraget
gäller som svensk lag bihanget,
med undantag av bestämmelserna i
bilaga I (RID), i dess franska
lydelse

1. ändrat enligt dels de protokoll
som nämns i 2 § I, dels det
protokoll den 31 maj 1990 som är
intaget i bilaga 3 till denna lag
och

2. kompletterat med punkterna 1-
7 i de tilläggsbestämmelser som är
intagna i bilaga 5 till lagen.

16

Bilaga 4

Prop. 1994/95:111

(Bilagan har samma innehåll som bilaga 4 till lagförslag 1)

17

2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 111

Bilaga 5

(Bilagan har samma innehåll som bilaga 5 till lagförslag 1)

Prop. 1994/95:111

18

Bilaga 6

(Bilagan har samma innehåll som bilaga 4 till SFS 1993:1477)

Prop. 1994/95:111

19

2.3 Förslag till lag om ändring i jämvägstrafiklagen
(1985:192)

Härigenom föreskrivs i fråga om jämvägstrafiklagen (1985:192)
dels att 2 kap. 5-13 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 5 § skall utgå,

dels att nuvarande 2 kap. 1-4 §§ skall betecknas 2 kap. 2-5 §§,

dels att de nya 2 kap. 3-5 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 1 § och 4 § skall sättas
närmast före 2 kap. 2 § respektive 5 §,

dels att 1 kap. 1, 5 och 9 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 1 §, samt
närmast före paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 1994/95:111

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. 1 §

Denna lag tillämpas på
järnvägstrafik på bana inom
Sverige eller på svensk tågfärja.
Vad som föreskrivs om järnväg i
1 kap., 2 kap. 1-4 §§ och 5 kap.
tillämpas också på tunnelbana och
spårväg.

Av 2 kap. 3 § och 3 kap. 1 §
följer att vissa bestämmelser i
lagen kan tillämpas även på
befordran med annat transport-
medel än som anges i första
stycket. I fall som avses i 2 kap. 3
§ kan därvid bestämmelser i lagen
tillämpas på befordran även utom
Sverige. Enligt 3 kap. 1 § och 4
kap. 1 § skall lagen i vissa fall
inte tillämpas på befordran av
gods eller inskrivet resgods i trafik
med utlandet.

Denna lag tillämpas på
järnvägstrafik på bana inom
Sverige eller på svensk tågfäija.
Vad som föreskrivs om järnväg i
1 kap., 2 kap. 2-5 §§ och 5 kap.
tillämpas också på tunnelbana och
spårväg.

Av 2 kap. 4 § och 3 kap. 1 §
följer att vissa bestämmelser i
lagen kan tillämpas även på
befordran med annat transport-
medel än som anges i första
stycket. I fall som avses i 2 kap.
4 § kan därvid bestämmelser i
lagen tillämpas på befordran även
utom Sverige. Enligt 2 kap. 1 §,
3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § skall
lagen i vissa fall inte tillämpas på
befordran i trafik med utlandet.

Lagen tillämpas inte på postbefordran med järnväg.

1 kap. 5 §

Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en annan
fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses i lagen
förlorar rätten att kräva ut sin fordran, om han inte väcker talan inom
den preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.

20

Nuvarande lydelse

Prop. 1994/95:111

Preskriptionstiden är
vid dödsfall

vid personskada som inte har lett
Ull döden

vid sådan sakskada som avses i 2
kap. 2 §, om den resande har
avlidit till följd av den
skadevållande händelsen

vid sakskada när fordringen rör
avtal om befordran av gods eller
inskrivet resgods

vid sakskada i andra fall

for annan fordran

tre år från dödsfallet, dock inte
längre än fem år från den händelse
som ledde till dödsfallet,

tre år från den händelse som
orsakade skadan,

tre år från dödsfallet, dock inte
längre än fem år från den
skadevållande händelsen,

ett år från dagen då godset eller
resgodset lämnades ut eller, om
det inte har lämnats ut, från den
dag då det senast skulle ha
lämnats ut,

tre år från den händelse som
orsakade skadan,

ett år från det att fordringen
uppkom.

Föreslagen lydelse

Preskriptionstiden är
vid dödsfall

vid personskada som inte har lett
till döden

vid sådan sakskada som avses i 2
kap. 3 §, om den resande har
avlidit till följd av den
skadevållande händelsen

vid sakskada när fordringen rör
avtal om befordran av gods eller
inskrivet resgods

tre år från dödsfallet, dock inte
längre än fem år från den händelse
som ledde till dödsfallet,

tre år från den händelse som
orsakade skadan,

tre år från dödsfallet, dock inte
längre än fem år från den
skadevållande händelsen,

ett år från dagen då godset eller
resgodset lämnades ut eller, om
det inte har lämnats ut, från den
dag då det senast skulle ha
lämnats ut,

21

vid sakskada i andra fall

tre år från den händelse som Prop. 1994/95:111
orsakade skadan,

för annan fordran

Nuvarande lydelse

ett år från det att fordringen
uppkom.

Föreslagen lydelse

När fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av gods eller
inskrivet resgods eller när den avser annat än person- eller sakskada är
dock preskriptionstiden tre år, om järnvägen eller någon som järnvägen
ansvarar för enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet.

Om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller göras gällande
på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning.

De särskilda reglerna om
preskription i denna paragraf
gäller inte, om en fordran görs
gällande mot någon på grund av
dennes brottsliga förfarande och
fordringen inte rör sådan
internationell befordran som avses
i 2 kap.

De särskilda reglerna om
preskription i denna paragraf
gäller inte, om en fordran görs
gällande mot någon på grund av
dennes brottsliga förfärande.

1 kap. 9 §

Om anspråk på ersättning för
skada som järnvägen är ansvarig
för enligt denna lag riktas mot
någon som är anställd hos
järnvägen eller i annan egenskap
anlitas för järnvägsdriften, gäller i
fråga om denne vad som sägs i 7
och 8 §§ om järnvägen. Om
anspråket grundas på brottsligt
förfarande av den mot vilken
anspråket riktas och detta inte rör
sådan internationell befordran som
avses i 2 kap., får han dock inte
mot anspråket göra gällande att
talan mot järnvägen gått förlorad
på grund av preskription enligt 5
§•

Om anspråk på ersättning för
skada som järnvägen är ansvarig
för enligt denna lag riktas mot
någon som är anställd hos
järnvägen eller i annan egenskap
anlitas för järnvägsdriften, gäller i
fråga om denne vad som sägs i 7
och 8 §§ om järnvägen. Om
anspråket grundas på brottsligt
förfarande av den mot vilken
anspråket riktas, får han dock inte
mot anspråket göra gällande att
talan mot järnvägen gått förlorad
på grund av preskription enligt
5 §.

Tillämpningsområde

2 kap. 1 §

Detta kapitel tillämpas på
befordran av resande med järnväg

22

i allmän inrikes trafik. På Prop. 1994/95:111
befordran i trafik med utlandet
tillämpas kapitlet endast om något
annat inte följer av fördraget den

9 maj 1980 om internationell
järnvägstrafik.

2 kap. 2 §

Om egendom som den resande
bär på sig eller har med sig som
handresgods helt eller delvis går
förlorad eller skadas i samband
med att den resande tillfogas
sådan skada som järnvägen är
ansvarig för enligt 1 §, skall
järnvägen ersätta också skadan på
egendomen.

Om egendomen går förlorad eller
fåll än som avses i första stycket, ä
eller försummelse ligger järnvägen ti

2 kap. 3 §

Om egendom som den resande
bär på sig eller har med sig som
handresgods helt eller delvis går
förlorad eller skadas i samband
med att den resande tillfogas
sådan skada som järnvägen är
ansvarig för enligt 2 §, skall
järnvägen ersätta också skadan på
egendomen.

skadas under befordringen i annat
r järnvägen ansvarig endast om fel
11 last.

2 kap. 3 §

Om järnvägen blir tvungen att
tillfälligt avbryta järnvägsdriften
och befordrar eller låter befordra
de resande med annat
transportmedel och om en resande
till följd av denna befordran
tillfogas personskada eller sådan
sakskada som avses i 2 §, är
järnvägen ansvarig för skadan
enligt de regler som gäller för det
använda befordringssättet.
Bestämmelserna i 1 kap. 5 och 6
§§ skall dock tillämpas.

2 kap. 4 §

Om järnvägen blir tvungen att
tillfälligt avbryta järnvägsdriften
och befordrar eller låter befordra
de resande med annat
transportmedel och om en resande
till följd av denna befordran
tillfogas personskada eller sådan
sakskada som avses i 3 §, är
järnvägen ansvarig för skadan
enligt de regler som gäller för det
använda befordringssättet.
Bestämmelserna i 1 kap. 5 och 6
§§ skall dock tillämpas.

2 kap. 4 §

I fråga om skadestånd enligt 1
eller 2 § gäller 5 kap. samt 6 kap.
1 och 3  §§ skadeståndslagen

(1972:207).

Vid sakskada som avses i 2 § är
järnvägens ersättningsskyldighet
begränsad till ett belopp som för
vaije resande motsvarar hälften av
basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring

2 kap. 5 §

I fråga om skadestånd enligt 2
eller 3 § gäller 5 kap. samt 6 kap.
1 och 3 §§ skadeståndslagen
(1972:207).

Vid sakskada som avses i 3 § är
järnvägens ersättningsskyldighet
begränsad till ett belopp som för
vaije resande motsvarar hälften av
basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring

23

för det år då den händelse som för det år då den händelse som Prop. 1994/95:111
orsakade skadan inträffade.          orsakade skadan inträffade.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

24

3 Ärendet

Prop. 1994/95:111

Regler avseende avtal om internationell jämvägsbefordran finns i 1980
års fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF), som trädde i kraft
år 1985. Drygt 30 stater, däribland Sverige, har tillträtt fördraget.

Genom lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik har de delar
av fördraget som innehåller materiella bestämmelser införlivats med
svensk rätt. Detta har skett genom föreskrifter om att bestämmelserna i
deras franska lydelse skall gälla som svensk lag. Vissa undantag finns
dock. Det viktigaste undantaget är att 1 och 2 kap. jämvägstrafiklagen
(1985:192) gäller i fråga om ansvarigheten för skada vid befordran av
resande i stället för motsvarande bestämmelser i fördraget.
Jämvägstrafiklagen innehåller i första hand regler avseende avtal om
inrikes jämvägsbefordran, men med hänsyn till det undantag som nyss
nämndes finns också vissa särskilda bestämmelser avseende avtal om
internationell jämvägsbefordran i denna lag.

COTIF bygger på förutsättningen att ett och samma organ -
"järnvägen" - såväl sköter infrastrukturen (spåranläggningar m.m.) som
driver transportverksamheten på infrastrukturen. I Europa pågår det
emellertid en utveckling som innebär att dessa båda uppgifter delas upp
på olika juridiska personer och att fler transportföretag än ett driver
verksamhet på samma spår. COTIF:s bestämmelser blir då i vissa fall
oklara.

Mot denna bakgrund har inom Mellanstatliga organisationen för
internationell järnvägstrafik (OTIF), i vilken Sverige är medlem, inletts
ett arbete med en genomgripande revision av COTIF. Enligt planerna
skall det reviderade fördraget antas vid OTIF:s generalförsamlings
ordinarie möte i december 1995. Det kan emellertid förväntas att det
därefter tar flera år innan så många medlemsstater har anslutit sig till
det reviderade fördraget att detta träder i kraft.

För att i vissa betydelsefulla hänseenden skapa klarhet om hur COTIF
skall tolkas till dess ett reviderat fördrag träder i kraft sammanträdde
representanter för medlemsstaterna i Bern i november 1993. Därvid
utarbetades de tilläggsbestämmelser till COTIF vilka i fransk lydelse
och svensk översättning utgör bilaga 4 och 5 till lagförslag 1. För att
rättslikheten mellan OTIF:s medlemsstater skall bibehållas
rekommenderas staterna att införliva tilläggsbestämmelserna med
nationell rätt.

Tilläggsbestämmelserna har remissbehandlats. Remissyttrandena finns
tillgängliga i ärendet (Justitiedepartementet dnr 94-3405). Till
protokollet bör fogas en förteckning över remissinstanserna som bilaga
1.

I denna proposition tar regeringen ställning till frågan huruvida
Sverige skall följa rekommendationen och lägger fram förslag om de
lagändringar som behövs om så skall ske. I ett särskilt avsnitt behandlar
regeringen vidare frågan huruvida det bör göras någon ändring i
rättsläget avseende fördelningen av ansvaret för skador vid inrikes
trafik. I en remissbehandlad departementspromemoria från Justitiede-
partementet år 1988 - Järnvägars skadeståndsansvar. Utredning av

25

jämvägsolyckor (Ds 1988:75) - lades fram förslag bl.a. om en sådan Prop. 1994/95:111
ändring. En sammanfattning av aktuella delar av promemorian finns i
bilaga 2 och promemorians lagforslag i samma delar finns i bilaga 3.

En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig i dessa delar
finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts
inom Justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(dnr 88-4502).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 november 1994 att hämta in Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5.

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 6.

4 Innehållet i tilläggsbestämmelserna

Till COTIF finns två bihang: bihang A med enhetliga rättsregler för
avtal om internationell jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV)
och bihang B med enhetliga rättsregler för avtal om internationell
jämvägsbefordran av gods (CIM). De tilläggsbestämmelser som nu har
beslutats är uppdelade på två dokument, varav ett avser CIV (bilaga 4
till lagförslag 1) och ett avser CIM (bilaga 5 till lagförslag 1).

Tilläggsbestämmelserna till CIV

Tilläggsbestämmelserna till CIV innehåller i materiella delar följande.

Punkt 1

När järnvägslinjer anges på OTIF:s lista över de linjer som regleras
av CIV är det enligt punkt 1 tillräckligt om det organ som förvaltar
infrastrukturen anges; de trafikföretag som trafikerar linjen behöver
således inte anges.

Punkt 2

I artikel 2 CIV finns vissa mindre betydelsefulla undantag från CIV:s
tillämpningsområde. Enligt artikeln skall CTV inte tillämpas bl.a. dels
när avrese- och bestämmelsestationen för en befordran ligger på en och
samma stats område, en annan stats område berörs endast av genomfort
och linjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avresestaten,
dels när en befordran sker mellan två grannstater eller mellan två stater
i genomfort över en tredje stats område och linjen uteslutande trafikeras
av en järnväg med säte i någon av dessa stater.

26

Enligt punkt 2 i tilläggsbestämmelserna till CIV avses i dessa fall med Prop. 1994/95:111
"trafikering" endast fallet att den aktuella "järnvägen" såväl förvaltar
infrastrukturen som driver jämvägstransportverksamheten.

Punkt 3

Denna punkt innehåller den viktigaste tilläggsbestämmelsen till CIV.
Enligt punkten avses (med undantag av i artikel 2 CIV; se strax ovan)
med "järnväg" i CIV det företag som driver jämvägstransportverk-
samhet på CIV-linjer. Regeln innebär att det är det företag som driver
transportverksamheten, och inte det organ som förvaltar infrastrukturen,
som i enlighet med CIV:s regler är ansvarigt i förhållande till den
resande för t.ex. inträffade personskador.

I fråga om avtal på vilka jämvägstrafiklagen är tillämplig, dvs. i
första hand avtal avseende inrikes trafik, torde ansvarigt rättssubjekt
vara "det rättssubjekt som är innehavare av spåranläggningen, dvs.
besitter järnvägen i eget namn och för egen räkning samt är berättigat
att nyttja anläggningen självständigt och tillgodogöra sig inkomsterna av
trafiken på denna" (prop. 1983/84:117 s. 33; se vidare avsnitt 6 nedan).
När tilläggsbestämmelserna utarbetades ansåg vissa stater, däribland
Sverige, att COTIF skulle ges motsvarande tolkning, men som framgår
av den nu aktuella regeln i tilläggsbestämmelserna hade majoriteten en
annan mening.

Punkt 4

Enligt CIV får järnvägarna i vissa fall genom tariffer eller avtal
åstadkomma regler som avviker från CIV:s regler eller tarifferna. På de
villkor som anges i artikel 5 § 3 CIV får järnvägarna således träffa
avtal om nedsättning av priser i förhållande till de priser som gäller
enligt tarifferna. Enligt artikel 17 § 2 CIV får tarifferna innehålla
bestämmelser om att föremål som annars inte befordras som inskrivet
resgods befordras som sådant och enligt artikel 19 § 4 CIV kan i
tariffer eller tidtabeller anges vissa undantag i fråga om befordran av
inskrivet resgods.

Punkt 4 i tilläggsbestämmelserna till CIV avser fall när endast ett
företag utför en internationell järnvägstransport. (COTIF:s upphovsmän
räknade inte med att sådana fall skulle uppstå; COTIF vilar på
förutsättningen att vaije stat har sin nationella järnväg som såväl sköter
infrastrukturen som driver transportverksamheten på infrastrukturen i
den staten.) Enligt punkten skall - i de avsedda fallen - rätten enligt
CTV att genom tariffer eller avtal åstadkomma avvikande regler förstås
så att företaget kan träffa avtal om motsvarande avvikelser, särskilt i de
fall som avses i de bestämmelser som anges i föregående stycke.

Tilläggsbestämmelserna till CIM

Tilläggsbestämmelserna till CIM innehåller i materiella delar följande.                   27

Punkt 1

Prop. 1994/95:111

Här kan hänvisas till vad som ovan anförs om punkt 1 av tilläggsbe-
stämmelserna till CIV; punkt 1 av tilläggsbestämmelserna till CIM
innehåller motsvarande regel.

Punkt 2

I artikel 2 CIM finns regler om undantag från CIM:s tillämpnings-
område vilka motsvarar reglerna i artikel 2 CIV. Här kan därför
hänvisas till vad som ovan anförs om punkt 2 av tilläggsbestämmelserna
till CIV; punkt 2 av tilläggsbestämmelserna till CIM innehåller
motsvarande regel.

Punkt 3

Denna punkt innehåller den viktigaste tilläggsbestämmelsen till CIM.
Enligt punkten avses - med undantag av i artikel 2 (se strax ovan) och
4 c CIM - med "järnväg" det företag som driver jämvägs-
transportverksamhet på CIM-linjer. (Enligt punkten omfattar
jämvägsbegreppet i artikel 4 c också det organ som förvaltar
infrastrukturen. Artikel 4 c innehåller att befordran inte sker av föremål
som inte lämpar sig för befordringen med hänsyn till järnvägarnas
anläggningar eller utrustning; att med "järnvägar" i bestämmelsen skall
avses såväl transportföretagen som förvaltarna av infrastrukturen är
alltså naturligt.)

Med "järnväg" avses således - liksom enligt CIV - normalt det företag
som driver transportverksamheten och inte det organ som förvaltar
infrastrukturen. Därmed kan här hänvisas till vad som ovan anförs om
punkt 3 av tilläggsbestämmelserna till CIV.

Punkt 4

Enligt artikel 18, 19 § 4 och 20 § 3 CIM är avsändaren ansvarig för
alla följder av att dels de uppgifter som genom hans försorg förs in i
fraktsedeln är oriktiga, otydliga, ofullständiga eller införda på fel ställe,
dels förpackning saknas eller är bristfällig, dels lastning som har utförts
av honom är bristfällig. Enligt artikel 25 § 3 är avsändaren gentemot
järnvägen ansvarig för skada som uppstår till följd av att vissa
handlingar saknas eller är ofullständiga eller oriktiga.

I punkt 4 av tilläggsbestämmelserna till CIM finns en regel enligt
vilken de bestämmelser som anges i föregående stycke reglerar ansvaret
för avsändaren endast i förhållandet mellan transportavtalets parter.
Bestämmelserna reglerar därmed inte avsändarens ansvar i förhållande
till det organ som förvaltar infrastrukturen, om avtalet har träffats av ett
företag som endast driver transportverksamheten.

28

Punkt 5

Prop. 1994/95:111

Enligt CIM får järnvägarna i vissa fell genom tariffer eller avtal
åstadkomma regler som avviker från CIM:s regler eller tarifferna.
Enligt artikel 27 CIM festställs således (inom vissa gränser) leverans-
fristerna genom avtal mellan de järnvägar som deltar i befordringen
eller genom tariffer. Enligt artikel 30 och 31 CIM kan järnvägarna i
tariffer ge vissa föreskrifter om avsändarens och mottagarens rätt att i
efterhand ändra befordringsavtalet.

Punkt 5 i tilläggsbestämmelserna till CIM motsvarar punkt 4 i
tilläggsbestämmelserna till CIV. Enligt den förstnämnda regeln skall, i
de fall endast ett företag utför en internationell järnvägstransport, rätten
enligt CIM att genom tariffer eller avtal åstadkomma avvikande regler
förstås så att företaget kan träffa avtal om motsvarande avvikelser,
särskilt i de fell som avses i de bestämmelser som anges i föregående
stycke.

Punkt 6

I bilaga II till CIM finns reglementet om internationell jämvägsbe-
fordran av privatvagnar (RIP). Enligt artikel 2 RIP skall privatvagnar
vara registrerade av en järnväg vars linjer omfettas av CIM. Enligt
punkt 6 av tilläggsbestämmelserna till CIM avses med "registrerings-
jämvägen" det organ som enligt gällande föreskrifter har registrerat
vagnar som skall användas i internationell trafik.

Punkt 7

I bilaga III till CIM finns reglementet om internationell jämvägsbe-
fordran av containrar (RICo). Enligt artikel 1 § 1 RICo skall containrar
som inte tillhör en järnväg i vissa fell godkännas av järnvägen. Enligt
punkt 7 i tilläggsbestämmelserna till CIM avses med "den godkännande
järnvägen" enligt RICo det organ som enligt gällande föreskrifter har
godkänt containrar som skall användas i internationell trafik.

5 Skall tilläggsbestämmelserna införlivas med
svensk rätt och i så fall hur?

Regeringens förslag: De materiella delarna av tilläggsbestämmel-
serna till COTIF skall enligt föreskrifter i lagen om internationell
järnvägstrafik gälla som svensk lag. Ansvarigheten för skada vid
sådan internationell jämvägsbefordran av resande som avses i COTIF
skall inte längre regleras i jämvägstrafiklagen utan i lagen om
internationell järnvägstrafik.

29

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har framfört någon erinran Prop. 1994/95:111
mot tilläggsbestämmelserna.

Skälen för regeringens förslag: Syftet med tilläggsbestämmelserna
till COTIF är att säkerställa att COTIF i väsentliga hänseenden ges en
enhetlig tolkning i alla OTIF:s medlemsstater under tiden till dess ett
reviderat fördrag, som tar hänsyn till moderna förhållanden på området,
träder i kraft. Sverige bör medverka till denna enhetliga tolkning genom
att införliva de materiella delarna av tilläggsbestämmelserna med svensk
rätt.

De nämnda delarna av tilläggsbestämmelserna bör införlivas genom att
det i lagen om internationell järnvägstrafik föreskrivs att de gäller som
svensk lag. På detta sätt har såväl huvuddelen av COTIF: s regler som
beslutade ändringar i dessa regler redan införlivats med svensk rätt.

Införlivandet aktualiserar två frågor av lagteknisk natur. Den ena
hänger samman med att riksdagen nyligen, efter ändringar i COTIF år
1990, har beslutat om motsvarande ändringar i lagen om internationell
järnvägstrafik (se prop. 1993/94:16, bet. 1993/94:LU5, rskr.
1993/94:22). Ändringsförfattningen finns intagen i SFS 1993:1477 och
träder i kraft den dag regeringen beslutar; ikraftträdandet skall anpassas
till det internationella ikraftträdandet av ändringarna i COTIF. Eftersom
detta ikraftträdande kommer att inträffa efter den tidpunkt då de lag-
ändringar som föreslås här är avsedda att träda i kraft, måste förslag
läggas fram om de anpassningar i ändringsförfattningen som här
föreslagna lagändringar kräver.

Den andra frågan av lagteknisk natur har sin bakgrund i att det, som
nämnts i avsnitt 3, finns ett betydelsefullt undantag från föreskrifterna
om att COTIF:s materiella regler gäller som svensk lag. Undantaget
gäller i fråga om ansvarigheten for skada vid befordran av resande.
Enligt 2 § lagen om internationell järnvägstrafik gäller 1 och 2 kap.
jämvägstrafiklagen i fråga om denna ansvarighet i stället för
motsvarande bestämmelser i CIV. Av förarbetena till bestämmelsen
(prop. 1984/85:33 s. 206) framgår att undantaget tillkom av rättstek-
niska skäl - det ansågs befogat med en gemensam reglering för inrikes
och internationell befordran av resande såvitt gäller ansvarigheten för
skada - och att regleringen av den internationella befordringen i 1 och 2
kap. jämvägstrafiklagen i sak överensstämmer med CTV:s regler såvitt
gäller denna ansvarighet. Enligt punkt 3 i tilläggsbestämmelserna till
CIV avses (med visst undantag) med begreppet "järnväg" i CIV det
företag som driver transportverksamheten. Regeln innebär att detta
företag, och inte det organ som förvaltar infrastrukturen, är ansvarigt i
förhållande till den resande för t.ex. inträffade personskador. Av avsnitt
4 framgår att detta torde innebära en skillnad i förhållande till vad som
gäller enligt jämvägstrafiklagen. Och av avsnitt 6 följer att regeringen
inte är beredd att föreslå att jämvägstrafiklagens föreskrifter om inrikes
trafik anpassas till regeln. När nu den nämnda regeln i tilläggsbe-
stämmelserna skall införlivas med svensk rätt uppkommer fråga om inte
det aktuella undantaget från föreskriften att CTV gäller som svensk lag
bör upphävas. Ansvarigheten för skada vid sådan internationell                  30

jämvägsbefordran av resande som avses i CIV skulle då inte längre

regleras i jämvägstrafiklagen utan i lagen om internationell järn- Prop. 1994/95:111
vägstrafik. Denna senare lag skulle därmed komma att föreskriva att
CIV:s regler - inklusive tilläggsbestämmelserna - skall tillämpas på
sådan befordran.

Vissa fördelar uppnås med en sådan lösning. För det första blir den
systematiska uppdelningen mellan jämvägstrafiklagen och lagen om
internationell järnvägstrafik klarare. För det andra kan särreglerna om
internationell befordran i 2 kap. 5-13 §§ jämvägstrafiklagen upphävas
(med undantag för 2 kap. 8 § första stycket första meningen och 9 §
första och andra meningarna, se nedan).

En nackdel som följer med lösningen är att regleringen av ansvarig-
heten för skada vid inrikes och internationell befordran av passagerare
inte längre blir gemensam. Men i fråga om alla andra materiella regler

1 COTIF finns det redan idag motsvarande uppdelning, vilket såvitt känt
inte orsakar några beaktansvärda svårigheter i praktiken. Dessutom bör
det framhållas att den nuvarande regleringen endast till viss del är
gemensam; i 2 kap. 5-13 §§ jämvägstrafiklagen finns som nämnt
särregler om internationell befordran.

Vid en samlad bedömning anser regeringen att den aktuella regeln i
tilläggsbestämmelserna till CIV bör införlivas med svensk rätt på det
sätt som nu har diskuterats.

Ovan nämndes att undantag behövde göras för bestämmelserna i 2
kap. 8 § första stycket första meningen och 9 § första och andra me-
ningarna jämvägstrafiklagen. Dessa bestämmelser har tillkommit mot
bakgrund av innehållet i artikel 3 CIV. Enligt den artikeln får en stat
förbehålla sig rätten att inte tillämpa CIV:s bestämmelser angående
järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas när såväl den
aktuella händelsen inträffade inom den statens område som den resande
var medborgare eller hade sin hemvist i staten.

Enligt artikel 31 CIV är järnvägens ansvarighet för förlust av eller
skada på ett föremål, som en resande som skadas bar på sig eller hade
med sig som handresgods, begränsad till ett belopp motsvarande 700
beräkningsenheter (ca 7.700 kr) per resande. Enligt artikel 43 § 1 CIV
får den som har rätt till ersättning enligt CIV kräva ränta på
ersättningen med 5 procent per år från en viss dag. I samband med
Sveriges tillträde till COTIF infördes - med stöd av artikel 3 CIV - i
jämvägstrafiklagen särskilda regler (2 kap. 8 § första stycket första
meningen och 9 § första och andra meningarna) om ersättning för skada
som inträffar inom landet men vid internationell befordran (se också

2 kap 4 § andra stycket). Reglerna innebär att för resande som är
svenska medborgare eller har hemvist i Sverige är dels det nämnda
begränsningsbeloppet i stället ett belopp som motsvarar hälften av
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring for det år då
den aktuella händelsen inträffade (under år 1994 17.600 kr), dels den
nämnda räntan i stället ränta för år enligt en räntesats som motsvarar
gällande diskonto med tillägg av 8 procentenheter. För resande med den
angivna anknytningen till Sverige gäller därmed samma begränsnings-
belopp och räntesats som vid inrikes befordran.

31

Den pågående utvecklingen mot en europeisk integration kan i och för Prop. 1994/95:111
sig ge upphov till frågan om regler som särbehandlar personer med
anknytning till Sverige bör bibehållas. De aktuella reglerna har dock
inte ansetts innebära någon diskriminering av utlänningar som inte har
hemvist i Sverige, eftersom dessa får sin ersättning festställd enligt ett
internationellt fördrag (prop. 1984/85: 33 s. 210). Inte heller ger vad
som i övrigt har förekommit i detta ärende anledning att nu överväga en
annan ordning. Detta utesluter naturligtvis inte att saken kan komma att
aktualiseras på nytt i andra sammanhang.

6 Ansvaret för skador vid inrikes järnvägstrafik

Regeringens förslag: Det bör för närvarande inte göras någon
ändring i rättsläget avseende fördelningen av ansvaret för skador vid
inrikes trafik.

Promemorians förslag: Ansvaret for skador som drabbar passagerare
och godstransportkunder skall bäras av det trafikföretag med vilket de
har slutit befordringsavtalet medan ansvaret för skador som drabbar
andra skall bäras av det organ som innehar infrastrukturen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget.
Från flera håll har dock anförts att det inte finns skäl att ändra
nuvarande rättsläge, som innebär att det organ som innehar infra-
strukturen är ansvarigt rättssubjekt för alla skador.

Skälen för regeringens förslag: Också den inrikes järnvägstrafiken
berörs av utvecklingen mot en uppdelning på olika juridiska personer av
driften av infrastrukturen och driften av transportverksamheten.
Uppdelningen av dessa uppgifter mellan Banverket och SJ i enlighet
med 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet.
1987/88:TU19, rskr 1987/88:260) skapade emellertid inga problem från
den synpunkt som nu är aktuell; båda uppgifterna sköts ju fortfarande
av samma juridiska person, nämligen staten. För persontrafik på
länsjämvägama har emellertid trafikeringsrätten tillagts de juridiska
personer som är trafikhuvudmän enligt lagen (1978:438) om
huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Under förra riksmötet
godkände riksdagen bl.a. att Statens järnvägars och trafikhuvudmännens
ensamrätter till trafik på det statliga bannätet skulle avvecklas från den
1 januari 1995. Rätten att få ansöka om tåglägen skulle öppnas för alla
som hade ekonomiska förutsättningar för att ansvara för trafik i enlighet
med det sökta trafikupplägget. I särskilda fell skulle rätten att bedriva
järnvägstrafik kunna begränsas (bet. 1993/94:TU28). I propositionen
1994/95:72 föreslår regeringen emellertid att genomförandet av
riksdagens beslut att järnvägstrafiken på statens spåranläggningar skall
avregleras och därmed sammanhängande frågor skjuts upp för att
regeringen skall få tillfälle att ompröva frågan.

I jämvägstrafiklagen är ansvarigt rättssubjekt "järnvägen", såväl när
det gäller skador som drabbar passagerare och godstransportkunder som

32

när det gäller skador som drabbar andra. Lagen innehåller inte någon Prop. 1994/95:111
definition av begreppet, men i förarbetena anförs (prop. 1983/84:117 s.

33) att med begreppet avses "det rättssubjekt som är innehavare av
spåranläggningen, dvs. besitter järnvägen i eget namn och för egen
räkning samt är berättigat att nyttja anläggningen självständigt och
tillgodogöra sig inkomsterna av trafiken på denna". Ansvarigt
rättssubjekt enligt jämvägstrafiklagen torde alltså vara det rättssubjekt
som driver infrastrukturen. Eftersom detta rättssubjekt regelmässigt är
staten eller ett kommunalt lokaltrafikföretag innebär ordningen att de
skadelidande har ett solvent ansvarssubjekt att vända sig mot.

Den som driver transportverksamheten torde visserligen i en del fall
också kunna hållas ansvarig. Detta förhållande är dock inte av någon
avgörande betydelse, eftersom den skadelidande som nyss konstatera-
des alltid torde kunna kräva ersättning av det rättssubjekt som driver
infrastrukturen. I avtal mellan detta rättssubjekt och den som driver
transportverksamheten kan bestämmas hur ersättningen till skadelidande
slutligt skall fördelas.

I promemorian föreslås att det i jämvägstrafiklagen skall införas en
definition av begreppet "järnväg” och att definitionen skall utformas så
att ansvaret för skador som drabbar passagerare och godstran-
sportkunder bärs av det trafikföretag med vilket de har slutit
befordringsavtalet medan ansvaret för skador som drabbar andra bärs av
det organ som innehar infrastrukturen.

Som skäl för förslaget anförs följande. Såvitt avser skador på gods
och inskrivet resgods framstår trafikföretaget som det självklara
ansvarssubjektet. Genom befordringsavtalet åtar sig företaget bl.a. ett
vårdansvar och svarar således gentemot transportkunden för att godset
kommer fram i oförändrat skick. - När det gäller skador som drabbar
passagerare är det naturligt att den som har slutit avtal om
personbefordran med ett trafikföretag också skall kunna vända sig mot
detta företag med anspråk på ersättning för skador som har drabbat
honom under resan. I synnerhet måste det framstå som förvirrande för
den passagerare som vid en och samma olycka åsamkats dels
personskada, dels skada på inskrivet resgods, om han måste vända sig
mot olika rättssubjekt med sina krav på gottgörelse. Trafikföretaget
torde också genom val av personal och materiel ha de största
möjligheterna att minska skaderiskema för passagerarna. - Det får
förutsättas att trafikföretagen skaffar sig ett sådant försäkringsskydd att
de kan betala de skadeståndskrav som uppkommer. - I
utomobligatoriska förhållanden föreligger däremot starka skäl för att
innehavaren av spåranläggningen även fortsättningsvis skall bära
ansvaret för skador. Här finns ju ingen avtalspart som den skadelidande
kan vända sig mot. När det är samtrafik på en bana kan det i vissa fell
rent av vara oklart vilket trafikföretag som har orsakat skadan.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget. Från flera håll har
dock anförts att det inte finns skäl att införa någon definition av
begreppet "järnväg", eftersom nuvarande rättsläge är ändamålsenligt. I
anslutning till detta har följande anförts. Skador i samband med                  33

järnvägstrafik kan uppstå på grund av defekter hos rullande materiel

3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 111

eller misstag av tågförare, men lika ofta eller oftare uppstår de på grund Prop. 1994/95:111
av att räls eller banvallar är skadade, att signalanordningar är ur
funktion eller att det finns någon annan brist i infrastrukturen. De kan
också uppstå på grund av vårdslös trafikledning. I många fell är det
omöjligt att peka ut den omständighet som föranledde skadan.

Infrastrukturen är det värdemässigt tyngsta och det mest sårbara
elementet i järnvägstrafiken. Jämvägsansvaret bör därför inte delas upp
på det sätt som föreslås i promemorian utan ligga på innehavaren av
infrastrukturen. Då behövs inte de försäkringslösningar som annars blir
aktuella för att se till att skadade passagerare får ersättning;
ansvarssubjekten är solventa. Dessutom blir skaderegleringen mera
enhetlig än om vaije trafikföretag skall betala ersättning till sina
avtalsparter. Eftersom trafikföretagen ändå regressvis får ersätta den
som driver infrastrukturen i den mån inträffade skador har vållats av
trafikföretagen, finns incitament för dessa att noga förebygga skador.

Under arbetet med tilläggsbestämmelserna till CIV och CIM anförde
Sverige och vissa andra stater att övervägande skäl synes tala för att de
skadelidande skall kunna kräva ersättning av den som driver
infrastrukturen. Ståndpunkten vann inte majoritetens gillande utan
tilläggsbestämmelserna till CIV och CIM innebär (se avsnitt 4) att
trafikföretagen skall ansvara for skador som drabbar resande och gods;
i tilläggsbestämmelserna har alltså samma lösning valts som i
promemorian. Det skall dock sägas att endast ett begränsat antal stater
uttryckte någon bestämd uppfattning i frågan under arbetet med
tilläggsbestämmelserna och det torde få betecknas som oklart om den
valda lösningen kommer att stå sig i det fortsatta arbetet.

Enligt regeringens uppfettning har det synsätt i fråga om ansvarig-
hetens placering som ligger till grund för nuvarande svensk lagstiftning
och som Sverige också hävdat i det internationella arbetet goda skäl för
sig. Också i det nyligen påböljade arbetet med en revision av COTIF
som nämndes i avsnitt 3 har Sverige intagit denna ståndpunkt. Mot
denna bakgrund anser regeringen att det för närvarande inte bör göras
någon ändring i rättsläget avseende ansvarets fördelning vid inrikes
trafik och därmed att det inte behövs någon definition av begreppet
"järnväg" i järnvägstrafiklagen. Denna ståndpunkt medför att
ansvarsfördelningen vid inrikes trafik kommer att skilja sig från
ansvarsfördelningen vid internationell trafik, åtminstone under den tid
revisionen av COTIF pågår. Detta är visserligen mindre tillfredsstäl-
lande men får godtas. Skulle revisionen av COTIF innebära att ansvaret
enligt konventionen fördelas på något annat sätt än enligt
jämvägstrafiklagen får frågan om ansvarsfördelningen vid inrikes trafik
tas upp till förnyat övervägande.

7 Ikraftträdande

OTIF:s medlemsstater har rekommenderats att sätta i kraft tilläggs-
bestämmelserna den 1 januari 1995. Med hänsyn till den tid som

34

kommer att förflyta innan riksdagen kan fatta beslut i lagstiftnings- Prop. 1994/95:111
ärendet är detta dock inte en möjlig tidpunkt för svensk del. Inte före
den 1 mars 1995 torde de här föreslagna lagändringarna kunna träda i
kraft. Det föreslås därför att ikraftträdande skall ske sistnämnda dag.

8   Kostnadsaspekter

De föreslagna lagändringarna kan inte förväntas orsaka kostnader för
det allmänna.

9   Författningskommentarer

9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik

I fråga om sådan internationell jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget gäller som svensk lag bihanget i dess
franska lydelse

1. ändrat enligt det protokoll den 21 december 1989 som är intaget i
bilaga 2 till denna lag och

2. kompletterat med punkterna 1-4 i de tilläggsbestämmelser som är
intagna i bilaga 4 till lagen.

Bestämmelsens innehåll har ändrats i två avseenden. För det första
föreskrivs att den franska lydelsen av punkterna 1-4 i tilläggsbe-
stämmelserna till CIV skall gälla som svensk lag. Vad punkterna
innehåller har beskrivits i avsnitt 4. För det andra har det nuvarande
undantaget avseende ansvarigheten för skada vid befordran av resande
utmönstrats. Innebörden av detta har beskrivits i avsnitt 5. Be-
stämmelsen har också justerats redaktionellt.

2a §

Om den resande var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige
skall

1. vid tillämpning av artikel 31 i bihang A till fördraget i stället för
700 beräkningsenheter gälla ett belopp motsvarande hälften av
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år då
den händelse som orsakade skadan inträffade, och

2. vid tillämpning av artikel 43 § 1 i bihang A till fördraget i stället
för ränta med 5 procent gälla ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635).

35

Paragrafen, som är ny, svarar i sak mot 2 kap. 4 § andra stycket och Prop. 1994/95:111
8 § första stycket första meningen samt 9 § första och andra meningarna
jämvägstrafiklagen. Den har behandlats i avsnitt 5.

I fråga om sådan internationell jämvägsbefordran av gods som avses i
bihang B till fördraget gäller som svensk lag bihanget, med undantag av
bestämmelserna i bilaga I (RID), i dess franska lydelse

1. ändrat enligt dels det protokoll som nämns i 2 § 1, dels det
protokoll den 31 maj 1990 som är intaget i bilaga 3 till denna lag och

2. kompletterat med punkterna 1-7 i de tilläggsbestämmelser som är
intagna i bilaga 5 till lagen.

Bestämmelsens innehåll har ändrats på så sätt att det föreskrivs att den
franska lydelsen av punkterna 1-7 i tilläggsbestämmelserna till CIM
skall gälla som svensk lag. Vad punkterna innehåller har beskrivits i
avsnitt 4. Bestämmelsen har också justerats redaktionellt.

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1477) om
ändring i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik

Ändringsförslaget har, som nämnts i avsnitt 5, sin bakgrund i att det
efter ändringar i COTIF år 1990 har beslutats om motsvarande
ändringar i lagen om internationell järnvägstrafik (se prop. 1993/94:16,
bet. 1993/94:LU5, rskr. 1993/94:22). Ändringsforfåttningen finns
intagen i SFS 1993:1477 och träder i kraft den dag regeringen beslutar;
ikraftträdandet skall anpassas till det internationella ikraftträdandet av
ändringarna i COTIF. Eftersom detta ikraftträdande kommer att inträffa
efter den tidpunkt då de lagändringar som föreslås här är avsedda att
träda i kraft, måste forslag läggas fram om de anpassningar i
ändringsforfåttningen som här föreslagna lagändringar kräver.

1 §

Denna lag tillämpas på sådan internationell jämvägsbefordran som
avses i det i bilaga 1 intagna fördraget den 9 maj 1980 om internationell
järnvägstrafik (COTIF) ändrat enligt det protokoll den 20 december
1990 som är intaget i bilaga 6 till denna lag.

Det protokoll som nämns i bestämmelsen har flyttats från bilaga 4 till
bilaga 6. Bestämmelsen har också justerats redaktionellt.

I fråga om sådan internationell jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget gäller som svensk lag bihanget i dess
franska lydelse

36

1. ändrat enligt dels det protokoll den 21 december 1989 som är Prop. 1994/95:111
intaget i bilaga 2 till denna lag, dels det protokoll som nämns i 1 § och Bilaga 6

2. kompletterat med punkterna 1-4 i de tilläggsbestämmelser som är
intagna i bilaga 4 till lagen.

Bestämmelsen har anpassats till de föreslagna ändringarna i 2 § lagen
om internationell järnvägstrafik. Här kan hänvisas till kommentaren till
denna paragraf.

3 §

I fråga om sådan internationell jämvägsbefordran av gods som avses i
bihang B till fördraget gäller som svensk lag bihanget, med undantag av
bestämmelserna i bilaga I (RID), i dess franska lydelse

1. ändrat enligt dels de protokoll som nämns f 2 § 7, dels det
protokoll den 31 maj 1990 som är intaget i bilaga 3 till denna lag och

2. kompletterat med punkterna 1-7 i de tilläggsbestämmelser som är
intagna i bilaga 5 till lagen.

Bestämmelsen har anpassats till de föreslagna ändringarna i 3 § lagen
om internationell järnvägstrafik. Här kan hänvisas till kommentaren till
denna paragraf.

9.3 Förslaget till lag om ändring i jämvägstrafiklagen
(1985:192)

1 kap. 1 §

Denna lag tillämpas på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på
svensk tågfärja. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap., 2 kap. 2-5 §§
och 5 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg.

Av 2 kap. 4 § och 3 kap. 1 § följer att vissa bestämmelser i lagen
kan tillämpas även på befordran med annat transportmedel än som
anges i första stycket. I fall som avses i 2 kap. 4 § kan därvid
bestämmelser i lagen tillämpas på befordran även utom Sverige.
Enligt 2 kap. 7 §, 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § skall lagen i vissa fall
inte tillämpas på befordran i trafik med utlandet.

Lagen tillämpas inte på postbefordran med järnväg.

I andra stycket har förts in en hänvisning till den föreslagna 2 kap.

1 §. Liksom 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § innebär nämligen den
föreslagna 2 kap. 1 § att jämvägstrafiklagen i vissa fall inte skall
tillämpas på befordran i trafik med utlandet.

I övrigt har hänvisningarna i paragrafen anpassats till föreslagna
ändringar i 2 kap. Detta innebär inte någon ändring i sak.

1 kap. 5 §

Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en
annan fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses i

lagen förlorar rätten att kräva ut sin fordran, om han inte väcker Prop. 1994/95:111
talan inom den preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.

Preskriptionstiden är

vid dödsfall

tre år från dödsfallet, dock inte

längre än
händelse
dödsfallet,

fem
som

år från
ledde

den
till

vid personskada som inte har lett

tre år från

den

händelse

som

till döden

orsakade skadan,

vid sådan sakskada som avses i 2
kap. 3 §, om den resande har
avlidit till följd av den
skadevållande händelsen

tre år från dödsfallet, dock inte
längre än fem år från den
skadevållande händelsen,

vid sakskada när fordringen rör
avtal om befordran av gods eller
inskrivet resgods

ett år från dagen då godset eller
resgodset lämnades ut eller, om
det inte har lämnats ut, från den
dag då det senast skulle ha
lämnats ut,

vid sakskada i andra fall

för annan fordran

tre år från den händelse som
orsakade skadan,

ett år från det att fordringen
uppkom.

rör avtal om befordran av gods

När fordran avser sakskada och

eller inskrivet resgods eller när den avser annat än person- eller
sakskada är dock preskriptionstiden tre år, om järnvägen eller någon
som järnvägen ansvarar för enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet.

Om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller göras
gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om
kvittning.

De särskilda reglerna om preskription i denna paragraf gäller inte,
om en fordran görs gällande mot någon på grund av dennes brottsliga
förfarande.

I andra stycket tredje punkten har hänvisningen anpassats till
föreslagna ändringar i 2 kap. Detta innebär inte någon ändring i sak.

I tredje stycket har en specialregel om internationell befordran
utmönstrats. Detta innebär inte någon ändring i sak; samma rättsläge
som det nuvarande följer i stället av lagen om internationell järnvägs-
trafik.

38

1 kap. 9§                                                         Prop. 1994/95:111

Om anspråk på ersättning för skada som järnvägen är ansvarig för
enligt denna lag riktas mot någon som är anställd hos järnvägen eller

1 annan egenskap anlitas för järnvägsdriften, gäller i fråga om denne
vad som sägs i 7 och 8 §§ om järnvägen. Om anspråket grundas på
brottsligt förfarande av den mot vilken anspråket riktas, får han dock
inte mot anspråket göra gällande att talan mot järnvägen gått förlorad
på grund av preskription enligt 5 §.

En specialregel om internationell järnvägstrafik har utmönstrats.
Detta innebär inte någon ändring i sak; samma rättsläge som det
nuvarande följer i stället av lagen om internationell järnvägstrafik.

2 kap. 1 §

Detta kapitel tillämpas på befordran av resande med järnväg i
allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med utlandet tillämpas
kapitlet endast om något annat inte följer av fördraget den 9 maj
1980 om internationell järnvägstrafik.

Paragrafen är ny. Den har tillkommit på grund av att lagförslaget
innebär att frågor avseende internationell befordran av resande inte
längre skall regleras av jämvägstrafiklagen, i den mån något annat
följer av COTIF. Enligt 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § regleras inte heller
frågor avseende internationell godsbefordran och befordran av
inskrivet resgods av jämvägstrafiklagen, i den mån något annat följer
av COTIF. Dessa bestämmelser har därför använts som förebild när
paragrafen har utformats.

2 kap. 3 §

Om egendom som den resande bär på sig eller har med sig som
handresgods helt eller delvis går förlorad eller skadas i samband med
att den resande tillfogas sådan skada som järnvägen är ansvarig för
enligt 2 §, skall järnvägen ersätta också skadan på egendomen.

Om egendomen går förlorad eller skadas under befordringen i annat
fall än som avses i första stycket, är järnvägen ansvarig endast om fel
eller försummelse ligger järnvägen till last.

I första stycket har hänvisningen anpassats till övriga föreslagna
ändringar i 2 kap. Detta innebär inte någon ändring i sak.

39

2 kap. 4 §                                                         Prop. 1994/95:111

Om järnvägen blir tvungen att tillfälligt avbryta järnvägsdriften och
befordrar eller låter befordra de resande med annat transportmedel
och om en resande till följd av denna befordran tillfogas personskada
eller sådan sakskada som avses i 3 §, är järnvägen ansvarig för
skadan enligt de regler som gäller för det använda befordringssättet.
Bestämmelserna i 1 kap. 5 och 6 §§ skall dock tillämpas.

Hänvisningen har anpassats till övriga föreslagna ändringar i 2 kap.
Detta innebär inte någon ändring i sak.

2 kap. 5 §

I fråga om skadestånd enligt 2 eller 3 § gäller 5 kap. samt 6 kap. 1
och 3 §§ skadeståndslagen (1972:207).

Vid sakskada som avses i 3 § är järnvägens ersättningsskyldighet
begränsad till ett belopp som för varje resande motsvarar hälften av
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år
då den händelse som orsakade skadan inträffade.

Hänvisningarna har anpassats till övriga föreslagna ändringar i 2
kap. Detta innebär inte någon ändring i sak.

40

Förteckning över remissinstanser;
tilläggsbestäm mel serna

Prop. 1994/95:111

Bilaga 1

Följande remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig.

Statens Järnvägar, Banverket, Statens Räddningsverk, Konsumentver-
ket, Sveriges Försäkringsförbund, Folksam, Sveriges
Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges
Speditörsförbund, Sjöassuradöremas Förening.

41

Sammanfattning av aktuella delar av departe-
mentspromemorian Järnvägars skadeståndsansvar.
Utredning av järnvägsolyckor (Ds 1988:75)

Prop. 1994/95:111

Bilaga 2

I denna promemoria behandlas frågan om vem som gentemot en
skadelidande skall bära det särskilda järnvägsansvar som föreskrivs i
jämvägstrafiklagen (1985:192). —

Jämvägstrafiklagen innehåller inte någon definition av begreppet
järnväg. Genom att SJ har haft en helt dominerande ställning både
som baninnehavare och trafikföretag har avsaknaden av en sådan
definition i praktiken inte betytt särskilt mycket. På grundval av
regeringens proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-
talet beslöt emellertid riksdagen vid 1987/88 års riksmöte om vissa
strukturförändringar på järnvägstrafikens område. Beslutet innebär
bl.a. att SJ blir ett affärsmässigt drivet trafikföretag medan huvudan-
svaret för drift och underhåll av infrastrukturen ankommer på en ny
myndighet, banverket. Trafikhuvudmännen, dvs. kommuner och
landsting, skall i ökad utsträckning ges trafikeringsrätt. Även andra
intressenter kan komma att få rätt att driva järnvägstrafik på det
statliga järnvägsnätet.

Mot denna bakgrund föreslås i promemorian att det i järnvägstrafi-
klagen uttryckligen anges vem som skall bära det särskilda järn-
vägsansvar som föreskrivs där. Förslaget går ut på att ansvaret för
skador som drabbar passagerare och godstransportkunder åvilar det
trafikföretag med vilket de slutit befordringsavtal. Andra
skadelidande skall enligt förslaget vända sig mot innehavaren av den
bana vid vilken skadan uppkommit. Vidare föreslås att det införs en
regel som innebär att, om någon skadelidande av misstag vänder sig
till fel järnväg, järnvägen bör hjälpa honom till rätta.

42

Lagtextförslag i aktuella delar; Ds 1988:75

Prop. 1994/95:111

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i jämvägstrafiklagen (1985:192)

Härigenom föreskrivs att det i 1 kap. jämvägstrafiklagen (1985:192)

skall införas två nya paragrafer, 4

Nuvarande lydelse

i och 6 a §§, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

1 kap. 4 a §

Med järnväg förstås i denna lag

a) såvitt gäller förhållandet till
passagerare samt till avsändare
och mottagare av gods: trafik-
företag som bedriver järnvägs-
trafik och som är part i befor-
dringsavtalet;

b) såvitt gäller ansvar i annat
fall än vid befordran: innehavare
av den bana för järnvägstrafik
vid vilken skada har uppkommit.

Då det i 2 kap. 1 § andra styck-
et, 3 kap. 23 § 4 och 4 kap. 8 §
tredje stycket 3 anges att järn-
vägen har att vidta åtgärder för
att gå fri från ansvar skall dock
med järnväg förstås såväl trafik-
företaget som spåranläggningens
innehavare.

1 kap. 6 a §

Om någon av misstag vänder
sig med ett ersättningskrav till fel
järnväg, bör järnvägen hjälpa
honom till rätta.

Har kravet framställts skrift-
ligen, skall den järnväg som
mottagit skrivelsen utan dröjsmål
överlämna denna till den an-
svariga järnvägen.

43

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Prop. 1994/95:111

Bilaga 3

44

Förteckning över remissinstanser; Ds 1988:75

Prop. 1994/95:111

Bilaga 4

Yttranden över promemorian i aktuella delar har avgetts av Justitie-
kanslem, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Statens järnvägar,
Banverket, Transportrådet, Konsumentverket, Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Sveriges Advokatsamfund, AB Storstockholms
Lokaltrafik, Axel Ax:son Johnsons institut för sjörätt och annan
transporträtt, Jämvägshistoriska Riksförbundet, Museibanomas
Riksorganisation, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Folksam,
Svenska Lokaltrafikföreningen och Sveriges Speditörförbund.

45

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik

dels att 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas
lydelse,

dels att det i lagen skall införas
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande
som avses i bihang A till
fördraget gäller som svensk lag
bihanget i dess franska lydelse
efter den ändring som har
antagits av revisionsutskottet
inom den Mellanstatliga
organisationen för internationell
järnvägstrafik (OTIF) enligt
beslutsprotokoll d. 21 december
1989. Protokollet är intaget i
bilaga 2 till denna lag.
Beträffande ansvarigheten för
skada vid befordran av resande
gäller dock 1 och 2 kap.
jämvägstrafiklagen (1985:192) i
stället för motsvarande
bestämmelser i bihang A.

2

en ny paragraf, 2 a §, av följande

två nya bilagor, bilaga 4 och 5, av

Föreslagen lydelse

§

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande
som avses i bihang A till
fördraget gäller som svensk lag
bihanget i dess franska lydelse

1. ändrat enligt det protokoll
den 21 december 1989 som är
intaget i bilaga 2 till denna lag
och

2. kompletterat med punkterna
1-4 i de tilläggsbestämmelser
som är intagna i bilaga 4 till
lagen.

a §

Om den resande var svensk
medborgare eller hade hemvist i
Sverige skall

1. vid tillämpning av artikel 31
i bihang A till fördraget i stället
för 700 beräkningsenheter gälla
ett belopp motsvarande hälften av
basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
för det år då den händelse som
orsakade skadan inträffade, och

46

2. vid tillämpning av artikel 43 Prop. 1994/95:111
§ 1 i bihang A till fördraget i Bilaga 5
stället för ränta med 5 procent
gälla ränta enligt 6 § räntelagen
(1975:635).

3 §

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som
avses i bihang B till fördraget
gäller som svensk lag bihanget,
med undantag av bestämmelserna

1 bilaga I (RID), i dess franska
lydelse efter dels ändring enligt
det beslutsprotokoll som nämns i

2 §, dels den ändring som har
antagits av revisionsutskottet
inom OTIF enligt beslutsprotokoll
d. 31 maj 1990. Sistnämnda
protokoll är intaget i bilaga 3 till
denna lag.

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som
avses i bihang B till fördraget
gäller som svensk lag bihanget,
med undantag av bestämmelserna
i bilaga I (RID), i dess franska
lydelse

1.   ändrat enligt dels det
protokoll som nämns i 2 § 1, dels
det protokoll den 31 maj 1990
som är intaget i bilaga 3 till
denna lag och

2. kompletterat med punkterna
1-7 i de tilläggsbestämmelser
som är intagna i bilaga 5 till
lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

47

Bilaga 4

DISPOSITIONS COMPLÉMENTAIRES

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

INTERPRETANT LES REGLES UNIFORMES CONCERNANT LE
CONTRAT DE TRANSPORT INTERNATIONAL FERROVIAIRE
DES VOYAGEURS ET DES BAGAGES (CIV), APPENDICE A A
LA COTIF, EN CAS DE SEPARATION DE LA GESTION DE
L’ INFRASTRUCTURE FERROVIAIRE ET DE LEXPLOITATION
DES SERVICES DE TRANSPORT DES ENTRESPRISES
FERROVIAIRES

CONSIDERANT que la Convention relative aux transports
intemationaux ferroviaires (COTIF) du 9 mai 1980 repose sur le
principe que les chemis de fer sont ä la fois les gestionnaires de leur
infrastructure et les exploitants des services de transport ferroviaire,
mais que certains Etats sont engagés dans un processus de séparation
de ces deux activités,

CONSIDERANT que Tunicité du droit réalisé par la COTIF
constitue aussi bien pour les usagers que pour les transporteurs un
élément de sécurité juridique important qui facilite les transport
ferroviaires intemationaux directs en Europé et au-delä,

CONSIDERANT qu’il est donc souhaitable que les transports
intemationaux ferroviaires continuent ä étre soumis ä la COTIF,

CONSIDERANT que la COTIF ne présuppose pas que plus d’une
entreprise ferroviaire exécute un transport intemational ferroviaire en
tant que partenaire contractuel du client,

CONSCIENTS cependant qu’en pareil cas certaines dispositions de la
CIV peuvent étre sans objet, dans la mesure ou elles partent de Tidée
que plusieurs chemins de fer participent successivement en tant que
transporteurs ä 1’exécution d’un transport intemational régi par un
contrat unique,

CONSCIENTS qu’une révision de la COTIF est nécessaire et urgente
mais qu’elle exige d’importants travaux, les représentants des Etats
membres de l’OTIF, réunis du 22 au 26 novembre 1993 ä Beme, ont
élaboré, en vertu de Tarticle 7 de la CIV, les dispositions
complémentaires suivantes et recommandent aux Etats membres de
les mettre en vigueur le ler janvier 1995:

l.Lors de Tinscription des lignes ferroviaires au sens de Tarticle2, §
1, de la COTIF, il suffit que Torganisme qui géreTinfrastructuresoit
inscrit sur la liste des lignes CIV.

48

2.11 n’y a "exploitation" au sens de Tarticle 2, §§ 1 et 2, de la CIV Prop. 1994/95:111
que lorsque "le chemin de fer" en cause est ä la fois le gestionnaire Bilaga 5
de 1’infrastructure et Texpliotant des services de transport ferroviaire.

3. A Fexception de Tarticle 2 de la CIV, on entend par "chemin de
fer" ou par "celui qui, d’aprés la liste des lignes prévue aux artides
3 et 10 de la Convention, exploite la ligne" (artide 26, § 4 , de la
CIV), Texploitant des services de transport ferroviaire sur des lignes
CIV.

4. Tant que dans un transport intemational ferroviaire un seul
exploitant des services de transport ferroviaire intervient, 1 e s
autorisations accordées par la CIV d’adopter des réglementations
dérogatoires, soit dans les tarifs, soit conventionnellement, doivent
étre comprises en ce sens que exploitant des services de transport
ferroviaire peut passer les accords contractuels correspondants,
notamment dans le cadre des artides 5, § 3, 17, § 2, 19, § 4 et 25, §
2, de la CIV.

5. Les présentes dispositions complémentaires sont mises en vigueur
et publiées selon la form prévue par les lois et réglements de chaque
Etat membre. Les dispositions complémentaires et leur mise en
vigueur sont communiquées ä T Office central qui en donne
immédiatement connaissance ä tous les autres Etats membres.

4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 111

(översättning)

TILLÄGGSBESTÄMMELSER

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

FÖR TOLKNINGEN AV DE ENHETLIGA RÄTTSREGLERNA
FÖR AVTAL OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSBEFORDRAN
AV RESANDE OCH RESGODS (CIV), BILAGA A TILL COTIF,
NÄR UPPDELNING HAR GJORTS MELLAN Å ENA SIDAN
FÖRVALTNINGEN AV JÄRNVÄGSINFRASTRUKTUREN OCH
Å ANDRA SIDAN JÄRNVÄGSFÖRETAGENS DRIFT AV
TRANSPORTVERKSAMHETEN

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj
1980 vilar på förutsättningen att järnvägarna såväl förvaltar sin
infrastruktur som driver jämvägstransportverksamheten, medan vissa
stater har inlett arbete med att dela upp dessa båda verksamheter,

Den rättsenhet som har uppnåtts genom COTIF utgör såväl för
användarna som för transportföretagen en del av den viktiga
rättssäkerhet som underlättar de genomgående internationella
järnvägstransporterna inom och vidare från Europa,

Det är alltså önskvärt att den internationella järnvägstrafiken också i
fortsättningen regleras av COTIF,

COTIF förutsätter visserligen inte att mer än ett järnvägsföretag utför
en internationell järnvägstransport som avtalspart i förhållande till
kunden,

Men i ett sådant fall kan vissa bestämmelser i CIV vara utan
innehåll, eftersom de utgår ifrån att flera järnvägar deltar som på
varandra följande transportörer i utförandet av en internationell
transport reglerad i ett enda avtal,

En revision av COTIF är nödvändig och brådskande men kräver
omfattande arbete, och därför har företrädare för OTIF:s
medlemsstater, som sammanträdde i Bern den 22-26 november 1993,
med stöd av artikel 7 CIV utarbetat följande tilläggsbestämmelser,
vilka medlemsstaterna rekommenderas att sätta i kraft den 1 januari
1995:

1. Vid angivande av järnvägslinjer enligt artikel 2 § 1 COTIF är det
tillräckligt om det organ som förvaltar infrastrukturen anges i listan
över CIV-linjer.

2. Med "trafikering" i artikel 2 §§ 1 och 2 CIV avses endast fallet att
den aktuella "järnvägen" såväl förvaltar infrastrukturen som driver
jämvägstransportverksamheten.

50

3. Med undantag av i artikel 2 CIV avses med "järnväg" eller "den Prop. 1994/95:111
järnväg som, enligt den lista över linjer som avses i artiklarna 3 och Bilaga 5

10 i själva fördraget, trafikerar den linje...” (artikel 26 § 4 CIV) det
företag som driver järnvägstransportverksamhet på CIV-linjer.

4. Om endast ett företag som driver järnvägstransportverksamhet
utför en internationell järnvägstransport, skall rätten enligt CIV att
genom tariffer eller avtal åstadkomma avvikande regler förstås så att
detta företag kan träffa avtal om motsvarande avvikelser, särskilt i de
fall som avses i artikel 5 § 3, 17 § 2, 19 § 4 och 25 § 2 CIV.

5. Dessa tilläggsbestämmelser skall sättas i kraft och offentliggöras
på det sätt som föreskrivs i lagar och förordningar i varje
medlemsstat. 'Tilläggsbestämmelserna och deras ikraftträdande skall
meddelas Centralbyrån som genast meddelar alla övriga
medlemsstater om åtgärderna.

51

Bilaga 5

DISPOSITIONS COMPLÉMENTAIRES

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

INTERPRETANT LES REGLES UNIFORMES CONCERNANT LE
CONTRAT DE TRANSPORT INTERNATIONAL FERROVIAIRE
DES MARCHANDISES (CIM), APPENDICE B A LA COTIF, EN
CAS DE SEPARATION DE LA GESTION DE
UINFRASTRUCTURE FERROVIAIRE ET DE UEXPLOITATION
DES SERVICES DE TRANSPORT DES ENTREPRISES
FERROVIAIRES

CONSIDERANT que la Convention relative aux transports
intemationaux ferroviaires (COTIF) du 9 mai 1980 repose sur le
principe que les chemins de fer sont ä la fois les gestionnaires de leur
infrastructure et les exploitants des services de transport ferroviaire,
mais que certains Etats sont engagés dans un processus de séparation
de ces deux activités,

CONSIDERANT que Tunicité du droit réalisé par la COTIF
constitue aussi bien pour les usagers que pour les transporteurs un
élément de sécurité juridique important qui facilite les transports
ferroviaires intemationaux directs en Europé et au-delå,

CONSIDERANT qu’il est donc souhaitable que les transports
intemationaux ferroviaires continuent å étre soumis ä la COTIF,

CONSIDERANT que la COTIF ne présuppose pas que plus d’une
entreprise ferroviaire exécute un transport intemational ferroviaire en
tant que partenaire contractuel du client,

CONSCIENTS cependant qu’en pareil cas certaines dispositions de la
CIM peuvent étre sans objet, dans la mesure ou elles partent de
l’idée que plusieurs chemins de fer participent successivement en tant
que transporteurs ä 1’exécution d'un transport intemational régi par
un contrat unique,

CONSCIENTS qu’une révision de la COTIF est nécessaire et urgent
mais qu’elle exige d’importants travaux, les representants des Etats
membres de 1’OTIF, réunis du 22 au 26 novembre 1993 ä Beme, ont
élaboré, en vertu de Tarticle 9 de la CIM, les dispositions
complémentaires suivantes et recommandent aux Etats membres de
les mettre en vigueur le ler janvier 1995:

l.Lors de Tinscription des lignes ferroviaires au sens de Tarticle2, §
1, de la COTIF, il suffit que Torganisme qui géreTinfrastructuresoit
inscrit sur la liste des lignes CIM.

52

2.11 n’y a "exploitation" au sens de Tarticle 2, §§ 1 et 2, de la CIM
que lorsque "le chemin de fer" en cause est å la fois le gestionnaire
de 1’infrastructure et Texploitant des services de transport ferroviaire.

3.A Texception des artides 2 et 4, lettre c), de la CIM, on entend
par "chemin de fer" Texploitant des services de transport ferroviaire
sur des lignes CIM. A Tarticle 4, lettre c) de la CIM, la notion de
"chemins de fer ä emprunter" comprend également les gestionnaires
de 1’infrastructure.

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

4. Les artides 18, 19, § 4, 20, § 3 et 25, § 3, de la CIM réglent la
responsabilité de Texpéditeur uniquement entre les parties au contrat
de transport.

5. Tant que dans un transport intemational ferroviaire un seul
exploitant des services de transport ferroviaire intervient, les
autorisations accordées par la CIM d’adopter des réglementations
dérogatoires, soit dans les tarifs, soit conventionnellement, doivent
étre comprises en ce sens que cet exploitant des services de transport
ferroviaire peut passer les accords contractuels correspondants,
notamment dans le cadre des artides 27, 30 et 31 de la CIM.

6. Par "chemin de fer (réseau) immatriculateur" dans le RIP, o n
entend Torganisme qui a immatriculé, conformément aux dispositions
en vigueur, des wagons destinés ä étre utilisés en trafic intemational.

7. Par "chemin de fer (réseau) qui procéde ä 1’agrément" dans 1 e
RICo, on entend Torganisme qui a agréé, conformément aux
dispositions en vigueur, des conteneurs destinés au t r a fi c
intemational.

8.Les présents dispositions complémentaires sont mises en vigueuret
publiées selon la forme prévue par les lois et réglements de chaque
Etat membre. Les dispositions complémentaires et leur mise en
vigueur sont communiquées ä TOffice central qui en donne
immédiatement connaissance ä tous les autres Etats membres.

53

5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 111

(översättning)

TILLÄGGSBESTÄMMELSER

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

FÖR TOLKNINGEN AV DE ENHETLIGA RÄTTSREGLERNA
FÖR AVTAL OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSBEFORDRAN
AV GODS (CIM), BILAGA B TILL COTIF, NÄR UPPDELNING
HAR GJORTS MELLAN Å ENA SIDAN FÖRVALTNINGEN AV
JÄRNVÄGSINFRASTRUKTUREN OCH Å ANDRA SIDAN
JÄRNVÄGSFÖRETAGENS DRIFT AV
TRANSPORTVERKSAMHETEN

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj
1980 vilar på förutsättningen att järnvägarna såväl förvaltar sin
infrastruktur som driver jämvägstransportverksamheten, medan vissa
stater har inlett arbete med att dela upp dessa båda verksamheter,

Den rättsenhet som har uppnåtts genom COTIF utgör såväl för
användarna som för transportföretagen en del av den viktiga
rättssäkerhet som underlättar de genomgående internationella
järnvägstransporterna inom och vidare från Europa,

Det är alltså önskvärt att den internationella järnvägstrafiken också i
fortsättningen regleras av COTIF,

COTIF förutsätter visserligen inte att mer än ett järnvägsföretag utför
en internationell järnvägstransport som avtalspart i förhållande till
kunden,

Men i ett sådant fall kan vissa bestämmelser i CIM vara utan
innehåll, eftersom de utgår ifrån att flera järnvägar deltar som på
varandra följande transportörer i utförandet av en internationell
transport reglerad i ett enda avtal,

En revision av COTIF är nödvändig och brådskande men kräver
omfattande arbete, och därför har företrädare för OTIF:s
medlemsstater, som sammanträdde i Bern den 22-26 november 1993,
med stöd av artikel 9 CIM utarbetat följande tilläggsbestämmelser,
vilka medlemsstaterna rekommenderas att sätta i kraft den 1 januari
1995:

1. Vid angivande av järnvägslinjer enligt artikel 2 § 1 COTIF är det
tillräckligt om det organ som förvaltar infrastrukturen anges i listan
över CIM-linjer.

2. Med "trafikering" i artikel 2 §§ 1 och 2 CIM avses endast fallet
att den aktuella "järnvägen" såväl förvaltar infrastrukturen som driver
j ärnvägstransportverksamhete n.

54

3. Med undantag av i artikel 2 och 4 c CIM avses med "järnväg" det Prop. 1994/95:111
företag som driver jämvägstransportverksamhet på CIM-linjer. I Bilaga 5

artikel 4 c CIM omfattar begreppet "järnvägar som skulle ha utfört
befordringen" också den som förvaltar infrastrukturen.

4. Artiklarna 18, 19 § 4, 20 § 3 och 25 § 3 CIM reglerar ansvaret
för avsändaren endast mellan transportavtalets parter.

5. Om endast ett företag som driver jämvägstransportverksamhet
utför en internationell järnvägstransport, skall rätten enligt CIM att
genom tariffer eller avtal åstadkomma avvikande regler förstås så att
detta företag kan träffa avtal om motsvarande avvikelser, särskilt i de
fall som avses i artikel 27, 30 och 31 CIM.

6. Med "registreringsjärnvägen" enligt RIP avses det organ som enligt
gällande föreskrifter har registrerat vagnar som skall användas i
internationell trafik.

7. Med "den godkännande järnvägen” enligt RICo avses det organ
som enligt gällande föreskrifter har godkänt containrar som skall
användas i internationell trafik.

8. Dessa tilläggsbestämmelser skall sättas i kraft och offentliggöras
på det sätt som föreskrivs i lagar och f ö r o r d n i n g a r i varje
medlemsstat. Tilläggsbestämmelserna och deras ikraftträdande skall
meddelas Centralbyrån som genast meddelar alla övriga
medlemsstater om åtgärderna.

55

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1477) om prop. 1994/95:111
ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik Bilaga 5

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1477) om ändring i
lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

dels att 1,2 och 3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att nuvarande bilaga 4 skall betecknas bilaga 6,

dels att det i lagen skall införas två nya bilagor, bilaga 4 och 5, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Denna lag tillämpas på sådan
internationell jämvägsbefordran
som avses i det i bilaga 1 intagna
fördraget den 9 maj 1980 om
internationell järnvägstrafik
(COTIF) efter de ändringar som
har beslutats av generalförsam-
lingen inom den Mellanstatliga
organisationen för internationell
järnvägstrafik (OTIF) enligt
protokoll den 20 december 1990.
Protokollet är intaget i bilaga 4
till denna lag.

2

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande
som avses i bihang A till
fördraget gäller som svensk lag
bihanget i dess franska lydelse
efter dels den ändring som har
antagits av revisionsutskottet
inom OTIF enligt beslutsprotokoll
den 21 december 1989 vilket
protokoll är intaget i bilaga 2 till
denna lag, dels de ändringar som
har beslutats av
generalförsamlingen inom OTIF
enligt protokoll den 20 december
1990, vilket protokoll är intaget i
bilaga 4 till denna lag.
Beträffande ansvarigheten för
skada vid befordran av resande
gäller dock 1 och 2 kap.

Föreslagen lydelse

§

Denna lag tillämpas på sådan
internationell jämvägsbefordran
som avses i det i bilaga 1 intagna
fördraget den 9 maj 1980 om
internationell järnvägstrafik
(COTIF) ändrat enligt det
protokoll den 20 december 1990
som är intaget i bilaga 6 till
denna lag.

§

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande
som avses i bihang A till
fördraget gäller som svensk lag
bihanget i dess franska lydelse

1.   ändrat enligt dels det
protokoll den 21 december 1989
som är intaget i bilaga 2 till
denna lag, dels det protokoll som
nämns i 1 § och

2. kompletterat med punkterna
1-4 i de tilläggsbestämmelser
som år intagna i bilaga 4 till
lagen.

56

jämvägstrafiklagen (1985:192) i
stället för motsvarande
bestämmelser i bihang A.

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som
avses i bihang B till fördraget
gäller som svensk lag bihanget,
med undantag av bestämmelserna

1 bilaga I (RID), i dess franska
lydelse efter dels ändring enligt
det beslutsprotokoll som nämns i

2 §, dels den ändring som har
antagits av revisionsutskottet
inom OTIF enligt beslutsprotokoll
den 31 maj 1990, vilket protokoll
är intaget i bilaga 3 till denna
lag, dels de ändringar som har
beslutats av generalförsamlingen
inom OTIF enligt protokoll den
20 december 1990, vilket
protokoll är intaget i bilaga 4 till
denna lag.

I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som
avses i bihang B till fördraget
gäller som svensk lag bihanget,
med undantag av bestämmelserna
i bilaga I (RID), i dess franska
lydelse

1.   ändrat enligt dels de
protokoll som nämns i 2 § 1, dels
det protokoll den 31 maj 1990
som är intaget i bilaga 3 till
denna lag och

2. kompletterat med punkterna
1-7 i de tilläggsbestämmelser
som är intagna i bilaga 5 till
lagen.

57

Bilaga 4

(Bilagan har samma innehåll som bilaga 4 till lagförslag 1)

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

58

Bilaga 5

(Bilagan har samma innehåll som bilaga 5 till lagförslag 1)

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

59

Bilaga 6

(Bilagan har samma innehåll som bilaga 4 till SFS 1993:1477)

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

60

3 Förslag till lag om ändring i jämvägstrafiklagen
(1985:192)

Härigenom föreskrivs i fråga om jämvägstrafiklagen (1985:192)
dels att 2 kap. 5-13 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 5 § skall utgå,

dels att nuvarande 2 kap. 1-4 §§ skall betecknas 2 kap. 2-5 §§,

dels att de nya 2 kap. 3-5 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 1 § och 4 § skall sättas
närmast före 2 kap. 2 § respektive 5 §,

dels att 1 kap. 1, 5 och 9 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 1 §, samt
närmast före paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

1 kap. 1 §

Denna lag tillämpas på
järnvägstrafik på bana inom
Sverige eller på svensk tågfärja.
Vad som föreskrivs i 1 kap., 2
kap. 1-4 §§ och 5 kap. tillämpas
också på tunnelbana och spårväg.

Av 2 kap. 3 § och 3 kap. 1 §
följer att vissa bestämmelser i
lagen kan tillämpas även på
befordran med annat transport-
medel än som anges i första
stycket. I fall som avses i 2 kap.
3 § kan därvid bestämmelser i
lagen tillämpas på befordran
även utom Sverige. Enligt 3 kap.
1 § och 4 kap. 1 § skall lagen i
vissa fall inte tillämpas på
befordran av gods eller inskrivet
resgods i trafik med utlandet.

Lagen tillämpas inte på postbefordran med järnväg.

Denna lag tillämpas på
järnvägstrafik på bana inom
Sverige eller på svensk tågfärja.
Vad som föreskrivs i 1 kap., 2
kap. 2-5 §§ och 5 kap. tillämpas
också på tunnelbana och spårväg.

Av 2 kap. 4 § och 3 kap. 1 §
följer att vissa bestämmelser i
lagen kan tillämpas även på
befordran med annat transport-
medel än som anges i första
stycket. I fall som avses i 2 kap.
4 § kan därvid bestämmelser i
lagen tillämpas på befordran
även utom Sverige. Enligt 2 kap.
1 §, 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 §
skall lagen i vissa fall inte
tillämpas på befordran i trafik
med utlandet.

1 kap. 5 §

Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en
annan fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses i
lagen förlorar rätten att kräva ut sin fordran, om han inte väcker
talan inom den preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.

61

Nuvarande lydelse

Prop. 1994/95:111

Bilaga 5

Preskriptionstiden är
vid dödsfall

tre år från dödsfallet, dock inte
längre än fem år från den
händelse som ledde till
dödsfallet,

vid personskada som inte har lett
till döden

tre år från den händelse som
orsakade skadan,

vid sådan sakskada som avses i 2
kap. 2 §, om den resande har
avlidit till följd av den
skadevållande händelsen

tre år från dödsfallet, dock inte
längre än fem år från den
skadevållande händelsen,

vid sakskada när fordringen rör
avtal om befordran av gods eller
inskrivet resgods

ett år från dagen då godset eller
resgodset lämnades ut eller, om
det inte har lämnats ut, från den
dag då det senast skulle ha
lämnats ut,

vid sakskada i andra fall

tre år från den händelse som
orsakade skadan,

för annan fordran

ett år från det att fordringen
uppkom.

Föreslagen lydelse

Preskriptionstiden är
vid dödsfall

tre år från dödsfallet, dock inte
längre än fem år från den
händelse som ledde till
dödsfallet,

vid personskada som inte har lett
till döden

tre år från den händelse som
orsakade skadan,

vid sådan sakskada som avses i 2
kap. 3 §, om den resande har
avlidit till följd av den
skadevållande händelsen

tre år från dödsfallet, dock inte
längre än fem år från den
skadevållande händelsen,

vid sakskada när fordringen rör
avtal om befordran av gods eller
inskrivet resgods

ett år från dagen då godset eller
resgodet lämnades ut eller, om
det inte har lämnats ut, från den
dag då det senast skulle ha                 52

lämnats ut,

vid sakskada i andra fall

för annan fordran

Nuvarande lydelse

tre år från den händelse som Prop. 1994/95:111
orsakade skadan,                  Bilaga 5

ett år från det att fordringen
uppkom.

Föreslagen lydelse

När fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av gods
eller inskrivet resgods eller när den avser annat än person- eller
sakskada är dock preskriptionstiden tre år, om järnvägen eller någon
som järnvägen ansvarar för enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet.

Om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller göras
gällande på annat sätt, såsom, genom genkäromål eller yrkande om
kvittning.

De särskilda reglerna om
preskription i denna paragraf
gäller inte, om en fordran görs
gällande mot någon på grund av
dennes brottsliga förfarande och
fordringen inte rör sådan
internationell befordran som
avses i 2 kap.

De särskilda reglerna om
preskription i denna paragraf
gäller inte, om en fordran görs
gällande mot någon på grund av
dennes brottsliga förfarande.

1 kap. 9 §

Om anspråk på ersättning för
skada som järnvägen är ansvarig
för enligt denna lag riktas mot
någon som är anställd hos
järnvägen eller i annan egenskap
anlitas för järnvägsdriften, gäller
i fråga om denne vad som sägs i
7 och 8 §§ om järnvägen. Om
anspråket grundas på brottsligt
förfarande av den mot vilken
anspråket riktas och detta inte
rör sådan internationell
befordran som avses i 2 kap., får
han dock inte mot anspråket göra
gällande att talan mot järnvägen
gått förlorad på grund av
preskription enligt 5 §.

Om anspråk på ersättning för
skada som järnvägen är ansvarig
för enligt denna lag riktas mot
någon som är anställd hos
järnvägen eller i annan egenskap
anlitas för järnvägsdriften, gäller
i fråga om denne vad som sägs i
7 och 8 §§ om järnvägen. Om
anspråket grundas på brottsligt
förfarande av den mot vilken
anspråket riktas, får han dock
inte mot anspråket göra gällande
att talan mot järnvägen gått
förlorad på grund av preskription
enligt 5 §.

nilämpningsområde

2 kap. 1 §

Detta kapitel tillämpas på

63

befordran av  resande   med Prop. 1994/95:111

järnväg i allmän inrikes trafik. Bilaga 5
På befordran i trafik med
utlandet tillämpas kapitlet endast
om något annat inte följer av
fördraget den 9 maj 1980 om
internationell järnvägstrafik.

2 kap. 2 §

Om egendom som den resande
bär på sig eller har med sig som
handresgods helt eller delvis går
förlorad eller skadas i samband

2 kap. 3 §

Om egendom som den resande
bär på sig eller har med sig som
handresgods helt eller delvis går
förlorad eller skadas i samband

med att den resande tillfogas
sådan skada som järnvägen är
ansvarig för enligt 2 §, skall
järnvägen ersätta också skadan
på egendomen.

med att den resande tillfogas
sådan skada som järnvägen är
ansvarig för enligt 1 §, skall
järnvägen ersätta också skadan
på egendomen.

Om egendomen går förlorad eller skadas under befordringen i annat
fall än som avses i första stycket, är järnvägen ansvarig endast om fel
eller försummelse ligger järnvägen till last.

2 kap. 3 §

Om järnvägen blir tvungen att
tillfälligt avbryta järnvägsdriften
och befordrar eller låter befordra
de resande med annat
transportmedel och om en
resande till följd av denna
befordran tillfogas personskada
eller sådan sakskada som avses i
2 §, är järnvägen ansvarig för
skadan enligt de regler som
gäller för det använda
befordringssättet.
Bestämmelserna i 1 kap. 5 och 6
§§ skall dock tillämpas.

2 kap. 4 §

Om järnvägen blir tvungen att
tillfälligt avbryta järnvägsdriften
och befordrar eller låter befordra
de resande med annat
transportmedel och om en
resande till följd av denna
befordran tillfogas personskada
eller sådan sakskada som avses i

3 §, är järnvägen ansvarig för
skadan enligt de regler som
gäller för det använda
befordringssättet.
Bestämmelserna i 1 kap. 5 och 6
§§ skall dock tillämpas.

2 kap. 4 §

I fråga om skadestånd enligt 1
eller 2 § gäller 5 kap. samt 6
kap. 1 och 3 §§ skadeståndslagen
(1972:207).

Vid sakskada som avses i 2 §
är järnvägens
ersättningsskyldighet begränsad
till ett belopp som för varje
resande motsvarar hälften av

2 kap. 5 §

I fråga om skadestånd enligt 2
eller 3 § gäller 5 kap. samt 6
kap. 1 och 3 §§ skadeståndslagen
(1972:207).

Vid sakskada som avses i 3 §
är järnvägens
ersättningsskyldighet begränsad
till ett belopp som för varje
resande motsvarar hälften av

basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
för det år då den händelse som
orsakade skadan inträffade.

basbeloppet enligt lagen Prop. 1994/95:111
(1962:381) om allmän försäkring Bilaga 5
för det år då den händelse som
orsakade skadan inträffade.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.

65

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 10 november 1994

Prop. 1994/95:111

Bilaga 6

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 3 november 1994 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag
om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik, m.m.

Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gudmund
Toijer.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

66

Justitiedepartementet                                     Prop. 1994/95:111

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 november 1994

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,

Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Blomberg,

Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,

Sundström, Lindh

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1994/95:111 Ansvar för skada vid
internationell järnvägstrafik, m.m.

67

gotab 47340, Stockholm 1994