Regeringens proposition

1994/95:100

Förslag till statsbudget för budgetåret
1995/96

Prop.

1994/95:100

Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag
till statsbudget för budgetåret 1995/96 och föreslår att riksdagen beräknar
inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifika-
tioner som fogats till förslaget.

Stockholm den 22 december 1994

Ingvar Carlsson

Göran Persson

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 avser en 18-månaders
period och visar en omslutning av 968 379 miljoner kronor. Budgetför-
slaget utvisar ett underskott på 243 431 miljoner kronor.

Statens lånebehov under budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till 238 531
miljoner kronor.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100

Förslagen rörande de inkomst- och utgiftsposter som ingår i statsbudgeten Prop. 1994/95:100
redovisas närmare och motiveras i bilagor till propositionen enligt
följande förteckning. Bilagan 1 behandlar den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken och innehåller en preliminär nationalbudget för år 1995.

Bilaga 1 Finansplanen

Bilaga 2 Statschefen och regeringen (första huvudtiteln)

Bilaga 3 Justitiedepartementet (andra huvudtiteln)

Bilaga 4 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)

Bilaga 5 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln)

Bilaga 6 Socialdepartementet (femte huvudtiteln)

Bilaga 7 Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)

Bilaga 8 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)

Bilaga 9 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)

Bilaga 10 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)

Bilaga 11 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)

Bilaga 12 Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln)

Bilaga 13 Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)

Bilaga 14 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln)

Bilaga 15 Miljödepartementet (fjortonde huvudtiteln)

Bilaga 16 Riksdagen och dess myndigheter m.m.

(femtonde huvudtiteln)

Bilaga 17 Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln)

Bilaga 18 Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln)

Bilaga 19 Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del

När det gäller anslag till riksdagen och myndigheter under riksdagen har
Riksdagens förvaltningsstyrelse den 7 december 1994 beslutat om förslag
till anslag för nästa budgetår under femtonde huvudtiteln. Förslagen har
överlämnats till Finansdepartementet och återfinns i bilaga 16.

Prop. 1994/95:100

REGERINGENS FÖRSLAG TILL

STATSBUDGET

FÖR BUDGETÅRET

1995/96

Prop. 1994/95:100

Statsbudget för budgetåret 1995/96

Inkomster

Skatter m.m.

Inkomster av statens verksamhet

Inkomster av försåld egendom
Återbetalning av lån
Kalkylmässiga inkomster
Bidrag m.m. från EU
Extraordinära medel från EU

Summa kr.

674 862 345 000

28 763 530 000

30 700 000

9 424 809 000

- 2 886 000 000

8 652 000 000

6 100 000 000

724 947 384 000

Underskott

Summa kr.

243 431 273 000

968 378 657 000

Utgiftsanslag:

Statschefen och regeringen	2	811	560
Justitiedepartementet	29	157	687
Utrikesdepartementet	23	944	183
Försvarsdepartementet	64	071	737
Socialdepartementet	271	653	103
Kommunikationsdepartementet	36	365	377
Finansdepartementet	118	467	710
Utbildningsdepartementet	58	915	917
Jordbruksdepartementet	17	281	526
Arbetsmarknadsdepartementet	132	124	301
Kulturdepartementet	6	916	644
Näringsdepartementet	50	575	177
Civildepartementet	4	168	001
M ilj ödepartementet	2	735	511
Riksdagen och dess myndigheter	1	189	223
Räntor på statsskulden, m.m.	129	000	000
Oförutsedda utgifter		1	000

Minskning av anslagsbehållningar

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa kr.

Prop. 1994/95:100

949 378 657 000

3 000 000 000

16 000 000 000

968 378 657 000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1995/96 Prop. 1994/95:100

1995/96 Tusental kronor

1000 Skatter m.m.	674 862 345
1100 Skatt på inkomst		104 394 000
1110 Fysiska personers inkomstskatt, netto 1111 Fysiska personers inkomstskatt varav: inkomster utgifter¹	555 306 000 506 480 000	48 826 000 48 826 000
1120 Juridiska personers inkomstskatt, netto 1121 Juridiska personers inkomstskatt 1123 Beskattning av tjänstegruppliv		46 645 000 44 700 000 1 945 000
1130 Ofördelbara inkomstskatter 1131 Ofördelbara inkomstskatter		3 318 000 3 318 000
1140 Övriga inkomstskatter 1141 Kupongskatt 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 1143 Bevillningsavgift 1144 Lotteriskatt		5 605 000 1 050 000 0 0 4 555 000

1200 Socialavgifter och allmän egenavgifter
varav: inkomster
utgifter²

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift

1231 Bamomsorgsavgift

1241 Utbildningsavgift

405 718 000

155 514 000

250 204 000

61 409 000

65 573 000

1250 Övriga sociala avgifter, netto

1251 Tilläggspensionsavgift

varav: inkomster

utgifter

1252 Delpensionsavgift

varav: inkomster

utgifter

1253 Arbetsskadeavgift

varav: inkomster

utgifter

1254 Arbetsmarknadsavgift

137 547 000

127 919 000

2 099 000

13 412 000

10 312 000

9 628 000

3 100 000

44 249 000

¹ Huvudsakligen utbetalningar till kommuner

² Huvudsakligen överföringar till fonder

1995/96

Prop. 1994/95:100

Tusental kronor

1255 Arbetarskyddsavgift

varav: inkomster

utgifter

1256 Lönegarantiavgift

varav: inkomster

utgifter

1257 Sjöfolkspensionsavgift

varav: inkomster

utgifter

1 753 000

2 063 000

44 000

7260 Allmänna egenavgifter

1261 Allmän sjukförsäkringsavgift

1262 Allmän pensionsavgift

varav: inkomster

utgifter

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till

40 346 000

11 324 000

arbetarskyddsverk och arbetsmiljöinstitutets verksamhet
1281 Allmän löneavgift
1291 Särskild löneskatt

938 000

15 468 000

9 493 000

1300 Skatt på egendom

25 751 723

1310 Skatt på fast egendom

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 Fastighetsskatt

14 725 723

1320 Förmögenhetsskatt

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

2 886 000

2 814 000

72 000

1330 Arvsskatt och gåvoskatt

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

7 500 000

1 350 000

150 000

1340 Övrig skatt på egendom

1341 Stämpelskatt

6 640 000

1400 Skatt på varor och tjänster

1410 Allmänna försäljningsskatter

1411 Mervärdesskatt

294 512 622

176 650 000

1420, 1430 Skatt på specifika varor

1421 Bensinskatt

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

100 258 100

35 909 000

2 656 100

11 654 000

1995/96

Prop. 1994/95:100

Tusental kronor

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på maltdrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

1431 Särskild avgift för oljeprodukter m.m.

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol

1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster

1452 Skatt på annonser och reklam

1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik

1461 Fordonsskatt

1470 Skatt på import

1471 Tullmedel

1472 Övriga skatter m.m. på import

1473 Jordbruks- och sockeravgifter

1480 Övriga skatter på varor och tjänster

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet

2100 Rörelseöverskott

2110 Affärsverkens inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning och
inleverans av motsvarighet till statlig skatt

2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott

2124 Inlevererat överskott av riksgäldskontorets
garantiverksamhet

2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det
finansiella systemet

10 203 000

4 887 600

4 930 900

28 324 000

500

194 000

1 405 000

94 000

200 000

1 592 000

1 507 000

85 000

5 620 600

9 582 822

8 633 888

93 000

855 934

609 100

28 763 530

9 496 846

527 600

162 000

296 000

63 600

988 268

277 000

711 268

1995/96

Prop. 1994/95:100

Tusental kronor

2130 Riksbankens inlevererade överskott

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2750 Överskott från spelverksamhet

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning

2210 Överskott av fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet

2300 Ränteinkomster

2310 , 2320 Räntor på näringslån

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån

2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslån, kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån, statens jordbruksverk

2330 Räntor på bostadslån

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade bamrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån, boverket

2340 Räntor på studielån

2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och
garantilån för studera

2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

2350 Räntor på energisparlån

2351 Räntor på energisparlån

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner

2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering

2366 Ränteinkomster på medel avsatta till pension för vissa av
riksdagens verk

5 400 000

2 586 978

1 583 600

1 003 378

6 061 053

103 609

17 848

115

83 345

2 245

5 022 095

5 019 000

3 000

44 650

150

44 500

166 449

6 000

1995/96

Prop. 1994/95:100

Tusental kronor

2370 Räntor på beredskapslagring

2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar

2380 , 2390 Övriga ränteinkomster

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån

2385 Ränteinkomster på lån för studentkårs- lokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa
specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets
rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken

2400 Aktieutdelning

2410 Inkomster av statens aktier

2411 Inkomster av statens aktier

442 984

275 266

9 750

900

5 750

218 781

40 000

3 205 000

2500 Offentligrättsliga avgifter

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter

2517 Trafiksäkerhetsavgift

2521 Avgifter till granskningsnämnden

2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram

2524 Bidrag för ungdomspraktik

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet

2531 Avgifter för registrering i förenings m.fl. register

2532 Utsökningsavgifter

2534 Avgifter för körkort och motorfordon

2535 Avgifter för statliga garantier

2536 Lotteriavgifter

2537 Miljöskyddsavgift

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel

2539 Täktavgift

2541 Avgifter vid tullverket

2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen

2544 Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet

2545 Närradioavgifter

2546 Lokalradioavgifter

4 843 052

767 238

9 698

15 500

216 000

10 600

5 555

10 100

850 000

884 715

36 676

30 510

72 524

630 000

45 000

91 560

6 500

43 500

5 400

146 750

1995/96

Prop. 1994/95:100

Tusental kronor

2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet 2548 Avgifter för finansinspektionens verksamhet 2549 Avgifter för provning vid riksprovplatse 2551 Avgifter från kärnkraftverk 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter	205 091 200 100 0 255 608 304 427
2600 Försäljningsinkomster	1 836 470
2611 Inkomster vid kriminalvården 2622 Inkomster vid statens livsmedelsverk 2624 Inkomster av uppbörd av felparkerings avgifter 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid banverket	270 000 0 81 751 471 000 1 013 719
2700 Böter m.m.	1 447 109
2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgifter m.m. 2714 Sanktionsavgifter m.m.	788 009 640 963 137 18 000
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet	1 874 000
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet	1 874 000
3000 Inkomster av försåld egendom	30 700
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner	0
3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner 3113 Statens järnvägars inkomster av försåldafastigheter och maskiner	0 0
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.	0 0
3200 Övriga inkomster av markförsäljning	1 000
3211 Övriga inkomster av markförsäljning	1 000

Prop. 1994/95:100

Tusental kronor

1995/96

3300 Övriga inkomster av försåld egendom

29 700

3311 Inkomster av statens gruvegendom

3312 Övriga inkomster av försåld egendom

29 700

4000 Återbetalning av lån 9 424 809

4100 Återbetalning av näringslån 195 137

4110 Återbetalning av industrilån 0

4120 Återbetalning av jordbrukslån 40 338

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 40 338

4130 Återbetalning av övriga näringslån 154 799

4131 Återbetalning av vattenkraftslån 366

4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 400

4135 Återbetalning av skogsväglån 18

4136 Återbetalning av övriga näringslån kammarkollegiet 143 857

4137 Återbetalning av övriga näringslån, statens jordbruksverk 1 958

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 8 200

4200 Återbetalning av bostadslån m m	4 606 520
4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjnför mindre bemedlade bamrika familjer 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, boverket	4 600 000 520 6 000
4300 Återbetalning av studielån	3 886 120
4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 4312 Återbetalning av allmänna studielån 4313 Återbetalning av studiemedel	120 3 000 3 883 000
4400 Återbetalning av energisparlån	360 000

4411 Återbetalning av energisparlån

360 000

1995/96

Prop. 1994/95:100

Tusental kronor

4500 Återbetalning av övriga lån

377 032

4514 Återbetalning av lån för studentskårlokaler 260

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 9 500

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 2 800

4517 Återbetalning från portugalfonden 0

4519 Återbetalning av statens bosättningslån 0

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 140

4525 Återbetalning av lån för svenska fn-styrkor 300 000

4526 Återbetalning av övriga lån 64 332

5000 Kalkylmässiga inkomster -2 886 000

5100 Avskrivningar och amorteringar 1 410 000

5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar 0

5120 Avskrivningar på fastigheter 500 000

5121 Avskrivningar på fastigheter 500 000

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader 900 000

5131 Uppdragsmyndigheters m. fl. komplementkostnader 900 000

5140 Övriga avskrivningar 10 000

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar förcivilt

totalförsvar 10 000

5200 Statliga pensionsavgifter

-4 296 000

5211 Statliga pensionsavgifter, netto
varav: inkomster

utgifter

-4 296 000

31 275 000

35 571 000

6000 Bidrag m.m. från EU	8 652 000
6100 Bidrag från EG:s jordbruksfond	6 572 000
6110 Bidrag från EGs jordbruksfonds garantisektion	6 245 000
6111 Arealbidrag och trädesersättning	3 550 000
6112 Miljöstöd	400 000
6113 Interventioner	1 125 000
6114 Exportbidrag	450 000
6115 Djurbidrag	720 000

	Prop. 1994/95:100
1995/96	Tusental kronor
6120 Bidrag från EGs jordbruksfonds utvecklingssektion 6121 EG-finansierade strukturstöd inom livsmedelssektorn 6122 EG-finansierade regional stöd till jordbrukare	327 000 132 000 195 000
6200 Bidrag från EG:s fiskefond	80 000
6211 Bidrag från EG:s fiskefond	80 000
6300 Bidrag från EG:s regionalfond	700 000
6311 Bidrag från EG:s regionalfond	700 000
6400 Bidrag från EG:s socialfond	1 300 000
6411 Bidrag från EG:s socialfond	1 300 000
7000 Extraordinära medel från EU	6 100 000
7111 Återbetalning avseeende avgiften till gemenskapsbudgeten	6 100 000
STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER	724 947 384

Specifikation av utgiftsanslagen 1995/96

I. Statschefen och regeringen

A Kungliga hov- och slottstaten

1 Kungliga hov- och slottstaten, ramanslag

B Regeringen

1 Regeringskansliet m.m., ramanslag

Prop. 1994/95:100

2 811 560 000

107 465 000

2 704 095 000

Prop. 1994/95:100

II	. Justitiedepartementet	29 157 687 000
A	Allmänna val m.m.	393 198 000
1	Allmänna val, förslagsanslag	146 600 000
2	Stöd till politiska partier, förslagsanslag	230 400 000
3	Svensk författningssamling, förslagsanslag	1 518 000
4	Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m., förslagsanslag	3 879 000
5	Information om ekonomisk brottslighet, reservationsanslag	1 000
6	Bidrag till brottsförebyggande arbete, reservationsanslag	10 800 000

B Polisväsendet

16 081 744 000

1 Rikspolisstyrelsen, ramanslag

2 Säkerhetspolisen, förslagsanslag

3 Polishögskolan

4 Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag

5 Lokala polisorganisationen, ramanslag

6 Utlänningsärenden, förslagsanslag

760 179 000

714 432 000

1 000

72 840 000

14 400 792 000

133 500 000

C Åklagarväsendet

905 073 000

1 Riksåklagaren, ramanslag

2 Åklagarmyndigheterna, ramanslag

42 962 000

862 111 000

D Domstolsväsendet m.m.

1 Domstolsverket, ramanslag

2 Domstolarna m.m., ramanslag

3 908 085 000

85 268 000

3 822 817 000

E Kriminalvården

6 151 653 000

1 Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag

2 Kriminalvården, ramanslag

3 Utlandstransporter, förslagsanslag

161 999 000

5 750 982 000

238 672 000

F Rättshjälp m.m.

1 Rättshjälpskostnader, förslagsanslag

2 Rättshjälps myndigheten, ramanslag

3 Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

4 Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag, förslagsanslag

5 Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag

6 Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag

G Övriga myndigheter

1 Justitiekanslern, ramanslag

2 Datainspektionen, ramanslag

3 Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader, ramanslag

4 Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott,
förslagsanslag

5 Brottsförebyggande rådet, ramanslag

6 Gentekniknämnden, ramanslag

2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100

Prop. 1994/95:100

1 516 884 000

1 178 300 000

18 911 000

1 000

16 995 000

249 475 000

53 202 000

201 050 000

11 481 000

33 994 000

12 281 000

102 500 000

37 708 000

3 086 000

Prop. 1994/95:100

III. Utrikesdepartementet

A Utrikesförvaltningen m.m.

1 Utrikesförvaltningen, ramanslag

2 Kursdifferenser, förslagsanslag

3 Honorärkonsuler, förslagsanslag

4 Nordiskt samarbete, förslagsanslag

5 Utredningar m.m., reservationsanslag

6 Officiella besök m.m., förslagsanslag

7 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.,
förslagsanslag

B Bidrag till vissa internationella organisationer

1 Förenta nationerna, förslagsanslag

2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag

3 Europarådet, förslagsanslag

4 Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),
förslagsanslag

5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag

6 Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete. m.m.
förslagsanslag

7 Internationell råvarulagring, förslagsanslag

8 Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag

9 Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag

10 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE),
förslagsanslag

11 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU,
förslagsanslag

C Internationellt utvecklingssamarbete

1 Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag

2 Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten,
reservationsanslag

3 Den nya myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning

i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag

4 Bidrag till EG:s gemensamma bistånd, reservationsanslag

5 Swedfund International AB, förslagsanslag

6 Nordiska afrikainstitutet, ramanslag

7 Övrigt, reservationsanslag

23 944 183 000

2 731 767 000

2 666 663 000

1 000

26 999 000

2 115 000

15 809 000

13 770 000

6 410 000

2 300 237 000

351 353 000

472 500 000

36 339 000

46 460 000

1 000

17 515 000

2 625 000

5 040 000

1 341 948 000

13 823 000

12 633 000

17 141 431 000

4 762 500 000

11 586 600 000

619 916 000

90 000 000

1 000

9 083 000

73 331 000

Prop. 1994/95:100

D Information om Sverige i utlandet m.m.

1 Svenska institutet, reservationsanslag

2 Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag

E Utrikeshandel och exportfrämjande

1 Kommerskollegium, ramanslag

2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag

3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar, förslagsanslag

4 Krigsmaterielinspektionen, ramanslag

5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

6 Europainformation m.m., reservationsanslag

1 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk
Exportkredit, förslagsanslag

8 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av
fartyg m.m., förslagsanslag

9 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning
till u-länder, förslagsanslag

F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

1 Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området,
reservationsanslag

2 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling, reservationsanslag

3 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI), reservationsanslag

4 Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet

5 Utrikespolitiska Institutet

6 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse, reservationsanslag

G Samarbete med Central- och Östeuropa

1 Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa,
reservationsanslag

2 Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga
garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag

3 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag

105 170 000

88 784 000

16 386 000

357 039 000

61 275 000

231 439 000

1 000

8 204 000

5 118 000

9 000 000

1 000

42 000 000

92 539 000

3 641 000

17 000 000

32 360 000

18 711 000

15 579 000

5 248 000

1 216 000 000

* 855 999 000

* 1 000

* 360 000 000

Beräknat belopp

Prop. 1994/95:100

IV. Försvarsdepartementet	64 071 737 000
A Försvarsmakten m.m.	59 371 831 000
1 Försvarsmakten, ramanslag	59 260 534 000
2 Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag	111 297 000
B Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter	617 749 000
1 Fortifikationsverket	1 000
2 Försvarets materielverk	1 000
3 Militärhögskolan, ramanslag	12 857 000
4 Försvarets radioanstalt, ramanslag	604 890 000

C Funktionen Civil ledning och samordning

529 231 000

Överstyrelsen för civil beredskap:

1 Civil ledning och samordning, ramanslag

2 Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag

3 Civilbefälhavarna, ramanslag

Överstyrelsen för civil beredskap:

4 Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna, ramanslag

5 Ersättning till kommunerna för beredskapsförberedelser,
förslagsanslag

119 960 000

107 710 000

53 940 000

4 500 000

243 121 000

D Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst

1 703 805 000

1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag

2 Skyddsrum m.m., förslagsanslag

3 Förebyggande åtgärder mot jordsked och andra naturolyckor

4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag

984 795 000

681 509 000

37 500 000

1 000

E Funktionen Psykologiskt försvar

21 814 000

1 Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag

21 814 000

Prop. 1994/95:100

F Funktionen Försörjning med industrivaror

Överstyrelsen för civil beredning:

1 Försörjning med industrivaror, ramanslag

2 Industriella åtgärder, reservationsanslag

3 Kapitalkostnader, förslagsanslag

4 Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag

G Övrig verksamhet

1 Statens försvarshistoriska museer, ramanslag

2 Kustbevakningen, ramanslag

3 Försvarets forskningsanstalt

4 Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och
C-stridsmedel, m.m., ramanslag

5 Försvarshögskolan, ramanslag

6 Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag

7 Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet

8 Totalförsvarets pliktverk, ramanslag

9 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret

10 Vissa mindre nämnder, förslagsanslag

11 Överklagandenämnden för totalförsvaret, ramanslag

12 Totalförsvarets chefsnämnd, förslagsanslag

13 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet,
förslagsanslag

14 Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag

15 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret

16 Utbildning av civilpliktiga, förslagsanslag

357 502 000

102 027 000

3 549 000

251 925 000

1 000

1 469 805 000

68 201 000

512 707 000

1 000

166 175 000

13 396 000

30 244 000

1 000

314 371 000

1 000

743 000

8 441 000

1 107 000

308 000

1 378 000

148 157 000

204 574 000

Prop. 1994/95:100

V. Socialdepartementet

271 653 103 000

A Familjer och barn

71 885 690 000

1	Allmänna barnbidrag, förslagsanslag	23 493 000 000
2	Bostadsbidrag, förslagsanslag	12 230 000 000
3	Föräldraförsäkring, förslagsanslag	28 463 000 000
4	Bidragsförskott, förslagsanslag	5 022 000 000
5	Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag	12 670 000
6	Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, förslagsanslag	35 520 000
7	Barnpensioner, förslagsanslag	449 000 000
8	Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag	2 180 500 000

B	Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom	178 409 575 000
1	Sjukpenning och rehabilitering, förslagsanslag	34 663 000 000
2	Sjukvårdsförmåner m.m., förslagsanslag	23 145 000 000
3	Närståendepenning, förslagsanslag	41 400 000
4	Handikappersättningar, förslagsanslag	1 416 800 000
5	Förtidspensioner, förslagsanslag	21 080 000 000
6	Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag	9 150 000
7	Ålderspensioner, förslagsanslag	80 125 000 000
8	Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag	2 429 000 000
9	Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag	18 200 000
10 Bostadstillägg till pensionärer, förslagsanslag		15 200 000 000
11	Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag	282 025 000

C Hälso- och sjukvård

1 Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag

2 Insatser mot aids, reservationsanslag

3 Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag

4 Bidrag till Spri, förslagsanslag

5 Bidrag till WHO, förslagsanslag

6 Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar

7 Bidrag till vissa utbildningsinsatser, reservationsanslag

8 Bidrag till psykiatriområdet, reservationsanslag

9 Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården, reservationsanslag

2 735 567 000

1 313 025 000

272 830 000

245 465 000

40 800 000

65 560 000

3 887 000

5 000 000

594 000 000

195 000 000

Prop. 1994/95:100

Omsorg om äldre och handikappade

Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering,
reservationsanslag

Vissa statsbidrag inom handikappområdet, reservationsanslag

Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag

Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder,
reservationsanslag

Bidrag till handikapporganisationer

Bidrag till pensionärsorganisationer

Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag

Bilstöd till handikappade, förslagsanslag

Kostnader för statlig assistansersättning, förslagsanslag

Sveriges Hundcenter AB-Statens Hundskola, förslagsanslag

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, reservationsanslag

Bidrag till organisationer, reservationsanslag

Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, reservationsanslag

Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl., reservationsanslag

Myndigheter under Socialdepartementet

Riksförsäkringsverket, ramanslag

Allmänna försäkringskassor, ramanslag

Socialstyrelsen, ramanslag

Folkhälsoinstitutet, ramanslag

Smittskyddsinstitutet, ramanslag

Läkemedelsverket

Rättsmedicinal verket, ramanslag

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag

Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag
Barnombudsmannen, ramanslag

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag

Nämnden för vårdartjänst, ramanslag

Handikappombudsman, ramanslag

Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning, ramanslag

Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag

Alkoholinspektionen, ramanslag

Alkoholsortimentsnämnden, ramanslag

8 294 512 000

200 000 000

1 035 000 000

1 000 000

235 435 000

118 183 000

193 872 000

3 669 000

156 352 000

610 000 000

5 741 000 000

1 000

880 761 000

720 000 000

47 445 000

11 946 000

74 000 000

27 370 000

9 412 950 000

819 626 000

6 452 907 000

527 629 000

195 244 000

132 118 000

1 000

248 173 000

31 574 000

15 099 000

29 135 000

11 604 000

8 961 000

12 642 000

11 551 000

34 245 000

719 973 000

21 000 000

1 000 000

Prop. 1994/95:100

19 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

20 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel,
reservationsanslag

G Jämställdhetsfrågor

1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag

2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

8 550 000

131 918 000

34 048 000

13 489 000

20 559 000

Prop. 1994/95:100

VI. Kommunikationsdepartementet

A Infrastruktur

1 Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag

2 Drift och underhåll av statliga vägar, ramanslag

3 Byggande av vägar, ramanslag

4 Byggande av länstrafikanläggningar, ramanslag

5 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag

6 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

7 Vägverket: Kostnader för registerverksamhet, ramanslag

8 Vägverket: Uppdragverksamhet m.m.

9 Banverket: Administrationskostnader, ramanslag

10 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, ramanslag

11 Nyinvesteringar i stomjärnvägar, ramanslag

12 Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag

13 Jämvägsinspektionen, ramanslag

14 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

B Sjöfart

1 Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag

2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

3 Handelsflottans kultur- och fritidsråd

4 Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag

5 Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

6 Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, förslagsanslag

C Luftfart

1 Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag

2 Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen,
reservationsanslag

D Post och telekommunikation

1 Post- och telestyrelsen, ramanslag

2 Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, reservationsanslag

3 Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings-och
kassaservice, reservationsanslag

4 Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB,
reservationsanslag

5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m., reservationsanslag

36 365 377 000

32 258 374 000

463 631 000

5 867 250 000

7 592 656 000

2 374 000 000

329 449 000

43 826 000

598 513 000

1 000

445 992 000

4 396 175 000

9 408 060 000

648 000 000

27 335 000

63 486 000

922 634 000

68 624 000

250 000 000

1 000

94 008 000

510 000 000

1 000

121 500 000

106 300 000

15 200 000

1 336 069 000

248 981 000

539 588 000

300 000 000

210 000 000

37 500 000

Prop. 1994/95:100

Kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.	1 108 828 000
Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, förslagsanslag Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m., reservationsanslag Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret, reservationsanslag	1 000 795 900 000 309 471 000 3 456 000
Kommunikationsforskning	345 902 000
Statens väg- och transportforskningsinstitut Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut, ramanslag Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag Bidrag till forskning om el- och hybridfordon, reservationsanslag Statistik och prognoser, ramanslag Transportinformatik, reservationsanslag	1 000 49 356 000 197 735 000 61 000 000 34 810 000 3 000 000
Meteorologi, geoteknik m.m	258 702 000
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, ramanslag EUMETSAT, reservationsanslag Statens geotekniska institut Bidrag till statens geotekniska institut, ramanslag Statens haverikommission	1 000 182 802 000 53 000 000 1 000 22 897 000 1 000
Övriga ändamål	13 368 000
Viss internationell verksamhet, ramanslag Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m., förslagsanslag	13 083 000 285 000

Prop. 1994/95:100

VII. Finansdepartementet

A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

1 Riksskatteverket, ramanslag

2 Skattemyndigheterna, ramanslag

3 Kronofogdemyndigheterna, ramanslag

4 Förrättningskostnader m.m., förslagsanslag

5 Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m.,
förslagsanslag

B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning

1 Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag

2 Täckning av merkostnader för lokaler m.m., förslagsanslag

3 Statens fastighetsverk

4 Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar,
reservationsanslag

C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens
förvaltning

Riksgäldskontoret:

1 Förvaltningskostnader, ramanslag

2 Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag

3 Garantiverksamhet, förslagsanslag

4 In- och utlånings verksamhet

D Vissa centrala myndigheter m.m.

1 Tullverket, ramanslag

2 Konjunkturinstitutet, ramanslag

3 Finansinspektionen, ramanslag

4 Riksrevisionsverket, ramanslag

5 Utvecklingsarbete, reservationsanslag

6 Statskontoret, ramanslag

Statistiska centralbyrå:

7 Statistik, register och prognoser, ramanslag

8 Uppdragsverksamhet

9 Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag

118 467 710 000

9 038 931 000

486 917 000

6 532 463 000

1 880 579 000

123 972 000

15 000 000

141 177 000

31 176 000

35 000 000

1 000

75 000 000

1 835 288 000

114 844 000

1 720 442 000

1 000

2 763 107 000

1 667 380 000

41 899 000

150 463 000

257 157 000

56 355 000

86 010 000

494 557 000

1 000

9 285 000

Prop. 1994/95:100

E Statliga arbetsgivarfrågor

1 Arbetsgivarverket

2 Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter, ramanslag

3 Statens löne- och pensionsverk

4 Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag

5 Tjänstepensioner för skolledare och lärare

F Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella
systemet

1 Bankstödsnämnden, ramanslag

2 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag

G Bidrag och ersättning till kommunerna

1 Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag

3 Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag

H Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten

1 Tullavgift, förslagsanslag

2 Jordbruks- och sockeravgifter, förslagsanslag

3 Mervärdeskattebaserad avgift, förslagsanslag

4 Avgift baserad på bruttonationalinkomsten, förslagsanslag

I Övriga ändamål

1 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag

2 Exportkreditbidrag, förslagsanslag

3 Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag

4 Bokföringsnämnden, förslagsanslag

5 Bidrag till Stiftelsen för utveckling av god redovisningssed,
förslagsanslag

6 Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken, förslagsanslag

7 Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken,
förslagsanslag

8 Ekonomiska rådet, reservationsanslag

9 Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag

10 Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag

3 694 236 000

1 000

5 745 000

1 000

21 751 000

3 666 738 000

16 501 000

16 500 000

1 000

68 413 500 000

57 109 500 000

11 304 000 000

29 700 000 000

6 700 000 000

1 100 000 000

12 000 000 000

9 900 000 000

2 864 970 000

1 000

2 015 000

6 551 000

900 000

1 000

2 850 000 000

2 500 000

3 000 000

1 000

Prop. 1994/95:100

VIII. Utbildningsdepartementet

58 915 917 000

Skolväsendet

4 096 264 000

Statens skolverk, ramanslag

Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag

Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp,
reservationsanslag

Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag

Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag

Fortbildning m.m., reservationsanslag

Genomförande av skolreformer, reservationsanslag

Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag

Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m., förslagsanslag

Sameskolor, ramanslag

Specialskolor m.m., ramanslag

Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag

Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag

Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m., förslagsanslag

Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag

364 409 000

167 407 000

30 405 000

106 235 000

40 430 000

126 571 000

156 277 000

358 003 000

1 644 605 000

48 768 000

594 515 000

30 380 000

27 718 000

125 916 000

274 625 000

Folkbildning

3 585 303 000

Bidrag till folkbildningen

Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen

Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag

3 472 357 000

102 140 000

10 806 000

Universitet och högskolor m.m.	27	349	573	000
Uppsala universitet: Grundutbildning, reservationsanslag	1	092	632	000
Uppsala universitet: Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag	1	349	219	000
Lunds universitet: Grundutbildning, reservationsanslag	1	810	729	000
Lunds universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag	1	394	255	000
Göteborgs universitet: Grundutbildning, reservationsanslag	1	315	255	000
Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag	1	078	541	000
Stockholms universitet: Grundutbildning, reservationsanslag		903	440	000
Stockholms universitet: Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag	1	096	034	000
Umeå universitet: Grundutbildning, reservationsanslag		913	782	000
Umeå universitet: Forskning och forskarutbildning, reservationsanslag		742	419	000

Prop. 1994/95:100

Linköpings universitet: Grundutbildning, reservationsanslag
Linköpings universitet: Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag

Karolinska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag
Karolinska institutet: Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag

Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm: Grundutbildning,
reservationsanslag

Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm: Forskning och
forskarutbildning, reservationsanslag

Högskolan i Luleå: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan i Luleå: Forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag

Danshögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag
Dramatiska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan i Borås: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan Gävle/Sandviken: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan i Kalmar: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grundutbildning,
reservationsanslag

Högskolan i Karlstad: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan i Skövde: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla: Grundutbildning,
reservationsanslag

Högskolan i Växjö: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskolan i Örebro: Grundutbildning, reservationsanslag
Högskoleutbildning på Gotland: Grundutbildning, reservationsanslag
Idrottshögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag
Konstfack: Grundutbildning, reservationsanslag

Konsthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag
Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag
Mitthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag

Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Grundutbildning,
reservationsanslag

Mälardalens högskola: Grundutbildning, reservationsanslag
Operahögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag
Teaterhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag
Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m.,
reservationsanslag

Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan,
reservationsanslag

Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.,
reservationsanslag

793 665 000

487 320 000

475 139 000

759 359 000

865 903 000

732 139 000

447 371 000

245 733 000

28 772 000

69 030 000

149 867 000

195 708 000

184 156 000

101 473 000

213 480 000

91 239 000

316 277 000

146 903 000

99 470 000

79 887 000

239 515 000

292 925 000

26 042 000

50 534 000

139 021 000

67 054 000

405 816 000

365 090 000

116 559 000

219 484 000

19 890 000

32 854 000

1 939 114 000

90 390 000

735 340 000

Prop. 1994/95:100

46 Övriga utgifter inom grundutbildning, reservationsanslag

47 Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning,
reservationsanslag

48 Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, reservationsanslag

49 Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora
högskolor, reservationsanslag

50 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning, ramanslag

51 Kanslersämbetet, reservationsanslag

52 Verket för högskoleservice, ramanslag

53 Överklagandenämnden för högskolan, ramanslag

54 Rådet för grundläggande högskoleutbildning, reservationsanslag

55 Kostnader för Chalmers tekniska högskolas avvecklingsorganisation,
förslagsanslag

56 Kostnader för Högskolans i Jönköping avvecklingsorganisation,
förslagsanslag

D Nationella och internationella forskningsresurser

1 Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation,
reservationsanslag

2 Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag

3 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning,
reservationsanslag

4 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning,
ramanslag

5 Medicinska forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

6 Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

7 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

8 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

9 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

10 Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

11 Rymdforskning, reservationsanslag

12 Rådet för forskning om universitet och högskolor,
reservationsanslag

13 Kungl. biblioteket, ramanslag

14 Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, ramanslag

15 Arkivet för ljud och bild, ramanslag

16 Institutet för rymdfysik, ramanslag

17 Polarforskning, ramanslag

18 Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan

Sverige och EU, ramanslag

19 Europeisk forskningssamverkan, ramanslag

20 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, reservationsanslag

21 Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag

22 Medel för dyrbar vetenskaplig utrustning, reservationsanslag

1 449 053 000

212 067 000

18 802 000

232 700 000

2 296 979 000

* 40 212 000

* 111 247 000

* 4 956 000

* 64 730 000

1 000

3 909 650 000

131 465 000

14 159 000

341 100 000

15 351 000

552 004 000

20 302 000

900 017 000

27 644 000

463 978 000

13 533 000

65 125 000

* 12 149 000

263 754 000

11 971 000

34 611 000

57 600 000

31 710 000

11 901 000

642 533 000

61 554 000

78 799 000

158 390 000

* Beräknat belopp

Prop. 1994/95:100

Studiestöd m.m.	19 914 300 000
Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet Studiehjälp m.m., förslagsanslag Studiemedel m.m., förslagsanslag Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, förslagsanslag Studiearvode, förslagsanslag	265 622 000 1 000 2 752 293 000 11 053 125 000 3 932 700 000 186 249 000 18 730 000 85 580 000 1 620 000 000
Övriga ändamål	60 827 000
Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område, reservationsanslag	35 596 000 25 231 000

Prop. 1994/95:100

IX. Jordbruksdepartementet

A Internationellt samarbete

1 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.,
förslagsanslag

B Jordbruk och trädgårdsnäring

1 Statens jordbruksverk, ramanslag

2 Stöd till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag

3 Stöd till jordbrukets företagshälsovård, förslagsanslag

4 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag

5 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag

6 Stöd till sockerbruket på Gotland m.m., förslagsanslag

7 Strukturstöd inom livsmedelssektorn, förslagsanslag

8 Från EG-budgeten finansierat strukturstöd, förslagsanslag

9 Regionala stöd till jordbruket, förslagsanslag

10 Från EG-budgeten finansierade regionala stöd till
jordbruket, förslagsanslag

11 Miljöersättningar inom jordbruket, förslagsanslag

12 Från EG-budgeten finansierade miljöersättningar, förslagsanslag

13 Arealersättning och djurbidrag m.m., förslagsanslag

14 Intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter,
förslagsanslag

15 Köp och försäljning av mjölkkvoter, förslagsanslag

16 Räntekostnader för förskotterade arealersättningar, m.m.,
förslagsanslag

C Fiske

1 Fiskeriverket, ramanslag

2 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag

3 Strukturstöd till fisket m.m., förslagsanslag

4 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m.,
förslagsanslag

5 Bidrag till fiskevård, reservationsanslag

6 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag

D Sametinget och rennäringen m.m.

1 Sametinget, ramanslag

2 Främjande av rennäringen, reservationsanslag

17 281 526 000

40 000 000

14 254 799 000

244 500 000

67 500 000

37 500 000

28 296 000

72 502 000

12 500 000

58 500 000

103 500 000

1 452 000 000

284 000 000

800 000 000

8 540 000 000

1 575 000 000

1 000

179 000 000

279 898 000

93 459 000

5 684 000

53 837 000

120 000 000

* 5 418 000

* 1 500 000

130 715 000

15 082 000

18 025 000

* Beräknat belopp

3 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100

Prop. 1994/95:100

Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag

Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag
Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag

Djurskydd och djurhälsovård

Statens veterinärmedicinska anstalt, ramanslag

Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet

Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, ramanslag

Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag
Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag
Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag

Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet

Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag

Statens växtsortnämnd, ramanslag

Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet

Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag
Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag

57 000 000

38 300 000

1 000

2 307 000

363 622 000

102	697	000
	1	000
101	289	000
7	500	000
39	151	000
10	110	000
102	874	000

50 378 000

1 000

691 000

1 002 000

* 1 000

* 8 106 000

36 634 000

3 943 000

Livsmedel

425 836 000

Statens livsmedelsverk, ramanslag	136	294	000
Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.		1	000
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag	5	647	000
Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag	189	589	000
Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag		1	000
Livsmedelsstatistik, förslagsanslag	55	304	000
Jordbruks- och livsmedelsstatistik finansierad från EG-budgeten,
förslagsanslag	9	000	000
Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet,
reservationsanslag	30	000	000

Utbildning och forskning

1 736 278 000

Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag

Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning, reservationsanslag

1 420 657 000

229 935 000

Beräknat belopp

Prop. 1994/95:100

3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltningskostnader,
ramanslag

4 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag

5 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag

15 399 000

69 000 000

1 287 000

Prop. 1994/95:100

X. Arbetsmarknadsdepartementet

132 124 301 000

A Arbetsmarknad

98 056 199 000

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag

Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag

4 328 452 000

33 956 746 000

6 000 000

Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet m.m.,

förslagsanslag

5 Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m., förslagsanslag

1 000

59 765 000 000

B Arbetslivsfrågor m.m.

20 753 836 000

1 Arbetarskyddsverket, ramanslag

2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag

3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag

4 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

5 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag

6 Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag

7 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m., förslagsanslag

8 Institutet för arbetslivscentrum, ramanslag

9 Arbetsdomstolen, ramanslag

10 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag

11 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag

12 Internationella avgifter, förslagsanslag

13 Arbetsmiljöfonden, ramanslag

* 567 739 000

* 251 759 000

1 159 484 000

1 000

10 808 081 000

7 074 628 000

1 000

* 51 760 000

22 399 000

2 561 000

83 000

24 195 000

* 791 145 000

C Regional utveckling

* 3 519 383 000

D Invandringen m.m.

9 794 883 000

1	Statens invandrarverk, ramanslag	589 200 000
2	Förläggningskostnader mm, förslagsanslag	1 756 000 000
3	Åtgärder för invandrare, reservationsanslag	38 420 000
4	Överföringar av och andra åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag	396 420 000
5	Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag	6 647 700 000
6	Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen	23 033 000
7	Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag	7 160 000
8	Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl., förslagsanslag	97 000 000

Beräknat belopp

Prop. 1994/95:100

9 Utlänningsnämnden, ramanslag

10 Internationell samverkan inom ramen för flykting- och
migrationspolitiken m.m., reservationsanslag

11 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, reservationsanslag

12 Särskilda insatser i invandrartäta områden, reservationsanslag

82 450 000

5 500 000

27 000 000

125 000 000

4 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100

Prop. 1994/95:100

XI. Kulturdepartementet

6 916 644 000

A Styrning, samordning och utveckling

9 459 000

1 Utveckling, internationellt samarbete m.m., ramanslag

9 459 000

B Arkiv, museer och kulturmiljövård

2 466 968 000

Arkiv m.m.
1 Riksarkivet, landsarkiven och Krigsarkivet, ramanslag	328 926 000
2 Språk- och folkminnesinstitutet, ramanslag	43 682 000
3 Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag	6 981 000
Museer m.m.
4 Centrala museer: Myndigheter, ramanslag	655 818 000
5 Centrala museer: Stiftelser	180 068 000
6 Bidrag till vissa museer m.m.	151 528 000
7 Bidrag till regionala museer, förslagsanslag	121 970 000
8 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag	50 000 000
9 Riksutställningar	51 500 000
10 Nämnden för hemslöjdsfrågor, ramanslag	3 800 000
11 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag	21 149 000
12 Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag	120 000
13 Sysselsättningsinsatser på kulturområdet, reservationsanslag	235 000 000

Kulturmiljövård

14 Riksantikvarieämbetet, ramanslag

15 Kulturmiljövård, förslagsanslag

16 Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

17 Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag

193 919 000

112 406 000

1 000

255 000 000

Forskning

18 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag

55 100 000

C Konstarterna och det tryckta ordet

4 362 439 000

Allmän kulturverksamhet m.m.

1 Statens kulturråd, ramanslag

2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.,
reservationsanslag

3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag

41 428 000

213 762 000

15 773 000

Prop. 1994/95:100

Ersättningar och bidrag till konstnärer

4 Konstnärsnämnden, ramanslag

5 Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer, reservationsanslag

6 Bidrag till konstnärer, reservationsanslag

7 Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag

8 Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m.m., förslagsanslag

9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

Teater, dans och musik

10 Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern

11 Bidrag till Svenska rikskonserter

12 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag

13 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner, förslagsanslag

14 Bidrag till fria teater- dans- och musikgrupper m.m.,
reservationsanslag

15 Bidrag till Musikaliska akademien

Bibliotek, litteratur och tidskrifter

16 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag

17 Litteraturstöd, reservationsanslag

18 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag

19 Stöd till bokhandel, reservationsanslag

20 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur,
reservationsanslag

21 Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag

22 Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för produktion av
videogram på teckenspråk, reservationsanslag

23 Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska
språknämnden, förslagsanslag

Bildkonst, konsthantverk m.m.

24 Statens konstråd, ramanslag

25 Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag

26 Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, förslagsanslag

27 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag

28 Bidrag till Akademien för de fria konsterna

Film m.m.

29 Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag

30 Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag

31 Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag

9 708 000

81 299 000

45 569 000

33 653 000

158 699 000

5 063 000

921 010 000

105 646 000

359 655 000

573 393 000

88 884 000

5 183 000

53 916 000

65 180 000

29 250 000

12 152 000

19 500 000

78 496 000

26 250 000

5 113 000

7 562 000

42 057 000

22 500 000

2 337 000

2 370 000

91 020 000

90 780 000

19 107 000

Prop. 1994/95:100

Dagspress och taltidningar

Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, ramanslag
Driftstöd till dagspressen, förslagsanslag
Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen, förslagsanslag

Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag
Stöd till radio och kassettidningar, reservationsanslag

7 922 000

827 000 000

1 000

109 500 000

191 700 000

Radio och television

77 778 000

Radio- och TV-verket, ramanslag

Granskningsnämnden för Radio och TV, ramanslag

Avveckling av Radionämnden, Kabelnämnden, Närrad ionämnden
och Styrelsen för lokalradiotillstånd ramanslag

Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, förslagsanslag
Statens biografbyrå, ramanslag

Forskning och dokumentation om medieutvecklingen m.m.,
reservationsanslag

11 130 000

10 196 000

297 000

43 666 000

11 589 000

900 000

Prop. 1994/95:100

XII. Näringsdepartementet

50 575 177 000

A Näringspolitik m.m

1 254 220 000

1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader,
ramanslag

2 Småföretagsutveckling, reservationsanslag

3 Främjande av kvinnors företagande, reservationsanslag

4 Bidrag till tekniköverföring, reservationsanslag

5 Investeringsfrämjande, ramanslag

6 Turistfrämjande, reservationsanslag

295 967 000

241 550 000

200 000 000

100 000 000

97 500 000

99 000 000

7 Kostnader för avveckling av Styrelsen för Sverigebilden, förslagsanslag 1 000

8 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., förslagsanslag 4 000 000

9 Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag 40 000 000

10 Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens

vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m, förslagsanslag 1 000

11 Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen,

reservationsanslag 15 000 000

12 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.

förslagsanslag 1 000

13 Avgift till europeiska kol- och stålgemenskapen, förslagsanslag 150 000 000

14 Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag 11 200 000

B Skogsnäring

637 223 000

1 Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag

2 Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter, ramanslag

3 Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag

4 Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag

5 Insatser för skogsbruket, reservationsanslag

6 Bidrag till skogsfröplantager, reservationsanslag

1 000

424 200 000

60 000 000
1 000
147 000 000

6 021 000

C	Teknologisk infrastruktur m.m.	457 597 000
1	Patent- och registreringsverket	1 000
2	Patentbesvärsrätten, ramanslag	15 920 000
3	Bidrag till SIS - Standariseringen i Sverige Styrelsen för teknisk ackreditering:	54 045 000
4	Myndighetsverksamhet, ramanslag	20 800 000
5	U ppdragsverksamhet	1 000
6	Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag	10 800 000
7	Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m., reservationsanslag	72 900 000
8	Elsäkerhetsverket, ramanslag	61 400 000

Prop. 1994/95:100

Sprängämnesinspektionen, ramanslag

Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersöknings-
verksamhet m.m., ramanslag

Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning,
reservationsanslag

23 000 000

191 400 000

7 330 000

Marknads- och konkurrensfrågor

106 770 000

Marknadsdomstolen, ramanslag

Konkurrensverket, ramanslag

Konkurrensforskning, reservationsanslag

8 570 000

90 600 000

7 600 000

Energi

1 400 230 000

Handlingsberedskap, reservationsanslag

Åtgärder inom elförsörjningen, reservationsanslag

Statens oljelager: Förvaltningskostnader, ramanslag

Statens oljelager: Kapitalkostnader, förslagsanslag

Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom
energiområdet, förslagsanslag

Vissa åtgärder för effektivare användning av energi,
reservationsanslag

Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag

Bidrag till Energiteknikfonden, förslagsanslag

Energiforskning, reservationsanslag

Bioenergiforskning, reservationsanslag

Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Baltikum och
Östeuropa, reservationsanslag

41 466 000

66 372 000

110 900 000

235 490 000

1 000

130 000 000

345 000 000

72 000 000

310 100 000

88 900 000

1 000

Teknisk forskning och utveckling

2 426 535 000

Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag
Informationsteknologi, reservationsanslag

Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet,
reservationsanslag

Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, ramanslag

Rymdverksamhet, ramanslag

Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

1 066 465 000

536 500 000

48 800 000

8 670 000

757 900 000

8 200 000

Prop. 1994/95:100

Bygg- och bostadsväsende

Boverket: Förvaltningskostnader, ramanslag

Boverket: Uppdragsverksamhet,

Räntebidrag m.m., förslagsanslag

Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag

Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i
hyres- och bostadsrättshus, förslagsanslag

Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag

Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader, ramanslag

Statens Bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet, förslagsanslag

Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader, ramanslag
Byggforskning, reservationsanslag

Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag

Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag

Bidrag till förbättring av inomhusklimatet, reservationsanslag

44 292 602 000

207 900 000

1 000

43 300 000 000

200 000 000

25 000 000

1 000 000

22 100 000

1 000

34 500 000

247 100 000

105 000 000

25 000 000

125 000 000

Prop. 1994/95:100

XIII. Civildepartementet

A Länsstyrelserna m.m.

1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag

2 Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter, ramanslag

3 Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet

B Trossamfund m.m.

1 Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag

C Konsumentfrågor

1 Konsumentverket, ramanslag

2 Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag

3 Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag

4 Konsumentforskning, reservationsanslag

5 Bidrag till miljömärkning av produkter

D Ungdomsfrågor

1 Ungdomsstyrelsen, ramanslag

2 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.,
reservationsanslag

3 EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa, förslagsanslag

E Folkrörelse- och idrottsfrågor, kooperativa frågor, m.m.

1 Lotteriinspektionen, ramanslag

2 Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag

3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag

4 Utveckling av ideell verksamhet, reservationsanslag

5 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,
reservationsanslag

6 Stöd till idrotten, reservationsanslag

4 168 001 000

2 721 188 000

2 686 773 000

34 414 000

1 000

94 500 000

138 255 000

101 687 000

20 518 000

6 150 000

3 000 000

6 900 000

194 642 000

12 498 000

174 303 000

7 841 000

1 019 416 000

26 124 000

9 750 000

60 000 000

23 700 000

5 148 000

894 694 000

Prop. 1994/95:100

XIV. Miljödepartementet

A Miljövård

1 Statens naturvårdsverk, ramanslag

2 Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag

3 Bidrag till kalkningsverksamhet till sjöar och vattendrag,
reservationsanslag

4 Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag

5 Miljöforskning, reservationsanslag

6 Sanering och återställning av miljöskadade områden,
reservationsanslag

7 Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling,
reservationsanslag

8 Investeringsbidrag för främjande av omställning i ekologiskt
hållbar riktning, reservationsanslag

9 Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag

10 Kemikalieinspektionen

11 Särskilda projekt, reservationsanslag

12 Bidrag enligt internationella miljökonventioner och avtal m.m.,
förslagsanslag

13 Visst internationellt miljösamarbete, reservationsanslag

14 Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag

2 735 511 000

1 653 511 000

559 885 000

76 653 000

240 000 000

285 668 000

213 031 000

19 880 000

35 324 000

100 000 000

27 011 000

1 000

11 965 000

11 925 000

54 168 000

18 000 000

B Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

1 Statens strålskyddsinstitut, ramanslag

2 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag

3 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ramanslag

4 Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.,
förslagsanslag

324 141 000

116 379 000

91 583 000

95 939 000

20 240 000

C Lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.

757 859 000

1 Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata,
ramanslag

2 Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata

3 Lantmäteriet

4 Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag

5 Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag

6 Statens va-nämnd, ramanslag

* 138 698 000

* 1 000

* 601 158 000

* 10 350 000

7 651 000

Beräknat belopp

XV. Riksdagen och dess myndigheter

A Riksdagen

1 Riksdagens ledamöter och partier m.m., förslagsanslag

2 Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag

3 Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag

4 Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag

Prop. 1994/95:100

1 189 223 000

1 113 440 000

610 610 000

3 800 000

441 800 000

57 230 000

B Riksdagens myndigheter

1 Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag

2 Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag

75 783 000

50 437 000

25 346 000

Prop. 1994/95:100

XVI. Räntor på statsskulden, m.m.

A Räntor på statsskulden m.m.

1 Räntor på statsskulden mm, förslagsanslag

129 000 000 000

Prop. 1994/95:100

XVII. Oförutsedda utgifter

A Oförutsedda utgifter

1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag

1 000 000

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1994 Prop. 1994/95:100

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström, Persson,
Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: samtliga

Regeringen beslutar proposition 1994/95:100 Förslag till statsbudget för
budgetåret 1995/96.

Bilaga 1 till budgetpropositionen 1995

Finansplanen

Prop.

1994/95:100

Bilaga 1

Anmälan till budgetpropositionen 1995 såvitt avser
finansplanen

1 Den ekonomiska politikens inriktning

Regeringens ekonomiska politik lägger grunden för en ny period av eko-
nomisk tillväxt, ökad sysselsättning och sunda statsfinanser.

Med de förslag som presenteras i årets budgetproposition förbättras på
ett avgörande sätt möjligheterna att komma till rätta med de två stora pro-
blemen i den svenska ekonomin: den höga arbetslösheten och den stats-
finansiella krisen. Dessa båda obalanser är intimt förknippade med
varandra och måste därför angripas samtidigt. Kan inte arbetslösheten
nedbringas och sysselsättningen öka, kan inte heller statsfinanserna
saneras och obalanserna i de offentliga finanserna hävas. Kan inte
budgetunderskottet tas ned och statsskulden stabiliseras, kan inte heller
arbetslösheten minska i den omfattning som krävs för att upprätthålla
välfärdssamhället.

Det är mot den här bakgrunden som regeringen presenterar ett om-
fattande program för att sanera statsfinanserna. Aldrig någonsin tidigare
har en så kraftig neddragning av statens utgifter förelagts riksdagen.
Tillsammans med tidigare beslutade och föreslagna budgetförstärkningar,
som inkluderar betydande skatte- och avgiftshöjningar, uppgår detta
program till ca 113 miljarder kronor i förstärkning av de offentliga
finanserna år 1998.

Parallellt med detta introducerar regeringen det hittills största och mest
ambitiösa åtgärdsprogrammet för att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten. Syftet med denna omläggning av närings-, arbetsmark-
nads- och utbildningspolitiken är att främja sysselsättningen i näringslivet
och att höja den allmänna utbildningsnivån i samhället. Därutöver vidtas
en rad insatser för de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden: ung-
domar och långtidsarbetslösa.

Genom dessa båda program sker under den närmaste åren en radikal
förbättring av Sveriges finansiella balans. De offentliga finanserna stärks
tack vare åtgärderna för att minska statens utgifter och öka dess in-

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

komster. Därtill kommer de gynnsamma effekterna av att sysselsättningen
ökar. Mellan 1994 och 1996 halveras nästan underskottet i statsfinan-
serna. Bytesbalansen visar ett växande överskott. Sverige kommer som
nation att vara ett kapitalexporterande land och kommer inte att vara
beroende av att låna utomlands. Vårt land har samtidigt en prisstabilitet
på god europeisk nivå. Den underliggande inflationen stannar på

2 procent.

Även den reala ekonomin förbättras. Tillväxten väntas uppgå till 2,5-

3 procent per år de närmaste två åren. Den bakomliggande tillväxten är
dock starkare; en del av tillväxten måste på kort sikt tas i anspråk för att
sanera statsfinanserna. Investeringarna fortsätter att öka. Raset i syssel-
sättningen hejdas och vänds till en stark ökning 1995 och 1996. För
första gången sedan 1989 minskar den totala arbetslösheten under nästa
år.

De långsiktiga tillväxtförutsättningama i Sverige är goda. Vårt land kan
erbjuda gynnsamma betingelser för en avancerad produktion tack vare en
välutbildad arbetskraft, en hög kvalitet på infrastruktur och offentliga
tjänster samt en stor flexibilitet i det svenska samhället. Utöver dessa
styrkefaktorer innebär det svenska medlemskapet i den Europeiska unio-
nen (EU) att klarhet har skapats för en viktig del av det svenska närings-
livets villkor. Medlemskapet bidrar till att göra Sverige mer attraktivt
som investeringsland och till att stärka växtkraften i den svenska eko-
nomin.

Sammantaget innebär detta att förutsättningarna är goda för att klara
statsfinanser och sysselsättning, och därmed välfärden. För den skull
skall problemen inte underskattas. Återhämtningen sker från en mycket
låg nivå. Dessutom måste en svår avvägning göras mellan olika typer av
åtgärder i den ekonomiska politiken.

I det allmänna valet i höstas gav det svenska folket ett entydigt mandat
till riksdag och regering: få i gång tillväxten, minska arbetslösheten,
skapa sunda statsfinanser och stabilisera statsskulden samt klara väl-
färden. Det är det uppdraget som regeringen nu fullföljer.

I den preliminära nationalbudgeten redovisas tre olika teoretiska till-
växtscenarier för den svenska ekonomin fram till år 1998. I medelalter-
nativet, med en årlig tillväxt på ca 2,5 procent, stabiliseras statsskulden
som andel av BNP år 1997 och faller något år 1998. Den öppna arbets-
lösheten minskar betydligt, men beräknas trots detta ligga på närmare
6 procent år 1998.

Förutsättningarna för en högre tillväxtbana än den i medelaltemativet
redovisade, och därmed en lägre arbetslöshet 1998, är emellertid goda.
Det är också regeringens ambition att arbetslösheten skall vara lägre. Av-
görande härvidlag är bl.a. riksdagens behandling av de nu föreslagna åt-
gärderna, utfallet i årets avtalsrörelse och ytterligare politiska initiativ
under mandatperioden.

Regeringen kommer att följa utvecklingen noga och är beredd att vidta
åtgärder för att saneringen av statsfinanserna skall lyckas och att förut-
sättningarna för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet upprätthålls.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Vägen ur den ekonomiska krisen är lång och kommer att ta tid, inte
minst tar det tid att nedbringa arbetslösheten till rimliga nivåer. Men
Sverige är ett bra land med goda förutsättningar. Vårt land har byggts
upp med ansvar, solidaritet och framtidstro. Det är på den värderings-
mässiga grunden som regeringens ekonomiska politik vilar.

Den ekonomiska politikens uppgift

Det moderna svenska samhället har aldrig någonsin tidigare stått inför
svårare ekonomiska utmaningar än i dag:

• Arbetslösheten är rekordhög. Var åttonde person i arbetskraften står
utanför den ordinarie arbetsmarknaden. De ekonomiska och sociala
konsekvenserna av arbetslösheten hotar att underminera välfärdssam-
hället.

• Den ekonomiska utvecklingen hämmas av en betydande obalans
mellan sparande och investeringar i den privata sektorn; en obalans
som hänger samman med det stora offentliga underskottet. Det finan-
siella sparandet är för högt och investeringarna är för låga. Bostads-
byggandet är rekordlågt.

• Statsfinanserna har försämrats drastiskt. Aldrig tidigare i modem
svensk historia har de offentliga finanserna försämrats så kraftigt som
under de senaste tre åren. De offentliga inkomsterna har fallit sam-
tidigt som de offentliga utgifterna har skjutit i höjden. Statsskulden
är rekordhög.

• Den ekonomiska tillbakagången och de senaste tre årens felaktiga
ekonomiska politik har lett till ökade fördelningspolitiska spänningar
i samhället. Klyftorna och motsättningarna i Sverige har ökat.

Detta är utgångsläget för den ekonomiska politiken. Obalanserna i
ekonomin måste motverkas samtidigt genom en sammanhållen och väl av-
vägd ekonomisk politik.

Arbetslösheten och den därav följande statsfinansiella krisen är inte
bara ett resultat av en internationell lågkonjunktur och av strukturella
problem. Den är också resultatet av en politisk oförmåga att hantera de
problem som Sverige som nation har ställts inför under de gångna åren
och av en inhemsk politik som förstärkt lågkonjunkturen i stället för att
motverka den. Det är skälet till att krisen i vårt land har blivit djupare
och varaktigare än i andra länder.

Vad som nu står på spel är ytterst det svenska välfärdssamhällets fram-
tid. Så länge obalanserna på arbetsmarknaden och i statsfinanserna kvar-
står fördjupas misstron mot den svenska ekonomin och den svenska
kronan. Bryts inte denna utveckling riskerar Sverige att gå in i nästa

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

konjunkturnedgång i förtid, och utan att ha återfått kontrollen över vare Prop. 1994/95:100
sig arbetslösheten eller statsfinanserna. Bilaga 1

Den snabbt växande statsskulden - som till stor del sammanhänger
med arbetslösheten - är ohållbar också från demokratisk synpunkt. De
stora upplåningsbehoven begränsar den politiska handlingsfriheten och de
demokratiska institutionernas kraft. Därför är en balans mellan privat
sysselsättning och offentliga åtaganden och en över tiden bättre balanse-
rad statsbudget förutsättningar för ett starkt folkstyre och nationell
suveränitet.

Arbetslösheten urholkar statens finanser genom att skatteinkomsterna
minskar och kostnaderna för stöd och bidrag ökar. Budgetunderskottet
beror till stor del på arbetslösheten. Men ett budgetunderskott blockerar
också möjligheterna att öka sysselsättningen. Därför går det inte att
enbart spara sig ur krisen. Det går inte heller att varaktigt få ned
arbetslösheten genom en offentligt finansierad sysselsättning. De nya
jobben måste komma i den privata sektorn.

Vägen ur den ekonomiska krisen ställer stora krav på sammmanhållning
och solidaritet. Att ta Sverige ur den ekonomiska krisen är en uppgift
som inte kan klaras utan uppoffringar och brett folkligt stöd. Därför
måste alla vara med och bära de bördor som krispolitiken innebär. Det
finns i dag en stark vilja i hela det svenska samhället att bidra till att lösa
krisen. Det är regeringens starka ambition att ta till vara denna vilja till
insatser i kampen mot arbetslöshet och statsskuld.

Den centrala uppgiften är att få till stånd en stabil och uthållig tillväxt,
och att komma tillbaka till full sysselsättning. Det är bara genom att sätta
hela folket i arbete som vi kan begränsa bidragsberoendet, stärka stats-
finanserna och återskapa en stabil ekonomisk grund för välfärdssamhället.

Den ekonomiska politikens tre hörnstenar

Sveriges starka internationella konkurrensförmåga erbjuder under några
år framöver ett unikt tillfälle att få till stånd en starkare tillväxt och en
ökad sysselsättning, och samtidigt att komma till rätta med statsfinans-
erna. Det är av utomordentlig vikt att denna återhämtning i ekonomin ut-
nyttjas för att främja sysselsättningen och sanera statsfinanserna. Den
ekonomiska politiken måste vara inriktad på att mobilisera nationens sam-
lade förmåga, att förbättra produktiviteten och att ta till vara allas vilja
att arbeta och skapa nya resurser.

Regeringens ekonomiska politik bygger på tre hörnstenar; saneringen
av statsfinanserna, bekämpningen av arbetslösheten och en rättvis fördel-
ningspolitik.

Balansen mellan de två första uppgifterna är svår och känslig. Om de
budgetförstärkande åtgärderna är för begränsade ökar risken för fortsatt
höga räntor, minskat förtroende för den svenska kronan och bestående
hög arbetslöshet. Budgetförstärkande åtgärder medför emellertid att den
inhemska efterfrågan försvagas, oavsett om de utformas som inkomst-
förstärkningar eller som utgiftsminskningar. Försvagningen motverkas

dock av att räntenivån kommer att vara lägre, osäkerheten mindre och
framtidstron större än om inga åtgärder vidtas. Om åtgärderna är för
omfattande kan uppgången komma av sig och arbetslösheten av det skälet
bli kvar på en för hög nivå.

Samtidigt går det inte att klara budgetunderskottet och statsskulden om
inte sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker. Skall det vara
möjligt att få ned räntan krävs också en kraftfull tillväxt- och sysselsätt-
ningspolitik för att få ned arbetslösheten.

En stark och uthållig tillväxt och en kraftigt ökad sysselsättning förut-
sätter att uppgången inte bryts i förtid på grund av bristsituationer, flask-
halsar och överhettningseffekter. Den omfattande utslagningen av företag
och arbetstillfällen under 1990-talets första år har ökat riskerna för en
sådan utveckling. Därför inriktas nu politiken på att stödja och underlätta
expansion och förnyelse. Åtgärder föreslås för att förbättra främst de små
och medelstora företagens finansiering och stimulera investeringar och
nyanställningar. Samtidigt läggs arbetsmarknads- och utbildningspolitiken
om så att åtgärderna stärker och förbättrar utbudet av arbetskraft.
Åtgärderna ges en tydlig inriktning på att via utbildning, kompetenshöj-
ning och ökad rörlighet uppnå flexibilitet på arbetsmarknaden så att
inflationsdrivande flaskhalsar inte skall behöva uppstå.

Prisstabilitet är en viktig förutsättning för den ekonomiska politiken.
Hög inflation är inte förenlig med vare sig goda produktionsförutsättning-
ar, bibehållen konkurrenskraft, ökad sysselsättning eller fortsatt god
välfärd. En hög inflation är också förödande för alla fördelningspolitiska
ambitioner. Med en prisstabilitet på god europeisk nivå läggs i stället en
fast grund för en stabil och varaktig uppgång i investeringar, tillväxt och
sysselsättning.

Den tredje hörnstenen i regeringens ekonomiska politik är en rättvis
fördelningspolitik. Saneringen av statsfinanserna kommer att kräva upp-
offringar, och alla måste ta sin del av dessa för att politiken skall kunna
få den folkliga förankring som är en förutsättning för framgång. Bara om
krispolitiken är rättvis kommer alla att ta ansvar för uppgiften att föra
Sverige ur krisen. Därför har regeringen som en del av saneringspro-
grammet föreslagit betydande inkomstförstärkningar, som i särskilt stor
utsträckning bärs av höginkomsttagare och kapitalägare. Regeringen avser
vidare att så långt möjligt värna kommunernas förutsättningar att till-
handahålla vård, omsorg och utbildning. Det går dock inte att undvika
betydande utgiftsminskningar i transfereringssystemen. De viktigaste
fördelningspolitiska insatserna är emellertid i dagens läge inte att värna
alla delar av utgiftsprogrammen. Det viktiga är i stället att skapa
förutsättningar för en varaktigt hög sysselsättning och att därmed
förhindra att stora grupper för lång tid ställs utan möjlighet till egen
försörjning.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Det ekonomisk-politiska programmet

I höstens ekonomisk-politiska proposition tog regeringen det första steget
mot en ny ekonomisk politik. Det innefattade dels åtgärder för att stärka
statsfinanserna, dels vissa åtgärder för att stimulera investeringar i
näringslivet, förbättra de arbetssökandes yrkeskunnande och kompetens
samt främja geografisk rörlighet. Sammantaget lade regeringen fram för-
slag till inkomstökningar och utgiftsminskningar som förbättrar de
offentliga finanserna 1998 med 56,4 miljarder kronor.

Riksdagen har i december beslutat om svenskt medlemskap i EU i
enlighet med folkomröstningsresultatet. För att undvika en försvagning
av statsfinanserna föreslog regeringen (prop. 1994/95:122) att med-
lemsavgiften till EU skulle finansieras genom ökade skatter och avgifter
samt minskade utgifter. Medlemsavgiften beräknas uppgå till ca
20 miljarder kronor år 1998.

Budgetpropositionen utgör ett nytt viktigt steg i arbetet på att sanera
statsfinanserna och att stimulera sysselsättningen i näringslivet och
bekämpa arbetslösheten. Budgetpolitiken är utformad för att stärka för-
troendet för statsmakternas förmåga att komma till rätta med statens
lånebehov samtidigt som den skapar utrymme i den reala ekonomin för
ökad produktion, investeringar och tillväxt. Det är avgörande för till-
växten att få till stånd en utveckling som leder till att det finansiella
sparandet i den privata sektorn - över 170 miljarder kronor år 1994 -
investeras och skapar nya arbetstillfällen. En sådan utveckling är be-
roende av räntorna och dessa är i sin tur beroende av det statliga låne-
behovet. Den ekonomiska politiken måste således arbeta från två håll sam-
tidigt: å ena sidan kraftfulla åtgärder för att öka sysselsättning, å andra
sidan kraftfulla åtgärder för att sänka utgifterna och förstärka inkomster-
na.

Regeringen fullföljer med budgetpropositionen sitt arbete med att lägga
fram ett konkret och kraftfullt program för sanering av statsfinanserna
och stabilisering av statsskulden. Medan över hälften av åtgärderna i
novemberpropositionen avsåg inkomstförstärkningar, redovisar regeringen
nu förslag på ytterligare utgiftsminskningar på sammanlagt närmare
25 miljarder kronor, vilka förbättrar de offentliga finanserna 1998 med
21,7 miljarder kronor. Konkreta förslag läggs även fram om utgiftsminsk-
ningar som skall finansiera en del av EU-avgiften.

Under det senaste året har konjunkturen vänt och en ekonomisk upp-
gång inletts. Konjunkturuppgången skapar förutsättningar för en stramare
finanspolitik än under den föregående lågkonjunkturen. De budgetför-
stärkande åtgärder som nu läggs fram kan därför vara omfattande utan att
uppgången i ekonomisk aktivitet och sysselsättning hotas. I stället bidrar
de till en stabilare utveckling och en mer varaktig uppgång i sysselsätt-
ningen.

De budgetförstärkningar som beslutats av eller förelagts riksdagen upp-
går till 113,2 miljarder kronor. Till detta kommer att den lägre stats-
skulden även vid en oförändrad räntenivå ger ränteutgifter som är ca
18 miljarder kronor lägre. Å andra sidan ökar utgifterna med medlems-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

avgiften till EU med ca 20 miljarder kronor. Sammantaget minskar Prop. 1994/95:100
därmed underskottet i de offentliga finanserna med 111,2 miljarder Bilaga 1
kronor år 1998.

Av de budgetförstärkande åtgärderna på sammanlagt drygt 7 procent
av BNP får över 3 procentenheter genomslag 1995, ca 1,5 procentenheter
1996 och ca 1 procentenhet vardera åren 1997 och 1998. I ett interna-
tionellt perspektiv är detta ett mycket omfattande program för att sanera
statsfinanserna. Dessa beslutade och föreslagna åtgärder på budgetens
utgifts- respektive inkomstsida är en viktig del av saneringen av stats-
finanserna. Hur stor denna förstärkning blir är beroende av hur snabb
tillväxten blir. Såvitt nu kan bedömas kommer underskottet i statens
finansiella sparande att nära nog halveras från ca 13 procent av BNP år
1994 till ca 7 procent år 1996 och statsskulden att statsskulden att
stabiliseras som andel av BNP år 1997 för att därefter falla något år
1998.

Tabell 1.1 Förstärkning av de offentliga finanserna

Saldoeffekt 1998 i 1994/95 års penningvärde. Miljarder kronor

Effekt av beslut under föregående mandatperiod		18,3
Prop. 1994/95:25
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Inkomstförstärkningar	36,6
Avgår därav orsakade utgiftsökningar	-0,3
Utgiftsminskningar	24,8
Avgår därav orsakade inkomstminskningar	-4,7
Sammanlagd förstärkning		56,4
Förslag i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100)
exkl. tidigare aviserade förstärkningar
Utgiftsminskningar	24,6
Avgår därav orsakade inkomstminskningar	-2,1
Avgår övriga reformer	-0.8
Sammanlagd förstärkning		21,7
Finansiering av medlemsavgiften till EU
Inkomstförstärkningar	12,4
Avgår därav orsakade utgiftsökningar	-0,2
Utgiftsminskningar	4,6
Sammanlagd förstärkning		16,8
Summa föreslagna och beslutade åtgärder		113,2
Minskad räntebetalning pga lägre statsskuld	ca 18
Medlemsavgift till EU	ca -20
Summa förstärkningar av de offentliga finanserna		111,2
Återstår att finansiera av EU-avgifterna	ca 3
Total förstärkning av de offentliga finanserna		114,2

Det handlingsprogram mot arbetslösheten som redovisas i ett senare
avsnitt omfattar sammanlagt ca 42 miljarder kronor. Huvuddelen av
kostnaderna täcks genom omfördelningar av befintliga anslag. Program-
met innebär tillfälligt ökade utgifter för 1995/96 på ca 2,2 miljarder

kronor och minskade intäkter till statsbudgeten på högst 7 miljarder Prop. 1994/95:100
kronor; allt räknat efter de besparingar som redovisas inom arbets- Bilaga 1
marknadspolitiken. Regeringen avser att finansiera denna merbelastning
med engångsvisa åtgärder.

Tillväxtförutsättningarna

Strukturen på den svenska ekonomin är sådan att balansen i de offentliga
finanserna är starkt beroende av en hög sysselsättning i näringslivet. När
sysselsättningen sjunker i näringslivet uppstår snabbt stora underskott i
de offentliga finanserna, såsom fallet var 1991-1994. När sysselsättningen
ökar i näringslivet förbättras de offentliga finanserna.

Tabell 1.2 Finansiellt sparande

Miljarder kronor

	1991	1992	1993	1994	1995	1996
Offentlig sektor	-16	-112	-193	-168	-161	-115
Privat sektor	-13	64	166	174	185	175
Totalt inhemskt sparande = Bytesbalans saldo	-29	-48	-27	6	24	60

Källa: Finansdepartementet.

Under de närmaste två åren kommer de offentliga finanserna att för-
bättras och Sverige kommer att få ett växande överskott i bytesbalansen.
Sverige är redan 1994 en nettoexportör av kapital. Sverige som land är
inte beroende av att låna utomlands. I den mån som svenska staten eller
svenska företag tar upp lån utomlands är det enbart för att man där-
igenom kan erhålla bättre lånevillkor än vad som erbjuds på den svenska
marknaden. Staten kommer för sin del att öka upplåningen i utländsk
valuta.

Sparandebalansen visar samtidigt att det finns ett stort finansiellt
sparande i den privata sektorn och att detta ger utrymme för kraftigt
ökade investeringar och sysselsättning. Ju snabbare produktionskapacite-
ten byggs ut i den privata sektorn, desto snabbare kan underskottet i den
offentliga sektorn reduceras.

De ekonomiska förutsättningarna för en kraftig industriell expansion är
mycket gynnsamma under de kommande åren. Enbart under 1995
beräknas industrins driftsöverskott brutto uppgå till 118 miljarder kronor,
vilket kan jämföras med industrins totala investeringar som 1995 väntas
uppgå till 54 miljarder kronor. Industrins höga lönsamhet innebär att en
stor del av investeringarna kan självfinansieras samtidigt som soliditeten
stärks och företagens kreditmöjligheter avsevärt förbättras.

Den ekonomiska politiken är därför inriktad på att åstadkomma en
snabb och varaktig ökning av sysselsättningen och att säkerställa att
denna ökning i första hand sker i näringslivet. En grundläggande förut-
sättning är att det svenska näringslivet kan behålla en god internationell

konkurrenskraft. Den position som de svenska företagen har i dag är be-
roende av flera faktorer. En faktor är de omfattande insatserna för att
förbättra produktiviteten i företagen. En annan faktor är parternas med-
verkan till avtal som inte är inflationsdrivande. En tredje faktor är den
låga kronkursen. Den ekonomiska politiken kan emellertid inte ensidigt
baseras på denna konkurrensfördel. Det är regeringens ambition att
genom en förtroendeskapande politik och ekonomisk tillväxt stärka den
svenska kronan och därmed skapa en bättre balans mellan exportverksam-
het och hemmamarknad. Det betyder att fortsatta förbättringar av produk-
tiviteten kommer att bli allt viktigare för att hävda konkurrenskraften och
åstadkomma ekonomiska framsteg. En förnyelse av arbetslivet med en
modernisering av arbetets organisation och en bred höjning av de an-
ställdas kompetens är den avgörande faktorn. Dessa frågor måste i fort-
sättningen ägnas ökad uppmärksamhet, i första hand av arbetsmarknadens
parter.

En stark och uthållig tillväxt och en kraftig ökning av sysselsättningen
förutsätter att den nu pågående konjunkturuppgången inte bryts i förtid
på grund av bristsituationer - flaskhalsar - på arbetsmarknaden, på
varumarknaderna eller när det gäller kapitalmarknaden. Därför läggs
närings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken om för att kraftfullt
understödja den ekonomiska politikens grundläggande uppgift att skapa
goda förutsättningar för arbete och utveckling och en icke-inflatorisk
tillväxt. Parallellt med dessa initiativ behövs en rad initiativ för att ta
vara på de möjligheter som EU-medlemskapet ger Sverige.

I den preliminära nationalbudgeten redovisas tre olika scenarier för den
svenska ekonomins utveckling t.o.m. år 1998. I medelaltemativet beräk-
nas sysselsättningen öka med närmare 300 000 personer under mandat-
perioden, under förutsättning att arbetsmarknaden fungerar väl och under
förutsättning av en lönebildning som är förenlig med samhällsekonomisk
balans. Den öppna arbetslösheten skulle emellertid fortfarande vara alltför
hög 1998, närmare 6 procent. Den ekonomiska politiken kommer därför
fortlöpande att utformas så att möjligheter till starkare tillväxt tas till
vara. Regeringens ambition är att ytterligare nedbringa arbetslösheten
under mandatperioden. Det är också av största vikt att det blir en bred
uppslutning både inom riksdagen och hos arbetsmarknadens parter som
stärker förtroendet för den ekonomiska politiken och för den svenska
ekonomin. Då skulle tillväxten och sysselsättningen kunna öka mer och
arbetslösheten reduceras ytterligare.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Näringspolitiken

Uppgiften för näringspolitiken är att medverka till en snabb förnyelse och
utveckling inom företagssektorn. Investeringsnivån måste höjas markant
för att bygga upp en ny produktionskapacitet i stället för den som har gått
förlorad under de senaste årens ekonomiska stagnation och tillbakagång.

En ny grundläggande förutsättning för näringspolitiken är att Sverige
sedan årsskiftet fullt ut deltar i det ekonomiska och politiska samarbetet

på alla områden inom EU. Medlemskapet innebär att klarhet har skapats Prop. 1994/95:100
för en viktig del av det svenska näringslivets villkor. De svenska före- Bilaga 1
tagen kommer nu att arbeta på samma villkor som alla andra företag på
den inre marknaden. Beslutet bidrar till att göra Sverige mer attraktivt
som investeringsland, både för svenska och utländska företag som
planerar etableringar. Detta bör bidra till att stärka växtkraften i den
svenska ekonomin.

En annan grundläggande förutsättning är ett väl fungerande samspel
mellan de stora exportföretagen och de små och medelstora företagen i
tillväxtprocessen. Exportföretagens framgångar innebär ökade möjligheter
för de mindre företag som i många fall fungerar som underleverantörer.
Men det är samtidigt viktigt att konstatera att villkoren för de mindre och
medelstora företagen på flera områden är annorlunda än för de stora
företagen och kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder.
Många av de mindre företagen arbetar på den svenska marknaden, där
efterfrågan för närvarande är mycket svagare än på exportmarknaden.
Det innebär att den kraftiga förbättringen av lönsamheten är mycket
ojämnt fördelad. Det finns därför behov av insatser för att lösa problem
kring de mindre företagens finansiering. I denna proposition föreslås
därför åtgärder för att bättre tillgodose företagens behov av riskkapital
och underlätta småföretagens expansion.

Arbetsrätten är ett annat område där det behövs särskilda lösningar för
de mindre företagen. Denna fråga kan i många fall lösas direkt av parter-
na inom ramen för nu gällande arbetsrätt. Därtill kommer att regeringen
gett den nya arbetsrättsutredningen i uppdrag att särskilt uppmärksamma
dessa frågor.

Regeringen planerar vidare att förstärka resurserna till de särskilda
lånen till kvinnliga företagare, genomföra särskilda satsningar för kun-
skapsöverföring till de små och medelstora företagen samt vidta åtgärder
för att främja utländska företags etableringar i Sverige.

Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken

Arbetsmarknadspolitiken har en central roll i den ekonomiska politiken.
Den skall främja ekonomisk tillväxt, stabilitet och en rättvis fördelning.
Den traditionella arbetsmarknadspolitiken har de senaste åren fått bära en
tung börda. En stor del av insatserna har inriktats på att få till stånd
särskilt anordnade arbetstillfällen i form av ungdomspraktik och ALU-
verksamhet. Det är nu hög tid för nya grepp och för en ny inriktning.

Sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden måste nu stå i
centrum för politiken. Åtgärder som syftar till att skapa arbetstillfällen
vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden måste begränsas till att avse
insatser för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. De
ekonomiska resurserna måste omdisponeras från långvariga kontantstöd
till tillfälliga stimulanser för expansion och nyanställning i näringslivet
och till en allmän kompetenshöjning. Välfärden, den ekonomiska till-
växten och näringslivets internationella konkurrensförmåga är helt be-

roende av arbetskraftens kunskap och kompetens. Sveriges redan goda Prop. 1994/95:100
system för återkommande utbildning bör förbättras ytterligare. Den Bilaga 1
yrkesmässiga och geografiska rörligheten måste främjas.

Det räcker inte med utbildad arbetskraft för att uppnå god ekonomisk
tillväxt. Det fordras också att företaget på ett flexibelt sätt kan använda
den kompetens som står till förfogande. Samspelet mellan utbildning och
arbetsliv behöver förbättras. Ambitionerna när det gäller insatser mot
ungdomsarbetslösheten måste höjas kraftigt. Arbetslinjen skall betonas
långt starkare än vad som skett under de gångna åren.

Utöver dessa direkt anställningsfrämjande insatser läggs ett omfattande
förslag om utbildnings- och kompetenshöjning fram för att möta de
ständigt ökade kraven på kompetens i arbetslivet. Sammanlagt tillkommer
ca 90 000 extra platser inom det reguljära utbildningsväsendet under
1995. Särskilda insatser förslås när det gäller utbildning i teknik och
språk.

Särskilt utsatta på arbetsmarknaden är de unga. Därför förstärks de
arbetsmarknadspolitiska insatserna både i form av kommunalt uppfölj-
ningsansvar, ungdomsintroduktion, ett ökat antal utbildningsplatser samt
en ny form av praktik, s.k. Europa-stipendier. En ny form av utbildning
i datorhantering (Datortek) införs i alla kommuner i syfte att ge arbets-
lösa ungdomar utbildning i modem teknik. Syftet med alla dessa insatser
är att ungdomarna så snabbt som möjligt skall komma i arbete eller ut-
bildning. Alla ungdomar under 25 år skall ha fått ett lämpligt erbjudande
inom 100 dagar.

Insatserna för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa
förstärks genom att rekryteringsstödet reserveras för dessa sökande och
att stödet kan användas i förening med det allmänna nyanställningsstödet.
ALU-arbeten skall i fortsättningen användas i första hand för att bryta
eller förhindra uppkomst av långtidsarbetslöshet. Utomnordiska invand-
rare som har särskilt stora svårigheter att få arbete skall få ökade möj-
ligheter till arbetspraktik.

Arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring måste
hävdas. Kontraktet mellan den enskilde och samhället måste göras tydligt.

Skattepolitiken

Skattepolitikens utformning är av grundläggande betydelse både för till-
växten och för den ekonomiska fördelningen. Genom skattereformen
1990-1991 fick Sverige ett modernt skattesystem. Riksdagen har under
hösten fattat beslut om att återupprätta de principer som låg till grund för

skattereformen. Riksdagen har också beslutat om åtgärder för att för-
stärka budgetens inkomstsida. Utrymmet för ytterligare skattehöjningar
är nu starkt begränsat. Även kommunerna bör vara ytterst återhållsamma
med skattehöjningar. Regeringen kommer att följa utvecklingen av kom-
munalskatterna och väga in den vid bedömningen av kommunernas finan-
siella utrymme.

Inom ramen för ett i huvudsak oförändrat skatteuttag kan förskjutningar
mellan olika skatter aktualiseras i framtiden. Med tanke på behovet av
stabila spelregler bör emellertid varje förändring övervägas noga. Inom
EU pågår en diskussion om växling mellan skatt på arbete och miljö-
relaterade skatter. För Sveriges del kommer denna fråga att prövas av en
parlamentarisk utredning.

När det gäller företagsbeskattningen har regeringen avsatt 2 miljarder
kronor till en reform som i första hand skall användas för att reducera
skatteuttaget för de mindre och medelstora företagen. Inriktningen på
denna reform skall bestämmas efter samråd med näringslivet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Åtgärder för att hävda prisstabiliteten

En viktig uppgift för den ekonomiska politiken är att hävda en prisstabili-
tet på god europeisk nivå. De tidigare två decenniernas inflationsperiod
bröts vid ingången till 1990-talet. Genom stabiliseringsavtalet 1991
växlade löneutvecklingen över till en mera sund och uthållig nivå. Denna
nya inriktning fullföljdes i avtalsrörelsen 1993. Konsumentprisökningama
stannade 1994 under 3 procent och förväntas fortsätta i ungefär samma
takt framöver. Den underliggande inflationen torde stanna på ca 2 pro-
cent. En uppvärdering av kronan, som följd av det minskade budget-
underskottet, det växande överskottet i bytesbalansen och den starkare
tillväxten förväntas bidra till att hålla tillbaka höjningarna av import-
priserna.

För att hävda denna prisstabilitet måste den ekonomiska politikens olika
medel medverka aktivt. Ju fler insatser som görs för att undanröja hinder
på arbetsmarknaden och på olika varumarknader, desto mindre krav ställs
på penningpolitiken att genom räntehöjningar motverka inflationstenden-
ser i ekonomin. Det är bl.a. av dessa skäl som arbetsmarknads- och ut-
bildningspolitiken nu läggs om med stark betoning på sådana åtgärder -
yrkesmässig och geografisk rörlighet - som skall underlätta företagens
expansion och förhindra uppkomsten av flaskhalsar.

Det fortsatta arbetet

Sammanfattningsvis innebär den ekonomiska politik som presenteras i
budgetpropositionen, och den utveckling som nu kan överblickas, att en
fast grund läggs för att:

• Statsfinanserna kan saneras och statsskulden stabiliseras senast 1998.

• Sverige under de närmaste åren kan ha ett betydande överskott i
bytesbalansen. Sverige kommer därmed att vara nettoexportör av
kapital.

• En prisstabilitet på god europeisk nivå kan hävdas. Sverige kan
därmed inleda en period av icke-inflatorisk tillväxt och ökad
sysselsättning.

Den ekonomiska politiken syftar till att Sverige vid övergången till
2000-talet åter skall stå ekonomiskt starkt med sunda statsfinanser, arbete
åt alla och en väl utbyggd välfärd. Från en sådan styrkeposition kan
Sverige spela en aktiv och pådrivande roll i det ekonomiska och politiska
samarbetet, i Europa och globalt.

En sådan gynnsam ekonomisk utveckling är beroende av en bred sam-
verkan i hela samhället. De politiska partierna har ett särskilt ansvar att
medverka till stabila majoriteter och en handlingskraftig riksdag. Rege-
ringen har som ambition att söka uppnå så breda majoriteter som möjligt
i riksdagen. På samma sätt har regeringen ambitionen att få till stånd ett
väl fungerande samspel med näringslivet, både med de stora företagen
och med de mindre och medelstora. Nya former för sådan samverkan
håller på att utvecklas.

Arbetsmarknadens parter har också en nyckelroll. Statsmakterna kan
besluta om en ny inriktning och nya inslag i arbetsmarknadspolitiken,
men effekterna av dessa åtgärder är i stor utsträckning beroende av en
aktiv medverkan från parterna i arbetslivet. Av ännu större betydelse är
de villkor som skapas direkt av arbetsmarknadens parter genom avtal
eller praxis i arbetslivet. Därför måste förnyelsen av villkoren på arbets-
marknaden bedrivas parallellt av staten och parterna.

Det finns därför starka skäl att understryka vikten av det arbete som nu
börjar komma i gång mellan parterna när det gäller såväl praktisk sam-
verkan kring rekryterings- och utbildningsbehov liksom förhandlingar om
förnyelse av de arbetsrättsliga villkoren. Detta arbete bör bedrivas över
hela fältet med det uttalade syftet att parterna tar ett ökat ansvar för att
arbetsmarknaden skall fungera väl och för att de arbetslösa snabbt skall
komma in i arbete, utbildning eller annan arbetsförberedande verksamhet.

Regeringen strävar således efter att få till stånd en ekonomisk utveck-
ling med hög tillväxt och sysselsättning, låg arbetslöshet och starka
offentliga finanser. Den närmaste tiden blir avgörande för om en sådan
gynnsam utveckling skall kunna uppnås. Två omständigheter är särskilt
viktiga, dels möjligheten att i riksdagen få uppslutning kring den fram-
lagda ekonomiska politiken, dels behovet att i den kommande avtals-
rörelsen få till stånd avtal och en löneutveckling som gör det möjligt att
behålla en prisstabilitet på god europeisk nivå och därmed hävda närings-
livets konkurrenskraft. Detta ställer stora krav på arbetsmarknadens
parter att finna lösningar som förenar löntagarnas krav på en rimlig och
rättvis andel av produktionsresultatet med företagens krav på en kostnads-
och produktivitetsutveckling som ger utrymme för den nödvändiga ut-
byggnaden av produktionskapaciteten.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

2 Det ekonomiska arvet

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Den svenska ekonomin befinner sig nu i en återhämtning efter tre år av
nedgång. Dessa tre år har präglats av den svagaste produktionsutveckling
som Sverige har upplevt sedan 1930-talet. På bara tre år har arbets-
lösheten tredubblats, den offentliga sektorns underskott tiodubblats och
statsskulden fördubblats. Den samlade produktionen har minskat under
tre år i rad.

Nedgångens djup är resultatet av flera samverkande faktorer. Världs-
ekonomin utvecklades svagt under början av 1990-talet, efter 1980-talets
långa högkonjunktur. Överhettningen i den svenska ekonomin mot slutet
av 1980-talet skapade problem för industrins internationella konkurrens-
kraft. Åtgärderna i slutet av 1980- och början av 1990-talet för att lösa
den svenska ekonomins strukturella problem hade ännu inte burit frukt.
En kraftig uppgång av realräntan och en dramatisk omsvängning i hus-
hållssparandet medförde ett kraftigt fall i den inhemska efterfrågan.

Dessa faktorer kan emellertid inte ensamma förklara den starka upp-
gången i arbetslöshet och den fleråriga negativa tillväxten. Andra länder
drabbades av liknande problem, men förmådde att vända en nedgång till
en ny period av tillväxt. Sverige var ett av de få länder som under lång
tid drabbades av en kraftig produktionsnedgång. En viktig förklaring till
detta är att den ekonomiska politik som fördes under den gångna mandat-
perioden fördjupade och förlängde konjunkturnedgången. De åtgärder
som genomfördes bidrog till en kraftig dämpning av efterfrågan, bl.a.
genom sin fördelningspolitiska profil, vilket fick starkt negativ effekt på
sysselsättningen och därigenom på de offentliga finansernas utveckling.
Den svaga och delvis motsägelsefulla finanspolitiken ökade konsumen-
ternas osäkerhet och omvärldens tvivel, och bidrog därmed på ett av-
görande sätt till den ekonomiska krisen.

2.1 1980-talet - budgetsanering och överhettning

Spara och arbeta

Fram till mitten av 1970-talet var Sveriges offentliga finanser balansera-
de. Under åren 1976-1982 var den ekonomiska tillväxten svag och stats-
finanserna försämrades kraftigt. I början av 1980-talet var därmed arbets-
lösheten och budgetunderskottet den ekonomiska politikens dominerande
problem. Efter regeringsskiftet 1982 lades den ekonomiska politiken om.
Bland annat genomfördes en devalvering för att stärka den svenska kon-
kurrenskraften. En sanering av de offentliga finanserna inleddes, bl.a.
genom att merparten av de riktade industrisubventionema slopades.

Omläggningen inledde en stark och lång återhämtning av den svenska
ekonomin. Den inhemska efterfrågan ökade och arbetslösheten sjönk
stadigt. Finanspolitiken, tillväxten och den ökade sysselsättningen innebar

att budgetunderskottet, som 1982 motsvarade 13 procent av BNP, kunde Prop. 1994/95:100
pressas tillbaka och vändas till ett överskott i slutet av 1980-talet. Bilaga 1

Diagram 2.1 Statens budgetsaldo 1960/61-1993/94

Procent av BNP

Källa: Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.

Efter Bretton Woods-systemets upplösning i början av 1970-talet ökade
integrationen av de internationella finansmarknaderna. Eurovalutamark-
nademas framväxt, koncernernas globalisering och informationsteknolo-
gins genombrott innebar under 1980-talet att penningpolitikens villkor
förändrades. I Sverige växte en grå kreditmarknad fram vid sidan av den
officiella och reglerade. Regleringarna på kreditmarknaden urholkades,
men hotade ändå att snedvrida kapitalets användning och hämma den
svenska ekonomins tillväxt.

Den svenska kreditmarknaden avreglerades i mitten av 1980-talet. Där-
med skapades förutsättningar för en mer rationell resursallokering i
näringslivet, samtidigt som hushållen inte längre var lika utlämnade åt
kreditinstitutens godtycke t.ex. vid köp av bostäder. Ett syfte med
avregleringen var att undanröja den grå utlåningsmarknaden och öka den
mer ordnade banksektorns andel av kreditmarknaden. Bankerna förmådde
emellertid inte hantera den avreglerade marknadens krav och risker, och
såg inte vådan av den starka uppgången i värderingen av aktier och
fastigheter. Kreditgivningen ökade dramatiskt, gynnad av hög inflation
och skattesystemets möjligheter till stora ränteavdrag.

Överhettningen

I förening med avregleringen frigjordes stora mängder institutionellt
kapital. Den kvarvarande valutaregleringen gjorde att de finansiella
placeringarna måste ske inom landet. Därmed drevs priset på realkapital
och andra tillgångar i höjden. Detta stärkte hushållens lånemöjligheter
och framtidsförväntningar, vilket drev upp konsumtionen. Hushållens

sparkvot sjönk dramatiskt och deras konsumtion var under 1988-1989 Prop. 1994/95:100

5 procent högre än de disponibla inkomsterna. Bilaga 1

Diagram 2.2 Konsumtionskvoten och sysselsättning i privat sektor 1980-1994

Anm.: Konsumtionskvoten är hushållens konsumtion som andel av deras disponibla
inkomst, dvs. en spegelbild av den mer konventionellt använda sparkvoten.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den ökade konsumtionen och det omfattande byggandet drev upp
sysselsättningen till mycket höga nivåer. Arbetslösheten var under slutet
av 1980-talet under 2 procent och förvärvsfrekvensen ökade till 84 pro-
cent. Inom expansiva sektorer uppkom påtagliga flaskhalsproblem, vilket
drev upp löneglidningen och via följsamhetskrav ledde till problem på
hela arbetsmarknaden. Bristen på arbetskraft hämmade de konkurrensut-
satta sektorernas möjlighet att tillgodogöra sig omvärldens efterfrågan.
Inflationen pressades upp och konkurrenskraften urholkades.

I detta skede blev en reformering av skattesystemet, en åtstramning av
finanspolitiken och en helhetslösning på arbetsmarknaden en viktig upp-
gift för den ekonomiska politiken. Skatteretörmen genomfördes åren 1990
och 1991. Parallellt med denna reform inledde regeringen överläggningar
med arbetsmarknadens parter om ett stabiliseringsavtal för att bryta kost-
nadsinflationen. Sådana avtal träffades på våren 1991 över hela arbets-
marknaden. Dessa åtgärder tillsammans med insatser för att öka kon-
kurrensen i näringslivet bidrog effektivt till att få ner prisstegringarna och
inflationsförväntningarna och att lägga grunden för en varaktigt lägre
inflationstakt. Samtidigt togs en rad initiativ för att motverka den
arbetslöshet som följde med den internationella konjunkturnedgången och
den försvagade efterfrågan på exportmarknaderna. De arbetsmarknads-
politiska insatserna för att höja kompetensen i arbetskraften fördubblades,
investeringsfonderna frisläpptes i hela landet och beslut fattades om ett
omfattande program för investeringar i infrastruktur.

2.2 1990-talet - nya budgetunderskott och efterfrågekris

1992 - ett förlorat år

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Efter regeringsskiftet i oktober 1991 fick den ekonomiska politiken en ny
inriktning. Den fick som överordnad uppgift att bekämpa en överhettning,
som vid det laget redan hade försvunnit. Nya fördelningspolitiska prin-
ciper etablerades. Genom stora skattesänkningar fick vissa grupper sär-
skilda stimulanser, medan andra fick se sina ekonomiska villkor för-
sämras. Samtidigt utmålades överhettningen fortfarande som det stora
problemet och fick motivera åtstramningar, trots att arbetslösheten växte
och förvärrades av indragningarna. Detta ledde till ökat bidragsberoende
och underskott i de offentliga finanserna. De strukturella förändringar
som aviserades förblev i många stycken oprecisa, vilket ökade osäker-
heten hos många av aktörerna i ekonomin.

De åtstramande åtgärderna riktades mot bostadsinvesteringama, den
privata konsumtionen och kommunerna, vilka tillsammans svarade för ca
70 procent av den samlade inhemska efterfrågan. Den privata konsum-
tionen fortsatte att sjunka och sparkvoten steg till närmare 8 procent av
den disponibla inkomsten. Därmed hade sparkvoten stigit med samman-
lagt ca 12,5 procentenheter sedan 1989. Denna kraftiga förändring från
konsumtion till sparande fick stora effekter på hela ekonomin. Den
åtstramande politiken i en svag konjunktur fick en depressiv verkan på
ekonomin under 1992. Bruttonationalprodukten minskade med 1,4 pro-
cent och sysselsättningen i den privata sektorn sjönk under 1992 med
165 000 personer.

Nedgången i ekonomin var resultatet av en rad faktorer såväl inom
landet som utomlands. Effekterna av den tyska återföreningen kom att få
särskilt stor betydelse. Samtidigt som den ekonomiska tillväxten för-
svagades i Europa, kom en svag finanspolitik i Tyskland att tvinga fram
höjda räntor där och därmed också i övriga länder. Detta skapade stora
spänningar i det europeiska valutasamarbetet under hösten 1992.

Den europeiska valutaoron ledde till en kraftig stegring av den svenska
räntenivån och Riksbanken tvingades till en rad höjningar av marginal-
räntan för att stabilisera situationen. De stigande räntorna förvärrade den
finanskris som utlösts av fastighetsprisernas snabba nedgång. Den borger-
liga regeringens bräckliga parlamentariska underlag och oförmåga att
hantera en svår ekonomisk-politisk situation ledde snabbt fram till en akut
förtroendekris, som tog sig uttryck i att Riksbanken höjde marginal räntan
till 500 procent.

På initiativ av den socialdemokratiska oppositionen träffades under
september och oktober tre uppgörelser om ekonomisk-politiska åtgärder.
Den första innebar ytterligare åtgärder för att komma till rätta med
arbetslösheten och det växande budgetunderskottet. Den andra innebar en
garanti som skulle skydda insättamas pengar i bankerna och därmed
stabilisera situationen för det finansiella systemet. Den tredje uppgörelsen

2 Riksdagen 1994/95. 1 sanil. Nr 100. Bilaga I

innebar en förstärkning av näringslivets konkurrenskraft genom en s.k. Prop. 1994/95:100
intern devalvering. Bilaga 1

Under hösten kom land efter land att överge samarbetet kring fasta
växelkurser. Sverige övergav den fasta växelkursen i november och
kronan föll kraftigt gentemot andra valutor.

Diagram 2.3 Kronkurs och ränta 1992-1994

Anm.: Veckogenomsnitt, sista observationen avser den 14 december 1994.
Källa: Finansdepartementet.

1993 - från kris till depression

Deprecieringen av kronan innebar stora konkurrensfördelar för den kon-
kurrensutsatta sektorn under 1993. Det dröjde dock innan de positiva
effekterna blev märkbara. Samtidigt pressades den hemmamarknadsinrik-
tade delen av den svenska ekonomin tillbaka av ytterligare åtstramningar.

Antalet konkurser fortsatte att vara mycket högt och sysselsättningen
fortsatte att sjunka. Sammantaget förlorade Sverige vart tionde arbetstill-
fälle under 1992 och 1993; sysselsättningen minskade med 414 000 per-
soner. I och med det urholkades skattebaserna och den offentliga sektorns
inkomster sjönk snabbt.

Diagram 2.4 Sysselsättning och offentliga inkomster 1980-1994

Källa: Finansdepartementet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Fallet i sysselsättningen tredubblade den öppna arbetslösheten till
8 procent 1993. Den totala arbetslösheten nådde ca 12,5 procent. Kost-
naderna för arbetslösheten bidrog till att den offentliga utgiftskvoten steg
kraftigt från 63,0 procent av BNP 1991 till 74,3 procent 1993.

Diagram 2.5 Öppen arbetslöshet och offentliga utgifter 1980-1994

Källa: Finansdepartementet.

Den kraftigt åtstramande politiken under en lågkonjunktur fick mot-
svarande effekt på svensk ekonomi under åren 1992 och 1993 som den
fick på europeisk ekonomi tio år tidigare; antalet arbeten minskade med
ca en halv miljon, investeringarna sjönk med en fjärdedel och BNP
minskade tre år i rad, sammanlagt med 4 procent. Genom de minskningar
i inkomsterna och ökningar av utgifterna som detta innebar för staten steg
statsskulden från knappt 45 procent av BNP i juni 1991 till ca 80 procent
i juni 1994.

Den ekonomiska nedgången har varit kraftigare i Sverige än i något
annat land, med undantag av Finland. Den internationella konjunkturen
förklarar således bara en mindre del av fallet. I jämförelse med den
svenska ekonomins långsiktiga trend hade Sverige förlorat ca 12 procent
av sin möjliga produktion mellan 1989 och 1993. Det motsvarar en ute-
bliven produktion och uteblivna inkomster på ca 170 miljarder kronor.
Ar 1991 hörde Sveriges offentliga finanser till de starkaste i OECD-
kretsen. Tre år senare hade endast Grekland ett större budgetunderskott.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Diagram 2.6 BNP per capita Sverige och EU 1980-1994

Index 1980 = 100

Källor: OECD, EUROSTAT, SCB och Finansdepartementet.

1994 - återhämtning från låg nivå

Under sommaren 1993 började de första tecknen på återhämtning kunna
skönjas. Den låga kronkursen gav en exportökning med ca 7,5 procent
och en svag uppgång i industriproduktionen. Industriinvesteringarnas
nedgång begränsades till ca 4 procent för helåret 1993. Finanspolitiken
förmådde dock inte stilla hushållens oro för underskott och arbetslöshet,
och realräntans nedgång bröts i början av 1994. Den privata konsumtio-
nen sjönk med 3,7 procent och investeringarna med ca 18 procent, vilket
innebär att BNP sammantaget sjönk under 1993. Den öppna arbetslös-
heten steg till 8,2 procent.

Valårets passiva ekonomiska politik undergrävde förtroendet för svensk
ekonomi, vilket - tillsammans med osäkerheten inför EU-omröstningen
och riksdagsvalet - fick räntan att stiga kraftigt under hela våren och
sommaren 1994, efter ett drygt år av nedgång. Vinsterna i exportsektorn
ökade kraftigt och industriinvesteringarna steg med ca 20 procent, men
hemmamarknaden har först de senaste månaderna börjat hämta sig. In-
vesteringsfältet under perioden 1991-1993 har bidragit till att delar av
industrin redan nu närmar sig sitt produktionstak, trots den höga arbets-
lösheten. Otakten mellan export- och hemmamarknadssektorema har ock-
så fördröjt de offentliga finansernas återhämtning.

Återhämtningen i svensk ekonomi har utan tvekan inletts, men den sker
från en mycket låg nivå.

Summering

Nedgången i ekonomin har lämnat stora problem efter sig som nu måste
lösas: massarbetslöshet, ett budgetunderskott på över 10 procent av BNP,
en snabbt ökande statsskuld och höga realräntor. På fyra områden har
den ekonomiska politiken varit otillräcklig:

• Arbetsmarknadspolitiken har varit för svag. De åtgärder som satts in
har i alltför stor grad varit verkningslösa eller bidragit till utträngning
på arbetsmarknaden. Arbetskraftsdeltagandet har sjunkit från 83,2 till
77,7 procent mellan 1991 och 1994. Antalet långtidsarbetslösa har
stigit från 24 000 i september 1991 till 121 000 i september 1994.
Ungdomsarbetslösheten har nått rekordnivåer på långt över 100 000
personer i åldern 16-24.

• Skattepolitiken har inneburit sänkningar av kapital- och förmögen-
hetsskatter omfattande 25 miljarder kronor och höjningar av skatten
på arbete med 29 miljarder kronor. Detta har omfördelat inkomster
från konsumtionsbenägna till sparbenägna grupper i samhället, vilket
bidragit till att hämma den inhemska efterfrågan, samtidigt som det
minskat förståelsen för de åtgärder som behöver vidtas för att stärka
de offentliga finanserna.

• Bristen på budgetdisciplin är den tredje negativa faktorn. Under ned-
gångsåren misslyckades regeringen med att hålla igen den statliga
konsumtionen. Förtroendet för budgetarbetet undergrävdes och
stärkte misstron mot den ekonomiska politiken och analysunderlaget.
Misstron och underskotten möttes med planer och strategier snarare
än med konkreta åtgärder.

• Politiken mot kommunerna är den fjärde faktorn. Den borgerliga rege-
ringen fullföljde den tidigare initierade omläggningen till generella
statsbidrag, vilket skapade förutsättningar för ökad ekonomisk effek-
tivitet i kommunerna, men misslyckades med uppgiften att skapa ett
bra system för kostnadsutjämning.

3 Sverige och den Europeiska Unionen

Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i den Europeiska Unionen
(EU). Genom medlemskapet får regering och riksdag möjligheter att på
europeisk nivå verka för politiska beslut och åtgärder som kan bidra till
gynnsammare förutsättningar för svensk ekonomi och svensk välfärd.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Samarbetet och det gemensamma beslutsfattandet inom EU kommer att
ha stor betydelse för den ekonomiska politiken, men omfattar också andra
frågor och områden såsom miljöpolitiken.

Medlemskapet innebär att Sverige blir en del av en gemensam marknad
utan gränser och hinder för människor, tjänster, varor och kapital. De
svenska företagens hemmamarknad blev redan med EES-avtalet mång-
dubbelt större. Samtidigt som möjligheterna vidgades så skärptes också
konkurrensen för de företag som hittills haft en skyddad hemmamarknad.
För dessa företag skärptes också kraven på kontinuerlig omvandling och
förnyelse, liksom kraven på företagens och de anställdas internationella
kompetens och orientering.

Arbetsmarknads-, närings- och utbildningspolitiken kommer att ut-
formas med hänsyn till detta och i syfte att stärka och stödja de berörda
företagens och medborgarnas verksamhet på den inre europeiska markna-
den.

Medlemskapet skapar också nya förutsättningar för skattepolitiken. De
gemensamma besluten har hittills inriktats på gemensamma miniminivåer
för mervärdesskatt och andra indirekta skatter. Sverige kommer att inom
EU aktivt stödja ansträngningarna att också få till stånd godtagbara mini-
minivåer för kapitalskatter, bolagsskatter och miljöskatter liksom det
gemensamma arbetet för att åstadkomma bättre skattekontroll och effek-
tivare bekämpning av skattefusk och ekonomisk brottslighet.

EU-ländema bedriver ett gemensamt arbete med inriktning på en euro-
peisk ekonomisk och monetär union (EMU). Sverige har i medlemskaps-
förhandlingama gjort klart att Sverige inte kommer att förhindra detta
arbete. Sverige deklarerade dock samtidigt att den svenska riksdagen
skall avgöra om och när Sverige kan ansluta sig till en den tredje fasen
i EMU, som innefattar en gemensam valuta. Sveriges Riksbank har för
Sveriges del undertecknat avtalet om det europeiska monetära systemet
(EMS). Däremot deltar inte Sverige i växelkurssamarbetet ERM. Riks-
banken har uttalat att kronan kommer att flyta under avsevärd tid.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

3.1 Sätt Europa i arbete

EU har gjort kampen mot arbetslösheten och arbetet för jämställdhet till
en överordnad uppgift och antagit en handlingsplan för tillväxt, konkur-
renskraft och sysselsättning. Handlingsplanen bygger på EU-kommissio-
nens vitbok och omfattar åtgärder både på gemenskapsnivå och på natio-
nell nivå. Vid EU:s toppmöte i Essen enades det Europeiska rådet, dvs.
stats- och regeringscheferna, om åtgärder på fem nyckelområden:

1. Investeringar i yrkesutbildning skall främjas för att förbättra arbets-
tagarnas möjligheter till sysselsättning.

2. Den ekonomiska tillväxten skall göras mera arbetsintensiv genom
mera flexibla former för att organisera arbetet, genom en lönepolitik
som främjar investeringar och genom lokala och regionala initiativ

för att skapa arbetstillfällen bl.a. på det sociala områden och inom Prop. 1994/95:100
miljövården. Bilaga 1

3. Sociala avgifter skall reduceras i sådan omfattning att det blir en
märkbar effekt på rekryteringen av arbetskraft.

4. Arbetsmarknadspolitiken skall läggas om från en passiv till en aktiv
politik och effektiviseras, bl.a. genom att åtgärder som motverkar
arbetsviljan undviks.

5. Särskilda insatser skall göras för dem som är hårdast drabbade av
arbetslösheten, särskilt ungdomar och långtidsarbetslösa.

Det Europeiska rådet uppmanade medlemmarna att översätta dessa re-
kommendationer till politiska åtgärder som skall sträcka sig över flera år
och anpassas efter den ekonomiska och sociala situationen i respektive
land. Toppmötet beslutade också om att utvecklingen på arbetsmarknaden
nu skall följas upp på samma sätt som man följer den finansiella utveck-
lingen. Den första rapporten skall avlämnas inför toppmötet i december

1995.

De europeiska socialdemokraterna har utarbetat ett program - Sätt
Europa i arbete - för tillväxt och sysselsättning. Det innehåller en
konkretisering och vidareutveckling av tankegångar från EU:s vitbok om
sysselsättning. Den svenska regeringen kommer i samverkan med andra
regeringar att ta initiativ inom EU på grundval av detta program. Det
innebär att regeringen kommer att arbeta för att EU skall ha samma höga
ambitioner för tillväxt och sysselsättning som för det monetära sam-
arbetet. Regeringen kommer vidare att inom EU verka för ökade investe-
ringar i nya jobb, i kunskaper och kvalifikationer och i en utbyggd och
väl fungerande infrastruktur.

Västeuropa har en i hög grad integrerad ekonomi. 93 procent av alla
varor och tjänster som förbrukas inom Västeuropa produceras här; endast
7 procent går i global handel. Det ekonomisk-politiska samarbetet inom
EU ger nu möjligheter till en ökad samordning av den ekonomiska politi-
ken. För att denna skall kunna vara tillräckligt ambitiös krävs att med-
lemsländerna för en aktiv arbetsmarknadspolitik för att förhindra struk-
turella obalanser mellan utbud och efterfrågan, för att stärka arbets-
tagarnas kvalifikationer och underlätta strukturomvandling, och därmed
skapa en ökad flexibilitet och lägre inflation. Sverige har en lång tradition
av aktiv arbetsmarknadspolitik. Denna politik har haft gynnsamma effek-
ter. Många av EU:s medlemsländer har fört en mer passiv politik, men
ett omtänkande tycks nu vara på väg. Sverige kommer inom EU med
kraft att driva frågan om en mer aktiv arbetsmarknadspolitik.

Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen bör ge nya möjligheter
att stärka infrastrukturen. För att understödja den ekonomiska tillväxten
i Europa har EU beslutat stödja ett antal transeuropeiska nätverk genom
finansiering och på andra sätt. Särskilt intressanta ur svensk synvinkel
bland de 14 projekt som finns med i första omgången är Öresundsbron

och den s.k. Nordiska Triangeln, vilken skall förbättra förbindelserna
mellan Köpenhamn, Oslo och Stockholm. Vidare blir Sverige medlem i
den Europeiska Investeringsbanken (EIB) som på relativt goda villkor
finansierar bl.a. infrastrukturprojekt, gärna med inriktning på att förbättra
miljön och den regionala balansen. Ett större antal svenska projekt disku-
teras nu inom banken.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

3.2 Konvergensfrågorna

Det europeiska rådet fastställer årligen övergripande rekommendationer
för den ekonomiska politiken. De nu gällande rekommendationerna an-
togs i juli 1994 och en utvärdering av i vilken utsträckning medlems-
länderna bedriver en politik som är förenlig med dessa genomfördes
under hösten.

Ett övergripande mål för EU är att bidra till ekonomisk tillväxt. En
förutsättning för bestående ekonomiska framsteg är att det råder hög grad
av finansiell stabilitet. EU har därför även beslutat om riktlinjer för att
främja sunda offentliga finanser och stabila priser. De s.k. konvergens-
kriterierna syftar till att skapa de förutsättningar som krävs för att man
skall kunna uppnå en sådan finansiell stabilitet. Dessa kriterier innebär
bl.a. att underskottet i de offentliga finanserna bör vara högst 3 procent
av BNP och att den offentliga skulden bör uppgå till högst 60 procent av
BNP.

Maastrichtfördraget innehåller också ett särskilt förfarande vid alltför
stora underskott. Om ett land har - eller riskerar att få - ett alltför stort
budgetunderskott kan finansministerrådet (Ekofin) rekommendera vilka
åtgärder som landet bör vidta. Tio av tolv medlemsländer befanns ha allt-
för stora underskott när denna procedur tillämpades första gången hösten

1994.

Som medlem i EU bör Sverige utarbeta ett konvergensprogram. Det ut-
arbetas inte i första hand för EU:s skull utan för att det ligger i Sveriges
eget intresse att ha sunda offentliga finanser, låg inflation, låga räntor och
stabil växelkurs. Konvergensprogrammet bör innehålla:

1. en redovisning av målen för den ekonomiska politiken,

2. en redovisning av den ekonomiska politik som avses föras för att
nå dessa mål och

3. bedömningar av den ekonomiska utvecklingen.

Programmet förväntas visa hur konvergensvillkoren kan uppfyllas.
Såvitt nu kan bedömas kommer Sverige att kunna uppfylla de flesta kon-
vergensvillkoren år 1998. Det gäller för underskottet i de offentliga
finanserna, inflationen och räntenivån. Det stora underskottet i statsbud-
geten och den stora och snabbt växande statsskulden gör emellertid att det

kommer att ta flera år innan villkoret att statsskulden inte får överstiga
60 procent av BNP kan uppfyllas. Detta problem delas av flera EU-
länder. Viss oklarhet råder också rörande tolkningen av kravet avseende
en stabil växelkurs.

Regeringen avser att på basis av föreliggande finansplan och dess be-
handling i riksdagen överlämna ett konvergensprogram till rådet under
våren 1995. Finansplanen innehåller en utförlig genomgång av alla de
delar som behövs för ett svenskt konvergensprogram.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

4 Den ekonomiska utvecklingen

4.1 Den internationella ekonomin 1995 och 1996

Efter en svag BNP-tillväxt under perioden 1991-1993 utvecklas OECD-
ländemas ekonomi nu i en mycket mer gynnsam takt. Återhämtningen
som inleddes i USA har efter hand spridit sig först till Europa och nu
också till Japan. BNP-tillväxten i OECD-området som helhet uppgick till
nära 3 procent 1994 och väntas fortsätta i samma takt under 1995 och

1996. De sydostasiatiska ekonomierna har under hela 1990-talet uppvisat
en stabilt hög tillväxt, vilket visar att de i allt mindre utsträckning är
beroende av utvecklingen i OECD-ländema. Den höga tillväxten i regio-
nen väntas fortsätta också under de kommande åren.

Tabell 4.1 Internationella förutsättningar

Årlig procentuell förändring

	1993	1994	1995	1996
BNP
EU	-0,6	2,3	2,8	3,1
OECD	1,1	2,8	2,8	2,7
Konsumentpriser EU	3,2	2,8	2,9	3,3
OECD	2,8	2,3	2,7	3,0
Arbetslöshet (% av arbetskraften) EU	10,7	11,6	11,3	10,9
OECD	8,0	8,3	7,9	7,7

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Den starkare ekonomiska aktiviteten väntas leda till att inflationen i
OECD ökar något. Detta beror främst på en tilltagande prisstegringstakt
i USA, men även i Europa förväntas en något högre inflation.

Arbetslösheten i OECD nådde en topp under första halvåret 1994. Där-
efter har en viss nedgång påbörjats. Trots en förhållandevis hög tillväxt
1995 och 1996 beräknas emellertid arbetslösheten endast minska med ca
0,5 procentenhet till drygt 7,5 procent av arbetskraften. Arbetslösheten
i Europa ligger väsentligt över genomsnittet i OECD och väntas göra så
även de närmaste åren.

Underskotten i de offentliga finanserna i OECD-ländema väntas sjunka Prop. 1994/95:100
något 1995 och 1996 av såväl strukturella som konjunkturella orsaker. Bilaga 1
Nedgången är dock förhållandevis måttlig och den offentliga sektorns
skuldsättning i genomsnitt i OECD förutses fortsätta att öka något, till
drygt 70 procent av BNP.

Som följd av den mer gynnsamma internationella utvecklingen har av-
sättningsmarknaderna för svensk export vuxit betydligt 1994, jämfört med
de närmast föregående åren. Eftersom den internationella konjunkturen
nu stärks väntas en gynnsam marknadstillväxt för svensk export också
1995 och 1996.

4.2 Den svenska ekonomin 1995 och 1996

För den svenska ekonomin förändras tillväxtens drivkrafter under de
närmaste åren. De snabba marknadsandelsvinstema för svensk export,
som uppnåtts genom den dramatiska förstärkningen av konkurrenskraften,
väntas nu avta. Den förstärkta internationella efterfrågan möjliggör dock
en fortsatt stark exporttillväxt. En tilltagande investeringsaktivitet förutses
emellertid utgöra den starkaste drivkraften för tillväxten under de
närmaste åren, i takt med att kapacitetsutnyttjandet stiger i främst indu-
strin och i de exportrelaterade tjänstesektorerna. Medlemskapet i EU för-
väntas förstärka investeringsuppgången. Samtidigt dämpas konsumtions-
utvecklingen av den nödvändiga budgetkonsolideringen. Totalt väntas
BNP-tillväxten uppgå till ca 2,6 procent under 1995 och sedan tillta något
under 1996.

Den bakomliggande tillväxten är betydligt starkare. De budgetför-
stärkningar som föreslagits i denna och tidigare propositioner innebär
dock att eri del av tillväxten på kort sikt tas i anspråk för saneringen av
statsfinanserna. Internationella studier av liknande budgetsaneringar visar
att tillväxten i gengäld blir starkare räknat på medellång sikt.

Jämfört med den bedömning som presenterades i den ekonomisk-poli-
tiska propositionen i höstas (prop. 1994/95:25) innebär föreliggande
prognos en till synes kraftig nedrevidering av den beräknade tillväxten
för 1994 och 1995. Denna förklaras dock till övervägande del av tekniska
faktorer. Nationalräkenskaperna har sedan den senaste prognosen bytt
s.k. basår för fastprisberäkningama. Detta innebär att beräkningarna nu
övergått till att göras i 1991 års priser i stället för 1985 års. Detta på-
verkar viktförhållandena mellan olika efterfrågekomponenter. Så får t.ex.
bostadsinvesteringar en betydlig högre vikt i 1991 års priser eftersom
byggkostnaderna steg så kraftig under perioden mellan 1985 och 1991.
Fallet i bostadsinvesteringar under 1994 och 1995 ger därför ett betydligt
större negativt bidrag till tillväxten med det nya basåret. Totalt beräknas
effekten av basårsbytet ha dragit ner den beräknade tillväxten med
0,6 procentenheter för både 1994 och 1995.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Tabell 4.2 Försörjningsbalans

Procentuell volymförändring, 1991 års priser

	1993	1994	1995	1996
Privat konsumtion	-3,7	0,6	0,0	1,0
Offentlig konsumtion	-0,6	-0,2	0,0	-1,0
Stat	4,4	0,5	2,0	-1,0
Kommuner	-2,7	-0,5	-1,0	-1,0
Bruttoinvesteringar	-17,6	-1,3	9,5	8,5
Näringsliv	-14,3	16,6	20,1	10,1
Bostäder	-31,0	-39,3	-28,4	9.2
Myndigheter	4,3	6,5	9,2	1,7
Lagerinvesteringar¹	-0,3	1,0	0,0	0,1
Export	7,6	12,2	9.5	7,3
Import	-2,8	11,0	7,0	5,1
BNP	-2,6	2,0	2,6	2,9

¹ Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det höga ränteläget har försvagat den begynnande uppgången av den
privata konsumtionen. Preliminärt bedöms den privata konsumtionen ha
ökat 0,6 procent under 1994. Den nödvändiga konsolideringen av stats-
finanserna medför att hushållens inkomster utvecklas mycket svagt de
närmaste två åren. Detta gäller speciellt år 1995 då de realt disponibla
inkomsterna minskar med ca 2,4 procent, trots en ökning av löneinkom-
sterna genom att sysselsättningen ökar.

De minskande inkomsterna under 1995 och 1996 bedöms dock komma
att mötas med ett minskat sparande. Hushållens skuldanpassning har varit
kraftig de senaste åren samtidigt som tillgångspriserna stabiliserats eller
stigit. Utvecklingen har medfört att hushållens finansiella förmögenhet
åter ökat. Sammantaget förmodas behovet av ytterligare skuldanpassning
ha avtagit, vilket styrks av att utlåningen till hushållen stabiliserades
under 1994 efter att ha minskat i över två år. Därtill förutses räntorna
fortsätta att sjunka de närmaste två åren från närmare 10,5 procent i
december 1994, som en följd av omläggningen av den ekonomiska poli-
tiken, inte minst som följd av minskande underskott i statsbudgeten.
Vidare kommer arbetsmarknadsläget nu successivt att förbättras genom
den stigande sysselsättningen. Risken för att drabbas av arbetslöshet torde
därför uppfattas som allt lägre vilket bör leda till en ökad konsumtions-
benägenhet. Sammantaget förväntas den privata konsumtionen förbli oför-
ändrad 1995 och öka med 1 procent 1996.

Bruttoinvesteringarna i näringslivet vände kraftigt uppåt under 1994,
dock från en mycket låg nivå. Ökningen uppgick preliminärt till drygt
16 procent. Inom industrin var expansionen ca 20 procent. Den snabba
produktionstillväxten innebär att industrins kapacitetsutnyttjande stiger
ytterligare, vilket i kombination med den mycket goda lönsamheten gör
att investeringsexpansionen inom industrin väntas överstiga 30 procent

1995. Investeringarna inom övriga delar av näringslivet dämpas i viss
mån fortfarande av den svaga hemmamarknaden samt av ett betydande
överskott på kommersiella lokaler. Allt fler tecken tyder dock på att

utvecklingen är på väg att vända. Priserna på kommersiella fastigheter
har stabiliserats och flera tjänstesektorer redovisar nu expansiva pro-
duktionsplaner. De investeringsstimulanser som lades fram i den eko-
nomisk-politiska propositionen i november väntas också bidra till investe-
ringsuppgången. De totala bruttoinvesteringarna förutses stiga med ca
9 procent under 1995 trots ett fortsatt kraftigt fall i bostadsbyggandet.
Under 1996 förutses näringslivets investeringsexpansion dämpas något
samtidigt som bostadsbyggandet åter väntas öka, om än svagt. Totalt be-
räknas därför investeringsuppgången bli nästan lika betydande 1996 som
under 1995. Det höga ränteläget innebär dock en särskilt stor osäkerhet
vad avser investeringsutvecklingen.

Ett fortsatt gynnsamt kostnadsläge tillsammans med den internationella
konjunkturuppgången innebär att exporten fortsätter att stiga relativt
kraftigt. Ökningen bedöms bli knappt 10 procent 1995 och ca 7 procent

1996. Importens ökningstakt beräknas dämpas genom att hemmamark-
nadsföretagen utnyttjar det gynnsamma konkurrensläget för att i någon
mån vinna marknadsandelar. Utvecklingen leder till att såväl handels- -
som bytesbalansen förbättras de kommande åren, trots att kronan
förväntas appreciera.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Tabell 4.3 Nyckeltal

Procentuell förändring

	1993	1994	1995	1996
Timlön, kostnad	3,3	2,8	3,5	4,0
KPI, dec-dec	4,1	2,8	2,9	3,7
NPI, dec-dec	3,6	1,9	2,0	1,7
Disponibel inkomst	-3,5	1,4	-2,4	-0,5
Sparkvot (nivå)	7,9	8,5	6,3	4,9
Industriproduktion	1,5	9,0	7.0	6,8
Sysselsättning	-5,3	-0,9	2,7	1,8
Total arbetslöshet (nivå)	12,5	13,0	11,6	10,8
Öppen arbetslöshet (nivå)	8,2	7,9	6,8	6,1
Bytesbalans (% av BNP)	-1,9	0,4	1,5	3,6
Privata sektorns finansiella
sparande (% av BNP)	11,5	11,6	11,6	10,4
Öffentliga sektorns finansiella
sparande (% av BNP)	-13,4	-11,2	-10,2	-6,8

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det svåra läget på arbetsmarknaden förbättrades något under loppet av
1994. Under 1995 väntas återhämtningen i ekonomin tillsammans med
det nu framlagda handlingsprogrammet mot arbetslöshet få mer genom-
gripande effekter för sysselsättningen, som beräknas öka med 100 000
personer. Sysselsättningsexpansionen fortsätter också 1996 om än i något
långsammare takt. Effekterna på arbetslösheten begränsas dock av att
även utbudet av arbetskraft kan väntas öka när situationen på arbets-
marknaden ljusnar. Den öppna arbetslösheten förväntas minska från
7,9 procent 1994 till 6,5 procent 1996.

Diagram 4.1 Sysselsättning och arbetskraftseffekter

Källa: Finansdepartementet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Den ekonomiska återhämtningen väntas till följd av den höga arbets-
lösheten och ökat arbetskraftsutbud leda till en begränsad uppgång i löne-
öknings takten. I första hand beräknas den ökade efterfrågan på arbetskraft
leda till ökad sysselsättning och endast i mindre utsträckning till en högre
lönenivå. För att detta skall förverkligas ställs dock stora krav på rörlig-
het på arbetsmarknaden. Kravet på flexibilitet skärps av att uppgången är
ojämnt fördelad mellan sektorer och regioner. Det finns en risk att en
högre löneökningstakt inom de expansiva och lönsamma delarna av
näringslivet sprids till andra delar av ekonomin.

Inflationen - mätt med konsumentprisindex - i den svenska ekonomin
har under loppet av 1994 visat vissa tecken på att stiga. Under hela prog-
nosperioden kommer emellertid höjda indirekta skatter och minskade sub-
ventioner att utgöra en press uppåt på konsumentprisindex. Av den prog-
nosticerade KPI-ökningen med 2,9 procent respektive 3,7 procent under
1995 och 1996 beräknas 0,7 respektive 1,5 procentenheter förklaras av
detta. Nettoprisindex väntas således öka med ca 2 procent om året under
prognosperioden, vilket indikerar ett lågt underliggande inflationstryck.

Det allt högre resursutnyttjandet inom industrin har bidragit till höjda
producentpriser, framför allt på insatsvaror. Den förväntat svaga utveck-
lingen av den privata konsumtionen i kombination med fortsatt god till-
gång på arbetskraft medför dock att såväl lönekostnader som marginaler
beräknas stiga långsamt. Industrins investeringar ökar dessutom starkt
vilket minskar risken för ytterligare flaskhalsar i produktionen. De
inflationistiska spridningseffekterna torde därmed bli relativt begränsade.

Diagram 4.2 Konsumentprisindex och nettoprisindex

Källa: Finansdepartementet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas för
1994 uppgå till ca 168 miljarder kronor eller drygt 11 procent av BNP.
Det är en förbättring med 25 miljarder kronor sedan 1993, vilket helt
beror på att stödet till bankerna faller bort från utgifterna. Under de
närmaste två åren leder uppgången i ekonomin tillsammans med ett suc-
cessivt allt starkare genomslag av redan vidtagna och nu föreslagna bud-
getförstärkande åtgärder till en mycket kraftig reducering av den offent-
liga sektorns sparandeunderskott. För 1996 beräknas underskottet till ca
115 miljarder kronor eller knappt 7 procent av BNP. Då de årliga sparan-
deunderskotten i staten och den offentliga sektorn alltjämt är betydande
fortsätter statsskulden och den offentliga sektorns nettoskuld att öka. I
slutet av 1996 uppskattas statsskulden uppgå till ca 95 procent av BNP
och den offentliga sektorns finansiella nettoskuld till ca 39 procent av
BNP.

4.3 Kalkyler för perioden 1994-1998

Obalanserna i den svenska ekonomin är så kraftiga att de inte kan elimi-
neras på kort sikt. Underskottet i de offentliga finanserna var 1994 ca
11 procent av BNP och den totala arbetslösheten, inkl, personer i arbets-
marknadspolitiska åtgärder, uppgick till ca 13 procent. De förslag som
regeringen redovisar i denna budgetproposition lägger emellertid grunden
för en stabilisering av ekonomin under mandatperioden.

Det är inte möjligt att i dag med säkerhet överblicka effekterna av
denna politik på tre-fyra års sikt. Däremot är det möjligt att göra kalkyler
av den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren med utgångspunkt från
vissa antaganden. Sådana kalkyler redovisas i den preliminära national -
budgeten. Av de tre scenarier som där presenteras återges här medel-

alternativet, vilket innebär att BNP växer med drygt 2,5 procent per år
under perioden 1994-1998, inflationen stannar vid ca 3 procent per år
och bytesbalansen uppvisar betydande överskott. Därvid förutsätts att för-
troendet för den svenska ekonomin gradvis förstärks. Detta tar sig uttryck
i successivt fallande räntemarginal gentemot Tyskland, ett minskat hus-
hållssparande och att näringslivet fortsätter att bygga ut sin produktions-
kapacitet i sådan omfattning att inflationsdrivande flaskhalsar kan und-
vikas.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Tabell 4.4 Försörjningsbalans och nyckeltal 1994-1998

Procentuell förändring i 1991 års priser

	1994	1995	1996	1997	1998
BNP	2,0	2,6	2,9	2,8	2,5
Import	11,0	7,0	5,1	7,7	7,8
Privat konsumtion	0.6	0,0	1,0	2,4	2,2
Offentlig konsumtion	-0,2	0,0	-1,0	-1,1	-1,0
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar¹	-1,3	9,5	8,5	8,8	8,1
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar¹	1,0	0,0	0,1	0.1	0.1
Export	12,2	9,5	7,3	7,2	6,7
Inhemsk efterfrågan	1,1	1,4	1,8	2,6	2,5
Nyckeltal
Timlön	2,8	3,5	4,0	4,3	4,6
KPI, årsgenomsnitt	2,2	2,9	3,7	2,8	2,9
Disponibel inkomst	1,4	-2,4	-0,5	1,4	1,3
Sparkvot, nivå	8.5	6,3	4,9	4,1	3,3
Bytesbalans²	0.4	1,5	3,6	2,9	2.8
Sysselsättning	-0,9	2,7	1,8	1,4	1,0
Öppen arbetslöshet³ Total arbetslöshet³	7,9	6,8	6,1	5,8	5,6
Öppen arbetslöshet³ Total arbetslöshet³	13,0	11,6	10,8	10.1	9,5
Ränta, femåriga statsobligationer	9,1	10,0	9,3	8,5	8,0

¹ Förändring i procent av föregående års BNP.

² I procent av BNP.

³ I procent av arbetskraften.

Källa: Finansdepartementet.

Sysselsättningen beräknas i denna kalkyl öka med närmare 300 000
personer mellan 1994 och 1998. Trots det faller den öppna arbetslösheten
bara från knappt 8 procent 1994 till närmare 6 procent 1998. Den totala
arbetslösheten, dvs. inkl, personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
faller till 9,5 procent 1998. Att nedgången i arbetslösheten inte blir större
är en följd av att arbetskraftsutbudet ökar när arbetsmarknaden förbättras.

Den långsamma nedgången i arbetslösheten understryker behovet av en
stark tillväxt och en flexibel arbetsmarknad. Med en högre tillväxt, drygt
3 procent per år under perioden 1994-1998, förväntas antalet sysselsatta
öka med ca 400 000 personer och den totala arbetslösheten falla till
8 procent. För att denna utveckling skall bli möjlig krävs att förtroendet
för ekonomin förstärks markant så att räntorna faller och den privata kon-
sumtionen och investeringarna stiger. Det krävs också en väl fungerande
arbetsmarknad där lediga jobb snabbt kan finna kvalificerade arbets-
sökande och där lönebildningen inte driver upp inflationen.

Som tidigare redovisats inriktas budgetpolitiken på att stabilisera Prop. 1994/95:100
statsskulden som andel av BNP senast år 1998. Med de mycket om- Bilaga 1
fattande åtgärder som regeringen föreslår kommer statsskulden i medel-
alternativet att stabiliseras redan 1997 och falla något 1998. Även med
något lägre tillväxt och högre ränta stabiliseras statsskulden 1998.

Källa: Finansdepartementet.

Nivån på statsskulden kommer emellertid att vara mycket hög i slutet
av perioden, över 90 procent av BNP. Det gör under alla omständigheter
den svenska ekonomin mycket sårbar. Räntehöjningar slår hårt på stats-
finanserna. Därför bör en stabilisering av statsskulden ses som ett
etappmål. När det är uppnått bör skuldkvoten reduceras. Det kan noteras
att tidigare saneringsprogram inte varit tillräckligt konkreta och om-
fattande för att uppnå målet att stabilisera statsskulden. Såvitt nu kan
bedömas kommer det saneringsprogram på totalt över 7 procent av BNP
som nu konkretiserats att vara tillräckligt för att uppnå det uppsatta
målet.

Tabell 4.5 Den offentliga sektorns finanser 1994-1998

Procent av BNP, löpande priser

	1994	1995	1996	1997	1998
Inkomster	59,4	60,3	60,6	61,6	62,0
Utgifter	70,6	70,4	67,4	66,4	64,4
Finansiellt sparande¹	-11,2	-10,2	-6,8	-4,8	-2,4
Primärt finansiellt sparande	-9,9	-8,5	-4,1	-1,8	0,6
Olika skuldbegrepp Statsskuld	86,0	92,2	95,7	96,1	94,4
Offentlig nettoskuld	25,3	34,1	39,2	41,3	41,0
Konsoliderad offentlig brutto- skuld	81,0	87,3	90,9	92,0	91,0

¹ Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.
Källa: Finansdepartementet.

Balansen i de offentliga finanserna bör även ses i ett vidare perspektiv Prop. 1994/95:100
än enbart stabilisering av statsskulden. Andra väsentliga mått är statens Bilaga 1
budgetunderskott, den offentliga sektorns finansiella sparande och den
offentliga sektorns primära finansiella sparande (dvs. inkomster och ut-
gifter exkl. räntor). Även i dessa avseenden kommer balansen att för-
bättras. Statens budgetunderskott reduceras betydligt till år 1998, under-
skottet i den offentliga sektorns finansiella sparande minskar till drygt
2 procent av BNP och den offentliga sektorns primära sparande uppvisar
ett mindre överskott.

Tabell 4.6 Den offentliga sektorns utgifter 1994-1998

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr 1994 ----------------------------------------

	1991 års priser	1994	1995	1996	1997	1998
Transfereringar till hushåll	348	0,5	-3,1	-2,9	-1.4	-0,5
Övriga transfereringar	101	-6,0	19,4	-7,1	-6,7	-5,9
Konsumtion	391	-0,2	-0,1	-1,0	-1,1	-1,0
Investeringar	45	10,0	13,9	-1,5	2,6	2,6
Summa exkl. räntor	885	-0,2	1,7	-2,5	-1,7	-1,2
Räntor	104	17,6	7,7	6,2	12,6	-0,7
Summa inkl, räntor	988	1,4	2,3	-1,6	0,1	-1,1

Anm.: Exkl. kapitaltransfereringar.

Källa: Finansdepartementet.

Nivån på de offentliga utgifterna är i längden avgörande. Utgifterna
måste minska i reala termer de närmaste åren. Det måste ske genom både
besparingar och genom att den ekonomiska tillväxten reducerar behovet
av offentliga insatser. Med de åtgärder regeringen föreslår beräknas de
offentliga utgifterna (exkl. räntor) minska i reala termer över perioden
1994-1998 och utgiftskvoten sjunka med ca 6 procentenheter.

De budgetförstärkningar regeringen föreslår kommer i sig att ha en
dämpande inverkan på inhemsk efterfrågan. Dessa återhållande effekter
kommer emellertid att motverkas av den minskade osäkerhet om fram-
tiden för både konsumenter och investerare, som följer med en utveckling
mot sunda statsfinanser. De kommer också att motverkas genom att de
långa räntorna sjunker och genom att penningmarknadsräntoma kan bli
lägre än annars skulle vara fallet.

Om inga budgetförstärkningar genomförs skulle de offentliga finanserna
i stället genomgå en katastrofal utveckling. Även om tillväxten skulle
vara densamma som i medelaltemativet och räntorna sjunka successivt,
vilket i sig är osannolikt, skulle statsskulden som andel av BNP stiga till
ca 110 procent i slutet av 1998, se diagram 4.3. Mer sannolikt är att till-
växten skulle bli svag eller utebli, och att räntenivån skulle bli hög och
variera kraftigt till följd av återupprepade finansiella kriser. Det är också
troligt att budgetförstärkningar ändå skulle tvingas fram, men då som
resultat av finansiella kriser och vid ett mer olämpligt tillfälle. Att avstå
från budgetförstärkningar är därför inget alternativ.

3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Diagram 4.4 Offentliga sektorns finansiella sparande 1980-1998

Procentuell andel av BNP

Betydelsen av tillväxt och sysselsättning för de offentliga finanserna
framgår tydligt av de olika alternativ som redovisas i den preliminära
nationalbudgeten. I högaltemativet är den offentliga sektorns finansiella
sparande ca 1,5 procent av BNP bättre än i medelaltemativet, vilket mot-
svarar knappt 30 miljarder kronor.

5 En politik för tillväxt, sysselsättning
och välfärd

5.1 En politik för tillväxt

En stabil och ekologiskt hållbar tillväxt under lång tid förutsätter att
samhället ständigt omvandlas för att möta förändringar i omvärlden, nya
tekniska möjligheter och de krav som dessa förändringar ställer på med-
borgarna. Grunden för en sådan omvandling är att var och en i samhället
upplever det som meningsfullt och stimulerande att delta i utvecklingen
och se de nya möjligheterna. En central uppgift för tillväxtpolitiken är att
stödja och underlätta detta omdanande av samhället. De mer akuta in-
satserna för att stabilisera statsfinanserna och vända arbetslösheten till en
hög och stabil sysselsättning får inte skymma detta mål.

En hög ökning av produktiviteten är också en nödvändig förutsättning
för god tillväxt, hög reallöneutveckling och utvecklad välfärd. En sådan
utveckling ställer stora krav på kontinuerliga och omfattande investeringar
i ny teknik. De kraftigt minskade investeringarna under början av 1990-
talet är ur detta perspektiv allvarliga, och den nuvarande höga realräntan
utgör ett påtagligt hot mot en bred ökning av investeringarna.

Sett i ett mer långsiktigt perspektiv har förhållandet mellan kostnaden
för arbetskraft respektive för kapital visat sig vara en betydande faktor.
Om lönerna sänks för att skapa fler arbeten, är det mer lönsamt för före-

tagen att anställa billig arbetskraft än att investera i ny teknik, vilket
successivt hotar att minska produktivitetstillväxten. Ett exempel på en
sådan utveckling är USA, där lönespridningen har ökat markant de
senaste 20 åren. En mycket låg arbetslöshetsersättning och minimilöner
som tangerar existensminimum har visserligen skapat en lägre öppen
arbetslöshet än i Europa, men samtidigt har produktiviteten utvecklats
betydligt sämre.

Att öka löneskillnaderna som ett sätt att angripa arbetslösheten är en
mycket kortsiktig strategi, och hotar både den rättvisa fördelningen och
samhällets långsiktiga förmåga till tillväxt. Detsamma gäller för an-
ställningstryggheten. Den skall skydda mot godtyckliga och diskrimine-
rande uppsägningar, men får inte skapa onödiga och svårhanterliga hinder
för den ständigt nödvändiga omvandlingen av produktionsorganisationen.
Ett alltför dåligt anställningsskydd försämrar hushållningen med arbets-
kraft, genom att det ger incitament för kortsiktiga och lågproduktiva an-
ställningsformer. Det riskerar också att leda till att arbetslösheten kon-
centreras till svaga grupper, och att långtidsarbetslösheten och utslag-
ningen av arbetslivet ökar.

Omfattningen och kvaliteten på utbildningen är av avgörande betydelse
för samhällets möjligheter. Utbildning är en samhällelig investering i
mänsklig kunskap och kompetens som genererar en avkastning som
visserligen är svår att mäta, men som icke desto mindre är väsentlig för
den långsiktiga tillväxten. Därför har regeringens program för sanering
av statsfinanserna utformats i syfte att så långt möjligt undvika be-
sparingar i den kommunala sektorn, där grundskola och gymnasieskola
är viktiga verksamheter. Vidare innebär regeringens program mot arbets-
lösheten att antalet utbildningsplatser i kommunal vuxenutbildning,
folkhögskola och på högskolan utökas. Dessutom skall möjligheterna att
öka intresset för tekniska och naturvetenskapliga studier tas till vara.

Sverige har inom många områden världsledande forskning och ett gott
samarbete mellan universitet och näringsliv samt många marknadsledande
företag inom högteknologiska områden som kommunikation, kraft och
läkemedel. För att möjliggöra en fortsatt internationellt konkurrenskraftig
spjutspetsverksamhet måste näringspolitiken syfta till att hitta långsiktiga
och övergripande lösningar som förmår att ge såväl bredd i utvecklings-
arbetet som en kapitalisering av dess konkurrenskraftiga resultat.

En annan grundläggande förutsättning för tillväxt är ett väl fungerande
samspel mellan de stora exportföretagen och de små och medelstora före-
tagen. Teknik som utvecklas i stora företag bör så långt möjligt spridas
och nyttiggöras på andra håll. Exportföretagens framgångar innebär
ökade möjligheter för de mindre företag som i många fall fungerar som
underleverantörer. Men det är samtidigt viktigt att konstatera att villkoren
för de mindre och medelstora företagen på flera områden är annorlunda
än för de stora företagen, och att detta kräver särskild uppmärksamhet
och särskilda åtgärder. Många av de mindre företagen arbetar på den
svenska marknaden, där efterfrågan för närvarande är mycket svagare än
på exportmarknaden. Det innebär att den kraftiga förbättringen av lön-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

samheten är mycket ojämnt fördelad. Det finns därför behov av insatser Prop. 1994/95:100
för att lösa problemen kring de mindre företagens finansiering. Bilaga 1

Stabilitet, långsiktighet och öppenhet är nödvändiga förutsättningar för
en stark tillväxt och för att samhället skall förmå att på ett konstruktivt
sätt möta de ökade krav som den snabba tekniska utvecklingen ställer.
Regeringen strävar därför efter en bred och bestående politisk över-
enskommelse om företagandets villkor.

Åtgärder för att främja en bred användning av informationsteknologi

De grundläggande förutsättningarna för att få till stånd en ökad och bred
användning av informationsteknologi i landet får sammantaget anses som
mycket goda. Sverige har goda förutsättningar att ligga i täten av den
internationella utvecklingen när det gäller användning av informations-
teknologi och teknikutveckling.

Regeringen har ett särskilt ansvar för att utvecklingen inom informa-
tionsteknologins område tas till vara som en positiv kraft i samhälls-
utvecklingen. Regeringen avser att ge åtgärder som främjar en bred an-
vändning av informationsteknologi hög prioritet.

Regeringen avser att initiera utredningsarbete och åtgärder inom ett
antal områden i syfte att öka användningen av informationsteknologi. Det
gäller bl.a. användningen av informationsteknologi i små och medelstora
företag, i arbetslivet, inom utbildningsområdet och i offentlig sektor.

Det är angeläget att den nya tekniken görs tillgänglig för alla på lik-
värdiga villkor. Könsskillnader när det gäller användning av informations-
teknologi måste motverkas. Funktionshindrades tillgång till tekniken bör
uppmärksammas.

Inom regeringskansliet pågår ett antal projekt som rör främjande av an-
vändning av informationsteknologi, bl.a. när det gäller konsekvenser för
rättsordningen samt inom ramen för ett s.k. Toppledarforum med före-
trädare för statliga myndigheter samt för kommun- och landstingsför-
bunden. Detta arbete kommer senare att redovisas för riksdagen.

En politik för ekologiskt hållbar tillväxt

Regeringen kommer att föra en aktiv politik för att åstadkomma en lång-
siktigt hållbar tillväxt och en god hushållning med gemensamma resurser.
Ett miljöanpassat näringsliv kan också stärka konkurrenskraften. Pro-
ducenterna bör ta ett ökat miljöansvar för varor och produkter under hela
deras livscykler. Ekonomiska styrmedel för att reducera avfallsmängderna
övervägs. Kemikaliekontrollens substitionsprincip skall hävdas i EU:s
arbete. Transportsystemet skall miljöanpassas och EU:s arbete med
skärpta avgaskrav drivas på. Miljöns roll i den kommunala översikts-
planeringen stärks. Möjligheterna att införa naturvårdsavgift på skogs-
bruket analyseras. Ett samlat program för skyddet av fjällområden läggs
fram.

Ekonomiska styrmedel bör användas i större utsträckning inom miljö-
politiken. En parlamentarisk utredning kommer att genomföras om möj-
ligheterna till en ökad miljörelatering av skattesystemet. Ett nytt förslag
till miljöbalk kommer att föreläggas riksdagen.

Hotet mot miljön känner inga nationsgränser. Därför behövs en gemen-
sam och ambitiös miljöpolitik i det europeiska samarbetet. Samarbetet
kring Östersjön är särskilt viktigt. Det första avtalet om svenskt stöd för
avloppsrening i Baltikum har just undertecknats för den lettiska staden
Liepaja. Projektet är ett samarbete mellan bl.a. Liepaja och Norrköping
samt de lettiska, svenska och finska regeringarna och Världsbanken. Av-
talen för Klaipeda i Litauen och Hapsalu i Estland står nu i tur. Vän-
ortssamarbetet mellan städer och tätorter runt Östersjön har en allt större
betydelse också för att skydda den gemensamma miljön. Det svenska
stödet till utbyggnad av avloppsreningsverk i Östersjöområdet ges ytter-
ligare resurser.

En politik för jämställdhet

En viktig förutsättning för jämställdhet är möjligheten för både kvinnor
och män att vara ekonomiskt oberoende och kunna försörja sig själva
genom eget arbete. De svenska kvinnorna förvärvsarbetar i dag i nästan
lika hög utsträckning som männen - 72 respektive 74 procent. Antalet
arbetslösa kvinnor är i dag något mindre än antalet arbetslösa män. I takt
med att sysselsättningen inom de exportorienterade verksamheterna ökar
kan emellertid männens andel av de arbetslösa förväntas minska.

Detta är en följd av den könsuppdelade arbetsmarknaden. En fortsatt
återhållsam utveckling inom den offentliga sektorn innebär risker för att
fler kvinnor blir långtidsarbetslösa. Särskilt gäller detta äldre kvinnor som
redan i dag har stora svårigheter att få en ny anställning. I budgetpropo-
sitionen redovisas därför förslag för att stärka kvinnors möjligheter till
sysselsättning, utbildning och kompetensutveckling och motverka utslag-
ning från arbetsmarknaden.

Flera utredningar visar på omfattande löneskillnader mellan kvinnor
och män. Detta bidrar till att ett stort antal lågavlönade och lågutbildade
kvinnor blir beroende av bidrag från det allmänna, trots eget förvärvs-
arbete. Ca 235 000 kvinnor har också ofrivilligt deltidsarbete. Jämställd-
hetsministem avser att bjuda in arbetsmarknadens parter till överlägg-
ningar för att höra deras uppfattning om vad som kan göras för att
komma till rätta med löneskillnaderna.

En stark offentlig sektor har bidragit till att öka jämställdheten mellan
kvinnor och män. Den har omvandlat oavlönat arbete till avlönat och sam-
tidigt gjort kvinnors tjänstearbete möjligt. Att försvara den gemensamma
finansierade omsorgen om barn och gamla är därför en av de viktigaste
uppgifterna för jämställdhetsarbetet, men också en förutsättning för
ekonomisk tillväxt. Regeringen avser att så långt möjligt värna sådana
viktiga kommunala och landstingskommunala verksamheter som vård,

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

omsorg och skola. Det förutsätter dock att det är möjligt att i stället lägga Prop. 1994/95:100
ut de nödvändiga utgiftsminskningarna på andra utgiftsprogram. Bilaga 1

5.2 Finans- och penningpolitiken

Efter tre år med en mycket negativ utveckling beräknas BNP åter öka
med 2 procent 1994 och 2,5-3 procent per år under åren 1995 och 1996.
Återhämtningen sker emellertid från en låg nivå och är inte tillräckligt
stark för att ensam åstadkomma den nödvändiga saneringen av stats-
finanserna. Betydande inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar
kommer därför att krävas under de kommande åren om statsskulden skall
kunna stabiliseras.

Sveriges statsskuld och budgetunderskott är bland de största inom
OECD-området. Statsskulden vid slutet av 1994 beräknas till ca

I 300 miljarder kronor eller 86 procent av BNP. Underskottet i de
offentliga finanserna beräknas uppgå till ca 170 miljarder kronor eller ca

II procent av BNP 1994. Räntebetalningarna på statsskulden beräknas
uppgå till 100 miljarder kronor.

Underskotten bidrar i hög grad till att räntenivån i Sverige är hög.
Budgetunderskotten, försvagning av valutakursen och tidigare inflation
kan förklara det mesta av ränteskillnaderna mellan olika länder. Den höga
räntan håller i sin tur tillbaka både investeringar och konsumtion och
bromsar därmed efterfrågan och tillväxten i ekonomin.

Fortsatta underskott blir dessutom ett välfärdsproblem när en allt större
del av statens skatteinkomster går till att betala räntorna på statsskulden
och därmed tränger ut andra angelägna utgifter. Att stärka de offentliga
finanserna är därför ett sätt att på sikt stärka välfärdssamhället.

Den ökande statsskulden leder även långsiktigt till fördelningsproblem
mellan generationer, men också mellan befolkningsgrupper. Om dagens
generation ökar statsskulden lämnar den över betalningsbördan till
kommande generationer.

Det allvarligaste är emellertid den begränsning av det ekonomisk-
politiska handlingsutrymmet som en kraftig skulduppbyggnad för med
sig. Om Sverige möter nästa internationella lågkonjunktur utan att ha
stabiliserat de offentliga finanserna blir det mycket svårt att parera ett
efterfrågebortfall och en ökad arbetslöshet.

Även i början av 1980-talet var de offentliga underskotten mycket
stora. Återhämtningen av de offentliga finanserna under 1980-talets långa
och starka högkonjunktur gick relativt snabbt och 1988 uppvisade budge-
ten ett litet överskott. Det finns dock flera skäl som talar för att återhämt-
ningen nu kommer att gå betydligt långsammare.

• Arbetslösheten var mycket låg under 1980-talets högkonjunktur.

Under 1990-talets lågkonjunktur steg arbetslösheten till nivåer som
inte setts sedan 1930-talet. Dagens konjunkturuppgång bidrar till att

minska arbetslösheten, men inte ens mycket optimistiska bedömare
tror att arbetslösheten kommer att gå ner till 1980-talets nivåer.

• I hägnet av kreditmarknadens avreglering ökade den privata konsum-
tionen och minskade hushållens sparande kraftigt under andra hälften
av 1980-talet. Som lägst uppgick sparkvoten till minus 5 procent år
1989. Den höga privata konsumtionen medförde att statens inkomster
ökade markant. I längden kunde emellertid inte hushållen spendera
mer än sin disponibla inkomst. Hushållen kan förväntas vara
betydligt mer återhållsamma i sina konsumtionsbeslut under komman-
de år än vad som var fallet under slutet av 1980-talet.

• Statsskulden är betydligt större nu än den var på 1980-talet. Många
års ackumulerade underskott har skapat en mycket stor statsskuld.
Därutöver är realräntan hög. Räntebetalningarna på statsskulden tar
därigenom en allt större del av budgetens utgifter i anspråk.

Mot denna bakgrund är ett kraftfullt och trovärdigt budgetförstärk-
ningsprogram nödvändigt. En utgångspunkt för detta program är att bud-
getförstärkningarna i kombination med ökad sysselsättning och tillväxt
skall leda till att statsskulden stabiliseras som andel av BNP senast 1998.

I höstens ekonomisk-politiska proposition föreslogs budgetförstärk-
ningar på ca 57 miljarder kronor netto. Dessa överensstämde i huvudsak
med de åtgärder som tidigare hade presenterats i socialdemokraternas val-
manifest. Riksdagen har med små justeringar beslutat i enlighet med
dessa förslag.

Regeringen har vidare i en särskild proposition föreslagit hur medlems-
avgiften till EU skall finansieras. Avgiften uppgår till ca 20 miljarder
kronor 1998 och föreslogs finansieras med både utgiftsminskningar och
skattehöjningar. Propositionen har antagits av riksdagen och innebär bl.a.
att en betydande del av finansieringen sker redan från årsskiftet i form av
en höjning av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter.

I valrörelsen begärde socialdemokraterna ett öppet mandat av väljarna
för att vidta ytterligare åtgärder om det skulle visa sig vara nödvändigt.
Som konstaterades i den ekonomisk-politiska propositionen medför det
försämrade statsfinansiella utgångsläget, som bl.a. beror på högre räntor,
att det krävs ytterligare budgetförstärkningar för att stabilisera stats-
skulden under innevarande mandatperiod. Regeringen aviserade därför
redan i höstens ekonomisk-politiska proposition att budgetpropositionen
1995 skulle inkludera ytterligare förslag till budgetförstärkande åtgärder
om sammanlagt 20 miljarder kronor, huvudsakligen i form av utgiftsned-
dragningar. Detta fullföljs i föreliggande proposition med förslag om
minskade utgifter av denna storleksordning.

Genom dessa mycket omfattande budgetförstärkningar läggs den ekono-
miska politiken om på ett sätt som lägger grunden till en hållbar ut-
veckling av de offentliga finanserna. Därmed skapas förutsättningar för
en stark och uthållig återhämtning av produktion, sysselsättning och

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

välfärd. Den fördelningsmässigt viktigaste effekten är att en sådan ut-
veckling förbättrar sysselsättningsmöjligheterna även för utsatta grupper.

Budgetförstärkningarna är utformade så att de får ett särskilt stort
genomslag på de offentliga finanserna redan 1995 och 1996 för att ge så
snabba effekter som möjligt på skuldutveckling, ränta och växelkurs.

För att minska sårbarheten och skapa ekonomisk-politiskt handlings-
utrymme i framtiden vore det önskvärt att inte bara stabilisera utan även
minska skuldkvoten. Om de offentliga finanserna skulle förbättras
snabbare än vad som nu kan förutses bör den därvid uppkomna budget-
förstärkningen användas för att uppnå en minskning av skuldbördan.

För att återupprätta förtroendet för de offentliga finanserna och däri-
genom skapa förutsättningar för lägre räntor måste budgetdisciplinen
stärkas. Under de senaste åren har budgetpolitiken varit alltför svag
genom att skatter har sänkts och utgifter ökats utan adekvat finansiering.
I fortsättningen måste således utgiftsökningar och inkomstminskningar
vara fullt finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller
inkomstökningar. De offentliga finanserna är så svaga att varje ofinansie-
rad utgiftsökning eller inkomstminskning riskerar att ge ofördelaktiga
effekter på ekonomin via räntan och växelkursen, även om åtgärden i
övrigt är väl motiverad.

Som ett stöd för att stärka budgetdisciplinen pågår ett utredningsarbete
avseende statsbudgeten som bl.a. syftar till en fullständigare och tydligare
redovisning av statens utgifter och inkomster. Ett första steg i denna
riktning tas redan i budgetförslaget för 1995/96.

Regeringen har beslutat öka statens skuld i utländsk valuta och sam-
tidigt införa en flexibilitet för Riksgäldskontoret vid valutaupplåningen.
Riksgäldskontoret skall under 1995 låna minst 30 miljarder kronor netto
i utländsk valuta. Detta motsvarar en bruttoupplåning om ca 90 miljarder
kronor då valutalån om ca 60 miljarder kronor beräknas förfalla under
1995. Under vissa perioder har upplåning i utländsk valuta kunnat ske till
lägre kostnader än upplåning i svenska kronor. Genom att regeringens
beslut om statens upplåning i utländsk valuta har varit beloppsmässigt
precisa under de senaste åren, har det saknats flexibilitet för Riks-
gäldskontoret att löpande välja att finansiera budgetunderskottet på den
marknad som erbjuder de mest fördelaktiga villkoren. Regeringen inför
nu en sådan flexibilitet. Riksgäldskontoret ges möjlighet att i viss
utsträckning öka upplåningen i utländsk valuta utöver de nyss nämnda
nivåerna. Denna möjlighet bör utnyttjas i den mån goda finansieringsvill-
kor kan erhållas på den internationella kapitalmarknaden.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Penningpolitiken

Prisstabilitet är en viktig förutsättning för en framgångsrik ekonomisk
politik. Erfarenheterna visar att hög inflation försämrar förutsättningarna
för en balanserad och uthållig tillväxt. Länder med varaktigt låg infla-
tionstakt är betydligt mindre sårbara när det inträffar ekonomiska stör-
ningar eller kriser av olika slag. Detta har varit mycket påtagligt i sam-

band med den turbulens som vid olika tillfällen rått på de finansiella Prop. 1994/95:100
marknaderna under de senaste åren. Det är därför av yttersta vikt att Bilaga 1
inflationsproblemen inte tillåts återkomma i den svenska ekonomin.

Penningpolitikens huvuduppgift är att säkerställa en låg inflation. Riks-
banksfullmäktige har definierat inflationsmålet som att inflationen enligt
konsumentprisindex skall uppgå till 2 procent med en marginal uppåt och
nedåt på 1 procentenhet. Detta är i linje med inflationsmålen i andra
europeiska länder. Omläggningen av finanspolitiken ger ett ökat för-
troende för den ekonomiska politiken samt förutsättningar för en starkare
växelkurs och lägre marknadsräntor. Därmed minskar bördan på penning-
politiken.

En bieffekt av saneringen av statsfinanserna är att nedtrappningen av
subventioner och höjningen av vissa indirekta skatter leder till att
konsumentpriserna stiger. Därmed finns en risk att ökningstakten i kon-
sumentprisindex åtminstone under en period överstiger 3 procent. Den
stramare finanspolitiken bidrar dock till att det underliggande inflations-
trycket minskar.

5.3 Arbetsmarknad och sysselsättning

Sedan 1990 har antalet sysselsatta minskat med 525 000 personer. Den
totala arbetslösheten (inkl, personer i åtgärder) har ökat med 425 000
personer, och den öppna arbetslösheten med 260 000 personer. Den
minskade sysselsättningen har således lett till att arbetskrfaten minskat
med ca 100 000 personer. Under den nu inledda återhämtningen kommer
på motsvarande sätt den ökade sysselsättningen att bidra till ett ökat
arbetsutbud.

Mot den här bakgrunden finns en betydande risk att Sverige drabbas av
samma höga och permanenta arbetslöshet som i många andra länder. För
att minska risken för en permanent hög arbetslöshet krävs resoluta och
snabba insatser för att underlätta och stödja en varaktig ökning av syssel-
sättningen. Även statsfinansiella skäl talar för kraftigt höjda ambitioner
vad gäller ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.

Det finns ingen möjlighet att snabbt nå tillbaka till 1990 års sysselsätt-
ningsnivå. Då var ekonomin överhettad och bristen på arbetskraft om-
fattande. Utslagningen av företag och arbetstillfällen under början av
1990-talet gör det nödvändigt med omfattande insatser för att ersätta den
produktionskapacitet som har gått förlorad. De yrkes- och kompetens-
mässiga obalanserna på arbetsmarknaden har samtidigt sannolikt ökat.

Politiken kan därför inte ensidigt inriktas på en snabb ökning av efter-
frågan på arbetskraft. Den måste i stället lägga stor vikt vid åtgärder för
att anpassa utbudet av arbetskraft till strukturen på efterfrågan, vid att
förebygga och förhindra brist på kompetent arbetskraft inom olika del-
arbetsmarknader och vid att allmänt förbättra arbetsmarknadens funk-
tionssätt. Åtgärder för att stärka arbetskraftens kompetens och underlätta
företagens nyanställningar samt inriktningen av arbetsförmedlingens

arbete har därvid stor betydelse, liksom åtgärder för att bryta den köns-
uppdelade arbetsmarknaden.

Regeringen lägger fram ett omfattande handlingsprogram för att stimu-
lera tillväxt och sysselsättning och för att minska arbetslösheten. Hand-
lingsprogrammet har följande inriktning.

1. Uthållig tillväxt

Det skall ta till vara det utrymme som nu finns på arbets- och kapi-
talmarknaderna och bidra till en uthållig ekonomisk tillväxt. Syftet är
att skapa sådana villkor att Sverige får fler företag och fler före-
tagare.

2. Nya jobb i näringslivet

Det skall bidra till fler arbetstillfällen och säkerställa att de nya
arbetstillfällena i första hand kommer till stånd i näringslivet.

3. Jämställdhet i arbetslivet

Det skall bidra till att resurstillväxten och den ökade sysselsättningen
fördelas så att kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden stärks.

4. Bättre kompetens för jobben

Det skall bidra till en höjd utbildningsnivå och till höjd kompetens i
arbetslivet för att säkerställa en fortsatt förbättring av produktivitet
och en fortsatt god konkurrenskraft.

5. En väg tillbaka från arbetslöshet

Det skall ge de arbetslösa möjlighet till arbete eller arbetsförbe-
redande åtgärder och på så sätt minska behovet av passivt kontant-
stöd.

6. Kamp mot ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet

Det skall bidra till att höja ambitionerna när det gäller att bekämpa
ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet. Målet är att ungdomar
skall ha utbildning, arbete eller arbetsförberedande åtgärd senast
inom 100 dagar.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Näringspolitiken

Uppgiften för näringspolitiken är att medverka till en snabb förnyelse och
utveckling inom företagssektorn. Svenskt näringsliv skall kännetecknas
av ny teknologi, nya produkter, hög kompetens och hög förädlingsgrad.
Det är regeringens uppfattning att investeringsnivån måste höjas markant
och att ny produktionskapacitet nu måste byggas upp i stället för den som
har gått förlorad under de senaste årens ekonomiska stagnation och
tillbakagång.

Det finns goda förutsättningar att få till stånd en ökning av investering-
arna, i första hand inom industrin. Lönsamheten är mycket god i närings-

livet och det finns ett stort finansiellt sparande i den privata sektorn, som Prop. 1994/95:100
ger utrymme för kraftigt ökade investeringar och sysselsättning. Under Bilaga 1
1995 beräknas industrins driftsöverskott brutto uppgå till 118 miljarder
kronor, vilket kan jämföras med industrins totala investeringar, vilka
väntas uppgå till 54 miljarder kronor. Industrins höga lönsamhet innebär
att en stor del av investeringarna kan självfinansieras samtidigt som
soliditeten stärks och företagens kreditmöjligheter avsevärt förbättras.

En ny grundläggande förutsättning för näringspolitiken är att Sverige
sedan årsskiftet är medlem i EU och fullt ut deltar i det ekonomiska och
politiska samarbetet. Medlemskapet innebär att klarhet har skapats för en
viktig del av det svenska näringslivets villkor. De svenska företagen
kommer nu att arbeta på samma villkor som alla andra företag på den
inre marknaden. Beslutet bidrar till att göra Sverige mer attraktivt som
investeringsland. Detta bör bidra till att stärka växtkraften i den svenska
ekonomin. För att stimulera företag att etablera sig i Sverige föreslår
regeringen att en självständig organisation bildas för kontakt med de
utländska företagen och med särskilda resurser för marknadsföring av
Sverige.

Arbetsrätten är ett område där det behövs särskilda lösningar för de
mindre företagen. Denna fråga kan i många fall lösas direkt av parterna
inom ramen för nu gällande arbetsrätt. Därtill kommer att regeringen gett
den nya arbetsrättsutredningen i uppdrag att särskilt uppmärksamma dessa
frågor.

Många av de mindre företagen arbetar på den svenska marknaden, där
efterfrågan för närvarande är mycket svagare än på exportmarknaden.
Det innebär att den kraftiga förbättringen av lönsamheten är mycket
ojämnt fördelad. Det finns därför behov av insatser för att lösa pro-
blemen kring de mindre företagens finansiering.

Som ett led i detta bör statens engagemang i Atle och Bure nu om-
prövas. Målet är att erbjuda företag i tidigt utvecklingsskede en finan-
siering som stärker soliditeten. Vidare bör AP-fonden få ökade möjlig-
heter att tillföra riskkapital till de små och medelstora företagen.
Regeringen kommer också att överväga ett s.k. riskkapitalavdrag, som
innebär en möjlighet för privatpersoner att göra avdrag för förvärv av
nyemitterade aktier i onoterade bolag. Regeringen planerar vidare att för-
stärka resurserna till de särskilda lånen till kvinnliga företagare.

Teknikspridningen är avgörande för näringslivets möjligheter till ut-
veckling. Regeringen föreslår särskilda insatser för att skapa en infra-
struktur för kunskapsförmedling till de mindre och medelstora företagen.

Sverige ligger sedan länge bland de främsta länderna när det gäller
informationsteknologi och teknikanvändning. Den tekniska utvecklingen

går mycket snabbt och därför behövs det insatser för att främja en fortsatt Prop. 1994/95:100
utveckling och användning av informationsteknologin. Regeringen avser Bilaga 1
att ta initiativ till utredningar och åtgärder inom ett antal områden i syfte
att öka användningen av informationsteknologi. Det gäller bl.a. använd-
ningen av teknologin i små och medelstora företag, i arbetslivet, inom
utbildningsområdet och inom den offentliga sektorn.

Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken

Arbetsmarknadspolitiken har en central roll i den ekonomiska politiken.
Den skall främja ekonomisk tillväxt, stabilitet och en rättvis fördelning.

Arbetsmarknadspolitiken har de senaste åren med snabbt växande
arbetslöshet fått bära en alltför tung börda. En stor del av insatserna har
inriktats på att få till stånd särskilt anordnade arbetstillfällen vid sidan av
den ordinarie arbetsmarknaden i form av ungdomspraktik och ALU-
verksamhet. Det är nu hög tid för nya grepp och för en ny inriktning.

Det är sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden som nu måste
stå i centrum för verksamheten. Åtgärder som syftar till att skapa arbets-
tillfällen vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden måste begränsas till
att avse insatser för dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa.
De ekonomiska resurserna måste omdisponeras från långvariga kontant-
stöd till tillfälliga stimulanser för expansion och nyanställning i näringsli-
vet. Den yrkesmässiga och geografiska rörligheten måste främjas.
Samspelet mellan utbildning och arbetsliv måste förbättras. Ambitionerna
när det gäller insatser mot ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet
måste höjas kraftigt. Arbets- och utbildningslinjen måste betonas långt
starkare än vad som skett under de gångna åren.

Som ett led i en sådan ny inriktning införs en temporär stimulans till
nyanställningar i näringslivet i form av en reduktion av arbetsgivarav-
gifterna med upp till 6 000 kronor per månad i 12 månader. Denna
åtgärd har till syfte att motverka både arbetslöshet och inflation genom
att sänka kostnaderna för expansion och produktionsökning. Åtgärden
innebär en stimulans till företagen att tidigarelägga rekryteringen och den
ger samtidigt ett incitament att rekrytera bland de arbetslösa i stället för
att rekrytera personal från andra företag. Reduktionen av avgiften avser
tillsvidareanställning av personer som är registrerade som arbetslösa.
Stödet beräknas omfatta ca 110 000 personer under 1995 och innebär att
näringslivets avgifter sänks med upp till 7 miljarder kronor. Genom
denna åtgärd skall behovet av andra åtgärder och av kontantstöd vid
arbetslöshet kunna reduceras kraftigt. Förslaget om det nya anställnings-
stödet kommer att föreläggas riksdagen i en särskild proposition. Den nya
stimulansen skall gälla för nyanställning av arbetslösa som sker fr.o.m.
den 10 januari t.o.m. den 30 juni 1995. Särskilda medel har avsatts för
information om anställningsrabatten.

Vidare föreslås villkoren för utbildningsvikariat förbättras och medel
avsätts för i genomsnitt 20 000 vikariat per månad. Denna åtgärd har en
dubbel effekt i form av höjd kompetens hos dem som har arbete och nya

arbetstillfällen för de arbetslösa. Avdraget för kostnader för vikarie höjs
till 500 kronor per dag och det maximala avdraget för utbildnings-
kostnader höjs till 40 000 kronor per utbildad.

För att motverka arbetslösheten i byggbranchen har beslut redan fattats
om stimulanser till bygginvesteringar. Dessa stimulanser bör nu komplet-
teras med ett 30-procentigt bidrag till förbättringar av inomhusklimatet
i skolor och på daghem.

Utöver dessa direkta anställningsfrämjande insatser läggs ett omfattande
förslag om utbildnings- och kompetenshöjning för att möta de ständigt
ökade kraven på kompetens i arbetslivet. Sammanlagt kommer 90 000
extra utbildningsplatser att skapas under 1995 och 1996. Totalt innebär
denna satsning en utökning av utbildningen med ca 16 000 platser.

Inom denna ram föreslås särskilda insatser när det gäller utbildning i
teknik och språk för att möta behoven hos exportindustrin. 9 000 platser
tillkommer på högskolans naturvetenskapliga och tekniska utbildning och
särskilt gynnsamma villkor, ett s.k. N/T-arvode på 12 000 kronor per
månad, tillskapas. 3 500 platser inrättas på högskolan för språkutbildning.

På gymnasieskolans yrkesinriktade linjer införs ett nytt tredje år för att
ge fördjupning och breddning av yrkesutbildningen. Detta innebär 16 000
platser. Ett tredje gymnasieår inrättas på Komvux. Ytterligare 10 000
platser för arbetslösa inrättas inom folkhögskolan.

På regeringens förslag beslutade riksdagen i höstas att höja ambitio-
nerna när det gäller Komvux och arbetsmarknadsutbildningen. Medel av-
sätts för sammanlagt 136 500 platser i arbetsmarknadsutbildningen, ut-
bildning i företag samt Komvux.

En ny form av praktik för arbetslösa akademiker införs i form av en
ettårig aspirantutbildning. En ny form av praktikplatser, Europa-
stipendier för arbetslösa ungdomar, bör prövas i samarbete med svenska
exportföretag.

Regeringen vill vidare åstadkomma en nyform av flexibilitet mellan ut-
bildning och arbetsliv, som gör att en ledig plats skall ha förtur framför
fortsatta studier. Studier som på så sätt avbryts skall kunna återupptas
efter avslutat arbete eller på lämpligt sätt kombineras med ett arbete.
Regeringen kommer att tillkalla en särskild utredare för att i samråd med
parterna och utbildningsanordnare utforma ett förslag.

När det gäller ungdomar är den föreslagna stimulansen till nyanställ-
ningar särskilt betydelsefull. Därtill kommer den ökade tillgången på
yrkesinriktad utbildning i form av det tredje gymnasieåret och tillkomsten
av fler platser i högskolan. Vidare förstärks de arbetsmarknadspolitiska
insatserna både i form av kommunalt uppföljningsansvar, den nya ung-
domsintroduktionen, ett ökat antal utbildningsplatser samt en ny form av
praktik, s.k. Europa-stipendier. Datortek införs i alla kommuner i syfte
att ge arbetslösa ungdomar utbildning i modem teknik. Målet med alla
dessa insatser är att ungdomarna så snabbt som möjligt skall komma i
arbete eller utbildning och att alla skall ha fått ett lämpligt erbjudande
inom 100 dagar.

Insatserna för de långtidsarbetslösa förstärks genom att rekryterings-
stödet reserveras för dessa sökande och att stödet kan användas i förening

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

med det allmänna nyanställningsstödet. Därmed bör de långtidsarbetslösas
möjligheter att få nytt fotfäste på arbetsmarknaden öka markant. Stödet
beräknas omfatta i genomsnitt 26 000 långtidsarbetslösa. Beredskaps-
arbeten och ALU-arbeten skall i fortsättningen användas i första hand för
att bryta eller förhindra uppkomst av långtidsarbetslöshet. Medel avsätts
för i genomsnitt 8 000 respektive 10 000 sådana arbetstillfällen. Utom-
nordiska invandrare som har särskilt stora svårigheter att få arbete, skall
få ökade möjligheter till arbetspraktik. Medel avsätts för i genomsnitt
5 000 platser per månad.

Arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring måste
hävdas. Nya initiativ behövs för att göra kontraktet mellan den enskilde
och samhället tydligare. Regeringen har tillsatt två utredningar; dels om
återkommande arbetsplatskontakter, dels om nya organisatoriska former
för att förstärka arbetssökandet, s.k. arbetsföretag. Regeringen vill redan
nu föreslå att de arbetslösas kontakt med arbetslivet förbättras genom ett
system med återkommande arbetsplatskontakter. Medel har avsatts för
20 000 platser i genomsnitt per månad.

Parternas medverkan

Arbetsmarknadens parter har en nyckelroll när det gäller att åstadkomma
ekonomiska och sociala framsteg. Statsmakterna kan utforma och besluta
om en ny inriktning och nya grepp i arbetsmarknadspolitiken, men
effekterna av dessa åtgärder är i stor utsträckning beroende av en aktiv
medverkan från parterna i arbetslivet. Av ännu större betydelse är de
villkor som skapas direkt av arbetsmarknadens parter genom avtal eller
praxis i arbetslivet. Därför måste förnyelsen av villkoren på arbets-
marknaden bedrivas parallellt av staten och parterna.

Regeringen vill därför understryka vikten av det arbete som nu börjar
komma i gång mellan parterna när det gäller såväl praktisk medverkan
kring rekryterings- och utbildningsbehov som förhandlingar om förnyelse
av de arbetsrättsliga villkoren. Detta arbete bör nu bedrivas över hela
fältet med det uttalade syftet att parterna tar ett ökat ansvar för att
arbetsmarknaden fungerar väl och att de arbetslösa snabbt kommer in i
arbete eller utbildning eller annan arbetsförberedande verksamhet.

Lönebildningen kommer att vara av avgörande betydelse för förutsätt-
ningarna att nå framgång i den ekonomiska politiken. Tudelningen av
ekonomin i en expansiv exportorienterad del och en trög hemmamark-
nadsorienterad del, liksom de stora skillnaderna mellan efterfrågans och
utbudets struktur, medför betydande risker. Den svaga kronkursen har
gett betydande konkurrensfördelar och kraftiga vinstförbättringar för den
exportorienterade sektorn. Dessa måste nu kanaliseras till investeringar
i både utbyggd kapacitet och förbättrade produktionsmetoder för att
sysselsättningsökningen skall bli stabil och varaktig. Om vinstökningarna
i stället leder till kraftiga lönekostnadsökningar riskerar dessa att snabbt
spridas till andra delar av den privata sektorn och den offentliga sektorn,
som i det nuvarande konjunkturläget inte har förmåga att bära sådana

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

lönekostnadsökningar. En sådan utveckling skulle allvarligt försvåra möj-
ligheterna att lösa sysselsättningsuppgiften.

Arbetsmarknadens parter har således ett stort ansvar för möjligheterna
att nå framgång. I deras händer ligger det huvudsakliga ansvaret för
lönebildningen. Under 1995 löper en stor del av avtalen ut. Det är en
kritisk punkt. Då avgörs om svenskt näringsliv skall bibehålla sin goda
konkurrenskraft och därmed kraftfullt kunna bidra till nödvändig tillväxt,
fler arbeten och därmed goda möjligheter att sanera statsfinanserna.
Statens ansvar är att klart ange de politiska förutsättningarna. Om lönerna
genom parternas försorg länkas in i en strategi för tillväxt innebär detta
minskad inflationsrisk och förbättrade offentliga finanser, vilket ökar
utrymmet för en appreciering av kronan, låga räntor och därmed högre
investeringar och en större uthållig sysselsättningsökning.

5.4 Strukturpolitiken

För att uppnå en uthållig ökning av sysselsättning och välfärd krävs en
strukturpolitik som stärker Sveriges produktionsförmåga och där männi-
skors vilja till arbete och skapande tas till vara.

Utbyte av varor och tjänster mellan olika länder befrämjar en stark och
uthållig tillväxt. De upphandiingsregler som tillämpas inom EU innebär
i princip att producenter i olika länder skall kunna konkurrera på lika
villkor om den offentliga sektorns upphandling. Sådana konkurrensregler
är särskilt viktiga för att undvika diskriminering av producenter från ett
litet land som Sverige. Sverige bör både inom EU och i andra fora verka
för fortsatta sänkningar av tullar och andra handelshinder.

Den svenska konkurrenslagstiftningen har skärpts och blivit mer lik den
som gäller i många andra EU-länder. Regeringen avser att vara restriktiv
med att bevilja undantag från den nya lagstiftningen. Sverige bör såväl
nationellt som internationellt verka för en strikt konkurrenspolitik som
främjar konsumenternas intresse.

Principerna för reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet
har antagits av riksdagen. Sambandet mellan livsinkomst och pension för-
stärks och pensionsutgiftemas följsamhet till den samhällsekonomiska ut-
vecklingen förbättras. Pensionsreformen skall nu fullföljas genom konkret
lagstiftning, där värdet av pensionsförmånerna kopplas till både pris-
utvecklingen och den realekonomiska utvecklingen. Reformeringen inne-
bär att vid en svag ekonomisk utveckling kommer pensionsutgiftema att
bli lägre än med dagens system.

Även i övrigt bör socialförsäkringarna utformas så att de befrämjar
arbete och motverkar passivitet. Den reformering av sjukförsäkringen
som inleddes 1990 och som sedan under bred parlamentarisk enighet
följdes upp genom införande av en sjuklöneperiod har bidragit till lägre
sjukfrånvaro. Genom sjuklöneperioden har arbetsgivarna fått starkare
incitament att utforma arbetsmiljön i vid mening på ett sätt som reducerar
risken för ohälsa.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Antalet förtidspensionärer har ökat under en lång tid. Fler människor
utestängs permanent från arbetsmarknaden och kostnaderna stiger. Av
såväl sociala som samhällsekonomiska skäl är det nödvändigt att den nu-
varande trenden inom förtidspensioneringen bryts. Förtidspension bör
utges först när alla möjligheter att återge den försäkrade arbetsförmågan
har prövats. Förtidspensionen bör renodlas så att den endast utgör er-
sättning vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker.
Arbetsmarknadsskäl bör inte ge rätt till förtidspension.

Under våren 1995 kommer regeringen att presentera en proposition
med förslag om förbättrad beredning av beslut om sjukpenning och för-
tidspension. Sjuk- och arbetsskadeberedningen kommer att få i uppdrag
att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersätt-
ning. Bl.a. bör ändrade kvalifikationsvillkor och förändrad beräkning av
s.k. antagen inkomst övervägas. I samband med beredningen av dessa
förslag under hösten 1995 kommer regeringen att förslå regeländringar
som tillsammans med tidigare i år beslutade regeländringar ger den be-
sparing om 3 miljarder kronor netto som ingick i det socialdemokratiska
valmanifestet.

Inom familjestödet kommer utredningsarbetet att inriktas mot att ut-
forma enklare och effektivare stödformer som inte motverkar jämställdhet
och intresset att arbeta.

5.5 Skattepolitiken

Skattepolitiken syftar till en samhällsekonomiskt effektiv beskattning som
också tillgodoser fördelningspolitiska mål. Genom 1990-1991 års skatte-
reform lades en god grund för det svenska skattesystemet. Reformen var
fördelningspolitiskt balanserad genom att de sänkta skattesatserna kom-
binerades med en breddning av olika skattebaser som i första hand
minskade avdragsmöjligheterna för personer med höga inkomster.
Balansen bröts genom den förra regeringens politik, som bl.a. innebar
långtgående sänkningar av skatteuttaget på kapitalinkomster. Reglerna
blev också mer komplicerade samt skapade ökade möjligheter till skatte-
planering. Genom höstens ekonomisk-politiska proposition (prop.
1994/95:25) återupprättades den avvägning mellan effektivitets- och för-
delningsmål som gjordes i skattereformen. Därutöver föreslogs och
beslutades ett antal åtgärder för att stärka budgeten i syfte att stabilisera
statsskulden senast år 1998.

De förslag till ökade skatter och avgifter som redovisades i den eko-
nomisk-politiska propositionen och i propositionen om finansiering av den
svenska medlemsavgiften till EU kommer att ge en total, nettoberäknad,
inkomstförstärkning för offentlig sektor som uppgår till drygt 3 procent
av BNP. Regeringen kommer att under 1995 förelägga riksdagen proposi-
tioner rörande de delar som det ännu inte fattats beslut om. Utrymmet för
ytterligare skattehöjningar är därefter begränsat. Ytterligare höjningar av
skatterna riskerar att försämra ekonomins funktionssätt bl.a. genom att

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

de ger försämrade förutsättningar för en icke-inflationsdrivande löne- Prop. 1994/95:100
utveckling. Vidare skulle lönsamheten för skatteplanering och skattefusk Bilaga 1
öka. Riskerna med fortsatta skattehöjningar är också knutna till effekterna
av enskilda skatter på bl.a. investeringar, tillväxt och sysselsättning även
om det inte finns några klara och enkla samband mellan det totala skatte-
trycket och den ekonomiska tillväxten.

Även kommunerna bör vara ytterst återhållsamma med skattehöjningar.
Höjda kommunalskatter skärper den samlade beskattningen av arbete, vil-
ket sänker hushållens köpkraft och försvårar saneringen av statsfinan-
serna. Regeringen kommer att följa utvecklingen av kommunalskatterna
och väga in denna vid bedömningen av kommunernas finansiella ut-
rymme.

Inom ramen för ett i huvudsak oförändrat totalt skatteuttag kan i
framtiden förskjutningar mellan olika skatter aktualiseras för att
skattesystemet i dess helhet skall uppfylla kraven på en samhällsekono-
miskt effektiv beskattning. Med tanke på behovet av stabila skatteregler,
där dessa tillåts verka under en följd av år, bör emellertid varje
förändring övervägas noga.

Genom medlemskapet i EU får Sverige möjlighet att påverka de gemen-
samma besluten på skatteområdet. I EU:s vitbok om tillväxt, konkur-
renskraft och sysselsättning uppmärksammas flera skattepolitiska frågor.
De höga skatterna på arbete ses som ett särskilt problem vad gäller
tillskapandet av det stora antalet jobb som krävs för att arbetslösheten
skall kunna reduceras. Höjda miljöskatter och höjda skatter på kapital
pekas ut som alternativ finansiering av offentliga utgifter. Ett annat
område i vitboken gäller bl.a. de skattemässiga villkoren för små och
medelstora företag.

Vid sidan av de två huvudsyftena i skattepolitiken, att uppnå en effektiv
beskattning som även tillgodoser fördelningspolitiska mål, bör skatte-
systemet utformas med hänsyn till konsekvenserna för miljön. En even-
tuell växling mellan skatter på arbete och miljöskatter aktualiserar andra
effektivitetsproblem än de som handlar om önskemålet att begränsa sned-
vridningar. Här betonas skatternas roll som ekonomiskt styrmedel, där
påverkan på resursanvändningen blir ett positivt värde. Om skatterna för-
ändras så att kostnaderna för negativ miljöpåverkan beaktas av enskilda
konsumenter och producenter kan välfärden i vid mening gynnas. En
effektiv påverkan medför å andra sidan ett skattebortfall som minskar
utrymmet för en skatteväxling. Ansvaret för statsfinanserna kräver att
man är uppmärksam på detta dilemma.

Frågan om en växling mellan skatter på arbete och miljörelaterade
skatter kommer att prövas av den parlamentariska utredning som om-
nämnts. Utredningen kommer att pröva vilken avvägning som bör göras
mellan effekterna på sysselsättning, miljö och internationell konkurrens-
kraft. Här ansluter kommitténs arbete till den europeiska diskussionen
och den framtida utvecklingen inom EU blir av stor betydelse för
Sverige.

Den svenska skattepolitiken har sedan lång tid tillbaka haft en in-
riktning som skapar goda villkor för investeringar i Sverige. 1990-1991

4 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

års skattereform innebar att den goda internationella konkurrenskraften

1 företagsskattereglema bibehölls och att skattereglerna gavs en ut-
formning som gagnar tillväxt och omvandling i näringslivet. Sedan dess
har uttaget av bolagsskatt höjts. I den ekonomisk-politiska propositionen
har regeringen avsatt ett utrymme för en reduktion av skatteuttaget med

2 miljarder kronor. Inriktningen på denna reform skall fastläggas efter
pågående samråd med näringslivet. I den europeiska diskussionen tilldelas
de små och medelstora företagen en central roll när det gäller skapandet
av ny sysselsättning. Bland annat mot denna bakgrund kan övervägas en
inriktning av den fortsatta reformeringen av den svenska företagsbeskatt-
ningen där skatteuttaget reduceras för i första hand de mindre och
medelstora företagen samtidigt som man så långt möjligt bibehåller enkla
och neutrala regler.

Från såväl fördelningspolitiska som statsfinansiella och samhällsekono-
miska utgångspunkter är det av avgörande betydelse att skattebrott och
olika former av skatteflykt motverkas. Ytterligare uppmärksamhet be-
höver därför riktas mot förutsättningarna för en effektiv skattekontroll.
Enklare - och härigenom mera svårmanipulerade - skatteregler bör
eftersträvas.

5.6 Fördelningseffekter av politiken

De grundläggande fördelningspolitiska målen är en rättvis fördelning av
ekonomiska resurser, ett effektivt skydd för utsatta grupper och en lika
tillgång till offentlig service av hög kvalitet. I kärva tider ökar kraven på
fördelningspolitiken. Det finns en hög beredskap att acceptera åtgärder
i välfärdssystemen för att sanera statsfinanserna, men den förutsätter att
bördorna delas av alla. Även de som har arbete och som inte regelbundet
behöver stöd från den offentliga sociala välfärden måste göra uppoff-
ringar. Insikten har också ökat att fördelningen måste vara rättvis i ett
längre perspektiv och mellan olika generationer.

Regeringens insatser för att åstadkomma en uthållig ekonomisk tillväxt,
skapa arbete och förbättra statens finanser är av grundläggande betydelse
också för barnens välfärd. Regeringen vill så långt möjligt värna för barn
viktiga verksamheter. Men det gäller inte bara att slå vakt om resurserna
utan i lika hög grad att se till att de används på bästa sätt.

Att barnomsorg, skola, fritidshem, barnkultur, bamsjukvård m.m.
håller en jämn och hög kvalitet är avgörande för barns trygghet och ut-
veckling. Det går att i efterhand kompensera några år med lägre materiell
standard. En otrygg omsorg de första levnadsåren, eller en förlorad skol-
tid, är däremot nästan omöjliga att ersätta. De utgiftsminskningar som nu
krävs för att sanera statsfinanserna har därför i stället lagts på bidrag och
subventioner. Samtidigt har stor vikt lagts vid att transfereringssystemens
generella karaktär inte rubbas.

Sverige har i jämförelse med andra europeiska länder både en hög
kvinnlig förvärvsfrekvens och ett högt födelsetal. Vår föräldraförsäkring

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

och barnomsorg har bidragit till att ingen i vårt land behöver ställas inför
valet att arbeta eller skaffa barn. Att föräldrar som saknar arbete erbjuds
barnomsorg är därtill en förutsättning för att de skall kunna vara enga-
gerade i att söka arbete eller utbilda sig.

Under senare år har en rad rapporter visat att barn och ungdomar med
invandrarbakgrund i större utsträckning än andra har flera problem sam-
tidigt. För invandrarbarn, liksom för andra unga, är generella insatser
som bidrar till att minska orättvisorna och skapa en mer rättvis fördelning
i samhället avgörande för att deras villkor skall kunna förbättras.

Under de senaste årens lågkonjunktur har ungdomarna varit en av de
grupper som drabbats särskilt hårt. Den allt längre utbildningstiden och
den ökade arbetslösheten innebär att ungdomars inkomster, och därmed
möjligheter till en självständig ekonomi, har kommit senare i livet.

Ur ett framtidsperspektiv är dagens höga arbetslöshet bland ungdomar
särskilt oroande. Ett väl fungerande och demokratiskt samhälle förutsätter
att vi ger alla ungdomar, inte bara några, rätten att vara med i arbets-
livets gemenskap, rätten att bli tagna i anspråk. Kampen mot arbetslös-
heten handlar därför i sin förlängning om en kamp för grundläggande
demokratiska värden. Särskilt vikt har lagts vid åtgärder för ungdomar.

Den viktigaste fördelningspolitiska insatsen är att föra en ekonomisk
politik som åter gör det möjligt för alla medborgare som kan arbeta att
försörja sig genom eget arbete. Det är dock oundvikligt att denna politik
på kort sikt kommer att medföra fördelningspolitiska påfrestningar. Till
följd av framför allt den sänkta kronkursen ökar vinsterna snabbt i det
svenska näringslivet, vilket är nödvändigt för att investeringarna skall öka
och därmed bidra till en god tillväxt och ökad sysselsättning. Den höga
realräntan och utvecklingen på kapitalmarknaden ger allt bättre utdelning
för hushåll med förmögenheter. Å andra sidan utvecklas den inhemska
och den offentliga sektorn svagt - och arbetslösheten är hög. Denna tu-
delning av ekonomin är ett hot mot en rättvis fördelning. Alla parter
måste ta ett ökat ansvar för att förhindra en upprepning av 1980-talets
spiral med stora lönehöjningar, kompensationskrav och accelererande in-
flation.

Samtidigt är det nödvändigt att minska de offentliga utgifterna för att
sanera statsfinanserna. För att värna tillgången till och kvaliteten i
barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård och äldreomsorg måste en
stor del av minskningen avse olika transfereringar till hushållen. Trans-
fereringarna har störst betydelse för hushåll med låga eller genomsnittliga
inkomster och svarar ofta för en viktig del av försörjningen just för de
grupper som bör värnas. Det är därför knappast möjligt att minska de
offentliga utgifterna för transfereringar utan att det får vissa negativa
fördelningspolitiska effekter på kort sikt.

En ekonomisk politik med mindre utgiftsminskningar och en passiv håll-
ning till arbetslösheten skulle få betydligt allvarligare följder. De stora
underskotten skulle fortsätta att växa, vilket skulle ge en kraftig press
uppåt på räntan. Hushållen skulle drabbas direkt genom ökade utgifter för
bl.a. boende och indirekt genom lägre investeringar och en svagare ut-
veckling av sysselsättningen. De ökande kostnaderna för räntan på stats-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

skulden skulle dessutom snabbt tränga ut även de mest angelägna sociala
utgifterna och därmed öka välfardsklyftorna. De kommande generationer-
na skulle tvingas ta över en stor skuld och därmed få lägre disponibla
inkomster och sämre offentlig service. En hög och bestående arbetslöshet
är det största hotet mot välfården och en rättvis fördelning.

Det bästa sättet att minska utgifterna för de offentliga transfereringarna
är att på olika sätt minska antalet arbetslösa. Det handlingsprogram för
minskad arbetslöshet som presenteras i denna proposition innebär att
arbetslinjen sätts framför bidragslinjen. Allt fler människor kommer att
åter kunna försörja sig själva. Rehabiliteringsinsatser och andra åtgärder
kommer på liknande sätt att minska utgifterna för långtidssjukskrivning
och förtidspension.

Vid bedömningen av olika alternativ att direkt minska ersättningarna
inom familjepolitiken och socialförsäkringen, har fördelningspolitiska
hänsyn vägts mot andra viktiga mål. Åtgärder som medför ökad använd-
ning av inkomstprövning eller sänkta ersättningstak i socialförsäkringen
kan visserligen kortsiktigt ge mindre negativa fördelningseffekter, men
de riskerar att underminera stödet för den generella välfärdspolitiken.
Dessutom medför de högre marginaleffekter, vilket motverkar arbetslin-
jen. Minskat utbyte av arbete kan dessutom skapa risker för fattigdoms-
fällor, som indirekt kan öka utgifterna för transfereringar. Inkomst-
prövning eller sänkta ersättningstak bör därför användas restriktivt.

När resurserna är begränsade, måste de emellertid utnyttjas effektivare.
Åtgärderna i familjepolitiken och socialförsäkringen är utformade så att
välfärdspolitiken behåller sin generella karaktär och ger ett försvarligt
stöd till alla dem som måste kunna lita på den offentliga sociala trygg-
heten.

De sammanlagda fördelningseffekterna av åtgärdsprogrammen i den
ekonomisk-politiska propositionen och i denna proposition redovisas i
diagrammen 5.1-5.4. Kalkylen baseras på 1992 års SCB-undersökning av
hushållens inkomster, framskriven till 1994 års ekonomiska och
demografiska förhållanden. Diagrammen visar de kombinerade direkta
(statiska) effekterna av i stort sett alla åtgärder inom skatte- och
transfereringssystemen då alla åtgärder trätt i kraft 1998. Det är viktigt
att framhålla att någon hänsyn inte har tagits till de förväntade effekterna
på räntor och sysselsättning.

Av de föreslagna budgetförstärkningarna bidrar hushåll i decilgrupp 10
(de 10 procent med högst ekonomisk standard) med 28 procent. Hushåll
i decilgrupp 9 bidrar med ytterligare ca 12 procent. Hushållen i decil-
gruppema 1 och 2 (med lägst ekonomisk standard) bidrar tillsammans
med ca 11 procent, se diagram 5.1.

Analyserna visar också en något större procentuell minskning av den
disponibla inkomsten för hushåll i lägre decilgrupper än för dem med
genomsnittliga inkomster. De 10 procent av hushållen med högst
ekonomisk standard beräknas emellertid få den största minskningen, se
diagram 5.2.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Diagram 5.1 Andel av den totala budgetförstärkningen som respektive decilgrupp Prop. 1994/95:100

Anm.: Samtliga hushåll decilindelade efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet.
Källa: Finansdepartementet.

Diagram 5.2 Decilgrupper. Förändring av disponibel inkomst 1998 genom
skatte- och transfereringsåtgärderna

Anm.: Samtliga hushåll decilindelade efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet.
Källa: Finansdepartementet.

Sammantaget medför regeländringarna en oförändrad inkomstpridning Prop. 1994/95:100
(mätt med den s.k. Gini-koefficienten). Åtgärderna har visserligen en Bilaga 1
svagt regressiv fördelningsprofil över decilgruppema 2 till 8. Det beror
på att minskningarna av transfereringarna för hushåll med lägre ekono-
misk standard inte fullt ut uppvägs av de ökade skatter som får betalas
av hushåll med högre inkomster. Många hushåll med låga och genomsnitt-
liga inkomster har dock i dag ekonomiska bekymmer till följd av arbets-
lösheten och de gynnas vid en ökad sysselsättning. Även efter dessa
mycket omfattande åtgärdsprogram har Sverige förutsättningar att bevara
en jämn fördelning av de ekonomiska resurserna jämfört med andra
länder.

Indelningen i familjetyper visar att de föreslagna nedskärningarna i
främst barnbidragen, flerbarnstilläggen och bostadsbidragen medför att
familjer med tre eller fler barn får den största minskningen av den
disponibla inkomsten. Detta uppvägs inte av effekterna av inkomstför-
stärkningarna. Den totala effekten av ändrade skatte- och transfererings-
regler beräknas bli ca 3 procentenheter större för familjer med tre eller
fler barn jämfört med övriga familjetyper. Barnfamiljer gynnas dock sär-
skilt av att den kommunala verksamheten prioriteras, genom t.ex. rimliga
avgifter och god kvalitet i barnomsorgen, bra utbildning och sjukvård
osv, se diagram 5.3.

Diagram 5.3 Familjetyper. Förändring av disponibel inkomst 1998 genom
skatte- och transfereringsåtgärderna

Källa: Finansdepartementet.

En uppdelning på s.k. socio-ekonomiska grupper visar att effekten av Prop. 1994/95:100
åtgärderna blir störst för hushåll med högre tjänstemän och lägst för Bilaga 1
arbetarhushåll, se diagram 5.4. Även med denna indelning skiljer sig
genomsnittseffekten för olika grupper med högst ca 2 procentenheter.
Beräkningarna har vidare visat att nettoeffekterna av åtgärderna i
genomsnitt är lika för kvinnor och män. Män berörs i högre grad av
skatteåtgärderna, kvinnor av de ändrade transfereringarna. Gruppen
ålderspensionärer beräknas få ungefär samma förändring av den
ekonomiska standarden som genomsnittshushållen. Hushåll i åldem 45-64
år utan barn berörs i något mindre utsträckning av åtgärderna.

Diagram 5.4 Socio-ekonomiska grupper. Förändring av disponibel inkomst 1998
genom skatte- och transfereringsåtgärderna

Källa: Finansdepartementet.

Sammantaget ger den fördelningspolitiska analysen vid handen att åt-
gärderna slår relativt jämnt för olika grupper av hushåll; inga undantas
från de krav som ställs för att sanera de offentliga finanserna. De grupper
som berörs något mer än andra har antingen gynnats av de senaste årens
skattepolitik, eller kommer att dra störst fördel av handlingsprogrammet
mot arbetslöshet och av politiken för att värna kvaliteten i barnomsorg,
utbildning, vård och andra offentliga verksamheter. Med en starkare eko-
nomisk återhämtning - med bl.a. ökad sysselsättning och sänkt ränta -
blir fördelningseffekterna mer gynnsamma än vad som framgår av den
här redovisade statiska beräkningen av regeländringar. Det sammanhän-
ger med de positiva effekterna av lägre arbetslöshet och utgiftsräntor,
särskilt för barnfamiljer och ungdomar.

Åtgärdernas fördelningsprofil och den antagna ekonomiska utvecklingen 1994/95:100
skulle bli betydligt mer ogynnsam med antagande om en mer passiv eko- Bilaga 1
nomisk politik och sysselsättningspolitik. Följderna av en sådan politik
skulle ännu kraftigare drabba just barnfamiljer, handikappade, pensionä-
rer och andra svaga grupper - genom ökad arbetslöshet, kraftigt sänkt
ekonomisk trygghet och nedskärningar i utbildningen, sjukvården, barn-
omsorgen, äldreomsorgen osv.

6 Budgetförslaget och förstärkningar av den
offentliga sektorns finanser

6.1 Samlade förstärkningar av de offentliga finanserna

I propositionen om Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop.
1994/95:25) föreslogs förstärkningar av de offentliga finanserna på
sammanlagt 56,4 miljarder kronor år 1998. Dessutom aviserades att för-
slag om budgetförstärkningar med ytterligare 20 miljarder kronor skulle
föreläggas riksdagen i budgetpropositionen.

Sammantaget innebär förslagen i budgetpropositionen, EU-finansiering
exkluderad, förslag till utgiftsminskningar med 22,5 miljarder kronor år
1998, varav 10,5 miljarder kronor infaller under tolvmånadersåret
1995/96. De samlade budgetförstärkningarna som förelagts riksdagen i
den ekonomisk-politiska propositionen och i budgetpropositionen uppgår
därmed till 78,1 miljarder kronor 1998, varav 39,4 miljarder kronor
beräknas få effekt 1995/96 (12 månader), exkl. konsekvenser av EU och
regeringens handlingsprogram mot arbetslösheten.

Tabell 6.1 Samlade förstärkningar för den offentliga sektorn 1995/96 och 1998¹

Miljarder kronor, 1994/95 års priser och volymer

	1995/96 (12 månader)	1998
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder
Inkomstförstärkningar	19,7	36,6
Avgår utgiftsökningar		-0,3
Summa	19,7	36,3
Utgiftsminskningar	12.1	24,8
Avgår inkomstbortfall	-2,0	-4,7
Summa	10,1	20,1
Summa Vissa ekonomisk-politiska åtgärder	29,8	56,4
Budgetpropositionen
Utgiftsminskningar exkl. EU-ftnansering	12,1	24,6
Avgår inkomstbortfall	-1,6	-2,1
Övriga reformer	-0,9	-0,8
Summa budgetpropositionen	9,6	21,7
Förstärkning av den offentliga
sektorns finanser	39,4	78,1

¹ I tabellen särredovisas ej EU-avgiften och dess finansiering (se avsnitt 6.4) och ej
heller regeringens handlingsprogram mot arbetslöshet.

I budgetförslaget lägger regeringen fram ett omfattande handlingspro- Prop. 1994/95:100
gram mot arbetslöshet. Programmet innebär en genomgripande omlägg- Bilaga 1
ning av den hittillsvarande arbetsmarknadspolitiken - innebärande att
merparten av åtgärderna kan finansieras inom hittillsvarande budget-
ramar. En tillfällig merbelastning uppstår på statsbudgeten med 9,2 mil-
jarder kronor 1995/96 (12 månader). Regeringen avser att finansiera
denna merbelastning med engångsvisa åtgärder. Dessutom föreslås en rad
smärre reformer inom diverse departementsområden.

Vid sidan av arbetet med att återställa balansen i de offentliga finan-
serna krävs andra insatser för att öka kontrollen över inkomst- och ut-
giftsutvecklingen. Regeringen redovisar under avsnittet Ekonomisk styr-
ning av statlig verksamhet strategin för dessa insatser. Ett väsentligt
inslag i detta arbete är att göra budgetdokumenten mer heltäckande och
lättöverskådliga.

6.2 Budgetförslaget och jämförbarhet med tidigare år

Budgetförslaget för 1995/96 kan vara svårt att jämföra med tidigare år av
två anledningar.

För det första omfattar det kommande budgetåret en 18-månaders-
period (den 1 juli 1995 t.o.m. den 31 december 1996). Detta som en
övergångslösning till det system med kalenderbudgetår vilket börjar gälla
fr.o.m. år 1997.

För det andra görs en övergång till ökad bruttoredovisning på stats-
budgeten. Motivet för detta är att ge en tydligare bild av statens åtagan-
den och underlätta förståelsen av statsbudgeten samt att skapa större
likhet mellan det redovisade budgetsaldot och statens lånebehov. Det är
av olika skäl inte möjligt att redan fr.o.m. föreliggande budgetförslag
genomföra en fullständig övergång till bruttoredovisning.

Utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen redovisas i dag till 85 pro-
cent på inkomstsidan, dvs. dessa utgifter redovisas som minskade in-
komster. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 kommer samtliga utgifter för sjuk-
och föräldraförsäkringen att budgeteras och redovisas på statsbudgetens
utgiftssida. Denna förändring innebär att inkomsterna och utgifterna ökar
med samma belopp. Budgetsaldot påverkas följaktligen inte.

Vidare föreslås de inkomster och utgifter som tillhör arbetsmarknads-
fonden fortsättningsvis redovisas över statsbudgeten. Denna förändring
innebär att budgetens redovisade omslutning ökar samt att det redovisade
budgetsaldot försämras till följd av att arbetsmarknadsfonden för när-
varande uppvisar ett negativt finansiellt sparande. Försämringen av bud-
getsaldot motverkas av att Riksgäldskontorets nettoupplåning minskar
med samma belopp. Förändringarna är således endast redovisnings-
mässiga vilket framgår av att statens lånebehov inte påverkas.

Med övergången till bruttoredovisning på statsbudgeten ges en mer
korrekt bild av statens samlade åtaganden i ekonomiska termer än med
den redovisning som hittills tillämpats. Denna förändring innebär därmed

att underlaget för diskussionen om budgetpolitiken görs mer lättillgäng-
ligt, vilket är angeläget också av demokratiska skäl.

De två förändringar som nu föreslås är de volymmässigt dominerande.
Det återstår dock ett antal mindre förändringar för att uppnå fullständig
bruttoredovisning. Regeringen avser återkomma med förslag om sådana
förändringar.

I nedanstående tabell görs en jämförelse mellan hur budgetsaldo och
lånebehov m.m. skulle sett ut med de gamla redovisningsprinciperna och
hur de nu presenteras.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Tabell 6.2 Statsbudgeten och statens lånebehov budgetåren 1993/94-1995/96
Miljarder kronor

	1993/94 Utfall	1994/95 Rege- ringens beräk- ning	1995/96 12 mån Netto¹	1995/96 12 mån Brutto²	1995/96 18 mån Netto¹	1995/96 18 mån Brutto²Förslag till stats- budget
Inkomster	376,9	394,4	433,9	505,2	615,2	724,9
Utgifter	554,0	586,3	587,3	675,7	833,7	968,4
Budgetsaldo	-177,1	-192,0	-153,4	-170,5	-218,5	-243,4
Primärt budget-
saldo	-82,4	-75,0	-36,4	-53,5	-89,5	-114,4
Lånebehov	233,5	229,0	163,8	163,8	238,5	238,5
Primärt lånebehov	138,8	112,0	46,8	46,8	109,5	109,5

¹ Enligt nuvarande redovisningsprinciper.

² Enligt föreslagna redovisningsprinciper.

6.3 Åtgärder för att förstärka budgeten

Regeringens budgetförslag innebär utöver de förslag som beslutats i
anledning av propositionen 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åt-
gärder, m.m. budgetförstärkningar på totalt 27,1 miljarder kronor för år
1998 och 15,1 miljarder kronor för tolvmånadersåret 1995/96. Av de
föreslagna budgetförstärkningarna exkl. EU-finansiering för 1998 utgör
22,5 miljarder kronor utgiftsminskningar. I det följande redogörs för be-
sparingarna i på den statliga konsumtionen samt därefter förslagen
område för område.

Besparingar i statlig konsumtion

Regeringen aviserade i propositionen 1994/95:25 om Vissa ekonomisk-
politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med
förslag till konkreta förslag till besparingar på den statliga konsumtionen.
Regeringen presenterar nu konkreta förslag till besparingar på samman-
taget 2,4 miljarder kronor budgetåret 1995/96 och 5,6 miljarder kronor
år 1998.

Utgångspunkten för regeringens förslag har varit att samtliga myndig- Prop. 1994/95:100
heters anslag fram till budgetåret 1998 skall reduceras med 11 procent Bilaga 1
jämfört med redan fattade beslut. Besparingarna skall inledas redan den
1 juli 1995. Vid utgången av 1996 skall besparingen motsvara en nivå-
sänkning på 5 procent.

Vissa avsteg från det generella sparkravet har emellertid gjorts. Det
gäller t.ex. vissa myndigheter som får nya omfattande uppgifter vid ett
EU-medlemskap, myndigheter som nyligen har genomgått en större om-
strukturering och myndigheter som är relativt nybildade. Även myndig-
heter vars verksamhet är utsatt för ett omfattande efterfrågetryck eller får
nya arbetsuppgifter, åläggs ett mindre omfattande sparkrav. Det gäller
t.ex. kriminalvården, arbetsförmedlingarna och skattemyndigheterna.

Åtgärder inom Justitiedepartementets område

Inom Justitiedepartementets område föreslås att utgifterna reduceras med
0,4 miljarder kronor för budgetåret 1995/96 (12 månader). Därefter före-
slås utgifterna inom rättsväsendet minskas med ytterligare 0,6 miljarder
kronor så att den sammanlagda besparingen uppgår till 1 miljard kronor
år 1998. Åtgärderna innebär bl.a. att stödet till politiska partier reduceras
och att polisväsendet sparar 235 miljoner kronor. Domstolarna sparar
vidare 89 miljoner kronor och kriminalvården 50 miljoner kronor.

Rättshjälpsutredningens arbete kan förväntas leda till ökade möjligheter
att begränsa kostnader för allmän rättshjälp. För 1995/96 föreslås därför
att en besparing motsvarande 14 miljoner kronor tas ut på rättshjälps-
anslaget.

Åtgärder inom Utrikesdepartementets område

Inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen ut-
giftsbegränsningar om totalt 1,6 miljarder kronor för budgetåret 1995/96
(12 månader) och år 1998 uppnås drygt 1,9 miljarder kronor. Ca 1,2 mil-
jarder kronor av dessa är minskade utgifter för bistånd, östeuropa-sam-
arbete, EFTA m.m. som vidtas som en följd av medlemskapet i EU. Ut-
över förslagen i den ekonomisk-politiska propositionen om biståndsramen
föreslås nu ytterligare besparingar, främst inom utrikesförvaltningen.

Åtgärder inom Försvarsdepartementets område

Besparingarna inom Försvarsdepartementets område föreslås uppgå till
1,3 miljarder kronor tolvmånadersåret 1995/96. År 1998 beräknas be-
sparingen uppgå till 2 miljarder kronor. Förslagen aviserades i den
ekonomisk-politiska propositionen.

Regeringen har vidare aviserat ytterligare utgiftsbegränsningar i
samband med nästa försvarsbeslut om det säkerhetspolitiska läget så
tillåter, vilka motsvarar minst 2 miljarder kronor.

För budgetåret 1995/96 (12 månader) föreslås en generell besparing på
statlig konsumtion om drygt 0,7 miljarder kronor. Vissa strukturella åt-
gärder föreslås, som t.ex. avveckling av nämnden för strategisk försvars-
forskning.

Regeringen avser vidare att medge att Försvarsmakten senarelägger
materielbeställningar m.m. om ca 500 miljoner kronor.

Åtgärder inom Socialdepartementets område

Inom Socialdepartementets område föreslås nettobesparingar för 1995/96
(12 månader) uppgående till 4,7 miljarder kronor. År 1998 föreslås be-
sparingar på 7,8 miljarder kronor utöver de förslag som redovisades i
den ekonomisk-politiska propositionen (se Appendix). Huvuddelen av be-
sparingarna faller på regelförändringar i transfereringssystemen.

Besparingarna 1995/96 (12 månader) fördelas mellan förmånerna för
sjukvård, pensioner och familjepolitik. Fr.o.m. år 1997 föreslås be-
sparingar även i sjukförsäkringen. Nedan ges kortfattade kommentar till
besparingarna de första tolv månaderna 1995/96 inom respektive område.

Den största besparingen inom det familjepolitiska området utgörs av att
barnbidraget sänks med 125 kronor per månad. Detta gäller dock ej en-
samstående med barn. Därutöver minskas bostadsbidragen (och avskaffas
helt för äldre hushåll utan barn). En förskjutning av utbetalningstid-
punktema genomförs. Åtgärderna innebär att den utredning, som avise-
rades i propositionen om Vissa ekonomisk politiska åtgärder, m.m.,
preciseras och delvis tidigareläggs.

Folkpensionsförmånen för gift pensionär förändras på så sätt att för-
månen alltid skall uppgå till 78,5 procent av basbeloppet oavsett om den
andra maken arbetar eller inte.

Folkpensionsförmånen för förtidspensionärer föreslås sänkas med
6 procentenheter samtidigt som pensionstillskottet höjs i motsvarande
grad. Nuvarande grundnivå inom förtidspensioneringen ligger därmed fast
och besparingen uppstår genom att pensioner utöver grundnivå reduceras.

Vidare föreslås förändringar i beräkningen av bostadstillägg till pen-
sionärer samt förändringar i beräkningen av det särskilda grundavdraget
för pensionärer. Liksom inom det familjepolitiska området förskjuts ut-
betalningstidpunktema.

Sjukvårdsförmånerna reduceras genom höjda egenavgifter i läkemedels-
och tandvårdsförsäkringarna. Vidare höjs patientavgiften vid sjukhusvård
för pensionärer.

Fr.o.m. den 1 januari 1997 föreslås enhetliga ersättningsnivåer på
75 procent inom sjuk- och föräldraförsäkringen. Därigenom avskaffas
karensdagen i sjukförsäkringen och ersättning för långtidssjuka höjs.
Förhöjd ersättning med 10 procentenheter utgår vid rehabilitering liksom

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

i den tillfälliga föräldrapenningen och under de månader i föräldraförsäk- Prop. 1994/95:100
ringen som inte kan överlåtas på den andra föräldern. Bilaga 1

Åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område

Inom Kommunikationsdepartementet föreslås besparingar om samman-
taget 2,9 miljarder kronor år 1998. Av dessa kommer 1,15 miljarder
kronor att få genomslag budgetåret 1995/96 (12 månader). Dessutom
återbetalar Luftfartsverket en skuld på 50 miljoner budgetåret 1995/96
(12 månader).

Besparingsförslagen avser bl.a. minskningar i investeringsanslagen för
vägar och järnvägar. Detta innebär att det investeringsprogram som be-
slutades år 1993 senareläggs. Vidare minskas anslaget Ersättning till
Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassaservice. Dessutom
minskas bidragen till enskilda vägar och kommunala flygplatser.

Åtgärder inom Finansdepartementets område

På Finansdepartementets område föreslås besparingar på samtliga
myndigheter. Sammantaget fram till år 1998 föreslås besparingar på
knappt 1,5 miljarder kronor, varav 0,9 miljarder kronor kan hänföras till
tolvmånadersperioden 1995/96. För att tillförsäkra skatteförvaltningen
goda resurser för skatteindrivning och skattekontroll föreslår regeringen
att besparingen för skatteförvaltningen mildras i jämförelse med det gene-
rella besparingskrav regeringen ställt på statlig konsumtion. Besparingen
på skatteförvaltningen uppgår trots detta till 0,3 miljarder år 1998. Till
följd av Sveriges medlemskap i EU från årsskiftet 1994/95 bortfaller en
betydande mängd administrativa rutiner för den svenska utrikeshandeln.
Den besparing som därmed riktas mot tullen föreslås uppgå till 30 pro-
cent, eller knappt 0,4 miljarder kronor fram till år 1998. Därutöver sker
en besparing genom att bidraget till EES avvecklas från årsskiftet
1994/95. Denna besparing bör dock ses som en delfinansiering av med-
lemsavgiften till EU.

Åtgärder inom Utbildningsdepartementets område

Inom Utbildningsdepartementets område föreslås besparingar om totalt
2,4 miljarder kronor. Av dessa kommer 1,2 miljarder kronor att få
genomslag budgetåret 1995/96 (12 månader). Därutöver medför den
minskade indexeringen av basbeloppet, som föreslogs i prop. 1994/95:25,
en besparing på 0,1 miljarder kronor 1995/96 (12 månader) respektive
0,2 miljarder kronor 1998 på studiemedelsanslaget.

På skolområdet föreslås besparingar med nästan 95 miljoner kronor de
första 12 månaderna av budgetåret 1995/96. Den sammantagna nivåsänk-
ningen år 1998 beräknas till ca 0,2 miljarder kronor inom skolområdet.

Grundskolan och motsvarande skolformer undantas dock helt från Prop. 1994/95:100
besparingskrav. Bilaga 1

För universitet och högskolor uppgår besparingsförslagen till drygt

0,3 miljarder kronor den första tolvmånadersperioden. Nivåsänkningen
inom högskolesektorn kommer att uppgå till något mer än 1 miljard
kronor år 1998.

Besparingsförslagen inom forskningsområdet uppgår till knappt 160 mil-
joner kronor den första tolvmånadersperioden. Forskningens nivåsänkning
år 1998, där den största besparingen föreslås på forskningsrådsmedel, blir
drygt 250 miljoner kronor.

Förslagen inom studiestödet innebär bl.a. minskade studiebidrag vid
gymnasiestudier, slopat bamtillägg i vuxenstudiestödet, minskade resurser
för korttidsstudiestöd samt att det statliga bidraget till studerandes resor
upphör. Besparingsförslagen den första tolvmånadersperioden uppgår till
ca 0,7 miljarder kronor. Inom det studiesociala området beräknas nivå-
sänkningen, inkl, vissa ytterligare åtgärder år 1998, uppgå till ca 0,9 mil-
jarder kronor.

Åtgärder inom Jordbruksdepartementets område

Inom Jordbruksdepartementets område föreslås besparingar 1995/96 (12
månader) om ca 1,5 miljarder kronor. De största besparingarna avser
EG:s miljöprogram, 1 miljard kronor, samt EG:s stöd till mindre gynna-
de områden i södra Sverige, 150 miljoner kronor. Vidare görs betydande
besparingar inom utbildnings- och forskningsområdet, 0,2 miljarder kro-
nor. Övriga besparingar uppgår till knappt 0,2 miljarder kronor.

Fram t.o.m. år 1998 kommer utöver de besparingar som föreslås för
1995/96 (12 månader) ytterligare 0,5 miljarder kronor att sparas.

Åtgärder inom Arbetsmarknadsdepartementets område

Huvuddelen av de föreslagna besparingarna inom Arbetsmarknadsdeparte-
mentets område består av regeländringar inom arbetslöshetsförsäkringen
och inom arbetsmarknadspolitiken. Besparingarna uppgår 1995/96 (12
månader) till knappt 6 miljarder kronor och ca 8,8 miljarder kronor år
1998.

Den största besparingen görs genom regelförändringar inom arbets-
löshetsförsäkringen. Inom arbetsmarknadsområdet genomförs besparingar
genom sänkning av ersättningsnivåerna för vissa utbildningsbidrag.
Vidare föreslås en stegvis nedtrappning av lönebidraget vid anställning
av arbetshandikappade.

Regionalpolitikens anslagsnivå minskas med 0,5 miljarder kronor på 12
månader. Medlemskapet i EU innebär dock att Sverige kommer att få ett
betydande återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljarder kronor
per år.

Åtgärder inom Invandring m.m.

Regeringen föreslog i prop. 1994/95:25 att utgifterna för invandring
m.m. kan minskas med minst 760 miljoner kronor år 1998 jämfört med
tidigare planer. Regeringen bedömer nu att utgifterna i stället kan
reduceras med 800 miljoner kronor. Reduceringarna kan åstadkommas
dels genom förbättrad inressekontroll och regel- och organisations-
förändringar som gör asylprövningsprocessen och verkställighet av av-
lägsnandebeslut effektivare, dels genom att vidareutveckla de förslag som
diskuterades i den socialdemokratiska propositionen om lindring av
orsaker bakom flykt och påtvingad migration samt planeringsramar för
invandring (prop. 1990/91:195).

Konkreta förslag för hur besparingsåtgärderna kan uppnås skall lämnas
av den parlamentariska kommitté som har till uppgift att se över invand-
rings- och flyktingpolitiken. Kommunala förslag bör kunna genomföras
fr.o.m. den 1 juli 1996.

Åtgärder inom Kulturdepartementets område

Inom Kulturdepartementets område föreslås besparingar i statlig konsum-
tion, vilket beräknas ge 159 miljoner kronor år 1998 i besparing. Vidare
föreslås besparingar i utgifterna för den avgiftsfinansierade radio- och
TV-verksamheten på 551 miljoner kronor år 1998. Koncessionsavgifterna
från TV4 föreslås tillföras statsbudgetens inkomstsida. Inom Kulturdepar-
tementets område föreslås också ett reformutrymme på 250 miljoner
kronor.

Åtgärder inom Näringsdepartementets område

Inom Näringsdepartementets område föreslås åtgärder för år 1995/96 (12
månader) om sammantaget 380 miljoner kronor. Förslaget till besparingar
inom Näringsdepartementets område hänför sig främst till europeiskt FoU
samarbete, där anslagen även nedräknats med avseende på bortfallande
EES-avgifter. Inom Sveriges geologiska undersökning sker avveckling av
den maringeologiska verksamheten.

Produktivitets- och effektivitetskrav har utlagts på myndigheternas
förvaltningsanslag, bidragsanslag samt övriga anslag för statlig konsum-
tion.

T.o.m. budgetåret 1998 föreslås, utöver tidigare föreslagna åtgärder,
budgetförstärkningar om ytterligare 520 miljoner kronor.

Reformerna inom Näringsdepartementets område hänför sig främst till
teknisk forskning och utveckling.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Åtgärder inom Civildepartementets område

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Inom Civildepartementets verksamhetsområde föreslås besparingar mot-
svarande 367 miljoner kronor år 1998. För budgetåret 1995/96 (12 måna-
der) uppgår besparingarna till 137 miljoner kronor. Besparingarna i den
statliga konsumtionen avser i huvudsak åtgärder som berör länsstyrelser-
na. I övrigt berörs Kammarkollegiet, Konsumentverket och Allmänna
reklamationsnämnden.

Vidare görs besparingar på statsbidragen till ideella organisationer.
Nära hälften av neddragningarna görs på de bidrag som innehåller lokal-
stöd dvs. stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfund.

Åtgärder inom Miljödepartementets område

Regeringen föreslår att besparingar på 425 miljoner kronor netto genom-
förs under mandatperioden. För budgetåret 1995/96 föreslås varaktiga
besparingar på 215 miljoner kronor samt reformer för 115 miljoner varav
100 miljoner engångsvis.

Åtgärder beträffande de kyrkliga kommunerna

Regeringen uttalade i den ekonomisk-politiska propositionen att även de
kyrkliga kommunerna bör bidra till saneringen av statens finanser. Mot
denna bakgrund lämnade regeringen förslag om att de kyrkliga kommu-
nerna skall ersätta staten för administrationen av kyrkoskatten. Detta
föreslogs för år 1995 ske genom en procentuell minskning av de kyrkliga
kommunernas skattemedelsfordran på staten. För tiden därefter anmälde
regeringen avsikten att återkomma till riksdagen med förslag. För år
1995 beräknades ersättningen uppgå till 300 miljoner kronor. Riksdagen
biföll regeringens förslag.

Regeringen gör nu bedömningen att de kyrkliga kommunerna under de
närmaste åren bör kunna bidra till att ytterligare förstärka statsbudgeten.
De årliga förstärkningarna med avseende på de kyrkliga kommunerna bör
ökas till 500 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma till denna
fråga i vårens kompletteringsproposition.

6.4 Finansiering av medlemskapet i EU

Folkomröstningen om EU den 13 november innebar ett ja till medlem-
skap, och riksdagen har efter detta beslutat att Sverige skall bli medlem
i den Europeiska unionen.

EU-medlemskapet bedöms medföra en bestående ökad belastning upp-
gående till ca 20 miljarder kronor på helårsbasis. I propositionen om
budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.

(prop. 1994/95:40) har regeringen lämnat förslag till bl.a. principer för Prop. 1994/95:100
finansieringen av avgiften till gemenskapsbudgeten. Principerna har fast- Bilaga 1
ställts av riksdagen den 15 december 1994. En av principerna är att ett
svenskt medlemskap inte får leda till en ökning av statens upplåningsbe-
hov utan skall finansieras fullt ut genom en kombination av utgiftsned-
dragningar och inkomstförstärkningar. Regeringens uppfattning är vidare
att finansieringen främst skall beröra de områden som gynnas av ett med-
lemskap. Den sociala sektorn bör ej drabbas.

Regeringen föreslår nu utgiftsneddragningar med 4,6 miljarder kronor
för att finansiera medlemskapet. I detta är ej inräknat regeringens förslag
inom det jordbrukspolitiska området avseende EG:s miljöprogram och
stöd till mindre gynnade områden i södra Sverige. Regeringen har tidi-
gare lagt förslag om inkomstförstärkningar på totalt 7,6 miljarder kronor.
Vidare kommer regeringen att återkomma med förslag om inkomstök-
ningar under våren uppgående till 4,8 miljarder kronor. Totalt innebär
dessa åtgärder att den offentliga sektorns finanser förstärks med 17 milj-
arder kronor. Ytterligare 3 miljarder kronor återstår således att finan-
siera. Regeringen avser återkomma vid senare tillfälle med förslag.

Medlemskapet föranleder ökade utgifter för administration och förvalt-
ning inom vissa statliga myndigheter. Detta gäller även regeringskansliet.
I vissa fall har regeringen beaktat de tillkommande resursbehovet vid
medelstilldelningen. Regeringen avser att i vissa andra fall återkomma till
riksdagen med närmare förslag under våren 1995.

Utgiftsneddragningar

De föreslagna utgiftsneddragningama om 4,6 miljarder kronor för finan-
siering av medlemskapet i EU, innebär i de flesta fall inte minskade
resurser till berörda sektorer, då medel i stället utbetalas från gemen-
skapsbudgeten.

Inom Utrikesdepartementets område görs en neddragning på drygt
1 miljard kronor inom områdena bistånd och östsamarbete. Vidare bort-
faller Sveriges bidrag till EFTA samt till EFTA:s fond för ekonomisk och
social utjämning, totalt drygt 0,5 miljarder kronor, som en direkt följd
av medlemskapet i EU.

Flertalet departement berörs av nedjusteringar på sammanlagt 0,6 mil-
jarder kronor inom de områden som i EU-sammanhang benämns gemen-
samma program. Häri ingår exempelvis forskning, utbildning, miljö,
transeuropeiska nätverk, kultur och konsumentpolitik.

Inom det arbetsmarknads- och regionalpolitiska området reduceras ut-
gifter om knappt 2,1 miljarder kronor, varav 0,5 miljarder kronor avser
regionalpolitiken.

Slutligen vidtas utgiftsbegränsningar uppgående till ca 0,4 miljarder
kronor avseende den del av medlemsavgiften som berör EU-institutioner-
nas administration.

5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Inkomstförstärkningar

Åtgärderna som skall genomföras på inkomstsidan för att finansiera med-
lemskapet är generellt sett riktade mot de sektorer som gynnas av ett
medlemskap. Åtgärderna skall i första hand belasta produktionen. Totalt
uppgår de olika förslagen på inkomstsidan till 12,4 miljarder kronor år
1998 och 10,6 miljarder kronor för år 1995/96 (12 månader).

Regeringen föreslog i proposition 1994/95:122 om Finansiering av
medlemskap i EU att en allmän löneavgift på 1,5 procent införs, dvs. att
arbetsgivaravgiften höjs i motsvarande grad. Detta innebär en förstärk-
ning på 8,4 miljarder kronor netto för tolvmånadersåret 1995/96 och
6,3 miljarder kronor år 1998. Anpassningen av de svenska mervärdes-
skattereglema innebär också att vissa skatter justeras och leder år 1998
till en inkomstförstärkning på 1,1 miljard kronor. De höjda miljöav-
gifterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel som infördes den
3 november 1994 innebär vidare en förstärkning på 0,2 miljarder kronor.

För att finansiera resterande delar av EU-medlemskapet avser regering-
en att under våren lägga fram förslag om en rad åtgärder, bl.a. fastig-
hetsskatt på i dag skattefria fastigheter fr.o.m. år 1996. Det gäller
jordbruksfastigheter, skogsmark, industribyggnader och kommersiella
lokaler. De höjda skatterna på dessa fastigheter väntas ge en inkomstför-
stärkning på 3,5 miljarder kronor år 1998.

Regeringen återkommer också med förslag till inkomstförstärkningar
inom energi- och miljöområdet, bl.a. höjd koldioxidskatt för industrin
och skatt på dieselolja för arbetsredskap. Dessa förslag beräknas ge en
inkomstförstärkning om 1,3 miljarder kronor år 1998.

6.5 Handlingsprogram mot arbetslöshet

Regeringen lägger nu fram ett handlingsprogram mot arbetslöshet om-
fattande drygt 500 000 personer, vilket innebär en omläggning av befint-
lig arbetsmarknadspolitik i kombination med förändrad inriktning av nu-
varande rekryteringsstöd och ett nytt tillfälligt sysselsättningsstöd.

Programmet innebär ökade kostnader tillfälligt över statsbudgeten på
sammanlagt 2,2 miljarder kronor i form av ökade utgifter för budgetåret
1995/96 (12 månader) och minskade intäkter om högst 7 miljarder kronor
till följd av det nya sysselsättningsstödet. För budgetåret 1995/96 (18
månader) beräknas ökade kostnader och minskade intäkter om totalt ca
10 miljarder kronor.

6.6 Kommunal ekonomi

Mellan åren 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansiellt
sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomsterna täckte
de löpande utgifterna. Investeringarna finansierades med upplåning, för-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

säljning av tillgångar eller minskat rörelsekapital. Åren 1992 till 1994 var
det finansiella sparandet positivt. Detta förklaras bl.a. av den allmänna
nedväxlingen i pris- och löneökningstakten samt eftersläpningen i det
gamla systemet för utbetalningar av kommunalskattemedel. År 1995 be-
räknas det finansiella sparandet vända till ett underskott för sektorn.
Landstingen beräknas dock under hela perioden 1992 t.o.m. 1996 ha ett
positivt finansiellt sparande. Kommunsektorns totala utgifter för konsum-
tion förväntas öka. Det är kommunerna som svarar för ökningen.

Under perioden 1994 t.o.m. 1996 väntas landstingen dra ner sina ut-
gifter för konsumtion. Sysselsättningen i kommunsektorn fortsätter att
minska men enligt preliminära bedömningar från Svenska Kommunför-
bundet antas de kommunala skattehöjningarna inför år 1995 leda till att
neddragningarna i verksamheterna inte blir fullt så stora som tidigare
antagits. Kommunsektorns realinvesteringar förväntas öka både år 1995
och 1996. Kommunsektorns finansiella resurser, dvs. skatter och stats-
bidrag, motsvarande under 1980-talet ungefär på 22 procent av BNP. År
1995 beräknas denna andel ligga på 20 procent och sjunka med ytterliga-
re 1 procentenhet år 1996. Det kan förklaras dels av den effekt systemet
för utbetalning av kommunalskattemedel får vid en nedväxling av den all-
männa löne- och prisökningstakten och dels av att statsbidragen utvecklats
restriktivt sedan ett antal år. En ytterligare förklaring är att de avdrags-
gilla egenavgiftema i pensions- och sjukförsäkringssystemet minskar
kommunernas och landstingens skatteinkomster. Regeringen kommer att
översiktligt under Finansdepartementets verksamhetsområde presentera
sin syn på kommunsektorn och dess roll i samhällsekonomin samt
aktuella frågor inom det kommunala området.

I regeringskansliet har de kommunala frågor som tidigare legat inom
Civildepartementets ansvarsområde överförts till Finansdepartementet.
Det innebär att Finansdepartementet är ansvarigt för frågor om kommunal
ekonomi och lagstiftning, struktur och indelningsfrågor samt utvecklings-
frågor. Detta ger en förbättrad möjlighet till samordning av de över-
gripande kommunala frågorna i regeringsarbetet. Dialogen mellan rege-
ringen och företrädare för kommunsektorn kan därmed också förenklas
och förbättras. Regeringen kommer senare idag att översiktligt redovisa
sin syn på kommunerna och dess roll i samhällsekonomin samt aktuella
frågor inom det kommunala verksamhetsområdet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Appendix

Budgetförstärkningar

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Tabell 6.4 Förstärkningar av de offentliga finanserna i budgetförslaget

Miljoner kronor, 1994/95 års priser och volymer

	1995/96 (12 månader)	1998
Justitiedepartementet¹
- Polisväsendet	235
- Övrigt	165
Summa	400	1 000
Utrikesdepartementet
- Biståndet	707	707
- Samarbete Central- och Östeuropa	335	335
- Slopat EFTA-bidrag	114	114
- Övrigt	144	457
Summa	1 300	1 613
Socialdepartementet²
Familjepolitik m.m.
- Sänkt barnbidrag	1 146	2 345
- Sänkt ersättning föräldraförsäkring		1 310
- Övrigt	370	740
- Avgår familjepol. utredning, aviserat
i prop. 1994/95:25		-3 700
Pensioner	2 553	3 800
Sjukförsäkring och sjukvårdsförmåner	1 085	1 481
Övrigt	- 43	726
Pågående och kommande översyner		1 702
Summa före skattebortfall	5 111	8 404
Avgår skattebortfall	-373	-604
Summa efter skattebortfall	4 738	7 800
Kommunikationsdepartementet
- Investeringar i vägar och järnväg	660	2 660
- Inleverans Luftfartsverket	50	-
- Övrigt	490	240
Summa	1 200	2 900
Finansdepartementet
- Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet	141	408
- Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning	86	98
- Övriga myndigheter	166	427
- Statliga arbetsgivarfrågor	101	101
- Besparingar till följd av EU-medlemskap	421	421
Summa	915	1455

Regeringen avser återkomma med precisering avseende besparingar år 1998.

² Besparingarna inom familjepolitiken för år 1998 redovisas exkl. den i den ekono-
misk-politiska propositionen aviserade utredningen om besparingar inom familjepoliti-
ken. Detta för att undvika dubbelräkning vid summering av föreslagna besparingar i
den ekonomisk-politiska propositionen och budgetpropositionen.

	1995/96 (12 månader)	1998
Utbildningsdepartementet
- Skolsektorn	95	200
- Universitet och högskolor	325	1 024
- Forskning	159	254
- Studiestöd	686	925
Summa	1 265	2 403
Jordbruksdepartementet
- Miljöersättningar inom jordbruket	974	974
- Stöd till mindre gynnade områden	150	150
- Forskning och utbildning	200	200
- Övrigt	172	672
Summa	1 496	1 996
Arbetsmarknadsdepartementet
- Utbildningsbidrag	1 025	1 025
- Utbildning i företag	572	1 433
- Regionalpolitik	500	500
- Arbetsmarknadsfonden	2 918	3 948
- Övrigt	964	1 955
Summa före skattebortfall	5 979	8 861
Avgår skattebortfall	-1 221	-1 527
Summa efter skattebortfall	4 758	7 334
Kulturdepartementet
- Statlig konsumtion	48	159
- Inleveranser som möjliggörs av besparing på Sveriges Radio och TV	158	551
Summa	206	710
Näringsdepartementet
- Europeiskt FoU-samarbete	191	316
- Effektiviseringskrav	80	220
- Övrigt	109	364
Summa	380	900
Civildepartementet
- Statlig konsumtion	94	280
- Organisationsbidrag	43	87
Summa	137	367
Miljödepartementet¹
- Bidrag till miljöarbete	31
- Bidrag till kalkningsverksamhet	38
- Miljöforskning	30
- Miljöinsatser i Östersjöregionen	46
- Övrigt	70
Summa	215	425

¹ Regeringen avser återkomma med precisering avseende besparingar år 1998.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

	1995/96 (12 månader)	1998
Skatteadministrationsersättning från kyrkliga kommuner	100	200
Avgår besparingar statlig konsumtion, redovisas i prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk- politiska åtgärder m.m.	-2 000	-2 000
Avgår EU-finansiering	-4 600	-4 600
Summa före skattebortfall	12 104	24 634

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Omprövning och förnyelse av
offentlig förvaltning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Utgångspunkter för regeringens förvaltningspolitik

Regeringens förvaltningspolitik skall ge riktlinjer för arbetet med för-
valtningens organisation och struktur, lednings- och verksamhetsformer
samt styrningen av statliga verksamheter. Den skall ge vägledning såväl
för dem som arbetar i den löpande verksamheten som för dem som har
till uppgift att utveckla och förändra verksamheten i den statliga för-
valtningen.

Förvaltningspolitiken har successivt utvecklats och redovisats för riks-
dagen. Omfattande förändringar har genomförts från början av 1980-talet
och framåt och viktiga resultat är i dag uppnådda.

Genom det förnyelsearbete som bedrivits finns en bra grund i form av
principer och riktlinjer för förvaltningens organisation och styrning. Det
gäller nu att bygga vidare på denna grund och få en hög verkningsgrad
i det praktiska förvaltnings- och förändringsarbetet.

Det statsfinansiella läget kräver fortsatta besparingar och strukturför-
ändringar i den statliga förvaltningen. En omfattande omprövning av
offentliga åtaganden pågår.

Internationaliseringen och medlemskapet i EU ställer den offentliga för-
valtningen inför nya utmaningar. Ändamålsenliga organisations- och
arbetsformer i statsförvaltningen är en förutsättning för ett väl fungerande
europeiskt förvaltningssamarbete.

Samtidigt måste förvaltningen tillgodose medborgarnas krav på tjänster
av god kvalitet liksom på information om och insyn i den statliga verk-
samheten.

Den informationsteknologiska utvecklingen ger tillsammans med övriga
förvaltningspolitiska åtgärder möjligheter till nya och effektivare arbets-
sätt i den offentliga verksamheten. Därmed skapas ytterligare förutsätt-
ningar såväl för en rationellare administration som för en effektivare
information och service till medborgare och företag.

Inriktningen av det fortsatta arbetet

Den gemensamma sektorn är grunden för välfärdssamhället. För att
trygga jobben och välfärden krävs en effektiv förvaltning. Samtidigt är
besparingar och produktivitetsförbättringar nödvändiga för att sanera
statens finanser. Under de närmaste åren kommer omfattande organisa-
tions- och strukturförändringar att behövas för att åstadkomma en resurs-
snålare förvaltning med en så långt möjligt bibehållen servicenivå.

Sådana omfattande förändringar kan givetvis inte genomföras utan pro-
blem. Det är viktigt att tidigt uppmärksamma och hantera sådana effekter
för såväl medborgarna i stort som för de anställda.

Ett aktivt ledarskap och en aktiv kompetensutveckling inom förvaltning-
en är avgörande för framgångsrikt förändringsarbete. Regeringen kommer
därför att ta initiativ till en ökad dialog med myndigheternas ledning.
Förvaltningspolitiken måste utvecklas och genomföras i samverkan mellan
regeringskansli och olika delar av förvaltningen.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en utförligare redo-
visning av den förvaltningspolitik som kommer att bedrivas under man-
datperioden.

I detta sammanhang redovisas sammanfattningsvis vissa pågående eller
planerade förvaltningspolitiska åtgärder, som utförligare beskrivs i
Finansdepartementets bilaga till årets budgetproposition.

Styrningen av förändringsarbetet i förvaltningen skall förbättras.

Tydligare riktlinjer kommer att utvecklas när det gäller formerna för
statlig verksamhet.

Återkommande uppföljningar av strukturförändringarna kommer att
göras och redovisas för riksdagen.

Personalkonsekvenserna vid strukturförändringarna har hittills kunnat
hanteras på ett tillfredsställande sätt. Fortsatt uppmärksamhet kommer
ägnas åt att lindra negativa konsekvenser.

Erfarenheterna av genomförda omställningar och avvecklingar ger
underlag för ytterligare förbättringar i kompetens och rutiner.

Regeringen återkommer i fråga om myndigheternas ledningsformer.

Ytterligare satsningar på chefsförsörjning och chefsutveckling kommer
att göras.

En grund håller på att läggas för verksamhetsfömyelse genom bl.a. en
ökad användning av informationsteknologi. Arbetet med att skapa en
öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning bedrivs i
samverkan mellan statliga myndigheter, kommuner och landsting.

Den svenska statsförvaltningen skall inom ramen för EU-samarbetet
medverka i utvecklingen av transeuropeiska nätverk för informations-
utbytet mellan administrationer i medlemsländerna. Den statliga för-
valtningen har en viktig roll i det arbete som bedrivs inom EU för att
föra in Europa i informationssamhället och därmed skapa förutsättningar
för ökad tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1

Ekonomisk styrning av statlig
verksamhet

1994/95:100

Bilaga 1

1 Budgetpolitisk strategi

Budgetpolitiken är en central komponent i regeringens ekonomiska politik
för tillväxt, sysselsättning och ett bevarande av välfärdsstaten. Att
statsmakterna har kontroll över inkomst- och utgiftsutvecklingen är av
fundamental betydelse för trovärdigheten. Vid sidan av det kort- och
medelsiktiga arbetet på att återställa balansen i de offentliga finanserna
pågår också ett långsiktigt inriktat förändringsarbete. Några inslag i detta
berörs i det följande.

1.1 De offentliga åtagandena och statens roll

Analyser av offentliga verksamheters effektivitet brukar separeras i frågor
om verksamheternas inriktning - vad man gör - och deras produktivitet -
hur man gör. På ett mer grundläggande plan krävs att man motiverar att
staten överhuvudtaget påtar sig ett ansvar för ett visst område. Denna
fråga får särskild relevans i den rådande statsfinansiella situationen.
Riksdagen har beslutat att statsskulden i förhållande till BNP skall
stabiliseras till år 1998 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, rskr.
1994/95:145). En väsentlig del av detta budgetpolitiska mål skall
fullgöras genom utgiftsminskningar. Det är regeringens bedömning att
detta inte kan infrias enbart genom besparingar i traditionell mening;
offentliga utgifter måste på ett mer grundläggande sätt omprövas för att
utrymme för omprioriteringar skall kunna skapas.

Som ett led i denna omprövning gäller generella kommittédirektiv som
innebär att varje kommitté och särskild utredare skall pröva det offentliga
åtagandet inom sitt område. En liknande prövning ingår i det löpande
budgetarbetet inom regeringskansliet. Den rådande utgiftsstrukturen utgör
inte längre en given utgångspunkt för budgetarbetet.

Det offentliga åtagandet tar sig en mängd olika former, vilka i vissa fall
är resultatet av historiska tillfälligheter eller motiv som inte längre är
giltiga. Oklarheter råder ibland om syftena med åtagandet. En fortgående
renodling av motiven för de offentliga åtagandena måste ske, liksom en
återkommande prövning av vilken verksamhetsform som är lämpligast.
Myndighetsutövning och affärsverksamhet bör hållas åtskilda. I de fall
staten har ett ägarintresse i affärsverksamhet bör ägarrollen definieras
klart och utövas aktivt.

1.2 Budgetprocessen

Internationella jämförande undersökningar har belagt att den institutio-
nella ramen för budgetprocessen har stor betydelse för processens
faktiska utfall, mätt som statligt upplåningsbehov, ackumulerad skuld
eller motsvarande. Det har också visats att Sverige i detta avseende har
svaga institutioner {Statsskulden och budgetprocessen, Ds 1992:126).
Vissa förstärkningar av institutionerna är under genomförande. Resul-
tatstyrning av den statliga verksamheten jämte en förbättrad finansiell
styrning ger ökade möjligheter för statsmakterna att såväl koncentrera
intresset på övergripande frågeställningar som att utvärdera prestationer
och effekter. Inom regeringskansliet har budgetprocessen vänts såtillvida
att samhällsekonomiska förutsättningar i större utsträckning än tidigare
styr resurstilldelningen. Den förändrade uppläggningen av riksdagens
budgetarbete som nyligen beslutats kommer att stärka denna del av
budgetprocessen.

Trots dessa förbättringar är det regeringens bedömning att Sverige har
en lång väg att gå innan den statliga budgetprocessen uppfyller de krav
som i dag ställs i andra, med Sverige jämförbara länder. Detta gäller i
synnerhet mot bakgrund av de offentliga utgifternas storlek i relation till
ekonomin som helhet.

Ett första problem gäller automatiken i utgiftsutvecklingen. Omkring
70 procent av utgifterna - siffran beror av definitionen - är styrda av
någon form av automatik i den meningen att det krävs politiska beslut för
att påverka dem. Detta kan skapa svårigheter i en situation där ompriori-
teringar krävs. En översyn av det regelverk som styr utgiftsutvecklingen
krävs därför, så att de offentliga utgifterna i större utsträckning kan
anpassas till inkomstförändringar för den offentliga sektorn.

Subventioner exempelvis i form av skattenedsättningar av olika slag
prövas inte systematiskt på samma sätt som utgifterna. Detta behandlas
för närvarande av särskild utredare (dir. 1994:13), och avsikten är att en
redovisning av sådana subventioner årligen skall presenteras för riksdagen
som underlag för en prövning.

En annan central dimension i budgetarbetet är graden av långsiktighet.
De svenska budgetbesluten är ettåriga, och tidshorisonten utöver det
närmaste året berörs bara i utblickar och konsekvensanalyser. Genom sitt
beslut att stabilisera statsskulden till år 1998 har statsmakterna satt en
ram för agerandet på längre sikt som kan ha stor betydelse som
förtroendeskapande åtgärd och därigenom påverka den faktiska ut-
giftsutvecklingen i gynnsam riktning via räntebildningen. Denna ökade
långsiktighet bör vara ett permanent inslag i den ekonomiska politiken.
Ett utredningsarbete bedrivs för närvarande i syfte att utröna i vilka
avseenden sådana flerårsbeslut i riksdagen kan vara påkallade.

Arbete bedrivs också i regeringskansliet med att göra budgetdokumentet
mer heltäckande och transparent. Det långsiktiga målet bör vara att alla
utgifter som riksdagen beslutar om normalt redovisas på statsbudgeten,
så att upplåningsbehovet bättre överensstämmer med budgetsaldot. En
närmare koppling mellan redovisningen av statens finanser och national-

1994/95:100

Bilaga 1

räkenskaperna eftersträvas. Det pågående utvecklingsarbetet med en ny 1994/95:100
statsbudgetmodell och årsredovisning för staten kommer att öka den Bilaga 1
ekonomiska redovisningens informationsvärde. Det är också viktigt för
den politiska debatten att budgetpropositionen blir mer läsvänlig.

Vad beträffar genomförande- och utvärderingsfaserna krävs en
snabbare återföring till regering och riksdag av det faktiska utfallet under
pågående budgetår för såväl inkomster som utgifter. Avvikelser från den
förutsedda utvecklingen måste snabbt identifieras och analyseras, så att
motåtgärder kan vidtas. Tillkommande utgifter måste, om inte exceptio-
nella omständigheter föreligger, finansieras genom omprioriteringar.
Huvudansvaret för att föreslå sådana omprioriteringar åvilar berörda
myndigheter och departement.

Genom den nya budgetprocessens krav på beslutsunderlag i form av
prestations- och effektredovisningar förbättras möjligheterna till ut-
värdering och omprövning. Ännu omfattas dock bara en mindre del av
de statliga utgifterna systematiskt av dessa redovisningar - främst utgifter
för förvaltningsändamål - varför ett betydande utvecklingsarbete krävs.
Även bidrag, transfereringar och subventioner måste på sikt omfattas. 1
detta sammanhang är det också viktigt att uppmärksamma behovet av att
utveckla statsmakternas uppföljning och utvärdering av kommunsektorns
ekonomi och verksamhet mot uppsatta nationella mål. En sådan upp-
följning och utvärdering är ett centralt underlag för statsmakternas årliga
beslut om det skattefinansierade utrymmet för kommunal verksamhet.

Regelverket kring budgetprocess och revision är i Sverige lagfäst i långt
mindre utsträckning än i andra jämförbara länder. Utöver regeringsfor-
mens allmänna reglering av finans- och kontrollmakten är gällande be-
stämmelser spridda på ett antal förordningar och enskilda beslut i
samband med riksdagens behandling av budget- och kompletterings-
propositioner. Detta försvårar överblicken och riskerar att leda till
oklarheter. Ett otydligt sanktionssystem riskerar också att minska
respekten för gällande regelverk. Utredning rörande en eventuell
lagreglering av budgetprocess och revision bedrivs för närvarande inom
regeringskansliet.

2 Budgetering och redovisning av statens
verksamhet

1994/95:100

Bilaga 1

2.1 Principer för budgetering och redovisning av statens
verksamhet

Regeringens förslag: Verksamheter som påverkar statens lånebehov
och verksamheter som riksdagen regelstyr bör i normalfallet tas upp
på statsbudgeten.

Riksdagen har uppdragit åt regeringen att överväga hur stor del av den
statligt reglerade verksamheten som skall tas upp på den statliga bud-
geten. I kompletteringspropositionen våren 1994 lämnade regeringen en
övergripande redovisning av utgångspunkterna för Finansdepartementets
utredningsarbete rörande ett framtida budgetsystem för staten. Regeringen
tar i det följande upp vissa principiella frågor som grund för det fortsatta
utvecklingsarbetet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag till en ny statsbudgetmodell under år 1995. Ambitionen är att ett
nytt budgetsystem skall kunna tillämpas för 1997 års statsbudget.

En betydande del av statens verksamhet redovisas idag utanför stats-
budgeten. För att uppnå ökad fullständighet i statsbudgeten krävs att
inkomster och utgifter för statlig verksamhet som idag ligger utanför
statsbudgeten redovisas på budgeten. Denna budgetproposition innebär
ett steg i den riktningen genom att utgifterna för bidrag till arbetslöshets-
försäkring m.m. nu lyfts in på budgeten.

Inför det fortsatta utvecklingsarbetet bör enhetliga principer för vilka
verksamheter som skall tas upp på statsbudgeten fastställas. Regeringen
föreslår att följande två huvudprinciper skall läggas till grund för
ställningstagande till vilka verksamheter som skall budgeteras och
redovisas på statsbudgeten. För det första bör samtliga verksamheter som
påverkar statens lånebehov i normalfallet tas upp på statsbudgeten.
Härmed minskar den skillnad som i dagens system finns mellan statsbud-
getens saldo och statens upplåningsbehov betydligt. För det andra bör
verksamheter som riksdagen regelstyr och som har konsekvenser för
statens inkomster och utgifter i normalfallet tas upp på statsbudgeten. De
budgetmässiga effekterna av olika regelbeslut skulle därmed ingå i
riksdagens framtida beslut om ramar för olika utgiftsområden. Ända-
målsenligheten i dessa principer vad gäller t.ex. avgiftsfinansierad
efterfrågestyrd verksamhet och statliga s.k. placeringsfonder (t.ex. AP-
fonden) bör särskilt prövas i det fortsatta utvecklingsarbetet.

Under senare år har flera frågor aktualiserats rörande principer för hur
statens inkomster och utgifter bör budgeteras och redovisas på statsbud-
geten. Vikten av ökad bruttoredovisning av statsbudgetens utgifter och
inkomster har särskilt framhållits. Med en sådan redovisning menas att

inkomster och utgifter redovisas brutto, dvs. var för sig på särskilda in- 1994/95:100
komsttitlar och utgiftsanslag. Idag förekommer nettoredovisning både på Bilaga 1
budgetens inkomst- och utgiftssida. På inkomstsidan är t.ex. flertalet in-
komsttitlar för skatter och socialavgifter nettoredovisade. Regeringen
anser att bruttoredovisning bör tillämpas i större utsträckning. Ett steg
mot bruttoredovisning tas i årets budgetförslag genom att utgifterna för
sjuk- och föräldraförsäkringarna i sin helhet redovisas på utgiftssidan.

2.2 Utredning om skillnaden mellan redovisningen av
statsbudgetens inkomster och utgifter och redovisningen
i nationalbudgeten av statens inkomster och utgifter

För den ekonomiska politikens utformning är det av vikt att regeringen
har tillgång till ett fullgott underlag i form av beräkningar och be-
dömningar av statsfinansernas utveckling på kort och lång sikt. Be-
räkningar och sammanställningar av den offentliga sektorns finanser görs
idag av ett antal olika myndigheter och instanser. De olika beräkningarna
och sammanställningarna fyller sina specifika syften vilka i de flesta fall
är reglerade i lag. För att uppnå dessa syften använder myndigheterna
olika modeller och system för analys och redovisning, vilket leder till
svårigheter i samband med jämförelser och avstämningar mellan
beräkningarna.

Det redovisade utfallet och prognoser över statsbudgetens inkomster
och utgifter redovisas av Riksrevisionsverket (RRV). RRV redovisar även
statens totala verksamhet som följer nationalräkenskapernas fördelning av
statens inkomster och utgifter på realekonomiska arter. Nationalräkenska-
perna sammanställs av Statistiska Centralbyrån (SCB).

Regeringen redovisar normalt en bedömning av det ekonomiska läget
och statsbudgetens utveckling i budgetpropositionen och i kompletterings-
propositionen. Redovisningen sker dels i form av förslag till statsbudget,
dels som redovisning av det finansiella sparandet i nationalräkenskapster-
mer. I samband med dessa redovisningar krävs en avstämning mellan de
båda beräkningarna. Avstämningen försvåras dock av de olika metoder
som används för framtagning av dessa beräkningar. Det är angeläget att
de bedömningar som regeringen redovisar är konsistenta. Regeringen har
därför för avsikt att ge chefen för Finansdepartementet bemyndigande att
tillkalla en utredare för att se över skillnaderna mellan de olika redovis-
ningarna. Utredaren bör i ett första steg kartlägga skillnaderna mellan de
olika redovisningssystemen. I ett andra steg bör utredaren utarbeta förslag
till metoder för att kunna göra avstämningar mellan de olika beräk-
ningarna.

2.3 Införande av årsredovisning för staten

1994/95:100

Bilaga 1

Genom att nya redovisningsprinciper införts vid samtliga statliga myndig-
heter finns nu möjlighet att ta fram en årsredovisning för staten inne-
hållande bl.a. ett konsoliderat årsbokslut (resultat- och balansräkning)
som baseras på traditionella bokföringsmässiga grunder. Härmed erhålls
en redovisning av statens finanser som bör vara av stort värde för stats-
makterna och andra som har att fatta beslut mot bakgrund av en
bedömning av statens finansiella ställning.

RRV har givits i uppdrag att ta fram en årsredovisning för staten.
Verket kommer att i februari 1995 publicera årsredovisningen för staten
avseende budgetåret 1993/94. Regeringen avser att återkomma till riks-
dagen under 1995 i fråga om årsredovisningen för staten och i samband
med detta även kommentera årsredovisningen för staten för 1993/94.

3 Resultatet av RRV:s granskning 1994

1994/95:100

Bilaga 1

RRV har nyligen i sin årliga rapport till regeringen redovisat sina
iakttagelser för 1994 (RRV rapport daterad 1994-12-01). Iakttagelserna
är dels av generell karaktär, dels mer specifika för resp, departements-
område.

Regeringen redovisar i det följande en sammanfattning av RRV:s gene-
rella iakttagelser. Regeringen avser att i kompletteringspropositionen
närmare redovisa vilka åtgärder som vidtas med anledning av att RRV
har lämnat revisionsberättelser med invändning eller på andra grunder har
visat på förhållanden som bör åtgärdas. Vi vill dock redan nu klargöra
att regeringen inte accepterar att statliga medel används på ett felaktigt
eller ineffektivt sätt, inte heller att få bristfällig information om hur de
statliga medlen använts. RRV har härvid en viktig funktion att fylla
genom sin granskning och avrapportering till berörda organisationer och
till regeringen. Regeringen fäster stort avseende vid resultatet av revi-
sionen och kommer att lägga stor omsorg vid att omhänderta verkets iakt-
tagelser och på erforderligt sätt verka för att brister avhjälps.

3.1 RRV:s iakttagelser

I rapporten lyfter RRV fram generella iakttagelser från den årliga revi-
sionen samt vissa effektivitetsproblem i statsförvaltningen. I likhet med
förra året har granskningen även föranlett RRV att ägna ett särskilt av-
snitt åt iakttagelser rörande omstrukturering av statlig verksamhet samt
verksamhet som överförts till annan verksamhetsform.

För 29 av 260 myndigheter har RRV avgett en revisionsberättelse med
invändning. Samma revisionsberättelse innehåller ibland flera typer av
invändningar varför dessa inte låter sig klassificeras på ett entydigt sätt.
RRV gör dock en grov indelning vilken innebär att för 19 av myndig-
heterna är grunden för invändningen huvudsakligen brister i förvaltning
eller att årsredovisningen är missvisande i väsentliga avseenden. I fyra
fall har myndigheten inte uppmärksammat regeringens krav på åter-
rapportering i väsentliga avseenden. I tre fall utgör grunden främst att
anslag hanterats i strid med gällande bestämmelser och i två fall är in-
vändningen hänförlig till en bristfällig intern styrning i samband med
större omställningar av verksamheten.

RRV medverkar även i revision av ett drygt hundratal bolag och stiftel-
ser, där ett bolag, Kungliga dramatiska teatern AB, erhållit revisionsbe-
rättelse med invändning. Vidare granskas 23 kyrkliga organisationer av
RRV, där resultatet av granskningen innebar att Domkapitlet i Linköping
erhöll invändning i revisionsberättelsen. I båda dessa fall är grunden för
invändningen att deras redovisning är missvisande i väsentliga avseenden.

Granskningsresultatet innebär att antalet revisionsberättelser med in-
vändning ånyo har ökat i förhållande till föregående år. I två av fallen,
Byggnadsstyrelsen och Kungliga dramatiska teatern AB, lämnas dessutom

revisionsberättelse med invändning för andra året i följd. Även antalet
revisionsrapporter till organisationernas styrelser har ökat. Som en för-
klaring av flera nämner RRV att flera myndigheter för första gången
lämnat årsredovisning och fullt ut tillämpar de nya redovisnings- och
finansieringsmetoderna.

Verkets samlade bedömning är att kvaliteten på myndigheternas redovis-
ning förbättrats, men att det av antalet revisionsberättelser med invänd-
ning framgår att relativt många myndigheter ännu inte uppnått en godtag-
bar nivå. Speciellt oroande är, menar RRV, att flera av de största myndig-
heterna, som borde ha alla förutsättningar för hög kvalitet på sin redo-
visning, ingår i denna grupp. Liksom tidigare år finns det myndigheter
som fortsatt visar liten respekt för de beslut som statsmakterna fattat.

Granskningen visar även på ljuspunkter. Kvaliteten på årsredovis-
ningarna har utvecklats positivt i den meningen att de flesta myndigheter
som lämnat årsredovisning för första gången har lämnat bättre redovis-
ningar än vad övriga myndigheter gjorde i sina första årsredovisningar.
De myndigheter som redan tidigare avgivit årsredovisning har också för-
bättrat sin redovisning främst vad gäller prestationer, volymer och kost-
nader. Undantag utgörs främst av myndigheter inom försvarsområdet som
varit föremål för förändringar, vissa tillsynsmyndigheter samt några av
de stora koncerniiknande myndigheterna. De flesta myndigheterna har
också haft svårt att relatera resultatet till verksamhetsmål och att koppla
ihop informationen i den ekonomiska redovisningen med den i resultatre-
dovisningen. RRV pekar på att en mer utvecklad dialog mellan berörda
myndigheter och regeringskansliet, i vilken behoven och kraven på ut-
formningen av redovisningen klargörs, kan undanröja en del av dessa
problem. Årets granskning har även föranlett RRV att uppmärksamma
problem som följer av bristande jämförbarhet mellan myndigheters resul-
tatinformation, i de fall de har samma verksamhetsuppdrag men där en
central myndighet saknas.

Liksom föregående år lyfter RRV fram myndigheternas internkontroll
som ett stort problemområde. Verket bedömer att den interna kontrollen
försämrats ytterligare inom många myndigheter, och att det största beho-
vet av åtgärder föreligger hos de största och ofta koncernliknande
myndigheterna mot bakgrund av deras ekonomiska betydelse. RRV hänvi-
sar i sammanhanget till en nyligen avgiven rapport till regeringen om
behovet av och förslag om förstärkt intern kontroll och utbyggd intern
revision. Regeringens ställningstagande till RRV:s förslag i denna fråga
redovisas i avsnitt 5. RRV konstaterar vidare att statsanställdas engage-
mang i affärsverksamhet i flera fall inte varit förenligt med gällande
regler om bissyslor och jäv. Verket bedömer att omfattningen av detta
problem bör föranleda en prövning av om det bör ges större möjligheter
för arbetsgivaren att begära en redovisning av arbetstagarens engagemang
i privat affärsverksamhet med anknytning till verksamheten i anställ-
ningen.

När det gäller omläggningen till nya finansiella styrmetoder framstår
de nya metoderna inom kapitalförsörjningsområdet vara det som genere-
rar flest problem. RRV pekar här särskilt på modellen med lån i Riks-

1994/95:100

Bilaga 1

gäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltnings-
ändamål som i alla delar inte synes accepteras av myndigheterna. Även
tillämpningen av räntekonto har brustit vid en del myndigheter. Tekniskt
sett fungerar dock dessa modeller väl.

RRV redovisar även ett antal iakttagelser vad gäller bristande regel-
efterlevnad vid myndigheterna. Respekten för statsmakternas beslut är i
flera fall låg, med bl.a. överskridanden av anslag (i ca tio fall med bety-
dande belopp) eller bristande redovisning mot statsbudgeten som följd.
RRV pekar dock på att bristande regelefterlevnad, i de fall det är fråga
om mycket små myndigheter, kan vara hänförligt till att de generella be-
stämmelserna för redovisning och kapitalförsörjning uppfattas som väl
komplicerade och krävande i förhållande till den verksamhet som bedrivs.

När det gäller affärsverk anser RRV att det nu kan finnas anledning att
överväga om affärsverksformen längre behövs mot bakgrund av de om-
struktureringar som skett inom affärsverkssektorn och att den traditionella
myndighetsformen blivit mer flexibel. RRV pekar även på vikten av att
affärsverken utvecklar redovisningen av leasingåtaganden, då det annars
föreligger risk för att regeringens och berörda styrelsers beslutsunderlag
får för låg kvalitet. Vidare rekommenderar RRV, mot bakgrund av
gjorda iakttagelser, att befogenheter och ansvar, bl.a. vad gäller rätten att
ingå leasingavtal, liksom avkastningskraven förtydligas samt att styrelser-
nas sammansättning ses över.

Årets granskning har återigen föranlett RRV att uppmärksamma beho-
vet av att generella riktlinjer utfärdas till myndigheterna om avveckling
och ombildning samt att tydliggöra reglerna för myndigheters medverkan
i bildande av bolag och stiftelser, i enlighet med vad regeringen anmälde
i 1994 års kompletteringsproposition. RRV har även funnit att myndighe-
ter fortsatt att bilda stiftelser utan att inhämta regeringens tillstånd. Som
exempel kan nämnas att verket i en särskild kartläggning av stiftelse-
bildningar inom länsstyrelseområdet fann att för endast sju av 49 identi-
fierade stiftelser har statsmakternas tillstånd inhämtats. RRV pekar även
på att de principer statsmakterna lagt fast för RRV:s medverkan i
revision av bolag och stiftelser ännu inte fått fullt genomslag. I samman-
hanget förordas att RRV:s rätt att utse medrevisor även bör komma i
fråga för statliga företag eller statligt bildade fonder och stiftelser där
staten utsett s.k. lekmannarevisorer. RRV påtalar även att bl.a. mängden
statliga företag och komplexiteten i de frågor som ankommer på staten
som ägare av företag talar för att det kan finnas skäl att samordna frågor
som rör statens ägande av bolag inom en central funktion inom regerings-
kansliet. RRV:s granskning har även påvisat skäl som talar för att rege-
ringen bör fatta beslut om alla typer av privatiseringar, dvs. även vad
gäller försäljning av väsentliga tillgångar och s.k. outsourcing (dvs. när
tillgångar överlåts till ett företag mot avtal att köpa motsvarande tjänster
av företaget).

RRV har även redovisat iakttagelser vad gäller effektiviteten i statsför-
valtningen. Verket framhåller bl.a. att stabila regelsystem som är lätta att
administrera är avgörande för effektiviteten i skattekontrollen. RRV har
även funnit att det finns betydande vinster att göra inom skatteområdet

1994/95:100

Bilaga 1

6 Riksdagen 1994195. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1

genom förstärkning av momskontrollen och genom snabbare inbetalning
av skatter och avgifter. Verket menar att det under lång tid skett en
successiv förskjutning i hanteringen av transfereringar och uppbörd från
kontroll och värn om det allmännas medel i riktning mot service och råd-
givning. Detta torde, enligt RRV, ha påverkat den statsfinansiella utveck-
lingen i negativ riktning. Verket bedömer att det därför kan finnas anled-
ning att prioritera funktioner inom myndigheterna som t.ex. bevakar att
kostnadsdrivande praxisutveckling i transfereringssystemen undviks eller
att servicenivån till skattepliktiga inte leder till att staten förlorar skatte-
och avgiftsinkomster.

Vidare pekar RRV på behovet av en samlad översyn av den statliga
fondförvaltningen. Verket bedömer även att det finns betydande bespa-
ringar att göra genom bättre upphandlingsförfarande, bättre kapacitetsut-
nyttjande av den statliga fordonsparken och bättre planering och underlag
inför större investeringsbeslut inom infrastrukturområdet. RRV redovisar
även förslag till åtgärder för att effektivisera asylprocessen och in-
tegrationsarbetet inom invandrarområdet. RRV:s granskning har också
påvisat behovet av en mer utvecklad strategi och kompetens inom IT-
området. RRV har även granskat statens tillsyn inom olika sektorer, bl.a.
telemarknaden och den finansiella marknaden. Verket har härvid funnit
att tillsynen skulle kunna göras mer effektiv genom mer entydiga uppdrag
att övervaka marknadernas utveckling och genom renodling av tillsyns-
myndigheternas uppgifter.

1994/95:100

Bilaga 1

4 Resultatstyrning

1994/95:100

Bilaga 1

Regeringens bedömning:

— Resultatstyrningen utvecklas positivt.

— Årsredovisningarna är, trots vissa brister, av stort värde för
regeringens löpande uppföljning av den statliga verksamheten.

I 1994 års kompletteringsproposition redovisades utgångspunkterna för
att stärka genomförandet av resultatstyrningen. En interdepartemental
arbetsgrupp tillsattes för att ta fram underlag för regeringens fortsatta
ställningstaganden. Arbetsgruppens slutrapport kommer att färdigställas
i början av 1995. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under
1995 med bedömning och förslag till åtgärder för att stärka genomför-
andet av resultatstyrningen.

I RRV:s årliga rapport om resultatet av årets granskning, vilken
redovisas i avsnitt 3, lämnas även vissa iakttagelser vad gäller ut-
vecklingen av resultatstyrningen.

Regeringen har på begäran från riksdagen fortlöpande redogjort för
utvecklingen av resultatstyrningen. I det följande redovisas erfarenheter
från och regeringens bedömning av utvecklingen av resultatstyrningen
under det gångna året.

Erfarenheter av årsredovisningarna

Mot bakgrund av de ökade krav som ställts på myndigheterna och de
omfattande förändringar som genomförts i den finansiella styrningen är
utvecklingen av årsredovisningarna god. Kvaliteten i den ekonomiska
redovisningen har höjts, även om det finns myndigheter som fortfarande
inte lyckats uppnå en godtagbar nivå. De myndigheter som i år lämnat
sin första årsredovisning har i allmänhet lämnat en årsredovisning av
högre kvalitet än de myndigheter som lämnade sin första årsredovisning
1992 och 1993. Inom ett flertal myndigheter pågår ett utvecklingsarbete,
vilket framdeles ytterligare bör kunna öka årsredovisningarnas kvalitet.

RRV menar i sin rapport att ambitionen i arbetet med årsredovisningen
är hög hos de flesta myndigheter. Vid en bedömning måste, enligt RRV,
beaktas att införandet av resultatstyrning kräver ett långsiktigt och
uthålligt engagemang på alla nivåer. RRV menar att beställningar och
krav i regleringsbreven i vissa fall måste bli tydligare. En av för-
klaringarna till att vissa myndigheter haft problem att redovisa resultat är
att de mål som statsmakterna beslutat för verksamheten ännu inte brutits
ner till en uppföljningsbar nivå.

Erfarenheter av de fördjupade anslagsframställningarna

I budgetberedningen under hösten 1994 har ett tiotal myndigheter och
deras verksamhetsområden genomgått fördjupad prövning. För flertalet
av dessa lägger regeringen i denna proposition förslag om verksamhetens
framtida inriktning. RRV har studerat ett urval av de fördjupade
anslagsframställningarna. Erfarenheterna från årets anslagsframställningar
liknar dem som redovisats tidigare år. Det finns fortfarande brister i
resultatanalyserna, vilket förklaras såväl av att myndigheterna har
problem att finna en lämplig informationsstruktur och aggregeringsnivå
som att analyskapaciteten inte varit tillräcklig. Endast undantagsvis har
myndigheterna kritiskt granskat och ifrågasatt sin egen verksamhet.

Analyser av kostnader, kvalitet och effekter är mer frekventa och
fylligare än tidigare, men det finns, enligt RRV, fortfarande utrymme för
förbättringar. Positivt är att nya myndigheter, som lämnat sin första
fördjupade anslagsframställning, producerat väl genomarbetade resultat-
analyser och förslag om den framtida inriktningen av verksamheten som
till viss del baseras på analyserna av verksamheten. Sammantaget är
bilden av de fördjupade anslagsframställningarna något mer positiv än
tidigare år.

Regeringens bedömning

En rad positiva effekter har åstadkommits i reformarbetet med att
utveckla resultatstyrningen i budgetprocessen. Hösten 1994 är första
gången samtliga myndigheter avger årsredovisning. Ett stort antal
myndigheter lämnar årsredovisningar av god kvalitet. En successiv
anpassning av resultatredovisningen sker till regeringens behov av in-
formation för löpande styrning och kontroll. Resultatstyrningen anpassas
vidare till de skilda förutsättningar som gäller för olika delar av den
statliga verksamheten. Departementen uppfattas mer nyanserade i
dialogen med myndigheterna. I samtliga dessa avseenden måste dock ut-
vecklingen fortsätta.

Regeringen konstaterar med tillfredställelse att myndigheternas intresse
och förmåga att i olika avseenden analysera sin verksamhet har ökat
påtagligt sedan slutet av 1980-talet. Årsredovisningarna och särskilt
resultatredovisningens värde som instrument för regeringens löpande
uppföljning och kontroll har ökat.

Vissa av årets iakttagelser är av central betydelse. De dokument som
finns i budgetprocessen bör bättre anpassas till en effektiv resultatstyr-
ning. Främst bör en ökad flexibilitet i den långsiktiga planeringen efter-
strävas. Årsredovisningen skall även framdeles vara ett instrument för
den årliga löpande avrapporteringen och kontrollen av verksamheten i
förhållande till de krav som ställs på verksamheten.

1994/95:100

Bilaga 1

5 Ökade krav för god intern kontroll i staten

1994/95:100

Bilaga 1

Regeringens bedömning: Att den interna kontrollen fungerar i de
statliga myndigheterna, särskilt vad gäller de stora myndigheter som
ansvarar för stora medelsflöden, är ett oavvisligt krav från regering-
ens sida. RRV har visat att många myndigheter inte har vidtagit er-
forderliga åtgärder för att uppmärksamma och åtgärda brister i detta
avseende. Det ankommer på regeringen att försäkra sig om att identi-
fierade brister i statsförvaltningen beivras. Regeringen avser att be-
sluta om en förordning som innebär att samtliga myndigheter med
omfattande intern delegering av ansvar och befogenheter och som
administrerar stora medelsflöden skall ha intern revision som själv-
ständigt granskar den interna kontrollen i verksamheten. Det an-
kommer på berörda myndigheter att avsätta erforderliga medel för
internrevisionen inom ramen för befintliga resurser.

Bakgrund

RRV:s granskningar visar att den interna kontrollen vid myndigheterna
i åtskilliga fall har blivit sämre. Även riksdagens revisorer har upp-
märksammat problemet. Bristerna är inte minst bekymmersamma då det
är en utveckling som pågått under flera år trots myndighetsledningarnas
entydiga ansvar för att en ändamålsenlig uppföljning och kontroll finns
i myndigheten. De bakomliggande orsakerna är flera, bl.a. hög grad av
delegering/decentralisering inom myndigheter utan att myndighetsled-
ningen tillförsäkrat sig en god uppföljning och kontroll, högre krav på
ekonomisk redovisning utan att detta föranlett tillräcklig kompetensupp-
byggnad inom myndigheten liksom den tekniska utvecklingen inom ADB-
området. Det är också fråga om otillräcklig uppmärksamhet och för-
ståelse för de problem som har att göra med intern kontroll. Det är sär-
skilt oroande att iakttagelserna i flera fall avser större myndigheter vilka
omhändertar stora betalningsflöden i staten, och att brister kvarstår år
från år.

RRV har nyligen inkommit med förslag till regeringen om åtgärder för
en stärkt intern kontroll vid de statliga myndigheterna. Vid sidan av bl.a.
ökade stöd- och revisionsinsatser från RRV:s sida, föreslår RRV princi-
per som bör ligga till grund för regeringens ställningstagande avseende
inrättande av intern revision vid statliga myndigheter. RRV lämnar även
ett förslag till förordning om intern revision i staten.

Internrevisionens uppgifter

Internrevisionens primära uppgift är att granska dels den interna kon-
trollen i system, rutiner och organisation inom myndigheten, dels hur bok-

förings- och annan ekonomisk redovisningsskyldighet som myndigheten
omfattas av fullgörs samt att avrapportera resultatet av granskningen till
högsta ledningen för åtgärder. Kriterier för en god intemrevision är att
den skall bedrivas enligt internationell standard för god revisionssed och
grundas på av styrelsen (eller av myndighetschefen om styrelse saknas)
beslutad revisionsplan baserad på en analys av de risker som myndighe-
tens internkontroll exponeras för. Vidare skall intemrevisionen bedrivas
självständigt och verka oberoende i förhållande till den löpande verksam-
heten och ledningen. Att internrevisionen har rätt professionell kompetens
relaterat till den kontrollmiljö som finns i organisationen är också ett
väsentligt kriterium för en god intern revision.

Regeringens bedömning

Det statsfinansiella läget talar för att särskild omsorg läggs vid kontroll
av att de statliga resurserna används korrekt och effektivt. Detta är natur-
ligtvis av stor vikt för allmänhetens fortsatta förtroende för myndigheter-
nas förmåga att förvalta skattebetalarnas medel. Dessa skäl har också le-
gat till grund för regeringens ställningstagande att de myndigheter som
har betalningsansvaret för medel med koppling till EG-budgeten skall
etablera eller förstärka befintliga funktioner för intern revision (jfr prop.
1994/95:40). Regeringen anser att det ligger i det allmännas intresse att
försäkra sig om att myndighetsledningarna, som komplement till den
externa revisionen, har professionella intemrevisorer för egen självständig
granskning av kvaliteten på den interna kontrollen och redovisningen där
så erfordras.

Det finns vissa kriterier som bör läggas till grund för en bedömning av
huruvida en myndighet regelmässigt bör ha intern revision. De viktigaste
är dels omfattningen av de medelsflöden som myndigheten ansvarar för,
dels graden av delegering inom stora myndigheter eller mellan central
myndighet och regionala/lokala myndigheter.

För att säkra överblick, oberoende och jämförbarhet bör internrevisio-
nen normalt, i enlighet med god sed på området, vara placerad direkt
under verksledningen eller motsvarande, med hela myndighetskoncemens
verksamhet som granskningsområde. I det fall verkets operativa verksam-
het utförs med hjälp av myndighet utanför verket, t.ex. av en läns-
styrelse, bör även den verksamheten ingå i granskningen för att ingå i
underlaget för intemrevisionens rapportering till verkets styrelse (eller
verkschef om styrelse saknas).

Om kriteriet ansvar för stora medelsflöden definieras som en nivå på
omsättningen och denna sätts till en miljard kronor innebär de två an-
givna kriterierna att följande myndigheter bör ha intern revision: Invan-
drarverket, Jordbruksverket, Skogsvårdsorganisationen, Lantmäteriverket,
Arbetsmarknadsverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Riksför-
säkringsverket och de allmänna försäkringskassorna, Domstolsverket,
Kriminal vårdsverket, Polisorganisationen, Försvarsmakten, Riksskattever-
ket med skatte- och kronofogdemyndigheterna, Tullverket, Boverket,

1994/95:100

Bilaga 1

SIDA, Vägverket, Banverket, Centrala Studiestödsnämnden, Kungliga
tekniska högskolan, Karolinska institutet samt Universiteten i Uppsala,
Stockholm, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. Vissa av dessa myn-
digheter har redan etablerat intern revision, för andra har regeringen
särskilt beslutat att de skall ha intern revision. Organisatorisk inplacering,
uppgifter och mandat varierar dock. Då de redovisade kriterierna pekar
på en ganska god träffbild av de största myndigheterna som svarar för de
mer centrala statliga uppgifterna avser regeringen att lägga dessa kriterier
till grund för generell tillämpning av bestämmelser om intern revision i
staten. Det ankommer på berörda myndigheter att avsätta erforderliga
medel för den interna revisionen inom ramen för befintliga resurser. Be-
stämmelserna avses även bli tillämpliga på andra myndigheter som själva
väljer att inrätta internrevisionen eller för vilka regeringen beslutar
särskilt skall ha intern revision.

1994/95:100

Bilaga 1

6 Konsekvenser för de statliga myndigheterna av 1994/95:100
införandet av en allmän löneavgift m.m. ^{Bllaga 1}

Riksdagen beslutade den 20 december 1994 (SkU:16, rskr. 149) att en
allmän löneavgift för finansiering av medlemskap i EU skall tas ut på
löneinkomst och inkomst av annan förvärvsverksamhet från och med den
1 januari 1995. Avgiftens storlek uppgår till 1,5 % och skall beräknas på
det underlag som gäller för arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter till
folkpensioneringen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Som en
konsekvens härav höjs också de särskilda löneskatterna och premieskatten
på grupplivförsärkringar.

Avgiftsskyldigheten omfattar alla som betalar arbetsgivaravgifter,
således även statliga myndigheter.

Betalningen av den allmänna löneavgiften och av de särskilda löneskat-
terna bör för budgetåret 1994/95 betalas samlat från tillgängliga medel
på inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter, netto.

Regeringen avser att återkomma i 1995 års kompletteringsproposition
med förslag till hantering av den allmänna löneavgiften för budgetåret
1995/96.

Budgetförslaget och statens
ekonomiska ställning

1994/95:100

Bilaga 1

1 Beräkning av statsbudgetens inkomster och
utgifter för budgetåren 1994/95 och 1995/96

1.1 Beräkningsförutsättningar

Statsbudgeten budgetåren 1994/95 och 1995/96

Riksrevisionsverket (RRV) har den 19 december 1994 redovisat en
beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåren 1994/95 och
1995/96. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår
av tabell 1. Dessa antaganden, dvs. pris- och lönesummeutvecklingen
samt utvecklingen av den privata konsumtionen är fundamentala för
beräkningen av statsbudgeten. En sammanfattning av beräkningen finns
i bilaga 1.2.

Under slutskedet av arbetet med den preliminära nationalbudgeten har
antagandena om den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det innebär att
de beräkningar som regeringen nu redovisar baserar sig på den ekonomis-
ka utveckling som presenteras i finansplanen, bilaga 1 (avsnitt 4). Även
vissa av dessa antaganden återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen
anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring

	1994		1995		1996
	RRV	Regeringen	RRV	Regeringen	RRV	Regeringen
Lönesumma	3,5	3,5	5,5	5,7	5,5	5,6
Konsumentpriser,
årsgenomsnitt	2,2	2,2	3,2	2,9	3,6	3,7
Privat konsumtion,
löpande priser	3,8	3,6	2,7	2,9	4,0	4,0

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1994/95

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1994/95 utgörs
av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 19 december 1994. Be-
räkningarna av inkomsterna för budgetåret 1994/95 redovisas även i
verkets inkomstberäkning.

Inkomster

I sin inkomstberäkning, publicerad den 19 december 1994, har RRV för
budgetåret 1994/95 beräknat inkomsterna till 396 735 miljoner kronor.
Till följd av att antagandena om den ekonomiska utvecklingen reviderats
justeras inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ned med 1 088
miljoner kronor. Det reviderade antagandet om den privata konsumtio-
nens utveckling m.m. föranleder nedjustering av inkomsttiteln Juridiska
personers inkomstskatt med 310 miljoner kronor samt en nedjustering av
inkomsttiteln Mervärdesskatt med 65 miljoner kronor. Med hänsyn till att
nedsättningsregeln avseende koldioxidskatt för energiintensiva företag blir
kvar även efter den 1 januari 1995 m.m. har inkomsttiteln Energi-
skatt justerats ned med 930 miljoner kronor. Inkomsttiteln Jordbruks- och
sockeravgifter och inkomsttiteln Avgifter för alkoholinspektionens
verksamhet justeras upp med 20 respektive 4 miljoner kronor.

Sammantaget medför justeringarna en beräknad minskning av inkom-
sterna med 2 369 miljoner kronor jämfört med RRV:s beräkning.
Ändringarna framgår av tabell 2.

1994/95:100

Bilaga 1

Tabell 2. Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1994/95

Tusentals kronor

	RRVs beräkning	Förändring enligt regeringen
1111 Fysiska personers inkomstskatt	26 797 000	-1 088 000
1121 Juridiska personers inkomstskatt	33 188 000	-310 000
1411 Mervärdesskatt	108 835 000	-65 000
1428 Energiskatt	19 683 000	-930 000
1473 Jordbruks- och sockeravgifter	129 066	+ 20 000
2544 Avgifter för alkoholinspektionens
verksamhet	0	+4 000
Summa inkomster	396 735 369
Summa avvikelser enligt regeringen		-2 369 000

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran. Sammantaget
medför justeringarna av RRV:s beräkningar att regeringen beräknar
inkomsterna för budgetåret 1994/95 till 394 366 miljoner kronor.

Utgifter 1994/95:100

Bilaga 1
Enligt regleringsbreven¹ för innevarande budgetår uppgår utgifterna på
statsbudgeten till 519 939 miljoner kronor. RRV har i sin prognos
beräknat de totala utgifterna till 585 802 miljoner kronor.

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden
m.m. till 119 400 miljoner kronor. RRV baserar sin prognos på s.k.
stoppränta, dvs. den räntenivå som gällde vid beräkningstillfället antas
gälla under hela beräkningsperioden. Med anledning av att regeringen
bygger sin beräkning på de räntenivåer som presenteras i finansplanen,
bilaga 1 (avsnitt 4) beräknar regeringen belastningen på anslaget för
budgetåret 1994/95 till 117 000 miljoner kronor.

Tåbell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1994/95

Miljarder kronor

	Beräkning till grund för stats- budgeten	Nuvarande beräkning
Räntor på lån i svenska kronor	47,5	83,6
Räntor på lån i utländsk valuta	24,2	23,1
Valutaförluster, netto	4,3	10,3
Summa	76,0	117,0

Med anledning av, i huvudsak, andra ränteantaganden justeras anslaget
Studiemedel m.m. ner med 95 miljoner kronor i förhållande till RRV:s
prognos. Till följd av att Länsstyrelsen i Kalmar län, efter regeringsbe-
slut, har betalat ut 3,7 miljoner kronor till 1914 års Järnvägskonsortiums
donationsfond belastas anslaget Oförutsedda utgifter med ytterligare 3,7
miljoner kronor.

Vidare görs en nedjustering av anslaget Stöd till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige, med 95 miljoner kronor till följd av
att konstruktionen av stödet till norra Sverige från och med medlemsska-
pet i EU blir en annan samt att utbetalningarna kommer att göras vid
andra tidpunkter under budgetåret än tidigare.

Till följd av framför allt nya beräkningsgrunder från Europeiska In-
vesteringsbanken räknas anslaget Bidrag till Europeiska Investerings-
banken upp med 50 miljoner kronor. Slutligen räknas utgifterna upp med
80 881 tusen kronor med anledning av regeringens förslag om tilläggs-
budget I till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (prop. 1994/95:105).

Enligt RRV kommer de totala Anslagsbehållningarna på reserva-
tionsanslag under innevarande budgetår att öka med 1 561 miljoner

'Vissa anslag inom Försvarsdepartementets område har i regleringsbreven justerats för
lokalkostnader (prop. 1993/94:150. bil. 1.). Inom Utbildningsdepartementets område
har anslagen till univertsitetet och högskolor justerats med anledning av övergång till
lånefinansiering av anläggningstillgångar (prop. 1993/94:100, bil. 1).

kronor och uppgå till 37 027 miljoner kronor vid innevarande budgetårs
slut. Regeringen ansluter sig till RRV:s bedömning.

I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan bud-
getåren 1993/94 och 1994/95.

1994/95:100

Bilaga 1

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1993/94 och 1994/95
Miljarder kronor

Huvudtitel	1993/94	1994/95
Utrikesdepartementet	9 274	8 984
Kommunikationsdepartementet	4 802	6 336
Övriga huvudtitlar	21 390	21 707
Summa	35 466	37 027

RRV har för Tillkommande utgiftsbehov, netto tagit upp -1 000
miljoner kronor. Dessa utgifter bör beräknas till 2 000 miljoner kronor.

Sammantaget leder ovan nämda justeringar av RRV:s beräkningar till
en uppjustering av utgifterna med 545 miljoner kronor. Utgiftsanslagen
beräknas därmed till 468 908 miljoner kronor.

Utgifterna beräknas därmed sammantaget till 586 347 miljoner kronor
för budgetåret 1994/95.

Tabell 5. Regleringsbrevens utgifter budgetåret 1994/95

Miljarder kronor

	Regleringsbrev	RRV	Regeringen
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor	448 439	468 963	468 908
Statsskuldräntor	76 000	119 400	117 000
Förändring i anslagsbehållningar	4 500	-1 561	-1 561
Beräknat tillkommande utgiftsbehov,	netto -9 000	-1 000	2 000
Summa	519 939	585 802	586 347

Ovanstående tabell visar stora avvikelser mellan regleringsbrevens
beslutade utgiftsnivå och regeringens nuvarande prognos. Den viktigaste
förklaringsfaktorn till avvikelsen är räntor på statsskulden som i den
nuvarande prognosen överstiger nivån i regleringsbreven med 41
miljarder kronor. Det beror på en högre räntenivå under hösten samt att
regeringen därmed gör en annan bedömning av räntan för det återstående
budgetåret än tidigare. Detta får till följd att de i våras prognosticerade
överkurserna nu väntas övergå i underkurser vilket innebär att det uppstår
en kraftig ökning av statsskuldräntorna. En annan stor enskild ökning av
utgifterna som har tillkommit är avgiften till EU till följd av att Sverige
blivit medlem i den Europeiska Unionen fr.o.m. den första januari 1995,
vilket påverkar utgiftsanslagen. Förändringen i tillkommande utgiftsbehov
förklaras i allt väsentligt av de beräknade intäkterna av försäljningen av
Pharmacia som i regleringsbreven låg under posten Beräknat tillkomman-
de utgiftsbehov, netto.

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1994/95:100
1995/96 Bilaga 1

Ökad bruttoredovisning på statsbudgeten

I syfte att tydliggöra och underlätta förståelsen av redovisningen på
statsbudgeten kommer vissa utgifter att bruttoredovisas i statsbudgeten
från och med budgetåret 1995/96.

Sjuk- och föräldraförsäkringen

På inkomsttitel 1221, Sjukförsäkringsavgift, netto, redovisas idag 85 %
av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen. Övriga 15 % redovisas
på anslag på utgiftssidan. Från och med budgetåret 1995/96 kommer
samtliga utgifter för sjuk- och föräldraförsäkringen att budgeteras och
redovisas på budgetens utgiftssida. Detta innebär att de redovisade
inkomsterna på inkomsttiteln 1221 ökar med 73,4 miljarder kronor, och
att de sammanlagda utgifterna på anslagen A3 och Bl - B3 på Socialde-
partementets område ökar med motsvarande belopp. Förändringen
innebär följaktligen att statsbudgetens omslutning ökar. Budgetsaldot
liksom upplåningsbehovet påverkas däremot inte.

Arbetsmarknadsfonden

Inkomster och utgifter som regleras via arbetsmarknadsfonden kommer
från och med budgetåret 1995/96 att redovisas över statsbudgeten. För
närvarande inbetalas arbetsmarknadsavgifter till statsbudgeten men dessa
inkomster förs sedan, med undantag för den del som avser finansiering
av utbildningsbidrag, vidare till arbetsmarknadsfonden. Från fonden
utbetalas medel för arbetslöshetskasseersättning och KAS m.m. Fondens
saldo påverkar sedan Riksgäldskontorets upplåningsbehov. Från och med
budgetåret 1995/96 kommer dessa inkomster och utgifter att redovisas
över statsbudgeten. Inkomsterna kommer att redovisas under en ny
inkomsttitel, 1254, Arbetsmarknadsavgift, och utgifterna kommer att
redovisas över anslaget A5 Bidrag till arbetslöshetsersättning inom
Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel på statsbudgetens utgiftssida.
Denna omläggning påverkar både statsbudgetens omslutning och saldo.
Omslutningen stiger och saldot förändras med arbetsmarknadsfondens
finansiella sparande med undantag för den del av utgifterna som avser
utbildningsbidrag. Eftersom Arbetsmarknadsfonden för närvarande
uppvisar ett negativt finansiellt sparande leder omläggningen till en
försämring av det redovisade budgetsaldot. Denna försämring av det
redovisade saldot uppgår till 24,9 miljarder kronor budgetåret 1995/96.
Förändringen påverkar dock inte statens lånebehov och försämrar inte de

offentliga finanserna. Omläggningen ger däremot en bättre överensstäm- 1994/95:100
melse mellan det redovisade budgetsaldot och statens lånebehov. Bilaga 1

18-månaders budgetår

Efter beslut i riksdagen om att ändra budgetårets periodicitet, kommer
statsbudgeten från och med 1997 att omfatta ett kalenderår i stället för att
som nu omfatta perioden 1 juli - 30 juni. Budgetåret 1995/96 kommer
som en övergångslösning, att omfatta tiden 1 juli 1995 - 31 december
1996, dvs. 18 månader. För att underlätta jämförelser bakåt i tiden
redovisas i vissa av de översiktliga tabellerna i budgetförslaget även
beräkningar av hur budgetåret 1995/96 skulle sett ut om det endast hade
omfattat de första 12 månaderna, dvs. perioden juli 1995 - juni 1996.

Inkomster beräknade på 18 månader

RRV beräknar statsbudgetens inkomster till 618 230 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96. Inkomsterna påverkas av de förändrade redovisnings-
principer som regeringen föreslår i denna proposition. Dessa redovis-
ningstekniska förändringar leder till att beräkningarna av inkomsterna
justeras upp med 109 777 miljoner kronor.

De skillnader i antaganden om pris- och löneutveckling som tidigare
redovisats samt vissa förändringar som föreslås i förslaget till statsbudget
för nästa budgetår m.m. föranleder regeringen att justera ned inkomsterna
med 3 059 500 tusen kronor. Inkomsttiteln Fysiska personers inkomsskatt
justeras upp med 1 421 miljoner kronor. Vidare justeras inkomsttiteln
Juridiska personers inkomsskatt ned med 1 336 miljoner kronor, och
inkomsttiteln Mervärdesskatt upp med 250 miljoner kronor. Inkomsttiteln
Sjukförsäkringsavgift, netto, justeras ned med 1 096 miljoner kronor.
Med anledning av en reviderad prisutveckling justeras inkomsttitlarna
Bensinskatt, Tobaksskatt, Skatt på spritdrycker, Skatt på vin och Skatt på
maltdrycker ned med sammanlagt 78 miljoner kronor. Med hänsyn till att
nedsättningsregeln vad avser koldioxidskatt för energiintensiva företag
blir kvar även efter den 1 januari 1995 m.m. justeras inkomsttiteln
Energiskatt ned med 2 264 miljoner kronor. Avgifter för Alkoholinspektio-
nens verksamhet justeras upp med 43 500 tusen kronor.

Sammantaget innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en upp-
skrivning av inkomsterna för budgetåret 1995/96 med 106 717 500 tusen
kronor. Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för bud-
getåret 1995/96 till 724 947 384 tusen kronor. Förändringarna i för-
hållande till RRV:s beräkningar framgår av tabell 6.

Tabell 6. Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1995/96

Tusentals kronor

1994/95:100

Bilaga 1

RRVs Avvikelse

beräkning enligt

regeringen

Inkomsttitel

1111	Fysiska personers inkomstskatt	47 405 000	+ 1 421 000
1121	Juridiska personers inkomstskatt	46 036 000	-1 336 000
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	-6 697 000	-1 096 000
1411	Mervärdesskatt	176 400 000	+250 000
1421	Bensinskatt	35 956 000	-47 000
1424	Tobaksskatt	11 662 000	-8 000
1425	Skatt på spritdrycker	10 215 000	-12 000
1426	Skatt på vin	4 892 600	-5 000
1427	Skatt på maltdrycker	4 936 900	-6 000
1428	Energiskatt	30 588 000	-2 264 000
2544	Avgifter till alkoholinspektionens verksamhet	0	+43 500

Summa inkomster

Summa avvikelser enligt regeringen

728 006 884 ¹

-3 059 500

¹ Summan i Riksrevisionsverkets beräkning är korrigerad så att den bruttoredovisas
på samma sätt som regeringens förslag till statsbudget. (Se avsnitt 1.3)

Avslutningsvis redovisas förändringarna i indelningen av statsbudgetens
inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 (tabell 7).

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1995/96

1994/95:100

Bilaga 1

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp		Förslag
1000	Skatter m.m	Namnändring
1142	Utskiftningsskatt och ersättningsskatt	Upphör
1143	Bevillningsavgift	Upphör
1200	Socialavgifter och allmänna egenavgifter	Namnändring
1221	Sjukförsäkringsavgift	Namn ändring
1222	Allmän sjukförsäkring	Namnändring
1250	Övriga socialavgifter, netto	Ny inkomstgrupp
1251	Allmän tilläggspensionsavgift, netto	Namnändring
1252	Delpensionsavgift, netto	Ny inkomsttitel
1253	Arbetsskadeavgift, netto	Ny inkomsttitel
1254	Arbetsmarknadsavgift	Ny inkomsttitel
1255	Arbetarskyddsavgift, netto	Ny inkomsttitel
1256	Lönegarantiavgift, netto	Ny inkomsttitel
1257	Sjömanspensionsavgift, netto	Ny inkomsttitel
1260	Allmänna egenavgifter	Ny inkomstgrupp
1261	Allmän sjukförsäkringsavgift	Ny inkomstgrupp
1262	Allmän pensionsavgift, netto	Ny inkomsttitel
1281	Allmän löneavgift	Ny inkomsttitel
1311	Skogsvårdsavgift	Upphör
1470	Skatt på import m.m.	Namnändring
1472	Övriga skatter m.m. på import¹	Ny inkomsttitel
1473	Jordbruks- och sockeravgift¹	Ny inkomsttitel
2521	Avgifter til! granskningsnämnden	Ny inkomsttitel
2544	Avgifter för alkoholinspektionens verksamhet	Ny inkomsttitel
3124	Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.	Upphör
3125	Fortifikationsverkets inkomster av försålda fastigheter¹	Ny inkomsttitel
6000	Bidrag från EU m.m.¹	Ny inkomsttyp
6100	Bidrag från EG:s jordbruksfond	Ny inkomst- huvudgrupp
6110	Bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion	Ny inkomstgrupp
6111	Arealbidrag och trädesersättning¹	Ny inkomsttitel
6112	Miljöstöd¹	Ny inkomsttitel
6113	Intervention¹	Ny inkomsttitel
6114	Exportbidrag¹	Ny inkomsttitel
6115	Djurbidrag¹	Ny inkomsttitel
6120	Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion¹_t	Ny inkomstgrupp
6121	EG-finansierade strukturstöd inom livsmedelssektorn¹	Ny inkomsttitel
6122	EG-finansierade regionala stöd till jordbruket¹	Ny inkomsttitel
6200	Bidrag från EG:s fiskefond¹	Ny inkomst- huvudgrupp
6211	Bidrag från EG:s fiskefond¹	Ny inkomsttitel
6300	Bidrag från EG:s regionalfond¹	Ny inkomst- huvudgrupp
6311	Bidrag från EG:s regionalfond¹	Ny inkomsttitel
6400	Bidrag från EG:s socialfond¹	Ny inkomst- huvudgrupp
6411	Bidrag från EG:s socialfond¹	Ny inkomsttitel
7000	Extraordinära medel från EU¹	Ny inkomsttyp
7111	Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten¹	Ny inkomsttitel

¹ Inkomsttiteln införd fr.o.m. budgetåret 1994/95

Regeringen återkommer i samband med sin behandling av anslaget till
Försvarsmakten om att låta Försvarsmakten ta del av vissa av de in-
komster som redovisas på inkomsttiteln 4525 Återbetalning av lån för
svenska FN-styrkor.

Utgifter beräknade på 18 månader

1994/95:100

Bilaga 1

I förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 uppgår utgifterna
sammanlagt till 968 379 miljoner kronor. Utgiftsanslag exkl. stats-
skuldräntor svarar då för 820 379 miljoner kronor.

Statsskuldsräntorna beräknas till 129 000 miljoner kronor för bud-
getåret 1995/96. Beräkningen är baserad på underlag från Riksgäldskon-
toret och de ränteantaganden som redovisats i den preliminära national-
budgeten (bilaga 1.1, avsnitt 1). Riksgäldskontoret emitterar stats-
obligationer med i förväg bestämda kupongräntor. Dessa kupongräntor
avspeglar således inte det aktuella ränteläget vid emissionstillfället. Detta
leder till att det uppstår s.k. under- och överkurser vid emissionstillfället.
I avsnitt 1.4 görs en kompletterande redovisning med periodiserade över-
och underkurser.

Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med
3 000 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.

I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast-
ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto. Denna beräknas till 16 000 miljoner kronor. Vid
beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts-
och inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i
förslaget till statsbudget.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1995/96

Miljoner kronor

Förslag till statsbudget
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor	820 379
Statsskuldräntor	129 000
Förändring av anslagsbehållningar	3 000
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto	16 000
Summa	968 379

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1994/95 och
1995/96

Med hänvisning till redovisningen i det föregående avsnittet beräknas
utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår
och förslaget till statsbudget för budgetåret 1995/96 såsom framgår av
tabell 9 och tabell 12.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 192,0 miljarder
kronor för 1994/95 och till 243,4 miljarder kronor för 1995/96.

7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Tabell 9. Statsbudgeten och statens lånebehov 1993/94 - 1995/96
Miljarder kronor

1994/95:100

Bilaga 1

	1993/94 Utfall	1994/95 Reger- ingens beräk- ning	1995/96 12 mån Netto¹	1995/96 12 mån Brutto²	1995/96 18 mån Netto¹	1995/96 18 mån Brutto²Förslag till stats- budget
Inkomster	376,9	394,4	433,9	505,2	615,2	724,9
Utgifter	554,0	586,3	587,3	675,7	833,7	968,4
Budgetsaldo	-177,1	-192,0	-153,4	-170,5	-218.5	-243,4
Primärt budget-
saldo	-82,4	-75,0	-36,4	-53,5	-89,5	-114,4
Lånebehov	233,5	229,0	163,8	163,8	238,5	238,5
Primärt lånebehov	138,8	112,0	46,8	46,8	109,5	109.5

¹ Enligt nuvarande redovisningsprinciper

² Enligt föreslagna redovisningsprinciper

Kompletterande redovisning av statsskuldräntor

Över- respektive underkurser uppstår när Riksgäldskontoret emitterar
statsobligationer som har en kupongränta som över- eller understiger den
aktuella marknadsräntan vid emissionstillfället.

Över- respektive underkurser är således nuvärdet av mellanskillnaden
mellan den kupongränta långivaren erhåller och den ränta han skulle ha
fått om kupongräntan varit lika stor som marknadsräntan. I regeringens
budgetförslag redovisas nettot av över- och underkurser mot statsbud-
geten vid det prognostiserade emissionstillfället, dvs. redovisningen är
utgiftsmässig i enlighet med principerna för redovisning mot statsbud-
geten.

Tabell 10. Statsskuldräntor

Miljarder kronor

1994/95 1995/96 1995/96

12-mån 18-mån

Statsskuldräntor
enl. regeringens

budgetförslag	117,0	117,0	129,0
Justering för periodiserade över/underkurser	-13,6	-6,1	-7,7
Justerade stats-
skuldräntor	103,4	110,9	121,3

För att tydliggöra den underliggande budgetutvecklingen görs även en
kompletterande kostnadsmässig redovisning, i vilken nettot av över- och
underkurserna har fördelats ut över lånets löptid.

Tabell 11. Justerat budgetsaldo för över- och underkurser budgetåren
1994/95 - 1995/96

Miljarder kronor

1994/95:100

Bilaga 1

	1994/95	1995/96 12-mån	1995/96 18-mån
Inkomster	394,4	505,2	724,9
Utgifter exkl. stats- skuldräntor	469,3	558,7	839,4
Justerade stats- skuldräntor	103,4	110,9	121,3
Justerat budget- saldo	-178,3	-164,4	-235,8

1994/95:100

Bilaga 1

s
o

o
o
o

o
o

o o o o o o o o
o o o o o o o o
ooooooo o
>0000x000 Tf

Xt co O O O O O 00

niTi >oo oo o m

tNOOTf o r-

'CcmNooTio

oo r- xt oo \o —- cs

Tt OO O\ CN oo O rf

cn • n

100

2 Underliggande budgetutveckling

1994/95:100

Bilaga 1

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
sammanhänger med förändringar i redovisningsprinciperna. Som bas
används de förhållanden som gäller för innevarande budgetår. Den
underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag kan inte omedelbart
jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare års finansplaner och
reviderade finansplaner.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en tillfällig
sådan. Trots att avgränsningarna i det enskilda fallet inte är helt
självklara anser regeringen det ändå angeläget att redovisa en beräkning
där tillfälliga inkomster eller utgifter uteslutits, så att statsbudgetens
underliggande utveckling inte undanskyms.

På inkomstsidan betraktas bl.a. följande effekter som tillfälliga vid
framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— vissa engångsvisa höjningar eller sänkningar av skatter och avgifter

— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk och myndigheter till
statsbudgeten

— vissa engångseffekter vid medlemsskap i EU vad gäller moms m.m.

— försäljning av statliga företag

På utgiftssidan betraktas bl.a. följande effekter som tillfälliga vid
framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— valutaförluster eller valutavinster som uppstår vid amortering av
statens utlandslån

— engångsvisa besparingar

— periodiseringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterar
statsobligationer till under- respektive överkurser.

Tabell 13 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden
1993/94-1995/96.

Tabell 13. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1993/94-1995/96

Miljarder kronor

	1993/94	1994/95	1995/96 (12 mån)	1995/96 (18 mån)
Underliggande budgetsaldo	-170,0	-178,8	-146,4	-209,8
Som andel av BNP	11,7%	11,5%	8,9%

101

3 Lånebehov och statsskuld

1994/95:100

Bilaga 1

Statliga utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av
statsinkomster, finansieras genom upplåning av Riksgäldskontoret.
Budgetunderskottet utgör den viktigaste beståndsdelen i Riksgäldskonto-
rets lånebehov (tabell 14). Det är emellertid inte det redovisade budgetut-
fallet baserat på inkomst- och utgiftsmässiga principer som är relevant i
detta sammanhang, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet, dvs.
utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken. I tabellen är skillnaden
mellan redovisat budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning
angiven som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i
allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. I prognos-
perspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.
Det är viktigt att betona att detta antagande görs då den kassamässiga
korrigeringen de senaste åren gett upphov till relativt stora avvikelser
mellan det budgeterade lånebehovet och det faktiska utfallet.

Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och andra
myndigheter, bl.a. till Centrala studiestödsnämnden för studielån.

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av olika typer av
skulddispositioner, dvs. transaktioner av dispositiv karaktär som Riks-
gäldskontoret gör. Av störst betydelse därvidlag är valutaomvärderingar
till följd av att valutaskulden löpande omvärderas till aktuella valutakurser
samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade
valutadifferenserna. Prognosen för skulddispositionerna innehåller
beräknade realiseringar av valutadifferenser och omvärdering av
valutaskulden. De övriga skulddispositionerna kan inte prognosticeras.

102

Tabell 14. Lånebehov och statsskuld

Miljarder kronor

1994/95:100

Bilaga 1

	1993/94 utfall	1994/95	1995/96 (18 mån)
Budgetunderskott	177,1	192,0	243,4
Kassamässiga korrigeringar	27,8
Riksgäldskontorets nettoutlåning:
CSN, studielån m.m.	7,3	8,3	11,4
Investeringslån till myndigheter	-8,5	5,0	5,5
Tilläggspensionsavgift
(inlåning)		-3,8	-11,4
Finansiering av underskott
i Arbetsmarknadsfonden
inkl, ränta¹	36,7	30,3
Finansiering av underskott
i Lönegarantifonden inkl, ränta	0,9	-0,2	-1,4
Vasakronan AB m.m.
(Byggnadsstyrelsen)	13,8	-0,6	-3,4
Lån till Sparbanksstiftelsen Första	-3,8
Arlandabanan		1,0
Infriat garantiåtagande
i Securum	-13,1
Bankstöd Retriva och Securum	3,8		-4,8
Övrigt, netto	-0,1	-3,0	-0,8
Redovisningsteknisk korrigering	-8,4
Lånebehov	233,5	229,0	238,5
Skulddispositioner	-15,5	-13,9	-21,4
Statsskuldförändring	218,0	215,1	217,1
Statsskuld vid utgången
av resp, budgetår	1 178,6	1 393,7	1 610,7
Som andel av BNP	81,3%	90,0%

Anm: Inbetalning markeras med minustecken.

¹ Fr.o.m. 1995/96 tillämpas bruttoredovisning och således redovisas Arbetsmarknads-
fondens underskott inom statsbudgeten (se avsnitt 1.3).

103

4 Redovisning av verksamheten med statliga
garantier m.m. för budgetåret 1993/94

1994/95:100

Bilaga 1

Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat preliminär redovisning av
verksamheten med statliga kreditgarantier inklusive grundfondsför-
bindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapportering till RRV:s
system för kreditgarantiredovisning (System KG) och vissa myndigheters
årsredovisningar. Den definitiva redovisningen kommer att återfinnas i
RRV:s publikation Årsredovisning för staten 1993/94.

Uppgifterna avser garantistockens ställning per den 30 juni 1994. De
redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret
1993/94. Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde
den 30 juni 1994. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte
tagits.

I det följande lämnas en sammanställning av och kommentarer till de
uppgifter som garantiförvaltande myndigheter lämnat. I redovisningen
ingår uppgifter om statens ansvarsförbindelser i form av kreditgarantier
och borgen samt grundfondsförbindelser. Kreditgarantierna är till skillnad
från grundfondsförbindelserna kopplade till en viss kredit. En kredit-
garanti är ett statligt borgensåtagande som oftast gäller såsom för egen
skuld. En grundfondsförbindelse är en förbindelse att betala ett bestämt
belopp för att undvika en likvidation eller se till att garantimottagarens
kapital hålls intakt.

Syftet med kreditgarantier

Kreditgarantierna används av staten som ett näringspolitiskt medel för att
stödja verksamheter av samhälleligt intresse. Kreditgarantier tjänar därvid
som ett komplement till finansieringsmöjligheter på den allmänna kredit-
marknaden. Kreditgarantier används, respektive har använts, för att
stödja exempelvis jordbruket, varvsindustrin, energiförsörjningen,
exporten och bostadsbyggandet. Under senare år har kreditgarantier
använts i samband med bankkrisen och för investeringar i infrastrukturen.

Gällande garantiramar

Gällande garantiramar per den 1 juli 1994 uppgår totalt till 279,5
miljarder kronor, vilket är 22,7 miljarder kronor mer än föregående år.
En stor beloppsökning har skett av Riksgäldskontorets (RGK) garantiram
med 43,8 miljarder kronor på grund av omfattande engagemang avseende
pensionsåtaganden till bolagiserade affärsverk och övertagande av en
garanti som tidigare administrerats av Televerket. Andra ändringar är en
utökning av Statens bostadskreditnämnds (BKN) garantiram med 6,8
miljarder kronor och en minskning av Bankstödsnämndens (BSN)
garantiram med 9,6 miljarder kronor. För de myndigheter som inte har

104

en specificerad garantiram räknas garanterad kapitalskuld som garanti- 1994/95:100

ram. Detta gäller BKN och BSN. Bilaga 1

Gjorda garantiutfästelser

Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1994 uppgår till 208,6 miljarder
kronor, vilket innebär en ökning med 6,4 miljarder kronor jämfört med
föregående år. Denna nettoökning hänför sig till RGK 18,4, BKN 6,8
och Exportkreditnämnden (EKN) 2,5 miljarder kronor. BSN har minskat
sina utfästelser med 9,5 och Televerket med 11,4 miljarder kronor.
Televerkets garanti flyttades till RGK efter bolagiseringen. Gjorda
garantiutfästelser är summan av garanterad kapitalskuld samt gjorda
utfästelser som ej tagits i anspråk. För de flesta myndigheter är tiden
mellan utfästelse och ianspråktagande kort, vilket innebär att beloppen för
utfästelse och kapitalskuld är lika stora. EKN har dock ett arbetssätt som
innebär att de alltid har en stor mängd utfästelser som inte är tagna i
anspråk. Den 30 juni 1994 uppgick dessa utfästelser till 47,4 miljarder
kronor.

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1994 var 161,2 miljarder
kronor, vilket är 7,3 miljarder kronor mer än året före. Ökningen hänför
sig till motsvarande förändringar som redovisats vad det gäller utfästelse
per myndighet. Dock har EKN:s kapitalskuld ökat med 3,3 samtidigt som
utfästelsen ökat med 2,5 miljarder kronor. De sex myndigheter som
garanterat störst kapitalskuld är RGK 65,9, EKN 40,0, BSN 20,3, BKN
19,8, Riksbanken 13,0 och SJV 1,9 miljarder kronor. Dessa myndigheter
står för drygt 99,8 procent av den totala garanterade kapitalskulden.

Antalet garantier

Cirka 42 000 garantier fanns den 30 juni 1994. Medelvärdet för
kapitalskulden per garanti är ungefär 4 miljoner kronor. Minsta enskilda
garanti uppgick till 500 kronor och största enskilda var 27 miljarder
kronor. De myndigheter som utfärdat det största antalet garantier är BKN
med 20 147 garantier, SJV 10 900 och EKN cirka 10 000. Dessa tre
myndigheter står för 98 procent av det totala antalet kreditgarantier.
Övriga myndigheter har utfärdat tillsammans drygt 1 000 garantier.

Utvecklingen under de senaste tio åren

Trenden för total garantiram, utfästelse och kapitalskuld var fram till och
med budgetåret 1991/92 svagt uppåtgående. Budgetåret 1992/93 visade

105

en stor ökning som nästan helt kan tillskrivas bankkrisen och om- 1994/95:100
läggningen av bostadsstödet. Dessa två händelser ledde till bildandet av Bilaga 1
de två myndigheterna BSN och BKN, som idag tillhör de största
garantigivarna. Av kapitalskuldens ökning på 42,2 miljarder kronor under
budgetåret 1992/93 stod BSN för 29,8 och BKN för 11,8 miljarder
kronor.

Garantiutfärdande myndigheter

Bankstödsnämnden

Beslutet att inrätta BSN fattades i december 1992. Vid utgången av
budgetåret 1993/94 redovisas tre ansvarsförbindelser som totalt uppgår
till 20 303 miljoner kronor. De tre var till Securum (10 miljarder
kronor), Sparbanksstiftelserna (6,8) och Retriva (3,5). Inkomsterna från
kreditgarantiavgifter uppgick under budgetåret 1993/94 till 294,8 (100,0)
miljoner kronor. Avgiftsnivån på BSN:s garantier är 1 procent. BSN
betalade under budgetåret 1993/94 ut 20 231 (23 399) miljoner kronor
som ersättning för infriade garantier. Av tidigare infriade garantier har
399,9 (0,0) miljoner kronor återvunnits. Det tidigare avtalet med
Sparbanken Sveriges ägare, Sparbanksstiftelserna, har omförhandlats till
marknadsmässiga villkor vad gäller ränta och garantiavgift. Gentemot
Föreningsbanken har BSN också ett åtagande, men något direkt stöd har
inte utbetalats. Rekonstruktionen av Gota Bank har däremot inneburit en
mycket stor belastning för staten. Bankkrisen har kostat skattebetalarna
stora belopp och totalt har 65 miljarder kronor betalats ut. Av detta har
43,6 miljarder kronor betalats ut vid infrianden av kreditgarantier.

Statens bostadskreditnämnd

BKN inrättades den 1 januari 1992 och har till uppgift att arbeta för en
effektivt fungerande garantigivning för finansiering av bostadsbyggande.
Budgetåret 1993/94 registrerades 4 824 nya garantier med ett sammanlagt
garanterat belopp på 7 051 miljoner kronor. Garantistocken uppgick
därmed vid budgetårets slut till 19 827 miljoner kronor och antalet
garantier var 20 147. Inkomsterna från kreditgarantiavgifter uppgick
under budgetåret 1993/94 till 101,2 (67,5) miljoner kronor. Avgiftsnivån
på BKN:s garantier är 0,5 procent. BKN betalade under budgetåret
1993/94 ut 126,7 (0,4) miljoner kronor som ersättning för infriade
garantier. Av detta belopp har 5,7 (0,2) miljoner kronor återvunnits från
kommuner med borgensåtaganden.

106

Exportkreditnämnden och Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete

1994/95:100

Bilaga 1

Den totala garantiramen utökades till 73 miljarder kronor då EKN i april
1993 fick i uppdrag av regeringen att inom ramen av 1 miljard kronor
lämna garantier för affärer med Baltikum och Ryssland. EKN admini-
strerar så kallade biståndsgarantier på uppdrag av Beredningen för
internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). Biståndsgarantierna
ingår i EKN:s redovisning. Utestående utfästelser och kapitalskuld den
30 juni 1994 var 87,5 (85,0) respektive 40,0 (36,7) miljarder kronor. Av
detta stod BITS för 9,9 respektive 8,9.

De totala garantiavgifterna under budgetåret 1993/94 uppgick till 370
miljoner kronor, vilket är en ökning med 104 miljoner kronor från
föregående år. Avgiftsnivån för EKN och BITS ligger på 1 respektive 0,5
procent, om utestående kapitalskuld jämförs med avgifterna under året.

Statens jordbruksverk och länsstyrelsernas lantbruksenheter

Verksamheten med lantbruksgarantier redovisas dels av SJV som
disponerar anslaget för täckande av kreditförluster och dels av länsstyrel-
sernas lantbruksenheter som administrerar de enskilda garantierna. Den
30 juni 1994 uppgick kapitalskulden för lantbruksgarantierna till 1,9 (2,0)
miljarder kronor, vilket är en halvering jämfört med början av åttiotalet,
då den uppgick till cirka 3,7 miljarder kronor. Antalet garantier har
minskat från cirka 25 000 för tio år sedan till dagens 10 900 (11 900).
Avgifterna för lantbruksgarantierna är 1 procent.

Riksbanken

Riksbanken har ett garantiåtagande på 1 696 miljoner USD i Världs-
banken. Den 30 juni 1994 motsvarade det 13 025 (13 120) miljoner
kronor. Enligt regeringsbeslut garanterar staten de förluster som kan
uppkomma på kapitalinsatsen i Världsbanken. Förändringarna de senaste
åren beror endast på förändringar i kursrelationen mellan USD och
svenska kronor. Någon avgift tas inte ut på denna garanti. Från och med
1 januari 1995 har denna garanti överförts från Riksbanken till Finans-
departementet.

Riksgäldskontoret

Enligt instruktionen för RGK skall målet för hanteringen av garantienga-
gemanget vara att kostnaderna för verksamheten skall täckas av dess
intäkter sett över en längre tidsperiod. Målet för verksamheten är vidare
att bidra till att andra myndigheters garantigivning bedrivs på ett effektivt
sätt. Vidare skall RGK meddela föreskrifter och allmänna råd för statliga

107

garantier till näringslivet samt följa kostnaderna för och omfattningen av 1994/95:100

detta. RGK har i sin redovisning fördelat sina garantier på olika Bilaga 1
näringsområden.

RGK:s garantiåtagande uppgick per den 30 juni 1994 till 65,9 miljarder
kronor. Detta innebär en ökning av åtagandet med 18,5 miljarder.
Ökningen beror till största delen på RGK:s alltmer omfattande engage-
mang för garantier avseende pensionsåtaganden till bolagiserade
affärsverk och andra myndigheter. Den största ökningen rör Telia AB,
pensionsåtaganden till Telia AB och övertagande av de garantier som
tidigare utfärdats av Televerket. De sex största garantimottagama är
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa (27,0 miljarder kronor), Telia
AB (4,8), Forsmarks Kraftgrupp AB (4,5), Sveriges Allmänna Hypoteks-
bank (2,3), Nordiska Investeringsbanken (2,0) och Stockholmsleder AB
(2,0). Tillsammans med statliga pensionsåtaganden (15,8) utgör dessa
nästan 90 procent av RGK:s garantier. Avgifterna uppgår till 0,4 procent
av total kapitalskuld.

Övriga garantiutfärdande myndigheter

Ytterligare 28 myndigheter, Presstödsnämnden, Skogsstyrelsen, Närings-
och teknikutvecklingsverket, Överstyrelsen för civil beredskap, Luft-
fartsverket, Fiskeriverket, Utrikesdepartementet, Kammarkollegiet,
Centrala studiestödsnämnden, Statens vägverk och 18 länsstyrelser, har
utfärdat drygt 500 garantier på totalt 290 miljoner kronor. Detta belopp
utgör knappt 0,2 procent av statens totala garantiåtagande. Avgiftsnivån
för denna grupp av garantier ligger på knappt 1 procent.

Övriga ansvarsförbindelser

En typ av ansvarsförbindelser som inte tagits med tidigare i redovis-
ningen till riksdagen av den statliga garantiverksamheten är de skuld- och
garantiförbindelser som avser åtaganden gentemot internationella
utvecklingsbanker och utvecklingsfonder. I RGK:s årsredovisning är
dessa upptagna till 5,2 miljarder kronor som statliga ansvarsförbindelser.
Några avgifter tas inte ut för dessa ansvarsförbindelser.

Den 18 december 1992 beslutade riksdagen om en allmän statlig
garanti för det svenska betalningssystemet. Statens garanti omfattar,
förutom bankerna och deras dotterbolag, också vissa andra kreditinstitut
med statlig anknytning. Syftet med denna statliga garanti är att trygga
stabiliteten i betalningssystemet och säkra kreditförsörjningen. Det
statliga åtagandet är av temporär natur och skall avvecklas när för-
hållandena är sådana att det inte längre föreligger något hot mot
stabiliteten i det finansiella systemet. Denna statliga garanti är inte med
i siffersammanställningarna i föreliggande redovisning eftersom den inte
entydigt kan bestämmas beloppsmässigt. Någon avgift tas inte ut för
denna garanti.

108

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1993/94 uppgår
till 21,7 (24,5) miljarder kronor, vilket motsvarar 15 procent av total
kapitalskuld. De största infriandena redovisas av BSN med 20,2 (23,4)
miljarder kronor, EKN med 1,2 (1,1) och BKN med 0,1 (0,0). Exklusive
BSN uppgår infriandena till 1 procent av total kapitalskuld.

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1993/94 uppgår till 1 007
miljoner kronor, jämfört med 606 under föregående budgetår. In-
komsterna genereras främst av EKN (328), BSN (295), RGK (262) och
BKN (101). Garantiavgifterna uppgår till 0,6 procent av total kapital-
skuld. Riksdagens beslut att avgiften på statliga garantier skall vara 1
procent uppnås inte under 1993/94. En lägre genomsnittlig avgiftsnivå
uttas av Riksbanken (0 procent), RGK (0,4 procent) och BKN (0,5
procent). Övriga myndigheters avgiftsnivå ligger på 1 procent.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till
1526 miljoner kronor jämfört med 598 föregående budgetår. Dessa in-
komster härrör främst från exportkreditgarantiema (975) där stora återbe-
talningar har gjorts från Brasilien, Indien, Iran, Etiopien, Mexiko och
Argentina. Sparbanksstiftelserna har återbetalat 400 miljoner kronor till
BSN, avseende tidigare infriade garantier.

Det ekonomiska utfallet av verksamheten

Summan av inkomster från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare
infriade garantier har i förhållande till utgifter för infriade garantier
resulterat i ett stort nettounderskott på 19 150 miljoner kronor. Utfallet
exklusive BSN visar ett mindre överskott på 386 miljoner kronor.
Föregående budgetår visade också ett stort nettounderskott på 23 317
miljoner kronor. Exklusive BSN blev utfallet föregående år ett litet
underskott på 19 miljoner kronor.

Sammanställning av statliga garantier

Tabellen nedan visar i sammandrag garantiramar, utfästelser och
kapitalskuld för samtliga statliga garantier per den 30 juni 1994, samt
inkomster och utgifter för statliga garantier under budgetåret 1993/94.

1994/95:100

Bilaga 1

109

Tabell 15. Statliga garantier per den 30 juni 1994 (garantiram per den 1 juli 1994/95:100

¹⁹⁹⁴⁾ Bilaga 1

Miljoner kronor

Garantier utfärdade av	Gällande garantiram per den 1 juli 1994	Gjorda garantiut- fästelser per den 30 juni 1994	Garanterad kapitalskuld per den 30 juni 1994	Under budgetåret 1993/94 per den 30 juni 1994
Garantier utfärdade av	Gällande garantiram per den 1 juli 1994	Gjorda garantiut- fästelser per den 30 juni 1994	Garanterad kapitalskuld per den 30 juni 1994	Utgifter till följd av infriade garantier	Inkomster från garanti avgifter	Inkomster till följd av återbetal- ningar av tidigare infriade garantier
Riksgäldskontoret	148 930,2	65 852,0	65 852,0	78,2	261,7	129,2
Bankstödsnämnden	20 303,0	20 303,0	20 303,0	20 231,0	294,8	399,9
Statens bostadskreditnämnd	19 827,1	19 827,1	19 827,1	126,7	101,2	5,7
Riksbanken	13 025,3	13 025,3	13 025,3	0,0	0,0	0,0
Statens jordbruksverk	3 768,0	1 881,0	1 881,0	22,0	19,0	3,0
Delsumma	205 853,6	120 888,4	120 888,4	20 435,9	676,7	537,8
Övriga	617,3	292,5	292,5	7,0	2,6	13,1
Delsumma	206 470,9	121 180,9	121 180,9	20 442,9	679,3	550,9
Exportkreditnämnden	73 000,0	87 460,0	40 034,0	1 240,0	328,0	974,8
Totalsumma	279 470,9	208 640,9	161 214,9	21 682,9	1 007,3	1 525,7

110

5 Budgetering av förvaltningskostnadsanslag för
budgetåret 1995/96

1994/95:100

Bilaga 1

5.1 Kompensation för prisutvecklingen

Som ett led i rambudgetprocessen har anslagen till myndigheterna för det
förlängda budgetåret 1995/96 avseende resurser för löner, lokaler och
övriga förvaltningskostnader genom s.k. pris- och löneomräkning
kompenserats för den faktiska prisutvecklingen under föregående budgetår
(1993/94) samt för perioden juli - december 1994 (schablonframskrivning
med oförändrad priskompensation). Särskilda indextal för lö-
nekostnadsutveckling, baserade på prisutvecklingen inom den konkurren-
sutsatta sektorn och de allmänna prisförändringarna för övriga för-
valtningskostnader har använts.

Budgeteringen av lokalkostnadsdelen i myndigheternas förvaltningsan-
slag var tidigare baserad på Byggnadsstyrelsens avisering av hyra till
resp, myndighet. Eftersom myndigheterna från den 1 juli 1993 ansvarar
för sin egen lokalförsörjning inom ramen för anvisat ramanslag har i
årets budgetproposition en ny beräkningsteknik använts. De övergripande
principerna för omläggningen presenterades i 1994 års kompletterings-
proposition (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 1993/94:453).

Den använda beräkningstekniken för lokalkostnader bygger på en
schablonmässig omräkning av den samlade resursnivån för lokalanskaff-
ning på statsbudgeten. Som bas för beräkningen ligger, i huvudsak,
Byggnadsstyrelsens tidigare hyresaviseringar till resp, myndighet. Den
utifrån dessa aviseringar fastställda resursnivån har justerats med
utgångspunkt i en övergripande bedömning av de förväntade nivåerna på,
av myndigheterna, under budgetåret ny- och omtecknade hyreskontrakt.
För de unika kultur- och s.k. ändamålsfastigheter som förvaltas av
Statens fastighetsverk, där myndighetens verksamhet är integrerad med
fastigheten, har i princip det tidigare budgeteringssystemet tillämpats.

Den använda beräkningstekniken leder till att incitamentet att spara på
lokalkostnader ligger kvar hos myndigheten. Detta genom att myndig-
heten ges möjlighet att tillgodogöra sig besparingar, dels om hyresnivån
på de av myndigheten ny- och omtecknade kontrakten ligger under den
hyresnivå som schablonmässigt beräknats för myndigheten, dels när
myndigheten minskar sin lokalyta i relation till den tidigare av Byggnads-
styrelsen anvisade lokalytan.

Den årliga omräkningen av anslagen för att kompensera för prisutveck-
lingen på lokaler kommer fortsättningsvis, på samma sätt som för löner
och övriga förvaltningskostnader, vara baserad på en övergripande
bedömning av den faktiska prisutvecklingen. När det gäller s.k.
ändamålsfastigheter kan särskilda analyser och beräkningar behöva göras.

Pris- och löneomräkningen avseende budgetåret 1995/96 grundar sig
således på en bedömning av prisutvecklingen under perioden 1 juli 1993
- 31 december 1994. En avstämning mot den verkliga prisutvecklingen

111

under denna period kommer att göras inom ramen för pris- och löneom-
räkningen i nästkommande budgetarbete.

Vidare har anslag som pris- och löneomräknats budgeterats med hänsyn
till ett produktivitetskrav om 0,99 % på 12-månadersbas, vilket motsvarar
den genomsnittliga årliga produktivitetsförbättringen inom näringslivets
tjänstesektor under de senaste tio åren. Motsvarande produktivitetskrav
gäller även för de myndigheter som driver avgiftsbelagd verksamhet där
myndigheter disponerar inkomsterna. Fjärde huvudtitelns anslag IV Al
Försvarsmakten är dock undantaget från detta produktivitetskrav.

Den på ovan redovisade sätt schablonmässigt framräknade totala
priskompensationen till myndigheterna har lagts till grund för en prövning
av statens totala utgifter för förvaltning. Den enskilda myndighetens
samlade behov av medel, anvisade via ramanslag, har därefter på
sedvanligt sätt prövats och vägts mot andra utgifter på statsbudgeten inom
ramen för de samlade resurserna.

1994/95:100

Bilaga 1

112

6 Lån i Riksgäldskontoret för myndigheters
investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål

1994/95:100

Bilaga 1

Regeringens förslag: Regeringen skall för budgetåret 1995/96 få
besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstill-
gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av
12 400 000 000 kronor.

Riksdagen har godkänt ett generellt införande av lån i Riksgäldskonto-
ret (RGK) för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för för-
valtningsändamål fr.o.m. budgetåret 1993/94 enligt de principer som
redovisades i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet.
1992/93 :FiU20, rskr. 1992/93:189).

6.1 Lånebemyndigande för budgetåret 1995/96

I följande tabell redovisas för varje departementsområde dels utfallet
avseende upptagna lån i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål
den 30 juni 1994, dels låneramar som regeringen lämnat till myndig-
heterna för innevarande budgetår med hänsyn tagen till regeringsbeslut
som fattats t.o.m. den 15 december 1994 och dels beräknat sammanlagt
lånebehov för budgetåret 1995/96.

I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen
avser låneramsbeloppen den totala skuld som regeringen via myndig-
heterna högst får ha till RGK under det aktuella budgetåret.

Tabell 16. Lånebemyndigande för budgetåret 1995/96

Kronor

	Up\|	itagr	la lån	Tilldel	ade	låne-	Lånera		imar
Departementsområde	1994-06		>-30	ramar	1994/95		1995/96
Justitiedep.	566	501	700	1 841	340	000	2 603	900	000
Utrikesdep.	53	254	600	83	630	000	237	550	000
Försvarsdep.	57	199	100	680	260	000	1 592	518	000
Socialdep.	325	697	700	758	600	000	942	300	000
Kommunikationsdep.	42	453	600	133	350	000	177	050	000
Finansdep.	470	809	600	1 020	500	000	1 005	390	000
Utbildningsdep.	18	638	900	2 983	584	000	3 419	573	000
Jordbruksdep.	247	072	500	452	950	000	470	900	000
Arbetsmarknadsdep.	287	672	400	384	900	000	398	115	000
Kulturdep.	37	437	100	95	212	000	137	289	000
Näringsdep.	55	362	400	97	850	000	274	070	000
Civildep.	47	123	200	110	600	000	180	400	000
Miljö- och naturresursdep.	162	317	500	229	212	000	343	175	000
Till regeringens disposition				928	012	000	617	770	000
Summa	2 371	542	300	9 800	000	000	12 400	000	000

113

8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Budgetåret 1993/94 omfattades flertalet myndigheter av lånemodellen. 1994/95:100
Riksdagen bemyndigade regeringen att för dessa myndigheter ta upp lån Bilaga 1
i RKG intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kronor (prop.

1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189)

Av tabellen framgår att myndigheternas sammanlagda låneskuld vid
budgetårets utgång uppgick till 2 371 542 300 kronor. De främsta skälen
till skillnaden mellan den sammanlagda tilldelade låneramen och den
sammanlagda låneskulden torde vara följande.

Myndigheternas investeringsbeteende har förändrats till följd av att
myndigheterna belastas med hela kapitalkostnaden för investeringarna.
Myndigheterna har senarelagt planerade investeringar. Myndigheterna har
amorterat mer än planerat vad gäller den delen av myndigheternas
låneskuld till Riksgäldskontoret som tidigare var en kapitalskuld till Stats-
kontoret för ADB-utrustning. Anledningen till att myndigheterna
amorterar mer än planerat är att amorteringstiden, som Statskontoret
beslutade, för ADB-utrutsningen varit för lång i förhållande till den
ekonomiska livslängden. Den sammanlagda tilldelade låneramen för
budgetåret 1993/94 har beräknats från myndigheternas redovisning av
planerade investeringar, vilka sannolikt har innehållit ett visst mått av
överplanering. Myndigheterna har i vissa fall varit obenägna att ta upp
lån i Riksgäldskontoret i de fall myndigheterna har haft medel tillgängliga
i form av anslagssparande och överskott i avgiftsfinansierad verksamhet.

Det är emellertid ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser om
utvecklingen av myndigheternas investeringsverksamhet.

Regeringen beräknar för budgetåret 1995/96 det samlade lånebeloppet
till 12 400 000 000 kronor. Av beloppet beräknas 617 770 000 kronor
ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket
utgör 5 % av det sammanlagda lånebeloppet. Utökningen jämfört med
innevarande budgetårs låneramar beror dels på att budgetåret 1995/96
avser 18 månader, dels på att den totala upplåningsvolymen successivt
ökar de närmast följande budgetåren eftersom amorteringarna inte blir
lika stora som upplåningen förrän samtliga investeringar i anläggningstill-
gångar för förvaltningsändamål är finansierade med lån i RGK.

114

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1994/95:100

Bilaga 1

1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
regeringen har förordat i det föregående,

2. godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som
regeringen har förordat i det föregående,

3. godkänner riktlinjerna för budgetering och redovisning av statens
verksamhet i enlighet med vad regeringen har förordat (Ekonomisk
styrning av statlig verksamhet, avsnitt 2.1),

4. för budgetåret 1995/96, i avvaktan på slutliga förslag i komplette-
ringspropositionen och i enlighet med vad regeringen har förordat i
det föregående,

a) beräknar statsbudgetens inkomster,

b) beräknar förändringar i anslagsbehållningarna,

c) beräknar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

5. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 besluta om lån i
Riksgäldskontoret till investeringar i myndigheters anläggningstill-
gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av

12 400 000 000 kronor (Budgetförslaget och statens ekonomiska
ställning, avsnitt 6.1).

115

Innehåll

1994/95:100

Bilaga 1

Finansplanen

1	Den ekonomiska politikens inriktning	1
2	Det ekonomiska arvet	13
	2.1 1980-talet - budgetsanering och överhettning	14
	2.2 1990-talet - nya budgetunderskott och efterfrågekris	17
3	Sverige och den Europeiska unionen	21
	3.1 Sätt Europa i arbete	22
	3.2 Konvergensfrågorna	24
4	Den ekonomiska utvecklingen	25
	4.1 Den internationella ekonomin 1995 och 1996	25
	4.2 Den svenska ekonomin 1995 och 1996	26
	4.3 Kalkyler för perioden 1994-1998	30
5	En politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd	34
	5.1 En politik för tillväxt	34
	5.2 Finans- och penningpolitiken	38
	5.3 Arbetsmarknad och sysselsättning	41
	5.4 Strukturpolitiken	47
	5.5 Skattepolitiken	48
	5.6 Fördelningseffekter av politiken	50
6	Budgetförslaget och förstärkningar av den offentliga sektorns finanser	56
	6.1 Samlade förstärkningar av de offentliga finanserna	56
	6.2 Budgetförslaget och jämförbarhet med tidigare år	57
	6.3 Åtgärder för att förstärka budgeten	58
	6.4 Finansiering av medlemskapet i EU	64
	6.5 Handlingsprogram mot arbetslöshet	66
	6.6 Kommunal ekonomi	66
	Appendix: Budgetförstärkningar	68

Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning 71

116

Ekonomisk styrning av statlig verksamhet	1994/95:100 Bilaga 1
1 Budgetpolitisk strategi	73
1.1 De offentliga åtagandena och statens roll	73
1.2 Budgetprocessen	74
2 Budgetering och redovisning av statens verksamhet	76
2.1 Principer för budgetering och redovisning av statens
verksamhet	76
2.2 Utredning om skillnaden mellan redovisningen av
statsbudgeten och utgifter och redovisningen i
nationalbudgeten av statens inkomster och utgifter	77
2.3 Införande av årsredovisning för staten	78
3 Resultatet av RRV:s granskning 1994	79
3.1 RRV:s iakttagelser	79
4 Resultatstyrning	83
5 Ökade krav för god intern kontroll i staten	85
6 Konsekvenser för de statliga myndigheterna av
införandet av en allmän löneavgift m.m.	88

Budgetförslaget och statens ekonomiska ställning

1 Beräkning av statsbudgetens inkomster och utgifter för

budgetåren 1994/95 och 1995/96 89

1.1 Beräkningsförutsättningar 89

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1994/95 89

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1995/96 93

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1994/95

och 1995/96 97

2 Underliggande budgetutveckling 101

3 Lånebehov och statsskuld 102

4 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.

för budgetåret 1993/94 104

5 Budgetering av förvaltningskostnadsanslag för

budgetåret 1995/96 111

5.1 Kompensation för prisutvecklingen 111

117

6 Lån i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar
i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål
6.1 Lånebemyndigande för budgetåret 1995/96

Förslag till riksdagsbeslut

1994/95:100

113 Bilaga 1

113

115

118

Bilaga 1.1

Preliminär nationalbudget
för 1995

Preliminär Nationalbudget

Förord

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1996.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartementen samt från
olika myndigheter och institutioner. För bedömningen av den internatio-
nella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen
av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska
centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade
den 13 december. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock
helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.

Nationalbudgeten innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveck-
ling i ett något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1995
och 1996 har kompletterats med tre alternativa scenarier över utveck-
lingen t.o.m. 1998. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av Kon-
junkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO.

Arbetet med den preliminära nationalbudgeten har letts av departe-
mentsrådet Håkan Frisén. Kalkylerna avslutades den 22 december 1994.

Inledning

1.1 Utvecklingen 1995-96

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Återhämtningen i den svenska ekonomin, från den djupaste krisen sedan
1930-talet, förstärktes successivt under 1994. Spridningseffekterna från
den gynnsamma exportutvecklingen till andra delar av ekonomin har
blivit allt påtagligare. Investeringsaktiviteten i näringslivet ökade betydligt
trots de höga realräntorna. Under hösten kunde också en tydligare för-
bättring av arbetsmarknadsläget skönjas. Efter tre år med kraftigt fällande
produktion ökade BNP med ca 2 % under 1994.

Diagram 1.1 Produktion i industrin och i den övriga ekonomin

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under de närmaste åren förändras i viss mån tillväxtens drivkrafter.
Perioden med snabba marknadsandelsvinster för svensk export, som upp-
nåtts genom den dramatiska förbättringen av konkurrenskraften, bedöms
nu vara avslutad. Den förstärkta internationella efterfrågan möjliggör
dock en fortsatt god exporttillväxt. En tilltagande investeringsaktivitet
förutses utgöra den starkaste drivkraften till tillväxten under de närmaste
åren som en följd av stigande kapacitetsutnyttjande. Samtidigt dämpas
den privata konsumtionsutvecklingen av den nödvändiga budgetkonsolide-
ringen. Ur arbetsmarknadssynpunkt kännetecknades såväl nedgångsfäsen
som början av återhämtningen av en stark produktivitetsuppgång. Efter-
hand ökade sysselsättningen i antal arbetade timmar, vilket dock till-
godosågs genom en kraftigt stigande medelarbetstid. Dessa faktorer har

bidragit till att uppskjuta förbättringen i sysselsättningsläget. Under de
närmaste åren förutses dock antalet sysselsatta öka relativt kraftigt. En
normalisering av utvecklingen avseende såväl produktivitet som medel-
arbetstid är naturlig i takt med att konjunkturuppgången allt mer befästs.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 1.2 Marknadstillväxt och volymutveckling för svensk export

Källor: Konjunkturinstitutet, Statisktiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Totalt väntas BNP (till marknadspriser) öka med 2,6 % 1995 och med
2,9 % 1996. Samtidigt beräknas den sammanlagda sysselsättningsupp-
gången från 1994 till 1996 uppgå till ca 170 000 personer.

Jämfört med den bedömning som presenterades i den ekonomisk-poli-
tiska propositionen i november 1994 innebär detta en nedrevidering av
BNP-tillväxten för 1995 med 0,8 procentenheter. Denna förklaras dock
till övervägande del av tekniska faktorer. Nationalräkenskaperna har
sedan den senaste prognosen bytt s.k. basår för fastprisberäkningama.
Man har nu övergått till att göra beräkningarna i 1991 års priser istället
för i 1985 års. Detta påverkar viktförhållandena mellan olika efterfråge-
komponenter. Bostadsinvesteringar får t.ex. en betydlig större vikt i 1991
års priser eftersom prisuppgången i denna sektor var så kraftig mellan
1985 och 1991. Det kraftiga fallet för dessa under 1994 och 1995 ger
därför en betydligt större negativ effekt på tillväxten med det nya basåret.
Totalt beräknas effekten på tillväxten av basårsbytet uppgå till drygt en
halv procentenhet såväl för 1994 som 1995. Detta innebär att bytet av
basår mer än väl förklarar nedrevideringen av BNP-tillväxten för 1994.
Nedrevideringen av BNP-prognosen för 1995 beror till ca 3/4 på basårs-
bytet.

Tabell 1.1 Effekter av basårsbytet på tillväxtprognosen

	1994	1995
Nuvarande prognos:
BNP 1991 års priser	2,0	2,6
BNP 1985 års priser	2,6	3,2
Novemberprognosen:
BNP 1985 års priser	2,5	3,4

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Ränte- och valutaförutsättningar

Under 1994 har de svenska räntorna stigit mycket kraftigt. Uppgången
kan dekomponeras i en internationell ränteuppgång och en ökad ränte-
skillnad gentemot omvärlden. Knappt hälften av den svenska ränteupp-
gången på femåriga statsobligationer motsvaras av högre tyska räntor.
Återstoden beror således på en högre ränteskillnad.

Tabell 1.2 Prognosförutsättningar

Årsgenomsnitt

	1993	1994	1995	1996
BNP-tillväxt i OECD	1,1	2,8	2,8	2,7
Konsumentprisökning i OECD	2,8	2,3	2,7	3,0
Världsmarknadst ill växt¹	-2,1	9,1	8,0	7,1
Dollarkurs (i kr)	7,8	7,7	7,4	7,2
Ecu-index²	123,2	124,0	121,6	117,9
Tysk ränta 5-års statsobl.	6,0	6,2	7,0	7,2
Svensk ränta 5-års statsobl.	8,0	9,1	10,2	9,2
Svensk ränta 6-månaders ssvx.	8,1	7,6	8,4	8,3

¹ Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder.

² ECU-index antas vara 123,5 den 31 december 1994, 120 den 31 december 1995
samt 116 den 31 december 1996.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Orsaken till de höga svenska obligationsräntorna synes framfor allt vara
farhågor om hög inflation på medellång och lång sikt. De höga inflations-
förväntningarna har dels att göra med Sveriges inflationshistorik, dels
med den snabbt ökande offentliga skuldsättningen. Förtroendet för för-
mågan att vidmakthålla en låg inflation på längre sikt har hittills knappast
befästs på något avgörande sätt, trots låga inflationstal. Att inflationen
har varit låg under den djupa lågkonjunktur Sverige har genomgått är inte
förvånande och har därför ännu inte övertygat placerare om att inflatio-
nen kommer att förbli låg även under en kommande högkonjunktur.

Det är dock svårt att fullt ut förklara den svenska ränteuppgången
under 1994 med förändringar i ekonomiska faktorer såsom inhemska och
internationella realräntekrav, inflationsförväntningar och förväntade
växelkursrörelser.

I prognosen förutses fallande femåriga obligationsräntor. Räntefallet är
dock relativt måttligt. Skillnaden mellan den femåriga räntan och inflatio-
nen 1996 är fortfarande hög. Anledningen till de successivt lägre lång-

räntorna är ett ökande förtroende för en hållbar statsskuldsutveckling
samt för en långsiktig prisutveckling som är förenlig med inflationsmålet.
Utrymmet för en svensk räntenedgång begränsas emellertid av att en viss
uppgång av de internationella långräntoma förefaller sannolik. En sådan
utveckling kan ses som ett naturligt element i den internationella konjunk-
turuppgången.

Den svenska kronan antas appreciera gentemot de övriga EU-ländemas
valutor samt mot dollarn under 1995 och 1996. Kostnads- och prisjäm-
förelser med viktiga konkurrentländer och en stark prognostiserad bytes-
balansutveckling indikerar att det finns ett betydande utrymme för en real
appreciering av den svenska kronan. Med nuvarande inflationsutsikter
förutsätts detta utrymme omsättas i en nominell kronappreciering.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Den internationella ekonomin

Efter en årlig BNP-tillväxt på endast drygt 1 % under perioden 1991-93,
växte totalproduktionen i OECD med nära 3 % 1994. Tillväxten i USA
var fortsatt stark samtidigt som det skedde en markant förbättring av kon-
junkturen i Europa. Även i Japan har nu en återhämtning inletts. Inflatio-
nen i OECD fortsatte att falla i inledningen av 1994 och uppgick till
2,2 % under första halvåret. Under andra halvåret skedde dock en viss
uppgång. Arbetslösheten i OECD kulminerade i böljan av 1994 och en
långsam nedgång har nu inletts. Arbetslösheten i Europa ligger väsentligt
högre än i USA och Japan.

Under de närmaste två åren förutses ett harmoniskt konjunkturförlopp
med förhållandevis hög tillväxt och måttlig inflation. Däremot sjunker
arbetslösheten endast långsamt och budgetunderskotten fortsätter att vara
stora i många länder. BNP-tillväxten i OECD beräknas till nära 3 %
såväl 1995 som 1996. I USA sker en gradvis avmattning, medan aktivi-
teten i Europa och Japan tilltar. Arbetslösheten i OECD förutses minska
till drygt 7,5 % av arbetskraften 1996. Inflationen väntas stiga något i
OECD-området som helhet. Detta beror främst på tilltagande prisökning-
ar i USA. Den genomsnittliga inflationen i OECD dras dock ned kraftigt
av en mycket låg inflation i Japan.

Löner och inflation

Lönebildningen, och arbetsmarknadens flexibilitet i övrigt, kommer att
vara avgörande för Sveriges möjligheter att i framtiden kombinera en hög
tillväxt med låg inflation. Under prognosperioden bedöms de genomsnitt-
liga löneökningarna dämpas av den historiskt sett höga arbetslösheten.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 1.3 Löner och priser

Årlig procentuell förändring

	1993	1994	1995	1996
Timlön, kostnad	3,3	2,8	3,5	4,0
KPI dec.-dec.	4,1	2,8	2,9	3,7
NPI dec.-dec.	3,9	1,9	2,0	1,7
KPI årsgenomsnitt	4,7	2,2	2,9	3,7
NPI årsgenomsnitt	4,3	1,4	1,8	1,8

Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den genomsnittliga löneökningstakten under 1994 uppgick preliminärt
till 2,8 %, vilket var en halv procentenhet lägre än 1993. I samband med
stigande sysselsättning beräknas den genomsnittliga lönen öka med 3,5 %
respektive 4 % 1995 och 1996. Industrins löner väntas årligen stiga med
1,5-2 procentenheter mer än genomsnittet i ekonomin.

Inflationstrycket i den svenska ekonomin har under loppet av 1994 visat
vissa tecken på att stiga. Konsumentprisernas (KPI) ökningstakt tilltog
från ca 2 % under våren 1994 till knappt 3 % vid slutet av året. Det
stigande kapacitetsutnyttjandet inom industrin har bidragit till höjda
producentpriser, framför allt på insatsvaror. Det finns dock skäl att tro
att spridningseffekterna blir relativt begränsade framöver. Den goda till-
gången på arbetskraft i kombination med en förväntat svag utveckling av
den privata konsumtionen torde medföra att såväl lönekostnader som mar-
ginaler stiger relativt långsamt. Industrins investeringar ökar dessutom
starkt vilket minskar risken för ytterligare flaskhalsar i produktionen.
Under hela prognosperioden kommer emellertid höjda indirekta skatter
och minskade subventioner att medverka till att öka konsumentprisindex.
Av den prognostiserade KPI-ökningen på 2,9 respektive 3,7 % under
1995 och 1996 beräknas 0,7 respektive 1,5 procentenheter förklaras av
detta. Nettoprisindex, där dessa effekter exkluderas, beräknas därför stiga
med knappt 2 % varje år.

Utrikeshandel

Det mycket starka konkurrensläget för svensk export har medfört snabba
volymökningar under 1993 och 1994. Marknadsandelarna har ökat på de
traditionella marknaderna inom OECD. Samtidigt har påtagliga export-
ökningar skett till de snabbväxande marknaderna i Fjärran Östern. Under
1995 och 1996 stiger de svenska arbetskraftskostnaderna (i gemensam
valuta) något mer än konkurrenternas samtidigt som kapacitetsrestriktio-
ner alltmer börjar göra sig gällande. Ett fortsatt gynnsamt kostnadsläge
tillsammans med den internationella konjunkturuppgången innebär dock
att exporten fortsätter att stiga relativt kraftigt. Ökningen bedöms bli
knappt 10 % 1995 och ca 7 % 1996.

Importen ökade preliminärt med hela 11 % under 1994. Till en del
beror detta på en stark efterfrågan från exportsektorn samt på det kraftiga

lageromslaget. Den konkurrensfördel som importkonkurrerande hemma-
marknadsföretag erhållit genom deprecieringen av kronan har ännu inte
inneburit att man kunnat öka sina marknadsandelar. Under 1995 och
1996 dämpas ökningen i importefterfrågan något samtidigt som hemma-
marknadsföretagen förväntas kunna utnyttja det gynnsamma konkurrens-
läget i en större utsträckning. Därigenom dämpas importens ökningstakt.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Inhemsk efterfrågan

Det höga ränteläget har försvagat den begynnande uppgången av den
privata konsumtionen. En säsongrensad förstärkning noterades dock under
det 3:e kvartalet och enligt statistik över detaljhandeln från Handelns
Utredningsinstitut har denna uppgång fortsatt också under 4:e kvartalet.
Preliminärt bedöms den privata konsumtionen ha ökat med 0,6 % under

1994. Konsolideringen av statsfinanserna medför att hushållens inkomster
utvecklas mycket svagt de närmaste åren. Detta gäller speciellt år 1995
då de realt disponibla inkomsterna minskar med närmare 2,5 %, trots att
sysselsättningsuppgången ger upphov till en relativt kraftig ökning av
löneinkomsterna. De minskande inkomsterna under 1995 bedöms dock
komma att mötas med ett minskat sparande. Denna bedömning kan moti-
veras av flera skäl. Hushållens skuldanpassning har varit kraftig de
senaste åren och mycket tyder på att denna process nu går mot sitt slut.
Därtill kommer att förändringen i arbetsmarknadsläget nu blir allt tyd-
ligare genom den stigande sysselsättningen. Risken för att drabbas av
arbetslöshet torde därför uppfattas som betydligt lägre än för bara något
år sedan, vilket väntas leda till en ökad konsumtionsbenägenhet. Det är
också rimligt att anta att de föreslagna statsfinansiella besparingarna i stor
utsträckning var förutsedda av hushållen. I så fäll har hushållen redan
tidigare, åtminstone delvis, anpassat sin konsumtionsnivå varför effekten
när åtgärderna väl träder i kraft blir begränsad. Av dessa skäl bedöms
den privata konsumtionen 1995 förbli oförändrad jämfört med 1994 års
nivå, för att sedan öka med ca 1 % år 1996.

Tabell 1.4 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

	1993	1994	1995	1996
Disponibel inkomst	-3,5	1,4	-2,4	-0,5
Sparkvot (nivå)	7.9	8.5	6,3	4,9
Industriproduktion	1,5	9,0	7,0	6,8
Relativ enhetsarbetskostnad	-24,8	-1.0	5,5	3,2
Handelsbalans (mdr. kr)	54,3	70,9	93,8	114,6
Bytesbalans (mdr. kr)	-27,1	5,5	23,5	59,9
Bytesbalans (% av BNP)	-1,9	0,4	1,5	3,6
Öppen arbetslöshet¹	8,2	7,9	6,8	6,1
Arbetsmarknadspol itiska åtgärder¹	4,2	5,1	4,8	4,7

¹ 1 % av arbetskraften

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 1.3 Privat konsumtion och disponibel inkomst

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tabell 1.5 Försörjningsbalans

	Miljarder kr 1993	Procentuell volymförändring
	Miljarder kr 1993	1993	1994	1995	1996
BNP	1 442,2	-2,6	2,0	2,6	2,9
Import	420,5	-2,8	11,0	7,0	5,1
Tillgång	1 862,7	-2,6	3,9	3,6	3,4
Privat konsumtion	792,1	-3,7	0,6	0,0	1,0
Offentlig konsumtion	403,5	-0,6	-0,2	0,0	-1,0
Stat	127,7	4,4	0,5	2,0	-1,0
Kommuner	275,8	-2,7	-0,5	-1,0	-1,0
Bruttoinvesteringar	205,6	-17,6	-1,3	9,5	8,5
Näringsliv	114,4	-14,3	16,6	20,1	10,1
Bostäder	57,5	-31,0	-39,3	-28,4	9,2
Myndigheter	33,7	4,3	6,5	9,2	1,7
Lagerinvesteringar¹	-11,6	-0,3	1,0	0,0	0,1
Export	473,1	7,6	12,2	9,5	7,3
Användning	1 862,7	-2,6	3,9	3,6	3,4
Inhemsk användning	1 389,6	-5,6	1,1	1,4	1,8

¹ Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bruttoinvesteringarna i näringslivet vände kraftigt uppåt under 1994,
dock från en mycket låg nivå. Ökningen uppgick preliminärt till 15 %.
Inom industrin var expansionen ca 20 %. Genom den extremt kraftiga
nedgången inom bostadssektorn minskade ändå de totala bruttoinveste-
ringarna något jämfört med 1993. Den snabba produktionstillväxten inom
industrin innebär att kapacitetsutnyttjandet nu ökar väsentligt, vilket i

kombination med den mycket goda lönsamheten gör att investerings- Prop. 1994/95:100
expansionen väntas överstiga 30 % 1995. Investeringarna inom övriga Bilaga 1.1
delar av näringslivet hämmas i viss mån fortfarande av den svaga hem-
mamarknaden samt ett betydande överskott på kommersiella lokaler. Allt-
fler tecken tyder dock på att utvecklingen är på väg att vända. Priserna
på kommersiella fastigheter har stabiliserats och flera tjänstesektorer
redovisar nu expansiva produktionsplaner. De investeringsstimulanser
som föreslogs i den ekonomisk-politiska propositionen i november bidrar
också till investeringsexpansionen. De totala bruttoinvesteringarna för-
utses stiga med ca 9 % under 1995 trots ett fortsatt kraftigt fall i bostads-
byggandet. Under 1996 förutses näringslivets investeringsexpansion däm-
pas något samtidigt som nedgången i bostadsbyggandet då bedöms ha
upphört. Totalt väntas därför investeringsuppgången 1996 bli nästan lika
betydande som under 1995.

Det höga ränteläget verkar dämpande på investeringsutvecklingen. Den
goda lönsamheten i kombination med en mycket snabb produktionstillväxt
inom stora delar av näringslivet innebär emellertid att investeringar i real-
kapital är attraktiva även vid förhållandevis höga realräntor. Det goda
vinstläget i många företag innebär också att en stor del av investeringarna
kan finansieras med egna medel.

Diagram 1.4 Bruttoinvesteringar

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Lagerinvesteringarna gav ett betydande positivt bidrag till tillväxten
1994, preliminärt ca en procentenhet. I takt med den stigande produktio-
nen växte industrins lager av insatsvaror och varor i arbete. Ett påtagligt
omslag skedde också i partihandelns lager, där en betydande lageravveck-

9 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

ling 1993 förbyttes i en kraftig uppbyggnad 1994. I viss mån torde denna
lageruppbyggnad förklara den snabbt ökande importen under slutet av

1994.

Produktion och arbetsmarknad

Industriproduktionen ökade 1994 med ca 9 %. Kapacitetsutnyttjande! har
stigit snabbt och ligger nu förhållandevis högt. Enligt Konjunkturinstitu-
tets barometer planerar ändå industriföretagen för stora produktionsök-
ningar också under 1995. Mot bakgrund av expansiva investeringsplaner
samt en viss ytterligare potential till högre utnyttjandegrad av realkapital-
stocken förutses tämligen höga tillväxttal för industriproduktion såväl
1995 som 1996. Takten i produktionsuppgången förväntas dock avta
under prognosperioden. Uppgången i den privata tjänstesektorns produk-
tion var påfallande kraftig under 1994 och inträffade också tidigare än
beräknat. Tillväxttakten i den privata tjänsteproduktionen väntas tillta
något under prognosperioden, men hålls tillbaka av den svaga utveck-
lingen av den privata konsumtionen. Produktionen i byggnadssektorn fort-
satte 1994 att minska kraftigt för tredje året i rad. Ett tilltagande investe-
ringsbehov i näringlivet tillsammans med de föreslagna stimulansåtgärder
för byggande innebär dock att byggproduktionen väntas tillta fr.o.m.

1995. Sammantaget förutses en uppgång av näringlivets produktion med
ca 4,5 % såväl 1995 som 1996, vilket är historiskt sett mycket höga till-
växttal.

Det svåra läget på arbetsmarknaden förbättrades något under loppet av
1994. Sysselsättningen, mätt som antal arbetade timmar, ökade betydligt.
En ökad medelarbetstid innebar emellertid att antalet sysselsatta personer
fortsatte att minska 1994 jämfört med 1993. Under 1995 väntas dock
antalet sysselsatta öka med 2,7 %, vilket motsvarar ca 105 000 personer.
Sysselsättningsexpansionen fortsätter också 1996 om än i något lång-
sammare takt.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 1.5 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Tusental personer

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den öppna arbetslösheten förväntas minska från 7,9 % av arbetskraften
1994 till 6,1 % 1996, mätt som årsgenomsnitt. Effekterna på arbetslös-
heten begränsas dock av att även utbudet av arbetskraft kan väntas öka
när situationen på arbetsmarknaden ljusnar. Andelen av befolkningen
mellan 16 och 64 år som utgör arbetskraften, dvs de som arbetar eller är
arbetslösa, har sjunkit från nästan 85 % 1990 till 77 % 1994. Många av
de personer som försvunnit ur arbetskraften förväntas återvända till
arbetsmarknaden när sysselsättningsutvecklingen förbättras.

Sparande

Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas för
1994 uppgå till ca 168 miljarder kr eller drygt 11 % av BNP. Det är en
förbättring med ca 25 miljarder kr sedan 1993. Därmed har de senaste
årens ökning av underskottet brutits. Under de närmaste två åren leder
uppgången i ekonomin, tillsammans med successiva genomslag av de
budgetförstärkande åtgärderna, till en relativt kraftig reducering av den
offentliga sektorns sparandeunderskott. För 1996 beräknas underskottet
till knappt 7 % av BNP. Statens finansiella sparande förbättras i än högre
grad, från ett underskott 1993 på ca 237 miljarder kr till ca 120 miljarder
kr 1996 eller ca 7 % av BNP. Statens finanser förbättras i begränsad
utsträckning 1995 medan förstärkningen 1996 är kraftig. Detta samman-
hänger till en del med periodiseringseffekter av skatteinkomsterna, t.ex.
till följd av ändrad momsuppbörd genom EU-medlemskapet. Därtill kom-

mer också effekter av tillväxtens sammansättning. År 1995 utvecklas Prop. 1994/95:100
t.ex. momsbasema mycket svagt av detta skäl. Sparandet i AP-fonden Bilaga 1.1
halveras och den kommunala sektorns sparandeöverskott vänds till under-
skott mellan 1993 och 1996. I och med att de årliga underskotten i staten
och den offentliga sektorn alltjämnt är betydande fortsätter statskulden
och den offentliga sektorns nettoskuld att öka. I slutet av 1996 uppskattas
statskulden uppgå till ca 95 % av BNP och den offentliga sektorns finan-
siella nettoskuld till 40 % av BNP.

Tabell 1.6 Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt korrigerat för
arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta inverkan

Tusental, genomsnitt per år

	1993	1994	1995	1996
Reguljär sysselsättning	3 927	3 871	3 942	4 022
Åtgärder i arbetskraften¹	36	59	93	86
SysseLsatta	3 964	3 929	4 035	4 108
Arbetslösa	356	338	296	279
Arbetslösa inkl, i åtgärder	539	555	506	473
Underliggande arbetskraft	4 466	4 426	4 449	4 494
Åtgärder utanför arbetskraften²	147	159	117	117
Arbetskraft	4 320	4 267	4 332	4 377

Omfattar beredskapsarbete, rekryteringsstöd, ungdomsintroduktion, utbildnings-
vikariat och företagsutbildning.

²Omfattar arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik/kommunalt uppföljningsansvar
och arbetslivsutveckling.

Anin.I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej utökningen av den
reguljära utbildningen som genomförts inom arbetsmarknadspolitikens och utbildnings-
politikens gemensamma ram. Omfattningen av denna uppgår under kommande
budgetår till ca 90 000 platser. Deltagande i dessa räknas som varande utanför
arbetskraften ovan. Inte heller ingår personer som beräknas få del av det nu föreslagna
särskilda sysselsättningsstödet eller de som erhållit arbete genom infrastruktursats-
ningar. Dessa beräknas till ca 110 000 resp 50 000 personer. Dessa ingår i reguljär
sysselsättning ovan. Viss hänsyn har tagits till personer som deltar i s.k. datortek samt
i det s.k. utvecklingsåret mm. Adderas samtliga ovanstående program till de ca
200 000 personerna (86 000 +117 000) i tabellen ovan kan en total uppskattning av
antalet som berörs av arbetsmarknadspolitiken beräknas till drygt 500 000 personer
för kommande budgetår.

Källa: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Bytesbalansen utgörs definitionsmässigt av summan av det privata och
offentliga finansiella sparandet. Det privata finansiella sparandet förutses
minska de närmaste åren. Denna minskning är dock inte lika kraftig som
förbättringen i den offentliga sektorn varför bytesbalansen förstärks under
prognosperioden. Det finansiella sparandet i företagssektorn kvarstår på
en onormalt hög nivå. Under 1995 ökar också det reala sparandet genom
den tilltagande investeringsaktiviteten. Sammantaget innebär detta en rela-
tiv kraftig ökning av det totala bruttosparandet i ekonomin, dvs reala
investeringar plus bytesbalans. Som andel av BNP ökar bruttosparandet
från 11,6 % bottenåret 1993 till ca 19 % 1996.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 1.7 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

	1993	1994	1995	1996
Bruttosparande	11,6	14,0	16,0	18,9
Realt sparande	13,5	13,7	14,5	15,4
Fasta investeringar	14,3	13,4	14,2	15,0
Lagerinvesteringar	-0,8	0,3	0,3	0,4
Finansiellt sparande	-1.9	0.4	1.5	3,6
Offentlig sektor	-13,4	-11,2	-10,2	-6,8
Hushåll	6,0	6,5	5,0	4,0
Företag	5,5	5,1	6,6	6,4

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Diagram 1.6 Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor saint bytesbalans

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

1.2 Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv

I den preliminära nationalbudgeten presenteras kalkyler avseende den
ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 1998. I ett sådant tidsperspektiv är
införmationsunderlaget otillräckligt för att prognoser i vanlig mening skall
kunna utarbetas. Mot bakgrund av de stora förändringar som den svenska
ekonomin genomgår ter sig varje scenario över utvecklingen på medel-
lång sikt som särskilt osäkert. Samband och erfarenheter baserade på
historiska tidsserier med andra skatte- och regelsystem i ekonomin har
begränsat värde i en situation som i så många avseenden avviker från
tidigare perioder.

Behovet av längre framåtblickar än den traditionella tvåårshorisonten Prop. 1994/95:100
är emellertid stort. Den ekonomiska politiken och de grundläggande Bilaga 1.1
ekonomisk-politiska frågeställningarna har fått en allt större tyngdpunkt
mot det medelfristiga perspektivet. I synnerhet behöver utvecklingen för
de offentliga finanserna och på arbetsmarknaden belysas också i detta
tidsperspektiv. Det svenska medlemskapet i EU och ambitionen att delta
i det europeiska monetära samarbetet ställer också krav på utarbetandet
av ett konvergensprogram i ett medelfristigt perspektiv. Konvergenskri-
terierna enligt Maastrichtfördraget avser bl.a. maximigränser för den
offentliga sektorns finansiella underskott (3 % av BNP), samt för den
konsoliderade bruttoskulden (60 % av BNP). Även inflationstakt, långa
marknadsräntor samt växelkursutveckling ingår i kriterierna.

Tre olika scenarier för ekonomins utveckling under perioden 1996-1998
redovisas. Huvudsyftet med scenarierna är att illustrera hur ekonomin
utvecklas i olika avseenden vid skilda tillväxttakter. Obalanserna på
arbetsmarknaden och i de offentliga finanserna är mycket stora. I scena-
rierna illustreras tillväxtens betydelse för hur dessa frågor utvecklas i ett
längre tidsperspektiv. Syftet är alltså inte att ange vilka förutsättningar i
form av ekonomisk politik m.m. som krävs för att åstadkomma en viss
tillväxt.

Förutsättningar

Förutsättningarna för en hög och uthållig tillväxt måste i grunden betrak-
tas som gynnsamma. Ett antal strukturella reformer har genomförts de
senaste åren t.ex. skattereformen, utökad konkurrenslagstiftning, reformer
avseende sjuk- och arbetsskadeförsäkringar samt pensionssystemet m.m.
Genom dessa reformer har den långsiktiga tillväxtförmågan i ekonomin
stärkts. Därtill kommer att resursutnyttjandet i ekonomin i utgångsläget
är lågt, genom att en betydande del av arbetskraften saknar reguljär
sysselsättning.

I samtliga tre alternativ förutsätts fullföljande av den ekonomiska poli-
tik som föreslagits i höstens ekonomisk-politiska proposition, i EU-finan-
sieringspropositionen samt i föreliggande budgetproposition.

Även den internationella utvecklingen är gemensam för alternativen.
Liberaliseringen av världshandeln, den europeiska integrationen och en
successivt starkare internationell konjunktur förutsätts ge en tillväxt i
OECD-området på knaptt 3 % årligen under periden 1996-1999. Markna-
den för svensk export av bearbetade varor till dessa länder ökar därmed
med i genomsnitt 6,5 % per år under perioden. Därtill kommer att de
sydostasiatiska ländernas expansion väntas fortsätta. Inflationsbekämp-
ningen inom OECD-ländema förväntas ha fortsatt hög prioritet varför den
genomsnittliga prisutvecklingen på världsmarknaden väntas uppgå till
knappt 3 %.

De tre scenarierna skiljer sig åt med avseende på arbetsmarknadens
funktionssätt samt graden av trovärdighet för den ekonomiska politiken
avseende bl.a. inflationen och de offentliga finanserna. Arbetsmarknadens

anpassningsförmåga är av avgörande betydelse för möjligheterna att på-
tagligt kunna sänka arbetslösheten utan att löneökningarna tilltar på ett
inflationsdrivande sätt. Ekonomins varierande funktionsförmåga har också
tagit sig uttryck i något skilda ränteantaganden mellan alternativen. Den
femåriga statsskuldsräntan antas sjunka till 8 % som årsgenomsnitt i
alternativet med medelhög tillväxt. Räntan antas vara 1/2 procentenhet
högre respektive lägre i de två övriga alternativen 1998.

Alternativen är konstruerade så att pris- och löneökningstaktema i stora
drag är desamma i alla alternativ. Detta gäller också produktivitetsutveck-
lingen. Inflationstrycket kan naturligtvis antas vara högre vid ett högre
resursutnyttjande i ekonomin. Förutsättningarna är dock att ekonomins
funktionsätt varierar i de olika alternativen varför inflationstendenser upp-
står vid olika grad av resursutnyttjande.

Alternativen skiljer sig åt med början 1996. Samtliga alternativ utgår
från den prognos för 1995 som presenteras i nationalbudgeten. Alterna-
tivet med medelhög tillväxt sammanfaller detta år med nationalbudgetens
prognos.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Scenariernas realekonomiska utveckling

Den kraftfulla saneringen av de offentliga finanserna som genomförs
under perioden innebär att hushållens inkomster utvecklas svagt i samtliga
alternativ. Den privata konsumtionens bidrag till tillväxten blir därför
begränsad i samtliga scenarier. Den slutliga effekten av besparingarna
beror dock på i vilken grad ekonomins aktörer anser politiken långsiktigt
trovärdig och hållbar. Därigenom påverkas räntebildning, konsumtions-
och investeringsbeteende i hög grad.

Tabell 1.8 Försörjningsbalans 1996—1998

Genomsnittlig årlig procentuell förändring

	medel	hög	låg
BNP	2,7	3,4	2,0
Import av varor och tjänster	6,9	8,5	5,7
Privat konsumtion	1,9	2,5	1,2
Offentlig konsumtion	-1,0	-0,8	-1,3
Bruttoinvesteringar	8,5	11,0	6,4
Lagerinvesteringar'	0,1	0,3	-0,2
Export av varor och tjänster	7,1	7,4	6,7
Inhemsk användning	2,3	3,4	1,2

Anm. 'Förändring i procent av föregående års BNP.
Källa: Finansdepartementet.

Den årliga genomsnittliga BNP-tillväxten uppgår i alternativet med
medelhög tillväxt till 2,7 %. Ett successivt större förtroende för den
svenska ekonomin samt en hög lönsamhet i näringslivet medför en fort-
satt utbyggnad av produktionskapaciteten samtidigt som hushållen min-
skar sitt sparande. Effekterna av budgetförstärkningarna på efterfrågan

blir därför begränsad. Utvecklingen av produktion och efterfrågan inne- Prop. 1994/95:100
bär att situationen på arbetsmarknaden gradvis förbättras. Under åren Bilaga 1.1
1996 till 1998 skapas knappt 200 000 nya jobb. Den totala arbetslösheten
uppgår i detta alternativ till ca 9,5 % av arbetskraften. De personer som
lämnade arbetskraften under den kraftiga nedgången i ekonomin kommer

i detta scenario i betydande utsträckning tillbaka till arbetskraften.

Diagram 1.7 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I alternativet med låg tillväxt uppvisar arbetsmarknaden en låg flexi-
bilitet, vilket innebär tendenser till inflationsdrivande löneökningar redan
vid en hög arbetslöshet. Osäkerheten om huruvida utvecklingen av de
offentliga finanserna är hållbar tilltar. Den bestående höga arbetslösheten
skapar osäkerhet om hur den ekonomiska politiken kommer att utformas.
Osäkerheten tar sig uttryck i något högre räntor än i de övriga alterna-
tiven samt en dämpad investerings- och konsumtionsbenägenhet hos före-
tag och hushåll. Den genomsnittliga BNP-tillväxten i detta alternativ upp-
går till 2,0 %. Arbetslöshetsnedgången avbryts i ett tidigt skede och
summan av de öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgär-
der når inte under 11 % av arbetskraften. Graden av permanent utslag-
ning från arbetsmarknaden är också högre än i alternativet med medelhög
tillväxt.

Tabell 1.9 Nyckeltal 1996-1998

	medel	hög	låg
Arlig förändring, genomsnitt 1996—1998
Timlön	4,3	4,3	4,3
KPI, årsgenomsnitt	3,1	3,1	3,2
NPI	2,1	2,1	2,2
Real disponibel inkomst	0,8	1,1	0,4
Sysselsättning, personer	1,4	2,4	0,7
Produktion, näringsliv	3,8	4,5	3,0
varav industri	5,4	6,2	4,3
Nivå år 1998
Öppen arbetslöshet¹	5,6	4,7	6,6
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder¹	3,9	3,3	4,6
Hushållens sparkvot²	3,3	2,5	4,1
Finansiellt sparande i offentlig sektor Offentliga sektorns finansiella nettoskuld’	-2,4	-0,9	-4,5
	41,0	36,8	45,8
Bytesbalans³	2,7	1,0	3,1
Bruttosparande³	20,0	19,8	19,2
Exportnetto³	5,9	4,5	6,5

¹ I % av arbetskraften.

² I % av disponibel inkomst.

³ I % av BNP.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Källa: Finansdepartementet.

I scenariet med hög tillväxt ökar BNP med i genomsnitt 3,4 %. Arbets-
marknaden är i detta alternativ tillräckligt flexibel för att medge en
snabbare tillväxt utan att inflationsdrivande löneökningar uppstår. För-
troendet för hållbarheten i den ekonomiska utvecklingen ökar efterhand
som sysselsättningen ökar och de offentliga finanserna förbättras. Detta
leder till lägre realräntor och reducerad osäkerhet vilket bidrar till en
snabbare konsumtions- och investeringstillväxt. Antalet reguljärt syssel-
satta ökar i denna kalkyl med ca 330 000 under åren 1996 till 1998. Den
goda efterfrågan på arbetskraft innebär också att den andel av befolk-
ningen som tillhör arbetskraften ökar väsentligt. Den totala arbetslösheten
sjunker till 8 % år 1998.

Den finansiella utvecklingen

De kraftiga budgetförstärkande åtgärderna innebär en successiv minsk-
ning av det offentliga underskottet i samtliga alternativ. Den ekonomiska
tillväxten är också av stor betydelse för de offentliga finansernas utveck-
ling. En ökad sysselsättning och höjda reallöner leder till ökade skatte-
inkomster och minskar utgifterna för arbetslösheten. Även räntenivåerna
har betydelse för de offentliga finanserna. Den ökande skuldsättningen de
senaste åren har ökat statsfinansernas känslighet for ränteförändringar.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 1.8 Offentliga sektorns inkomster och utgifter, medelhög tillväxt

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Det privata finansiella sparandet minskar under kalkylperioden från
den mycket höga nivå som råder i dagsläget. Speciellt är företagens
finansiella sparande anmärkningsvärt högt. I takt med en ökande investe-
ringsaktivitet är det därför naturligt att företagen minskar sitt finansiella
sparande. I samtliga alternativ förblir bytesbalansen positiv under kalkyl-
perioden. Detta är tydligast i alternativet med låg tillväxt där den privata
sektorns konsumtions- och investeringsbeteende är som mest försiktigt,
vilket tar sig uttryck i en lägre import.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 1.9 Finansiellt sparande i offentlig sektor 1980-1998

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I alternativet med medelhög tillväxt minskar den offentliga sektorns
finansiella underskott från ca 10 % 1995 till 2,4 % 1998, som andel av
BNP. Därmed uppfylls EU:s konvergenskriterium i detta avseende. Det
primära finansiella sparandet, dvs. exklusive ränteutgifter och kapital-
inkomster, visar ett svagt överskott 1998 uppgående till ca 0,5 % av
BNP. De offentliga utgifterna minskar, som andel av BNP, från ca 70 %
1995 till drygt 64 % 1998, till en betydande del beroende på lägre ut-
gifter för arbetsmarknadsstöd i olika former. Samtidigt ökar inkomsterna
från ca 60 % till ca 62 % under samma period. Såväl utgifts- som in-
komstandelar tenderar dock normalt att minska under en period med
stigande resursutnyttjande i ekonomin. Detta är delvis en avspegling av
de s.k. automatiska stabilisatorernas verkan. De budgetförstärkande åt-
gärderna som vidtagits har därför i högre grad än vad som antyds av
ovanstående siffror bidragit till att hålla uppe inkomstkvoten.

Statsskulden når sitt maximum, som andel av BNP, under åren 1996
och 1997 då den båda åren uppgår till drygt 95 %. Såväl statsskulden
som den konsoliderade offentliga bruttoskulden enligt Maastrichtdefini-
tionen minskar 1998. Skulden enligt Maastrichtdefinitionen uppgår dock
till ca 90 % av BNP, vilket avsevärt överstiger konvergenskriteriet. Den
offentliga sektorns finansiella nettoskuld, som andel av BNP, beräknas
i stort sett vara oförändrad mellan 1997 och 1998.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 1.10 Statsskuld 1980-1998

Källor: Konjunkturinstitutet och Riksgäldskontoret.

I alternativet med låg tillväxt förbättras de offentliga finanserna i en
långsammare takt. Detta beror bl.a. på högre utgifter för arbetslöshet
samt lägre skatteintäkter jämfört med alternativet med medelhög tillväxt.
Därtill kommer också att räntenivån antas vara högre vilket ökar belast-
ningen på statens ränteutgifter. Underskottet i det finansiella sparandet år
1998 uppgår till ca 4,5 %, såväl för hela den offentliga sektorn som för
staten. Därmed ökar statsskulden, som andel av BNP, något även år
1998. Denna ökningen från 1997 är dock mycket begränsad.

I alternativet med hög tillväxt blir förbättringen av de offentliga finan-
serna så kraftig att såväl statsskuldkvoten som skuldkvoten enligt
Maastrichtkriteriet, som andel av BNP, når sitt maximum redan år 1996.

Sammantaget indikerar dessa kalkyler att de föreslagna budgetförstärk-
ningarna innebär en markant förbättring av den offentliga sektorns finan-
siella situation i samtliga alternativ. Tillväxten och arbetslöshetens bety-
delse illustreras av att statsskuldskvoten minskar år 1998 vid såväl hög
som medelhög tillväxt, medan en viss ökning sker 1998 i fallet med låg
tillväxt. EU:s konvergenskriterium avseende den offentliga skuldsättning-
ens nivå (maximalt 60 % av BNP) är långt ifrån att uppfyllas i något
alternativ. Däremot uppfylls konvergenskriteriet avseende den offentliga
sektorns finansiella sparande såväl i alternativet med hög som med
medelhög tillväxt genom att underskottet understiger 3 % av BNP.

Diagram 1.11 Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld

(enligt Maastrichtdefinition)

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet och Riksgäldskontoret.

2 Internationell utveckling

2.1 Sammanfattande översikt

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Under perioden 1991-93 uppgick den årliga tillväxten i OECD till endast
drygt 1 %. Återhämtningen, som inleddes i USA, började sprida sig till
allt fler länder under loppet av 1993 och 1994 översteg tillväxten den
trendmässiga takten. I USA har uppgången nu kulminerat och en viss
dämpning kan förväntas den närmaste tiden. I Europa har vändningen va-
rit påfallande snabb. Fortfarande finns dock betydande outnyttjade pro-
duktionsreserver i flertalet europeiska länder, varför tillväxten väntas till-
ta ytterligare. Den japanska ekonomin ligger efter övriga huvudregioner
i konjunkturcykeln, men det förefaller som om en återhämtning har
etablerats.

BNP-tillväxten beräknas till 2,8 % i OECD 1994 respektive 2,3 % i
OECD-Europa. Under 1995 och 1996 beräknas tillväxten bli knappt 3 %
i OECD som helhet, medan den i Europa väntas överstiga 3 % 1996. I
USA kommer den inhemska efterfrågan gradvis att dämpas under prog-
nosperioden. Däremot väntas den inhemska efterfrågan i Europa och Ja-
pan tillta. I Europa beror detta främst på en ökad investeringsaktivitet och
i Japan på en uppgång i privat konsumtion.

Tabell 2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-liinder
Årlig procentuell förändring

	1993	1994	1995	1996
USA	3,1	3,8	2,9	2,2
Japan	0,1	1,0	2,4	2,9
Västra Tyskland	-1,7	2,0	2,4	3,2
Frankrike	-1,0	2,1	3,0	3,3
Storbritannien	2,0	3,7	3,3	2,8
Danmark	1,4	4,6	3,3	2,8
Finland	-2,4	3,7	4,8	4,1
Norge	2,2	4,8	2,9	2,6
OECD-Europa	-0,6	2,3	2,8	3,1
OECD-totalt	1.1	2.8	2,8	2.7

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Inflationen i OECD dämpades till ca 2,2 % under det första halvåret
1994, den lägsta nivån sedan 1963. Inflationen ser dock ut att ha nått sin
botten. En viss uppgång i prisökningstakten kan förutses när produk-
tionsgapet i framför allt USA elimineras och efter hand minskar i Euro-
pa. I OECD beräknas prisökningstakten till 2,7 % 1995 och 3 % 1996.
I Europa väntas inflationen något överstiga 3 % 1996. Det innebär att
den genomsnittliga inflationen i EU hotar att överstiga nivån 2-3 %, vil-
ken angivits som riktvärde i EUs riktlinjer för den ekonomiska politiken
som antagits av Europeiska Rådet.

Arbetslösheten i OECD ser ut att ha kulminerat nära 8,5 % under det
första halvåret 1994 och väntas gradvis sjunka under prognosperioden till

7,7 %. I USA förutses arbetslösheten ligga strax under den nivå som an-
ses förenlig med stabil inflation. I Europa antas arbetslösheten sjunka en-
dast långsamt. I takt med att de ekonomiska utsikterna förbättras kommer
även arbetskraftsutbudet att öka, vilket begränsar nedgången i arbetslös-
heten.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 2.2 Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring

	1993	1994	1995	1996
KPI
USA	3,0	2,7	3,5	3,8
Japan	1,3	0,5	0,4	0,6
Västra Tyskland	4,1	3,0	2,3	2,5
Frankrike	2,1	1,8	2,0	2,5
Storbritannien	1,5	2,4	3,0	3,4
Danmark	1,2	2,0	2,5	3,0
Finland	2-r2	1,2	2,3	2,7
Norge	2,3	1,5	2,3	2,7
OECD-Europa	3,2	2,8	2,9	3,3
OECD-totalt	2,8	2.3	2,7	3,0
Arbetslöshet¹
OECD-Europa	10,7	11,6	11,3	10,9
OECD-totalt	8,0	8,3	7,9	7,7

¹ Procent av arbetskraften.

Källor: OECD oclt Finansdepartementet.

De offentliga finanserna har förbättrats i många länder. Underskottet
i den offentliga sektorns finansiella sparande i OECD som helhet sjönk
från 4,2 % av BNP 1993 till ca 3,7 % av BNP 1994. Förbättringen är
såväl cyklisk som strukturell. Under prognosperioden väntas inga ytter-
ligare förbättringar i USA, medan underskottet i Europa minskar. I Japan
stärks de offentliga finanserna när finanspolitiken skiftar över till att bli
mer restriktiv.

Medlemstatema i EU strävar efter att uppnå en högre grad av konver-
gens i sina ekonomier. Maastrichtfördraget har flera mekanismer för att
koordinera medlemstatemas ekonomiska politik. Det mest centrala är de
konvergenskriterier som länderna ska uppfylla innan växelkurserna slut-
ligen låses i tredje etappen av EMU. Dessa kriterier sätter bl.a. maximi-
gränser för den offentliga sektorns budgetunderskott (3 av BNP) och
konsoliderade bruttoskuld (60 % av BNP). Även inflationstakt, långa
marknadsräntor samt växelkursutveckling ingår i kriterierna. Inflation och
långa räntor i genomsnitt under en tidsperiod får inte överstiga nivån i en
referensgrupp länder med mer än 1,5 respektive 2 procentenheter. Denna
referensgrupp består av de tre länder som uppvisar störst prisstabilitet.
Europeiska rådet utformar dessutom ett antal övergripande ekonomiska
riktlinjer vilka medlemstatema rekommenderas att följa. Dessa syftar
bl.a. till att uppnå ökad ekonomisk konvergens. Vidare presenterar
medlemmar vilka inte uppfyller kraven, ekonomiska program för att nå
de uppsatta målen, s.k. konvergensprogram.

I tabell 2.3 visas situationen vad gäller konvergenskriterierna under
1994 för nuvarande och blivande medlemsstater. I nuläget är det endast
ett fåtal länder som uppfyller samtliga villkor, nämligen Luxemburg,
Tyskland och Irland. Irland gör detta i kraft av att ha uppvisat en
trendmässigt fallande skuldkvot. Allmänt sett är det kriterierna som gäller
de offentliga finanserna som vållar de största problemen. Sverige
uppfyller för närvarande endast kriterierna för inflation och den långa
räntan. Spanien, Grekland, Italien och Portugal, har problem även med
dessa variabler. En första prövning av konvergensvillkorens efterlevnad
kommer att tas vid utgången av 1996. Om en majoritet av medlemslän-
derna uppfyller de nödvändiga kraven, kan beslut fattas om att inleda
EMUs tredje etapp. Att så skulle ske ter sig emellertid tämligen
osannolikt.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 2.3 Uppfyllandet av konvergenskriterierna 1994

	Underskott¹	Skuld¹	KPI²	Ränta¹
Belgien	5,5	140	2,6	7,7
Danmark	4,3	78	2,0	7,7
Tyskland	2,9	51	3,0	6,7
Grekland	14,1	121	10,8	-
Spanien	7,0	63	4,8	9,9
Frankrike	5,8	50	1,8	7,1
Irland	2,4	89	2,8	7,8
Italien	9,6	124	3,8	10,1
Luxemburg	-1,3	9	2,3	7,0
Nederländerna	3,8	79	2,7	6,8
Portugal	6,2	70	5,5	10,1
Storbritannien	6,3	50	2,4	7,9
Sverige	11,2	82	2,2	9,1
Österrike	4,4	65	3,5	6,5
Finland	4,7	72	1,2	8,0
Konvergenskriterium	3 %	60 %	3,2 %	9,6 %

^Källor: EU-kommissionen och Finansdepartementet.

^Källor: EU-kommissionen, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. För
Grekland, Irland, Luxemburg och Portugal har privatkonsumtionsdeflator använts.

OBS: Underskott och skuld är uttryckta som andel av BNP. KPI visar årlig
procentuell förändring. Räntan avser ca 10-åriga löptider och visar genomsnittet fram
till oktober 1994. Kriterierna för KPI och räntan är uträknade genom ett aritmetiskt
genomsnitt av de tre länder som ingår i referensgruppen. Dessa länder markeras med
stjärna (*).

Utvecklingen på de internationella finansiella marknaderna har stått
mycket i fokus de senaste åren. Diskussionen har bl.a. gällt i vilken grad
de höjda realräntorna hindrar återhämtningen. Det är dock inte självklart
att den nuvarande internationella realräntenivån ska uppfattas som onor-
malt hög. De långa realräntorna i OECD uppgick nämligen till omkring
5 % i genomsnitt under 1980-talet. Om jämförelsen i stället görs med
realräntorna på 1960- och 1970-talet, framstår dock dagens räntor som
mycket höga.

I vissa länder, inklusive Sverige, är realräntorna mycket höga även
jämfört med 1980-talets nivåer. Detta gäller framför allt efter den ränte-
uppgång som skett sedan början av året. Dessa länder kännetecknas ofta

av att de har en ofördelaktig inflationshistoria. Detta förefaller vara den
viktigaste anledningen till varför räntorna stigit olika mycket i olika län-
der. Även situationen för de offentliga finanserna förefaller till viss del
förklara räntedifferensema.

Världshandeln utvecklades starkt under 1994. Marknadstillväxten för
svensk export beräknas ha varit ca 9 %. Det kan jämföras med 1993 då
marknaden minskade med 2 %. Den snabba vändningen i Europa är en
viktig förklaring till förbättringen. Importen ökade särskilt mycket i de
nordiska länderna. Världshandelns utveckling på medellång sikt förstärks
av det nya GATT-avtalet som träder i kraft 1 januari 1995.

Osäkerhetsmomenten under prognosperioden förefaller vara måttliga.
Tillväxten kommer att bli förhållandevis hög och något omedelbart infla-
tionshot föreligger inte i flertalet länder. På nedåtsidan är den främsta ris-
ken att ränteuppgången har en större negativ effekt på investeringsaktivi-
teten än vad som nu förutses. Det förefaller dock som om vinstnivåer och
kapacitetsutnyttjande på kort sikt är viktigare bestämningsfaktorer för in-
vesteringarna än ränteläget. På uppåtsidan finns en risk att dynamiken i
konjunkturförstärkningen underskattas. De problem som den ekonomiska
politiken ställs inför de närmaste åren är hur den höga arbetslösheten kan
reduceras och hur en långsiktigt hållbar position i de offentliga finanserna
ska kunna uppnås.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

2.2 Länderöversikter

USAs ekonomi växte 1994 för andra året i rad snabbare än den potentiella
tillväxten. Investeringarna fortsatte att öka snabbt, medan den privata
konsumtionen utvecklats i påfallande jämn takt sedan återhämtningen in-
leddes 1991. Det skedde också en lageruppbyggnad under 1994. Även
exporten har ökat kraftigt. Tillväxten det första halvåret 1994 var den
högsta hittills under högkonjunkturen. Det finns tecken på att uppgången
nu har kulminerat. Bl.a. har inköpen av nya bilar dämpats. Dessutom har
bostadsbyggandet utvecklats svagt under en tid, även om den senaste no-
teringen visar på en ökning igen. Finanspolitiken har varit något åtstra-
mande under 1994 genom bl.a. nedskärningar av försvarsutgiftema. Till-
sammans med en konjunkturell förstärkning beräknas underskottet i den
offentliga sektorn ha sjunkit till ca 2 % av BNP 1994. Penningpolitiken
har gradvis stramats åt. Efter höjningen i november 1994 ligger den
viktigaste styrräntan på 5,5 %. Trots att kapacitetsutnyttjandet är rekord-
högt och arbetslösheten ligger under den nivå som tidigare genererat sti-
gande löneökningar, har inflationen ännu inte stigit påtagligt. Löneök-
ningarna har fortsatt att vara måttliga. BNP-tillväxten beräknas avta till
2,9 % 1995 och 2,2 % 1996. Investeringarna och den privata konsumtio-
nen dämpas. De räntehöjningar som genomförts och som förväntas
genomföras, kommer att ha en dämpande effekt på hushållens inkomster
och företagens investeringar. Inflationen beräknas tillta något och uppgå

10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

till nära 4 % 1996. Arbetslösheten beräknas ligga kvar kring 5,5 % av Prop. 1994/95:100
arbetskraften såväl 1995 som 1996. Bilaga 1.1

Tabell 2.4 Försörjningsbalans USA

Procentuell volymförändring

	1994	1995	1996
Privat konsumtion	3,4	2,7	2,0
Offentlig konsumtion	-1,0	0,4	0,3
Bruttoinvesteringar	11,8	6,1	3,7
Bidrag frän nettoexport	-0,6	0,2	0,3
BNP	3,8	2,9	2,2

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Den japanska ekonomin tycks nu ha passerat botten efter ett par års
stagnation. Tillväxten i BNP uppgick till ca 1 % 1994 men bedöms öka
till 2,4 % respektive 2,9 % under 1995 och 1996. Det är den inhemska
efterfrågan som leder uppgången. Den expansiva finanspolitiken och de
genomförda stimulanspaketen har givit positiva effekter på den privata
konsumtionen. Apprecieringen av yenen har ökat konkurrenstrycket i
ekonomin och industrin har genomfört produktivitetsförbättringar och
kostnadsnedragningar. Detta har bl.a. skett genom innehållande av
bonuslöner, ökat inslag av importerade insatsvaror samt utflyttning av
produktionsverksamhet till omkringliggande låglöneländer. En generellt
sett god tillgång av ledig kapacitet har hållit tillbaka industriinvesteringar-
na. Nu börjar dock kapacitetsutnyttjandet öka i vissa sektorer samt
vinstutsiktema överlag förbättras. Detta leder till att de privata in-
vesteringarna, främst i maskiner och utrustning, kommer att växa under
de kommande åren. Finanspolitiken väntas nu bli återhållsam varför den
offentliga konsumtionen och de offentliga investeringarna bedöms växa
i långsammare takt under 1995 och 1996. Ökad importefterfrågan och
svag exporttillväxt gör att nettoexporten fortsatt kommer att lämna ett ne-
gativt bidrag till BNP-tillväxten. Inflationstakten väntas förbli låg varför
den låga nominella räntenivån torde bestå. Konsumentpriserna bedöms
stiga med mindre än 1 % de närmaste åren.

Tabell 2.5 Försörjningsbalans Japan

Procentuell volymförändring

	1994	1995	1996
Privat konsumtion	2,5	3,5	3,8
Offentlig konsumtion	2,5	2,0	1,5
Bruttoinvesteringar	-0,1	2,1	2,7
Bidrag från nettoexport	-0,7	-0,7	-0,5
BNP	1,0	2,4	2,9

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Uppgången i västra Tyskland inleddes under det andra kvartalet 1993.
Återhämtningen har varit exportledd, men har efter hand som konjunk-
turuppgången mognat spridit sig till övriga delar av ekonomin. De lägre
räntorna under 1993 och i inledningen av 1994 är en delförklaring till
uppgången i ekonomin. Industrin har dessutom genomfört omfattande ra-
tionaliseringar, vilket stärkt konkurrenskraften betydligt. Arbetslösheten
förefaller ha nått sin högsta nivå under sommaren 1994 varefter en ned-
gång har skett. Inflationen dämpades något under loppet av 1994 och
uppgick till 2,7 % på årsbasis i november. Penningpolitiken lättades un-
der förra våren men Bundesbank har låtit reporäntan vara oförändrad se-
dan i maj 1994. Samtidigt har penningmängdsökningen modererat. Finans-
politiken under 1994 var stram. Förbättringen i de offentliga finanserna
har uppnåtts bl.a. genom en strikt kontroll av de offentliga utgifterna.
Offentliga sektorns finansiella underskott sjönk 1994 till under 3 % av
BNP. BNP-tillväxten väntas gradvis tillta under prognosperioden och når
drygt 3 % 1996. Under 1995 hålls den privata konsumtionen tillbaka av
en svag utveckling i de disponibla inkomsterna, bl.a. beroende på åter-
införandet av den s.k. solidaritetsavgiften. Hushållen väntas inte minska
sitt sparande ytterligare från dagens nivå som är historiskt sett mycket
låg. Inflationen väntas nå sin botten under 1995 och en viss begränsad
uppgång förutses 1996. Som en reaktion på detta väntas Bundesbank
inleda en uppdragning av styrräntorna.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 2.6 Försörjningsbalans västra Tyskland

Procentuell volymförändring

	1994	1995	1996
Privat konsumtion	0,8	0,8	9 9
Offentlig konsumtion	-0,3	1,0	0,5
Bruttoinvesteringar	1,8	4,3	6,0
Bidrag från nettoexport	0,8	0,6	0,5
BNP	2,0	2,4	3,2

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Tillväxttakten i Storbritannien tilltog ytterligare under andra halvåret
1994 och uppgick då till ca 4 % i årstakt. Den privata konsumtionen var
drivande bakom återhämtningen 1992 och 1993. Under 1994 gav netto-
exporten ett starkt positivt bidrag till BNP-tillväxten samtidigt som inves-
teringsaktiviteten tilltog betydligt. Inflationstakten har slutat att dämpas,
men inflationen har hållit sig på en oväntat låg nivå trots stark tillväxt
och stigande importpriser. Löneökningarna har varit måttliga samtidigt
som produktiviteten ökat. Arbetslösheten har sjunkit gradvis sedan början
av 1993 och understiger nu 9 % av arbetskraften. Det finns dock ett stort
inslag av deltidsarbete bland de som nu blivit sysselsatta. Penningpoliti-
ken stramades åt under hösten då basräntan höjdes med sammanlagt en
procentenhet till 6,25 %. Det föreligger dock en betydande marginal gen-
temot Tyskland i de långa räntorna, vilket tyder på att trovärdighet för
inflationsbekämpningen ännu inte etablerats. Finanspolitiken var stram

under 1994 och budgetunderskottet reducerades både strukturellt och cyk-
liskt. Enligt det budgetförslag som lades fram i slutet av november beräk-
nas underskottet i den offentliga sektorn minska till 3 % av BNP 1995.
BNP-tillväxten beräknas uppgå till 3,7 % 1994 och 3,3 % 1995. Under
1996 sker en viss dämpning. Okade investeringar, stark exporttillväxt och
stigande sysselsättning driver ekonomin. Ytterligare förväntade åtstram-
ningar av finans- och penningpolitiken bidrar till dämpningen. Inflationen
väntas öka något till ca 3,5 % 1996. Därmed riskeras inflationsmålet på
1-4 % att överskridas. I slutet av regeringens innevarande mandatperiod,
dvs. 1996-97 ska nämligen inflationen vara i den nedre delen av inter-
vallet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 2.7 Försörjningsbalans Storbritannien
Procentuell volymförändring

	1994	1995	1996
Privat konsumtion	2,4	2,4	2,7
Offentlig konsumtion	1,5	1,0	1,0
Bruttoinvesteringar	5,0	7,0	6,0
Bidrag från nettoexport	0,6	0,2	-0,2
BNP	3,7	3,3	2,8

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Återhämtningen i Frankrike har stärkts i linje med övriga kontinental-
europeiska länder. Den inhemska efterfrågan var svag fram till det första
kvartalet 1994, men har därefter tagit fart. Hushållens sparande har mins-
kat som en följd av de bättre ekonomiska utsikterna. Nedragningen av
lagren dämpades kraftigt under 1994, vilket gav ett betydande bidrag till
BNP-tillväxten. Inflationen har stabiliserats under 2 % och är sedan en
tid tillbaka bland de lägsta inom EU. Den tilltagande tillväxten har ännu
inte haft någon positiv effekt på arbetslösheten, vilken har uppgått till ca
12,5 % av arbetskraften sedan början av 1994. Penningpolitiken fortsatte
att lättas under inledningen av 1994, men styrräntorna har varit oföränd-
rade sedan i juli. De långa räntorna har stigit med ca 2 procentenheter
sedan början av 1994 och räntemarginalen gentemot Tyskland har ökat.
Även budgetunderskottet ökade något förra året. Tillväxten förutses upp-
gå till ca 3 % 1995 för att sedan accelerera något ytterligare 1996. Höga
vinster och stigande kapacitetsutnyttjande leder till en god utveckling av
investeringarna. Okad sysselsättning bör medverka till att sparkvoten dras
ned ytterligare. Inflationen förväntas stiga något men bedöms fortfarande
att vara bland de lägsta i EU. Budgetunderskottet beräknas minska under
prognosperioden. Under 1995 höjs vissa indirekta skatter och de
offentliga utgifterna hålls realt oförändrade.

Prop. 1994/95:100

Tabell 2.8 Försörjningsbalans Frankrike

Procentuell volymförändring

	1994	1995	1996
Privat konsumtion	1,5	2,4	2,5
Offentlig konsumtion	1,2	1,0	1,0
Bruttoinvesteringar	0,3	4,6	6,0
Bidrag från nettoexport	-0,1	-0,1	0,1
BNP	2,1	3,0	3,3

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Danmark är inne i en stark tillväxtfas. BNP-tillväxten uppgick
preliminärt till 4,6 % under 1994 men dämpas gradvis till 2,8 % 1996.
Motorn i den danska uppgången har varit privat konsumtion. Detta
kommer dock att skifta något i och med att uppgången breddas med hjälp
av förbättrad nettoexport samt investeringsaktivitet. Hushållens disponibla
inkomster ökar bl.a. genom den inkomstskattesänkning som genomfördes
i böljan av 1994. Även sparkvoten sjunker, vilket bidrar till att hålla
konsumtionen uppe. Investeringarna väntas under prognosperioden stiga
kraftigt när kapacitetsutnyttjandet nu närmat sig historiskt höga nivåer.
Inflationstakten är på låga 2 % men väntas stiga till ca 3 % 1996.
Avgörande för inflationsutvecklingen blir, förutom ökade priser på
insatsvaror, huruvida den ökade ekonomiska aktiviteten mynnar ut i höjda
löneanspråk. Finanspolitiken kommer att stramas åt, vilket leder till att
budgetunderskottet 1996 kommer att understiga de 3 % som stipuleras i
konvergenskriterierna för EMU. Arbetsmarknadsläget, med en hög
strukturell arbetslöshet, är fortfarande det främsta problemet i den danska
ekonomin. Arbetslösheten uppgår till 12 % av arbetskraften. Den
förbättrade konjunkturen och införda arbetsmarknadsåtgärder väntas ge
en minskning i arbetslösheten med ett par procentenheter fram till 1996.

Tabell 2.9 Försörjningsbalans Danmark

Procentuell volymförändring

	1994	1995	1996
Privat konsumtion	5,6	4,2	3,0
Offentlig konsumtion	1,2	0,7	0,6
Bruttoinvesteringar	6,5	6,0	5,6
Bidrag från nettoexport	-1,5	-0,2	0,1
BNP	4,6	3,3	2,8

Källor: OECD och Finansdepartementet.

I Finland slog konjunkturomsvängningen definitivt igenom under andra
hälften av 1994. BNP ökade preliminärt med 3,7 % 1994 och under 1995
och 1996 väntas en tillväxt på 4,8 % respektive 4,1 %. Tudelningen i
ekonomin är påtaglig. Det är fortfarande exporten som är motorn i eko-
nomin, men dess bidrag till tillväxten kommer att dämpas de närmsta två
åren beroende på den finska markens appreciering under 1994 samt en

ökad importefterfrågan. Den privata konsumtionen väntas öka kraftigt un- Prop. 1994/95:100
der 1995 och 1996 beroende på ökad optimism bland hushållen och en Bilaga 1.1
neddragning av sparandet efter de senaste årens skuldsanering. De ljusare
framtidsutsikterna visar sig också i en kraftig tillväxt i bruttoinvestering-
arna, speciellt inom tillverkningsindustrin, då vinster och kapacitetsut-
nyttjande stiger till mer normala nivåer. Inflationstrycket är fortfarande
lågt i ekonomin och förväntas så förbli. En viss uppgång i inflationstakten
kan dock ej uteslutas, mycket beroende på löneutvecklingen. Penning-
politiken är relativt expansiv men de långa realräntorna ligger på ca 8 %.

Dessa kan dock pressas nedåt i takt med att förtroendet för inflationsbe-
kämpningen ökar och saneringen av statsfinanserna fortgår. Den offent-
liga konsumtionen kommer fortsätta att minska de närmsta åren. Det
främsta problemet i den finska ekonomin är arbetslösheten som i slutet
av 1994 låg kring 18 % av arbetskraften. Under prognosperioden bedöms
arbetslösheten minska till följd av den ökade ekonomiska aktiviteten.

Tabell 2.10 Försörjningsbalans Finland

Procentuell volymförändring

	1994	1995	1996
Privat konsumtion	0,0	4,7	4,5
Offentlig konsumtion	-3,2	-1,5	-0,3
Bruttoinvesteringar	6,8	13,0	10,0
Bidrag från nettoexport	2,3	0,0	-0,3
BNP	3,7	4,8	4,1

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Norge uppvisar en stark återhämtning. Under 1994 ökade BNP med
4,8 %. Under 1995 och 1996 sker en viss dämpning till 2,9 % respektive
2,6 %. Norska folkets nej i folkomröstningen om medlemskap i EU vän-
tas inte få några substantiella effekter på norsk ekonomi inom prognos-
perioden, men på längre sikt påverkas den norska tillverkningsindustrin.
Fastlandsekonomin växte något långsammare under 1994 än den samlade
ekonomin, men bedöms utvecklas i linje med denna under 1995 och
1996. Ett relativt lågt ränteläge stimulerar den privata konsumtionen, vil-
ken hållits tillbaka av en längre period av skuldsanering. Ett högt kapaci-
tetsutnyttjande och det gynnsamma ränteläget bidrar till att investeringar-
na ökar. Nettoexporten ger ett positivt bidrag till tillväxten i takt med att
konjunkturen i omvärlden förbättras. Inflationen var fortsatt låg 1994 och
uppgick till 1,5 %. Denna bedöms öka gradvis till 2,7 % 1996. Ett osä-
kerhetsmoment är de kommande löneförhandlingarna och dess effekter
på inflationstakten och penningpolitiken. Arbetslösheten uppgick till
5,5 % i slutet av 1994, vilket är lågt i ett europeiskt perspektiv men högt
efter norska förhållanden. Arbetslösheten beräknas sjunka ner mot 4,5 %
fram till 1996. De redan starka offentliga finanserna kommer att förbätt-
ras i takt med den stärkta konjunkturen.

Tabell 2.11 Försörjningsbalans Norge

Procentuell volymförändring

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

	1994	1995	1996
Privat konsumtion	4,1	3,2	2,6
Offentlig konsumtion	3,2	1,4	1,2
Bruttoinvesteringar	4,0	3,2	3,3
Bidrag från nettoexport	1,8	0,8	1,1
BNP	4,8	2,9	2,6

Källor: OECD och Finansdepartementet.

3 Utrikeshandel

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

En internationell konjunkturuppgång samt en god konkurrenskraft med-
förde att varuexporten ökade med hela 14 % under 1994. Det är det
högsta ökningstal som noterats sedan 1973. Marknadstillväxten för bear-
betade varor uppgick till ca 9 % 1994. Under prognosperioden beräknas
marknadstillväxten till ca 8 % per år, samtidigt som svensk exportindustri
väntas ta ytterligare marknadsandelar. Detta medför en fortsatt stark ex-
portutveckling. Även varuimporten ökade mycket kraftigt under 1994,
trots en betydande konkurrenskraftsförstärkning för importkonkurrerande
inhemsk produktion. Under 1995 och 1996 avtar dock importökningen.

Överskottet i både handelsbalansen och bytesbalansen stiger under 1995
och 1996. Överskottet i bytesbalansen 1996 väntas uppgå till 59,9 mil-
jarder kr, vilket motsvarar 3,6 % av BNP.

3.1 Export och import

En fortsatt stark internationell konjunktur ökar efterfrågan på svenska ex-
portvaror under prognosperioden. Inom hela OECD-området stiger den
ekonomiska aktiviteten. Bland enskilda länder är det främst de nordiska
grannländerna som väntas nå de högsta tillväxttalen. Under det senaste
året är det emellertid på marknaderna i Fjärran Östern samt i Central och
Östeuropa som de svenska företagen noterat de största exportframgång-
ama. Exporten till dessa regioner steg med 30 respektive 50 % i löpande
priser och tillsammans svarar de nu för ca 13 % av Sveriges varuexport.
Under prognosperioden fortsätter exporten att stiga till dessa områden.
Den totala marknadstillväxten för bearbetade varor uppgår under 1995
och 1996 till ca 8 % såväl 1995 som 1996.

Industrins konkurrenskraft har kraftigt förbättrats under de senaste
åren. Detta beror dels på deprecieringen av den svenska kronan, dels på
en snabb produktivitetstillväxt. Den relativa enhetsarbetskostnaden har
fallit betydligt mer än efter devalveringarna 1981 och 1982. Ökad kon-
kurrenskraft ledde till att exportindustrin gjorde stora marknadsandels-
vinster under 1993. Effekten av en relativprissänkning slår dock igenom
med viss fördröjning vilket innebär att marknadsandelsvinsten bedöms bli
störst 1994. Under 1995 och 1996 förutsätts en viss appreciering av kro-
nan vilket bidrar till en relativprishöjning och därmed en försämrad kon-
kurrenskraft. Försämringen är dock liten mot bakgrund av den gynnsam-
ma konkurrenssituation som exportindustrin befinner sig i. Därför antas
vissa marknadsandelsvinster göras även under 1995 och 1996.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 3.1 Exportinarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export
av bearbetade varor

Procentuell förändring

	1992	1993	1994	1995	1996
Exportinarknadstillväxt 14 OECD-länder	2,8	-3,1	9,1	8,0	7,1
Totalt	3,9	-1,0	8,6	8,3	7,7
Priser 14 OECD-länders exportpriser, SEK	-1,4	23,9	2,2	0,7	0,1
Svenska exportpriser	-2,1	8,4	3,0	2,0	0,8
Relativpris	-0,7	-12,5	0,8	1,3	0,7
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder		7,9	6,7	3,4	0,7
Totalt	-4,2	9,7	7,6	3,3	0,6
Exportvolym 14 OECD-länder	0,5	4,6	16,4	11,7	7,8
Totalt	-0,4	8,6	16,9	11,9	8,4

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear-
betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare
av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på
motsvarande sätt.

Källor: Konjunkturinstitutet, OECD och Finansdepartementet.

Den kraftiga exportökningen under 1993 och 1994 har lett till att kapa-
citetsutnyttjandet stigit snabbt. Under 1995 kan kapacitetsutnyttjandet
innebära en restriktion för exportökningen inom vissa sektorer, främst
inom basindustrin. Investeringarna antas dock öka kraftigt under
prognosperioden, vilket betyder att det inte bör uppkomma några
generella kapacitetsbrister.

Deprecieringen av den svenska kronan innebar att företagen kunde höja
exportpriser och vinstmarginaler kraftigt under 1993 samtidigt som rela-
tivpriset sjönk. År 1994 stannade exportprisökningen på ca 3 %, vilket
innebar en svag relativprishöjning. Under 1995 och 1996 stiger företa-
gens rörliga kostnad till följd av snabba prisökningar på vissa basindustri-
varor samt relativt höga löneökningar i förhållande till produktivitetstill-
växten. Apprecieringen av kronan antas dock medföra en viss press nedåt
på företagens prissättning. Mot bakgrund av företagens nuvarande höga
vinstnivåer förefaller det rimligt att företagen värnar om sitt konkur-
rensläge genom att hålla tillbaka kostnadsövervältringen på priserna ge-
nom sänkta vinstmarginaler. Den förutsedda utbyggnaden av produktions-
kapacitet under 1995 och 1996 bör också medföra att företagen håller
nere prisökningarna för att kunna ta ytterligare marknadsandelar.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 3.1 Marknadsandelar och relativpris för exporten av bearbetade
varor

Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska Centralbyrån och Finansdepartementet

Sammantaget innebär den allt starkare internationella efterfrågan i kom-
bination med en fortsatt gynnsam konkurrenssituation att varuexporten
ökar kraftigt resten av prognosperioden, med 10,2 % 1995 och 7,6 %
1996.

Importen av varor ökade under de tre första kvartalen 1994 med knappt

13 % jämfört med motsvarande period 1993. Den största ökningen note-
rades för importen av insatsvaror, som ökade med 22 %.

Förändringen av svensk efterfrågan riktad mot import beräknas med
hjälp av den s.k. importvägda efterfrågan. Detta mått visar utvecklingen
av de olika efterfrågekomponentema, sammanvägda med avseende på ge-
nomsnittligt importinnehåll av bearbetade varor. Den importvägda efter-
frågan sjönk under perioden 1990 till 1993 med mellan 3 och 5 % årli-
gen. Nedgången förklaras till största delen av ett kraftigt fall i maskin-
investeringar och privat varukonsumtion. Importen av bearbetade varor
sjönk med drygt 7 % 1991, men därefter har importen varit klart starkare
än vad den importvägda efterfrågan motiverar. Det är naturligt att im-
porten växer något snabbare än den importvägda efterfrågan. Detta speg-
lar den trendmässiga ökningen av världshandeln. I synnerhet 1993 var
emellertid ökningen av importen oförklarligt stor. Till följd av den kraf-
tiga exportexpansionen och en betydande uppgång för maskin- och lager-
investeringarna beräknas den importvägda efterfrågan ha ökat med 11 %
1994. Importen av bearbetade varor bedöms samtidigt ha stigit med nära

14 %.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 3.2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor

Bidrag till förändringen av importvägd efterfrågan, procentenheter

	1993	1994	1995	1996
Offentlig varukonsumtion	0,2	-0,1	0,3	-0,1
Privat varukonsumtion	-2,4	-0,1	-0,1	0,6
Byggnadsinvesteringar	-1,8	-1,1	0,1	0,3
Maskininvesteringar	-2,0	3,9	3,9	2,7
Export av bearbetade varor	2,7	6,0	4,4	3,1
Lagerförändringar	-0,4	2,5	-0,8	0,2
Iinportvägd efterfrågan	-3,7	11,1	7,8	6,8
Import av bearbetade varor	3,2	13,8	7,5	5,7

Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll.
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Importens relativa avvikelse från efterfrågeutvecklingen var mindre
1994 än året dessförinnan, men skillnaden är ändå svårförklarligt stor.
Deprecieringen av den svenska kronan och lägre relativa enhetsarbets-
kostnader har medfört en betydande förstärkning av konkurrenskraften för
svenska producenter gentemot utländska. Hemmamarknadsprisema för
bearbetade varor har i relation till importpriset sjunkit med mer än 10 %
sedan 1992. Utifrån det historiska mönstret skulle importen därmed för-
väntas utvecklas svagare än vad som indikeras av efterfrågeutvecklingen.
Orsaken till underskattningen torde delvis ligga i att importbenägenheten
i den kraftigt expanderande exportindustrin är högre än genomsnittligt
och att importandelen i maskininvesteringama ökat. Den djupa lågkon-
junkturen har också ha slagit ut inhemska underleverantörer, vilket kan
ha givit upphov till vissa utbudsproblem. Vidare är ett leverantörsbyte
förenat med vissa kostnader, vilket medför att prisförändringar sannolikt
slår igenom med betydande tidsfördröjning.

Under prognosperioden bedöms effekten av den kraftiga relativprisför-
bättringen för den inhemska produktionen göra sig alltmer gällande. Ök-
ningstakten för den importvägda efterfrågan väntas minska betydligt
1995, bl.a. på grund av att lagerinvesteringama växlar från ett positivt
till ett negativt bidrag. Importen av bearbetade varor väntas i princip sti-
ga i takt med efterfrågan, vilket innebär att den inhemska produktionen
inte längre tappar marknadsandelar.

Under 1996 väntas den inhemska industrin vinna marknadsandelar,
trots att relativpriset mellan hemmaproduktion och import beräknas stiga
till följd av den antagna apprecieringen. Förklaringen är att produktions-
kapaciteten byggs ut relativt kraftig samtidigt som relativpriset fortfarande
gör inhemsk produktion mycket konkurrenskraftig.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 3.3 Export och import av varor

	Miljarder kr 1993	Procentuell volymutveckling			Procentuell prisutveckling
	Miljarder kr 1993	1994	1995	1996	1994	1995	1996
Varuexport Bearbetade varor	323,7	16,9	11,9	8,4	3,0	2,0	0,8
Fartyg	7,7	-24,3	-41,6	2,6	4,1	4,3	1,3
Petroleumprodukter	12,2	-5,0	2,7	2,3	-6,1	3,0	0,8
Övriga råvaror	44,6	5,7	5,1	3,2	13,2	12,2	3,9
Suiiuna Varuexport	388,3	14,0	10,2	7,6	3.9	3.2	1,1
Varuimport Bearbetade varor	262,5	13,8	7,5	5,7	4,0	2,3	0,4
Fartyg	1,5	119,9	5,9	-21,7	3,6	2,8	1,1
Råolja	17,1	-4,6	2,7	2,6	-6,5	3,1	1,1
Petroleumprodukter	12,0	13,0	4,0	1,1	-5,1	0,2	1,1
Övriga råvaror	40,2	4,2	5,7	4,4	10,2	9,4	3,6
Sununa Varuimport	333,3	12,2	6.9	5,0	3,9	3.1	0,9

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

De totala nivåerna på export- och importvolymen påverkas troligen ej
i större utsträckning av det svenska medlemskapet i EU. Vissa samman-
sättningseffekter, med avseende på såväl länder som varor, är ändå att
vänta. Medlemskapet innebär att alla handelsrestriktioner vad gäller jord-
bruks- och livsmedelsprodukter slopas gentemot EU-ländema. Därmed
ökar troligen handeln med dessa produkter. Som medlemmar i EU kom-
mer Sverige att bl.a. tillämpa EU:s antidumpningstullar samt kvoterings-
system för import av vissa varor, främst tekovaror, från länder utanför
unionen. Detta torde medföra att det sker en omfördelning mot ökad
handel med EU-ländema.

3.2 Bytesbalansen

Överskottet i handelsbalansen stiger till följd av den starka exporten. Ar
1996 beräknas överskottet uppgå till ca 115 miljarder kr, vilket motsvarar
6,8 % av BNP.

Nettot av handeln med tjänster förbättrades avsevärt under 1993,
främst till följd av en uppgång i resevalutanettot. Det svenska utlands-
resandet föll drastiskt till följd av minskade disponibla inkomster för hus-
hållen samt på grund av deprecieringen av kronan. Samtidigt ökade ut-
ländsk turism i Sverige. Under 1994 ökade utlandsresandet åter och nettot
försämrades. Ar 1995 bedöms den svaga inkomstutvecklingen ha en till-
fälligt återhållsam effekt på resandet, trots att apprecieringen av kronan
innebär att det blir något billigare att resa utomlands. Aret därpå växer
underskottet i resevalutanettot på nytt. Försämringen i resevalutanettot
motverkas av ökade intäkter från sjöfart och övriga tjänster som genere-
ras av ökad varuexport. Därmed förbättras det totala tjänstenettot.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 3.4 Bytesbalans

Miljarder kr

	1992	1993	1994	1995	1996
Varuexport	326,0	388,3	460,0	522,8	569,0
Varuimport	290,9	333,3	388,3	428,3	453,7
Korrigeringspost	-0,8	-0,7	-0,7	-0,7	-0,7
Handelsbalans	34,3	54,3	70,9	93,8	114,6
Sjöfartsnetto	8,4	9,5	9,4	10,2	11,0
Övriga transporter	1,4	1,7	1,2	1,2	1,3
Resevaluta	-22,8	-14,2	-16,7	-15,3	-17,1
Övriga tjänster	-0,4	1,4	1,8	2,0	3,1
Tjänstebalans	-13,4	-1.6	-4.3	-1.9	-1,8
Löner	0,6	0,7	0,5	0,5	0,5
Avkastning på kapital därav	-54,0	-67,0	-47,6	-40,5	-31,8
räntenetto	-62,9	-66,6	-62,9	-60,6	-56,6
d i rekt investe r i ngar	9,7	0,0	16,0	22,0	27,0
portföljaktier	-0,8	-0,4	-0,7	-1,9	-2,2
Övriga transfereringar	-15,2	-13,6	-14,1	-28,4	-21,7
Bytesbalans	-47.6	-27,1	5,5	23,5	59,9
Andel av BNP	-3,3	-1,9	0,4	1,5	3,6

Anm.: På grund av avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

Posten avkastning på kapital består av räntebetalningar till och från ut-
landet samt av avkastningen från direktinvesteringar och portföljaktier.
Efter en lång period av successivt stigande underskott vände utvecklingen
under 1994. Denna förbättring väntas fortsätta under prognosperioden.

Räntenettot beror på storleken på den räntebärande nettoskulden mot
utlandet samt av det svenska och internationella ränteläget. Underskottet
i räntenettot steg snabbt under 1992 och 1993 beroende på att den ränte-
bärande utlandsskulden ökade. Stora bytesbalansunderskott ledde under
dessa år till en kraftig skulduppbyggnad i utländsk valuta. Dessutom hade
deprecieringen av kronan stor inverkan på nettoskuldens storlek. Stigande
överskott i bytesbalansen 1995 och 1996 resulterar i en minskning av den
räntebärande nettoskulden. Till detta bidrar också den antagna apprecie-
ringen av kronan. Därmed förbättras räntenettot successivt.

Under slutet av 1980-talet byggde svenska företag upp ansenliga till-
gångar i utlandet genom direktinvesteringar. Dessa är betydligt större än
utländska företags tillgångar i Sverige och därmed har den samlade av-
kastningen också varit betydligt högre. Den kraftiga lönsamhetsförbätt-
ringen inom svensk exportindustri under 1993 har dock lett till att avkast-
ningen på utlandets direktinvesteringstillgångar i Sverige ökat kraftigt.
Denna omsvängning har medfört en revidering av bytesbalansen med ca
13 miljarder kr 1993. 1 takt med att den internationella konjunkturen
vänder uppåt ökar dock avkastningen på de svenska utlandstillgångama
vilket innebär att nettot stiger igen fram till 1996.

Under 1995 och 1996 påverkas också bytesbalansen av medlemskapet
i EU. Nettobelastningen på bytesbalansen av avgiften till EU och åter-

flödet till Sverige beräknas uppgå till ca 13,6 miljarder kr 1995 och Prop. 1994/95:100
8,6 miljarder kr 1996. Bilaga 1.1

Sammantaget visade bytesbalansen 1994 ett överskott för första gången
sedan 1986. Överskottet väntas stiga till 59,9 miljarder kr 1996, vilket
motsvarar 3,6 % av BNP. Det främsta bidraget till förbättringen kommer
från handelsbalansen, men därutöver bidrar också minskningen i under-
skottet av avkastning på kapital.

4 Näringslivets produktion

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Näringslivets produktion steg 1994 med närmare 4 % efter att ha fallit
tre år i rad. Uppgången var i betydande grad industriledd. Det mycket
gynnsamma konkurrensläget har medfört en snabb exportuppgång. Indust-
riproduktionen ökade med hela 9 % under 1994. Spridningseffekter med-
förde att produktionen steg också i de industrirelaterade tjänstesektorerna,
medan byggproduktionen minskade med ytterligare 5 % till följd av fort-
satt fallande bostadsinvesteringar.

Tabell 4.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

	1992	1993	1994	1995	1996
Jordbruk, fiske och skogsbruk	-2,9	7,4	4,9	3,9	1,9
Industri	-3,3	1,5	9,0	7,0	6,8
El-, gas-, värme- och vattenverk Byggnadsindustri	-1,9	-1,2	0,0	2,0	0,5
El-, gas-, värme- och vattenverk Byggnadsindustri	-4,5	-6,6	-5,5	4,2	3,0
Näringslivets tjänster	1,0	-3,6	2,9	3,3	3,7
Summa näringslivet	-1.0	-2,1	3.6	4,4	4,4

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under prognosperioden förväntas den investeringsledda uppgången i
den inhemska efterfrågan samt en tilltagande europeisk tillväxt resultera
i att industriproduktion fortsätter att stiga snabbt, vilket leder till ett högt
genomsnittligt kapacitetsutnyttjande. Några generella flaskhalsproblen
torde dock inte uppkomma. Produktionen i den privata tjänstesektorn be-
räknas öka med över 3 % såväl 1995 som 1996. År 1995 är det främst
tjänstebranscher som är beroende av industrins utveckling som växer. År
1996 beräknas dock den privata konsumtionen ge ett större positivt bidrag
till tjänsteproduktionen. Byggverksamheten stiger till följd av kon-
junkturuppgången samt det stimulanspaket som är inriktat på bygginves-
teringar. Under 1996 förväntas också bostadsproduktionen återigen öka.

4.1 Industri

Den svenska industrins mycket gynnsamma konkurrensläge väntas bestå
under de närmaste två åren, trots en viss appreciering av den svenska
kronan. Den goda internationella konjukturen samt en tilltagande inhemsk
efterfrågan förväntas medföra en snabb industriell expansion. En fortsatt
god produktivitetsutveckling samt måttliga lönekostnadsökningar innebär
att lönsamheten beräknas ligga kvar på en hög nivå. Genom att realräntan
väntas falla ökar den relativa avkastningen på industriell verksamhet.
Sammantaget förväntas det medföra en betydande investeringsuppgång
och därmed utökad produktionskapacitet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 4.2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

	1992	1993	1994	1995	1996
Industriproduktion	-3,3	1,5	9,0	7,0	6,8
varav
basindustri	4,0	6,5	4,0	4,4	3,4
verkstadsindustri exkl. varv	-4,2	0,2	14,7	9,3	8,7
övrig industri	-4,4	1,1	5,3	5,5	5,8
Konkurrenskraft
Lönekostnad per timme	3,7	0,7	3,6	6,6	5,5
Produktivitet	5,4	6,5	3,8	1,9	2,8
Enhetsarbetskostnad, (ULC)	-1,6	-5,5	-0,2	4,6	2,6
14 OECD-länders ULC, SEK	0,9	25,8	0,8	-0,8	-0,6
14 OECD-länders ULC	2,0	1,6	-0,9	0,6	1,8
Relativ ULC, SEK	-2,5	-24,8	-1,0	5,5	3,2

Anm.: Konkurrentländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per prod-
ucerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tar
hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden.
Konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området är inte inkluderad.

Källor: Konjunkturinstitutet, OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Industriproduktionen steg med 9,0 % under 1994. Produktionsnivån be-
räknas vid årsskiftet 1994/1995 ha passerat den tidigare toppnivån note-
rad i början av 1990. Konjunkturuppgången berör nu praktiskt taget hela
industrin även om efterfrågeökningen är betydligt större inom de export-
inriktade sektorerna än inom de hemmamarknadsorienterade. Under pe-
rioden juli-september 1994 var orderingången från hemmamarknaden
11 % högre än under motsvarande period 1993. Ökningen från export-
marknaden uppgick till 23 %.

Enligt Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer planerar industriföre-
tagen för en markant höjning av produktionen åtminstone till och med
första halvåret 1995. En viss förstärkning av konjunkturläget i Europa
samt en ökad inhemsk efterfrågan på framför allt investeringsvaror väntas
medföra att industriproduktionen växer stabilt även under resten av prog-
nosperioden. Under perioden förväntas också en viss importsubstitution
ske till förmån för svenska leverantörer. På grund av bl.a. långa kon-
traktstider har många av de svenska storföretagen, trots det gynnsamma
kostnadsläget, ännu inte gått över till inköp från svenska underleverantör-
er i den utsträckning som de ändrade relativpriserna motiverar. Industri-
produktionen beräknas öka med ca 7 % vardera åren 1995 och 1996.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 4.1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det höga kapacitetetsutnyttjandet har ökat oron för att produktionsök-
ningen skall avstanna och priserna stiga snabbt på grund av kapacitets-
brist. Inom exempelvis järn- och stålindustrin uppgick det faktiska kapa-
citetsutnyttjandet till över 96 % tredje kvartalet 1994. Andelen företag
som uppger ökade leveranstider för insatsvaror har också ökat. För in-
dustrin som helhet är dock fortfarande utnyttjandegraden lägre än vid slu-
tet av 1980-talet. Under tredje kvartalet 1994 var det faktiska kapacitets-
utnyttjandet 88,6 % vilket kan jämföras med 90,2 % då det nådde sin
förra topp. Det möjliga kapacitetsnyttjandet med befintlig arbetsstyrka har
dock fortsatt att stiga i takt med personalrekryteringama och uppgick till
93,8 %. Produktionspotentialen var således vid denna tidpunkt ca 5 %.

De tre senaste åren (1992-1994) har nettokapitalstocken minskat med
knappt 5 %. Beräkningarna av denna baseras dock på historiska avskriv-
ningstakter. Med utgångspunkt i produktion och kapacitetsutnyttjandet
kan den möjliga produktionskapaciteten beräknas, vilket ger en något
annorlunda bild. Den steg nämligen med ca 3 % mellan 1992 och 1994.
Under perioden har sannolikt det inledningvis svaga vinstläget och där-
efter den mycket kraftiga konjunkturuppgången medfört att maskiner och
anläggningar behållits längre tid i produktion än normalt. Samtidigt har
utnyttjandetiden ökat genom införande av extra skift m.m. Sannolikt
kvarstår en viss potential till utökad produktionskapacitet genom bl.a.
ökad utnyttjandetid. Investeringsprognosen innebär att kapitalstocken
växer med 2,5 % 1995 och med närmare 5 % 1996. Därmed torde inte
några generella s.k. flaskhalsproblem uppstå under prognosperioden trots
den snabba produktionsökningen. Denna bild bekräftas också av Konjunk-

11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

turinstitutets industribarometer där företagen planerar för en fortsatt hög Prop. 1994/95:100
produktionsökning och en kraftig utbyggnad av produktionskapaciteten Bilaga 1.1
första halvåret 1995. Även den sannolikt goda tillgången på kvalificerad
arbetskraft begränsar risken för flaskhalsproblem. Inom vissa branscher
inom basindustrin begränsas produktionsökningarna av ett i dagsläget
mycket högt resursutnyttjande. De investeringsplaner som föreligger inne-
bär dock att produktionskapaciteten byggs ut avsevärt under året vilket
minskar risken för flaskhalsproblem även inom detta område.

Konkurrenskraft

Lågkonjunkturen i början av 1990-talet innebar att ett omfattande ratio-
naliseringsarbete inleddes. Tillsammans med vändningen i industrikon-
junkturen har detta medfört en hög produktivitetstillväxt i svensk industri.
Enligt de reviderade nationalräkenskaperna steg arbetsproduktiviteten med
12 % mellan 1991 och 1993. År 1994 steg produktiviteten preliminärt
med ytterligare ca 4 %.

Produktivitetsförbättringen tillsammans med försvagningen av kronan
och sänkningen av arbetsgivaravgifterna den 1 januari 1993 har medfört
en starkt förbättrad konkurrenskraft. Den relativa enhetsarbetskostnaden
minskade med 26 % jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer
mellan 1992 och 1994. Den rationaliseringspotential som fanns efter före-
gående högkonjunktur bedöms nu i stort vara uttömd. Därigenom avtar
produktivitetstillväxten.

Industrin väntas genomföra stora investeringar såväl 1995 som 1996,
samtidigt som sysselsättningen ökar. Från och med 1996 förväntas pro-
duktivitetstillväxten tillta. Tillgången på kvalificerad arbetskraft bedöms
förbli god. Sysselsättningsökningen och det höga vinstläget förväntas
ändå innebära att lönerna ökar med 5,5 % vardera prognosåren. Höj-
ningen av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter innebär då att
industrins lönekostnad per timme stiger med 6,6 % år 1995. Samman-
taget beräknas därmed industrins enhetsarbetskostnad öka i en takt som
överstiger våra konkurrentländers. Frånsett de högre lönekostnadsök-
ningama i Sverige kan det förklaras av att industrin utomlands ligger
senare i konjunkturfäsen än den svenska. Därigenom ökar produktiviteten
snabbare (3,0 %) 1995 utomlands än i Sverige. Under 1996 utvecklas
däremot kostnaden per producerad enhet i Sverige i en takt som är unge-
fär lika hög som i omvärlden.

Den antagna apprecieringen av kronan innebär att industrins relativa
enhetsarbetskostnad, räknat i gemensam valuta, beräknas öka med ca 8 %
jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer under prognosperio-
den 1995-1996. Trots detta är konkurrenskraften 1996 starkare än efter
devalveringen 1982. Således består i hög grad svensk industris gynnsam-
ma konkurrenssituation.

Diagram 4.2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt Prop. 1994/95:100

14 OECD-länder 1980-1996 Bilaga 1.1

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Industrins lönsamhet

Lågkonjunkturen i början av 1990-talet medförde en kraftig lönsamhets-
försämring. Industrins soliditet urholkades därmed. Ar 1993 steg indust-
rins bruttomarginal, mätt som bruttoöverskottet i procent av bruttopro-
duktionsvärdet, till ca 11 % vilket är en nivå som är högre än efter de-
valveringarna i början av 1980-talet. Det var framförallt de exportoriente-
rade företagen som kunde höja sina marginaler medan de hemmamark -
nadsinriktade företagen till följd av höjda importpriser och en låg efter-
frågan sänkte sina marginaler.

Ar 1994 steg lönsamheten ytterligare trots höga importprishöjningar
och stigande råvarupriser. Vinstökningen kan förklaras av produktivitets-
höjningen och de måttliga lönekostnadsökningama. Den förväntade app-
recieringen under 1995 begränsar importprishöjningama. Insatsvarukost-
naden beräknas ändå öka relativt kraftigt. Det kan förklaras dels av den
internationella prisuppgången på basindustriprodukter, dels av höjningen
av arbetsgivaravgiften på 1,5 % som leder till högre hemmamarknadspri-
ser på bearbetade varor. Produktpriserna väntas stiga med knappt 5 %,
vilket innebär att vinstandelen stiger något. Det är framförallt basin-
dustrin som genomför mer betydande prishöjningar medan exportföre-
tagen i andra branscher förväntas sänka marginalerna. Den kraftiga kapa-
citetsutbyggnaden bedöms leda till att exportföretagen är relativt återhåll-
samma vad avser prishöjningar. Hemmamarknadsföretagen kan däremot

i begränsad omfattning höja sina marginaler i det rådande konjunktur- Prop. 1994/95:100
läget. Bilaga 1.1

Tabell 4.3 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per
producerad enhet samt bruttoöverskottsandel

	1992	1993	1994	1995	1996
Procentuell förändring per producerad enhet: Förbrukningskostnad	-2,3	4,4	4,9	4,5	3,2
Lönekostnad¹	0,1	-7,2	-0,2	3,6	2,7
Lönekostnad per timme	4,5	-1,7	3,6	6,6	5,5
Produktivitet	4,4	5,8	3,8	1,8	2,7
Summa rörlig kostnad	-1,8	1,0	3,5	4,3	3,1
Produktpris	-1,1	4,4	4,4	4,8	2,7
Bruttomarginai, nivå	8,1	11,1	11,8	12,2	11,8
Marginal förändring	0,7	3,1	0,6	0,5	-0,4
Bruttoöverskottsandel"	23,1	31,3	33,4	34,7	34,1

¹ Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter och icke varuanknutna
indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser
per arbetad timme.

* Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.

Anm.; Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Stigande produktivitetstillväxt men också en lugnare prisutveckling på
basindustriprodukter medför att insatskostnaden ökar betydligt långsam-
mare 1996. Införandet av en skatt på industrifastigheter drar dock upp
kostnaderna något. Exportföretagen förväntas höja priserna i takt med
konkurrenterna, vilket innebär sänkta marginaler efttersom den svenska
kronan väntas apprecieras. Detta bidrar 1996 också till att ökningstakten
av de rörliga kostnaderna avtar genom att importprisökningama minskar.
Hemmamarknadsföretagen väntas utnyttja de låga kostnadsökningarna till
nödvändiga marginalförstärkningar. Sammantaget sjunker dock lönsam-
heten något under 1996.

De mått som används i framställningen är grova lönsamhetsmått. De
beaktar exempelvis inte företagens kapitalkostnader. Den genomsnittliga
lönsamheten i OECD-ländema, mätt som vinstandelen (dvs. driftsöver-
skottet brutto som andel av förädlingsvärdet) har stabilt legat över 30 %
samtidigt som räntenivån i många av länderna ligger betydligt under den
svenska. I det perspektivet framstår den svenska lönsamheten inte som
anmärkningvärt hög.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 4.3 Industrins bruttomarginal 1980-1996

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

4.2 Byggnadsverksamhet

Byggsektorn expanderade snabbt i slutet av 1980-talet. Tillväxten inom
den privata tjänstesektorn innebar ett behov av fler arbetsplatser. Av-
regleringen av kreditmarknaden samt höga inflationsförväntningar bidrog
till snabbt stigande fastighetspriser och därmed ökade investeringarna i
bl.a. kommersiella fastigheter. Bostadsproduktionen stimulerades därtill
av statliga subventioner.

Tabell 4.4 Byggnadsverksamhet

	Miljarder kr 1993 Löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr 1993 Löpande priser	1992	1993	1994	1995	1996
Byggnadsinvesteringar	123,6	-7,2	-19,2	-13,9	2,6	5,4
näringslivet	41,4	-11,8	-13,3	9,4	20,5	5,6
myndigheter	24,6	0,7	12,4	5,8	12,5	2,0
bostäder	57,5	-7,3	-31,0	-39,3	-28,4	9,2
Reparationer och
underhåll	74,7	-8,4	13,6	7,0	6,9	0,0
Totalt	198,3	-7,9	-9,8	-6,3	4.2	3,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Konjunkturnedgången i början av 1990-talet samt stigande realräntor
ledde till prisfall på bostäder och kommersiella fastigheter, vilket i sin tur

ledde till låga byggnadsinvesteringar åren därefter. Mellan 1991 och 1994
sjönk byggproduktionen med mer än 20 %. En vändpunkt kunde dock
noteras under loppet av 1994. Vakansgraden på kommersiella fastigheter
stabiliserades samtidigt som priserna i genomsnitt steg med ca 3 % mel-
lan 1993 och första halvåret 1994. Detta tillsammans med konjunkturupp-
gången medförde en ökning av näringslivets bygginvesteringar med
10 %. Den totala byggproduktionen föll dock ytterligare under 1994 på
grund av kraftigt fällande bostadsinvesteringar. I oktober 1994 uppgick
arbetslösheten inom Byggnadsarbetarförbundet till 22 % vilket var en
nedgång med två procentenheter jämfört med året innan.

För att undvika en permanent utslagning av byggarbetskraft och
maskinkapacitet och därmed förhindra framtida flaskhalsar i byggpro-
duktionen har regeringen lagt fram ett stimulanspaket för byggandet. Det
innehåller bl.a. direktavdrag till 50 % för byggnadsinvesteringar i nä-
ringslivet, ökade reparationer av vägar och järnvägar samt ROT-medel
till kommunala byggnader och till bostäder. Den totala kostnadsramen är
på 4,7 miljarder kronor. Direktavdraget torde främst leda till tidigare-
läggningar av byggnadsinvesteringar i branscher med en tydlig efter-
frågetill växt. Det kan exempelvis gälla investeringar i parti- och detalj-
handel.

Sammantaget innebär stimulanspaketet, den fortsatta satsningen på in-
frastrukturinvesteringar samt konjunkturuppgången att byggnadsverksam-
het väntas öka med 4 % 1995. En stor del av den ökade byggproduktio-
nen utgörs av reparationer. Ar 1996 beräknas också bostadsinvestering-
ama öka något, vilket bidrar till att byggproduktionen stiger med ytter-
ligare 3 %.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 4.4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1996

4.3 Privat tjänstesektor

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Nedgången i tjänsteproduktionen inföll senare än för industriproduktio-
nen. Den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen 1992 och 1993
fick betydande återverkningar på stora delar av tjänstesektorn. Över hälf-
ten av den svenska tjänsteproduktionen går till privat slutkonsumtion,
antingen direkt eller via andra branscher. Tjänstesektorns direkta export
är begränsad och utgör omkring 8 % av sektorns produktion. Det är
framför allt transportsektorn som exporterar tjänster. Tjänstesektorns ex-
port blir dock långt större när hänsyn tas också till den indirekta använd-
ningen, dvs. den del som levereras till industrin. Räknas både den direkta
och indirekta användningen in går ungefär en fjärdedel av tjänsteproduk-
tionen på export.

Eftersom tjänsteproduktion i huvudsak är hemmamarknadsorienterad
var de direkta effekterna av deprecieringen små. Det dröjde till tredje
kvartalet 1993 innan mer påtagliga effekter av exportuppgången kunde
skönjas. Tidigast i uppgångtäsen var partihandel riktad mot industriföre-
tag samt delar av uppdragsverksamheten.

Den kraftiga exporttillväxten samt den svaga ökningen av privat kon-
sumtion innebar att tjänsteproduktionen steg med knappt 3 % under 1994.
Det var framförallt inom de industrirelaterade delarna av handeln och i
transportsektorn som uppgången var märkbar. Också inom delar av upp-
dragsverksamheten samt inom bank och försäkring steg produktionen till
följd av den ökade aktiviteten inom industrin. Däremot var utvecklingen
svagare i de delar som vänder sig till privata slutanvändare. Under 1994
steg dock produktionen i detaljhandeln. En del av den uppmätta upp-
gången i tjänstesektorn kan förklaras av att statliga och kommunala verk-
samheter som bolagiserades definitionsmässigt förts över till tjänstesek-
torn.

Under prognosperioden 1995-1996 beräknas tjänsteproduktionen öka
med över 3 % per år. Enligt Konjunkturinstitutets tjänstebarometer kom-
mer produktionen att stiga i de flesta delbranscher under inledningen av
1995. De höga investeringsökningama medför att uppdragsverksamheten
expanderar kraftigt under året. Uppgången väntas också fortsätta inom
partihandeln. Konjunkturvändningen i byggsektorn innebär att partihandel
inriktad på byggmaterial förväntas öka efter en lång nedgångsperiod.
Däremot fortsätter de delar av tjänstesektorn som i huvudsak leverar till
privata slutanvändare att utvecklas svagt. Det gäller bl.a. detaljhandel och
hotell och restaurang. Ar 1996 beräknas dock produktionen utvecklas
fördelaktigt även i de sektorer som är beroende av den privata konsum-
tionen medan de industrirelaterade verksamheterna går in i en lugnare
tillväxtfas.

5 Arbetsmarknad

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Sysselsättningen passerade under 1994 sitt bottenläge och tecknen på en
återhämtning blev allt tydligare under hösten. Mätt som årsmedeltal öka-
de dock den totala arbetslösheten (öppen arbetslöshet plus personer i ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder) jämfört med 1993. Efterfrågan på arbets-
kraft har stigit, vilket återspeglats i ett ökat antal lediga platser samt färre
varsel och konkurser. Uppgången av antalet lediga platser sker dock från
en mycket låg nivå. Antalet är fortfarande mindre än hälften av vad som
registrerades i slutet av 1980-talet. Varslen om uppsägningar är däremot
i stort sett tillbaka till de låga nivåer som rådde under andra hälften av
1980-talet. Sysselsättningen har börjat stiga främst inom den privata
tjänstesektorn och i industrin. Den öppna arbetslösheten började minska,
jämfört med läget 12 månader tidigare, i april månad 1994. För den to-
tala arbetslösheten noterades motsvarande nedgång först under de sista
månaderna av 1994.

Diagram 5.1 Antal varsel och antal nyanmälda lediga platser

Anm.: Det är endast serien över antal nyanmälda lediga platser som är säsongrensad.
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

År 1995 beräknas antalet sysselsatta öka med 2,7 %, vilket är den
första uppgången på fyra år. I vilken mån arbetslösheten påverkas av
sysselsättningsuppgången är avhängigt av hur känsligt utbudet av arbets-
kraft är för förändringar i efterfrågan på arbetskraft. 1 prognosen beräk-
nas utbudet öka med 1,5 % 1995 till följd av att fler personer aktivt sö-
ker arbete när arbetsmarknadsläget ljusnar. Den öppna arbetslösheten
beräknas uppgå till knappt 7 % av arbetskraften 1995. År 1996 förutses

sysselsättningen fortsätta att stiga, men i avtagande takt, med 1,8 %. Den Prop. 1994/95:100
öppna och totala arbetslösheten fäller därmed till 6,1 % respektive Bilaga 1.1
10,8 %.

5.1 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Sysselsättningen började säsongrensat att stiga i böljan av 1994. Den
branta nedgången under loppet av 1993 innebär dock att den genomsnitt-
liga nivån under helåret var närmare en procent lägre än under 1993.
Ökningen av antalet sysselsatta hölls första halvåret 1994 tillbaka av en
markant uppgång av medelarbetstiden. Uppgången var en följd av det
lägre antalet semesterdagar, sjunkande frånvaro och ett ökat övertidsut-
tag. En viss säsongrensad uppgång av sjukfrånvaron kan nu registreras
vilket bidrar till att bromsa ökningen i medelarbetstiden. Mellan helåren
1993 och 1994 ökade medelarbetstiden med ca 2 %.

Industrin svarade till viss del för sysselsättningsökningen 1994. Mer-
parten av uppgången noterades dock inom näringslivets tjänstesektorer.
En bidragande orsak var en ökande efterfrågan på tjänster från industrins
sida. Under lågkonjunkturen har man inom industrin sannolikt skurit ned
på funktioner som ej är direkt produktionsanknutna. Det är tänkbart att
man vid nuvarande uppgång i högre utsträckning väljer att köpa sådana
tjänster. Inom byggnadsverksamheten skedde en klar uppbromsning av
det tidigare kraftiga fallet. För den offentliga sektorn fortsatte däremot
nedgången med en i stort sett oförminskad takt. Bakom minskningen lig-
ger besparingar och rationaliseringar men också bolagisering av offentlig
verksamhet. Den sistnämnda faktorn skulle också delvis kunna förklara
den starka utvecklingen inom näringslivets tjänstesektorer.

Sysselsättningsökningen under 1994 föregicks av en liten uppgång i
antalet lediga platser under 1993. Under loppet av 1994 steg vakanserna
ytterligare. Ökningen var störst inom industrin men även övriga
branscher berördes. Uppgifterna om arbetskraftsbrist i Konjunkturinstitu-
tets konjunkturbarometer bekräftar denna bild. Företagen planerar också
för att nyanställa personal, särskilt på arbetarsidan. Även länsarbetsnämn-
dernas bedömningar under hösten tyder på en positiv sysselsättningsut-
veckling framöver. Denna bild sammanfaller i stor utsträckning med före-
liggande prognos.

Sysselsättningen väntas stiga med 2,7 % 1995 och med ytterligare
1,8 % 1996 i samband med att den ekonomiska tillväxten stärks. Detta
är den kraftigaste sysselsättningsökningen sedan mitten av 1970-talet. En
normalisering av produktivitetstillväxt och medelarbetstid, tillsammans
med sysselsättningsstimulerande åtgärder, bidrar till utvecklingen. I antal
motsvaras uppgången av ca 180 000 fler sysselsatta 1996 jämfört med
1994. Återhämtningen sker dock från en mycket låg nivå. Under lågkon-
junkturen föll antalet sysselsatta med över 500 000 personer.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 5.2 Sysselsättning och arbetskraftsutbud

Anm.: Underliggande arbetskraftsutbud inkluderar deltagarna i åtgärderna arbets-
marknadsutbildning, UP och ALU i arbetskraften.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I industrin väntas antalet sysselsatta öka med drygt 80 000 personer,
eller med ca 11 %, från 1994 till 1996. Ökningen skall dock ses mot
bakgrund av den minskning med närmare 25 % som skedde mellan 1989
och 1993. Även inom byggnadsverksamheten förutses en viss expansion
under prognosperioden, bl.a. som en följd av ekonomisk-politiska åt-
gärder inom investerings- och ROT-sektorema. År 1996 beräknas ca
20 000 fler vara sysselsatta inom byggnadsverksamheten. Uppgången
väntas emellertid bli störst inom den privata tjänstesektorn. Antalet
sysselsatta i denna bransch förutses vara ca 100 000 fler 1996 än 1994.
Nedgången med 7 % från 1990 till 1993 är då återhämtad. Det är främst
uppdragsverksamheten, men också varuhandel och samfärdsel, som ex-
panderar. Inom den offentliga verksamheten väntas sysselsättningen fort-
sätta att falla, om än i avtagande takt. Under prognosperioden förutses en
minskning med sammanlagt ca 30 000 personer.

Tabell 5.1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16—64 år)

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Nivå Förändring från föregående år

	1993	1992	1993	1994	1995	1996
Sysselsättning Jord- och skogsbruk	137	-6	-4	_2	2	0
Industri	772	-81	-69	5	45	38
Byggnadsverksamhet	236	-39	-36	-18	15	6
Privata tjänster	1 507	-39	-54	22	61	43
Kommunal verksamhet	1 113	-27	-48	-25	-13	-11
Statlig verksamhet	194	_2	-8	-11	-4	-3
Totalt	3 964	-193	-221	-35	106	73
Arbetskraft, totalt	4 320	-102	-103	-53	65	45
Arbetslösa	356	102	120	-18	-41	-28
% av arbetskraften	8.2	5.3	8,2	7.9	6.8	6.1
Personer i arbetsmarknads-
politiska åtgärder	183	166	183	217	210	204
% av arbetskraften, nivå	4,2	3,8	4,2	5,1	4,8	4,7

Antn.I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej utökningen av den
reguljära utbildningen som genomförts inom arbetsmarknadspolitikens och utbildnings-
politikens gemensamma ram. Omfattningen av denna uppgår under kommande
budgetår till ca 90 000 platser. Deltagande i dessa räknas som varande utanför
arbetskraften ovan. Inte heller ingår personer som beräknas få del av det nu föreslagna
särskilda sysselsättningsstödet eller de som erhållit arbete genom infrastruktursats-
ningar. Dessa beräknas till ca 110 000 resp 50 000 personer. Dessa ingår i reguljär
sysselsättning ovan. Viss hänsyn har tagits till personer som deltar i s.k. datortek samt
i det s.k. utvecklingsåret mm. Adderas samtliga ovanstående program till de ca 200
000 personerna (86 000 + 117 000) i tabellen ovan kan en total uppskattning av
antalet berörs av arbetsmarknadspolitiken beräknas till drygt 500 000 personer för
kommande budgetår.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Den höga produktivitetstillväxten i näringslivet under ekonomins ned-
gångsfas i början av 1990-talet, som var särskilt markant inom industri-
och byggsektor, var en följd av omfattande rationaliseringar och neddrag-
ningar av antalet anställda. Produktivitetstillväxten under 1995 och 1996
väntas begränsas till knappt 1,0-1,5 % per år. Den lägre ökningstakten
förklaras till viss del av ROT-satsningama som är både arbetsintensiva
och som till viss del, enligt nationalräkenskapernas definitioner, inte höjer
det samlade förädlingsvärdet i näringslivet men väl ökar sysselsättningen.
Den registrerade produktivitetsökningingen under tidigare år kan delvis
vara en överskattning till följd av den starka expansionen av arbets-
marknadspolitiska åtgärder i form av ungdomspraktik och arbetsliv-
sutveckling. Personer i sådana åtgärder har rimligtvis bidragit med ett
visst produktionsvärde samtidigt som personerna ej räknas som syssel-
satta. Effekten kan nu bli den motsatta i och med att en neddragning av
dessa åtgärder kommer att ske under 1995 och 1996. Även de särskilda
sysselsättningsstimulerande åtgärderna tenderar att minska produktivitets-
ökningen.

Både 1995 och 1996 förutses medelarbetstiden sjunka något. I takt med
att konjunkturen stärks väntas företagen dra ned på övertidsarbete och i
större utsträckning nyanställa personal. Dessutom ökar normalt frånvaron
i samband med konjunkturuppgångar.

Hur arbetslösheten påverkas av sysselsättningsuppgången under prog-
nosperioden är avhängigt av hur utbudet av arbetskraft kommer att ut-
vecklas. Antalet personer i arbetskraften minskade med ca 280 000 per-
soner mellan 1990 och 1994. Hela nedgången orsakades av ett sjunkande
arbetskraftsdeltagande, eftersom befolkningen i arbetsför ålder steg. År
1990 deltog över 84 % av befolkningen i åldern 16-64 år i arbetskraften.
År

1994 beräknas andelen ha fallit till under 78 %.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 5.2 Produktion och sysselsättning i timmar

Årlig procentuell förändring

	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996
Näringslivet Produktion	1,6	-1,7	-0,6	-2,0	3,6	4,3	4,4
Sysselsättning	0,5	-3,4	-3,6	-4,6	2,1	3,6	2,7
Produktivitet	1,0	1,8	3,1	2,7	1,4	0,7	1,6
Industri Produktion	-0,9	-6,4	-3,3	1,5	9,0	7,0	6,8
Sysselsättning	.9 9	-6,3	-8,2	-4,7	5,0	5,0	3,9
Produktivitet	1,3	-0,0	5,4	6,5	3,8	1,9	2,8
Byggnadsverksamhet Produktion	0,3	-0,2	-4,5	-6,6	-5,5	4,2	3,0
Sysselsättning	0,0	-2,3	-9,5	-10,2	-5,5	4,0	1,7
Produktivitet	0,3	2,1	5,5	4,1	0,0	0,2	1,3
Privata tjänster Produktion	2,5	0,5	1,0	-3,6	2,9	3,2	3,7
Sysselsättning	2,1	-1,7	-1,6	-2,9	2,3	3,4	2,9
Produktivitet	0,4	2,2	2,7	-0,8	0,6	-0,2	0,8
Offentliga tjänster Produktion	1,9	0,2	-2,5	-2,9	-0,9	-1,2	-1,3
Totalt Produktion	1,7	-1,1	-1,0		2,5	3,0	3,1
Sysselsättning	0,8	-2,3	-3,5	-4,2	1,2	2^2	1,6
Produktivitet	0,9	1,2	2,5	2,1	1,3	0,8	1,5

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Effekten på arbetslösheten av stigande efterfrågan på arbetskraft under
loppet av 1994 bromsades av att utbudet också ökade. Tydligast var upp-
gången bland ungdomar. Utbudsökningen väntas fortsätta under prognos-
åren. I samband med konjunkturuppgången och en stigande efterfrågan
på arbetskraft kommer många nya arbetssökande ut på arbetsmarknaden.
Det finns ett stort outnyttjat arbetskraftsutbud i ekonomin. Under tredje
kvartalet i år var ca 170 000 personer latent arbetssökande, dvs. de ville
och kunde arbeta men hade inte aktivt sökt arbete. Samtidigt ville över
350 000 personer arbeta mer än de normalt gör om inte arbetsmarknads-
skäl hade hindrat dem. Ett antal faktorer bromsar dock utbudsökningen.
Av de som försvunnit från arbetskraften under konjunkturnedgången åter-
vänder en del med viss fördröjning medan andra mer permanent har för-
svunnit ut ur arbetskraften. Orsakerna kan bl.a. vara påbörjande av lång-
varig utbildning, arbete utomlands eller förtidspensionering. Sammantaget
bedöms antalet personer i arbetskraften stiga med 1,5 % resp. 1,0 % år

1995 och 1996. Det relativa arbetskraftstalet beräknas öka med drygt Prop. 1994/95:100

1 procentenhet i genomsnitt mellan 1994 och 1996, till knappt 79 %. Bilaga 1.1

5.2 Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Arbetslösheten steg dramatiskt under lågkonjunkturen i början av 1990-
talet. Från en nivå på ca 1,5 % 1990 ökade den öppna arbetslösheten till
över 8 % 1993. Samtidigt steg andelen deltagande i olika arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder med 3 procentenheter till drygt 4 %.

Tabell 5.3 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

	1986	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993	1994
16-19 år	4,1	4,0	3,5	3,4	5,1	7,5	11,6	19,2	16,0
20-24 år	6,2	4,6	3,6	3,1	3,1	6,1	11,5	18,1	16,7
25-54 år	1,9	1,5	1,3	1,1	1,2	2,3	4,5	7,1	6,9
55-64 år	3,4	2,1	1,7	1,3	1,5	2,1	3,2	5,5	6,5
Totalt	2,7	2,1	1.8	1,5	1,7	2.9	5,3	8.2	7.9

Anm.: Siffrorna för år 1986 är inte helt jämförbara med värden för åren därefter på
grund av omläggning av mätmetod i AKU från år 1987. Ännu en omläggning genom-
fördes i januari 1993. För att skapa jämförbarhet är därför nivån preliminärt justerad
fr.o.m. 1987.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under loppet av 1994 skedde en tydlig vändning av arbetsmarknads-
situationen. Den öppna arbetslösheten var lägre än under motsvarande
period 1993 varje månad från och med april 1994. De senaste månaderna
har även den totala arbetslösheten minskat jämfört med läget 12 månader
tidigare. Antalet öppet arbetslösa uppgick till ca 310 000 personer mot
slutet av 1994, vilket är drygt 50 000 färre än under motsvarande period
1993. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick sam-
tidigt till ca 230 000 personer, en ökning med ca 10 000 på ett år.

Den tidigare uppgången av arbetslösheten var mer markant bland män-
nen än bland kvinnorna. Nu när arbetslösheten fäller är det bland männen
som nedgången är starkast. En förklaring är sannolikt att sysselsättningen
i nedgångsfasen föll starkast inom de mansdominerade industri- och
byggsektorerna. Återhämtningen är nu också i hög utsträckning koncent-
rerad till mansdominerade delar av näringslivet.

Antalet långtidsarbetslösa minskar men deras andel av det totala antalet
öppet arbetslösa stiger. Detta ökar risken för att lönerna skall accelerera
redan vid en hög arbetslöshetsnivå. I genomsnitt uppgick andelen lång-
tidsarbetslösa till närmare 40 % mot slutet av 1994, vilket motsvarar ca
120 000 personer. Under föregående lågkonjunktur uppgick andelen lång-
tidsarbetslösa som mest till ca 30 %. Fortfarande är dock andelen betyd-
ligt lägre än vad som registreras i de flesta EU-länder, där en andel på
60-75 % är vanlig. En orsak till Sveriges låga andel är att personer som
deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd klassificeras som långtidsar-
betslösa först efter en därpå följande arbetslöshetsperiod på sex månader.

Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utökades i takt Prop. 1994/95:100
med arbetsmarknadens försvagning. Andelen i åtgärder beräknas ha nått Bilaga 1.1
en toppnivå på 5 % av arbetskraften 1994. Till skillnad från tidigare låg-
konjunkturer förskjöts tyngdpunkten vid denna recession mot en större
andel s.k. utbildningsinsatser, där ersättningsnivån understiger den som
gäller vid beredskapsarbeten. Av de personer som deltog i någon arbets-
marknadspolitisk åtgärd (exkl. företagsutbildning) i slutet av 1994 ut-
gjordes ca 75 % av arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling eller
ungdomspraktik. Därtill utökades den ordinarie utbildningen av arbets-
marknadsskäl.

Tabell 5.4 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tusental, genomsnitt per år

	1989	1990	1991	1992	1993	1994
Utanför arbetskraften
Arbetsmarknads-
utbildning	42	39	59	86	53	61
Ungdomspraktik				22	58	54
Arbctsl ivsutveckl ing					35	44
1 arbetskraften
Beredskapsarbete	10	8	11	16	14	17
Ungdomslag¹	5	3	10	9	-	-
Avtalad inskolningsplats	1	2	3	4	1	0
Rekryteringsstöd	3	2	5	14	9	23
Utbildningsvikariat			1	8	10	14
Fö retagsutb il dn ing"	4	3	4	6	3	3
Totalt	65	57	93	165	183	216
Andel av arbetskraften⁴	1,4	1,2	2,0	3,7	4,3	5,1
Åtgärder för arbets-
handikappade³	85	88	86	85	84	77

¹ T.o.m 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989 — juni 1992 särskild inskolnings-
plats.

² Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil-
dade.

³ Samhall, lönebidrag, Arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete.

⁴ Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade. Arbetskraften omräknad till 1993 års
AKU-definition.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Trots att produktionen väntas öka de närmaste åren bedöms arbetslös-
heten kvarstå på en relativt hög nivå. Andelen i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder beräknas minska i samband med att sysselsättningen stiger. Det
nu framlagda programmet mot arbetslösheten innebär en reducering av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder till förmån för mer direkta sysselsätt-
ningsstimulanser och en expansion av platserna inom det reguljära utbild-
ningsväsendet. Ett exempel på detta är det nu föreslagna sysselsättnings-
stödet, som är inriktat mot arbetslösa. I den utökade ordinarie utbild-
ningen beräknas ca 75 000 personer delta innevarande budgetår. Det är
ca 8 000 fler än under budgetåret innan. Nästa budgetår beräknas antalet
stiga med ytterligare ca 14 000 personer. Av tabell 5.5 framgår antalet
deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder grupperat efter om de defi-
nitionsmässigt ökar sysselsättningen eller minskar utbudet av arbetskraft.

Tabell 5.5 Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt korrigerat för
arbetsmarknadspolitiska Åtgärders direkta inverkan

Tusental, genomsnitt per år

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

	1993	1994	1995	1996
Reguljär sysselsättning	3 927	3 871	3 942	4 022
Åtgärder i arbetskraften'	36	59	93	86
Sysselsatta	3 964	3 929	4 035	4 108
Arbetslösa	356	338	297	269
Arbetslösa inkl, i åtgärder	539	555	506	473
Underliggande arbetskraft	4 466	4 426	4 449	4 494
Åtgärder utanför arbetskraften²	147	159	117	117
Arbetskraft	4 320	4 267	4 332	4 385

'Omfattar beredskapsarbete, rekryteringsstöd, ungdomsintroduktion, utbildnings-
vikariat och företagsutbildning.

^Omfattar arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik, kommunalt uppföljningsansvar
och arbctslivsutveckling.

Källa: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

Den öppna arbetslösheten beräknas sammantaget minska med ca 60 000
personer från 1994, till 285 000 personer som genomsnitt 1996. Det
motsvarar en nedgång från 7,9 % 1994 till 6,1 % av arbetskraften 1996.
Samtidigt beräknas antalet personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder (exkl. arbetshandikappade) successivt reduceras från 5,1 % till
4,7 % av arbetskraften. Det innebär att den totala arbetslösheten faller
från 13,0 % 1994 till 10,8 % 1996.

Diagram 5.3 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tusental personer

600 n-----------

500 -

400 7

300-

200 -

100 i

Öppet arbetslösa+personer i åtgärder

’rr

| Oppet arbetslösa

T---------¹---------T

1980 1982 1984

/Inni.; Arbetslösheten är omräknad till 1993 års definition enligt AKU.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

6 Löner

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Den svenska lönebildningen står inför nya förutsättningar i en rad olika
avseenden. Erfarenheterna i Sverige är begränsade av hur bl.a. lönebild-
ningen fungerar i en situation med hög arbetslöshet. Flexibiliteten på ar-
betsmarknaden, inte minst vad gäller arbetskraftens rörlighet och löne-
bildningen, kommer att vara avgörande för möjligheten att reducera ar-
betslösheten på ett kraftfullt och varaktigt sätt. Historiskt har de genom-
snittliga reallönerna i Sverige varit förhållandevis flexibla men anpass-
ningen har till stor del skett via nedjustering av växelkursen. I framtiden
måste en större del av reallöneanpassningen ske genom flexibla nominella
löner.

Det finns ett antal faktorer som pekar mot en svagare löneutveckling
under prognosperioden än under 1980-talet. Den viktigaste faktorn är den
avsevärt lägre inflationen. Även reallönen kan emellertid väntas öka för-
hållandevis långsamt på grund av den höga arbetslösheten. Vidare verkar
strukturella åtgärder, t.ex. sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäk-
ringssystemet, i samma riktning. Trots att den strukturella arbetslösheten
har stigit i förhållande till de låga nivåer som rådde under 1980-talet för-
utses den faktiska arbetslösheten överstiga den strukturella, och därmed
hålla tillbaka löneutvecklingen, under hela prognosperioden. Den genom-
snittliga lönen beräknas öka med 3,5 % respektive 4 % 1995 och 1996.
Industrins löner väntas årligen stiga med 1,5-2 procentenheter mer än
genomsnittet.

6.1 Historisk utveckling

Den svenska arbetsmarknaden har i ett internationellt perspektiv varit
flexibel i den meningen att den beräknade strukturella arbetslösheten,
dvs. den arbetslöshetsnivå som är förenlig med icke accelererande löner
och priser, har varit låg. Den strukturella arbetslösheten har skattats till
drygt 2,5 % under 1980-talet. Vidare kännetecknades svensk lönebildning
historiskt av nominallönestelheter nedåt, små löneskillnader och hög ge-
nomsnittlig reallöneflexibilitet, dvs. att de genomsnittliga reallönerna har
anpassat sig till arbetsmarknadsläget.

Under 1980-talet steg lönerna inom industrin med i genomsnitt ca
8,5 %. Det var ca två procentenheter mer än genomsnittet för OECD-
ländema. Produktiviteten steg inte snabbare än i andra länder varför in-
dustrins konkurrenskraft urholkades. Även inom övriga delar av ekono-
min steg lönerna i nästan samma takt som i industrin till följd av det
överhettade arbetsmarknadsläget.

I början av 1990-talet skedde en markant nedväxling av löneutveck-
lingen, bl.a. till följd av den snabbt försämrade arbetsmarknadssituatio-
nen. Den öppna arbetslösheten steg från ca 1,5 % i slutet av 1980-talet
till över 8 % 1993. Löneökningstakten, som började dämpas betydligt
redan 1991, föll från närmare 10 % 1990 till 3,3 % 1993.

Löneökningen 1993 kan emellertid synas vara hög med tanke på det Prop. 1994/95:100
mycket svaga arbetsmarknadsläget, något som också ekonometriska skatt- Bilaga 1.1
ningar indikerar. En del av den registrerade löneökningen 1993 kan dock
förklaras av sammansättningseffekter som uppstår då sysselsättningen
minskar. Som exempel kan nämnas att den genomsnittliga lönen stiger
när de sist anställda, som vanligen har en lägre lön än genomsnittet, av-
skedas först. En stigande övertid bidrar också till att öka den genomsnitt-
liga timlönen. Vidare höjer avgångsvederlag vid uppsägningar tillfälligt
lönekostnaden i förhållande till antalet arbetade timmar. Efter korrigering
för dessa faktorer uppgick löneökningen 1993 till ca 2,5 %.

6.2 Utvecklingen under prognosperioden

Att i dagsläget bedöma löneutvecklingen är förenat med osedvanligt stor
osäkerhet. Erfarenheterna av hur den svenska lönebildningen fungerar vid
hög arbetslöshet är mycket begränsade. Detsamma gäller effekterna på
löneutvecklingen av en rörlig växelkurs samt av den avsevärt lägre infla-
tionstakten.

Löneutfallet under 1994 pekar mot en fortsatt uppbromsning i den re-
gistrerade löneökningstakten. Sett till löneutvecklingen schablonmässigt
justerad för ovan diskuterade sammansättningseffekter skedde dock en
mindre uppgång. Den registrerade timförtjänstökningen uppgick till
knappt 3 %. Därav består ungefär hälften av avtalsmässiga höjningar och
resten av löneglidning. Hänsyn har tagits till att två färre semesterdagar
höjer antalet arbetstimmar och därmed sänker timförtjänsten. Ökningen
av den genomsnittliga månadslönen är således närmare en procentenhet
högre.

Det s.k. Rehnbergavtalet reglerade löneökningarna under 1991 och
1992. Under 1993 slöts nya tvååriga löneavtal för nästan hela arbets-
marknaden. Dessa avtal löper i stor utsträckning ut under första halvåret
1995.

En avgörande fråga för den framtida löneutvecklingen är hur känslig
lönebildningen är för arbetsmarknadsläget. Enligt teorier om jämvikts-
arbetslöshet borde löneökningstakten falla så länge arbetslösheten över-
stiger den strukturella arbetslöshetsnivån. Det finns ett antal olika sätt att
beräkna den strukturella arbetslösheten. Alla kalkyler bör dock tolkas
med stor försiktighet eftersom det är svårt att göra ekonometriska skatt-
ningar när det finns få observationer med så hög arbetslöshet. Enligt
olika svenska ekonometriska skattningar uppgick den strukturella öppna
arbetslöshetsnivån ca 2,5-3 % 1992, beroende på vilket beräkningssätt
som använts (Holmlund 1993). Det finns också andra studier, bl.a. från
OECD, som indikerar att nivån kan vara betydligt högre. Erfarenheten
från andra länder visar att arbetslöshet som är hög av konjunkturskäl
under en längre tid tenderar att permanentas och därmed övergå till att
bli strukturell. Den strukturella arbetslösheten under prognosperioden kan
därför väntas vara högre än under 1992 och 1993.

12 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

En faktor som riskerar att höja den strukturella arbetslösheten är en ut-
dragen period med hög arbetslöshet eftersom detta innebär en hög lång-
tidsarbetslöshet. Löneökningar dämpas enligt internationella studier i
mindre grad av lång- än av korttidsarbetslöshet. Mot slutet av 1994 var
andelen långtidsarbetslösa 39 % av den öppna arbetslösheten. Det är
högre än under 1980-talets början då andelen som högst uppgick till
30 % som årsgenomsnitt.

Mot denna bakgrund är det troligt att den strukturella öppna arbetslös-
heten framöver är betydligt högre än 2,5-3 % men ändå lägre än den nivå
på 6,1 % arbetslöshet som prognostiseras för 1996. På samma sätt är det
troligt att den strukturella totala arbetslösheten väsentligt överstiger tidi-
gare normalnivåer på ca 5 % men ändå understiger den för 1996 prog-
nostiserade nivån på 10,8 %. En framgångsrik arbetsmarknadspolitik, lik-
som en allmänt flexibel arbetsmarknad, bör kunna reducera dessa nivåer.

Även vid en pessimistisk bedömning av den strukturella arbetslösheten
torde denna således understiga den prognostiserade arbetslösheten. Där-
med borde, enligt detta synsätt, löneökningarna bli successivt lägre. Vissa
internationella erfarenheter indikerar dock att lönebildningen är mer käns-
lig för förändringen av än nivån på arbetslösheten. En sjunkande arbets-
löshet kan därför leda till successivt högre löneökningar redan vid en för-
hållandevis hög arbetslöshet. Avgörande är sannolikt hur de arbetslösas
kompetens kan upprätthållas samt i vilken mån arbetsmarknaden är flexi-
bel så att olika typer av vakanser kan uppkomma och fyllas utan att löner
och priser utvecklas på ett ohållbart sätt.

En ytterligare fråga är hur lönebildningen fungerar vid en låg infla-
tionstakt i en ekonomi som har nominallönestelheter nedåt, dvs. att nomi-
nella lönesänkningar inte uppkommer. Som tidigare nämnts bidrog inte
den kraftiga uppgången av arbetslösheten 1992 och 1993 till en tillräcklig
sänkning av de nominella lönerna, vilket kan indikera en bristande flexi-
bilitet. Ä andra sidan medverkade sannolikt, som tidigare nämnts, bl.a.
sammansättningseffekter bland de sysselsatta till att den uppmätta ök-
ningen av genomsnittslönen överskattade den underliggande löneutveck-
lingen.

Av stor relevans för lönebildningen är också frågan huruvida de rela-
tiva lönerna kommer att anpassas till efterfrågan och utbud på olika del-
arbetsmarknader eller om löneföljsamheten kommer att vara fortsatt stor
mellan sektorer, branscher och individer. Nominallönestelheter nedåt för-
svårar relativlöneförändringar, i synnerhet om den genomsnittliga nomi-
nallöneökningen är låg. Om nominallönestelheter nedåt existerar innebär
det ett golv för löneökningstakten som gör att marknadsmässiga relativ-
löneförskjutningar kan resultera i en tilltagande löneökningstakt i en
strukturomvandlingfas.

Den i förhållande till 1980-talet återhållsamma tillväxten i övriga eko-
nomin torde dock innebära att lönerna inom industrin kan utvecklas star-
kare utan att påtagliga spridningseffekter uppstår. Till skillnad mot tidi-
gare lågkonjunktur väntas inte aktiviteten i byggsektorn öka markant.
Samtidigt fortsätter sannolikt sysselsättningen att fålla inom den offentliga
sektorn. Utbildningsinsatser och en aktiv arbetsmarknadspolitik väntas

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

underlätta överföringen av arbetslösa från branscher med låg tillväxt-
potential till branscher som expanderar och därmed minska trycket på
relativlöneändringar som allokeringsinstrument.

Sammantaget pekar såväl den höga arbetslösheten som ett antal andra
faktorer mot en långsam utveckling av lönerna de närmaste åren. 1 sam-
band med ökad sysselsättning och fortsatt höga vinster nästa år förutses
dock löneökningstakten tillta något. Lönerna inom industrin beräknas sti-
ga mer samtidigt som lönerna i byggnadssektorn ökar mindre än genom-
snittet. Ökningen av genomsnittslönen kan i någon mån dämpas av för-
ändringar i arbetskraftens sammansättning, t.ex. att andelen yngre stiger
när sysselsättningen ökar. A andra sidan motverkas denna effekt delvis
av att sysselsättningen stiger i branscher med relativt sett högre lönenivå.
Sammantaget beräknas lönerna för hela ekonomin i genomsnitt öka med
3,5 % 1995 och 4 % 1996.

Osäkerhet i löneprognosen finns både på uppåt- och nedåtsidan. Löne-
ökningen kan bli högre om löntagarna i högre utsträckning erhåller kom-
pensation för höjda priser, skatter och avgifter. En annan riskfaktor här-
rör från ekonomins tudelning med en stark exportsektor och en svagare
hemmamarknad. Löneökningarna i och spridningseffekterna från den ex-
pansiva delen av ekonomin kan bli större än beräknat och därmed leda
till en högre genomsnittlig löneökningstakt i ekonomin som helhet. A
andra sidan finns faktorer som pekar mot en svagare löneökningstakt. Ut-
vecklingen under 1994 bekräftar bilden av en måttlig löneutveckling, vil-
ket talar för viss reallöneflexibilitet. Vidare indikerade en tidigare publi-
cerad intlationsenkät, som SCB gjort på Riksbankens uppdrag, att såväl
arbetsgivar- som arbetstagarorganisationer väntar sig en svagare löneut-
veckling den närmaste tiden än vad som beräknas enligt denna prognos.

Inom OECD-området beräknas lönerna inom tillverkningsindustrin öka
med ca 4 % 1995 och 1996. Den svenska industrins löner väntas således
stiga med ca 1,5 procentenheter mer per år trots att en större del av
arbetslösheten förhoppningsvis är cyklisk i Sverige än i andra länder.
Tillsammans med effekter av deprecieringen av den svenska kronan, en
stark produktivitetsutveckling och sänkta arbetsgivaravgifter medför
löneutvecklingen att den relativa enhetsarbetskostnaden ändå kan sjunka
med ca 17 % mellan 1992 och 1996. Utvecklingen 1995 och 1996
innebär dock en viss försvagning av konkurrenskraften trots fortsatt hög
arbetslöshet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 6.1 Nominell timlön inom industrin

Ärlig procentuell förändring

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Anm.: OECD-liinderna är samtnanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige pä världsmarknaden.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

7 Inflation

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Inflationstrycket varierar för närvarande starkt mellan olika sektorer i den
svenska ekonomin. Inom vissa delar av industrin är kapacitetsutnyttjandet
högt, vilket bidragit till avsevärda prishöjningar, framför allt på insats-
varor. Samtidigt är efterfrågan från hushållen fortfarande svag. Detta
minskar möjligheterna för företagen att höja sina marginaler på hemma-
marknaden. Genom att tillgången på arbetskraft är god är också infla-
tionsimpulsema från lönebildningen måttliga.

Den svenska inflationstakten, mätt som KPI:s ökningstakt på årsbasis,
ökade under 1994 och uppgick i november till 2,4 %. Till följd av att
KPI sjönk kraftigt av tekniska orsaker i december 1993 beräknas infla-
tionstakten vid slutet av året öka till 2,8 %. Prisökningen under 1994 för-
klaras till stor del av höjda importpriser. Till en del är detta ett resultat
av den kraftiga deprecieringen av kronan under 1992 och 1993. Dess-
utom steg de internationella råvarupriserna kraftigt. Enbart prisuppgången
på kaffe förklarar 0,3 procentenheter av konsumentprisindex ökning un-
der 1994. Boendekostnaderna ökade också förhållandevis mycket. Detta
orsakades framför allt av hyresutvecklingen. Egenhemsposten i KPI
ökade långsammare till följd av att räntekostnaderna var ungefär oför-
ändrade.

Under 1994 bidrog höjda indirekta skatter och minskade subventioner
till konsumentprisindexökning. Utvecklingen av konsumentpriserna exklu-
sive indirekta skatter och subventioner visas av nettoprisindex. Under
1994 beräknas nettoprisindex ökning ha uppgått till 1,9 %.

Den exportinriktade industrin möter för närvarande en mycket stark
efterfrågan. Detta har fört med sig en kraftig ökning av industriproduktio-
nen, i synnerhet inom delar av basindustrin. I dessa branscher är kapaci-
tetsutnyttjandet uppskattningsvis på samma nivå som år 1989. I kombina-
tion med den internationella råvaruprisuppgången har detta medfört att
industrins hemmamarknadspriser stigit i allt snabbare takt under det se-
naste året. Det finns en risk för att dessa prisstegringar fortplantas till
övriga delar av ekonomin. Ännu så länge förefaller emellertid dessa
spridningseffekter ha varit begränsade. Under perioden oktober 1993 till
oktober 1994 steg t.ex. hemmamarknadspriserna totalt med 6,2 %.
Hemmamarknadens insatsvarupriser ökade emellertid med 9,3 % medan
konsumentvaruprisema steg med endast 4,0 %.

Jämfört med tidigare perioder med högt kapacitetsutnyttjande inom in-
dustrin är sannolikt kopplingen till inflationen svagare nu. Under tidigare
högkonjunkturer har arbetsmarknaden snabbt utgjort en tillväxtrestriktion.
Detta har resulterat i snabbt stigande lönekostnader, vilket givit högre
inflation. Under prognosperioden beräknas arbetsmarknaden inte ge upp-
hov till några allvarligare flaskhalsar i produktionen. Den totala öppna
arbetslösheten väntas sjunka, men trots det ligga över den arbetslöshets-
nivå vid vilken inflationen tenderar att öka. Företagen väntas nu ha större
incitament att hålla nere priserna för att vinna marknadsandelar än då
arbetsmarknaden utgjorde ett hinder för vidare expansion. En brist på
realkapital är sannolikt lättare att åtgärda än brist på arbetskraft.

Inflationsförväntningarna är mycket betydelsefulla för den faktiska in-
flationsutvecklingen. Olika undersökningar pekar relativt entydigt på att
inflationsförväntningarna höjts under det senaste året. Detta gäller såväl
hushållen som penningmarknadens aktörer och industrin. Inflationsför-
väntningarna på ett års sikt varierar mellan 2,5 och 4 %. Förväntningarna
är högst inom industrin och bland penningmarknadens aktörer. Bland hus-
hållen och detaljhandeln är förväntningarna lägre. Undersökningarna indi-
kerar att inflationsförväntningarna är högre på längre sikt.

Den kraftiga deprecieringen av kronan sedan november 1992 har med-
fört ett avsevärt tryck uppåt på den svenska prisnivån. Hur stor effekten
blir av denna valutakursförsvagning är av avgörande betydelse för den
framtida inflationen. Konjunkturinstitutet har på uppdrag av regeringen
beräknat effekten på konsumentprisindex av den initiala deprecieringen
som skedde vid övergången till rörlig växelkurs. Beräkningen tyder på
att effekten på konsumentprisindex ökning uppgick till 1,90 procenten-
heter från oktober 1992 till oktober 1993 och 0,18 procentenheter under
nästföljande 12-månadersperiod. Redan under det andra året efter depre-
cieringen har sålunda effekten minskat avsevärt. Efter en kraftig försvag-
ning under slutet av 1992 och det första halvåret 1993 har kronan varit
förhållandevis stabil. Den importvägda växelkursen var i december 1994
jämförbar med nivån i augusti 1993. Om mönstret skulle vara detsamma
som för den initiala deprecieringen skulle detta innebära att inflations-
trycket under prognosperioden till följd av den tidigare försvagningen av
kronan skulle vara relativt begränsat. För detta talar också den relativt
svaga utvecklingen av hushållens efterfrågan. Den antagna apprecieringen
av kronan möjliggör emellertid en förstärkning av marginalerna hos ut-
ländska exportörer och inhemska importörer, utan att importen därmed
stiger i pris i relation till inhemsk produktion. Det är därför sannolikt att
en relativt stor del av den antagna apprecieringen av kronan kommer att
resultera i återställda marginaler hos de utländska exportörerna respektive
de svenska importörerna, snarare än att komma de svenska konsumenter-
na tillgodo i form av lägre priser.

Tillgångsprisutvecklingen inkluderas normalt inte i inflationsbegreppet.
Prisutvecklingen på fastigheter kan emllertid säga något om hur efter-
frågan utvecklas, genom effekter på investeringar och privat konsumtion.
Efter en betydande höjning av priserna på småhus under den andra halvan
av 1980-talet föll småhusprisema från 1991 till 1993 med drygt 15 %.
Under samma period sjönk den privata konsumtionen med 5 %. Under
1994 återhämtade sig priserna på småhus något. I november låg prisnivån
i riket som helhet 5 % över nivån vid början av året, vilket dock innebar
en nedgång med 1 % jämfört med läget i juli.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 7.1 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

	1993	1994	1995	1996
KPI dec.-dec.	4,1	2,8	2,9	3,7
Nettoprisindex dec.-dec.	3,9	1,9	2,0	1,7
Importpriser, totalt	16,1	5,0	2,4	1,4
Bostäder, totalt	2,9	2,8	2,8	3,3
Indirekta skatter, bidrag i procentenheter	0,3	0,5	0,7	1,5
Diverse taxor	7,4	4,1	4,4	4,1
Konkurrensutsatt svensk produktion	1,9	2,9	4,6	4,2
Arbetskraftskostnad i näringslivet	-0,1	1,1	2,0	2,9
Vinstmarginal, bidrag i procentenheter	-1,0	-0,4	-0,2	-0,3
KPI årsgenomsnitt	4,7	2,2	2.9	3,7
Nettoprisindex årsgenomsnitt	4.3	1.4	1.8	1.8
Prisindex för inhemsk användning	3,9	2,5	2,8	2,9
OECD (16) KPI	2.8	2.3	2.7	3,0
Implicitprisindex	5,8	3,0	2,9	3,0
Basbelopp	34 400	35 200	35 700	36 300

Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotter m.m.,
TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl.
indirekta skatter och subventioner. Vid beräkningen av 1994 och 1995 års basbelopp
har en avräkning gjorts med 1,9 resp. 0,2 procentenheter för deprecieringens direkta
effekter. För 1995 och 1996 har därefter gjorts en avräkning med 40 % av den åter-
stående uppräkningsfaktorn i enlighet med regeringens förslag avseende indexering av
basbeloppet. OECD-länderna är sammanvägda enligt BNP-viktcr.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under loppet av 1994 beräknas KPI ha ökat med 2,8 %. Det är betyd-
ligt högre än bedömningen i den reviderade nationalbudgeten i april. För-
ändringen av prognosen beror främst på högre importpriser och ränte-
kostnader. Båda dessa faktorer har att göra med den ränte- och valutaoro
som rådde under sommaren. Dessutom har de internationella priserna
ökat mer än väntat. Däremot har inte den inhemskt genererade inflationen
överträffat prognosen.

Under 1995 och 1996 beräknas importpriserna ge ett mindre bidrag till
konsumentprisindex än under 1994. Dels beror detta på att importprisema
steg kraftigt 1994 som ett resultat av vissa tillfälliga faktorer, t.ex. dålig
kaffeskörd i Brasilien, dels antas kronan apprecieras under prognosperio-
den. En viss prishöjning bedöms bli resultatet av att importen i samband
med EU-medlemskapet styrs över till länder med något högre prisnivå än
tidigare leverantörsländer.

Arbetskraftskostnaden per producerad enhet beräknas ge ett växande
bidrag till inflationen under de kommande två åren. Det beror på att ar-
betskraftskostnaden ökar något snabbare, samtidigt som produktiviteten
växer långsammare än tidigare.

Under både 1995 och 1996 påverkas konsumentprisindex kraftigt av
höjda indirekta skatter och sänkta subventioner. Ar 1995 omfattar åtgär-
derna bl.a. höjd arbetsgivaravgift, höjd moms på restaurangtjänster och
porto, höjda tullar samt indexering av vissa punktskatter. Dessutom för-
svinner det s.k. ROT-avdraget, men samtidigt införs ett ROT-bidrag.
Netto ger dessa två förändringar ett bidrag på 0,1 % till KPI. Näst-

följande år påverkas fastighetsskatterna via en rad olika åtgärder. Bland Prop. 1994/95:100
dessa kan nämnas höjd fastighetsskatt med 0,2 procentenheter samt Bilaga 1.1
breddning av fastighetsskatten till att gälla även jordbruk-, industri-,
skogsfästigheter samt kommersiella lokaler. Dessutom sker en ordinarie
omtaxering av småhus. I övrigt sker bl.a. en indexering av punktskatter
samtidigt som ovan nämnda ROT-bidrag upphör. Den sammantagna
effekten uppskattas till 0,7 procentenheter 1995 och 1,5 procentenheter
1996. En stor del av skattehöjningarna, i synnerhet 1996, kommer att på-
verka bostadssektorn. Den svaga privata efterfrågan som prognostiseras
torde emellertid innebära att såväl hyresvärdar som handel kommer att
ha svårt att fullt ut övervältra de indirekta skatterna på hyresgäster och
kunder. Detta innebär att KPI inte väntas stiga med hela den beräknade
effekten av höjda indirekta skatter. Sammantaget väntas konsumentpris-
index öka med 2,9 % 1995 och 3,7 % 1996.

Diagram 7.1 Konsumentprisutvecklingen

Procentuell förändring över 12 månader

Anm.: Vid beräkningen av 12-månadcrstalen liar en avräkning gjorts för skillnaden
mellan december månads långtidsindex och korttidsindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Konsumentprisindex är det vanligaste måttet på inflation, men vid en
mer fullständig analys av inflationsutvecklingen bör man också studera
andra mått. Prisindex för inhemsk användning speglar t.ex. prisutveck-
lingen i hela ekonomin medan KPI endast beaktar prisutvecklingen för
privat konsumtion. Som framgår av tabell 7.1 förutses detta prismått stiga
med knappt 3 % per år 1995 och 1996. Det kan också vara önskvärt att
kunna beskriva konsumentprisutvecklingen rensat för effekter av olika

finanspolitiska åtgärder. KPI påverkas av prishöjningar oberoende av om
dessa beror på underliggande faktorer eller höjda indirekta skatter och
sänkta subventioner. Dessa effekter räknas bort i det s.k. nettoprisindex.
Som framgår av diagram 7.1 växer skillnaden mellan utvecklingstalen för
KPI och NPI under prognosperioden. Skillnaden i ökningstakt förklaras
dels av de föreslagna ändringarna i indirekta skatter och subventioner,
vilka ger ett bidrag till KPI på 1,5 procentenheter 1996, dels av en ordi-
narie nedtrappning av räntebidragen. Denna nedtrappning beräknas ge ett
bidrag till KPI på ca 0,5 procentenheter. Tillväxttakten i nettoprisindex
skall dock inte tolkas som den inflation som skulle ha etablerats om skat-
ter och subventioner skulle ha varit oförändrade. I nettoprisindex har
nämligen konsumentprisindex rensats mekaniskt med den fulla effekten
av en förändrad indirekt skatt eller subvention. Effekten räknas bort sam-
tidigt som förändringen träder i kraft. På kort sikt är det inte troligt att
denna typ av förändringar får ett omedelbart genomslag i KPI, annat än
för vissa åtgärder som exempelvis en fastighetsskatteförändring avseende
egnahem. Under perioder med kraftiga förändringar av indirekta skatter
och subventioner kan därför NPI underskatta den underliggande inflatio-
nen.

Genom att KPI påverkas så pass mycket av förändrade indirekta skatter
och subventioner under 1996 är det troligt att den registrerade 12-måna-
derstakten kommer att falla under början av 1997 när dessa effekter
klingar av. Redan i januari 1997 försvinner effekten av de åtgärder som
rent tekniskt påverkar KPI i januari 1996. Dessa åtgärder uppgår upp-
skattningsvis till ca 0,7 procentenheter. De åtgärder som förväntas slå
igenom i KPI med större tidsfördröjning, exempelvis höjningen av arbets-
givaravgiften, ger ett bidrag till 12-månaderstakten som successivt för-
svinner under 1997. Samtidigt är det troligt att marginalerna pressats ned
under 1996 till följd av de höjda indirekta skatterna och subventionerna.
När skattehöjningarna minskar är det därför sannolikt att marginalerna
höjs. I de medelfristiga kalkylerna bedöms KPI öka med knappt 3 % i
genomsnitt under 1997.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

8 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

Prop. 1995/94:100

Bilaga 1.1

År 1994 steg hushållens realt disponibla inkomster med ca 1,5 % enligt
preliminära beräkningar. Även den privata konsumtionen ökade efter de
senaste årens nedgång. Uppgången i sparandet fortsatte emellertid och
därmed har sparkvoten stigit med 13,5 procentenheter sedan 1989. Bud-
getförstärkningarna i den offentliga sektorn bidrar till att hushållens realt
disponibla inkomster fäller med ca 2,5 % 1995. En ytterligare minskning
med 0,5 % förutses för 1996. Den privata konsumtionen väntas hållas
uppe genom att hushållen drar ned sitt sparande. Därigenom kan konsum-
tionen vara oförändrad 1995 och öka med 1 % 1996, se tabell 8.1.

Tabell 8.1 Ilushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Löpande priser	1993	1994	1995	1996
Miljarder kronor
Löner	628,8	650,9	687,9	726,1
Företagarinkoinster	55,0	58,8	62,9	65,2
Räntor och utdelningar, netto	-31,7	-25,1	-19,8	-15,7
Inkomstöverföringar från
offentlig sektor	374,4	387,4	386,0	386,2
Övriga inkomster, netto	121,8	129,0	133,0	130,7
Direkta skatter, avgifter m.m	288,5	303,6	348,5	368,3
Disponibel inkomst	859,7	897,5	901,6	924,2
Privat konsumtion	792,1	820.7	844,4	878,6
Sparkvot, nivå i %	7.9	8,5	6.3	4.9
Procentuell utveckling
1991 års priser
Disponibel inkomst	-3,5	1.4	-2.4	-0,5
Privat konsumtion	-3.8	0,6	0.0	1,0

Källor-, Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

8.1 Hushållens inkomster

Hushållens realt disponibla inkomster sjönk med 3,5 % 1993, efter att ha
ökat kraftigt under de första åren av 1990-talet. År 1994 skedde en viss
återhämtning av realinkomstema, som steg med ca 1,5 %. Ökningen ba-
serades på en positiv utveckling av löneinkomsterna, både genom ökad
sysselsättning i timmar och ökad reallön före skatt. Även pensionsin-
komstema steg realt, delvis till följd av att inflationen var lägre 1994 än
1993. De senaste årens höga finansiella sparande har medfört en succes-
siv förbättring av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar.
För 1994 gav förändringen av räntenettot ett bidrag med nära 1 procent-
enhet till inkomstökningen. Skatte- och avgiftshöjningar bidrog till att dra
ned inkomstutvecklingen med knappt 1 procentenhet, se tabell 8.2.

Prop. 1995/94:100

Bilaga 1.1

Tabell 8.2 Hushållens inkomster

Miljarder kr Procentuell utveckling Procentuellt bidrag till

Löpande 1991 års priser realinkomstutvecklingen

priser

	1993	1993	1994	1995	1996	1993	1994	1995	1996
Lönesununa exkl. sjuklön	628,8	-6.5	1.3	2,7	1.8	-4.9	1.0	2.0	1.4
därav timlön före skatt		-1,5	0,5	0,6	0,3	-1,1	0,4	0,4	0,2
sysselsättning		-5,1	0,8	2,1	1,5	-3,8	0,6	1,6	1,2
Transfereringar från offentlig sektor	374,4	2,4	1.2	-3,1	-3,6	1.0	0,5	-1,4	-1,6
Pensioner	195,8	0,0	2,7	0,5	-1,4	0,0	0,6	0,1	-0,3
Sjukförsäkring m.m.	47,1	-10,0	-3,3	-3,0	0,0	-0,6	-0,2	-0,2	0,0
Arbetslöshetsbidrag m.m.	58,6	31,9	-7,4	-17,0	-10,5	1,6	-0,5	-1,1	-0,6
Övriga transfereringar	72,8	-0,1	7,3	-3,0	-7,2	0,0	0,6	-0,3	-0,6
Räntor och utdelningar, netto	-31,7					0,3	0.8	0.7	0,5
Övriga inkomster, netto	176.8	-5,2	0,0	1.7	-0.5	-1,1	0.0	0.3	-0,1
Direkta skatter och avgifter	288,5	-3.4	3,0	11,6	1.9	1.1	-1,0	-4.0	-0,7
Disponibel inkomst	859,7	-3,5	1.4	-2.4	-0,5	-3,5	1.4	-2,4	-0,5

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med
konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade
med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI
påverkar posten ”övriga inkomster, netto".

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Uppgången i sysselsättningen förstärks under 1995 och arbetslösheten
väntas minska. Den genomsnittliga reala timlönen före skatt stiger något
och den reala lönesumman beräknas öka med drygt 2,5 %. Arbetsin-
komsterna och fortsatt förbättring av räntenettot ger tillsammans med öv-
riga privata inkomster ett positivt bidrag på 3 procentenheter till in-
komstutvecklingen 1995. Direkta skatter och transfereringar från den of-
fentliga sektorn drar ned den realt disponibla inkomstutvecklingen med
ca 5,5 procentenheter, delvis som en följd av minskade bidrag när läget
på arbetsmarknaden förbättras. Den ändrade inriktningen av arbetsmark-
nadspolitiken, med ökat stöd till reguljär sysselsättning och minskning av
sysselsättningsskapande åtgärder, leder också till att löneinkomsterna ökar
och bidragen minskar. Regelförändringar beträffande skatter och
transfereringar beräknas minska hushållens inkomster med ca 30 miljar-
der kr, vilket motsvarar knappt 3,5 % av disponibel inkomst. De statliga
höjningarna av de direkta skatterna och avgifterna för hushållen beräknas
till ca 20 miljarder kr, jämfört med 1994 års regelsystem. Därtill kommer
kommunala skattehöjningar med i genomsnitt 0,42 procentenheter, vilket
motsvarar ca 3,5 miljarder kr. Slopandet av vårdnadsbidraget, re-
duceringen av uppräkningen av pensionerna och andra besparingar mins-
kar transfereringarna till hushållen med ca 8,5 miljarder kr före skatt.
Sammantaget beräknas de realt disponibla inkomsterna minska med
2,4 % 1995. Därav ger privata inkomster ett positivt bidrag med 3 pro-

centenheter, medan direkta skatter och transfereringar från den offentliga
sektorn ger ett negativt bidrag på ca 5,5 procentenheter.

Inkomstutvecklingen för 1996 karakteriseras av samma faktorer som
1995. Arbets- och kapitalinkomsterna stiger medan ytterligare budgetför-
stärkande åtgärder drar ned inkomsterna. De direkta skatterna ökar ge-
nom ytterligare 1 procentenhets höjning av egenavgiftema. Uppräkningen
av pensioner och andra basbeloppsanknutna transfereringar reduceras
även 1996. Därtill kommer bl.a. minskningar av barnbidragen, bostads-
bidragen och den skärpning av reglerna i arbetslöshetsförsäkringen som
föreslås från den 1 juli 1995. De realt disponibla inkomsterna väntas
minska med 0,5 %. Till minskningen bidrar skatter och transfereringar
från offentliga sektorn med knappt 2,5 procentenheter.

Sammanfattningsvis bryts, under prognosperioden, de senaste årens
trend med ökade transfereringar från den offentliga sektorn. Det beror
huvudsakligen på ändringar i regelsystemen, men också på att situationen
på arbetsmarknaden förbättras. Inkomstökningar till följd av stigande
sysselsättning motverkas delvis av att bidrag faller bort. Socialförsäkring-
arna och arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som under nedgången i
sysselsättningen till stor del ersatt bortfallande löneinkomster, får motsatt
effekt nu när sysselsättningen ökar. De s.k. automatiska stabilisatorerna
verkar således i båda riktningarna.

8.2 Privat konsumtion och sparande

Efter en säsongrensad uppgång under loppet av 1993 föll den privata
konsumtionen tillbaka något under andra kvartalet 1994. Konsumtions-
dämpningen sammanföll med en period med betydande oro på de finan-
siella marknaderna. Valutakursen försvagades och räntorna steg. Hushål-
lens framtidsförväntningar försköts samtidigt i negativ riktning.

Under det tredje kvartalet stärktes åter konsumtionen säsongrensat. Un-
der perioden januari till och med september 1994 ökade den privata kon-
sumtionen med ca 0,7 % jämfört med motsvarande period 1993. Hushål-
lens framtidsförväntningar avseende den framtida arbetslösheten förbätt-
rades samtidigt. Förväntningarna om den egna ekonomin och Sveriges
ekonomi blev emellertid något mer negativa under loppet av 1994, men
andelen hushåll med positiva förväntningar överväger fortfarande. Indika-
tioner från bl.a. Handelns utredningsinstitut pekar mot att även det fjärde
kvartalet 1994 var relativt starkt, i synnerhet gäller detta hushållens inköp
av sällanköpsvaror. För helåret 1994 beräknas konsumtionen ha ökat med
0,6 %. Det skulle innebära att sparkvoten steg från 7,9 % till 8,5 %.

Prop. 1995/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 8.1 Privat konsumtion

Säsongrensad nivå, 1991 års priser, kvartalsdata

Prop. 1995/94:100

Bilaga 1.1

Miljarder kronor

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Ar 1995 väntas den realt disponibla inkomsten sjunka med ca 2,5 %.
Detta bedöms dock inte leda till en motsvarande minskning av den priva-
ta konsumtionen. Enligt den mest väletablerade konsumtionsteorin be-
stäms hushållens konsumtion inte främst av den faktiska kortsiktiga in-
komstutvecklingen, utan av den förväntade långsiktiga inkomstutveck-
lingen. En jämförelse av den privata konsumtionen och den realt dispo-
nibla inkomsten visar också att samvariationen mellan dessa båda variab-
ler varit relativt låg, i synnerhet från mitten av 1980-talet och framåt.
Sparkvoten har därmed varierat kraftigt.

I vilken mån den sjunkande disponibelinkomsten kominer att föranleda
en minskad privat konsumtion beror sålunda i hög grad på om hushållen
förutsett de skattehöjningar och transtereringsminskningar som drar ned
den disponibla inkomsten 1995. 1 den mån dessa förändringar förutsetts
har konsumtionen sannolikt anpassats redan tidigare. Minskningen av den
disponibla inkomsten kan då balanseras av en sänkt sparkvot. Det är
emellertid inte troligt att hushållen redan gjort en fullständig anpassning
av sin konsumtion. Informationen om inkomstminskningen har t.ex. inte
nått ut till alla, vilket gör att vissa hushåll reagerar först när inkomsterna
påverkas. Empiriska studier tyder dessutom på att mellan 25 och 35 %
av hushållen agerar på ett sätt som innebär att man inte kan eller vill
utjämna konsumtionen över tiden, utan istället konsumerar hela sin in-
komst. Dessa hushåll justerar sin konsumtion först när de disponibla in-
komsterna faller. Den isolerade effekten av besparingarna bör således

vara att konsumtionen faller, dock inte i samma grad som inkomsten.
Hushållen har sannolikt förutsett att inkomsterna kommer att falla till
följd av de svaga offentliga finanserna och därför till en del justerat ned
sin konsumtion redan tidigare. Det finns emellertid en risk för att de
föreslagna åtgärderna är mer långtgående än hushållen förväntat. I sådana
fall blir den kontraktiva effekten på konsumtionen större än prognostise-
rat.

Det finns också ett antal faktorer som väntas påverka konsumtionen i
positiv riktning under prognosperioden. Den mest betydelsefulla faktorn
är att sysselsättningen inte längre fäller. Internationella data visar en på-
taglig korrelation mellan sysselsättningsförändringen och den privata kon-
sumtionen. När en person blir arbetslös påverkas i hög grad den förvän-
tade framtida inkomsten vilket resulterar i en lägre konsumtion. I en si-
tuation med fällande sysselsättning påverkas emellertid konsumtionen inte
bara av att de arbetslösa konsumerar mindre, utan även av att de som
fortfarande har sysselsättning upplever en ökad risk för arbetslöshet och
därmed lägre framtida inkomster. En ökad sannolikhet för en försämring
av framtida inkomster resulterar i en anpassning av konsumtionen. Den
svenska sysselsättningen föll med mer än 10 % från 1990 till 1994. Detta
har sannolikt varit en starkt bidragande orsak till att konsumtionen föll
med 5 % samtidigt som sparkvoten ökade med nära 9 procentenheter.
Under 1995 och 1996 väntas sysselsättningen öka med 2,7 resp. 1,8 %
per år och den öppna arbetslösheten sjunka från 7,9 till 6,1 %. Detta om-
slag skulle kunna utgöra en mycket stark stimulans till den privata kon-
sumtionen.

Prop. 1995/94:100

Bilaga 1.1

Diagram 8.2 Sysselsättningen 1980-1996

Tusental personer

4500

4400

4300

4200

4100

4000

3900

3800

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996

Kiillor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån oeli Finansdepartementet.

En annan faktor som enligt olika studier starkt påverkat den privata
konsumtionen under senare år är utvecklingen av tillgångspriserna. Av-
regleringen av kreditmarknaderna vid mitten av 8O-talet, i kombination
med stigande fastighetspriser möjliggorde en lånefinansierad konsumtions-
ökning. När skattelättnaden för utgiftsräntor begränsades i samband med
skattereformen började hushållen sträva efter att reducera sina skulder.
Resultatet blev en minskad efterfrågan på småhus och ett prisfall mellan
1991 och 1993 på drygt 15 %. Som en följd av att fastighetspriserna föll
försämrades hushållens balansräkningar, vilket ökade amorteringsbehoven
ytterligare.

Sedan årsskiftet 1993/1994 har priserna på småhus emellertid ökat med
5 %. En viss nedgång registrerades under perioden juli-september, men
enligt den senaste mätningen stiger priserna åter. Eftersom hushållens
finansiella sparande ökat kraftigt under de senaste åren och hushållens
aktieinnehav stigit i värde har därmed hushållens förmögenhet, ställt i
relation till den disponibla inkomsten, ökat under 1993 och 1994. Den
amortering av hushållens skulder som skett från fjärde kvartalet 1991 har
dessutom visat tecken på att avta. Under fjärde kvartalet 1993 och första
kvartalet 1994 ökade skulderna något. Under de nästföljande två kvar-
talen amorterades skulderna åter ned, men i en betydligt långsammare
takt än tidigare.

Diagram 8.3 Hushållens formögenhetskvot
Förmögenhet i relation till disponibel inkomst

Prop. 1995/94:100

Bilaga 1.1

ztnni.: Småhus värderade med hjälp av taxeringsvärden och köpeskiUingskoefficienter.
Kiillor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Från nivån år 1991 har hushållens inköp av sällanköpsvaror fallit med Prop. 1995/94:100
ca 15 %. Under samma period har den totala privata konsumtionen, en- Bilaga 1.1
ligt nationalräkenskaperna, minskat med ca 5 %. Inköp av sällanköps-
varor är dock i ekonomisk mening att betrakta som investeringar snarare
än konsumtion. Den kraftiga minskningen av inköpen har därför kunnat
genomföras utan att den egentliga konsumtionen sjunkit i samma grad.
Den låga nivån på nyinköpen innebär emellertid att det successivt byggs
upp ett behov av fömyelseinköp. Detta torde under prognosperioden leda
till att hushållen ökar sina inköp av kapitalvaror, om inte annat så för att
undvika en fortsatt konsumtionsminskning. Ökningen av dessa inköp kan
då bli betydande.

Sammanfattningsvis finns det i dagsläget krafter som verkar i såväl
uppdragande som neddragande riktning vad gäller utvecklingen av den
privata konsumtionen. Trots en minskning av de disponibla inkomsterna
bedöms konsumtionen bli oförändrad 1995. Därefter väntas en uppgång
med 1 % under 1996. Det innebär att sparkvoten sjunker med drygt 3
procentenheter från 1994 till 1996. Det finns en risk för att denna spar-
kvotsnedgång inte kommer till stånd. Denna risk består främst i svårig-
heten att bedöma i vilken mån de föreslagna budgetförstärkningarna är
i linje med hushållens förväntningar. Det är inte heller otroligt att det pri-
vata sparandet, till följd av en önskan att stärka den egna ekonomiska
tryggheten, kommer att ligga på en historiskt sett hög nivå i framtiden.
Samtidigt finns det en möjlighet att den positiva dynamiken, i första hand
till följd av det förändrade arbetsmarknadsläget, är underskattad.

Diagram 8.4 Hushållens sparkvot

Nettosparande i relation till disponibel inkomst

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

9 Investeringar

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Uppgången i de totala bruttoinvesteringarna beräknas bli kraftig de när-
maste åren. En snabbt växande produktion och en hög lönsamhet lägger
grunden till investeringsökningen i näringslivet under såväl 1995 som
1996. Därtill ger möjligheten till direktavdrag för byggnader i närings-
livet ytterligare stimulanseffekt. Vidare bör EU-medlemskapet ha minskat
osäkerheten om näringslivets framtidsförutsättningar.

Tabell 9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr 1993 -------------------------------------------

	Löpande priser	1992	1993	1994	1995	1996
Näringsliv	114,4	-15,5	-14,3	16,6	20,1	10,1
Offentliga myndigheter	33,7	0,6	4,3	6,5	9,2	1,7
Bostäder	57,5	-7,3	-31,0	-39,3	-28,4	9,2
Totalt	205,6	-10,8	-17,6	-1.3	9.5	8.5
därav maskiner	81,3	-16,0	-14,7	20,0	17,9	11,7

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bruttoinvesteringarna sjönk preliminärt med ca 1 % år 1994. Från en
låg utgångsnivå vände näringslivets investeringar kraftigt uppåt under
loppet av året. Ett stort antal outhyrda lägenheter samt en hög realränta
innebar en fortsatt kraftig tillbakagång i bostadsproduktionen.

Den exportledda konjunkturuppgången väntas medföra en betydande in-
vesteringsökning inom de exportberoende näringarna under hela prog-
nosperioden 1995-1996. Ett växande behov av ersättningsinvesteringar
samt mot slutet av perioden ett stigande resursutnyttjande bidrar till en
volymökning också i de hemmamarknadsberoende delarna av närings-
livet. En förbättring av arbetsmarknadsläget samt svagt stigande bostads-
priser väntas medföra en viss återhämtning av bostadsinvesteringama mot
slutet av perioden. Tilltagande infrastrukturinvesteringar samt ett stimu-
lanspaket inriktat på bygginvesteringar bidrar också till den snabbt sti-
gande investeringsaktiviteten under perioden.

Sammantaget beräknas investeringarna öka med ca 9 % årligen 1995
och 1996. Investeringskvoten, dvs bruttoinvesteringarnas andel av BNP,
uppgår trots detta endast till 15 % 1996, vilket fortfarande är en kraftig
minskning sedan 1989 då kvoten uppgick till 22 %. Frånräknat bostadsin-
vesteringama närmar sig dock kvoten den långsiktiga trendnivån.

13 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Diagram 9.1 Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exklusive bostäder Prop. 1994/95:100
som andelar av BNP Bilaga 1 1

Källor: Statistiska centralbyrån oclt Finansdepartementet.

9.1 Näringslivets investeringar

Efter ett kraftigt fall i näringslivets investeringar under åren 1989-1993
(-40 %) ägde en markant vändning rum under loppet av 1994. Mätt som
årsgenomsnitt steg näringslivets investeringar med knappt 17 % mellan
1993 och 1994. Uppgången berodde framför allt på ett snabbt ökande re-
sursutnyttjande inom exportindustrin och inom de exportrelaterade tjänste-
sektorerna, samtidigt som näringslivets lönsamhet förbättrades ytterligare.

Under prognosperioden kominer den höga lönsamheten och det fortsatt
höga kapacitetsutnyttjandet inom de exportberoende delarna av närings-
livet att utgöra en kraftig investeringsstimulans. Investeringarna inom de
hemmamarknadsorienterade delarna av näringslivet dämpas dock av den
svaga utvecklingen av privat konsumtion och det låga bostadsbyggandet.
Ett successivt växande behov av ersättningsinvesteringar samt förväntade
lägre räntor medför dock att investeringarna förutses öka också inom de
hemmamarknadsorienterade delama av näringslivet. Under perioden no-
vember 1994-maj 1996 medges dessutom direktavdrag för byggnadsin-
vesteringar. Genom möjligheten till direktavdrag sjunker de reala för-
räntningskraven på investeringen. Effekten på byggnadsinvesteringarna
beräknas till ca 4 miljarder kr under perioden. Till största delen är detta
en effekt av tidigareläggning, vilket medför färre byggnadsprojekt efter
stimulansperiodens utgång.

Tabell 9.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

	Miljarder kr 1993 Löpande priser	Ärlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr 1993 Löpande priser	1992	1993	1994	1995	1996
Industri	32,6	-20,1	-4,2	20,0	33,1	19,3
Basindustri	7,0	-37,0	-21,7	37,5	54,0	19,0
Verkstadsindustri	12,9	-22 7	-18,3	12,8	37,0	22,0
Övrig industri	12,7	-6,3	-9,2	18,0	16,1	16,3
Statliga affärsverk	18,4	-10,1	3,0	6,2	14,8	-2,9
Övrigt näringsliv	63,4	-14,8	-22,1	18,4	15,4	8,4
Totalt	114,4	-15,5	-14,3	16.6	20,1	10,1
därav byggnader	41,4	-11,8	-13,3	9,4	20,5	5,6
maskiner	73,0	-17,9	-14,9	21,6	20,1	12,9

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Industrins investeringar ökade med 20 % 1994 efter att ha fallit med
drygt 40 % mellan 1989 och 1993. Uppgången var mest markerad inom
den exportinriktade delen av industrin, men även inom den mer hemma-
marknadsberoende s.k. övriga industrin noterades ökade volymer.

Kapacitetsutnyttjandet steg under loppet av 1994 och uppgick under
tredje kvartalet till 88,6 %, vilket är en uppgång med 6 procentenheter
jämfört med samma period föregående år. Mot bakgrund av den prog-
nostiserade produktionsuppgången är därmed behovet av kapacitetsut-
byggnad stor. Statistiska centralbyråns investeringsenkät från oktober

1994 indikerar också en mycket kraftig investeringsökning under 1995.
Enkäten besvarades dessutom före EU-omröstningen och den ekonomisk-
politiska propositionen, vilket innebär att en del av industriföretagen san-
nolikt kommer att upprevidera investeringsplanerna för 1995 och 1996.

De ekonomiska förutsättningarna för en kraftig industriell expansion är
mycket gynnsamma under prognosperioden. Industrins höga lönsamhet
har inneburit att soliditeten stärkts vilket höjer kreditvärdigheten. Möjlig-
heten till egenfmansiering har också ökat i takt med allt större vinster.
Bara under 1995 beräknas industrins driftsöverskott brutto uppgå till 118
miljarder kr, vilket kan jämföras med de totala investeringarna på
54 miljarder kr.

Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer bekräftar bilden av en
betydande kapacitetsutbyggnad inom industrin. Realräntorna är visserli-
gen fortfarande höga men väntas sjunka något under prognosperioden. En
lägre räntenivå är central för att investeringsvolymerna skall kunna stiga
också inom de hemmamarknadsorienterade företagen i takt med att den
inhemska efterfrågan växer. Mot bakgrund av de goda investeringsförut-
sättningama beräknas därför industrins investeringar öka med drygt 30 %

1995 för att stiga med ytterligare knappt 20 % 1996. Det medför att
kapitalstocken växer med 2,5 resp 4,5 % respektive år. Ett osäker-
hetsmoment i bedömningen är dock utvecklingen av utländska företags
expansion i Sverige. Blir den stor kan eventuellt investeringsuppgången
ha underskattats något. Sveriges fördelaktiga kostnadsläge, låg företags-
beskattning, hög kompetensnivå hos arbetskraften samt en väl utvecklad

industriell tradition, bör under de närmaste åren utgöra starka incitament Prop. 1994/95:100
för etablering i Sverige. Bilaga 1.1

Basindustrins investeringar ökade kraftigt redan 1994. Utgångsnivån
var dock mycket låg. Lönsamheten har snabbt förbättrats efter deprecie-
ringan av kronan och prishöjningar på världsmarknaden. Den överkapaci-
tet som tidigare ansågs råda i Europa har minskat i takt med den oväntat
starka produktionsuppgången. Inom verkstadsindustrin bedöms investe-
ringarna öka med 37 resp 22 % 1995 och 1996. Under perioden är det
framförallt maskin- och transportmedelsindustrin som genomför kapaci-
tetshöjande investeringar. En betydligt lägre investeringsuppgång kan för-
väntas inom s.k. övrig industri. Det låga kapacitetsutnyttjandet och den
fortsatt svaga hemmamarknadsefterfrågan begränsar uppgången.

Investeringarna inom övrigt näringsliv dämpas fortfarande av en svag
hemmamarknad och ett överskott på kommersiella lokaler inom stora de-
lar av landet. Den låga investeringsnivån under perioden 1990-1993 har
dock inneburit att kapitalstockarna anpassats till en mer långsiktig nivå.
Alltfler tecken tyder också på att utvecklingen är på väg att vända. Pri-
serna på kommersiella fastigheter har under loppet av 1994 stigit svagt
(3 %) samtidigt som vakansgraden, dvs andelen lediga lokaler i förhål-
lande till stocken, har stabiliserats. I ett internationellt perspektiv är inte
vakansgraden anmärkningsvärt hög. Från en mycket låg utgångsnivå steg
också investeringarna i kommersiella lokaler under 1994. Denna utveck-
ling väntas fortsätta.

Många av tjänstesektorerna, bl.a. den exportrelaterade uppdragsverk-
samheten, redovisar mycket expansiva produktionsplaner, vilket förväntas
medföra en kraftig investeringsexpansion. En del av den beräknade upp-
gången inom övrigt näringsliv beror på infrastrukturinvesteringama inom
samfärdselområdet som t.ex. Arlandabanan och Oresundsbron. Lönsam-
heten har också stärkts inom övrigt näringsliv vilket ger utrymme för
större investeringar i takt med att aktiviteten i ekonomin stiger. Den sva-
ga utvecklingen av den privata konsumtionen medför dock att nivån på
investeringarna inom varuhandel samt inom restaurang- och hotell-
branschen förblir låga under hela prognosperioden. Trots det blir den
procentuella ökningen stor också i dessa sektorer. Direktavdraget för
byggnader medför dessutom att en del investeringar tidigareläggs.
Sammantaget innebär detta att investeringarna inom övrigt näringsliv sti-
ger med ca 15 % 1995 och med ca 8 % 1996.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

9.2 Offentliga investeringar

Tabell 9.3 Offentliga investeringar

	Miljarder kr 1993 Löpande priser	Ärlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr 1993 Löpande priser	1992	1993	1994	1995	1996
Statliga myndigheter	13,8	-19,6	26,0	7,6	18,0	1,4
Statliga affärsverk	18,4	-10,1	3,0	6,2	14,8	-2,9
Staten	32,2	-0.1	12.3	6.8	16,2	-0,9
Kommunala myndigheter	19,9	-7,6	-7,9	5,7	2,4	1,9
Kommunala affärsverk	3,9	-2,8	-23,1	-5,6	15,5	-3,6
Kommunerna	23,8	-6,7	-10,7	3,9	4,3	1,0
Totalt	56,0	-3.3	1.5	5.6	11.4	-0,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under 1994 steg de offentliga investeringarna med drygt 5 % på grund
av ökade statliga infrastruktursatsningar. Våren 1993 beslutade Riksdagen
om ekonomiska ramar på totalt 98 miljarder kr för väg- och jämvägsin-
vesteringar för perioden 1994-2003. Utöver planeringsramen har för bud-
getåret 1994/95 anvisats 1,6 miljarder kr, vilka är avsedda för länsvägar.
Besluten innebär att infrastrukturinvesteringama väntas kulminera under
1995-1996 for att sedan ligga kvar på en hög nivå de närmaste åren. I
vilken takt som infrastrukturplanema kan genomföras efter 1996 beror
dock av hur statens finanser utvecklar sig. I jämförelse med tidigare pla-
ner sänks anslagen något för prognosperioden 1995-1996.

De statliga myndigheternas investeringar steg med över 60 % mellan
1991 och 1994 främst som en följd av Vägverkets expansion. Vasakro-
nans (f.d Byggnadsstyrelsen) investeringar registreras efter den 1 oktober

1993 under näringslivet. Frånräknat Vasakronan ökade därför de statliga
myndigheternas volymer med över 70 % under samma period. Mellan

1994 och 1996 beräknas investeringarna i gator och vägar öka ytterligare.
Därmed stiger de statliga myndigheternas investeringsvolymer med
knappt 20 % under prognosperioden.

Investeringsökningen för de statliga affärsverken beräknas till knappt
12 % mellan 1994 och 1996. Detta beror främst på ökade infrastrukturin-
vesteringar inom SJ och Banverket samt volymökningar av Telia. Övriga
statliga affärsverk beräknas öka volymerna i begränsad omfattning.

De kommunala investeringarna ökar i långsam takt under prognosperio-
den. Kommunernas finansiella situation utgör en restriktion för fortsatt
utbyggnad av verksamheten. Den låga bostadsproduktionen i år samt de
begränsade investeringarna i kommersiella lokaler minskar också behovet
av kommunal infrastrukturutbyggnad. Uppdragande på investeringarna är
dock de ROT-medel som tillförs under 1995 för eftersatta kommunala be-
hov om sammanlagt ca 800 miljoner kr. Det gäller bl.a. medel för upp-
rustning av lokaler, bullerdämpande åtgärder samt utbyggnad av fjärr-
värmeverk.

9.3 Bostadsinvesteringar

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Bostadsinvesteringarna föll mycket kraftigt under 1994. Antalet påbörjade
lägenheter gick ned till ca 9000 vilket kan jämföras med 70 000 påbörja-
de lägenheter som noterades år 1990. De successivt minskade bostads-
subventionerna, högre realräntor efter skatt samt ett stort antal outhyrda
lägenheter (54 000 i september) har medfört att prisnivån på andrahands-
marknaden i allmänhet understiger nyproduktionspriset vilket gör det
olönsamt att bygga.

Diagram 9.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år t.o.m. 1993, samt
antalet outhyrda lägenheter i september 1994. Antalet påbörjade lägenheter omfattar
både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Enligt Statens Institut för Byggnadsforskning skulle priserna på andra-
handsmarknaden behöva stiga med åtminstone 15 % innan bostadspro-
duktion generellt sett åter blir lönsam. Redan idag är priserna på exis-
terande bostadsfastigheter i vissa centralt belägna områden dock tillräck-
ligt höga för att göra nyproduktion lönsam. Förutsättningarna för en ökad
nybyggnation under prognosperioden förbättras gradvis. Priserna på både
egnahem och hyreshus har under det första halvåret 1994 stigit med ca
5 % samtidigt som produktionskostnaden legat stilla. Under både 1995
och 1996 förväntas räntorna falla något samtidigt som antalet outhyrda
lägenheter väntas sjunka avsevärt. Det sistnämnda är en följd av det för-
bättrade arbetsmarknadsläget och det låga antalet påbörjade lägenheter
under 1993-1994. Därigenom kan produktionen av lägenheter i attraktiva
områden och på orter med en begynnande bostadsbrist komma att öka.

Höjningen av fastighetsskatten från 1,5 % till 1,7 % den 1 januari 1996 Prop. 1994/95:100
bedöms bara i mindre omfattning dämpa bostadsbyggandet. Ett osäker- Bilaga 1.1
hetsmoment är dock de allmännyttiga bostadsbolagens låga självfinans-
ieringsgrad vilket kan fördröja uppgången när staten drar ned sitt risk-
tagande genom minskade subventioner. Antalet påbörjade lägenheter vän-
tas stiga till 14 000 respektive 18 000 lägenheter 1995 och 1996. Utveck-
lingen av den faktiska byggvolymen följer dock inte detta antal. Till följd
av den låga igångsättningen under 1994 faller nybyggnadsvolymen även
under 1995. Nyinvesteringsvolymen beräknas falla med ca 22 % under
1995 för att sedan stiga med ca 21 % 1996. Enligt Boverkets långsiktiga
bedömning som till en del baseras på demografiska faktorer kan bostads-
produktionen efter 1996 stiga till mellan 30 000 och 35 000 bostäder årli-
gen.

Tabell 9.4 Bostadsinvesteringar

Miljarder Årlig procentuell volymförändring
kr 1993 ---------------------------------

	Löpande priser	1992	1993	1994	1995	1996
Nybyggnad	33,6	-19,1	-34,5	-51,9	-22,0	21,4
Flerbostadshus	24,0	-35,1	0,9	-57,5	-25,1	20,9
Småhus	9,6	2,5	-64,8	-37,9	-16,8	22,2
Ombyggnad	23,9	23,6	-25,1	-20,5	-34,2	-4,0
Flerbostadshus	19,0	44,9	-17,8	-99 9	-45,8	-10,0
Småhus	5,0	-10,6	-44,1	-13,9	5,9	6,6
Totalt	57,5	-7,3	-31,0	-39,3	-28,4	9,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det förhållandevis höga påbörjandet av ombyggnader under 1994 beror
delvis på att viss ombyggnation fortfarande utfördes till 1992 års mer för-
delaktiga subventionsregler. Nedtrappningen av bostadssubventionerna
samt den svaga utvecklingen av hushållens disponibla inkomster har dock
medfört att omfattningen av varje ombyggnad i genomsnitt blivit mindre.
Den svaga fastighetsprisutvecklingen har sannolikt också bidragit till
detta. Under 1990 uppgick den genomsnittliga ombyggnadskostnaden till
ca 600 000 kr. År 1994 hade kostnaden per lägenhet minskat till
230 000 kr. Vid dessa mindre omfattande ombyggnader är kreditrestrik-
tionema mindre än vid nyproduktion av bostäder vilket innebär att antalet
påbörjade ombyggnader beräknas bli relativt högt under hela pro-
gnosperioden. Dessutom verkar de särskilda bidrag som kan erhållas
under 1995 uppdragande. Det gäller bl.a. bidrag för förbättring av
inomhusklimat samt ombyggnadsmedel för äldre- och handikappbostäder.
Trots det fortsätter volymerna att falla under hela prognosperioden. De
fallande ombyggnadsinvesteringama är en anpassning till en mer
långsiktig nivå. Boverket räknar med att ca 30 000 lägenheter per år
behöver byggas om under 1990-talet. Enligt prognosen kommer ca
29 000 ombyggnationer att påbörjas under 1996.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 9.3 Bostadsinvesteringar

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

9.4 Lagerinvesteringar

De totala lagerstockama beräknas under 1994 ha ökat med drygt 3 miljar-
der kr. Industrins totala lager var i stort sett oförändrade, efter att ha
minskat med drygt 5 miljarder kr året innan. Lagren av färdigvaror
minskade ungefär i samma takt som under 1993, medan en betydande ök-
ning registrerades för insatsvarulagren och varor i arbete. Inom partihan-
deln skedde en betydande lageruppbyggnad samtidigt som detaljhandels-
lagren var relativt oförändrade.

Tabell 9.5 Lagervolymförändringar

Miljarder kr, 1991 års priser

	1993	1994	1995	1996
Jord- och skogsbruk	-0,3	0,2	0,6	0,4
Industri	-5,2	0,0	3,4	4,4
El- och vattenverk	-0,5	0,0	0,0	0,0
Partihandel	-2,8	3,2	-0,6	-0,5
Detaljhandel	-1,3	0,0	-0,2	-0,5
Totalt	-10,1	3,3	3,1	3,8
BNP-bidrag	-0,3	1,0	0,0	0,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Industrins lager av färdigvaror befinner sig i nuläget på en historiskt
låg nivå. Det förefaller därför troligt att man skulle önska en viss ökning

av dessa under prognosperioden. En fortsatt hög efterfrågan, i synnerhet Prop. 1994/95:100
ifrån utlandet, väntas dock innebära att färd igvaru lag ren förblir oföränd- Bilaga 1.1
rade under 1995 för att sedan öka något under 1996. I takt med att pro-
duktionen stiger bedöms dock lagren av insatsvaror och varor i arbete
öka successivt under hela perioden.

Konjunkturinstitutets tjänstebarometer tyder på att lageruppbyggnaden
inom partihandeln till viss del var ofrivillig och att man avser att minska
lagren i framtiden. Även detaljhandelslagren uppges vara större än öns-
kat. Under prognosperioden väntas därför såväl detalj- som partihandel
minska sina lager ytterligare.

Diagram 9.4 BNP-utveckling och lagerbidrag

Procent resp, procentenheter

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Lagerinvesteringamas bidrag till tillväxten uppgick preliminärt till en
procentenhet 1994. Jämfört med Finansdepartementets prognos i novem-
ber är det en upprevidering med knappt en halv procentenhet. Bakom det
större bidraget ligger dels ökade lagerinvesteringar under 1994, men ock-
så en betydande nedrevidering av investeringarna under 1993. Under
1995 och 1996 förutses de totala lagerinvesteringarna bli av samma stor-
lek som 1994, vilket innebär att tillväxtbidraget blir obetydligt. Under
1994 bedöms omslaget i lagerinvesteringama i hög grad ha bidragit till
den snabba ökningen av importen. Den prognostiserade lagerutvecklingen
väntas leda till att importens ökningstakt dämpas, i synnerhet 1995.

10 Den offentliga sektorn

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Den offentliga sektorns finanser försämrades kraftigt mellan 1991 och
1993, huvudsakligen till följd av den långa och djupa lågkonjunkturen.
För 1994 beräknas underskottet i den offentliga sektorns finansiella
sparande till motsvarande drygt 11 % av BNP. Underskottet minskar
successivt under de närmaste två åren och beräknas 1996 motsvara
knappt 7 % av BNP. Förbättringen av det finansiella sparandet sker inom
den statliga sektorn, medan AP-fondens och kommunsektorns sparande
minskar.

10.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Under första hälften av 1970-talet hade den offentliga sektorn finansiella
sparandeöverskott motsvarande 3-5 % av BNP. Den svaga ekonomiska
utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av 1980-talet
medförde en kraftig försämring av de offentliga finanserna. När konjunk-
turen bottnade 1982 uppgick underskottet i det finansiella sparandet till
motsvarande ca 7 % av BNP. Konjunkturuppgången bidrog till att under-
skottet minskade till 3,8 % av BNP år 1985. Sparandet förbättrades sedan
ytterligare under den långa högkonjunkturen och 1990 uppnåddes ett
finansiellt överskott motsvarande ca 4 % av BNP, se diagram 10.1.

Diagram 10.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1996

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Mellan 1982 och 1985 minskade underskottet huvudsakligen genom att
utgifterna exklusive räntor föll med 3 procentenheter som andel av BNP.
Hälften av denna nedgång berodde på en relativt långsam real utveckling
av den offentliga konsumtionen. Den fortsatt starka förbättringen i de
offentliga finanserna under 1980-talets andra hälft förklaras i huvudsak
av att skattekvoten (skatterna som andel av BNP) steg från 50 % 1985 till
nära 56 % 1990, samt av att ränteutgiftena minskade när den finansiella
ställningen förbättrades. Bakom ökningen av skattekvoten låg flera
faktorer. De under perioden tilltagande löne- och prisökningarna, i
kombination med de icke inflationsskyddade starkt progressiva skatte-
skalorna, medförde att skatteuttaget ökade. Skatteinkomsterna ökade
också genom att tillväxten leddes av den högt beskattade privata
konsumtionen, som under några år t.o.m. översteg hushållens disponibla
inkomster. Löneandelen ökade och vinstandelen i näringslivet sjönk.
Eftersom löner är avsevärt högre beskattade än vinster, särskilt på kort
sikt, bidrog detta också till den ökade skattekvoten.

Överskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande 1990 förbyttes
på endast tre år till ett underskott 1993 på ca 13,5 % av BNP. Denna
mycket kraftiga försämring är huvudsakligen en följd av övergången från
en högkonjunktur till en djup lågkonjunktur. Från 1990 till 1993 sjönk
antalet sysselsatta med sammanlagt ca 490 000 eller 11 %. Därigenom
minskade skatteinkomsterna samtidigt som kostnaderna för arbetsmark-
nadspolitiken och ersättning till arbetslösa steg. Därtill kommer utgifterna
för bankstödet 1993.

För 1994 beräknas underskottet i det finansiella sparandet ha minskat
till 11,2 % av BNP. Förbättringen fortsätter under prognosperioden och
1996 beräknas sparandeunderskottet uppgå till knappt 7 % av BNP. Det
innebär att underskottet halveras mellan 1993 och 1996. Det primära
sparandet (sparandet exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter)
förbättras ännu starkare, från -14 % 1993 till ca -4 % 1996, se tabell
10.1.

Förbättringen i det offentliga sparandet sker både genom ökade
skatteinkomster och minskade utgifter. Skattekvoten stiger med 1,5
procentenheter mellan 1994 och 1996. Det kan jämföras med att
beslutade och föreslagna skattehöjningar beräknas ge en varaktig
budgeteffekt 1996 på 2,8 % av BNP jämfört med 1994 års regler. Den
begränsade ökningen av skattekvoten beror på att de högt beskattade
delarna av BNP utvecklas förhållandevis svagt. Även betalningsrutiner
och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten. Som framgår av tabell
10.2 beror den relativt svaga utvecklingen av skattekvoten, relativt
storleken på skattehöjningarna, främst på att inkomsterna av mervärdes-
skatten sjunker med ca 1 procentenhet som andel av BNP mellan 1994
och 1996. Det är en följd av att skattebaserna för mervärdesskatten, den
privata konsumtionen och bostadsbyggandet utvecklas svagt. Företagens
skatteinbetalningar reduceras 1995 genom att avskattningen av reser-
verade vinstmedel upphör och 1996 genom direktavdrag för byggnads-
investeringar. Inkomsterna av arbetsgivaravgifter dras ned under 1995

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

och 1996 av att kostnaderna for det aviserade anställningstödet belastar
arbetsgivaravgifterna.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 10.1 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Löpande priser	1993	1994	1995	1996
Miljarder kronor
Inkomster	878,6	895,7	957,7	1 020.3
Skatter	728,2	750,7	799,5	863,7
Kapital inkomster	100,1	91,1	96,1	87,3
Övriga inkomster	50,3	53,8	62,1	69,3
Utgifter	1 071,6	1 063,9	1 119,1	1 135,2
Transfereringar till hushåll	374,4	387,4	386,2	386,2
Övriga transfereringar	161,5	107,7	131,4	126,3
Ränteutgifter	91,6	110,3	122,2	133,8
Konsumtion	403,5	414,1	427,6	436,7
Investeringar	40,6	44,4	51,7	52,3
Finansiellt sparande	-193,0	-168,2	-161,4	-114,9
Primärt finansiellt sparande	-201,4	-149,2	-135,3	-68,5
Procent av BNP
Inkomster	60,9	59,4	60,3	60,6
Skatter och avgifter	50,5	49,8	50,3	51,3
Utgifter	74,3	70,6	70,4	67,4
Finansiellt sparande	-13,4	-11,2	-10,2	-6,8
Primärt finansiellt sparande	-14,0	-9,9	-8,5	-4,1

Anm.: I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt
köp och försäljning av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finans-
departementet.

Den totala marginaleffekten på en arbetsinkomstökning av skatter,
avgifter och inkomstrelaterade bidrag beräknas uppgå till 61,3 % 1994.
Marginaleffekten stiger till 64,8 % år 1996, vilket i stort sett innebär en
återgång till 1991 års nivå på 64 %.

Tabell 10.2 Skatter och avgifter

Andel av BNP i procent	1993	1994	1995	1996
Hushållens direkta skatter och avgifter	19,6	19,8	21,0	20,9
Företagens direkta skatter	2,3	2,2	1,7	1,8
Arbetsgivaravgifter	13,7	13,3	14,4	14,4
Mervärdesskatt	8,5	8,1	6,8	7,2
Övriga indirekta skatter	6,5	6,3	6,4	6,9
Skatter och avgifter	50,5	49,8	50,3	51,3

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finans-
departementet.

Den offentliga sektorns utgifter har ökat kraftigt under konjunktur-
nedgången och översteg år 1993 74 % som andel av BNP. År 1994 sjönk
utgiftskvoten till ca 70,5 %. Nedgången var huvudsakligen en följd av att
utgifterna för bankstödet föll bort. Övriga utgiftsminskningar förtogs av
höjda ränteutgifter, se tabell 10.3.

Mellan 1994 och 1996 beräknas utgiftskvoten fälla med drygt 3
procentenheter. Det förbättrade läget på arbetsmarknaden gör att

utgifterna for arbetslösheten går ned. Besparingar i transfererings-
systemen till hushållen beräknas brutto före skatt till ca 18 miljarder kr
1996, jämfört med 1994 års regler. Det låga bostadsbyggandet bidrar till
att räntebidragen till bostäder fortsätter att minska. Besparingar i stat och
kommun väntas medföra att den offentliga konsumtionen sjunker i volym
mellan 1994 och 1996. Ränteutgifterna ökar emellertid och beräknas 1996
motsvara ca 8 % av BNP. Utgiftskvoten dras upp fr.o.m. 1995 av den
svenska avgiften till EU samt av ökade subventioner till jordbruket. EU-
avgiften bokförs brutto och uppgår till ca 20 miljarder kr per år under
prognosperioden. Rabatten på avgiften om ca 4 miljarder kr per år under
1995 och 1996 samt återflödet från EU bokförs bland den offentliga
sektorns inkomster. Sammantaget beräknas utgiftskvoten till ca 67,5 %
år 1996.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 10.3 Offentliga sektorns utgifter

Andel av BNP i procent	1993	1994	1995	1996
Totala utgifter	74,3	70,6	70,4	67,4
Transfereringar till hushåll	26,0	25,7	24,3	22,9
Pensioner	13,6	13,6	13,4	12,9
Sjukförsäkring m.m.	3,3	3,1	2,9	2,9
Arbetslöshetsbidrag m.m.	4,1	3,7	3,0	2,6
Övriga transfereringar	5,0	5,3	5,0	4,6
Övriga transfereringar	11.2	7,1	8,3	7,5
därav räntebidrag till
bostäder	2,5	2,1	2,0	1,6
bankstöd	3,5
transfereringar till utlandet
inkl. EU-avgift	0,8	0,9	2,0	1,9
Räntor	6.4	7,3	7,9	7,9
Konsumtion	28.0	27,5	26,9	25,9
Investeringar m.m	2,8	2,9	3,3	3,1

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I tabell 10.4 redovisas beräkningar för några viktiga faktorers bidrag
till förändringen av den offentliga sektorns finansiella sparande mellan
åren.

Efter den mycket kraftiga försämringen av det offentliga sparandet
mellan 1992 och 1993 förbättras sparandet successivt under perioden
1994-1996. En stark positiv effekt på sparandet var att utgifterna för
bankstödet 1993, på ca 50 miljarder kr, föll bort 1994. I övrigt beräknas
det förbättrade konjunkturläget ge ett relativt svagt bidrag till
förbättringen av sparandet. Detta beror på att kostnaderna för arbets-
lösheten och och arbetsmarknadspolitiska åtgärder förväntas ligga kvar
på en hög nivå under prognosperioden.

Som nämnts ovan har tillväxtens sammansättning stor betydelse för
skatteinkomsterna. Dessa effekter beaktas under rubriken "skattebasför-
skjutningar och periodiseringar". Under 1995 är sammansättningen av
tillväxten oförmånlig för det offentliga sparandet genom den svaga
utvecklingen av den privata konsumtionen. Därtill kommer ett tillfälligt

skattebortfall på ca 6 miljarder kr 1995, på grund av förändringar i Prop. 1994/95:100
uppbörden av mervärdesskatt i samband med inträdet i EU. Bilaga 1.1
Förskjutningar mellan skattebaserna och periodiseringar får motsatt effekt
på det offentliga sparandet 1996.

Regeländringarna i skatte- och transfereringssystemen har sedan 1993
haft en budgetförstärkande inriktning. Beslutade och föreslagna skatte-
höjningar och reducerade transfereringar beräknas, efter avdrag för
nettoavgiften till EU, ge en budgetförstärkning på ca 28 miljarder kr
1995 och ytterligare ca 25 miljarder kr 1996. Effekten av regeländ-
ringarna är här beräknade jämfört med föregående års regler. Detta
innebär vissa avvikelser från redovisningar som avser beslutade
regeländringar jämfört med ett läge utan nya beslut.

Tabell 10.4 Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande

Löpande priser 1993	1994	1995	1996
Miljarder kronor Faktiskt finansiellt sparande -193	-168	-161	-115
Förändring	25	7	46
Förklarande faktor till förändringen
Räntor och kapitalinkomster, netto	-28	-7	-20
Konjunkturläget inkl, bankstöd	51	12	9
Skattebasförskjutningar och periodiceringar	-2	-29	8
Regeländringar avseende skatter och transfereringar inkl. EU-avgift	14	28	25
Volymförändringar avseende offentlig konsumtion och investeringar	-3	-7	5
Övrigt	-8	10	19

Källa: Finansdepartementet.

Utgifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna bestäms
i huvudsak genom anslag till verksamheten. Utgiftsutvecklingen på
utgifterna avgörs av såväl besparingar som ökade ambitioner, t.ex.
beträffande arbetsmarknadspolitik och utbildning. För 1995 ger den
sammantagna effekten av volymförändringar i offentlig konsumtion och
investeringar en budgetförsvagning på ca 7 miljarder kr. Det beror på en
relativt kraftig uppgång i investeringarna medan den offentliga
konsumtionen beräknas vara oförändrad mellan 1994 och 1995.
Besparingar i den offentliga konsumtionen och avtrappning av
investeringarna väntas leda till volymminskningar motsvarande ca
5 miljarder kr 1996.

Den i tabell 10.4 oförklarade restposten avspeglar både icke medtagna
faktorer och osäkerheten i beräkningarna. Ett positivt bidrag till sparandet
ges av att utgifterna för räntebidragen minskat sedan 1994 (även bortsett
från regeländringar), till följd av den kraftiga nedgången i bostads-
byggandet. I motsatt riktning går den underliggande försvagningen i
ATP-systemet. Omslaget från negativ till positiv restpost mellan 1994 och
1995 kan tyda på att konjunkturförbättringen ger en kraftigare budget-
förstärkning än vad som ligger i beräkningsmodellen för konjunktur-
faktorn. Erfarenheten av uppgången mellan 1982 och 1985, då den
offentliga sektorns sparande förbättrades snabbt, talar för en sådan
tolkning. Den positiva restposten 1995 och 1996 kan också vara ett
tecken på att tidigare genomförda regeländringar får genomslag på
sparandet med en viss eftersläpning. Av förändringen av det finansiella
sparandet från 1993 till 1996 på sammanlagt 78 miljarder kr kan 56
miljarder kr förklaras av de faktorer som identifieras i tabell 10.4.

De stora sparandeunderskotten har lett till en försämring av den
offentliga sektorns finansiella förmögenhet. År 1990 hade den offentliga
sektorn en finansiell nettofordran motsvarande 8 % av BNP. De sedan
1991 snabbt försämrade statsfinanserna har medfört att den offentliga
sektorn fått en nettoskuld, som vid utgången av 1994 beräknas till
motsvarande ca 25 % av BNP. Vid samma tidpunkt beräknas brutto-
skulden (statskulden + den kommunala sektorns skulder) till ca 93 % av
BNP. Om man från bruttoskulden drar den offentliga sektorns innehav av
egna skuldförbindelser erhålls den konsoliderade bruttoskulden. Det är
detta skuldbegrepp som avses i EMU:s konvergensvillkor. Den konsoli-
derade bruttoskulden uppgick i slutet av 1994 till ca 81 % av BNP.
Konsolideringen av bruttoskulden består för svensk del i huvudsak av att
bruttoskulden minskas med AP-fondens innehav av statspapper.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagrain 10.2 Den offentliga sektorns skuldutveckling 1980-1996

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Eftersom den offentliga sektorn kommer att ha fortsatt stora underskott
i det finansiella sparandet de närmaste två åren, växer den offentliga
skulden, dock i avtagande takt, se diagram 10.2.

10.2 Staten inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna

Staten inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna omfattar, förutom
den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder
m.m. utom budgeten, bl.a. arbetsmarknadsfonden. Statliga affärsverk och
bolag ingår däremot inte.

Försämringen av den offentliga sektorns finansiella sparande från 1990
avspeglas i en ännu större nedgång av statens finansiella sparande. Det
minskade från ett överskott på 19 miljarder kr 1990 till ett underskott
1993 på 237 miljarder kr. Underskottet minskade under 1994 till 195
miljarder kr.

Mellan 1994 och 1996 beräknas det finansiella sparandet förbättras med
75 miljarder kr, vilket kan jämföras med 53 miljarder kr för hela den
offentliga sektorn. Den större förbättringen för staten beror på att 18 %
av ATP-avgiftema går till staten och att bidragen till den kommunala
sektorn sjunker under prognosperioden. (Se nedan i avsnitten om AP-
fonden och kommunsektorn).

Underskottet i det statliga sparandet beräknas uppgå till ca 173
miljarder kr 1995 och ca 120 miljarder kr 1996. Exkluderas statens
kapitalinkomster och ränteutgifter erhålls det primära sparandet, som
1996 beräknas visa ett underskott på ca 20 miljarder kr eller drygt 1 %
av BNP, se tabell 10.5.

Det primära sparandet förstärks med över 100 miljarder kr mellan 1994
och 1996. Den stora statskulden och ett relativt högt ränteläge medför att
ränteutgifterna under samma period stiger med ca 22 miljarder kr.
Samtidigt minskar kapitalinkomsterna med ca 6 miljarder kr, delvis till
följd av att inlevererade överskott från Riksbanken sjunker.

Statens lånebehov är vanligtvis större än underskottet i det finansiella
sparandet på grund av statlig utlåning. T.ex. studielån ökar lånebehovet
men påverkar inte finansiellt sparande. För 1994 var emellertid
lånebehovet lägre än sparandeunderskottet, till stor del beroende på att
lånebehovet reducerades genom försäljningar av aktier. Försäljning av
finansiella tillgångar minskar lånebehovet och statskulden, men påverkar
liksom utlåningen inte det finansiella sparandet. Det finns även andra
faktorer som medför differenser mellan finansiellt sparande och låne-
behov. Bland dessa kan nämnas skillnaden i periodisering av inkomster
och utgifter, där lånebehovet är mer kassamässigt definierat. Lånebehovet
beräknas sjunka från ca 190 till 140 miljarder kr mellan 1994 och 1996.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 10.5 Staten inkl, .sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna
Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Löpande priser	1993	1994	1995	1996
Miljarder kronor
Inkomster	451,4	466,0	522,7	571,8
Skatter och avgifter	392,0	411,3	461,6	513,5
Kapitalinkomster	34,1	28,2	31,4	22,6
Övriga inkomster	25,2	26,5	29,7	35,8
Utgifter	688,6	661,4	695,8	692,1
Transfereringar till hushåll	233,4	242,3	234,8	229,4
Bidrag till kommuner	86,0	76,1	70,4	64,1
Övriga transfereringar	140,8	87,0	110,4	105,0
Ränteutgifter	81,1	101,3	113,1	123,1
Konsumtion	127,5	132,1	139,2	142,8
Investeringar	19,0	22,6	27,9	27,7
Finansiellt sparande	-237,2	-195,4	-173,1	-120,2
Procent av BNP	-16,4	-13,0	-10,9	-7,1
Primärt finansiellt sparande	-189,5	-122,3	-91,4	-19,7
Procent av BNP	-13,1	-8,1	-5,7	-1,2
Lånebehov	242	189	181	140
Statsskuld	1 132	1 296	1 466	1 610
Procent av BNP	78,5	86,0	92,2	95,7

Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finans-
departementet.

Statskulden uppgick i slutet av 1994 till 86 % av BNP. Den växer till
ca 95 % i slutet av 1996. Statsskuldens förändring avviker från låne-
behovet på grund av omvärderingar och andra skulddispositioner.

Den statliga konsumtionen har ökat kraftigt i volym sedan slutet av
1980-talet. Uppgången beror huvudsakligen på ökade inköp av varor och
tjänster, särskilt för försvarets räkning, medan den statliga syssel-
sättningen minskat något. År 1994 steg den statliga konsumtionen med
0,5 % i volym, vilket är lägre än tidigare under 1990-talet. De föreslagna
extra satsningarna på underhåll av infrastruktur och utbildning bidrar till
att den statliga konsumtionen beräknas öka med 2 % i volym 1995. För
1996 väntas konsumtionsvolymen minska med 1 % till följd av bespa-
ringar och nedtrappning av de särskilda åtgärderna inom infrastrukturen.

10.3 Allmänna pensionsfonden

Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras till övervägande
del genom avgifter till den Allmänna pensionsfonden (AP-fonden). AP-
fonden har dessutom inkomster på avkastningen av fondens tillgångar,
som i slutet av 1994 uppgick till ca 600 miljarder kr. Inte sedan 1990 har
avgiftsinkomsterna täckt pensionsutbetalningama. En ökande andel av
pensionerna finansieras med avkastningen på AP-fondens kapital. Det
beror delvis på den svaga utvecklingen av lönesumman under de senaste
åren, vilket dragit ned avgiftsinkomsterna. Men det finns också en

14 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

trendmässig försvagning i AP-systemet, eftersom antalet pensionärer med Prop. 1994/95:100
full ATP ökat och fortsätter att öka starkt. Bilaga 1.1

Tabell 10.6 Allmänna pensionsfonden

Löpande priser	1993	1994	1995	1996
Miljarder kronor
Inkomster	134,5	136,0	132,7	136,5
Avgifter	81,0	83,2	79,4	83,5
Övriga inkomster	53,4	52,7	53,4	52,9
Utgifter	102,3	109,4	115,6	121,8
ATP	101,4	108,4	114,5	120,6
Övriga utgifter	0,9	1,0	1,1	1,1
Finansiellt sparande	32,1	26,5	17,1	14,7

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finans-
departementet.

Av de skäl som diskuterats ovan har AP-fondens finansiella sparande
minskat successivt från ca 47 miljarder kr 1990 till 26,5 miljarder kr
1994. Förslaget till ett reformerat pensionssystem påverkar AP-fondens
sparande redan under 1995 och 1996. Den definiva utformningen av det
nya pensionssystemet kommer emellertid inte att föreligga förrän senare
under 1995. Ar 1995 införs en allmän egenavgift på 1 % på avgiftsunder-
laget som en del av finansieringen till det nya reformerade pensions-
systemet. Därigenom ökar avgiftsinkomsterna till AP-fonden med 7,5
miljarder kr per år. I motsatt riktning går att skattedelen på 7 % av ATP-
avgiftema förs till statsbudgeten och 11 % av ATP-avgiftema ska
förvaltas av riksgäldskontoret under en övergångstid. Dessa sistnämnda
medel utgör en preliminär avsättning till premiereserven i det nya
pensionssystemet. Ar 1997 kommer 1995 års avsättning till premie-
reserven att fördelas på individuella konton grundat på 1995 års taxering.
Hushållen kommer då att själva kunna välja var medlen ska placeras. Då
kommer sparandet också att övergå till hushållssektom i redovisningen.
Under 1995 och 1996 förs dock uppbyggnaden av premiereserven till
staten, vilket ger ett positiv bidrag till statens finansiella sparande och
även reducerar lånebehov och statskuld. AP-fondens avgiftsinkomster
reduceras emellertid med 18 % eller ca 16 miljarder kr per år till följd
av förändringarna exklusive avgiftshöjningen. Det bidrar till att AP-
fondens finansiella sparande nästan halveras mellan 1994 och 1996, se
tabell 10.6.

10.4 Den kommunala sektorn

Den kommunala sektorn består av kommuner, landsting samt kyrko-
kommuner och kommunalförbund. Efter en lång följd av år med under-
skott i det finansiella sparandet, uppvisade sektorn relativt stora överskott
under åren 1992 och 1993.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 10.7 Den kommunala sektorns inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr.
	1993	1994	1995	1996
Inkomster	390,9	382,0	381,6	384,9
Skatter	255,8	255,7	259,4	267,5
Bidrag från staten
och socialförsäkringssektorn	86,0	76,1	70,4	64,1
Övriga inkomster	49,1	50,3	51,9	53,3
Utgifter	378,7	381,2	386,9	394,0
Transfereringar till hushåll	39,5	36,7	36,9	36,1
Övriga transfereringar	41,9	41,0	38,2	39,6
Konsumtion	275,8	281,9	288,2	293,7
Investeringar	21,4	21,7	23,7	24,5
Finansiellt sparande	12,2	0,8	-5,3	-9,0
- kommuner	4,5	-3,3	-7,1	-11,0
- landsting	7,2	3,8	3,2	3,5
- kyrkor, församlingar, m.m.	0,5	0,3	-1,4	-1,5
Som andel av BNP, procent:
Skatter och statsbidrag	23,7	22,0	20,7	19,7
Konsumtion	19,1	18,7	18,1	17,5
Finansiellt sparande	0,8	0,1	-0,3	-0,5

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.

År 1994 försämrades det finansiella sparandet i kommuner och lands-
ting. Den låga nominella löneökningstakten mellan åren 1991 och 1992
och den lägre tillväxten i ekonomin som helhet innebär att slutavräk-
ningslikviden, enligt det gamla systemet för utbetalning av kommunal-
skattemedel, och därmed även de totala skatteinkomsterna minskade år
1994. Det finansiella sparandet år 1994 beräknas ha uppgått till ca 1 mil-
jard kr. Detta sparande härrörde främst från landstingssektorn, medan
kommunerna hade ett underskott på drygt 3 miljarder kr. Konsumtions-
volymen sjönk med 0,5 % och sysselsättningen inom hela den
kommunala sektorn drogs ned med motsvarande ca 23 000 personer. Att
antalet sysselsatta minskade så starkt beror också på att arbetstiden per
sysselsatt ökade. Såväl konsumtionsvolym som sysselsättning föll relativt
sett mer inom landstingssektorn än inom kommunerna.

År 1995 sjunker det finansiella sparandet ytterligare, till ett underskott
om drygt 5 miljarder kr. De kommunala skatteintäkterna ökar med ca
3,5 miljarder kr, huvudsakligen till följd av en skattehöjning med
preliminärt 42 öre. Efter att beräkningarna avslutats har kommunerna
lämnat preliminära uppgifter, som sammantaget pekar på en höjning av
den genomsnittliga skattesatsen med 45 öre. Att skatteinkomsterna, trots
skattehöjningen, inte ökar mer år 1995 beror på att det gamla
utbetalningssystemet for kommunal skattemedel inte längre ger någon
eftersläpande avräkningseffekt samt att de avdragsgilla egenavgifter som
höjs fr.o.m. år 1995 minskar kommunernas skatteinkomster. Bidragen
från stat och socialförsäkring minskar med 6 miljarder kr till följd av

minskad flyktingmottagning samt bortfall av vissa engångsvisa ersätt- Prop. 1994/95:100
ningar. Av utgifterna inom den kommunala sektorn väntas övriga transfe- Bilaga 1.1
reringsutgifter falla som en följd av det förbättrade konjunkturläget.
Konsumtionsvolymen sjunker med ytterligare 1 %, vilket medför en
sysselsättningsminskning på ca 14 000 personer. Den höjda arbets-
givaravgiften i samband med EU-finansieringen ökar kommunsektorns
konsumtionsutgifter. Under 1995 väntas landstingen ha fortsatta
överskott, medan det kommunala sparandet fäller till ett underskott om
7 miljarder kr. Även övrigsektom väntas uppvisa ett underskott. År 1995
tar kommunerna i fyra län över ansvaret för omsorgen av psykiskt sjuka,
vilket medför en skatteväxling mellan kommuner och landsting.

Under år 1996 sjunker det finansiella sparandet i kommunsektorn
ytterligare till 9 miljarder kr. Konsumtionsvolymen bedöms fälla med
1 % och övriga utgifter beräknas öka endast i liten utsträckning.
Utbetalningarna av socialbidrag minskar dels som en följd av den
allmänna förstärkningen av ekonomin, dels till följd av minskad
flyktingmottagning i kommunerna. Den senare utvecklingen innebär
emellertid att statsbidragen till kommunerna faller även 1996.
Landstingen väntas uppvisa fortsatta överskott, medan sparandet i
kommunerna försämras ytterligare. År 1996 antas underskottet i
kommunerna uppgå till 11 miljarder kr. Detta får som följd en ökad
skuldsättning och därmed högre ränteutgifter.

Att kommunernas finansiella sparande försämras mer än landstingens
under hela perioden beror bl.a. på att statsbidragen svarar för en relativt
sett större andel av inkomsterna i kommunerna än i landstingen. Därför
blir under de närmaste åren effekten av nominellt oförändrade statsbidrag
större för kommunerna än landstingen.

De skattefmansierade intäkterna, dvs. skatter och statsbidrag, fäller
under perioden till knappt 20 % av BNP. Samtidigt drar kommunsektorn
ned sina utgifter. Anpassningen av utgifterna sker dock inte i takt med
inkomstutvecklingen, vilket leder till att sparandet försämras under
prognosperioden.

Regeringen avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma
med en bedömning av och förslag beträffande det finansiella utrymmet
för kommunsektorn år 1996.

11 Kapitalmarknad

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Under 1994 har omsvängningen i världskonjunkturen blivit allt tydligare.
Inflationsförväntningarna har stigit i takt med konjunkturuppgången och
därigenom bidragit till den internationella ränteuppgången. Den nominella
räntan har vidare påverkats av att realräntan steg kraftigt under 1994. I
länder där realränteobligationer noteras steg den reala räntan med mellan
0,8 och 2,1 procentenheter under perioden januari till november. I slutet
av november låg de noterade realräntorna på 3,9 % i Storbritannien,
4,9 % i Canada och 5,4 % i Australien. Delvis är uppgången en åteigång
till de högre realräntor som rådde för ett par år sedan men någon
förklaring till varför den skett under detta år är svår att ge. Det tycks
dock som om hushållssparandet är relativt okänsligt för kortsiktiga
förändringar i realräntan. Sparkvoten fortsätter att falla i de flesta OECD-
länder.

11.1 Den internationella ränte- och valutautvecklingen

Efter en längre tids nedgång nådde de internationella obligationsräntorna
en bottennivå runt årsskiftet 1993/1994. Den amerikanska centralbankens
(Federal Reserve Bank) höjning av styrräntan med 0,25 procentenheter
till 3,25 % i böljan av februari 1994 anses ha varit den utlösande fak-
torn. En månad efter den initiala räntehöjningen publicerades en mycket
stark utfallssiffra for den amerikanska ekonomins tillväxttakt. Denna upp-
gick till 7,5 % i årstakt under fjärde kvartalet 1993 vilket fick amerikans-
ka placerare att omvärdera inflationsförväntningarna. När Federal Reser-
ve minskade penningpolitikens expansiva inriktning genomfördes bety-
dande omplaceringar i investerarnas värdepappersportföljer.

Den amerikanska 30-åriga räntan steg förhållandevis kraftigt under
1994, från nivåer på 6,2 % i slutet av januari till ca 8 % i slutet av no-
vember. Penningpolitiken har stramats åt i sex steg. Styrräntan (federal
funds rate) har därigenom höjts från 3,0 % till 5,5 % fram till den 15
november. Åtstramningen har fört den reala korträntan till ca 2 %, vilket
ungefär motsvarar den genomsnittliga nivån for de senaste tre decennier-
na. Den kombinerade effekten av valuta- och penningpolitiken är fort-
farande svagt expansiv då effekterna av räntehöjningarna i viss utsträck-
ning motverkats av deprecieringen av dollarn på 8 % (mätt mot ett han-
delsvägt index).

Tidigare har inte dollarkursens utveckling haft så stor vikt vid utform-
ningen av penningpolitiken. Med en utrikeshandel på bara ca 10 % av
BNP har importprisema en begränsad inverkan på den totala inflationen.
Nya bottenoteringar mot yen och D-mark har dock lett till att synsättet
förändrats vilket har utlöst centralbanksinterventioner på valutamarkna-
den.

Samvariationen har ökat mellan de större industriländernas långa räntor
under senare år. Trots att USA och Tyskland befann sig i olika konjunk-

turfaser uppvisade deras långa räntor en mycket hög korrelation (0,93)
för perioden 1990-94. En uppgång i långa räntor i USA kan därför leda
till självuppfyllande förväntningar om stigande långa räntor i Tyskland.
På så sätt har den amerikanska ränteuppgången bidragit till att de tyska
räntorna stigit. De tyska räntorna har i sin tur haft stor påverkan på de
övriga europeiska räntorna genom D-markens stora betydelse för andra
valutor i Europa.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 11.1 10-åriga obligationsräntor 1991-1994

Räntorna har stigit markant i såväl Tyskland som i övriga europeiska
länder. Den tyska tioårsräntan steg ca 1,7 procentenheter till 7,3 % från
januari till november 1994. I bötjan av 1994 uppvisade några länder läg-
re långa räntor än i Tyskland. I nuläget har dock ränteläget i samtliga
dessa länder stigit över det tyska. Det tycks som om räntorna stigit mind-
re, relativt sett, på större marknader med bättre likviditet. Under året har
förutsättningarna för en "decoupling" av räntorna, dvs. att europeiska
räntor skulle utvecklas i en egen riktning, skild från den amerikanska,
diskuterats. Detta har emellertid inte inträffat trots att den tyska
centralbanken fortsatte att försiktigt öka den penningpolitiska stimulansen
under det första halvåret 1994. De tyska räntesänkningarna fortsatte även
efter Federal Reserves omläggning av penningpolitiken. Bundesbank ute-
slöt ännu i böljan av december inte ytterligare räntesänkningar men i takt
med att konjunkturen växer sig allt starkare minskar förutsättningarna för
en mer expansiv penningpolitik. Den tyska inflationen sjönk dock under
året och förväntas sjunka ytterligare. Dessutom har tillväxten i penning-
mängden avtagit för att per november månad enligt preliminära siffror
vara 6,8 % (på årsbasis). Denna nivå ligger vid den övre gränsen på
målintervallet om 4-6 % efter att ha legat kring 15 % under första
halvåret.

Efter sommaren har takten i sänkningarna av de penningpolitiska styr- Prop. 1994/95:100
räntorna runtom i Europa avstannat. Vissa länder har istället lagt om pen- Bilaga 1.1
ningpolitiken i en mer åtstramande riktning. Sverige var först med att
höja styrräntan i mitten av augusti. Italien och Storbritannien följde strax
efter.

11.2 Den svenska ränte- och valutautvecklingen

Den internationella ränteuppgången under 1994 drabbade vissa länder
hårdare än andra. Finland, Italien, Spanien och framför allt Sverige till-
hör de länder där räntan stigit kraftigast. Utmärkande för dessa länder är
att de alla har en ogynnsam inflationshistoria och svaga statsfinanser.
Under 1993 sjönk räntorna i dessa länder relativt sett mer än i andra vil-
ket fick räntemarginalerna mot låginflationsländer, såsom Tyskland och
Nederländerna, att minska. Uppgången under 1994 kan delvis vara en
anpassning till de tidigare räntemarginalerna mot låginflationsländema.

Diagram 11.2 Ränte- och valutautvecklingen 1993-1994

Index

Beslut om marginalräntesänkningar/reporänta

Procent

Den svenska 10-årsräntan har, sedan bottennoteringen i slutet av janua-
ri på drygt 6,5 %, stigit med ca 4 procentenheter till nivåer runt 10,7 %
i slutet av november. Under denna period har differensen mellan tioåriga
räntor i Sverige och Tyskland ökat från den historiskt sett låga differen-
sen på drygt 1 procentenhet till 3,4 procentenheter.

När oron var som störst under augusti, i samband med att det rådde
osäkerhet inför riksdagsvalet samt att Riksbanken genomförde en oväntad
räntehöjning, steg den långa räntan till nivåer strax över 12 %. Den upp-
åtgående trenden i de långa räntorna bröts i augusti och därefter har rän-
torna sjunkit, om än oregelbundet, till nivåer runt 10,7 % i slutet av no-

vember. Dagens höga nominella räntenivåer ger i kombination med en
begränsad inflation en mycket hög realränta. En del av förklaringen till
de höga nominella räntorna ligger i stigande inflationsförväntningar.
Enligt undersökningar från Aragon fondkommission har inflationsför-
väntningarna stigit under 1994. Enligt den senaste undersökningen i
november förväntade sig placerarna i genomsnitt en inflation under de
närmaste två åren på 3,8 %, att jämföra med 2,8 % i februari. Även
undersökningar gjorda på uppdrag av Riksbanken visar att inflationsför-
väntningarna överskrider inflationsmålet på 2 % ( + /- 1 procentenhet) för
1995. Med hänsyn till dessa inflationsförväntningar är den realränta som
investerarna förväntar sig hög.

Riksbanken fortsatte den tidigare inslagna vägen med försiktiga ränte-
sänkningar under våren och försommaren. Under denna period sänktes
räntan i fem steg med totalt 83 räntepunkter till 6,92 %. Under somma-
ren lades räntestymingssystemet om till ett system som mer liknar de som
används av de flesta europeiska centralbanker. I stället för marginalränta
styrs nu de korta räntorna normalt av en 14-dagars reporänta. Det nya
systemet ger möjlighet att sänka räntan i mindre steg och med större
flexibilitet än tidigare.

Den 11 augusti beslutade Riksbanken att minska graden av penning-
politisk stimulans genom att höja reporäntan med 28 punkter till 7,20 %.
Den tidiga räntehöjningen kom som en stor överraskning för flertalet
marknadsaktörer och skapade initialt en viss osäkerhet.

Under året har variabiliteten i räntenivån ökat kraftigt på den svenska
marknaden. Kraftiga prissvängningar utgör i sig en risk för placerarna
vilket leder till lägre likviditet och en mindre effektiv marknad. Detta har
sannolikt bidragit till att utländska placerare i så hög grad har lämnat den
svenska marknaden. Under 1994 minskade deras innehav av räntebärande
värdepapper i svenska kronor från 217 miljarder kr till 179 miljarder kr
i slutet av oktober enligt Riksbankens depåstatistik. Dessutom avvecklade
de repapositioner till ett beräknat värde av knappt 100 miljarder kr. Des-
sa utförsäljningar har bidragit till de stigande långa räntoma. I slutet av
oktober var repapostitionen nära noll och för 1995 förväntas inte samma
säljtryck från utländska placerare som under 1994.

En stor del av den monetära stimulansen är i dagsläget en effekt av den
svaga kronkursen. Kronan försvagades kraftigt under senvåren och som-
maren för att åter stärkas efter riksdagsvalet. Nedgången sedan den fasta
växelkursen övergavs var dock fortfarande drygt 18 % mot ecu-index i
början på december 1994. Det finns dock tecken som talar för en starkare
utveckling av kronkursen framöver. Under de senaste två åren har
företagen amorterat på sina utlandslån vilket har skapat stora valutaflöden
ut ur landet. Under 1995 väntas dessa amorteringar minska. Dessutom
har bytesbalansen förstärkts och visade under 1994 ett överskott.
Överskottet i bytesbalansen förväntas växa betydligt under innevarande
år vilket ger ett apprecieringstryck på kronan. Finansdepartementet
beräknar att kronan kommer att apprecieras med ca 1,4 % under 1995
och 2,4 % under 1996, relativt en konkurrensvägd valutakorg.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

11.3 Börsutvecklingen i Sverige och internationellt

I takt med stigande förväntningar om en konjunkturuppgång steg världens
större börser relativt kraftigt under 1993. Undantaget utgjordes av den ja-
panska börsen där den ekonomiska återhämtningen inte framstod som lika
förestående. Under de första 11 månaderna 1994 var utvecklingen inte
lika optimistisk som under 1993. Under perioden var världsindex i stort
sett oförändrat. Uppgången i de internationella räntorna höjer avkast-
ningskravet vilket hämmat utvecklingen. Börserna är överhuvud taget
räntekänsliga vilket tydligt syns i kursrörelserna i samband med föränd-
ringar i penningpolitiken.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 11.3 Internationell börsutveckling 1993-1994

Index uhimo 1989-100. Nationell valuta

På Stockholmsbörsen steg index med 7 % under de 11 första månader-
na 1994, medan uppgången under 1993 uppgick till drygt 50 %. Ränte-
uppgången tryckte speciellt ned kurserna för de räntekänsliga bolagen
inom bank och försäkring. Dessa bolag har stora portföljer med obliga-
tioner som sjunker i värde vid ränteuppgångar och dessutom försämras
låntagares betalningsförmåga vid högre ränta. Den svaga kronan har
däremot givit ett väsentligt bidrag till en gynnsam utveckling i många ex-
portbolag och deras underleverantörer.

Börsomsättningen har fortsatt att öka även under 1994 och uppgick till

2,6 miljarder kr per dag i snitt under de första 11 månaderna 1994. Det
är en fördubbling jämfört med samma period förra året. Utlänningarnas
intresse för svenska aktier var fortsatt stort under 1994 och under perio-
den januari till oktober köpte utländska placerare svenska aktier för 34
miljarder kr netto. Dessa stora nettoköp under hösten balanserade stora
utförsäljningar från allemansfonderna. Under augusti, september och ok-

tober sålde allemansfonderna aktier for ca 6,4 miljarder kr, vilket mot- Prop. 1994/95:100
svarade 9,4 % av förmögenheten. Bilaga 1.1

11.4 Statens upplåning

Den svenska statsskulden har ökat markant under de inledande åren av
1990-talet. Vid slutet av budgetåret 1989/90 var statsskulden brutto 582
miljarder kr men ökade i löpande priser till 1 179 miljarder kr vid ut-
gången av budgetåret 1993/94. Mätt som andel av BNP ökade statsskul-
den från 45 % vid halvårsskiftet 1990 till 80 % vid halvårsskiftet 1994.

Finansieringen av statsskulden har förändrats de senaste åren. En vä-
sentlig förändring är den ökade valutaupplåningen som inleddes i sam-
band med att den fästa växelkursen övergavs i november 1992. Fram till
hösten 1992 fanns en valutalånenorm med innebörden att svenska staten
inte skulle nettolåna i utländsk valuta. I samband med försvaret av den
fästa kronkursen genomförde Riksgäldskontoret betydande upplåning i
utländsk valuta. Denna upplåning utnyttjades för att finansiera bud-
getunderskottet efter det att valutalånenormen avskafläts. De nu gällande
riktlinjerna för statens valutaupplåning innebär att staten får låna i
utländsk valuta men att huvuddelen av finansieringen skall ske i svenska
kronor. Statsskulden i utländsk valuta uppgick vid slutet av budgetåret
1991/92 till 57 miljarder kr och ökade t.o.m. budgetåret 1993/94 till 376
miljarder kr.

Tabell 11.1 Statsskuldens placering

Miljarder kronor

	Utestående skuld oktober 1994	Förändring under budgetåret 1993/94
Riksbanken	77	144
Banker	90	16
Försäkringsbolag	333	61
Hushåll	126	-1
Förelag m.fl.	132	-39
Övrigt	-17	-19
Utlandet i svenska kronor	124	-1
Summa lån svenska kronor	864	182
Lån i utländsk valuta	368	36
Summa	1 232	218

Källa: Riksbanken.

Den del av statsskulden som är denominerad i svenska kronor är till
största delen finansierad via penning- och obligationsmarknaden och är
främst placerad hos försäkringsbolag, banker och Riksbanken. Återsto-
den, ca 11 % vid halvårsskiftet 1993/94, upplånas genom premieobliga-
tioner, Allemansspar, sparobligationer och Riksgäldskonto. Dessa låne-
former vänder sig framförallt till privatpersoner och betecknas därför till-
sammans som privatmarknaden. Den genomsnittliga kvarvarande löptiden

för den del av statsskulden som finansierats via obligations- och penning- Prop. 1994/95:100
marknaden är 4,3 år. Bilaga 1.1

Tabell 11.2 Förändringen i statsskulden och dess finansiering de senaste
budgetåren

Miljarder kronor

	1992/93	1993/94	1994/95¹
Finansieringsbehov
Primärsaldo	93	109	71
Riksgäldskontorets nettoutlåning	42	29	37
Räntor på statsskulden*	73	96	117
Statens lånebehov	208	234	225
Skulddispositioner	41	-16	-14
varav värderegleringskonto för valutor	39	-7	-14
Statsskuldens förändring	250	218	211
Finansiering
Penning- och obligationsmarknad	-28	192
Privatmarknaden	2	-1
Inlåning	-7	-8
Utlandsupplåning	283	36
Nettoupplåning	250	218

'Prognos

²Kassamässigt, överensstämmer ej med kostnadsredovisningen.
Källor-, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

När Riksgäldskontoret för Riksbankens räkning genomförde en omfet-
tande valutaupplåning i samband med försvaret av den festa växelkursen
innebar detta att Riksgälden fick en tillgång i form av en kontokredit hos
Riksbanken. Nettoupplåningsbehovetförbudgetåret 1993/94finansierades
till stor del genom att Riksgäldskontoret löpande utnyttjat kontokrediten.
Därigenom avslutades Riksgäldskontorets kontokredit i Riksbanken under
budgetåret 1993/94. Därutöver finansierades nettoupplåningsbehovet ge-
nom att försäkringsbolagen och bankerna var nettoköpare av statspapper
medan hushåll och gruppen företag m.fl. nettosålde. Ökningen av valuta-
skulden var måttlig.

De utländska placerarna har under såväl det senaste budgetåret som ka-
lenderåret nettosålt statspapper enligt den gängse statistiken. Dessa siffror
ger dock en något missvisande bild av utländska placerares agerande på
den svenska marknaden. Utländska placerare har till stor del finansierat
sina innehav av svenska statspapper genom kortfristig upplåning med det
köpta värdepapperet som säkerhet. Vid en sådan transaktion registreras
långivaren, ofta en svensk bank, som ägare av värdepapperet. Fördelen
för den utländske placeraren med en sådan transaktion är att valutarisken
separeras från placeringen i svenska värdepapper. Enligt Riksbankens
undersökningar var inslaget av på detta sätt finansierade innehav av
svenska statspapper betydande i böljan av 1994. I dagsläget bedöms dock
volymen som ringa.

Under innevarande budgetår förväntas lånebehovet minska till 225 mil-
jarder kr. Detta kommer i huvudsak att finansieras via upplåning i sven-
ska kronor. Nära nog hela denna volym kommer att finansieras via den

svenska penning- och obligationsmarknaden då privatmarknaden endast
i ringa omfattning kan väntas bidra till att täcka nettoupplåningsbehovet.

Det är svårt att ge en rättvis bild av räntekostnaden för statsskulden.
Detta beror till stor del på att upplåningen sker genom så kallade bench-
marklån. Tanken bakom benchmarklånen är att bygga upp stora volymer
av vissa obligationslån och på så sätt skapa god likviditet på obligations-
marknaden. Denna upplåningsstrategi innebär dock att de obligationer
som emitteras normalt har en kupongränta som avviker från marknads-
räntan vid emissionstillfället. Skillnaden mellan kupongräntan och mark-
nadsräntan ger upphov till s.k. över- eller underkurser på obligationerna.
En emission till överkurs innebär att köparen av obligationen betalar mer
än obligationens nominella belopp, samtidigt som Riksgäldskontoret i
framtiden får betala ut en högre ränta än det vid lånetillfället rådande av-
kastningskravet. Skulle räntekostnaden det år obligationen emitterades re-
duceras med överkursen samtidigt som räntekostnaden kommande år får
vara högre än emissionsräntan kan det ge en något missvisande bild av
räntekostnaden över tiden. För att få en god bild av räntekostnaden över
tiden kan det därför i vissa sammanhang vara lämpligt att periodisera
över- och underkurserna. Ytterligare en komplicerande faktor vid be-
räkning av lånekostnaden är huruvida man skall ta hänsyn till realiserade
och orealiserade valutakursförluster/vinster.

Riksgäldskontorets årsredovisning är från och med verksamhetsåret
1992/93 kostnadsbaserad. Därmed periodiseras över- och underkurser och
redovisningen ger en uppfattning om hur hög räntekostnaden för stats-
skulden är. Under verksamhetsåret 1993/94 var Riksgäldskontorets netto-
räntekostnad ca 7 % av statsskulden exklusive valutakursvinster och -för-
luster. Inräknas realiserade samt orealiserade valutakursvinster och
—förluster blir lånekostnaden som andel av statsskulden ca 8 %. I dessa
beräkningar är statsskulden inte marknadsvärderad i ett ränteperspektiv,
men väl ur ett valutaperspektiv.

Under våren introducerade Riksgäldskontoret 20-åriga realränteobliga-
tioner som är kopplade till KPI. Introduktionen fick ett svalare mottagan-
de än väntat och även om Riksgäldskontoret fick in bud motsvarande
emissionsprogrammets storlek ansågs de realräntor som erbjöds vara för
höga. Därför valde Riksgäldskontoret att endast emittera realränteobliga-
tioner för ungefär 3 miljarder kr av planerade 10 miljarder kr till en real
ränta på ca 4 %.

Genom att använda realränteobligationer kan staten bidra till att minska
de riskpremier som beror på osäkerhet om den framtida inflationsutveck-
lingen. Realränteobligationer bör också locka till sig de placerarkategorier
som har de högsta inflationsförväntningarna varför den genomsnittliga in-
flationsförväntan, och därmed den nominella räntan, på marknaden för
nominellt denominerade obligationer tenderar att minska. Användandet
av realränteobligationer ökar sannolikt också trovärdigheten i inflationsbe-
kämpningen genom att minska statens möjligheter att urholka statsskul-
dens reala värde genom inflation. Denna möjlighet är dock redan ringa
eftersom närmare 30 % av statsskulden är placerad i utländsk valuta. Det
innebär att den offentliga sektorn som helhet, inklusive socialförsäkrings-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

100

systemet har nästan lika stora finansiella tillgångar som skulder denomi-
nerade i svenska kronor. Dessutom minskas möjligheterna att urholka
statsskulden genom inflation av att ungefär en femtedel av statsskulden
är placerad i värdepapper med en löptid som är kortare än ett år.

11.5 Kreditmarknaden

Under 1994 utvecklades den totala utlåningen till allmänheten svagt fram
till och med oktober. Jämfört med ett år tidigare hade utlåningen från
bankerna till allmänheten i svensk och utländsk valuta minskat med 13 %
samtidigt som bostadsinstitutens kreditgivning i stort sett var oförändrad.
Nedgången i bankernas utlåning avsåg framförallt svenska företags lån i
utländsk valuta. Bankernas utlåning i svenska kronor har ökat sedan i
april 1994. Det förefaller sannolikt att den fortsätter att stiga under det
kommande året i takt med att företagens investeringar ökar, samtidigt
som amorteringarna av lån i utländsk valuta torde minska. Det har också
skett en viss ökning av bankernas kreditgivning till hushållen.

Det låga bostadsbyggandet har inneburit att bostadsinstitutens finansie-
ringsbehov varit och väntas förbli måttligt. Den utestående stocken av
bostadsobligationer har under de tre första kvartalen minskat med ungefär
30 miljarder kr.

Inlåningen i svenska banker minskade med 13 miljarder kr under de
första tio månaderna av 1994. Inlåningen från hushållen är dock i stort
sett oförändrad. Den svaga utlåningen tillsammans med en tämligen stabil
inlåning har inneburit att bankerna fortsatt att placera ökade belopp i sina
obligationsportföljer. Bankernas innehav av räntebärande värdepapper har
under årets tio första månader ökat med i storleksordningen 60 miljarder
kr och var, per den sista oktober, ca 380 miljarder kr. Ökningen beror
endast till en liten del på ökade innehav av svenska statspapper.

Värdepappersinnehaven har kortsiktigt haft negativ inverkan på banker-
nas resultat genom att värdet av portföljerna minskat i samband med
vårens och sommarens ränteuppgång. Trots detta har bankernas resultat
fortsatt att förbättras. För det tredje kvartalet 1994 var samtliga större
bankers resultat, med undantag för Föreningsbankens, positivt. Det
samlade rörelseresultatet för de fem största bankkoncemema var t.o.m.
det tredje kvartalet 1994 drygt 12 miljarder kr. Resultatförbättringen
beror framför allt på att kreditförlusterna minskat med 54 % jämfört med
motsvarande period föregående år, till 22 miljarder kr. Återhämtningen
i banksektorn har tidigare till viss del berott på förbättrad intjäningsför-
måga. Under 1994 tycks denna utveckling ha bromsats upp och upp-
gången i resultat före kreditförluster har avstannat. Marginalen mellan
bankernas genomsnittliga in- och utlåningsräntor har under de tre första
kvartalen 1994 minskat med 0,4 procentenheter till 5,9 %. Det innebär
att utvecklingen mot lägre räntemarginaler fortsatt under 1994 om än i en
långsammare takt än tidigare.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

101

Bostadsinstitutens resultat har återhämtat sig senare än vad som varit
fallet för bankerna samtidigt som problemen tidigare inte varit lika stora.
Delårsrapportema under 1994 tyder på att en återhämtning nu pågår och
att kreditförlusterna minskar.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

102

12 Medelfristiga scenarier

12.1 Inledning och förutsättningar

Det medellånga tidsperspektivet röner allt större uppmärksamhet i såväl
den inhemska som den internationella ekonomisk-politiska debatten. Detta
är bl.a. en konsekvens av att den ekonomiska politiken är inriktad på
problem och frågeställningar som kräver analys på lite längre sikt. Det
gäller framför allt de offentliga finanserna och arbetsmarknaden. Det
svenska medlemskapet i EU ställer också krav på utarbetandet av ett s.k.
konvergensprogram (se vidare kap. 2).

En analys på medellång sikt är självfallet förknippad med stora osäker-
heter. Av detta skäl presenteras tre olika utvecklingsscenarier med varie-
rande BNP-tillväxt.

Kalkylerna i det följande baseras på den ekonomiska politik som pre-
senterades i dels den ekonomisk-politiska proposition (1994/95:25) som
lades fram i november 1994, dels de förslag som lämnades till riksdagen
angående finansieringen av avgiften till EU samt de förslag som presen-
teras i budgetpropositionen. Ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna bestäms av riksdagen. Det finns inga beslut som rör perioden 1997-
1998. I de olika scenarierna antas att åtgärdsvolymens omfattning föränd-
ras något snabbare än förändringen i den öppna arbetslösheten.

Den makroekonomiska utvecklingen har bestämts med hjälp av den
ekonometriska modellen KOSMOS. De finansiella flödena i ekonomin,
med sparbalanser för offentlig och privat sektor, har bestämts med hjälp
av modellen FIMO. Modellerna, som är simultana och per definition
konsistenta, har utvecklats av Konjunkturinstitutet. De finns beskrivna
bl.a. i bilaga 1, Metoder, modeller och beräkningar, till Långtidsutred-
ningen 1992.

I alternativet med låg tillväxt — BNP stiger med i genomsnitt ca 2,0 %
per år under 1996-1998 — illustreras ett scenario där efterfrågan i ekono-
min är påtagligt dämpad. Tillväxten hålls tillbaka bl.a. av att arbets-
marknaden inte uppvisar nödvändig flexibilitet, vilket innebär att det upp-
kommer inflationsdrivande löneökningar redan vid en hög arbetslöshet.
Den svaga efterfrågan beror även på ett fortsatt lågt förtroende för och
en fortsatt hög grad av osäkerhet avseende utvecklingen av den svenska
ekonomin, arbetslösheten och statsfinanserna. Detta leder till ett fortsatt
högt privat finansiellt sparande och låga investeringar, vilket dämpar
efterfrågan och tillväxt.

I alternativet med medelhög tillväxt — BNP växer med i genomsnitt ca

2,7 % per år under perioden 1996-1998 — åskådliggörs en utveckling där
förtroendet för den svenska ekonomin gradvis förbättras, samtidigt som
bl.a. den aktiva arbetsmarknadspolitiken bidrar till att sysselsättningen
kan öka utan att inflationen stiger. Produktionskapaciteten byggs ut sam-
tidigt som hushållen minskar sitt sparande, vilket innebär att konsumtio-
nen ökar trots att de realt disponibla inkomsterna utvecklas svagt som en
följd av höjda skatter och långsamt ökande transfereringar.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

103

I det sista scenariet, hög tillväxt, stiger BNP med ca 3,4 % i genom-
snitt per år 1996-1998. Ett kraftigt stärkt förtroende för den svenska eko-
nomin tillsammans med en väl fungerade arbetsmarknad utlöser en stark
nedgång i hushållens finansiella sparande samt höga investeringar.
Arbetslösheten reduceras snabbt utan att inflationen ökar och därmed för-
hindras också en ökad utslagning av arbetskraften.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Den internationella utvecklingen

Den internationella utvecklingen under perioden 1996-1998, som är
samma i de tre scenarierna, präglas av att de stora industriländerna be-
finner sig i olika konjunkturfäser. Därmed ger de aggregerade tillväxt-
talen ett förhållandevis jämnt konjunkturförlopp för världsekonomin.
Tillväxten i den amerikanska ekonomin beräknas fortsätta att mattas något
under åren efter 1995, för att sedan börja stiga år 1998. Samtidigt antas
den japanska och de europeiska ekonomierna uppvisa ett stigande
kapacitetsutnyttjande. I dagsläget är produktionsgapet (och därmed också
tillgången på ledig kapacitet) i dessa länder betydande efter den lång-
dragna lågkonjunkturen. Tillsammans bör detta medföra en relativt hög
tillväxt under andra hälften av 1990-talet, utan att inflationen stiger
nämnvärt. Den årliga BNP-tillväxten i OECD väntas uppgå till knappt
3 % 1996-1998, se tabell 12.1.

Tabell 12.1 Förutsättningar

Procentuell förändring

	1994	1995	1996	1997	1998
BNP OECD (16)’ KPI OECD (16)’	2,8	2,9	2,7	2,6	2,8
BNP OECD (16)’ KPI OECD (16)’	2,3	2,7	3,0	3,2	3,1
Marknadstillväxt OECD (14)¹	9,1	8,0	7,1	6,7	6,4
Tysk ränta, 5-års statsobl.	6,2	7.0	7.3	7,0	7,0
Hög tillväxt Svensk ränta, 5-års statsobl.	9,1	10,0	9,3	8,0	7,5
ECU-index årssnitt	124,0	121,6	117,9	115,0	112,1
Medelhög tillväxt Svensk ränta, 5-års statsobl.	9,1	10,0	9,3	8,5	8,0
ECU-index årssnitt	124,0	121,6	117,9	115,9	113,9
Låg tillväxt Svensk ränta, 5-års statsobl.	9,1	10,0	9,3	9,0	8,5
ECU-index årssnitt	124,0	121,6	119,3	117,9	116,5

'Årlig procentuell förändring.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Valuta- och ränteförutsättningar

Den svenska kronan förutses att appreciera med ca 4 % fram t.o.m.
1996, se kapitel 1. Men även efter denna förstärkning bedöms kronan
vara undervärderad. Studier av den s.k. reala växelkursen (mätt på olika

104

sätt, t.ex. relativ enhetsarbetskostnad i gemensam valuta) som är förenlig
med jämvikt i ekonomin indikerar en fortsatt real appreciering efter 1996.
Denna kan komma till stånd genom dels en nominell appreciering av den
svenska kronan och dels högre nominella löneökningar och snabbare
inflation än i omvärlden. I scenarierna nedan har detta skett genom såväl
en nominell appreciering av valutakursen som en snabbare lönekostnads-
ökning relativt omvärlden. Inflationen hålls emellertid tillbaka av succes-
sivt lägre vinstmarginaler i näringslivet. Växelkursskillnadema mellan
alternativen, se tabell 12.1, är motiverade genom att investerarnas grad
av osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen skiljer sig i de olika scena-
rierna. Vidare antas denna osäkerhet överväga det faktum att bytes-
balansöverskotten är högre i alternativen med lägre tillväxt.

I alternativet med medelhög tillväxt växer förtroendet för den svenska
ekonomins utveckling och trovärdigheten i den ekonomiska politiken
under perioden. Detta medför i sin tur en gradvis appreciering av kronan
och en successiv nedgång i det reala ränteläget. Då förtroendet,
trovärdigheten och växelkursutvecklingen varierar i de olika scenarierna,
varierar även nivåerna på de nominella räntorna mellan alternativen, se
tabell 12.1.

Arbetskraftskostnaderna och prispåslaget på de rörliga kostnaderna
antas utvecklas på ett likartat sätt i de tre olika alternativen. Detta medför
att skillnaderna i prisutvecklingen är begränsade. Konsumentprisindex
(KPI) stiger med i genomsnitt drygt 3 % per år i samtliga alternativ.
Saneringen av de offentliga finanserna sker till en del genom höjda indi-
rekta skatter och sänkta subventioner. Dessa åtgärder beräknas höja kon-
sumentpriserna med i genomsnitt ca en procent per år. Ar 1996 beräknas
den ekonomiska politiken leda till att KPI höjs med hela 1,5 %. För
perioden 1997-1998 bedöms bidraget till konsumentprisökningen minska
betydligt och uppgå till drygt en halv procentenhet. Denna nedväxling
leder till ett fall i inflationstakten från 3,7 % 1996 till knappt 3 % 1997-
1998. Detta återspeglas också i att den underliggande prisutvecklingen
ligger kring 2 % under perioden 1995-1998. I kalkylerna förväntas
finanspolitiska åtstramningar som höjer prisnivån inte föranleda vare sig
höjda inflationsförväntningar eller reaktioner på penningmarknaden.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

12.2 Utvecklingen fram t.o.m. 1998

Små skillnader i exportutvecklingen

Sveriges exportmarknad för bearbetade varor väntas inom OECD-området
växa med drygt 6,5 % i genomsnitt per år under perioden 1996-1998.
Efterfrågan från Fjärran Östern väntas öka ännu snabbare. Den svenska
konkurrenskraften försämras successivt. Detta beror på att lönekostnaden
per producerad enhet stiger snabbare i Sverige än utomlands samt på att
kronan förutses appreciera. Konkurrenskraftsförsvagningen sker emeller-
tid från ett mycket gynnsamt utgångsläge. Sammantaget medför detta att

105

15 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

den samlade exporten växer snabbt i alla alternativ. De skillnader som
emellertid finns, förklaras i huvudsak av att produktionskapaciteten i
scenariet med låg tillväxt i någon mån verkar hämmande på exportleve-
ransema jämfört med utvecklingen vid medelhög tillväxt. I alternativet
med hög tillväxt är å andra sidan investeringsaktiviteten hög, vilket bör
underlätta en något mer expansiv produktion av exportvaror.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Produktionskapaciteten byggs ut

De fasta investeringarna föll kraftigt i början av 1990-talet. Utvecklingen
är en följd av den realräntechock som i stor utsträckning bidrog till den
senaste lågkonjukturen. Under de närmaste åren förutses emellertid gynn-
samma förutsättningar för en återtagning och utbyggnad av produktions-
kapaciteten.

Investeringsutvecklingen framöver bestäms främst av förväntad lönsam-
het, efterfrågeläge, realränta och därmed investerarnas förtroende för den
ekonomiska utvecklingen och politiken. De tre scenarierna skiljer sig
betydligt på flera av dessa punkter. Trots skillnaderna är tillväxten i
samtliga alternativ i hög grad investeringsledd. Detta sammanhänger med
att resursutnyttjandet stiger snabbt samt att lönsamheten är relativt hög
i ett historiskt perspektiv. Vidare är det finansiella sparandet i den privata
sektorn starkt, vilket medför en hög andel av eget kapital och minskad
känslighet för marknadsrealräntor vid finansiering av olika investerings-
projekt.

I alternativet med medelhög tillväxt bedöms de gynnsamma investe-
ringsförutsättningama bestå, trots att lönsamheten, mätt som bruttoöver-
skott i förhållande till förädlingsvärdet, gradvis förväntas minska under
perioden fram t.o.m. 1998. Utvecklingen skall dock ses i ljuset av att
lönsamheten ökade kraftigt i den nuvarande konjunkturuppgångens inled-
ningsskede. Trots nedgången bedöms lönsamhetsnivån under slutåret bli
förhållandevis hög. Den samlade efterfrågan i ekonomin stiger relativt
snabbt, bl.a. till följd av lägre realräntor och ett tilltagande förtroende för
den ekonomiska utvecklingen. För att kunna möta efterfrågan med in-
hemsk produktion krävs att produktionskapaciteten byggs ut. De totala
bruttoinvesteringarna beräknas öka med ca 8,5 % årligen och därmed
vara den del av ekonomins efterfrågesida som växer snabbast. I scenariet
med låg tillväxt är efterfrågan betydligt lägre. Vidare bedöms lönsam-
heten i förhållande till alternativa placeringar, dvs. räntebärande tillgång-
ar, vara något lägre än i alternativet med medelhög tillväxt. De totala
bruttoinvesteringarna bedöms stiga med knappt 6,5 % per år under
perioden 1996-1998. 1 kalkylen med hög tillväxt är förtroendet för ekono-
min och den förda politiken hög. Den samlade efterfrågan stiger snabbt.
Lönsamheten i produktionen är förhållandevis god tack vare lägre ränte-
nivåer. Bruttoinvesteringarna stiger med ca 11 % per år. Därmed undviks
flaskhalsar i produktionen och medföljande risk för stigande inflation.

106

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 12.2 Produktion och produktivitet, årsgenomsnitt 1996—1998

Procentuell förändring i 1991 års priser

	medel	hög	låg
Produktion
Näringslivet	3,8	4,5	3,0
Industri	5,4	6,2	4,3
Övrigt näringsliv	3,0	3,8	2,4
Produktivitet
Näringslivet	1,7	1,5	1,7
Industri	2,2	2,3	2,2
Övrigt näringsliv	1,3	1,1	1,4

Källa: Finansdepartementet.

Kapitalstockarna växer, men med olika hastighet, i samtliga alternativ.
Detta medför att efterfrågan i stor utsträckning kan mötas av inhemsk
produktion i stället för av import. Kapacitetsutnyttjandet fortsätter initialt
att stiga, dock utan att mer generella flaskhalsar med påföljande pris-
ökningar gör sig gällande. Mot slutet av perioden sjunker resursut-
nyttjandegraden något. Industrin växer snabbast, men en allt starkare
efterfrågan av tjänster medför att också produktionen inom det övriga
näringslivet stiger relativt snabbt. Den offentliga produktionen förutsätts
emellertid minska.

Hushållens sparande och konsumtion

Hushållens sparande har förändrats kraftigt sedan 1989. Utvecklingen bör
ses i ljuset dels av det skuldanpassningsbehov som uppstod i samband
med höjda realräntor och fallande tillgångsvärden, dels av den osäkerhet
som skapats av stigande arbetslöshet och växande offentliga finansiella
underskott och därmed osäkerhet kring bl.a. de framtida ersättningsnivå-
erna i socialförsäkringarna. Utvecklingen av de offentliga finanserna
bedöms få stor betydelse för nivån på hushållens sparande under de när-
maste åren.

Det historiskt sett höga hushållssparandet under de senaste åren anses
ha medfört att hushållen anpassat sina skuldstockar till en långsiktigt mer
lämplig nivå. Skuldernas storlek i förhållande till den disponibla in-
komsten är nu betydligt lägre än före kreditmarknadens avreglering i
mitten av 1980-talet. Även ränteutgifterna i förhållande till inkomsterna
har kraftigt nedbringats.

Hushållens disponibla inkomster beräknas öka i tämligen begränsad takt
mellan 1995 och 1998, se tabell 12.3. I scenariet med medelhög tillväxt
ökar hushållens reala inkomster med i genomsnitt knappt en procent år-
ligen, medan den vid hög tillväxt ökar något mer. Vid låg tillväxt är den
reala disponibelinkomsten år 1998 ca 10 miljarder kr högre än år 1995
i fasta priser. Det motsvarar en årlig ökning om 0,4 %.

107

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 12.3 Hushållens ekonomi, årsgenomsnitt 1996-1998

Procentuell förändring i 1991 års priser

	medel	hög	låg
Löner	2,6	3,5	1,9
Transfereringar från offentliga sektorn	-1,6	-2,4	-1,1
Övrigt	4,6	5,1	3,2
Skatter och avgifter	3,8	4,0	3,0
Disponibel inkomst	0,8	1,1	0,4
Nettosparande nivå¹	3,3	2,5	4,1
Konsumtion	1,9	2,5	1,2

'Andel av disponibel inkomst 1998, löpande priser.

Anm. Deflatering med implicitprisindex för privat konsumtion.
Källa: Finansdepartementet.

Att hushållens inkomster växer så pass långsamt relativt BNP beror
delvis på de budgetkonsoliderande åtgärder som vidtas under perioden.
De sammantagna regeländringarna beräknas reducera hushållens dispo-
nibla inkomster med 45 miljarder kr, i 1994 års priser, mellan 1994 och
1998. Detta motsvarar en nedgång med 5 %.

Av hushållens inkomster ger lönerna vatje år ett positivt bidrag till den
reala förändringen. Transfereringarna från den offentliga sektorn minskar
som en följd av dels de regeländringar som genomfors under perioden,
dels av den lägre arbetslösheten. En sysselsättningsuppgång som får till
följd att arbetslösheten reduceras medför att löneinkomsterna ökar sam-
tidigt som transfereringarna från offentlig sektor minskar i omfattning.
Nettoeffekten for hushållens del blir med en sådan utveckling mer be-
gränsad än om produktionsuppgången enbart skulle baseras på ökad pro-
duktivitet och höjda reallöner. Förekomsten av sådana s.k. automatiska
stabilisatorer är alltså en faktor som bidrar till att såväl dämpa hushållens
inkomstutveckling under perioden som att förklara varför skillnaderna i
hushållens inkomstutveckling är relativt små mellan de tre scenarierna.

I samtliga scenarier förutses hushållens sparkvot, dvs. hushållens netto-
sparande i förhållande till disponibel inkomst, reduceras från 1995 års
nivå, se diagram 12.1. Trots att en stigande andel av hushållsinkomsterna
konsumeras, medför den svaga inkomstutvecklingen att den privata kon-
sumtionen utvecklas förhållandevis dämpat i de alternativa utvecklings-
banoma.

I alternativet med medelhög tillväxt beräknas den privata konsumtionen
öka med i genomsnitt knappt 2 % per år under perioden 1996-1998. Den
fördelaktiga utvecklingen av arbetsmarknad och räntor tillsammans med
ett successivt ökat förtroende för den ekonomiska utvecklingen medför
en sänkning av hushållens sparkvot från 6,3 % 1995 till 3,3 % 1998.

108

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 12.1 Hushållens sparkvot 1980-1998

Nettosparande som andel av disponibelinkomsten

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I scenariet med läg tillväxt är hushållens förväntningar om framtiden
inte lika optimistiska, vilket leder till att sparkvoten endast sjunker till
4,1 % 1998. I detta alternativ växer privat konsumtion med 1,2 % per
år mellan 1995 och 1998.

I alternativet med hög tillväxt råder det omvända förhållande mot låg-
till växtscenariet. Förtroendet för den framtida utvecklingen är starkt och
behovet att spara upplevs inte av hushållen som lika angeläget. Den pri-
vata konsumtionen växer i genomsnitt med 2,5 % och hushållens
sparkvot uppgår 1998 till 2,5 %.

Offentlig konsumtion faller

Den offentliga konsumtionen antas minska under hela perioden fram
t.o.m. 1998 i samtliga alternativ. Besparingar inom den statliga konsum-
tionen medför en volymneddragning på ca 2 % per år. Den ansträngda
finansiella situationen inom kommunerna och behovet av reserveringar
inför framtida pensionsåtaganden motiverar även här en återhållsam kon-
sumtionsutveckling. Den kommunala konsumtionen sjunker med mellan
0,5-1,0 % per år i de olika alternativen.

109

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 12.2 BNP-tillväxten och dess användning 1996-1998

Förändring i procent av BNP föregående år, 1991 års priser

BNP llllllll Konsumtion 11 Investeringar I I Nettoexport

Källa: Finansdepartementet.

Importen och exportnettot utvecklas olika

Efterfrågan på importerade varor och tjänster är till stor del avhängig den
totala efterfrågan i ekonomin. Andra viktiga faktorer som påverkar
importvolymen är dels varupriserna på den inhemska produktionen i för-
hållande till importprisema, dels om det föreligger kapacitetsrestriktioner
i produktionen.

Den importvägda efterfrågan, dvs. en sammanvägning av de olika
efterfrågekomponentema med avseende på deras genomsnittliga import-
innehåll, skiljer sig påtagligt i de olika scenarierna. I alternativet med
medelhög tillväxt stiger den importvägda efterfrågan med ca 5,5 % per
år. Importen av bearbetade varor bedöms växa snabbare, med i genom-
snitt knappt 8 % per år. Detta beror på dels stigande relativpriser och
resursutnyttjande, dels en tilltagande specialisering i världshandeln.
Exportnettots, dvs. export minus import, bidrag till BNP-tillväxten avtar
snabbt och är i det närmaste noll år 1998. I alternativet med låg tillväxt
stiger importen av bearbetade varor betydligt långsammare, med i genom-
snitt 6,5 % per år 1996-1998. Skillnaden mot scenariet med medelhög
tillväxt förklaras huvudsakligen av en lägre importvägd efterfrågan som
växer med drygt 4 % i genomsnitt per år. Exportnettot är positivt och
håller uppe BNP-tillväxten under hela perioden; som andel av BNP stabi-
liseras exportnettot på ca 6,5 %. I scenariet med hög tillväxt stiger den
importvägda efterfrågan och importen av bearbetade varor med i genom-
snitt ca 7 resp. 10 % per år under 1996-1998. Nettoexportens positiva

110

bidrag till BNP-tillväxten upphör 1997 och är negativt under periodens Prop. 1994/95:100
sista år. Nettot i utrikeshandeln fal ler som andel av BNP de två sista åren Bilaga 1.1
och uppgår 1998 till ca 4,5 %.

Tabell 12.4 Försörjningsbalans med vissa nyckeltal, årsgenomsnitt 1996-1998
Procentuell förändring i 1991 års priser

	medel	hög	låg
BNP	2,7	3,4	2,0
Import	6,9	8,5	5,7
Privat konsumtion	1,9	2,5	1,2
Offentlig konsumtion	-1,0	-0,8	-1,3
Bruttoinvesteringar	8,5	11,0	6,4
Lagerinvesteringar¹	0,1	0,3	-0,2
Export	7,1	7,4	6,7
Inhemsk användning	2,3	3,4	1,2
Nyckeltal
Timlön	4,3	4,3	4,3
KPI	3,1	3,1	3,2
NPI	2,1	2,1	2,2
Öppen arbetslöshet, nivå 1998²	5,6	4,7	6,6
Total arbetslöshet, nivå 1998²	9,5	8,0	11,2

'Förändring i procent av föregående års BNP.

²I procent av arbetskraften.
Källa: Finansdepartementet.

Den totala arbetslösheten förblir hög

Utvecklingen på arbetsmarknaden skiljer sig mycket märkbart mellan de
olika scenarierna. Det finns emellertid vissa gemensamma drag. För det
första når den totala arbetslösheten inte i något alternativ ned till de
nivåer som rådde under 1980-talet. För det andra absorberas ungefär
hälften av tillväxtdifferensen mellan alternativen i ett stigande utbud av
arbetskraft. Den resterande delen av skillnaderna i tillväxt resulterar i
lägre total arbetslöshet. Trots ett stigande arbetsutbud uppnås inte de
förvärvsfrekvenser som gällde under senare delen av 1980-talet. Detta är
delvis en konsekvens av att en större andel av befolkningen befinner sig
i reguljär utbildning.

I alternativet med medelhög tillväxt beräknas den reguljära sysselsätt-
ningen öka med 194 000 personer under perioden 1996-1998. Samtidigt
stiger det s.k. underliggande arbetsutbudet, dvs. summan av sysselsatta,
öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utanför
arbetskraften, med 113 000 personer, se tabell 12.5. Den totala arbets-
lösheten faller från knappt 12 % 1995 till 9,5 % av arbetskraften 1998.

111

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Tabell 12.5 Arbetsmarknad

1000-tals personer

	1995	Förändring till 1998
	1995	medel	hög	låg
Reguljärt sysselsatta	3 942	194	332	89
Arbetslösa	296	-45	-84	-4
Konjunkturberoende åtgärder	208	-34	-57	-7
Utbud	4 331	127	215	77
Underliggande utbud	4 449	113	190	76

Källa: Finansdepartementet.

I scenariet med låg tillväxt antas att såväl efterfrågan i ekonomin som
arbetsmarknadens funktionssätt begränsar tillväxten. Den reguljära syssel-
sättningen ökar med endast 89 000 personer under perioden 1996-1998.
Det underliggande utbudet stiger samtidigt med 76 000 personer och den
totala arbetslösheten stabiliseras på drygt 11 % år 1997-1998. I förhåll-
ande till befolkningen i åldrarna 16-64 år stiger det underliggande utbudet
obetydligt från bottennivån 1994. Detta innebär en ökad utslagning av
personer från arbetslivet, samtidigt som den strukturella totala arbetslös-
heten år 1998 når nivåer kring hela 11 % av arbetskraften.

I alternativet med hög tillväxt antas att förtroendet för ekonomin stiger
snabbt, vilket bidrar till en hög efterfrågan, samtidigt som arbetsmark-
naden fungerar väl. Den reguljära sysselsättningen växer med drygt
330 000 personer. Det underliggande utbudet ökar med ca 190 000 perso-
ner och den totala arbetslösheten fäller till 8 % år 1998. Den snabba
sysselsättningstillväxten bidrar således till att förhindra att arbetslösheten
permanentas på höga nivåer.

112

Diagram 12.3 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i förhållande till Prop. 1994/95:100
befolkningen 16-64 år enligt alternativet med medelhög tillväxt Bilaga 1.1

Anm.: Det skuggade området utgörs av summan av öppet arbetslösa och personer i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till befolkningen
16-64 år.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.

Den offentliga sektorns sparande förstärks gradvis

De senaste årens ekonomiska tillbakagång har i hög grad försvagat den
offentliga sektorns finanser. Vikande sysselsättning och produktion har
resulterat i minskade inkomster samtidigt som utgifterna ökat till följd av
växande arbetslöshet. Krisen på finansmarknaden medförde också stora
kapitaltransfereringar till banksektorn i böljan av 1990-talet. Ar 1990
uppvisade den offentliga sektorn ett finansiellt överskott på 57 miljarder
kr. På fyra år har detta överskott vänts till ett underskott på 168 miljarder
kr, motsvarande 11 % av BNP.

År 1995 väntas den offentliga sektorns inkomster uppgå till 60,3 % av
BNP. Utgiftskvoten, dvs. utgifterna i förhållande till BNP, beräknas
samma år till 70,4 %, vilket medför ett finansiellt sparandeunderskott om
ca 10 % av BNP. Förbättringen av det finansiella sparandet mellan 1994
och 1995 kan till största delen återföras på de beslutade och föreslagna
budgetförstärkningarna.

113

Tabell 12.6 Den offentliga sektorns finanser 1995-1998 Prop. 1994/95:100

^Pande priser Bilaga 1.1

	Miljarder kr	Procent av BNP, löpande priser					Låg tillväxt
	Miljarder kr	Medelhög tillväxt			Hög tillväxt		Låg tillväxt
	1995	1996	1997	1998	1996	1997	1998	1996	1997	1998
Inkomster	958	60,6	61,6	62,0	60,8	61,5	61,6	60,8	61,9	62,3
Skatter och avgifter	800	51,3	52,1	52,8	51,7	52,1	52,7	51,3	52,0	52,7
Kapitalinkomster	96	5,2	5,7	5,4	5,0	5,5	5,1	5,4	6,0	5,8
Övriga inkomster	62	4,1	3,8	3,8	4,1	3,9	3,8	4,1	3,9	3,9
Utgifter	1 119	67,4	66,4	64,4	66,5	64,9	62,5	68,2	68,2	66,8
Transfereringar till hushåll	386	22,9	22,1	21,5	22,6	21,5	20,7	23,4	22,8	22,4
Övriga transfereringar	131	7,5	7,3	6,8	7,4	7,1	6,5	7,5	7,5	7,0
Ränteutgifter	122	7,9	8,7	8,5	7,6	8,3	7,8	8,1	9,2	9,2
Konsumtion, investeringar	479	29,1	28,3	27,6	28,9	28,0	27,5	29,3	28,7	28,1
Finansiellt sparande	-161	-6,8	-4,8	-2,4	-5,7	-3,5	-0,9	-7,4	-6,3	-4,5
- stat	-172	-7,1	-5,4	-3,2	-6,2	-4,3	-1,8	-7,6	-6,8	-5,1
- socialförsäkring	17	0,9	0,9	0,8	0,9	0,9	0,8	0,9	1,0	0,9
- kommuner	-5	-0,5	-0,3	0,0	-0,4	-0,1	0,1	-0,7	-0,5	-0,3
Primärt sparande¹	-135	-4,1	-1,8	0,6	-3,1	-0,6	1,9	-4,7	-3,1	-1,1
Nettoskuld	542	39,2	41,3	41,0	39,7	38,6	36,8	40,1	44,0	45,8
BNP, nivå	1 589	1 683	1 771	1 858	1 693	1 790	1 885	1 666	1 739	1 814

'Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

För att sparandeunderskotten skall nedbringas varaktigt krävs vid sidan
av budgetförstärkningar också ekonomisk tillväxt. Ökad sysselsättning
och höjda reallöner i näringslivet leder till ökade skatteinkomster. En
positiv ekonomisk utveckling möjliggör också en nedgång i arbetslösheten
och därmed minskade offentliga utgifter för arbetslöshetsunderstöd och
arbetsmarknadsåtgärder, se tabell 12.6.

En annan faktor av stor betydelse för de offentliga finanserna är ränte-
utvecklingen. Så länge underskotten består växer den offentliga skulden
och därmed räntekostnaderna. Ju större skuldsättning desto större bety-
delse får en förändring i ränteläget. Den offentliga sektorns räntebärande
skulder översteg i slutet av 1994 de räntebärande tillgångarna med när-
mare 500 miljarder kr. En förändring av den implicita räntenivån med en
procentenhet innebär att den årliga kostnaden för nettoskulden förändras
med fem miljarder kr eller 0,3 % av BNP. Eftersom nettoskulden ökar
åtminstone inledningsvis i samtliga tre alternativ, växer räntekänsligheten
under perioden fram till 1998.

114

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 12.4 Offentliga sektorns brutto- och nettoskuld

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

Tabell 12.7 Olika skuldmått i offentlig sektor 1995-1998
Löpande priser

	Miljarder kr	Procent av BNP Medelhög tillväxt			Hög tillväxt			Låg tillväxt
	1995	1996	1997	1998	1996	1997	1998	1996	1997	1998
Offentlig sektor: Bruttoskuld	1 574	102,7	103,1	101,3	101,1	99,8	96,3	104,2	106,9	107,6
Nettoskuld	542	39,2	41,3	41,0	39,7	38,6	36,8	40,1	44,0	45,8
Konsoliderad bruttoskuld	1 397	90,9	92,0	90,4	89,9	88,8	85,5	92,8	95,6	96,4
Staten: Statsskuld	1 466	95,7	96,1	94,4	94,3	93,1	89,9	97,0	99,4	100,1
Nettoskuld	1 162	76,7	78,0	77,2	75,4	75,3	73,0	77,9	81,1	82,5

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

I tabell 12.7 och diagram 12.4 och 12.5 redovisas några av de skuld-
mått som brukar användas i diskussionerna kring den offentliga sektorns
finanser. Där redovisas bl.a. det mått som används som ett av kriterierna
för deltagande i den monetära unionen inom EU, den offentliga sektorns
konsoliderade bruttoskuld. Med detta mått avses den offentliga sektorns
bruttoskuld minskat med skulder och fordringar inom sektorn, i huvudsak
AP-fondens innehav av stats- och kommunpapper.

Beräkningen av statsskulden och dess utveckling diskuteras mer
utförligt i appendix till detta kapitel.

115

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 12.S Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

I alternativet med medelhög tillväxt förbättras de offentliga finanserna
påtagligt. Sparandeunderskottet beräknas år 1998 ha reducerats till
45 miljarder kr, vilket motsvarar 2,4 % av BNP. Särskilt att märka är
utvecklingen på utgiftssidan. Utgiftskvoten, dvs. utgifterna i förhållande
till BNP, sjunker mellan 1995 och 1998 med sex procentenheter, från
70,4 till 64,4 %, se diagram 12.6. Skattekvoten, dvs. de totala skatte-
intäkterna i förhållande till BNP, ökar samtidigt från 50,4 till 52,8 %.
Förbättringen av de offentliga finanserna kan helt återföras till staten.
Underskottet i statens finansiella sparande reduceras mellan 1995 och
1998 från 170 miljarder kr till 60 miljarder kr. I kommunsektorn sker
också en viss förbättring medan sparandet i ATP-systemet däremot
försvagas gradvis.

Utvecklingen i alternativet med medelhög tillväxt innebär att såväl den
offentliga sektorns nettoskuld som statsskulden minskar relativt BNP i
slutet av perioden, se tabell 12.7.

116

Tabell 12.8 Statens finanser 1995-1998 Prop. 1994/95:100

Löpande priser Bilaga 1.1

	Miljarder kr	Procent av BNP Medelhög tillväxt			Hög tillväxt		Låg tillväxt
	1995	1996	1997	1998	1996	1997	1998	1996	1997	1998
Inkomster	431	27,7	28,3	28,4	27,9	28,1	28,2	27,6	28,1	28,2
Skatter och avgifter	370	24,3	24,5	24,7	24,5	24,5	24,6	24,1	24,2	24,4
Kapitalinkomster	31	1,3	1,8	1,7	1,3	1,7	1,6	1,4	1,9	1,8
Övriga inkomster	29	2,1	1,9	1,9	2,1	2,0	2,0	2,1	2,0	2,0
Utgifter	603	34.9	33,7	31,6	34,1	32,5	30,0	35,2	34,9	33,3
Transfereringar till hushåll	163	9,5	9,0	8,6	9,3	8,8	8,3	9,6	9,2	8,9
Övriga transfereringar	165	8,3	7,1	5,9	8,0	6,5	5,2	8,4	7,6	6,5
Ränteutgifter	113	7,3	8,1	7,9	7,1	7,9	7,5	7,3	8,4	8,3
Konsumtion, investeringar	162	9,8	9,5	9,2	9,7	9,3	9,1	9,8	9,6	9,4
Finansiellt sparande	-172	-7,1	-5,4	-3,2	-6,2	-4,3	-1,8	-7,6	-6,8	-5,1
Primärt sparande¹	-91	-1,2	0,9	3,0	-0,4	1,8	3,9	-1,6	-0,2	1,6
Statsskuld	1 466	95,7	96,1	94,4	94,3	93,1	89,9	97,0	99,4	100,1
Tillgångar	305	18,9	18,0	17,2	18,8	17,8	16,9	19,1	18,3	17,6

'Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter.

Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Finansdepartementet.

I scenariet med låg tillväxt minskar emellertid inte statsskuldkvoten
under perioden. År 1998 motsvarar den 100 % av BNP. Underskottet i
den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas uppgå till 4,5 % av
BNP år 1998. Den svagare ekonomiska utvecklingen medför att skatte-
inkomsterna utvecklas betydligt långsammare än i scenariet med medel-
hög tillväxt. Fortsatt hög arbetslöshet bidrar också till att nedgången i
utgiftskvoten inte blir lika påtaglig.

Liksom i alternativet med medelhög tillväxt är det framför allt statens
finanser som förbättras. Kommunsektorn fortsätter att uppvisa ett negativt
finansiellt sparande under hela perioden. I kalkylerna har antagits att det
lägre arbetskraftsutbudet i detta alternativ medför ett större tryck på ut-
betalning av socialbidrag från den kommunala sektorn. Försvagningen i
ATP-systemet är av ungefär samma omfattning som i alternativet med
medelhög tillväxt. Lönesumman utvecklas svagare i detta lågtillväxts-
scenario, vilket medför lägre inkomster av arbetsgivaravgifter till fonden,
men ränteläget är däremot något högre. De stora finansiella tillgångarna
ger då en relativt sett högre avkastning.

117

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Diagram 12.6 Offentliga sektorns inkomster och utgifter 1970-1998

Medelhög tillväxt

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I scenariet med hög tillväxt förbättras den offentliga sektorns finanser
i snabbare takt. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande
år 1998 motsvarar 0,9 % av BNP. Detta leder till att nettoskuldkvoten
sjunker med närmare två procentenheter mellan 1997 och 1998.

Diagram 12.7 Finansiellt sparande offentlig sektor 1980-1998

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

118

De tre scenarierna skiljer sig också åt vad gäller utvecklingen av före- Prop. 1994/95:100
tagens finansiella sparande. Den kraftiga investeringsuppgången i alter- Bilaga 1.1
nativet med hög tillväxt leder till en påtaglig nedgång från 1995 års
mycket stora sparandeöverskott. I alternativen med låg och medelhög
tillväxt blir nedgången mer begränsad, se tabell 12.9.1 samtliga alternativ
har antagits att såväl utdelningar som inbetalningar av direkt skatt till
staten ökar som andel av företagens driftsöverskott. Dessa andelar ligger
dock betydligt under de nivåer som rådde i slutet av 1980- och böljan av
1990-talen.

Tabell 12.9 Totalt sparande 1995-1998

Löpande priser

	Miljarder kr	Procent av BNP Medelhög tillväxt			Hög tillväxt			Låg tillväxt
	1995	1996	1997	1998	1996	1997	1998	1996	1997	1998
Offentlig sektor	-161	-6,8	-4,8	-2,4	-5,7	-3,5	-0,9	-7,4	-6,3	-4,5
Privat sektor:	184	10,4	7,7	5,1	8,9	5,4	1,9	10,7	9,2	7,5
- hushållen	79	4,0	3,9	3,3	3,6	3,4	2,6	4,0	4,2	3,8
- företagen	105	6,3	3,8	1,9	5,3	2,0	-0,7	6,7	5,0	3,7
Bytesbalans	24	3,6	2,9	2,7	3,2	1,9	1,1	3,4	2,9	3,1
Bruttosparande	254	18,9	19,2	20,0	19,0	19,2	19,8	18,3	18,3	19,1
Bruttoinvesteringar	230	15,3	16,3	17,3	15,8	17,4	18,8	14,9	15,4	16,1

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Fortsatta bytesbalansöverskott

Det samlade finansiella sparandet — bytesbalansen — har under senare år
förstärkts, se diagram 12.8. Ar 1995 väntas bytesbalansen uppvisa
överskott motsvarande 1,5 % av BNP. Även under perioden framöver
kommer bytesbalansen att uppvisa överskott. Detta är bl.a. en konsekvens
av ett lågt bostadsbyggande. Under åren 1996-1998 minskar bytes-
balansen något i alternativet med medelhög tillväxt, beroende på ett
tämligen stabilt exportnetto. Vid en lägre tillväxt består det höga
överskottet, vilket är ett uttryck för en jämförelsevis svag investerings-
utveckling. I alternativet med hög tillväxt minskar emellertid bytes-
balansöverskottet, se tabell 12.9. Skillnaden mot alternativen med lägre
tillväxt är i huvudsak ett sämre exportnetto. I termer av sparande, är det
den privata sektorns finansiella sparande som är lägre. Det gäller framför
allt företagen men i viss mån också hushållen.

119

Diagram 12.8 Totalt sparande 1980-1998

Medelhög tillväxt

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

120

Appendix till kapitel 12

Beräkning av statsskuldutvecklingen

Syftet med detta appendix är att kortfattat redogöra for metodologin
bakom Finansdepartementets statsskuldberäkningar och att visa hur dessa
kan översättas till en enkel skuldekvation.

Finansdepartementets metod att beräkna statsskuldutvecklingen kan
grovt beskrivas på följande sätt: Den s.k. FIMO-modellen beräknar ut-
vecklingen av statens primärsaldo. Primärsaldot tillsammans med de
ränte- och växelkursförutsättningar som ligger till grund för de medel-
fristiga scenarierna är ingångsdata i Riksgäldskontorets kalkyler för
bestämning av statens ränteutgifter och ränteinkomster. Dessa kalkyler
beaktar att statsskulden är sammansatt av en mängd olika finansiella
instrument med varierande löptider och att endast en mindre del årligen
omsätts till gällande marknadsräntor. Riksgäldskontoret omvärderar också
utlandsskulden i enlighet med antagna valutakurser.

Utöver räntenettot har staten också kapitalinkomster som inte motsvaras
av underliggande räntebärande tillgångar. Dessa kapitalinkomster utgörs
bland annat av driftsöverskott, inleveranser från de affärsdrivande verken
och Riksbanken samt aktieutdelningar. Kapitalutgiftsnettot är således
summan av statens ränteinkomster, ränteutgifter och övriga kapitalin-
komster.

Skuldutvecklingen påverkas också av värdeförändringar i statens finan-
siella tillgångar och i utlandsskulden. En ökning i statsskulden kan exem-
pelvis bero på att Centrala Studiestödsnämnden ökar sin utlåning, vilket
i sin tur också ökar statens fordringar. Utförsäljning av statliga företag
minskar å andra sidan såväl tillgångssidan som statsskulden.

Med kunskap om den ingående skulden, primärsaldot, marknadsräntor
och valutakurser, allt för ett givet år, ger Riksgäldskontorets kalkyler
ränteinkomster, ränteutgifter och värdeförändringar i utlandsskulden.
Storleken på de övriga kapitalinkomsterna och skulddispositioner bestäms
utanför Riksgäldskontorets kalkylram. Den utgående skulden kan nu räk-
nas ut. På detta sätt kan således statsskulden tas fram för varje år. En
sammanfattning av resultaten från skuldberäkningama i alternativet med
medelhög tillväxt ges av tabell A 12.1.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

121

16 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Tabell A12.1 Statsskuld och bidrag till dess utveckling vid medelhög tillväxt Prop. 1994/95:100

Miljarder kronor, löpande priser p-, , ,

År	Ingående	Primärt	Ränte-	Ränte-	Kapital-	Värde-	Utgående	BNP
	skuld	underskott	utgifter	inkomster	inkomster	ökning	skuld
1993	881	189	82	17	17	14	1 132	1 442
1994	1 132	122	101	16	12	-31	1 296	1 506
1995	1 296	91	113	15	16	-2	1 467	1 589
1996	1 467	19	123	13	9	24	1 610	1 683
1997	1 601	-16	144	22	10	-6	1 701	1 771
1998	1 701	-55	147	21	11	-7	1 754	1 858

Källor: Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

I tabellen kan det exempelvis utläsas att den ingående statsskulden 1994
var 1132 miljarder kr. Skulden ökar under 1994 med primärunderskottet
(122 miljarder kr) och ränteutgifter (101 miljarder kr). Kapital- och
ränteinkomster minskar dock skuldökningen med 28 miljarder kr. Dess-
utom ledde förändringar i statens finansiella tillgångar och i utlands-
skulden till en värdeminskning (-31 miljarder kr) i den utgående skulden.

Skuldekvationen

Den s.k. skuldekvationen visar att utvecklingen av skuldkvoten bestäms
av primärunderskottet som andel av BNP, tillväxten och den implicita
räntan på statsskulden. Skuldekvationen kan skrivas på följande sätt:

b(t) = p(l+r/2) + (1+r)b(t-l)/[Y(t)/Y(t-l)J.

Här är b(t) lika med skuldkvoten i slutet av året och p är primärunder-
skottskvoten¹. Skuldkvoten växer långsammare desto snabbare (den nomi-
nella) tillväxten är [Y(t)/Y(t-1)]. En stor primärunderskottskvot eller en
hög implicitränta (r) gör att skuldkvoten växer snabbare. I tabell A 12.2
beskrivs utvecklingen av statsskuldkvoten av primärunderskottskvoten,
impliciträntan, den initiala skuldkvoten och den nominella tillväxtfaktorn.
Exempelvis så var den ingående skuldkvoten 1994 lika med 0,785. För
att erhålla den utgående skuldkvoten 1994 måste den ingående skuldkvo-
ten multipliceras med 1 plus impliciträntan (1 +0,035) och divideras med
den nominella tillväxtfaktorn (1,044). Därtill skall också primärunder-
skottskvoten (0,082) adderas.

122

Tabell A12.2 Skuldkvotens utveckling vid medelhög tillväxt

År	Utgående skuldkvot	Primär underskotts- kvot¹	Implicit ränta	Nominell tillväxt- faktor²	Ingående skuldkvot
1993	0,611	0,135	0,064	1	0,785
1994	0,785	0,082	0,035	1,044	0,861
1995	0,861	0,059	0,060	1,055	0,923
1996	0,923	0,012	0,084	1,059	0,957
1997	0,957	-0,009	0,067	1,052	0,960
1998	0,960	-0,031	0,066	1,049	0,944

'Beräknat som [p + (l/r)]

²Beräknat som y(t)/y(t-1)

Källor: Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

Det är viktigt att notera att impliciträntan inte endast påverkas av
statens räntutgifter utan också av ränte- och kapitalinkomster, värdeför-
ändringar i utlandsskulden samt utvecklingen av tillgångssidan i statens
balansräkning. Kopplingen mellan de aktuella svenska marknadsräntorna
och statsskuldens implicitränta kan därför vara svag.

Exempelvis beräknas utgiftsräntoma för 1994 till 101 miljarder kr,
vilket ger en (ränteutgifts)implicitränta på ca 8,5 %². Denna implicitränta
beror i sin tur såväl på räntevillkoren på den del av den ingående skuld-
stocken som inte har omsatts under året som på räntevillkoren för nyupp-
låningen under 1994. Eftersom ungefär en tredjedel av statsskulden är
finansierad i utlandet bestäms ränteutgifterna i ganska stor utsträckning
av utländska räntesatser och de aktuella valutakurserna.

Om utvecklingen av statsskuldkvoten räknas ut med hjälp av skuldekva-
tionen blir impliciträntan 1994 endast 3,5 %, vilket är betydligt lägre än

8,5 %. Detta beror på att de övriga skuldpåverkande komponenterna i
tabell A12.1 år 1994 verkar neddragande på impliciträntan. Det bör dock
påpekas att impliciträntan inte är ett meningsfullt mått på statsskuldens
kostnad. Impliciträntans enda tolkning är att den beskriver den ingående
statsskuldens tillväxt under året (exklusive primärunderskott).

'Eftersom ränteflödena uppkommer under loppet av ett år är det naturligt att relatera
det totala räntenettot (inklusive värde- och tillgångsförändringar) till den ingående
skulden plus halva primärunderskottet. Av detta skäl tillkommer termen (pr/2) i skuld-
ekvationen.

²Det vill säga, 101/(1131 + (122/2)].

123

Innehåll

Prop. 1994/95:100

	Bilaga 1.1
Inledning	2
Utvecklingen 1995-96	2
Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv	13
Internationell utveckling	22
2.1 Sammanfattande översikt	22
2.2 Länderöversikter	25
Utrikeshandel	32
3.1 Export och import	32
3.2 Bytesbalansen	36
Näringslivets produktion	39
4.1 Industri	39
4.2 Byggnadsverksamhet	45
4.3 Privat tjänstesektor	47
Arbetsmarknad	48
5.1 Sysselsättning och arbetskraftsutbud	49
5.2 Öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder	53
Löner	56
6.1 Historisk utveckling	56
6.2 Utvecklingen under prognosperioden	57
Inflation
Hushållens ekonomi och privat konsumtion	66
8.1 Hushållens inkomster	66
8.2 Privat konsumtion och sparande	68
Investeringar	73
9.1 Näringslivets investeringar	74
9.2 Offentliga investeringar	77
9.3 Bostadsinvesteringar	78
9.4 Lagerinvesteringar	80
Offentliga sektorn	82
10.1 Den konsoliderade offentliga sektorn	82
10.2 Staten inklusive sjuk- och arbetslöshets-
försäkringarna	88
10.3 Allmänna pensionsfonden	89
10.4 Den kommunala sektorn	90

Kapitalmarknad 93

11.1 Den internationella ränte-och valutautvecklingen 93

11.2 Den svenska ränte-och valutautvecklingen 95

11.3 Börsutvecklingen i Sverige och internationellt 97

11.4 Statens upplåning 99

11.5 Kreditmarknaden 101

124

12 Medelfristiga scenarier

12.1 Inledning och förutsättningar

12.2 Utvecklingen fram t.o.m. 1998

Appendix

103 Prop. 1994/95:100

103 Bilaga 1.1

105

122

125

Tabeller

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.1

1.1 Effekter av basårsbytet på tillväxtprognosen 4

1.2 Prognosförutsättningar 4

1.3 Löner och priser 6

1.4 Nyckeltal 7

1.5 Försöijningsbalans 8

1.6 Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt

korrigerat för arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta
inverkan 12

1.7 Sparande 13

1.8 Försöijningsbalans 1996-1998 15

1.9 Nyckeltal 1996-1998 17

2.1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 22

2.2 Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder 23

2.3 Uppfyllandet av konveigenskriteriema 1994 24

2.4 Försöijningsbalans USA 26

2.5 Försöijningsbalans Japan 26

2.6 Försöijningsbalans västra Tyskland 27

2.7 Försöijningsbalans Storbritannien 28

2.8 Försöijningsbalans Frankrike 29

2.9 Försöijningsbalans Danmark 29

2.10 Försöijningsbalans Finland 30

2.11 Försöijningsbalans Noige 31

3.1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar

och export av bearbetade varor 33

3.2 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor 35

3.3 Export och import av varor 36

3.4 Bytesbalans 37

4.1 Näringslivets produktion 39

4.2 Nyckeltal för industrin 40

4.3 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler

per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel 44

4.4 Byggnadsverksamhet 45

5.1 Arbetsmarknad 51

5.2 Produktion och sysselsättning i timmar 52

5.3 Relativ arbetslöshet i olika åldrar 54

5.4 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

5.5 Öppen arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraft samt

korrigerat för arbetsmarknadspolitiska åtgärders direkta
inverkan 55

7.1 Konsumentpriser 63

8.1 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och

sparande 66

8.2 Hushållens inkomster 67

9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 73

9.2 Bruttoinvesteringar i näringslivet 75

9.3 Offentliga investeringar 77

126

9.4	Bostadsinves teringar	79 Prop. 1994/95:100
9.5	Lagervolymförändringar	80 Bilaga 1.1
10.1	Den offentliga sektorns inkomster och utgifter	84
10.2	Skatter och avgifter	84
10.3	Offentliga sektorns utgifter	85
10.4	Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande	86
10.5	Staten inklusive sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna	89
10.6	Allmänna pensionsfonden	90
10.7	Den kommunala sektorns inkomster och utgifter	91
11.1	Statsskuldens placering	98
11.2	Förändring i statsskulden och dess finansiering de senaste budgetåren	99
12.1	Förutsättningar	104
12.2	Produktion och produktivitet, årsgenomsnitt 1996-1998	107
12.3	Hushållens ekonomi, årsgenomsnitt 1996-1998	108
12.4	Försöijningsbalans med vissa nyckeltal, årsgenomsnitt 1996-1998	111
12.5	Arbetsmarknad	112
12.6	Den offentliga sektorns finanser 1995-1998	114
12.7	Olika skuldmått i offentlig sektor 1995-1998	115
12.8	Statens finanser 1995-1998	117
12.9	Totalt sparande 1995-1998	119
A12.1	Statsskuld och bidrag till dess utveckling vid medelhög tillväxt	122
A 12.2 Skuldkvotens utveckling vid medelhög tillväxt		123

127

Diagram		Prop. 1994/95:100 Bilaga 1.1
1.1	Produktion i industrin och i övriga ekonomin	2
1.2	Marknadstillväxt och volymutveckling för svensk export	3
1.3	Privat konsumtion och disponibel inkomst	8
1.4	Bruttoinvesteringar	9
1.5	Sysselsättning och arbetskrafitsutbud	11
1.6	Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans	13
1.7	Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder	16
1.8	Offentliga sektorns inkomster och utgifter, medelhög tillväxt	18
1.9	Finansiellt sparande i offentlig sektor 1980-1998	19
1.10	Statsskuld 1980-1998	20
1.11	Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld	21
3.1	Marknadsandelar och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder	34
4.1	Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande	41
4.2	Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1996	43
4.3	Industrins bruttomaiginal 1980-1996	45
4.4	Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1996	46
5.1	Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser	48
5.2	Sysselsättning och arbetskraftsutbud	50
5.3	Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder	55
6.1	Nominell timlön inom industrin	60
7.1	Konsumentprisutvecklingen	64
8.1	Privat konsumtion	69
8.2	Sysselsättningen 1980-1996	70
8.3	Hushållens förmögenhetskvot	71
8.4	Hushållens sparkvot	72
9.1	Bruttoinvesteringar samt bruttoinvesteringar exklusive bostäder som andelar av BNP	74
9.2	Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter	78
9.3	Bostadsinves teringar	80
9.4	BNP-utveckling och lagerbidrag	81
10.1	Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1996	82
10.2	Den offentliga sektorns skuldutveckling 1980-1996	87
11.1	10-åriga obligationsräntor 1991-1994	94
11.2	Ränte- och valutautvecklingen 1993-1994	95
11.3	Internationell börsutveckling 1993-1994	97
12.1	Hushållens sparkvot 1980-1998	109
12.2	BNP-tillväxten och dess användning 1996-1998	110

128

12.3	Underliggande utbud och reguljär sysselsättning i	Prop. 1994/95:100
	förhållande till befolkningen 16-64 år enligt alternativet	Bilaga 1.1
	med medelhög tillväxt	113
12.4	Offentliga sektorns brutto- och nettoskuld	115
12.5	Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuld	116
12.6	Offentliga sektorns inkomster och utgifter, medelhög tillväxt 1970-1998	118
12.7	Finansiellt sparande i offentlig sektor 1980-1998	118
12.8	Totalt sparande 1980-1998, medelhög tillväxt	120

129

Bilaga 1.2

Utdrag ur Riksrevisionsverkets
inkomstberäkningar

REGERINGEN

FINANSDEPARTEMENTET

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1995/96

Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV vaije år till rege-
ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande
budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositio-
nen.

RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1995/96. Beräkningarna har gjorts för varje inkomst-
titel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av
det väntade utfallet för budgetåret 1994/95. Underlag för beräkningarna har
bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskat-
terna har dessutom uppgifter från RRV:s taxeringsstatistiska undersökning
och aktiebolagsenkät utnyttjats.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av RRV
utgivna publikationen RRVs inkomstberäkning hösten 1994 redovisas förut-
sättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomsttitlarna.
För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preliminära national-
budgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalenderårsvis för åren
1994, 1995 och 1996.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1994/95 kan användas
som komplement till RRV:s inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehåller
utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka be-
stämmelser som gäller för dem.

Generaldirektör Inga-Britt Ahlenius har beslutat i detta ärende i närvaro av
direktör Anette Wik, revisionsdirektör Per Östling, avdelningsdirektör Bir-
gitta Hallstener, avdelningsdirektör Jörgen Hansson, förste revisor Peter Hå-
kansson, förste revisor Urban Karlström, byråassistent Catarina Frank-Lund-
kvist och föredragande, förste revisor Johan Fall.

Stockholm den 19 december 1994

Inga-Britt Ahlenius

Johan Fall

Sammanfattning

Förutsättningar

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

RRV:s förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1995/96 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret
1994/95 har utförts under sedvanligt antagande om en ekonomisk politik i
enlighet med framlagda propositioner enligt nedanstående:

- 1994/95:4

- 1994/95:11

- 1994/95:18

- 1994/95:19

- 1994/95:25

- 1994/95:28

- 1994/95:30

- 1994/95:34

- 1994/95:40

- 1994/95:41

- 1994/95:42

- 1994/95:43

- 1994/95:53

- 1994/95:54

- 1994/95:55

- 1994/95:56

- 1994/95:57

- 1994/95:61

- 1994/95:67

- 1994/95:75

- 1994/95:88

- 1994/95:92

- 1994/95:99

- 1994/95:108

- 1994/95:122

Miljöklasser för bensin m.m.

Differentierad skatt på blyfri bensin

Finansiering av myndighetstillsynen för den avreglerade el-
marknaden m.m.

Sveriges medlemskap i EU

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.

Höjning av vattenföroreningsavgiften

Återkallelse av vissa propositioner

Den svenska tullagstiftningen vid ett EU medlemskap
Budgeteffekter av Sveriges medlemskap i EU m.m.

Förändringar i finansieringen av det allmänna pensions-
systemet m.m.

Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.

Lagringsavgift på socker och ris

Omräkningsförfarande vid fastighetstaxering m.m.

Ny lag om skatt på energi m.m.

Försäljningsskatten på motorfordon

Nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt m.m.
Mervärdesskatten och EG

Vårdnadsbidraget. Garantidagama. Enskild barnomsorg.
Försenade årsredovisningar m.m.

Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i EU
Ersättning från sjukförsäkringen för vissa vårdförmåner till
landsting och kommuner i internationella förhållanden m.m.
Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och
avgifter m.m.

Förändringar i arbetslöshetsersättningen

Återkallelse av propositionen 1994/95:18 Finansiering av
myndighetstillsynen för den avreglerade elmarknaden m.m.
Finansiering av medlemskap i EU

Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen
betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning
av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrap-
port 1994 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den
samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter
med Finansdepartementet, främst då med arbetet där med den preliminära na-
tionalbudgeten för år 1995. Detta har sammantaget lett till att föreliggande
inkomstberäkning baseras på följande antaganden:

Antaganden	1994	1995	1996
BNP, volym	2,2	2,5	2,7
Utbetald lönesumma inkl, sjuklön	3,5	5,5	5,5
Konsumentprisindex, årsmedeltal	2,2	3,2	3,6
Privat konsumtion, volym	0,7	-0,5	1,0
Privat konsumtion, pris	3,8	2,7	4,0
Basbelopp, kr	35 200	35 700	36 300
Bostadsiåneränta, procent	8,6	9,35	10,25
Arbetslöshet, procent	7,9	7,2	6,7
Siffrorna avser procentuell förändring från föregående år, där annat ej anges.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

Budgetåren 1995/96 och 1995/96-96

Riksdagen har beslutat att statsbudgeten skall löpa per kalenderår (januari -
december) fr.o.m. kalenderåret 1997.1 övergångsperioden från det nuvarande
brutna räkenskapsåret (juli - juni) kommer budgetåret att omfatta 18 månader.
I vissa fall blir det intressant att särskilt studera den första 12 månaders perio-
den inom detta budgetår, bl.a. för att underlätta jämförelser över tiden. I
RRV:s inkomstberäkning används genomgående följande begrepp för de olika
budgetårsperiodema.

1995/96 Avser 12 månaders perioden fr.o.m. juli 1995 t.o.m. juni

1996.

1995/96-96 Avser 18 månaders perioden fr.o.m. juli 1995 t.o.m. decem-
ber 1996.

Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1994/95 och 1995/96

I den av riksdagen fastställda statsbudgeten beräknades inkomsterna för bud-
getåret 1994/95 till 368 191 mkr. Enligt de nu redovisade beräkningarna kom-
mer statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 att uppgå till 396735
mkr, vilket innebär en ökning med 28 545 mkr. I jämförelse med utfallet för
budgetåret 1993/94 är det en ökning med 19 811 mkr. Enligt de nu redovisade
beräkningarna för budgetåret 1995/96 beräknas statsbudgetens inkomster till
434 948 mkr. Ökningen i förhållande till vad som nu beräknas för budgetåret
1994/95 blir 38 212 mkr. För budgetåret 1995/96-96 beräknas inkomsterna
till 618 230 mkr. Diagrammet nedan visar inkomsternas inbördes storleks-
mässiga fördelning för detta budgetår.

Budgetåret 1995/96-96

Totala inkomster 618 mdkr

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

Övriga Fysiska

EU-anknutna inkomster, 6% personers skatt. 8%

Utvecklingen per inkomsttitel

En fullständig specifikation per inkomsttitel av RRV:s beräkningar av stats-
budgetens inkomster för beräkningsperioden framgår av tabell A i tabellbila-
gan. I följande tabell presenteras några av de större förändringarna. Därefter
redogörs närmare för dessa förändringar mellan budgetåren 1993/94 och
1994/95 respektive 1994/95 och 1995/96.

Förändringar mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 samt mellan 1994/95 och
1995/96 (mkr)

Inkomsttyp/		1993/94 till	1994/95 till
Inkomsttitel		1994/95	1995/96
1111	Fysiska personers inkomstskatt	+ 30 901	+ 10012
1121	Juridiska personers inkomstskatt	+ 5 578	+ 2 947
1211	Folkpensionsavgift	+ 2 190	+ 2 738
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	- 2 583	-7 864
1222	Allmän sjukförsäkringsavgift	+ 3 570	+ 12 293
1251	Övriga socialavgifter, netto	+ 5 064	+ 4 524
1281	Allmän löneavgift	+ 4 097	+ 6 080
1312	Fastighetsskatt	-2 497	+ 306
1411	Mervärdesskatt	- 14 423	+ 8 265
1428	Energiskatt	+ 2 953	+ 2 105
1000 övr.	Övrigt under Skatter m.m., netto	- 110	+ 3 503
2000	Inkomster av statens verksamhet	- 2 782	-3 541
3000	Inkomster av försåld egendom	-2 595	- 8 756
4000	Återbetalning av lån	- 2 328	-520
5000	Kalkylmässiga inkomster	-9 949	- 2 447
6000	Bidrag från EU m.m.	+ 525	+ 6617
7000	Extraordinära medel från EU	+ 2 200	+ 1 950
Summa förändringar
		+ 19 811	+ 38 212

Fysiska personers inkomstskatt

Inkomsterna på titeln uppgick till - 4 104 mkr för budgetåret 1993/94.
Inkomsterna beräknas till 26797 mkr för budgetåret 1994/95 och till

36 809 mkr för budgetåret 1995/96. Detta innebär ökningar med 30,9 mdkr
mellan 1993/94 och 1994/95 och med 10,0 mdkr mellan 1994/95 och
1995/96.

Den huvudsakliga förklaringen till den kraftiga ökningen mellan budget-
åren 1993/94 och 1994/95 är att utfallet för inkomsttitelns netto för budgetåret
1993/94 drogs ner av flera orsaker. Systemen för kommunalskatteutbetal-
ningar lades om fr.o.m. 1993. Något förenklat fick det gamla systemet till
följd att utbetalningarna under övergångsåren 1993 och 1994 varit särskilt
stora. Vidare skedde under våren 1994 särskilda omföringar av allmänna
egenavgifter från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt. Därutöver
förklaras det högre nettot på titeln för 1994/95 bl.a. av antaganden om en
bättre ekonomisk utveckling samt av de åtgärder som föreslagits i regeringens
ekonomisk-politiska proposition. Dessa åtgärder beskrivs närmare nedan.

Den beloppsmässigt mest betydelsefulla förklaringen till ökningen mellan
budgetåren 1994/95 och 1995/96 är åtgärderna som föreslås i regeringens
ekonomisk-politiska proposition. Ökningen av inkomsttitelns netto förklaras
också av att kommunalskatteutbetalningama slutavräknas enligt det gamla
systemet sista gången 1994, vilket innebär att vissa utbetalningar upphör
fr.o.m. 1995. Detta innebär minskade utgifter och medför därmed en förbätt-
ring av inkomsttitelns netto. Vidare bidrar antagandena om bl.a. en ökande
lönesumma till inkomsttitelns nettoökning.

Juridiska personers inkomstskatt

Inkomsterna på titeln uppgick till 27 610 mkr för budgetåret 1993/94. Inkoms-
terna beräknas till 33 188 mkr för budgetåret 1994/95 och till 36 135 mkr för
budgetåret 1995/96. Detta innebär ökningar med 5,6 mdkr mellan 1993/94
och 1994/95 och med 2,9 mdkr mellan 1994/95 och 1995/96.

Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 förbättras nettot på titeln med ca
1,9 mdkr av den ekonomiska utvecklingen och med ca 3,7 mdkr beroende
på vidtagna och föreslagna regeländringar. I regeländringarna ligger bl.a. de
förändringar i företagsbeskattningen som gäller för inkomståret 1994 samt de
åtgärder inom företagsbeskattningen som föreslagits i regeringens ekono-
misk-politiska proposition. Dessa åtgärder beskrivs närmare nedan. Slopan-
det av fastighetsskatt på vissa lokaler bidrar också till ökningen mellan dessa
budgetår, vilket beskrivs närmare nedan (skatt på egendom).

Jämfört med statsbudgeten har nettot på titeln reviderats upp med ca 8,1
mdkr, varav ca 6,4 mdkr beror på den ekonomiska utvecklingen. Resterande
del beror på de föreslagna åtgärderna i den ekonomisk-politiska propositionen
respektive propositionen om finansiering av EU-avgiften.

Mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 förbättras nettot på titeln med ca
0,8 mdkr av den ekonomiska utvecklingen och med ca 2,1 mdkr beroende på
vidtagna och föreslagna regeländringar. Bland regeländringarna finns försla-
gen till åtgärder inom företagsbeskattningen i regeringens ekonomisk-poli-
tiska proposition samt propositionen om finansiering av EU-avgiften.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

17 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Lagstadgade socialavgifter

Nettoinkomsterna under denna huvudgrupp uppgick till 64 677 mkr för bud-
getåret 1993/94. Nettoinkomsterna beräknas till 75 395 mkr för budgetåret
1994/95 och till 93 781 mkr för budgetåret 1995/96. Detta innebär ökningar
med 10,7 mdkr mellan 1993/94 och 1994/95 och med 18,4 mdkr mellan
1994/95 och 1995/96.

Den största delen av ökningen (5,1 mdkr) mellan budgetåren 1993/94 och
1994/95 hänför sig till inkomsttiteln 1251 Övriga socialavgifter, netto. Ök-
ningen beror bl.a. på regeringens förslag om att 7 procent av tilläggspensions-
avgiften skall tillföras statsbudgeten. Förslaget om en allmän löneavgift för
finansiering av medlemskap i EU beräknas medföra en inkomstökning under
budgetåret 1994/95 på 4,1 mdkr. Avgiften skall enligt förslaget införas den 1
januari 1995.

Ökningen mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 hänför sig till den
största delen (12,3 mdkr) till den allmänna sjukförsäkringsavgiften, som rege-
ringen i sin ekonomisk-politiska proposition föreslår skall höjas till 3,95 pro-
cent för år 1996. Vidare beräknas den allmänna löneavgiften öka med 6,1
mdkr.

Skatt på egendom

Inkomsterna under huvudgruppen Skatt på egendom uppgick till 25 520 mkr
för budgetåret 1993/94. Inkomsterna beräknas till 23 574 mkr för budgetåret
1994/95 och till 22 961 mkr för budgetåret 1995/96. Detta innebär minsk-
ningar med 1,9 mdkr mellan 1993/94 och 1994/95 och med 0,6 mdkr mellan
1994/95 och 1995/96.

Minskningen mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 beror framför allt
på att fastighetsskatten på vissa lokaler slopades 1993. Denna skatt uppbärs
tillsammans med inkomstskatterna och omförs med två års eftersläpning till
huvudgruppen Skatt på egendom. Minskningseffekten av slopandet uppstår
alltså för egendomsskatterna budgetåret 1994/95. Eftersom omföringama från
inkomstskatterna samtidigt upphör, innebär slopandet en indirekt ökning av
dessa skatter mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsten av mervärdesskatt, som netto är den största inkomsttiteln på stats-
budgeten, uppgick till 123 258 mkr budgetåret 1993/94. Inkomsterna beräk-
nas till 108 835 mkr för budgetåren 1994/95 och till 117 100 mkr för budget-
året 1995/96. Detta innebär en minskning med 14,4 mdkr mellan 1993/94 och
1994/95 respektive en ökning med 8,3 mdkr mellan 1994/95 och 1995/96.

Förändringarna mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 förklaras bl.a. av
att regeringen i proposition 1994/95:57 föreslår en EG-anpassad beskatt-
ningsordning. Förslagen innebär en engångsminskning om 6,2 mdkr för bud-
getåret 1994/95. Detta beskrivs närmare under särskild rubrik nedan. Vidare
beräknas antagandena om den ekonomiska utvecklingen minska mervärdes-
skatten med 2,6 mdkr.

Av ökningen mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 hänför sig 6,2 mdkr

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

till engångseffekter till följd av EU-medlemskapet, enligt ovan. Därutöver be- Prop. 1994/95:100
räknas den ekonomiska utvecklingen öka mervärdesskatten med ca 2,0 mdkr. Bilaga 1.2

Inkomsterna på energiskatt beräknas öka med 3,0 mdkr mellan budgetåren
1993/94 och 1994/95 och med 2,1 mdkr mellan budgetåren 1994/95 och
1995/96. Förändringen hänför sig till den största delen till de årliga indexupp-
räknade skattesatserna per den 1 januari fr.o.m. 1994.

Övriga inkomster

Inkomsterna av statens verksamhet beräknas minska med 2,8 mdkr mellan
budgetåren 1993/94 och 1994/95 och med 3,5 mdkr mellan budgetåren
1994/95 och 1995/96. Den största förklaringen till minskningen mellan
1993/94 och 1994/95 är att Riksbankens inlevererade överskott beräknas
minska till följd av det högre ränteläget. Minskningen mellan 1994/95 och
1995/96 har som främsta förklaring att Byggnadsstyrelsen bolagiserats och att
statens fastighetsförvaltning därmed inte beräknas generera några överskott
fr.o.m. budgetåret 1995/96.

Inkomsterna av försåld egendom beräknas minska med 2,6 mdkr mellan
budgetåren 1993/94 och 1994/95 och med 8,8 mdkr mellan budgetåren
1994/95 och 1995/96. Minskningarna förklaras av variationer i inkomster från
utförsäljningar av statliga bolag. I beräkningen för budgetåret 1995/96 har
RRV inte räknat med några utförsäljningar.

Kalkylmässiga inkomster beräknas minska med 9,9 mdkr mellan budget-
åren 1993/94 och 1994/95 och med 2,4 mdkr mellan budgetåren 1994/95 och
1995/96. Minskningen mellan 1993/94 och 1994/95 förklaras av att Bygg-
nadsstyrelsen återbetalade investeringslån under budgetåret 1993/94. Under
1994/95 sker vissa andra återbetalningar, som upphör fr.o.m. 1995/96.

Känslighetskalkyl

Antaganden om den ekonomiska utvecklingen har avgörande betydelse för
beräkningsresultaten. RRV har därför haft kontakter med Konjunkturinstitutet
och gjort en grov känslighetskalkyl med utgångspunkt från ett alternativt eko-
nomiskt scenario. Detta scenario utgår från en procentenhets högre BNP-till-
växt för kalenderåren 1995 och 1996.

Det bör framhållas att detta inte är någon alternativ prognos utan endast en
jämförelsekalkyl för att illustrera effekten på statsbudgetens inkomster av en
förändring i den ekonomiska utvecklingen. En motsvarande minskning av
BNP-tillväxten skulle i grova drag ge samma effekter som de som presenteras
i det följande, men med omvänt tecken.

Den snabbare tillväxten genereras av en starkare privat efterfrågan och för
kalenderåret 1996 är BNP-nivån två procent högre än i huvudkalkylen. Detta
innebär en högre tillväxttakt för de viktigaste ekonomiska antaganden som är
utgångspunkt för RRV:s beräkning, däribland lönesumman, privat konsum-
tion, driftsöverskott, konsumentprisindex, m.m. Som exempel kan nämnas att
lönesummans förändringstakt i känslighetskalkylen är 1,4 respektive 1,5 pro-
centenheter högre än i huvudkalkylen och den privata konsumtionens (i lö-
pande priser) förändringstakt är 1,5 procentenheter högre båda kalenderåren.

Den högre tillväxten medför en ökad sysselsättning, vilket påverkar arbets- Prop. 1994/95:100
kraftsutbudet och ger en viss minskning av arbetslöshetsnivån (-0,3 respek- Bilaga 1.2
tive -0,7 procentenheter).

I tabellen nedan redovisas skillnader mellan RRV:s beräkning och jämförelse-
kalkylen.

Jämförelse mellan RRV:s beräkning (benämnd huvudkalkyl) och en
jämförelsekalkyl

1994/95		Huvud- kalkyl	Jämförelse- kalkyl	Förändring
Totala inkomster		396 735	397 936	+ 1 201
1111	Fysiska personers inkomstskatt	26 797	27 023	+ 226
1121	Juridiska personers inkomstskatt	33 188	33 275	+ 87
1200	Socialavgifter	75 395	75 923	+ 528
1411	Mervärdesskatt	108 835	109 195	+ 360

1995/96		Huvud- kalkyl	Jämförelse- Förändring kalkyl
Totala inkomster		434 948	440 462 +	5514
1111	Fysiska personers inkomstskatt	36 809	38 539 +	1 730
1121	Juridiska personers inkomstskatt	36 135	36 542	+ 407
1200	Socialavgifter	93 781	95 708 +	1 927
1411	Mervärdesskatt	117 100	118 550 +	1 450

Enligt ovanstående känslighetskalkyl skulle en procentenhets högre BNP-till-
växt kalenderåren 1995 och 1996 resultera i 1,2 mdkr högre inkomster bud-
getåret 1994/95 och 5,5 mdkr högre inkomster budgetåret 1995/96.

I sammanhanget kan påpekas att skatte- och avgiftsökningar på bl.a. kom-
munalskatte- och vissa delar av socialförsäkringsområdet inte påverkar stats-
budgetens inkomstsida. Dessa skatter och avgifter nettoredovisas, vilket inne-
bär att inkomstsökningar motsvaras av lika stora utgiftsökningar för inkomst-
sidan. I jämförelsekalkylen beräknas skatte- och avgiftsuttaget brutto öka nå-
got mer än dubbelt så mycket som framgår av förändringarna på statsbudge-
tens inkomster.

Vissa extraordinära inkomster

På statsbudgetens inkomstsida redovisas även olika typer av extraordinära in-
komster, såsom försäljningsinkomster eller engångsvisa fondöverföringar.
Vid studier av inkomsternas utveckling över tiden kan det vara intressant att
justera inkomstnivån för sådana extraordinära inkomster. I sammanhanget är
det av stor vikt att påpeka att det för närvarande inte finns några generella
principer för vilka inkomster, som bör betraktas som extraordinära. Från vissa
utgångspunkter skulle exempelvis även förändringar i regelverk kunna vara
en komponent, som bör justeras för vid jämförelser av inkomsterna över tiden.
Presentationen i det följande bör således i första hand betraktas som exempel
på justeringar, som kan vara av intresse att göra för att underlätta en jämfö-
relse över tiden. Presentationen skall däremot inte uppfattas som en fullstän-
dig justering av inkomstsidans olika former av extra ordinära inkomster.

(mdkr)	1992/93	1993/94	1994/95	1995/96
Inkomster, ojusterat	377,7	376,9	396,7	434,9
Procentuell förändr. fr. föreg. budgetår		- 0,2 %	5.3 %	9,6 %
Justeringar	- 10,8	-22,4	- 11,0	-5,4
Inkomster, justerat	366,9	354,5	385,7	429,5
Procentuell förändr. fr. föreg. budgetår		- 3,4 %	8,8 %	11,3%

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

För budgetåret 1992/93 har justerats för engångsvisa överföringar från Ar-
betslivsfonden till statsbudgeten, likvidation av Fortia AB och inleveranser i
samband med bolagiseringen av Vattenfall. För budgetåret 1993/94 har juste-
rats för aktieförsäljningsinkomster avseende AssiDomän, OK Petrolium och
SSAB, inleveranser i samband med bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen
samt vissa kalkylmässiga inkomster vid övergång till ny räntekontomodell.
För 1994/95 har justerats för aktieförsäljningsinkomster avseende Pharmacia
samt infasningsmedel från EU. För budgetåret 1995/96 har justerats för infas-
ningsmedel samt återbetalning av lån i samband med förändringar i jord-
bruksstödet till följd av EUmedlemskapet.

Som framgår av presentationen visar de justerade inkomsterna en snabbare
ökningstakt för båda prognosåren. En av förklaringarna till ökningen är de
ytterligare skatteinkomster som beräknas bli följden av regeringens ekono-
misk-politiska proposition.

Effekter av EU-medlemskap

Sveriges kommande medlemskap i EU innebär bl.a. vissa effekter för stats-
budgetens inkomster. Detta har bl.a. behandlats i 1994/95 års propositioner
nr 19, 34, 40, 55, 57, 75 och 122.1 det följande ges en sammanfattning av de
delar i årets inkomstberäkning, som påverkats av EU-medlemskapet.

Sveriges kommande medlemskap i EU innebär bl.a. att Sverige kommer
att motta vissa stöd och bidrag från EG:s budget. I denna inkomstberäkning
föreslår RRV att dessa s.k. återflödesmedel redovisas på inkomsttitlar under
en ny inkomsttyp, 6000 Bidrag från EU m.m. Dessa inkomster beräknas sam-
mantaget till 0,5 mdkr för budgetåret 1994/95, till 7,1 mdkr för budgetåret
1995/96 och till 8,7 mdkr för budgetåret 1995/96-96. Vidare resulterade Sve-
riges medlemsförhandlingar bl.a. i att ett s.k. infasningsbelopp avseende Sve-
riges medlemsavgift kommer att återbetalas under åren 1995-1998.1 denna
inkomstberäkning föreslår RRV att infasningmedlen redovisas på inkomsttitel
under en ny inkomsttyp, 7000 Extraordinära medel från EU. Inkomsterna på
denna inkomsttitel beräknas till 2,2 mdkr för budgetåret 1994/95, till 4,15
mdkr för budgetåret 1995/96 och till 6,1 mdkr för budgetåret 1995/96-96.

För att finansiera Sveriges medlemskap i EU har regeringen bl.a. föreslagit
att en allmän löneavgift införs. Avgiftssatsen är 1,5 procent. Som en direkt
följd härav höjs den särskilda löneskatten och premieskatten på livförsäk-
ringar i motsvarande mån. I denna inkomstberäkning föreslår RRV att den
allmänna löneavgiften redovisas på inkomsttitel 1281. Näringsidkare skall
också betala allmän löneavgift och särskild löneskatt. Näringsidkares avgifter
och skatter redovisas under inkomsthuvudgruppen 1100 Skatt på inkomst och

omförs med två års eftersläpning till inkomsthuvudgruppen 1200 Socialavgif-
ter och allmänna egenavgifter. Inkomsterna av dessa skatter och avgifter be-
räknas för inkomsthuvudgruppema 1100 och 1200 tillsammans till 4,4 mdkr
för budgetåret 1994/95, till 10,9 mdkr budgetåret 1995/96 och till 16,5 mdkr
budgetåret 1995/96-96.

Det bör särskilt framhållas att RRV:s beräkningar på området socialavgifter
avser inkomster brutto, före motverkande effekter bl.a. enligt följande. Av-
gifts- och skattehöjningarna kan förväntas vältras över på driftsöverskott och
löner. RRV har inte utfört särskilda beräkningar av dessa effekter. I proposi-
tion 1994/95:122 beräknar regeringen att avgifts- och skattehöjningarna ger
en nettoförstärkning för offentlig sektor om 5,4 mdkr (11,0 mdkr brutto). För
1998 bedöms övervältringen inte ha skett fullt ut, vilket enligt regeringens
beräkningar skulle innebära att inkomstförstärkningen för detta år blir 6,3
mdkr.

Vidare har regeringen i proposition 1994/95:40 angett att den sociala sek-
torn ej bör drabbas. I proposition 1994/95:122 anges att hela den merkostnad,
som avgifts- och skattehöjningarna innebär för kommunsektorn bör återföras
till kommunsektorn. Regeringen har ännu inte konkretiserat de tekniska lös-
ningarna för dessa kompensationer, varför RRV inte heller beräknat några så-
dana effekter.

EU-medlemskapet innebär effekter av engångskaraktär för statens mom-
sintäkter. I prop. 1994/95:57 föreslås en EG-anpassad beskattningsordning
som medför att mervärdesskatt inte tas ut vid införsel av varor från EG-länder.
I stället skall beskattning ske i den ordinarie mervärdesskatteredovisningen.
Detta innebär en förskjutning av uppbörden så att en engångseffekt uppstår
på budgeten för budgetåret 1994/95 med en minskning på 8,2 mdkr. I proposi-
tionen föreslås också att de skattskyldiga som bedriver handel med EG-länder
skall redovisa mervärdesskatt en gång per månad. Detta innebär en positiv
engångseffekt på 2,0 mdkr. Dessa förändringar beräknas således sammantaget
innebära en engångsminskning om 6,2 mdkr för budgetåret 1994/95.

Sveriges medlemskap i EU innebär bl.a. att EG:s olika stödprogram inom
jordbruksområdet träder i kraft. Jordbrukare, som övergår från det svenska
arealbidragsprogrammet till EU:s motsvarighet, skall återbetala vissa delar av
tidigare omställningsbidrag. Återbetalningarna förväntas ge en engångsin-
komst för statsbudgeten om 1,3 mdkr för budgetåret 1995/96.

Övriga effekter beräknas tillsammans till -0,2 mdkr för budgetåret
1994/95, ti 11 + 0,2 mdkr för budgetåret 1995/96 och ti 11 + 0,3 mdkr för budget-
året 1995/96-96. Dessa effekter består av minskade intäkter för tullen, höjd
mervärdesskatt på porto och serveringsavgifter samt förskjutning av uppbör-
den för försäljningsskatt på motorfordon.

Effekter av proposition 1994/95:25,
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.

För att angripa de ökande oblansema i ekonomin föreslog regeringen ett s.k.
saneringsprogram i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgär-
der m.m. Nedan följer först en grov beskrivning av programmet som helhet
och därefter en sammanfattning av de förslag till åtgärder, som påverkat
RRV:s beräkningar.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

Åtgärdernas effekter beräknas av regeringen till 113,4 mdkr vid år 1998. Prop. 1994/95:100

Dessa fördelar sig enligt följande (beräkningarna har redovisats i 1995 års Bilaga 1.2

priser):

Tidigare beslutade åtgärder

Minskade ränteutgifter

Kommande åtgärder i budgetprop

Åtgärder föreslagna i prop 1994/95:25

Summa

18,3 mdkr
18,0 mdkr
20,0 mdkr
57,1 mdkr

113,4 mdkr

De åtgärder som föreslagits i prop. 1994/95:25 (57,1 mdkr) utgörs av såväl
förslag som konkretiserats i förslag till lagförändringar som mer principiella
förslag där regeringen avser återkomma. Drygt hälften (36,3 mdkr) av för-
stärkningarna består av skatte- och avgiftsförändringar.

De beloppsmässigt största skatteförändringarna föreslås på inkomstskatte-
området. För fysiska personers skatter föreslås bl.a. en höjning med fem pro-
centenheter av den statliga inkomstskatten (den s.k. värnskatten), s.k. avin-
dexering av brytpunkten för statlig skatt samt basbeloppet (vilket påverkar
grundavdraget) och en höjning av gränsen för reseavdrag från 4 000 kr till
6000 kr. För juridiska personers skatter föreslås bl.a. att vissa tidigare beslut
upphävs. Detta gäller de nu avskaffade skatteutjämningsreserverna (SURV),
som endast till hälften skulle tas upp till beskattning. I stället föreslås att nio
tiondelar av SURVama skall tas upp till beskattning. Ett tidsbegränsat direk-
tavdrag för byggnadsinvesteringar föreslås införas. Avkastningsskatten på
pensionsförsäkringar och pensionskonton föreslås höjas från 9 till 15 procent
och avkastningsskatten på kapitalförsäkringar föreslås höjas från 20 till 30
procent. Den särskilda premieskatten på tjänstegrupplivförsäkring föreslås
höjas med två procentenheter. För såväl fysiska som juridiska personer före-
slås en höjning om två procentenheter av den särskilda löneskatten. Föränd-
ringar föreslås också på kapitalskatteområdet. Den s.k. dubbelbeskattningen
på utdelningsinkomster föreslås återinföras och halverad reavinstskatt på ak-
tier föreslås avskaffas. Skattesatsen för värdepappersfonder föreslås höjas
från 25 till 30 procent och det tidigare beslutet att sänka skattesatsen på kapi-
talinkomster från 30 procent till 25 procent fr.o.m. 1995 föreslås upphävas.
Beträffande skatt på egendom föreslås att det tidigare beslutet om avskaffad
förmögenhetsskatt upphävs. Vidare föreslås fastighetsskatten för små- och
hyreshus höjas från 1,5 till 1,7 procent fr.o.m. den 1 januari 1996. Dessa skat-
ter uppbärs tillsammans med inkomstskatterna och omförs med två års efter-
släpning till inkomsthuvudgruppen 1300 Skatt på egendom. De sammantagna
effekterna på inkomstskatteområdet beräknas öka inkomsterna med 4,4 mdkr
för budgetåret 1994/95, med 17,2 mdkr för budgetåret 1995/96 och med
27,5 mdkr för budgetåret 1995/96-96.

Den allmänna egenavgiften till arbetslöshetsförsäkring föreslås avskaffas
och samtidigt föreslås en motsvarande höjning av den allmänna sjukförsäk-
ringsavgiften. Vidare föreslås en successiv upptrappning av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften med en procentenhet per år under inkomståren
1996-1998. De allmänna avgifterna är avdragsgilla. Detta innebär att nettoef-
fekten för statens inkomster blir skillnaden mellan avgiftsintäkten brutto och

minskningen av inkomstskatt till följd av avdragseffekten. De successiva höj-
ningarna under perioden 1996-1998 beräknas netto öka statens inkomster
med budgetåret med 2,0 mdkr budgetåret 1995/96 och med 4,3 mdkr budget-
året 1995/96-96.

De allmänna avgifterna uppbärs tillsammans med Fysiska personers in-
komstskatter och omförs direkt vidare till egna inkomsttitlar under inkomst-
huvudgruppen 1200 Socialavgifter och allmänna egenavgifter. Den allmänna
arbetslöshetsförsäkringsavgiften överförs därifrån direkt vidare från statsbud-
geten till den s.k. Arbetsmarknadsfonden. Den allmänna sjukförsäkringsav-
giften stannar kvar på statsbudgetens inkomstsida. Växlingen mellan avgif-
terna innebär därmed en förstärkning för statsbudgeten, men har inte någon
betydelse för statens lånebehov. Förstärkningen för statsbudgeten till följd av
avgiftsväxlingen beräknas netto till 3,7 mdkr för budgetåret 1994/95, till 9,1
mdkr för budgetåret 1995/96, och till 13,8 mdkr för budgetåret 1995/96-96.
Det är viktigt att observera att dessa förstärkningar inte påverkar statens låne-
behov.

Även bland socialavgifterna uppstår en motsvarande effekt till följd av den
växling som föreslagits mellan arbetsmarknadsavgift och sjukförsäkringsav-
gift. I detta fall försämras statsbudgetens inkomstsida, men inte heller här har
växlingen någon betydelse för statens lånebehov. Effekten för statsbudgetens
inkomstsida beräknas till - 6,0 mdkr för budgetåret 1994/95, - 14,8 mdkr för
budgetåret 1995/96 och till - 22,5 mdkr för budgetåret 1995/96-96. Vissa
andra förändringar föreslås också inom socialavgifternas område. Effekterna
av dessa beräknas till +260 mkr för budgetåret 1994/95, till +640 mkr för
budgetåret 1995/96 och till + 810 mkr för budgetåret 1995/96-96.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett
mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter. För
dessa titlar sker en nettoredovisning över budgeten, dvs. nettot av inkomster
och utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. För att tydliggöra detta
förhållande presenterar RRV i denna inkomstberäkning även vissa bruttoin-
komster och -utgifter i anslutning till nettobeloppen i tabell A i tabellbilagan.

Utöver detta presenteras i tabell C i tabellbilagan en mer utförlig samman-
ställning av bruttobeloppen budgetåren 1993/94, 1994/95, 1995/96 och
1995/96-96.1 RRV:s prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av brutto-
beloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa
belopp finns i beskrivningen av respektive inkomsttitel.

Av tabell C i tabellbilagan framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret
1995/96-96 beräknas uppgå till 1 675 mdkr vilket är nära tredubbelt så mycket
som inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräk-
nas till 1 057 mdkr för samma budgetår.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på in-
komsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till
största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.).
Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och över-
skjutande skatt.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivaravgifter. Prop. 1994/95:100
I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga arbetsgi- Bilaga 1.2
varavgifter som överförs till fonder utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs
alltså av utbetalningar till ATP-systemet och olika fonderingar utanför stats-
budgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas andel av sjukförsäk-
ringens kostnader. Bruttoströmmama under huvudgruppen 5200 utgörs också
bl.a. av olika fondöverföringar.

Bruttoutgiftema på huvudgruppen 1400 utgörs av återbetalningar av mer-
värdesskatt och den offentliga sektorns kompensation för i princip all ingå-
ende mervärdesskatt.

Periodiserad redovisning av skatter och socialavgifter

I det föregående avsnittet behandlades brutto- och nettoredovisning på in-
komsttitlarna. När det gäller 1111 Fysiska personers inkomstskatt och 1121
Juridiska personers inkomstskatt kvarstår ett flertal problem då inkomsterna
skall analyseras utifrån förändringar i den ekonomiska miljön. Problemen
hänger bl.a. ihop med de redovisningsprinciper som gäller för statsbudgeten.

Tre problemområden kan konstateras:

1. budgetårsredovisningen

2. kassamässigheten

3. den samordnade uppbörden.

Budgetårsredovisningen innebär svårigheter då skatten skall analyseras ut-
ifrån förändringar i lönesumman, tillväxten i ekonomin eller förändringar av
skatteregler. Samtliga dessa variabler anges normalt per kalenderår.

Kassamässigheten medför att skattemedel, som avser ett visst inkomstår,
kassamässigt finns utspritt över tre olika budgetår i form av inbetalningar av
preliminärskatt, kvarskatt och fyllnadsinbetalningar samt utbetalningar av
överskjutande skatt. Likaså hänför sig de skatter som flyter in under ett visst
budgetår till tre olika inkomstår. Då skatten skall analyseras utifrån föränd-
ringar i den ekonomiska miljön bör man studera skatteintäkten, dvs. den skatt
som har eller kommer att debiteras som slutlig skatt för respektive inkomstår.

Den samordnade uppbörden innebär att ett flertal skatter betalas in på in-
komsttitlarna för fysiska och juridiska personers inkomstskatt genom prelimi-
närskatteinbetalningar m.m. för att sedan omföras med två års eftersläpning
till andra inkomsttitlar. Detta gäller exempelvis för fastighetsskatt och förmö-
genhetsskatt, samt egenföretagamas egenavgifter och den särskilda löneskatt
som betalas av juridiska personer.

Således behövs ett alternativt angreppssätt då inkomstskatterna skall analy-
seras. Ett sådant angreppssätt kan vara en periodiserad redovisning av in-
komsttitlarna. Denna redovisning renodlar den statliga inkomstskatt som de-
biteras under respektive inkomstår. I tabell D i tabellbilagan presenteras en
periodiserad redovisning som omfattar hela statsbudgetens inkomstsida åren
1991-1996. Dock är det endast inkomstskatter, egendomsskatter och social-
avgifter som periodiserats. Beträffande inkomsthuvudgruppen Skatt på varor

och tjänster samt inkomsttyperna Inkomster av statens verksamhet, Inkomster
av försåld egendom, Återbetalning av lån, Kalkylmässiga inkomster, Bidrag
från EU samt Extraordinära medel från EU antas antingen att inbetalningar
och intäktsbegreppen sammanfaller eller att detta är extraordinära intäkter.

I tabellen nedan presenteras totala perodiserade skatter och socialavgifter.
Det bör observeras att även de kommunala inkomstskatterna periodiserats,
vilket får till följd att skatteintäkterna redovisas på det år de beslutats gälla
och inte när de slutligen utbetalas till kommunen.

Tabellen visar att de totala skatterna (brutto) har sjunkit från 1991 till 1993.
De största förklaringarna till det är sänkningen av socialavgifterna från 37,29
procent (1991) till 31,00 procent (1993), vilket även framgår av tabell C i
tabellbilagan. En del av denna sänkning är dock en chimär, eftersom den del-
vis beror på att arbetsgivaren övertog ansvaret för de första fjorton dagarna
av sjuklöneperioden. Denna del av sänkningen motsvaras alltså av en sänk-
ning av statens utgifter för sjukförsäkring.

En annan förklaring bakom sänkningen av de totala skatterna är de statliga
myndigheternas möjlighet att avräkna mervärdesskatt fr.o.m. den 1 juli 1991.
Sålunda motsvarades även denna inkomstsänkning av en utgiftssänkning.

En del av nedgången har trots allt även varit ”riktiga” skattesänkningar.
Bl.a. sänktes socialavgifterna i samband med den s.k. krisuppgörelsen mellan
regeringen och Socialdemokraterna 1992.

Som en följd av minskningen av de totala skatterna mellan 1991 och 1993
sjunker även skattekvoten. Denna skattekvot beräknas utifrån de periodise-
rade skatterna och BNP till löpande pris.

Både skattekvoten och de totala skatterna ökar mellan 1994 och 1996. Ta-
bellen visar att den stora ökningen sker inom socialavgifterna. Detta beror till
stor del på de nya allmänna egenavgifter som införts under perioden.

	1991	1992	1993	1994	1995	1996
BNP, löpande priser (mdkr)	1 447,3	1 441,7	1 442,2	1 508,3	1 594,4	1 684,3
Totala skatter, brutto	757.1	734,2	716.4	752,1	834,2	903,9
(mdkr)
Total skattekvot	0,5231	0,5092	0,4968	0,4986	0,5232	0,5367
därav	0,1653	0.1701	0,1731	0,1700	0,1686	0,1663
kommunalskattekvot
därav socialavgiftskvot	0,1737	0,1607	0,1521	0,1485	0,1807	0,1874
(inkl. allm. egenavgifter)

Tabell D i tabellbilagan visar att fysiska personers statliga inkomstskatt mins-
kade mellan 1991 och 1992. Detta beror på att brytpunkten för statlig in-
komstskatt justerades upp med en historisk inflationstakt som var högre än
vad inflationen kom att bli under 1992. Vidare lades ett reallöneskydd om två
procent till inflationsuppräkningen.

Efter 1993 beräknas skatten öka perioden ut. Detta beror bland annat på de
åtgärder som föreslagits i regeringens ekonomisk-politiska proposition.
Dessa har beskrivits närmare ovan.

Sedan våren 1992 tillämpas s.k. regleringar mellan staten och kommunsek-
torn. Regleringarna kan i princip vara både positiva och negativa. De beslut
(bl.a. slopat schablonavdrag och sänkt grundavdrag) som statsmakterna hit-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

tills fattat har i praktiken ökat kommunernas skatteunderlag. De beslutade re-
gleringarna har inneburit att medel återförts från kommunsektorn till staten.
Tekniskt redovisas regleringarna som en minskning av kommunalskatteutbe-
talningama och påverkar således inkomsttiteln 1111 Fysiska personers in-
komstskatt positivt, dvs. nettot på titeln ökar. Eftersom dessa regleringar del-
vis skiljer sig från den ordinarie inkomstskatten har de brutits ut ur den perio-
diserade redovisningen och redovisas separat under en egen inkomsthuvud-
grupp, här kallad 1900 Kommunregleringar. Inkomsthuvudgruppen finns
alltså inte i statsbudgeten utan används här endast som en analysvariabel.

Juridiska personers inkomster beräknas öka kraftigt mellan 1992 och 1993.
Detta beror framför allt på den förbättrade konjunkturen.

Fr.o.m. 1992 särskiljs inte 1122 Avskattning av företagens reserver, då
denna särredovisning inte har visat sig möjlig att göra. I stället ingår avskatt-
ningen i 1121 Juridiska personers inkomstskatt.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELLBILAGA

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELL A
TABELL B
TABELL C
TABELL D

RRVs inkomstberäkning hösten 1994, per budgetår
RRVs inkomstberäkning hösten 1994, per kalenderår
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster
Periodiserad kalenderårsredovisning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

FÖRÄNDRINGAR
TABELL A 1994/95 - 1994/95

RRVs INKOMSTBERÄKNING 1993/94 1994/95 1994/95 1995/96 1995/96-96 - 1995/96 Statsbudget -

HÖSTEN 1994, PER BUDGETÅR___________Definitivt utfall_____Statsbudget________Prognos________Prognos________Prognos_____________________- prognos

O O O O O

o o o o

o o o

ic, rc

00 O I >

o o

o
ö
o

r-1

SO
00

i	^222 o O S Q O O ° ®	o o O o		O o o o o o	C O O O O O O
i	^222 o O S Q O O ° ®	o o o o	Q O	O o o o o o	C O O O O O O
IT)	O r,	tx oo	Os	so so	>✓') W)
©	P*¹ t? so	Os oo	O	Os Os	C-
00	Z rt	^rC —	ri	O o	‘CS Tt
S©	so so Tt —	> cc	—<	0-1 Cl
SO	C4	^rC c*',

o
o

-r
o
cc

C~l

so
rc

xO
Ox

1/5

O
C

CO
■^r

r~
04

O Tf
OX OO

Ox
co

O
o

co
OO

xo
O
00

O
O
O

1/5

o-,

1/5

1/5
ro

CO
CO

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

22 O O O O O O

o o o o o o o o o	o o o	Ox	O O Ox	22 22 25
xo co	,—4	XO	xO	00
— OX OO	04	O\|	04	Ox
O 04	05	04	04	X£5
Tf		■	1

O O O
o o o
o o o

04 O CO

04 oc Ox
o vo
xO

o o o
o o o
o o o

OO OO co
co xo ox
Ox Tt Tt

i/5 Ox

1/5
OX

'T
Ox
Ox

O
O
o

lo,
XO
LO,

Ox
*T
O-

XO
OO

■'t
00

04
CO
co

r-
co

04
c<~,
CO

o
O
O

xO
LO,

O
O
O

O
O
04

LO,

1/5
O

Ox
Ox

LO,
ro

1/5
CO

o-,
r"
o

CO
o-
O

ro
o-
O

r*	25 O O		22
r*	22 1*0	O CO	22
04	XO	xo
	25	O	05
'f	*O	CO

ro ^I‘n O co

04 04 04

r~ tx r-

1/5 04

r~ tx

in oj-

04 ---.

1/5

04
r-

LO,
OX

-t
Ox

»o,
Ox
04

Ox
04

tT
00

■rf

O
CO

IO,

OO
Ox
04

o
oo

O
■o,

O
LO
o-

co
o-
04

s
co
o-
04

LO,
CO

1/5

co
o-
o

co
r-
o

O-,
o
o

O O O CO

O O O 04

O O O rr

io, r- io, rt

ox ox r- t"

io, O of •/)

Ot O- rO

ro	O CO
04	04	2
M-	^r
Ox	Ox	•o
		‘O
>	ot	00
>	of	04
—■	—-

000		fO	ro O CO		20
0	O	ro	ro	co	22
0	O	ro	ro	CO	22
Ox	04	ro	xo	xO	tx
r-	Ox	1/5		-t	‘o
LO,	—“	04	<5	XO
		04	"t	of	OJ
		04		—

O-

■'t

Ox
r-
oo

LO,
CO

O
O
O

o
o
o

i/o

co
Ox
04

O-

O
O

C*",

Ox Ox
xO xO
O O

co co O >/> i/5 O

1/5 1/5 04 04

xO xo O O

xo o

04 04

co oo o-
Tf O XC
— CO OX

OX ¹ 04
Tf CO
1/5 O-

1/,	22	Q	O	22
©	x-O		LO,	22
ro	ro	O	ro	22
©	XO	O	xO	”SJ-
04	O)			tx
1/5	25	—	Ox	--
1/5	(X		xO	04
04			—

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

<
O
z

2
Q
Z

wc
o>

-fr
os
Os

O
C

wc
os

'fr
o

wc
Os
Os

so
Os	O C
SO	DD
Os	O
	■—
wc Os Os	X
SO	cz
Os	o
	c
WC	DD
Os	o
Os
	£

c/i

O
C

DD
o

Cl
Os
SO

O O O
wc o wc

o o

00 oo

-fr
©s

r-
©

t—
rc

Os
rc

O
O
O

r-
rc

'fr
o

oo so
I

O O Q O
Q) O

CM CM

tx	fr
fr	rc

OS
Cl

O O O

o
wc
Os

WC
sO
CM

■fr

CM
r-

wc
OO
fr

o
fr

O O O
O wc wc
wc c*c —

Q>
G
Q)

O O Q
O O O
Q) Os —

o
Q)
Q)

s
o

Os —

©s

rc
Os

c
io

O
fr
sO
sO

O Q

Q> O
wc wc
fr rc

fr fr

O
fr

O o
Q) O
o o
88
Wc wc
fr fr

fr
©

se
©s

CC
fr

00
©s

£>

O
o
fr

O
ö

C)
o

CM fr WC

Os O OO

Wc wc

O
ö
co

O o o

se Q Q

wc o o

wc WC
fr cc
oo oo

00 oo

o o

$5
o

oo rx c-

00 so so

W Wc wc

©s —

QjOOOOOOOOOOOO

0)0 oooooooooo

00 O CMOOsowcOwcOOO

sC sf N X O OO X oo O so

IT, O — — fr oo oo rc fr SO

fr wc co Ci (N > — os

Os (fr — > sD C C —
sO CM Cl

ooooooooooooo
o o oooooooooo
wc O OOOOOOWCOOO

SO CM so oo fr fr Os Cl oo Os

fr so — wc oo rc fr fr fr cm wc

°Owc WC SO O CM O wc —os

fr cm — fr so rc rc os

SO Cl —

Q)
O
O

Q)
C'!

fr cc

fr
oo
os

o	o	o	O o	Q	Q)	O O
7		5	o		O
	o	00	oo	O	Os	Os
o	Q	CM	fr	wc	tx	fr
o	O	rx	fr	Os	oo	oo
CM	Cl	O	Os		Os	Os
					fr	rc

Q)
Q)

8
O
o
C'!

O O O O

Q> O O

O o o

O wc wc

— Qs

88°
o> o

fr fr

fr — Cl
fr WC os

00
fr
CM

OC
tx

O
oo
fr

CM O OO CC

rc SO CM fr O OS rc sO oo

oo
o
Os

oc rc rt —

Oc OO O
CM O CM
WC Os sO

CM —

rc O
cm fr

fr O so

O C- Cl

WC fr wc

so oo —

C~
sO

-—

SO Cl

— fr

—

'fr

■'t

—

—«

— fr

C-

—"

—

—'

—

'fr

—

©s

—

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

lc,

Os
CZ S
< Os
O
z
2
Q
Z
:< .
Cd •/">
O
u-

Os
Os

00
•o

c3

oo

sO
os

io,
Os
Os

'C,
Os

"t
Os
Os

O

C

00
o

Q.

72 sO
SO —
cm o-

CM 1/2
CM Os
Os Cl

Os o-
»O OO
Os to,

c/J

O

LC,
Os

Os

Os

72

8

04
r->

sO

05 O O O O
Os        O

72

O

oo

Os

Cm          sO

04

LC,

o

Os
Os

M-           04

04

fO

1

04

72

o

O

O

72 o o o o

72

o

rf

00

o

tx

o

»■H

o-

O\

Os

■^r

IT)

04

—-

(X          Tt

CO

I

72

Tt

Q

'■f

72

O

04

m

72 O

O O O

SO

OO

co

5

2

o

Os

o

CM

Cl

O

Os

72

O

C<4

o

Oc

s©

Os

OS

c*2

>o

SO

s©

O-

C4

Os

O

O

tT

Ch

IO,

'o

CC

rf

M-

04

04

oo

”t

O\
©s

rO

M-

—■

*o

LO

Os

S©

04

72 O O

72 o o
o o o

—■ 04
o o o
^rn co
Lo LC,

co
O
sO

O
o-
M-

72 O

88

*o lc,
co
> Tf

O 72 o

o

co

Os

ir,
oo
C4

O\

I

O

Q
O

7

04 72 O

cc 72 O

o- o o

2 §8

¹ °?°?

M —
•*) so r-
CM —' O
so co co
CM — —

1

S8

72 o

SO

Os

oo

£

Os

IC,

>O LO,

TT

LO

TT

Tf

TT

"-■< —

T-H

04

CM 04

1

O O
O Os

O C4

■'t

-T

O

5

72

O
o
o

O

O

O

70 O

72 O

72 O

CT) so
oo co
r>

c-

■'4-

Oc

t->

72 O

"t —

04

72

OO

04

70 O

oc —

r>

72

04

O

cm c4

so O

sO

SO sO

—

in
”T

8

O

IO,
•ct

04

Tf

Os

72 O

O O O

O

O

72

O

QC

00

Q>

o

o

O

72

O

l-H

O\

so

o

o

sO

—

o

oo

CO

•O,

O

72

04

72

Os

OO

c-,

tx

O

04

04

ro

04

so

04

ro

©s

04

O

72

O

Os

Os

O

©

72

o

SO

r*2

O

72

O

oo

OO

o

s>

o

•n

—i

O

72

o

O)

Cl

o

O

72

o

04

SO

oo

72

o

Os

o

Os

«n

*O

IO,

so

oo

sO

72

o

"O

C

LO,

>

-r

oc

■M"

>

00

04

sO

o

72

o

—

04

O)

04

TT

—

72 — 04 CO Tf sO

O| 04 04 04 04 04

OO

04

CM 04

io,
Cl

04

18 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

21

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

so

Os

s6

in

Os
Os

O
e
txj
o
i

OO

•n

O SO

•n

•n O

•n

O

•n

O

O

O

O

Os

Os

O

O

*F

Tt

so o

•n

o

O

O

O

'"t

•-*

•n

^r

tt

Ch

O

OS

Q

•n

n

O

>

O

o

oc

OO

so

•n

o

m

OO

—*

co

04

o

o

O

so

—

•n

't

ot

o

o

Os

OS

CM

r-

Os

r-

r>

CO

CM

cm

Os

co

*F

■^r

so

sO

so

sO

cm

04

•n

Os

•n

oo

CM

SO

sO

^r

Ot

tx

O

—

CM

•n •n

so
o>

n
Os
Os

cz>

O

O sO oo
•n     o

cn

OS

■'t

•no *n o

•n   NO

o~       —

—    cm o

f\ r-

•n co

»n

o

O

O O

SO

sO

O

o-

Q

O

O o

Q)

O

£)

o

O

SO

— »n

•n

•n

o

CM

O

•n

•n

so

sO

co

co

O

O

CM O O

O

Q

O

•n
•n

c*-.

—

°O

r»

oj

04

O)

CO

CO

Cm

o

04

n
os

Os
Os

C
oo

04 CO

— Os

O oo
•n
co

04

O O

Os

•n o

00 O

oo O
O

Q>

Os

O

O O

Os O

O

CO CO
O- T+

O O
O O
O O

Os
co

Os
^F
CO

--< o o

O
o
m,

•n

04

O O
o o
Os sO

>
SO

M-

"'t

CM

04

—

CO

Os

r-

04

—

oc

OO

O

sO

O

O

>

r-~

m

co

oo

oo

co

CO

CM

04

SO

co

CO

—

xr

CM

co

co

m

Os

Os
Os

v
bo
-o

-O

04 co

— os
Tt

oo

C3

O sO   04

O   O

cn     —

•n
F"

O O
o
r-

£
oc

§

•n o
oo O

O
>

§8

CM

04

O

— o

CO
*n

•n

04

oc
CM

oo

04

o o

cn

O)

CM

Q)

o

00

oo

oc O

O

oc

OO

O

•n

m

tx

•n

—

o

Os

Os

O

'>

or

so

sO

Os

Os

SO

co

co

—

•n

>n

CM

o
o
o

oo

O o o

Tt   O Os

c- os

•n

22

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

O o
o o
un CM

CM —
un

I

ir, O
Os CM O
nt —' oo
un — Os

O
O
un

cn

CM

OO
O
CM

un
CM

oo

o un cm —
cn cm oc —

MD
Os
os

un O oo O O
MD    OO

un   —

©cM-oor-
r- oo nt o o cm
cm t"- oo un o oo

o
o
OO

CM

cn

un

I

MD OO
nf    CM

CM       |

C- O CM
CM nf

r-
r-
nt

oo

5

o
r-
l

o
o
Os

Os

I

O O > £ U-, CM

un    cn r> un nt

un    —• —< c-  l

Os   — MD sO

I     cn oo

I I

un
o

un

I

nt O nt o O CD
un    oo

MD    CM

CD

O

MD

— un —
CM CM

I I

CD CM nt

8oc r-
md un

nr

CM

CD CD
O O
un cd

un md

CM

o un cd
o un cd
so un —

O un o

O CD un so CD nr

o —i r- — cm

CD r- so un un

O nr so O CM

un oo cn cn c-

00 oo

O O O O O
O O so O
o o un un

CD un — MD
cn nt os
so

CD CD — CD CD OO

CD un Os O   O

nr r- o —■   so

un so un cd    un

nr o o   un

— CM CM   CM

c-

CM

nT

nr
o
cn

MD
Os

un

Os

Os

C/2

O

C

W)
o

X

CM O
CD CD
cn o

O CD
nr

UD
O

CM

CD CD
Q) O
CD O
un un
CD O
CM CM

''n cn

o nr n
O cn V;
CM © —

cm un
nr cn
nr un

m

O

o

O

un

O

o o

Os

Os

un

—

o

o

O

un

O

o

nt

sO

O

nt

o

CD

un

O

—

o

00

©

nt

nt

o

MD

un

nt

o

o

cn

O

O

cn

o

CM

CM

sO

CM

MD

SO

©©cn©©©© — CDOsOr-
CD O OO CD   O O CM O   nf CM

O O Os un   sO un nT sO   nT Os

O O O nt   cn r-~ nf CM   oo sC

un cn r-         os oo o so cm

nt               — —   — CM

un
os
*-?
Os
O

co

O

C

Ö£)

CD

X

MD
r-
un

O

o
o
o

CD
OO

O
©

Os

CD O
CD O
Os OS

S© so MD

Os Os Os

nr > nt

cn rn cn

nr cn oo
w so Os
nr OO MD
un cm os
un nt

© un

nr

o o  o un o

CD CD   O CM O

CD oo   un — O

CD OO   un nt ©

— nt        CM

O O so un o cn
un o oo nt un oo
un o os cm so nt

os o nt so cn cn
O nr CD — so
sO sO —

sO O C- O
nt O MD O
cn CD cm un

nt CD SO nt
un cn oo
cn

O CD cn — CD CD nt
CD CM nt O O sO
MD Os oo O O r-

cn oo os — nt cn
— O O MD

cn
un
cn

un
o
CM

un
Os

nr

OS

Os

oo O
Os O
CM O

— o
sO nt

Q©

oo

oo

cn

°n

cn

CM

CM

CM

UD

sn

un

©

CD

O

r-

tx

r-

T-H

—

Q© Os ©
m —• r-

—

Os Os nt
© MD
un un

nr

o
o
un

r-

o
o
o

CD
O
oo

o o

O CM
cn O

O o os r- un os
un o os cn cm >
un un — O oo nt

Os o O nt — OO
cn r- ri md
os so

— o un cd o
oo O un O
r- o nt un

> C nf nt
© cn —

O — O © © —

cn nf CD O CD Os

cn — o un O un

cn — os oo cn oo

os so Os    so

o
cn
oo

23

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

CZ
<
O
z

2
Q
z
•<

oo o m o
CM O © O
© © o o

Ox
oo

©X — nf nt
f nt o cn
w cn oo

X x r) C1C
CM Fl © oc

-h I I —

oo cm ©
nt Tt

CM CM

00

' ©
© Ox
5^ ©
rf O'
ox
Ox —

© oo f oo o

© CM OO

© © cm

© o

i 7

f f

OX Ox

© cn
't nt

IT)

f

00

I

o o © o

oo

I

©
©
F

©
cn

©
©

©

Ox

Ox

•z.

O

00

o fi
o ©
o ©

o un
O un
o nt

© un cn
F © Ox
f o un

CM

cn o cm o o
oo oo un oo f
cm — cn ©

ox cn

CM
ox un

nr

nT

o
o
o
CM

nf
CM
F

O

5
o

F
CM
f

©
©
F

©
m

o o

o
o
o

o
o
f

o

Ox Ox
CM 04

©

00

©

Ox
©

un
Ox

7

Ox
Ox

CZ

O
e

F o CM O un
© O © O —
Ox O un O nr
fM o CM — OO
© f © © nt
nt — un ©

© cn nr
© cn —
Ox © nr

© © ©
© Ox O
—i © cn

o
o
o
CM

o
cn
o

OX Ox
00 oo
CM Fl

©
nf
©

©

00

oo

o o

o
o
o

©
-t
©

© o ©
oo cn ©
f f

00 oo

<
U

a

x

<

©

Ox
nt

Ox

Ox

nt

ox

cn
Ox

Ox

1)

Q

ox O © O nT

cn o — o cm

© © © o ©

enoontox —
© Ox OO F nf

cn —   cn ©

00 OO Fl — F

© O © © Ox

nt © © O Fl

© nr Cl F Fl

cn © © — o

CM — nr©

Ox

Ox O
nr nr

*r n n o o

CM © O F O

ox © ©  o

o
o
o

nf
©
Fl

©
nf
©

h © © Ox O

© o >

© Fl Cl —

© f- O cn
© nr O

© © Tt

f
©

©

©
©

00
m

o o

©
©
oo

o
z

z
1Z

cz
UJ
CO

H

c/3

O
iZ

cz

H
a
o

Q
X
C0

cz

nt
Ox
Ox

— nt ©

— Fl Fl
© © ©
Fl Fl Fl

©
F4
©

Fl

© o ©
© © F
F — ©

© nr ©
00 nt ©
© ©

©

©

— Fl

© ©
© ©

o

>
qj
cz

a

—

c
X

CM

F
Fl

Fl

f

Fl

cn nr

F F

F4 Fl

8 =

oo oo
CM Fl

O
F,

©

nt
Fl

©

©
Fl

©

© —
© —
CM Fl
© ©

O
o
©

24

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

O O cn O

O O x©

Un o OO

— r-
i

O

•d-
ID.

O O cn o
O O 'O
un un Tt

O o ox

XO

cz

Ox

O

C

xÖ

ÖJJ

ox

o

un

Ox

i

Ox

Oo OO
cn cn
cn cn

O O
> ^r

Ox xo
Ox xO
tx cn

O oo
O —

M-

0-

un

00

cn

oo
un
O

O
O
oi

oo

09

ID

X©

©

X©

o

Q

O

O
o
xO

■cf

O o
O) O
un o

©

09

xO

O O O

09 O O

— o o
cn cn
oo
oo

cn

o

Q

O

O
xo
cn

04 O
cn xo
© 0'1

t—
r-
cn

o o o o
o o

un oo

Ox 09

O O 09
n- O cn
— o cn

o
o
cn

xo

O

cn

un

Ox

Ox

O\ Ox

'C x©

C9

un

09

O OO

O —

xo xo
un oo
cn cn

O © o

O in O

— cn o

xO T o

So

cn cn

o o ©

un o  oo

cn o  ©

rr
X©
id

o o o
OO O O
o o

0-1 09

XO
un

09

O
O
o

o
un
09

r-
cn

oo

o
oo

o o o o
o o
un o

XO 09

o

Ox

O r-
O xo
o o

o
o
cn

-t

un
Ox

Ox
Ox

cz

O

C

XO xO

Ox

xo

Ox

Ox
xO
Ox

O
n-
0-1

xo

xo

cn

09

oo
oo
OX

un
un

O

O
oo

O

O

xO

id
r-
cn

un
r-
cn

un

© o
in un

o
o
o

un

©
O'
©

cn cn

o o o
0-0 0
o o

cn —
oo
un

o o cn o
O O xo

O un n-

r- ni cn

O O 0O

Ox O —

O O

O
o
ri

n-

cn

un

Ox

Ox

Ox

Ox Ox
XO xO
Ox Ox

XO xO
om 09

o

CN

O un

O CN

OX

O
Ö
O

un

r-
m

09
©

ID

cn

o
o
o
o
o
un
cn

un
r-
cn

o
o
o

O O O

— o o

— o o

09

oo
un

CN

©O 00 O

©O 00 oo

©o cn —

©o x©

id un   id

09 04 —

O C O O
o o o
un un xo

xo cn un

o c
cn o
— o

oo
r-

o o
O Tt

19 Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 100. Bilaga 1

25

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

FÖRÄNDRINGAR
TABELL A                                                                                                         1994/95-       1994/95

RRVs INKOMSTBERÄKNING                    1993/94        1994/95        1994/95        1995/96     1995/96-96      - 1995/96 Statsbudget -

HÖSTEN 1994, PER BUDGETÅR           Definitivt utfall Statsbudget        Prognos        Prognos        Prognos                     -prognos

§

oo

oo

G

cn

I

G O

t- r-

I I

77

G
s
G

i

G G

G
O

IT)

G

CN

cn

IT)

O
r-
cn —

G
O
O

CN
I

CN

cn

G
G
G

G

G

cn

G G
Os ir,

§§§
G G G
r- cn
cn — r-

oo oo
OC oo

G O

O G O

O O O

O G O

G O

fn     Os

G

O

G

O

O

Os

□0

to G G G G G

Q) G G G G G

Q> G G O G G

CN   O O  O O

F- > ir, O N ir, ri

»n m v, n — 7- >

G G cn  —

G G G
O G O
O G G
N Öl T,
cn cn os
cn — —

O G

00 00

G

©

o o o

G

O

G

O G

G

©

G

G

©

o

O

G

G

O

©

O

m

cn

G

w,

oc

OO

G

G

©

G

©

©

Os

Os

G

G

G

G

—

CN
o

b-

>

-t

T

n-

CN

G

G

G

G

CN

CM

CN

cn

CN

CN

7

1

r-
G

G

•'t

cn
I

CN
G
O

oo

CN

©
©
CN

26

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

c*

<
O
z

2

Q
z
^:<
QÉ

un
Os

'-t
os

Os

o
00

"O

3

40

cz

03

%

cz

O

c

00
O
cL

©o o o

un
Os

Os

Os

O
Os

un
Os

Ox

S©

cz

Os

O

C

s©

M)

Os

o

un

(X

OS

Os

cz

O

s©
o>
un

Os
Os

00

o
u-
0-

r- r>
S© S©
00 OO

o 2
o 2
o o

r*>

Ös
r

o °

eq

vH

ÖS _

rq

00
m

un
os

■rf

Os
Os

cz
O
C

W)

O

00
fH
\©

r- r-
s© s©
TT Tf

r>
S© ©
00 oo

27

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELL B

RRVs INKOMSTBERÄKNING

HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR

1994

1995

1996

1000 Skatter m.m.:

334 544 493

367 121 033

409 898 895

1100 Skatt på inkomst:

45 094 401

72 017 000

86 079 000

1110 Fysiska personers inkomstskatt:

9 333 000

32 495 000

41 470 000

1111 Fysiska personers inkomstskatt

9 333 000

32 495 000

41 470 000

varav Inkomster

323 137 000

355 968 000

385 081 000

varav Utgifter

313 800 000

323 474 000

343 612 000

1120 Juridiska personers inkomstskatt:

30 008 600

33 470 000

38 827000

1121 Juridiska personers inkomstskatt

29 694 000

32 221 000

37 486 000

1122 Avskattning av företagens reserver

0

0

0

1123 Beskattning av tjänstegruppliv

1 312 000

1 249 000

1 341 000

1130 Ofördelbara inkomstskatter:

2 186 543

2 387 000

2 227 000

1131 Ofördelbara inkomstskatter

2 186 543

2 387 000

2 227 000

1140 Övriga inkomstskatter:

3 566 258

3 665 000

3 555 000

1141 Kupongskatt

456 TI4

575 000

600 000

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

237

0

0

1143 Bevillningsavgift

0

0

0

1144 Lotteriskatt

3 109 247

3 090 000

2 955 000

1200 Socialavgifter och allm. egenavgifter:

70 024 649

86 527 000

98 119 000

varav Inkomster

231 264 904

259 295 000

280 809 000

varav Utgifter

161 240 255

172 768 000

182 690 000

1211 Folkpensionsavgift

36 386 269

39 678 000

41 815 000

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

7 826 230

-3 785 000

-3 904 000

varav Inkomster

53 886 821

43 891 000

44 741 000

varav Utgifter

46 060 591

47 676 000

48 645 000

1222 Allmän sjukförsäkringsavgift

12 720 000

Namnändr. (1261)

1231 Barnomsorgsavgift

382 774

0

0

1241 Utbildningsavgift

I 743

0

0

1251 Övriga socialavgifter, netto

3 179 931

Namnändr. (1250)

varav Inkomster

118 359 595

varav Utgifter

115 179 664

1250 Övriga socialavgifter, netto

0

12 721 000

11 391 000

varav Inkomster

0

131 052 000

137 800 000

varav Utgifter

0

118331 000

126 409 000

1251 Tilläggspensionsavgift, netto

0

5 678 000

6 515 000

varav Inkomster

82 912 257

88 440 000

93 072 000

varav Utgifter

82 912 257

82 762 000

86 557 000

1252 Delpensionsavgift, netto

0

0

0

varav Inkomster

1 305 322

1 359 000

1 430 000

varav Utgifter

1 305 322

1 359 000

1 430 000

1253 Arbetsskadeavgift, netto

-2 019 669

1 824 000

2 257 000

varav Inkomster

9 645 210

8 624 000

9 148 000

varav Utgifter

11 664 879

6 800 000

6 891 000

1254 Arbetsmarknadsavgift, netto

5 199 600

5 219 000

2 619 000

varav Inkomster

23 220 893

31 273 000

32 723 000

varav Utgifter

18 021 293

26 054 000

30 104 000

1255 Arbetarskyddsavgift, netto

0

0

0

varav Inkomster

1 101 653

1 127 000

1 185 000

varav Utgifter

1 101 653

1 127 000

1 185 000

1256 Lönegarantiavgift, netto

0

0

0

varav Inkomster

1 247 025

1 325 000

1 394 000

varav Utgifter

1 247 025

1 325 000

1 394 000

1257 Sjömanspensionsavgift, netto

0

0

0

varav Inkomster

28 888

31 000

33 000

varav Utgifter

28 888

31 000

33 000

28

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELL B

RRVs INKOMSTBERÄKNING

HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR

1994

1995

1996

1260 Allmänna egenavgifter

0

20 409 000

29 519 000

varav Inkomster

0

27 170 000

37 155 000

varav Utgifter

0

6 761 000

7 636 000

1261 Allmän sjukförsäkringsavgift

0

20 409 000

29 519 000

1262 Allmän pensionsavgift, netto

0

0

0

varav Inkomster

0

6 761 000

7 636 000

varav Utgifter

0

6 761 000

7 636 000

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till

ASV:s och AMI:s verksamhet

846 143

602 000

634 000

1281 Allmän löneavgift

-308

9 113 000

10 452 000

1291 Särskild löneskatt

8 681 867

7 789 000

8 212 000

1300 Skatt på egendom:

25 878 105

22 999 423

23 086 723

1310 Skatt på fast egendom:

17026 350

14 419423

14 725 723

1311 Skogsvårdsavgifter

110 000

0

0

1312 Fastighetsskatt

16 916 350

14419423

14 725 723

1320 Förmögenhetsskatt:

2 1 74 000

2 855 000

2 886 000

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

2 112 000

2 785 000

2 814 000

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

62 000

70 000

72 000

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

/ 028 743

/ 000 000

1 000 000

1331 Arvsskatt

924 351

900 000

900 000

1332 Gåvoskatt

104 392

100 000

100 000

1340 Övrig skatt på egendom:

5 649 012

4 725 000

4 475 000

1341 Stämpelskatt

5 649 012

4 725 000

4 475 000

1400 Skatt på varor och tjänster:

193 547 338

185 577 610

202 614 172

1410 Allmänna försäljningsskatter:

121 558 780

107 048 000

119 700 000

1411 Mervärdesskatt

121 558 780

107 048 000

119 700 000

1420,1430 Skatt på specifika varor:

61 581 022

66 497 600

70 628 300

1421 Bensinskatt

21 842 710

23 184 000

24 130 000

1422 Särskilda varuskatter

10 538

0

0

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1 620 503

1 454 100

1 804 300

1424 Tobaksskatt

7 189 073

7 668 000

7 962 000

1425 Skatt på spritdrycker

5 852 106

6 375 000

6 665 000

1426 Skatt på vin

3 166 962

3 306 000

3 392 600

1427 Skatt på maltdrycker

3 083 204

2 893 000

3 336 900

1428 Energiskatt

17 691 740

20 483 000

22 188 000

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

29

500

500

1431 Särsk. skatt på el.kraft fr. kärnkraftverk

131 753

138 000

138 000

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

922 746

930 000

945 000

1435 Särskild skatt mot försurning

69 658

66 000

66 000

1440 Överskott vid försäljning av varor

med statsmonopol:

76 908

200 000

200 000

1442 Systembolaget AB :s inlevererade

överskott

76 908

200 000

200 000

1450 Skatt på tjänster:

/ 081 268

1 073 800

1 114 000

1451 Reseskatt

-6 617

0

0

1452 Skatt på annonser och reklam

999 014

981 800

1 056 000

1454 Skatt på spel

88 871

92 000

58 000

1460 Skatt pä vägtrafik:

4 072 528

3 987 800

3 987 800

1461 Fordonsskatt

4 062 608

3 987 800

3 987 800

1462 Kilometerskatt

9 920

0

0

1470 Skatt på import m.m.:

4 769 622

6 329 410

6533 372

1471 Tullmedel

4 769 622

5 922 500

5 831 372

1472 Övriga skatter m.m. på import

0

61 910

62 000

29

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELL B

RRVs INKOMSTBERÄKNING

HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR             1994

1995

1996

1473

Jordbruks- och sockeravgifter

0

345 000

640 000

1480

Övriga skatter på varor och tjänster:

407 210

441 000

450 700

1481

Övriga skatter på varor och tjänster

407 210

441 000

450 700

2000

Inkomster av statens verksamhet:

32 105 658

23 804 778

23 064 869

2100

Rörelseöverskott:

12 114 152

9 363 161

8 737 033

2110

Affärsverkens inlevererade överskott:

553 789

404 290

521 600

2111

Postverkets inlevererade överskott

185 079

0

0

2112

Televerkets inlevererade överskott

11 809

0

0

2113

SJ:s inlevererade överskott

0

0

0

2114

Luftfartsverkets inlevererade överskott

68 900

75 000

162 000

2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade

utdelning och inleverans av motsvarighet till

2118

statlig skatt

Sjöfartsverkets inlevererade överskott

277 600

10401

285 000

44 290

296 000

63 600

2120

Övriga mynd:s inlevererade överskott:

352 219

1 008 000

988 268

2124

Inlevererat överskott av Riksgäldskon-
torets garantiverksamhet

352 219

281 000

277 000

2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka

det finansiella systemet

0

727 000

711 268

2130

Riksbankens inlevererade överskott:

9 500 000

6 200 000

5 400 000

2131

Riksbankens inlevererade överskott

9 500 000

6 200 000

5 400 000

2150

Överskott frän spel verksamhet:

1 708 144

/ 750 871

7 827 165

2151

Tipsmedel

1 039 440

1 071 951

1 138 500

2152

Lotterimedel

668 704

678 920

688 665

2200

Ö:skott av statens fastighetsförvaltn.:

4 192 796

0

0

2210

Överskott av fastighetsförvaltning:

4 192 796

0

0

2214

Ö:skott av Byggn.styr:s verksamhet

4 192 796

0

0

2300

Ränteinkomster:

5 278 976

4 252 216

4 128 075

2310,2320 Räntor på näringslån:

118 244

62 275

59 768

2314

Ränteink. på lån till fiskerinäringen

7 144

11 571

12 321

2316

Ränteinkomster på vattenkraftslån

75

84

74

2318

Ränteinkomster på statens lån till den
mindre skeppsfarten

952

75

25

2321

Ränteinkomster på skogsväglån

10

8

6

2322

Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet

99 815

48 637

45 677

2323

Räntor på övriga näringslån,
Statens jordbruksverk

2 153

1 900

1 665

2325

Räntor på Postverkets statslån

8 095

0

0

2330

Räntor på bostadslån:

4 074 967

3 3 70 280

3 376 770

2332

Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 4 071 847

3 368 800

3 374 700

2333

Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade bamrika familjer        103

80

70

2334

Räntor på övriga bostadslån, Boverket

3017

1 400

2 000

2340

Räntor på studielån:

36 603

31 090

29 100

2341

Ränteinkomster på statens lån för universitets-
studier och garantilån för studerande             90

90

100

2342

Ränteinkomster på allmänna studielån

36 513

31 000

29 000

2350

Räntor på energisparlån:

752 656

722 158

708 292

2351

Räntor på energisparlån

152 656

122 158

108 292

30

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELL B

RRVs INKOMSTBERÄKNING

HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR

1994

1995

1996

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner:

6 115

6000

6 000

2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering 6 115

6 000

6 000

2370 Räntor på beredskapslagring:

540 831

394 688

322 463

2371 Räntor på beredskapslagring och

förrådsanläggningar

540 831

394 688

322 463

2380,2390 Övriga ränteinkomster:

349 560

265 725

225 682

2383 Ränteink. på statens bosättningslån

173

0

0

2385 Ränteink. på lån för studentkårslokaler

36

35

30

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna

samlingslokaler

8 678

7 000

6 750

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i

vissa specialbostäder

24

25

20

2391 Ränteinkomster på markförvärv för

jordbrukets rationalisering

819

500

700

2392 Räntor på intressemedel

6 555

5 570

5 450

2394 Övriga ränteinkomster

172 884

172 595

172 732

2395 R:tor på särsk. räkningar i Riksbanken

160 391

80 000

40 000

2400 Aktieutdelning:

2 218 684

3 496 900

3 205 000

2410 Inkomster av statens aktier:

2 218 684

3 496 900

3 205 000

2411 Inkomster av statens aktier

2 218 684

3 496 900

3 205 000

2500 Offentligrättsliga avgifter:

3 928 015

3 759 268

3 215 770

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter

556 463

537 181

539 055

2521 Avgifter till granskningsnämnden

4618

4 770

4 928

2522 Avgifter för granskning av filmer och

videogram

10 243

10 000

10 000

2524 Bidrag för ungdomspraktik

479 161

564 800

0

2527 Avgifter för statskontroll av krigs-

materieltill verkningen

5 576

5 500

5 600

2528 Avgifter vid bergsstaten

5 180

4 125

3 055

2529 Avg. vid patent- & registreringsväsendet

9 400

20 000

10 100

2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl.

register

13 689

5 150

0

2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna

740 697

600 000

600 000

2534 Avgifter för körkort och motorfordon

706 234

629 404

613 925

2535 Avgifter för statliga garantier

151 832

20 185

19 438

2536 Lotteriavgifter

1 620

23 065

20 355

2537 Miljöskyddsavgift

63 663

63 593

63 344

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel

och handelsgödsel

228 234

421 905

450 000

2539 Täktavgift

38 373

30 000

30 000

2541 Avgifter vid Tullverket

139 689

65 864

71 963

2542 Patientavg. vid tandläkarutbildningen

6 384

4 500

4 500

2543 Skatteutjämningsavgift

0

0

0

2545 Närradioavgifter

3 862

3 600

3 600

2546 Lokalradioavgifter

95 853

97 000

98 000

2547 Avg. för Post- & Telestyr:s verksamhet

183 963

176 384

163 521

2548 Avgifter för Finansinsp:s verksamhet

99 274

100 700

104 400

2549 Avgifter för provning vid riksprovplats

7 673

0

0

2551 Avgifter från kärnkraftverken

174 607

166 105

171 385

2552 Övriga offentligrättsliga avgifter

201 727

205 437

228 601

2600 Försäljningsinkomster:

1 303 209

1 659 934

1 104 080

2611 Inkomster vid kriminalvården

245 608

175 000

180 000

2624 Ink. av uppbörd av felparkeringsavgifter

70 041

52 552

52 552

2625 Utförsäljning av beredskapslager

342 131

773 000

190 000

2626 Inkomster vid Banverket

645 429

659 382

681 528

31

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELL B

RRVs INKOMSTBERÄKNING
HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR

1994

1995

1996

2700

Böter m.m.:

1 191 341

949 297

950 911

2711

Restavgifter och dröjsmålsavgifter

765 244

522 692

523 668

2712

Bötesmedel

416 852

414 557

415 134

2713

Vattenföroreningsavgift m.m.

3 245

48

109

2714

Sanktionsavgifter m.m.

6000

12000

12000

2800

Övr. inkomster av statens verksamhet:

1 878 485

324 002

1 724 000

2811

Övr. inkomster av statens verksamhet

1 878 485

324 002

1 724 000

3000

Inkomster av försåld egendom:   19 836 466

31 640

30 700

3100

Ink. av försålda byggnader & maskiner:

0

0

0

3110

Affärsverkens inkomster av försålda
fastigheter och maskiner:

0

0

0

3120

Statliga myndigheters inkomster av
försålda byggnader och maskiner:

0

0

0

3124

Statskontorets inkomster av försålda
datorer m.m.

0

0

0

3125

Fortifikationsverkets förs, av fastigheter

0

0

0

3200

Övriga inkomster av markförsäljning:

833

1 000

1 000

3211

Övriga inkomster av markförsäljning

833

1 000

1 000

3300

Övriga inkomster av försåld egendom:

19 835 633

30 640

29 700

3311

Inkomster av statens gruvegendom

40 260

30 640

29 700

3312

Övriga inkomster av försåld egendom

19 795 373

0

0

4000

Återbetalning av lån:

8 311 000

6 533 004

6 179 420

4100

Återbetalning av näringslån:

779 264

108 832

107 693

4110

Återbetalning av industrilån:

0

0

0

4120

Återbetalning a v jordbrukslån:

21 155

27 154

27 138

4123

Återbetalning av lån till fiskerinäringen

21 155

27 154

27 138

4130

Återbetalning av övriga näringslån:

758 109

81 678

80 555

4131

Återbetalning av vattenkraftslån

214

248

169

4133

Återbetalning av statens lån till den
mindre skeppsfarten

4 752

400

200

4135

Återbetalning av skogsväglån

24

21

18

4136

Återbetalning av övriga näringslån.
Kammarkollegiet

734 411

73 716

72 803

4137

Återbetalning av övriga näringslån.
Statens jordbruksverk

2 816

1 593

1 265

4138

Återbetalning av tidigare infriade statliga
garantier

15 892

5 700

6 100

4200

Återbetalning av bostadslån m.m.:

4 291 580

3 318 870

3 004 345

4212

Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4 286 235

3 314 000

3 000 000

4213

Återbetalning av lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade bamrika familjer

516

.370

345

4214

Återbet. av övr. bostadslån. Boverket

4 829

4 500

4 000

4300

Återbetalning av studielån:

2 688 205

2 588 575

2 580 080

4311

Återbetalning av statens lån för
universitetsstudier

71

75

80

4312

Återbetalning av allmänna studielån

2 889

2 500

2 000

4313

Återbetalning av studiemedel

2 685 245

2 586 000

2 578 000

32

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELL B

RRVs INKOMSTBERÄKNING

HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR

1994

1995

1996

4400 Återbetalning av energisparlån:

277 618

250 000

235 000

4411 Återbetalning av energisparlån

277 618

250 000

235 000

4500 Återbetalning av övriga lån:

274 333

266 727

252 302

4514 Återbet. av lån för studentkårslokaler

181

180

170

4515 Återbetalning av lån för all männa

samlingslokaler

8 824

6 725

6 275

4516 Återbet. av utgivna startlån & bidrag

2 758

2 200

1 700

4517 Återbetalning från Portugal fonden

0

13 463

0

4519 Återbetalning av statens bosättningslån

270

0

0

4521 Återbetalning av lån för inventarier i

vissa specialbostäder

71

90

90

4525 Återbet. av lån för svenska FN-styrkor

221 039

200 000

200 000

4526 Återbetalning av övriga lån

41 190

44 069

44 067

5000 Kalkylmässiga inkomster:

14 441 043

-1 910 000

-1 547 000

5100 Avskrivningar och amorteringar:

15 448 050

510 000

1 410 000

5110 Affärsverkens avskrivningar och

amorteringar:

0

0

0

5113 Statens järnvägars avskrivningar

0

0

0

5120 Avskrivningar på fastigheter:

13 061 741

500 000

500 000

5121 Avskrivningar på fastigheter

13 061 741

500 000

500 000

5130 Uppdragsmyndts komplementkostn.

2 280 091

0

900 000

5131 Uppdragsmyndighetersm.fi. komplement

kostnader

2 280 091

0

900 000

5140 Övriga avskrivningar:

106 218

10 000

10 000

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

94 675

0

0

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar

för civilt totalförsvar

11 543

10 000

10 000

5200 Statliga pensionsavgifter, netto:

-1 007 007

-2 420 000

-2 957 000

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

-1 007 007

-2 420 000

-2 957 000

Bruttoinkomster och -utgifter anges ej per kalenderår.

6000

Bidrag från EU m m

0

1 760 000

7 417 000

6100

Bidrag från EG:s jordbruksfond

0

1 094 000

6 003 000

6110

Bidrag från EG:s Jordbruksfonds garantisektion

0

/ 050 000

5 720 000

6111

Arealbidrag och trädesersättning

0

0

3 550 000

6112

Miljöstöd

0

0

400 000

6113

Intervention

0

750 000

750 000

6114

Exportbidrag

0

300 000

300 000

6115

Djurbidrag

0

0

720 000

6120

Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion 0

44 000

283 000

6121

EG-finansierade strukturstöd inom livsmedelssektornO

44 000

88 000

6122

EG-finansierade regionala stöd till jordbruket

0

0

195 000

6200

Bidrag från EG:s fiskefond

0

0

80 000

6211

Bidrag från EG:s fiskefond

0

0

80 000

6300

Bidrag från EG:s regionalfond

0

233 000

467 000

6311

Bidrag från EG:s regionalfond

0

233 000

467 000

6400

Bidrag från EG:s socialfond

0

433 000

867 000

6411

Bidrag från EG:s socialfond

0

433 000

867 000

20 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

33

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELL B

RRVs INKOMSTBERÄKNING

HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR

1994

1995

1996

7000 Extraordinära medel från EU

7111 Återbetalning avseende avgiften till

0

4 275 000

4 025 000

gemenskapsbudgeten

0

4 275 000

4 025 000

SUMMA INKOMSTER

409 238 660

401 615 455

449 068 884

34

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELL C. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren 1993/94 - 1995/96 (mkr)

Inkomsttyp och         ______________Inkomster______________ _______________Utgifter_________________ ________Inkomst på statsbudgeten________

Inkomsthuvudgrupp 1993/94   1994/95   1995/961995/96-96   1993/94    1994/95    1995/96 1995/96-96   1993/94    1994/95    1995/96 1995/96-96

©s    04    ro

rr   oo   ©

O Q\  —

OO    Os

oi   04   ©

© co   —

©   in

O-    oo

00   o

m ©

vH    CO

©   CO

04
co

oo

W-,

Os

04

tx

©   Os

t"-    o

04   ©

CO   ©

'O,     04

co

»o,

©

©

O

©

04

©

©

oo

-"t

r-

r*

o

Os

04

ir,

00

00

04

——

04

04

04

IT)

©

''t

to,

©

co

©

IO,

04

©

-r

Tf

co

o

©

'O

TT

vr,

rf

Os

T

r*

Os

Cl

04

04

CO

r-

n

o-

'O

04

04

©

ot

04

co

’T

r-

oo

IO,

ot

t"

©

oo

to,

oo

O-

O

ir,

r-

«o,

•O)

to,

O

00

©

o

r~

O-,

©

r-

Os

04

04

©

r-,

04

CO

35

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.2

TABELL D

PERIODISERAD KALENDERÅRSREDOVISNING AV STATSBUDGETENS INKOMSTER

Samtliga belopp angivna i milj kr

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1000 Skatter netto                350 913

326 021

325 890

336 915

371 730

411 824

1100

Skatt på inkomst

43 013

35 711

43 727

46 270

60 216

65 591

1111

Fysiska

15 441

8 058

8 634

8 877

18 684

22 001

statlig inkomstskatt

19 864

17 234

17 879

19 819

23 531

25 386

kapital

672

-6 549

-6 150

-7 244

-2 073

-624

varav skatt

20 732

15 329

14710

11 704

15 915

16 822

varav reduktion

-20 060

-21 878

-20 860

-18 948

-17 988

-17 446

övriga reduktioner

-1 175

0

-423

-1 080

0

0

restfört

-4 321

-3 138

-3 348

-3 260

-3 487

-3 466

övriga skatter & avgifter

401

512

676

641

713

706

1121

Juridiska

19 665

19 317

30 651

30 329

34 231

36 467

debiterat

21 777

20 833

31 950

31 641

35 579

37 822

restfört

-2 112

-1 516

-1 299

-1 313

-1 348

-1 355

1122

Avskattning

5 000

0

0

0

0

0

Övrigt 1100

2 908

8 336

4 441

7 065

7 301

7 123

1200

Socialavgifter, netto

72 868

64 628

65 768

60 692

89 902

101 776

72 868

64 628

65 768

60 692

89 902

101 776

varav intäkter

251 434

231 632

219 363

224 034

288 187

315 696

varav arbetsgivaravg

232 505

220 568

193 757

199 852

225 743

238 173

varav allmänna egenavg

6 558

13 420

43 308

60 466

varav egenavg

7 043

6 494

5 748

5 561

13 917

14 438

varav fonder

11 886

4 570

13 300

5 200

5 219

2 619

varav utgifter

178 778

167 510

154 147

163 914

198 888

214 556

varav till fonder

102 381

100 172

97 290

105 628

144 307

158 751

varav utgifter

76 397

67 338

56 858

58 285

54 581

55 805

1300

Skatt på egendom

31 317

26 021

22 983

24 327

23 819

29 877

1312

Fastighetsskatt

16 112

16 916

14 646

14 726

15 261

21 560

1321

Förmögenhet, fys.

2 447

2 112

2 785

2 814

2 833

2 842

1322

Förmögenhet, jur.

62

62

0

0

0

0

Övrigt 1300

12 696

6 931

5 552

6 788

5 725

5 475

1400

Skatt på varor & tjänst

197 254

184 129

183 609

193 547

185 478

202 204

1411

Moms

127 144

114 775

113 195

121 559

107 048

119 700

Övrigt 1400

70 110

69 354

70414

71 989

78 430

82 504

1500

Avräkningsskatt

6 461

15 532

43

1900

Kommunregleringar

9 760

12 078

12 316

12 376

2000 Inkomster av statens verks.

38 632

52 748

35 119

32 106

23 805

23 064

3000 Inkomster av försåld egendom

561

447

5 853

19 836

32

31

4000 Återbetalning av lån

12 488

7 578

7 418

8 311

6 533

6 179

5000 Kalkylmässiga inkomster

854

-1 050

-245

14 441

-1 910

-1 547

6000 Bidrag från EU m m

1 760

7 437

7000 Extraordinära medel från EU

4 275

4 025

Al Summa intäkter under 1000

350 913

326 021

325 890

336 915

371 730

411 824

Kommunalskatt

239 283

245 216

249 694

256 468

268 766

280 178

Utgifter sociala avgifter
Överföringar från

178 778

167 510

154 147

163 914

198 888

214 556

socialförs.fonder

11 886

4 570

13 300

5 200

5 219

2 619

Totala skatter (brutto)

757 089

734 177

716 432

752 097

834 165

903 940

A2 Summa intäkter under 1000 & 2000

389 545

378 769

361 009

369 021

395 535

434 888

A3 Summa intäkter under 1000 till 7000

403 448

385 744

374 035

411 610

406 225

451 014

36

Bilaga 1.3

Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.

'Jt i—( U~)
'■O Tt O
SO <*)

O\ oo oo
ITI
•—'

^r

CM

00
r-
\©

00
r*^

i

o rq FH

_<

O\

w o\ cn

O

r-

w eq r~>

O\

fH

rq

+

in

w m r~>

rq

fH fH —<

i

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.3

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.3

Ossot^-TtOsCMOOssOmmQsO
iT) oo ri o — — r'          <*1

so—•mcMunoo-rt—-sooooc'-'
rrooounsommmm — omrr
cMTtsor-sosoununsososor^os

un r~ os os mun-^-oo-^-cM—'OununcMoor^
cm—'eMosoooo^mmr^osun

— o    mm

os
r-
m

oo

oo m
oo so
C" oo tj-

SO CM
m

un un o
so
m cm tt

| moomoomomo — cm

I unoounr~Osunm — oso
mununsOTtmunoooor-

— o so so oo — un os so cm
^r^mTfsoununsososo

Prop. 1994/95:100

Bilaga 1.3

Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1981/82 — 1993/94 m.m. (Milj.kr.)

00

un

o

r>

un

so

un

m

o

r-

Os¹⁷"¹.

SO

so

m

oo

Os

o

Os

CM

un

un

00

C"

o

un

O

m

Os

■Tt

00

m

m

r-

m

m ¹

r~

un

Tt

O

00

00

m

00

OS

un

oo

CM

CM

r-

Tt

r-

so

CM

CM

xr

Tt

so

sO

00 I

so

oo

Tt

so

OO

SO

CM

OO

oo

rf

Tt

00 1

r-

o

r-

oo

so

un

o

o

00

^r

m

o

oo

Tt

so

_«

un

^r

Os

CM

Tf

o

un

¹

CM

CM

m

m

m

m

CM

CM

m

m

oo

oo

o

o

o

O

O

so

SO

so so

so

m

CM

CM

CM

CM

m

m

CM

CM

m

m

m

m

m

m

un un
cm cm
cm o

o so o
un tt os o
O CM OS SO

888888

so »— Os OS 00 ■'3’

msoTfsounmcMoooooor^cMoo
cMCMmmununununTj-TTTtunun

r- r~- cm oo
m m so r~-

88

m so
oo

oo os

so
tj- —■
r- —

xt m

tt un

SO

r*
m
+

ooooununsor" —
oooo-^-ununor-
oor-mm—•—
un so os

CM —<
+ + +

m so

+ +

o o
m Tt
4- +

r- oo
CM Os

+ +

Innehållsförteckning

Finansplanen

1994/95:100

Bilaga 1

1   Den ekonomiska politikens inriktning                           1

2 Det ekonomiska arvet                                         13

3 Sverige och den Europeiska unionen                         21

4 Den ekonomiska utvecklingen                               25

5   En politik för tillväxt, sysselsättning och välfärd                 34

6   Budgetförslaget och förstärkningar av den offentliga

sektorns finanser                                                56

Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning                 71

Ekonomisk styrning av statlig verksamhet

1   Budgetpolitisk strategi                                             73

2 Budgetering och redovisning av statens verksamhet             76

3 Resultatet av RRV:s granskning 1994                          79

4   Resultatstyrning                                                 83

5   Ökade krav för god intern kontroll i staten                      85

6 Konsekvenser för de statliga myndigheterna av

införandet av en allmän löneavgift m.m.                       88

Budgetförslaget och statens ekonomiska ställning

1   Beräkning av statsbudgetens inkomster och utgifter för

budgetåren 1994/95 och 1995/96                            89

2 Underliggande budgetutveckling                              101

3   Lånebehov och statsskuld                                    102

4 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.

för budgetåret 1993/94                                       104

5   Budgetering av förvaltningskostnadsanslag för

budgetåret 1995/96                                          111

6   Lån i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar

i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål                 113

Förslag till riksdagsbeslut                                         115

Bilagor

Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget

Bilaga 1.2 Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkningar

Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen

Bilaga 2 till budgetpropositionen 1995

Statschefen och regeringen

(första huvudtiteln)

Prop.

1994/95:100

Bil. 2

A. Statschefen

A 1. Kungliga hov- och slottsstaten

Nytt anslag (förslag) 107 465 000

varav 71 210 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Tidigare år har medel för ifrågavarande ändamål anvisats under tre olika
anslag under anslagsgruppema A. Kungliga hovstaten och B Kungliga
slottsstaten. För budgetåret 1994/95 har sammanlagt 70 559 000 kr
anvisats under anslagen.

Från anslaget Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets
hovhållning finansieras statschefens officiella funktioner inklusive
kostnader för den kungliga familjens officiella resor.

Från anslaget De kungliga slotten: Driftkostnader betalas driftkost-
naderna för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll. Stockholms
slott används av kungen och inrymmer representationslokaler och kontor.
Vissa delar av slottet visas för allmänheten. En del av Drottningholms
slott används av kungen och hans familj som bostad och en annan del
visas för allmänheten. I Ulriksdals slott har lokaler upplåtits för Världsna-
turfonden. Slottet har även öppnats för allmänheten och används delvis
för utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal och det
s.k. Orangeriet Haga slott används som bostad för prominenta gäster från
utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av
en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och
Tullgams slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till
större delen av Statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har
dock fatt behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten.

Från anslaget Kungliga husgerådskammaren finansieras underhåll och
vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten
som tillhör staten men disponeras av kungen. Husgerådskammaren
förvaltar även de Bemadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler,
konst och konsthantverk samt administrerar Bemadottebiblioteket.

Riksm arskalksäm betet

Riksmarskalksämbetet har i sin anslagsframställning redovisat en översyn
av organisationen vid de kungliga hovstaterna. Avsikten med översynen

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

har varit att effektivisera arbetet och på sikt minska de administrativa
kostnadernas andel av den totala budgeten. Ämbetet har framhållit att de
för verksamheten gemensamma arbetsuppgifterna kommer att samlas i
avdelningar under riksmarskalken, bl.a. kommer hovstaternas ekonomi-
och datafrågor att hållas samman. Riksmarskalksämbetet yrkar ca 4
miljoner kronor för kostnader som har samband med förändringsarbetet.

Riksrevisionsverket, som reviderat Kungliga slottsstaten, har inte haft
några invändningar med anledning av revisionen.

Prop. 1994/95:100

Bil. 2

Regeringens överväganden

Med anledning av den av Riksmarskalksämbetet redovisade omorganisa-
tionen av de kungliga hov- och slottsstatema bör alla medel anvisas under
ett nytt anslag på statsbudgeten. Anslaget bör benämnas Kungliga hov-
och slottsstaten och anvisas som ramanslag.

I prop. 1994/95:25 har redovisats att besparingar kommer att göras i
den statliga verksamheten. Utgifterna för den statliga konsumtionen måste
minska. Hov- och slottsförvaltningama bör liksom den statliga för-
valtningen i övrigt få vidkännas ett besparingskrav under mandatperioden.
Vid utgången av budgetåret 1998 bör anslaget ha reducerats med
sammanlagt 5,4 miljoner kronor, fördelat på budgetåren 1995/96 med
3 miljoner kronor, 1997 med 1,7 miljoner kronor och 1998 med 1,7
miljoner kronor. Eftersom den redovisade omorganisationen initialt
medför vissa kostnader och först på sikt förväntas medföra minskade
administrativa kostnader bör besparingskravet för budgetåret 1995/96
minskas med 1 miljon kronor för att istället tas ut budgetåret 1998.

Innevarande års anslag har räknats upp inför nästa budgetår med pris-
och löneomräkning (3,4 miljoner kronor) Regeringen beräknar anslaget
för nästa budgetår till 107 465 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kungliga hov- och slottsstaten för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 107 465 000 kr.

B. Regeringen

B 1. Regeringskansliet m.m.

1994/95 Anslag 1 687 419 000
1995/96 Förslag 2 704 095 000

varav 1 802 730 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Den institutionella ramen för regeringens arbete anges i 7 kap. 1 §
regeringsformen. Där föreskrivs att det för beredning av regeringsärenden
skall finnas ett regeringskansli i vilket ingår departement för skilda
verksamhetsgrenar samt att regeringen fördelar ärenden mellan departe-
menten. Regeringen beslutar själv om indelningen i departement.
Regeringskansliet består för närvarande av Statsrådsberedningen, vars
uppgift är att biträda statsministern och övriga statsråd om dessa inte
biträds av något departement, tretton departement med uppgift att bereda
regeringsärenden samt det gemensamma förvaltnings- och arbetsgivar-
organet Regeringskansliets förvaltningskontor. Den närmare organisa-
tionen av regeringskansliet framgår av departementsförordningen
(1982:1177; omtryckt 1994:1672) och förordningen (1982:1282; omtryckt
1992:248, ändrad senast 1994:898) med instruktion för Utrikesdeparte-
mentet samt förordningen (1988:1147, ändrad senast 1994:1196) med
instruktion för Regeringskansliets förvaltningskontor.

Riksdagen har för innevarande budgetår anvisat medel till departemen-
ten - utom Utrikesdepartementet - samt Statsrådsberedningen, Regerings-
kansliets förvaltningskontor och kommittéväsendet över ett samlat anslag
på statsbudgetens första huvudtitel (prop. 1993/94:100 bil. 2, bet.
1993/94:KU29, rskr 1993/94:233). Detta anslag ersatte 31 tidigare anslag
som fanns uppförda under tolv huvudtitlar på statsbudgeten. För
Utrikesdepartementets vidkommande bekostas verksamheten fortfarande
av ett anslag som är gemensamt för Utrikesdepartementet och den
svenska utrikesrepresentationen. Kostnaderna för sådana specialattachéer
vid utlandsmyndigheterna som har ett annat departement än Utrikes-
departementet som huvudman betalas dock från regeringskanslianslaget.

För innevarande budgetår står ca 1 712,3 miljoner kronor till rege-
ringens förfogande för de ändamål som tillgodoses från detta anslag. Av
detta belopp har ca 278 miljoner kronor, dvs. ungefär en sjättedel, avsatts
för utredningsverksamhet, huvudsakligen inom kommittéväsendet.
Anslaget har fördelats på olika ändamål på följande sätt:

Prop. 1994/95:100

Bil. 2

Statsrådsberedningen

Justitiedepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Finansdepartementet

Utbildningsdepartementet

Jordbruksdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

44 261 000

98 464 000

73 403 000

141 638 000

56 202 000

192 640 000

67 237 000 *’

48 428 000

64 154 000

Kulturdepartementet

Näringsdepartementet

Civildepartementet

Miljö- och naturresursdepartementet
Regeringskansliets förvaltningskontor
Gemensamma ändamål

50 518 000

65 606 000

60 044 000

83 248 000

130 000 000

511 576 000

Prop. 1994/95:100

Bil. 2

”Till detta kommer på tilläggsbudget anvisade medel om 24 925 000 kronor
(prop. 1994/95:95, bet. 1994/95:KU24, rskr. 1994/95:129)

Till följd av omfördelningen av ärenden mellan vissa departement den
1 januari 1995 kan ändringar av denna fördelning av anslagsmedlen bli
aktuella.

Som en följd av regeringsskiftet i oktober 1994 har det uppkommit
kostnader för Statsrådsberedningen och departementen för sådana
avgångsvederlag m.m. som följer av det gällande avtalet för informations-
sekreterare och politiskt sakkunniga inom regeringskansliet och av
flerpartiöverenskommelsen från den 17 december 1985 om förmåner för
statssekreterare i samband med regeringsskiften m.m. (skr. 1985/86:177).
Sådana kostnader, som beräknas uppgå till ca 40 miljoner kronor under
innevarande budgetår, har av naturliga skäl inte budgeterats i förväg och
ryms inte under det anvisade anslaget. Regeringen avser därför att för
ändamålet besluta om merutgift på anslaget i den utsträckning det behövs.

Anslagsberäkning for budgetåret 1995/96

Den 1 januari 1995 inträder Sverige som medlem i Europeiska unionen.
Sveriges EU-medlemskap far vittgående konsekvenser för arbetet i hela
den svenska statsförvaltningen, men framför allt i regeringskansliet. Det
kommer att ställas ökade krav på kunskaper och arbetsinsatser när
verksamheten vidgas till ett mer omfattande internationellt samarbete än
någonsin tidigare. Stora resurser måste avdelas för att nära följa
verksamheten inom de internationella organen och för att åstadkomma ett
effektivt svenskt deltagande i dessa organ så att Sveriges intressen med
framgång skall kunna hävdas och tas till vara på alla nivåer i beslutspro-
cessen.

Samtidigt pågår - inte minst mot bakgrund av det statsfinansiella läget -
stora omställningar inom hela den offentliga sektorn. Avregleringar,
delegering av beslutanderätt samt fortsatt utveckling av mål- och
resultatstyrningen förutsätter att rollfördelningen och samverkansformema
mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna omprövas och förnyas.
Bolagiseringar och utsättandet av viss statlig verksamhet för konkurrens
ändrar också förutsättningarna för regeringskansliets ledning av den
statliga förvaltningen.

Mot denna bakgrund är det uppenbart att möjligheterna att fortlöpande
anpassa regeringskansliets organisation och arbetsformer till de krav som
ställs på den högsta ledningen av statsförvaltningen måste vara stora. Det
är viktigt att i denna utvecklingsprocess ta till vara de möjligheter som

den modema informationstekniken erbjuder, även om detta mitialt kräver Prop. 1994/95:100
att betydande investeringar görs i anläggningstillgångar för förvaltnings- Bil. 2
ändamål. Vidare måste utvecklingen av personalens kompetens - inte
minst för att den skall kunna framgångsrikt delta i internationell
verksamhet - ha hög prioritet. Trots de mycket stora krav som kommer
att ställas på alla delar av regeringskansliet under nästa budgetår har
anslaget - med undantag av vissa delar av det - beräknats med ut-
gångspunkt i det effektivitetskrav på statsförvaltningen om 5 procent
som kommer till uttryck i årets budgetförslag när det gäller utgifter för
statlig konsumtion. Besparingen på detta anslag uppgår till ca 35 miljoner
kronor. Vidare avser regeringen att i kommande budgetpropositioner
lämna riksdagen sådana förslag till anslagsanvisningar att anslagsnivån
till budgetåret 1998 skall ytterligare sänkas.

Som redan nämnts utgör kostnaderna för utredningsväsendet en
betydande del av detta anslag. Omfattningen av utredningsverksamheten
under nästa budgetår, dvs. perioden juli 1995 - december 1996, har
således stor betydelse för medelsbehovet. Kommittéberättelsen (skr.
1994/95:103), som överlämnas samtidigt med denna proposition,
innehåller en redovisning av kostnaderna för pågående och under år 1994
avslutade kommittéer och för utvecklingen av kostnaderna för kommitté-
väsendet totalt sett under de senaste budgetåren.

Sammantaget bör detta anslag föras upp i statsbudgeten för nästa
budgetår med 2 704 095 000 kronor.

Under föregående riksmöte gav riksdagen regeringen till känna vad
bostadsutskottet anfört i betänkandet 1993/94:BoU15 om organisationen
av de bostadpolitiska frågorna i regeringens kansli (rskr. 1993/94:258).
Riksdagens tillkännagivande innebär att det - även om det ankommer på
regeringen själv att avgöra hur den vill organisera sitt arbete - enligt
riksdagens mening borde inrättas ett bostadsdepartement eller att de
ärenden som handlades inom det tidigare Bostadsdepartementet anför-
troddes åt ett särskilt statsråd. Redan vid den nuvarande regeringens
tillträde förordnade statsministern statsrådet Jörgen Andersson att vara
föredragande i regeringen i ärenden om såväl bostadsväsendet som
byggnadsväsendet. Efter den 1 januari 1995 handläggs dessutom båda
dessa ärendegrupper inom samma departement (Näringsdepartementet).
Därigenom är en viktig del av syftet med riksdagens tillkännagivande
tillgodosett. I det nämnda betänkandet uttalade bostadsutskottet vidare att
det tillkommande behovet av belastning på anslaget Regeringskansliet
m.m., som kunde bli en följd av ett genomförande av utskottets förslag,
kunde tillgodoses genom anslagsöverskridande. Regeringen räknar dock
med att de här nämnda förändringarna inte skall behöva leda till ett ökat
medelsbehov.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Regeringskansliet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram

anslag på 2 704 095 000 kr.

Fråga om ändring i ordenskungörelsen (1974:768) Prop 1994/95100
Bil. 2

Det svenska ordensväsendet omstrukturerades i samband med den nu
gällande regeringsformens ikraftträdande den 1 januari 1975. Riksdagen
yttrade sig dessförinnan över de riktlinjer som låg till grund för detta
(prop. 1973:91, bet. 1973:KU27, rskr. 1973.266). Antalet ordnar
inskränktes till två, Serafimerorden och Nordstjämeorden, och ordensut-
märkelser tilldelas numera enbart utländska medborgare och statslösa som
bor utanför Sverige Beslut om utmärkelser meddelas av Kungl. Maj:ts
Orden, på förord av regeringen. För verksamheten gäller ordenskungörel-
sen (1974:768) och de av Kungl. Maj:ts Orden den 17 december 1974
fastställda stadgarna för Kungl. Serafimer- och Nordstjämeordnama.

Enligt ordenskungörelsen kan utmärkelser inom Serafimerorden bara
tilldelas utländska statschefer eller därmed jämställda. Av detta följer att
en svensk statschef eller blivande sådan inte kan tilldelas den orden som
kan tilldelas statschefer och därmed jämställda i andra länder. En
ytterligare konsekvens blir att en blivande svensk statschef - som kommer
att vara ordens stormästare - inte själv kan bära de insignier som hör till
den orden vilkens stormästare han eller hon är. Ett sådant förhållande far
anses inkonsekvent och torde vara främmande för internationell praxis.
Regeringen anser därför att bestämmelsen i ordenskungörelsen bör ändras
så att Serafimerorden kan tilldelas inte bara utländska statschefer och
därmed jämställda utan även deras svenska motsvarigheter.

Det tillkommer i och för sig regeringen att besluta om en sådan
ändring. Konstitutionsutskottet uttalade vid sin behandling år 1973 av den
ovan nämnda propositionen om ett ändrat belöningssystem för stats-
anställda m.fl. att Kungl. Maj:ts Orden borde upphöra att utdela
utmärkelser till svenska medborgare, men utskottet ansåg vidare att det
inte ankommer på riksdagen att uttala sig om formerna för Kungl. Maj:ts
Ordens fortsatta verksamhet. Mot bakgrund av att riksdagen yttrade sig
över riktlinjerna för det statliga belöningssystemets omvandling - i vilket
omstruktureringen av ordensväsendet utgjorde en betydande del - vill
regeringen nu informera riksdagen om den avsedda ändringen av
ordenskungörelsen, som bör träda i kraft den 1 juli 1995.

Register

Prop. 1994/95:100

Bil. 2

1 A. Statschefen                           107 465 000

1   1 Kungliga hov- och slottsstaten          107 465 000

3 B. Regeringen                       2 704 095 000

3 1 Regeringskansliet m.m.              2 704 095 000

6 Fråga om ändring i ordenskungörelsen
(1974:768)

Totalt för Statschefen och Regeringen 2 811 560 000

gotab 47527, Stockholm 1994

Bilaga 3 till budgetpropositionen
1994/95:100

Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln)

Prop.

1994/95:100

Bilaga 3

I INLEDNING

1   Sammanfattning av reformarbetet

Till Justitiedepartementets ansvarsområde hör bl.a. polisen, åklagar-
väsendet, domstolsväsendet och kriminalvården, alltså de kämfönktioner
i samhället som utgör huvudparten av rättsväsendet. Verksamheten inom
rättsväsendet är grundläggande för den enskildes rättssäkerhet och rätts-
trygghet. Rättssäkerheten ställer höga krav på bl.a. likformighet och
förutsebarhet i normgivning och rättstillämpning. Rättstryggheten, dvs.
den enskildes självklara krav på trygghet for liv, hälsa, integritet och
egendom, uppnås genom ett metodiskt brottsförebyggande arbete, rele-
vanta rättsregler och effektivitet i brottsbekämpningen.

Ett väl fungerande rättsväsende är en av de viktigaste grundpelarna i
ett demokratiskt samhälle. Allmän enighet råder om att det i allt väsent-
ligt är en exklusiv uppgift för statsmakterna att ansvara för nödvändiga
uppgifter inom rättsväsendet. Tillståndet i rättsväsendet kan sägas utgöra
ett mått på statsmakternas förmåga att leva upp till de krav som måste
ställas på en rättsstat.

Att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att utsättas
för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett aktivt och offensivt
brottsförebyggande arbete är en avgörande förutsättning för möjligheterna
att minska brottsligheten. Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk
brottslighet måste prioriteras och intensifieras. Brottsoffrens ställning
skall stärkas. Regeringens ambition är att Sverige åter skall bli ett före-
gångsland när det gäller att förebygga och bekämpa brott.

De aviserade utgiftsnedskämingama i den statliga verksamheten, som
är en del i regeringens strategi för att stärka de offentliga finanserna,
berör också rättsväsendet. Det är därför angeläget att alla möjligheter tas
till vara att rationalisera och effektivisera verksamheten inom rätts-
väsendet. Målen för detta reformarbete är, trots minskade resurser, att
rättssäkerheten och rättstryggheten skall stärkas, brottsligheten bekämpas
med kraft och rättsväsendet utnyttjas ännu effektivare.

Rationaliserings- och effektiviseringsåtgärdema kommer att beröra alla
nivåer inom rättsväsendet. Arbets- och organisationsformer måste om-
prövas och moderniseras, samordningen och samarbetet mellan myndig-
heterna förbättras och stärkas, användningen av informationsteknik
byggas ut och utvecklas, informationsförsöijningen effektiviseras m.m.
Även strukturellt inriktade åtgärder måste övervägas för att minska
arbets- och anslagsbelastningen inom rättsväsendet, t.ex. avkriminali-
sering, renodling av rättsväsendets uppgifter och utveckling av alternativa

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

finansieringsformer. Målsättningen är att ytterligare förbättra använd- Prop. 1994/95:100
ningen av rättsväsendets begränsade resurser och därigenom öka Bilaga 3
effektiviteten i verksamheten.

Detta reformarbete kräver inte bara initiativförmåga, utan också om-
döme, skicklighet och handlingskraft hos dem som skall ansvara för
genomförandet. Regeringens uppfattning är att rättsväsendet har klarat
sina uppgifter väl. Regeringen har därför stor tilltro till rättsväsendets
förmåga att också lösa dessa stora och komplicerade frågor på ett
rationellt sätt.

Justitiedepartementet ansvarar inte bara för rättsväsendets institutioner
och regelsystem. Till departementets ansvarsområde hör också lagstift-
ning som har stor betydelse for medborgarna och samhällets utveckling,
t.ex. grundlagarna, familjerätten och den övriga civilrätten. På dessa om-
råden drivs reformarbetet vidare. Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen (EU) medför att lagstiftningsarbetet på vissa områden kommer
att ske på nya villkor och delvis i nya former. En närmare redogörelse
för lagstiftningsarbetet inom Justitiedepartementets område lämnas i
bilaga 3.1.

2 Rättsväsendets besparingar perioden

1995 - 1998

För att stärka de offentliga finanserna kommer, som nyss nämnts,
utgifterna på alla samhällsområden att minska med böljan redan
budgetåret 1995/96. De sammanlagda besparingarna för rättsväsendet
kommer under budgetåret att uppgå till cirka 400 miljoner kronor. En
närmare beskrivning av vilka besparingar och rationaliseringsåtgärder
som kommer att genomföras finns under respektive anslagsavsnitt. Som
exempel på sådana åtgärder kan här nämnas ytterligare rationaliseringar
och åtgärder för att underlätta frivilliga avgångar inom polisväsendet, en
ändrad instansordning inom de allmänna förvaltningsdomstolarnas område
samt ett fortsatt rationaliseringsarbete inom kriminalvården i form av
bl.a. organisationsförändringar och en begränsning av utbyggnaden av
anstalts- och häktesorganisationen.

Emellertid kommer inte dessa åtgärder att räcka utan strävandena mot
ett rationellare, effektivare och billigare rättsväsende måste fortsätta även
i framtiden. Därför kommer inriktningen att vara att utgifterna inom
rättsväsendet skall skäras ned med ytterligare 600 miljoner kronor t.o.m.
budgetåret 1998 så att den sammanlagda besparingen under mandat-
perioden uppgår till en miljard kronor.

De nu nämnda besparingarna ställer krav på att reformarbetet inom
rättsväsendet fortsätter, när det gäller såväl rättsreglerna som strukturen
och organisationen. Som exempel kan nämnas ett ökat användande av
prövningstillstånd i främst hovrätterna och ett ökat användande av
alternativ till fängelse vilket minskar belastningen på kriminalvården.
Inom området för samhällets rättshjälp i olika former kommer sådana för-
ändringar att genomföras som minskar statens utgifter. Under förutsätt-
ning att en arvsskattereform genomförs kan vidare verksamheten med
bouppteckningsregistering vid tingsrätterna avskaffas eller åtminstone

förenklas avsevärt vilket kan ge stora besparingar. Utrymme finns också
för mer allmänna rationaliseringar på andra delar av rättsväsendets olika
verksamhetsområden. Regeringen återkommer senare med de förslag till
lagstiftning och de direktiv som är nödvändiga for att genomfora den nu
skisserade nedskärningen av utgifterna inom rättsväsendet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

Sammanfattning av besparingarna (miljoner kr)

1995/96 (12 mån)

T.o.m. 1998

Polisväsendet

235

235

Domstolsväsendet

89

89

Kriminalvården

50

50

Rättshjälpen

14

14

Övrigt

12

12

Ytterligare åtgärder

-

600”

400              1 000

” Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kr för budgetåren
1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden.

3 EU-medlemskapet m.m.

Sverige kommer inom kort att bli medlem i Europeiska unionen. De
grundlagsändringar som krävs för detta har nyligen trätt i kraft. Medlem-
skapet innebär att de europeiska gemenskapernas regelverk blir gällande
i Sverige, antingen direkt eller efter särskilda svenska lagstiftnings-
åtgärder. Det innebär också att principerna om EG-rättens företräde
framfor nationell lagstiftning och om dess direkta tillämpning och effekt
vinner insteg i det svenska rättslivet. Vi träder in i en delvis ny rättslig
miljö med gemensamt beslutad lagstiftning på många områden och med
gemensamma institutioner.

Våra svenska domstolar och andra myndigheter är allmänt sett väl
förberedda för den nya situationen, inte minst genom den gradvisa an-
passning som ägt rum till följd av EES-avtalet och genom de informa-
tions- och utbildningsinsatser som i olika sammanhang vidtagits av
statsmakterna. Det är ändå ofrånkomligt att de rättstillämpande organen
kommer att behöva ägna mycken tid och stora resurser åt den omställ-
ningsprocess som pågår. Det bör i sammanhanget understrykas att
tillämpningen av EG-rätten är en angelägenhet som i vaije medlemsstat
ankommer på de nationella domstolarna och myndigheterna. Dessa har
alltså det yttersta ansvaret för att EG:s rättsregler tillämpas på ett korrekt
sätt i det egna landet. Någon överprövning av svenska domar och
myndighetsbeslut varken kan eller får ske av de gemensamma EG-
institutionema. Ytterligare konsekvenser av ett EU-medlemsskap, t.ex.
för polisens arbete på det internationella planet, kommer att beröras i det
följande.

På ett liknande sätt som EU-medlemsskapet kan den inkorporering av
Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och grundläggande fri-
heter som riksdagen beslutat om - med ikraftträdande den 1 januari 1995
- leda till att internationella rättskällor får ökad betydelse för svensk
rättskipning.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

4 Domstolarna och åklagarväsendet

De centrala delar av rättsväsendet som utgörs av domstolar och åklagar-
myndigheter skall utvecklas så att de kan svara mot de krav som ställs
inför 2000-talet.

Genom beslutet år 1989 att tillkalla Domstolsutredningen togs ett
viktigt steg mot ett rationellare och effektivare domstolsväsende. Sedan
utredningen lämnade sitt slutbetänkande Domstolarna infor 2000-talet
(SOU 1991:106) har arbete pågått för att förverkliga huvuddelen av
utredningens förslag. Detta har lett till att ett flertal viktiga reformer har
kunnat genomföras, medan andra har påbörjats. Den huvudsakliga vins-
ten ligger i att man genom förändringar på såväl det processrättsliga som
det organisatoriska och administrativa planet skapar ett effektivare och
bättre fungerande domstolsväsende. En annan fördel som är viktig i dags-
läget är att verksamheten kan bedrivas med mindre resurser.

Det fortsatta reformarbetet syftar till att renodla domstolarnas arbets-
uppgifter så långt som möjligt. Domstolarna bör i princip ha endast
rättskipande uppgifter. Detta gäller både allmänna domstolar och all-
männa förvaltningsdomstolar. Även mellan instanserna i de båda dom-
stolsorganisationema bör renodlingsprincipen få genomslag. Ett effektivt
och rationellt domstolsväsende förutsätter att varje instans bara ägnar sig
åt det som den är avsedd för. Instansordningen bygger därför på en
funktionsfördelning mellan de olika nivåerna. I linje härmed skall tyngd-
punkten i rättskipningen ligga i första instans. Hovrätternas och kammar-
rätternas uppgift skall i första hand vara att kontrollera riktigheten av
överklagade underrättsavgöranden och att korrigera de avgöranden som
är materiellt eller formellt oriktiga. Detta kräver i många fall inte en full-
ständig omprövning av det överklagade avgörandet, utan prövningen kan
ske i enklare former. Högsta domstolen och Regeringsrätten skall främst
ägna sig åt prejudikatbildning.

Principen om att den grundläggande domstolsprövningen skall ligga i
första instans kan numera sägas vara genomförd i de allmänna dom-
stolarna. I fråga om de allmänna förvaltningsdomstolarna pågår sedan en
tid ett omfattande arbete med att etappvis flytta ner ett stort antal mål-
grupper i instansordningen så att den första domstolsprövningen sker i
länsrätt i stället för som hittills i kammarrätt. Arbetet med detta går
vidare och närmar sig sin slutfas.

Som ett led i strävandena att effektivisera hovrättsforfärandet så att
målen kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och
resurserna kan koncentreras på de mer svårbedömda och kvalificerade
målen har kravet på prövningstillstånd i hovrätt utvidgats. En särskild
utredare arbetar vidare på detta område. Regeringen har stora förvänt-
ningar på resultatet av denna utredning som bör kunna leda till att det

införs generella regler om prövningstillstånd i hovrätt. I detta hänseende
har reformarbetet när det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna
kommit längre. Regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa
krav på prövningstillstånd i kammarrätt har nyligen införts i förvaltnings-
processlagen, och frågan om vilka målgrupper som skall omfattas av ett
sådant krav har därefter tagits upp parallellt med att olika måltyper har
flyttats ner i instanskedjan.

När det gäller Regeringsrätten har regeringen nyligen föreslagit änd-
ringar som innebär att Regeringsrätten avlastas vissa ärenden om resning
och återställande av försutten tid liksom en del rättsprövningsärenden,
vilka skall handläggas av kammarrätterna. Det innebär att Regerings-
rätten mer kan koncentrera sig på de mål och ärenden som har betydelse
for prejudikatbildningen. Andra förslag som innebär en renodling av
Regeringsrättens roll förbereds.

Även förfarandereglema kommer att ändras och moderniseras. Rege-
ringen kommer att presentera ett förslag till en ny ärendelag som bl.a.
är anpassad till de nya måltyper som efterhand läggs på tingsrätterna,
t.ex. konkurrensmål och mål enligt skuldsaneringslagen. Frågan om att
införa regler som innebär att en större grupp människor får möjlighet att
i domstol driva anspråk, s.k. grupptalan, är aktuell. En sådan möjlighet
kan förväntas få betydelse särskilt på konsument- och miljöområdet men
också på jämställdhetsområdet. Även förvaltningsprocesslagen behöver
ändras mot bakgrund av de genomgripande förändringar som görs
beträffande instansordningen. Så krävs t.ex. en mer generell reglering av
myndigheternas talerätt i förvaltningsprocessen. Förvaltningsförfarandet
och förvaltningsprocessen måste också anpassas till Europakonventionens
krav på domstolsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Till de områden inom processrätten som behöver ses över hör rätts-
hjälpen. Lagstiftningen på detta område är också for närvarande föremål
för en genomgripande översyn som rör bl.a. villkoren för och omfatt-
ningen av rättshjälpen, regleringen av ersättning till biträden, den all-
männa rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar samt vissa
frågor som rör organisationen. Översynen bör kunna leda till betydande
besparingar inom rättshjälpen.

Även vad gäller arbetsmetoderna vidtas åtgärder för att rationalisera
verksamheten inom domstolsväsendet. Som exempel kan nämnas databas-
erade målhanteringssystem for domstolarna, något som på sikt bör kunna
leda till rationellare arbetsmetoder. Domstolsväsendets organisation i
stort rymmer också i sig möjligheter till rationaliserings- och effektivise-
ringsåtgärder av olika slag. Förutom att domstolarnas arbetsuppgifter
renodlas så långt som möjligt bör också bl.a. skilda former av samverkan
mellan olika domstolar och myndigheter kunna skapa bättre organisa-
toriska förutsättningar för ett rationellt rättsväsende. Den informations-
tekniska utvecklingen ger nya möjligheter som måste tas till vara.

De ändringar i Domstolsverkets organisation och den omfördelning av
administrativa uppgifter mellan verket och domstolarna som för när-
varande pågår är värdefulla inslag och denna omställningsprocess bör
därför slutföras som planerat.

I det här sammanhanget skall också kort beröras det regeringsförslag
om förvaltningen inom domstolsväsendet som efter riksdagsbeslut år 1993
bl.a. ledde till en ändrad sammansättning av Domstolsverkets styrelse och

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Fackliga representanter p_rop. 1994/95:100
skulle inte längre ingå i dessa organ och de politiskt förtroendevalda Bilaga 3
skulle utgå ur styrelsen som i stället sattes samman av personer huvud-
sakligen hämtade från domstolarna. Regeringen avser att återinföra den
ordning som gällde tidigare.

Det är viktigt att modernisering och rationalisering inom åklagar-
väsendet drivs lika långt som inom andra delar av statsförvaltningen. Ett
förändringsarbete pågår också på flera plan i syfte att skapa en åklagar-
organisation som på bästa sätt kan anpassa verksamheten till vad som
behövs på den lokala och regionala nivån. Bland annat bereds frågor
rörande den lokala och regionala organisationen, och vidare avser Riks-
åklagaren att på eget initiativ se över beslutsstrukturen inom åklagar-
väsendet under våren 1995. Även här bör den nya informationsteknikens
möjligheter utnyttjas på bästa sätt för att göra verksamheten så effektiv
som möjligt.

5 Kriminalpolitiken

5.1 Inriktningen

Straffsystemet är av stor betydelse for samhällets förmåga att upprätthålla
respekten för givna normer och regler. Men för att uppnå målet för det
kriminalpolitiska arbetet - att minska brottsligheten - måste den allmänna
politiken ha en inriktning som leder till social trygghet, en rättvis för-
delning och ett människovänligt samhälle, dvs. till ett samhälle som vilar
på solidaritet människor emellan. En ekonomisk politik och en familje-
politik som syftar till att minska klyftorna i samhället och andra åtgärder
som motverkar segregation och utslagning är därför av största betydelse.
Eftersom brottsligt beteende ofta grundläggs tidigt, är det särskilt viktigt
att det på alla områden skapas förutsättningar för barn och unga att växa
upp och utvecklas till mogna, trygga och ansvarskännande individer. Att
på detta sätt skapa bättre levnadsvillkor, inte minst för barn och ung-
domar, är naturligtvis i första hand en allmän välfärds- och rättvisefråga,
och därmed något som främst ankommer på andra än Justitie-
departementet och dess myndigheter. Exempelvis är samhällets förmåga
att motverka alkohol- och narkotikamissbruk central i det kriminal-
politiska arbetet. Likaså är den allmänna normbildningen - bl.a. genom
en diskussion kring etik och moral - betydelsefull. Men givetvis har
också rättsväsendet här viktiga uppgifter. För att i praktiken uppnå det
kriminalpolitiska målet är det direkt brottsförebyggande arbete som
polisen svarar för av avgörande betydelse, men naturligtvis är också de
insatser som görs inom kriminalvården och på andra håll inom rätts-
väsendet viktiga.

Utvecklingen inom polisen drivs nu enligt två huvudlinjer. För det
första skall närpolisverksamheten vara basen i polisens verksamhet. Den
skall bedrivas vid små lokalt anknutna enheter där uppgiften i första hand
är att bekämpa vardagsbrottsligheten och skapa trygghet i närsamhället.
Den andra huvudlinjen innebär en specialisering av den kriminalutred-
ningsverksamhet där arbetet kräver särskild kompetens och samordning.
Den brottslighet som skall bekämpas av dessa kvalificerade kriminal-

enheter är ofta i någon mening organiserad och grov. I denna andra p_rop. 1994/95:100
huvudlinje ingår utvecklandet av kriminalunderrättelseverksamheten - Bilaga 3
dvs. att inhämta och analysera samt delge information om brottslingar
och brott till de operativa enheterna i polisorganisationen.

Strategin for allt polisarbete är att det skall vara problemorienterat,
dvs. kunskapen om gärningsmän, kriminella handlingar och andra bakom-
liggande orsaker skall användas aktivt i arbetet på att förhindra brotts-
lighet och ordningsstömingar. En viktig insikt, som detta ger, är att
många av polisens uppgifter kan och bör lösas i samarbete och sam-
verkan med andra myndigheter och organisationer.

I ett läge där besparingar således inte kan undvikas är det emellertid
viktigt att se till att polisen ges bästa möjliga förutsättningar for sitt
arbete. Ny teknik måste tas i bruk i polisens arbete. Särskilt när det
gäller den grövre och organiserade brottsligheten är det således viktigt att
polisen får förutsättningar att tillgodogöra sig de ökade möjligheter till
övervakning och informationsinsamling som denna nya teknik medför.
Det finns därför anledning att se över gällande regler för exempelvis
brottsregistrering, TV-övervakning, hemlig teleavlyssning, hemlig tele-
övervakning och annan teknisk övervakning.

Det ekonomiska läget gör att rationaliseringar måste göras även inom
kriminalvården. En utgångspunkt i detta arbete måste dock vara att
kravet på humanitet kan uppfyllas. Genom ändringar i kriminalvårdslag-
stiftningen kommer möjligheterna till differentiering av de intagna mellan
olika anstalter och anstaltstyper att öka, vilket skapar förutsättningar för
ett bättre påverkansarbete. Metodutveckling och framtagande av olika
påverkansprogram är här viktiga inslag. Det är också angeläget med en
uppföljning och utvärdering av programverksamheten och andra
behandlings- och utbildningsprojekt för de intagna. Förhållandena för in-
tagna som är psykiskt störda måste förbättras. Fortsatta insatser kommer
att vidtas för att förhindra förekomsten av narkotika på anstalterna.

Regeringens inriktning är att på sikt minska användningen av fängel-
sestraff. De ytterligare alternativ till fängelse som nu prövas i form av
försöksverksamhet med samhällstjänst och intensivövervakning med
elektronisk kontroll är därför av stort intresse. Förberedelser pågår också
för att göra en översyn av bötesstraffet i syfte att bl.a. belysa möjlig-
heterna att öka användningen av böter som påföljd.

Häktena bör humaniseras, bl.a. genom att åtgärder vidtas för att
minska de häktades isolering.

Myndigheternas resultatrapportering måste utvecklas. Det gäller fram-
för allt redovisningar och analyser av måluppfyllelse, effekter och utfall,
som underlag for åtgärds- och resursavvägningen i fråga om rätts-
väsendets samlade insatser mot brott. Mot denna bakgrund har en utred-
ning tillsatts med uppgift att ta fram en samlad resultatredovisning för det
kriminalpolitiska området. Syftet med en sådan resultatredovisning är att
den skall kunna ge ett bättre underlag för bedömningen av vilka insatser
som ger bäst resultat i förhållande till de kriminalpolitiska målen.

Avslutningsvis skall här sägas att när det gäller inriktningen av krimi-
nalpolitiken är det fyra frågor som kommer att ägnas särskild uppmärk-
samhet den närmaste tiden:

- det brottsförebyggande arbetet,

- kampen mot narkotikabrottsligheten,

- en kraftsamling mot våldet, och

- kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

I det följande kommer dessa fyra frågor att beröras ytterligare.

5.2 Brottsförebyggande och brottsofferinriktat arbete

För att minska brottsligheten och öka tryggheten mot brott är det nöd-
vändigt att utveckla det brottsförebyggande arbetet.

Den brottsförebyggande dimensionen måste beaktas i samhällets verk-
samhet på alla nivåer, inte bara inom rättsväsendet.

Liksom andra samhällsinsatser mot brott måste det brottsförebyggande
arbetet bygga på kunskaper om verkligheten, t.ex. om brottslighetens
omfattning och struktur, orsakerna till att brott begås samt sociala och
andra faktorer som finns i bakgrunden till brottsligt beteende. Brottsföre-
byggande rådet (BRÅ) har en viktig roll när det gäller att förse stats-
makterna, myndigheterna och de enskilda med kunskap, idéer och
information.

En tyngdpunkt i det brottsförebyggande arbetet måste vara att förhindra
att ungdomar dras in i kriminalitet. Forskningen visar att kriminellt
beteende inte sällan grundläggs mycket tidigt i livet, redan under de
första skolåren eller dessförinnan. Tidiga insatser från bl.a. skolan för att
uppmärksamma och stödja barn med särskilda behov kan därför vara av
avgörande betydelse för att förhindra att ungdomar hamnar i ett krimi-
nellt livsmönster.

De tecken som tyder på att nyrekryteringen av narkotikamissbrukare
ökar är oroande och måste tas på stort allvar, inte minst som ett led i det
brottsförebyggande arbetet. Polisens insatser måste inrikta sig såväl på
missbrukarledet som på den organiserade narkotikahandeln. Det är viktigt
att polisen tar till vara de möjligheter som finns att samarbeta med skola,
sociala myndigheter och andra i detta arbete. Kampen mot narkotika-
brottsligheten måste vara ett högt prioriterat område inom rättsväsendet.

Ett annat viktigt inslag i det brottsförebyggande arbetet är att begränsa
tillfällena och incitamenten att begå brott. Hit hör t.ex. att minska före-
komsten av vapen i samhället. Andra åtgärder rör t.ex. utformning av
butiker och bankkontor, bilars lås samt övervakning av offentliga eller
andra platser som är brottsutsatta.

Polisens nya inriktning mot ett problemorienterat arbetssätt ger goda
förutsättningar för att utveckla det brottsförebyggande arbetet i enlighet
med vad som nu har sagts.

Den parlamentariska Trygghetsutredningen har i betänkandet Trygghet
mot brott i lokalsamhället (SOU 1994:122) förordat att ideella organisa-
tioner, näringsidkare och andra enskilda i ökad utsträckning engagerar
sig i brottsförebyggande arbete.

BRÅ kommer i april 1995 att till regeringen redovisa ett underlag till
ett nationellt brottsförebyggande program. Förslagen från BRÅ och
Trygghetsutredningen bör kunna ge underlag for att ytterligare utveckla

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

ett planmässigt och sammanhållet handlande från samhällets sida när det
gäller brottsförebyggande arbete.

Det kan finnas skäl att i detta utvecklingsarbete avsätta särskilda
resurser for att främja nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet. Här
avses initiativ för att t.ex. utveckla nya metoder och kunskaper som inne-
bär att det brottsförebyggande arbetet kan föras framåt.

Ett brett brottsförebyggande arbete har väsentliga beröringspunkter med
brottsofferinriktad verksamhet. Många myndigheter och organisationer
som arbetar brottsförebyggande har också en viktig brottsofferstödjande
funktion. Vidare kan det i vissa fall vara lämpligt att inrikta det brotts-
förebyggande arbetet på stödåtgärder för brottsoffer eller presumtiva
brottsoffer. Det kan mot denna bakgrund vara motiverat att på sikt över-
väga möjligheterna att samordna vissa insatser och resurser i de brotts-
förebyggande och brottsofferinriktade verksamheterna.

Brottsoffrens ställning har fortlöpande förstärkts genom olika lag-
stiftningsåtgärder. Arbetet kommer att drivas vidare i olika former. Vid
sidan av de utredningsprojekt rörande vålds- och andra brott som riktas
mot kvinnor och barn som redovisas i det följande, undersöks för
närvarande t.ex. vilka åtgärder som krävs för att förbättra situationen for
målsägande och vittnen vid inställelse till domstolsförhandlingar. Den
lagstiftning som reglerar s.k. identitetsbyte kan behöva ändras. Tillämp-
ningen av lagstiftningen om besöksforbud följs upp.

5.3 Kampen mot narkotikabrottsligheten

Narkotikamissbruket är ett allvarligt samhällsproblem som måste mot-
verkas med kraft. Målet för samhällets insatser måste vara att skapa ett
narkotikafritt samhälle.

Det kan inte komma på fråga att ge avkall på den mycket restriktiva
hållning till narkotikan som vi intagit i vårt land. Som nyss nämnts
(avsnitt 5.2) måste kampen mot narkotikabrottsligheten även i fort-
sättningen vara ett högt prioriterat område inom rättsväsendet. Rege-
ringen kommer att aktivt arbeta för att de liberaliseringssträvanden som
finns i vissa länder vad gäller droger inte får något fäste, vare sig i
Sverige eller på annat håll.

Inom EU har narkotikabekämpning hög prioritet. EU:s medlemsländer
har inlett ett samarbete i syfte att införa nya arbetsmetoder och kontroll-
system. Arbetet med dessa s.k. kompensatoriska åtgärder befinner sig
emellertid ännu i ett inledningsskede. Regeringen är inte beredd att ändra
tullens befogenheter att företa kontroll vid den inre gränsen, innan det
står klart att detta kan ske utan att illegal införsel av bl.a. narkotika
därmed ökar. Befogenheten att företa stickprovskontroll kan inte tas bort
förrän nya arbetsmetoder och andra kompensatoriska åtgärder har införts.

5.4 Kraftsamling mot våldet

Trots att den totala anmälda brottsligheten har minskat de senaste åren
har antalet våldsbrott ökat. Särskilt allvarlig är utvecklingen av den grova
våldsbrottsligheten, såsom bank- och postrån, och det sexuella våldet.
Här skall naturligtvis också nämnas de fall av mycket allvarlig vålds-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

brottslighet - med, i några av fallen, många döda och sårade - som har
inträffat under det senaste året. Att komma till rätta med våldsbrottslig-
heten kommer därför att vara en central uppgift under de kommande
åren. En kraftsamling krävs för att engagera allmänheten i kampen mot
den fara för rättsstaten som våldsbrottsligheten utgör.

Kampen mot våldet måste föras på flera plan. Insatser krävs av stats-
makterna, exempelvis i form av skärpningar av vapenlagstiftningen och
ökade insatser mot rånbrottsligheten. Bl.a. måste åtgärder vidtas för att
påtagligt minska såväl tillgången på illegala vapen som möjligheten att
uppträda beväpnad bland andra människor. Det yttersta målet bör vara
att skapa ett så vapenfritt samhälle att endast legitim hantering av vapen
förekommer. Men den viktigaste beståndsdelen i kampen mot våldet är
ändå enskilda människors engagemang. Statsmakternas kanske främsta
uppgift i detta sammanhang är därför att på olika sätt underlätta för
folkrörelserna, skolan, fritidsförvaltningar och liknande att samordna sina
insatser mot våldskulturen och våldet i samhället över huvud taget. Också
här kan dock rättsväsendet och då särskilt polisen spela en viktig roll.

Särskilda insatser krävs mot barn- och ungdomsvåld och våldsbrott
riktade mot kvinnor. Den förändrade inriktningen av polisens arbete bör
ge goda förutsättningar i detta sammanhang. Flera intressanta utred-
ningsprojekt pågår och planeras. Kvinnovåldskommissionen och Prostitu-
tionsutredningen kommer snart att presentera sina förslag. I deras arbete
behandlas centrala frågor såsom samlade åtgärder mot kvinnovåldet och
bekämpande av prostitutionen. Skärpningar av lagstiftningen angående
sexualbrott mot barn har nyligen antagits av riksdagen, men arbetet med
att se över lagstiftningen på detta område kommer att fortsätta. Direktiv
till en utredning om samlade åtgärder mot barnpornografi har nyligen
beslutats. Regeringen kommer vidare att ta initiativ till en översyn av
bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken.

5.5 Ekobrott

Kampen mot den ekonomiska brottsligheten har i regeringsförklaringen
framhållits som ett prioriterat område.

Den ekonomiska brottsligheten snedvrider konkurrensen och utgör ett
hot mot en sund marknadsekonomi. I åtskilliga fall är det den enskilde
som direkt drabbas av denna brottslighet, t.ex. genom att inte få betalt
för sitt arbete eller rentav genom att förlora sin anställning när företag
går omkull till följd av oegentligheter i affärsverksamhet. Genom de stora
skatteintäkter som undandras genom den ekonomiska brottsligheten
drabbas indirekt alla som lever i landet. Till de mer svårmätbara konse-
kvenserna hör att affarsmoralen luckras upp och att den allmänna
rättsuppfattningen bland medborgarna påverkas negativt.

Brottslighet av detta slag har inte sällan samband med annan krimina-
litet, t.ex. genom att pengar från narkotikahandel eller annan olaglig verk-
samhet tvättas och används i affärsverksamhet som, åtminstone till det
yttre, är av lagligt slag.

På senare år har en omfattande ekonomisk brottslighet uppdagats i
vissa branscher, bl.a. inom finansvärlden. Utanför Sveriges gränser har
det skett en kraftig ökning av inte minst den ekonomiska brottsligheten
i länder inom det forna Sovjetunionen, och denna brottslighet visar

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

tendenser att sträckas ut till länder i Västeuropa. Över huvud taget har p_rop. 1994/95:100
den ökande internationaliseringen lett till att brottsbekämpning alltmer Bilaga 3
måste ske genom ett internationellt samarbete, och det påverkar givetvis
också inriktningen av ekobrottsbekämpningen.

Det anförda visar att det är nödvändigt att nu ingripa på ett kraftfullt
sätt från samhällets sida mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringen
avser att under våren 1995 presentera en samlad strategi för samhällets
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Målet är att kraftigt öka
samhällets samlade insatser när det gäller att förebygga och beivra
ekonomisk brottslighet.

För att få avsedd effekt behövs åtgärder inom åtskilliga områden.
Åtgärderna berör flera departement. Inom regeringskansliet har Justitie-
departementet ett ansvar för att samordna regeringens åtgärder mot
ekonomisk brottslighet. I det följande ges en kort översikt över vissa
viktigare åtgärder som kommer att ingå i den samlade strategin.

Myndigheternas samverkan när det gäller exempelvis utredning av
misstänkt ekobrottslighet måste förbättras. Det handlar bl.a. om att
effektivisera samarbetet mellan åklagare, polis, skattemyndigheter, krono-
fogdemyndigheter och tullmyndigheter. I detta ligger att åklagarna måste
ta ett festare grepp om såväl de enskilda utredningarna som den mer
långsiktiga planeringen inom detta område. Snabba åtgärder måste
komma till stånd på såväl central som regional nivå. Arbetet mot eko-
brottsligheten måste prioriteras tydligare i myndighetsverksamheten.
Myndigheternas kompetens i fråga om ekonomisk brottslighet skall
utvecklas. För att uppnå hög effektivitet och kompetens skall
organisatoriska förändringar övervägas.

Skatteprocessen och brottmålsprocessen i ekobrottmål kommer att ses
över för att åstadkomma en snabbare handläggning.

Skattekontrollen måste effektiviseras. Bl.a. måste reglerna om revision,
tvångsmedel och betalningssäkring göras effektivare. Givetvis skall regler-
na utformas så att kravet på rättssäkerhet upprätthålls och så att inte
seriös näringsverksamhet försvåras.

Också företagens intemkontroll bör kunna utvecklas. Här handlar det
inte minst om att utveckla etik och självkontroll inom näringslivet. Rege-
ringen avser att ta upp en diskussion om dessa frågor med företrädare för
näringslivet och de feckliga organisationerna.

Av stor betydelse är utformningen av civilrättsliga regler om exempel-
vis ansvar för företags styrelse, om redovisning och om revisorernas roll.
Detsamma gäller regler om rutiner i samband med konkurs, inte minst
konkursförvaltarens roll i samband med att misstankar om ekonomisk
brottslighet uppstår under konkursen.

Lagen om penningtvätt kommer att ses över. Inom det straffrättsliga
området pågår en översyn av skattebrottslagen och reglerna om bok-
föringsbrott. Också andra straffrättsliga frågor som berör ekonomisk
brottslighet kommer att ses över.

Bekämpningen av miljöbrottslighet måste utvecklas. I det fortsatta
arbetet med utarbetandet av en ny miljöbalk skall sanktionsreglema ägnas
särskild uppmärksamhet. Även i övrigt bör möjligheterna att inskrida mot
brott i näringsverksamhet öka. En utredning kommer därför att göras av
frågan om straffrättsligt ansvar för juridiska personer.

11

Regeringen kommer att initiera en ökad forskning när det gäller eko-
nomisk brottslighet. Forskningen bör vara inriktad bl.a. på att klarlägga
den ekonomiska brottslighetens bakgrund och konsekvenser, vilket
behövs som underlag för samhällets fortsatta insatser mot ekobrottslig-
heten.

Också i andra avseenden skall det ske en utveckling av styrning och
uppföljning av samhällets insatser mot ekonomisk brottslighet. Ett viktigt
inslag är att få fram tidiga indikationer på nya former av ekobrottslighet,
så att samhället snabbt kan sätta in motåtgärder och inte tvingas att - som
hittills ofta varit fallet - komma i efterhand i förhållande till brottslig-
heten. I detta ligger också en ökad inriktning mot förebyggande arbete
i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.

Den ekonomiska brottsligheten griper över många områden och berör
på ett eller annat sätt många människor: näringsidkare, anställda, myn-
dighetsföreträdare etc. Det är viktigt att till alla sprida kunskap om den
ekonomiska brottsligheten, vikten av att bekämpa den och samhällets
åtgärder till det ändamålet. Regeringen kommer därför att sätta igång en
informationskampanj med syfte att sprida kunskap i dessa frågor.

5.6 Internationell brottslighet

Utvecklingen mot en ökad internationalisering har, som en oönskad bi-
effekt, lett till en ökning av den internationella brottsligheten. Inte minst
i länder i Central- och Östeuropa har denna utveckling varit påtaglig
under de senaste åren till följd av de stora politiska och ekonomiska
omvälvningar som ägt rum där. Också Sverige har drabbats av denna
brottsutveckling. Hittills har dock Sverige endast i liten grad berörts av
brottslighet med rötter i Central- eller Östeuropa.

Till den gränsöverskridande brottsligheten hör bl.a. internationell
narkotikahandel och avancerad ekonomisk brottslighet, såsom penning-
tvätt. Till bilden hör också bl.a. en storskalig internationell handel med
stulna fordon samt mera specialiserad brottslighet såsom smuggling av
vapen eller radioaktiva ämnen.

För Sverige och andra länder är det ett starkt och gemensamt intresse
att effektivisera kampen mot den internationella brottsligheten. För att nå
framgång är det nödvändigt att öka det internationella samarbetet bl.a.
inom polisens område och när det gäller rättsliga frågor.

Inom EU bedrivs ett nära samarbete i rättsliga och inrikes frågor med
syfte bl.a. att bekämpa den internationella brottsligheten. Samarbetet
handlar om att utarbeta gemensamma strategier för den internationella
brottsbekämpningen och om att utveckla samarbetet på myndighetsnivå
mellan polis, tull och andra berörda organ i medlemsländerna. Sam-
verkansformer utvecklas också med länder utanför EU.

En av de viktigaste frågorna inom EU:s rättsliga och inrikes samarbete
är att organisera en internationell kriminalpolisbyrå, Europol, med upp-
gift att vara ett centrum för polis- och tullsamarbete i fråga om kriminal-
underrättelsetjänst. Av stor betydelse är också arbetet med att effektivi-
sera skyddet mot ekonomisk brottslighet som riktas emot EU exempelvis
i form av fusk med bidragssystemen.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

12

Som EU-medlem tar Sverige nu del i EU:s rättsliga och inrikes sam-
arbete, vilket kommer att väsentligt öka våra möjligheter att bedriva
kampen mot den internationella brottsligheten på ett effektivt sätt. Det är
regeringens avsikt att Sverige skall aktivt medverka i detta samarbete.
Från svensk sida kommer särskilt hög prioritet att ges åt frågan om att
inrätta Europol samt åt frågor om bekämpning av internationell narkotika-
handel och internationell ekonomisk brottslighet.

Sverige kommer också att vara aktivt när det gäller det arbete som
bedrivs utanför EU mot internationell brottslighet. Hit hör t.ex. arbetet
inom FN:s narkotikaprogram, UNDCP. Här kan också nämnas det arbete
som bedrivits inom ramen for den s.k. Östersjökonferensen, där Sverige
varit drivande när det gäller att utveckla ett samarbete mellan polis, tull
och andra organ inom länderna runt Östersjön.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

6 Utveckling av lagstiftningen på andra områden

I bilaga 3.1 finns en närmare redogörelse för lagstiftningsarbetet inom
Justitiedepartementet. Regeringen vill här sammanfattningsvis lyfta fram
några av dessa projekt.

6.1 Den hyresrättsliga lagstiftningen

Den hyresrättsliga lagstiftningen förändrades nyligen på flera viktiga
punkter. Vissa av ändringarna genomfördes trots stark kritik från den
organiserade hyresgäströrelsen. Regeringen har för avsikt att tillsätta en
utredare med uppgift att göra en översyn av de genomförda ändringarna.

6.2 Konsumenträtt

Konsumenternas rättsliga ställning har förbättrats kontinuerligt under de
senaste 20 åren. Fortfarande finns dock luckor i konsumentskyddet som
det är angeläget att täppa till. Det gäller bl.a. leasingavtal, som har visat
sig kunna försätta konsumenten i en besvärlig situation. I ett nyligen
avlämnat utredningsbetänkande föreslås nya regler om leasingavtal.
Förslagen syftar bl.a. till att leasingkundemas rättsliga skydd skall för-
bättras. Vidare kommer regeringen inom kort att lägga fram ett förslag
till en ny försäkringsavtalslag som kommer att innehålla flera för-
bättringar av försäkringstagarnas ställning, bl.a. i fråga om försäkrings-
bolagens skyldighet att informera såväl innan en försäkring tecknas som
vid förändringar under försäkringstiden.

13

6.3 Barns rätt att komma till tals

Barnen måste sättas i centrum. Sverige skall vara ett föregångsland i
arbetet på att förverkliga de principer som lagts fäst i FN:s barnkon-
vention. En viktig fråga gäller sådana mål och ärenden i domstolarna
som angår barn. Där måste det finnas garantier för att barnet får komma
till tals. Och det måste ske på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
barnets ålder och utveckling. Här finns det brister i reglerna i dag.
Regeringen kommer att lägga fram förslag till lagändringar för att för-
stärka barnens rättsliga skydd.

6.4 Den rättsliga regleringen kring IT

Den snabba tekniska utvecklingen särskilt inom informationstekniken (IT)
och den snabbt ökande användningen av IT har medfört behov av en
lagstiftning som kan svara mot de krav som denna process ställer.
Samtidigt är det rättsordningens uppgift att se till att grundläggande fri-
och rättigheter värnas även i IT-samhället. Denna problematik illustreras
av att å ena sidan t.ex. de yttrandefrihetsrättsliga principer på vilka våra
grundlagar bygger bör förbli vägledande för rättsutvecklingen på det
massmediala området och att å andra sidan skyddet för den enskildes
integritet måste bevaras. Dessa frågor behandlas genom den pågående
översynen dels vad avser tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets-
grundlagens tillämplighet på nya medier, dels vad avser frågan om
elektronisk kommunikation mellan enskilda och mellan enskilda och
myndigheter kräver nya rättsliga lösningar. Även i övrigt har regerings-
kansliet fortlöpande ansvar för att behovet i stort av rättsliga regleringar
i samband med IT analyseras. En fråga som därvid kan aktualiseras på
nytt är den om en ny datalag anpassad till ett EG-direktiv om
integritetsskydd, vilket är under utarbetande inom EU. Däremot är det
inte aktuellt att införa någon lagstiftning om användningen av person-
nummer.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

6.5 Vallagstiftningen m.m.

En förnyelse av vallagstiftningen sker för närvarande. Det försök med
röstning på person som genomfördes vid det senaste valet till kommun-
fullmäktige i sju kommuner skall utvärderas. I arbetet på en ny vallag-
stiftning behandlas den fria nomineringsrätten och vissa andra frågor med
anknytning till valsystemet.

Det svenska EU-medlemskapet kräver föreskrifter om val till Europa-
parlamentet, som enligt en ny bestämmelse i regeringsformen skall
meddelas i lag. Sådan lagstiftning skall genomföras inför det val som
skall hållas i september 1995.

Tanken att göra nationaldagen till helgdag bör inte fullföljas.

14

7 Besparingsåtgärder m.m. (miljoner kr)

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

Utgift

1993/94

Anvisat

1994/95

Förslag

1995/96

Varav för

12 månader

Besparingar
1995/96 (12
månader)

Besparingar

t.o.m. 1998

A. Allmänna val m.m.

196

440

393

262

12

12

B. Polisväsendet

10.226

10.867

16.082

10.721

235

235

C. Åklagarväsendet

523

583

905

603

0

0

D. Domstolsväsendet m.m.

2.322

2.609

3.908

2.606

89

89

E. Kriminalvården

3.392

4.097

6.152

4.101

50

50

F. Rättshjälp m.m.

1.234

1.068

1.517

1.011

14

14

G. Övriga myndigheter

98

114

201

134

0

0

Ytterligare åtgärder

-

-

-

-

-

600"

Totalt för Justitie-
departementet

17.991

19.778

29.158

19.438

400

1.000

¹¹ Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kr för budgetåren
1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden.

8 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner inriktningen av de besparingar inom Justitiedepartementets
ansvarsområde för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar
(avsnitt 2).

15

II LITTERA

A. Allmänna val m.m.

Al. Allmänna val

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

31 637 000

158 000 000

146 600 000

Från anslaget betalas statens kostnader for valsedlar, valkuvert och andra
valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter m.m. för
biträde i samband med allmänna val.

Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 146 600 000 kr.

I beloppet ingår beräknade utgifter på 140 000 000 kr for val i sep-
tember 1995 till EU-parlamentet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Allmänna val för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
146 600 000 kr.

A2. Stöd till politiska partier

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

138 837 000

127 200 000

230 400 000

Riksdagen har för det innevarande budgetåret anvisat 127 200 000 kr
under anslaget A2. Stöd till politiska partier. Medlen fördelas enligt
lagen (1972:625; omtryckt 1987:876; ändrad senast 1994:290) om statligt
stöd till politiska partier.

Enligt lagen lämnas stödet dels som partistöd, dels som kanslistöd för
ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet lämnas som
mandatbidrag. Ett mandatbidrag är for närvarande 247 350 kr. Kansli-
stödet, som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i
riksdagen, lämnas som grundstöd och tilläggsstöd. Helt grundstöd är för
närvarande 4 320 000 kr och tilläggsstödet 12 100 kr för vaije vunnet
riksdagsmandat, om partiet är företrätt i regeringen, och annars 18 100
kr för vaije mandat. Samtliga belopp fastställdes till sin nuvarande nivå
år 1994 (prop. 1993/94:100 bil. 3, bet. 1993/94:KU32,
rskr. 1993/94:165).

I prop. 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. redo-
visas åtgärder för förstärkning av de offentliga finanserna. Det gäller
också besparingar i de s.k. bidragsanslagen.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att anslaget till stöd till
politiska partier reduceras med 12 miljoner kr, räknat på en tolvmånaders-

16

period, och att nivåema på partistödet och kanslistödet sänks. Ytterligare Prop. 1994/95:100
ändringar föreslås med anledning av övergången till fyraåriga Bilaga 3
mandatperioder. Ändringsförslagen innebär att bestämmelserna om beräk-
ning av antalet mandatbidrag och av grundstödet det tredje året, enligt
lagens nuvarande lydelse, skall tillämpas också det fjärde året i mandat-
perioden. Ett förslag till den lagändring som detta kräver finns i

bilaga 3.2.

Stödet utgår för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Under det
förlängda budgetåret 1995/96 infaller således två utbetalningstillfallen.
Regeringen beräknar därför anslaget for nästa budgetår till 230 400 000
kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om
statligt stöd till politiska partier,

2. till Stöd till politiska partier för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 230 400 000 kr.

A3. Svensk författningssamling

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

11 007 000

4 512 000

1 518 000

Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria tilldelningen av SFS till
kommuner, landsting och kommunbibliotek som regleras i 7 § för-
fättningssamlingsförordningen (1976:725), den s.k. frilistan.

Anslaget skall vidare täcka den ersättning Justitiedepartementet enligt
gällande avtal om framställning och distribution av SFS skall betala till
förlaget i de fåll utgivningen av SFS blir mer omfattande. Avtalets
konstruktion bygger på att denna ersättning skall trappas ned under år
1995 och sedan helt avskaffas.

Anslaget har reducerats (prop. 1994/95:100 bil. 3, bet. 1993/94:JuU15,
rskr. 1993/94:172) med 3,5 miljoner kr, räknat på en tolvmånaders-
period. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 518 000
kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Svensk författningssamling för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 518 000 kr.

17

2 Riksdagen 1994195. I samt. Nr 100. Bilaga 3

A4. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

2 911 000

2 586 000

3 879 000

Från anslaget lämnas bidrag till Världsorganisationen för den intellek-
tuella äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av
privaträtten och till permanenta byrån i Haagkonferensen för inter-
nationell privaträtt.

Från anslaget lämnas vidare medel till Sveriges bidrag till Nordiska
samarbetsrådet för kriminologi, till det FN-anknutna kriminalpolitiska
institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra internationella
sammanslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvars-
område.

Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 3 879 000 kr.

A5. Information och upplysning om ekonomisk brottslighet

1994/95 Anslag 10 000 000

1995/96 Förslag           1 000

Medlen disponeras för genomförande av en upplysnings- och informa-
tionskampanj om ekonomisk brottslighet.

Kampen mot den ekonomiska brottsligheten har berörts tidigare
(avsnitt 5.5). Den ekonomiska brottsligheten griper över många områden
och berör på ett eller annat sätt många människor: näringsidkare,
anställda, myndighetsföreträdare etc. Det är viktigt att till alla sprida
kunskap om den ekonomiska brottsligheten, vikten av att bekämpa den
och samhällets åtgärder till det ändamålet. Regeringen kommer därför att
starta en informationskampanj med syfte att sprida kunskap i dessa
frågor.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har fått i uppdrag att utarbeta en plan
för utbildnings- och informationsinsatser om ekonomisk brottslighet.
Uppdraget skall avrapporteras före utgången av år 1994.

Medlen under anslaget torde inte komma att förbrukas det innevarande
budgetåret. Mot denna bakgrund föreslås att ett formellt belopp på 1 000
kr anvisas under anslaget för budgetåret 1995/96.

18

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Information och upplysning om ekonomisk brottslighet för budget-
året 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

A 6. Bidrag till brottsförebyggande arbete

Nytt anslag (förslag) 10 800 000

Enligt regeringens mening kan det, som nämnts tidigare (avsnitt 5.2),
finnas skäl att avsätta särskilda resurser för att främja nya initiativ i det
brottsförebyggande arbetet. Här avses initiativ för att t.ex. utveckla nya
metoder och kunskaper som innebär att det brottsförebyggande arbetet
kan föras framåt. Regeringen avser att senare återkomma till frågan om
hur det brottsförebyggande arbetet ytterligare kan stimuleras.

Mot denna bakgrund bedömer regeringen att totalt 10,8 miljoner kronor
bör ställas till regeringens disposition för bidrag till brottsförebyggande
arbete. Ett särskilt anslag för ändamålet bör foras upp på statsbudgeten.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till brottsförebyggande arbete för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 10 800 000 kr.

19

B. Polisväsendet

1     Polisens uppgifter och organisation

Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upp-
rätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra allmänheten
skydd och annan hjälp. En av polisens viktigaste uppgifter är att bekämpa
brottsligheten och framfor allt att förebygga och förhindra att brott begås.

Den lokala polisorganisationen, som är polisväsendets bas, består för
närvarande av 70 polismyndigheter (polisdistrikt). Av dessa myndigheter
omfattar sju ett helt län. Beslut föreligger som innebär att antalet polis-
myndigheter ytterligare kommer att minska och att antalet myndigheter
som omfattar ett helt län kommer att öka till 13 den 1 juli 1995. Antalet
anställda inom polisväsendet uppgår till drygt 25 800, varav ca 17 100
är fardigutbildade poliser.

Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och ansvarar för polis-
verksamheten där. Till länsstyrelsens uppgifter hör att bestämma verksam-
hetens huvudsakliga inriktning, indelningen i polisdistrikt, polis-
myndigheternas grundläggande organisation och fördelningen av medel
inom länets polisorganisation. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen
handläggs av länspolismästaren, som är regional polischef och tillika
polischef inom den lokala organisationen.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet for polisväsendet.
Som sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadmi-
nistration, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen
hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishögskolan. Till polis-
väsendet hör också Statens kriminaltekniska laboratorium, som är en
myndighet under Rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgift är att utföra
kriminaltekniska undersökningar åt polis- och åklagarväsendet samt att
bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde.

Rikspolisstyrelsen är fönktionsansvarig myndighet för totalförsvars-
funktionen Ordning och säkerhet. Till denna funktion hör förutom
polisen, åklagarväsendet, Kustbevakningen, Tullverket, Rättsmedicinal-
verket, Statens kriminaltekniska laboratorium och Statens invandrarverk
samt de bevakningsforetag som är s.k. K-företag.

2    Reformarbetet inom polisen m.m.

Riksdagen beslutade år 1991 efter förslag i propositionen om förnyelse
inom polisen (prop. 1989/90:155 bet. 1990/91 :JuUl, rskr. 1990/91) om
riktlinjer för polisens verksamhet. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en ut-
veckling mot fortsatt decentralisering samt ökad inriktning mot före-
byggande polisarbete. Vidare lades Rikspolisstyrelsens roll som en mer
renodlad central förvaltningsmyndighet fast.

Budgetåret 1992/93 infördes för polisens del ett nytt budgetsystem, som
bygger på en mer resultatorienterad styrning av verksamheten och på att
medlen anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade krav
på uppföljning och utvärdering samt att verksamhets- och ekonomiansvar
följs åt. Den lokala och regionala nivån gavs genom detta ett väsentligt

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende.                          Prop. 1994/95:100

Samtidigt med budgetreformen förändrades polisens regionala lednings- Bilaga 3
organisation och den s.k. länspolismästarmodellen infördes i hela landet.

Med anledning av regeringens proposition (1992/93:50) om åtgärder
för att stabilisera den svenska ekonomin beslutade riksdagen
(bet. 1992/93:FiU01, rskr. 1992/93:134) att sammanlagt 500 miljoner
kronor skall sparas inom Justitiedepartementets område under tre
budgetår. Besparingarna skall tas ut inom polisväsendet och huvudsak-
ligen genomföras genom rationaliseringar och genom en övergång till
studiemedelsfinansiering av polisutbildningen.

Regeringen hade redan i regleringsbrevet for polisväsendet 1992/93
uppdragit till landets länsstyrelser att utarbeta program för fortsatt
rationalisering av polisverksamheten i länen. Genom ändringar i polis-
förordningen (1984:730) överlämnades också åt länsstyrelserna att besluta
om indelningen i polisdistrikt och om polismyndigheternas grundläggande
organisation. Samtidigt infördes nya regler i polisförordningen som ger
länsstyrelserna vidgade uppgifter i fråga om bl.a. samverkan, organisa-
tion och administration inom länets polis.

Rikspolisstyrelsen har på uppdrag av regeringen genomfört den
förändringen i grundutbildningen att grundkurs 1 från och med budgetåret
1993/94 omfattas av studiestödssystemet enligt studiestödslagen
(1973:349).

I regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1993/94 upprepade rege-
ringen kravet på länsstyrelserna att utarbeta planer för rationalisering
inom länets polis under tiden t.o.m. budgetåret 1995/96.

Regeringen beslöt våren 1994 vissa förändringar beträffande Rikskrimi-
nalpolisen som innebär att denna får en i förhållande till Rikspolis-
styrelsen mer självständig ställning.

I mars 1994 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning om den
centrala polisorganisationen, benämnd 1994 års polisutredning
(dir. 1994:19). Bakgrunden till beslutet var ett uttalande av riksdagen i
december 1993 (bet. 1993/94:JuU8, rskr. 1993/94:68). Utredningens upp-
drag var att lämna förslag till uppgifter och organisation för den centrala
polisorganisationen samt att göra en utvärdering av det förändringsarbete
som pågår inom polisen på lokal och regional nivå. Slutligen skulle
utredningen föreslå en ny ordning för grundutbildning av poliser.
Utredningen redovisade hösten 1994 delbetänkandet Studiemedels-
finansierad polisutbildning (SOU 1994:103). Regeringen beslutade i
december 1994 att avveckla utredningen. Avecklingen motiveras av att
Rikspolisstyrelsens roll inom ett decentraliserat polisväsende redan
tidigare lagts fast genom riksdagens ovan redovisade beslut 1991. Arbetet
med att renodla Rikspolisstyrelsens organisation i linje med dess nya roll
som central förvaltningmyndighet bör enligt regeringen nu kunna drivas
vidare av styrelsen själv med den av riksdagen fastlagda inriktningen som
grund.

Utredningens uppgift att utvärdera förändringsarbetet på lokal och
regional nivå bör kunna bedrivas inom ramen för Rikspolisstyrelsens
uppgift att vara motor i och stödja rationaliseringsarbetet. Det ytterligare                    21

krav på besparingar inom polisväsendet som nu ställs gör det mindre

lämpligt att nu genomfora en särskild utvärdering. När arbetet kommit Prop. 1994/95:100
längre kommer regeringen återigen att överväga en extern utvärdering. Bilaga 3

Riksdagen beslutade i november 1993 (bet. 1993/94:KU10,
rskr. 1993/94:17) att en genomgång av utredningen av mordet på stats-
minister Olof Palme och en på denna utredning grundad redovisning
skulle göras. Regeringen har under hösten 1994 beslutat om direktiv för
kommissionen och utsett ordförande. Kommissionens arbete skall i första
hand avse den brottsutredning som inte granskats av tidigare kommis-
sioner, dvs. utredningsarbetet efter den 4 februari 1987.

3 Årsredovisningen

Revisionsrapporten

Rikspolisstyrelsen har för budgetåret 1993/94 lämnat sin andra årsredo-
visning enligt förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovis-
ning och anslagsframställning (FÅRAF). Rikspolisstyrelsen var för
budgetåret 1992/93 undantagen från vissa av de förändringar i bok-
föringsförordningen (1979:1212) som trädde ikraft 1 juli 1991. Denna
andra årsredovisning är därför den första där bokföringsförordningens
ökade krav på redovisning tillämpas fullt ut.

Då det gäller resultatredovisningen har det arbete som Rikspolis-
styrelsen bedrivit medfört en förbättring från föregående år, främst när
det gäller kvalitetsuppföljning och resonemang om resultat och effekter.
Resultatredovisningen avseende den lokala polisorganisationen uppfyller
således till största delen de krav som ställs i FÅRAF. Beskrivningen av
hela polisväsendets verksamhet har också gjorts mycket informativ.
Rikspolisstyrelsen måste dock fortsätta att utveckla den struktur som
uppföljningen av verksamheten skall ske i.

När det gäller den ekonomiska redovisningen innehåller Riksrevi-
sionsverkets (RRV) revisionsberättelse invändningar mot de finansiella
delarna i årsredovisningen. Invändningarna är så allvarliga att RRV:s
bedömning är att polisväsendets årsredovisning inte är rättvisande. Av
revisionsrapporten kan utläsas att bristerna i huvudsak beror på for låg
redovisningskompetens på den centrala nivån. Rikspolisstyrelsen har
däremot lyckats bygga upp den ekonomiadministrativa kompetensen inom
övriga områden och på regional och lokal nivå så att den i stort svarar
mot det nya styrformernas krav.

Regeringen delar RRV:s bedömning av redovisningen. Rikspolisstyrel-
sen måste skyndsamt höja kompetensen och utöka resurserna för den
ekonomiska redovisningen på central nivå högst väsentligt. Justitie-
departementet har redan i samband med att RRV lämnade sin
revisionsberättelse förvissat sig om att Rikspolisstyrelsen böijat vidta
åtgärder för att höja redovisningskompetensen inom styrelsen.

22

Resultatredovisningen                                                     Prop. 1994/95:100

Den lokala polisorganisationen producerade 35,5 miljoner verksam- Bilaga 3
hetstimmar budgetåret 1993/94 till en kostnad av 8 908 miljoner kronor,
en reell resursökning jämfört med budgetåret 1992/93 motsvarande ca
650 årsarbetskrafter, i huvudsak på polismanssidan.

Verksamhetens sammansättning fördelades på verksamhetsgrenarna
under budgetår 1993/94 enligt följande:

övervakning

34 %

brottsutredning

27 %

samverkan

16 %

gemensamt

23 %

De förändringar i verksamhetens sammansättning som skett jämfört
med föregående budgetår beror i huvudsak på förändrade rapporte-
ringsprinciper. En faktisk ökning har dock skett när det gäller såväl
övervakning som brottsutredning. Ett mått på arbetsbelastning för
polisens brottsutredningsverksamhet är antalet inkomna ärenden per 1000
verksamhetstimmar. För flera ärendegrupper har arbetsbelastningen mätt
på detta vis minskat. Detta indikerar att det finns ett utrymme för att
ytterligare prioritera angelägna områden. Ett sådant område där polisen
redan ökat sin resursinsats med 15 % är våldsärenden. Andelen
våldsärenden som redovisas till åklagare har härigenom ökat från 54 %
till 61 %.

Personalsituationen

Utvecklingen av antalet f ärdigutbildade poliser

23

Den dåvarande regeringen redovisade i budgetpropositionen för budget-
året 1992/93 att antalet utbildade polismän i riket bör vara ca 16 700.
Riksdagen hade ingen erinran däremot. Det målet uppnåddes under år
1993 sedan de polisaspiranter som antagits i slutet av 1980-talet och
böijan av 1990-talet blivit fardigutbildade. Av prognoser i den fördjupade
anslagsframställningen som Rikspolisstyrelsen lämnade i februari 1994
framgår att antalet färdigutbildade poliser i juli 1995 kommer att vara ca
17 500. Prognoser om antalet fardigutbildade poliser är dock vanskliga
att göra då utbildningen av en polisaspirant tar tre år och det under denna
tid hinner inträffa många andra personalförändringar, t.ex. förtidspensio-
neringar eller att poliser får anställningar utanför polisväsendet.

Antalet polisaspiranter som nu är under utbildning uppgår till 1382
varav 413 kommer att ha slutfört sin utbildning i juni 1995. Under
budgetåret 1995/96 beräknas 580 bli färdiga med sin utbildning.

Under budgetåret 1993/94 hade ca 10 % av de rekryterade polis-
aspiranterna invandrarbakgrund. Andelen kvinnor som rekryteras till
polisyrket har under de senaste tre åren legat på ca 30 %.

4 Polisverksamheten

Övergripande mål:

- Minska brottsligheten och öka tryggheten.

Strategi:

- Problemorienterat polisarbete; brottsförebyggande och i sam-
verkan med andra.

Huvudlinjer:

- Närpolisverksamhet.

- Kvalificerad brottsutredningsverksamhet.

Prioriterade områden:

- Våldsbrott.

- Ekonomisk brottslighet.

- Narkotikabrott.

4.1 Mål och strategi

Regeringen har gjort en fördjupad prövning av polisens verksamhetsin-
riktning.

Det kriminalpolitiska målet för polisen skall även fortsättningsvis vara
att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.

Det problemorienterade synsättet är strategin för polisens arbete. Kun-
skapen om kriminella handlingar och bakomliggande orsaker skall använ-
das aktivt för att förhindra att brott och ordningsstömingar uppstår. En
bärande tanke i det problemorienterade polisarbetet är att polisen skall

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

24

samarbeta med föreningar, företag, institutioner och myndigheter i
samhället. Ett stort ansvar för att samarbete och samverkan sker i gemen-
samma frågor åvilar polisen.

För att kunna uppfylla målen och arbeta efter strategin skall utveck-
lingsarbetet av polisverksamheten för de närmaste åren följa två huvud-
linjer; en för närpolisverksamhet och en för den kvalificerade brottsut-
redningsverksamheten.

I den genomgripande organisationsförändring som pågår inom den
lokala polisorganisationen har närpolisverksamheten en framskjuten plats.
I samtliga tre storstadslän har beslut fettats om indelning i närpolis-
områden. Där men även i andra delar av landet ligger man väl framme
i sitt förändringsarbete och idéerna om det mer problemorienterade polis-
arbetet böijar vinna allmänt gehör och förståelse. De riktade utbildnings-
insatser som Rikspolissty relsen genomfört har bidragit till denna utveck-
ling.

Regeringen har för innevarande budgetår gjort en särskild satsning om
20 miljoner kronor på närpolisverksamheten, främst för att stödja kompe-
tensuppbyggnaden, men även för att stödja metod- och teknikutveck-
lingen.

I närpolisverksamheten är det av stor vikt att bättre utnyttja den
generalistkompetens som polismännen har fått i sin utbildning och utifrån
ett problemorienterat synsätt arbeta för att minska brottsligheten och
skapa trygghet i närsamhället.

Arbetet med att genomföra närpolisorganisationen måste fortsätta med
kraft. Enligt regeringens mening är detta dessutom en möjlighet för att
kunna bibehålla en effektiv polisverksamhet trots krympande resurser.

När det gäller brottsutredningsverksamheten har denna traditionellt be-
drivits vid kriminalavdelningama. Under senare år har utvecklingen allt
mer gått mot att denna verksamhet även bedrivs inom andra av organisa-
tionens delar t.ex. ordnings- och trafikavdelningama. Nästa steg i denna
utveckling är att utredningar av den s.k. vardagsbrottsligheten sker inom
närpolisverksamheten. Detta leder till att kriminalpolisen ges möjlighet
att koncentrera sig på den mer kvalificerade spanings- och utrednings-
verksamheten.

För att klara den kvalificerade brottsutredningsverksamheten måste
dock en utveckling av organisationen och metoderna ske. Ett nytt område
där kompetensen måste höjas och kunskap spridas är kriminalunder-
rättelseverksamheten .

Kriminalunderrättelseverksamheten är en verksamhet under utveckling
inom svensk polis. Kriminalunderrättelseverksamhet är en funktion som
består i att inhämta, analysera samt delge information om brottslingar
eller brott till olika delar av polisorganisationen. Rikskriminalpolisen an-
svarar för denna funktion på den nationella och. internationella nivån. På
regional och lokal nivå måste det finnas organisatoriska enheter och
kompetens för att samarbeta med den centrala nivån och för att kunna
sammanställa och förmedla informationen till de operativa enheterna.
Detta underlättas av den pågående utvecklingen mot länskriminalavdel-
ningar. Sådana organisatoriska förändringar skapar goda förutsättningar
för ett väl fungerande samarbete mellan den regionala nivån och Riks-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

25

kriminalpolisen.                                                       Prop. 1994/95:100

Polisväsendet har i regleringsbrevet for innevarande budgetår tilldelats Bilaga 3

50 miljoner kronor för en särskild satsning på det kriminalpolisiära om-
rådet med syfte att bl.a. effektivisera förundersökningsarbetet särskilt när
det gäller våldsbrott och narkotikabrott samt annan grov brottslighet.
Rikspolisstyrelsen har i enlighet med regeringens direktiv redovisat en
plan för medelsanvändningen.

Brottsutredningsverksamheten är, oavsett om den bedrivs av kriminal-
polisen eller inom närpolisen, beroende av ett gott och effektivt sam-
arbete mellan åklagare och polis. Detta samarbete måste utvecklas med
särskild hänsyn till polisens nya arbetssätt.

4.2 Prioriterade områden

Som en följd av vad som anges i Inledningen (avsnitt 5.1) om inrikt-
ningen på kriminalpolitiken bör, förutom det brottsförebyggande arbetet
i allmänhet, bekämpningen av våldsbrotten och de ekonomiska brotten
prioriteras. Härutöver bör polisens arbete med bekämpning av narkotika-
brottsligheten ha fortsatt hög prioritet.

Våldsbrott

Det är av grundläggande betydelse för att nå de övergripande kriminal-
politiska målen att så integritetskränkande brott som våldsbrott utreds och
att gärningsmännen spåras upp och lagförs. En särskilt allvarlig typ av
våldsbrott som fått allt mer uppmärksamhet under den senaste tiden är
hot mot vittnen, målsägande, åklagare och polispersonal som delvis
systematiskt framförts av mer eller mindre löst organiserade grupper i de
fall någon tillhörande gruppen misstänks för brott. Förutom det lidande
som enskilda personer förorsakas utgör detta fenomen också ett hot mot
rättsstaten som sådan. Justitiedepartementet har i september 1994 för-
ordnat en utredare med uppdrag att undersöka vilka åtgärder som kan
förbättra situationen för vittnen och målsäganden i domstol. Utredaren
skall också lämna förslag på åtgärder som kan förstärka målsägandes
och vittnes skydd. Uppdraget som skall redovisas i januari 1995 kommer
att ligga till grund för ytterligare överväganden från regeringen sida i
dessa frågor.

Antalet anmälda våldsbrott har ökat under de senaste åren. Särskilt
allvarligt är att den grova våldsbrottsligheten ökat. Polisen har gjort sär-
skilda satsningar mot våldsbrott och redovisar nu både ett större antal
och en högre andel ärenden till åklagare.

Att bekämpa våldsbrottsligheten skall även i fortsättningen vara en
prioriterad uppgift för polisen. Både utredningar av våldsbrott och
brottsförebyggande insatser måstet vidtas. Ett exempel på det sistnämnda
som inte bara förhindrar brott utan också skapar trygghet är synlig
övervakning på tider och platser där riskerna för våldsbrott är stora. Det
problemorienterade arbetssättet bör kunna ge förbättrade möjligheter                  26

härvidlag. En annan åtgärd för att motverka grova våldsbrott är att be-

gränsa antalet illegala vapen.                                              Prop. 1994/95:100

Offren för våldsbrott måste ges stöd och skydd. Riksdagen har beslutat Bilaga 3
om en rad åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning. Många av dessa
beslut trädde i kraft den 1 juli 1994. Omfattande informations- och
utbildningsinsatser har gjorts av Rikspolisstyrelsen för att förbereda polis-
myndigheterna på de nya krav och förhållningssätt som dessa åtgärder
medför. Polisens stöd till brottsoffer har utvecklats bl.a. genom att s.k.
trygghetspaket tillhandahålls utsatta personer. Brottsofferjourer finns i
samtliga län och polisen stöder denna verksamhet. Vid vissa polismyndig-
heter har särskilda utbildningsinsatser gjorts för att förbättra utred-
ningarna av våldsbrott mot kvinnor. Utbildning har också givits till stöd-
personer inom brotts- och kvinnojourer. Detta arbete måste fortsätta.

Ekonomisk brottslighet

Polisen skall aktivt medverka till att effektivisera samhällets insatser mot
ekonomisk brottslighet. Arbetet skall ges en inriktning både mot brotts-
förebyggande och mot brottsutredande verksamhet. Polisen skall nära
samarbeta med andra berörda myndigheter och organ, såsom åklagare,
skattemyndigheter, konkursförvaltare, kronofogdemyndigheter och tull-
myndigheter.

På central nivå kommer, enligt ett förslag från Riksåklagaren, ett nära
samarbete att inledas mellan Statsåklagarmyndigheten för speciella mål
och Rikskriminalpolisens ekorotel under medverkan av expertis från
skatteväsendet och exekutionsväsendet. Rikspolisstyrelsen skall stödja
utvecklandet av detta samarbete och skall därvid bl.a. se till att den
centrala utredningsverksamheten i fråga om eko-brott på lämpligt sätt
knyts samman med verksamheten vid Rikskriminalpolisen i övrigt. På
liknande sätt bör samarbetet mellan polis, åklagare och andra berörda
myndighet på regional nivå utvecklas.

Kompetensen hos de polismän som utreder ekobrott har stärkts och
kommer att stärkas ytterligare genom centrala utbildningssatsningar.
Investeringar har också gjorts för att tillgodose behovet av modernt
datastöd i arbetet. Personalresurserna kommer att öka när de planerade
nyrekryteringarna av ytterligare utredare och ekonomer har genomförts
i böljan av budgetåret 1995/96.

Rikspolisstyrelsen har i regleringsbrevet för polisväsendet budgetåret
1994/95 tilldelats 50 miljoner kronor för satsningar mot ekonomisk
brottslighet med syfte att bl.a. bygga ut verksamheten och för åtgärder
i övrigt för att höja kompetensen och effektiviteten på området. Riks-
polisstyrelsen har i enlighet med regeringens direktiv redovisat en plan
för medelsanvändningen. Av den framgår att medlen kommer att använ-
das för den centrala enhet som nämnts ovan samt för att öka antalet
utredare och ekonomer på eko-rotlama runt om i landet och då särskilt
i storstäderna. De särskilda medlen kommer därutöver att användas för
att förbättra teknikstödet och för att genomföra utbildningar.

27

Narkotikabrott

Samhällets insatser mot narkotika har varit framgångsrika men de under-
sökningar som görs bland värnpliktiga och bland skolungdomar visar
emellertid tendenser till att missbruket återigen ökar. Dessa tendenser är
oroande och måste tas på stort allvar. Polisens insatser mot narkotika-
brottsligheten måste försätta med oförminskad kraft. Regeringen noterar
att polisen mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 ökat sina insatser mot
narkotikabrott med ca 5 %.

Polisens insatser måste inriktas både på gatulangningen och den
organiserade narkotikabrottsligheten. Polisen måste vidare ta till vara de
möjligheter till samverkan med andra myndigheter och organisationer
som finns i detta arbete. Inte minst viktigt är det att polisens insatser
riktas mot den narkotikahandel som förekommer bland unga människor.

(Se även Internationella frågor nedan.)

4.3 Övrig polisverksamhet

Trafikövervakning

Målet för polisens trafikövervakning är att skapa trygghet och säkerhet
i trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Detta slogs låst i
samband med behandlingen av 1993 års budgetproposition och grundas
på förslag i Trafikpolisutredningens betänkande Trafikpolisen mer än
dubbelt bättre (SOU 1992:81).

Rikspolisstyrelsen har i maj 1994 till regeringen slutredovisat det sär-
skilda uppdrag man haft att verka för förbättringar i fråga om polisens
trafikövervakning. I uppdraget angavs särskilt att flera av Trafikpolis-
utredningens förslag kan genomföras utan statsmaktsbeslut och att
genomförandet av dessa i första hand är en uppgift för länsstyrelserna i
egenskap av högsta polisorgan i länen. I sin redovisning konstaterar Riks-
polisstyrelsen att de flesta länsstyrelserna har inlett reformeringen av
trafikövervakningen i enlighet med Trafikpolisutredningens grundläggan-
de idéer och förslag.

Rikspolisstyrelsen och Vägverket har i maj 1994, i enlighet med
riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om
trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet (prop. 1992/93:161,
bet. 1992/93 :TU29, rskr. 1992/93:426), träffat en ramöverenskommelse
angående trafikövervakning på väg. I överenskommelsen, som i huvudsak
avser perioden 1 juli 1994 t.o.m. 30 juni 1995, redovisas riktlinjer och
rekommendationer för trafikövervakningen. Tanken är att ramöverens-
kommelsen skall följas upp på regional nivå genom överenskommelser
mellan vägdirektören och länstyrelsen. Vägverket ställer också medel till
Rikspolisstyrelsens förfogande för inköp och utveckling av teknisk
utrustning för trafikövervakning.

Vägverket, Rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet har i
september 1994 på regeringens uppdrag redovisat ett gemensamt utarbetat
nationellt trafiksäkerhetsprogram. I trafiksäkerhetsprogrammet konstate-
ras att trafiksäkerhetsutvecklingen under de allra senaste åren varit

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

28

mycket positiv och att trafiksäkerhetsmålen därför kan skärpas till högst
400 döda och 3 700 svårt skadade i trafiken år 2000.

Under det senaste året har antalet döda och skadade i trafiken minskat.
Detta kan till en del förklaras med att polisens trafikövervakning
intensifierats. Polisen har bl.a. kraftigt ökat sina kontroller av nykter-
heten i trafiken. Resultatet från dessa kontroller pekar på att nykterheten
i trafiken ökat.

En fortsatt effektivisering skall ske av polisens trafikövervakning
genom ökad aktivitet och ökad synlighet från polisens sida.

Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och trafik-
situationer där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då
det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortköming och andra farliga
beteenden skall uppmärksammas särskilt.

Utvecklingen mot att trafikövervakning utförs även av poliser med
andra huvuduppgifter skall fortsätta.

Samverkan med Vägverket och kommunerna skall utvecklas vidare.

Internationella frågor

Den internationella brottslighetens utveckling, som berörts i inlednings-
avsnittet, har föranlett polisen att öka samarbetet med polis och tull i
andra länder.

Som medlem i EU kan Sverige nu medverka i det fördjupade
internationella polissamarbete som utvecklas inom ramen för EU:s
rättsliga och inrikes samarbete. Justitiedepartementet medverkar i ett
antal arbetsgrupper rörande polisiära utvecklingsfrågor inom ramen för
EU:s rättsliga och inrikes samarbete, den s.k. tredje pelaren. I dessa
grupper behandlas mellanstatliga samarbetsfrågor rörande bl.a. bekämp-
ning av terrorism, narkotikabrottslighet och organiserad brottslighet.
Inom Rikspolisstyrelsen finns en särskild organisation för bl.a. dessa
utvecklingsfrågor. En av de första åtgärderna för Sveriges del efter
inträdet i EU är att sända sambandsmän till European Drugs Unit (EDU),
som är placerat i Haag. EDU är ett organ för polissamarbete mellan EU-
länder i fråga om narkotikabekämpning och utgör ett första steg på vägen
mot att organisera en internationell kriminalpolisbyrå, Europol.

Ett av de viktigaste inslagen när det gäller att effektivisera det inter-
nationella polissamarbetet är att utveckla kriminalunderrättelseverksam-
heten. För Sveriges del kommer Rikskriminalpolisen att ha en central roll
inom detta område.

Det internationella polissamarbetet skall utvecklas mot bakgrund av den
internationella brottsutvecklingen och av de nya möjligheter som följer
med Sveriges medlemskap i EU. Särskild vikt bör därvid läggas vid det
samarbete som kommer att ske inom Europol.

De nordiska ländernas polis och tull samarbetar sedan många år på ett
effektivt sätt i fråga om narkotikabekämpningen, bl.a. genom att statio-
nera gemensamma nordiska polis- eller tullsambandsmän i olika länder.
Detta nordiska samarbete bör givetvis fortsätta. I vissa länder finns också
svenska polissambandsmän som inte ingår i det nordiska samarbetet. För

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

framtiden kan förutses att de flesta svenska polissambandsmännen
kommer att inordnas i det nordiska samarbetet och att deras uppgifter
kommer att utvidgas till internationell brottslighet i allmänhet. Utbyggna-
den av sambandsmannaverksamheten skall fortsätta. I största möjliga
utsträckning bör utbyggnaden ske inom ramen for det nordiska sam-
arbetet.

En viktig del i arbetet är att utveckla metoder för att förhindra att den
fria rörligheten av personer och varor inom EU leder till att narkotika,
vapen m.m. kan foras in i landet från andra EU-länder. Här kan särskilt
nämnas att Sverige kommer att bekämpa legaliseringssträvandena som
finns på sina håll i Europa när det gäller narkotikabrott. Sverige kommer
också som medlem i EU att behålla en kontroll i anslutning till gränserna
mot andra medlemsländer i syfte att hindra att bl.a. narkotika och vapen
införs illegalt i landet. Det är en uppgift for Rikspolisstyrelsen att svara
for det utvecklingsarbete som behövs på detta område för polisens del.

Xérkställighet av utlänningsärenden

Regeringen beviljade för budgetåret 1993/94 merutgifter på 97 miljoner
kronor för verkställande av avvisningsbeslut i asylärenden. Av merut-
giftema har 69 miljonor kronor tagits i anspråk. Polisens totala kostnad
inklusive merutgiftema för denna verksamhet har beräknats till 127 miljo-
nor kronor. Antalet personer där avvisningsbeslutet verkställts var ca 30
000.

För innevarande år finansieras motsvarande verksamhet via förslags-
anslag och regeringen föreslår att så skall ske även för budgetåret
1995/96. Regeringens bedömning är att antalet verkställigheter kommer
att minska.

En särskild utredare har tillsatts för att utreda frågor om verkställighet
av beslut om avvisning och utvisning. I utredningens uppdrag ingår bl.a.
att överväga vilken myndighet som bör ha huvudansvaret för verk-
ställigheten och om detta ansvar också bör innefatta kostnadsansvaret.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

Barnpornografi

Riksdagen gav den 9 juni 1994 (rskr. 1993/94:450) efter hemställan från
konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU28, Ytterligare åtgärder mot barn-
pornografi) regeringen i uppdrag att bl.a. ta ställning till hur en för-
bättrad underrättelseinhämtning på central nivå inom polisorganisationen
som föreslagits i betänkandet bör komma till stånd.

Regeringen beslutade den 3 november 1994 att en kommitté skall
utreda på vilket sätt och med vilka medel barnpornografi bäst kan
bekämpas (dir. 1994:117). Kommittén skall bl.a. studera hur polis-, tull-
och åklagarorganisationema agerar i samverkan med Justitiekanslem och
med varandra när misstanke uppstår om bampomografibrott. Utrednings-
arbetet skall vara avslutat senast den 30 juni 1996.

Rikspolisstyrelsen har mot bakgrund av riksdagens uppdrag
den 9 november 1994 presenterat en utredning om förbättringar inom

polisorganisationen för att bekämpa bampomografibrott. Utredningen har Prop. 1994/95:100
lett till bl.a. ett förslag att det inom Rikskriminalpolisen dels bör inrättas Bilaga 3
en enhet med uppgift att bedriva kriminalunderrättelseverksamhet i syfte
att stödja bekämpning av sådan brottslighet som är förknippad med
sexuella övergrepp mot barn och dels en central enhet med ansvar för all
utredning av barnpomografibrott i landet. Rikspolisstyrelsen avser att
remissbehandla utredningen.

Statens kriminaltekniska laboratorium

Statens kriminaltekniska laboratorium ligger väl framme i sitt utveck-
lingsarbete. Särskilt bör nämnas att DNA-tekniken nu kostnadsmässigt
är nere på en nivå som möjliggör en väsentligt utökad användning av
metoden.

Polisens totalförsvaruppgift

I polisens funktionsansvar ingår bl. a. att samordna beredskapsförbe-
redelser, genomfora krigsplanläggning och regelbundet till regeringen
redovisa beredskapsläget inom funktionen.

Uppgifterna för polisen vid höjd beredskap överensstämmer i stort med
fredsuppgiftema.

Beredskapsläget beträffande såväl strategiskt överfall som angrepp efter
politisk förvarning bedöms som godtagbart. Förmågan att klara upp-
gifterna under neutralitet och krisskede är beroende av tillgången på
personal och det stöd som kan erhållas från andra myndigheter.

Som övergripande mål för funktionen skall gälla den inriktning som
anges i 1992 års försvarsbeslut.

5 Ekonomiska förutsättningar

Några huvudpunkter:

- Nya besparingar.

- Ingen rekrytering av polisaspiranter.

- Personalavvecklingsåtgärder.

Bakgrund - rationaliseringsarbetet

Genom regleringsbrevet for polisväsendet 1992/93 uppdrog regeringen
till landets länsstyrelser att utarbeta program for fortsatt rationalisering
av polisverksamheten i länen. Uppdraget skärptes genom riksdagens
beslut med anledning av propositionen om åtgärder for att stabilisera den
svenska ekonomin (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93 :FiUl,
rskr. 1992/93:134) som bl.a. ledde till att man inom polisväsendet skulle
spara 500 miljoner kronor under en treårsperiod, utöver tidigare beslu-

31

tade besparingar. I 1994 års budgetproposition konstateras att länsstyrel-
serna såsom högsta polisorgan i länen bl.a. har ansvaret for de rationa-
liseringar som erfordras mot bakgrund av statsmakternas beslut om
besparingar inom polisens område och om en oförändrat hög ambitions-
nivå inom polisens område. Rikspolisstyrelsen skall vara motor i och
stödja rationaliseringsarbetet. Styrelsen skall som tillsynsmyndighet
granska rationaliseringsplanema och till regeringen redovisa rationali-
seringsarbetet. Rikspolisstyrelsen har lämnat sådana redovisningar, senast
i september 1994.

Av Rikspolisstyrelsens senaste redovisning framgår att länsstyrelserna
klarat besparingskravet for polisen för budgetåret 1993/94, att antalet
resurstimmar inom polisväsendet ökat med över tre procent samt att
nästan alla länsstyrelser anser att man hittills inte sänkt den operativa
nivån.

Av rapporteringsunderlaget från länsstyrelserna drar Rikspolisstyrelsen
slutsatsen att det hittills är förhållandevis få av de planerade rationali-
seringsåtgärdema som har hunnit genomföras. Däremot har det pågått
och pågår ett omfattande förberedelsearbete som i stor utsträckning varit
inriktat på strukturförändringar. Antalet polismyndigheter i riket, som i
december 1993 uppgick till 117, har minskats till 70 i september 1994.
Vid den tidpunkten beslutade men ännu inte genomförda förändringar i
distriktindelningen innebär att antalet polismyndigheter i riket den 1 juli
1995 kommer att uppgå till 49. I mer än hälften av länen kommer det då
att finnas endast en polismyndighet. Detta är, konstaterar Rikspolis-
styrelsen, den största strukturella förändringen inom polisväsendet sedan
förstatligandet år 1965.

Beträffande verksamheten som sådan markerar Rikspolisstyrelsen att
omställningsprocessen i riktning mot ett förverkligande av statsmakternas
nya riktlinjer för polisverksamheten ännu går långsamt på många håll,
men att det är för tidigt att bedöma hur snabbt de nödvändiga föränd-
ringarna kommer att ske.

När det gäller frågan om hur investingama har påverkats av rationali-
seringsarbetet noterar Rikspolisstyrelsen att länsstyrelserna redovisat en
godtagbar nivå trots besparingskraven. Frågan om hur utbildningsnivån
påverkas av besparingskraven är det enligt Rikspolisstyrelsens bedömning
ännu för tidigt att besvara.

Regeringen gör for sin del bedömningen att länsstyrelserna genom sina
hittillsvarande beslut lagt en god grund for polismyndigheternas fortsatta
rationaliseringsarbete. Den bedömningen grundas dels på Rikspolisstyrel-
sens redovisningar, dels på erfarenheterna från de besök i länen som
under budgetåret 1993/94 genomforts av företrädare för Justitiedeparte-
mentet. Det kan konstateras att ett mycket omfattande forändringsarbete
genomförts på kort tid, låt vara att planerade strukturförändringar till en
del ännu inte genomförts fullt ut och därigenom ännu inte givit full
effekt. Det omfattande rationaliseringsarbetet har härtill genomförts
parallellt med att länspolismästarmodellen och det nya budgetsystemet
med en mera resultatinriktad styrning av myndigheterna inom polis-
väsendet genomförts, något som ställt betydande krav såväl på
länsstyrelserna och polismyndigheterna som på Rikspolisstyrelsen.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

32

När nu planeringen av strukturförändringarna i länen i stort är genom- Prop. 1994/95:100
ford vill regeringen återigen betona att rationaliseringsarbetet måste Bilaga 3
bedrivas utifrån verksamhetsmässiga utgångspunkter.

För att säkra att verksamheten bedrivs i enlighet med rättssäkerhetens
krav och att resurserna används effektivt måste styrningen och upp-
följningen av verksamheten utvecklas ytterligare. Detta gäller såväl för
den lokala polisorganisationen som för den centrala nivån. För Rikspolis-
styrelsens del innebär det att arbetet med att utveckla system för
uppföljning och tillsyn av polisverksamheten måste fortsätta. Det är också
en uppgift för Rikspolisstyrelsen att tydligt ange den struktur som länen
skall redovisa sina verksamhetsmål i.

Nya besparingar budgetåret 1995/96

Polisen har sedan länge känt till och planerat sina rationaliseringar utifrån
förutsättningen att 175 miljoner kronor skall sparas under budgetåret
1995/96 (12 månader). Beloppet kvarstår av det sparkrav på 500 miljoner
kronor som lades fäst av riksdagen med anledning av 1993 års
budgetproposition. Det statsfinansiella läget kräver dock att ytterligare
åtgärder vidtas. Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om
vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. bl.a. att den statliga konsum-
tionen skall minska med 2 miljarder kronor under budgetåret 1995/96
och att delar av besparingskravet också skulle läggas på Justitie-
departementets område. Riksdagen godkände inriktningen och omfatt-
ningen av besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen förordat
(bet. 1994/95 :FiU01 rskr. 1994/95:145). Regeringen har nu presenterat
ytterligare sparförslag motsvarande 20 miljarder kronor i enlighet med
vad som uttalades i den ekonomisk-politiska propositionen. Av detta be-
lopp föreslår regeringen att 235 miljoner kronor under budgetåret
1995/96 (12 månader) läggs på polisväsendet, inkl, säkerhetspolisen,
utöver redan beslutade besparingar. Besparingen fördelar sig över an-
slagen med 17 miljoner kronor för B 1. Rikspolisstyrelsen, 20 miljoner
kronor för B 2. Säkerhetspolisen och 198 miljoner kronor för B 5. Loka-
la polisorganisationen.

Dessa ytterligare besparingar måste i första hand tas ut genom ett
intensifierat rationaliseringsarbete. Betydande krav kommer att ställas på
polismyndigheterna, länsstyrelserna och Rikspolisstyrelsen i detta arbe-
tet. Rationaliseringsarbetet måste till största del ha som mål att med
minskad personal åstadkomma ett bättre resultat i verksamheten. För att
förverkliga vinsterna i rationaliseringsarbetet krävs att åtgärder vidtas när
det gäller polisväsendets personal. En sådan åtgärd är att begränsa
rekryteringen av polisaspiranter. En annan är att underlätta frivilliga
avgångar.

Vad gäller besparingar inom rättsväsendet budgetåren 1997 och 1998
på ytterligare 600 miljoner kronor, se Inledningen, avsnitt 2.

3 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

Polisutbildningen, personalminskning samt den operativa nivån

Som nämnts har målet for antalet poliser nu uppnåtts. För att bibehålla
den nivån behövs under budgetåret inte någon nyrekrytering av polis-
aspiranter.

Den situation som då uppstår for polishögskolan bör användas för att
överväga formerna för hur utbildningen av poliser skall bedrivas i fram-
tiden. I 1994 års budgetproposition lades det fäst att grundutbildnings-
systemet skulle anpassas till det nya budgetsystemet. Utgångspunkten var
att hela grundutbildningen skall studiemedelsfinansieras och anställning
som polis i den lokala polisorganisationen bör sökas först i samband med
grundutbildningens avslutande.

1994 års polisutredning överlämnade i juni 1994 delbetänkandet Studie-
medelsfinansierad polisutbildning (SOU 1994:103). Utredningen lade
fram ett förslag till en ordning för grundutbildning av poliser mot bak-
grund av de utgångspunkter som lagts fäst i 1994 års budgetproposition.
Delbetänkandet har remissbehandlats och bereds nu i Justitiedeparte-
mentet. I polisutredningens uppdrag ingick dessutom att överväga hur
utbildningen i större utsträckning skall kunna samordnas med högskole-
utbudet i övrigt. På grund av tidsbrist behandlade utredningen inte dessa
frågor. Regeringen ser därför ett tillfälligt uppehåll i nyrekryteringen till
grundutbildningen som en lämplig tidpunkt att överväga de frågor som
polisutredningen i denna del inte tog ställning till och till hur en sådan
förändring av polisutbildningen kan utformas. Frågan kommer att som
nämnts beredas vidare inom Justitiedepartementet med sikte på att en ny
ordning byggd på de utgångspunker som angavs i budgetpropositionen
1994 skall gälla när grundutbildningen återupptas.

Eftersom den ekonomiska situationen kommer att vara ytterst ansträngd
bör alla de möjligheter som finns för att underlätta personalminskningen
tas till vara. Rikspolisstyrelsen måste aktivt bidra till detta arbete genom
stöd och råd. Vidare måste Rikspolisstyrelsen i samarbete med länen
underlätta for polispersonal att flytta till län som på grund av hög
arbetsbelastning har behov av ytterligare polispersonal. Polisväsendet
hade vid utgången av budgetåret 1993/94 ett sammanlagt anslagssparande
på nära 700 miljoner kronor. Detta anslagssparande och den möjlighet till
anslagskredit som polisen har ger enligt regeringens bedömning möjlighet
att bedriva verksamheten så att grundläggande krav på
kompetensutveckling kan bibehållas och nödvändiga investeringar
genomföras samtidigt som avveckling av personal sker.

När det gäller den operativa nivån var den i 1994 års budgetproposition
redovisade ambitionen att nivån skulle bibehållas eller rentav höjas till
följd av rationaliseringarna. Antalet verksamhetstimmar har också ökat
mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 med motsvarande 650 årsarbets-
krafter vilket indikerar att den operativa nivån höjts.

Den fäktiska neddragningen av resurserna inom polisväsendet kräver,
för att ambitionen om en generellt sett oförändrad operativ nivå skall
upprätthållas, att förändringsarbetet fortsätter. Utvecklingen längs de två
huvudlinjerna, närpolisverksamheten och den kvalificerade brottsutred-
ningsverksamheten, får inte avstanna. Båda dessa utvecklingslinjer kräver

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

också att investeringsnivån både i kompetens och materiel hålls på en Prop. 1994/95:100
acceptabel nivå. Regeringen gör den bedömningen att det genom fortsatt Bilaga 3
förändringsarbete trots de nu föreslagna besparingarna går att bibehålla
den operativa nivån i landet som helhet.

6    Personalfrågor

Under den kommande budgetperioden bör som tidigare redovisats under
avsnitt 5 Ekonomiska förutsättningar ingen rekrytering av nya poliser
ske. Det antalsmål på 16 700 poliser som satts upp är uppfyllt och något
behov av rekrytering för att säkerställa denna nivå föreligger inte de
närmaste åren. Det budgetmässiga läget gör också att Polishögskolans
kapacitet i stället bör utnyttjas för kompetensutveckling inom polis-
väsendet. Denna kompetensutveckling bör följa två linjer. Den första och
grundläggande är att utbilda personalen för att kunna arbeta problem-
orienterat i närpolisverksamheten, en utbildning som även en del civil-
anställd personal bör bibringas. Den andra är utbildning i kvalificerad
kriminalpolisverksamhet där vissa lyckade insatser redan gjorts. Av
särskilt intresse är att integrera delar av denna utbildning med mot-
svarande utbildning för åklagare.

Polisväsendet är fortfarande en mansdominerad organisation. En för-
ändring håller dock på att ske och den manliga överrepresentationen är
på väg att minska.

Rikspolisstyrelsen har redovisat en rad åtgärder och planer på
jämställdhetens område, inte minst då det gäller utbildning. Särskilda
utvecklingsinsatser har också inletts för att höja statusen på det
administrativa arbetet inom polisen, som till stor del utförs av kvinnor.
Vidare är ett nationellt och internationellt ”nätverk” för kvinnliga poliser
under uppbyggnad.

Regeringen ser positivt på den utveckling som pågår inom polis-
väsendet. Dock måste arbetet på flera områden intensifieras. Särskilt
viktigt är det att myndigheterna arbetar aktivt för att vid utbildningar och
chefstillsättningar på alla nivåer åstadkomma en jämnare könsfördelning.

7    Budgetramen m.m.

I 1993 års budgetproposition angav regeringen att polisväsendet inte
borde tilldelas en flerårsram mot bakgrund av den besparing som skulle
göras inom polisen under en treårsperiod. I ett beslut om särskilda direk-
tiv för Rikspolisstyrelsens fördjupade anslagsframställning m.m. i juni

1993 har regeringen begärt en anslagsframställning avseende budgetåren
1995/96 - 1996/97. Rikspolisstyrelsen inkom i februari 1994 med den
fördjupade anslagsframställningen. Därefter har riksdagen under våren

1994 fattat beslut om att budgetåret fr.o.m. år 1997 skall omfatta
kalenderåret. Rikspolisstyrelsen har kompletterat den fördjupade anslags-
framställningen med ekonomiska beräkningar för tiden juli-december

1996. Förändringen av budgetåret till att omfatta kalenderår gör att det                  35

inte finns underlag i Rikspolisstyrelsens fördjupade anslagsframställning

för att besluta om planeringsramar för budgetåret 1997. Regeringen
föreslår därför inga fleråriga budgetramar för polisväsendet.

Utgiftsutvecklingen

Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kronor
för budgetåren 1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden
(jfr avsnitt 2 i Inledningen).

B 1. Rikspolisstyrelsen

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

491 259 000

516 528 000

760 179 000

varav 503 316 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Regeringens överväganden

Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion
som central förvaltningsmyndighet samt för kostnaderna för dess opera-
tiva verksamhet vid Rikskriminalpolisen.

Anslaget har beräknats med beaktande av ovan redovisade bespa-
ringskrav och tidigare beslutade åtaganden.

Vid beräkningen av anslaget har en särskild justering gjorts på grund-
val av Statens lokalförsöijningsverks bedömning av prisutvecklingen av
lokalhyror. Bedömningen är att hyresnivåerna på lokaler har sjunkit för
i princip alla typer av lokaler och att detta även gäller lokaler som
myndigheterna förhyr. Statens lokalförsötjningverk har beräknat hur stora
nedjusteringar som kan göras på myndigheternas anslag. Regeringen har
till följd härav räknat ner anslaget med 1,1 miljoner kronor
(12 månader).

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-

anslag på 760 179 000 kr.

B 2. Säkerhetspolisen

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

470 643 000

714 432 000

varav 476 288 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Vid beräkningen av medel har vissa besparingar gjorts i förhållande till
tidigare anslagsnivå.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

36

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Säkerhetspolisen för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på 714 432 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

B 3. Polishögskolan

1993/94 Utgift            1 000

1994/95 Anslag          1 000

1995/96 Förslag          1 000

Regeringens överväganden

Polishögskolans anslag tas upp som ett formellt belopp om 1 000 kronor.
Polishögskolan verkar som en avgränsad resultatenhet inom Rikspolis-
styrelsen. Kostnaderna för grundutbildning och vidareutbildning av perso-
nal inom polisväsendet betalas av medel inom anslaget B 5. Lokala polis-
organisationen. Forskningsverksamheten vid Polishögskolan tillförs medel
från centrala medel under anslaget B 5. Lokala polisorganisationen.

Polishögskolan bedriver även uppdragsverksamhet som har anknytning
till den reguljära utbildningen vid Polishögskolan. Verksamheten anord-
nas mot särskild ersättning från uppdragsgivaren så att full kostnads-
täckning uppnås.

Regeringen har under avsnitt 5 samlat redovisat de ekonomiska förut-
sättningarna för polisväsendet för kommande budgetår och därvid bl.a.
gjort bedömningen att ingen intagning av nya polisaspiranter bör ske
under budgetåret 1995/96 (18 månader).

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Polishögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag
på 1 000 kr.

B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

49 810 000

47 427 000

72 840 000

varav 48 187 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Regeringens överväganden

Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har en central roll inom
rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas inom rättsväsendet om snabba
och tillförlitliga resultat från tekniska undersökningar kan bidra till

37

snabbare lösningar av vissa brottstyper, t.ex. spaningsmord. Det är
därför viktigt att verksamheten trots det ansträngda statsfinansiella läget
kan drivas och utvecklas i fråga om kvalitet och omfattning. Utveck-
lingsarbetet som SKL bedriver har stor betydelse för att en snabbare upp-
klaring av brott möjliggörs. SKL bör därför undantas från besparingar.
Mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget kan dock inga nya
resurser avsättas utan utrymme för en fortsatt vidareutveckling får skapas
genom rationaliseringar av befintlig verksamhet.

Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till att hyres-
nivån för lokaler sjunkit och justerat anslaget med 0,7 miljoner kronor,
se avsnitt B 1. Rikspolisstyrelsen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1995/96 an-
visar ett ramanslag på 72 840 000 kr.

B 5. Lokala polisorganisationen

1993/94 Utgift 9 591 700 000

1994/95 Anslag 9 609 933 000

1995/96 Förslag 14 400 792 000

varav 9 524 555 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Regeringens överväganden

Under anslaget har beräknats huvuddelen av de medel som behövs for
verksamheten vid polismyndigheterna. Hit hör bland annat lönekostnader,
brottsutredningskostnader, kostnader for gemensam ADB-verksamhet
m.m. samt kostnader för ränta och amortering avseende investeringar.

Vid utgången av budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på nära
650 miljoner kronor, varav 200 miljoner kronor är hänförliga till budget-
året 1992/93. I anslagssparandet ligger reservationer för obetald retro-
aktiv lön- och räntekompensation med motsvarande 58 miljoner kronor.
Dessutom är reservationer gjorda för bl.a. personalavvecklings- och
personalutvecklingsåtgärder.

Anslaget har beräknats med beaktande av ovan redovisade besparings-
krav och tidigare beslutade åtaganden.

Under anslaget har medel beräknats för att finansiera kostnaderna för
det utökade antalet fardigutbildade polismän som enligt tidigare rekryte-
ringsbeslut tillkommer inom polisväsendet.

Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till att hyres-
nivån för lokaler sjunkit och justerat anslaget med 40,9 miljoner kronor
(12 månader), se avsnitt B 1. Rikspolisstyrelsen.

Regeringen kommer under våren 1995 att besluta om en utökad
avgiftsfinansiering av polisens stämningsmannadelgivning. Delgivnings-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

förordningen (1979:101) kommer att ändras så att även statliga myndig- Prop. 1994/95:100
heter betalar en ansökningsavgift. Syftet med förändringen är att Bilaga 3
stämningsmannadelgivningen skall användas effektivare. Myndigheter
som lämnar många uppdrag föreslås erhålla en resursförstärkning, vilket
motsvarar sammantaget 139,8 miljoner kronor (12 månader). Stämnings-
mannadelgivning inom polisen kan till följd av reformen komma att
förändras, vilket kan medföra vissa kostnader under en övergångsperiod.
Resursförstärkningen till berörda myndigheter avräknas därför inte nu i
sin helhet från anslaget. Regeringen föreslår att anslaget avräknas under
två budgetår, 69,9 miljoner kronor under budgetåret 1995/96
(12 månader) och 69,9 miljoner kronor under budgetåret 1997.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 14 400 792 000 kr.

B 6. Utlänningsärenden

1994/95 Nytt anslag 89 000 000

1995/96 Förslag 133 500 000

varav 89 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Under anslaget har beräknats medel för polisens kostnader för ut-
länningsärenden, såsom lön till annan personal än poliser, övriga förvalt-
ningskostnader, övertidskostnader för poliser samt bevakning och drift av
de särskilda förvaringslokaler för utlänningar som inrättats under det
senaste året.

För innevarande budgetår beräknas anslaget överskridas. Regeringen
gör dock den bedömningen att antalet verkställigheter kommer att
minska. Anslaget föreslås därför föras upp på statsbudget till en oföränd-
rad nivå.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utlänningsärenden för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 133 500 000 kr.

39

C. Åklagarväsendet

Allmänt om reformarbetet

Åklagarväsendets framtida organisation m.m.

Åklagarväsendets lokala organisation har varit föremål för ett flertal ut-
redningar de senaste tolv åren. År 1990 tillsattes en parlamentariskt sam-
mansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och förundersök-
ningsreglema. Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen -90,
lämnade år 1992 betänkandet Ett reformerat åklagarväsende
(SOU 1992:61). Genom vissa lagar som riksdagen nyligen beslutat om
har antagits vissa förändringar på det straffrättsliga och processrättsliga
området (prop. 1994/95:23, bet. 1994/95: JuU2, rskr. 1994/95:40).

I organisatoriskt hänseende föreslog Åklagarutredningen -90 införandet
av en s.k. regionmodell. Modellen innebar att samtliga åklagarmyndig-
heter inom en region läggs samman till en enda myndighet med lokala
enheter på ett antal orter. Efter remissbehandling av förslaget beslöt
regeringen år 1993 att åklagarväsendets organisatoriska uppbyggnad med
lokal och regional nivå inte skulle ändras.

För att särskilt belysa frågan om åklagardistriktens indelning och
åklagarmyndigheternas dimensionering uppdrog regeringen i november
1993 åt Riksåklagaren att bl.a. se över indelningen i åklagardistrikt.
Huvudsyftet med uppdraget var att åstadkomma en effektivare organisa-
tion och ett optimalt utnyttjande av resurserna. Den 14 april 1994 fick
Riksåklagaren tilläggsuppdraget att utreda om det finns anledning att
ändra arbetsfördelningen mellan de regionala och lokala myndigheterna.
I uppdraget angavs att en utgångspunkt skulle vara att åtminstone de
större och medelstora myndigheterna skulle kunna handlägga i stort sett
alla på respektive myndighet förekommande mål samtidigt som de
fördelar som är förknippade med regionala åklagarresurser kan behållas.
I uppdraget ingick även att överväga om det är möjligt och lämpligt att
lokalisera de åklagare som på regional och lokal nivå främst arbetar med
bekämpning av ekonomisk brottslighet i nära anslutning till polisens
motsvarande funktioner.

Riksåklagaren har i oktober 1994 redovisat sina två uppdrag i rapporten
Åklagarväsendets dimensionering och indelning på regional och lokal
nivå (Åklagarväsendets rapport 1994:2). I rapporten föreslås förändringar
av flera slag. När det gäller den lokala och regionala distriktsindelningen
föreslår Riksåklagaren bl.a. att 19 av de nuvarande 86 åklagardistrikten
läggs samman till nio nya distrikt, att två utstationerade åklagare dras in
samt att två regionåklagarmyndigheter läggs samman. Rapporten har
remissbehandlats. Flera av remissinstanserna är negativa till förslagen
rörande sammanläggning av myndigheter.

De i Riksåklagarens rapport föreslagna förändringarna bör i viss mån
kunna medföra en rationellare resursanvändning. Vad som föreslagits är
emellertid enligt regeringens mening inte tillräckligt långtgående för att
skapa en effektiv åklagarorganisation. Frågan har för övrigt nära anknyt-
ning till de frågor om decentralisering av beslutandeansvaret som Riks-
åklagaren har för avsikt att utreda våren 1995. Regeringen avser därför

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

att denna dag ge Riksåklagaren i uppdrag att i anslutning till den översyn Prop. 1994/95:100
av beslutsstrukturen som han avser att göra också se över organisationen Bilaga 3
i dess helhet. Målet skall vara att skapa en organisation som på bästa sätt
kan anpassa verksamheten till vad som behövs på den lokala och
regionala nivån. I avvaktan på denna utredning bör någon samman-
läggning av distrikt och regioner inte genomföras nu.

Förslag till en ny tjänstestruktur för åklagarväsendet m.m.

I februari 1994 tillsattes en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet med
uppgift att se över bl.a. tjänstestrukturen inom åklagarväsendet. Arbets-
gruppen redovisade sina överväganden och förslag i promemorian Tjänste-
strukturen för åklagare, m.m. (Ds 1994:95). I promemorian föreslås bl.a.
att det som en avslutning på åklagarutbildningen - i likhet med vad som
gäller inom domstolsväsendet - införs ett andra prövningstillfälle, att
befordringsmöjlighetema utökas, att det anställs biträdande överåklagare
och biträdande chefsåklagare samt att åklagartitlama ses över. Dessutom
behandlas ett antal frågor som Riksåklagaren själv beslutar om, bl.a.
åklagarutbildningens utformning. Förslagen har vid remissbehandling
tillstyrkts av flertalet remissinstanser.

Förslagen rörande åklagarutbildningen och därtill hörande frågor avser
åtgärder som bör genomföras så snart som möjligt. Regeringen kommer
därför inom kort att göra de författningsändringar som behövs med anled-
ning av förslagen. Riksåklagaren bör därefter se över åklagarutbild-
ningen.

Frågan om på vilket sätt övriga förslag bör genomföras får anstå till
dess att Riksåklagarens nyss nämnda översyn av organisationen möjliggör
en samlad och slutlig bedömning av den framtida tjänstestrukturen i
åklagarväsendet.

Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten m.m.

Som framhållits i Inledningen (avsnitt 5.5) är kampen mot den ekono-
miska brottsligheten ett prioriterat område. Sedan hösten 1992 har Riks-
åklagaren, Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen ett samarbete i syfte
att utreda brottslighet inom bank- och finansvärlden. Inom åklagarväsen-
det har det med anledning härav bildats en särskild arbetsgrupp
(Riksåklagarens specialoperation, RÅSOP). Riksåklagaren bedömer att
det krävs ytterligare minst två år för att arbetsgruppen på ett meningsfullt
sätt skall kunna slutföra sitt uppdrag.

Åklagarväsendet har under de senaste två åren tilldelats särskilda medel
för att kunna agera med kraft mot den ekonomiska brottsligheten. Verk-
samheten inom RÅSOP bör fortgå och åklagarnas övriga arbete mot den
ekonomiska brottsligheten bör ytterligare intensifieras.

Regeringen beslutade den 14 april 1994 att Riksåklagaren, Rikspolis-
styrelsen och Riksskatteverket under ledning av Riksåklagaren skulle
utarbeta ett förslag till ett fördjupat samarbete mellan Statsåklagar-                    4^

myndigheten för speciella mål, Rikskriminalpolisen, skatteväsendet och

exekutionsväsendet. Riksåklagaren redovisade i september 1994 en idé- Prop. 1994/95:100
skiss rörande en central enhet för bekämpning av ekonomisk brottslighet, Bilaga 3
det s.k. ekobrottskommandot. Avsikten är att enheten under ledning av
överåklagaren vid Statsåklagarmyndigheten för speciella mål skall hand-
lägga de mest omfettande, tidskrävande och juridiskt komplicerade
ärendena som rör ekonomisk brottslighet. Som regeringen tidigare fram-
hållit måste myndigheternas samverkan när det gäller utredning av
misstänkt ekobrottslighet förbättras. Det handlar bl.a. om att effektivi-
sera samarbetet mellan åklagare, polis och skattemyndigheter. Den nya
enheten beräknas kunna påbörja sin verksamhet senast den 1 juli 1995.

Som regeringen framhållit i Inledningen (avsnitt 5.3) om kraftsamling
mot våldet kommer det att vara en central uppgift under de närmaste åren
att komma till rätta med våldsbrottsligheten. På dessa områden krävs
således kraftfulla åtgärder från bl.a. åklagarväsendet.

Genom en ändring i polisförordningen (1984:730) är det numera läns-
styrelsen som beslutar om indelningen i polisdistrikt m.m. Riksåklagaren
har i regleringsbrevet för 1993/94 fått i uppdrag att följa upp och redo-
visa vilka konsekvenser den nya distriktsindelningen fått för åklagar-
väsendet. Av de redovisningar som lämnats framgår att man inom
åklagarkåren hyser stor oro för att polisorganisationens satsning på när-
polisverksamhet sker på bekostnad av utredningsverksamheten. Riks-
åklagaren avser därför att göra en närmare analys av konsekvenserna för
åklagarverksamheten av dels polisens nya distriktsindelning, dels polisens
satsning på närpolisverksamhet.

Resultatinformation

Åklagarverksamhet skall bedrivas så att åklagarna på ett rättssäkert sätt,
inom rimlig tid och med ett effektivt resursutnyttjande kan fullgöra de
uppgifter som åligger dem, såsom att leda förundersökningar, fetta beslut
i åtalsfrågor och föra talan i domstol. Åklagarväsendet skall genom att
öka samarbetet med polisväsendet förbättra effektiviteten i det brotts-
utredande arbetet.

Kvantitativt sett har åklagarväsendet väl uppfyllt kraven. Antalet av-
slutade ärenden har totalt sett ökat. En granskning av kvaliteten på
arbetet är av naturliga skäl betydligt svårare. Om det har skett någon
förändring i detta avseende går for närvarande inte att avgöra.

Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 decentraliserat budgetansvaret
till regional nivå. Riksåklagaren har bland annat i maj 1994 redovisat
erfarenheterna och effekterna av decentraliseringen. Av redovisningen
framgår att budgetansvaret har lett till ökat kostnadsmedvetande.

I regleringsbrevet för 1993/94 fick Riksåklagaren vidare uppdraget att
ta fram en åtgärdsplan med sikte på att dels utveckla cheferna inom
åklagarväsendet i deras chefsroll, dels säkerställa chefsförsöijningen.
Riksåklagaren har i november 1994 redovisat åtgärdsplanen. Av denna
framgår att Riksåklagaren har haft vissa inledande konsultkontakter.
Regeringen anser det angeläget att Riksåklagaren fortsätter arbetet på
detta område.                                                                         ^2

Förändringar på området

Metodutveckling

I början till detta avsnitt om åklagarväsendet har redogjorts for
regeringens syn på frågan om en omorganisation av åklagarväsendet och
införandet av en ny tjänstestruktur för åklagarväsendet. Som framhållits
faster regeringen stor vikt vid rationaliseringsarbetet inom åklagar-
väsendet med avseende på såväl arbetsmetoder som organisationsfrågor.
Regeringens bedömning är att bl.a. metodutvecklingsfrågor är väsentliga
i detta sammanhang. En särskild funktion för sådana frågor har därför
inrättats inom Riksåklagarens kansli.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

Ändring i sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för åklagar-
väsendet

Regeringen har med verkan fr.o.m. den 1 juli 1993 inrättat en tjänste-
förslagsnämnd för åklagarväsendet (SFS 1993:523) enligt mönster från
domstolsväsendet. Nämnden består av sju ledamöter vilka utses av
regeringen. Som ledamöter skall väljas personer som har mycket god
kunskap om åklagarväsendet och som är representativa för åklagar-
kollektivet. Nämnden består för närvarande uteslutande av åklagare med
höga befattningar. Det är enligt regeringens mening betydelsefullt att
personalen via sina organisationer har möjlighet att föra fram synpunkter
på verksamheten genom egna representanter i Tjänsteförslagsnämnden för
åklagarväsendet. Regeringen kommer därför att ändra nämndens samman-
sättning så att den tillförs facklig representation.

Besparingar perioden 1997 - 1998

Vad gäller besparingar på ytterligare 600 miljoner kronor inom rätts-
väsendet under perioden 1997 - 1998, se avsnitt 2 Rättsväsendets bespa-
ringar perioden 1995 - 1998.

C 1. Riksåklagaren

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

23 675 335

27 528 000

42 962 000

varav 28 499 000 beräknat for juli 1995 - juni 1996

Riksåklagaren är central förvaltningsmyndighet for åklagarväsendet och
skall bl.a. utöva tillsyn över åklagarna och genom metodutveckling skapa
goda förutsättningar för åklagarväsendet att uppfylla målen för verk-
samheten (vilka dessa är anges under avsnitt C 2.). Riksåklagaren är
under regeringen högste åklagare i riket. Riksåklagarens kansli är sedan
den 1 juli 1994 organiserat i tre enheter, en för tillsyn, en för metod-
utveckling och en för administration. Utöver de tre beskrivna funktioner-

na finns personal for Riksåklagarens åklagarverksamhet i Högsta dom-
stolen.

Riksåklagaren behöver i årsredovisningen inte redovisa verksamheten
i flera verksamhetsgrenar.

Vid utgången av budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på

5,4 miljoner kronor. Detta överskott kommer att användas for kostnader
i samband med Riksåklagarens flyttning till nya lokaler och retroaktiva
utbetalningar av löneökningar som trätt i kraft den 1 januari 1994.

RRV.s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot års-
redovisningen.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Såväl årsredovisning som anslagsframställning visar vad Riksåklagaren
uppnått för resultat och vilka behoven bedöms vara for budgetåret
1995/96. Riksåklagaren har under flera års tid försökt men ännu inte
lyckats utveckla en metod som på ett tillfredsställande sätt mäter hur
mycket och vad som presteras vid åklagarmyndigheterna. För att kunna
höja effektiviteten inom åklagarväsendet är det viktigt att rättvisande
prestationsjämförelser kan göras över tiden och mellan olika åklagar-
myndigheter. Regeringen anser det därför angeläget att Riksåklagaren
vidtar åtgärder för att snarast möjligt få fram en tillförlitlig mätmetod.

Regeringen anser vidare att Riksåklagaren med den nyinrättade funk-
tionen för metodutvecklingsfrågor bör få ökade möjligheter att med kraft
driva metodutvecklingsarbetet inom organisationen.

Slutsatser

Det statsfinansiella läget ställer stora krav på besparingar på alla områden
inom den offentliga sektorn. Den ekonomiska situationen inom åklagar-
väsendet är emellertid ansträngd. Mot denna bakgrund och då Riks-
åklagaren under budgetåret 1995/96 skall göra en omfattande översyn av
åklagarorganisationen och förändra vissa delar av åklagarutbildningen bör
Riksåklagaren inte åläggas något besparingskrav.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Riksåklagaren för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 42 962 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

44

C 2. Åklagarmyndigheterna

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

499 389 758

554 948 000^;

862 111 000

varav 571 178 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Åklagarverksamheten är för närvarande indelad i 13 regioner. Vid de
regionala myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare,
tjänstgör statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer
av mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Överåklagaren
skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom
ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.

Riket är nu indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av
dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av
chefsåklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö,
som var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala
åklagarorganisationen. Överåklagarna i dessa tre distrikt har i princip
samma uppgifter som överåklagarna vid regionåklagarmyndighetema.

Härutöver finns Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, ledd av en
överåklagare. Åklagarna där handlägger mål i hela riket, i första hand
särskilt omfattande mål eller mål som berör flera regioner, främst mål
som rör omfattande ekonomisk brottslighet.

Sammanlagt tjänstgör ca 1 400 personer inom åklagarväsendet. Av
dessa är cirka 700 åklagare.

Mål och utgiftsstyrande faktorer

Det övergripande målet för åklagarväsendet är att handlägga de uppgifter
som åligger åklagarna på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid och att
driva verksamheten med ett effektivt resursutnyttjande. Åklagarväsendets
huvudsakliga uppgifter är att leda förundersökningar, fatta beslut i
åtalsfrågor och föra talan vid domstol.

Åklagarna har självfallet betydelsefulla uppgifter när det gäller att
uppnå det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten. På kort sikt
är det dock inte möjligt för åklagarna att påverka sin arbetsbörda.
Åklagarväsendets arbetsbelastning - och därmed utgiftsbehov - beror till
största delen på brottsutvecklingen och resultatet av den polisiära
verksamheten.

Utgifterna för verksamheten har varit i stort sett oförändrade under
perioden 1990/91 - 1993/94.

Överföringsbelopp m.m.

Vid utgången av budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på
40 miljoner kronor. Av detta belopp har 13 miljoner kronor uppstått hos

Beräknade utgifter enligt RRV: 552 000 000.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

45

de budgetansvariga myndigheterna till följd av att vakanser av olika skäl Prop. 1994/95:100
inte återbesatts. Beloppen anges behövas dels för aktiviteter som kommer Bilaga 3
att inträffa under innevarande budgetår, dels för amorterings- och
räntekostnader för investeringar gjorda under budgetåret 1993/94.

Resterande anslagssparande går åt för retroaktiva löneutbetalningar
under budgetåret 1994/95 enligt ett löneavtal som gäller fr.o.m. januari
1994.

I Riksåklagarens årsredovisning behöver verksamheten inte heller
beträffande åklagarverksamheten i övrigt redovisas i flera verksam-
hetsgrenar. RRV.r revisionsberättelse innehåller inte några invändningar
mot årsredovisningen.

Regeringens överväganden

Arbetsinsats och arbetssituation

Åklagarnas arbetssituation är ansträngd. Antalet inkommande mål till
regionala och lokala åklagarmyndigheter som rör allvarligare brott ökade
från ca 155 000 år 1990 till ca 175 000 år 1993. Under senare år har
trots detta arbetsbalansen för sådana mål varit konstant. En ökad
arbetsinsats som motsvarat ökningen av antalet inkommande mål har
alltså gjort att ökade balanser hittills kunnat undvikas.

Under de tre första kvartalen 1994 minskade antalet inkommande mål
som rör allvarligare brott med ca 7 % jämfört med motsvarande period
1993. Minskningen bör leda till att åklagarna får mer tid över för att leda
förundersökningar; en arbetsuppgift som ibland blivit lidande på grund
av den pressade arbetssituationen. Det är osäkert om minskningen är
bestående eller om den vänds i en ny ökning.

Ett område där balansen ökat till en otillfredsställande nivå trots en
betydande ökning av antalet avslutade mål är ekobrotten. De regionala
åklagarmyndigheterna avslutade 47 % fler sådana mål år 1993 jämfört
med år 1990. Trots detta ökade balansen med 25 %.

Såväl årsredovisningen som anslagsframställningen visar vilket resultat
åklagarväsendet uppnått och vilka behoven bedöms vara för budgetåret
1995/96. Riksåklagaren saknar dock fortfarande metoder för att ta fram
ett rättvisande produktivitetsmått (se även avsnitt C 1.). Riksåklagaren
har ändå försökt att redovisa produktivitetsutvecklingen m.m. Med den
s.k. M-metoden som grund anges att såväl kostnads- som arbets-
produktiviteten, efter att ha stigit under ett antal år, har sjunkit under
1993/94 jämfört med 1992/93. Arbetsproduktiviteten har under denna
period sjunkit med 1,7 %. En tänkbar förklaring till nedgången i produk-
tivitet är att antalet ärenden i balans har ökat inom polisväsendet, vilket
i sin tur har lett till att större åklagarresurser har fått läggas på bl.a.
förundersökningsledning. En annan förklaring kan vara att införandet av
datorer under ett uppbyggnadsskede tar mer resurser i anspråk än vad
som frigörs. Åklagarmyndigheternas prestationer har av vad som framgår
av tillgängliga mätmetoder väl motsvarat ställda krav.

Av årsredovisningen framgår vidare bl.a. att 86% av personalen inom                 4g

åklagarväsendet nu har ADB-stöd i sin verksamhet samt att målsättningen

att både åklagare och administrativ personal senast vid utgången av år Prop. 1994/95:100
1994 skall förfoga över egna persondatorer kommer att vara uppfylld. Bilaga 3

Slutsatser

Åklagarväsendet har under 1990-talet i likhet med andra delar av rätts-
väsendet mött en kraftigt stigande arbetsbörda. Vissa enklare måltyper
har minskat i antal under det att ärenden av mer komplicerat slag har
ökat. Beträffande vissa brottstyper - främst ekobrott - har balanserna
varit oroväckande höga. Åklagarväsendet har därför tidigare inte ålagts
något besparingskrav. Åklagarväsendet har i stället tilldelats medel för
att kunna göra vissa kraftfulla satsningar mot ekonomisk brottslighet. För
att möta den stigande arbetsbördan har vidare föreslagits vissa regel-
ändringar som bör kunna leda till en mer renodlad åklagarroll.

Enligt regeringens bedömning kräver det statsfinansiella läget att
rationaliseringar och effektiviseringar görs även inom åklagarväsendet till
ett belopp om 10 miljoner kronor. Samtidigt är det som regeringen vid
flera tillfällen påtalat viktigt att det sker en intensifiering och en fortsatt
satsning mot ekobrottslighet. Den särskilda satsning mot våldsbrott och
narkotikabrott som regeringen anser nödvändig måste också prioriteras.
För dessa ändamål behövs 6 miljoner kronor. Vidare har regeringen i det
föregående framhållit vikten av att de förslag som syftar till att höja
kvaliteten på åklagarutbildningen genomförs (promemorian Tjänstestruk-
turen för åklagare, m.m.). För detta ändamål åtgår 4 miljoner kronor.
Detta sammantaget gör att regeringen anser att anslaget C 2. Åklagar-
myndigheterna skall vara oförändrat budgetåret 1995/96.

Anslagets storlek påverkas emellertid av en förändrad beräkningsgrund
vad avser lokalhyror. Vid beräkningen av anslaget har en justering gjorts
utifrån Statens lokalförsöijningsverks bedömning av prisutvecklingen för
lokalhyror. Justeringen innebär att anslaget räknas ned med ca 5,1 miljo-
ner kronor, bl.a. till följd av att hyresnivåerna har sjunkit.

Slutligen tillförs anslaget 12,15 miljoner kronor som flyttas över från
polisväsendets anslag. Syftet är att samtliga åklagarmyndigheter framöver
själva skall upphandla tjänster som tidigare polisen i vissa fall försett dem
med (t.ex. lokalvård och telefonväxel).

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 862 111 000 kr.

47

D. Domstolsväsendet m.m.

Allmänt om reformarbetet

Inom domstolsväsendet pågår ett brett upplagt rationaliserings- och
forändringsarbete. Som nämnts vid flera tidigare tillfallen omfattar detta
judiciella, administrativa och organisatoriska frågor. De viktigaste judi-
ciella frågorna är en ändrad instansordning for ett stort antal sådana mål
som prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna och ett ökat
användande av prövningstillstånd vid överklagande av mål från såväl
tingrätter som länsrätter till respektive överinstanser. Frågorna har
berörts i Inledningen (avsnitt 4). En närmare redogörelse för dessa och
andra närliggande processrättsliga reformer lämnas i bilaga 3.1
(avsnitt 4). Beredningen av Domstolsutredningens förslag i betänkandet
Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106) fortsätter inom regerings-
kansliet med siktet inställt på ett genomförande av de flesta förslag som
rör processrättsliga frågor.

Förslagen i de inom regeringskansliet utarbetade promemoriorna
Domstolsväsendet - Organisation och administration i framtiden
(Ds 1992:38) och Specialdomstolama i framtiden (Ds 1993:34), tar sikte
på domstolsväsendets administration och organisation. Bland annat be-
handlas frågor om tingsrättemas domkretsar och vissa specialdomstolars
framtid. Frågor som rör organisatoriska och administrativa frågor finns
också i Domstolsutredningens förslag, exempelvis frågorna om den
organisatoriska hemvisten för bouppteckningsverksamheten och inskriv-
ningsmyndigheterna .

Förslagen i den förstnämnda promemorian rönte en omfettande kritik
och har inte lett till andra förändringar än de som huvudsakligen rör
fördelningen av administrativa uppgifter mellan Domstolsverket och dom-
stolarna (se vidare nedan).

Sedan de nämnda judiciella, processuella och administrativa föränd-
ringarna - som förväntas ge stora bidrag till ett effektivare domstols-
väsende - har börjat genomföras är tiden nu mogen för att göra en
djupare översyn av de organisatoriska frågorna. Inom Justitiedeparte-
mentet undersöks nu förutsättningarna för att göra en översyn av
domstolsväsendets organisation. En sådan översyn kan komma att be-
handla såväl underrätts- som överrättsstrukturen och även frågor om
specialdomstolamas roll inom rättsväsendet. I ett sådant sammanhang bör
också den organisatoriska hemvisten för bl.a. bouppteckningsverksam-
heten och inskrivningsmyndigheterna tas upp. Syftet med en översyn av
de organisatoriska frågorna är att få underlag för att skapa ett mer
effektivt, slagkraftigt och sammanhållet rättsväsende där också bättre
förutsättningar skapas för att ta till vara så mycket som möjligt av de
rationaliseringsmöjligheter som uppstått genom de reformer på det
judiciella och processrättsliga planet som nu är under genomförande.

Som ett exempel på regeringens strävan att ta till vara alla möjligheter
till rationaliseringar inom domstolsväsendet kan nämnas en samman-
läggning av Borås och Sjuhäradsbygdens tingsrätter. Ett beslut om vid
vilken tidpunkt en sammanläggning skall ske kommer att meddelas så

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

48

snart de lokalmässiga förutsättningarna är klarlagda. Regeringen räknar
med att få behövligt underlag från Domstolsverket senast under våren
1995.

Under lång tid har också, främst under Domstolsverkets ledning,
bedrivits ett arbete som syftat till att rationalisera, förenkla och göra mål-
och ärendehanteringen billigare vid domstolarna. Sålunda har bl.a. ett
ambitiöst arbete lagts ned på att datorisera domstolsväsendet. Ytterligare
steg på den inslagna vägen håller nu på att tas genom införandet av ett
databaserat målhanteringssystem vid tingsrätterna och länsrätterna
(MAHS). Detta beräknas vara infört vid samtliga underrätter under de
närmaste två budgetåren. Ett motsvarande system för hovrätternas och
kammarrätternas del håller på att utvecklas och beräknas komma i föll
drift härefter.

I juli 1994 avlämnade 1993 års domarutredning sitt betänkande
Domaren i Sverige inför framtiden (SOU 1994:99). Utredningen tar, med
utgångspunkt bl.a. i frågor om rättsstat och demokrati, domstolarnas roll
i samhället och domarrollen i framtiden, upp frågor om domarnas
ställning. Sålunda behandlas utnämning och rekrytering av ordinarie
domare och därmed sammanhängande frågor, domarnas rättsliga ställning
samt deras löner och bisysslor. Vidare berörs frågor kring vad som bör
vara domarens uppgifter i framtiden och frågor om den administrativa
styrningen av domare och domstolar. Även nämndemännens ställning tas
upp. Utredningen lägger, med ett undantag som rör jurymännen i tryck-
och yttrandefrihetsmål, inte fram några konkreta förslag utan lämnar
huvudsakligen synpunkter på vilka frågor som bör utredas närmare i ett
fortsatt utredningsarbete. Betänkandet är remissbehandlat, remisstiden
gick ut den 1 december 1994.

I detta sammanhang bör nämnas den viktiga frågan om delegering av
arbetsuppgifter från domare till kanslipersonal vid domstolarna. Rege-
ringen avser att ta upp den på nytt i samband med att ställning tas till
domarutredningens fortsatta arbete.

I september 1994 förordnade Justitiedepartementet en utredare att
biträda departementet med att undersöka vilka åtgärder som kan förbättra
situationen för vittnen och målsägande i domstol samt lämna förslag som
kan anses motiverade i detta hänseende. Undersökningen avser främst
frågor om hur vittnens och målsägandes skydd kan förstärkas. Uppdraget
kommer att redovisas i januari 1995.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

Resultatinformation

Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill kommer ett
antal avgränsade uppgifter av mer rättsvårdande natur. Ett övergripande
mål för verksamheten har formulerats så att domstolarna skall på ett
rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som de
har att handlägga. Domstolsväsendet har uppfyllt det kravet.

Domstolsverkets uppgift är att vara administrativ centralmyndighet för
domstolsväsendet. Målet för den verksamheten är att verket, med iakt-
tagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, skall se

4 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

till att domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har väl Prop. 1994/95:100
uppfyllt det uppsatta målet för verksamheten. Domstolarnas arbete Bilaga 3
bedrivs i alla de avseenden Domstolsverket kan påverka på ett i stort sett
effektivt sätt. Ytterligare rationaliseringsarbete pågår under verkets
ledning.

Förändringar på området

Inom domstolsväsendet sker de huvudsakliga förändringarna genom
ändrad lagstiftning på alla olika sakområden där domstolsprövning
förekommer och inom det processrättsliga området. Detta finns närmare
beskrivet bl.a. i bilaga 3.1. Härtill kommer det rationaliseringsarbete
med avseende på arbetsmetoder och organisation som fortlöpande bedrivs
under bl.a. Domstolsverkets ledning. Vissa mer ekonomiskt betydelse-
fulla reformer kan nämnas här.

Bakgrunden är de krav på besparingar som det statsfinansiella läget har
aktualiserat. Dessa nedskärningar skall finansieras genom olika föränd-
ringar av verksamheten och andra rationaliseringar. Bland de viktigaste
är att genomföra den förändrade instansordningen för de allmänna
förvaltningsdomstolarna och att införa det ADB-baserade målhanterings-
systemet, MÅHS. Härtill planeras en del andra handläggningsmässiga
och andra förenklingar på vissa områden, bl.a. vad gäller kungörelser i
konkursärenden. Regeringen bedömer att besparingar kan ske inom
domstolsväsendet under budgetåret 1995/96 med 133,5 miljoner kronor.

Regeringen räknar med att det på längre sikt bör vara möjligt att göra
ytterligare rationaliseringsvinster inom domstolsväsendet bl.a. genom ett
ökat användande av prövningstillstånd i överrättema. Organisatoriska för-
ändringar inom domstolsväsendet bör ge ytterligare besparingseffekter
under mandatperioden. Vad gäller besparingar på ytterligare 600 miljoner
kronor inom rättsväsendet under perioden 1997 - 1998, se avsnitt
2 Rättsväsendets besparingar perioden 1995 - 1998.

Effekter av instansordningsreformen

Enligt vad som närmare framgår av bilaga 3.1 (avsnitt 4) är en reform
av instansordningen m.m. för de allmänna förvaltningsdomstolarna under
etappvis genomförande. Riksdagen har nyligen antagit en proposition
med de förslag som utgör den andra etappen av detta arbete. Lagänd-
ringarna avses träda i kraft den 1 april 1995.

Som ett led i genomförandet av reformen beslutade regeringen i
regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 att omvandla en avdelning på
vaije kammarrätt till en extra avdelning. Regeringen beslutade vidare att
ersättare för kammarrättslagmän och kammarrättsråd, tillika vice ord-
förande på avdelning, vid uppkommande vakanser skulle anställas med
tidsbegränsade förordnanden i den omfattning som motsvarades av antalet
extra avdelningar vid vaije kammarrätt. Regeringens beslut innebar
slutligen att kammarrättsråd som slutar sin anställning inte skall ersättas                   50

genom nyanställningar.

Enligt den bedömning som regeringen nu kan göra av instans-
ordningsreformens effekter finns det förutsättningar att avveckla en
avdelning vid vaije kammarrätt den 1 juli 1995. Regeringen avser dock
att noga följa utvecklingen av instansordningsreformens effekter vid
kammarrätterna.

Avvecklingen den 1 juli 1995 av en avdelning vid vaije kammarrätt
innebär att Kammarrätten i Sundsvall endast kommer att ha kvar en av
de båda Umeå-avdelningama. Det står emellertid redan i dag klart att
målunderlaget efter genomförandet av andra etappen av instansordnings-
reformen inte kommer att vara tillräckligt för att motivera att den
återstående Umeå-avdelningen behålls. Konsekvensen av detta är att den
bör avvecklas under budgetåret 1995/96. Efter en utvärdering av
effekterna av de båda första etapperna av instansordningsreformen
kommer regeringen att ta ställning till frågan om ytterligare neddrag-
ningar är möjliga.

Med anledning av regeringens beslut att inte anställa nya kammar-
rättsråd har JUSEK hemställt att regeringen skall besluta om inrättande
av tidsbegränsade anställningar för kammarrättsråd. Enligt regeringens
mening finns det emellertid inte skäl att frångå huvudregeln i 60 §
förordningen (1975:571) med kammarrättsinstruktion. Samma synsätt
gäller även för hovrätternas del. Såväl kammarrätter som hovrätter har
tillgång till assessorer som i stor utsträckning kan användas som ersättare
för kammarrättsråd respektive hovrättsråd.

Det finns emellertid anledning att bevaka arbetssituationen särskilt vid
kammarrätterna. Avsikten är nämligen att kammarrättsorganisationen
skall anpassas till den nya arbetssituationen i takt med genomförandet av
instansordningsreformen. Om minskningen av antalet kammarrättsråd
visar sig inte motsvara det behov som en krympt kammarrättsorganisation
ställer kommer regeringen att se till att kammarrättsråd anställs i erforder-
lig utsträckning.

Tingsställen

I 1 kap. 5 § rättegångsbalken föreskrivs att en tingsrätt skall ha tings-
ställe på den eller de orter som regeringen bestämmer. Sådana bestäm-
melser har meddelats i förordningen (1982:996) om rikets indelning i
domsagor. Av den framgår var tingsrätterna skall ha sin kansliort och
även på vilka orter tingsställe skall finnas.

De åtgärder som på något sätt kan underlätta en rationalisering av
domstolsväsendet bör vidtas och det finns möjligheter att minska
kostnaderna för domstolar genom att dra in vissa tingsställen som på
grund av bl.a. sin belägenhet i förhållande till tingsrättens kansliort och
utnyttjandegraden bedöms kosta mer än de fördelar de medför for
verksamheten. Det bör överlämnas till domstolarna själva att, i samarbete
med Domstolsverket som ansvarigt för dimensioneringsfrågoma, bestäm-
ma om de skall behålla ett nu befintligt tingsställe utanför kansliorten.
Detta kräver en ändring i 1 kap. 5 § rättegångsbalken. Av den nya
bestämmelsen skall framgå att en tingsrätt skall ha sitt kansli på den ort

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

regeringen bestämmer och att tingsrätten också skall ha sitt tingsställe där
om regeringen inte bestämmer annat. Tingsrätten får - men behöver inte
- ha tingsställe även på annan ort som regeringen bestämmer. Härigenom
får tingsrätterna frihet att utan regeringens medgivande i varje enskilt fall
dra in ett befintligt tingsställe utanför kansliorten. Lagändringen föreslås
träda i kraft den 1 juli 1995.

På grund av frågans enkla lagtekniska beskaffenhet har Lagrådets
yttrande inte inhämtats. Regeringens förslag till lagtext finns i bilaga 3.2.

Försöksverksamheten med ett års notarietjänstgöring vid åklagar-
myndighet

Den 1 juli 1990 avkortades notarietjänstgöringen från två och ett halvt år
till två år. Samtidigt infördes en försöksverksamhet med ett års notarie-
tjänstgöring vid åklagarmyndighet och återstoden av tiden vid tingsrätt
(prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 63 f.). Det främsta syftet med försöks-
verksamheten var att förbättra rekryteringen till åklagarväsendet. I propo-
sitionen uppdrogs åt Domstolsverket att inom en treårsperiod utvärdera
försöksverksamheten. En sådan utvärdering har nu skett och Domstols-
verket föreslår, främst mot bakgrund av domstolarnas negativa erfaren-
heter, att försöksverksamheten upphör. Enligt Domstolsverkets utvärde-
ring har försöksverksamheten inte heller resulterat i någon påvisbar
förbättring av rekryteringen till åklagarbanan. Riksåklagaren har inte
någon erinran mot att försöksverksamheten enligt just denna modell
upphör. Regeringen anser i likhet med Domstolsverket att det är viktigt
att beakta domstolarnas synpunkter. Dessas verksamhet är beroende av
notarier som inte bör tjänstgöra alltför kort tid där. Regeringen kommer
därför att upphäva förordningen (1990:470) om försöksverksamhet med
ettårig notarietjänstgöring vid åklagarmyndighet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

Ny organisation för Domstolsverket m.m.

Mot bakgrund bl.a. av vad som anförts i prop. 1993/94:17 Förvaltningen
inom domstolsväsendet lämnade regeringen i februari 1994 ett uppdrag
till Domstolsverket att utarbeta förslag till en ny arbetsfördelning mellan
Domstolsverket och domstolarna i vissa administrativa frågor. Domstols-
verket har i en delrapport i maj 1994 lagt fram ett antal förslag som går
ut på fortsatt delegering av beslutsfunktioner och decentralisering av
förvaltningsuppgifter från Domstolsverket till domstolarna. Rapporten
innefattar också förslag till avgiftsfinansiering av vissa tjänster som
verket tillhandahåller domstolarna. Förslagen håller nu på att genom-
föras.

I sin slutrapport över uppdraget har Domstolsverket beskrivit en ny
organisation med farre och större enheter samt delvis nya arbetsformer
för verket fr.o.m. den 1 januari 1995. Den nya organisationen är upp-
byggd med tre enheter under generaldirektören, nämligen en stabsenhet,
en utvecklingsenhet och en serviceenhet. Inom verket skall också finnas
en chefsjurist. Regeringen har inte någon erinran mot vad Domstols-

verket har anfört och beslut om de förordningsändringar som behövs har Prop. 1994/95:100
redan fattats.                                                                  Bilaga 3

Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslags-
nämnden för domstolsväsendet

Domstolsverkets styrelse är enligt riktlinjer som beslutats av riksdagen
sammansatt av personer som huvudsakligen hämtats från domstolarna
(prop. 1993/94:17, bet. 1993/94:JuU10, rskr. 1993/94:98). I enlighet
med riktlinjerna ingår det inte längre några fackliga representanter och
inte heller några politiskt förtroendevalda i Domstolsverkets styrelse. Vad
avser sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
innebär de nya riktlinjerna att det inte heller där ingår några fackliga
representanter.

Det är viktigt att sammansättningen av Domstolsverkets styrelse är
sådan att den politiska och medborgerliga insynen garanteras. Det är
vidare betydelsefullt att personalen via sina organisationer har möjlighet
att fora fram synpunkter på verksamheten genom egna representanter i
Domstolsverkets styrelse och i Tjänsteförslagsnämnden för domstols-
väsendet.

I samband med frågan om riktlinjerna för sammansättningen av
Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstols-
väsendet behandlades också frågan om ordförandeskapet i både styrelsen
och nämnden. Tidigare var chefen för Domstolsverket ordförande både
i verksstyrelsen och i nämnden. Sedan den 1 januari 1994 är en annan
ledamot än verkschefen ordförande i verksstyrelsen och Högsta dom-
stolens ordförande är ordförande i Tjänsteförslagsnämnden för domstols-
väsendet.

Som anförs i bilaga 8 till denna proposition är frågan om förvaltnings-
myndigheternas ledning under övervägande och regeringen avser att åter-
komma till denna fråga senare. I det sammanhanget kommer också
frågorna om ordförandeskapet i de nu aktuella organen att tas upp till
närmare behandling.

I samband med att ordförandeskapet i Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet flyttades från verkschefen till Högsta domstolens ord-
förande uttalades i den nämnda propositionen att chefen för Domstols-
verket skulle ansvara för föredragning och beredning av ärendena i
nämnden. Regeringen vill erinra om att denna ordning är viktig för att
nämndens verksamhet skall fungera väl med tanke på att verket tillhanda-
håller nämndens föredragande.

Enligt regeringens uppfattning bör en återgång ske till vad som
tidigare gällde beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse
och av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet med avseende på
förtroendevalda och fackliga representanter.

Domstolsväsendets roll inom det civila försvaret

Regeringen anmäler i bilaga 5 till denna budgetproposition att funktionen

53

domstolsväsendet inom det civila försvaret bör upphöra och att Prop. 1994/95:100
Domstolsverket därmed inte längre har funktionsansvar. Myndigheten Bilaga 3
bibehåller dock sin uppgift som beredskapsmyndighet. Regeringen vill
betona vikten av att beredskapsuppgiften ägnas oförändrat stor uppmärk-
samhet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken,

2. godkänner det som regeringen förordar om sammansättningen av
Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstols-
väsendet.

D 1. Domstolsverket

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

59 347 919

65 328 000

85 268 000

varav 56 411 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom-
stolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrende- och hyresnämn-
derna, Försäkringsöverdomstolen (t.o.m. den 30 juni 1995), Rättshjälps-
myndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket skall,
med iakttagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen,
se till att domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har
också till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i
rättshjälpsfrågor. Från anslaget betalas bl.a. kostnaderna för verksam-
heten vid Notarienämnden och Tjänsteförslagsnämnden för domstols-
väsendet.

Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94, vad avser
verkets egen verksamhet, visar bl.a. att överföringsbeloppet har ökat med

3,5 miljoner kronor budgetåret 1993/94 och inför budgetåret 1994/95
uppgick till 9,5 miljoner kronor. Till stor del beror ökningen på att
kostnaderna för bl.a. resor, lokaler och datorunderhåll blivit lägre än
budgeterat.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot års-
redovisningen.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

I den del av årsredovisningen som avser Domstolsverkets egen verk-
samhet redovisas på ett lättfattligt sätt vad verket presterat. Bland annat
framgår att löneadministrationen sköts med en allt högre produktivitet.
Hur kvaliteten i verkets arbete uppfattas av domstolarna har mätts med

en enkät. Resultatet visar att domstolarna över lag har en positiv Prop. 1994/95:100
uppfattning om hur Domstolsverket sköter sina arbetsuppgifter. Delege- Bilaga 3
ringen av arbetsuppgifter från verket till domstolarna fortskrider på ett
önskvärt sätt.

Slutsatser

Domstolsverket skall vara en drivande kraft bakom de stora förändringar
och rationaliseringar av verksamheten som nu pågår på domstols-
väsendets område. Detta är en förutsättning for att de åtgärder som är
planerade att genomföras skall få önskad genomslagskraft och ge de
beräknade ekonomiska vinsterna. Mot denna bakgrund bör Domstols-
verket inte åläggas något besparingskrav. I stället bör verket under den
kommande budgetperioden från anslaget D 2. Domstolarna m.m. som ett
engångsbelopp tillföras sammanlagt 5,25 miljoner kronor för utvecklings-
ändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Domstolsverket for budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 85 268 000 kr.

D 2. Domstolarna m.m.

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

2 262 442 907

2 543 888 000²

3 822 817 000

varav 2 534 623 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen.

Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter. Hov-
rätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna. Det
finns sex hovrätter. Högsta domstolen är överrätt i de mål som över-
klagas från hovrätterna.

Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och
Regeringsrätten. Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast
under kammarrätterna. Det finns 24 länsrätter. Kammarrätterna är över-
rätter i de allt fler måltyper som överklagas från länsrätterna men är fort-
farande första domstolsinstans i en del förvaltningsmål. De skall nu även
få behörighet att i viss utsträckning pröva ansökningar om resning och
återställande av försutten tid samt avgöra mål om rättsprövning. Det
finns fyra kammarrätter. Regeringsrätten är högsta allmänna förvalt-
ningsdomstol. Regeringsrätten är överrätt i de mål som överklagas från
kammarrätterna. Regeringsrätten avgör vidare mål om rättsprövning av

² Beräknade utgifter enligt RRV: 2 544 000 000.

55

vissa förvaltningsbeslut.                                                   Prop. 1994/95:100

Försäkringsöverdomstolen prövar socialforsäkringsmål och mål enligt Bilaga 3
lagen om arbetslöshetsförsäkring som överklagas från kammarrätterna.
Domstolen läggs ned den 1 juli 1995 och dess funktion som prejudikat-
instans i socialforsäkringsmål m.m. övertas då av Regeringsrätten.

Hyresnämnderna har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenämnd
i hyrestvister samt att avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämn-
derna har motsvarande uppgift i arrendetvister.

Bostadsdomstolens verksamhet har den 1 juli 1994 övergått till Svea
hovrätt.

Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål for
Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.

Mål och utgiftsstyrande faktorer

Domstolarnas verksamhet är regelstyrd. De skall på ett rättssäkert sätt
och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som kommer in till dem.
De saknar därför möjlighet att påverka inflödet av arbetsuppgifter.
Brottsutvecklingen är en viktig utgiftsstyrande faktor för de allmänna
domstolarna vad gäller brottmål. De allmänna förvaltningsdomstolarnas
verksamhet, liksom tingsrätternas verksamhet i fråga om tvistemål,
påverkas i hög utsträckning av konjunkturläget i stort. Sammantaget gör
detta att domstolsväsendets egna möjligheter att påverka sina utgifter
begränsar sig till effektiviseringar av mål- och ärendehanteringen inom
ramen for de regler de har att tillämpa.

Överföringsbelopp m.m.

Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94 visar bl.a. att
domstolarna fört med sig ett överföringsbelopp om ca 235 miljoner
kronor in i budgetåret 1994/95. Av detta belopp går 85 miljoner kronor
åt till bl.a. retroaktiva löneutbetalningar och kostnader för investeringar.
En stor del av resterande överföringsbelopp (ca 150 miljoner kronor)
beror på att vakanser av olika orsaker inte blivit tillsatta.

Utgifterna for verksamheten har, räknat i fasta priser, varit i stort sett
oförändrade under perioden 1990/91 - 1993/94.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot Dom-
stolsverkets årsredovisning.

Arbetsläget

Arbetsläget är ansträngt. Detta beror för tingsrätternas del främst på en
under tidigare år stadigt ökande måltillströmning, framför allt på tviste-
målens område. Under 1993/94 har dock situationen förbättrats till följd
av färre inkommande mål vilket lett till minskade balanser.

För hovrätternas del kan konstateras att brottmålsbalansen minskat med
23 % medan balansen av tvistemål fortsätter att stiga en aning till följd

56

av att antalet inkomna tvistemål ökat med 17 % mellan budgetåren Prop. 1994/95:100
1992/93 och 1993/94.                                                 Bilaga 3

Antalet inkommande mål i Högsta domstolen fortsätter att öka. En
markant ökning av antalet avgjorda mål medför dock att balanserna har
minskat något.

Vid länsrätterna har den tidigare snabba minskningen av antalet skatte-
mål stannat upp. Antalet skattemål kan tvärtom i framtiden komma att
öka eftersom skattemyndigheterna kan förväntas öka sin avverkning av
ärenden. Antalet inkommande mål enligt socialtjänstlagen har mer än tre-
dubblats sedan budgetåret 1990/91. Även socialförsäkringsmålen har fort-
satt att öka i antal.

Arbetssituationen för kammarrätterna är i stort densamma som före-
gående budgetår; ungefar lika många mål kom in som avgjordes.
Målbalansen har minskat något och balansens åldersfördelning har för-
bättrats. Målbalansen är dock fortfarande besvärande stor. Jämfört med
exempelvis hovrätterna är balansen, i relation till antalet avgjorda mål,
dubbelt så stor.

Regeringsrätten avgjorde budgetåret 1993/94 15 % fler mål än före-
gående budgetår. Detta ledde till att balansen - trots att antalet inkomna
mål ökade med 6 % - minskade.

Försäkringsöverdomstolen avgjorde under det senaste budgetåret
dubbelt så många mål som kom in. Om domstolen arbetar i samma takt
under budgetåret 1994/95 kommer det vid avvecklingen av domstolen
den 1 juli 1995 att finnas ca 1 400 oavgjorda mål som då skall över-
lämnas till Regeringsrätten.

Arbetssituationen för hyres- och arrendenämnderna är stabil.

För domstolsväsendet som helhet gäller att det under flera år ökande
antalet inkommande mål nu åtminstone tillfälligtvis stannat upp vilket
bidragit till att målbalansema minskat för de flesta måltyper. Balanserna
är dock fortfarande så stora inom många områden att det hämmar
effektiviteten i arbetet.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Såväl årsredovisningen som anslagsframställningen för domstolarna visar
bl.a. vad domstolsväsendet uppnått för resultat, hur den ekonomiska
situationen är och vilka behoven bedöms vara för domstolarna budgetåret
1995/96.

Det är viktigt för att kunna höja effektiviteten inom domstolsväsendet
att rättvisande prestationsjämförelser kan göras över tiden och mellan
olika domstolar. För detta krävs en god uppfattning om vad resurserna
används till vid varje domstol. Regeringen har i regleringsbrevet för
budgetåret 1994/95 angett att Domstolsverkets arbete med att utveckla
exaktare metoder för uppskattningar av bl.a. arbetstidsåtgången inom
respektive verksamhetsgren för olika personalkategorier skall fortsätta.
De produktivitetsförändringar som redovisas i årsredovisningen för                  57

räkenskapsåret 1993/94, och som måste tolkas med viss försiktighet,

visar en sammanvägd produktivitetsökning med 0,6 % mellan budgetåren
1992/93 och 1993/94.

Slutsatser

Domstolsväsendet har, som utförligt redovisats i tidigare budgetpropo-
sitioner, under de senaste åren haft att ta sig an en stadigt ökande
arbetsbörda. Detta har tagit sig uttryck i att, även om arbetstakten och
målavverkningen också har ökat, balanserna av oavgjorda mål och
ärenden blivit oroväckande stora på sina håll. Mot bakgrund av detta har
domstolsväsendet under de senaste åren undantagits från de sparkrav som
lagts ut över den statliga verksamheten i övrigt. Å andra sidan har dom-
stolsväsendet inte heller fått några resurstillskott motsvarande ökningen
av mål- och ärendetiUströmningen. Under det senaste året har dock
antalet inkommande mål till domstolarna minskat. Som tidigare anförts
är det statsfinansiella läget nu sådant att alla möjligheter måste tas till
vara för att rationalisera och effektivisera verksamheten inom dom-
stolsväsendet. Målsättningen skall vara att ytterligare förbättra använd-
ningen av domstolsväsendets resurser. Domstolsväsendet kan inte längre
undantas från sparkrav. Anslaget till Domstolarna m.m. bör därför
minskas med sammanlagt 133,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

Anslaget tillförs budgetåret 1995/96 ca 31,7 miljoner kronor som över-
förs från anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Orsaken till överfö-
ringen är att polisens arbete med stämningsmannadelgivningar fr.o.m.
den 1 juli 1995 är avgiftsbelagt. De medel som polisen tidigare tilldelats
förs därför över till de myndigheter som anlitar polisen for att utföra
stämningsmannadelgivningar.

Vidare tillförs anslaget 0,9 miljoner kronor som överförs från trettonde
huvudtiteln. Orsaken till överföringen är förslagen i en proposition
(1994/95:123) med förslag till en ny marknadsföringslag. I propositionen
föreslås bl.a. att marknadsföringsmål som nu handläggs vid Marknads-
domstolen i stället skall handläggas vid Stockholms tingsrätt fr.o.m. den
1 juli 1995.

Vid beräkningen av anslaget har en justering gjorts utifrån Statens
lokalförsöijningsverks bedömning av prisutvecklingen för lokalhyror.
Justeringen innebär att anslaget räknas ned med ca 77 miljoner kronor,
bl.a. till följd av att hyresnivåerna har sjunkit.

Bland övriga tekniska justeringar av anslaget som genomförs bör
nämnas att för betalning av ersättningar till nämndemän m.fl. kommer
för budgetåret 1995/96 ca 120 miljoner kronor att föras över från
anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. till detta anslag.

Vidare minskas anslaget med sammanlagt 43,5 miljoner kronor till
följd av att tidsbegränsade anvisningar upphör. Dessa medel syftade
bland annat till att möjliggöra en tillfällig förstärkning av personal-
resurserna vid vissa domstolar med särskilt svår arbetssituation.

I prop. 1994/95:19 del 2 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
och prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlem-
skap i Europeiska unionen behandlas bl.a. frågor om exportbidrag,

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

mjölkkvoter m.m. Förslagen i propositionerna innebär att de allmänna Prop. 1994/95:100
förvaltningsdomstolarna kommer att tillföras närmare 10 000 nya mål Bilaga 3
vilket kommer att medföra betydande kostnadsökningar för domstols-
väsendet. Den tilltänkta lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari
1995. Regeringen har för avsikt att i kompletteringspropositionen våren
1995 behandla frågan om domstolarnas resursbehov for de nya
mål typerna.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-

anslag på 3 822 817 000 kr.

59

E. Kriminalvården

1    Kriminalvårdens uppgifter och organisation

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och
skyddstillsyn, ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och för
verksamheten vid häktena samt att utföra personutredningar. Kriminal-
vården är den sista länken i ”rättskedjan” och tillströmningen av klienter
till kriminalvården styrs av polisen, åklagarna och domstolarna. De be-
slut som fattas av dessa myndigheter skall i de flesta fall direkt
verkställas av kriminalvården. Endast när det gäller dömda som är på fri
fot i avvaktan på att fängelsestraffet skall verkställas, har kriminalvården
vissa möjligheter att påverka när verkställigheten skall ske.

Basen i kriminalvårdsverksamheten utgörs av anstalterna, häktena och
frivårdsmyndighetema. Anstalterna, som kan vara öppna eller slutna,
indelas i riks- och lokalanstalter. Regeringen har dock föreslagit att
indelningen i riks- och lokalanstalter skall upphöra den 1 juli 1995
(prop. 1994/95:124). I oktober 1994 fanns det 19 riksanstalter, 59 lokal-
anstalter, 30 häkten samt 50 frivårdsmyndigheter.

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all krimi-
nalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet for sju geografiskt
indelade regioner, som var och en omfattar anstalter, häkten och fri-
vårdsmyndigheter, samt för Transporttjänsten. I administrativt hänseende
är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och de 30
övervakningsnämndema.

De sju regionmyndighetema skall bl.a. leda kriminalvården i regio-
nerna enligt Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, stödja verksamheten vid
de lokala myndigheterna och utöva tillsyn över deras verksamhet.

2    Kriminalvårdens resultat

2.1 Anstalter och häkten

Programverksamhet m.m.

Inom kriminalvården bedrivs programverksamhet för olika kategorier av
intagna. Samtidigt med denna utveckling pågår ett arbete med att för-
ändra vårdarnas roll och arbetsformer, bl.a. genom ett system med
kontaktmannaskap, som innebär att en vårdare är personlig kontaktperson
för en eller flera intagna. Kontaktmannen skall svara for en väsentlig del
av påverkansarbetet. De nya arbetsformerna ställer krav på kontinuitet
i personalens tjänstgöring, vilket också förutsätter en förändring av
arbetstidens förläggning.

Med utgångspunkt i en inventering av den programverksamhet som
hittills bedrivits har kriminalvården påböljat ett arbete med att utarbeta
generella kvalitetskrav för åtgärdsprogram.

Det finns ett antal program som riktar sig till intagna som missbrukar
alkohol, framför allt till sådana som har dömts för rattfylleri. Antalet
personer som har dömts för trafiknykterhetsbrott och som deltagit i
kursen Rattfällan har ökat under de senaste budgetåren från 570 personer

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

60

under budgetåret 1991/92 till 770 personer under budgetåret 1993/94.
Målsättningen är att alla som dömts till fängelse för trafiknykterhetsbrott
bör genomgå alkoholavvänjande behandling under anstaltstiden.

Ett särskilt handlingsprogram for vålds- och sexualbrottslingar har
utarbetats och kommer att vara klart under budgetåret 1994/95. Inten-
tionen är bl.a. att de intagna skall koncentreras till ca 14 anstalter.

Under budgetåret 1993/94 har kriminalvården prioriterat insatser för
att utveckla drogprogram och särskilda platser för narkotikamissbrukare.
Andelen narkotikamissbrukare som tas in i anstalt har varit relativt
konstant under de senaste åren. Drygt 40 % bedöms ha haft ett aktuellt
narkotikamissbruk en kort tid före intagningen i anstalt. Antalet intagna
som bedömts som narkotikamissbrukare var den 1 april 1993 1 742 och
den 1 april 1994 1 852. Av dessa deltog 549 resp. 681 i verksamhet
riktad mot narkotika, antingen på anstalten eller vid s.k. § 34-placering.

På häkten i storstadsregionerna och på några orter i landet har bedrivits
projektverksamhet med inriktning på identifiering av narkotika-
missbrukare/HIV-bärare samt insatser avseende information och behand-
lingsmotivation. På slutna anstalter har ett 40-tal motivatörer arbetat med
att utveckla motivationsarbetet, programverksamheten för narkotika-
missbrukare och samverkan med externa resurser.

Kriminalvården försöker på olika sätt bedöma hur vanligt före-
kommande narkotikamissbruk på anstalterna är, bl.a. med hjälp av urin-
provskontroller. Tillsammans med bl.a. gjorda beslag och erkännanden
av intagna ligger dessa prov till grund för de bedömningar av narkotika-
läget som anstalterna gör vaije månad. Drygt hälften av anstalterna
redovisar att problem med narkotika är sällsynt eller inte förekommer.
Merparten av de övriga anstalterna har problem då och då och endast en
mindre del ofta eller så gott som dagligen. Under budgetåret 1993/94 har
också gjorts en stickprovsundersökning, där var femte intagen fick lämna
urinprov. Totalt lämnades positiva prov i 6,5 % av fallen medan 7 %
vägrade att lämna prov. Över 85 % av de intagna som deltog i
undersökningen kunde alltså inte beläggas med narkotikamissbruk i
anstalt.

Fängelseutredningen har i sitt slutbetänkande Kriminalvård och
psykiatri (SOU 1994:5) bl.a. föreslagit att det inom kriminalvården skall
inrättas s.k. stödavdelningar for intagna som vållar särskilda problem
med hänsyn till personlighetsstörning eller psykisk särart och för vilka
psykiatrin inte kan ge någon behandling. Enligt utredningens förslag bör
stödavdelningama ha förhållandevis få intagna och vara utformade så att
de jämfört med normalavdelningama har en något större yta per intagen.
Till stödavdelningama skall bl.a. rekryteras personal med mentalskötar-
kompetens och det skall finnas tillgång till psykologiskt stöd åt intagna
och personal. Kriminalvårdsstyrelsen planerar att inrätta stödavdelningar
med sammanlagt 72 platser.

Säkerhet

Till Kriminalvårdsstyrelsens uppgifter hör att vidta åtgärder så att

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

61

rymningar motverkas samt att noga överväga säkerhetsaspekten inför Prop. 1994/95:100
frigång, permissioner, besök etc.                                          Bilaga 3

Antalet rymningar direkt från anstalt minskade från 558 under
budgetåret 1992/93 till 473 under budgetåret 1993/94. Antalet rymningar
från sluma anstalter minskade under samma tid från 142 till 103. Frigång
påbörjades för 978 personer under budgetåret 1993/94 jämfört med 884
under budgetåret 1992/93 medan antalet uteblivanden under frigång
minskade från 28 till fyra. Antalet misskötta permissioner genom ute-
blivande minskade under samma period från 667 till 615 trots att antalet
permissioner ökade från 47 936 till 50 886.

Under budgetåret 1993/94 har tre rymningar skett direkt från häkte
medan 21 avvikelser skett under transporter, rättegångar, sjukhusvistelser
eller andra förrättningar utanför häkteslokalema. Uppgifter för tidigare
budgetår saknas.

Kriminalvårdsstyrelsen har i februari 1994 redovisat ett uppdrag av
regeringen att göra en analys av rymningarna från i första hand de öppna
anstalterna. Styrelsen har granskat rymningar direkt från anstalt under
perioden 1984 - 1993. Styrelsen konstaterar i undersökningen bl.a. att
semesterstängningar till viss del bidragit till en förhöjd rymningsfrekvens
sommartid samt att intagna som suttit häktade och därefter placerats på
öppen anstalt är den grupp som har den högsta rymningsfrekvensen.
Totalt har emellertid antalet rymningar från såväl sluma som öppna
anstalter minskat under perioden.

Styrelsen har, bl.a. mot bakgrund av vad som framkommit i under-
sökningen, beslutat att semesterstängningar skall ske endast i undan-
tagsfall samt att placering från häkte till anstalt skall föregås av en
noggrann planering utifrån den intagnes behov och säkerhetsmässiga
bedömningar. I styrelsens verksamhetsplanering för budgetåret 1994/95
anges att fortsatta satsningar skall göras på säkerheten så att antalet
rymningar direkt från anstalt kan minskas ytterligare.

Med anledning av händelserna vid Tidaholmsanstalten den 22-23 juli
1994, då intagna bl.a. satte flera byggnader på anstaltsområdet i brand,
har Kriminalvårdsstyrelsen vidtagit ett flertal olika åtgärder for att
förhindra liknande händelser i framtiden. Vidare har regeringen tillkallat
en utredare för att utreda hur samverkan mellan polisen och kriminal-
vården fungerade vid händelsen och vilken beredskap och vilka
samverkansrutiner mellan dessa organisationer som finns inför situationer
av detta slag.

Beläggningsläget

Under budgetåren 1992/93 och 1993/94 ökade medelbeläggningen vid
anstalterna med sammanlagt 657 till 4 239 intagna. Medelbeläggningen
har under 1993/94 varit 95 %. På de sluma riksanstaltema har belägg-
ningen legat nära 100 %.

Under budgetåret 1993/94 var medelbeläggningen vid häktena 1 379
personer och beläggningsnivån 91 %. Antalet platser har under budget-
året ökat med 149. Beläggningstrycket har därmed minskat något även

om det tidvis varit överbeläggning vid ett antal häkten.

2.2   Frivården

Frivårdsmyndighetema har ansvaret för övervakningen av villkorligt
frigivna och till skyddstillsyn dömda personer, frigivningsforberedelsema
vid lokalanstaltema, det kurativa arbetet vid häktena samt personut-
redningsverksamheten. Frivården har även ansvaret för försöksverk-
samheten med intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Under budgetåret 1992/93 fick kriminalvården en kraftig medels-
förstärkning, som hade till huvudsyfte att skapa förutsättningar för
kriminalvården att ta hand om ett ökat antal skyddstillsynsdömda. Under
budgetåret 1993/94 var medelantalet övervakade klienter per dag 11 879.
Av dessa var 7 630 dömda till skyddstillsyn och 4 249 villkorligt fri-
givna. Motsvarande värden budgetåret 1991/92 var 12 020, 7 933 och
4 087. Det genomsnittliga antalet klienter under skyddstillsyn har alltså
minskat med omkring 300 mellan dessa budgetår.

Sett i ett längre tidsperspektiv kan konstateras att det genomsnittliga
antalet skyddstillsynsdömda har minskat från 8 285 budgetåret 1985/86
till 7 630 budgetåret 1993/94. I det senare antalet ingår även omkring
1 200 personer dömda till skyddstillsyn i form av kontraktsvård och
samhällstjänst, som i princip utgör alternativ till fängelse.

Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning framgår att antalet skydds-
tillsynsdomar i form av kontraktsvård har ökat från 368 budgetåret
1990/91 Ull 885 budgetåret 1993/94 samt att antalet domar där påföljden
bestämdes till samhällstjänst under budgetåret 1993/94 uppgick till 428.

Även inom frivården pågår en utveckling av olika påverkansprogram
för de dömda, bl.a. när det gäller narkotikamissbrukare. Den 1 april
1994 bedömdes ca 1 700 personer eller ca 14 % av frivårdsklientelet som
narkotikamissbrukare. Ytterligare lika många bedömdes vara biandmiss-
brukare.

Regeringen har den 2 juni 1994 uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att
lämna en samlad redovisning och bedömning av såväl genomförda som
pågående eller planerade förändringar av frivårdsverksamheten. Redovis-
ningen skall särskilt ta sikte på arbetet med personutredningar och övriga
underlag för val av påföljd, utvecklingen av brottsförebyggande program,
samverkan och gränsdragningen mot andra myndigheter, förändrade
arbetsformer, organisationen och ledningen inom frivården i övrigt. I
uppdraget ingår även att redovisa hur en renodling av frivårdens
arbetsuppgifter bör utformas med utgångspunkt i en verksamhetsidé för
frivården. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 juni 1995.

2.3 Transportverksamheten

Kostnaderna för kriminalvårdens utlandstransporter uppgick budgetåret
1993/94 till 200 miljoner kronor. Budgetåret 1992/93 var motsvarande
kostnad 148 miljoner kronor. Antalet personer som transporterades Ull
utlandet genom kriminalvårdens försorg ökade från 16 900 budgetåret

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

63

1992/93 till 21 600 budgetåret 1993/94, vilket förklarar de ökade Prop. 1994/95:100
kostnaderna.                                                           Bilaga 3

2.4 Övrigt

Pågående rationaliseringsarbete

Kriminalvården har av statsmakterna ålagts att under budgetåren 1991/92
- 1995/96 genomföra rationaliseringar som årligen skall uppgå till
omkring 30 miljoner kronor. Två tredjedelar av dessa belopp omfördelas
och används för förnyelsearbete inom kriminalvården och en tredjedel
utgör besparing. Rationaliseringarna innebär bl.a. att personalen genom
förändrade arbetsformer och omläggning av schematider kan användas
effektivare än tidigare.

RRV.s revisionsberättelse

RRV:s revisionsberättelse innehåller flera invändningar. Kundfordringar
har enligt RRV inte bevakats enligt gällande förordning. Dessutom
konstaterar RRV brister i redovisningen av intäkter och inbetalningar.
RRV har även funnit brister i redovisningen av mervärdesskatt och
lönekostnad spålägg. Vidare har enligt RRV:s granskning förekommit att
anskaffning av inventarier har anslagsfinansierats.

3 Regeringens överväganden

Övergripande mål:

Det övergripande målet för kriminalpolitiken och därmed också för
kriminalvårdens verksamhet är att minska brottsligheten och öka
människors trygghet i samhället. Kriminalvårdens verksamhet skall
kännetecknas av en human människosyn, god omvårdnad och ett
aktivt påverkansarbete med iakttagande av hög grad av säkerhet
samt respekt för den enskildes integritet och rättssäkerhet. Verk-
samheten skall inriktas på åtgärder som påverkar den dömde att
inte återfalla i brott.

Utgångspunkter

Kriminalvårdens uppgifter är att verkställa straff och att inom ramen för
detta förebygga brott. Även om man inte skall ha orealistiska förvänt-
ningar på vad kriminalvården kan åstadkomma måste en human och
meningsfull kriminalvård präglas av ambitionen att underlätta de dömdas
anpassning till samhället.

64

Anstalter och häkten

Regeringens ambition är att begränsa användningen av fängelsestraff och
utvidga användningen av alternativa straff och verkställighetsformer. Som
framgår av bilaga 3.1 pågår lagstiftningsprojekt med denna inriktning,
bl.a. inom ramen för Straffsystemkommitténs arbete och översynen av
bötesstraffet. Dessa lagstiftningsprojekt kan emellertid inte forväntas ge
några resultat under budgetåret 1995/96.

Regeringen konstaterar att Kriminalvårdsstyrelsen under budgetåret
1993/94 har intensifierat insatserna för att utveckla brottsförebyggande
program som riktar sig till särskilda kategorier av intagna, t.ex.
narkotikamissbrukare, rattfyllerister samt vålds- och sexualbrottslingar
och fortsatt och utvecklat arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket
vid anstalterna.

En av kriminalvårdens huvuduppgifter är att påverka de dömda så att
de inte återfaller i brott. Genom den programverksamhet som har ut-
vecklats inom kriminalvården har bättre förutsättningar skapats för det
brottsförebyggande arbetet. Utvecklingen av verkställighetens innehåll
och framtagande av olika brottsförebyggande program både på anstalts-
sidan och inom fri vården bör fortsätta. Samtidigt bör kriminalvården följa
upp och utvärdera olika program för att säkerställa att de får ett innehåll
och en struktur som gör att de kan förväntas ge önskat resultat. Det är
även angeläget att arbetet med att införa kontaktmannaskap vid
anstalterna fortsätter. Regeringen vill också betona vikten av att fri-
givningen av fängelsedömda förbereds på ett sådant sätt att de dömda är
rustade för att leva ett laglydigt liv. Inte minst viktigt är det att
kriminalvården medverkar till att göra övergången från fängelse till frihet
så smidig som möjligt. Permissioner och besök är ett betydelsefullt led
i att stärka den intagnes förmåga att bygga upp en social tillvaro. Det är
viktigt att här ta tillvara frivårdens kompetens.

Mot bakgrund av Fängelseutredningens betänkande Verkställighet av
fängelsestraff har regeringen i en proposition nyligen föreslagit vissa
ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (prop. 1994/95:124). Förslagen
innebär bl.a. att indelningen i riks- och lokalanstalter skall avskaffas och
att, vid fördelning av de intagna mellan anstalter av samma slag, den som
har behov av utbildning eller behandling som anordnas i viss anstalt,
skall placeras i denna. Vidare skall den placering eftersträvas som är
ägnad att främja en ändamålsenlig planering av frigivningen. Härigenom
skall kriminalvården få ökade möjligheter att placera de intagna på
anstalter som har en för dem lämplig verksamhetsinriktning. I proposi-
tionen föreslås också olika åtgärder som förbättrar kriminalvårdens
möjligheter att bekämpa förekomsten av narkotika och i övrigt förbättra
ordningen och säkerheten i anstalterna. Inom Justitiedepartementet
fortsätter nu beredningen av Fängelseutredningens övriga förslag i syfte
att ersätta den nuvarande lagen om kriminalvård i anstalt med en ny lag
om verkställighet av fängelsestraff.

Intagna som är psykiskt sjuka eller störda har under de senaste åren
blivit ett allt större problem inom kriminalvården. I avvaktan på ett
slutligt ställningstagande till Fängelseutredningens förslag i denna fråga

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

65

5 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 100. Bilaga 3

delar regeringen Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att det snarast bör Prop. 1994/95:100
inrättas särskilda stödavdelningar för denna kategori intagna. Det är Bilaga 3
också viktigt att kriminalvården på olika sätt ökar sin kompetens inom
det psykiatriska området. Kriminalvården måste vidare sträva efter att
förbättra samarbetet med sjukvårdshuvudmännen för att de intagna som
behöver psykiatrisk vård bättre skall få sina behov tillgodosedda.

Häktesverksamheten bör få en humanare utformning. Arbetet med att
öka gemensamheten för intagna som inte har restriktioner bör därför
fortsätta. Särskilda åtgärder bör också vidtas för att förebygga skade-
verkningar av häktesvistelsen för intagna som är ålagda restriktioner.

Säkerhet

Säkerheten vid anstalterna skall hållas på en sådan nivå att avvikelser
direkt från anstalt eller i samband med frigång och permissioner kan
minimeras. Placering av intagna till anstalter med rätt säkerhetsnivå och
en omsorgsfull planering av frigång och permissioner är också en
förutsättning för att anstaltsvistelsen skall kunna ges ett positivt innehåll
för den intagne, t.ex. i form av behandlingsinsatser.

Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning och redovisningen av den
rymningsundersökning som styrelsen har utfört på uppdrag av regeringen
framgår att styrelsens säkerhetsarbete varit framgångsrikt och att
styrelsens målsättning är att ytterligare förbättra säkerheten.

Frivården

Frivården bör genom personutredningar med bra och konstruktiva förslag
till behandling och genom att utveckla bättre och mer strukturerade
program skapa förutsättningar för en ökad användning av skyddstillsyn.

Arbetet inom frivården skall inriktas på att förhindra återfall i brott.
Frivården bör därför fortsätta att utveckla olika brottsförebyggande
program. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt klienter som befinner sig
i början av vad som kan utvecklas till ett kriminellt livsmönster.
Samverkan bör ske med andra samhällssektorer. Som redovisas i det
inledande avsnittet om frivården har regeringen uppdragit åt
Kriminalvårdsstyrelsen att senast den 1 juni 1995 lämna en samlad
redovisning och bedömning av genomförda och planerade förändringar
av frivårdsverksamheten. Redovisningen av uppdraget bör kunna bli ett
underlag för en ytterligare utveckling av frivården.

Den 1 augusti 1994 startade en tvåårig försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll. Försöksverksamheten
bedrivs under ledning av frivårdsmyndighetema i Karlskoga, Luleå,
Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköping och Sundsvall. Under för-
söksperioden kan personer, som dömts till fängelse i högst två månader
och som är bosatta inom verksamhetsområdet för någon av de nämnda
frivårdsmyndighetema, få verkställa straffet utanför anstalt i form av
intensivövervakning med elektronisk kontroll. Under verkställigheten är                  fä

den dömde bl.a. förbjuden att lämna sin bostad annat än för vissa av

frivårdsmyndigheten bestämda ändamål och på särskilt angivna tider. Den Prop. 1994/95:100
dömde skall avhålla sig från alkohol och andra beroendeframkallande Bilaga 3
medel. Efterlevnaden av förbuden kontrolleras bl.a. med elektroniska
hjälpmedel. Försöksverksamheten följs av Straffsystemkommittén, som
har i uppgift att överväga om intensivövervakning med elektronisk
kontroll bör bli ett permanent inslag i straffsystemet, se bilaga 3.1.
Därutöver har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) av regeringen fått i
uppdrag att utvärdera försöket. Inom ramen för Straffsystemkommitténs
arbete pågår även utvecklingsarbete avseende möjligheterna till använd-
ning av samhällstjänst, se bilaga 3.1.

Kriminalvårdens roll inom det civila försvaret

Regeringen anmäler i Försvarsdepartementets bilaga till 1995 års budget-
proposition att funktionen Kriminalvården bör upphöra och att Kriminal-
vårdsstyrelsen därmed inte längre har ett funktionsansvar. Myndigheten
behåller dock sin uppgift som beredskapsmyndighet. Regeringen vill
betona vikten av att beredskapsuppgiften ägnas oförändrat stor upp-
märksamhet.

Årsredovisning

Regeringen konstaterar att RRV har riktat invändningar mot Kriminal-
vårdsstyrelsens årsredovisning. De brister som RRV pekat på i revisions-
berättelsen är så allvarliga att de skyndsamt bör åtgärdas. Ett sådant
arbete har inletts och de grunder som orsakat revisionsanmärkning
kommer att åtgärdas.

Regeringen anser att Kriminalvårdsstyrelsen i årsredovisningen i den
del som avser resultatredovisningen redogjort för verksamheten på ett
överskådligt och lättfattligt sätt. Det bör dock finnas goda möjligheter att
inför kommande verksamhetsår vidareutveckla resultatredovisningen,
bl.a. med avseende på slutprestationer.

Ekonomiska förutsättningar

Under åren 1992 och 1993 ökade beläggningen vid anstalter och häkten
kraftigt. Den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffades den 1 juli
1993. Numera gäller som huvudregel att minst två tredjedelar av
strafftiden skall ha avtjänats innan frigivning kan ske. Den 1 februari
1994 sänktes promillegränsen för grovt rattfylleri samtidigt som straffet
för detta brott skärptes.

För att möta effekterna av beläggningsutvecklingen samt av de ändrade
reglerna i fråga om villkorlig frigivning och rattfylleri, pågår och pla-
neras en utbyggnad av anstalts- och häktesorganisationen med ca 1 300
anstaltsplatser och ca 235 häktesplatser.

Under år 1994 förefaller en avmattning ha skett i tillströmningen till
anstalterna. Under hösten 1994 har beläggningsnivån varit obetydligt

67

högre än under samma tid föregående år trots att den huvudsakliga Prop. 1994/95:100
effekten på beläggningen av de ändrade reglerna för villkorlig frigivning, Bilaga 3
som trädde i kraft den 1 juli 1993, numera bör ha inträffat. Dessutom har
beläggningen vid häktena minskat.

I takt med att nya platser kan tas i bruk bör den besvärliga belägg-
ningssituation som har rått under de senaste två budgetåren förbättras.
Med hänsyn till att tillströmningen till anstalterna synes avta bör
dessutom behovet av anstalts- och häktesplatser under de närmaste åren
tills vidare beräknas något lägre än som skett vid utbyggnadsplaneringen.

Mot bakgrund av det ekonomiska läget och den redovisade belägg-
ningsutvecklingen bör även kriminalvården kunna åläggas ett bespa-
ringskrav for de närmaste tre budgetåren. Möjligheter bör finnas till
fortsatta rationaliseringar i administrationen samt till ytterligare
organisations- och schemaförändringar inom anstalts- och häktes-
organisationen. Dessutom bör en utgiftsminskning kunna ske genom att
utbyggnaden av anstalts- och häktesorganisationen begränsas något.

Besparingskravet för budgetåret 1995/96 (12 månader) bör bestämmas
till 50 miljoner kronor. Härtill kommer kostnader till följd av den av
riksdagen (bet. 1992/93 :JuU 19) beslutade reformen om villkorlig
frigivning samt tidigare beslutad rationalisering avseende budgetåret
1995/96 (12 månader) på sammanlagt 79 miljoner kronor.

Vad gäller besparingar inom rättsväsendet t.o.m. budgetåret 1998 på
ytterligare 600 miljoner kronor, se Inledningen, avsnitt 2.

E 1. Kriminalvårdsstyrelsen

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

90 770 233

108 754 000

161 999 000

varav 107 358 000 beräknats for juni 1995 - juli 1996

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet for kriminal-
vården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminal-
vårdsanstaltema, häktena, frivårdsmyndighetema och Transporttjänsten.
I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för Kriminalvårds-
nämnden och övervakningsnämndema.

Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid Kriminalvårds-
styrelsen finns också en styrelse.

Från anslaget betalas även kostnaderna for Kriminalvårdsnämndens
verksamhet.

Regeringens överväganden

Kriminalvårdsstyrelsen har under flera år ställts inför krav på rationali-
seringar och besparingar. Flera av styrelsens uppgifter har delegerats till
regionmyndighetema och de lokala myndigheterna. Antalet tjänster vid
styrelsen har till följd därav minskat från ca 320 till ca 200. Kriminal-                    68

vårdsstyrelsens uppgifter är numera i princip koncentrerade till över-

gripande och gemensamma uppgifter.                                 Prop. 1994/95:100

Regeringen har i sina överväganden ovan uttalat att kriminalvården bör Bilaga 3
åläggas ett besparingskrav. För budgetåret 1995/96 (12 månader) har
under detta anslag beräknats en besparing på 3,3 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 161 999 000 kr.'

E 2. Kriminalvården

1993/94 Utgift 3 100 809 962
1994/95 Anslag 3 829 345 000
1995/96 Förslag 5 750 982 000
varav 3 795 591 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996

Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid kriminal-
vårdsanstaltema och häktena, inom frivården och vid regionmyndig-
hetema. Från anslaget betalas också ersättning åt ledamöter m.fl. i
övervakningsnämndema. Utgifterna styrs i huvudsak av antalet intagna
inom anstalts- och häktesorganisationen och antalet klienter inom fri-
vårdsorganisationen.

Kriminalvårdsstyrelsen redovisar ett anslagssparande med 244 miljoner
kronor. Anslagssparandet förklaras bl.a. av en förskjutning av byggnation
av anstalter och häkten, samt en senareläggning av vissa andra investe-
ringar. I anslagssparandet ingår även kostnader för retroaktiv lön som
kommer att utbetalas under innevarande budgetår.

Inkomster av kriminalvårdens arbetsdrift redovisas på statsbudgetens
inkomstsida under inkomsttiteln 2611 Inkomster vid kriminalvården,
medan utgifterna för driften belastar detta anslag. Inkomsterna för inne-
varande budgetår beräknas till ca 170 miljoner kronor.

I anslagsframställningen föreslår Kriminalvårdsstyrelsen att arbets-
driftens intäkter fr.o.m. budgetåret 1995/96 skall tillföras anslaget samt
att ett belopp som motsvarar de beräknade intäkterna för innevarande
budgetår, 170 miljoner kronor, skall räknas av från anslaget. Styrelsen
har bl.a. pekat på svårigheten att hålla de intagna med arbetstillfällen när
produktionskostnaderna ökar. Även om en produktion med högre kost-
nader skulle ge meningsfull sysselsättning och intäkter som översteg
kostnaderna, kan produktionsenheter tvingas avstå från sådana order,
eftersom kostnaderna inte kan finansieras från ramanslaget och intäkts-
medel inte får disponeras. I stället får enklare tillverkningar med lägre
materialkostnader väljas.

69

Regeringens överväganden                                       Prop. 1994/95:100

Under år 1994 synes en avmattning ha skett i tillströmningen av dömda
till anstalterna. Under hösten har beläggningsnivån varit obetydligt högre
än under samma tid föregående år trots att den huvudsakliga effekten på
beläggningen av de ändrade reglerna för villkorlig frigivning, som gäller
sedan den 1 juli 1993, numera bör ha inträffat. Dessutom har belägg-
ningen vid häktena minskat.

Den pågående och planerade utbyggnaden av anstalts- och häktes-
organisationen avser ca 1 300 anstaltsplatser och ca 235 häktesplatser. I
takt med att nya platser kan tas i bruk bör den besvärliga belägg-
ningssituation som har rått under de senaste två budgetåren förbättras.
Med hänsyn till beläggningsutvecklingen bör dessutom behovet av
anstalts- och häktesplatser under de närmaste åren tills vidare kunna
beräknas något lägre än som skett vid utbyggnadsplaneringen.

Anslaget har beräknats med beaktande av det ovan redovisade
besparingskravet och tidigare beslutade åtaganden.

Regeringens bedömning är att en övergång till nettoredovisning av
kriminalvårdens arbetsdrift bör ge arbetsdriftens produktionsenheter ett
ökat intresse för resultatet av driften. Detta kan förväntas leda till ökad
effektivitet men också till högre kvalitet på sysselsättningen för de
intagna. Regeringen föreslår därför att arbetsdriftens intäkter i fortsätt-
ningen tillförs anslaget. I enlighet med styrelsens förslag har anslaget
räknats ned med 170 miljoner kronor (12 månader).

Vid beräknandet av anslaget har hänsyn tagits till den i förra
budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 s. 140) aviserade och numera
beslutade sänkta ersättningen till de intagna. Vidare har hänsyn tagits till
den förväntade hyresnivån med anledning av den förändrade organisa-
tionen för förvaltning av kriminalvårdens fastigheter.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kriminalvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 5 750 982 000 kr.

E 3. Utlandstransporter

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

200 078 344

159 115 000

238 672 000

varav 159 115 000 beräknats for juli 1995 - juni 1996

Anslaget belastas av kostnader som uppkommer i samband med
utlandstransporter, såsom kostnader för den personal som planerar och
genomför utlandstransportema, transportkostnader inkl, biljetter, samt
övriga kostnader som uppstår till följd av utlandstransporter.
Utlandstransportema avser i huvudsak avlägsnandebeslut enligt utlän-

70

ningslagen (1989:529). Utgifterna styrs framfor allt av antalet transpor- Prop. 1994/95:100

terade personer samt destinationsorternas belägenhet och kostnadsnivåer. Bilaga 3

Regeringens överväganden

Kostnaderna för kriminalvårdens utlandstransporter har, som redovisas
i avsnittet om transportverksamheten, ökat kraftigt under budgetåret
1993/94 till följd av ett ökat antal transporterade personer. Utvecklingen
under innevarande budgetår visar dock på en volymminskning. Mot
denna bakgrund bedömer regeringen att antalet personer som transpor-
teras till utlandet kommer att vara lägre under budgetåret 1995/96
(12 månader) än under budgetåret 1993/94.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utlandstransporter for budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag
på 238 672 000 kr.

71

F. Rättshjälp m.m.

F 1. Rättshjälpskostnader

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

874 133 856

779 000 000

1 178 300 000

varav 827 800 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429;
omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall
betalas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar
allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig för-
svarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.

Regeringens överväganden

Kostnadsutveckling

Omfattande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur på
rättshjälpsområdet har ägt rum de senaste åren. Många av de lagändring-
ar som har genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har syftat
till att minska statens kostnader för rättshjälpen. När det gäller den all-
männa rättshjälpen genomfördes den senaste reformen den 1 mars 1993
(jfr prop. 1992/93:109) då rättshjälpsavgiftema höjdes. Den 1 juli 1994
inskränktes möjligheten till rättshjälp i form av offentligt biträde i asyl-
ärenden där det finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller
utvisning (s.k. ny ansökan, jfr prop. 1993/94:94). Reformerna har varit
kostnadsdämpande men har inte på något avgörande sätt kunnat bromsa
ökningarna av statens kostnader för rättshjälpen i stort.

De faktorer som styr kostnaderna är framför allt antalet ärenden,
ärendenas omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden
och offentliga försvarare samt den andel av rättshjälpskostnadema som
betalas av den rättssökande. Kostnadsökningen under budgetåret 1994/95
förklaras främst av ett ökat antal mål, i första hand familjemål och
brottmål, där biträdeskostnadema belastar rättshjälpsanslaget, och av den
höjda timersättningen till biträden och offentliga försvarare.

Ersättningen till biträden och offentliga försvarare regleras i viss
utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor; en taxa
för ersättning till offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och
hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad
efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16). Taxorna beslutas av
Domstolsverket på grundval av en timkostnadsnorm som fastställs av
regeringen. I rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit norm-
givande vid bestämmande av biträdesersättningar inom hela rättshjälps-
området. Den 11 maj 1994 bestämde regeringen timkostnadsnormen för
budgetåret 1994/95 till 748 kronor exkl. mervärdesskatt (935 kr inkl,
mervärdesskatt).

Besparingseffekterna av de nya reglerna om avgifter för allmän rätts-

72

hjälp beräknas få full effekt under budgetåret 1995/96 och motsvara ca Prop. 1994/95:100
4 % av anslagsbelastningen avseende den allmänna rättshjälpen. Kost- Bilaga 3
naderna för den allmänna rättshjälpen utgör ca 40 % av hela rättshjälps-
anslaget.

Rättshjälpsutredningen

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och kravet på besparingar inom
området för rättshjälpen fick en särskild utredare i juni 1993 i uppdrag
att göra en mer genomgripande översyn av rättshjälpslagen och då
särskilt villkoren för och omfattningen av rättshjälpen (dir. 1993:77).
Uppdraget omfattar därutöver regleringen av ersättningen till biträden
enligt rättshjälpslagen och offentliga försvarare, den allmänna rätts-
hjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar och olika organisatoriska
frågor. En särskild fråga för utredaren är att undersöka möjligheterna att
överföra rättshjälpslagens reglering av offentliga biträden till den
materiella lagstiftning där de aktuella ärendekategoriema regleras. Utred-
ningsuppdraget begränsas inte till nu nämnda frågor. Utredaren har fria
händer att föreslå andra ändringar som kan leda till ökad effektivitet och
kostnadsbesparingar och till att rättshjälpsresursema koncentreras till de
områden där de bäst behövs. Uppdraget skall redovisas i september 1995.

Slutsatser

De förslag som utredningen kommer att lämna kan väntas leda till
betydande besparingar. Lagändringar som rör omfattningen och villkoren
för rättshjälp kan dock inte tillämpas i påbörjade mål och ärenden, utan
först i sådana där rättshjälp beviljas efter det att ändringarna har trätt i
kraft. Nya bestämmelser i dessa avseenden som innebär besparingar kan
därför inte få genomslag under kommande budgetår. Regeringen över-
väger förändringar som kan få genomslag tidigare och avser att åter-
komma med förslag i den delen.

Regeringen beräknar anslagsbelastningen för budgetåret 1995/96 till
1 178 300 000 kr. I beloppen ingår bl.a. de medel som Statens invand-
rarverk och Utlänningsnämnden beräknar för rättshjälp genom offentligt
biträde enligt utlänningslagen (1989:529).

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på 1 178 300 000 kr.

73

F2. Rättshjälpsmyndigheten

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

11 561 526

12 549 000

18 911 000

varav 12 535 000 beräknat for juli 1995 - juni 1996

Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Domstols-
verket är central förvaltningsmyndighet för Rättshjälpsmyndigheten.

Det övergripande målet for Rättshjälpsmyndigheten är att snabbt och
korrekt hantera rättshjälpsfrågor samt i övrigt lämna god service rörande
rättshjälp. Verksamhetsmålen är fr.o.m. budgetåret 1994/95 att andelen
inkomna ansökningar om rättshjälp som behöver kompletteras inte skall
överstiga 65 % och att inkommet ärende skall ha varit föremål för
ågärd/beslut inom fyra arbetsdagar.

Från anslaget betalas även kostnaderna för verksamheten vid Rätts-
hjälpsnämnden.

Av årsredovisningen framgår bl.a. att Rättshjälpsmyndigheten utnyttjat
en anslagskredit på 0,5 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Orsaken till
detta redovisas nedan.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot årsredovis-
ningen.

Regeringens överväganden

Arbetssituation och resultatbedömning m.m.

Under den tid Rättshjälpsmyndigheten funnits har såväl den arbetsmässiga
som den ekonomiska situationen varit bekymmersam.

Det ADB-baserade ärendehanteringssystemet har tidigare inte fungerat
bra. Situationen har förbättrats och är nu tillfredsställande.

De problem som uppstod med ärendehanteringssystemet till följd av
ändringar i rättshjälpslagen den 1 mars 1993 har, vilket framgår av års-
redovisningen, inneburit att ärendenas omloppstider ökat under budgetåret
1993/94.

Lagändringarna innebar merkostnader för Rättshjälpsmyndigheten till
följd av programmeringskostnader då systemet skulle anpassas. Merkost-
naden har delvis finansierats genom ett utnyttjande av anslagskrediten och
delvis genom att låneramen till fullo utnyttjats. Merkostnaden har lett till
att Rättshjälpsmyndighetens ekonomiska situation är ansträngd.

Den ansträngda ekonomiska situationen har lett till att administrationen
har blivit eftersatt. För att komma till rätta med detta har en omorga-
nisation påböijats som bl.a. innebär att en särskild ekonomienhet håller
på att inrättas.

Slutsatser

Rättshjälpsmyndigheten har en ansträngd ekonomi och en relativt
besvärlig arbetssituation. Problemen med det för verksamheten så viktiga

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

74

ärendehanteringssystemet ser dock ut att vara avhjälpta. Vidare kan den Prop. 1994/95:100
påböijade omorganisationen förväntas ge ett effektivare arbetssätt.         Bilaga 3

Rättshjälpsmyndigheten bör anvisas ett anslag som är oförändrat i
förhållande till innevarande budgetår.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Rättshjälpsmyndigheten for budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 18 911 000 kr.

F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag          1 000

1995/96 Förslag           1 000

De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och
rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den
verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även
lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter.

I princip skall de allmänna advokatbyråerna vara självfinansierade och
konkurrera på lika villkor med enskilda advokatbyråer. Vaije byrå utgör
således en självständig resultatenhet.

Den 1 oktober 1993 övertogs verksamheten vid den allmänna advokat-
byrån i Kalmar av en privat byrå. Den 30 juni 1994 fattade regeringen
beslut om att verksamheten vid Allmänna advokatbyrån i Sundsvall skulle
avvecklas per den 30 september 1994. Sedan den 1 oktober 1994 finns
det 26 allmänna advokatbyråer, varav en har ett filialkontor på annan
ort. Från och med den 1 januari 1994 får sju byråer bedriva sociala mot-
tagningar på 15 olika mottagningsplatser.

Verksamheten behöver inte redovisas i olika verksamhetsgrenar. Riks-
revisionsverket uppger i sin revisionsberättelse för Allmänna advokat-
byråerna att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.

Resultatbedömning

Av den förenklade anslagsframställningen samt årsredovisningen och
verksamhetsberättelsen för budgetåret 1993/94 framgår att det korrige-
rade bokforingsmässiga överskottet för år 1993/94 är 5,8 miljoner kronor
vilket motsvarar en kostnadstäckning på 105 %. Motsvarande siffra året
innan var 107 %. Lönsamheten för de allmänna advokatbyråerna har
varit stabil under den senaste fyraårsperioden, efter att ett system med
bonuslön införts. En resultatnedgång har dock skett under budgetåren
1992/93 och 1993/94. Domstolsverket bedömer att lönsamheten för
byråerna kommer att bestå och beräknar kostnadstäckningsgraden för
innevarande budgetår till 105 % och budgetåret 1995/96 till 107 %.                      ^5

I det korrigerade bokforingsmässiga resultatet ingår räntekostnader och Prop. 1994/95:100
ränteintäkter till följd av de skulder och tillgångar som de allmänna Bilaga 3
advokatbyråerna har hos Riksgäldskontoret. Ränteintäkterna och kost-
naderna beror till stor del på tidigare års resultat varför denna redovis-
ning inte speglar det verkliga resultatet av verksamheten under budget-
året. Domstolsverket redovisar även ett särskilt verksamhetsresultat i
vilket man utgår från en kalkylmässig räntekostnad. Verksamhetsresul-
tatet kommer därmed att bättre spegla hur de allmänna advokatbyråerna
lyckats affärsmässigt under budgetåret. De allmänna advokatbyråernas
verksamhetsresultat har försämrats sedan budgetåret 1991/92. För
budgetåret 1991/92 visade verksamhetsresultatet ett överskott om
3,8 mkr, för budgetåret 1992/93 ett resultat om 0 mkr, samt för
budgetåret 1993/94 ett underskott om 0,2 mkr. Domstolsverket bedömer
att verksamhetsresultatet för 1994/95 kommer att innebära ett överskott
om 0,1 mkr.

Den allmänna konjunkturnedgången har medfört en ökad konkurrens
för de allmänna advokatbyråerna. Detta och förändringar i rättshjälps-
regler har lett till en minskad ärende tillströmning.

Produktiviteten har under en fyraårsperiod minskat med 4 % vad avser
antal ärenden per jurist och med 14 % vad avser antal ärenden per miljon
kronor. Domstolsverket förklarar nedgången i produktivitet med den
minskade ärendetillströmningen samt att ärendena genomsnittligt har
blivit mer krävande att handlägga.

Domstolsverket har markerat att rättshjälpssystemets framtida utveck-
ling utgör en osäkerhetsfaktor i sammanhanget.

Regeringens överväganden

Slutsatser

Mot bakgrund av att de allmänna advokatbyråerna bedriver en konkur-
rensutsatt verksamhet är verksamhetsresultatet för 1993/94 inte fullt
tillfredsställande. Med utgångspunkt från det korrigerade bokförings-
mässiga resultatet är de allmänna advokatbyråerna sammantagna fort-
farande lönsamma. Arbetsproduktiviteten har minskat betydligt. Även om
det kan finnas förklaringar till denna minskning, anser regeringen att
utvecklingen är oroväckande. Det är angeläget att resultatet förbättras.

Regeringen konstaterade i förra årets budgetproposition att kostnaderna
för kurser och konferenser och resor i samband därmed ökat dramatiskt.
Enligt regeringens uppfattning ligger kostnaden för kurser och konfe-
renser även för ifrågavarande budgetår högt.

Av årsredovisningen framgår vidare att det upparbetade värdet fort-
farande, trots en minskning, är betydande. Minskningen av det upp-
arbetade värdet har tillsammans med minskade kundfordringar lett till en
ytterligare ökning av ett sedan tidigare stort tillgodohavande hos Riks-
gäldskontoret.

Regeringen kommer att noga följa utvecklingen för de allmänna
advokatbyråerna.                                                                      7g

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

Regeringen föreslår att riksdagen

till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

954 899

11 010 000

16 995 000

varav 11 330 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, för vissa
prestationer som byråerna utför av sociala skäl. Om nödvändiga åtgärder
annars inte skulle vidtas på grund av att ersättning inte kan påräknas och
rättshjälp inte kan lämnas, bör juristerna vid de allmänna advokat-
byråerna åta sig uppdrag som t.ex. likvidator, förmyndare eller god man,
s.k. § 3-ärenden.

Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till
16 995 000 kr. Minskningen av medelsbehovet beror bl.a. på en för-
väntad minskning av antalet likvidationsuppdrag och på de nya reglerna
for den sociala mottagningsverksamheten.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 16 995 000 kr.

F 5. Vissa domstolskostnader m.m.

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

299 793 717

237 300 000

249 475 000

varav 166 317 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de all-
männa domstolarna, arrende- och hyresnämnderna och de allmänna för-
valtningsdomstolarna. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning till
vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar och konkursförvaltare. Dom-
stolsverket har beräknat medelsbehovet for budgetåret 1995/96 till
249 475 000 kr.

77

Regeringens överväganden

Regeringen har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av
medelsbehovet. Den minskade belastningen på anslaget beror på att
utgifterna för ersättning åt nämndemän m.fl. har flyttats över till anslaget
D 2. Domstolarna m.m.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Vissa domstolskostnader m.m. for budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 249 475 000 kr.

F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

35 467 711

28 384 000

53 202 000

varav 35 468 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Från anslaget betalas en rad kostnader for rättegångsväsendet i den mån
de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. Bland
annat betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 53 202 000 kr.

78

G. Övriga myndigheter

G 1. Justitiekanslem

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

6 897 815

7 526 000

11 481 000

varav 7 614 000 for perioden juli 1995 - juni 1996

Justitiekanslem (JK) har som huvudsakliga arbetsuppgifter att vara rege-
ringens juridiske rådgivare, att bevaka statens rätt och att ha tillsyn över
dem som utövar offentlig verksamhet. JK har att vaka över att tryck-
frihetens och yttrandefrihetens gränser inte överskrids och att vara ensam
behörig åklagare i mål om tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. JK har
även att fullgöra vissa uppgifter enligt 8 kap. rättegångsbalken, datalagen
(1973:289) och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.

JK:s arbetsuppgifter är till övervägande del bestämda i författning.
Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av
honom själv.

JK har för räkenskapsåret 1993/94 kommit in med sin första årsredo-
visning. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot redo-
visningen. JK behöver inte redovisa verksamheten i flera verksamhets-
grenar. JK skall fr.o.m. budgetåret 1995/96 lånefinansiera investeringar
i anläggningstillgångar. Ett överföringsbelopp om ca 0,4 miljoner kronor
från budgetåret 1993/94 är intecknat i planerade investeringar i dator-
utrustning under innevarande budgetår.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Av årsredovisningen framgår att antalet balanserade ärenden har minskat
trots ett ökat antal inkommande ärenden. Detta har varit möjligt genom
att antalet avgjorda ärenden ökat.

Den modernisering av JK:s datorstöd som pågår är enligt regeringens
mening nödvändig för att förbättra arbetet med diarieföring och ord-
behandling.

Slutsatser

JK bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande
budgetår.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Justitiekanslem för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 11 481 000 kr.

79

G 2. Datainspektionen

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

19 557 680

21 772 000

33 994 000

varav 22 528 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Datainspektionens inkomster, som redovisas pä statsbudgetens inkomst-
sida under inkomsttiteln 2552 övriga offentligrättsliga avgifter, beräknas
till 32,7 miljoner kronor for nästa budgetår varav 21,8 beräknat för juli
1995 - juni 1996 (innevarande budgetår 21,8 miljoner kronor).

Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt
datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkasso-
lagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen
utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk data-
behandling vid taxeringsrevision, m.m.

Inspektionens övergripande mål är att verka för och övervaka att
automatisk databehandling av personuppgifter inte medför otillbörligt
intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iakttas i kredit-
upplysnings- och inkassoverksamhet.

Datainspektionens verksamhet kommer i viss utsträckning att ändra
inriktning genom de lagändringar som träder i kraft den 1 januari 1995
(SFS 1994:1480 och 1994:1485, prop. 1993/94:116 och 1993/94: 217,
bet. 1993/94:KU36, 1994/95:KU07 och 1994/95:KU10, rskr. 1994/95:13
och 1994/95:35). Lagändringarna innebär bl.a. att regeringen ges möjlig-
het att bemyndiga Datainspektionen att utfärda generella föreskrifter för
personregister inom bestämda verksamheter. Register som inrättas och
förs i enlighet med sådana regler skall undantas från tillståndsplikt.
Datainspektionens tillståndsprövning av personregister kommer i mot-
svarande mån att övergå i tillsyn. Regeringen har utnyttjat bemyndigan-
det genom att besluta en förordningsändring (SFS 1994:1487).

Datainspektionen har under år 1993 genomfört en organisationsöversyn
i syfte att anpassa inspektionens verksamhetsinriktning och arbetssätt till
lagändringarna. I anledning av inspektionens förslag beslutade regeringen
i maj 1994 vissa ändringar i myndighetens instruktion. Ändringarna inne-
bär att det inom inspektionen förutom en generaldirektör, som är chef
för inspektionen, skall finnas en chef för tillstånds- och tillsynsverksam-
heten samt en chefsjurist och att inspektionen i övrigt själv beslutar om
sin organisation. Inspektionen har fattat ett principbeslut om utform-
ningen av organisationen. Planerade organisationsförändringar beräknas
vara genomförda i böijan av år 1995. I regleringsbrevet for budgetåret
1994/95 har Datainspektionen fått i uppdrag att redovisa hur de ändrade
arbetsformer som möjliggjorts av inspektionens nya organisation har
utnyttjats for att uppnå verksamhetsmålen.

Inom EU pågår arbete med ett EG-direktiv om dataskydd. Om ett
sådant beslutas, aktualiseras frågan om en ny svensk datalag. De föränd-
ringar i Datainspektionens verksamhet som detta kan leda till kan inte nu
överblickas med någon större grad av säkerhet.

Kostnaderna för inspektionens verksamhet täcks genom avgifter.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

80

Av Datainspektionens årsredovisning framgår att det vid utgången av Prop. 1994/95:100
budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på ca 1,1 miljoner kronor. Bilaga 3
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot
årsredovisningen.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Datainspektionen har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i
verksamhetsgrenarna tillstånd, tillsyn, information, regelgivning, teknik,
licens samt ekonomi och administration. I enlighet med de verksam-
hetsmål som regeringen lade fest for budgetåret 1993/94 skulle
Datainspektionen under budgetåret prioritera insatserna för att öka
inspektionens egeninitierade tillsynsverksamhet samt bygga ut informa-
tionsverksamheten och även inrikta den verksamheten mot att öka de
registeransvarigas kunskap om integritetsskyddsreglema. Datainspek-
tionens resultatredovisning visar att verksamheten har förändrats i
önskvärd riktning. Inspektionen lämnar i år resultatredovisning för första
gången. De resultatmått som tagits fram har därför endast i begränsad
omfettning kunnat jämföras över tiden.

Slutsats

Datainspektionen bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande
till innevarande budgetår.

Regeringen avser att noga följa utvecklingen av inspektionens verksam-
het bl.a. såvitt gäller det pågående förändringsarbetet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Datainspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 33 994 000 kr.

G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader

1993/94 Utgift¹

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

6 804 292

7 944 000

12 281 000

varav 8 145 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996

¹ Anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader.

Brottsoffermyndigheten har till uppgift att främja brottsoffrens rättigheter
samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten skall särskilt pröva
ärenden om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från brotts-

6 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 100. Bilaga 3

offerfonden. Vid myndigheten finns en särskild nämnd for prövning av
vissa ärenden om brottsskadeersättning.

Brottsoffermyndigheten bildades den 1 juli 1994 genom att Brottsskade-
nämnden omorganiserades och tillfördes nya uppgifter. Brottsoffer-
myndigheten har lämnat årsredovisning avseende Brottsskadenämndens
verksamhet under budgetåret 1993/94. Brottsskadenämndens huvudupp-
gift var att pröva ärenden om brottsskadeersättning. För detta arbete hade
myndigheten satt upp tre delmål. Dessa mål var att handläggningen skulle
ske snabbt, billigt och säkert.

Antalet inkomna brottsskadeärenden uppgick budgetåret 1993/94 till
totalt 4 200, vilket är en ökning med 700 ärenden jämfört med budgetåret
1992/93. Antalet inkomna personskadeärenden ökade från 2 500 till
3 400. För antalet sakskadeärenden redovisas en viss minskning. Enligt
Brottsoffermyndighetens bedömning avseende budgetåren 1994/95 och
1995/96 forväntas det totala antalet brottsskadeärenden att öka med ca
1 000 per år.

Under budgetåret 1993/94 avgjordes drygt 70 % av brottsskade-
ärendena inom tre månader, vilket är en högre andel än under budgetåret
1992/93. Brottsskadenämndens handläggningskostnad uppgick under
budgetåret 1993/94 till 1 713 kr per ärende, vilket innebär en kostnads-
minskning med 6 %. Kostnadsminskningen har uppnåtts genom rationali-
seringar.

Ett mått på säkerheten och kvaliteten i handläggningen är enligt myndig-
heten andelen omprövningsansökningar av det totala antalet avgjorda
ärenden. Denna andel uppgick budgetåret 1993/94 till 3 %.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Årsredovisningen avseende Brottsskadenämndens verksamhet visar att
myndigheten bl.a. med hänsyn tagen till en kraftig ökning av antalet
brottsskadeärenden har genomfört en fortsatt effektivisering av verksam-
heten.

Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i
revisionsberättelsen.

Slutsatser

Regeringen delar Brottsoffermyndighetens uppfattning att antalet brotts-
skadeärenden kan förväntas öka under budgetåren 1994/95 och 1995/96.
En ökning av antalet ärenden bör enligt regeringens bedömning kunna
hanteras genom en ytterligare effektivisering av verksamheten. Mot
bakgrund av osäkerheten om volymökningens storlek bör dock anslaget
inte omfattas av besparingskravet.

Bidrag från brottsofferfonden får lämnas för att stödja ideella organisa-
tioner som verkar på brottsofferområdet och privat och offentlig verk-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

82

samhet som gäller brottsoffer. Bidrag kan även lämnas för forskning, Prop. 1994/95:100
utbildning och information i brottsofferfrågor. Det är enligt regeringens Bilaga 3
mening väsentligt att användningen av brottsofferfondens medel särskilt
inriktas på att vidareutveckla och komplettera nuvarande insatser för
brottsoffer. Regeringen avser att meddela närmare föreskrifter beträf-
fande denna precisering av fondens ändamål.

Preciseringen skärper kraven på att prövningen av bidrag från
brottsofferfonden sker utifrån den kunskap och de erfarenheter som redan
finns. För att ytterligare förbättra förutsättningarna för ett effektivt
användande av fondens medel avser regeringen därför att vid Brotts-
offermyndigheten inrätta en särskild nämnd som skall besluta om
bidragen från brottsofferfonden. I nämnden bör ingå ledamöter med
kvalificerad kunskap inom och intresse för de områden som omfattas av
fondens ändamål. Det bör ankomma på regeringen att utse nämndens
ledamöter.

Som anförts i Inledningen, avsnitt 5.2, finns väsentliga berörings-
punkter mellan brottsofferinriktad verksamhet och brottsförebyggande
arbete. Många myndigheter som gör brottsförebyggande insatser har
också en viktig brottsofferstödjande funktion. Brottsförebyggande arbete
kan i vissa fall lämpligen inriktas på stödåtgärder för brottsoffer eller
presumtiva brottsoffer. Det kan därför, som tidigare har anförts, vara
motiverat att på sikt överväga möjligheterna att samordna vissa insatser
och resurser i de brottsförebyggande och brottsofferinriktade verksam-
heterna.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 12 281 000 kr.

G 4. Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund
av brott

1993/94 Utgift¹

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

51 942 813

50 000 000

102 500 000

varav 68 333 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996

' Anslaget G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott.

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen
(1978:413) för skador på grund av brott.

83

Regeringens överväganden

Som redovisats under anslaget G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvalt-
ningskostnader har antalet ansökningar om brottsskadeersättning ökat
väsentligt under budgetåret 1993/94 och kan förväntas fortsätta att öka
under budgetåren 1994/95 och 1995/96. Med hänsyn därtill har rege-
ringen beräknat anslaget till 102 500 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador pä grund av brott för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 102 500 000 kr.

G 5. Brottsförebyggande rådet

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

13 310 454

26 774 000

37 708 000

varav 24 991 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brottsföre-
byggande insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämp-
ad forskning och information inom det kriminalpolitiska området.

BRÅ har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i delområdena
forskning och utveckling, utvärdering samt information. Enligt årsredo-
visningen har verksamheten förskjutits från mer grundläggande, lång-
siktig forskning till mer tillämpad forskning, utvärdering, statistiska
översikter och analyser samt kunskapssammanställningar. Tyngdpunkten
ligger på sakområdena brottsprevention och samhällets reaktioner mot
brott. Verksamheten under budgetåret har dominerats av arbetet med den
kriminalpolitiska framtids- och omvärldsanalysen samt av de s.k. pilot-
projekten som syftar till att utveckla modeller för lokalt brottsföre-
byggande arbete. En undersökning om rättsmedvetandet i Sverige pågår.
Regeringen har också gett BRÅ i uppdrag att ta fram underlag för ett
nationellt brottsförebyggande program. Under året har BRÅ redovisat en
utvärdering av försöksverksamheten med samhällstjänst. BRÅ har även
i uppdrag att utvärdera 1990 och 1994 års trafikbrottsreformer och 1991
års ändringar om onykterhet till sjöss.

BRÅ redovisar ett anslagssparande för budgetåret 1993/94 på
6,8 miljoner kronor. Under budgetåret 1993/94 har BRÅ, utöver medel
under anslaget, utnyttjat ett tidigare reservationsanslag. Anslagssparandet
beror i övrigt främst på att BRÅ redan under budgetåret 1993/94 vidtagit
en del av de åtgärder som krävs för att anpassa verksamheten till det
besparingskrav om sammanlagt 4 miljoner kronor som regering och
riksdag har beslutat om för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Anslags-
sparandet är i huvudsak avsett att täcka kostnader för flera stora
forsknings- och utvecklingsprojekt som BRÅ skall arbeta med under de

kommande budgetåren, bl.a. rättsmedvetandeundersökningen och ett Prop. 1994/95:100
projekt for att undersöka kostnader för brott. För att kunna öka det Bilaga 3
internationella samarbetet planerar BRÅ vidare att ansluta sig till det
elektroniska nätverket INTERNET.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.

Från den 1 juli 1994 har BRÅ fått beställaransvaret för den officiella
statistiken inom rättsväsendet. BRÅ har också fått i uppdrag att utvärdera
försöksverksamheten med elektronisk övervakning.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

BRÅ:s inriktning och organisation har förändrats från den 1 juli 1993.
Det har därför inte varit meningsfullt att göra jämförelser med tidigare
år. Årsredovisningen visar dock att BRÅ:s verksamhet utvecklas på ett
sätt som stämmer med det övergripande mål som uppställts för plane-
ringsperioden.

Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende BRÅ.

Slutsatser

I 1993 års forskningsproposition angav regeringen som övergripande mål
för planeringsperioden 1993/94 - 1995/96 att BRÅ skall utvecklas till ett
kvalificerat expertorgan med uppgift att arbeta med utveckling, utvärde-
ring, tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska
området. Detta mål bör ligga fäst även for budgetåret 1995/96.

I enlighet med vad som angavs i forskningspropositionen har rege-
ringen under anslaget beräknat att 2 500 000 kr skall föras över från
BRÅ:s anslag till anslaget E 3. Forskning under Utbildningsdeparte-
mentets huvudtitel för att användas för stöd till kriminalvetenskaplig
forskning. I och med det kommer de sammanlagt 4 000 000 kr som
angavs i forskningspropositionen att ha förts över till Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 37 708 000 kr.

85

G 6. Gentekniknämnden

Nytt anslag (förslag) 3 086 000

varav 2 066 000 för perioden juli 1995 - juni 1996

Den 1 juli 1994 trädde lagen (1994:900) om genetiskt modifierade
organismer i kraft. Samtidigt inrättades en särskild nämnd, Genteknik-
nämnden, som fick till uppgift att följa utvecklingen på genteknik-
området, bevaka de etiska frågorna och ge råd om användningen av gen-
tekniken.

Nämnden övertog de arbetsuppgifter som tidigare åvilade Delegationen
för hybrid-DNA-frågor och fick samtidigt ett bredare verksamhetsansvar
än det delegationen kan sägas ha haft. Gentekniknämnden skall bl.a. yttra
sig över ansökningar om tillstånd enligt den nya lagen och samråda med
andra myndigheter när dessa meddelar föreskrifter. Delegationen for
hybrid-DNA-frågor var i administrativt hänseende knuten till Arbets-
miljöinstitutet och dess verksamhet finansierades genom institutets
ramanslag. Delegationens resursbehov för budgetåret 1994/95 beräknades
till 1 040 000 kr. Dessa medel har övertagits av Gentekniknämnden.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Eftersom nämnden tillkom den 1 juli 1994 har den inte lämnat in någon
verksamhetsberättelse.

Slutsatser

Mot bakgrund av den snabba utveckling som pågår på genteknikområdet
och de oreparabla effekter för bl.a. miljön som en missbedömning av
teknikens användning skulle kunna medföra, är Gentekniknämndens
verksamhet en for hela samhället angelägen uppgift.

Enligt regeringens uppfattning bör nämnden för att kunna fullgöra sina
uppgifter få en medelsförstärkning. Gentekniknämnden bör därför for
budgetåret 1995/96 anvisas ytterligare 1 500 000 kr. Härutöver föreslår
regeringen på tilläggsbudget (prop. 1994/95:105) ett belopp för inne-
varande budgetår om 600 000 kr.

Gentekniknämnden har nyligen påbörjat sin verksamhet, varför nämn-
dens resursbehov är svårt att överblicka. Regeringen avser därför att
noga följa Gentekniknämndens verksamhet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Gentekniknämnden for budgetåret 1995/96 anvisar ett ram-
anslag på 3 086 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

86

Redogörelse för lagstiftningsarbetet

1 Allmänt

1.1 Ansvarsområdet

Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som
är centrala för rättssamhället. Först och främst bör grundlagarna nämnas.
Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reg-
lerar de enskilda medborgarnas förhållande till staten och andra offentliga
organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens,
åklagarnas och kriminalvårdens verksamhet samt reglerna om förfarandet
vid våra domstolar. Andra betydelsefulla områden är lagregler om en-
skildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten, bolags-
rätten, fastighetsrätten och immaterialrätten.

Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsväsen-
det, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården, alltså de kämfunktioner
i samhället som utgör huvudparten av rättsväsendet.

I denna bilaga redovisas bl.a. aktuella lagstiftningsfrågor inom Justiti-
edepartementets ansvarsområde.

1.2 Internationellt samarbete

Några huvudpunkter:

- Svensk rätt förändras på vissa områden till följd av EES-avtalet
och medlemskapet i EU.

- Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN och andra inter-
nationella organ fortsätter.

- Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Östeuropa
på det rättsliga området.

Under de senaste åren har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i
hög grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s rätts-
system som följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. EES-
avtalet. Sålunda har stora delar av den centrala civilrätten berörts av
dessa förändringar. Arbetet är dock inte avslutat. I vissa frågor, t.ex. när
det gäller aktiebolagsrätt och redovisningsfrågor, har Sverige i EES-av-
talet fått anstånd under viss tid med att genomföra de behövliga lag-
ändringarna. Arbetet med att anpassa svensk rätt på dessa områden till
EG-rätten kommer därför att fortsätta under år 1995.

Det mesta av EG:s rättssystem på de områden som faller under Justi-
tiedepartementets ansvar omfattades redan av EES-avtalet. Sveriges
medlemskap i unionen medför därför inte särskilt många nya lagstift-
ningsuppgifter för departementet. Som medlem i EU kommer Sverige
emellertid att integreras helt i EG:s lagstiftningsverksamhet. Det blir

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

87

således fortsättningsvis en uppgift for Justitiedepartementet att bevaka
Sveriges intressen i de lagstiftningsprojekt som kommer upp inom EG.

Men även andra internationella frågor än sådana som rör förhållandet
till EU får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika internationella
organisationer medverkar Sverige i arbete på blivande internationella
överenskommelser som kan få stor praktisk betydelse även för svensk
rättsutveckling. Så är fallet t.ex. inom olika organ inom FN-systemet --
IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och
WIPO (immaterialrätt). Sådant arbete pågår också inom andra mellanstat-
liga organisationer, såsom Europarådet (bl.a. familjerätt), UNIDROIT
(bl.a. återställande av stulna kulturobjekt) och OECD (atomansvarighet
m.m.).

Atomansvarighetsfrågoma har särskilt accentuerats i anslutning till på-
gående kämsäkerhetssamarbete med Osteruropa och det forna Sovjet-
unionen. Flertalet östeuropeiska stater har inte anslutit sig till de inter-
nationella konventionerna på området. Detta förhållande innebär för när-
varande svårigheter för Sverige och andra OECD-stater att engagera sig
i projekt som syftar till direkta tekniska förbättringar och installationer
av säkerhetsutrustning i de östeuropeiska reaktorerna. Atomansvarighets-
frågoma bör därför ha en fortsatt hög prioritet i det internationella
arbetet med särskild inriktning på problemen i Östeuropa och det forna
Sovjetunionen.

Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit
av stor betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden,
t.ex. inom den allmänna förmögenhetsrätten och familjerätten, har till-
kommit i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att vi på flera rätts-
områden har i stort sett överensstämmande lagregler i de nordiska länd-
erna. Denna rättslikhet är enligt regeringens mening av stort värde. Det
finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på
lagstiftningsområdet.

Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste
tiden genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Ett praktiskt
exempel på sådant samarbete är arbetet med att införliva EG-direktivet
om oskäliga avtalsvillkor med de nordiska rättsordningarna (se
avsnitt 3.2). Genom Sveriges och Finlands medlemskap i EU torde det
också finnas nya förutsättningar för ett allt lästare och mer vidsträckt
nordiskt lagstiftningssamarbete.

Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande
på flera områden, t.ex. beträffande familjerätt, avtalsrätt, konsumenträtt,
immaterialrätt och transporträtt.

Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck-
lingen i Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen.
Från svensk sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatserna koncen-
trerats på rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna, men kon-
takter har också förekommit med andra länder.

Från svensk sida har ingåtts särskilda avtal om rättsutvecklingsbistånd
med Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till rätts-
utvecklingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser. En
är att organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga ämnen för

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

88

jurister från Estland och Lettland. En annan är att låta estniska och
lettiska domare och lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska
domstolar och lagstiftningsorgan. Den tredje formen är att svenska jurist-
er såsom konsulter granskar lagförslag som arbetats fram i Estland och
Lettland och i övrigt biträder lagstiftarna i dessa länder. Avsikten är att
under år 1995 utvidga rättsbiståndet till att avse även åklagarväsendet och
kriminalvården.

Vid sidan av vad som nu nämnts deltar Sverige i ett nordiskt arbete
med rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna. Detta har hittills
skett i två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till Estland,
Lettland och Litauen samt rättsliga seminarier för baltiska jurister.

2 Offentlig rätt

2.1 Grundlagsfrågor m.m.

Några huvudpunkter:

- En ny vallag.

- Ny lag om val till Europaparlamentet.

- Skärpta åtgärder mot barnpornografi.

- De nya mediernas grundlagsreglering utreds.

Det har varit utmärkande for de konstitutionella reformer som genom-
förts i modem tid att de byggt på bred politisk enighet. I enlighet med
denna tradition har ett flertal grundlagsändringar kunnat beslutas under
år 1994.

En genomgripande översyn av vallagstiftningen sker för närvarande.
Efter genomgång av remissutfallet kommer 1993 års vallagskommittés
slutbetänkande Vallagen (SOU 1994:30) att beredas vidare inom Justitie-
departementet tillsammans med en uppföljning av det försök med röst-
ning på person som genomfördes vid det senaste valet till kommunfull-
mäktige i sju kommuner. I arbetet med den nya vallagstiftningen ligger
också att bereda de förslag som kan bli resultatet av den pågående
utredningen (dir. 1994:49) om den fria nomineringsrätten och vissa andra
frågor med anknytning till valsystemet. Arbetet är inriktat på att en ny
vallag skall tillämpas vid de allmänna valen år 1998.

Inför det val till Europaparlamentet som skall hållas i september 1995
skall sådan lagstiftning genomföras som följer av att föreskrifter om val
till Europaparlamentet enligt 8 kap. 4 § regeringsformen skall meddelas
i lag.

De senaste två årens intensiva debatt om barnpornografi har också -
trots att den borgerliga regeringen inte förmådde komma med några
förslag - genom socialdemokratiska initiativ i riksdagens konstitutions-
utskott utmynnat i flera lagändringar (bet. 1993/94:KU28, rskr.
1993/94:450, bet. 1994/95:KU6, rskr. 1994/95:12, SFS 1994:1600
-1605). Bl.a. kommer det fr.o.m. den 1 januari 1995 att finnas större

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

89

möjligheter att konfiskera bampomografiskt material. Som ytterligare ett
led i kampen mot barnpornografi har regeringen beslutat tillsätta en
kommitté med uppdrag att undersöka på vilket sätt och med vilka medel
förekomsten av barnpornografi bäst kan bekämpas (dir. 1994:117).

Den snabba utvecklingen inom informationstekniken ställer krav på en
fortlöpande översyn av lagar och andra föreskrifter. En parlamentarisk
kommitté skall därför i en utredning om nya medier och grundlagarna
(dir. 1994:104) bl.a. analysera tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens tillämplighet på nya medier som används vid för-
medling av yttranden och annan information till allmänheten.

Den i betänkandet 6 juni Nationaldagen (SOU 1994:58) framförda
tanken att göra nationaldagen till allmän helgdag bör inte fullföljas.

2.2 Offentlighet och sekretess

Några huvudpunkter:

- Sekretesslagens tillämpning bevakas.

- Samarbetet angående unga lagöverträdare och ekonomisk brotts-
lighet föreslås bli lättare.

En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen
är principen om allmänna handlingars offentlighet. Denna offentlighets-
princip begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100)
antogs av riksdagen år 1980. Lagen innefattar en samlad reglering av
sekretess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga funk-
tionärer. Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från departe-
mentets sida. Förslag till ändringar läggs fortlöpande fram i mån av be-
hov. I Justitiedepartementet pågår arbete med en departementsprome-
moria om olika sekretessfrågor.

En särskild utredare har nyligen lämnat förslag om ändringar i
sekretesslagen i syfte att förbättra samarbetet mellan de myndigheter och
andra som arbetar med unga lagöverträdare och ekonomisk brottslighet.

2.3 Datalagsfrågor

Några huvudpunkter:

- Datainspektionen ges normgivningsbefogenhet i fråga om inte-
gritetsskydd.

- Rättsliga överväganden kring informationsteknik.

- Personnummerutredningens förslag bör inte genomföras.

Genom ändringar i 8 kap. 7 § regeringsformen har öppnats en möjlig-
het att ge Datainspektionen normgivningsbefogenhet i fråga om ADB-
behandling av personuppgifter (prop. 1993/94:116, bet. 1993/94:KU36,
rskr. 1993/94:359, bet. 1994/95:KU7, rskr. 1994/95:13,

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

90

SFS 1994:1480). Ändringarna har följts upp genom ändringar i datalagen
av innebörden att för de branscher/sektorer där Datainspektionen utfärdar
generella föreskrifter skall tillståndsplikt inte föreligga
(prop. 1993/94:217, bet. 1994/95:KU10, rskr. 1994/95:35,
SFS 1994:1485). Regeringen har därefter beslutat en ändring av data-
förordningen (1982:480) varigenom Datainspektionen bemyndigas med-
dela sådana generella föreskrifter. Även andra ändringar i datalagen har
genomförts i syfte att förenkla Datainspektionens arbete och för att stärka
inspektionens möjligheter att på ett effektivt sätt värna om de enskildas
personliga integritet. Arbetet på en ny datalag kan tas upp på nytt när
resultatet av pågående överväganden inom EU angående ett dataskydds-
direktiv föreligger.

Som redan nämnts medför utvecklingen inom informationstekniken
behov av en översyn av lagar och andra föreskrifter. En särskild utredare
har tillkallats med uppgift att utarbeta sådana förslag till rättslig reglering
som kan behövas i samband med inrättandet av s.k. elektroniska anslags-
tavlor och för användningen av elektroniska dokument inom både förvalt-
ningen och näringslivet (dir. 1994:42). Bl.a. förutsätter förhållandet till
datalagen nya överväganden i detta sammanhang men även frågor som
rör reglerna om allmänna handlingars offentlighet bör analyseras av
utredaren.

Personnummerutredningen (Ju 1993:01) fick av den förra regeringen
i uppdrag att utreda frågan om en begränsad användning av personnum-
mer. I maj 1994 lämnade utredningen sitt betänkande Personnummer -
integritet och effektivitet (SOU 1994:63). Utredningens förslag till ny
personnummerlag och till en särskild sekretessbestämmelse for person-
nummer har fått ett kraftigt negativt remissutfall. Regeringen kommer,
mot denna bakgrund, inte att i dessa frågor lägga fram några lagförslag.
Den nuvarande regleringen av personnummer i 7 § andra stycket data-
lagen (1973:289) innebär dessutom att personnummer inte får användas
i personregister utan att beaktansvärda skäl föreligger. Den rättstillämp-
ning som skett genom regeringens och Datainspektionens praxis i ärenden
enligt datalagen har hittills visat att stadgandet ger goda möjligheter att
begränsa användningen av personnummer i ADB-sammanhang. Av
Personnummerutredningens övriga förslag avser regeringen att arbeta
vidare med förslaget till lagstiftning i fråga om kriminalisering av obe-
hörigt utnyttjande av annans identitet.

2.4 Förvaltningsrätt

En huvudpunkt:

- Frågan om en permanentning av rättsprövningslagen bereds.

Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa för-
valtningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, bet. 1987/88:KU 38,
rskr. 1987/88:189). Genom lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa
fall undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

91

civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska Prop. 1994/95:100
förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till Bilaga 3.1
grund för beslutet strider mot gällande rättsregler.

I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbe-
gränsad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades
under tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Lagen har emeller-
tid - med oförändrat tillämpningsområde - förlängts att fortsätta att gälla
under ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess
tillämpning. Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om för-
farandet i Regeringsrätten (prop. 1990/91:176, bet. 1990/91 :KU12,
rskr. 1990/91:51). Enligt uttalanden i propositionen om förlängd giltighet
av lagen är det for tidigt att definitivt ta ställning till om lagen i dess nu-
varande form skall permanentas eftersom Europadomstolen ännu inte
prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen.

Fri- och rättighetskommittén har i sitt betänkande Domstolsprövning av
förvaltningsärenden (SOU 1994:117) behandlat frågan om vidgade möjlig-
heter till domstolsprövning av förvaltningsbeslut. Kommittén har därvid
föreslagit att rättsprövningslagen permanentas. Betänkandet remiss-
behandlas för närvarande. I avvaktan på resultatet av denna
remissbehandling har rättsprövningslagens giltighetstid förlängts och
kammarrätt har från och med den 1 april 1994 givits behörighet att pröva
vissa ärenden enligt lagen (se avsnitt 4.1; prop. 1994/95:27,
bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165, SFS 1994:1759) till utgången av
år 1997.

3 Civilrätt

3.1 EU-perspektivet

På det civilrättsliga området har reformarbetet under de senaste åren
dominerats av en anpassning av viktiga delar av svensk civilrätt till EG-
rätten. Sådan anpassning har skett såväl i fråga om den kommersiella
kontraktsrätten (t.ex. lag om handelsagentur) som konsumenträtten (t.ex.
ny konsumentkreditlag och lag om paketresor). Också inom försäkrings-
och skadeståndsrätt har det skett en sådan anpassning (t.ex. ändringar i
trafikskadelagen samt införandet av en produktansvarslag och en lag om
tillämplig lag för vissa försäkringsavtal). Även vissa andra delar av civil-
rätten har berörts. Det gäller t.ex. immaterialrätt, fastighetsrätt och aktie-
bolagsrätt.

De åtaganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som
gjordes i EES-avtalet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i stora
delar fullgjorts. På några områden, där Sverige i EES-avtalet fått anstånd
med att genomfora lagändringarna, återstår emellertid lagstiftningsarbete.
Mest omfattande är därvid det lagstiftningsarbete som skall ske på
associationsrättens område. EG-rätten på civilrättsområdet omfattas till
största delen av EES-avtalet. Medlemskapet i den Europeiska unionen
medför dock förpliktelser om viss ytterligare anpassning till EG:s

92

regelsystem (se avsnitt 3.2). Medlemskapet innebär också att Sverige Prop. 1994/95:100
deltar i utvecklingen av det gemensamma rättssystemet. Det leder till en Bilaga 3.1
fortsatt anpassning av svensk civilrätt till EG-rätten.

I och med att arbetet med EG-anpassningen till stora delar är avklarat
finns det visst utrymme att använda lagstiftningsresursema på civilrättens
område för andra reformbehov. I det följande lämnas en redogörelse för
läget i lagstiftningsarbetet inom civilrättens område.

3.2 Allmän förmögenhetsrätt

Några huvudpunkter:

- En ny lag skall införas som innebär att svensk internationell
privaträtt anpassas till en EG-konvention om tillämplig lag för
kontraktsrättsliga förpliktelser.

- Lagrådsremisser med förslag till en ny kommissionslag och änd-
ringar i kreditupplysningslagen beslutas i vår.

- En översyn av vissa frågor med anknytning till konsument-
köplagen och konsumenttjänstlagen pågår.

- Godtrosförvärvslagen ses över i en pågående utredning.

Som nämnts tidigare har det under de senaste åren på vissa avgränsade
områden skett en anpassning till EG:s regelsystem. Det gäller främst
inom konsumenträtten. Senast har regeringen i en proposition om oskä-
liga avtalsvillkor m.m. (prop. 1994/95:17) föreslagit regler som innebär
att svensk rätt anpassas till EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i
konsumentförhållanden.

Även framdeles kommer arbetet i den Europeiska unionen att påverka
den allmänna förmögenhetsrätten, särskilt konsumenträtten, i Sverige.
Direktiv kan väntas närmast beträffande fjärrköp. EG-kommissionen har
också påböijat ett arbete rörande garantier och efterköpsservice på konsu-
mentköprättens område. På grund av Sveriges medlemskap i unionen
skall vidare en EG-konvention om lagvalsregler för kontraktsrättsliga
förpliktelser (1980 års Romkonvention) införlivas med svensk rätt.
Arbetet med detta har påbörjats.

Kreditupplysningsutredningen avlämnade sitt slutbetänkande Integritet
och effektivitet på kreditupplysningsområdet (SOU 1993:110) i december
1993. Utredningen föreslår att kreditupplysningslagen skall gälla beträf-
fande alla företag som bedriver kreditupplysningsverksamhet och att inte
som i dag vissa av dem skall vara undantagna från regleringen. Utred-
ningen föreslår också att reglerna om banksekretess inte skall hindra att
uppgifter om kundernas krediter lämnas ut till kreditupplysningsföretag.
Vidare föreslås att näringsidkare och näringsanknutna fysiska personer
skall få samma rätt till kreditupplysningskopior och s.k. beställaruppgifter
som privatpersoner nu har. Betänkandet har remissbehandlats och bereds
vidare inom Justitiedepartementet. En lagrådsremiss beräknas kunna av-
lämnas under våren 1995.

På grundval av kommissionslagskommitténs betänkande Kommission

93

och dylikt (SOU 1988:63) förbereds en lagrådsremiss om ny kommis-
sionslag. Framför allt behandlas frågor om tredje mans rätt vid kommis-
sion. Därvid berörs även frågan om giltigheten av s.k. återtagandeförbe-
håll i varor som köparen får sälja vidare innan han betalat säljaren. En
lagrådsremiss avses bli beslutad under våren 1995.

I september 1994 avlämnade Leasingutredningen sitt slutbetänkande
Finansiell leasing av lös egendom (SOU 1994:120). Utredningen föreslår
en lag om finansiell leasing med kontraktsrättsliga regler om förhållandet
mellan parterna, bestämmelser om leasingavtalets behandling vid lease-
tagarens konkurs och regler om sakrättsligt skydd för leasetagaren.
Vidare föreslås tillägg till konsumentkreditlagen som innebär i huvudsak
att lagens regler för kreditköp tillämpas även på finansiell leasing till
konsumenter. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

En särskild utredare arbetar med en utvärdering och översyn av vissa
frågor rörande konsumenttjänstlagen (1985:716) och konsumentköplagen
(1990:932). Utredningsuppdraget omfattar bl.a. preskriptionsbestämmel-
sema, konsumentens avbeställningsrätt, näringsidkarens produktansvar
och köparens skydd mot säljarens borgenärer (se dir. 1993:101). Upp-
draget förväntas bli redovisat före den 1 mars 1995.

En annan utredning ser över lagen (1986:796) om godtrosförvärv av
lösöre. Utredarens huvuduppgift är att utvärdera tillämpningen av lagen
såvitt gäller godtrosförvärv av stöldgods och att utreda om reglerna bör
ändras i syfte att motverka handeln med stöldgods (se dir. 1993:102).
Utredningen skall redovisa sitt uppdrag före den 1 maj 1995.

3.3 Ersättningsrätt

Några huvudpunkter:

- Förslag till en ny forsäkringsavtalslag kommer i en lagråds-
remiss våren 1995.

- Frågor om ersättning för ideell skada utreds.

- Utredningsförslag om skärpning av det allmännas skadestånds-
ansvar bereds i Justitiedepartementet.

- Sverige deltar i det internationella konventionsarbetet på atom-
ansvarsområdet.

Också på det ersättningsrättsliga området har som tidigare nämnts
svensk rätt anpassats till EG:s rättssystem. Det gäller bl.a. trafikska-
delagen och reglerna om produktansvar.

En parlamentarisk kommitté om det allmännas skadeståndsansvar Iade
i juni 1993 fram betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar (SOU
1993:55). I betänkandet föreslår kommittén att det allmännas skade-
ståndsansvar i samband med myndighetsutövning skall utvidgas i vissa
hänseenden, främst vid felaktig myndighetsinformation samt vid frihets-
inskränkningar och andra allvarliga ingrepp av myndigheter. Betänkandet
har remissbehandlats och den fortsatta beredningen pågår.

På försäkringsavtalsrättens område pågår sedan länge ett omfattande

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

94

nordiskt reformarbete. Till grund för arbetet i Sverige ligger Försäkrings- Prop. 1994/95:100
rättskommitténs båda betänkanden Personförsäkringslag (SOU 1986:56) Bilaga 3.1
och Skadeförsäkringslag (SOU 1989:88). Inom Justitiedepartementet har
kommitténs förslag omarbetats, bl.a. med hänsyn till den internationella
utvecklingen och vad som framkom vid remissbehandlingen av kommitté-
förslagen. Resultatet av departementets arbete har redovisats i departe-
mentspromemorian Ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39), som har
remissbehandlats. Ärendet bereds nu vidare i Justitiedepartementet med
sikte på en lagrådsremiss under våren 1995.

En kommitté undersöker möjligheterna att förbättra ersättningen för
ideell skada (Ju 1989:1, dir. 1988:76). I kommitténs uppdrag ingår bl.a.
att diskutera ersättningsnivåer, ersättningsprinciper och metoder för att
bestämma ersättningen. Kommittén har i september 1992 lagt fram ett
delbetänkande Ersättning för kränkning genom brott (SOU 1992:84). I
betänkandet föreslås nya regler om ersättning för lidande som någon
tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller annat
integritetskränkande brott. Bestämmelser om det finns nu i 1 kap. 3 §
skadeståndslagen. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs inom
Justitiedepartementet. Kommittén slutför sitt arbete med andra delar av
utredningsuppdraget. Slutbetänkandet väntas bli avlämnat senast den 1
mars 1995.

När det gäller ersättningens storlek konstaterar kommittén i delbe-
tänkandet att ersättning för lidande som avses i 1 kap. 3 § skadestånds-
lagen har höjts påtagligt under de senaste åren, betydligt mer än som
föranleds enbart av förändringarna i penningvärdet. Framför allt när det
gäller ersättning för lidande vid sexualbrott är utvecklingen till stor del
en följd av att Brottsskadenämnden successivt höjt sin ersättning för
sådana kränkningar.

Kommittén uttalar som sin mening att den nuvarande ersättningsnivån
får anses någorlunda välavvägd för det stora flertalet kränkningar. För
vissa slags övergrepp beträffande vilka lidandet är särskilt allvarligt anser
kommittén dock att ersättningsnivån alltjämt är för låg och att det är
påkallat med en ytterligare höjning. Det gäller framför allt vid sexual-
brott och andra grova våldsbrott. Enligt kommittén är det knappast
lämpligt att närmare ange hur stor höjningen bör vara utan den frågan får
avgöras av de rättstillämpande myndigheterna. Mer än en fördubbling av
ersättningen jämfört med den nivå som tillämpas för närvarande är dock
enligt kommitténs mening inte motiverad.

Ersättningen vid sexualbrott och andra grova våldsbrott betalas i
praktiken antingen av försäkringsbolagen eller av Brottsoffermyndig-
heten. En fördubbling av den nuvarande nivån kunde enligt uppgifter till
kommittén beräknas medföra en höjning av försäkringspremierna för
hem- och villaförsäkringama med högst en procent, medan utbetal-
ningarna av brottsskadeersättning skulle öka med omkring 10 miljoner
kr.

Regeringen noterar att ersättningsnivån således i rättspraxis har höjts
avsevärt sedan kommittén inledde sitt arbete. Denna utveckling har
avspeglats i en kraftig ökning av de statliga brottsskadeersättningama.                  95

Med hänsyn till detta och mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser

regeringen att en fortsatt höjning av ersättningsnivåerna inte är så
angelägen att regeringen för närvarande kan ansluta sig till kommitténs
uppfattning i denna del. Regeringen avser att återkomma till förslagen i
delbetänkandet i samband med beredningen av kommitténs kommande
slutbetänkande.

Även på transporträttens område är ersättningsrättsliga frågor aktuella
(se avsnitt 3.8).

På atomansvarets område finns två internationella konventionssystem,
dels Wien-konventionen som administreras av FN:s atomenergiorgan
IAEA, dels Paris-konventionen som faller under OECD-organet NEA:s
ansvar. För att skillnaderna mellan systemen skall överbryggas har ett
gemensamt protokoll om tillämpningen av konventionerna utarbetats.
Sverige deltar i det internationella arbete med att revidera Wienkonven-
tionen som nu pågår inom IAEA. Arbetet syftar till att förbättra de
skadelidandes rätt till ersättning för skador till följd av atomolyckor samt
till att förmå fler länder att ansluta sig till konventionssystemet. Inom
NEA följs arbetet inom IAEA, samtidigt som en modernisering av Paris-
konventionen och av en tilläggskonvention från år 1963 förbereds.
Sverige deltar aktivt i även detta arbete.

3.4 Bostadslagstiftningen

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

Några huvudpunkter:

- Bostadsrättens värde som pant stärks.

- Ny utredning om hyresförhandlingssystemet.

I en promemoria (Ds 1994:7) som har remissbehandlats under våren
1994 föreslås lagändringar i syfte att bl.a. stärka bostadsrättens värde
som pant. I promemorian föreslås att en legal panträtt införs för bo-
stadsrättshavares avgifter till föreningen, att tvångsförsäljning enligt
bostadsrättslagen skall ankomma på kronofogdemyndigheterna samt att
en juridisk person som har panträtt i en bostadsrätt i vissa situationer
skall ha rätt att förvärva och hyra ut lägenheten. Ärendet bereds nu inom
Justitiedepartementet. Avsikten är att en proposition skall avlämnas under
våren. I propositionen skall även behandlas ett tidigare lämnat förslag om
att den s.k. ombildningslagen skall omfatta också fastigheter som är
taxerade som småhus (Ds 1993:54).

Regeringen har uppdragit åt Boverket att utvärdera den pågående
försöksverksamheten med kooperativ hyresrätt. Uppdraget skall redovisas
före utgången av juni 1996. Därefter kommer regeringen att ta ställning
till frågan om upplåtelseformen bör permanentas.

Inom Justitiedepartementet bereds frågan om att inrätta ett bostads-
rätts register.

Utredningen om förvärv och förvaltning av hyreshus lade i mars 1994
fram betänkandet Förvalta bostäder (SOU 1994:23). I betänkandet före-
slås bl.a. att lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. (förvärvslagen)
skall upphävas och att bestämmelserna om tvångsförvaltning i bostadsför-

valtningslagen skall skärpas. Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet
bereds vidare inom Justitiedepartementet med sikte på en proposition
under våren 1995. Inriktningen är att förvärvslagen behålls.

Under våren 1995 kommer det att inledas ett arbete med en språklig
och redaktionell översyn av 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Arbetet
kommer att bedrivas med utgångspunkt i Hyreslagskommitténs betänkan-
de Ny hyreslag (SOU 1991:96).

Den 1 juli 1994 genomfördes flera viktiga ändringar i hyresförhand-
lingslagen och hyreslagen. Ändringarna har utsatts för hård kritik av
hyresgäströrelsen. Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredare
med uppgift att göra en översyn av de genomförda ändringarna.

I augusti 1994 tillkallades en särskild utredare med uppgift att lämna
förslag till författningsändringar som gör det möjligt att bl.a. skapa
ägarlägenheter (dir. 1994:82). Regeringen har i tilläggsdirektiv
(dir. 1994:136) beslutat att denna uppgift skall utgå. Utredarens uppgift
består numera i att lämna förslag till lösning av vissa problem som i dag
uppkommer när olika slag av verksamhet skall samordnas i komplicerade
byggnadsanläggningar. Utredningsarbetet skall vara avslutat före ut-
gången av år 1995.

3.5 Övrig fastighetsrätt

Några huvudpunkter:

- Investeringar i arrendejordbruket får ett stärkt skydd.

- Den s.k. presumtionsregeln i expropriationslagen ses över.

Ett förslag rörande investeringar i arrendejordbruket, som bygger på
Arrendekommitténs betänkande (SOU 1992:109), har lagrådsgranskats
under hösten 1994. En proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen
inom kort. Övriga frågor som har behandlats av Arrendekommittén
bereds nu inom Justitiedepartementet.

Regeringen beslutade i augusti 1994 att tillkalla en särskild utredare for
att utvärdera den s.k. presumtionsregeln i expropriationslagen (dir.
1994:82). I uppdraget, som skall vara slutfört till utgången av år 1995,
ingår bl.a. att kartlägga presumtionsregelns betydelse och undersöka om
regeln svarar mot dagens behov. Utredaren skall också föreslå de änd-
ringar och klargöranden som behövs.

Inom EU har antagits ett direktiv om periodvis nyttjande av fastigheter
(andelshus och liknande). Ett nordiskt samarbete har inletts i syfte att
införliva direktivets bestämmelser med den nordiska lagstiftningen.

Kammarkollegiet har i en framställning till regeringen begärt en änd-
ring i reglerna i vattenlagens promulgationslag om tillståndshavares rätt
till ersättning med anledning av nya eller ändrade villkor om skadeföre-
byggande eller skadekompenserande åtgärder vid omprövning av tillstånd
enligt äldre vattenrättslig lagstiftning. Förslag till ändrade regler har
presenterats i en lagrådsremiss i december 1994. En proposition till riks-
dagen kommer att läggas fram under våren 1995.

7 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

97

Inom Justitiedepartementet förbereds kommittédirektiv till en utredning Prop. 1994/95:100
som skall göra en översyn av de författningar som styr fastighets- Bilaga 3.1
datasystemet.

3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt

Några huvudpunkter:

- Reformarbetet på aktiebolagsrättens område fortsätter.

- Ny redovisningslagstiftning for aktiebolag och vissa handels-
bolag.

Aktiebolagsrätten är sedan några år föremål för en översyn av Aktie-
bolagskommittén. Kommitténs arbete har bl.a. föranlett omfattande änd-
ringar i aktiebolagslagen, vilka träder i kraft den 1 januari 1995 och bl.a.
innebär en EG-anpassning av aktiebolagslagen och högre krav på
aktiekapital. För kommittén återstår nu att överväga bl.a. frågor om
aktiebolagets organisation och aktiebolagets finansiella instrument. Ett
delbetänkande angående bolagsorganens roller och ansvar skall avges
inom kort. Kommitténs slutbetänkande skall avges före utgången av juni
1996.

Inom Justitie- och Finansdepartementen pågår ett arbete med att an-
passa redovisningslagstiftningen till EG:s redovisningsdirektiv för företag
i allmänhet (de fjärde, sjunde och elfte bolagsrättsliga direktiven) och till
de direktiv som gäller banker, andra finansiella institut och försäkrings-
bolag. Till grund för arbetet ligger Redovisningskommitténs delbe-
tänkande Års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv, Del I och II
(SOU 1994:17). Delbetänkandet omfattar även frågan om det behövs
särskilda redovisningsregler för pensionsavsättningar, avtal om avgångs-
vederlag och liknande förmåner för styrelseledamöter, verkställande
direktörer m.fl. En proposition på grundval av betänkandet kommer att
avlämnas under våren 1995.

3.7 Immaterialrätt

Några huvudpunkter:

- Upphovsrätten anpassas till EG:s regelverk.

- Sverige fortsätter att följa det internationella arbetet på imma-
terialrättsområdet i övrigt.

På upphovsrättens område har EG antagit ett direktiv om de upphovs-
rättsliga skyddstiderna. En inom Justitiedepartementet utarbetad depar-
tementspromemoria (Ds 1994:127) med förslag till nödvändig lagstiftning
för att införliva direktivet med svensk rätt har sänts ut på remiss. För-
slagen har utarbetats i samråd med de andra nordiska länderna. Avsikten
är att lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1995.

98

Ett direktiv om upphovsrätt för databaser håller på att utarbetas. Så
snart direktivet har antagits kommer inom Justitiedepartementet ett arbete
med att införliva direktivet i svensk rätt att igångsättas i samarbete med
berörda departement i de andra nordiska länderna.

På varumärkesområdet hölls under år 1994 en diplomatkonferens om
ett förslag till en internationell konvention om förenklade procedurer för
erhållande av varumärkesskydd. Frågan om nödvändiga ändringar i den
svenska varumärkeslagstiftningen kommer att övervägas inom Justitiede-
partementet.

EG har antagit en förordning om förlängt skydd för läkemedel. En
proposition i detta ämne har förelagts riksdagen. Förordningens bestäm-
melser kommer att gälla i Sverige den 1 januari 1995.

Inom WIPO (World Intellectual Property Organisation) pågår sedan
flera år ett arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett
stort antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa
skillnaderna mellan patentsystemen i Europa, USA och Japan. Sverige
följer detta arbete. Frågan om nödvändiga ändringar i den svenska
patentlagstiftningen kommer att övervägas inom Justitiedepartementet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

3.8 Transporträtt

Några huvudpunkter:

- Jämvägsrätten anpassas till den internationella utvecklingen.

- Nya regler om bärgning samt om oljeskador till sjöss förbereds.

I en proposition (prop. 1994/95:111) om ansvar for skada vid interna-
tionell järnvägstrafik föreslås att vissa tilläggsbestämmelser till det
internationella jämvägsfördraget COTIF införlivas med svensk rätt.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1995.

På sjörättens område pågår inom Justitiedepartementet arbete rörande
en konvention om bärgning, som Sverige undertecknade år 1989. I
nordiskt samarbete förbereds förslag till de lagstiftningsåtgärder som
föranleds av ett tillträde till konventionen. Avsikten är att en departe-
mentspromemoria skall kunna sändas ut på remiss under våren 1995.

I FN:s regi pågår ett internationellt arbete med att förbättra de skade-
lidandes situation efter olyckor som inträffar vid transport av farligt gods.
Sålunda arbetar FN:s sjöfartsorganisation, IMO, för närvarande med en
konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods.
Sverige deltar i detta arbete.

En inom Justitiedepartementet utarbetad departementspromemoria
(Ds 1994:120) med förslag till ändrade regler om ansvaret för oljeskador
till sjöss har sänts ut på remiss. Avsikten är att en proposition skall
kunna överlämnas till riksdagen under våren 1995.

99

3.9 Familjerätt

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

Några huvudpunkter:

- Ett omfattande lagstiftningsarbete på den internationella famil-
jerättens område pågår.

- En utredning skall se över delar av ärvdabalken, bl.a. reglerna
om dödförklaring.

- Vissa regler i föräldrabalken om vårdnad och umgänge ses över
i en pågående utredning.

- Regler föreslås som skall garantera att ett barn kommer till tals
i mål och ärenden som rör barnet.

Lagstiftningsarbetet på familjerättens område domineras for närvarande
av den internationella familjerätten. På grundval av bl.a. Familjelagssak-
kunnigas slutbetänkande Internationella fämiljerättsfrågor (SOU 1987:18)
förbereds nya internationellt privaträttsliga regler om äktenskap, vårdnad
om barn, underhållsbidrag och arv. I Socialdepartementet förbereds nya
regler om internationella adoptioner. Ett nordiskt samarbete pågår sam-
tidigt rörande en översyn av den intemordiska familjerättsliga regle-
ringen.

Det svenska lagstiftningsarbetet påverkas av att man i EU har inlett ett
arbete på en konvention om internationellt privaträttsliga frågor rörande
äktenskap. Möjligen kommer konventionen också att omfatta frågor om
vårdnad och umgänge.

I samband med att lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap antogs
anförde riksdagen att en parlamentarisk utredning borde tillsättas för att
utreda vilka åtgärder som skall vidtas för att öka tryggheten for
människor som delar hushållsgemenskap på andra grunder än äkten-
skapets (1993/94:LU28 s. 50). Direktiv till en sådan utredning är under
utarbetande. Direktiven avses även omfatta en utvärdering av lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem.

I Justitiedepartementet har upprättats en departementspromemoria om
Barns rätt att komma till tals (Ds 1994:85; jfr bet. 1990/91 :LU13). I
promemorian görs en genomgång av sådana mål och ärenden i domstolar-
na som rör barn. Utgångspunkten är att reglerna skall tillförsäkra barnen
en rätt att komma till tals. Det föreslås bestämmelser härom for mål och
ärenden om vårdnad och umgänge, adoptionsärenden och namnärenden.
Vidare föreslås en regel om särskild ställföreträdare för barnet i mål och
ärenden enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU). Promemorian har remissbehandlats och den fortsatta beredningen
pågår.

En särskild utredare arbetar med en utvärdering av 1991 års reform av
föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge (dir. 1993:120). Utvär-
deringen skall särskilt inriktas på frågan hur satsningen på samarbets-
samtal har inverkat på handläggningen av vårdnads- och umgängestvister.
Utredaren skall också överväga om handläggningsreglema bör ändras.
Uppdraget skall redovisas före utgången av juni 1995.

Frågor om underhållsbidrag utreds inom Socialdepartementet.

100

En översyn av vissa delar av ärvdabalken skall göras i en utredning.
En huvudfråga för utredningen blir hur reglerna om dödförklaring skall
vara utformade. Andra frågor som skall tas upp rör boutredningsmannens
befattning med dödsboet och reglerna om sammanlevnad i oskiftat bo.
Arbete med utredningsdirektiven pågår.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

4 Processrätt m.m.

4.1 Processrätten

Några huvudpunkter:

- Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans, och
arbetet med att flytta ner förvaltningsmålen i instanskedjan
närmar sig sin slutfäs.

- Måltillströmningen till hovrätter och kammarrätter begränsas
genom krav på prövningstillstånd.

- Hovrättsprocessen utreds.

- Regeringsrättens roll som prejudikatinstans renodlas.

- Förfärandereglema för domstolsärenden och förvaltnings-
processlagen reformeras.

- Skiljemannalagstiftningen revideras.

- Regler om grupptalan övervägs.

- Delgivningen effektiviseras.

Reglerna i rättegångsbalken om förfarandet vid de allmänna domstol-
arna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattande re-
formarbete. En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens
område bygger på Domstolsutredningens betänkande Domstolarna inför
2000-talet (SOU 1991:106). Utredningens förslag har beretts vidare med
siktet inställt på etappvisa reformer. Reformerna syftar till att domstols-
verksamheten skall renodlas och koncentreras på de dömande upp-
gifterna. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans.

När det gäller de allmänna domstolarna kan principen om att tyngd-
punkten i rättskipningen skall ligga i första instans sägas vara helt
genomförd. I fråga om hovrätterna har strävandena inriktats på att
effektivisera förfärandet, bl.a. genom utvidgade krav på prövningstill-
stånd, så att målen kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt
sätt och att resurserna kan koncentreras på de mer svårbedömda och
kvalificerade målen. En särskild utredare arbetar vidare med dessa frågor
(dir. 1993:38). I uppdraget ingår att lämna förslag till ändringar i för-
färandereglema för hovrätt och att undersöka olika sätt att begränsa
flödet av mål till hovrätterna. I det sammanhanget står olika frågor om
prövningstillstånd - inklusive frågan om att införa generella regler om
prövningstillstånd i hovrätt - i fokus.

När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna fortsätter ett omfät-
tande arbete med att flytta ner målen från kammarrätt till länsrätt i

101

8 Riksdagen 1994195. 1 samt. Nr 100. Bilaga 3

enlighet med riktlinjer som har godkänts av riksdagen. Den första dom-
stolsprövningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna skall i allmänhet
ligga i länsrätt och Regeringsrätten skall avlastas uppgifter efter mönster
av vad som gäller för de allmänna domstolarna. Arbetet är omfattande
och sker etappvis.

Regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa krav pä pröv-
ningstillstånd har införts i ledet länsrätt-kammarrätt (prop. 1993/94:133).
Reglerna är utformade efter mönster av reglerna om prövningstillstånd
i hovrätt. Frågan om vilka målgrupper som skall omfattas av kravet på
prövningstillstånd behandlas parallellt med att olika målgrupper flyttas
ner i instanskedjan. Hittills har ett sådant krav inforts i nästan alla de
måltyper som har flyttats ned till länsrätt och även i en del mål som
redan tidigare prövats i länsrätterna. Krav på prövningstillstånd gäller
således sedan den 1 oktober 1994 för bl.a. körkortsmålen, kriminal-
vårdsmålen och studiestödsmålen. Från den 1 april 1995 utvidgas kravet
på prövningstillstånd till ytterligare ett 9O-tal olika måltyper.

Förfärandereglema för de allmänna förvaltningsdomstolarna - förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) - och de förfaranderegler som gäller för
de allmänna domstolarnas hantering av ärenden, dvs. for tingsrätternas
del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, den s.k.
ärendelagen, och för hovrätternas och Högsta domstolens del rättegångs-
balkens regler om överklagande av beslut, ses över med utgångspunkt
bl.a. i Domstolsutredningens förslag. Arbetet är inriktat på att revidera
de båda lagarna i stället för att - som utredningen föreslår - ersätta dem
med en gemensam domstolsförfarandelag. Ett förslag till en ny ärendelag
bör kunna presenteras under år 1995. Arbetet med att revidera förvalt-
ningsprocesslagen sker etappvis. I det sammanhanget skall också åter-
stående förslag i betänkandet Några frågor angående Regeringsrätten
(SOU 1992:138) tas upp. Det handlar bl.a. om att infora möjligheter för
Regeringsrätten att begränsa sin prövning till prejudikatfrågan i målet.

Rättegångsbalkens regler om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och
kroppsbesiktning ses över av en särskild utredare (dir. 1993:33). Regler-
na, som i huvudsak är oförändrade sedan rättegångsbalkens tillkomst, har
i olika sammanhang kritiserats för att vålla problem i tillämpningen.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1995. Inom Justitiedeparte-
mentet pågår samtidigt en översyn av rättegångsbalkens regler om hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning i belysning av den ytterst
snabba tekniska utveckling som äger rum på teleområdet och av att
telemarknaden har öppnats för fler operatörer genom den nya telelagen
(1993:597). Denna översyn bör föregå ett ställningstagande till den fort-
satta beredningen av frågorna om en lagreglering av hemlig teknisk
avlyssning och om användning av övervakningskameror i brottsutred-
ande verksamhet, vilka behandlas av SÄPO-kommittén i dess slut-
betänkande (SOU 1990:51; jfr bet. 1993/94:JuU4).

En särskild utredare utreder möjligheterna att i svensk rätt införa regler
om grupptalan. Syftet med utredningen är att förbättra möjligheterna att
i domstol driva anspråk som är gemensamma eller likartade for en större
grupp människor. Enligt direktiven (dir. 1991:59) skall frågan särskilt
övervägas för konsument- och miljörättsområdena. Utredaren kommer

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

102

också att behandla grupptalan när det gäller jämställdhetsfrågor. Utred-
ningen kommer att redovisas i böijan av år 1995.

Också skiljemannalagstiftningen revideras. Ett delbetänkande av en
särskild utredare, Ny lag om skiljeförfarande (SOU 1994:81), har nyligen
varit föremål for remissbehandling och förslaget bereds nu vidare inom
Justitiedepartementet. Den särskilda utredaren fortsätter sitt arbete och
skall nu undersöka om det finns brister i rättsskyddet på skiljedoms-
området och överväga om förfärandereglema för de allmänna domstolar-
na kan ändras så att rättegång i domstol blir ett mera slagkraftigt
alternativ till skiljeförfarande (dir. 1992:22). Uppdraget i denna del skall
avslutas under första halvåret 1995.

Ett flertal olika delgivningsfrågor är aktuella. Domstolsverket har på
regeringens uppdrag utvärderat 1991 års delgivningsreformer, då bl.a.
regler om förenklad delgivning infördes. Undersökningen tyder på att
reglerna på det stora hela fungerar tillfredsställande men en del uppslag
till förändringar förs fram. Bl.a. några sådana frågor har behandlats i en
departementspromemoria Vissa effektiviseringar på delgivningsområdet
(Ds 1994:129), som för närvarande remissbehandlas. Här föreslås bl.a.
att tillämpningsområdet för förenklad delgivning utvidgas, att hus-
rannsakan för delgivning skall kunna användas i fler fäll och att käranden
i tvistemål skall få ett ökat ansvar för delgivning. I en senare omgång
planeras förslag som gäller delgivning i den summariska processen och
med juridiska personer.

År 1992 reformerades den summariska processen och kronofogdemyn-
digheterna tog över handläggningen av mål om betalningsföreläggande
och handräckning. Reformen har just utvärderats. Betyget är gott men det
finns utrymme för en del justeringar. Regeringen kommer inom kort med
sådana förslag.

4.2 Konkursrätt och utsökningsrätt

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

Några huvudpunkter:

- En ny lag om foretagsrekonstruktion införs.

- Konkurshanteringen och konkurstillsynen ses över.

Insolvensutredningen har i sitt slutbetänkande Lag om företagsrekon-
struktion (SOU 1992:113) föreslagit att ett nytt rekonstruktionsförfärande
för företag i kris införs och att vissa ändringar i förmånsrättslagen görs.
Utredningen behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på kon-
kurrensen mellan företag. Betänkandet har remissbehandlats och en
lagrådsremiss har granskats av Lagrådet. Förslagen bereds nu vidare
inom Justitiedepartementet.

Vissa internationella frågor på konkursrättens område har övervägts av
en särskild utredare. Betänkandet (SOU 1992:78) innehåller bl.a. förslag
om att Sverige med vissa reservationer skall tillträda 1990 års europeiska
konvention om vissa internationella aspekter på konkurser (Istanbulkon-
ventionen) och förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet.

103

Frågan om Sverige skall tillträda konventionen vilar i avvaktan på det
arbete med en konkurskonvention som pågår inom EU.

Utsökningsbalken har under senare år varit föremål för en översyn, i
första hand på grundval av förslag från Riksskatteverket (se bl.a. prop.
1990/91:126, prop. 1993/94:50 och prop. 1993/94:191). Regeringen har
under hösten 1994 lagt omfattande ändringsförslag i prop. 1994/95:49
Reformerad löneexekution och målhantering hos kronofogdemyndigheten.
Här föreslås bl.a. ett enhetligt och mer effektivt system för löneut-
mätning. Övriga förslag från Riksskatteverket bereds vidare inom
Justitiedepartementet.

I Justitiedepartementets promemoria Konkursgäldenären (Ds 1994:96)
föreslås bl.a. att det hos Patent- och registreringsverket inrättas ett
centralt register över fysiska personers konkurser. Promemorian inne-
håller i övrigt vissa forslag som syftar till att utvidga gäldenärens
skyldigheter att bidra till konkursutredningen. Promemorian har remiss-
behandlats och förslagen bereds vidare inom regeringskansliet med sikte
på att en proposition skall kunna avlämnas under första hälften av år
1995. Frågan om att inrätta ett heltäckande konkursregister for hela
landet övervägs inom Justitiedepartementet. Inom departementet har
också ett arbete inletts med att se över konkurshanteringen i allmänhet
och konkurstillsynen i synnerhet. Som grund för detta arbete ligger
förslag från Domstolsutredningen i betänkandet Domstolarna inför 2000-
talet (SOU 1991:106) och Riksrevisionsverkets granskningsrapport Till-
syn vid konkurs (RRV 1994:13).

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

5 Kriminalpolitiken

5.1 Strafflagstiftningen

Några huvudpunkter:

- Lagstiftning om företagsböter utvärderas.

- Vapenlagstiftningen skärps.

- Sexualbrotten och gäldenärsbrotten ses över.

Genom riksdagens beslut i anledning av propositionen 1993/94:23
angående ett effektivare brottmålsforfarande har lagts fäst vissa grund-
principer för när straff skall användas som sanktionsinstrument. En stor
restriktivitet har anbefallits. Straff skall främst användas vid sådana
förfaranden som är typiskt sett skadliga eller farliga.

Riksdagen har nyligen antagit propositionen Ökat skydd for barn.
Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. (prop. 1994/95:2).
Genom lagändringarna, som bl.a. inneburit att preskriptionstiden för
sexualbrott mot barn förlängs, har det straffrättsliga skyddet för barn
förstärkts. Sexualbrottskapitlet i brottsbalken har nu varit föremål för
upprepade översyner under årens lopp. Genom de ändringar som före-
tagits kan ifrågasättas om systematiken i kapitlet alltjämt är adekvat.

104

Därutöver har uppmärksammats vissa frägor rörande bl.a. brottsrubri-
ceringar. Mot bakgrund härav anser regeringen att det är angeläget att
sexualbrottskapitlet i dess helhet blir föremål för en översyn. Regeringen
har därför för avsikt att utarbeta direktiv till en sädan översyn.

I en inom Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria
Sveriges tillträde till Europarådets förverkandekonvention (Ds 1993:17)
behandlas frågan om Sveriges tillträde till en inom Europarådet utarbetad
konvention om förverkande m.m. Syftet med konventionen är att stärka
det internationella samarbetet för att bekämpa allvarliga brott. I prome-
morian föreslås att Sverige, som har undertecknat konventionen, ratifi-
cerar denna. Promemorian, som har remissbehandlats, bereds för när-
varande inom Justitiedepartementet. En proposition angående Sveriges
tillträde till konventionen planeras under våren 1995.

Med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen är nu en
proposition under utarbetande i Justitiedepartementet med förslag till
vissa lagändringar som har med EG-domstolen att göra. Bl.a. föreslås att
mened inför EG-domstolen skall kunna behandlas på samma sätt som om
brottet begåtts inför en svensk domstol. Regeringen kommer inom kort
att besluta om proposition.

Straffansvarsutredningen (Ju 1994:04) arbetar för närvarande med en
rad frågor rörande den allmänna straffrätten. Till dessa hör bl.a. de frå-
gor som aktualiserats i anslutning till det s.k. Lindomemålet. Utred-
ningen skall lägga fram sina förslag under sommaren 1996.

Datastraffrättsutredningen lade i december 1992 fram betänkandet
Information och den nya informationsteknologin - straff- och process-
rättsliga frågor m.m. (SOU 1992:110). Betänkandet har remissbehandlats
och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Vapenlagsutredningen redovisade i januari 1994 sitt betänkande Va-
penlagen och EG (SOU 1994:4). Utredningen har haft i uppdrag bl.a. att
göra en språklig och systematisk modernisering av regelverket samt att
föreslå de ändringar som föranleds av ett medlemskap i EU. Betänkandet
har remissbehandlats och bereds för närvarande inom departementet.

Det har inte varit vapenlagsutredningens huvuduppgift att se över
vapenlagstiftningen från en brottsförebyggande synpunkt. En sådan över-
syn företogs senast av 1987 års vapenutredning, vilken bl.a. ledde fram
till de skärpta krav på förvaring av skjutvapen som trädde i kraft den
1 juli 1992. Regeringen avser att inom ramen för arbetet med att mot-
verka våld i samhället på nytt ta upp frågan om vapenlagstiftningen i
tillräcklig utsträckning är ägnad att motverka att vapen kommer till
användning vid brott samt utvärdera de åtgärder som genomfördes på
förslag av 1987 års vapenlagsutredning. I ett sådant sammanhang vore
det lämpligt att även inordna slutförandet av utvärderingen av lagen
(1998:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, som
inletts mot bakgrund av vad Justitieutskottet uttalade i samband med att
tillämpningsområdet utvidgades år 1990 (bet. 1989/90:JuU35).

Polisrättsutredningen redovisade i juni 1993 sitt delbetänkande Polisens
rättsliga befogenheter (SOU 1993:60). Utredningen har haft i uppdrag att
analysera den svenska polislagstiftningens förhållande till de inter-
nationella konventionerna om mänskliga rättigheter. Därvid har ut-

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

105

redningen funnit att den svenska polislagstiftningen i huvudsak är väl
anpassad till konventionernas krav. Dock har utredningen - mot bak-
grund av Sveriges konventionsåtaganden - funnit en ändring av bestäm-
melserna om omhändertagande i 13 § polislagen (1984:387) påkallad.
Förslagen i betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närva-
rande i Justitiedepartementet.

1993 års skattebrottsutredning (Fi 1993:08, dir. 1993:23) har till
uppgift att göra en översyn av skattebrottslagen och sanktionssystemet i
övrigt på skatte- och avgiftsområdet. Utredningens huvuduppgifter är att
göra en allmän översyn av skattebrottslagen (1971:69), omfattande såväl
lagens tillämpningsområde som brottsrekvisit och påföljder, inventera de
sanktionsbestämmelser som finns på skatte- och avgiftsområdet vid sidan
av skattebrottslagen, bedöma om nivån på kriminaliseringen är lämpligt
avvägd och föreslå en enklare och mer enhetlig reglering samt undersöka
i vad mån de straffrättsliga sanktionerna vid förseelser mot kontroll-
uppgiftsskyldigheten kan ersättas med administrativa sanktioner.

Utredningen har i tilläggsdirektiv (dir. 1994:94) fått i uppdrag att också
göra en allmän översyn av bestämmelserna i 11 kap. brottsbalken om
brotten mot borgenärer m.m. och utreda frågan om införande av en
straffsanktionerad bestämmelse om försvårande av konkursutredning.

Utredningsuppdraget - såvitt avser översynen av skattebrottslagen m.m.
- skall redovisas till regeringen i ett delbetänkande vid årsskiftet 1994/95
och - såvitt avser tilläggsdirektiven - före utgången av år 1995.

Regeringen arbetar för närvarande med direktiv till en utredning som
skall göra en översyn av lagstiftningen om ordningsvakter, väktare,
bevakningsföretagen och larmcentraler. Avsikten är att utredningen skall
utarbeta förslag som skall stärka och främja lokalt brottsförebyggande
arbete.

Vidare arbetar regeringen med direktiv till en översyn av lagstiftningen
om övervakningskameror. Avsikten är att utredningen bl.a. skall över-
väga möjligheten att öka användningen av övervakningskameror.

Ett uppmärksammat område för närvarande, inte minst internationellt,
är frågan om straffansvar for juridiska personer. I Sverige har genom
företagsbot introducerats sådan lagstiftning. Sanktionsformen har dock
använts endast i begränsad omfattning. Regeringen avser att låta företa
en utvärdering av företagsbotsinstitutet och överväga nya regler om
företags straffansvar.

Den inom Justitiedepartementet utarbetade promemorian Lag om krimi-
nalregister, m.m. (Ds 1992:32.) har remissbehandlats. I promemorian
har lagts fram förslag om att ersätta den centrala brottsregistreringen hos
Rikspolisstyrelsen med nya register. Det har också lämnats förslag till
nya lagar som skall reglera dessa register.

En reformering av registerlagstiftningen medför krav på en teknisk
uppbyggnad som kan ta flera år i anspråk. Genom det kommande med-
lemskapet i EU kommer Sverige att delta i arbetet med att utarbeta en
konvention för ett europeiskt informationssystem och en konvention om
en europeisk polisbyrå (Europol). Dessa konventioner kommer att med-
föra ett behov av att se över utformningen av bl.a. de svenska register-
författningar som reglerar brottsregistreringen. I detta sammanhang bör

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

106

också särskilt nämnas frågan om behovet av datoriserade kriminal-
underrättelseregister (förspaningsregister).

En översyn av registerförfettningama kan emellertid inte tillåtas försena
uppbyggnaden av den nya registerstrukturen. Regeringen avser därför att
för riksdagens godkännande lägga fram en proposition med förslag till
riktlinjer för en sådan uppbyggnad. Samtidigt avser regeringen att utfärda
direktiv för en översyn av de berörda registerförfattningama. I uppdraget
kommer också att ingå att överväga behovet av att forfättningsreglera
polisunderrättelseregister och DNA-register.

EU:s arbetsgrupper på det straffrättsliga området

Inom ramen for EU:s tredje pelare (samarbete kring rättsliga och inrikes
frågor) finns ett flertal arbetsgrupper. I tre av dessa (arbetsgrupperna för
frågor om utlämning, gemenskapsrätt och nationell straffrätt samt
internationell organiserad kriminalitet) diskuteras frågor som har bety-
delse för svensk lagstiftning på straffrättens område. Sverige har sedan
juli 1994 deltagit som observatör vid dessa arbetsgruppers möten. I det
här sammanhanget bör något nämnas om det arbete som bedrivs i nu
nämnda arbetsgrupper.

Vid ett möte den 1 september 1993 har EG-statemas justitieministrar
utformat direktiv till en arbetsgrupp om utlämning. Arbetsgruppens
uppgift är att ta fram underlag till en utlämningskonvention, som skall
gälla mellan medlemsstaterna. Avsikten är att göra utlämningsförfarandet
mellan medlemsländerna smidigare än det som följer av 1957 års
europeiska utlämningskonvention. Uppgiften hanteras numera inom arbets-
gruppen för utlämningsfrågor.

Inom arbetsgruppen för gemenskapsrätt och nationell straffrätt pågår
ett arbete på ett instrument om straffrättsliga sanktioner i medlemslän-
derna och rättsligt samarbete mellan dessa länder i fråga om bedrägerier
mot EG:s budget och institutionernas fonder.

Arbetsgruppen för internationell organiserad kriminalitet har hittills
ägnat sig åt att göra en jämförelse mellan medlemsländernas lagstiftning
på olika områden. Som exempel på sådana områden kan nämnas rasism
och främlingsfientlighet och olovlig hantering av radioaktiva ämnen. De
olika staternas lagstiftning har legat till grund for diskussioner i arbets-
gruppen kring frågan om den befintliga lagstiftningen ger tillräckliga
möjligheter till rättsligt samarbete mellan staterna eller ej.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

5.2 Påfölj dssystemet

Några huvudpunkter:

- Straffsystemet ses över bl.a. för att utveckla alternativa påfölj-
der.

- Ett försök pågår med intensivövervakning med elektronisk
kontroll.

107

Den 1 januari 1993 utvidgades försöksverksamheten med samhällstjänst
till att gälla hela landet (prop. 1991/92:9). Den utvidgade tillämpningen
är tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att en mera perma-
nent ordning kan inforas. I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att
föreslå hur samhällstjänsten på längre sikt bör infogas i påföljdssystemet.

Ungdomsbrottskommittén överlämnade i juni 1993 sitt betänkande
Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35). Kommittén har övervägt i
vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår
brott. Bakgrunden är bl.a. att förändringarna i påföljdssystemet, som
skett i takt med det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet, hittills inte i
någon vidare mån har berört de unga lagöverträdarna. Ändrade regler för
handläggningen av ungdomsmål träder i kraft den 1 mars 1995
(prop. 1994/95:12, bet. 1994/95:JuUl, rskr. 1994/95:39). Kommitténs
förslag i frågan om påföljden för ungdomar bereds för närvarande vidare
inom Justitiedepartementet.

Inom departementet pågår också ett arbete rörande en översyn av
bötesstraffets utformning och användning i syfte att belysa möjligheterna
att utvidga användningen av böter och att skärpa bötesstraffet.

Straffsystemkommittén har i uppdrag att göra en översyn av det straff-
rättsliga påfoljdssystemets uppbyggnad och innehåll. Kommittén skall
redovisa sina förslag senast den 31 oktober 1995. En av kommitténs
huvuduppgifter är att överväga möjligheterna att vidareutveckla olika
alternativ till fängelsestraff. Inriktningen bör vara att öka utrymmet för
sådana alternativ genom att dels öppna möjligheter till andra icke fri-
hetsberövande påföljder än de som finns för närvarande, dels ytterligare
utveckla redan tillgängliga påföljder.

I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att föreslå hur samhällstjänst
bör infogas som ett permanent inslag i påföljdssystemet. Brottsföre-
byggande rådet (BRÅ) har utvärderat 1990 - 1992 års försöksverksamhet
med samhällstjänst. Utvärderingen har nyligen lämnats över till kommit-
tén.

Den 1 augusti 1994 påbörjades en tvåårig försöksverksamhet med
intensivövervakning med elektronisk kontroll. Försöksverksamheten
syftar bl.a. till att ge underlag för Straffsystemkommitténs överväganden
om intensivövervakning med elektronisk kontroll bör bli ett permanent
inslag i straffsystemet.

Under försöksperioden kan fängelsestraff på högst två månader i vissa
fall verkställas utanför anstalt i form av intensivövervakning med elek-
tronisk kontroll. En förutsättning för sådan verkställighet är att den
dömde bor inom något av verksamhetsområdena för frivårdsmyndig-
hetema i Karlskoga, Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra, Norrköping
eller Sundsvall. Under verkställighetstiden får den dömde inte lämna sin
bostad annat än för vissa ändamål och på särskilt angivna tider. Förbudet
att lämna bostaden kontrolleras med elektroniska hjälpmedel. Elektronisk
kontroll får också avse att den dömde fullständigt avhåller sig från
alkohol. Den dömde kommer också att vara skyldig att betala en avgift.
Vid misskötsamhet tas den dömde in i kriminalvårdsanstalt för att där
undergå fortsatt verkställighet av straffet.

BRÅ har fått i uppdrag att utvärdera försöket med intensivövervakning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

108

med elektronisk kontroll. Uppdraget skall delredovisas före april månads
utgång 1995 och slutredovisas senast den 1 oktober 1996. Utvärderingen
skall i största möjliga utsträckning belysa forhållanden som är av
betydelse for att kunna bedöma om intensivövervakning med elektronisk
kontroll är ett bärkraftigt alternativ till fängelse.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.1

109

Lagförslag m.m.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.2

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625)
om statligt stöd till politiska partier

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 6, 8 och 9 §§ lagen (1972:625) om
statligt stöd till politiska partier¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §2

Partistöd lämnas som mandat- Partistöd lämnas som mandat-
bidrag. Vaije mandatbidrag utgör bidrag. Vaije mandatbidrag utgör
247 350 kronor.                    224 100 kronor.

3 §³

Antalet mandatbidrag som vaije parti erhåller bestämmes årligen med
hänsyn till utgången i de två närmast föregående ordinarie valen, om ej
annat följer av 4 §.

Första året under den treårspe-
riod som följer efter ordinarie val
till riksdagen erhåller vaije parti så
många mandatbidrag som motsva-
rar en sjättedel gånger antalet
vunna mandat i det senaste valet
plus fem sjättedelar gånger antalet
vunna mandat i närmast föregående
val. Andra året erhåller partiet så
många mandatbidrag som motsva-
rar halva antalet mandat i det

Första året under den fyraårspe-
riod som följer efter ordinarie val
till riksdagen erhåller vaije parti så
många mandatbidrag som mot-
svarar en sjättedel gånger antalet
vunna mandat i det senaste valet
plus fem sjättedelar gånger antalet
vunna mandat i närmast föregående
val. Andra året erhåller partiet så
många mandatbidrag som motsva-
rar halva antalet mandat i det

valet plus halva antalet
i närmast föregående val.
året erhåller partiet så
mandatbidrag som mot-

senaste valet plus halva antalet
mandat i närmast föregående val.
Tredje året och fjärde året erhåller
partiet så många mandatbidrag som
motsvarar fem sjättedelar gånger
antalet mandat i det senaste valet
plus en sjättedel gånger antalet
mandat i närmast föregående val.

se naste
mandat

Tredje
många

svarar fem sjättedelar gånger an-
talet mandat i det senaste valet plus
en sjättedel gånger antalet mandat
i närmast föregående val.

Har parti i något av valen ej blivit företrätt i riksdagen, räknas be-
träffande sådant val i stället för mandat antalet hela tiondels procent-

¹ Lagen omtryckt 1987:876

² Senaste lydelse 1994:290.

³ Senaste lydelse 1989:744.

110

enheter röster över 2,5 procent som partiet erhållit i valet i hela landet.
Har parti i något av valen blivit företrätt i riksdagen men ej fått 4 procent
av rösterna i hela landet, räknas beträffande sådant val dels antalet
mandat, dels antalet hela tiondels procentenheter röster över 2,5 procent.
Om det sammanlagda antalet mandat och tiondels procentenheter röster
över 2,5 procent överstiger fjorton, räknas dock ej överskjutande tal.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.2

6

Parti som vid val till riksdagen
fått minst 4 procent av rösterna i
hela landet får for varje år för
vilket valet gäller ett helt grund-
stöd. Helt grundstöd utgör
4 320 000 kronor.

8

Parti som avses i 6 eller 7 § får
utöver grundstödet tilläggsstöd för
vaije år för vilket valet gäller med
72 100 kronor för vaije vunnet
mandat, om partiet är företrätt i
regeringen och annars 18100
kronor för vaije vunnet mandat.

9

Har parti vid val till riksdagen
fått minst 4 procent av rösterna i
hela landet och erhåller partiet en
lägre procentandel än fyra vid
närmast följande val, utgår av-
trappat grundstöd för de tre därpå
följande åren, första året med 75
procent av ett helt grundstöd,
andra året med 50 procent av ett
helt grundstöd och tredje året med
25 procent av ett helt grundstöd.
Är 6 eller 7 § tillämplig, gäller
dock i stället bestämmelserna där,
om de skulle medföra ett högre
grundstöd.

§⁴

Parti som vid val till riksdagen
fått minst 4 procent av rösterna i
hela landet får för vaije år för
vilket valet gäller ett helt grund-
stöd. Helt grundstöd utgör
3 910 000 kronor.

§⁵

Parti som avses i 6 eller 7 § får
utöver grundstödet tilläggsstöd för
vaije år för vilket valet gäller med
77 000 kronor för vaije vunnet
mandat, om partiet är företrätt i
regeringen och annars 76 400
kronor för vaije vunnet mandat.

§⁶

Har parti vid val till riksdagen
fått minst 4 procent av rösterna i
hela landet och erhåller partiet en
lägre procentandel än fyra vid
närmast följande val, utgår av-
trappat grundstöd for de fyra därpå
följande åren, första året med 75
procent av ett helt grundstöd,
andra året med 50 procent av ett
helt grundstöd samt tredje året och
fjärde året med 25 procent av ett
helt grundstöd. Är 6 eller 7 §
tillämplig, gäller dock i stället
bestämmelserna där, om de skulle
medföra ett högre grundstöd.

Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1995.

⁴ Senaste lydelse 1994:290.

⁵ Senaste lydelse 1994:290.

⁶ Senaste lydelse 1974:563.

111

2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Prop. 1994/95:100

Bilaga 3.2
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap

5 §'

För tingsrätt skall vara tingsställe En tingsrätt skall ha sitt kansli på
å den eller de orter, som rege- den ort som regeringen bestämmer,
ringen bestämmer.                   Tingsrätten skall ha tingsställe pä

den orten, om regeringen inte be-
stämmer annat, och får ha tings-
ställe också på annan ort som
regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

¹ Senaste lydelse 1974:573.

112

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

I    INLEDNING ............................. 1

1     Sammanfattning av reformarbetet ................. 1

2     Rättsväsendets besparingar perioden 1995 - 1998 ....... 2

3    EU-medlemskapet m.m........................ 3

4    Domstolarna och åklagarväsendet................. 4

5     Kriminalpolitiken........................... 6

5.1   Inriktningen .......................... 6

5.2   Brottsförebyggande och brottsofferinriktat arbete ....   8

5.3   Kampen mot narkotikabrottsligheten ........... 9

5.4   Kraftsamling mot våldet................... 9

5.5   Ekobrott ............................ 10

5.6   Internationell brottslighet.................. 12

6     Utveckling av lagstiftningen på andra områden......... 13

6.1   Den hyresrättsliga lagstiftningen.............. 13

6.2   Konsumenträtt......................... 13

6.3   Barns rätt att komma till tals................ 14

6.4   Den rättsliga regleringen kring IT............. 14

6.5   Vallagstiftningen m.m..................... 14

7     Besparingsåtgärder m.m. (miljoner kr).............. 15

8     Förslag till riksdagsbeslut...................... 15

B    LITTERA (tkr)............................ 16

Allmänna val m.m.

393 198 . .

. . 16

Al.

Allmänna val

146 600 . .

. . 16

A2.

Stöd till politiska partier

230 400 . .

. . 16

A3.

Svensk författningssamling

1 518 . .

. . 17

A4.

Bidrag till vissa internationella
sammanslutningar m.m.

3 879 . .

. . 18

A5.

Information och upplysning
om ekonomisk brottslighet

1 . .

. . 18

A6.

Bidrag till brottsförebyggande arbete

10 800 . .

. . 19

113

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

B.

Polisväsendet

16 081 744 .

... 20

B 1. Rikspolisstyrelsen

760 179 .

... 36

B 2. Säkerhetspolisen

714 432 .

. . . 36

B 3. Polishögskolan

1 .

. . . 37

B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium 72 840 .

... 37

B 5. Lokala polisorganisationen

14 400 792 .

. . . 38

B 6. Utlänningsärenden

133 500 .

. . . 39

C.

Åklagarväsendet

905 073 .

... 40

C 1. Riksåklagaren

42 962 .

... 43

C 2. Åklagarmyndigheterna

862 111 .

... 45

D.

Domstolsväsendet m.m.

3 908 085 .

... 48

D 1. Domstolsverket

85 268 .

... 54

D 2. Domstolarna m.m.

3 822 817 .

... 55

E.

Kriminalvården

6 151 653 .

. . . 60

E 1. Kriminalvårdsstyrelsen

161 999 .

... 68

E 2. Kriminalvården

5 750 982 .

... 69

E 3. Utlandstransporter

238 672 .

... 70

F.

Rättshjälp m.m.

1 516 884 .

... 72

F 1. Rättshjälpskostnader

1 178 300 .

... 72

F2. Rättshjälpsmyndigheten
F 3. Allmänna advokatbyråer:

18 911 .

... 74

Uppdragsverksamhet

1 .

... 75

F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag 16 995 .

... 77

F 5. Vissa domstolskostnader m.m.

249 475 .

... 77

F 6. Diverse kostnader for rättsväsendet

53 202 .

... 78

G.

Övriga myndigheter

201 050 .

... 79

G 1. Justitiekanslem

11 481 .

... 79

G 2. Datainspektionen

33 994 .

... 80

G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvaltnings-

kostnader

12 281 . . . .

81

G 4. Brottsoffermyndigheten: Ersättning

för skador på grund av brott

102 500 ... .

83

G 5. Brottsförebyggande rådet

37 708 . . . .

84

G 6. Gentekniknämnden

3 086 ... .

86

29 157 687

Totalt för Justitiedepartementet:

114

Bilaga 3.1 Redogörelse for lagstiftningsarbetet

87

1     Allmänt................................. 87

1.1   Ansvarsområdet........................ 87

1.2   Internationellt samarbete .................. 87

2     Offentlig rätt ............................. 89

2.1   Grundlagsfrågor m.m..................... 89

2.2   Offentlighet och sekretess.................. 90

2.3   Datalagsfrågor......................... 90

2.4   Förvaltningsrätt........................ 91

3      Civilrätt................................. 92

3.1   EU-perspektivet........................ 92

3.2   Allmän förmögenhetsrätt .................. 93

3.3   Ersättningsrätt......................... 94

3.4   Bostadslagstiftningen..................... 96

3.5   Övrig fastighetsrätt...................... 97

3.6   Bolagsrätt och annan associationsrätt........... 98

3.7   Immaterialrätt......................... 98

3.8   Transporträtt.......................... 99

3.9   Familjerätt.......................... 100

4     Processrätt m.m........................... 101

4.1   Processrätten ........................ 101

4.2   Konkursrätt och utsökningsrätt.............. 103

5     Kriminalpolitiken.......................... 104

5.1    Strafflagstiftningen ..................... 104

5.2   Påföljdssystemet....................... 107

Bilaga 3.2   Lagförslag m.m...................... 110

1     Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt

stöd till politiska partier...................... 110

2     Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken......... 112

Prop. 1994/95:100

Bilaga 3

115

gotab 47517, Stockholm 1994

Regeringens proposition

1994/95:100 Bilaga 4

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

1 Riksdagen 1994195. 1 samt. Nr 100. Bilaga 4

Bilaga 4 till budgetpropositionen 1995

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

Prop.

1994/95:100

Bilaga 4

Inledning

Internationellt samarbete för fred, demokrati och välstånd är grunden för
svensk utrikespolitik. Denna politik tar sig uttryck i ett aktivt
engagemang i Förenta nationerna (FN) och i det internationella
utvecklingssamarbetet. Sverige vill också inom Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE, f.d. ESK) verka för att
förhindra uppkomsten av konflikter. Av särskild betydelse för Sverige är
samarbetet i Norden och Östersjöområdet.

Den 1 januari 1995 inträder Sverige som fullvärdig medlem av
Europeiska unionen (EU). Det är ett historiskt steg för vårt land. Vi
engagerar oss med andra europeiska nationer i ett nära samarbete på en
lång rad samhällsområden. Inom ramen för detta samarbete kommer
Sverige att verka för att skapa en allomfattande freds- och
säkerhetsordning i Europa, säkerställa EU:s öppenhet mot länderna i Öst-
och Centraleuropa och Baltikum samt bekämpa arbetslösheten, trygga
sysselsättningen och främja jämställdheten.

Det vägval som medlemskapet i EU representerar återspeglar de
förändringar som har skett i vår omvärld efter det kalla krigets slut.
Medlemskapet skapar nya möjligheter för Sverige att aktivt och positivt
bidra i det internationella samarbetet. I EU avser Sverige fullfölja sitt
traditionella engagemang för internationell solidaritet och sin strävan att
bidra till den demokratiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i
Europa och i övriga världen.

En fri handel är av största vikt för stabilitet, arbete och välstånd. Den
fria inre marknaden inom EU är handels- och välståndsskapande. Den är
till fördel såväl för Europas länder som för dess handelspartners. Sverige
kommer att verka för ett EU som är öppet mot sin omvärld och ser som
en självklar uppgift att som EU-medlem sträva efter en förstärkt
frihandelspolitik och en generös politik gentemot tredje världens länder.

Sverige och Finland inträder nu som medlemmar i EU, den europeiska
gemenskap där Danmark redan är medlem. Samtidigt står Norge och
Island utanför EU. Inom och utom EU kommer det nordiska samarbetet
att fortgå och fördjupas, på de villkor som våra länders olika vägval
innebär.

Sverige skall fortsatt agera kraftfullt på olika plan: i världen, Europa, Prop. 1994/95:100
Östersjöområdet och Norden.                                        Bilaga 4

Samtidigt kommer betydande besparingar under den kommande
perioden att framtvinga stränga prioriteringar såväl mellan som inom de
skilda utrikespolitiska verksamheter Sverige bedriver. Ofrånkomligen
kommer också högt prioriterade utrikes-, handels- och biståndspolitiska
områden att omfattas och påverkas av dessa besparingar.

Gemensam säkerhet och global solidaritet

Världssamfundet står inför svåra frågor som sträcker sig över
nationsgränserna. Dessa globala frågor kan hänföras till ett utvidgat
säkerhetsbegrepp, som sätter den enskilda människans säkerhet i centrum
och förutsätter hållbar ekonomisk och social utveckling. Hit hör således
också miljöfrågor, befolknings- och flyktingfrågor, demokrati, mänskliga
rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Regeringen vill främja Sveriges förmåga att bidra till freds- och
säkerhetssamarbetet i Europa och i världen. Utrikesdepartementet
kommer att intensifiera sitt arbete i dessa frågor. Syftet är att lämna ett
svenskt bidrag till arbetet på att åstadkomma en ordning som bygger på
gemensam säkerhet.

Erfarenheterna av de konflikter som nu pågår är att förebyggande
åtgärder och ett tidigt ingripande ofta är en förutsättning för att undvika
konflikter. För detta fordras vilja till samarbete mellan länder men också
att politiska, militära, humanitära och finansiella insatser samordnas
strategiskt och funktionellt.

Sverige måste snabbt kunna svara på önskemål om politiska och
diplomatiska insatser för konfliktlösning. Vi måste kunna ta ställning till
frågor från FN och OSSE om militära, civila eller diplomatiska insatser
för att förebygga och förhindra eller hejda väpnade konflikter. Det är
också viktigt att ge bilateralt eller multilateralt stöd till
försoningsprocesser och återuppbyggnad när konflikter övergått i en
fredlig situation.

De verksamheter som kommer att beröras är fredsbevarande styrkor,
civila och militära observatörer, diplomatiska och biståndsinriktade
insatser samt andra freds- och säkerhetsskapande insatser under i första
hand FN:s eller OSSE:s mandat. Verksamhet inom ramen för Partnerskap
för fred (PfP) och EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik tillhör
också området liksom i vissa fall miljöinsatser.

Det mönster som har vuxit fram i omvärlden efter kalla krigets slut
erbjuder nya möjligheter till global samverkan. För att möta dagens
problem krävs starka, trovärdiga och effektiva internationella
organisationer. FN:s insatser har en avgörande betydelse för den
internationella utvecklingen. Organisationen är också ett oundgängligt
forum för global solidaritet där lösningar kan sökas på de problem som
vi i dag står inför.

Någon fungerande organisation för att samordna konflikthantering
existerar dock inte inom FN. Dessutom är beredskapen för aktioner ofta                  ⁴

mycket dålig. Kraven på samverkan och samordning på såväl policynivå,
operativ nivå som fältnivå inom FN-systemet har blivit allt större.
Samtidigt delar medlemsländerna ansvaret för den bristande framgången.
FN saknar ofta tillräckligt stöd för att kunna ingripa tidigt nog i politiska
processer som riskerar att leda till konflikter och katastrofer. Inte heller
är medlemsländerna tillräckligt uthålliga. För tidigt uppbrott från
operationer i komplexa katastrofer riskerar i hög grad att sätta framsteg
i fara. Fredsprocesserna i Centralamerika och Kambodja är exempel på
att det är möjligt att inom FN:s ram utveckla sambandet mellan fred,
säkerhet och utveckling och angripa konflikter på ett effektivt och
framgångsrikt sätt.

Under avsnittet Internationellt biståndssamarbete utvecklas närmare
några av instrumenten härför.

Engagemanget i FN är prioriterat av Sverige och kompletterar en aktiv
europapolitik. Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd för perioden
1997 till 1998 är ett uttryck för vår vilja att aktivt bidra till fred, säkerhet
och utveckling.

Efter det kalla krigets slut har FN:s uppgifter på det fredsbevarande
området vuxit kraftigt. Sverige skall fortsätta att spela en aktiv roll som
truppbidragarland. En svensk fredsbevarande styrka skall upprättas.

Sverige fäster särskild vikt vid förebyggande insatser och vill medverka
till att FN:s kapacitet på dessa områden stärks.

För att klara de uppgifter som väntar behöver FN-systemet förnyas,
vitaliseras och effektiviseras. Kommissionen för globalt samarbete
(Commission on Global Governance) lägger fram sin rapport i början av
året. Det nordiska FN-projektet om att reformera FN:s ekonomiska och
sociala verksamhet kommer att drivas vidare. Sverige kommer att aktivt
delta i andra reformdiskussioner, bl.a. avseende säkerhetsrådets
utvidgning och arbetsformer.

Ett grundläggande internationellt regelverk för skydd av de mänskliga
rättigheterna föreligger, men ett omfattande arbete återstår för att främja
efterlevnaden av dessa regler och få dem allmänt erkända. Sverige
ansluter sig till rättsuppfattningen att till mänskliga rättigheter bör
hänföras endast sådana rättigheter som kan göras gällande av individen
gentemot statsmakterna. Det svenska utvecklingsarbetet har som ett av
sina huvudmål att främja en utveckling mot fördjupad demokrati och ökad
respekt för de mänskliga rättigheterna.

Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen är av
grundläggande betydelse för att förhindra konflikter, främja fred och
stödja ekonomisk och social utveckling. Efter det kalla krigets slut har
förutsättningarna påtagligt förbättrats för ytterligare framsteg på dessa
områden. De främsta uppgifterna gäller icke-spridning av kärnvapen,
förhandlingar om totalförbud för kärnvapenprov och ikraftträdandet av
konventionen mot kemiska vapen. Det är angeläget att förhandlingar
snarast inleds om ett fullständigt förbud mot fortsatt tillverkning av
klyvbart material för vapenändamål. Sverige kommer att fortsatt driva
frågan om ett internationellt förbud mot truppminor.

Miljöförstöringen och den ökade utarmningen av naturresurser utgör ett
nytt hot. FN:s Agenda 21 - ett handlingsprogram för hållbar utveckling -

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

måste följas upp med stor kraft. Sverige skall också medverka till att det Prop. 1994/95:100
regionala miljösamarbetet intensifieras. Miljöaspekterna måste beaktas i Bilaga 4
allt internationellt samarbete. Regeringen har inlett en granskning av hur
dessa aspekter i ökad omfattning skall integreras i det internationella
utvecklingssamarbetet.

Jämställdhet är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter.
Samtidigt är jämställdhet en viktig förutsättning för hållbar utveckling och
därmed vår framtida säkerhet. Regeringen skall verka, internationellt och
nationellt, för att stärka kvinnans ställning och hennes möjligheter att
åtnjuta mänskliga rättigheter i samma utsträckning som männen.
Undantag med hänvisning till kulturella och religiösa sedvänjor kan inte
accepteras. Sverige skall närmast vid FN:s sociala toppmöte respektive
FN:s världskonferens om kvinnor år 1995 verka för ett förnyat och
förstärkt politiskt åtagande om kvinnors rättigheter och jämställdhet
mellan könen. Kvinnans viktiga roll i utvecklingsprocessen gör det
angeläget att utvecklingsinsatser utformas med särskild hänsyn till
behovet av att främja kvinnans ställning.

En rad konflikter i tredje världen har kommit närmare en lösning.
Framsteg har skett i Sydafrika, Mellanöstern och Centralamerika.
Samtidigt har oron för nya konlikter och staters sönderfall ökat på andra
håll. Det internationella samfundet har visat sig oförmöget att bemästra
en rad inbördeskrig som bottnar i bl.a. etniska motsättningar. För att
förebygga konflikter krävs politiska, ekonomiska och sociala framsteg
och en rättvis fördelningspolitik. Den internationella samsynen om
utvecklingens villkor har ökat under senare år. Det internationella
utvecklingsbiståndet har en central roll att fylla.

Sverige har en lång tradition av engagemang för en allomfattande
fredsuppgörelse i Mellanöstern. Regeringen avser öka Sveriges
engagemang i denna process och kommer att fortsätta vara en av de
största biståndsgivarna till palestinierna på de ockuperade områdena.
Medlemskapet i EU ger Sverige ytterligare möjligheter att påverka
utvecklingen i Mellanöstern. Utvecklingssamarbetet med
Västbanken/Gaza kommer att intensifieras.

EU:s uppmärksamhet på läget vid Medelhavets södra kust har påtagligt
ökat på senare tid. En ny medelhavsstrategi utarbetas med politiska,
handelspolitiska och biståndsrelaterade element. Utöver de humanitära
aspekterna är stabiliteten i detta område av stor betydelse för säkerheten
i Europa. Sverige kommer att bidra till EU:s gemensamma strategi inom
detta område.

Sverige avser vidareutveckla formerna för samarbetet med länderna i
Södra Afrika. Ett viktigt område är insatser för att söka bidra till att
trygga och fördjupa det demokratiska styrelseskicket i Sydafrika och
övriga delar av regionen. Utvecklingssamarbetet med Sydafrika kommer
att intensifieras. Regeringen avser också att ta initiativ som syftar till att
stärka säkerheten inom och mellan länderna i regionen. Grunden för
vidgade kommersiella relationer har lagts.

Folkmordet i Rwanda motiverar ett starkt stöd för ansträngningarna på
hela den afrikanska kontinenten för förebyggande och konfliktlösande                  6

åtgärder, där Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) har en central

uppgift.                                                               Prop. 1994/95:100

Utvecklingen i Latinamerika uppvisar glädjande inslag, exempelvis Bilaga 4
rörande den demokratiska och ekonomiska utvecklingen. Både i El
Salvador och i Guatemala har Sverige bidragit till fredsprocessen och
demokratiuppbyggnaden bl.a. med FN-personal. Insatser i Nicaragua
fortgår och Sverige följer noggrant utvecklingen i Cuba och Haiti.

Stora delar av Asien genomgår en fortsatt dynamisk utveckling och
ägnas ökad uppmärksamhet, såväl av Sverige som av EU. Stor vikt
kommer att läggas vid att ytterligare utveckla handelsförbindelserna,
samtidigt som arbetet för mänskliga rättigheter och det internationella
utvecklingssamarbetet är ett viktigt inslag i förbindelserna.

Det överordnade målet för det svenska internationella
utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå, dvs.
deras möjligheter att på ett säkert och förutsägbart sätt kunna livnära sig,
att ha god hälsa och tillgång till utbildning och annan social service. Av
avgörande betydelse är också ett demokratiskt styrelseskick och en
samhällsstruktur som garanterar respekt för mänskliga rättigheter.

Regeringen kommer att förstärka det långsiktiga utvecklingssamarbetet
med inriktning på att bekämpa fattigdom. Sverige kommer även att verka
för denna inriktning inom ramen för EU:s internationella
utvecklingssamarbete.

En ny organisation för det bilaterala samarbetet är under uppbyggnad
i syfte att främja flexibilitet, tydlighet och effektivitet i
utvecklingssamarbetet samt att åstadkomma ett effektivare
resursutnyttjande och skapa bättre förutsättningar för uppföljning och
utvärdering av gjorda insatser.

Det statsfinansiella läget har framtvingat besparingar. Fr. o. m.
1995/96 föreslår regeringen att resurserna för internationellt
utvecklingssamarbete bibehålies på nominellt oförändrad nivå om 13 360
miljoner kronor per år fram t.o.m budgetåret 1998. Regeringens avsikt
är emellertid att, så snart det statsfinansiella läget tillåter, åter uppnå
enprocentmålet. Internationellt kommer regeringen att fortsatt verka för
att FN:s mål om att de industriellt utvecklade länderna skall avsätta 0,7
procent av BNI till biståndssamarbete skall uppfyllas.

Som en del av det globala solidaritetsarbetet måste FN ha en väl
fungerande biståndsverksamhet. Sverige arbetar mycket aktivt för att
såväl det normativa som det operativa arbetet inom FN:s ekonomiska och
sociala verksamhet skall breddas och effektiviseras.

De multilaterala finansieringsorganen - Världsbanken och de regionala
utvecklingsbankerna i Latinamerika, Afrika och Asien - utgör de i
särklass största finansiella källorna för utvecklingsbistånd och har under
senare år fått en ökad betydelse i utvecklingspolitiska frågor. En stor del
av det svenska internationella utvecklingssamarbetet kommer även
fortsättningsvis att bedrivas genom dessa organisationer.

En fri handel

Frihandel är en avgörande drivkraft för den globala ekonomiska

utvecklingen, inte minst i tredje världen. För det starkt Prop. 1994/95:100

utrikeshandelsberoende Sverige är en bevarad och förstärkt frihandel en Bilaga 4

självklar linje. Regional integration och regionalt samarbete verkar här
i samma riktning som de globala ansträngningarna att riva de ekonomiska
hindren för utvecklingen. Regeringen avser därför att med största kraft
i EU driva Sveriges traditionella frihandelslinje. Gemensamt skall vi slå
vakt om unionens öppenhet mot omvärlden. Särskilda ansträngningar
kommer att inriktas på de områden där EU för en mer restriktiv politik
än vi själva har fört, t.ex. rörande textilimport och användande av
handelspolitiska skyddsinstrument. Främjandet av u-ländemas tillträde till
de europeiska marknaderna och EU:s närmare samarbete med länderna

i Central- och Östeuropa kommer att tillmätas stor vikt.

Överenskommelsen om världshandelsorganisationen World Trade
Organisation (WTO) och förhandlingsresultatet från den s.k. Uruguay-
rundan var en seger för det multilaterala samarbetet och ett bevis för att
den regionala integrationen kompletteras med en allt vidare global
frihandel. Resultatet är också av stort värde för u-länderna. Deras
möjligheter att delta i världshandeln har stärkts väsentligt. För Sverige
är det en målsättning att alla länder skall omfattas av detta gemensamma
regelverk.

Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen fortsätter
och att de återstående förhandlingarna på tjänstehandelsområdet snarast
avslutas. En prioriterad uppgift är också att förbereda förhandlingar om
de stora framtidsfrågorna och då främst frågan om handel och miljö.
Sverige söker här multilaterala lösningar i syfte att förhindra
unilateralism och protektionism.

De industrialiserade ländernas traditionella samarbete inom OECD
vidgas. I den fortgående globaliseringen av ekonomierna är det naturligt
att nya länder knyts till denna krets - Mexico har upptagits som medlem.
Parallellt med den samverkan som pågår med ett växande antal icke
medlemsländer, förs förhandlingar om medlemskap med länder i Central-
och Östeuropa samt Republiken Korea.

Sverige i Europa

Som fullvärdig medlem av EU kan Sverige ta sitt ansvar för Europas
globala engagemang. Detta gäller såväl inom det politiska området som
inom ekonomi, bistånd och andra områden. Sverige kommer att verka för
att det politiska systemet, i Europa likaväl som globalt, skall balansera
marknadskrafternas verkningar.

Regeringen avser att som medlem i EU föra kampen för full
sysselsättning. Sverige vill vidga den sociala dimensionen av det
europeiska samarbetet, verka för jämställdhet och förstärka
miljösamarbetet och regionalpolitiken. Vi skall verka aktivt för en
generös invandrings- och flyktingpolitik i Europa. Vi skall, i samarbete
med andra europeiska länder, driva en offensiv mot narkotikan och den
internationella brottsligheten. Ökad öppenhet och offentlighet kommer att
vara utgångspunkt för svenska strävanden i EU.                                         ®

Ett svenskt deltagande i den inre marknaden var det främsta resultatet Prop. 1994/95:100
av EES-avtalet. Det är dock först genom medlemskapet i EU som vår Bilaga 4
medverkan vidgas till att omfatta även jordbruk och fiske. Först nu kan
de svenska företagen konkurrera på helt lika villkor. Väsentligt är också
att Sverige genom deltagande i EU:s beslutande organ kan påverka den
framtida utformningen av nya bestämmelser. Regeringen avser här att
verka för att fortsatt öppna den inre marknaden, inte minst vad avser
tillgängligheten för länder i Central- och Östeuropa och i tredje världen.
Samtidigt skall Sverige verka för en hög skyddsnivå beträffande
bestämmelser rörande miljö, hälsa och säkerhet. Målsättningen är att
åstadkomma en gemensam konsumentpolitik, som skall möjliggöra en
fungerande marknad. Sverige skall bidra till en förstärkning av
konsumenternas ställning i Europa vad gäller varornas och tjänsternas
pris, kvalitet och säkerhet.

Det svenska EU-engagemanget kommer under de närmaste åren i hög
grad att innefatta förberedelserna inför EU:s regeringskonferens år 1996.
Stora, för Europas framtid avgörande, frågor såsom östutvidgningen,
EU:s institutioner och försvarsdimensionen skall behandlas. Regeringen
kommer att i nära samverkan med riksdagen, och efter en bred debatt
med deltagande av folkrörelser och intresseorganisationer, utarbeta
svenska ståndpunkter inför konferensen.

Det kalla krigets rivalitet är över sedan flera år. De militära
motsättningarna mellan supermakterna har upphört och styrkorna i
Europa har reducerats kraftigt. Under senare år har demokratin
förankrats alltmer i hela Europa. Dessa genomgripande förändringar har
skapat förutsättningar på sikt för fred och välstånd.

En alleuropeisk ordning för fred och säkerhet brådskar. Hoten mot vår
säkerhet är inte främst av militär natur utan härrör främst ur
motsättningar mellan folkgrupper i östra Europa, på Balkan och i de
områden som tidigare var en del av det sovjetiska imperiet, förvärrade
av det sociala kaos som följt i spåren när tidigare samhällsstrukturer
upplösts.

Deltagandet i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetpolitik ger
Sverige ökade möjligheter att verka för dessa mål.

En primär uppgift är att bringa kriget i f.d. Jugoslavien till ända.
Sverige kommer att fortsatt verka för en framförhandlad fredlig lösning
som bevarar Bosnien sammanhållet och möjliggör mångkulturell
samlevnad. Sverige deltar i fredsbevarande insatser, i
övervakningsmissioner och ger humanitärt katastrofbistånd till området
samt för en generös flyktingpolitik. Förhoppningen är att
ansträngningarna snart skall kunna övergå till insatser för
återuppbyggnaden av det av krig förstörda landet och stöd för att dess
befolkning skall kunna leva ett anständigt liv.

EU har en stark och uppenbar dragningskraft på länderna i Central- och
Östeuropa. De uppfattar EU som motorn i arbetet att främja välstånd och
säkerhet, och de vill genom en nära EU-anknytning också komma i
åtnjutande av den praktiska solidaritet och den gemensamma säkerhet som
genom det dagliga samarbetet inom EU växer sig allt starkare.                           9

Ett närmande till EU kan bara bli verklighet för stater som lever i fred

med sina grannar och där minoriteter skyddas. EU:s inflytande och
dragningskraft är av central betydelse för stabilitet i alla de länder i
Europa som aspirerar på medlemskap, men också i någon mån för de
länder som på annat sätt söker en fördjupad relation med EU. Snart sagt
inget land i Europa står utanför denna process. För Sverige blir det en
angelägen uppgift att påskynda integrationen.

Sverige har alltsedan förändringarna i Central- och Östeuropa inleddes
lämnat stöd till reformprocessen. Det nu löpande treårsprogrammet för
det svenska östsamarbetet avslutas med budgetårsskiftet 1994/95.
Samarbetet med Central- och Östeuropa skall vidareutvecklas. För att
möjliggöra en grundligare genomgång av dess förutsättningar kommer
regeringen i februari att lägga fram en särskild proposition om ett nytt
program för detta samarbete. Sverige kommer genom sitt medlemskap i
EU att få möjlighet att aktivt delta i och påverka Unionens olika program
för samarbete med dessa länder. Samordningen av bilaterala och
multilaterala insatser måste ägnas särskild uppmärksamhet.

Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga
rättigheter i Europa. Organisationen spelar en viktig roll för
demokratiseringsprocessen i Östeuropa. Syftet är inte bara att främja
demokratiska strukturer, utan också att aktivt stödja framväxten av
verkliga rättssamhällen, där respekten för mänskliga rättigheter är fast
förankrad i det legala och politiska systemet.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, utgör en
viktig pelare i det alleuropeiska arbetet. Huvuduppgiften är nu att
förhindra uppkomsten av nya konflikter inom OSSE-området. Själva
utgångspunkten för arbetet är, liksom i Europarådet, demokrati,
mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Samtidigt fortsätter
OSSE:s mångåriga arbete för att öka förtroende och säkerhet på det
militära området och att understödja genomförandet av det betydelsefulla
CFE-avtalet om rustningskontroll av konventionella stridskrafter.

Genom Högkommissarien för nationella minoriteter och ett antal
långtidsmissioner verkar OSSE konfliktförebyggande. OSSE:s samarbete
innefattar även Ryssland och USA. Här är EU en central aktör och
Sverige får genom medlemskapet nya möjligheter att verka. I OSSE:s
konfliktförebyggande och krishanterande verksamhet lägger Sverige vikt
vid att organisationen utvecklar sin förmåga att planera och genomföra
fredsbevarande verksamhet.

Sveriges militära alliansfrihet består. Den syftar till att vi skall kunna
vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde samtidigt som den
stärker våra möjligheter att verka för egen, europeisk och global
säkerhet. Regeringen avser därför att fortsatt ta aktiv del i den debatt som
förs om Europas framtida säkerhetspolitiska struktur. Sverige skall verka
för upprättandet på sikt av en ny europeisk freds- och säkerhetsordning.
Genom medlemskapet i EU, och genom deltagandet i Partnerskap för
fred, får Sverige nya möjligheter för ett aktivt engagemang i denna
process.

Den Västeuropeiska unionen, VEU, har bl.a. utvecklats till ett forum
för säkerhetspolitisk dialog med länderna i Central- och Östeuropa. De
tre baltiska länderna och ytterligare sex länder i Central- och Östeuropa

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

10

är s.k. associerade parter i VEU och kan härigenom delta i ett flertal av Prop. 1994/95:100
VEU:s möten och dessutom ansluta sig till organisationens aktioner. Bilaga 4
Dessa omfattar fredsbevarande verksamhet, krishantering och
räddningsaktioner.

För svensk del är det av värde att kunna delta i VEU som observatör.

Ett observatörskap i VEU innebär inga försvarsförpliktelser. Däremot kan
det ge Sverige ytterligare insyn i och ökat inflytande över den europeiska
omdaningsprocess som nu pågår.

Utvecklingen i Ryssland är av avgörande betydelse för Europas
framtid. En nära och konstruktiv politisk dialog med Ryssland är nu
möjlig. Det är av största vikt att med politiska och ekonomiska medel
stödja en demokratisk utveckling i landet. Sverige kommer att vara
pådrivande också inom EU i detta avseende.

Europas säkerhetspolitiska struktur bör byggas upp tillsammans med,
och inte mot, Ryssland. Vägen till en ny europeisk freds- och
säkerhetsordning har två parallella spår, såväl en fördjupning av
alleuropeiska strukturer som en ökad samverkan mellan de nuvarande
västliga organisationerna och länderna i det tidigare östblocket. Denna
ökade samverkan byggs upp genom praktiskt samarbete inom allt fler
områden och leder till att ett nät av kontakter på samhällets alla nivåer
flätar samman länderna. Härigenom uppnås den stabilitet som är en
förutsättning för freden.

Sveriges engagemang i Norden och Östersjöområdet

Det nordiska samarbetet kommer också i fortsättningen att ha stor vikt i
ländernas politik och för de nordiska medborgarna. En omstrukturering
av det nordiska samarbetet har pågått under flera år, bl.a. som en följd
av den västeuropeiska integrationen och EES-avtalet. Det innebär bl.a.
att samarbetet nu koncentreras till framför allt kultur-, utbildnings- och
forskningssamarbetet och miljöfrågor. Reformarbetet skall fortsätta även
efter det att Sverige och Finland har blivit medlemmar i EU, bl.a. genom
en översyn av arbetsformerna.

Att Finland och Sverige nu inträder som medlemmar i EU innebär att
det nordiska samarbetet får nya dimensioner och nya villkor. De tre
nordiska medlemsländerna i EU kommer på en rad områden att ha
gemensamma intressen och värderingar. En av de viktigaste uppgifterna
i det nordiska samarbetet är också att se till att det sker en sådan
samverkan, att dessa intressen och värderingar ges största möjliga
genomslag.

Sveriges, liksom de övriga nordiska medlemsländernas förbindelser
med Norge är mycket nära och kommer så att förbli. Inom den
europeiska integrationen kommer vårt lands samarbete med Norge
formellt att bygga på EES-avtalet. Sverige kommer som EU-medlem
därutöver att medverka till ett nära samarbete med Norge på alla
områden. Samtidigt kommer det nordiska samarbetet att fortgå och
fördjupas, på de villkor som de olika nordiska ländernas vägval innebär.

En ökad uppmärksamhet kommer att ägnas utvecklingen i

Östersjöområdet. Vår allt djupare samverkan med de tre baltiska länderna Prop. 1994/95:100
och uppbyggnaden av kontakter med nordvästra Ryssland är en i ett Bilaga 4
historiskt perspektiv unik uppgift. Genom de nordiska medlemmarnas
försorg kan lyhördheten för de baltiska staternas behov komma att öka
inom EU, vilket också har stor betydelse för Sverige i ett
säkerhetspolitiskt hänseende.

En gynnsam ekonomisk utveckling i de baltiska länderna är avgörande
för att förbättra levnadsbetingelserna och den politiska stabiliteten.
Europaavtalen inom EU:s ram, med sikte på framtida medlemskap,
kommer att vara av största betydelse.

Sverige kommer att fortsatt stödja ekonomiska och sociala reformer i
de baltiska länderna och bidra till att deras ställning som oberoende
demokratier ytterligare stärks. Stabilitet, säkerhet och demokrati i vårt
närområde är övergripande mål för östsamarbetet. Stöd till Baltikums
suveränitet utgör en viktig del av östsamarbetets uppgift att främja
säkerheten i regionen. Suveränitetsstödet inriktas idag på att bygga upp
vitala samhällsfunktioner som polismakt och kustbevakning. Sverige ger
också stöd till en fortsatt integration av den tyskspråkiga befolkningen i
de baltiska staterna. Dessutom stödjer Sverige uppbyggnaden av en
gemensam, baltisk fredsbevarande styrka. Dessa svenska insatser bidrar
till stabiliteten och kommer att förstärkas genom ytterligare insatser inom
bl.a. EU:s, OSSE:s och Europarådets ram.

I Sveriges alleuropeiska engagemang ingår en dialog med Ryssland,
men också för vår politik i närområdet är denna dialog av största
betydelse. Genom att främja allsidiga kontakter och samarbete över
gränserna i vårt närområde samt mellan Ryssland och de baltiska
länderna, ökar vi förutsättningarna för stabilitet i östersjöområdet. Stödet
till Kaliningrad och nordvästra Ryssland är av stor betydelse.

De regionala organen, Östersjörådet och Barentsrådet, är uttryck för
den allt närmare samverkan som utvecklats med alla våra grannländer.
Samarbetet har härigenom nått den praktiska och konkreta nivå som är
en förutsättning för en fast förankrad samverkan över gränserna. Sverige
övertar ordförandeskapet i Östersjörådet i maj 1995.

Sveriges samlade bidrag till FN

I utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU14 framhölls värdet av en
samlad redovisning av det totala svenska FN-engagemanget.
Utrikesutskottet föreslog att en sådan redovisning skulle ske i
budgetpropositionen och att Utrikesdepartementet skulle ha
samordningsansvaret. I bilaga 4:1 återfinns en uppställning över Sveriges
samlade bidrag till FN.

12

Budgetförslaget

Inriktningen av det svenska agerandet och engagemanget på det utrikes-
politiska området har av regeringen ovan redovisats. Möjligheten att
uppfylla dessa ambitioner begränsas av det mycket ansträngda
statsfinansiella läget. Förutom de mera konkreta förslag till sparåtgärder
som lämnas under respektive verksamhetsområde och anslag, kommer
regeringen under det löpande budgetåret att behöva fatta svåra
prioriteringsbeslut. Långsiktiga ambitionshöjande åtgärder inom ett
område, till följd av förändringar i vår omvärld eller av andra skäl,
kommer nämligen att kräva motsvarande kostnadssänkningar inom andra
områden.

Regeringen presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-
politiska åtgärder, m.m. sin avsikt att återkomma till riksdagen med
förslag till konkreta besparingar på utgifter för statlig konsumtion.
Riksdagen har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing
(bet. 1994/95 :FiUl).

Regeringen föreslår nu att myndigheternas förvaltningskostnader och
övrig statlig konsumtion inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde
minskas med 231 miljoner kronor fram till och med år 1998. För
budgetåret 1995/96 minskas de berörda anslagen med sammanlagt 105
miljoner kronor. För en tolvmånadersperiod blir besparingen 70 miljoner
kronor.

Dessa och övriga besparingar som lagts ut på tredje huvudtiteln
sammanfattas i tabellen nedan. Av de totala utgiftsbegränsningarna under
mandatperioden avser 1,2 miljarder kronor finansiering av EU-
medlemskapet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

1995/96        L22S

Mkr

(12 mån)

(18 mån)

Biståndet

1,0

1,5

1,0

Samarbete med Central-
och Östeuropa

0,3

0,5

0,3

Utrikeshandel och export-
främjande

0,2

0,3

0,2

Övrigt, inkl, effektivitets-
kravet på statlig konsumtion

QJ.

QJ.

0.4

Summa besparingar

1,6

2,4

1,9

13

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Utgiftsutvecklingen på Utrikesdepartementets område blir sammantaget följande
(miljoner kronor):

Utgift

1993/94

Anvisat

1994/95

Förslag

1995/96

varav
beräknat
för juli
95-juni-96

Beräknad
besparing
1997'

Beräknad
besparing
1998'

A. Utrikesförvaltningen

m.m.

1 441,1

1 606,3

2 731,8

1 807,7

-46

-46

B. Bidrag till vissa
internationella
organisationer

1 819,1

1 498,8

2 300,2

1 570,3

-8,1

-80

C. Internationellt

utvecklingssamarbete²

12 881,8

12 457,2

17 141,4

11 427,6

of.

-20

D. Information om Sverige

i utlandet

78,0

74,0

105,2

69,8

-2,6

-2,6

E. Utrikeshandel och export-
främjande

708,6

281,6

357,0

236,9

-18

-22

F. Nedrustnings- och
säkerhetspolitiska
frågor m.m.

64,8

60,5

92,5

59,8

-1,6

-1,6

G. Samarbete med Central-
och Östeuropa

473,9

996,5

1 216,0³

810,8’

of.

of.

Totalt

17 467,3

16 974,9

23 944,1

15 982,9

-76,3

-172,2

¹ Prisnivå 1995/96

² Exklusive avräkningar 902.8 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, 2 898,6 miljoner kronor för budgetåret
1995/96 , 1 929,8 miljoner kronor för budgetåret 1997 och 1 949,8 miljoner kronor
för budgetåret 1998 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar.

Beräknade belopp

14

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

A. Utrikesförvaltningen m.m.

Inledning

Verksamhetsområdet omfattar förvaltningskostnaderna vid
Utrikesdepartementet och de svenska utlandsmyndigheterna (som
tillsammans med de Stockholmsbaserade ambassadörerna redovisas i
underbilaga 4:2); kostnaderna för eventuella kursförluster;
honorärkonsuler; svenskt deltagande i det nordiska samarbetet;
utredningar; officiella besök samt kostnaderna för ekonomiskt bistånd till
svenska medborgare i utlandet.

Verksamheten vid Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna

De besparingar som i form av effektivitetskrav på statlig konsumtion
åläggs Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna under
mandatperioden kräver såväl ambitionssänkningar på några områden som
åtgärder som syftar till att effektivisera och rationalisera verksamheten.

För att möta de förändringar när det gäller krav, befogenhet och ansvar
som i ökad utsträckning ställs på de anställda inom utrikesförvaltningen
har under det senaste året vissa strukturåtgärder vidtagits.

Trots att dessa åtgärder lett till att departementet börjat närma sig de
genomsnittslöner som gäller i övriga delar av regeringskansliet, kvarstår
dock alltjämt vissa löneskillnader mellan män och kvinnor i
utrikesförvaltningen. Dessa skillnader förklaras främst av att antalet män
som rekryterats varit betydligt större än antalet kvinnor även om en
förbättring skett sedan 1980-talets början, och att befordringspolitiken, och
därmed löneutvecklingen, i hög grad följt senioritetsprincipen. Arbetet för
jämställdhet mellan kvinnor och män inom utrikesförvaltningen kommer
att intensifieras. Åtgärder kommer bl.a. att vidtas för att andelen kvinnor
på chefstjänster skall öka och för att andelen kvinnor och män skall
fördelas jämnare mellan och inom olika områden i organisationen. Varje
löneförhandling skall innan den avslutas analyseras ur ett
jämställdhetsperspektiv.

Bland andra åtgärder som för närvarande pågår för att modernisera
verksamheten kan nämnas det arbete som drivs i samarbete med
Regeringskansliets förvaltningskontor för att per den 1 januari 1996 införa
ett nytt ADB-baserat ekonomiadministrativt system. Vidare pågår en
övergång till en s.k. ny teknisk plattform för ADB och kommunikation.
Båda dessa åtgärder syftar till att bedriva verksamheten inom
utrikesförvaltningen på ett ur resurs- och kostnadssynpunkt så effektivt
sätt som möjligt.

Utrikesrepresentationen disponerar totalt ett lokal- och bostadsbestånd

15

på ca 315 000 kvadratmeter. Ungefar hälften av detta är statligt ägt. Prop. 1994/95:100
Anslaget budgetåret 1994/95 för lokaler, bostäder och inredning uppgår Bilaga 4
till 455 miljoner kronor. Jämfört med budgetåret 1993/94 är det en
minskning med 14,8 miljoner kronor, vilket utgör en del av det sparbeting
som ålades departementet.

Under budgetåret 1994/95 har den statsägda ambassadanläggningen i
Tallinn tagits i bruk liksom nya förhyrda kanslilokaler i Washington.
Arbetena på ambassadanläggningen i Riga har inletts och den beräknas
vara inflyttningsklar i slutet av år 1995. Regeringen har bemyndigat
Statens fastighetsverk att i samverkan med övriga nordiska länder
förhandla om förvärv av tomtmark för uppförande av en nordisk
ambassadanläggning i Berlin. Vi räknar med att detta innebär minskade
kostnader jämfört med om Sverige ensamt skulle ha sökt genomföra detta
projekt. Vissa andra kostnadskrävande projekt har på grund av det
ansträngda budgetläget avbrutits.

Ansvar och budget för bostadsförsörjningen för den utsända personalen
har fr.o.m. innevarande budgetår delegerats till utlandsmyndigheterna, som
genom närheten till de lokala hyresmarknaderna har bättre förutsättningar
att hålla kostnaderna inom de snävare ramar som sparbetinget framtvingat.

De nya sparkraven för de närmaste budgetåren innebär att intensifierade
ansträngningar måste göras för att på olika vägar försöka pressa
kostnaderna. På sikt är det nödvändigt att avveckla stora och
kostnadskrävande chefsbostäder och ersätta dem med mindre och mera
lättskötta objekt. Budgetläget kan vidare kräva att kanslier i framtiden
förläggs till mindre centrala och därmed mindre kostsamma lägen än vad
som för närvarande i allmänhet är fallet.

Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen
resurskrävande för utrikesförvaltningen. Antalet ärenden har under de
senaste åren hållit sig i det närmaste konstant, dvs. 170 000
viseringsärenden och drygt 40 000 ansökningar om uppehålls- och
arbetstillstånd. Ett ökat antal utlandsmyndigheter i regioner med ett stort
antal flyktingar har utsatts för växande arbetsbelastning på grund av
ärenden som gäller asyl- och anknytnings invandring samt avvisningar.
Ärendena har därtill komplicerats av att sökandena i allt större
utsträckning saknar tillförlitliga identitetshandlingar. Ansträngningar har
gjorts för att förbättra handläggningsrutinema.

Utrikesförvaltningen bistår vidare svenskar som hamnar i nödsituationer
utomlands; t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller
frihetsberövats. För dem som dömts till fängelsestraff utomlands görs
insatser för att de skall fa avtjäna straffet i Sverige. En försvårande
omständighet är att huvuddelen av dessa svenskar anklagats för grova
narkotikabrott. Utrikesförvaltningen har fatt ett ökat ansvar för bistånd till
svenska brottsoffer utomlands. Ärenden som rör bortförda barn är en
annan viktig arbetsuppgift.

16

Förändringar inom verksamhetsområdet

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Utrikesförvaltningen har under de senaste budgetåren ålagts stora
besparingar. Budgetåret 1993/94 resulterade de i att tio
utlandsmyndigheter lades ned, ytterligare ett tjugotal befattningar vid
utlandsmyndigheter drogs in samt att departementets organisation
förändrades och minskades. Dessa åtgärder ledde till att drygt 40
lokalanställda vid utlandsmyndigheter samt 70 tjänstemän, huvudsakligen
assistenter, stationerade i departementet och i utlandet sades upp.

Den av riksdagen godkända integrationen av ambassader och
biståndskontor, som inleddes under år 1993, har nu slutförts för samtliga
berörda myndigheter. Integrationen som på lång sikt beräknas medföra
ytterligare rationaliseringsvinster har redan inneburit minskade kostnader
genom att antalet utsända vid berörda myndigheter kunnat minska.

Innevarande budgetår 1994/95 har besparingarna inriktats på att minska
kostnaderna dels för lokalförsörjningen, dels för lokalt anställda vid
utlandsmyndigheterna. Kostnadsbegränsingar har även ålagts resor som
företas inom utrikesförvaltningen.

Utrikesdepartementet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för
statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget A 1.
Utrikesförvaltningen räknats ned med 76 miljoner kronor. Vid årets
utgång motsvarar besparingen en nivåsänkning på 5%. År 1998 beräknas
anslagsnivån ha sänkts med 167 miljoner kronor eller 11%.

För att uppnå dessa sparbeting kommer under mandatperioden följande
åtgärder behöva vidtas:

- Nedläggning av femton utlandsmyndigheter. Ansvaret för de
diplomatiska förbindelserna med de berörda länderna övertas av annan
ambassad genom sidoackreditering eller av Stockholmsbaserade
ambassadörer (KSA). I flertalet fall upprättas honorärkonsulat.

- Hemstationering av ett fyrtiotal befattningar vid kvarvarande
utlandsmyndigheter.

- Rationaliseringar genomförs på fastighets- och bostadsområdet vid
utlandsmyndigheterna.

- En generell reducering, motsvarande effektivitetskravet, på samtliga
driftskostnader, dvs. de kostnader som inte avser löner, förmåner och
lokalkostnader.

- Uppsägningar sker av de lokalanställda som tjänstgör vid de
myndigheter som läggs ned.

- Förhandlingar kommer att föras med de fackliga organisationerna om
revidering av förmånerna enligt avtalet om utlandsbestämmelser. Om
dessa förhandlingar inte leder till resultat, måste besparingar ske på andra
områden.

Inom området Utrikesförvaltningen m.m. föreslås för budgetåren 1997
och 1998, utöver effektivitetskravet för statlig konsumtion, en ytterligare
minskning med 1 miljon kronor avseende utredningsverksamheten.

Den beräknade utgiftsutvecklingen på utrikesförvaltningens område
t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års budgetproposition är
följande:

17

2 Riksdagen 1994/95. I säml. Nr 100. Bilaga 4

Mkr

Utgift

1993/94

Anvisat
1994/95

Förslag

1995/96

varav be-
räknat för
juli 95-juni
96

Beräknad
besparing
1997'

Beräknad
besparing
1998'

1441,1

1606,3

2731,8

1807,7

-46,0

-46,0

' Prisnivå 1995/96

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området
Utrikesförvaltningen för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen
förordar i avsnittet ovan Förändringar inom verksamhetsområdet.

A 1. Utrikesförvaltningen

1993/94 Utgift 1 428 159 000

1994/95 Anslag 1 564 784 000

1995/96 Förslag 2 666 663 000

1997

1998

varav 1 764 495 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Beräknad besparing   45 500 000

Beräknad besparing   45 500 000

Anslaget används för departementets och utlandsmyndigheternas löner
och andra förvaltningskostnader, till vilka främst hör kostnader för chefs-
och personalbostäder samt kanslier, utlandstillägg, löner för de
lokalanställda samt resor och deltagande i internationella möten och
förhandlingar.

Utrikesförvaltningens förvaltningskostnader styrs av pris- och
löneutvecklingen både i Sverige och i de länder där det finns
utlandsmyndigheter samt av kronkursens utveckling. Hänsyn har tagits till
dessa faktorer vid fastställandet av förslag till anslag för budgetåret
1995/96.

Vid anslagsberäkningen har beaktats de besparingar som kommer att
åläggas utrikesförvaltningen och som redovisats närmare i det föregående.

Vad gäller ekonomiska förpliktelser skall här redovisas två
kreditgarantier för banklån till personal respektive uppsagda anställda
inom utrikesförvaltningen på totalt 60 miljoner kronor. Utestående lån
uppgår för närvarande till knappt 10 miljoner kronor. Kostnader som kan
uppstå med anledning av dessa garantier belastar detta anslag.

18

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 2 666 663 000 kr.

A 2. Kursdifferenser

1993/94 Utgift -22 980 000

1994/95 Anslag          1 000

1995/96 Förslag          1 000

I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer
kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. För detta
ändamål bör ett formellt belopp på 1000 kr föras upp.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kursdifferenser för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1000 kr.

A 3. Honorärkonsuler

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift
Anslag

Förslag

16 061 000

15 500 000

26 999 000

varav 17 905 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Anslaget används för bidrag till vissa honorärkonsuler för deras
kontorskostnader samt för anskaffning av utrustning som skall finnas på
svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas vidare bl.a. vissa
tjänsteutgifter som honorärkonsulerna har för verksamheten samt
kostnader för konsulskonferenser.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Honorärkonsuler för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag
på 26 999 000 kr.

19

A 4. Nordiskt samarbete

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

1 113 409

1 666 000

2 115 000

varav 1 400 000

beräknat för juli 1995-juni 1996

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom
ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska
samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa
andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska
samarbetet. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till
2 115 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Nordiskt samarbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 2 115 000 kr.

A 5. Utredningar m.m.

1993/94

Utgift       8 119 760

Reservation

16 832 690

1994/95

Anslag     10 211 000

1995/96

Förslag    15 809 000

varav 10 478 000

beräknat för juli 1995-juni

1996

1997

Beräknad besparing

500 000

1998

Beräknad besparing

500 000

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 15 809 000 kr under nästa budgetår.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utredningar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 15 809 000 kr.

A 6. Officiella besök m.m.

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

6 763 581

9 680 000

13 770 000

varav 9 180 000

beräknat för juli 1995-juni 1996

20

Prop. 1994/95:100
Bilaga 4

Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av
statschefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas
uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget
används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i
utlandet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Officiella besök m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 13 770 000 kr.

A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet

m.m.

1993/94

Utgift

3 837 704

1994/95

Anslag

4 500 000

1995/96

Förslag

6 410 000

varav 4 273 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Av anslaget används huvuddelen till att täcka de kostnader som avses i
lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m. Det rör sig om periodiskt understöd till vissa i utlandet,
främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från
anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt
ekonomiskt bistånd till nödställda svenska medborgare i utlandet samt för
brottmål och kostnader vid dödsfall. Anslaget används också till rättsligt
bistånd till brottsoffer utomlands.

Kostnaderna för periodiskt understöd beräknas kunna hållas konstanta,
medan det ökande antalet frihetsberövanden på grund av grova
narkotikabrott i utlandet kan komma att medföra ökande kostnader för
rättshjälp.

I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda
informationsinsatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, i
syfte att minska belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser.

Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för
identifiering av katastroffall utomlands, kostnader i sjöfartsfrågor samt
avgifter för stämningsmannadelgivning.

Med hänsyn till den relativt låga belastningen under budgetåret 1993/94
beräknas anslaget till 6 410 000 kr.

21

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 6 410 000 kr.

22

B. Bidrag till vissa internationella organisationer

Inledning

Medlemskap och aktivt deltagande i olika internationella och
mellanstatliga organisationer är av central betydelse för ett litet land som
Sverige. Regeringen föreslår att drygt 2 300,2 miljoner kronor anslås
under tredje huvudtiteln budgetåret 1995/96 för bidrag till internationella
organisationer förutom de bidrag som finansieras över biståndsramen.

En av hörnstenarna i Sveriges utrikespolitik är samarbetet inom Förenta
Nationerna, FN. Sverige verkar tillsammans med de övriga nordiska
länderna bl.a. för att effektivisera organisationen. Det nordiska FN-
projektet spelar en central roll i detta reformarbete. En annan angelägen
uppgift är att förbättra betalningsdisciplinen bland medlemsländerna. Den
31 oktober 1994 var medlemsländerna skyldiga FN 2,4 miljarder US
dollar, varav 770 miljoner dollar avsåg den reguljära budgeten och 1,6
miljarder dollar den fredsbevarande verksamheten.

Säkerhetsrådets sammansättning behöver reformeras till följd av
ändrade politiska och ekonomiska förhållanden i världen. Sverige och
övriga Norden är av uppfattningen att nya, permanenta medlemmar måste
vara i stånd och beredda att politiskt och ekonomiskt bidra till
genomförandet av rådets beslut. En acceptabel balans i sammansättningen
måste också uppnås, i synnerhet mellan länder i nord och syd.

Internationella institutioner som FN, Europarådet och OSSE spelar en
central roll för utvecklingen av det folkrättsliga regelsystemet. Från
svensk sida läggs särskild vikt vid arbete rörande det internationella
skyddet för mänskliga rättigheter och att normer på detta område
verkligen efterlevs. Sverige verkar också för ett avskaffande av
dödsstraffet. Ett annat område av stor vikt är att stärka respekten föi
grundläggande humanitära principer och rättsregler. I detta sammanhang
kan särskilt nämnas förberedelserna för en översynskonferens beträffande
1980 års konvention om särskilt inhumana vapen, bl.a. för att komma
tillrätta med de allvarliga problem som landminor utgör.

Ytterligare ett centralt område för det internationella samarbetet är
frågan om miljö och uthållig utveckling. De globala miljöproblemen och
handhavandet av mänsklighetens gemensamma resurser kan endast lösas
genom multilateralt samarbete. FN:s konferens om miljö och utveckling
i Rio år 1992 innebar en viktigt utgångspunkt för det internationella
miljöarbetet och ledde bl.a. till att viktiga konventioner på miljöområdet,
som den om biologisk mångfald, klimatkonventionen och konventionen
mot ökenspridning, kom till stånd.

Genom att aktivt delta i främst FN:s och OSSE:s fredsfrämjande
insatser vill Sverige medverka till att stärka dessa institutioners
möjligheter att bidra till konfliktlösning, skydd av mänskliga rättigheter
samt humanitär verksamhet. Ett samlat anslag, vid sidan om
biståndsramen, inrättas för punktinsatser på dessa områden.

Sverige stöder helhjärtat Europarådets strävanden att främja demokrati
och mänskliga rättigheter. Efter omvälvningsprocessen i Central- och

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

23

Östeuropa har Europarådet fått en ny roll som samarbetsforum med Prop. 1994/95:100
länderna i denna region. Ett flertal stater (Bulgarien, Estland, Litauen, Bilaga 4
Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern) har redan
blivit fullvärdiga medlemmar i organisationen. Lettland förväntas tillträda
i februari 1995. Ytterligare ansökningar, bl.a. från Ryssland, är under
behandling. I såväl nyblivna medlems- som kandidatländer bedriver
Europarådet stödprogram.

OSSE är en kostnadseffektiv verksamhet. Under de senaste fyra åren
har med stor finansiell försiktighet byggts upp permanenta strukturer och
verksamhet på fältet som syftar till att med så små resurser som möjligt
verka konfliktförebyggande. I ett fall förbereds också en viktig
fredsbevarande insats, nämligen i Nagomo Karabach, som kommer att
kräva ytterligare resurser även i den permanenta organisationen.
Verksamhetsfältet är ämnesmässigt utomordentligt brett alltifrån
bevakning av mänskliga rättigheter till förhandlingar om nedrustning. För
Sverige utgör OSSE både direkt och indirekt genom EU, en viktig
möjlighet att verka för en alleuropeisk säkerhetsordning.

Att värna om och bidra till vidareutvecklingen av ett öppet multilateralt
handelssystem är, mot bakgrund av vårt starka utrikeshandelsberoende,
en central uppgift för Sverige. Sverige skall därför fortsatt vara aktivt
pådrivande i samarbetet på det handelspolitiska området i bl.a. GATT
och OECD. Denna uppgift kommer Sverige att bedriva med samma
intensitet även som EU-medlem.

Slutförandet av Uruguayrundan och etablerandet av den nya
Världshandelsorganisationen (WTO) markerar en ny era i det
handelspolitiska samarbetet. WTO skapar förutsättningar för ett
effektivare och mer enhetligt tillämpat regelverk än tidigare. U-ländernas
ökande deltagande i GATT/WTO innebär också att dessa i allt högre grad
kan njuta frukterna av liberaliserad handel och ekonomisk tillväxt.
Resultatet av Uruguayrundan med utvidgade och ökade
handelsliberaliseringar utgör också en utmärkt grund för Sveriges
agerande inom EU. Sverige skall verka för en öppenhet gentemot
omvärlden och för att EU bidrar med ett frihandelsinriktat och
konstruktivt deltagande i Världshandelsorganisationen.

OECD har fortsatt en viktig roll som samarbetsorgan för regeringarna
i världens ledande industrinationer. Dess dragningskraft på andra länder
ökar och efter Mexico, som blev ny medlem år 1994, står flera Central-
och östeuropeiska länder samt Sydkorea på kö.

Verksamheten i FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD)
har reformerats. Sverige skall agera för att stärka UNCTAD:s
möjligheter att vara det centrala FN-organet för analys och dialog om
övergripande frågor på handelns och utvecklingens område.

Den europeiska integrationsprocessen är utgångspunkt för en
reformering av det nordiska samarbetet. Syftet är att finna former för ett
vitaliserat nordiskt samarbete inom en europeisk ram. Samarbetet skall
stärkas på områden som är av genuint gemensamt intresse. För att
anpassa samarbetsorganisationen koncentreras resurserna inom Nordiska
ministerrådet till sju prioriterade områden: kultur, forskning och                  24

utbildning, miljö, medborgarnas rättigheter, ekonomi, fiske och juridiska

frågor. Som en följd av detta har också betydande omprioriteringar gjorts Prop. 1994/95:100
inom Nordiska ministerrådets budget.                                  Bilaga 4

Ytterligare diskussioner förs nu mellan Nordiska ministerrådet och
Nordiska rådet om det framtida samarbetets inriktning mot bakgrund av
Finlands och Sveriges respektive Norges beslut i frågan om EU-
medlemskap. För att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande gör
Nordiska ministerrådet en kartläggning av olika möjligheter till samarbete
mellan nationella institutioner i de nordiska länderna.

Ett genomgående tema i det svenska agerandet i internationella
organisationer skall vara att verka för ökad effektivitet i användandet av
respektive organisations resurser. Under året har regeringen beslutat om
särskilda riktlinjer för ekonomisk styrning av internationella
organisationer till vilka bidrag lämnas från statsbudgeten. Riktlinjerna
skall beaktas av de som förordnats företräda regeringen vid förhandlingar
i internationella organisationer. Riktlinjerna är avsedda att uppmuntra den
effektivare styrning och uppföljning av organisationernas verksamhet som
Sverige lägger stor vikt vid.

Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Bidrag till vissa
internationella organisationer t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995 års
budgetproposition är följande:

Mkr

Utgift

1993/94

Anvisat

1994/95

Förslag

1995/96

varav be-
räknat för
juli 95-
juni 96

Beräknad
besparing
1997'

Beräknad
besparing
1998'

1819,1

1498,8

2 300,2

1570,3

-8,1

-80

1 Prisnivå 1995/96

B 1. Förenta nationerna

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

385 298 239

199 206 000

351 353 000

varav 260 796 000

beräknat för juli 1995-juni 1996

Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till FN:s
reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Vidare har under
anslaget medel beräknats för Sveriges bidragsandel till FN:s organisation
för industriell utveckling, Unido, till den internationella
kontrollorganisation som år 1996 avses etableras i Haag för att övervaka

25

efterlevnaden av FN:s konvention mot kemiska vapen samt för att Prop. 1994/95:100
möjliggöra uppföljning av ingångna konventioner.                       Bilaga 4

Enligt beslut av FN:s säkerhetsråd har en tribunal för krigsförbrytelser
i f.d. Jugoslavien inrättats (resolution 808, 1993). Sverige har
tillsammans med flera andra västländer förordat att kostnaderna skall
belasta FN:s reguljära budget, men inget beslut föreligger ännu om hur
kostnaden skall finansieras.

Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd
fördelningsnyckel. Utvecklingen av de olika organisationernas budgetar
blir därmed en viktig utgiftsstyrande faktor.

Bidragen uttaxeras i nomalfallet i annan valuta än svenska kronor,
vilket innebär att även kronans kurs är en viktig sådan faktor.

Regeringens överväganden

FN:s reguljära budget

Förenta nationernas reguljära budget för tvåårsperioden 1994-95
fastställdes av den 48:e generalförsamlingen till 2 580 200 200 dollar.
Sveriges bidragsandel för FN:s reguljära budget beräknas fr.o.m.
kalenderåret 1995 öka från 1,11% till 1,22%. Det uttaxerade bidraget för
kalenderåret 1994 (budgetåret 1993/94) uppgick till 92,8 miljoner kronor.
Detta belopp kan komma att revideras i efterhand.

Ett minst lika stort belopp kan beräknas för kalenderåret 1995
(budgetåret 1994/95) till följd av den högre bidragsandelen. Reservation
måste även här göras för revideringar. För kalenderåret 1996 (budgetåret
1995/96) kan det svenska bidraget beräknas uppgå till 93 miljoner
kronor.

FN: programbudget (miljoner US dollar) för tvåårsperioden

1990-91

1992-93

1994-95

2 134,1*

2 467,5*

2 580, 2

* efter revidering

Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget, mkr

1992/93

Utfall

80,2

1993/94

Utfall

92,8

1994/95

Anslag

74,5

1995/96

Förslag

93,0*

* 12 månader

Utfallet för budgetåret 1994/95 kan beräknas överskrida budgeterat
belopp med 25% till följd av den svenska kronans fall.

26

FN:s fredsbevarande operationer

Ett ökat antal fredsbevarande insatser har lett till ökade kostnader.

Kostnader för FN:s fredsbevarande insatser 1990-1994, miljoner US
dollar.

År

1990

1991

1992

1993

1994

Särskilda
kontot

378,8

449,0

1697,0

2970,2

3500,0

Reguljära
budgeten

31,2

31,2

37,8

37,8

38,0

Summa

410,0

480,2

1734,8

3008,0

3538,0

För närvarande pågår följande 17 operationer. Tre av dessa finansieras
över den reguljära budgeten. Inom parentes anges det årtal då FN:s
säkerhetsråd beslutade upprätta operationen i fråga.

Finansiering över den reguljära budgeten:

FN:s kommission för stilleståndsövervakning i Palestina, UNTSO (1948)
FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan, Unmogip (1949)
FN:s mission för verifikation av avtalet om mänskliga rättigheter i
Guatemala, Minugua (1994)

Finansiering över det särskilda fredsbevarande kontot:

FN:s vaktstyrka på Cypern, Unficyp (1964)

FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOF (Israel-Syrien) (1974)

FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil (1978)

FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, Unikom (1991)

FN:s observatörsgrupp i El Salvador, Onusal (1991)

FN:s kontrollgrupp i Angola, Unavem II (1991)

FN:s mission för folkomröstningen i Västra Sahara, Minurso (1991)

FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, Unprofor (1992)

FN:s operation i Mozambique, Onumoz (1992)

FN.s observatörsgrupp i Liberia, Unomil (1992)

FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (1993)

FN:s stödgrupp i Rwanda, Unamir (1993)

FN:s observatörsgrupp i Georgien, Unomig (1993)

FN:s operation i Somalia, Unosom II (1993)

Sveriges andel av FN:s budget för fredsbevarande operationer beräknas
fr.o.m. kalenderåret 1995 uppgå till 1,22%. Kostnadsberäkningarna för
det förlängda budgetåret 1995/96 innehåller ett stort mått av osäkerhet.
FN:s säkerhetsråd har fattat beslut om att den 31 mars 1995 avveckla
Unosom, en av FN:s dyraste operationer. Onusal och Onumoz beräknas
vidare kunna avvecklas innevarande budgetår efter det att fria val hållits.
Samtidigt har FN:s generalsekreterare föreslagit nya insatser i ett antal

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

27

länder. Regeringen föreslår att 241 853 000 kr avsätts budgetåret 1995/96 Prop. 1994/95:100

(18 månader) för att betala Sveriges andel av FN:s fredsbevarande Bilaga 4
verksamhet.

Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, mkr

1992/93

Utfall

189,8

1993/94

Utfall

268,4

1994/95

Budget

117,2

1995/96

Förslag

156,8*

*12 månader

Anslaget belopp budgetåret 1994/95 beräknas överskridas med minst
100% till följd dels av kronans fall, dels av att fredsbevarande insatser
ökat i antal och i kostnad. Två insatser, Unprofor i f.d. Jugoslavien och
Unosom i Somalia stod budgetåret 1993/94 för mer än hälften av de
totala utgifterna för fredsbevarande operationer.

FN: s organisation för industriell utveckling (Unidoi)

Unidos målsättning är att främja och påskynda den industriella
utvecklingen i utvecklingsländerna. Sveriges bidragsandel till Unido är
f.n. 1,16%. För kalenderåret 1996 (budgetåret 1995/96) beräknas
Sveriges obligatoriska bidrag uppgå till 8 100 000 kr.

Sveriges bidrag till Unido, mkr

1993/94

Utfall

9,8

1994/95

Anslag

6,9

1995/96

Förslag

8,1*

*12 månader

FN:s konvention mot kemiska vapen

Konventionens syfte är att totalförbjuda en hel kategori av
massförstörelsevapen, de kemiska, och att reglera hur de idag existerande
lagren av dessa vapen skall förstöras.

Sveriges bidrag till den förberedande kommissionens arbete uppgick
budgetåret 1993/94 till 1 624 364 kr. Sveriges andel för kalenderåret
1994 har beräknats till 2 400 000 kr. Enligt kommissionens beslut utgör
Sveriges preliminära bidragsandel kalenderåret 1995 686 972 gulden,
motsvarande 1,22% av totalbudgeten. Budgeten för den färdiga
kontrollorganisation som kommer att inrättas i Haag fastställs när
konventionen träder i kraft. Regeringen föreslår att 3 750 000 kr avsätts
för att täcka kostnaden för den svenska andelen av budgeten för den

28

förberedande kommissionen alternativt den blivande Prop. 1994/95:100
kontrollorganisationen för budgetåret 1995/96 (18 månader).             Bilaga 4

Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m.

Under anslagsposten budgeteras för obligatoriska kostnader till följd av
bl.a. översyns- och granskningskonferenser för internationella
konventioner. Under budgetåret 1995/96 kommer en översynskonferens
för konventionen mot särskilt inhumana vapen att äga rum. Vidare
förutses en granskningskonferens för B-vapenkonventionen.

Regeringen föreslår att 750 000 kr avsätts för att täcka obligatoriska
kostnader för uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m.
budgetåret 1995/96 (18 månader).

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Förenta nationerna för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 351 353 000 kr.

B 2. Nordiska ministerrådet

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

314 883 000

250 000 000¹

472 500 000

varav 315 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

¹¹ Härutöver disponeras 13 750 000 kr under anslaget G 1, anslagsposten 8, för
Nordiska ministerrådets närområdesprogram. Utfallet kan beräknas överskrida
budgeterat belopp med ca 38 % till följd av valutakursförändringen.

Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet
i Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges
andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska
hälsovårdshögskolan.

Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.

Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska
ministerrådet i november 1994 Nordiska ministerrådets budget för år
1995. Budgeten uppgår till totalt 718 931 000 danska kronor. Härutöver
tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till
40 608 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för
verksamhetsåret 1995 är 40,4 % enligt den fördelningsnyckel som
tillämpas.

Nordiska ministerrådets budget för år 1996 kommer att fastställas först
i november 1995.

Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av
organisationens budget, dels valutakursförändringar - beloppen betalas
till större delen i danska kronor. Anslaget har beräknats till 472 500 000
kr för nästa budgetår.

29

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 472 500 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

B 3. Europarådet

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

34 273 799

30 222 000

36 339 000

varav 34 300 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Huvuddelen av anslaget används för att betala det svenska bidraget till
Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1996. Sveriges andel av
den ordinarie budgeten är för närvarande 2,88%. Förutom detta bidrag
bestrids från anslaget följande kostnader: amortering av lån för
uppförande av en ny byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga
rättigheter, pensionsbudget, administration i samband med Sveriges
deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde,
det europeiska farmakopésamarbetet (kvalitetskontroll av läkemedel),
deltagande i fonden för social utveckling, bidrag till den s.k.
Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande i kommissionen
för demokrati genom lag samt bidrag till den europeiska ungdomsfonden.

Utbetalningar från anslaget sker nästan alltid i franska franc.
Kronkursens utveckling är en viktig utgiftsstyrande faktor. Trots visad
restriktivitet från medlemsländernas sida i samband med Europarådets
budgetprocess, har deprecieringen av kronan hösten 1992 lett till
överskridanden av anslaget under budgetåren 1992/93 och 1993/94.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Europarådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
36 339 000 kr.

B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD)

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

21 729 033

22 573 000

46 460 000

varav 30 973 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk
tillväxt och finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av
världshandeln på multilateral och icke diskriminerande basis. Under de

30

senaste åren har OECD:s verksamhet utvidgats med ett antal nya Prop. 1994/95:100
uppgifter. Bland dessa kan nämnas samarbetet med länder i Central- och Bilaga 4
Östeuropa och f.d. Sovjetunionen inom ramen för det år 1990 tillskapade
östcentret. En dialog har inletts med de s.k. dynamiska ekonomierna i
Sydostasien och Latinamerika. Förhandlingar om medlemskap påbörjades
under år 1994 med fyra östeuropeiska länder och med Korea. Vidare kan
nämnas OECD:s studie rörande sysselsättning och arbetslöshet och
organisationens arbete med s.k. framtidsfrågor inom handelssystemet
(handel och miljö, handel och konkurrens, handel och investeringar).

Denna utvidgning av verksamheten har fått konsekvenser för
organisationens övriga arbete och budget.

Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader för sekretariatet och
de traditionella OECD-aktiviteterna där även östcentret ingår. Samtliga
medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala framräknad på
basis av BNP. För år 1994 var Sveriges andel 1,46 %. Resterande del av
Sveriges bidrag till OECD går till olika organ och aktiviteter, som
finansieras med frivilliga bidrag, exempelvis det internationella energi-
organet (IEA), atomenergiorganet (NEA), europeiska transportminis-
terkonferensen (ECMT), centret för utbildningsforskning (CERI) samt
olika specialprogram. Beroende på antalet deltagande länder varierade
Sveriges andel av dessa aktiviteter under 1994 mellan 1,41 och 3 %.

OECD:s budget löper per kalenderår och fastställs i december. Faktorer
som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av
organisationens budget, dels valutakursförändringar - beloppet betalas i
utländsk valuta. Med ledning av tillgängligt underlag har anslaget
beräknats till 46 460 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 46 460 000 kr.

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

135 629 039

113 850 000

1 000

I och med medlemskapet i EU frånträder Sverige EFTA-konventionen,
som trädde ikraft år 1960. Genom en överenskommelse mellan
medlemsstaterna bidrar Sverige, liksom övriga kandidatländer, till en
avvecklingsbudget för EFTA-sekretariatet under det första halvåret 1995.
Under detta anslag finns beredskap för eventuella oförutsedda utgifter
budgetåret 1995/96 som kan bli följden av ett utträde.

EFTA-staterna har slutit ett avtal (övergångsavtalet) som reglerar
övergången från EES till EU såvitt avser EES-institutionernas roll efter
den 1 januari 1995. Enligt det avtalet skall EFTA-domstolen fungera
fram till den 30 juni 1995 för de EFTA-stater som ansluter sig till EU.

31

Om domstolen då inte har avslutat alla pågående ärenden kan EFTA-
staterna förlänga dess mandat med ytterligare högst sex månader.

EFTA:s övervakningsmyndighets (ESA) behörighet i förhållande till
de EFTA-stater som lämnar organisationen har enligt övergångsavtalet
förlängts till den 30 mars 1995. För tiden därefter kan ESA endast vara
svarande inför EFTA-domstolen. Hur länge denna roll kan behöva
fullgöras beror på situationen i EFTA-domstolen. Samtliga delar av ESA
behöver emellertid inte kvarstå, utan endast den personal som berörs av
pågående ärenden inför EFTA-domstolen.

Beräkningen av utfallet för anslaget är mot ovanstående bakgrund
osäker. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000
kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

B 6. Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m.

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

11 126 597

9 018 000

17 515 000

varav 14 314 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Sverige verkar för en friare världshandel och minskad diskriminering
samt för multilateralt samarbete genom medlemskapet i nedanstående
organisationer för vilka Sveriges bidrag för budgetåret 1995/96 beräknas
enligt följande.

Anslag

1994/95

Förslag

1995/96

1. GATT

7 225 000

12 315 000

2. Internationella rådet
för samarbete på tull-
området

833 000

2 182 000

3. Internationella tull-
tariffbyrån

246 000

322 000

4. Internationella kaffe-
organisationen (ICO)
(prop. 1982/83:142)

439 000

1 150 000

5. Internationella kakao-
organisationen (ICCO)
(prop. 1986/87:41)

84 000

220 000

32

6. Internationella natur-

Prop. 1994/95:100

gummiorganisationen (INRO)

(prop. 1988/89:19)

19 000

50000

Bilaga 4

7. Internationella gummi-
studiegruppen (IRSG)
(prop. 1966:1 bil. 12
s. 168)

115 000

301 000

8. Internationella byrån i
Paris för utställningar
(prop. 1947:1 bil. 12
s. 156)

57 000

75 000

9. New Forum

-

900 000

Summa

9 018 000

17515 000

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den
internationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den
åttonde internationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay-
rundan, som startade år 1986, slutfördes vid årsskiftet 1993/94. Genom
resultatet av Uruguay-rundan upprättades Världshandelsorganisationen
(WTO), som innefattar såväl GATT-regelverket som de övriga avtal som
slutits i förhandlingarna rörande bl.a. tjänstehandel och immaterialrätt.

Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av
regelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner
och tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs också en granskning av enskilda
länders handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism
(TPRM). Dessa verksamheter kommer att vidareutvecklas och
kompletteras genom tillkomsten av WTO.

Tunga poster i den nuvarande GATT-budgeten är, förutom
sekretariatskostnader, bidraget till International Trade Centre
UNCTAD/GATT (ITC) samt TPRM. Genom tillskapandet av WTO
tillkommer kostnader för administrationen av det nya och utvidgade
regelverket. Dessa kommer att fastställas slutgiltigt under budgetåret
1995/96. Bidragen till GATT har byggt på medlemsländernas andel av
världshandeln under de senaste tre åren. Detta kommer att gälla även
inom WTO, med tillägg av ett belopp grundat på respektive länders andel
i handeln med tjänster. För år 1995 beräknas Sveriges andel således till
ca 2,5 %.

Tidigare försök att med internationella avtal stabilisera priserna på
råvarumarknaderna har inte varit framgångsrika. Avtalen ersätts nu
alltmer av andra former av internationell samverkan syftande till
marknadsanpassning.

Sverige har i september 1994 undertecknat och ratificerat 1994 års
internationella kaffeavtal, som ersätter 1983 års avtal. Det nya avtalet är
utan prisstabiliserande inslag.

Ett nytt internationellt avtal om tropiskt timmer, som skall ersätta 1983
års avtal, har framförhandlats. Förhandlingar om ersättningsavtal för
1987 års internationella naturgummiavtal pågår.

Sverige deltar i förhandlingar kring en ny internationell regim, det s.k.                   33

New Forum, för exportkontroll av krigsmateriel samt sådan högteknologi

3 Riksilagen 1994195. I saml. Nr 100. Bilaga 4

som normalt har civil användning men som kan komma till användning
för vapenutveckling. Kostnaderna för svensk medverkan i denna regim
beräknas till 900 000 kr budgetåret 1995/96.

Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av
organisationernas budgetar, dels valutakursens förändringar - beloppen
betalas i utländsk valuta.

Totalt beräknas kostnaderna budgetåret 1995/96 för svenska bidrag till
de internationella organisationer som redovisas under detta anslag till
17 515 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m.
för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 17 515 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

B 7. Internationell råvarulagring

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

724 500

1 750 000

2 625 000

varav 1 750 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Från anslaget betalas kostnader för råvarulagring under 1987 års
internationella naturgummiavtal och det ersättningsavtal, som f.n. är
under förhandling.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Internationell råvarulagring för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 2 625 000 kr.

B 8. Övriga internationella organisationer m.m.

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

2 258 330

2 964 000

5 040 000

varav 2 752 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Från anslaget betalas bidrag till vissa internationella organisationer som
arbetar för att främja de mänskliga rättigheterna och folkrättens
ställning.

Bland dessa kan nämnas Raoul Wallenberg-institutet i Lund samt ett
antal enskilda organisationer och institutioner, vars arbete inom detta
område är ovärderligt.

34

Anslaget belastas också med kostnader för skattejustering av pensioner Prop. 1994/95:100
för svensk personal som arbetat i de s.k. koordinerade organisationerna. Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 5 040 000 kr.

B 9. Fredsbevarande verksamhet

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

898 274 878

836 294 000

1 341 948 000

varav 889 907 000

Reservation 225 401 032

beräknat för juli 1995-juni 1996

Anslaget används för att möjliggöra svenskt deltagande i och stöd åt FN:s
och OSSE:s konfliktförebyggande, fredsbevarande och fredsfrämjande
verksamhet inklusive sanktionsövervakning, planerings- och
förhandlingsarbete, deltagande i övervaknings- eller missionsverksamhet
samt utbildning och förberedelser härför.

Från anslaget kan också bekostas svenskt deltagande i EU:s
gemensamma aktioner inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP).

Under budgetåret 1993/94 har avvecklingen skett av den svenska
underhållsbataljonen om 494 man i FN:s interimstyrka i Libanon, Unifil
samt av det resterande svenska deltagandet i FN:s fredsbevarande
operation på Cypern, Unificyp. Försvarsmakten har på regeringens
uppdrag avvecklat det svenska deltagandet om 260 man i det nordiska
stabs- och trosskompaniet vid Unprofor i Makedonien.

Av tabellen i bilaga 4:3 framgår det svenska deltagandet med personal
i fredsbevarande verksamhet per den 15 december 1994.

35

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

De frivilliga insatser som tidigare budgeterats under anslaget B 10.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
kommer fr.o.m. nästa budgetår att bekostas från anslaget
Fredsbevarande verksamhet. Med ett samlat anslag utanför
biståndsramen under Utrikesdepartementets huvudtitel kan
regeringen fatta beslut om snabba, utrikespolitiskt motiverade
insatser eller verksamhet, vare sig dessa sker inom ramen för FN,
OSSE, EU eller annat bilateralt eller mellanstatligt samarbete.

I likhet med vad som gäller för andra verksamheter inom
Försvarsmakten tas ett generellt effektivitetskrav ut på
organisationen Försvarets internationella centrum budgetåret
1995/96.

Som en del av regeringens besparingsarbete kommer det svenska
deltagandet i FN:s skyddsstyrka i det f.d. Jugoslavien, Unprofor,
att under budgetåret 1994/95 reduceras i någon del av Unprofors
olika operationer.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 1 341 948 000 kr.

B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE)¹

1993/94 Utfall

14 863 883

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

32 894 000

13 823 000

varav 12 133 000 beräknat for juli 1995-juni 1996

Tidigare redovisat under anslaget B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa

(ESK)

Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till
OSSE:s reguljära budget, till den enligt OSSE-konventionen om
förlikning och skiljedom upprättade skiljedomstolen och till OSSE:s
missioner. Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd
fördelningsnyckel. Sveriges andel uppgår till 3,55% av OSSE:s reguljära
budget. Utvecklingen av OSSE:s budget blir därför avgörande för
utgiftsnivån. Bidragen uttaxeras normalt i österrikiska schilling, varför
även kronans kurs är betydelsefull. En viss eftersläpning i uttaxeringarna
har konstaterats vilket givit ett visst överskott för budgetåret 1993/94.
Denna eftersläpning kommer sannolikt att medföra motsvarande ökning
av kostnaderna för de båda följande budgetåren. OSSE har för närvarande
långtidsmissioner i Estland, Georgien, Federala republiken Jugoslavien

36

(f.n. vilande), Lettland, Makedonien, Moldavien, Sarajevo, Tadjikistan Prop. 1994/95:100
och Ukraina (under upprättande).                                      Bilaga 4

För sanktionsövervakning har förutom en koordinator och ett
kommunikationscentrum i Bryssel följande fältgrupper inrättats, nämligen
i Albanien, Bulgarien, Kroatien, Makedonien, Rumänien, Ukraina och
Ungern.

OSSE är som permanent organisation fortfarande under uppbyggnad
sedan år 1990 både vad avser de centrala institutionerna och vad avser
verksamheten på fältet. Av stor betydelse för utgiftsnivån blir frågan om
det blir möjligt att inom OSSE:s ram upprätta en fredsbevarande styrka
i Nagorno Karabach. OSSErs toppmöte i Budapest i december 1994
beslutade att förstärka samarbetets organisatoriska struktur. Bland
konkreta nya uppgifter uppnåddes enighet om att fortsätta planeringen för
en insats i Nagorno Karabach. OSSE:s roll som aktivt forum för regional
samverkan och säkerhetspolitisk dialog i Europa med central uppgift att
verka konfliktförebyggande förstärktes.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 13 823 000 kr.

Bli. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom
EU

1994/95 Nytt anslag (förslag)         12 633 000

varav 8 422 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Från anslaget får betalas obligatoriska kostnader utgörande Sveriges andel
för beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken i EU. Fördelningsnyckel fastställs i varje enskilt fall,
oftast med BNP som grund.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 633 000 kr.

37

C. Internationellt utvecklingssamarbete

Regeringens politik

Utvecklingssamarbete i en föränderlig värld

En sammanhållen utvecklingspolitik för solidaritet, säkerhet och
demokrati

Senare års snabba omvärldsförändringar och växande ömsesidiga
beroenden tydliggör Sveriges regionala och globala gemenskap med andra
nationer. Mer än tidigare krävs en helhetssyn, en sammanhållen svensk
utvecklingspolitik för säkerhet, solidaritet och demokrati. I dagens värld
angår allt alla.

Stormaktsrivaliteten försvårade det internationella samarbetet på område
efter område. Kalla krigets slut ger nya möjligheter till global samverkan.
I det historiska skifte vi nu lever i är det ännu svårt att urskilja dragen i
den världsordning som håller på att växa fram. Nya säkerhetsproblem,
nya ekonomiska, sociala och miljömässiga beroenden, nya
kommunikationssätt och nya politiska och kulturella möten bildar
tillsammans en väv av snabba världsomspännande förändringar. Denna
omgestaltning av problemens karaktär kräver i grunden en
perspektivförändring. Säkerhet kan inte längre förstås som enbart staters
säkerhet utan handlar om människors livsvillkor i bred mening. Ju
mindre det handlar om konflikter mellan stater, desto mindre kan vi
bygga säkerhet med militär makt. Ju mer det handlar om människors
säkerhet, desto mer måste vi främja ekonomisk tillväxt och utveckling
samt social sammanhållning inom ramen för ekosystemens bärighet. I
grunden betyder utveckling att frigöra människors potential för eget
ansvarstagande.

Kärnan i solidaritetens idé är de fattigas rätt till människovärde, till
frihet från armod och förtryck. Utvecklingssamarbete handlar ytterst om
alla människors lika värde och om gemensam säkerhet. Säkerhet och
solidaritet blir därmed alltmer sammanflätade begrepp.

Vi vet idag mer om varför vissa länder utvecklas väl, och andra inte.
Den framväxande samsynen mellan nord och syd om vad som är
nödvändiga delar av en fungerande utvecklingsstrategi är ett stort steg
framåt och en god grund för utvecklingssamarbetet.

En av de stora politiska utmaningarna under kommande år är att bygga
en ny bred uppslutning kring behovet och inriktningen av internationellt
utvecklingsamarbete. Biståndet måste i högre grad koncentreras till stöd
för de fattigaste länderna och för insatser som inte kan finansieras på
annat sätt. Den långsiktiga, fattigdomsorienterade inriktningen av det
svenska utvecklingssamarbetet skall förstärkas.

I tider av krympande resurser är det särskilt viktigt att
utvecklingssamarbetet bedrivs effektivt och målmedvetet. En föränderlig
omvärld ställer också krav på ett flexibelt bistånd. Den komplicerade
organisationsstrukturen i den nuvarande biståndsadministrationen har
försvårat ett samordnat agerande för att möta nya utmaningar och

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

38

prioriteringar. En av regeringens första åtgärder på biståndsområdet var
därför att initiera en konsolidering av de fyra biståndsmyndigheterna i
syfte att uppnå ökad effektivitet, flexibilitet och tydlighet gentemot
omvärlden. Därigenom kan ett effektivare resursutnyttjande och bättre
förutsättningar för uppföljning och utvärdering uppnås.

Den nya biståndsmyndigheten skall ansvara för genomförandet av det
bilaterala samarbetet och delar av det multilaterala. Det programmerade
biståndet skall på sikt koncentreras till färre länder. Långsiktigheten skall
ökas bl.a. genom att samarbetsavtal med länderna återinförs.

Det svenska biståndets utformning har i många avseenden varit
internationellt vägledande och åtnjuter stort anseende både bland andra
givarländer och i mottagarländerna. Samtidigt har biståndet här hemma
ansatts hårt under senare tid. Både saklig och osaklig kritik har framförts.
Den sakliga kritiken har varit pådrivande för en konstruktiv omprövning
av inriktningen av vårt utvecklingssamarbete. För att bidra till att vunna
erfarenheter tas till vara i syfte att förbättra och effektivisera biståndet,
föreslår regeringen bl.a. att en särskild expertgrupp med svensk och
internationell expertis tillkallas.

Afrika kommer att förbli den viktigaste kontinenten i det svenska
utvecklingssamarbetet. Regeringen avser att särskilt uppmärksamma två
frågeställningar: demokrati och politisk utveckling samt säkerhet,
utveckling och konfliktlösning, främst i södra Afrika. Ett analys- och
utredningsarbete kring dessa båda frågor kommer att påbörjas snarast
möjligt.

Det är viktigt att med bistånd stödja övergång till fred och demokrati
men också att med hjälp av biståndsinsatser motverka att konflikter bryter
ut. Demokratin har gjort snabba framsteg i u-länderna under senare år.
Utvecklingssamarbetet bör i ökad utsträckning inriktas på att stärka
demokratins ofta svaga strukturer och skyddet av de mänskliga
rättigheterna. Det svenska initiativet att skapa ett internationellt institut
för demokrati och fria val har fått starkt internationellt stöd. Stiftandet av
detta institut planeras ske i början av 1995.

Svenska folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig uppgift
i stödet för demokratisk utveckling. I enlighet med betänkandet (Ds
1994:63) Demokratier kräva dessa partier! föreslås att stöd till politiska
partier i u-länder och Central- och Östeuropa via organ knutna till
svenska partier skall möjliggöras.

Samarbetet med Sydafrika, Kambodja och Västbanken/Gaza kommer
att intensifieras och i ökad utsträckning programmeras. Biståndet till Kap
Verde, Lesotho och senare även Botswana kommer att övergå till andra
mer ändamålsenliga former.

Konflikterna i det f.d. Jugoslavien måste få politiska lösningar.
Förberedelser för efterkrigstiden bör nu inledas. Ett omfattande
internationellt stöd krävs för att bidra till att försona folken och
återuppbygga länderna på Balkan. Sverige vill bidra till framväxten av ett
demokratiskt samhällssystem, till rehabilitering och återuppbyggnad samt
genom stöd underlätta för bosniska flyktingar som så önskar att återvända
hem.

Att stärka kvinnors rättigheter är ett mål i sig och en nyckel till både

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

39

högre produktivitet och bättre social standard för alla. Genom kvinnorna Prop. 1994/95:100
når man också barnen. Friska och välutbildade barn är de fattigas kapital. Bilaga 4
Regeringen kommer att samråda med riksdagens partier i syfte att
utarbeta ett förslag om hur jämställdhet mellan kvinnor och män bör
uttryckas och förstärkas i de biståndspolitiska målen. Därigenom skall
kvinnans ställning inom ramen för vårt utvecklingssamarbete stärkas.

Långsiktigt hållbar utveckling är målet för allt utvecklingssamarbete.
Den nyligen framlagda arbetsgruppsrapporten (Ds 1994:132) Hållbart
bistånd - det svenska biståndet efter UNCED kommer att ligga till grund
för det intensifierade arbetet med integration av miljöaspekter i
utvecklingssamarbetet. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen
i dessa frågor.

Den breda synen på befolkningsrelaterade frågor som framkom på den
internationella befolknings- och utvecklingskonferensen i Kairo i
september 1994 är ett viktigt bidrag till möjligheterna att uppnå en
hållbar utveckling. Jämställdhet mellan kvinnor och män är av avgörande
betydelse för en hållbar befolkningsutveckling. Det breda angreppssättet
måste nu operational iseras i konkreta insatser och policyförslag både i det
bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet.

Medlemskapet i EU kommer att innebära nya uppgifter och
dimensioner för svenskt utvecklingssamarbete. Tillsammans står EU-
länderna för mer än hälften av världens samlade bistånd till u-länderna.
Den del av EU-ländernas bistånd som kanaliseras via EG-kommissionen
genomgår ett dynamiskt och formbart skede och kommer genom sin
storlek att spela en allt viktigare roll i både enskilda mottagarländer och
i de internationella organisationerna. Sverige kan i EU-samarbetet ta
tillvara andras erfarenheter, men har också mycket att ge. Det förutsätter
att vi utnyttjar vårt medlemskap aktivt och konstruktivt och i nära
samarbete med likasinnade unionsländer på biståndsområdet. Ett aktivt
engagemang i EU måste gå hand i hand med ett fördjupat globalt
samarbete.

De internationella organisationernas kapacitet att leda och samordna
arbetet på utvecklings- och katastrofområdena måste stärkas och bli mer
effektivt. Reformarbetet inom det Nordiska FN-projektets ram skall
kraftfullt följas upp. Det gäller införandet av nya styr- och
finansieringsformer för FN:s biståndsverksamhet samt bättre och
effektivare samordning av FN:s och andras insatser på katastrofområdet.

Inom ramen för de förhandlingar som nu startar om ytterligare
påfyllnad av Världsbankens fond för utlåning på mjuka villkor till de
fattigaste länderna (IDA) skall Sverige tillsammans med bl.a. övriga
nordiska länder aktivt verka för att bankens fattigdomsorienterade strategi
får ökat genomslag i verksamheten.

Reformambitionerna måste också sträcka sig längre än till de mest
uppenbara bristerna i det multilaterala systemet. Det gäller bl.a. frågor
som kräver att FN:s stadgar förändras, så att hela systemet av
internationella instrument kan utvecklas. Ett viktigt initiativ i det
avseendet är Kommissionen för globalt samarbete. Dess rapport Our
Global Neighbourhood kommer att presenteras i februari 1995. De frågor                 40

som behandlas i rapporten gäller bl.a. att i breda termer främja säkerhet,

att hantera ekonomiska beroenden och att ytterligare effektivisera FN. Prop. 1994/95:100
Det pågående reformarbetet kommer att intensifieras under 1995 i Bilaga 4
samband med världsorganisationens 50-årsjubileum. Med den aktiva roll
Sverige och övriga Norden hittills spelat i olika reformsammanhang och
i synen på FN och det multilaterala systemet blir det en stor utmaning att
medverka till ett sammanfogande av de många reformprocesser som
pågår. Sveriges utgångspunkt är att 50-årsfirandet måste bli mer än ett
jubileum - det bör bli startpunkten för en ny era för det globala
samarbetet.

Utvecklingen i världen - framsteg men ökande orättvisor

Aldrig någonsin har levnadsnivåerna i u-ländema stigit så snabbt som
under de senaste trettio åren. Livslängden har ökat med drygt en
tredjedel. Barnadödligheten har halverats och läskunnigheten bland vuxna
har ökat från drygt 40 % till drygt 60 %. Över 80 % av barnen börjar
i skolan. Demokratin har också gjort stora framsteg under det senaste
årtiondet. För första gången lever en övervägande del av världens
befolkning i länder där regeringarna är tillsatta efter fria val. Tillväxten
har i u-länderna som helhet under de senaste åtta åren bara under ett år
varit lägre än 4%, medan i-länderna som grupp bara ett år överskridit
denna tillväxttakt. Variationen i utvecklingen mellan olika länder är dock
mycket stor. Medan många länder lämnat u-landsstadiet bakom sig, bl.a.
till följd av god ekonomisk politik, drabbas samtidigt allt fler stater av
långvarig ekonomisk nedgång, där felaktig ekonomisk politik kombinerats
med sönderfallande statsapparater, förtryck och stegvis ökande
motsättningar mellan olika grupper inom respektive land. Många
statsbildningar befinner sig idag i en ömtålig situation. Risken för
våldsamma konflikter i dessa länder har ökat.

I krisdrabbade länder har fattigdomen ofta ökat i hela samhället. I
länder med tillväxt är framstegen ojämnt fördelade. Fattigdomen blir där
allt mer koncentrerad till landsbygden, särskilt dess avlägsna delar, till
kvinnor och barn, till handikappade och till minoriteter.

På längre sikt avtecknar sig väldiga utmaningar. Även om varje par
hädanefter inte får fler än två barn, kommer världens befolkning år 2050
att uppgå till över tio miljarder människor. Med all sannolikhet kommer
dock antalet att vara långt högre. Detta ställer frågan om hållbar
utveckling i fokus. Även på kortare sikt är miljöhoten mycket allvarliga
i vissa länder. Tillgången på brukbar mark och användbart vatten är i
många länder redan knapp.

Fattigdomen är mest utbredd i Afrika. Runt 60 % av människorna i
Afrika söder om Sahara lever i djup fattigdom. Halva befolkningen är
analfabeter. Ett av tio födda barn dör före ett års ålder. Medellivslängden
är 51 år. Den ekonomiska tillväxten har under en längre tid varit alltför
låg för att kompensera befolkningstillväxten. Många länder brottas med
tunga skuldbördor. Samtidigt har länder som genomfört ekonomiska
reformer kunnat uppvisa en högre tillväxt.

Asien är en kontinent full av kontraster. Under trettio år har BNP per

41

capita i Ost- och Sydostasien ökat med över 5 % per år, en ekonomisk
tillväxt utan motstycke i världshistorien. Denna utveckling har också
omsatts i förbättrade levnadsvillkor. Framstegen har spridit sig från de
länder, som nu sedan länge lämnat u-landsstadiet, till folkrika och
fortfarande fattiga länder som Kina. En fjärdedel av Asiens befolkning
lever dock alltjämt i djup fattigdom, främst i Sydasien. De utgör mer än
hälften av jordens fattiga.

I Latinamerika fortsätter de ekonomiska reformer som initierades i
skuldkrisens spår, vilket har lett till kraftigt ökande privata kapitalflöden
och ekonomisk tillväxt. Även läget beträffande medellivslängd,
undernäring och läskunnighet har förbättrats. Utvecklingen skiljer sig
dock avsevärt mellan olika länder och inom länder. BNP per capita är
betydligt högre i Latinamerika än i Asien och Afrika. Detta döljer dock
att 35 % av Latinamerikas befolkning lever i djup fattigdom, till följd av
en extremt ojämlik inkomstfördelning.

Sammantaget lever idag mer än en miljard människor i världen i djup
fattigdom, dvs. utan att ens de mest elementära behoven uppfylls. En
växande skara är på flykt till följd av fattigdom, förtryck, krig,
resursutarmning eller naturkatastrofer. Handikappade far ofta särskilt illa.
Den övervägande delen av världens flyktingar lever i Asien eller Afrika
under mycket svåra förhållanden. Fattigdom handlar om hunger,
undernäring, analfabetism och dålig hälsa. Det är också en fråga om
osäkerhet, maktlöshet och förtryck. Inte minst handlar det om kvinnans
svaga ställning i förhållande till mannen och barnens utsatthet i
förhållande till de vuxna. Utveckling handlar om att ge människor
möjligheter att av egen kraft förbättra sina liv - en frigörelse från
fattigdomens tyranni och förnedring.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Mål och medel i det svenska utvecklingssamarbetet

Huvudmålet och de biståndspolitiska målen - de fattigas rätt till
utveckling

Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja
de fattiga folkens levnadsnivå. I begreppet levnadsnivå innefattas
människors möjligheter att på ett förutsägbart och säkert sätt livnära sig,
att ha god hälsa och tillgång till utbildning och annan social service.
Utvecklingssamarbete handlar om att stärka människors och samhällens
förmåga att själva utforma sin och kommande generationers framtid.

De av riksdagen fastslagna målen - svenskt utvecklingssamarbete skall
bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet,
ekonomisk och social utjämning, demokratisk samhällsutveckling samt en
framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön -
kompletterar och förstärker varandra i det övergripande syftet att minska
fattigdomen och skapa rättvisare levnadsvillkor för fattiga människor.

Fattigdomens börda bärs oproportionerligt tungt av kvinnor.
Misshushållningen med kvinnliga resurser och kvinnors svaga ställning
utgör allvarliga hinder för u-ländemas utveckling. För att betona dessa
frågor i det internationella utvecklingssamarbetet, avser regeringen att

tillsammans med riksdagspartierna se över de biståndspolitiska Prop. 1994/95:100
målformuleringarna. Utvecklingssamarbetet skall främja ökad jämställdhet Bilaga 4
mellan kvinnor och män.

Medel i kampen mot fattigdomen

Inget land har kraftigt kunnat minska fattigdomen utan en längre period
av ekonomisk tillväxt. Den mängd resurser som ett samhälle kan generera
för att satsa på hälsa, utbildning, sociala försäkringssystem och andra
insatser som påverkar människors levnadsnivåer är också direkt
förknippad med den totala mängden resurser som skapas i ekonomin.
Ekonomisk tillväxt underlättar vidare rättsstatens och demokratins
utveckling i vid mening.

En ökad samsyn på vilka faktorer som är av betydelse för ekonomisk
tillväxt har vuxit fram under det senaste årtiondet, bl.a. tack vare
erfarenheterna från ett antal u-länder, många i östra Asien, som lyckats
i sina utvecklingsansträngningar. För att uppnå varaktig ekonomisk
tillväxt krävs investeringar. En politisk ledning som har legimitet och en
kompetent statsförvaltning och ett trovärdigt regelverk till sitt förfogande
och som för en ekonomisk politik som syftar till makroekonomisk
stabilitet, bidrar till att reducera osäkerhet och skapa förutsättningar för
långsiktig planering och privata investeringar. Offentliga satsningar på
infrastruktur bidrar till att öka avkastningen på, och därmed också ofta
omfattningen av investeringar i ekonomin.

Erfarenheten visar att nivån på det inhemska sparandet är av avgörande
betydelse för tillväxttakten. Makroekonomisk stabilitet främjar ökat
sparande. Åtgärder som ökar förtroendet för bankväsendet och som gör
det åtkomligt för nya kategorier av sparare är också en förutsättning för
ökat inhemskt finansiellt sparande. I så gott som alla udänder är dock det
inhemska sparandet otillräckligt för nödvändiga investeringar. Dessa
måste därför delvis finansieras med utländskt kapital, dvs. privata flöden
eller bistånd i form av gåvor eller förmånliga krediter.

Erfarenheten visar att tillgången på s.k. humankapital, dvs. mänskliga
resurser, är av central vikt för att förklara varför vissa ekonomier uppnår
tillväxt och inte andra. Insikten växer sig allt starkare om att människors
utbildning, hälsa och möjlighet att delta i utvecklingsprocessen inte bara
är mål i sig utan även medel för att ytterligare höja potentialen för
tillväxt. I de u-länder som lyckats i sina utvecklingsansträngningar synes
höjningen i tillväxttakten i många fall ha föregåtts av satsningar på breda,
grundläggande utbildnings- och hälsoprogram.

En effektiv användning av resurser kommer oftast till stånd där
marknader tillåts existera utan inblandning från staten. Men då marknader
saknas, eller inte uppfyller sin funktion på ett effektivt sätt, finns det skäl
för staten att intervenera, t.ex. på miljöområdet. Detta kräver dock bl.a.
att det finns kompetens och kapacitet i statsförvaltningen att handha
interventioner på ett utvecklingsfrämjande sätt. Erfarenheten visar att
statsförvaltningens kompetens också är av central betydelse för att staten
skall kunna fungera som en rättstat. Tillgång på kompetent arbetskraft

43

krävs inte bara i statliga institutioner utan även inom företag, bl.a. som Prop. 1994/95:100
kanaler för överförande av tekniskt kunnade från utlandet. Högre Bilaga 4
utbildning och forskning är således viktiga instrument för att stat och
näringsliv skall kunna fungera effektivt och bidra till ekonomisk tillväxt.

I analyser av ekonomisk aktivitet i olika ekonomier studeras oftast
hushåll, sällan individer. Skillnaden mellan kvinnor och män har bl.a.
därför uppmärksammats i otillräcklig omfattning. Ökad kunskap och
medvetenhet om kvinnors aktiviteter och bidrag till den ekonomiska och
sociala utvecklingen stärker förutsättningarna för att kvinnors potential
skall kunna utnyttjas effektivare. Den kan därmed, i högre omfattning än
hittills, bidra till ekonomisk tillväxt, samtidigt som kvinnors ställning
stärks och välfärden höjs för alla.

Länder som uppnått ekonomisk tillväxt har i flertalet fall stimulerat sin
export och i högre omfattning än andra u-länder fört en relativt sett öppen
och liberal utrikeshandelspolitik. Insatser som ökar u-länders deltagande
i världshandeln är därför viktiga beståndsdelar i en samlad u-landspolitik.
Jordbrukssektorn är den viktigaste sektorn i flertalet u-länder och den
sektor i vilken flest människor är sysselsatta. En politik måste föras som
samtidigt ger jordbruket förutsättningar att öka sin produktion, skapar
sysselsättning och som främjar miljömässigt hållbara produktionssätt.

Erfarenheten visar att det inte behöver råda motsättning mellan åtgärder
som syftar till att skapa ekonomisk tillväxt och åtgärder som syftar till att
skydda miljön. Fattiga människor som lever i en värld med stor osäkerhet
om framtida möjligheter att försörja sig, tvingas ofta välja kortsiktiga
lösningar för sitt handlande med negativ återverkan på miljön. Tillväxt,
som reducerar fattigdom, i kombination med andra åtgärder som
reducerar människors osäkerhet inför framtiden, kan därför leda till
förändringar i människors beteende som skonar miljön. Ökad integration
av miljöhänsyn i åtgärder som syftar till att åstadkomma ekonomisk
tillväxt är dock påkallad.

Många exempel finns som visar att hög befolkningstillväxt försämrar
möjligheterna att uppnå tillväxt i per capita-termer. Detta beror inte bara
på att tillgängliga resurser måste delas på fler, utan i många fall även på
att befolkningstillväxten i sig kan ha negativa effekter på miljö och
naturresurser.

Fattigdomens spridning och djup i ett land bestäms inte bara av hur
mycket resurser som finns att tillgå per individ i ekonomin utan också av
hur resurserna är fördelade. Fattigdomen är ojämnt fördelad både mellan
och inom nationer. Även i ekonomier med väl fungerande marknader
färgas fördelningen i hög grad av de historiska förutsättningarna. För att
förstå skälen till varför olika grupper av människor är fattiga krävs en
analys av olika målgruppers situation, där institutionella hinder liksom
kulturella, sociala, ekonomiska och politiska faktorer identifieras och
uppmärksammas. Behovet av att även studera fördelningen inom
familjen, dvs. både mellan kvinnor och män och mellan olika
generationer uppmärksammas allt mer.

En ökad kunskap om inkomstfördelningen och dess bestämningsfaktorer
är av central betydelse för en bedömning av hur ekonomiskt-politiska                 44

reformprogram och projekt och program inom utvecklingssamarbetet

återverkar på fattigdomens spridning och djup. Analysen av Prop. 1994/95:100
fördelningsaspekterna måste innefatta ett långsiktigt perspektiv där Bilaga 4
samspelet mellan ekonomisk tillväxt, inkomstfördelning,
befolkningsutveckling och en hållbar utveckling åskådliggörs.

Det finns inga generella lösningar på fattigdomsproblemet som är
giltiga för alla u-länder. Den mest ändamålsenliga utvecklingspolitiken
måste utgå från de förutsättningar som råder i respektive land och
anpassas varefter dessa förändras. Inom utvecklingssamarbetet måste
sammansättningen av åtgärder på motsvarande sätt vara flexibel och
förändras i takt med förutsättningarna. Ett dynamiskt, långsiktigt
landstrategiskt angreppssätt krävs, där länkarna till huvudmålet,
minskning av fattigdomen, klarläggs.

För att åtgärda och förebygga den fattigdom som skapats som ett
resultat av katastrofer och konflikter krävs ofta fler verktyg än de som
normalt inkluderas i det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Regeringen
betonar behovet av en helhetssyn i utrikespolitiken och i det
internationella samfundets agerande. Stöd till den demokratiska
utvecklingen och skyddet av mänskliga rättigheter är av central betydelse.

I länder, som uppnått en viss grad av utveckling, har
utvecklingssamarbetet ofta en viktig katalytisk roll att fylla för att bredda
vägen för ökade privata flöden och investeringar. Här kan förmånliga
krediter spela en viktig roll.

När det gäller det långsiktiga utvecklingssamarbetet i de fattigaste
samarbetsländerna betonar regeringen behovet av att på djupet belysa
fattigdomens orsaker inte bara på landnivå utan även på målgruppsnivå.
Det analysarbete som bedrivs inom SIDA, liksom i OECD:s
biståndskommitté (Development Assistance Committee, DAC),
Världsbanken och EU, kommer att utgöra viktiga bidrag till en samlad
fattigdomsstrategi. Regeringen avser att återkomma till riksdagen om
arbetet med dessa frågor.

Förutsättningar för utvecklingssamarbetet

Minskade resurser och ökad koncentration

Det totala nettoresursflödet till u-länderna ökade enligt DAC från 153
miljarder år 1992 till 160 miljarder US dollar år 1993, den högsta nivån
någonsin. Ökningen förklaras av en kraftig ökning av privata
investeringar och ett återupptagande av den kommersiella långivningen
till främst Asien, men också Latinamerika. Krisdrabbade, skuldsatta
låginkomstländer erhåller endast en försumbar andel av dessa flöden. De
är fortfarande mycket beroende av bistånd.

DAC-statistiken visar att de totala biståndsflödena minskade med 10%
år 1993, från 61 miljarder till 55 miljarder US dollar år 1992. Biståndets
andel av de totala resursflödena till u-ländema fortsätter således att
minska. Samtidigt har den andel som avsätts för långsiktigt
utvecklingssamarbete minskat till förmån för en ökad andel
katastrofbistånd. USA, som varit det störste biståndsgivaren, stod för                  45

omkring halva minskningen i det totala biståndsflödet. Därmed blev Japan

den största givaren med utbetalningar på 11,3 miljarder US dollar. Prop. 1994/95:100
Sverige innehade nionde plats med 1,75 miljarder dollar.               Bilaga 4

Biståndets andel av DAC-ländemas bruttonationalinkomst (BNI)
minskade från 0,33 % år 1992 till 0,29 % år 1993. En så låg notering
har inte gjorts mer än en gång (1973) sedan 1950-talet. Endast Norge,
Danmark, Sverige och Nederländerna uppfyllde FN:s mål att minst 0,7%
av BNI skall avsättas till internationellt utvecklingssamarbete i de
industriellt utvecklade länderna. Danmark uppnådde den högsta nivån
med 1,03 % av BNI, medan Sverige nådde 0,97 %.

Fr.o.m. budgetåret 1995/96 föreslår regeringen att resurserna för
internationellt utvecklingssamarbete bibehålies nominellt oförändrade på
13 360 miljoner kronor per år t.o.m. budgetåret 1998. För budgetåret
1995/96 beräknas detta utgöra 0,87 % av BNI. Ambitionen är att Sverige
åter skall uppnå målet 1 % av BNI, när de statsfinansiella

förutsättningarna föreligger. Internationellt kommer regeringen att med
kraft fortsätta verka för uppfyllandet av FN:s mål att i-ländema skall
avsätta minst 0,7 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete.

I syfte att förstärka fattigdomsinriktningen avser regeringen att på sikt
koncentrera det svenska utvecklingssamarbetet till färre länder och att
förstärka långsiktigheten i samarbetet. Regeringen avser att även på det
internationella planet verka för ökad fattigdomsorientering.

Kreditvärdiga länder, som uppnått en relativt hög utvecklingsnivå, bör
inte erhålla omfattande gåvobistånd. Härmed avses framför allt mer
utvecklade länder i Ost- och Sydostasien samt i Latinamerika. På sikt bör
det långsiktiga gåvobiståndet till dessa länder avslutas och samarbetet
utvecklas i andra former.

Fattiga, men kreditvärdiga, länder har under senare år erhållit ett starkt
ökat flöde av privata lån och investeringar. Biståndets relativa betydelse
för resursflödet har således minskat. Till denna kategori hör framför allt
de stora asiatiska länderna med Kina och Indien i spetsen. Samtidigt finns
många av världens absolut fattiga i dessa länder. Biståndet bör i ökad
utsträckning inriktas på överföring av kunskaper och teknologi samt
nyskapande insatser till förmån för socialt eftersatta grupper. I många fall
bör insatser för att stärka en demokratisk utveckling vara prioriterade.

För fattiga, mindre kreditvärdiga länder ökar däremot behoven av
bistånd. I denna grupp finns flertalet svenska programländer. Det
internationella biståndet bör i ännu högre grad än hittills gå till dessa
länder. Sverige kommer i förhandlingarna om ny påfyllnad för IDA att
verka för att en hög andel allokeras till Afrika. Viktigt är också att verka
för att dessa länder återvinner sin kreditvärdighet så att de kan attrahera
utländska privata resurser.

Mottagarens ansvar och givarens roll

Avgörande för huruvida utvecklingssamarbetet skall kunna nå avsedda
resultat är ansvarstagandet för den egna utvecklingen och den politiska
viljan i mottagarlandet att uppfylla vissa förutsättningar avseende
mänskliga rättigheter, demokrati, ekonomisk politik m.m. Av stor vikt

46

är att givare och mottagare är överens om dessa förutsättningar. Dialog
och förtroende mellan givare och mottagare är därför nödvändigt.
Avvikelser från överenskomna förutsättningar bör tas upp i dialogen men
också, om nödvändigt, påverka utbetalning av bistånd. I den
internationella policyutvecklingen diskuteras olika vägar att förstärka
incitamenten i utvecklingssamarbetet. Regeringen anser att denna
diskussion bör fördjupas i syfte att bidra till ökat ansvarstagande i
mottagarländerna.

Samtidigt förutsätts insikt, realism och långsiktighet från givarna.
Genomslaget för givarnas krav stärks om de kan uppträda gemensamt.
Givarna måste också avstå från alltför mångskiftande och detaljerade
krav. Ökad koncentration och samordning är förutsättningar för att
mottagarna skall ha möjlighet att samarbeta effektivt med givarna.
Biståndsformer som sektorstöd och programbistånd, vilka ofta är mer
lättadministrerade både för givare och mottagare, kräver dock ökad
samverkan och samsyn i analys och uppföljning. Framsteg har gjorts,
bl.a. inom ramen för Världsbankens Special Program for Assistance to
Sub-Saharan Africa (SPA). DAC:s arbete med att ta fram sammanhållna
riktlinjer för bästa biståndsmetodik bör få stort genomslag bland givarna.
Världsbankens ledande roll i givarsamordningen har alltmer stärkts och
samsynen om utvecklingens villkor har ökat under det senaste årtiondet.
Reformer av FN-systemet, och särskilt av UNDP, ökar förutsättningarna
för FN att spela en viktig roll i biståndssamordningen. Det är regeringens
avsikt att öka ambitionerna att utveckla och påverka det omfattande
policyarbete som bedrivs internationellt. Sveriges inträde i EU ger
vidgade möjligheter att verka i denna riktning.

Det svenska samhället i utvecklingssamarbetet

Vad som händer i u-länderna angår oss direkt. Biståndet bygger på en
bred förankring i det svenska samhället. Solidariteten med fattiga
människor är grunden för bistånd. Den internationella solidariteten finner
ökat stöd om vi också värnar om solidariteten mellan medborgare i
Sverige. Också biståndets resultat är en central fråga för
biståndsopinionen. Regeringen och biståndsförvaltningen bör genom
saklig information stimulera intresse och bygga upp insikt om frågornas
natur och vikten av vårt bidrag.

I förankringen av biståndet i det svenska samhället har enskilda
människor den avgörande betydelsen. En mycket stor del av Sveriges
bistånd kanaliseras via enskilda organisationer. Den främsta anledningen
är att enskilda organisationer är bra på att genomföra insatser i samband
med katastrofer, nå eftersatta grupper och bidra till att bygga ett
pluralistiskt samhälle. Genom dessa insatser får också många människor
i Sverige direkt kontakt med frågorna. Detta är ett ovärderligt stöd för
hela det svenska utvecklingssamarbetet.

Erfarenheter och resurser i hela det svenska samhället har en mycket
viktig uppgift i den snabba moderniserings- och utvecklingsprocess som
pågår i u-länderna, oavsett om kunskapsöverföringar och samarbete

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

finansieras av bistånd, tar formen av handel och direktinvesteringar eller Prop. 1994/95:100
av annat utbyte. Biståndets katalytiska roll ökar. Regeringen kommer att Bilaga 4
verka för att den svenska resursbasen utnyttjas i det internationella
utvecklingssamarbetet.

Aterflödet av det stora svenska stödet till multilaterala organisationer
har varit litet. EU-kommissionens biståndsverksamhet är därtill en helt
ny marknad för svenskt näringsliv. Regeringen kommer att verka för att
förbättra svensk kunskap om och tillträde till dessa marknader.

De viktiga delfrågorna - biståndets roll

Mänskliga rättigheter, demokrati och en fungerande stat

Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har ett självklart
egenvärde. Fred, demokrati och utveckling är också ömsesidigt beroende.
Utveckling kräver bl.a. säkerhet för människor och företag. Demokratins
samhälle kan bättre än andra ge ökad säkerhet. Fred är det första
villkoret för demokrati.

Utvecklingen i södra Afrika, där demokrati och fred gjort stora
framsteg, är hoppingivande. Framstegen är dock ännu bräckliga.
Regeringen avser därför särskilt uppmärksamma två frågor: demokrati
och politisk utveckling samt säkerhet, utveckling och konfliktlösning,
särskilt i södra Afrika.

Utvecklingssamarbetet syftar till att stödja mottagarländernas
demokratiska utveckling. Avbrott i demokratisk utveckling eller av
regeringar utförda eller sanktionerade övergrepp mot mänskliga
rättigheter, kan leda till att vissa typer av samarbete måste upphöra. En
öppen och uppriktig politisk dialog är en naturlig del av
utvecklingssamarbetet. Humanitära insatser dominerades tidigare av stöd
till dem som kämpade mot förtryck. Idag kan en ökande andel gå till stöd
för reformering av stater och till demokratiskt samhällsbyggande. Svenskt
bistånd ges till ett mycket brett spektrum av insatser. Som exempel kan
nämnas stöd till väljarregistrering, valövervakning, utarbetande av
grundlagar, parlament, rättsväsende, polisutbildning, rättshjälp, media,
uppbyggnad av enskilda organisationer. Antalet insatser är mycket stort.
Regeringen anser att en koncentration på färre och mer långsiktiga
insatser bör eftersträvas. Främjande av mänskliga rättigheter berör även
reformering av statsförvaltningen och stärkandet av det civila samhället.
På båda dessa områden kan biståndet spela en stor roll.

Grundläggande för demokrati är respekt för mänskliga rättigheter.
Kvinnor och män har lika rätt att vara med och formulera
förutsättningarna för sin egen framtid.

De rapporter om barnens situation som lämnas av världens länder till
FN-kommittén för barnets rättigheter och UNICEF i enlighet med FN:s
konvention om barnens rättigheter skapar underlag för en internationell
dialog om vad som bör göras för barnets bästa. Detta är av vikt vid
svenska biståndsförhandlingar med enskilda programländer och även för
det svenska agerandet i internationella fora.                                               48

Barn drabbas svårt vid katastrofer och kriser. Detta kommer särskilt att

beaktas vid den förestående prövningen av svenska och multilaterala
program för katastrofbistånd. Aktivt stöd kommer att ges till den FN-
utredning om barn och väpnade konflikter som bl.a. syftar till att stärka
det folkrättsliga skyddet för barn i krig och att samordna internationella
humanitära aktioner. En del av stödet till de enskilda organisationerna
kanaliseras till grupper som arbetar för barnets rättigheter, bland annat
för att förebygga och motverka barnarbete och barnprostitution.

Demokrati bygger på fria val. I länder utan demokratiska traditioner
kan stöd utifrån behövas för att upprätthålla processens trovärdighet.
Behov finns av samordning och av att erfarenheter analyseras och sprids.
Det svenska initiativet för ett internationellt institut för demokrati och val
har fått brett internationellt stöd. En stiftarkonferens är planerad till
början av år 1995, varefter verksamheten skall kunna ta sin början. Det
föreslagna institutets övergripande uppgift bör vara att främja hållbar
demokrati.

En demokrati kräver livskraftiga partier. Många av partierna i u-länder
har svag förankring. Även partier som tidigare haft regeringsmakten
under lång tid tenderar att upplösas efter en valförlust. Det är viktigt att
partier företräder bredare intressen än en liten, ofta huvudstadsbaserad
elit, inom vilken maktkampen får ett egenvärde. Oppositionens roll är av
vital betydelse.

I syfte att utreda möjligheterna till bistånd från organ, knutna till partier
i Sverige, till partier i mottagarländerna tillsatte regeringen i december
1993 utredningen om utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad,
vars betänkande (Ds 1994:63) Demokratier kräva dessa partier!
överlämnades i maj 1994 och därefter remissbehandlades.

Utredningen föreslår dels ett direkt stöd via organ med anknytning till
svenska partier, dels att biståndet via enskilda organisationer öppnas för
partinära organ, i syfte att stödja partiuppbyggnad i u-länder och Central-
och Östeuropa. Förslaget redovisas närmare under avsnittet Utredningar
m.m. Regeringen avser att inleda en försöksverksamhet i huvudsak i
enlighet med utredningens förslag.

I uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle har de enskilda
organisationerna en nyckelroll. Starka folkrörelser och sammanslutningar
bidrar till att aktivera människor och att skydda dem från övergrepp från
staten och andra makthavare. Nya tankesätt sprids lättare genom
organisationer än genom statliga kampanjer. Kvinnans ställning bör
förstärkas genom integrering i befintliga strukturer och genom tillgång till
egna sammanslutningar. Ungdomars integrering i samhället sker ofta bäst
genom folkrörelser. Stödet genom de svenska enskilda organisationerna
är kanske det enskilt viktigaste bidraget från Sverige i detta arbete. Även
direkt stöd till inhemska enskilda organisationer i u-länder är viktigt i
detta sammanhang.

Utvecklingssamarbetet bör generellt främja demokratisering av stat och
samhälle. En fungerande rättsstat är ett villkor både för skyddet av de
mänskliga rättigheterna och för en väl fungerande marknadsekonomi.
Grundläggande utbildning för alla är en förutsättning såväl för livaktig
demokrati, som för att enskilda organisationer skall kunna bli
demokratiskt styrda folkrörelser. Ökat privat och kooperativt företagande

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

49

4 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 100. Bilaga 4

ger alternativ till en dominerande stat. För att öka det folkliga deltagandet Prop. 1994/95:100
behövs en demokratiskt förankrad lokal förvaltning.                     Bilaga 4

Satsningar på mänskliga resurser: hälsa och utbildning

Ett samhälles främsta resurs är och förblir människan. När människan
kämpar för sin överlevnad, utan tillgång till tillräckligt med mat, kläder,
hälsovård och utbildning kan hon inte fullt ut ta del i
utvecklingsprocessen.

En långsiktigt, självbärande utveckling förutsätter omfattande
investeringar i mänskliga resurser. Åtgärder som förstärker människors
kapacitet vad avser hälsa, utbildning och möjligheter till inflytande och
deltagande i utvecklingsprocessen är av central betydelse för att skapa
produktiv sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Regeringen ser det
därför som viktigt att bl.a. de hälsomässiga effekterna beaktas inom
ramen för nationella och lokala utvecklingsstrategier och att satsningar i
de sociala sektorerna ses i samband med övriga offentligt finansierade
verksamheter. FN:s rapport Human Development Report 1994, liksom
Världsbankens strategier redovisar samma övergripande slutsats. Frågan
står i centrum vid världstoppmötet för social utveckling i Köpenhamn år
1995.

Hälsosituationen i ett land och för olika befolkningsgrupper bestäms i
hög grad av de livsvillkor som präglar människans vardag. Speciell
uppmärksamhet måste ges de grupper, inte minst bland kvinnor och barn,
som löper störst risk att drabbas av ohälsa och tidig död.

Personer med funktionshinder har samma rättigheter och skyldigheter
som andra medborgare i samhället. På många håll i världen finns
emellertid hinder som gör det omöjligt för människor med
funktionshinder att utöva sina rättigheter. Trots detta har
handikappfrågorna länge varit lågprioriterade inom FN-systemet. Dessa
frågor bör ges ökad uppmärksamhet inom ramen för FN:s ekomiska och
sociala verksamhet. På den svenska regeringens initiativ inleddes år 1989
inom FN arbete för att få till stånd internationella regler, Standard rides,
om funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet. Dessa regler
finns nu antagna av FN:s generalförsamling. Till reglerna har knutits ett
system för aktiv övervakning och uppföljning av dem. Sverige har
tillsammans med ett antal andra länder gett ekonomiskt stöd för att
finansiera uppföljningsarbetet.

En av de bästa investeringar ett land kan göra är att satsa på flickors
och unga kvinnors utbildning. Betydelsen av investeringar i utbildnings-
och hälsosektorerna har lett till att Världsbanken idag i nästan hälften av
sina program har komponenter som stärker kvinnans deltagande. Detta
är en utveckling som Sverige och de nordiska länderna aktivt drivit i
samarbetet med Världsbanken. Inom FN-systemet kommer UNICEF
under år 1995, efter förslag från bl.a. Sverige, att se över sin strategi på
utbildningsområdet.

Även det bilaterala samarbetet omformas enligt detta synsätt. Särskilda
utbildningsinsatser för flickor stöds i bl. a. Indien. Viktigt är att

50

satsningar i ökande utsträckning inriktas på verksamheter som Prop. 1994/95:100
samarbetslandet på sikt kan driva utan omfattande utländskt stöd. Alltmer Bilaga 4
av stödet utgår därför som sektorstöd istället för som projekt: ett
fungerande skolväsende sätts i centrum. En viktig uppgift är även att
främja tillgången på högre utbildad arbetskraft bl.a. genom att bistå
mottagarländerna i att bygga upp en egen forskningskapacitet. I det
svenska utvecklingssamarbetet är insatser på utbildnings- och
hälsoområdena en förutsättning för att våra insatser inom andra områden
skall leda till en långsiktig och stabil utveckling i samarbetsländerna.

Spridningen av HIV/AIDS är ett växande globalt problem. Antalet
HIV-smittade i världen beräknas öka från nuvarande 16 miljoner till 40
miljoner år 2000. Drygt 90 % av de smittade finns i utvecklingsländerna.
Spridningen av HIV/AIDS är inte bara ett medicinskt problem utan också
ett ekonomiskt och socialt.

WHO:s aidsprogram har lett det internationella arbetet mot aids. I takt
med att problemet har ökat har behovet av andra FN-organs aktiva
medverkan i det globala arbetet accentuerats. I juli 1994 beslöt FN:s
ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) att bilda ett integrerat FN-
program mot aids. I programmet skall WHO, UNDP, UNICEF,
UNFPA, UNESCO och Världsbanken föra samman personella och
finansiella resurser. Syftet är att det nya programmet skall utveckla
globala tvärsektoriella strategier som sedan skall genomföras i de olika
organisationernas reguljära verksamhet. Programmet skall också se till att
verksamheten i fält samordnas. Det nya programmet skall börja fungera
fr.o.m. år 1996. Sverige har varit ett av de länder som drivit fram
bildandet av detta program.

Jämställdhet som mål och medel

Ett perspektiv som utgår både från kvinnors och mäns situation är
nödvändigt för förståelsen av orsakerna bakom och lösningarna av
globala ödesfrågor som fattigdomen, miljöhoten, befolkningstillväxten,
migrationsproblemen och spridningen av HIV/AIDS. FN:s konferens för
miljö och utveckling år 1992 betonade kvinnans betydelse för en
miljömässigt hållbar utveckling. FN:s världskonferens om de mänskliga
rättigheterna år 1993 lyfte fram diskriminering av kvinnor som ett av de
stora hindren för varaktig utveckling i u-länderna. FN-konferensen om
befolkning och utveckling år 1994 slog fast att en stärkt ställning för
kvinnorna och ökad utbildning är viktiga faktorer för att minska
befolkningstillväxten.

Jämställdhet utgör en central faktor i analysen av demokrati och
mänskliga rättigheter. Kvinnor och män har lika rätt att påverka sin egen
framtid och få del av de sociala, ekonomiska och politiska resurserna i
samhället. Ett effektivare utnyttjande av kvinnors potential skulle bidra
till en väsentligt ökad tillväxt i ekonomin som helhet.

Strukturella, kulturella och religiösa faktorer hindrar kvinnor i många
länder från att ta del av och bidra till ekonomisk tillväxt. Det kan ta sitt
uttryck i att kvinnan har ålagts hela ansvaret för tillsyn av barn och

51

åldringar eller i förbud för kvinnor att äga mark och teckna krediter. Prop. 1994/95:100
Dessa hinder bidrar till att kvinnor ofta är speciellt utsatta avseende Bilaga 4
osäkerhet kring sina försörjningsmöjligheter. Kunskapen om dessa hinder
och om kvinnors och mäns skilda sociala och ekonomiska roller måste
förstärkas i det internationella utvecklingssamarbetet.

För att stärka kvinnornas roll i samhället krävs betydande
attitydförändringar, och ofta en omprövning av urgamla sedvänjor. Inte
sällan krävs ändringar av diskriminerande lagar och regler. Ett
internationellt normativt arbete är ett viktigt bidrag för att åstadkomma
djupgående och permanenta förändringar. FN:s kvinnokonferens år 1995
är ett mycket viktigt tillfälle att bidra till detta arbete. Regeringen anser
att det internationella utvecklingssamarbetet skall inriktas på att eliminera
våld och andra övergrepp mot kvinnor, som t.ex. könsstympning och att
kvinnor skall ges lika tillgång som män till politiska och ekonomiska
resurser, utbildning, arbetsutveckling och sociala tjänster som t.ex.
hälsovård. Det könsrelaterade perspektivet skall genomsyra hela biståndet
från hälso-, jordbruks- och landsbygdsutvecklingsstöd till infrastruktur
och makroekonomiskt stöd. I dialogen med mottagarländerna bör
kvinnans ställning lyftas fram som en viktig och central förutsättning för
hållbar utveckling.

Under år 1995 avser regeringen att utarbeta en politik som utgår från
både kvinnors och mäns perspektiv i det internationella
utvecklingssamarbetet och en strategi för dess implementering. I januari
1995 anordnar regeringen i samarbete med SIDA ett internationellt
idéseminarium om stärkande av kvinnornas roll i utvecklingsprocessen.

Som nyss nämnts kommer regeringen att med riksdagspartierna inleda
en översyn av de biståndspolitiska målen i syfte att främja ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män i utvecklingssamarbetet.

Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader

En tung skuldbörda och brist på sund makroekonomisk politik bidrar till
att undergräva den ekonomiska och sociala utvecklingen i många u-
länder. Genom det s.k. policybaserade biståndet, framförallt
betalningsbalansstöd, kopplas finansiellt stöd till krav på såväl politiska
som ekonomiska reformer. De ekonomiska reformprogrammen syftar till
att minska de makroekonomiska obalanserna och genom strukturella och
institutionella reformer skapa ett gynnsamt klimat för investeringar och
en grund för ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom. I många
samarbetsländer har genomgripande reformer visat sig vara en
förutsättning för att andra samarbetsprojekt skall kunna genomföras på ett
effektivt sätt.

För att reformerna skall kunna genomföras krävs politisk vilja och ett
utvecklingsfrämjande ledarskap i samarbetsländerna. Dessutom krävs
tillräcklig extern finansiering i form av betalningsbalansstöd och
skuldlättnader. Genom en sådan finansiering kan ett land undvika kraftiga
nedskärningar i den löpande importen och därmed bättre utnyttja den
befintliga kapaciteten, samtidigt som intäkter tillförs statsbudgeten. Det

policybaserade stödet utgör således ett incitament till nödvändiga
reformer samtidigt som det bidrar med nödvändiga finansiella resurser för
genomförandet av reformerna.

Fattigdomsbekämpning och sociala frågor såsom utbildning, hälsovård
och vattenförsörjning har givits ökad prioritet i reformprogrammen under
de senaste åren. Samtidigt som ekonomiska reformer genomförs pågår i
många länder en känslig demokratiseringsprocess, en balansgång som
ibland kan vara svår att hantera. Regeringen betonar vikten av att
reformprogrammen inte bara skall vara ekonomiskt motiverade utan
också vara politiskt, socialt och miljömässigt hållbara.

Mottagarlandets administrativa kapacitet att genomföra programmen är
ofta svag. I reformprogrammen ökar betoningen på strukturella reformer,
i vilka reformeringen av statsförvaltningen har en central plats.
Reformprogrammen bör därför ofta kompletteras med
förvaltningsbistånd.

Jordbrukets centrala betydelse nödvändiggör att särskild uppmärksamhet
ägnas åt effekterna av liberalisering inom jordbruket, framförallt för
småbönderna. Regeringen understryker vidare vikten av det arbete som
görs i olika fora att föra fram både kvinnors och mäns villkor i analysen
av programmens effekter. Detta perspektiv är nödvändigt inte bara för att
bedöma programmens effekter på fattigdomens utbredning utan även för
en bedöming av programmens tillväxteffekt.

Regeringen anser att det finns anledning att närmare följa
reformprogrammen samt att fördjupa analysen av deras samlade effekt på
fattigdom och utveckling både på kort och lång sikt. SIDA:s skrift
Strukturanpassing - bistånd och utveckling är ett viktigt bidrag i detta
arbete.

Flertalet av de svenska samarbetsländerna genomför reformprogram,
om än i olika takt. Regeringen anser att stöd till ekonomiska
reformprogram är av central betydelse i samarbetet med de länder där
mottagarlandets regering tar reellt ansvar för att genomföra programmen.
Trovärdigheten i policybiståndet kan endast bevaras om givarländema
genom ett samlat agerande inställer stöd i de fall mottagarlandets
ansträngningar att genomföra programmet visar allvarliga briser. På
motsvarande sätt måste beredskap finnas att ge additionelit stöd med kort
varsel om påtagliga ansträngningar att genomföra programmen kan
påvisas. Denna flexibilitet belyser stödets specifika karaktär, vilket kan
föranleda hög variation i utnyttjandet av anslagna medel.

En viktig och nödvändig del av resursmobiliseringen till dessa länder
bör utgöras av skuldlättnadsåtgärder. Sverige har sedan flera år
internationellt drivit frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för de
fattigaste, mest skuldtyngda länderna som genomför ekonomiska
reformprogram. En del av biståndet används också direkt för att lindra
dessa länders skuldbörda. För att analysera och diskutera de fattigaste
ländernas skuldproblem arrangerade Sverige tillsammans med Schweiz ett
internationellt skuldseminarium i Geneve i maj 1994. En av de viktigaste
slutsatserna vid seminariet var att även om en omfattande skuldminskning
av bilaterala skulder genomförs i Paris-klubben, enligt hittills medgivna
villkor, finns det mellan 10 och 15 låginkomstländer som fortfarande

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

kommer att ha en ohållbar skuldsituation. Ytterligare åtgärder måste Prop. 1994/95:100
därför vidtas för dessa länder, vilket alltså innebär exceptionell Bilaga 4
skuldlättnad i Parisklubben samt särskilda finansieringsinsatser för att
minska bördan av deras skuld till multilaterala institutioner. Något
generellt angreppssätt är emellertid svårt att föreslås, utan lösningarna
måste istället utformas land för land. Sverige kommer att fortsatt aktivt
driva frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för dessa länder i olika
fora, med utgångspunkt bl.a. från de slutsatser som drogs vid det svensk-
schweiziska skuldseminariet om behovet av en samordnad strategi för att
hantera olika länders skuldproblem. Utgångspunkten bör vara att
åstadkomma en hållbar skuldsituation med avseende på bilaterala,
multilaterala och kommersiella skulder och medverka till nödvändiga
ekonomisk-politiska reformer.

Stöd till jordbruk, infrastruktur och näringsliv

Jordbruket var basen för utveckling i vårt land och så är det i flertalet
fattiga länder idag. Ökad produktion och bättre fungerande marknader
krävs för att förbättra livsmedelsförsörjningen. Ökad produktivitet i
jordbruket är avgörande för fattigdomsbekämpningen i många länder.
Den samlade jordbruksmarken, en ändlig resurs, måste brukas på ett
uthålligt sätt. Varje dag försvinner stora arealer jordbruksmark till följd
av erosion, försaltning och urbanisering. Potentialen för nyodling är
begränsad.

I Afrika söder om Sahara har torka och inbördeskrig bidragit till att
hindra jordbrukets utveckling. Den politik som förts i många länder har
förvärrat situationen genom att hålla priserna nere. I vissa länder har
bönderna fått mindre än halva världsmarknadspriset för sina grödor.
Produktionen har då gått ner och länderna har i vissa fall tvingats
importera livsmedel. Böndernas köpkraft har minskat liksom deras
sparande. Erfarenheterna från framgångsrika länder understryker istället
behovet av satsningar på jordbruket.

Avgörande för en hållbar lösning på många länders hungerproblem är
bl.a. att ge jordbruket förutsättningar att utvecklas. Det gäller att göra det
möjligt också för småbönderna att förbättra produktivitet och därmed
inkomster. I många fall krävs ekonomiska reformer. Samtidigt krävs
direkt stöd, t.ex. insatser för att förbättra infrastruktur och rådgivning,
utveckling av system för äganderätter och tillgång till krediter.

Handelshinder i i-ländema gör dessutom att u-landsjordbruken har svårt
att hävda sig. Genom subventioner blir livsmedel på världsmarknaden
alltför billiga och tränger ut u-ländemas inhemska produktion.
Uppgörelsen inom GATT:s handelsförhandlingar, den s.k.
Uruguayrundan, i slutet av år 1993 samt bildandet av WTO innebar steg
i rätt riktning i fråga om begränsning av i-ländemas subventioner liksom
handelsliberaliseringar som ger u-ländema ökat marknadstillträde.

En effektiv infrastruktur är av central betydelse för jordbrukets och
näringslivets utveckling samt för den enskilda människans levnadsnivå.
Den är en resurskrävande del av varje lands utveckling; ungefär 20 % av

54

u-ländernas investeringar, motsvarande 200 miljarder US dollar, går Prop. 1994/95:100
årligen till dessa ändamål. Framstegen har varit remarkabla, men mycket Bilaga 4
återstår att göra. Andelen hushåll med tillgång till rent vatten har
fördubblats på femton år, men en miljard människor saknar fortfarande
rent vatten. Produktionen av elektricitet per capita har fördubblats, men
två miljarder saknar helt tillgång.

Mycket bistånd har gått till infrastruktur, såväl bilateralt som genom
utvecklingsbankerna. Resurser har framförallt satsats på investeringar,
medan effektivitet, underhåll och kostnadstäckning ofta ignorerats.
Genomgripande reformer krävs. Hållbara framsteg kräver självbärande
verksamheter. Världsbanken uppskattar underskottet i u-ländema bara i
el-, järnvägs- och vattenverksamhet till 123 miljarder US dollar.

Infrastruktur är ett område där statens roll håller på att omprövas.
Staten och den privata sektorn bör i allt större utsträckning komplettera
varandra. I allt fler länder öppnas sektorerna, särskilt el och tele, för
privata investeringar. Staten har en viktig reglerande uppgift för att
motverka missbruk av monopolställning och främja tillgång för alla. När
det gäller infrastruktur som riktar sig till fattiga, t.ex. vatten och sanitet,
är decentraliserad brukarstyrd verksamhet ofta att föredra. Även dessa
verksamheter bör vara självbärande, annars kommer underhållet att bli
eftersatt. Många undersökningar visar att betalsystem för tillgång till
grundläggande samhällsservice är funktionella också för de fattiga. I detta
sammanhang bör också frågan om lokalsamhällets roll aktualiseras.

Sverige bör såväl multilateralt som bilateralt verka för att göra
infrastruktursektorn mer effektiv, både genom privata och statliga
initiativ. Sverige bör särskilt inrikta sig på insatser för att stärka
underhåll av infrastruktur. Biståndets roll inom infrastruktur behöver
dock ytterligare klargöras. SIDA:s skrift Staten, marknaden och biståndet
är ett synnerligen förtjänstfullt bidrag till denna diskussion.

Sedan mitten av 1980-talet har ett nytt synsätt vuxit fram baserat pä
vunna erfarenheter. Detta betonar marknadsekonomi och
privatsektorutveckling genom skapandet av livskraftiga företag och
utvecklande av inhemska kapitalmarknader. Den privata sektorn är
grundläggande för ekonomisk utveckling, vari privat ägande, marknader,
konkurrens, företagsamhet och risktagande allt mer utgör drivkrafter.
Erfarenheterna visar på vikten av väl fungerande balans mellan den
offentliga och privata sektorn. Medan den privata sektorns roll som
utvecklingsmotor bekräftas alltmer, växer insikten om behovet av en
effektiv offentlig sektor inriktad på främjande av människors hälsa och
kunskaper, miljöskydd, administrativ och fysisk infrastruktur m.m.

Detta tankesätt ställer krav på såväl givare som mottagare.
Mottagarländernas vilja och förmåga att utveckla den privata sektom
genom en sund och hållbar politik är avgörande. För givare innebär
utvecklingen också nya utmaningar som kommer att kräva förändringar
i existerande bistånd. Bl.a. måste effekterna på den privata sektom av
insatser i andra sektorer analyseras.

55

Sysselsättning och sociala skyddsnät                                   Prop. 1994/95:100

Det råder ett starkt samband mellan fattigdom, arbetslöshet och Bilaga 4
undersysselsättning. I många u-länder växer antalet arbetsföra betydligt
snabbare än antalet arbetstillfällen. Ett allt större antal människor i dessa
länder saknar säkra försörjningsmöjligheter. Speciellt utsatta är ofta
lantarbetare, outbildad arbetskraft i städerna, ungdomar och en stor andel
av den kvinnliga arbetskraften.

Möjligheterna att skapa säkra försörjningsmöjligheter är intimt
förknippade med ekonomisk tillväxt och resursernas fördelning. Av
avgörande betydelse är tillväxtens karaktär, dvs. dess förmåga att via
arbetskraftsintensiva lösningar skapa sysselsättning i de formella och
informella sektorerna. Satsningar på småskalig industri, krediter och
infrastruktur kan bidra till att fler arbetstillfällen skapas i den informella
sektorn. Utbildningsinsatser bör ägnas speciell uppmärksamhet. De
hinder som existerar för kvinnor att delta på lika villkor på
arbetsmarknaden måste elimineras.

Regeringen finner det angeläget att ökad uppmärksamhet ägnas åt hur
ökad sysselsättning i u-länder kan främjas och kommer att ge den nya
myndigheten i uppdrag att uppmärksamma denna fråga. Orsakerna bakom
arbetsbrist är olika mellan olika regioner och länder och även inom
länder. Ett landstrategiskt angreppsätt är nödvändigt, där
uppmärksamheten fokuseras på speciellt utsatta gruppers situation.

Många människor i våra samarbetsländer lever inte bara i osäkerhet om
huruvida de har arbete eller ej. De tvingas också leva i osäkerhet om vad
som händer med dem i det fall de blir gamla, sjuka, handikappade eller
av andra skäl inte kan försörja sig. Ofta finns, inom familjen eller i en
större krets, informella system som till en del säkerställer att den som
drabbas blir omhändertagen. Det är när de traditionella systemen är i
upplösning, som människors utsatthet blir akut. Kvinnor är ofta särskilt
utsatta. I de flesta mottagarländer saknas privata och statliga institutioner
som kan träda in i de informella systemens ställe.

Regeringen anser att lämpliga åtgärder som förstärker sociala skyddsnät
för utsatta grupper i våra samarbetsländer bör identifieras. FN:s sociala
toppmöte 1995 utgör ett viktigt tillfälle att precisera policyarbetet kring
fattigdom, sysselsättning och social säkerhet.

Bistånd för gemensam säkerhet

Gemensam säkerhet är ett övergripande mål för Sveriges utrikespolitik.
I denna strävan berörs många aspekter av utvecklingssamarbetet.
Långsiktigt hållbar utveckling och demokrati kräver fred och stabilitet.
Ett av de övergripande målen med det svenska utvecklingssamarbetet
måste vara att förebygga och förhindra uppkomsten av väpnade
konflikter. Slutet på det kalla kriget har givit oss förutsättningarna för att
på sikt bygga en tryggare värld. De historiska konflikter som blossat upp
efter att ha legat djupfrysta under årtionden har dock lett till nya problem
och utmaningar. Situationen i f.d. Jugoslavien, Somalia och Rwanda är                 55

bara några exempel på de utmaningar vi står inför. Dessa komplexa

katastrofer är genom sin omfattning och karaktär globala Prop. 1994/95:100
överlevnadsproblem som direkt påverkar vår säkerhet.                  Bilaga 4

Det gäller att i första hand förhindra att väpnade konflikter bryter ut
både mellan och inom stater. Dessa frågor måste betonas mer i hela
utvecklingssamarbetet. Inte minst viktigt är demokratisering och skydd
av mänskliga rättigheter. Just mänskliga rättigheter kränks ofta särskilt
svårt i den process som leder fram till s.k. komplexa katastrofer. En
snabb utveckling, som även når de fattiga, undanröjer många
konfliktorsaker och stärker samhällets och statens förmåga att motstå och
att lösa konflikter.

Om konflikten ändå är ett faktum gäller det att ha metoder för
konfliktlösning som svarar mot dagens komplexa katastrofer. Enbart
militära insatser är ingen framkomlig väg. Ofta kan t.ex. insatser för att
främja respekten för mänskliga rättigheter vara en förutsättning för fred.
Insatser för att förebygga och lösa konflikter samt att främja varaktig fred
och långsiktig utveckling kräver för att vara framgångsrika en helhetssyn
som involverar insatser av såväl politisk, militär som humanitär och civil
natur, samt ett nära samarbete mellan stater, internationella och enskilda
organisationer. Det finns ett behov av nytänkande, såväl vad gäller
förhållandet mellan katastrofbistånd och övrigt bistånd, som mellan
humanitära insatser och insatser för att angripa grundorsakerna till
katastrofer.

Kraven på samverkan och samordning på såväl policynivå, operativ
nivå som fältnivå inom FN-systemet har blivit allt större.
Fredsprocesserna i Centralamerika och Kambodja är exempel på att det
är möjligt att inom FN:s ram utveckla sambandet mellan fred, säkerhet
och utveckling samt angripa konflikter på ett effektivt och framgångsrikt
sätt.

Arbetet med att anpassa såväl den internationella katastrofhjälpen inom
FN som det svenska katastrofbiståndet till de nya förhållanden har pågått
under flera års tid. Inte desto mindre återstår mycket arbete innan
katastrofbiståndet kan uppfylla de krav som bör ställas vad gäller
långsiktighet, effektivitet och professionalitet i insatserna.

Under det kommande året avser regeringen driva särskilt följande
områden:

- konflikthantering och FN:s förmåga att uppnå kortsiktiga och
långsiktiga lösningar på komplexa katastrofer. En svensk policy bör
utarbetas för konflikthantering inom FN-systemet och Sveriges roll.
Utrikesdepartementet kommer att intensifiera sitt arbete i dessa
frågor. Särskilt bör sambanden mellan de humanitära, politiska och
fredsbevarande aktiviteterna belysas. Vidare bör för varje
uppkommande eller pågående komplex katastrof en strategi för
svenskt agerande utarbetas;

- reformeringen av FN:s katastrofbistånd i syfte att uppnå tydliga
styrformer, finansieringsformer som möjliggör långsiktig planering
samt en helhetssyn på FN:s katastrofarbete;

- sambandet mellan akuta katastrofinsatser, återuppbyggnad och

utveckling. Praktiska former bör utvecklas för att inom                   57

katastrofbiståndet underlätta övergången till mer långsiktiga

utvecklingsinsatser genom bl.a. samverkan mellan FN-systemet, Prop. 1994/95:100
utvecklingsbankerna samt givar- och mottagarländerna;              Bilaga 4

- åtgärder för minröjning. Landminor är i många länder i eller efter en
konflikt ett akut utvecklingshinder. Kvarliggande minor innebär
personligt lidande, hinder för bl.a. jordbruk och en kvarstående
konfliktrisk. Sverige kommer att fortsätta driva frågan om
internationellt förbud mot s.k. antipersonella landminor. Sverige skall
också fortsätta bidra till minröjningsinsatser, som nu sker t.ex. i
Angola. Den forskning som görs i Sverige för att ta fram nya
metoder för minröjning bör stödjas;

- fortsatt hög kvalitet på de svenska katastrofinsatserna. Detta kräver
bl.a. utveckling av den svenska resursbasen samt stärkt bevakning
och uppföljning av de insatser som görs inom ramarna för FN och de
olika FN-organ som är verksamma inom katastrofområdet.

Bland Sveriges viktigaste insatser till stöd för gemensam säkerhet ingår
stöd till fredsprocessen i Mellanöstern och beredskap för stöd till
försoning och återuppbyggnad i f.d. Jugoslavien. Syftet med stödet är att
genom t.ex. sysselsättningsskapande åtgärder påskynda och sprida de
positiva effekterna av fredsprocessen i Mellanöstern. I f.d. Jugoslavien
är Sverige berett att dels genom stöd till oberoende organisationer, media
m.m. bidra till försoning, dels bidra till återuppbyggnad av de
krigshärjade områdena, särskilt i Bosnien-Hercegovina, när
omständigheterna medger detta.

Sveriges stöd till fredsprocessen i El Salvador och beredskap till
insatser efter en fredsöverenskommelse i Guatemala är ytterligare bevis
för det allvar med vilket Sverige stöder gemensam säkerhet,
konfliktlösning och fredsuppbyggande.

Befolkningsfrågan efter Kairo

Balansen mellan resurser och folkmängd är av avgörande betydelse för
att uppnå hållbar utveckling. Fördelningen av resurser inom och mellan
länder är därför väsentlig. Under de kommande femtio åren kommer
jordens befolkning att åtminstone fördubblas. Det övervägande flertalet
kommer att födas i fattiga länder. Hur många som slutligen kommer att
födas påverkas av en mängd olika faktorer och den folkökning som
faktiskt kommer att ske får återverkningar på hela utvecklingsprocessen.

I detta perspektiv är åtgärder inom många områden centrala för att
skapa bättre livskvalitet och hållbar utveckling. Ett stort steg på vägen
togs av FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling,
som hölls i september 1994 i Kairo. Ett nytt synsätt har nu lagts fast,
som innebär att befolkningsfrågorna ses som en helhet och där
utgångspunkten är individens behov och miljö. De insatser som är
nödvändiga utgör komponenter i en bred befolkningsrelaterad politik.
Den demografiska utvecklingen i ett samhälle är således beroende av en
rad åtgärder och politik på många områden. Insatserna görs i deras egen
rätt och inte primärt för att påverka folkmängden.

Att stärka kvinnors inflytande och status är en avgörande faktor, liksom

58

att ändra på traditionella mansroller. Stort avseende fästs vid individens
valfrihet och avsaknaden av tvång. Tonåringarnas situation och deras
behov av stöd uppmärksammas. Reproduktiv hälsa etablerades som ett
samlingsbegrepp för individens välbefinnande i relation till sexualitet och
reproduktion och inte enbart som ett hälsoproblem. I detta ligger att
människor måste få möjlighet att själva besluta i frågor som rör sexualitet
och fertilitet.

Konferensens rekommendationer innefattar även en rad andra
utvecklingsfrågor som har att göra med människors fattigdom, hälsa,
boende och migration.

Regeringen avser att verka för att konferensens beslut följs upp och får
genomslag i enlighet med dess breda sysnätt. Det innebär att såväl den
normativa som den operativa verksamheten i det multilaterala och
bilaterala utvecklingssamarbetet kommer att påverkas i denna riktning.

En hållbar utveckling

Dagens utveckling är inte långsiktigt hållbar. Det gäller i såväl u-ländema
som i-länderna. Här vilar ett ansvar både på i- och u-länder att förändra
miljöbelastande livsmönster och att finna former för en hållbar
utveckling. I u-länderna förvärras hoten mot mark, skog och vatten av
fattigdomen. Den snabba industrialiseringen och urbaniseringen
producerar också föroreningar som i många u-länder är svåra att
förebygga och hantera. Samtidigt pågår en hänsynslös exploatering av
naturresurserna i många u-länder.

Principen att hållbar utveckling måste bygga på att utvecklingen är både
socialt och miljömässigt hållbar slogs fast vid FN:s konferens om miljö
och utveckling (UNCED). Hållbar utveckling är inte möjlig i en värld
som präglas av djupa sociala och ekonomiska orättvisor. Därför är det av
avgörande betydelse att förändra de politiska, ekonomiska och sociala
systemen.

Demokrati och ekonomisk utveckling som gagnar flertalet och social
rättvisa framstår därvid som grundstenar i en nationell och internationell
politik för hållbar utveckling.

Regeringen avser att fortsatt verka för att omforma det svenska och det
internationella biståndet så att hållbar utveckling främjas. Uppmärksamhet
skall särskilt ägnas åt fattigdomsbekämpning. Hållbar utveckling är inte
möjlig utan kraftigt minskad fattigdom, samtidigt som denna fattigdom
inte kan bekämpas långsiktigt om inte förslitningen av naturresurserna
hejdas och miljöbelastningen begränsas.

Biståndet måste koncentreras till insatser som initierar och påskyndar
positiva processer, där inhemska resurser inte räcker till. Särskilt viktiga
aspekter för hållbar utveckling är stärkande av kvinnans ställning, nya
metoder för ett hållbart jordbruk och långsiktigt säker vattentillgång,
säker äganderätt för småbönder, fungerande marknader, m.m. Detta
gäller också insatser för att bidra till att möta de nya utmaningar som
urbaniseringen och industrialiseringen ställer u-länder inför. Den svenska
resursbasen kommer att utvecklas och utnyttjas i dessa syften.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsatte regeringen en Prop. 1994/95:100
arbetsgrupp för att lämna förslag hur UNCED-besluten skulle integreras Bilaga 4
i det svenska utvecklingssamarbetet. Gruppen hade till uppgift att
utveckla principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hållbar utveckling.
Rapporten (Ds 1994:132) Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter
UNCED presenterades i november 1994. Den kommer att ligga till grund
för det fortsatta arbetet för en framsynt hushållning med naturresurser
och omsorg om miljön. Regeringen avser återkomma till riksdagen i
dessa frågor. Rapporten kommer att behandlas närmare nedan.

Effektivitet och organisation inom utvecklingssamarbetet

Effektivitet

Erfarenheterna av över trettio års internationellt utvecklingssamarbete är
en ovärderlig tillgång vid utformning och genomförande av dagens och
morgondagens biståndsverksamhet. Samtidigt visar upprepade
utvärderingar att ett betydande antal insatser inte fått avsedd verkan.
Orsakerna är ofta att viktiga förutsättningar för samarbetet har förbisetts,
framför allt i planeringsskedet men inte sällan även i senare faser.

Kunskapen och insikten om utvecklingssamarbetets förutsättningar och
problem har onekligen förbättrats under senare år. Mycket återstår dock.
För det första måste insikten om att utvecklingssamarbete är ett
långsiktigt samhällsbyggande i en ofta mycket komplex miljö förstärkas.
Som en direkt följd fordras, för det andra, tillgång till analyser för att rätt
förstå och bedöma dessa skeenden. För det tredje, behövs tillgång till
metoder och personell kompetens för att genomföra och löpande följa
verksamheten.

De nu redovisade tre faktorerna är av central betydelse vid alla
bedömningar av verksamheters effektivitet, dvs. förmågan att nå
uppställda mål. Effektivitet är dock inget absolut eller endimensionellt
begrepp. Inom det internationella utvecklingssamarbetet är dessutom
målen ofta sammansatta, mycket långsiktiga och ibland olika på givar-
och mottagarsidan i fråga om en och samma insats. Av bl.a. dessa skäl
är det angeläget att operationalisera och tydliggöra de olika programmens
och insatsernas mål.

En relativt snabb utveckling av systemen för styrning och uppföljning
av utvecklingssamarbete pågår både i svenska och i internationella
biståndsorgan. Inom ramen för SIDA:s verksamhet görs t.ex. detta i form
av ett nytt planerings- och styrsystem. Samtliga system har den
gemensamma utgångspunkten att styrningen tydligare bör utgå från de
resultat verksamheterna uppnår. Resultatinriktningen är i sin tur ett medel
för att förbättra möjligheterna till omprövning och att bidra till ökad
effektivitet i användningen av tillgängliga resurser. Regeringen kommer
att verka för en ökad effektivitet i utvecklingssamarbetet, dels i beredning
och genomförandet av svenska biståndsinsatser, dels i organisationen av
den svenska biståndsförvaltningen och dels i samarbetet med andra
givare, inom EU och i det multilaterala samarbetet.

60

Organisationen av den svenska biståndsförvaltningen                    Prop. 1994/95:100

Den statliga förvaltningsstrukturen på biståndsområdet har vuxit fram bilaga 4
successivt under en trettioårsperiod. Idag finns fyra myndigheter (BITS,
SAREC, SIDA och SwedeCorp) och ett aktiebolag (Swedfund
International AB) som är ansvariga för genomförandet av det svenska
biståndet. Med undantag för SAREC är samtliga dessa också viktiga
genomförare av utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.

Särskilda anslag utgår även till Sandö U-centrum och Nordiska
afrikainstitutet. Slutligen har Utrikesdepartementets avdelning för
internationellt utvecklingssamarbete myndighetsliknande uppgifter bl.a.
i det multilaterala biståndet och i samarbetet med Central- och Östeuropa.

I takt med att antalet samarbetsländer och samarbetssektorer ökat har
rollfördelningen mellan de olika myndigheterna blivit otydligare. Från att
inledningsvis ha arbetat i olika länder - och i stor utsträckning också i
olika sektorer - har breddningen av det svenska biståndet gjort att det
blivit allt vanligare att flera myndigheter verkat i samma länder, i samma
eller närliggande sektorer, men med olika samarbetsinstrument. För
mottagarländerna och de multilaterala institutionerna har den svenska
biståndsorganisationen kommit att framstå som splittrad och otydlig.
Bristen har blivit än tydligare inför det svenska EU-medlemskDenna
otydlighet har gjort att det inte alltid varit möjligt att på ett flexibelt och
effektivt sätt kombinera kompetenser och samarbetsinstrument, vilka rätt
utnyttjade har en stor potential för att förmedla ett bistånd anpassat efter
behoven i skilda länder och situationer. Problemet har påtalats i ett antal
utredningar under senare år. I avsikt att lösa detta problem tillsatte
utrikesdepartementet i oktober 1994 en arbetsgrupp med uppgift att
föreslå hur en konsoliderad biståndsmyndighet skulle kunna skapas.

Under hösten har denna arbetsgrupp, med generaldirektörerna för
BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp samt representanter från
utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete,
analyserat förutsättningarna för att konsolidera myndigheterna till en
sammanhållen organisation som kan möta de nya utmaningar som
biståndet ställs inför. Arbetsgruppen redovisade den 17 november 1994
sina överväganden.

Arbetsgruppen har koncentrerat sin analys till organisatoriska frågor.
Man har diskuterat olika alternativa organisationsmodeller som svarar
mot kraven på en flexibel, effektiv och tydlig organisation och som
förenar fördelarna med en sammanhållen organisation med behovet av att
ge skilda verksamheter klara konturer.

Arbetsgruppen betonar vikten av att myndigheten kan arbeta på ett sätt
som gör att nya frågor som aktualiseras kan hanteras. I samarbetet med
olika länder krävs olika typer av insatser (långsiktigt/kortsiktigt,
gåva/kredit etc.), där kraven dessutom förändras över tiden. Ett effektivt
bistånd förutsätter dessutom en flexibel fältorganisation anpassad efter
samarbetets innehåll och förhållandena i mottagarländerna.

Arbetsgruppen anser att myndigheten bör organiseras enligt följande
huvudprinciper:

Regionavdelningar (varav Central- och Östeuropa utgör en) ansvarar                 ⁶¹

för att, på basis av regeringens direktiv, formulera inriktningen av
samarbetet med enskilda länder. Regionavdelningarna fattar beslut om
samarbetets inriktning.

Insatser bereds och beslutas sedan av insatsansvariga sektoravdelningar
med ansvar för:

- utveckling av de mänskliga resurserna,

- utveckling av industri, handel, infrastruktur, urbana miljöer och
finansiella sektorer,

- utveckling och hållbart utnyttjande av naturresurser.

Handläggningen av samarbetet med Central- och Östeuropa motiverar
att detta hålls samman i en särskild avdelning som fattar beslut om såväl
samarbetets inriktning som insatser.

I myndigheten bör också finnas en särskild forskningsavdelning med ett
övergripande ansvar för myndighetens insatser på forskningsområdet.

Handläggningen av katastrofbistånd samt stöd genom enskilda
organisationer bör likaså hanteras i en särskild avdelning.

I övrigt bör finnas en administrativ avdelning samt ett särskilt
sekretariat för analys och metodutveckling, verksledningsstöd m. m.
Arbetsgruppen konstaterar att verksamheten i den nya myndigheten
kommer att ställa kompetenskrav som i stor utsträckning motsvaras av
den kompetens som idag finns i myndigheterna. Inom vissa sakområden
finns dock behov av att förstärka myndigheten. Samtidigt innebär den
ökade delegeringen av uppgifter till myndigheten att verksamhetsvolymen
kommer att öka. Konsolideringen skapar också utrymme för högre
effektivitet, rationalisering och synergi. Arbetsgruppens bedömning är att
den fulla effekten av dessa besparingar inte kan uppnås omedelbart utan
bör ses över ett treårsperspektiv.

Arbetsgruppen understryker att det är önskvärt att omorganisationen
genomförs den 1 juli 1995 eller snarast möjligt därefter. Myndigheten bör
lokaliseras centralt i Stockholm. Att inrymma den i någon av de
nuvarande myndigheternas lokaler bedöms som mindre önskvärt.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår att BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp
konsolideras till en ny sammanhållen myndighet. I denna bör också Sandö
U-centrum integreras som en separat resultatenhet.

Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att en myndighet som är
i huvudsak organiserad enligt arbetsgruppens förslag har goda
förutsättningar att uppfylla kraven på effektivitet, flexibilitet och
tydlighet.

Förutsatt riksdagens godkännande avser regeringen i vår att fatta beslut
om en ny myndighetsordning. Myndigheten bör, i enlighet med rådande
praxis, själv utforma sin organisation. Regeringen understryker vikten av
att myndigheten får en tydlig identitet utåt, samtidigt som de olika
samarbetsinstrument och arbetsformer som idag präglar de olika
myndigheterna bevaras i den nya myndigheten. Myndigheten bör med
hänsyn till verksamhetens stora finansiella omfattning ledas av en
styrelse. Inom myndigheten bör också finnas en särskild styrelse för

forskningsfrågor som inom vissa ramar får beslutsrätt vad gäller
forskningsbiståndet. Fältorganisationen bör vara flexibel och säkerställa
att myndigheten kan utföra de uppgifter som ålagts den. Ett samlat
svenskt agerande i samarbetsländerna säkerställs genom de integrerade
biståndsambassaderna.

Samtidigt som Sandö U-centrum härmed upphör som självständig
myndighet kan verksamheten drivas vidare med samma inriktning som
idag, men med en närmare knytning till den övriga biståndsförvaltningen.

Regeringen avser att i januari 1995 tillsätta en organisationskommitté
med uppdrag att förbereda - och efter bemyndigande av riksdagen -
genomföra omorganisationen. Kommittén bör arbeta med sikte på att den
nya myndigheten skall kunna inleda sin verksamhet den 1 juli 1995.

Regeringen delar arbetsgruppens bedömning att myndigheten bör
lokaliseras till Stockholm.

EU:s internationella utvecklingssamarbete

Medlemskapet i EU ger tillgång till en ny och mycket viktig
samarbetsform i det svenska utvecklingssamarbetet. Det ger Sverige
möjlighet att delta i och direkt påverka inriktningen av ett bistånd som till
sin volym är mer än dubbelt så stort som den svenska biståndsbudgeten,
som når över hundra länder och som täcker ett stort antal
samarbetsområden. Genom att delta i den allt intensivare dialogen i EU
om utvecklingsfrågor får Sverige dessutom möjlighet till ett ömsesidigt
erfarenhetsutbyte med en grupp länder som tillsammans svarar för över
hälften av världens samlade bistånd.

Genom Maastrichtavtalet har en traktatsmässig grund lagts för EU:s
internationella utvecklingssamarbete. I avtalet slås fast att
fattigdomsbekämpning skall stå i centrum för samarbetet och att detta
skall bidra till:

- varaktig ekonomisk och social utveckling i u-ländema, särskilt i de
mest fattigaste av dessa,

- harmonisk och successiv integration av u-länderna i världsekonomin,

- utveckling och konsolidering av demokrati, rättsstat samt respekt för
mänskliga rättigheter.

Dessa mål stämmer väl överens med de svenska biståndspolitiska
målen.

De grundläggande principerna för EU:s utvecklingssamarbete är att det
gemensamma biståndet skall komplettera medlemsländernas nationella
biståndsinsatser. Komplementaritet, konsistens och samordning skall
genomsyra gemenskapens politik gentemot tredje världen.

Genom Maastrichtavtalet läggs också en grund för en aktiv samordning
av medlemsländernas bistånd. Genom bättre samordning på policynivå
och i genomförandet av biståndsprogram skall förutsättningar skapas för
ett effektivare utnyttjande av biståndsresursema.

Maastrichtfördraget innebär således ett steg i riktning mot ett fördjupat
samarbete mellan EU:s medlemsländer. Däremot väntas det inte leda till
att en större andel av medlemsländernas bistånd kommer att kanaliseras

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

63

genom kommissionen. Subsidiaritetsprincipen gäller också inom Prop. 1994/95:100
biståndsområdet.                                                      Bilaga 4

Utrikesdepartementets avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete har, som en förberedelse för ett svenskt
medlemsskap i EU, gjort en jämförande analys av prioriteringar i EU:s
bistånd och i det svenska biståndet. En allmän slutsats av detta arbete är
att EU:s och Sveriges mål och prioriteringar stämmer överens i
betydande utsträckning.

EU:s bistånd inkluderar såväl finansiellt som tekniskt bistånd,
katastrofbistånd, strukturanpassningsstöd och forskningsbistånd samt stöd
till enskilda organisationer. Det utgår i allt högre grad som sektor- eller
programstöd efter att ha varit starkt projektinriktat. Livsmedelsbiståndet
som tidigare utgjorde en dominerande del av biståndet och huvudsakligen
bestod av livsmedelsöverskott har relativt sett minskat i betydelse. Det
inriktas alltmer på att främja tryggad livsmedelsförsörjning. Fortfarande
utgör livsmedelsbiståndet dock ca 20 % av kommissionens bistånd, vilket
i en internationell jämförelse är mycket högt. Även katastrofbiståndet är
betydande.

En viktig utvecklingstendens är den ökade betoningen av mänskliga
rättigheter och demokrati, liksom krav på att mottagarlandet för en
ansvarsfull ekonomisk politik. Miljöfrågor, kvinnofrågor och
näringslivsfrågor är andra områden som betonas allt mer i EU-biståndet.
Effektivitetsfrågor har i EU-biståndet, liksom i det svenska biståndet, fått
ökad betydelse.

EU:s bistånd fördelar sig på mer än 100 mottagarländer. Liksom i det
svenska biståndet ligger tyngpunkten på Afrika söder om Sahara. År 1992
gick ca 70 % av EU-biståndet till dessa länder. Listan över EU:s 25
största mottagarländer upptar elva länder som är huvudmottagarländer
också av svenskt bistånd.

Mot bakgrund av den jämförelse som gjorts mellan EU:s bistånd och
det svenska biståndet vill regeringen peka på ett antal sakfrågor som
Sverige bör särskilt prioritera inom ramen för EU-samarbetet. Till dessa
hör:

- kvalitets- och effektivitetsfrågor i biståndet inklusive utökade
möjligheter till insyn och öppenhet, förbättrade procedurer för
genomförande av program och projekt, förbättrad samordning,
förstärkt planering och programmering, utveckling av landstrategier,
förbättrat utnyttjande av utvärderingar och erfarenhetsanalys samt
effektivare organisation i Bryssel och i fält,

- fortsatt utveckling av en långsiktig fattigdomsstrategi,

- förstärkt integrering av miljö- respektive jämställdhetsaspekter,

- utveckling av former för att bidra till demokratisering, en fungerande
rättsstat samt respekt för mänskliga rättigeter,

- utveckling av former för stöd till en ekonomiskt-politiskt stabil
utveckling inklusive stöd till strukturanpassningsprogram och
ekonomisk-politisk dialog,

- effektivare samordning och hantering av katastrof- och

konfliktförebyggande insatser,                                                        64

- ökad inriktning på utveckling av mänskliga resurser, inklusive hälso- Prop. 1994/95:100
och utbildningsstöd, insatser för handikappade samt insatser på Bilaga 4
befolkningsområdet,

- utveckling av ett starkare samband mellan katastrof- och
livsmedelsbistånd samt långsiktigt utvecklingssamarbete.

Globalt samarbete genom multilaterala institutioner

För att tackla utmaningarna i det internationella utvecklingssamarbetet
krävs starka, trovärdiga och effektiva internationella organisationer. Det
gäller inte minst inom FN:s humanitära, ekonomiska och sociala
verksamhet. Det gäller även multilaterala utvecklingsbanker som
Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och
Latinamerika och den Europeiska utvecklingsbanken som verkar i
Central- och Östeuropa samt f.d. Sovjetunionen. Tillsammans bildar
dessa organ stommen i ett vittförgrenat multilateralt system på
utvecklings- och katastrofområdet.

Först under senare år har det blivit möjligt att börja reformera de
internationella organisationerna. Här har Sverige, ofta i samarbete med
övriga nordiska länder, varit aktivt på en rad centrala områden under
senare år. Viktiga bidrag har lämnats inom ramen för Nordiska FN-
projektet för att stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings-
och katastrofområdena. Konkreta och genomförbara reformer har
eftersträvats, medan en utdragen och besvärlig förändring av FN-stadgan
undvikits. Flera av de nordiska reformförslagen har redan lett till
genomgripande förändringar i medlemsländernas styrning av arbetet i
bl.a. FN:s utvecklingsprogram, UNDP och i FN:s barnfond, UNICEF.
Även på katastrofområdet har Sverige drivit fram organisatoriska
förändringar, så att FN snabbare och mer koordinerat skall kunna gripa
sig an det växande antalet katastrofer. Sverige och Norden har även
verkat för att minska klyftan mellan omfattningen av de uppgifter som
läggs på FN-systemet och de resurser som ställs till förfogande. De
nordiska förslagen till nya finansieringslösningar bearbetas f.n. av FN:s
generalsekreterare.

Norden är också representerad i en s.k. Task Force som gör en
översyn av de multilaterala utvecklingsbankernas roll på uppdrag av
Utvecklingskommittén, som är Världsbankens och Internationella
valutafondens gemensamma policyorgan. Utredningen, som omfattar
Världsbanken och de fyra större regionalbankema, skall bl.a. granska hur
ekonomiska förändringar, t.ex. den privata sektorns växande roll,
påverkar bankernas prioriteringar och verksamhet, hur goda exempel på
utformning och genomförande av projekt kan överföras mellan
institutionerna och procedurer för koordinering såväl mellan bankerna
som visavi andra parter i utvecklingssamarbetet.

Den nordiska samsynen i utvecklingsfrågor och ett målmedvetet
agerande har också spelat en viktig roll för att förändra Världsbankens
verksamhet. Den framtidsdagordning, som banken presenterade vid sitt                 g₅

5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Rättelse: S. 75 och 77 ersatta med nya sidor

50-årsjubileum under hösten 1994, lägger fast fattigdomsbekämpning och Prop. 1994/95:100
ökad levnadsstandard genom hållbar tillväxt och satsningar på mänskliga Bilaga 4
resurser som central målsättning. I denna vävs de sociala dimensionerna
och miljöfrågorna samman till ett synsätt om människorna som både mål
och medel i utvecklingsprocessen. Staternas roll måste förändras i syfte
att ge mer utrymme för den privata sektorn, stimulera produktiva
investeringar och skapa arbetstillfällen. Banken skall bli mer selektiv i sin
dubbla roll som finansiär och rådgivare för att bättre svara upp mot u-
ländernas skiftande behov och åstadkomma ett mer effektivt samarbete
med andra parter i utvecklingssamarbetet.

Arbetet med att utveckla och reformera FN:s funktion som mötesplats,
dess normativa roll i att forma debatten om utvecklingsfrågorna och dess
operativa roll på utvecklings- och katastrofområdet gör framsteg, om än
i varierande takt. Trögheterna i förvandlingen av det multilaterala
systemet är betydande. Det beror ofta på klara intressekonflikter mellan
olika grupper av medlemsstater, men också på organisationerna själva är
motvilliga mot förändringaar. Sverige har tillsammans med allt fler
bidragsländer klargjort att det finns en koppling mellan bidrag, reformer
och effektivitet. Det är en utveckling som förstärks av den allt mer
påtagliga knappheten på biståndsresurser. Organisationer med otydliga
mandat och roller och uppenbar ineffektivitet i resursanvändningen
kommer att drabbas hårt. För medlemsländerna gäller att tydliggöra varje
organisations uppgift inom det multilaterala systemet. I vissa fall kan
även sammanslagningar av organisationer bli aktuella för att undvika
överlappning och för att skapa synergieffekter. Utmaningen för de
internationella organisationerna är att finna vägar att nå de uppställda mål
medlemsländerna anvisar.

Medan målformuleringarna skiljer sig åt från organisation till
organisation, kan några mer generella riktlinjer formuleras rörande
effektiviteten. Det gäller bland annat selektivitet och fokus på
organisationens komparativa fördelar; partnerskap med andra multi- och
bilaterala organisationer liksom med frivilligorganisationer och
näringslivet; resultatorientering med klar koppling mellan analystiska,
normativa och operativa aspekter; flexibilitet och förändringsbenägenhet
i förhållande till omvärldsförändringar; kostnadseffektivitet i den
administrativa och operativa verksamheten; en öppnare redovisning av
förvaltning av resurser.

Ökade krav måste emellertid inte bara ställas på varje enskild
organisation. I växande utsträckning inriktas reformsträvanden på bredare
systemfrågor.

Det gäller samverkan mellan olika organisationer inom FN-systemet,
inom det multilaterala banksystemet och mellan dem. Inom FN-systemet
är bristerna fortfarande påtagliga bl.a. på katastrofområdet. FN:s
agerande i olika uppkommande konflikter har ofta kommit alltför sent,
varit för långsamt och genomförts utan tillräckliga personella och
finansiella resurser. Orsakerna är bl.a. otydliga mandat. Oklarheter i
ansvarsfördelningen råder även i det multilaterala banksystemet. Det
gäller särskilt mellan Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna.                  66

Många organisationer präglas också av påtagliga problem med att omsätta

övergripande mål och stategier i den operativa verksamheten på fältet. Prop. 1994/95:100
Det gäller bl.a. Världsbanken, som kommer att få växande problem med Bilaga 4
att genomföra sina satsningar inom de sociala sektorerna, om inte en
decentralisering av verksamheten sker. Kopplat till sådana ansträngningar
måste fördjupad folklig förankring eftersträvas i projekt och program
genom samarbete med enskilda organisationer och även med det privata
näringslivet.

En systemfråga av avgörande betydelse är marginaliseringen av FN:s
långsiktiga utvecklingsarbete. I accelererande takt har främst
Världsbanken tagit över uppgifter från många FN-organisationer. Det
framstår alltmer som en viktig uppgift att klargöra olika organisationers
komparativa fördelar. Först då kan hela det multilaterala systemets
utvecklingseffekter maximeras. Om inte FN och Världsbanken kan
samordnas finns risker för en fortsatt marginalisering av FN-systemet på
utvecklingsområdet. Vad som behövs är ett ännu bredare och mer
sammanhållet grepp från medlemsländerna kring reformfrågorna i hela
det multilaterala systemet.

Utredningar m.m.

Under det gångna året har ett antal utredningsuppdrag redovisats till
regeringen.

Biståndets anpassning till hållbar utveckling

Som ett led i uppföljningen av UNCED tillsattes en arbetsgrupp för att
se över det samlade svenska biståndet. Gruppen hade till uppgift att
lämna förslag till hur utvecklingssamarbetet kunde förstärkas mot en
miljömässigt hållbar utveckling, både på det normativa och operativa
området. Den skulle dessutom lämna förslag till arbetsmetoder och
beredningsformer med sikte på hållbar utveckling i UNCED-beslutens
anda.

Arbetsgruppens slutsatser och förslag

Sammanfattningsvis konstateras i arbetsgruppens rapport (Ds 1994:132)
Hållbart bistånd - det svenska biståndet efter UNCED att de svenska
biståndsmålen ligger i linje med Agenda 21, om tillväxtmålet tolkas som
hållbar utveckling. Fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet bör
bestå. Principerna för hållbar utveckling som ingår i Rio-deklarationen
skall beaktas i biståndet. Mottagarlandets perspektiv är avgörande.
Särskilda miljödiskussioner bör inledas med mottagarländerna. Den
svenska miljöpolitiken bör beaktas även i biståndet. Detta kräver
utbildning inom biståndsförvaltningen. Krav bör ställas på att
mottagarländer tillträder miljökonventioner m.m. Möjligheterna för
ömsesidiga avtal om hållbar utveckling bör utredas.

Vissa sektorer anges som särskilt väsentliga för svenskt
utvecklingssamarbete. De kan grupperas i två övergripande komplex:
vatten- och matförsörjning respektive miljöproblem förknippade med
urbanisering och den moderna sektorn. Med utgångspunkt i Agenda 21

bör genomgång av det samlade svenska biståndet i varje mottagarland Prop. 1994/95:100
göras, motsvarande det som gjorts för Indien och Zambia.              Bilaga 4

Arbetsgruppen redovisar ingående överväganden och förslag inom de
ovannämnda insatsområdena. Sammanfattningsvis behöver en mer
systematisk satsning på kapacitets- och institutionsutveckling göras.
Stödet till miljöekonomi bör öka för att höja kompetensen i u-ländema,
integrera miljöekonomiska aspekter i biståndet och öka kunnandet i
biståndsförvaltningen. Stödet till enskilda organisationer som arbetar
inom området bör höjas på sikt.

Sveriges aktiva insatser i det globala miljö- och utvecklingssamarbetet
kräver en sektorövergripande organisation. Kvalitativt och kvantitativt
förstärkta resurser krävs på centralt berörda departement och
myndigheter. Arbetsgruppen ger förslag i denna riktning.

Regeringens överväganden

Arbetet med att analysera arbetsgruppens rekommendationer har just
inletts. Regeringen delar den övergripande slutsatsen att strävan mot
hållbar utveckling på ett mer uttryckligt sätt bör genomsyra
utvecklingssamarbetet. Övervägandena kommer att ligga till grund för
regeringens arbete med att utforma det framtida utvecklingssamarbetet på
detta område. Regeringen avser återkomma till riksdagen i dessa frågor.

Utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad

I syfte att utreda möjligheterna till biståndsfinansierat stöd från organ
knutna till partier i Sverige till partier i mottagarländerna, tillsatte
regeringen i december 1993 utredningen om utvidgade insatser för
demokratisk uppbyggnad. Utredningens betänkande (Ds 1994:63)
Demokratier kräva dessa partier! överlämnades i maj 1994. Betänkandet
har därefter remissbehandlats.

Utredningens slutsatser och förslag

Utredningen föreslår i betänkandet insatser av organ med anknytning till
svenska politiska partier i syfte att stödja partiuppbyggnad i
utvecklingsländer och Central- och Östeuropa. Förslagen innebär att nu
gällande regler för bistånd ändras, så att stöd till insatser med politiska
organisationer som givare och mottagare kan beviljas. Utredningen anser
att finansieringen av den nya formen av demokratibistånd bör ske på två
sätt:

- Ett särskilt anslag inom biståndsbudgeten inrättas för fördelning till
organ knutna till de riksdagspartier som vill bedriva
demokratifrämjande bistånd. Fördelningen av medel föreslås grundas
på ett fast belopp om 300 000 kronor till varje riksdagsparti, samt ett
tillägg om 25 000 kronor per riksdagsmandat. En särskild
samrådsnämnd bör inrättas. UD föreslås bli myndighetsansvarig.

- Anslagsposten för bistånd genom folkrörelser och enskilda
organisationer, som administreras av SIDA, bör öppnas för
finansiering av demokratibistånd genom ovannämnda partianknutna

organ på samma villkor som för andra organisationer.

Remissinstansernas yttranden

Hälften av de sexton svarande remissinstanserna är positiva eller utan
invändningar mot utredningens förslag om en utvidgning av
demokratibiståndet till att omfatta partipolitiskt stöd.

Vissa ambassader framhåller risken för politiska komplikationer och att
förutsättningarna för att samarbetsformen skall lyckas är osäker. Fyra
remissinstanser, däribland RRV och SIDA, anser att demokratibiståndet
även fortsättningsvis bör bedrivas utan direktstöd till politiska partier
samt att de folkrättsliga och politiska aspekterna bör prövas ytterligare.

Fem remissinstanser är kritiska till en fördelning grundad på antal
riksdagsmandat. Flertalet som kommenterat förslaget om UD:s
myndighetsansvar förordar att den nya myndigheten ansvarar för
anslaget.

Regeringens överväganden och förslag

Politiska partier är avgörande för fungerande demokratier. I många
länder har under det senaste årtiondet helt nya förutsättningar vuxit fram
för politiska partiers verksamhet. I likhet med utredningen anser
regeringen att samarbetet mellan partier över gränserna är ett viktigt
inslag i utvecklingen av demokratins kultur.

Regeringen anser att det är mycket angeläget att utveckla det
demokratifrämjande biståndet. Ett stöd till utveckling av partier i såväl
u-länder som i Central- och Östeuropa bör införas. Regeringen avser att
under år 1995, givet riksdagens godkännande och i samråd med
riksdagspartierna, fastställa formerna för en tidsbegränsad
försöksverksamhet för bistånd till partier från organ knutna till svenska
partier, i huvudsak enligt utredningens förslag.

Utredningens förslag innebär inledningsvis ett årligt stöd om ca. 10
miljoner kronor, som torde fördelas i enlighet med utredningens förslag
och finansieras från anslagsposten för demokrati, mänskliga rättigheter
och konfliktlösning samt från medel för östeuropasamarbetet under littera
G.

Möjlighet bör även öppnas för partinära organ att erhålla bidrag för
bredare demokratifrämjande verksamhet från anslagsposten för bistånd
genom folkrörelser och enskilda organisationer, varvid de allmänna
villkoren om bl.a. egeninsats skall gälla.

Kommittén för analys av utvecklingssamarbete (KAU)

KAU redovisade sommaren 1994 sina överväganden i frågan om hur
övergripande utvärdering och analys inom biståndsområdet bör bedrivas
på längre sikt. Detta gjordes i betänkandet (SOU 1994:102) Analys och
utvärdering av bistånd.

Remissinstanserna uppvisar en mycket stor samstämmighet vad gäller
de förslag kommittén presenterar i betänkandet. Sålunda ges ett mycket
starkt stöd för kommitténs slutsats att den analytiska kapaciteten liksom

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

69

lärandet och förändringsbenägenheten behöver förstärkas inom hela
biståndsförvaltningen. Även förslaget att betydligt större vikt bör läggas
vid utvärderingar och effektivitetsstudier inom utvecklingssamarbetet
röner starkt stöd.

KAU framhåller vikten av ett tydliggörande av UD:s strategiska roll
och en förstärkning av departementets policy- och analysfunktion. Även
i denna del instämmer remissinstanserna kraftfullt.

Så gott som samtliga remissinstanser avvisar KAU:s förslag om en ny
fristående analys- och utvärderingsfunktion. Beställaransvaret för
policystudier och utvärderingar bör enligt remissinstanserna istället ligga
hos regeringskansliet och berörda myndigheter.

KAU har låtit genomföra en lång rad delstudier. Ett flertal av dessa har
involverat ledande internationell expertis och har på ett ingående sätt
behandlat för utvecklingssamarbetet centrala temata. De utgör viktiga
bidrag till diskussionen om utformningen av det framtida internationella
utvecklingssamarbetet. Kommittén redovisar i ett avslutande betänkande
vid årsskiftet 1994/95 slutsatserna från dessa studier.

Regeringens överväganden

Regeringen instämmer i kommitténs och remissinstansernas uppfattning
om vikten av att förbättra det analytiska underlaget för biståndspolitiken
och att öka erfarenhetsåterföringen. För att åstadkomma detta krävs enligt
regeringen åtgärder inom följande områden:

- regeringskansliet (främst utrikesdepartementets avdelning för
internationellt utvecklingssamarbete) bör ges en tydligt markerad
styrningsroll i förhållande till myndigheten, utredningsväsendet etc.
vad gäller biståndsverksamhetens inriktning. Dessutom bör
departementets policy- och analysfunktion förstärkas.

- utvärdering och policyanalys inom den nya sammanhållna
biståndsmyndigheten bör ges en organisatoriskt stark och självständig
ställning. Behovet av ekonomisk-analytisk kompetens betonas.

- resultaten av olika analys-, utvärderings- och utredningsinsatser måste
på ett mer systematiskt sätt återkopplas till och påverka utformningen
av den operativa verksamheten.

Regeringen kommer att ge den nya biståndsmyndigheten i uppdrag att
särskilt beakta de nyss nämnda andra och tredje punkterna. Arbetet med
att utveckla departementets styrfunktion och styrinstrument skall fortsätta.

Regeringen kommer även att verka för att utvärderingar och analyser
av det svenska utvecklingssamarbetet i ökad utsträckning genomförs inom
de organ som har till uppgift att granska verksamhet inom det statliga
området. Regeringen instämmer även i de synpunkter som framförts från
flera håll att den svenska biståndsförvaltningen i högre grad bör dra nytta
av och samarbeta närmare med analys- och utvärderingsorgan i andra
länder och i internationella organisationer, inte minst inom EU och dess
medlemsländer.

I likhet med kommittén anser regeringen att en ökad tillgång till
fördjupade och från förvaltningen fristående analyser och överväganden
beträffande olika delar av det internationella utvecklingssamarbetet vore
till fördel. Regeringen kommer i detta syfte att tillkalla en särskild

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

70

expertgrupp som skall arbeta i form av en kommitté. I kommittén skall Prop. 1994/95.100
ingå kvalificerad analytisk kompetens såväl från Sverige som från Bilaga 4
utlandet, inklusive från utvecklingsländer. Till kommittén bör knytas ett
mindre sekretariat.

Demokrati och fria val

Regeringen tillsatte år 1992 en utredning för att utröna behovet av ett
internationellt institut för valövervakning. Utredningen som beskriver
behovet av insatser som betydligt vidare än enbart valövervakning
överlämnade sitt betänkande (SOU 1993:100) Free and Fair Elections -
and Beyond den 21 oktober 1993. Utredningens innehåll och dess
fortsatta behandling redovisades i föregående års budgetpropositionen
(prop. 1993/94:100 bilaga 4).

Utredningen visar att det finns ett väl underbyggt behov av ett nytt
internationellt institut för stöd till demokrati och valprocesser. Det finns
också ett betydande internationellt stöd för tanken att upprätta ett sådant
institut.

Vid en internationell konferens i Stockholm i maj 1994 bildades en
internationell arbetsgrupp för att fortsätta planerings- och
förankringsarbetet. Efter ett möte med arbetsgruppen i oktober beslutade
regeringen att ta initiativ till förhandlingar om det formella stiftandet av
ett internationellt institut för demokrati och val.

Institutet är avsett att vara en mötesplats för internationella aktörer,
med olika erfarenheter och roller, inom området fria val och demokratisk
utveckling. Genom att dessa aktörer ges tillfälle att utbyta erfarenheter
främjas professionalism och integritet. Institutet skall vidare främja
långsiktigt demokratiska processer och internationellt accepterade normer
och värderingar. Institutet skall också betona att öppningen mot
demokrati är bredare än enbart val och valövervakning. Detta reflekteras
i institutets prioriterade verksamhetsfält där bland annat följande
återfinns:

- upprätta en databank och ett informationsnätverk,

- stimulera forskning och knyta samman forskning och praktik,

- lägga fast riktlinjer för demokrati och val med utgångspunkt från det
existerande internationella regelverket inom området mänskliga
rättigheter,

- erbjuda bistånd bland annat i form av rådgivning samt
kapacitetsuppbyggnad.

Institutet planeras bli en mellanstatlig organisation med aktiv
medverkan av internationella icke-statliga organisationer (NGO:s).

Förslaget om att bilda ett institut har tilldragit sig betydande
internationellt intresse. FN:s generalsekreterare har uttryckt stöd för
institutet som inom FN ses som ett viktigt komplement till redan
pågående arbete. En rad andra internationella organisationer och länder
har också uttryckt stöd. Institutet kommer att instiftas i början av år
1995. Verksamheten beräknas komma igång strax därefter. I institutets
instiftarkrets kommer att ingå ett tiotal länder från olika världsdelar.

71

WHO-anknuten högskola för medicinsk teknisk förvaltning till Malmö    Prop. 1994/95:100

Frågan om att etablera en WHO-anknuten högskola för medicinsk-teknisk Bilaga 4
förvaltning i Malmö har diskuterats under de senaste åren. Riksdagen har
uttryckt sin positiva syn på förslaget. Som ett led i beredningsprocessen
beslöt regeringen att göra en särskild granskning av projektet. Resultatet
presenterades för regeringen i början av hösten 1994.

Utredningens slutsatser och förslag

Utredarens slutsats var att den föreslagna utbildningen, under vissa
förutsättningar, skulle kunna fylla ett påtagligt behov i många länder. En
biståndsinsats med det föreslagna innehållet skulle vara förenligt med
gällande biståndspolitiska riktlinjer. Inom Sverige ansågs övervägande
skäl tala för ett förläggande till Malmö. Efter kontakter med WHO
framkom att man stöder förslaget och ställer i utsikt råd och bistånd till
den tänkta högskolan i alla avseenden utom finansiering. WHO är
emellertid berett att deltaga i ansträngningarna att få ekonomiskt stöd från
andra håll.

Utredaren förutser svårigheter i detta avseende. Svenskt stöd bör i
likhet med vad som gäller för WMU i Malmö uppgå till högst en
tredjedel av budgeten. Två tredjedelar av institutets budget bör långsiktigt
garanteras genom stöd från andra intressenter, exempelvis andra länder
och den privata industrin. En betydande och fortgående anstränging måste
till, troligen med tämligen intensivt svenskt deltagande, för att från år till
år få institutets budget finansierad.

Regeringens överväganden

Regeringen avser att fortsatt undersöka förutsättningarna för en eventuell
etablering av en WHO-anknuten högskola för medicinsk-teknisk
förvaltning i Malmö. Mot bakgrund av finansieringssvårighetema
förknippade med ett internationellt institut bör även andra modeller
undersökas. En möjlighet är att institutet får svenskt huvudmannaskap
men ges internationell prägel och förankring genom att det knyts till
WHO som ett samarbetscentrum. Regeringen avser att närmare utreda
förutsättningarna och formerna för ett sådant internationellt
samarbetscentrum.

Övrigt utrednings- och analysarbete

Flera av de faktorer som bildar utgångspunkt för den konsolidering av
biståndsmyndighetema som regeringen initierat behandlades av
Biståndsförvaltningsutredningen i dess betänkande (SOU 1994:19) Rena
roller i biståndet. Utredningens överväganden gällde främst regeringens
styrning av förvaltningens verksamhet, kompetensförsörjning och behovet
av en klar uppgiftsfördelning mellan de statliga biståndsorganen. En
sammanställning av remissinstansernas synpunkter på betänkandet har
redovisats (Ds 1994:84).                                                                  ₇₂

Konsekvenserna av ett svenskt medlemsskap i EU har analyserats

ingående under året. Slutsatserna har redovisats ovan och kommer att i Prop. 1994/95:100
sin helhet publiceras i en särskild rapport.                                Bilaga 4

I 1993 års forskningspolitiska proposition aviserade regeringen en
översyn av stödet till u-landsforskningen m.m. Resultaten av denna
översyn redovisades sommaren 1994 i betänkandet (Ds 1994:106)
SAREC:s svenska udandsforskning - en utvärdering. Översynens slutsats
är att verksamheten uppfyller sina mål och sköts väl. Den bör därför
enligt utvärderaren utvecklas vidare, inte minst vad gäller stödets
omfattning. Betänkandet har remissbehandlats.

En översyn av biståndsarbetares sociala villkor påbörjades under hösten
1994. Översynen är inriktad på frivilligorganisationernas utsända
fältpersonal. Dessas sociala villkor, bl.a. i fråga om socialförsäkringar
och folkbokföring, skiljer sig i flera viktiga avseenden från de som
statligt utsända tjänstemän har.

En annan utredning har analyserat krav på innehåll samt utformning
och produktion av statistik rörande det internationella
utvecklingssamarbetet. Målet är att ett heltäckande system för att redovisa
den svenska statligt finansierade verksamheten skall kunna tas i drift den
1 juli 1995.

En analys av informationsverksamheten hos Utrikesdepartementets IU-
avdelning och biståndsmyndighetema utmynnade i ett förslag om en
informationsstrategi.

De förslag som presenterats i de fyra sistnämnda utredningarna kommer
att beredas vidare inom ramen för det arbete som inletts i syfte att
konsolidera biståndsmyndighetema till en organisation.

Biståndsanslagen m.m.

Biståndsramens storlek

Regeringens förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för
budgetåret 1995/96 uppgår till 20 040 miljoner kronor, varav 13 360
miljoner kronor avser juli 1995 t.o.m. juni 1996. Beloppet utgör en
oförändrad nominell nivå på årsbasis i relation till budgetåret 1994/95.
Detta uppskattas motsvara 0,87% av BNI för budgetåret. Regeringen
avser fortsatt verka för att Sverige, när ekonomin så tillåter, åter avsätter
en procent av BNI till internationellt utvecklingssamarbete.

Vidare föreslås i det följande ökade avräkningar för kostnader för
flyktingmottagande i Sverige om 300 miljoner kronor per år. I
proposition om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska
Unionen m.m. (1994/95:40), fastställs principen att varje svenskt
utgiftsområde som berörs av EU-samarbetet skall bidra till finansieringen
i proportion till områdets andel av avgiften. Tillämpningen av denna
princip på biståndsramen ger en kostnad om 707 miljoner kronor per år
t.o.m. 1998 för det svenska bidraget till EU:s gemensamma bistånd som
finansieras över EG-kommissionens budget. Slutligen föreslås att
biståndsramens avräkningar för bl.a. administrativa kostnader och andra
utgifter ökas med 20 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och ytterligare

73

20 miljoner kronor budgetåret 1998. Således begränsas utrymmet för Prop. 1994/95:100
verksamheten med 1027 miljoner kronor budgetåret 1995/96 och 1047 Bilaga 4
miljoner kronor budgetåret 1998.

Till följd av den minskade resursramen har omprioriteringar i
verksamheten varit nödvändiga. På det multilaterala området har anslaget
minskat med ca 3 %. Under den kommande treårsperioden förutses dock
betydande förändringar. Omprioriteringama genomförts bl.a. med
beaktande av respektive organisations effektivitet. Sverige fortsätter att
vara en av de största bidragsgivarna till FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet, trots att Sverige möjligen över perioden 1996-98 kan komma
att behöva sänka årsbidrag om i genomsnitt 20 %. Ytterligare
nedskärningar skulle dock försvaga Sveriges position i det fortsatta
reformarbetet, liksom i FN-arbetet i stort. Bidragen till Världsbanken och
de regionala utvecklingsbankerna är avtalsbundna.

På det bilaterala området har omprioriteringar ägt rum utifrån den
politik som redovisats i det föregående. Ett sammanhållet anslag för hela
det bilaterala biståndet föreslås. Det totala bilaterala biståndet föreslås
minska med knappt 11 %. En koncentration sker till det

landprogrammerade samarbetet. Sålunda föreslås verksamhet som tidigare
finansierats under t.ex. demokrati- och katastrofanslagen framdeles
finansieras under de landprogrammerade anslagsposterna. Vidare har
större nedskärningar ålagts de anslagsposter som genom medlemskapet
i EU ges nya och omfattande finansieringsmöjligheter. Således har
anslagsposterna stöd till ekonomiska reformer och strukturanpassning,
samarbete via enskilda organisationer samt katastrofbistånd påverkats i
högre grad än andra.

Det sparbeting om 5 % av förvaltningskostnaden för budgetåret
1995/96 som ålagts samtliga statliga myndigheter har även tillämpats på
den nedan föreslagna nya biståndsmyndigheten. De tidigare
myndigheternas ramanslag har inför sammanslagningen (se nedan: C 3.
Den nya myndigheten) ålagts effektivitetskravet. SIDA, BITS, SAREC
och SwedeCorp har dessutom mot bakgrund av förväntade
effektivitetsvinster vid sammanslagningen ålagts ytterligare en
procentenhet. Den därmed uppnådda besparingen på biståndsmyndigheten
uppgår till 26,5 miljoner kronor.

Anslagsstruktur

Mot bakgrund av den omorganisation av svensk biståndsadministration
som planeras föreslår regeringen att anslagen under littera C
omstruktureras. Regeringen avser med den nya strukturen återspegla den
tydlighet som har skapats genom den nya myndigheten.

Reservationsanslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram
är oförändrat från föregående år. Anslagsposterna därunder har dock
indelats i tre grupper. Under anslagsposten C 1.1. FN:s ekonomiska och
sociala verksamhet anvisas medel för basbudgetstöd till FN:s program
och fonder. Under anslagsposten C 1.2. Internationella
finansieringsinstitutioner anvisas medel för förhandlade bidrag till

Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitutioner. Under
C 1.3. övrigt multilateralt samarbete anvisas bl.a. stöd till
verksamhetsområden som inte är kopplade till särskilda multilaterala
organ eller som på annat sätt skiljer sig från de ovan nämnda.

Reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya
myndigheten består av de tidigare sakanslagen C 2. Utvecklingssamarbete
genom Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), C 4. Stöd till
ekonomiska reformer och skuldlättnad, C 5. Utvecklingssamarbete genom
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), C
7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), C
9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund International AB (med
undantag för Swedfund International AB som består som separat anslag,
se nedan). Anslagsposterna har strukturerats så att de föregående 27
landrelaterade anslagsposterna grupperats till tre regionala anslagsposter.

Ramanslaget C 3. Den nya myndigheten utgör den nya myndighetens
förvaltningsanslag. Detta består av de tidigare myndigheternas ramanslag.

Under reservationsanslaget C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd
anvisas bidragen till EG:s bistånd genom Lomékonventionema. I texterna
om anslaget redogörs även för det mot biståndsramen avräknade biståndet
genom EG-kommissionens gemensamma budget.

Förslagsanslaget C 5. Bidrag till Swedfund International AB utgörs av
den del av det tidigare reservationsanslaget för bidraget till SwedeCorp
och Swedfund International AB som rör Swedfund International AB.

Ramanslaget C 6. Nordiska afrikainstitutet är oförändrat från tidigare.

Reservationsanslaget C 7. Övrigt utgörs av verksamhet från det tidigare
anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder, m.m., förutom
anslagsposten C 13.1. Projektbistånd till vissa länder, som upphör och
stödet till organisationer under C 13.4. övrigt som överförs till C 2.5.
Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Anslagsbenämningar och anslagsbelopp framgår av
(tusen kr):

följande tabell

1995/96

1995/96

12 mån

18 mån

C 1.

Bidrag till internationella
biståndsprogram

3 175 000

4 762 500

C 2.

Utvecklingssamarbete genom
den nya myndigheten

7 724 400

11 586 600

C 3.

Den nya myndigheten och
Sandö U-centrum

413 277

619 916

C 4.

Bidrag till EG:s gemensamma
bistånd

60 000

90 000

C 5.

Swedfund International AB

1

1

C 6.

Nordiska afrikainstitutet

6 055

9 083

C 7.

Övrigt

48 887

73 331

Littera C

11 427 620

17 141 431

Avräkningar

1 932 380

2 898 569

Prop. 1994/95:100

EG gemensamma bistånd

707 000

1 060 500

Bilaga 4

Asylkostnader

965 000

1 447 500

Övriga biståndskostnader

under andra anslag

260 380

390 569

Biståndsramen totalt

13 360 000

20 040 000

Den beräknade utgiftsutvecklingen

för Littera C.

Internationellt

utvecklingssamarbete t.o.m. 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt
förslagen i 1995 års budgetproposition är följande (miljoner kronor):

Utgift

Anvisat

Förslag

varav

Beräknad

Beräknad

1993/94

1994/95

1995/96

beräknat

besparing

besparing

jul 95 -
jun 96

1997¹

1998¹

12 881,8

12 457,2

17 141,4

11 427,6

of

-20

¹ - Prisnivå 1995/96

Samtliga

anslagsförslag i texterna under anslagen

nedan avser 18

månader.

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

3 063 326 000

3 295 000 000

4 762 500 000

Reservation 4 878 000 000

varav 3 175 000 000 avser juli 1995 - juni 1996

Av reservationen var bud budgetåret 1993/94:s utgång 4 777 000 000
kronor intecknade, varav 3 029 000 000 kronor i form av skuldsedlar i
Riksbanken.

Merparten av de icke utbetalade budgetmedlen under anslaget ligger
under anslagsposten C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner. På
grund av det budgeteringssystem som tidigare använts har budgeterade
medel ackumulerats. Medel har budgeterats i form av årsbidrag i enlighet
med svenska förhandlade åtaganden till dessa institutioner. Genom att
budgetering enligt faktiska utbetalningar gradvis implementeras, så
kommer successivt de ackumulerade medlen att reduceras för att vara
fullt utbetalda ungefär vid sekelskiftet.

De reservationer som finns på anslagsposterna för FN:s
frivilligfinansierade organ har uppstått i avvaktan på genomförandet av
vissa åtgärder.

Multilateralt utvecklingssamarbete

Inledningsvis har regeringen angett sin syn på det multilaterala systemets

76

centrala roll för att möta de globala utmaningarna. Sverige har alltid varit
anhängare av multilateralism och verkat för ett starkt FN. Sverige verkar
vidare aktivt för att de multilaterala systemen skall effektiviseras i syfte
att fa en högre grad av globalt ansvarstagande för den ekonomiska och
sociala utvecklingen.

Sveriges stöd till FN:s utvecklingssamarbete liksom till de
internationella finansieringsinstitutionerna är omfattande. Av den totala
biståndsbudgeten avsätts cirka en fjärdedel till multilateralt
utvecklingssamarbete. Regeringens förslag för 1995/96 innebär att denna
fördelning skall bestå.

Kraven på de multilaterala organisationernas aktiva medverkan ökar
kontinuerligt. Samtidigt minskar resurserna. Denna situation gäller
samtliga multilaterala organ, men i synnerhet FN-systemet. Genom de
olika FN-konferensema har och kommer behovet av multilateralt
samarbete att accentueras ytterligare.

FN:s utvidgade roll inom det fredsskapande och inte minst inom det
humanitära området har också ställt stora krav på organisationen. I allt
högre utsträckning understryks samtidigt vikten av att FN ger ett
långsiktigt stöd för ekonomisk och social utveckling för att risken för
konflikter och katastrofer skall minska.

I detta perspektiv framstår vikten av att medlemsländerna ger FN-
systemet det stöd som det behöver för att kunna fullfölja sina uppgifter.
Sverige är en stor bidragsgivare till FN och har under lång tid
argumenterat för att andra medlemsländer skall ge ökat stöd i syfte att fa
en solid finansiell bas med en jämnare bördefördelning.

Samtidigt som krav ställs på ökat stöd till FN krävs också ökad
effektivitet och mer påvisbara resultat. I det multilaterala systemet förs
dessa krav fram i första hand i respektive organs styrelse. Krav på
effektivitet måste finnas inom organisationerna. Men samtidigt måste
medlemsländerna ha möjlighet att kontinuerligt ge riktlinjer för
inriktningen av verksamheten liksom att följa upp och värdera resultat.
Medlemsländerna måste också ha möjlighet att kontinuerligt verka för att
verksamheten effektiviseras. Kraven på effektivitet från medlemsländerna
måste därför i första hand riktas mot organisationens styrformer som ett
medel att effektivisera verksamheten.

Styrning och finansiering av multilaterala organ

De styrformer som finns i de internationella finansieringsinstitutionerna,
dvs. främst Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, är i
huvudsak ändamålsenliga och funktionella. I finansieringsinstitutionerna
styrelser står verksamheten och dess resultat i centrum. Dessutom
förekommer återkommande kapitalpåfyllnader respektive förhandlingar
om bidrag till institutionernas mjuka fönster där medlemsländerna
respektive givarna kommer överens om resursvolymen, sina individuella
bidrag och organisationens policy inriktning. I dessa
finansieringsinstitutioner finns det således en tydlig koppling mellan
finansiering och styrning av verksamheten.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Sverige och Norden har kunnat spela en jämförelsevis stor roll och Prop. 1994/95:100
verkat pådrivande i policyfrågor i dessa institutioner. Den verksamhet Bilaga 4
som bedrivs har också stor överensstämmelse med svenska
biståndspolitiska mål. Sverige har tillsammans med de nordiska länderna
aktivt bidragit till en utvecklad syn på de sociala sektorernas roll, de
mänskliga resurserna, särskilt kvinnans betydelse i utvecklingsprocessen
och vikten av att miljöaspekter är en central bedömningsgrund för
verksamheten.

Styrsystemen i FN:s operativa organ har inte präglats av samma
effektivitet som i de internationella finansieringsinstitutionerna. Det finns
en tydlig tendens att FN:s verksamhet inom det ekonomiska och sociala
området har fragmentiserats och marginaliserats. I det Nordiska FN-
projektet har de nordiska länderna utvecklat förslag som kan leda till att
denna utveckling stoppas genom att styr- och finansieringssystemen
reformeras. FN-projektets analys och förslag låg till stora delar till grund
för generalförsamlingens fattade beslut om reformer.

Härigenom har ett viktigt steg tagits för att skilja den övergripande
policystyrningen från den operationella. FN:s ekonomiska och sociala
råds (ECOSOC) roll stärks. Ett årligt högnivåmöte äger nu rum i
ECOSOC för att ge riktlinjer för FN:s biståndsverksamhet.

En central del i beslutet är bildandet av exekutiva styrelser för FN:s
program och fonder. De nya styrelserna består av 36 medlemmar.
Sverige driver tillsammans med de övriga nordiska länderna att samtliga
medlemsländer organiseras i olika valgrupper. Inriktningen skall vara att
samtliga medlemsländer skall kunna följa och påverka styrelsernas arbete,
utan att själva behöva vara närvarande i samtliga styrelsemöten. De
tidigare styrelserna kunde samla 200-300 deltagare vid årliga möten som
pågick i tre till fyra veckor. De nya styrelserna sammanträder nu
regelbundet under året vid två till fem dagars möten. Förutsättningar har
därmed skapats för att medlemsländerna skall kunna ta ett större ansvar
för verksamheten och kontinuerligt granska och ge riktlinjer för hur den
skall bedrivas.

Församlingens beslut innehöll också en överenskommelse om att
förhandlingar skall inledas om ett nytt finansieringssystem för FN:s
biståndsverksamhet. Våren 1994 presenterade generalsekreteraren en
rapport som utgör underlag för dessa förhandlingar, vilka kommer att
pågå till sommaren 1995. De nordiska länderna har i inledningen av
förhandlingarna upprepat förslagen från Nordiska FN-projektet. Målet är
att skapa en jämnare bördefördelning mellan givare liksom en högre grad
av förutsägbarhet i bidragsgivningen. Den nuvarande formen med
frivilliga bidrag föreslås kompletteras med två nya former. Den första
utgörs av uttaxerade bidrag från samtliga länder där hänsyn skall tas till
betalningsförmågan. Den andra föreslås vara förhandlade bidrag.

Den pågående reformprocessen är i första hand inriktad på hur FN:s
biståndsverksamhet skall effektiviseras. Parallellt med denna process har
generalförsamlingen börjat en diskussion om en "Dagordning för
utveckling". Generalsekreteraren har utarbetat ett underlag för denna
diskussion som påbörjades under höstens församlingsmöte. Från svensk                 78

sida har betonats att en Dagordning för utveckling ger stora möjligheter

att närmare precisera vad FN skall prioritera inom det ekonomiska och
sociala området. Med minskade resurser för operativ verksamhet måste
FN-systemet finna klarare avgränsningar och fokus för sin samlade
verksamhet. En tydligare arbetsfördelning bör också göras mellan FN och
utvecklingsbankernas verksamhet. Generalförsamlingen har tillsatt en
arbetsgrupp för att fortsätta diskussionen om en Dagordning för
utveckling.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Anslag och anslagsbelopp

Anslagsbenämningar och anslagsbelopp (i miljoner kronor) framgår av
nedstående tabell.

1994/95

1995/96

12 mån

1995/96

18 mån

1. FN:s ekonomiska och

sociala verksamhet

1 856

1 808

2 712

UNDP

610

600

900

UNFPA

140

140

210

UNICEF

350

340

510

WFP

270

252

378

UNRWA

146

150

225

UNHCR

275

270

405

ITC

15

12

18

Narkotikabekämpning gm FN-systemet   50

44

66

2. Internationella finansieringsinstitutioner 877

901

1 351,5

Världsbanksgruppen

639

636

954

Regionala utvecklingsbanker

133

134

201

Övriga utvecklingsfonder

105

131

196,5

3. Övrigt multilateralt samarbete

562

466

699

Miljöinsatser

150

145

217,5

IPPF

89

72

108

WMU

18

18

27

Multilateral rekrytering

62

48

72

FN:s aktioner för fred och

150

100

150

återuppbyggnad

Övriga insatser

93

83

124,5

C 1. Totalt

3 295

3 175

4 762,5

C 1.1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

De frivilliga årsbidragen till FN-organen betalas vanligen under
kalenderårets andra hälft. Således skulle i normala fall under tidsrymden
juli 1995 t.o.m. december 1996 två fulla årsbidrag ha utbetalats till FN-
systemet. Eftersom omräkningen av budgetåret till 18 månader endast
tillåter 50 % uppräkning av medel saknas för kalenderåret 1996

motsvarande ett halvt årsbidrag till FN-organen, vilket motsvarar ca 850 Prop. 1994/95:100
miljoner kronor. Då ett sådant utrymme inte går att infoga inom Bilaga 4
biståndsramen avser regeringen att mildra effekten av minskningen för
FN-organen genom att fördela bidragsgivningen i princip jämnt under en
treårsperiod. Detta medför bidrag motsvarande i genomsnitt ca 80 % av
dagens volym. FN-bidragen skall enligt denna modell beräknas så att de
faktiska bidragen under 2,5 års perioden juli 1995 - december 1997
fördelas som årsbidrag för de tre kalenderåren 1995 - 1997. Effekten för
FN organisationerna av denna budgetering framgår av följande tabell som
redovisar en möjlig utveckling av de årliga bidragen till FN:s program
och fonder 1994/95 - 1997, milj kr:

1994/95
budgetår

1995, 1996

1997

UNDP

610

492

UNFPA

140

116

UNICEF

350

283

WFP

270

200

UNRWA

146

115

UNHCR

275

220

ITC

15

12

Narkotikabekämpn gm FN

50

35

Regeringen förutser således anslag till FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet i fält till totalt 4 419 miljoner kronor för kalenderåren t.o.m.
år 1997, varav 2 712 miljoner kronor föreslås utbetalas under budgetåret
1995/96.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

- Ordinarie bidrag till UNDP 850 miljoner kronor

- FN:s kapitalutvecklingsfond 50 miljoner kronor

FN:s utvecklingsprogram (UNDP) skall vara FN-systemets centrala
organ för finansiering och samordning av tekniskt bistånd. UNDP ger råd
om och finansierar insatser inom flertalet samhällssektorer. UNDP har
program i 174 länder och territorier.

UNDP är ett centralt FN-organ för multilateralt utvecklingssamarbete.
UNDP:s verksamhet är starkt fattigdomsinriktad genom att 87 procent av
dess resurser fördelas till länder med en per capita inkomst på högst 750
dollar. Nästan hälften av UNDP:s medel används för verksamhet i
Afrika. UNDP har arbetat mycket målmedvetet med att föra över
ansvaret för verksamheten till mottagarländerna för att nationell kapacitet
skall kunna utvecklas. Omkring 30 procent av UNDP:s resurser går idag
till miljörelaterad verksamhet. Verksamheten har också i allt större
utsträckning inriktats på kvinnans situation i mottagarländerna. Vidare
arbetar UNDP mycket aktivt för att stärka samordningen av FN-biståndet
på landnivå.

UNDP har dock inte kunnat spela den centrala rollen som finansiär av
FN-biståndet. Verksamheten har därtill varit allt för splittrad på många
små projekt. Rollen som samordnare av FN-biståndet på landnivå har
också varit svår att uppfylla, delvis beroende på obenägenhet hos andra
FN-organ att delta i en samordnad och integrerad FN-strategi.

Den femte programperioden kommer att vara slutförd i och med år
1995 års utgång. Från svensk sida betonas inför nästa programperiod
vikten av att organisationen renodlar sitt arbete till verksamhet som har
strategisk betydelse för en hållbar mänsklig utveckling. UNDP skall
således främst stödja kompetensutveckling och institutionsbyggande i de
fattigaste länderna.

UNDP:s roll i FN:s katastrofarbete inriktas på katastrofinsatsernas
samordning med åtgärder som leder till varaktig utveckling samt på
återuppbyggnad. UNDP har också en viktig uppgift i att integrera det
långsiktiga utvecklingssamarbetet med FN:s arbete att skapa fred och
säkerhet.

Vidare driver regeringen mycket aktivt frågan om att stärka UNDP:s
samordning av FN-biståndet på landnivå. UNDP:s landrepresentant har
fått generalförsamlingens uppgift att utarbeta integrerade landstrategier
för samtliga FN-organs verksamhet. I detta arbete måste
mottagarländerna spela en avgörande roll och deras ansvar för
utvecklingsinsatserna bör betonas ytterligare.

UNDP har en viktig uppgift att svara för en analytisk och tvärfacklig
kompetens inom FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Ett exempel
på UNDP:s arbete inom detta område är årsrapporten om mänsklig
utveckling (Human Development Report).

UNDP har en viktig roll i uppföljningen av FN:s konferens om
befolkning och i utveckling och av det sociala toppmöte som kommer att
hållas i Köpenhamn i mars i år.

Regeringen driver också att UNDP skall fortsätta att utveckla sitt arbete
med att stödja mottagarländernas kapacitetsuppbyggande inom
miljöområdet. UNDP är ett av de organ som genomför projekt
finansierade av den globala miljöfaciliteten (GEF).

UNDP är också verksamt i Central- och Östeuropa. Sverige har i detta
sammanhang betonat att FN-systemets roll måste tydliggöras i förhållande
till bilaterala och andra multilaterala biståndsgivare. Vidare understryks
att UNDP:s landrepresentant skall samordna FN-insatsema i de berörda
länderna.

Genom generalförsamlingens beslut om reformer av FN:s
biståndsverksamhet har UNDP fått en ny exekutiv styrelse. Nästa steg i
UNDP:s reformprocess måste vara att organisationen får ett nytt
finansieringssystem som innebär att givarna gemensamt förhandlar om
nivån och fördelningen av organisationens bidrag.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt
bistånd till små eller mindre investeringsprojekt som gynnar den lokala
företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Verksamheten är inriktad
på att stödja marknadsekonomisk utveckling och bedrivs på ett innovativt
och kreativt sätt. Fondens verksamhet är ett viktigt komplement till
UNDP:s tekniska bistånd och till de större projekt som

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

utvecklingsbankerna stödjer.                                           Prop. 1994/95:100

Sverige är en av de större bidragsgivarna till UNDP och UNCDF. Bilaga 4
Regeringen föreslår att Sveriges bidrag till UNDP för budgetåret 1995/96
uppgår till 850 miljoner kronor och till UNCDF till 50 miljoner kronor.

FN:s befolkningsfond(UNDP)

Befolkningsfrågorna inom FN samordnas av FN:s befolkningsfond,
UNFPA. Organisationen har till syfte att bygga upp kunskap och
kapacitet inom områden som rör befolkning inklusive familjeplanering
såväl nationellt som regionalt och globalt. Målet för verksamheten är
också att sprida kunskap i i- och u-länderna om sociala, ekonomiska och
miljömässiga konsekvenser av en obalanserad befolkningsutveckling samt
att utarbeta strategier för att bemästra dessa problem.

Handlingsprogrammet som antogs av FN:s internationella konferens om
befolkning och utveckling (ICPD) i Kairo anlägger ett helhetsperspektiv
på befolkningsfrågorna. Ett resultat är att verksamheten i alla berörda
FN-organisationer inklusive UNFPA kommer att påverkas.

Sverige kommer att aktivt delta i det fortsatta arbetet som rör FN-
systemets vidare hantering av frågor om befolkning och utveckling. Vilka
konsekvenser dessa beslut får för UNFPA är ännu inte möjligt att förutse.
Exekutivdirektören kommer vid årsmötet 1995 att föreslå prioriteringar
för fondens framtida verksamhet baserade på konferensens
rekommendationer och styrelsens synpunkter.

Fondens inriktning på familjeplanering bör, enligt svensk uppfattning,
vidgas. Det nya begreppet sexuell och reproduktiv hälsa bör ersätta
begreppet familjeplanering. Stärkande av kvinnans ställning,
omvandlingen av mannens roll samt en ökad koncentration på ungdomars
situation är andra viktiga frågor som konferensen betonat.

Handlingsprogrammet från Kairo kommer att vara en viktig
utgångspunkt för vårt utvecklingssamarbete. UNFPA:s verksamhet är en
del av detta samarbete. Sverige kommer att ägna särskild uppmärksamhet
åt hur UNFPA på ett effektivt sätt kan bidra till att följa upp
konferensens resultat.

UNFPA har under året fått en ny styrelseform. Den nya styrelsen för

UNFPA har hittills endast haft två möten. Det är angeläget att den nya
styrelseordningen får fullt genomslag även inom UNFPA.

Regeringen föreslår att 210 miljoner kronor avsätts för bidrag till

UNFPA under budgetåret 1995/96.

FN:s barnfond (UNICEF)

UNICEF:s verksamhet är inriktad på att förbättra barns, och i viss mån
kvinnors, ställning och livsvillkor. Organisationen är det ledande
multilaterala utvecklingsorganet inom de sociala sektorerna. Förutom
traditionella biståndsinsatser i u-länder verkar fonden också globalt som
opinionsbildare för barnets rättigheter. Konventionen om barnets                  32

rättigheter och uppföljningen av barntoppmötet år 1990 har resulterat i

att över 130 länder i världen tagit fram nationella handlingsplaner för att Prop. 1994/95:100
förbättra sina barns livsvillkor. Sverige har varit en drivande kraft i Bilaga 4
denna process. Inför FN:s generalförsamling 1995 kommer UNICEF att
presentera en sammanställning om hur barnens situation utvecklats i hela
världen.

Två viktiga roller präglar UNICEF:s arbete på 1990-talet. En roll är
katalytisk, som policyskapare och rådgivare på alla områden som berör
barn. Den andra är operativ, med landbaserade utvecklingsprogram och
punktinsatser i katastrofsituationer. Kvinnans viktiga roll, både som
resurs och som individ, skall genomsyra all verksamhet.

Sverige är sedan femtiotalet en av UNICEF:s mest aktiva
samarbetspartner, både när det gäller att driva policyfrågor och att stödja
verksamheten med ett avsevärt finansiellt bidrag. UNICEF kan redovisa
mycket goda resultat på kort sikt men det är viktigt att långsiktigheten i
de operativa insatserna får en mer framträdande roll i verksamheten.
Regeringen lägger stor vikt vid det pågående arbetet när det gäller
implementering av nya arbetsformer i linje med FN:s reformbeslut.

Regeringen prioriterar barnfondens arbete med att förbereda och följa
upp de aktuella FN-konferenserna med tonvikt på kvinnans betydelse för
utvecklingen. UNICEF har fått en allt viktigare roll i arbetet med
komplexa katastrofer. Regeringen driver att fonden utvecklar en form för
detta arbete som både uppfyller de akuta behoven och har ett hållbart
långsiktigt perspektiv. Regeringen avser nära följa den nya strategi för
utbildning som UNICEF skall utarbeta under 1995. Vidare spelar arbetet
med att implementera barnets rättigheter på alla nivåer en fortsatt viktig
roll.

Det svenska samarbetet med UNICEF måste ses som en helhet.
Sveriges totala bidrag över främst anslagen C 1. Bidrag till
internationella biståndsprogram och C 2. utvecklingssamarbete genom
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) uppgick budgetåret 1993/94
till 883 miljoner kronor, en ökning med 118 miljoner från föregående år.
Ökningen utgörs av stöd till extrabudgetära insatser via landprogrammen
för svenska programländer. 1993 stod Sverige för nästan 42 % av
UNICEF:s budget för extra programstöd. Därtill betalade Sverige 10 %
av katastrofinsatserna.

Ett multilateralt organ bygger på samverkan och delat ansvar. Sverige
har sedan 1986, med undantag för två år, varit den största enskilda
givaren till UNICEF. En betydelsefull och viktig insats är därutöver det
arbete Sverige gör på det normativa planet. Regeringen kommer att
intensifiera arbetet att få en jämnare bördefördelning i bidragsgivningen
till UNICEF. Det svenska basbudgetstödet föreslås uppgå till 510
miljoner kronor.

Världslivsmedelsprogrammet (WFP)

WFP ansvarar för livsmedelsbistånd till FN:s katastrofverksamhet, till
flyktingar under FN:s flyktingkommissaries mandat och till
utvecklingsprojekt där livsmedel utgör en delkomponent. Idag kanaliseras

83

ca 25 % av världens totala livsmedelsbistånd genom WFP. WFP:s
verksamhet har ökat kraftigt under senare år, beroende främst på det
ökande antalet katastrofer i världen, men också på att man sedan 1992
övertagit ansvaret för livsmedelsbiståndet till världens flyktingar från
UNHCR. Omsättningen uppgår till ca 1,5 miljarder US dollar (1993).

Det är av stor vikt att givarna samordnar sina insatser, så att lokal och
regional produktion och handel inte slås ut.

Sverige verkar för att WFP:s andel av världens sammanlagda
livsmedelsbistånd skall bli större, samt för att WFP skall kunna spela en
mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag.
Sverige driver också att WFP skall stärkas i sin roll som policyorgan i
frågor om livsmedelssäkerhet och fungera som ett forum för dialog i
livsmedelsbiståndsfrågor.

WFP har en stor och väl fungerande organisation för transporter och
logistik. Flera stora givare väljer att använda sig av WFP också för sitt
bilaterala livsmedelsbistånd, vilket skapar obalans och ineffektivitet i
organisationen därför att det försvårar samordningen av, och
prioriteringen mellan, olika insatser och minskar flexibiliteten.
Regeringen driver därför att WFP:s multilaterala karaktär skall stärkas
samt att WFP tydligare definierar sin verksamhet utifrån en analys av
livsmedelsbiståndets roll, för att nå en hållbar utveckling.

Den kraftiga förändringen i externa faktorer som påverkar WFP:s
verksamhet, främst det ökade antalet katastrofer, har aktualiserat
förändringar i organisationens struktur och administration. Även en rad
interna faktorer, bl.a. en mindre väl utvecklad finansieringsstruktur har
inneburit att behovet av en omstrukturering av organisationen blivit stort.
På bl.a. nordiskt initiativ har en process påbörjats avseende såväl
riktlinjer för verksamheten som utveckling av nya administrativa och
finansiella rutiner. Det är synnerligen angeläget att den långsiktiga
finansieringen av WFP kan lösas på ett tillfredsställande sätt .

Genom det svenska medlemskapet i EU kommer Sverige även att bidra
till WFP genom det bidrag som lämnas till organisationen från EU. Detta
ger även möjligheter att inom ramen för EU-samarbetet indirekt påverka
WFP:s organisation och dess arbete. Resultatet av organisationens
reformsträvanden kommer att ha stor betydelse för fortsatta överväganden
om det svenska bidraget och dess periodicering till WFP. Regeringen
avser fortsatt driva reformering av WFP i linje med det Nordiska FN-
projektet. Vidare kommer utvecklingen av livsmedelsbiståndets
omfattning och karaktär inom EU att ha betydelse för övervägandena
rörande stödet till WFP.

En ny konvention om livsmedelshjälp träder i kraft i början av år 1995,
i huvudsak baserad på 1986 års konvention. Genom konventionen har
medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5
miljoner ton spannmål per år i tre år. Därefter skall den ses över i ljuset
av konsekvenserna av Uruguay rundans slutavtal om multilateral handel
för livsmedelsförsörjningen i världen. Det konventionsbundna svenska
årsbidraget, som motsvarar 40 000 ton vete inklusive kostnader för
administration och frakt, ingår i bidraget till WFP.

Regeringen beräknar att medel för bidrag till WFP om 378 miljoner

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

84

kronor bör avsättas under budgetåret 1995/96.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)

UNRWA skapades av FN:s generalförsamling 1949 och startade sin
verksamhet i maj 1950. UNRWA:s mandat har förlängts efterhand och
löper f.n. till den 30 juni 1996. Organisationens uppgift är att ge
utbildning, hälsovård och social service till palestinska flyktingar på
Västbanken och i Gaza samt i Libanon, Syrien och Jordanien. Palestinska
flyktingar är de personer som lämnade Palestina vid staten Israels
tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget 1967. Genom att
flyktingstatusen ärvs är idag ca 3 miljoner palestinier registrerade hos
UNRWA. Ca en tredjedel av dessa befinner sig i flyktingläger.

Fredsprocessen i Mellanöstern möjliggör en successiv avveckling av
UNRWA. Genom sin unika ställning i regionen spelar UNRWA en viktig
roll i fredsprocessen, dels genom att agera som "kommunal förvaltning"
för främst utbildning och hälsovård, dels som en av kanalerna för att
snabbt förbättra palestiniernas levnadsvillkor. UNRWA:s verksamhet
integreras nu alltmer med administrationen i de palestinska självstyrande
områdena. Som ett led i denna process kommer UNRWA:s huvudkvarter
under 1995 att successivt flyttas från Wien till Gaza. Därvid kommer
också viss omorganisation att äga rum.

UNRWA kommer även i fortsättningen att ha en viktig uppgift för de
palestinska flyktingar som inte befinner sig på Västbanken eller i Gaza.
UNRWA:s roll som utvecklingsorganisation och inte bara som humanitär
organisation bör lyftas fram i syfte att bryta det beroende av bistånd som
många flyktingar har efter många år av internationell hjälp.

Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt stöd.
UNRWA är en viktig kanal för Sverige för detta stöd. I takt med att
fredsprocessen fortskrider och det svenska bilaterala stödet till regionen
utökas bör man successivt under de närmaste åren kunna räkna med en
nedtrappning. Regeringen beräknar att medel för UNRWA bör avsättas
med 225 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

UNHCR:s ursprungliga uppgift är att ge skydd och bistånd till personer
som flytt undan förföljelse samt att medverka till långsiktiga lösningar på
flyktingproblem. Det ursprungliga mandatet har dock utvidgats genom
såväl tillkomsten av regionala överenskommelser som genom särskilda
beslut av FN:s generalförsamling. Vidare har flyktingkommissariens
mandat kommit att även inkludera skydds- och hjälpbehövande grupper
i flyktingarnas ursprungsländer. Genom denna utveckling har UNHCR
blivit ett av de viktigaste FN-organen inom katastrofområdet.

UNHCR har en central roll inom FN-systemet för att medverka till att
förhindra uppkomsten av flyktingströmmar. Grundorsakerna till att
människor flyr måste angripas genom utveckling och ökad respekt för de
mänskliga rättigheterna. Mot denna bakgrund avser regeringen under det
kommande budgetåret framförallt verka för att:

85

- stärka flyktingkommissariens roll vad gäller att medverka till att såväl Prop. 1994/95:100
förebygga uppkomsten av flyktingströmmar som att möjliggöra Bilaga 4
repatriering av flyktingar inom ramen för samordnade insatser inom

FN-systemet avseende fred, säkerhet och utveckling,

- utveckla UNHCR:s roll i flyktingarnas ursprungsländer i samverkan
med relevanta multilaterala organ genom att koppla förebyggande
insatser till rehabiliterings- och utvecklingsinsatser.

- UNHCR måste ta ett ökat ansvar för att FN uppträder på ett
samordnat och effektivt sätt.

- existerande skillnader i behandling av olika grupper i behov av
internationellt skydd och humanitär hjälp i såväl asyllandet som
ursprungslandet måste successivt utjämnas. FN-organens och de
enskilda organisationernas roll att tillhandahålla internationellt skydd
bör framhävas. Former för ökad samverkan mellan
flyktingkommissarien och andra organisationer inom skyddsområdet,
bl.a. högkommissarien för mänskliga rättigheter, bör undersökas.

När det gäller skydd och hjälp i enlighet med 1951 års konvention
uppfyller UNHCR väl sina åtaganden. I sina egna katastrofinsatser är
UNHCR förhållandevis snabb och effektiv. Organisationen behöver dock
utveckla insatser för långsiktig rehabilitering samt samordningsfunktioner
med övriga delar av FN.

Det ökande antalet katastrofer med mycket stora flyktingströmmar har
inneburit att UNHCR:s verksamhet ökat mycket snabbt. Under den
senaste fyraårsperioden har omsättningen ökat från 544 miljoner US
dollar år 1990 till 1 307 miljoner US dollar år 1993. Operationerna i
framförallt f.d. Jugoslavien och Rwanda har utsatt organisationen för
stora påfrestningar. Det är därför angeläget att finna nya
finansieringsformer, att stärka UNHCR:s administrativa kapacitet och att
finna former för att anpassa organisations-, programmerings- och
personalstrukturen till den existerande verksamheten. Regeringen avser
driva en sådan fortsatt reformprocess i enlighet med Nordiska FN-
projektets förslag.

Regeringen beräknar att kostnaden för det svenska stödet till UNHCR
för budgetåret 1995/96 kommer att uppgå till 405 miljoner kronor.

UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)

ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till
förmån för u-ländema. Organisationen erhåller sina finansiella resurser
för den administrativa budgeten från UNCTAD och GATT och för
projektverksamheten från UNDP och enskilda länder. Sverige har
traditionellt varit den största bilaterala bidragsgivaren.

Verksamheten syftar till att stödja u-länders exportinsatser och finna
lösningar på handelsproblem. U-ländernas behov av denna typ av bistånd
tilltar, bl.a. på grund av de nya möjligheter som öppnar sig som ett
resultat av uppgörelsen inom GATT:s multilaterala handelsförhandlingar
samt de marknadsekonomiska landvinningarna i det tidigare östblocket.

Sverige inledde under år 1991 en diskussion om ITC:s framtida

struktur och organisation i enlighet med reformtankama inom det Prop. 1994/95:100
nordiska FN-projektet. Svenska förslag om att inrätta en rådgivande Bilaga 4
kommitté för bättre styrning av verksamheten samt att skapa en global
bidragsfond godtogs i princip.

Den nyvalde exekutivdirektören är starkt engagerad i reformprocessen
och Sverige avser därför verka för en förstärkt roll för ITC på det
handelsfrämjande området. Förutsättningen för detta är att
reformprocessen kan slutföras.

Regeringen beräknar medelsbehovet till 18 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96. Utbetalningen av bidrag till ITC skall göras
avhängigt bl.a. av utvecklingen vad gäller de svenska reformförslagen om
förbättrade styrformer och global bidragsfond.

Narkotikabekämpning genom FN-systemet

FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall samordna den internationella
narkotikabekämpningen, främst inom ramen för FN:s verksamhet och
svara för uppföljningen av de tre FN-konventioner som finns inom
narkotikaområdet.

Narkotikaproblemet är omfattande och globalt och kräver internationellt
samarbete. I många utvecklingsländer är problemet nära kopplat till bl.a.
bristande respekt för mänskliga rättigheter och fattigdom. Regeringen
avser verka för att stärka UNDCP:s roll för att engagera hela FN-
systemet, inklusive de internationella finansieringsinstitutionerna, i
narkotikabekämpningen. Särskilt viktigt är arbetet att försöka få till stånd
integrerade FN-insatser på landnivå.

Regeringen driver linjen att UNDCP måste inrikta sin verksamhet på
strategiska program, som sedan kan tas över av andra FN-organ. Vidare
verkar regeringen för en jämnare bördefördelning och att en större andel
av bidragen bör ges i form av programstöd istället för som projektstöd.

Narkotikakommissionen, som är UNDCP:s styrande organ, har beslutat
att genomföra en studie av samordningen av narkotikafrågoma inom FN-
systemet. Studien kommer att behandla många av de frågor Sverige
bedömer som centrala i syfte att kunna presentera riktlinjer för hur
UNDCP på ett bättre sätt skall kunna utöva en katalytisk roll.

WHO:s program mot beroendeframkallande substanser, WHO/PSA,
skall utgöra ett kunskapscentrum med betoning på att samla in, utveckla
och sprida information kring frågor om missbruk av alkohol, narkotika
och tobak. Det ligger väl i linje med den svenska synen på dessa frågor.

Regeringen beräknar medelsbehovet för bidrag till den multilaterala
narkotikabekämpningen för budgetåret 1995/96 till 66 miljoner kronor för
insatser i utvecklingsländer genom UNDCP och WHO.

C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner

Budgetering av internationella förhandlade bidrag

Bidragen till Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna utgörs                  ⁸⁷

av åtaganden för perioder om flera år. Medlemsländerna förhandlar Prop. 1994/95:100
normalt vart tredje år om storleken av påfyllnad till de olika bankernas Bilaga 4
utvecklingsfonder. Resurserna från en sådan påfyllnad används sedan
successivt över en längre period, i Världsbankens fall ungefär åtta år.

Medlemsländerna fastställer vid förhandlingarna sina respektive bidrag
för hela påfyllnadsperioden.

Budgetering av bidragen till Världsbanken har tidigare skett så att det
i varje års budget anslagits en summa motsvarande det totala svenska
årsbidraget. Detta har sedan erlagts i form av en skuldsedel som
deponerats i Riksbanken. Då organisationen begärt att få tillgång till
dessa resurser har medel dragits från summan på skuldsedeln. Dessa
dragningar har gjorts först när organisationen behöver resurser för
utbetalningar till godkända projekt. Genomgående har dock de anslagna
medlen överstigit bankernas utbetalningar varför budgetmedel har
ackumulerats under en följd av år. Dessa medel härrör från åtaganden i
tidigare påfyllnader som på detta sätt kommit att byggas upp under
anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.

Budgeteringssystemet för det svenska bidraget till Internationella
Utvecklingsfonden (IDA) ändrades budgetåret 1991/92. Numera anslås
endast ett belopp motsvarande IDA:s beräknade dragningar på
skuldsedlarna under det aktuella budgetåret. Samtidigt minskar de
ackumulerade budgetmedlen i takt med att dragningar från tidigare
påfyllnader fortsätter.

Det nya systemet innebär att anslagen till varje IDA-påfyllnad fördelas
över ett större antal år genom att medel anslås så länge som IDA:s
dragningar från motsvarande skuldsedlar pågår. Därigenom måste medel
anslås för dragningar från flera påfyllnader samtidigt. På sikt kommer
dock de årliga anslagen och de beräknade dragningarna att ligga på
samma nivå.

Regeringen avser införa samma budgeteringssystem för de regionala
utvecklingsfonderna; Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska
utvecklingsfonden (AsDF) fr.o.m. nästa påfyllnad i respektive fond.

Världsbanken (IBRD, IDA och IFC)

Världsbanken utgör idag den i särklass största enskilda källan för
offentligt utvecklingsbistånd och lån till u- och östländer. Världsbanken
har också fått en viktig roll att stödja omvandlingen av planekonomierna
i Central- och Östeuropa samt f.d. Sovjetunionen. Sedan dessa länder
blivit medlemmar har banken blivit en global institution där nästan alla
världens länder ingår. Världsbanken består av den internationella
återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD) och den internationella
utvecklingsfonden (IDA). I Världsbanksgruppen ingår även det
internationella finanseringsbolaget (IFC), det multilaterala
investeringsgarantiorganet (MIGA) samt det internationella centret för
biläggande av investeringstvister (ICSID).

Världsbankens övergripande mål är att bistå utvecklingsländerna att
bekämpa fattigdomen och förbättra levnadsstandarden genom hållbar

tillväxt och investeringar i mänskligt kapital. Sedan slutet på 1980-talet
har Världsbanken förstärkt sin inriktning på fattigdomsbekämpning och
långsiktiga utvecklingsfrågor, vilket överensstämmer väl med svenska
biståndspolitiska mål. Banken ger lån till projekt i den offentliga sektorn
och strukturanpassningprogram, tillhandahåller ekonomisk rådgivning och
experthjälp samt verkar som katalysator för andra investeringar och som
samordnare av multilateralt och bilateralt bistånd på landnivå.

IBRD ger långfristiga lån på marknadsrelaterade villkor till låg- och
medelinkomstländer. Budgetåret 1993/94 uppgick IBRD:s nya
låneåtaganden till 14,2 miljarder US dollar.

IDA ger lån till de fattigaste u-ländema på särskilt förmånliga villkor.
De nya åtagandena under budgetåret 1993/94 uppgick till 6,6 miljarder
US dollar. Målen för IDA-utlåningen ligger väl i linje med Sveriges
biståndspolitiska mål. I samband med den nionde påfyllnaden fastslogs
följande tre riktlinjer som kom att gälla även för den tionde påfyllnaden:
fattigdomsbekämpning, ekonomisk anpassning och tillväxt, samt en
miljömässigt hållbar utveckling. Dessa huvudprioriteringar bör ligga fast
även för den elfte påfyllnaden som kommer att börja förhandlas i början
av år 1995. En av huvudfrågorna under IDA 11 förutses bli hur banken
praktiskt ska gå tillväga för att genomföra de riktlinjer för utlåningen som
fastställdes under IDA 9 och 10.

Sverige innehar sedan augusti 1994 exekutivdirektörposten för den
nordisk/baltiska valgruppen i Världsbanken för en period av tre år.
Sverige har under denna period även det nordiska samordningsansvaret.

År 1992 genomförde Världsbanken en utvärdering av sin totala
låneportfölj, den s.k. Wapenhansrapporten. Utvärderingen visade på ett
antal brister, t.ex. att många projekt var otillräckligt förankrade i
låntagarländerna och att uppföljningen av genomförandet inte var
tillfredsställande. Detta har lett till en starkare betoning av behovet av att
banken och mottagarlandet gemensamt utformar projekt samt på att
förbättra och stödja genomförandet av projekt. Sverige och Norden har
varit mycket aktiva i denna process. Regeringen avser bevaka att
utvärderingens rekommendationer fortsatt följs upp i bankens arbete.

Sveriges sedan länge drivna politik om behovet av långsiktighet och
hänsyn till de sociala och miljömässiga dimensionerna har vunnit god
genomslagskraft i Världsbanken och utgör numer principer att beakta i
all verksamhet. Satsning på utveckling av mänskliga resurser genom t.ex.
utbildning, hälsobefrämjande åtgärder och insatser för att stärka kvinnors
och flickors situation har fått allt större tyngd i bankens verksamhet.
Världsbanken har sedan ett antal år tillbaka alltmer markerat betydelsen
av miljö och dess koppling till utveckling. Banken betonar vikten av att
miljöhänsyn fullt ut integreras i verksamheten. Regeringen avser att driva
att denna helhetssyn får fullt genomslag i alla led av bankens verksamhet.

Världsbankens kritiserade finansiering av ett antal stora
vattenkraftprojekt där befolkningsomflyttningar varit nödvändiga har lett
till att banken genomfört en översyn av samtliga berörda projekt för
perioden 1986-1993. Översynen visar bl.a. att bankens riktlinjer för
befolkningsomflyttningar, som är de mest långtgående och genomarbetade
man kan finna hos en utvecklingsinstitution, inte helt har kunnat följas.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Som en följd av översynen har efterlevnaden skärpts. Sverige kommer att
noga följa hur dessa riktlinjer följs upp.

Från svenskt och nordiskt håll har man i bankens styrelse sedan länge
förespråkat en större öppenhet. Den nya informationspolicy som bankens
styrelse godkänt gör betydligt mer material tillgängligt för en intresserad
allmänhet.

Den bl.a. nordiska linjen om ökad selektivitet i bankens verksamhet har
fått genomslag. Som ett resultat av detta förväntas bankens verksamhet
alltmer fokuseras på hållbar miljö, mänskliga resurser, och den privata
sektorns utveckling. Den privata sektorns centrala roll för ett lands
utveckling förutses bli en av bankens största utmaningar i framtiden då
alltmer av resursöverföringen kommer att bestå av privata kapitalflöden
direkt till den privata sektorn. En annan fråga som man från nordiskt håll
drivit under en längre tid är att banken bör eftersträva en bättre
arbetsfördelning och ett samarbete med andra aktörer på den
internationella arenan. Bankens komparativa fördelar borde därigenom
bättre kunna användas.

IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna. Den senaste, och
tionde påfyllnaden avser den treårsperiod som började 1 juli 1993 och
uppgår till ca 18 miljarder US dollar. Sverige har utfäst drygt 2,8
miljarder kronor under tre år. I början av 1995 kommer förhandlingar
om den elfte påfyllnaden för perioden 1996-1999 att påbörjas.
Förhandlingarna förutses avslutas före 30 juni 1996. Givet att IDA:s
inriktning och utformning även framledes ligger väl i linje med de
svenska biståndspolitiska målen, bör bidragsandelen till IDA 11 fortsatt
ligga på en rimlig nivå.

Riksdagen har i några fall beslutat att delar av budgeterade och
outnyttjade skuldsedlar tillfälligt fått användas för andra angelägna och
oförutsedda önskemål (i Central- och Östeuropa och det forna Jugoslavien
och för katastrofinsatser). Under budgetåren 1990/91, 1991/92 och
1992/93 har 620 miljoner kronor av tidigare lagda skuldsedlar fram till
och med den åttonde påfyllnaden, tillfälligt tagits i anspråk för sådana
insatser. Dessa medel måste successivt budgeteras som återlägg för IDA,
så att täckning finns när dragning på tidigare gjorda åtaganden skall ske.

Aterläggningen måste avslutas senast budgetåret 1999 dvs. sista året för
dragningar på IDA 8. Denna process påbörjades under budgetåret
1994/95 med en första återläggning på 112 miljoner kronor. Det
återstående beloppet kommer att fördelas under de kommande budgetåren
fram t.o.m. budgetåret 1998/99.

Under budgetåret 1995/96 kommer det tredje årsbidraget till IDA 10
samt det första årsbidraget till IDA 11 att erläggas. Dragningarna sker
över en åttaårsperiod. För IDA 9 används i huvudsak tidigare uppbyggda
reserver.

Regeringen beräknar 946,5 miljoner kronor under budgetåret för
bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA).

IFC bildades år 1956 och har som målsättning att främja ekonomisk
utveckling i u-länder genom att medverka till upprättande av privata
företag och främjande av produktiva privata investeringar i u-länder. Den
allt viktigare roll som privata investeringar spelar för länders utveckling

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

90

har lett till att IFC kommit att få en allt större betydelse. Varje Prop. 1994/95:100
investering måste bidra till utvecklingen av ekonomin i mottagarlandet Bilaga 4
samt ge avkastning.

IFC arbetade under verksamhetsåret aktivt med att söka uppnå en högre
grad av diversifiering av såväl land- som sektorfördelning. IFC strävar
efter att öka sin verksamhet i Afrika, bl.a. genom de specialverksamheter
inom IFC, s.k. faciliteter, som är riktade mot Afrika. Det betydande
antal länder som befinner sig i en övergångsfas mellan planekonomi och
fungerande marknadsekonomi kommer att ytterligare öka behovet av det
stöd som kan erbjudas av IFC

Antalet specialverksamheter inom IFC ökar. Dessa spelar en viktig roll
för utveckling av små- och medelstora företag i u-länder.
Specialverksamheterna finansieras med särskilda medel från
medlemsländer. Utrikesdepartementet ansvarar för samordning av dessa
insatser medan beredning och uppföljning f.n. främst sker genom
SwedeCorp.

IFC är en av de effektivaste kanalerna för multilateralt bistånd till
privatsektorutveckling. Sverige bör därför fortsätta att stödja IFC:s
verksamhet. IFC bör dock eftersträva en bättre arbetsfördelning och ökat
samarbete med t.ex. Världsbankens privatsektoravdelning,
regionalbankerna och FN-systemet, för att bättre utnyttja sina
komparativa fördelar.

IFC:s aktiekapital är nu uppe i 2,45 miljarder dollar. Sveriges andel i
den allmänna kapitalökningen är 1,17 procent dvs. 11,7 miljoner dollar.
Detta bidrag skall inbetalas under fem år. Under budgetåret kommer det
fjärde årsbidraget att betalas. En viss reservation finns på anslagsposten.

Regeringen beräknar medelsbehovet för samarbetet enligt ovan till 7,5
miljoner kronor budgetåret 1995/96.

Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska utvecklingsfonden

Afrikanska utvecklingsbankens målsättning är att främja ekonomisk
utveckling och sociala framsteg i medlemsländerna i Afrika.
Fattigdomsbekämpningen utgör en central del i denna målsättning.

Under 1980-talet ökade bankens utlåning kraftigt och det finns nu
allvarliga kvalitetsbrister i bankens utlåning. Banken har haft en
överdriven utlåning till icke kreditvärdiga länder, vilket medfört
omfattande betalningseftersläpningar.

Sverige verkar för kvalitetsförbättring i bankens utlåning i enlighet med
en nyligen redovisad utvärdering liksom för en ökad reservuppbyggnad
och en minskning av låneportföljen i icke kreditvärdiga länder.

Någon ny ökning av bankens kapital under det närmaste året är inte
aktuell, varför något medelsbehov ej föreligger under denna delpost.

Den senaste överenskommelsen om en resurspåfyllnad i Afrikanska
utvecklingsfonden (AfDF) slöts i februari 1991 och omfattade ca 3,3
miljarder dollar. Samtidigt fastställdes principerna för verksamhetens
inriktning under 1991-93. Fördelningen av fondens medel mellan olika
låntagarländer baseras på en löpande värdering av ländernas förmåga att                  ⁹¹

uppnå resultat avseende ekonomisk politik, resursfördelning och Prop. 1994/95:100
fattigdomsbekämpning samt en miljömässigt hållbar utveckling. AfDFs Bilaga 4
verksamhet styrs därmed av principer vilka överensstämmer väl med den
svenska synen.

Kvalitetsproblem i AfDBs utlåning gäller även för AfDF.
Förhandlingar om en sjunde påfyllnad av AfDF:s resurser inleddes under
våren 1993. Sverige verkar för en förbättrad kvalitet i AfDF:s
verksamhet och åtgärder för att stärka Bankgruppens finansiella ställning.
Den svenska bidragsandelen till AfDF VII kommer att vara beroende av
i vilken mån påfyllnadsförhandlingama leder till ett tillfredsställande
resultat i dessa frågor. Förhandlingarna är ännu inte avslutade och för
budgetåret 1995/96 förutses således inget medelsbehov under denna
delpost.

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska utvecklingsfonden

(AsDF)

Asiatiska utvecklingsbanken skall främja ekonomisk och social utveckling
i medlemsländerna i Asien och Stillahavsområdet. Sedan slutet av 1980-
talet har verksamheten allt mer kommit att förändras från mer traditionell
projektfinansiering till ett bredare angreppssätt för att främja
fattigdomsbekämpning, kvinnors roll i utvecklingsprocessen, utveckling
av de mänskliga resurserna och en miljömässigt hållbar utveckling.

Denna utveckling har accentuerats under de senaste åren inte minst i
överenskommelsen om en fjärde ökning av bankens kapital. Där fastslås
att minst 40 % av bankens totala utlåningsvolym före årtiondets slut skall
styras till de sociala sektorerna eller användas för miljöändamål. Bankens
främsta interna mål är att öka kvaliteten på långivningen för att
därigenom uppnå största möjliga utvecklingseffekt. Detta har resulterat
i en omorganisation av verksamheten där den strategiska planeringen för
varje låntagarland sätts i centrum.

Sverige ingår i en valgrupp som består av de övriga nordiska länderna,
Nederländerna och Kanada. Valgruppen har under
kapitalökningsförhandlingarna spelat en klart pådrivande roll för att
åstadkomma denna breddning av bankens verksamhet. De principer som
nu ligger till grund för långivningen speglar i stor utsträckning de
svenska biståndsmålen, och dessa principers genomslagskraft har
förstärkts genom den senaste kapitalökningen.

Under det kommande budgetåret förväntas den sjunde
påfyllnadsförhandlingen av Asiatiska utvecklingsfondens resurser ta sin
början. Från givarländema finns inför förhandlingarna ett uttalat att
banken skall stärka sin profil som utvecklingsinstitution. Utgångspunkten
för det svenska agerandet bör vara hur banken hittills implementerat det
övergripande fattigdomsmålet och hur denna roll kan stärkas.

I maj 1994 slutfördes förhandlingarna om den fjärde ökningen av
bankens kapital, som därmed fördubblades till 47 miljarder US dollar. Av
ökningen skall 2 % betalas in och resten utgörs av garantikapital. Sverige
bibehöll sin tidigare kapitalandel på 0,35 %, vilket innebär att ett belopp

på 1,7 miljoner US dollar skall betalas in under en period på 5-6 år. Det Prop. 1994/95:100
är troligt att det första bidraget till den Asiatiska utvecklingsbanken Bilaga 4
kommer att inbetalas under budgetåret. Detta bidrag förväntas rymmas
inom för ändamålet redan avsatta medel. För budgetåret 1995/96
föreligger således inget medelsbehov under denna delpost.

Regeringen beräknar att det fjärde och sista årsbidraget till den
Asiatiska utvecklingsfondens sjätte påfyllnad under budgetåret uppgår till

172,5 miljoner kronor.

Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB)

Den interamerikanska utvecklingsbankens verksamhet har under nästan
ett årtionde i stor utsträckning präglas av målsättningen att främja den
pågående strukturanpassningen i låntagarländerna. Samtidigt skall en
betydande del av utlåningen riktas till de allra fattigaste
befolkningsgrupperna, stöd att stärka kvinnornas roll i
utvecklingsprocessen, miljö och främjande av småföretagande.

Den åttonde ökningen av bankens kapital och påfyllnaden av fondens
resurser (IDB 8) grundar sig fortfarande på samma mål, men syftar
därutöver till att ytterligare fördjupa bankens fattigdomsorientering. Detta
uttrycks som att medan problemen med den finansiella skulden i
Latinamerika är på väg att lösas, måste under resten av 90-talet den
"sociala skulden" åtgärdas. De mål man sätter upp för detta arbete är
fattigdomsreduktion, social jämställdhet, modernisering och integration
samt en miljömässigt hållbar utveckling.

Bankens interna mål är att förändra sin beredningsprocess så att den
förstärker den strategiska planeringen på landnivå. Detta har resulterat i
en ny organisation med ökad landfokusering och en stärkt roll för de
landkontor som finns i varje mottagarland. Banken kan därmed spela en
konstruktiv roll i dialogen med sina låntagarländer.

Under det kommande budgetåret bör Sverige prioritera
implementeringen av IDB 8, såväl organisatoriskt som på policyområdet.
Särskilt bör bankens val av målgrupper för projekt uppmärksammas för
att garantera att de fattigaste befolkningsgrupperna nås.

I april 1994 avslutades förhandlingarna om IDB 8. Mot bakgrund av
förhandlingarnas överensstämmelse med svenska prioriteringar och det
faktum att möjligheter gavs för att förändra styrkebalansen i banken till
de icke-regionala ländernas fördel, ökade Sverige sin andel till 0,3 %.
Denna förstärkning av bankens multilaterala karaktär resulterade också
i ytterligare en icke-regional plats i styrelsen. Totalt ökades bankens
kapital med 40 miljarder US dollar, av vilka 2,5 % skall betalas in. Det
sammanlagda aktiekapitalet uppgår därmed till ca 100 miljarder US
dollar. Åtaganden om totalt 1 miljard US dollar till Bankens
koncessionella fond (FSO) avsedd för de fattigaste låntagarländerna
fastställdes också. För Sveriges vidkommande innebär
förhandlingsresultatet totalt utfästelser om bidrag på 18 miljoner US
dollar, vars dragningar fördelas över en tioårsperiod.

Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till svenska åtaganden i                 ⁹³

tidigare kapitalökningar, uppskattar regeringen medelsbehovet under Prop. 1994/95:100
budgetåret 1995/96 till 28,5 miljoner kronor.                             Bilaga 4

Övriga utvecklingsfonder

- Nordiska utvecklingsfonden (NDF)

NDF är en nordisk biståndsinstitution för finansiering av
utvecklingsprojekt, som främjar ekonomisk och social utveckling i u-
länder och som är av nordiskt intresse. Särskild vikt läggs vid projekt
med positiva miljöeffekter. Utlåningen sker på mycket förmånliga villkor,
motsvarande dem som erbjuds av IDA. Fonden ger krediter endast i
samfinansiering med andra finansiärer, främst andra multilaterala
finansieringsinstitutioner.

Fondens grundkapital uppgår till 250 miljoner SDR. Den svenska
andelen uppgår till 37,3 % av det totala kapitalet i enlighet med etablerad
nordisk bördefördelning.

NDF har undertecknat avtal om drygt fyrtio krediter till ett sammanlagt
värde av ca 160 miljoner SDR. Till fonden har hittills inbetalats 90
miljoner SDR. Den svenska andelen av ännu inte inbetalt kapital uppgår
till 40 miljoner SDR, vilket med dagens växelkurser motsvarar ca 650
miljoner kronor.

NDF:s verksamhet ligger väl i linje med de svenska biståndspolitiska
målen. De mjuka kreditvillkoren gör fonden till ett värdefullt instrument
i synnerhet i fattigare länder. Fattigdomsbekämpning, miljöhänsyn och
strävan att förbättra kvinnors ställning är viktiga prioriteringar i
kreditgivningen. NDF har etablerat ett gott samarbete med andra
multilaterala finansieringsinstitutioner och på det sättet bidragit till den
nordiska profileringen i dessa viktiga institutioner.

Nordiska Ministerrådet kommer att under 1995 utvärdera NDF:s
verksamhet. Resultatet av utvärderingen kommer att ligga till grund för
det svenska agerandet vid de förhandlingar om kapitalpåfyllnad av NDF
som väntas genomföras under budgetåret. Regeringen beräknar
medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 171 miljoner kronor.

- Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

IFAD:s huvudmålsättning är att hjälpa de fattigaste delarna av
befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom
bl.a. ökad jordbruksproduktion. IFAD kännetecknas bl.a. av att
fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i organisationens stadgar samt av
den relativt betydande roll som mottagarländerna har i organisationens
styrning. Verksamheten präglas av småskalighet och innovation.

Det finansiella ansvaret för IFAD har delats mellan OPEC- och OECD-
länderna. OPEC-ländernas försämrade ekonomier har emellertid medfört
att denna form av biståndssamarbete utsatts för allt större påfrestningar.

För att skapa förutsättningar för framgångsrika påfyllnadsförhandlingar
har under 1994 en särskild kommitté gjort en översyn av struktur-,
inflytande- och resursbehovsfrågorna inom IFAD. Kommittén har
föreslagit genomgripande reformer, bl.a. övergång från ett kategoriindelat

94

medlemssystem till ett kategorilöst samt ändringar i fråga om Prop. 1994/95:100
röstfördelningsregler och styrelserepresentation. Förhandlingarna om en Bilaga 4
fjärde kapitalpåfyllnad för 1995-1997 har därmed kurmat återupptas och
förutses avslutas i början av år 1995.

IFAD:s inriktning av verksamheten sammanfaller väl med svenska
biståndspolitiska målsättningar. Det råder stor efterfrågan på
organisationens tjänster och den är välskött och bedriver sin verksamhet
effektivt.

Sverige har engagerat sig starkt i IFAD och spelar en framträdande roll
i processen mot en uppgörelse om reformer och kapitalpåfyllnad.

Beredskap bör finnas för ett svenskt deltagande i en fjärde
kapitalpåfyllnad. Den svenska andelen av OECD-ländernas samlade
bidrag till påfyllnad bör ligga nära den som gällde för den tredje
påfyllnaden (5,8 %). Med hänsyn till att OECD- och i viss mån
mottagarländerna förutses ta över en del av OPEC-ländernas finansiella
börda i ett reformerat IFAD, kan OECD-ländernas andel av den fjärde
påfyllnaden komma att uppgå till ungefär 75 %. 600 miljoner US dollar
kvarstår som ett rimligt antagande angående påfyllnadens totala storlek.

Under dessa förutsättningar kan det första och andra svenska
årsbidraget till den fjärde kapitalpåfyllnaden beräknas till sammanlagt 130
miljoner kronor. Med hänsyn tagen till en från budgetåret 1992/93
ingående reservation beräknar regeringen ett medelsbehov på 25,5
miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

C 1.3 Övrigt multilateralt samarbete

Miljöinsatser

Uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) är
en väsentlig komponent i det internationella utvecklingssamarbetet. En
särskild UNCED-proposition har närmare utvecklat det svenska
uppföljningsarbetet.

Som ett led i uppföljningen av propositionen upprättade regeringen en
arbetsgrupp som skulle granska hur besluten vid UNCED och andra
globala miljöfrågor kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet.
Dessa förslag har nyligen lämnats. Regeringen avser att noga värdera
dessa planer. Syftet är att utveckla principer, riktlinjer och arbetsmetoder
för ett mer integrerat och fokuserat perspektiv på hållbar utveckling.
Regeringen avser återkomma till Riksdagen om arbetet med dessa frågor.

De mål som antagits av riksdagen om en framsynt hushållning med
naturresurser och omsorg om miljön är grundpelare i regeringens arbete
med dessa frågor. Miljöhänsyn måste integreras i all
utvecklingsverksamhet. Därutöver fordras vissa riktade bidrag till
särskilda miljöfonder och -program, vilka finansieras under denna
anslagspost.

Den globala miljöfaciliteten (GEF), som administreras gemensamt av
UNDP, UNEP och Världsbanken, vars verksamhet nyligen
omstrukturerats och permanentats, finansierar insatser inom områdena                 95

globala klimatförändringar, biologisk mångfald, skydd av internationellt

vatten samt uttunning av ozonskiktet. GEF är också interimistisk Prop. 1994/95:100
finansiell mekanism för de globala konventionerna om klimatförändringar Bilaga 4
och biologisk mångfald, som tillkom som ett resultat av UNCED-
processen. Förhandlingar pågår om GEF:s roll i uppföljningen av dessa
konventioner. Den påfyllnadsförhandling som resulterat i en fond på
sammanlagt 2 miljarder US dollar för perioden 1994-97 innebär för
Sverige en andel om 2,88%, vilket motsvarar 450 miljoner kronor. För
perioden 1995/96 kommer ca hälften av det svenska bidraget att
utbetalas.

Ytterligare ett resultat av UNCED är att en konvention mot
ökenspridning nyligen framförhandlats. Regeringen avser att under våren
lägga fram en särskild proposition för att Sverige skall kunna ratificera
konventionen. Den beräknas kunna träda i kraft under 1997. Under
interimsperioden kommer förhandlingar att föras, som bl.a. skall ta
ställning till finansieringen av de åtaganden som är förbundna med
konventionen. Under det närmaste året kommer således behovet av
finansiering främst att gälla interimsåtaganden. Ett särskilt initiativ gäller
omedelbara åtgärder i Afrika.

Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra
en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Protokollets multilaterala fond
finansierar u-ländernas deltagande i avvecklingsprogrammet. Under året
utökades fondens budget från 160 miljoner US dollar till 240 miljoner US
dollar. Sveriges andel till fonden bibehölls vilket innebär att det svenska
åtagandet f.n. utgör 1.9 miljoner US dollar per år.

En internationell utvärdering av Montrealprotokollets verksamhet har
inletts. Insatser inom fonden har visat sig ge positiva resultat. Det finns
genom dessa insatser stora möjligheter för att en återhämtning av
ozonskiktet skall kunna ske. Detta förutsätter dock att arbetet fortgår
åtminstone under den närmaste tioårsperioden.

SIDA har under flera år haft i uppdrag att handha genomförandet av
vissa multilaterala miljöinsatser inom ramen för denna delpost.
Inriktningen har varit långsiktiga insatser som kräver kontinuitet och som
ligger i linje med UNCED-besluten. Den föreslagna minskningen på
delposten påverkar även denna del.

Regeringen föreslår ett bidrag med 217,5 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Det övergripande målet för IPPF är att främja ett ansvarsfullt
föräldraskap. IPPF:s strategiska plan för nittiotalet ("Vision 2000"), som
antogs för två år sedan framhåller den mänskliga rättigheten för alla
kvinnor, män och ungdomar att fritt bestämma över sin sexuella och
reproduktiva hälsa. Man betonar också federationens roll som ledare
inom området genom sin starka fältnärvaro.

Sveriges inställning till planen är positiv. Särskilt betydelsefullt är att
man hävdar kvinnornas rättigheter samt uppmärksammar tonåringar och
deras situation. Organisationen har dock haft svårt att föra ut planens

budskap till sina relativt självständiga medlemsorganisationer.

Det handlingsprogram som antogs av FN:s konferens om befolkning
och utveckling är av stor relevans för IPPF:s verksamhet. Enskilda
organisationer har på ett mycket aktivt sätt bidragit till det lyckosamma
resultatet av konferensen. De utgör nu parter i det omfattande arbete som
vidtar för att följa upp konferensens rekommendationer och får därmed
en mer betydelsefull och sjävständig roll. IPPF:s verksamhet som bedrivs
av deras globala nätverk får en väsentlig roll i genomförandet.

Sverige är fortfarande en av de största bidragsgivarna till IPPF. En mer
balanserad bördefördelning är angelägen att uppnå.

Regeringen föreslår ett bidrag till IPPF om 108 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.

Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)

WMU, som är beläget i Malmö, drivs i den internationella
sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på
sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är sysselsatta inom
sjöfart och hamnadministration. Utbildningen har för alla kurser moment
av marin miljökunskap. Varje årskurs består av ca 100 studenter som till
90-95 % kommer från utvecklingsländer.

Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en
rad länder. Sverige skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den
budget som fastställs. För budgetåret 1995/96 förutser regeringen ett
bidrag om 27 miljoner kronor.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Multilateral rekrytering

Svensk representation i FN-organ på olika ansvarsnivåer är av stort värde
för Sverige. Vårt land är underrepresenterat vad gäller personal i flertalet
frivilligfinansierade multilaterala organ. Det är viktigt att finna effektiva
former för rekrytering i syfte att skapa en svensk resursbas samt för att
öka antalet svenskar i internationell tjänst, främst inom FN-systemet.

Medel under anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning
och finansiering av biträdande experter inom internationella
organisationer, särskilt FN-systemet. Under budgetåret 1994/95
finansierar Sverige ett 90-tal multilaterala biträdande experter.

Under budgetåret 1993/94 har SIDA i samråd med
Utrikesdepartementet utvärderat programmet. Utvärderingen visar bl.a.
att hälften av deltagarna i programmet haft åtminstone ytterligare ett
uppdrag inom det internationella biståndet och mer än hälften är
intresserade av att få sådana uppdrag i framtiden. Cirka 10 % av de
tidigare biträdande experterna har enligt utredningen fått fast anställning
inom FN-organisationer. Det är dock oklart hur effektivt programmet
varit för att bidra till ett ökat antal svenskar i internationell tjänst. Det är
väsentligt att finna former för rekrytering och för att på ett bättre sätt
utnyttja nationella och internationella erfarenheter.

7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Rättelse: S. 111 rad 11 Står: bekänna Rättat till: bekämpa

Regeringens bedöming är att programmet i nuvarande skede är i behov Prop. 1994/95:100
av konsolidering och en betydligt klarare målsättning än tidigare. Ett Bilaga 4
genomgripande nytänkande krävs i syfte att fokusera insatserna och
utnyttja programmet effektivare än hittills. Regeringen avser att
tillsammans med den nya myndigheten utveckla nya riktlinjer för
programmet.

Från anslagsposten tas medel för förstärkning av SIDA:s kapacitet att
rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i
internationella organisationer.

För budgetåret 1994/95 förutser regeringen ett anslag för ovan
redovisade ändamål på 72 miljoner kronor.

FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad

De senaste årens utveckling i länder som f.d. Jugoslavien, Somalia och
Rwanda har visat på behovet av att utveckla effektivare metoder för att
förebygga, förhindra och lösa konflikter samt att i alla led främja varaktig
fred och långsiktig utveckling. Framgångsrik konflikthantering kräver
samordning av insatser av såväl politisk, militär som civil och humanitär
natur.

FN bör ha en huvudroll i det internationella samfundets ansträngningar
att finna såväl kortsiktiga som långsiktiga lösningar på konflikter och s.k.
komplexa katastrofer. FN saknar dock idag en organisation som
möjliggör effektiv samverkan och samordning. Det är angeläget att från
svensk sida intensifiera arbetet med att åstadkomma förändringar som
krävs för en effektiv och framgångsrik konflikthantering.

Betydande framsteg har gjorts inom det civila och humanitära området
vad gäller samverkan och samordning mellan de FN-organ och andra
organisationer som är verksamma i katastrofsituationer. Inom ramen för
den övergripande reformeringen av FN:s ekonomiska och sociala
verksamhet har en omfattande översyn och omorganisation gjorts av FN:s
katastrofarbete. Dock har förhållandevis lite åstadkommits vad gäller att
anpassa FN:s fredsbevarande operationer till dagens komplexa katastrofer
och det övriga FN-systemets civila och humanitära insatser. Det är därför
angeläget att bredda de fredsbevarande operationerna i
utvecklingsländerna till att även inkludera åtgärder som syftar till att
främja varaktig fred, respekt för mänskliga rättigheter, demokratisering
och långsiktig civil utveckling.

Det svenska stödet till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad skall
även fortsättningsvis syfta till att framhäva och stärka de civila och
humanitära aspekterna av de fredsbevarande operationerna i
utvecklingsländerna. Under budgetåret 1995/96 bör ökad uppmärksamhet
ägnas åt att utveckla FN:s organisation och arbetsmetoder i syfte att på
såväl kort som lång sikt främja effektivare samverkan mellan FN:s civila,
humanitära och fredsbevarande insatser. Särskilt avseende bör fästas vid
att utveckla och förbättra FN:s förmåga att förebygga, förhindra och lösa
konflikter samt organisationens möjligheter att främja övergången till
varaktig fred och långsiktig utveckling. Vidare bör särskilt avseende

fästas vid FN:s organisation och arbetsmetoder i framförallt s.k.
komplexa katastrofer.

Användande av medel under denna anslagspost får ske i de länder vilka
enligt OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder.
Anslagsposten kan vidare utnyttjas för insatser av utvecklingskaraktär
(organisations- och metodutveckling, etc.) inom FN och andra
organisationer, som bidrar till att utveckla FN:s
konflikthanteringsförmåga. Insatser för konfliktlösning, demokratistöd,
humanitär hjälp och återuppbyggnad bör i ökad utsträckning finansieras
under anslaget C2.

För budgetåret 1995/96 beräknar regeringen ett belopp om 150
miljoner kronor för denna anslagspost.

Övriga insatser

Under delposten finansieras bidrag till ett stort antal organisationer,
program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar
internationell samverkan och utveckling.

Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika
skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Ibland kan det av
förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand
bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder osäkerhet om
storlek och tidpunkt för ett eventuellt kommande svenskt bidrag. Vidare
utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa internationella
organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där beloppen
är relativt blygsamma.

Regeringen uppskattar att samarbetet för övriga multilaterala insatser
förutsätter en resursram om 124,5 miljoner kronor för budgetåret
1995/96. Denna ram kommer bl.a. att nyttjas till följande insatser:

- Internationella rödakorskommittén (ICRC)

ICRC arbeter efter de principer som fastställts i Genévekonventionema.
Verksamheten, som traditionellt är inriktad på att ge skydd och bistånd
till i förste hand krigsfångar och civila internerade samt på
familjeåterföreningsåtgärder, har på senare tid alltmer inriktats på
humanitär verksamhet i katastrofdrabbade områden. Sverige bidrar till
ICRC:s operationella verksamhet med katastrofbistånd. Regeringen
förutser ett fortsatt årligt bidrag till organisationens administrativa budget
på 8 miljoner kronor.

- FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT)

Genom HABITAT ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i boende- och
bebyggelsefrågor i u-länder. Detta inkluderar den globala strategi man
driver om tak över huvudet för alla till år 2000 (Global Strategy for
Shelter) och uppföljning av boendefrågor i UNCED:s Agenda 21. Sverige
ger stöd till den reguljära tekniska biståndsverksamheten inom HABITAT
med 5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Tonvikten i HABITAT-
programmet lägger Sverige på frågor som berör de fattigaste

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

slumområdena i storstäderna samt på kvinnans situation i boendemiljön. Prop. 1994/95:100
Regeringen förutser ett bidrag till HABITAT med 7,5 miljoner kronor Bilaga 4
under budgetåret 1995/96.

Sverige driver ett aktivt förarbete inför HABITAT Il-konferensen år
1996 genom den förberedelsegrupp som bildats. HABITAT II skall
särskilt behandla två tema: godtagbart boende för alla och utveckling av
hållbara bosättningar i en urbaniserande värld.

Bland de frågor Sverige prioriterar kan nämnas alla människors
basbehov av ett hem, vikten av att sätta den enskilda människan och
hushållet i fokus samt vikten av demokrati på lokalplanet. Regeringen
beslutade under våren 1994 om ett bidrag på 3 miljoner kronor till
förberedelsearbetet, särskilt i utvecklingsländer, inför HABITAT II-
konferensen. Sverige bör ha beredskap att, tillsammans med andra
givare, ytterligare stödja förberedelsearbetet inför konferensen 1996 samt
kunna stödja vissa mindre insatser för att följa upp konferensens resultat.

- FN:s fjärde kvinnokonferens

Regeringen har tidigare betonat betydelsen av FN:s fjärde
kvinnokonferens i Peking år 1995. Visst stöd över biståndsbudgeten har
tidigare utgått till förberedelsearbetet i utvecklingsländer, men Sverige
bör ha beredskap att dels ge ytterligare bidrag till de svenska
förberedelserna, dels för uppföljande insatser.

- FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM)

Den katalytiska och innovativa rollen för FN:s utvecklingsfond för
kvinnor (UNIFEM) har illustrerats med ett sandkorn i ett ostron: genom
att konstant skrapa på ytan och irritera, skapas till sist en pärla. UNIFEM
är en av de minsta fonderna i FN systemet, men med ett mycket starkt
mandat. Fonden verkar organisatoriskt som en självständig enhet i
samarbete med UNDP.

UNIFEM arbetar med en rad experimentella insatser inom ett brett
verksamhetsfält såsom kvinnans rätt, tillgång till krediter, teknik och
vetenskap, rätten att välja när och hur många barn kvinnan vill föda.

Alla de stora FN-konferenserna under 1990-talet har en gemensam
nämnare - kvinnornas situation. Inför kvinnokonferensen i Peking har
UNIFEM en given roll. I denna ingår ett aktivt stöd på landnivå, främst
i Latinamerika och Asien, till att ta fram nationella underlag. Fonden tog
under förra året ett särskilt ansvar för arbetsgruppen "Kvinnor i
vetenskap och teknik - nya visioner för 2000-talet".

Sverige har sedan fondens tillkomst stött verksamheten med ett årligt
bidrag till basbudgeten. Regeringen driver att UNIFEM:s arbete
anammas och får genomslag i andra FN-organs verksamhet.

Regeringen beräknar ett stöd om 8 miljoner kronor att fördelas dels
som basbudgets töd, dels som riktat stöd att användas av organisationen
i syfte att utvärdera dess katalytiska påverkan på de operativa
utvecklingsorganen.

- Internationella programmet för kommunikationsutveckling (IPDC)                    100

UNESCO :s biståndsprogram för kommunikationsutveckling har till

uppgift att genom mediautveckling i u-ländema främja läskunnighet, Prop. 1994/95:100
vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Bilaga 4
Under de senaste åren har verksamheten aktiverats och koncentrerats på
ett sätt som väl stämmer överens med svenskt synsätt. Regeringen
beräknar ett bidrag om 3 miljoner kronor.

- Internationella juteorganisationen (IJO)

IJO är en organisation för internationell handel och råvarusamarbete som
bl.a. har till uppgift att förbättra de strukturella förhållandena för
världens jutemarknad. Organisationen bedriver projekt inom jordbruk,
industri och marknadsstödjande verksamhet. Det svenska bidraget var för
år 1994/95 ca 20 000 kronor. Regeringen förutser ett årligt bidrag i
samma storleksordning för kalenderåren 1995 och 1996.

- Gemensamma fonden för råvaror

Avtalet om den gemensamma fonden för råvaror upprättades år 1980,
men trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av två konton,
varav det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för
internationella råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att
förbättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelserna för de
enskilda råvarorna. Det första kontot har till följd aldrig utnyttjats
eftersom det är svårt att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Till det
andra kontot har Sverige utfäst sig att lämna ett bidrag om 24 miljoner
kronor. Hittills har 16 miljoner kronor anvisats. Regeringen bedömer att
resterande 8 miljoner kronor bör anvisas budgetåret 1997.

- Tekniskt bistånd genom UNCTAD

UNCTAD lämnar tekniskt bistånd för att stödja u-ländemas
ansträngningar att öka avsättningen av sin produktion och förenkla
handelsprocedurema. Regeringen räknar med en ram om 3 miljoner
kronor för fortsatt svenskt stöd till UNCTAD:s program på detta område.

- Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF)

ACBF upprättades genom en överenskommelse mellan Världsbanken,
Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP samt enskilda givarländer.
Fondens syfte är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller
ekonomisk analys och ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Verksamheten
styrs av en styrelse där bl.a. en svensk ledamot ingår.

Regeringen fäster stor vikt vid fondens verksamhet.

Sverige verkar för att fonden effektiviserar sin projektimplementering

och att informationsflödet till givarna förbättras.

Sverige har utfäst bidrag till ACBF om totalt 33 miljoner kronor, vilket
anslagits i fyra lika poster under åren 1991/92-1994/95. Ytterligare
bidrag till ACBF kommer vara beroende av hur tillfredsställande tidigare
års bidrag till fonden utnyttjats.

101

Förslag till riksdagsbeslut                                            Prop. 1994/95:100

Regeringen föreslår att riksdagen                                      Bilaga 4

1. godkänner de riktlinjer för bidrag till internationella
biståndsprogram som förordas i det föregående,

2. godkänner de utfästelser som redogjorts för,

3. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och
utbetalningar som härutöver förordats,

4. till Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag om 4 762 500 000 kronor.

C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten

1993/94 Utgift 9 218 000 000 Reservation 3 409 462 851
1994/95 Anslag 8 665 000 000
1995/96 Förslag 11 586 600 000

varav 7 724 400 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Av reservationen hänförs 2 146 miljoner komor till det tidigare anslaget
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Hela detta belopp utom 209
miljoner kronor är intecknat genom utfästelser och avtal för olika projekt.

Det tidigare anslaget C 3. Andra biståndsprogram uppvisar en
reservation på 1 673 miljoner kronor. 891 miljoner kronor av detta
belopp hänförs till verksamheten inom SAREC, BITS och SwedCorp. I
stort sett hela detta belopp är intecknad genom gjorda utfästelser och
åtaganden. Ca 800 miljoner kronor hänförs till stöd till ekonomiska
reformer och skuldlättnad. Stora delar av detta anslag väntas förbrukas
under budgetåret 1994/95.

Regeringen avser att stärka fattigdomsinriktningen av det svenska
utvecklingssamarbetet. För budgetåret 1995/96 innebär de nödvändiga
omprioriteringarna betydande nedskärningar av det bilaterala biståndet.
Inom det reducerade anslaget har i första hand eftersträvats att bevara
landprogrammens ställning.

Det ligger emellertid också i Sveriges intresse att bedriva
utvecklingssamarbete med ett stort antal länder. På tio år har antalet
mottagarländer ökat från ca sextio till över hundra. Omfattningen av
samarbetet varierar dock starkt. De flesta u-länder får svenskt bistånd
enbart via svenska enskilda organisationer eller FN, medan bilateralt
utvecklingssamarbete av betydande omfattning äger rum med ett trettiotal
länder.

Denna ökande mångfald ställer stora krav på överblick och samordning,
på tydlig ansvarsfördelning och på klara prioriteringar. Regeringen har
genomfört och planerar att genomföra ytterligare åtgärder för att stärka
det bilaterala biståndets planeringsprocess.

Den viktigaste åtgärden är bildandet av en sammanslagen
biståndsmyndighet, nedan kallad den nya myndigheten, som under en
samlad ledningsfunktion och med god strategi- och analyskapacitet kan

102

ansvara för genomförandet av hela det bilaterala biståndet och delar av Prop. 1994/95:100
det multilaterala. Härigenom uppnås en bättre samordning och betydande Bilaga 4
synergieffekter, samtidigt som konkreta besparingar på sikt kan göras
inom biståndsförvaltningen.

Regeringen avser också att utveckla det planeringssystem för det
bilaterala utvecklingssamarbetet, som riksdagen beslutade om under år
1993. Huvudinriktningen skall vara att stärka landprogrammens ställning,
dvs. det programmerade, fattigdomsinriktade biståndet till ett mindre
antal mottagarländer, och således minska biståndet till dessa länder via
andra anslagsposter. Samarbetsavtalen återinförs. Därigenom ökas
långsiktigheten i biståndet och mottagarländerna ges större möjligheter att
planera och ta ansvar för sin utveckling. På vissa punkter föreslås i denna
budgetproposition förändringar med den inriktningen, och ytterligare steg
kommer att tas i regeringens anvisningar för biståndsmyndighetens
anslagsframställning för budgetåret 1997.

Det stora antalet mottagarländer i det bilaterala biståndet ställer ökade
krav på flexibilitet i planeringsmetodiken beroende på biståndets storlek
och karaktär. Den mest krävande biståndsformen är det programmerade
bilaterala gåvobiståndet som f.n. lämnas till ett tjugotal länder.
Regeringen kommer att under de kommande åren minska antalet
mottagarländer för denna typ av bistånd. I år föreslås att biståndet till
Kap Verde och Lesotho övergår i andra former. I ett något längre
perspektiv förutses även biståndet till Botswana och ytterligare några
länder övergå i andra former. Den nya biståndsmyndigheten bör lämna
förslag till i vilka länder myndighetens medverkan kan begränsas till att
exempelvis granska förslag om insatser jämte bedöma kompetensen hos
de parter som skall genomföra verksamheten. Det är också väsentligt att
en fortlöpande koncentration sker inom landprogrammen.

I syfte att öka flexibiliteten föreslår regeringen följande förändringar i
anslagsstrukturen. Landprogrammen för länderna i Afrika, Asien och
Latinamerika förs samman till var sin anslagspost, vari de enskilda
landprogrammen utgör delposter. Anslagsposten för utvecklingssamarbete
med Latinamerika inrymmer därtill insatser som under budgetåret
1994/95 finansieras över anslagsposten demokrati och mänskliga
rättigheter. Utvecklingssamarbetet med Sydafrika, Västbanken/Gaza och
Kambodja bryts ur anslagsposterna för Demokrati och mänskliga
rättigheter respektive Katastrofer och återuppbyggnad och görs till
särskilda landprogram (totalt 424 miljoner kronor).

Den tidigare anslagsposten Bistånd till demokrati och mänskliga
rättigheter benämns i fortsättningen Bistånd till demokrati, mänskliga
rättigheter och konfliktlösning och inrymmer vissa insatser i syfte att
främja fred och försoning, vilka tidigare finansierats över
katastrofanslaget.

De två tidigare anslagsposterna Rekrytering och utbildning av
fältpersonal samt Vissa landprogramkostnader har slagits samman till en,
Kostnader för fältpersonal.

Enligt nu gällande bestämmelser (regeringsbeslut 940623) äger SIDA
rätt att, om ej annat angivits, utan regeringens godkännande fatta beslut                 103

om biståndsinsats till en kostnad om högst 15 miljoner kronor. SIDA har

i sin anslagsframställning föreslagit att verket i stället ges rätt att besluta
om insatser oavsett belopp om dessa insatser ligger inom ramen för
regeringens riktlinjer och det finansiella utrymmet. Regeringen instämmer
i att en sådan ordning ligger i linje med principerna om mål- och
resultatstyrning i biståndet, och kommer i regleringsbrevet för budgetåret
1995/96 att upphäva 15-miljonerregeln för de länder för vilka landstrategi
beslutats av regeringen samt för vissa andra anslagsposter. Regeringen
avser också att öka långsiktigheten i biståndet genom att bemyndiga
biståndsmyndigheten att utfästa fem gånger det årliga landprogrammet i
de fall där landstrategi föreligger. För övriga landprogram och
anslagsposter gäller normalt tre gånger årsbeloppet.

Biståndsmyndigheten kommer också att ges rätt att överskrida enskilda
landprogram eller anslagposter med högst 5 % under förutsättning att
anslaget inte överskrids. Regeringen föreslår följande struktur inom
anslaget och beräknar medelsbehovet till följande belopp (miljoner
kronor):

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

1.

2.

1994/95

Anvisat

1995/96
Förslag
12 mån

1995/96
Förslag
18 mån

. Afrika

1 795

1 650

2 475

Angola

60

140

210

Botswana

55

40

60

Eritrea

30

20

30

Etiopien

130

130

195

Guinea-Bissau

0

35

52,5

Kenya

80

65

97,5

Mozambique

245

245

367,5

Namibia

85

75

112,5

Sydafrika

220

230

345

Tanzania

295

260

390

Uganda

95

95

142,5

Zambia

135

125

187,5

Zimbabwe

135

120

180

Övriga länder

65

0

0

Regionala insatser

165

70

105

. Asien

989

935

1 402,5

Bangladesh

130

120

180

Indien

305

300

450

Kambodja

100

80

120

Laos

100

90

135

Sri Lanka

50

40

60

Vietnam

180

170

255

Västbanken/Gaza

104

120

180

Reg insatser

20

15

22,5

104

3. Latinamerika

540

500

750

Prop. 1994/95:100

Centralamerika & Karibien

260

260

390

Bilaga 4

Nicaragua

155

120

180

Sydamerika

125

120

180

4. Demokrati, MR & konfl.lösn.

206

185

277,5

5. Tekn. sam. & kapa.utveckling 1 430

1 335

2 002,5

Tekniskt samarb. & int. kurser

335

375

562,5

Näringslivssamarbete

135

115

172,5

Särskild miljöinsatser

230

205

307,5

Forskningssamarbete

425

400

600

Särskilda program

305

240

360

6. Katastrofer & återuppbyggn

1 140

1 000

1 500

7. Folkrörelser & ensk org

1 000

850

1 275

8. Eko. reformer & skuldlättn.

1 000

800

1 200

9. Krediter för utveckling

480

395

585

U-krediter

430

340

510

Biståndskrediter

50

50

75

10. Kostnader för fältpers

60

55

82,5

11. Information

25

24,4

36,6

Summa C 2

8 665

7 724,4

11 586,6

Det bör uppmärksammas att i tabellen ovan för budgetåret 1994/95 har hänsyn tagits till de
anslagspostförändringar som föreslagits tidigare.

C 2.1 Afrika

Omvärldens syn på Afrika präglas ofta av bilder på människor utsatta för
terror i länder som Rwanda, Liberia och Somalia. Detta mänskliga
lidande är inte bara upprörande utan hotar också stabiliteten i hela Afrika,
vilket i sin tur kan påverka även vår kontinent. Olika initiativ som tas i
fredsbyggande, konfliktlösande och förtroendeskapande syfte är därför
angelägna och förtjänar svenskt stöd. Särskilt bör framhållas de
ansträngningar som görs inom ramen för bl.a. OAU och SADC att skapa
regionala mekanismer för att förebygga och motverka konflikter.

Samtidigt finns det en annan bild av Afrika, som symboliseras av
köerna av sydafrikaner som tålmodigt väntar på att få avge sin röst i
landets första fria val. Huvuddelen av länderna söder om Sahara har
påbörjat en utveckling mot demokrati. Men insikten tilltar om att
flerpartival endast är en komponent i demokratisk utveckling. Det gäller
att främja framväxten av en demokratisk kultur med folklig bas. För detta
krävs ökad pluralism liksom ett starkt civilt samhälle, vilket förutsätter
en långsiktig utveckling av institutioner som folkrörelser, partier,
fristående massmedia, opartiskt rättsväsende, m.m. Bistånd kan främja
en sådan utveckling, bl.a. genom att stödja institutionsuppbyggnad.

Med nuvarande tillväxttakt kommer befolkningen söder om Sahara att
ha ökat från en halv miljard år 1990 till 1,3 miljarder år 2025. Det är
svårt för de afrikanska ekonomierna att expandera i takt med
befolkningsökningen. Därmed kommer sannolikt arbetslösheten att stiga

105

ytterligare och risken för social och politisk oro att öka, vilket kan leda Prop. 1994/95:100
till minskad investeringsvilja och kapitalflykt. Det innebär också att Bilaga 4
Afrika vid sekelskiftet riskerar att vara fattigare än vid mitten av 1960-
talet.

De afrikanska länderna är relativt sett de mest skuldsatta.

Internationella, samordnade aktioner är nödvändiga för att möjliggöra
ekonomisk återhämtning.

Kvinnornas situation i Afrika är ofta mycket svår. De svarar ofta för
familjens försörjning. Flickor utsätts i vissa regioner för s.k.
könsstympning. AIDS drabbar i Afrika främst kvinnor. En stärkt
ställning för kvinnorna är en nödvändig förutsättning för framsteg, bl.a.
för en lägre befolkningstillväxt. I allt utvecklingssamarbete måste därför
vikten av att stärka kvinnans ställning beaktas. Biståndet behöver också
utveckla nya former för att förändra sedvänjor och förbättra kvinnors
situation.

Miljöproblemen i Afrika är i första hand resultatet av fattigdom. Snabbt
ökande befolkningar innebär ökat slitage på miljön, om detta inte
kompenseras av t.ex. förbättrade brukningsmetoder.

De afrikanska statsförvaltningarna är svaga och överbelastade.
Genomgripande reformer innebärande bl.a. koncentration på verkligt
centrala uppgifter är nödvändiga.

Alltfler länder försöker komma tillrätta med ekonomiska problem
genom reformprogram, i regel uppbackade med internationellt bistånd.
Världsbanken menar, att de länder som under längre tid genomfört
sådana program kan uppvisa ökad tillväxt. Åtgärder för att skapa
ekonomisk tillväxt riskerar dock att på kort sikt drabba de svaga
grupperna. Därför spelar biståndet en betydelsefull roll för att möjliggöra
en ekonomisk återhämtning i socialt acceptabla former.

Angola

Målet för det svenska utvecklingssamarbetet med Angola är att främja
demokratisk samhällsomdaning, nationell konsolidering samt varaktig
social och ekonomisk utveckling. Krigssituationen i landet har hittills
gjort det nödvändigt att koncentrera samarbetet till insatser av
katastrofkaraktär.

FN beräknar att flera hundra tusen människor dött och att två miljoner
människor befinner sig på flykt sedan inbördeskriget återupptogs i slutet
av år 1992. Under år 1993 minskade produktionen med nästan en
fjärdedel och inflationen var 1800 %. Den statliga förvaltningen och de
redan tidigare eftersatta sociala sektorerna har försvagats ytterligare och
korruptionen utgör ett stort problem.

Landprogrammet - inom hälsovård, fiske och telekommunikationer -
har inskränkts till vad som är möjligt att genomföra. Under budgetåret
1994/95 avsattes 115 miljoner kronor till katastrofinsatser, varav 75
miljoner kronor ur basprogrammet.

Efterlevnaden av fredsöverenskommelsen kommer att bli avgörande för
utvecklingen i landet. I avsikt att stödja utvecklings- och

återuppbyggnadsarbetet i Angola föreslår regeringen ett landprogram på Prop. 1994/95:100
på 210 miljoner kronor inklusive katastrofinsatser genom främst FN. Bilaga 4
Utanför landprogrammet görs insatser för demokrati, mänskliga
rättigheter och miljö.

Botswana

Målen för utvecklingssamarbetet med Botswana är att bidra till att
förbättra villkoren för landets fattiga samt att medverka till
produktivitetshöjning inom ekonomin.

Regeringen fattade den 9 juni 1994 beslut om en landstrategi för
utvecklingssamarbetet med Botswana för perioden till och med
kalenderåret 1998. Den sammanfattande bedömningen är att Botswana
uppfyller de kriterier som riksdagen lagt fast för det bilaterala
utvecklingssamarbetet: en utvecklingsfrämjande ekonomisk politik,
utveckling av demokratin, respekt för mänskliga rättigheter samt hög
effektivitet i biståndet.

Botswana är idag ett medelinkomstland, vilket motiverar att det
landprogrammerade biståndet fasas ut och att utvecklingssamarbetet
övergår i andra former.

Regeringen bedömer att det belopp som angetts i landstrategin för
utfasning kan minskas något. För budgetåret 1995/96 föreslås ett
landprogram på 60 miljoner kronor. Härutöver omfattar
utvecklingssamarbetet bl.a. tekniskt samarbete och forskningsbistånd.

Eritrea

Målet med utvecklingssamarbetet med Eritrea är att bidra till landets
återuppbyggnad och en demokratisk samhällsutveckling.

Eritrea är självständigt sedan maj 1993. Arbetet med landets författning
har inletts, och nationella val planeras inom fyra år. Landets ekonomi är
slagen i spillror efter trettio år av inbördeskrig. Återuppbyggnad har
högsta prioritet liksom repatriering av ca 400 000 eritreanska flyktingar
från Sudan.

SIDA har föreslagit ett långsiktigt utvecklingssamarbete inriktat på
energi och förvaltning. För innevarande budgetår har detta bistånd inte
avtalsfästs. Det fortsatta stödet till Eritrea är för närvarande under
diskussion. En möjlighet är stöd till humanitära insatser, såsom
repatriering av eritreanska flyktingar från Sudan. Regeringen föreslår att
30 miljoner kronor avsätts för samarbetet med Eritrea.

Etiopien

Målet med utvecklingssamarbetet är att stödja den demokratiska och
ekonomiska reformprocessen.

Allmänna val till ett nytt parlament planeras under våren 1995. Den
politiska basen för övergångsregeringen har krympt genom att flera

107

grupper dragit sig ur samarbetet. Respekten för de mänskliga Prop. 1994/95:100
rättigheterna har förbättrats avsevärt men är ännu inte tillfredsställande. Bilaga 4

Etiopien är ett av världens absolut fattigaste länder. Nedslitningen av
miljön är både en orsak till och en konsekvens av fattigdomen. Den höga
befolkningstillväxten försvårar ekonomisk utveckling. I november 1992
inledde övergångsregeringen ett ekonomiskt reformprogram som fått
omfattande stöd från givarsamfundet. Resultaten är hittills goda.

Förutsättningarna att bedriva ett effektivt långsiktigt
utvecklingssamarbete med Etiopien bedöms som positiva, men
decentraliseringen av statsförvaltningen samt reformerna av landets
ekonomi har minskat kapaciteten att planera och genomföra insatser.

Under år 1995 kommer en landstrategi för samarbetet att utarbetas. I
avvaktan på denna föreslår regeringen att nuvarande mål och inriktning
för samarbetet bibehålls. Landprogrammet omfattar insatser inom
undervisning, hälsovård, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, samt
hushållning med naturresurser.

Regeringen föreslår ett landprogram på 195 miljoner kronor.

Utöver landprogrammet förutses fortsatt stöd till forskningssamarbete,
stöd för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt
framväxten av en rättsstat, samt AIDS-bekämpning. Betalningsbalansstöd
kan komma ifråga.

Guinea-Bissau

Målet för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau är att stödja landets
ekonomiska och sociala utveckling, framför allt genom att bygga upp
fungerande institutioner och förvaltning.

I juli 1994 genomförde Guinea-Bissau framgångsrikt landets första fria
parlaments- och presidentval. Den ekonomiska reformprocessen har inte
varit lika framgångsrik. Ett nytt strukturanpassningsprogram för åren
1995-97 har utarbetats. Den ekonomiska politiken kompliceras av att
Guinea-Bissau är ett av världens relativt sett mest skuldsatta länder.

Landprogrammet har under senare år koncentrerats till insatser som
syftar till att förstärka institutioner och höja kompetensen inom jordbruks-
och undervisningsmyndighetema. Därtill kommer utbildnings- och
rådgivningsinsatser, t.ex. till det nationella folkhälsolaboratoriet, samt
betalningsbalansstöd. Utanför landramen lämnas stöd till Guinea-Bissaus
industriutveckling.

Den låga mottagningskapaciteten har medfört låg effektivitet i
samarbetet. En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Guinea-Bissau
är under utarbetande. Den kommer bl.a. att beakta de slutsatser som
drogs i utredningen av SAU. För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen
ett landprogram på 52,5 miljoner kronor.

Kenya

Utvecklingssamarbetet med Kenya syftar till att förbättra de fattigas
villkor på landsbygden, att ge stöd åt miljö- och markvård samt till att

108

främja de mänskliga rättigheterna.                                     Prop. 1994/95:100

Demokratiseringsprocessen efter de allmänna valen år 1992 har ännu Bilaga 4
inte konsoliderats.

Den kenyanska regeringen är överens med IMF och Världsbanken om
det fortsatta strukturanpassningsprogrammet. Kenya har följt programmet
vad gäller stabilisering men framstegstakten vad gäller strukturella
reformer är ej tillfredsställande.

Landets utvecklingspolitik hämmas av brister inom förvaltningen och
av korruption. Samordnade ansträngningar görs från givarnas sida för att
få till stånd ett bättre system för kanalisering av biståndsmedel, där
biståndet är inkluderat i såväl budget som redovisningssystem.

Landprogrammet är inriktat på stöd för landsbygdens sociala och
ekonomiska utveckling. Det långvariga miljö- och markvårdssamarbetet
har varit framgångsrikt. Biståndet genom enskilda organisationer spelar
en viktig roll.

En förvaltningsreform har inletts. Denna är mycket viktig för att
landprogrammet inom de tre huvudsektorerna skall kunna decentraliseras.
Revisioner av vissa biståndsprojekt har lett till att utbetalningar tillfälligt
inställts i avvaktan på klargöranden och rättelser.

Regeringen föreslår ett landprogram på 97,5 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96. Tillsammans med ingående reservation förutses detta
täcka utbetalningarna för det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya
under det kommande budgetåret. Därutöver förutses insatser avseende
mänskliga rättigheter och demokrati, miljö samt särskilda program.

Mozambique

Målet för utvecklingssamarbetet med Mozambique är att bidra till fred,
säkerhet och stabilitet samt att skapa förutsättningar för ekonomisk
tillväxt och demokratisk utveckling.

Sedan fredsöverenskommelsen i oktober 1992 pågår ett intensivt
internationellt arbete för att stödja fredsprocessen. Under FN:s ledning,
och med bl.a. svenskt stöd, har de väpnade styrkorna demobiliserats. I
oktober 1994 hölls de första fria parlaments- och presidentvalen.

Landet är svårt sargat efter många års inbördeskrig. Bamadödligheten
är bland de högsta i världen. Den stora förekomsten av landminor är ett
svårt utvecklingsproblem. Miljontals människor har tvingats på flykt, och
behovet av internationellt stöd för att återuppbygga landet är stort.

Mozambique befinner sig i en övergångsfas från centralplanerad till
marknadsbaserad ekonomi. Många av de institutionella förutsättningarna
för en fungerande marknadsekonomi saknas dock. Korruption utgör
fortfarande ett problem.

Landprogrammet består av stöd till förvaltning, undervisning och
jordbruk. Härutöver ges forskningsbistånd. Regeringen anser att denna
inriktning bör bibehållas men att biståndsmyndigheten härutöver skall
planera för att i landprogrammet ge prioritet åt insatser som syftar till att
främja fred, säkerhet och stabilitet. Regeringen föreslår ett landprogram
på 367,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

109

Namibia

Utvecklingssamarbetet med Namibia syftar till att stödja landets
strävanden att förbättra levnadsförhållandena för landets fattiga samt till
att stärka den demokratiska utvecklingen.

Hittillsvarande erfarenheter av samarbetet är goda. Namibia för en
politik som ligger väl i linje med kriterierna för biståndssamarbetet. Den
ekonomiska politiken är försiktigt marknadsekonomisk, konstitutionen
genomsyras av demokratiska ideal och respekten för mänskliga rättigheter
är god. De första valen sedan självständigheten genomfördes i december
1994. Den statliga administrationen fungerar väl, men det ökande antalet
rapporter om finansiell vanskötsel inger oro. Namibia har en för
afrikanska förhållanden hög BNP per capita, nästan 1 300 US dollar.

Regeringen bereder beslut om en landstrategi för utvecklingssamarbetet
med Namibia till och med kalenderåret 1998. Regeringen föreslår ett
landprogram på 112,5 miljoner kronor.

Sydafrika

Utvecklingssamarbetet med Sydafrika skall inriktas på att stödja en
fortsatt demokratisk utveckling och bidra till landets sociala reformarbete.

En avsiktsförklaring med huvuddragen i utvecklingssamarbetet med
Sydafrika undertecknades i november 1994 i Stockholm av de båda
regeringarna. Följande fem prioriteringar överenskoms: främjande av
demokrati och mänskliga rättigheter; främjande av jämställdhet mellan
män och kvinnor; stöd till gott regeringsutövande och reform av
statsförvaltningen; stöd till nyckelinsatser för att underlätta ekonomisk
utveckling; samt bidrag till utveckling av ett rättvisare
undervisningsväsende.

Samarbetet skall huvudsakligen ske inom ramen för Sydafrikas eget
utvecklingsprogram. Detta är mycket omfattande, varför svenskt
utvecklingssamarbete måste koncentreras till insatser inom områden där
Sverige är särskilt lämpat att ge effektivt stöd. Ett stort mått av
flexibilitet är nödvändigt med tanke på den snabba
transformeringsprocessen.

Den nya sydafrikanska regeringens huvuduppgift är att lindra
verkningarna av apartheidpolitiken. Ett huvudmål för biståndet till
Sydafrika är att medverka i strävandena att stärka den demokratiska
utvecklingen. Detta sker bl.a. genom fortsatt stöd, främst genom svenska
enskilda organisationer, till många av de sydafrikanska organisationer
som växte upp i kampen mot apartheid. Dessa organisationer har alltjämt
en viktig uppgift som påtryckare och kritiska granskare.

Utvecklingssamarbetet kommer därtill bl.a. att fokuseras på stöd till
den statliga och lokala förvaltningen och till utbildningssektom. Insatser
för att främja ekonomisk utveckling för befolkningsflertalet kan också bli
aktuella.

SIDA har fått i uppdrag att i januari 1995 inkomma med underlag för
utformningen av utvecklingssamarbetet med Sydafrika för perioden 1 juli

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

110

1995 till den 31 december 1998.

Regeringen föreslår ett landprogram på 345 miljoner kronor.

Tanzania

Målen för utvecklingssamarbetet med Tanzania är att stödja de
ekonomiska och politiska reformprocesserna och skapa förbättrade
levnadsförhållanden för befolkningen genom insatser inom sociala
sektorer och infrastruktur.

En landstrategi för utvecklingssamarbetet med Tanzania för perioden
till och med år 1997 är under beredning. I strategin konstateras att
resultaten i utvecklingssamarbetet delvis är otillfredsställande. Regeringen
betonar vikten av att Tanzania i högre grad tar hand om biståndets
samordning och genomförande samt fortsätter att bekämpa korruption.
Landprogrammet omfattar insatser för stöd till förvaltning, undervisning,
vattenförsöijning, skog- och markvård, stöd till det nationella
nutritionsinstitutet samt telekommunikationer och energi.
Ansträngningarna att koncentrera insatserna till färre områden måste
fortsätta.

Forskningssamarbetet bör bibehållas på nuvarande nivå under
förutsättning att insatserna kan koncentreras och att det tanzaniska
ansvarstagandet ökar. Kapacitets- och institutionsuppbyggnad bör ges hög
prioritet.

Stöd för att utveckla den privata sektorn, särskilt organisationer och
institutioner som har till uppgift att stödja små och medelstora företag,
samt utveckling av samriskföretag bör prioriteras.

För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram på 390
miljoner kronor. Därtill kan komma stöd till den ekonomiska
strukturanpassningen genom betalningsbalansstöd.

Uganda

Målet för utvecklingssamarbete med Uganda är att bekämpa fattigdomen
genom stöd till ekonomisk reformpolitik, till uppbyggnad av social
infrastruktur samt till ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Uganda har under senare år fatt ett brett erkännande för sin
marknadsorienterade ekonomiska politik. Viktiga reformer har inletts, till
vilka hör rationalisering av den offentliga förvaltningen och
demobilisering av soldater. Skuldbördan är dock betungande.

Landet är ett av det hårdast AIDS-drabbade i världen.

På grund av Ugandas svårigheter att administrera bistånd från många
givare kanaliseras det svenska biståndet i huvudsak via multilaterala och
andra organisationer, bl.a. Världsbanken och UNICEF. Huvuddelen av
biståndet är inriktat på sociala sektorer. Stöd till främjande av de
mänskliga rättigheterna förutses bli en viktig komponent. Även
betalningsbalansstöd kan komma ifråga.

Utöver landprogrammet lämnas stöd till institutionsutveckling på
näringslivsområdet samt investeringsfrämjande insatser. En u-kredit har

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

111

beviljats för finansiering av ett kraftverk.                                 Prop. 1994/95:100

För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett landprogram om 142,5 Bilaga 4
miljoner kronor.

Zambia

Målet för utvecklingssamarbetet med Zambia är att stödja den
ekonomiska reformprocessen, demokratisering och social utveckling.

En landstrategi för biståndssamarbete med Zambia t.o.m. år 1996
beslutades av regeringen den 9 juni 1994. Resultaten av det svensk-
zambiska utvecklingssamarbetet har varit blandade främst beroende på
den begränsade institutionella kapaciteten. En starkare zambisk
ansträngning att genomföra den nödvändiga omstruktureringen av den
offentliga sektorn har efterlysts.

Utöver landprogrammet bör stöd i första hand lämnas till
företagsledarutbildning, privatisering och kommersialisering,
småindustriutveckling samt deltagande i internationella kurser. Inom
forskningssamarbetet förutses fortsatt verksamhet på ungefär nuvarande
nivå under strategiperioden.

Landprogrammet skall koncentreras till insatser inom jordbruk,
hälsovård, undervisning samt infrastruktur med betoning på energi. Krav
på ökat ansvarstagande från zambisk sida skall framföras.

För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram på 187,5 miljoner
kronor. Därtill kan betalningsbalansstöd komma ifråga.

Zimbabwe

Målet med utvecklingssamarbetet är att bidra till ökad ekonomisk tillväxt
och främja social och ekonomisk utveckling.

Allmänna val till parlamentet ska hållas under år 1995. Respekten för
de mänskliga rättigheterna är relativt god.

Erfarenheterna av biståndssamarbetet är huvudsakligen goda. Givarnas
insyn i budgethanteringen är dock otillfredsställande, trots en ökad
öppenhet i övrigt i samhället.

Landprogrammet domineras av stödet till det ekonomiska
reformprogrammet genom förvaltningsstöd, personal- och konsultfonden
samt betalningsbalansstöd. Stödet till utbildning, hälsovård och
transporter är inriktade på fattiga och eftersatta grupper på landsbygden.
Utöver landprogrammet utgår stöd till bl.a. rättshjälp, massmedia,
miljövårdskurser, kvinnoinsatser och bekämpning av AIDS. Stödet via
enskilda organisationer är omfattande. Zimbabwe får vidare del av
svenska bidrag till regionala insatser inom transport- och teleområdet.

Tekniskt samarbete och kapacitetuppbyggnad omfattar bl.a.
miljöinsatser i industrin, tekniskt samarbete och forskningssamarbete
inom teknik och naturresursförvaltning. Dessa insatser, liksom stöd till
demokrati och mänskliga rättigheter bör i framtiden så långt möjligt
inkluderas i landprogrammet.

Under budgetåret 1995/96 kommer en landstrategi för

112

utvecklingssamarbetet med Zimbabwe att fastställas. I avvaktan på denna Prop. 1994/95:100
föreslår regeringen att målen och inriktningen för utvecklingssamarbetet Bilaga 4
bibehålls.

Regeringen föreslår att 180 miljoner kronor avsätts för landprogrammet.
Beredskap för fortsatt betalningsbalansstöd bör finnas.

Övriga länder i Afrika

I den följande texten redovisas biståndet till vissa övriga länder i Afrika.
Insatserna i dessa länder finansieras över icke-länderfördelade
anslagsposter inom anslaget C 2. Utöver nedan redovisade landavsnitt
förutser regeringen under budgetåret 1995/96 utvecklingssamarbete bl.a.
också med: Egypten (tekniskt samarbete, krediter), Liberia
(katastrofinsatser, enskilda organisationer), Tunisien (tekniskt samarbete,
möjligen krediter) och Zaire (katastrofinsatser, enskilda organisationer).

- Kap Verde

Utvecklingssamarbetet med Kap Verde syftar till att främja ekonomisk
tillväxt och på sikt öka landets möjligheter till självförsötjning.

Det svenska biståndet består till övervägande del av
betalningsbalansstöd i form av importstöd. Den utvärdering som gjorts av
detta bistånd visar på betydande problem. Bl.a. har stödet snedvridit
konkurrensen genom att subventionera statliga företag, och i realiteten
ökat landets budgetunderskott. Mot denna bakgrund och i syfte att i
övrigt koncentrera det bilaterala biståndet föreslår regeringen en
avveckling av landprogrammet.

Om de institutionella förutsättningarna förbättras, främst genom att ett
marknadsbaserat fördelningssystem för utländsk valuta införs, kan
betalningsbalansstöd åter bli aktuellt. Möjlighet för insatser genom
anslagsposten t.ex. för tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling bör
finnas.

- Lesotho

Den politiska utvecklingen i Lesotho präglas fortfarande av stor
osäkerhet. Mot bakgrund av den politiska osäkerheten, förändrade
regionala förutsättningar samt låg genomförandekapacitet finner
regeringen det rimligt att det landprogrammerade biståndet avvecklas för
att därefter övergå till stöd för vissa insatser inom områdena infrastruktur,
markvård och demokratisk utveckling.

- Rwanda och Burundi

I Rwanda föll den hutudominerade regeringen och rebellarmén tog
makten över landet i juli 1994. Ca 700 000 dödades och omkring 2
miljoner människor, framför allt tutsis, flydde inom landet i samband med
de blodiga massakrerna. Närmare 2 miljoner ur den dominerande
folkgruppen hutus flydde samtidigt ur landet. Den humanitära situationen
är mycket svår. Sverige bör i samarbete med FN-systemet och likasinnade
stater bidra till i första hand försonings- och

8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Rättelse: S. 113 rad 24-28 Utbytta

konfliktförebyggande insatser. Fortsatt katastrofhjälp kommer att
behövas.

Sverige bör sträva efter att i samarbete med andra bidra till att
förhindra en utveckling i Burundi liknande den i Rwanda. Konfliktrisken
måste minskas och försoningsfrämjande insatser stödjas. Beredskap bör
finnas för katastrofinsatser.

Långsiktiga engagemang i Rwanda och Burundi bör undvikas med
undantag för försoningsfrämjande insatser som måste ges tid att verka
samt utvecklingsamarbete genom enskilda organisationer.

- Somalia och Sudan

I Somalia råder ej längre massvält men försoningsarbetet och de politiska
förhandlingarna om Somalias framtida styre går allt trögare på grund av
rivalitet mellan krigsherrarna.

Inbördeskriget i Sudan fortsätter med oförminskad styrka mellan den
av muslimsk fundamentalism inspirerade regimen i norr och
SPLA/SPLM-oppositionen i den kristna och animistiska södra delen. De
försök till fredssamtal som Sudans grannländer i öst och söder tagit
initiativ till har hittills inte lett till något genombrott.

I såväl Somalia som Sudan kommer fortsatt katastrofbistånd via
internationella organisationer samt enskilda organisationer att behövas.

Regionala insatser i Afrika

Det regionala biståndet syftar till ökat samarbete och integration mellan
länderna i olika regioner i Afrika samt till att bidra till konfliktlösning
och minskad regional obalans.

Det regionala biståndet har i huvudsak varit koncentrerat till Southern
African Development Community (SADC). Trots stora svårigheter har
viktiga steg tagits mot samarbete och regional integration. Sydafrika har
nyligen inträtt som elfte medlem i SADC.

Sveriges bistånd till SADC har främst inriktats på transport, energi och
kommunikation, områden där den svenska resursbasen är betydande. En
förändring av biståndet från investeringar till satsningar på drift,
underhåll och marknadsanpassning har ägt rum under de senaste åren.
Det s.k. Norden/SADC-initiativet inom bl.a. det handelspolitiska området
har ej motsvarat förväntningarna och denna verksamhet bör på sikt fasas
ut med undantag av Norsad-fonden.

Det regionala biståndet skall inriktas på att stödja initiativ och åtgärder
som syftar till att underlätta regionala ansträngningar att lösa konflikter
i regionen. Ett sådant arbete pågår inom OAU och SADC.

Som en följd av den tyngdpunktsförskjutning som ägt rum inom det
regionala biståndet genom SADC har medelsbehoven minskat.
Regeringen föreslår 105 miljoner kronor för regionala insatser i Afrika.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

114

C 2.2 Asien

I Asien lever huvuddelen av världens befolkning. Befolkningstillväxten
har dock minskat kraftigt under de senaste decennierna samtidigt som
stora ekonomiska framsteg gjorts på många håll. Fortfarande lever en
stor del av världens fattiga i Asien. I Ost- och Sydostasien, det s.k.
Stillahavsasien, har tillväxten varit över 5 % per capita per år under 30
år. Länderna får en allt större andel av världshandeln, både som
exportörer och importörer.

Kvinnornas situtation i Asien varierar kraftigt mellan olika
kulturkretsar. I Sydasien och i Kina är läget traditionellt värre än i
Sydostasien. En förstärkning av kvinnornas ställning är inte bara en
viktig del av utvecklingen, utan en nödvändig förutsättning för framsteg.
Inte minst gäller det befolkningstillväxten. Enskilda organisationer och
demokratisering av samhället har stor betydelse i detta avseende.
Utvecklingssamarbetet med de asiatiska länderna måste i ökad
utsträckning inråktas på att stärka kvinnans ställning.

Miljöproblemen är allvarliga i de tättbefolkade asiatiska länderna.
Fattigdomen sliter hårt på miljön. Den höga tillväxten bygger i vissa
länder på snabb exploatering av naturresurser, bl.a. regnskog.
Industrialiseringen medför nya, allvarliga miljöhot.

Den utvecklingsmodell som använts i Stillahavsasien kombinerar
exportorienterad kapitalism med en stark stat. Statens roll är dock mindre
i de länder som senare inlett sin utveckling. Korruption är ett ökande
problem. Tillväxten har byggt på sysselsättningsintensiva strategier, vilket
bidragit till att fattigdomen minskat i takt med den hastigt ökande
produktiviteten.

Fortfarande finns dock de flesta av världens absolut fattiga i Asien,
främst i Sydasien där utvecklingen inte har varit lika dynamisk. Reformer
i marknadsekonomisk riktning har dock givit snabb effekt och visat sig
kunna överleva politisk och samhällelig oro. Mycket återstår dock att
göra för att minska fattigdomen.

I Mellanöstern har fredsprocessen gjort fortsatta framsteg. Det är viktigt
att uppbyggnaden av palestinskt självstyre ges stöd utifrån. En vidgad
fredsprocess kan ge impulser till hela regionens utveckling.

I de åtta länder som uppstått ur Sovjetunionen i Centralasien och
Kaukasus domineras situationen av en svår övergång från den
centraliserade kommandoekonomin. Läget förvärras av våldsamma
etniska motsättningar och krig. Svenskt bistånd i form av
katastrofinsatser, insatser för främjande av demokrati och mänskliga
rättigheter, tekniskt samarbete samt multilaterala insatser kan komma
ifråga.

Av SIDA:s utbetalningar gick under 1993/94 ca 1,5 miljarder kronor
till Asien, vilket motsvarar ungefär en femtedel av det totala biståndet via
SIDA. Vissa länder i Asien är huvudmottagare av u-krediter genom
BITS.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

115

Bangladesh

Målet för biståndet är att förbättra levnadsförhållandena för de fattiga,
med särskild inriktning på kvinnor på landsbygden.

Regeringens ekonomiska politik, i samverkan med Världsbankens
strukturanpassningsprogram, har varit framgångsrik. Halva befolkningen
lever dock under den av FN definierade fattigdomsgränsen. Bangladesh
har sedan år 1991 ett parlamentariskt demokratiskt system.

Landprogrammet är koncentrerat till undervisning, landsbygdsutveckling
och hälsovård. Omfattande stöd ges även till svenska och lokala enskilda
organisationer. Inom forskningssamarbetet stöds ett
diarréforskningsinstitut i Dhaka.

Det svenska biståndet har fattigdomsfokus med goda spridningseffekter.
Flera innovativa metoder för att nå de fattigaste grupperna, särskilt
kvinnor, har utvecklats. Stödet till hälsosektorn är i första hand inriktat
på att förbättra hälsonivån för kvinnor och barn. En stor del av detta
bistånd kanaliseras via UNICEF och Världsbanken. Demokratisering och
ekonomiska reformer har skapat förbättrade förutsättningar för effektivt
bistånd till Bangladesh.

En landstrategi skall utarbetas under 1996. Regeringen föreslår ett
landprogram för Bangladesh på 180 miljoner kronor. Därutöver förutses
bl.a. insatser till stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och
miljöskydd.

Indien

Målet för det svenska biståndet är att bekämpa fattigdomen och förbättra
levnadsförhållandena på landsbygden, särskilt för kvinnor. Andra viktiga
mål är att bidra till Indiens energiförsörjning samt till förbättrad miljö.

Det ekonomiska reformprogrammet har haft positiva effekter.
Världsbanken bedömer att Indien har goda möjligheter att utvecklas i
samma riktning som länderna i Sydostasien. Den indiska regeringen har
ökat satsningarna på sociala sektorer. De djupgående konflikterna i landet
medför dock brutalitet mot Indiens fattiga.

Inom landprogrammet stöds bl.a. energi, hälsovård, primärundervisning
samt skogs- och markvård. Det svenska biståndet är i hög grad inriktat
på att förbättra kvinnornas situation och når därmed en av de mest utsatta
grupperna i det indiska samhället. Sverige ger t.ex. via UNICEF
omfattande stöd till ett hälsovårdsprogram för barn och mödrar. Inom
energisektorn är vattenkraftverket i Uri den största insatsen. I februari
1994 tecknades ett avtal om svensk finansiering av en transmissionslinje
i delstaten Maharashtra. Härutöver ges tekniskt bistånd.

Nuvarande samarbetsavtal gäller t.o.m. den 30 juni 1996. Regeringen
föreslår ett landprogram på 450 miljoner kronor.

En landstrategi skall utarbetas under budgetåret 1995/96. Samarbetet
med Indien är brett och mångfacetterat med betydande svenska intressen
av politisk och handelspolitisk natur. Regeringen har funnit det motiverat
att inleda landstrategiarbetet med en särskild utredning, vars resultat skall

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

116

ligga till grund för utvecklingssamarbetet under de kommande fem-tio Prop. 1994/95:100
åren.                                                                  Bilaga 4

Kambodja

Målet för det svenska biståndet till Kambodja är att bidra till landets
återuppbyggnad och långsiktiga utveckling.

Kambodjas politiska, ekonomiska och sociala situation präglas av att
landet gått genom krig och inbördes stridigheter under mer än 20 år.
Framsteg har gjorts, men huvuddelen av befolkningen lever i stor
fattigdom. Landets förvaltning är mycket svag.

Det svenska biståndet till Kambodja har hittills kanaliserats genom
internationella (bl.a. UNICEF och WFP) och enskilda organisationer
(bl.a. Röda Korset och Diakonia). Fortsatt svenskt bistånd bör
huvudsakligen gå till undervisningssektorn, insatser som stärker landets
förvaltning och energiområdet. Det är också viktigt att fortsätta insatser
för att förbättra läget vad gäller mänskliga rättigheterna och stabilisera
demokratin. Stöd till det kambodjanska minröjningsprogrammet är
angeläget.

Det svenska biståndet till Kambodja har hittills nästan helt finansierats
under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Det svenska
biståndet har emellertid i ökande utsträckning kunnat bli mer långsiktigt.
Kambodja bör därmed upptas som programland. Regeringen föreslår ett
landprogram på 120 miljoner kronor.

Laos

Målet för biståndet till Laos är att främja ekonomisk tillväxt. Biståndet
skall bidra till att lindra fattigdomen på landsbygden, stärka landets
oberoende samt främja demokrati och mänskliga rättigheter.

Laos ekonomiska reformpolitik uppvisar positiva resultat. I politiskt
hänseende kan dock endast smärre framsteg konstateras. Läget vad gäller
mänskliga rättigheter lämnar mycket i övrigt att önska. Den svaga
förvaltningen och bristen på utbildad personal hämmar genomförandet av
biståndsinsatser.

Landprogrammet är koncentrerat till skogs- och vägsektorema, med
särskild betoning på kunskapsutveckling. Därutöver lämnas
förvaltningsstöd på statistikområdet.

Den framtida inriktningen och omfattningen av det svenska
utvecklingssamarbetet med Laos skall fastställas i en landstrategi under
år 1995. I avvaktan härpå föreslås oförändrad inriktning av
utvecklingssamarbetet. Landprogrammet för budgetåret 1995/96 föreslås
bli 135 miljoner kronor.

117

Sri Lanka

Målet för det svenska biståndet är att främja ekonomisk tillväxt och social
utveckling, med särskild betoning på fattiga grupper. Vidare syftar
biståndet till att värna om demokrati och mänskliga rättigheter.

Sri Lanka har uppnått en hög grad av social utveckling. Det politiska
läget i Sri Lanka är relativt stabilt trots inbördeskrig och terrordåd.
Brister i respekten för de mänskliga rättigheterna har kritiserats
internationellt. Antalet mord och försvinnanden har dock minskat markant
under de senaste åren.

Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka baserar sig på en landstrategi för
perioden till och med år 1997. Landstrategin anger att stödet till
landsbygdsutveckling och primärundervisning kan fasas ut. Sri Lankas
ekonomiska utveckling motiverar ökade infrastrukturella insatser och
näringslivssamarbete. Därtill kommer forskningssamarbete.

Regeringen föreslår ett landprogram för Sri Lanka på 60 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96, vartill kommer stöd till rättshjälp och
MR-organisationer och miljöinsatser.

Vietnam

Målet för utvecklingssamarbetet med Vietnam är att stödja den pågående
ekonomiska och politiska reformprocessen samt att främja demokrati och
mänskliga rättigheter.

Den vietnamesiska regeringen fortsätter att målmedvetet driva
utvecklingen vidare i marknadsekonomisk riktning. Hög tillväxt, ökande
export och utländska investeringar samt relativt låg inflation är positiva
faktorer. Oroväckande är däremot stora underskott i bytesbalans och
statsbudget, hög arbetslöshet, ökande sociala klyftor samt växande
miljöhot. En utveckling pågår mot ökad öppenhet i samhället.
Utvecklingen mot politisk pluralism har emellertid gått långsamt. Det
snabbt ökande internationella biståndet till Vietnam innebär växande krav
på samordning.

Landprogrammet omfattar förvaltningsbistånd och fortsatta insatser
inom skogs-, hälso- och energisektorerna och för miljövård.

Vid en bedömning av det svenska biståndets fortsatta inriktning bör stor
vikt läggas vid den ekonomiska reformprocessen, utbyggnad av sociala
sektorer samt tydliga förbättringar vad gäller demokrati och mänskliga
rättigheter.

För budgetåret 1995/96 föreslås ett landprogram för Vietnam på 255
miljoner kronor. Därutöver förutses ökade insatser för att främja
demokrati och mänskliga rättigheter samt stöd genom svenska enskilda
organisationer. Regeringen förutser även tekniskt samarbete,
näringslivssamarbete samt biståndskrediter, särskilt inom
telekommunikations- och energisektorerna. Inom forskningssamarbetet
kommer miljö, hälsa samt forskning om ekonomiska och sociala reformer
att prioriteras. Betalningsbalansstöd bör även kunna komma ifråga för
budgetåret 1995/96.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

118

Västbanken/Gaza

Målet för de svenska insatserna på Västbanken och i Gaza är att stödja
fredsprocessen och att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor.

Undertecknandet av avtalet om ömsesidigt erkännande mellan Israel och
PLO samt Gaza/Jericho-planen i september 1993 skapade helt nya
förutsättningar för internationellt bistånd till Västbanken och Gaza.
Fredsplanens genomförande förutsätter omfattande, väl samordnat och
snabbt utbetalat internationellt bistånd. Förutsättningarna för att
palestinierna själva skall leda och driva utvecklingsarbetet är goda, även
om det under en övergångsperiod krävs internationellt stöd för att bygga
upp, stärka och finansiera administrativa strukturer.

Det svenska biståndet till det palestinska folket går dels genom
multilaterala organisationer, främst UNRWA, dels genom bilaterala
insatser. Erfarenheterna av svensk-palestinskt samarbete är goda.

Fredsprocessen mellan Israel och PLO förtjänar ett starkt internationellt
stöd. Utvecklingen hittills har visat att svårigheterna är betydande men
att parterna funnit att fortsatta ansträngningar genom förhandlingar och
praktiskt arbete är enda vägen till fred.

På sikt torde området inte behöva internationellt bistånd, men under en
övergångsperiod, som stöd till fredsprocessen, är det nödvändigt.

Regeringen avser att öka det svenska engagemanget till stöd för
fredsprocessen, bl.a. genom ett utökat bistånd. Det svenska biståndet till
Västbanken och Gaza skall inriktas på att bidra till:

- att förbättra det palestinska folkets levnadsvillkor genom sociala och
humanitära insatser;

- att bygga upp palestinska demokratiska institutioner och
samhällsstrukturer för självstyre;

- att främja ekonomisk utveckling och sysselsättning, såväl på lång sikt
som genom snabba sysselsättningsfrämjande åtgärder främst i Gaza;

- att verka för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna;

- att stödja den multilaterala fredsprocessen genom att samordna frågor
som rör de palestinska flyktingbarnens välfärd.

Det svenska landprogrammet föreslås under budgetåret 1995/96 öka till
180 miljoner kronor. Härutöver förutses fortsatt stöd främst genom
UNRWA, men också över andra anslagsposter.

Regionala insatser i Asien

Det regionala biståndet till Asien syftar till att främja samarbete i
regionen och att framförallt stärka de svenska programländernas
möjligheter att delta i detta samarbete. De viktigaste samarbetsorganen
är Mekongkommittén och Asian Institute of Technology.

Mekongkommittén har till uppgift att förstärka samarbetet vad gäller
utnyttjandet av Mekongfloden. I samarbetet deltar Kambodja, Laos,
Thailand och Vietnam. Det svenska stödet har tyngdpunkten på
miljöområdet.

Asian Institute of Technology ägnar sig åt högre teknisk utbildning och
forskning. Sverige lämnar bidrag främst för stipendiegivning och för att

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

119

stärka institutets verksamhet på miljöområdet.                          Prop. 1994/95:100

Sverige ger också bidrag till UNDP och Världsbankens regionala Bilaga 4
vattenkontor i New Delhi och Jakarta.

Under senare år har förutsättningarna för ett utvidgat regionalt
samarbete i Sydostasien förbättrats, vilket gjort det möjligt för Asiatiska
utvecklingsbanken att planera ett samarbete mellan Thailand, Kambodja,
Myanmar (Burma), Vietnam, Laos och Yunnan-provinsen i södra Kina.
Detta samarbete skulle kunna omfatta sektorer såsom transporter,
telekommunikation, energi, miljö, kompetensutveckling, handel och
investeringar. Sverige planerar ett begränsat stöd för detta samarbete i
form av finansiering av konsulttjänster.

För budgetåret 1995/96 föreslår regeringen ett bidrag på 15 miljoner
kronor under anslaget C 2. Därutöver finansieras miljörelaterat stöd till
Mekongkommittén och Asian Institute of Technology från anslaget C 1
samt från posten för miljöinsatser under delposten C 2.5 Tekniskt
samarbete och kapacitetsutveckling.

Övriga länder i Asien

I den följande texten redovisas riktlinjer och motiveringar för vissa andra
större samarbetsländer i Asien. Insatserna i dessa länder finansieras över
icke-länderfördelade anslagsposter. Utöver insatserna nedan förutser
regeringen under budgetåret 1995/96 utvecklingsinsatser också i bl.a.
Irak (katastrofinsatser), Libanon (katastrofinsatser, enskilda
organisationer), Malaysia (tekniskt samarbete), Thailand (tekniskt
samarbete, enskilda organisationer, miljö, katastrofinsatser).

- Afghanistan

De inbördes konflikterna i Afghanistan fortgår med oförminskad
intensitet.

SIDA föreslår oförändrad inriktning och fördelning av biståndet mellan
Svenska Afghanistankommittén och olika FN-organ. Regeringen delar
SIDA.s bedömning att det politiska läget tills vidare omöjliggör en
övergång från katastrofhjälp till mera långsiktiga
återuppbyggnadsinsatser. Regeringen förutser ett medelsbehov på 90
miljoner kronor från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m.

- Filippinerna

Det svenska biståndet till Filippinerna inriktas på sociala projekt och på
att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Härtill kommer tekniskt
samarbete och u-krediter främst för infrastrukturprojekt samt
näringslivssamarbete.

Den politiska och ekonomiska utvecklingen har stabiliserats under det
gångna året. De sociala problemen är dock fortfarande stora.

Tekniskt samarbete har ökat kraftigt under senare år, främst inom
energi- och miljösektorema. Under år 1993 har ett eltransmissionsprojekt
inletts i samfinansiering med Världsbanken, som innebär ett åtagande om
bistånd från BITS om ca 100 miljoner kronor per år under 1994-1997.

120

Det övriga biståndet förmedlas främst genom enskilda svenska
organisationer. Insatser för att stärka respekten för de mänskliga
rättigheterna bör fortsätta.

- Indonesien

Den ekonomiska och sociala utvecklingen i Indonesien har varit
framgångsrik. Den politiska utvecklingen är mera ojämn. Omfattande
kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer.

Utvecklingssamarbetet med Indonesien har under många år varit
obetydligt. Biståndet har begränsats till en miljöinsats, indonesiskt
deltagande i BITS internationella kurser, smärre biståndsprojekt via
svenska enskilda organisationer samt insatser för att främja mänskliga
rättigheter.

Riksdagen beslutade under år 1994 om en viss öppning för tekniskt
samarbete med Indonesien. Vad gäller u-krediter kvarstår förbehållet att
varje enskilt ärende skall underställas regeringens prövning.

Omfattningen av utvecklingsamarbetet med Indonesien är avhängig den
politiska utvecklingen och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Fortsatt tonvikt bör läggas på insatser till gagn för miljön och för de
mänskliga rättigheterna.

- Kina

I det svenska samarbetet med Kina ingår insatser för att främja
ekonomisk tillväxt, social utveckling, skydd av miljön samt demokrati
och mänskliga rättigheter.

Kina har under femton år av ekonomiska reformer uppnått rekordartad
tillväxt. Landet har öppnats för omvärlden. Fattigdomen är dock
fortfarande utbredd. Reformeringen av det politiska systemet är långsam.
Läget för de mänskliga rättigheterna är dåligt. Miljöproblemen är bland
världens svåraste.

Det svensk-kinesiska biståndssamarbetet växte fram under 1980-talet.
Biståndet består främst av u-krediter, som i huvudsak använts för
utbyggnad av landets telekommunikationer. Efter ett stopp för nya
biståndsåtaganden som följd av händelserna på Himmelska fridens torg,
återupptogs från år 1991 restriktivt samarbete med huvudsaklig inriktning
på miljöområdet, demokratifrämjande insatser samt insatser inom den
sociala sektorn. Det svenska telekommunikationsbiståndet har kommit att
inriktas mot de fattigaste delarna av Kina. Ett stöd till rättsväsendet i
samarbete med UNDP förbereds.

Insatser bl.a. via enskilda organisationer inom den sociala sektorn samt
för mänskliga rättigheter och demokrati bör särskilt beaktas. För
biståndet till Tibet bör, på grund av svårigheten att hitta lämpliga lokalt
förankrade kanaler, stöd via internationella enskilda organisationer
övervägas.

- Nepal

Nepal har sedan år 1991 en demokratiskt vald regering. Tillväxten har
varit hög under senare år, men landet är ett av världens fattigaste. Den
dåligt utvecklade infrastrukturen bedöms vara ett av de största hindren för

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

121

utveckling. Krediter, främst inom energisektorn, kan komma att Prop. 1994/95:100
aktualiseras.                                                              Bilaga 4

Det svenska biståndet har social inriktning och förmedlas huvudsakligen
genom enskilda organisationer. Inom det bredare tekniska samarbetet
lämnas stöd till exportfrämjande verksamhet och insatser inom
energisektorn.

- Pakistan

Den pakistanska regeringen har deklarerat att den ämnar fortsätta de
ekonomiska reformerna och öka satsningarna på energiförsörjning,
infrastruktur och de svårt eftersatta sociala sektorerna.

Det svenska biståndet bör även i fortsättningen inriktas på tekniskt
samarbete och u-krediter, stöd till samriskföretag, näringslivsbistånd och
humanitära insatser via enskilda organisationer.

C 2.3 Latinamerika

Regeringen föreslår en anslagspost på 750 miljoner kronor för
utvecklingssamarbete med Latinamerika. För Centralamerika och
Karibien föreslås 390 miljoner kronor, för Nicaragua 180 miljoner kronor
och för Sydamerika 180 miljoner kronor.

Centralamerika och Karibien

I Centralamerika vill Sverige bidra till att undanröja hinder för fred,
demokrati, social utjämning och ekonomisk tillväxt. Detta sker bäst
genom ett långsiktigt och processinriktat biståndssamarbete.
Arbetsformerna skall stärka givarsamordning, FN:s centrala roll i
fredsprocessen och det civila samhällets roll i demokratiseringsprocessen.
Insatser som omfattas av fredsavtal och framförhandlade
samförståndslösningar ger en god grund för ett stabilt och väl utformat
bistånd. Riktlinjerna för det svenska utvecklingssamarbetet med
Centralamerika lades fast i regeringsbeslut den 27 maj 1993.

Fred har uppnåtts i Nicaragua och El Salvador. I Guatemala finns
förhoppningar om ett fredsavtal inom en snar framtid. I formell mening
styrs nu samtliga länder i Centralamerika av demokratiskt valda
regeringar. Svåra sociala förhållanden, svaga eller obefintliga
rättsväsenden, outvecklade kreditsystem, korruption och ökande
narkotikahandel hämmar dock såväl den ekonomiska som demokratiska
utvecklingen.

Centralamerikas akuta fattigdomsproblem och dess ojämna inkomst- och
förmögenhetsfördelning kvarstår. Problemen är intimt relaterade till den
politiska situationen i regionen, med stora befolkningsgrupper som i
praktiken saknar politiskt inflytande. Sammantaget befinner sig
Centralamerika alltjämt i ett osäkert och sårbart läge.

Samtidigt binds länderna alltmer samman av ökande integration och
samarbete på en rad områden. Länderna är små och utvecklingen i
enskilda länder påverkar påtagligt grannländerna. Det av Sverige sedan
många år anammade regionala synsättet på de bilaterala insatserna i

122

regionen blir alltmer relevant. Utbyggnaden av regionala institutioner och
ökat samråd är liksom utvecklingen av handelsutbytet inom regionen
positiva inslag i den regionala integrationen.

Utvecklingen på MR-området varierar mellan länderna och kräver
fortsatt internationell uppmärksamhet. Länderna i Centralamerika är för
närvarande inte utsatta för externa militära hot. I fredsprocessens spår
pågår nedrustning och avmilitarisering.

Som första region har Centralamerika utarbetat en uppföljningsplan
efter Miljökonferensen i Rio de Janeiro år 1992. Samtliga länder i
Centralamerika har skrivit på klimatkonventionen. Alla länder, utom
Panama, har dessutom skrivit på konventionen om biologisk mångfald.

Kvinnorna i Centralamerika är hårt drabbade av fattigdom och förtryck.
De har ofta hela ansvaret för barn och familjeförsörjning. Framsteg
kräver fred men också sociala satsningar och sysselsättningsintensiva
satsningar inom näringslivet. Fredligare och mer öppna samhällen är
också en förutsättning för kvinnors integrering på lika villkor och för
ändrade attityder.

Det svenska samarbetet med Centralamerika berör samtliga länder i
regionen och omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala
samarbetsprogram. Ett stort antal svenska enskilda organisationer är
aktiva.

Regeringen förutser en fortsatt koncentration på freds- och
demokratiseringsprocesserna, liksom ett fattigdomsinriktat stöd till det
ekonomiska och sociala reformarbetet i Centralamerika.

De regionala perspektiven på samarbetet med Centralamerika bör
markeras genom att de medel, som avsatts för Centralamerika under
anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter överförs till
anslagsposten Utvecklingssamarbete med Centralamerika. Vidare bör
beredskap finnas för katastrofbistånd, särskilda miljöinsatser liksom
fortsatt samarbete genom de svenska enskilda organisationer som arbetar
i Centralamerika.

- El Salvador och Guatemala

I El Salvador utgjorde de allmänna valen i mars 1994 en viktig milstolpe
i freds- och demokratiseringsprocessen. Det finns anledning att hysa
förhoppningar om en varaktig, civil och demokratisk process, vilket dock
förutsätter betydande insatser för att omdana ekonomin, reformera armén,
poliskåren, rättsväsendet och för att inlemma de tidigare väpnade
kontrahenterna i det civila samhället. Betydande insatser krävs alltjämt
för att förbättra situationen för återvändande flyktingar och
intemflyktingar för vilka en lösning av jordfrågan är av avgörande
betydelse.

Även i Guatemala har Sverige under ett drygt decennium varit mycket
verksamt med såväl humanitära som fredsfrämjande insatser. Där görs
betydande framsteg i fredsprocessen och förhoppningar finns om ett
fredsavtal inom en nära framtid. En FN-mission, Minugua, har redan
inrättats för att i ett första skede övervaka de mänskliga rättigheterna. I
missionen ingår svensk personal. Om ett fredsavtal kommer till stånd
finns anledning för Sverige att höja ambitionsnivån för att skapa

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

123

trovärdighet och stadga i den komplicerade fredsprocess som då ska ta Prop. 1994/95:100
vid. I Guatemala, liksom i södra Mexico och Belize, finns stora skaror Bilaga 4
av flyktingar och internflyktingar, vars situation kräver fortsatt
internationell uppmärksamhet i linje med principerna, som utvecklades
mellan 1988 och 1994 inom ramen för det s.k. CIREFCA-programmet.

Såväl i El Salvador som i Guatemala kommer FN liksom de enskilda
organisationerna att spela en viktig och avgörande roll i
biståndssamarbetet. Sverige verkar aktivt för en effektiv samordning av
FN:s insatser i dessa länder.

- Costa Rica

Costa Rica har en lång tradition av demokrati och genomför beslutsamt
ekonomiska reformer, vilka dock i ett inledande skede har mindre
gynnsamma fördelningspolitiska effekter. Sverige genomför större
insatser på energi-, bostads- och naturresursområdena. Regeringen
förutsätter att det relativt omfattande tekniska samarbetet utvecklas
ytterligare. Insatser för att bygga upp och förstärka forskningskapacitet
har hög relevans liksom näringslivsutvecklande insatser.

- Karibien

Sveriges biståndsåtaganden i Karibien är begränsade och omfattar främst
tekniskt samarbete med Jamaica och Dominikanska Republiken samt en
regional miljöinsats. Beredskap bör firmas för stöd till de demokratiska
reformprocesserna i Haiti och Kuba. Personer från regionen bör inbjudas
att delta i den internationella kursverksamheten. I övrigt bör beredskap
finnas för katastrofbistånd, kultursamarbete liksom fortsatt samarbete
genom de enskilda organisationer som arbetar i Karibien.

Nicaragua

Viktiga framsteg har gjorts för att nå politiskt samförstånd kring centrala
frågor. Landet befinner sig fortfarande på en utvecklingsnivå som ligger
långt under grannländernas. Den prekära politiska och ekonomiska
situationen i Nicaragua utgör ett hot mot stabiliteten i regionen som
helhet.

Nicaragua är det enskilda land som tar emot mest svenskt bistånd i
Centralamerika. I takt med fredsutvecklingen och det allt intensivare
samarbetet mellan de sju länderna i regionen blir det allt mer konstlat att
göra en skarp gränsdragning mellan nationella och regionala insatser. Det
är därför naturligt att bedöma förutsättningarna för bistånd även till
Nicaragua i ett regionalt sammanhang.

Sverige har finansierat projektering av ett kraftverksbygge. Frågan om
eventuell svensk delfinansiering av kraftverket bereds för närvarande av
SIDA.

Landprogrammet omfattar naturbruk, miljö och markvård, hälsovård,
befolkningsfrågor, vatten och sanitet, försoning, demokratisering och
insatser på människorättsområdet, flyktinginsatser, bostadsbyggande samt
institutionell uppbyggnad inom finanssektom. Därtill kommer                ¹²⁴

forskningsstöd. Betalningsbalansstöd, som utgör omkring hälften av
biståndet till Nicaragua, spelar en viktig roll för att komma till rätta med
landets skuldsituation.

En landstrategi för Nicaragua kommer att fastställas under år 1995.
Regeringen föreslår att 180 miljoner kronor avsätts till landprogrammet.

Sydamerika

Målet för Sveriges utvecklingssamarbete med Sydamerika är att ge stöd
till demokratisk samhällsutveckling. Samarbetet syftar till att stödja
demokratiska regeringars reformpolitik, nydanande utvecklingspolitik och
framsynta miljöpolitik.

Inom Sydamerika prioriteras samarbetet med Bolivia. Vidare bedrivs
betydande tekniskt samarbete med Ecuador, Colombia och Chile. Sverige
lämnar ett ansenligt stöd inom regionen till främjande av barns rättigheter
med gatubarn som särskild målgrupp.

Det tekniska samarbetet med Ecuador bör fortsätta. Den tidigare
aviserade ambitionshöjningen avseende biståndet till Paraguay bör av
resursskäl ej genomföras.

Gatubarnens situation i Sydamerika bör ägnas särskild uppmärksamhet.
Huvuddelen av stödet lämnas genom olika UNICEF-program.

Medel, som tidigare avsatts för Sydamerika under anslagsposten
Demokrati och mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd bör överföras
till anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika. Vidare bör
beredskap finnas för katastrofbistånd, miljöinsatser, kultursamarbete
liksom fortsatt samarbete genom de svenska enskilda organisationer som
arbetar i Sydamerika.

Utöver de nedan redovisade förutser regeringen utvecklingssamarbete
bl.a. även med Honduras, Mexico, Argentina, Brasilien, Colombia och
Peru, i huvudsak via enskilda organisationer och FN-organ. Det svenska
stödet avser i främst insatser för demokratisk utveckling, mänskliga
rättigheter och gatubarn.

- Bolivia

Bolivias nya ledning, som tillträdde i juni 1993, förväntas fortsätta den
utvecklingspolitik, som inneburit en rad strukturreformer i riktning mot
marknadsekonomi.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Bolivia bedrivs enligt riktlinjer
fastställda av regeringen i februari 1993. Biståndets inriktning och
omfattning är avhängiga fortsatt åtagande från Bolivias regering att
fullfölja reformpolitiken samt att befästa demokratin.

Utvecklingssamarbetet syftar till att stärka den sociala infrastrukturen
och skyddet för de mänskliga rättigheterna samt bidra till icke-statliga
organisationers kapacitet i arbetet mot fattigdom. Samarbetet skall så
långt möjligt ha karaktären av programstöd till regeringens sociala
reformer och investeringar. Biståndet bör samordnas med andra givare
och koncentreras ytterligare. Beredskap bör firmas att i begränsad
omfattning lämna betalningsbalansstöd.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

125

Det tekniska samarbetet syftar till att främja ekonomisk utveckling och
omstrukturering av ekonomin genom insatser inom infrastruktur,
gruvdrift och miljö. I ljuset av förbättrad kreditvärdighet kan krediter
komma att aktualiseras i fråga om strategiskt viktiga infrastrukturprojekt
som stöds av Världsbanken eller IDB. Ett avtal har ingåtts med landets
industriförbund och stöd ges till ett sekretariat för investeringsfrämjande
verksamhet.

- Chile

Utvecklingssamarbetet med Chile har främst inriktats på att ge stöd åt
övergången till demokrati. Biståndet övergick med 1993 års utgång till
tekniskt samarbete enligt de riktlinjer som regeringen fastställde den 2
maj 1991, inklusive fortsatt stöd till chilenska program för att stärka
kvinnans ställning.

C 2.4 Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och
konfliktlösning

Biståndet under denna anslagspost har som mål att främja utvecklingen
av demokratiskt samhällsskick och ökad respekt för de medborgerliga fri-
och rättigheterna. Under budgetåret 1993/94 har bistånd utgått till ca 570
insatser fördelade på demokratisk samhällsutveckling, uppbyggnad av
rättsstaten och kamp mot förtryck.

Biståndet till stöd för demokratisk samhällsutveckling svarar för över
40% av insatserna. Huvuddelen går till Afrika, främst Sydafrika.
Biståndet till uppbyggnad av rättsstaten har främst riktats till
Latinamerika. En viktig del har varit folkbildning, lagskydd och insatser
som särskilt avser kvinnor, barn och minoriteter. Stöd till kampen mot
förtryck sker dels där kränkningar av mänskliga rättigheter utförs eller
medvetet tolereras av landets regering, dels där ett lands regering vill
förbättra respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna.

Genomförandet av insatser för demokrati och mänskliga rättigheter sker
med hjälp av ett stort antal samarbetsorganisationer. Svenska enskilda
organisationer spelar en mycket stor roll.

Under budgetåret 1995/96 föreslås biståndet till Centralamerika och
Sydamerika, Sydafrika och Västbanken/Gaza överföras till land- och
regionprogram. Under 1994/95 uppgår denna del av stödet till 115, 220
respektive 54 miljoner kronor, totalt 389 miljoner kronor. I förhållande
till föregående år innebär således förslaget nedan en minskning med 21
miljoner.

Biståndet föreslås i huvudsak behålla ovan beskrivna inriktning och
former under budgetåret 1995/96. De ändrade förutsättningarna i många
länder leder till att en ökande andel av insatserna i framtiden bör göras
inom den offentliga sektorn i syfte att t.ex. stärka rättsväsendet. En större
koncentration av biståndet till vissa huvudområden bör eftersträvas. Den
nya biståndsmyndigheten skall i samarbete med biståndsambassadema i
Afrika, Asien och Latinamerika under budgetåret 1995/96 ta fram en
handlingsplan för hur demokratisk samhällsutveckling och respekt för

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

126

mänskliga rättigheter bör stödjas.

Ökad vikt skall ges till insatser för barn och kvinnor.

Stöd till partier i u-länder och Central- och Östeuropa genom
partianknytna organisationer i Sverige kommer att införas, enligt ovan
under avsnittet Utredningar m.m. redovisade förslag. Utrymme bör också
reserveras inom anslagsposten för stöd till det internationella institutet för
demokrati och val.

Inom ramen för anslagsposten bör särskild prioritet att ges till insatser
som förebygger konflikter samt främjar fred och försoning. Vissa insatser
för konfliktlösning och försoning har överförts från anslagsposten
Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Stöd kommer bl.a. att kunna ges
till insatser som skyddar medborgare mot förföljelse, till observatörer,
upprättande av krigstribunaler, medlingsinsatser och preventiv diplomati.
Särskild vikt kommer att läggas vid insatser som har goda förutsättningar
att bidra till försoning mellan etniska grupper, t.ex. olika former av
nätverksbyggande och mötesverksamhet.

Fortsatt stöd förutses till det forna Jugoslavien för insatser som avser
demokratisk utveckling, försoning och respekt för mänskliga rättigheter.

Möjligheten till humanitära insatser till Östtimor bör särskilt beaktas.

Med hänvisning till vad som anförts ovan föreslår regeringen att 277,5
miljoner kronor avsätts för insatser under anslagsposten Demokrati,
mänskliga rättigheter och konfliktlösning.

C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling

Under denna anslagspost redovisas verksamheter som hittills finansierats
från skilda sakanslag för BITS, SAREC, SIDA och SwedeCorp.
Anslagsposterna har sammanförts eftersom verksamheterna formellt och
innehållsmässigt har betydande likheter. Inte minst är arbetssättet likartat.
Det rör sig om projekt som syftar till att bygga upp kunskaper,
institutioner, kapacitet i u-länder, ofta genom samarbete med
organisationer och institutioner i Sverige. SAREC:s forskningsstöd intar
i många avseenden en särställning. Men som flera utredningar har visat
ingår även i forskningsstödet insatser som liknar det tekniska samarbetet.

De tidigare anslagen redovisas nedan åtskilt. Det finns dock en
betydande överlappning mellan dem. Den framtida utformningen av
verksamheterna inom den nya myndigheten bör ta tillvara synergieffekter,
vilket kan leda till en annorlunda uppdelning. Strävan bör därtill vara att
så långt lämpligt integrera verksamheterna i landprogrammen, i linje med
regeringens allmänna strävan att förstärka dessas ställning. Regeringen
avser att ge myndigheten närmare anvisningar därom.

Regeringen föreslår för anslagsposten 2 002,5 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96, fördelat enligt följande.

Tekniskt samarbete och internationella kurser

Under budgetåret 1993/94 gjordes utfästelser om stöd inom ramen för det
tekniska samarbetet till 147 insatser om sammanlagt 294 miljoner kronor

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

127

till 34 länder. 63 olika svenska företag är parter i samarbetet. 67 Prop. 1994/95:100
internationella kurser har genomförts med sammanlagt 1699 deltagare Bilaga 4
från 102 länder. Under den senaste fyraårsperioden har 13 nya kurser
introducerats i programmet. 10 av dessa avser områdena miljö eller
demokrati. Efterfrågan på internationella kurser har ökat starkt under
senare år.

Under budgetåret 1993/94 utbetalades 247 miljoner kronor för det
tekniska samarbetet och 108 miljoner kronor för den internationella
kursverksamheten.

BITS föreslår att 675 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete
inklusive internationella kurser. På årsbasis innebär förslaget en ökning
med 115 miljoner kronor jämfört med anslaget under innevarande
budgetår och med 95 miljoner kronor jämfört med utbetalningarna under
budgetåret 1993/94.

Den föreslagna höjningen motiveras med att efterfrågan på tekniskt
samarbete ökat mycket kraftigt som en följd av att antalet
samarbetsländer blivit fler och att genomsnittsstorleken på projekten ökat.
En stor del av tillgängliga medel för budgetåret 1994/95 är intecknade av
projekt under beredning. BITS räknar med att den utgående reservationen
den 30 juni 1995 kommer att vara liten.

Det tekniska samarbetet är ett viktigt instrument för överföring av
svenskt kunnande till u-ländema. BITS resultatredovisning visar att
uppställda målsättningar i flertalet fall har infriats.

BITS har under budgetåret 1993/94 utvärderat ett tjugotal insatser.

Bl.a. har en genomgång gjorts av resultatet av 10 års samarbete med
Uruguay, vilken visar att praktiskt taget samtliga 32 insatser genomförts
på ett tillfredställande sätt. Projektmålen har uppfyllts i samtliga avslutade
insatser och långsiktiga utvecklingseffekter har noterats i hälften av
fallen. I fem fall har de förväntade utvecklingseffektema uteblivit medan
en effektbedömning i övriga fall ej varit möjlig på grund av att
insatsernas avslutande legat alltför nära i tiden. Insatser som kombinerat
tekniskt samarbete med deltagande i internationella kurser har visat störst
måluppfyllelse.

Resultaten av de internationella kurserna utvärderas genom enkäter till
kursdeltagarna vid kursavslutningen. Långsiktiga effekter mäts genom
enkäter till kursdeltagare och deras arbetsledare några år efter
kursavslutningen. Båda typerna av enkätundersökningar visar på mycket
hög grad av måluppfyllelse.

Regeringen föreslår att 562,5 miljoner kronor anvisas för tekniskt
samarbete och internationella kurser för budgetåret 1995/96. Vidare
föreslår regeringen att den nya myndigheten bemyndigas att utfästa tre
gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete och internationella
kurser.

Näringslivssamarbete

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) har inkommit
med en fördjupad anslagsframställning för perioden 1995/96 - 1998.

128

SwedeCorps verksamhet skall bidra till att skapa gynnsamma Prop. 1994/95:100
förutsättningar för näringslivsutveckling i samarbetsländema. SwedeCorp Bilaga 4
skall inom sitt samarbetsområde främja en framsynt hushållning med
naturresurser och omsorg om miljön.

Verksamheten är indelad i tre grenar; kompetensutveckling,
affärsutveckling och kapitalförsörjning. Den huvudsakliga målgruppen är
små- och medelstora företag samt institutioner som främjar deras
intressen. Verksamheten omfattar insatser i ett 40-tal länder. Fördjupat
samarbete pågår med 14 u-länder samt Estland, Lettland, Litauen och det
ryska närområdet.

Huvuddelen av SwedeCorps verksamhet består av väl avgränsade
projekt. Därtill kommer de generella tjänster som erbjuds inom området
marknadsinformation och marknadsintroduktion. SwedeCorp strävar efter
en så låg subventionsnivå som möjligt för att undvika
konkurrenssnedvridande effekter och långsiktigt biståndsberoende.
Insatserna är förhållandevis personalintensiva.

- Resultatanalys

Verksamheten inom näringslivsbiståndet befinner sig fortfarande i ett
uppbyggnadsskede, varför det är svårt att göra någon helhetsbedömning
av dess utvecklingseffekter. SwedeCorp arbetar på att utveckla en modell,
baserad på det s.k. Logical Framework-konceptet, för mål- och
resultatanalys på projektnivå.

Kompetensutveckling är den volymmässigt största av SwedeCorp:s
verksamhetsgrenar. Flertalet projekt inom verksamhetsområdet har
påbörjats under 1993-94. För dessa är det ännu för tidigt att analysera
resultat och effekter. De effektbedömningar som hittills kunnat göras
avser huvudsakligen insatser för företagsutvecklingen i vissa länder i
Afrika. Utvärderingar har också gjorts av utbildningsstödet till tre av
Swedfunds samriskföretag i Afrika, vilket har visat sig ha en positiv
inverkan på företagens utveckling.

Insatser inom området affärsutveckling utvärderas löpande. Resultaten
är i huvudsak positiva inom såväl marknadsinformation som
marknadsintroduktion.

Kapitalförsörjning genom oberoende finansieringsinstitut är en ny
verksamhetsgren som utvecklats i samverkan med Swedfund International
AB.

SwedeCorp arbetar utifrån ett företagsnära perspektiv "nedifrån och
upp", vilket innebär ett nära och direkt samarbete med målgruppen på
mikronivå. SwedeCorps erfarenheter har visat att ett meningsfullt
samarbete på mikronivån förutsätter en fungerande "miljö" för
näringslivsutveckling på såväl mellan- som makronivån. I fattigare
länder, där de institutionella och makroekonomiska förhållandena lägger
hinder i vägen för en utveckling av näringslivet, bör därför biståndet i
större utsträckning omfatta den institutionella nivån samt även inkludera
förvaltningsuppbyggnad och strukturanpassning. Tyngdpunkten i
verksamheten bör i dessa länder ligga på kompetensutveckling, för
näringslivets aktörer såväl som för offentliga institutioner som styr                 129

förutsättningarna för näringslivet, kompletterat med stöd till utveckling

9 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

av kapitalförsörjningssystemen.                                        Prop. 1994/95:100

I mer utvecklade länder bör arbetet inriktas på att skapa ömsesidiga Bilaga 4
affärsförbindelser. De huvudsakliga verksamheterna i dessa länder blir
affärsutveckling och kapitalförsörjning.

SwedeCorp förordar att regeringen fastställer den föreslagna
verksamhetsindelningen och inriktningen på det svenska
näringslivsbiståndet. De föreslagna verksamhetsmålen är:

- förbättra kompetensen i näringslivet;

- främja bra affärer och uthålliga affärsallianser;

- underlätta företagens kapitalförsörjning.

För budgetåret 1995/96 föreslår SwedeCorp att 236,5 miljoner kronor
anvisas för näringslivssamarbete med u-länder. Vidare begärs
bemyndiganden att göra åtaganden som tillsammans med tidigare
utfästelser motsvarar ingående reservation samt två gånger det belopp
som ställts till förfogande. SwedeCorp föreslår även att garantiramen
utöver marknadsföringsåtgärder skall omfatta också garantier inom
kapitalförsörjningsprogrammet. Ramen bör därför höjas från 12 miljoner
kronor till 30 miljoner kronor.

- Resultatbedömning

I enlighet med SwedeCorps slutsatser bör landstrategiarbetet vara den
centrala processen för helhetsanalysen av mottagarlandets utvecklingsnivå
och behov. SwedeCorps resultatanalys visar på behovet av stor flexibilitet
i arbetssätt och metodval för att näringslivsbiståndet skall kunna anpassas
till skilda förutsättningar i mottagarländerna. Analysen pekar också på
vikten av ett gynnsamt inhemskt näringslivsklimat för att insatser på
mikronivån skall lyckas. En viktig uppgift för det svenska biståndet på
näringslivsområdet inom ramen för den nya myndigheten är således att
bidra till att villkoren för inhemsk resursmobilisering och produktiv
verksamhet förbättras. Den nya organisationen av
biståndsadministrationen kommer att underlätta en helhetssyn på
näringslivssamarbetet, där insatser på mikronivån kan kompletteras med
institutions- och förvaltningsstöd.

- Slutsatser

Regeringen tillstyrker SwedeCorps förslag till verksamhetsindelning och
inriktning på näringslivsbiståndet.

Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 172,5
miljoner kronor. Den nya myndigheten bör vidare bemyndigas att göra
utfästelser som motsvarar tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga
medlen. Garantiramen bör inkludera även garantier inom
kreditförsörjningsprogrammet och utökas till 30 miljoner kronor.

Särskilda miljöinsatser

Insatserna koncentreras till tre områden: kapacitetsutveckling i
mottagarländerna, uthålligt utnyttjande av naturresurser samt integration
av miljöaspekter i biståndsinsatser med annan huvudsaklig inriktning.

130

Inom dessa huvudområden fokuseras insatserna på tolv program som rör Prop. 1994/95:100
bl.a. miljöplanering, miljölagstiftning, miljöekonomi, vattenresurser, Bilaga 4
jordbruk och markvård, biologisk mångfald m.m. Utveckling av den
svenska resursbasen ingår som ett viktigt led.

Många av de högt prioriterade insatserna är under uppbyggnad. Det
gäller särskilt kapacitetsutveckling i bred bemärkelse, bl.a. miljöekonomi,
institutionsutveckling och insatser inriktade på vissa ämnesområden som
t.ex. vattenresurser och uthålligt jordbruk. Utvecklingen av verksamheten
skall ses mot bakgrund av den nyligen överlämnade
arbetsgruppsrapporten om det svenska biståndet efter UNCED.
Regeringen föreslår 307,5 miljoner kronor för Särskilda miljöinsatser
under budgetåret 1995/96.

Forskningssamarbete

De övergripande målen för forskningssamarbetet är att stärka u-ländemas
forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Från
anslagsposten finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder och
mellan u-länder, internationella forskningsprogram och -projekt med
inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem samt stöd till u-
landsforskning i Sverige.

SAREC föreslår i sin enkla anslagsframställning att 721 miljoner
kronor anvisas för forskningssamarbete under budgetåret 1995/96. På
kalenderårsbasis motsvarar detta en ökning med 40 miljoner kronor
jämfört med innevarande budgetår.

Inom ramen för det bilaterala forskningssamarbetet bidrar SAREC
huvudsakligen till uppbyggnaden av forskningskapacitet i
samarbetslandet. Som ett komplement till de bilaterala programmen stöds
resultatinriktad forskning som ej getts tillräckligt utrymme inom
landprogrammen.

Inom ramen för regionala program stöds såväl kapacitetsutveckling som
resultatinriktad forskning där uppbyggnaden av regionala nätverk är av
stor betydelse för länder som saknar en nationell bas för att genomföra
forskning i egen regi.

SAREC:s stöd till internationella program domineras av det
internationella jordbruksforskningsprogrammet (CGIAR) och forskning
inom hälsoområdet (WHO). Målsättningen med dessa insatser är att
producera forskningsresultat inom för u-ländema centrala områden.

Stödet till svensk forskning har som målsättning att utveckla relevant
forskningskapacitet vid svenska universitet.

SAREC genomförde under 1993/94 ett flertal utvärderingar och studier
av olika insatser. Bl.a. har på regeringens uppdrag stödet till svensk u-
landsforskning utvärderats. I syfte att förbättra kvaliteten i
resultatredovisningen har SAREC under året utvecklat en metod för att
bättre kunna mäta och följa upp resultat inom forskningbiståndet.

Regeringen föreslår att den nya myndigheten ges till uppgift att stärka
u-ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som
kan bidra till en utveckling i enlighet med målen för den svenska                  ¹³¹

biståndspolitiken. Forskningssamarbetet spelar en viktig roll för Prop. 1994/95:100
uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-länderna. Detta bör Bilaga 4
ske genom stöd till forskningssamarbete med u-länder,
forskningssamarbete mellan u-länder, internationella forskningsprogram
och särskilda forskningsprogram och -projekt med inriktning på u-länder
och u-landsrelaterade problem.

Under föregående budgetår har SAREC påbörjat ett arbete med att dels
rationalisera och koncentrera verksamheten. De åtgärder som vidtagits är
bl.a. följande:

- minskning av antalet samarbetsländer,

- minskning av antalet delinsatser främst inom de bilaterala

programmen,

- strävan att fasa in särskilda program/insatser i de bilaterala
programmen,

- synnerligen restriktiv hållning till helt nya insatser och en kritisk
prövning av alla insatser som skall förlängas.

I anslagsframställningen för budgetåret 1995/96, föreslår SAREC,
förutom viss volymökning för hela sakverksamheten, ökat stöd till den
svenska u-landsforskningen.

Forskningssamarbetet spelar en strategisk roll för uppbyggnaden av
kunskaper och mänskligt kapital i u-ländema. Regeringen ställer sig
bakom den allmänna inriktning av forskningssamarbetet som SAREC
anger och föreslår att den nya myndigheten ges i uppgift att stärka u-
ländernas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan
bidra till en utveckling i enlighet med målen för det svenska
utvecklingssamarbetet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt
forsningsinsatser med inriktning på ekonomisk utveckling, demkratiska
samhällsskick, mänskliga rättigheter, befolkningsfrågor, miljö,
naturresursutnyttjande och naturhushållning. Inom myndigheten bör ett
särskilt beslutsorgan inom vissa ramar ges beslutsrätt vad gäller
forskningsbiståndet.

Regeringen betonar vikten av fortsatt stöd till svensk u-landsforskning.
Stödet till svensk u-landsforskning är betydelsefull dels för att
åstadkomma ett aktivt deltagande från svenska forskares sida i det
europeiska forskningssamarbetet inom detta område, dels för att kunna
bredda den svenska resursbasen för utvecklingssamarbetet med u-länder.

Regeringen föreslår 600 miljoner kronor för forskningssamarbetet
under budgetåret 1995/96.

Särskilda program

Insatserna inom Särskilda program skall bidra till att öka effektiviteten i
det svenska utvecklingssamarbetet. Utveckling av långsiktiga strategier
och nya metoder inom särskilt viktiga områden, kompetensutveckling i
u-ländernas institutioner och analyser av genomförda biståndsinsatser är
viktiga inslag.

Verksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas inom följande tre
huvudområden.

Huvuddelen bör utgöras av s.k. Ämnesinriktad verksamhet. Denna bör
huvudsakligen bestå av insatser som befinner sig i ett uppbyggnadsskede
och där de enskilda insatserna är relativt små och ännu inte färdiga att
infogas i ett långsiktigt bilateralt utvecklingssamarbete med enskilda u-
länder. Under budgetår 1994/95 prioriteras insatser med inriktning på
energi-, hälsovårds- och befolkningsområdena, genderaspekter,
handikappades situation samt kultur och massmedia. Denna inriktning bör
enligt regeringen bibehållas.

Den andra delen bör avse Försöksverksamhet och metodutveckling.
Dess syfte är att identifiera, utvärdera, dokumentera och sprida
erfarenheter av nya metoder och tekniker inom olika sektorer.

Det tredje verksamhetsområdet bör utgöras av Insatsförberedelser och
resultatvärdering. Här genomförs analyser och utvärderingar av effekter
och prestationer inom utvecklingssamarbetet. Resultat och överväganden
används i stor utsträckning i den biståndspolitiska beslutsprocessen och
debatten. Det är viktigt att erfarenheterna tas till vara i de bilaterala
programmen, av andra u-länder, internationella organisationer, enskilda
organisationer och andra organ. I görligaste mån bör svenska resurser
utnyttjas.

Regeringen föreslår 360 miljoner kronor för särskilda program under
budgetåret 1995/96.

C 2.6 Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd till återuppbyggnad
m.m.

Katastrofbiståndet utgår främst för insatser i ett 15-tal s.k. komplexa
katastrofer, varav flertalet är följden av inbördeskrig. F.d. Jugoslavien,
Mozambique, Angola, Rwanda, Somalia, Sudan, Irak, Afghanistan är
exempel på länder som har varit eller är drabbade av inbördeskrig och
som erhåller betydande katastrofhjälp. I de komplexa katastroferna
samverkar ofta rena katastrofinsatser med t.ex. insatser för att främja
efterlevnaden av mänskliga rättigheter, försoningsinsatser, politisk och
diplomatisk medling och i flera fall militära insatser.

Det är viktigt att tidigt identifiera länder som kan komma att drabbas
av interna konflikter och göra vad som är möjligt för att undvika att
konflikten bryter ut. Sverige kommer i internationella fora att verka för
att FN förbättrar sina möjligheter att tidigt identifiera uppkommande
konflikter och - ännu viktigare - även inleda förebyggande åtgärder.

Även när det gäller naturkatastrofer bör betydligt mer förebyggande
åtgärder vidtas.

Regeringen kommer att fortsätta att stödja det reformarbete som pågår
inom FN för att förbättra samordningen mellan katastrofhjälpen och de
politiska och de militära insatserna i dessa komplexa katastrofer.
Regeringen avser också att fortsatt stödja Department of Humanitarian
Affairs (DHA), som har till uppgift att inom FN koordinera de olika FN-
organens katastrofhjälp.

Under budgetåret 1993/94 och innevarande budgetår har vissa
försonings- och demokratiinsatser i Somalia och Sudan finansierats över

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

133

anslagsposten. Förbudgetåret 1995/96 föreslås sådana insatser finansieras Prop. 1994/95:100
över anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning. Bilaga 4

Ett nätverk för svenska katastrofhjälpsorganisationer har nyligen
bildats, bl.a. med syftet att kunna erbjuda FN-organ svensk personal,
antingen enstaka personer eller grupper. Regeringen kommer att stödja
nätverket och verka för att fler svenskar deltar i det internationella
katastrofhjälpsarbetet på olika nivåer. Regeringen har gett SIDA i
uppdrag att lägga fram förslag om hur ett system för lagring av
internationellt efterfrågade katastrofvaror bäst kan organiseras.

Katastrofhjälpen bör även fortsättningsvis prioritera röjning av
landminor.

Det svenska katastrof- och flyktingbiståndet i f.d. Jugoslavien uppgår
sedan krisens början till närmare 900 miljoner kronor. De humanitära
behoven måste även framdeles finansieras parallellt med att vissa
långsiktiga insatser av återuppbyggnadskaraktär sätts igång. Sådana kan
redan göras i den muslimsk-kroatiska federationen i Bosnien-
Hercegovina. Sverige kommer att delta i FN:s återuppbyggnadsplan för
Sarajevo och EU:s administration av Mostar, men insatser i centrala
Bosnien och i Tuzlaregionen prioriteras. Bistånd planeras till t.ex.
bostäder, vatten, energi, telekommunikationer och hälsovård. Projektsom
underlättar för bosniska flyktingar i Sverige att återvända kommer att
särskilt beaktas. Katastrofbiståndet beräknas efter hand fasas ut till
förmån för insatser för återuppbyggnad i takt med fredsprocessen.

Förutom katastrofbistånd till Makedonien har Sverige under år 1994
bidragit med 15 miljoner kronor i betalningsbalansstöd. En viss
beredskap bör finnas för tekniskt samarbete och multilaterala insatser.

Katastofbistånd har under de senaste åren förmedlats till Albanien.
Under budgetåret 1993/94 utbetalades 10 miljoner kronor i
betalningsbalansstöd. BITS finansierar några projekt i Albanien. En
beredskap för fortsatta insatser bör finnas.

Insatser för mänskliga rättigheter, försoning och demokrati planeras för
hela f.d. Jugoslavien. Här ingår bl.a. stöd till massmedia, lokala
fredsinitiativ, organisationer för mänskliga rättigheter m.m. Huvuddelen
av stödet sker genom svenska organisationer, som verkar i området.
Insatserna bör finansieras över anslagsposten Bistånd till demokrati,
mänskliga rättigheter och konfliktlösning.

Regeringen avserverka för ökade möjligheter till återvandring för
flyktingar, i kontakter med UNHCR och andra internationella
organisationer. Atervandringsprogram bör även avse intemflyktingar.
Stor vikt bör läggas på att katastrofbiståndet stöder återvandring i
kombination med insatser för återuppbyggnad. Genom medlemskapet i
EU kommer Sverige att bidra till EG-kommissionens omfattande
katastrofbistånd, som kanaliseras genom European Commission's
Humanitarian Office (ECHO).

Regeringen föreslår en medelsram på 1 500 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96. Katastrofinsatser i Angola och Mozambique föreslås
finansierade i huvudsak genom landprogrammen för dessa länder. Insatser
i Västbanken/Gaza samt Kambodja finansieras framgent över de                134

anslagsposter som upprättas för dessa länder.

C 2.7 Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer

Över denna anslagspost finansieras mer än 600 utvecklings- och
informationsprojekt samt cirka 675 volontärer. Mer än 300 enskilda
organisationer får statligt stöd till utvecklingssamarbete.

Övergripande mål är att höja de fattigas levnadsnivå samt bidra till ett
mer folkligt deltagande i samhällsbyggandet i u-ländema. Ett annat mål
är att ge stöd för att bygga upp nationella institutioner och inhemsk
kompetens. Av stor betydelse är att utvecklingssamarbetet via folkrörelser
och andra enskilda organisationer bidrar till att öka förståelsen och stödet
för utvecklingsfrågor bland allmänheten i Sverige.

Bidragsgivningen till folkrörelser och andra enskilda organisationer har
övergått från projektstöd till i huvudsak ramavtal med 14 organisationer.
SIDA har idag ramavtal med följande organisationer: Afrikagrupperna,
Diakonia, LO/TCO:s biståndsnämnd, Olof Palmes Internationella
Centrum, Pingstmissionens U-landshjälp, Rädda Barnen,
Handikapporganisationernas Biståndsstiftelse (SHIA),
Lutherhjälpen/Svenska Kyrkans Mission, Svenska Missionsrådets
Biståndsnämnd, SCC/Utan gränser, Svenska Röda Korset, Svensk
Volontärsamverkan/SVS, Utbildning för biståndsverksamhet/UBV samt
Föreningen Bistånd och Information genom Frivilliga Organisationer
(BIFO).

Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och
enskilda organisationer 924,8 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.
Den ointecknade reservationen ökade från ca 31 miljoner kronor
budgetåret 1992/93 till ca 39 mkr budgetåret 1993/94.

Sammanlagt utbetalas över olika anslagsposter cirka 1,9 miljarder
kronor till enskilda organisationer för utvecklings- och katastrofinsatser,
samt insatser för mänskliga rättigheter och demokrati. Detta motsvarar
närmare 25 % av det totala bilaterala biståndet. Projekten är av mycket
varierande art och spänner över ett brett fält från mycket små och
konkreta insatser på bynivå till stöd för demokratiutveckling och
fredsprocesser.

Utvecklingssamarbetet genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer bygger i hög grad på idealitet och frivilligt arbete. En
viktig förutsättning för detta är fortsatt krav på egeninsats, som är ett
mått på organisationernas vilja och förmåga till engagemang och en
garanti för deras självständiga ställning i förhållande till statsmakterna.
Många organisationer både eftersträvar och bidrar med en väsentligt
högre egeninsats än minimikravet på 20 %.

Flera organisationer har dock svårigheter att med egna medel finansiera
denna egeninsats. Organisationernas kapacitet påverkas även av det
avsevärda bistånd från främst katastrof- och demokratianslagen som
genomförs av enskilda organisationer och som inte normalt kräver
egeninsats. Sådana medel beräknas för budgetåret 1993/94 ha uppgått till
ca 980 miljoner kronor utöver folkrörelseanslaget.

Partier och partianknytna organisationer i Sverige bör ges möjlighet att

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

135

erhålla bidrag för insatser i u-länder på samma villkor som andra svenska Prop. 1994/95:100
folkrörelser och enskilda organisationer.                                  Bilaga 4

Biståndet genom folkrörelser och andra enskilda organisationer är
arbetsintensivt och kvalitetsinriktat, eftersom det bl.a. syftar till att bygga
upp och förstärka lokala organisationer och institutioner. En alltför snabb
volymutveckling tenderar till att stimulera till en ökad andel
kapitalintensiva projekt, t.ex. byggnation, till förfång till det mer
kvalitetsinriktade organisationsarbetet.

Volontärverksamheten är den i särklass största personalresursen inom
svenskt utvecklingssamarbete. Den ger ett stort antal svenskar möjlighet
till praktisk erfarenhet av arbete i u-land. Volontärarbetet inriktas allt
mera på insatser för demokratisering, erfarenhetsutbyte och
kunskapsutveckling. En översyn pågår i syfte att skapa mera flexibla och
ändamålsenliga bidragsregler för att volontärer med fälterfarenhet skall
kunna nyttiggöras för korttids insatser i samband med katastrofer och
särskilda humanitära insatser.

Regeringen vill i detta sammanhang också understryka ungdomars
särskilda roll som bärare av information och engagemang i frågor som
rör demokrati, miljö, överlevnad och utveckling. Det är angeläget att
engagera ungdomar både som mottagare och förmedlare av bistånd.
Svenska ungdomsorganisationer kan medverka i utvecklingssamarbetet
genom t.ex. utbyten, seminarier, kampanjer tillsammans med
organisationer i u-länder. Insatser kan avse bl.a. hälsovård, utbildning,
demokrati och mänskliga rättigheter. Ungdomsorganisationer har dock
ofta svårigheter att nå upp till den normala egeninsatsen på 20 %. Utan
att ge avkall på kvaliteten, bör därför biståndsmyndigheten kunna medge
en lägre egeninsats för ungdomsorganisationer.

Ungdomsutbytesprogrammet World Youth of Sweden (WYS), vilket
administreras av Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte (SIU), har
pågått i form av en försöksverksamhet under två år. Försöket avslutas
under våren 1995. Den hittillsvarande verksamheten har utvärderats
under hösten 1994 och därvid befunnits ha en hög grad av
måluppfyllelse.

De planerade utbytena med Costa Rica och Thailand genomförs enligt
plan, vilket innebär att sammanlagt 70 svenska och lika många u-
landsungdomar hittills deltagit i programmet. För den tvååriga
försöksverksamheten har regeringen sammanlagt anslagit knappt 8
miljoner kronor. SIU har i sin anslagsframställning för verksamhetsåret
1995/96 beräknat de sammanlagda kostnaderna för tio-elva
utbytesgrupper till ca 12,3 miljoner kronor. För denna verksamhet begär
SIU ett bidrag om 11 437 000 kr.

Regeringen ser positivt på denna verksamhet och anser att det bör
fortsätta. Regeringen kommer att ge den nya biståndsmyndigheten i
uppdrag att bedöma bidragagets storlek och ingå avtal med SIU om detta.

Stödet till utvecklingssamarbete genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer har ökat kraftigt under flera år. Organisationernas
kompetens är väl dokumenterad genom kapacitetsstudier, utvärderingar,
besök, seminarier och andra former av systematisk uppföljning. Överlag                 136

bedöms insatserna uppvisa goda resultat. Många människor i Sverige

engageras genom de enskilda organisationerna aktivt i Prop. 1994/95:100
utvecklingssamarbetet. Genom ett ofta vitt förgrenat nät av små insatser, Bilaga 4
bedöms de enskilda organisationerna ha god förmåga att nå de fattigaste
och mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Genom verksamhetens
uppläggning stöds också framväxten av folkliga rörelser varigenom även
mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling främjas.
Även om huvuddelen av utvecklingssamarbetet sker inom de sociala
sektorerna, så kan nya insatser skönjas av opinionsbildande karaktär, för
kompetens-och organisationsutveckling samt för speciellt utsatta grupper.

Hit hör insatser som berör barnens situation i tredje världen, aktiviteter
som är nära länkade till insatser för att hävda barnens mänskliga
rättigheter.

Under anslaget skall framdeles även finansieras stöd till enskilda
organisationer som tidigare utbetalades under anslaget C 13.
Projektbistånd till vissa länder m.m., delposten övriga insatser.

Stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén fungerar som nationell
kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Verksamheten regleras genom
ett samarbetsavtal mellan UNICEF och de nationella kommittéerna.
Normalavtalet förutsätter att den nationella kommittén utgörs av en från
staten fristående enskild organisation. Svenska UNICEF-kommittén
kommer, som aviserades i förra årets proposition och mot bakgrund av
bl.a. det nämnda avtalet, att under innevarande budgetår få en förändrad
associationsform. Arbetet med detta pågår.

UNICEF :s starkare normativa roll har inneburit att kommitténs arbete
breddats. Kommittén har påbörjat uppbyggnaden av ett nätverk av lokala
verksamhetsgrupper för att ge stöd och informera om UNICEFrs
verksamhet och främja insamlingsverksamheten. Budgetåret 1993/94
redovisade Stiftelsen svenska UNICEF-kommittén ett bidrag till UNICEF
om 12,8 miljoner kronor (1992/93 16,8 mkr). För att säkerställa en bas
och kontinuitet har kommittén fått ett statligt bidrag för i huvudsak de
administrativa kostnaderna. Mot bakgrund av den förändrade
associationsform som förestår kan anslagsbehovet ännu ej beräknas.
Regeringen avser återkomma till riksdagen i denna fråga.

Under denna anslagspost förutses även finansiering av bidrag till
Svenska FN-förbundet samt svenska UNIFEM-kommittén Botilda för
ändamål som informationsverksamhet om det multilaterala
utvecklingssamarbetet och för förberedelsearbetet inför FN-konferenser.

Sverige är sedan år 1990 anslutet till Europarådets Nord-sydcenter.

1994 års bidrag till centret uppgick till ca 500 000 kronor.

Med Sveriges inträde i EU öppnas möjligheter att erhålla stöd från
EU:s biståndsbudget. EU:s krav på egeninsats är normalt 50 % men
reglerna tillåter att upp till 35 procentenheter av denna finansieras av
annan givare. Regeringen ser det som angeläget att svenska
organisationer tar tillvara möjligheterna till finansiering av insatser genom
EU. Den nya myndigheten kommer att ges i uppdrag att utarbeta
riktlinjer för hur sådana insatser skall samordnas.

Regeringen föreslår en medelsram på 1 275 miljoner kronor för
anslagsposten Utvecklingssamarbete genom folkrörelser och andra                |₃₇

enskilda organisationer för budgetåret 1995/96.

C 2.8 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad

Ekonomiska reformer är i många länder en förutsättning för tillväxt och
långsiktig utveckling. Ett viktigt sätt för Sverige kan främja reformerna
är genom s.k. betalningsbalansstöd, vilket antingen kan ta formen av
obundet stöd till import eller skuldlättnad som indirekt frigör medel för
import.

Huvuddelen av det svenska betalningsbalansstödet går till Afrika söder
om Sahara, där majoriteten av de fattigaste, mest skuldtyngda länderna
finns. De huvudsakliga mottagarna har varit Tanzania, Mozambique,
Zambia, Uganda, Zimbabwe och Etiopien. Mottagarländer utanför Afrika
är t.ex. Nicaragua och Vietnam.

En stor del av betalningsbalansstödet samordnas med Världsbankens
särskilda program för Afrika, som har visat sig mycket framgångsrikt för
att mobilisera och samordna resurser till förmån för de fattigaste och
mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför ekonomiska
reformprogram. SPA omfattar ökad utlåning från IMF och Världsbanken
på förmånliga villkor och betalningsbalansstöd från bilaterala givare. Stor
vikt läggs även vid biståndssamordning, minskad bindning av biståndet,
uppföljning av landets budgetutgifter och fattigdomsfrågor. Sverige har
aktivt deltagit i policydialogen och är en av de största bidragsgivarna till
SPA.

Sveriges bidrag har huvudsakligen lämnats i form av obundet
importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem. För att
importstödet skall bidra till framväxten av en privat sektor i
mottagarlandet är det viktigt att valutafördelningen inte är centralstyrd
och att importören betalar fullt motvärde i lokal valuta. Regeringen anser
att obundet importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem
även fortsättningsvis bör utgå till länder inom och utanför SPA som
genomför ekonomiska reformprogram.

Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de
fattigaste ländernas skuldtjänst. Det gäller de fattiga länder som numera
endast har tillgång till Världsbankens utlåning på förmånliga villkor, men
som har har gamla lån på marknadsmässiga villkor. Dessa bidrag är en
effektiv form av skuldlättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra
ändamål. Sverige bör därför fortsätta stödet till denna typ av skuldlättnad
till länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformer.

En motsvarande typ av skuldlättnad avseende lån från Afrikanska
utvecklingsbanken diskuteras för närvarande mellan bankens
medlemsländer. Under förutsättning att en tillfredsställande mekanism
kommer till stånd, kan svenska bidrag övervägas.

Regeringen anser att SPA-samarbetet bör drivas vidare och har gjort en
indikativ utfästelse om 2 400 miljoner kronor under SPA- samarbetets
tredje fas som sträcker sig över perioden 1994-1996. Mot bakgrund av
det strama budgetläget i Sverige, vilket tvingat fram besparingar även på
biståndsområdet, förutser regeringen ett behov att revidera denna
utfästelse.

IMF:s särskilda lånerrangemang på mjuka villkor, ESAF (Enhanced

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

138

Structural Adjustment Facility), har skapats för att stödja de fattigaste Prop. 1994/95:100
ländernas reformansträngningar. ESAF finansieras i huvudsak genom Bilaga 4
gåvobidrag, bl.a. från Sverige, och lån på förmånliga villkor från
medlemsländerna. Utvärderingar av ESAF har visat att stödet varit ett
viktigt instrument för att främja reformprocessen i mottagarländerna.

Budgetåret 1993/94 utfäste Sverige ett bidrag om totalt 400 miljoner
kronor till en utvidgning och förlängning av ESAF över den närmaste
femårsperioden, d.v.s. 80 miljoner kronor per år. Det första årsbidraget
betalades i juni 1994. Budgetåret 1995/96 belastas med 160 miljoner
kronor.

Ett antal skuldtyngda länder har stora betalningseftersläpningar till
Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Därigenom
utestängs länderna från ny långivning. Särskilda insatser måste till för att
hjälpa de länder som lägger om sin ekonomiska politik och försöker reda
upp sina betalningseftersläpningar. Genom att bilda en s.k. stödgrupp av
frivilliga bidragsgivare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana
situationer. Sverige har under innevarande budgetår bidragit till
stödgruppsoperationer för Vietnam, Kambodja och Makedonien. Sverige
bör även fortsättningsvis bidra till stödgruppsoperationer, baserat på en
bedömning från fall till fall avseende mottagarlandets uppfyllande av de
generella kriterier som gäller för betalningsbalansstöd.

Skulderna till offentliga bilaterala fordringsägare, främst exportkrediter,
är en tung börda för många av de fattigaste mest skuldtyngda länderna.
Sverige har drivit frågan om ytterligare skuldlättnader i Parisklubben.
Villkoren har successivt förbättrats och betydande framsteg har nyligen
gjorts när det gäller att under vissa förutsättningar medge mer
heltäckande överrenskommelser i form av reduktion av hela skuldstocken
och ytterligare skuldtjänstminskning.

Många fattiga länder har en begränsad, men ändå betungande
kommersiell skuld, dvs. skuld till privata fordringsägare, främst banker.
Världsbanken samordnar och bidrar själv tillsammans med bilaterala
biståndsgivare till finansiering för återköp av kommersiella skulder på
andrahandsmarknaden. Under föregående budgetår deltog Sverige i en
skuldreduktionsoperation för Zambia. Ett antal skuldåterköp planeras för
innevarande och kommande budgetår och Sverige har utfäst bidrag till en
del av dessa.

Sverige har drivit frågan om ytterligare skuldlättnader för de fattigaste
länderna i olika internationella sammanhang i t.ex. Parisklubben: IMF:s
och Världsbankens Utvecklingskommittén, IDA och SPA. Därutöver har
Sverige tillsammans med Schweiz arrangerat ett internationellt
skuldseminarjum för att med andra fordringsägare och biståndsgivare
diskutera de fattigaste ländernas skuldsituation. Regeringen vill därför
understryka vikten av att ha en beredskap för att finansiera nya
skuldlättnadsinitiativ från betalningsbalansstödet.

Regeringen anser att det är angeläget att bibehålla ett omfattande
betalningsbalansstöd. Det svenska betalningsbalansstödet skall även
fortsättningsvis utgå till de fattigaste, mest skuldtyngda länderna som
genomför ekonomiska reformprogram med stöd av IMF, Världsbanken               139

och det internationella givarsamfundet. Stöd skall kunna utgå till länder

som för en utvecklingsfrämjande politik i riktning mot marknadsekonomi Prop. 1994/95:100
och demokrati och som leder till en ansvarsfull social och ekologisk Bilaga 4
utveckling. Vidare skall svenskt stöd under dessa förutsättningar också
kunna utgå till länder med vilka överenskommelser nåtts i Parisklubben.

Det totala betalningsbalansstödet har minskat under de senaste
budgetåren. Budgetåret 1991/92 uppgick det till ca 1 450 miljoner
kronor, budgetåret 1992/93 minskade det till 1 220 miljoner kronor och
budgetåret 1994/95 drogs det ned till 1 000 miljoner kronor.

Behoven av insatser förväntas vara fortsatt omfattande. Stödet skall
fördelas på grundval av de resultat som uppnås avseende överenskomna
reformprogram samt av hur det internationella samarbetet utformas. Mot
bakgrund av betalningsbalansstödets starka konditionalitet kan
reservationer uppstå under vissa år.

Regeringen föreslår att 1 200 miljoner kronor anslås till stöd för
ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1995/96.
Beredningen skall fortsatt bedrivas i enlighet med gällande riktlinjer för
denna typ av beredning. Stödet skall utformas i enlighet med de riktlinjer
som har utarbetats av DAC, SPA och SIDA. Regeringen anser det
angeläget att samråd sker mellan SIDA och departementet när det gäller
bedömningar av reformprogrammens genomförande. Detta gäller även
beslut om att tillsvidare inställa betalningar på grund av att de villkor som
uppställts för reformprogrammen inte har uppfyllts.

Uppföljning av betalningsbalansstödet måste främst ske genom att följa
genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet samt genom en
dialog om fördelningen och prioriteringarna i mottagarlandets statsbudget.
De gemensamma granskningar av valutaallokeringssystemen som görs av
de bilaterala givarländema och Världsbanken är ett viktigt instrument för
uppföljning och kontroll. Den nya myndigheten bör även göra egna
utvärderingar av betalningsbalansstödet till mottagarländerna.

C 2.9 Krediter för utveckling

U-krediter

Under budgetåret 1993/94 har BITS tecknat låneavtal om 11 krediter till
ett sammanlagt värde av 1 333 miljoner kronor. Gåvoandelen i dessa
krediter uppgår till 506 miljoner kronor. Den utgående reservationen
minskade därmed från 562 miljoner kronor till 455 miljoner kronor.
Reservationen är överintecknad av beviljade, ännu ej kontraktstecknade
utfästelser, med ett gåvoelement på totalt ca 700 miljoner kronor.

BITS föreslår att 500 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-
krediter för 18-månadersperioden 1995/96. Förslaget innebär en
minskning jämfört med innevarande budgetår. En förklaring till
minskningen är att förutsättningarna för u-kreditfmansiering har
förändrats genom den s.k. Helsingforsöverenskommelsen  om

användningen av bundna krediter. Äskandet skall enligt BITS ses i
sammanhang med förslaget om ökad medelstilldelning  för

biståndskrediter.                                                                              140

Genom u-krediter finansieras projekt som prioriteras av låntagarlandet,

som bedöms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska Prop. 1994/95:100
varor och tjänster är konkurrenskraftiga.                                 Bilaga 4

BITS redovisar resultat i form av installerad kapacitet för u-
kreditfinansierade projekt och utvecklingseffekter för mottagarlandet på
basis av genomförda utvärderingar. BITS resultatredovisning visar en hög
grad av måluppfyllelse. Finansierade projekt genomförs som regel inom
givna tekniska och ekonomiska ramar.

Under budgetåret 1993/94 har BITS utvärderat utvecklingseffektema
för ett antal slutförda projekt. Utvärderingarna har visat på mycket goda
utvecklingseffekter för fyra telekommunikationsprogram i Kina och
ramkrediter till utvecklingsbanker i fyra länder. För de senare har
positiva effekter på sysselsättning, omsättning och lönsamhet konstaterats.
Detta gäller i synnerhet en indisk ramkredit som varit den mest
omfattande. Förutom positiva effekter i mottagarlandet har ramkrediterna
också bidragit till att bredda kretsen av svenska företag som medverkat
i u-kreditfinansierade projekt.

Utvärderingen av fyra avloppsreningsverk i Tunisien har visat på god
teknisk måluppfyllelse. På grund av att den planerade takten i
utbyggnaden av avloppsledningar ej kunnat hållas, har
kapacitetsutnyttjandet i reningsverken hittills varit lågt. En utvärdering av
en renovering av ett egyptiskt värmekraftverk har visat att detta ej lett till
planerade utvecklingseffekter bl.a. på grund av höjda bränslepriser och
eltariffer. Verket används idag endast vid toppbelastning och ej som
kontinuerlig elleverantör.

U-krediter är ett effektivt instrument för att finansiera angelägna
utvecklingsprojekt i mottagarländerna. De teknisk-ekonomiska resultaten
är mycket goda och utvecklingseffektema betydande. U-krediter bör
därför också fortsättningsvis ingå som ett viktigt samarbetsinstrument i
det svenska biståndet.

Regeringen föreslår att 510 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet
i u-krediter för budgetåret 1995/96 samt att den nya biståndsmyndigheten
bemyndigas att göra utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst tre
gånger de tillgängliga medlen.

Biståndskrediter

Biståndskrediter är ett komplement till u-kreditsystemet. Krediterna
lämnas på mycket förmånliga villkor och normalt i obunden form.
Systemet med biståndskrediter infördes den 1 juli 1994 för en
försöksperiod av två år.

BITS föreslår att 150 miljoner kronor anvisas för biståndskrediter under
budgetåret 1995/96. På kalenderårsbasis innebär förslaget en ökning med
50 miljoner kronor jämfört med innevarande år.

En utvärdering av biståndskreditsystemet skall företas efter den tvååriga
försöksperiodens utgång. Regeringen föreslår att 75 miljoner kronor
anvisas för biståndskrediter under budgetåret 1995/96 samt att den nya
myndigheten bemyndigas att göra utfästelser om biståndskrediter med ett
belopp om högst två gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.

141

Regeringen avser att under budgetåret uppdra åt den nya myndigheten Prop. 1994/95:100
att närmare analysera förutsättningarna för att medel som avsatts under Bilaga 4
vissa andra anslagsposter skall kunna utgå i form av krediter.

C 2.10 Kostnader för fältpersonal

Anslagsposten används i huvudsak för att rekrytera och utbilda
fältpersonal i syfte att komplettera mottagarlandets egna resurser. För
närvarande är ett 50-tal personer kontraktsanställda på nyckelposter i
mottagarländernas förvaltningar. Denna kategori av personal har minskat
betydligt under senare år, framför allt till förmån för konsulter. Därtill
kommer kostnaden för ca 25 biträdande bilaterala experter och ett
program för mindre fältstudier.

Personalbistånd är och kommer under överskådlig tid att förbli en
viktig del av utvecklingssamarbetet. En successiv föryngring och
breddning av kåren av biståndsarbetare är både nödvändig och angelägen.
Därför bör programmen för biträdande bilaterala experter och mindre
fältstudier expanderas. Det är särskilt viktigt att fler kvinnor engageras
som fältarbetare.

Även andra förändringar bör vidtas. I första hand bör riktade
informations-, rekryterings- och utbildningsinsatser komma ifråga. I takt
med att andelen konsulter i personalbiståndet ökar är det väsentligt att
konkurrensen mellan konsultföretagen förstärks.

Över anslagsposten skall också finansieras kostnader för skatter och
sociala avgifter i Sverige för fältpersonal. Det gäller även vissa kostnader
för säkerhetsfrågor.

Regeringen föreslår att 82,5 miljoner kronor anslås till Kostnader för
fältpersonal under budgetåret 1995/96.

C 2.11. Information

Målet för u-landsinformationen är att utveckla människors kunskaper om
och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländemas utveckling.
Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik
fördjupas. För att bibehålla och på sikt stärka biståndsviljan hos det
svenska folket är ett brett samhällsengagemang i internationella
utvecklingsfrågor av stor betydelse.

Den nya myndigheten kommer att få det övergripande ansvaret för
information om u-länder och det svenska utvecklingssamarbetet. Nordiska
afrika-institutet har som särskild uppgift att forska och sprida kunskap om
Afrika. Dessutom spelar folkrörelser och enskilda organisationer en
betydelsefull roll när det gäller att sprida information om u-länder och
biståndsfrågor. Det är också viktigt att t.ex. skolor och universitet,
medier och det svenska näringslivet både får tillgång till och möjligheter
att bidra med information om det svenska utvecklingssamarbetet. Att
informera om andra länder och andra länders kulturer är ett viktigt led
i det arbete som bedrivs för att motverka de tendenser till
främlingsfientlighet och rasism som finns i vårt samhälle. För att nå

142

långsiktiga effekter bör informationsverksamheten huvudsakligen inriktas Prop. 1994/95:100
mot ungdomar. Nya kanaler bör prövas för att även nå ungdomar utanför Bilaga 4
skolan. Informationsverksamheten bör i stor utsträckning inriktas på
insatser gentemot skolungdomar. Detta bör bl.a. ske inom skolor och
universitet för att ge en bättre undervisning och kunskapsspridning om
internationella utvecklingsfrågor och biståndets roll. Här har de regionalt
ansvariga informatörerna för undervisningens internationalisering en
viktig uppgift. Den tidigare försöksverksamheten med regionansvariga
permanentas och förutses fördubblas inom tre år.

Svenskt näringsliv, organisationer och enskilda individer med
biståndserfarenhet samt massmedier är också viktiga grupper i
informationsspridningen.

Som aviserades i förra årets proposition har en kartläggning och analys
av den statliga biståndsinformationen, både vad gäller bilateralt och
multilateralt bistånd, gjorts. Syftet med denna kartläggning var att få
underlag för en bedömning av behoven av förstärkta informationsinsatser.
Utredaren föreslår bl.a. att SIDA behåller ett övergripande ansvar för
information om Sveriges utvecklingssamarbete. Utrikesdepartementet
(UD) har dock huvudansvar för information om det multilaterala
utvecklingssamarbetet. Dessutom föreslår utredaren att en formaliserad
grupp för samråd och samverkan på informationsområdet mellan SIDA,
övriga biståndsmyndigheter och Utrikesdepartementets avdelning för
internationellt utvecklingssamarbete (UD/IU) upprättas. UD/IU bör enligt
utredaren öka sin informationskapacitet i syfte att stärka informationen
om multilateralt utvecklingssamarbete samt om sitt eget arbete och
möjliggöra ett kvalificerat samarbete med den nya myndigheten.

Efter presentationen av denna utvärdering har regeringen initierat en
sammanslagning av biståndsmyndighetema, vilket underlättar
genomförandet av en mer samlad informationsstrategi på
biståndsområdet. Roll- och ansvarsfördelning mellan
Utrikesdepartementet och den nya myndigheten, t.ex. vad avser
information om multilateralt bistånd, bör dock klargöras med
utgångspunkt från utredarens förslag. Den nya myndigheten bör ta ett
större ansvar för att informera om multilateralt utvecklingssamarbete.

Regeringen föreslår att 36,6 miljoner kronor anvisas för information
under budgetåret 1995/96. Informationsverksamhet som tidigare belastat
SAREC:s, SwedeCorps och BITS sakanslag bör under kommande
budgetår få belasta motsvarande anslagsposter och delposter.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom den nya
myndigheten som förordas i det föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
förordas,

3. till Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag om 11 586 600 000 kronor.

143

C 3. Den nya myndigheten och Styrelsen för u-
landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

371 200 000

424 200 000

619 916 000

Reservation       41 197 000

varav 413 277 000

beräknat för juli 1995 - juni 1996

Översiktlig struktur

Redovisningen av myndigheternas verksamhet under föregående och
innevarande budgetår sker samlat med hänsyn till de förändringar av
förvaltningens struktur som regeringen föreslår.

Den nuvarande statliga biståndsförvaltningen består under regeringen
(Utrikesdepartementet) av följande fyra förvaltningsmyndigheter, de s.k.
biståndsmyndighetema: Styrelsen för internationell utveckling (SIDA),
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS),
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp), Styrelsen för
u-landsforskning (SAREC).

Till "biståndsfamiljen" räknas även Styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö (Sandö U-centrum) vars verksamhet dock är av delvis annan
karaktär. Sandö U-centrum bedriver utbildningsverksamhet med
anknytning till svenskt utvecklingssamarbete.

Omfattningen av myndigheternas verksamhet kan dels belysas genom
de ramanslag de disponerar för sin förvaltning, dels genom de sakanslag
de disponerar för sin verksamhet.

Sakanslag
milj kr

Ramanslag
milj kr

Utfall

1993/94

Anslag

1994/95

Utfall

1993/94

Anslag

1994/95

SIDA

282,8

314,7

7 635

6 500

BITS

15,8

20,7

861

815

SwedeCorp

27,7

29,0

92

135

SAREC

23,9

27,0

430

425

Sandö U-centrum

21,0

32,3

-

Myndigheternas

övriga

bemyndiganden

m.m.

vad gäl

1994/95) framgår (milj kr) av följande

förvaltningsändamål (budgetår

tabell:

144

Anslagskredit

Räntekontokredit

Låneram

Prop. 1994/95:100

SIDA

16,00

31,47

12,00

Bilaga 4

BITS

1,00

2,07

3,50

SwedeCorp

-

2,90

1,00

SAREC

1,40

2,75

0,43

Sandö U-centr

1,62

3,23

Regeringens bedömning av myndigheternas årsredovisningar

SIDA, BITS, SwedeCorp, SAREC och Sandö U-centrum har för första
gången samtliga inkommit med årsredovisningar under budgetåret.

- Verksamhetsgrenar och verksamhetsmål

Samtliga myndigheter redovisar en indelning i verksamhetsgrenar som är
tydlig och logisk i förhållande till respektive myndighets uppdrag.
Myndigheterna har med utgångspunkt från de av riksdagen fastställda
biståndspolitiska målen och regeringens uppdrag i respektive myndighets
instruktion och regleringsbrev, fastställt verksamhetsmål för de olika
grenarna.

För SIDA:s del bör noteras att indelningen, och därmed redovisningen,
innebär en viss dubblering beroende på att verksamheten styrs genom en
anslagsstruktur som är både land- och ämnesinriktad, till skillnad från
SwedeCorp, BITS och SAREC, där enbart sektorn eller sakfrågan utgör
grund för verksamhetsindelningen.

- Resultatredovisning

Myndigheternas definitioner av begreppet resultat varierar, vilket
återspeglas i årsredovisningarna. Redovisningarna från BITS,
SwedeCorp, SAREC och Sandö U-centrum är huvudsakligen inriktade på
redovisning av myndigheternas interna effektivitet. SIDA fokuserar
istället på den externa effektiviteten och redovisningen av resultat för det
slutliga ledet, dvs. den genomförda biståndsverksamheten.

Prestationer inom de olika verksamhetsgrenarna redovisas i enlighet
med förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och
anslagsframställning av samtliga myndigheter. För de mindre
myndigheterna innebär det i princip antal beslut, kontrakt, etc. som
myndigheten har presterat under året. SIDA:s redovisning ger för
respektive verksamhetsgren en sammanfattande bedömning av
slutprestationer i biståndsinsatserna. Däremot är redovisningen av SIDA:s
interna prestationer föhållandevis begränsad.

Sammanfattningsvis kan konstateras att redovisningen av prestationer
från myndigheterna i allmänhet är svagt relaterad till någon form av mål,
vilket gör det svårt att bedöma verksamhetens resultatet och
redovisningens relevans.

Styckkostnader redovisas i olika omfattning för myndigheternas
prestationer. Enligt den ovan nämnda förordningen skall en jämförelse
göras med de tre föregående verksamhetsåren. I många fall görs

10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Rättelse: S. 154 raderna 10-13 Utgår

145

jämförelser bakåt i tiden, men i vissa fall saknas ännu underlag för
tidsserier.

Myndigheten skall i sin årsredovisning även redovisa eventuella direkta
effekter av verksamheten. En total effektredovisning varken bör eller kan
genomföras årligen, vilket överenstämmer väl med behoven av
långsiktighet i det internationella utvecklingssamarbetet.

Effektbegreppet används i vid bemärkelse för redovisning av
myndigheternas sakverksamhet. Definitionen innebär att redovisningens
innehåll avseende resultat i sakverksamheten kommer att variera från år
till år, beroende på vilka utvärderingar etc. som genomförts det aktuella
budgetåret.

Utgångspunkten för SwedeCorp, BITS och SAREC har varit att
redovisningen av sakverksamheten främst skall avse resultat i form av
effekter. Följden är att redovisningarna av sakverksamhetema utgör en
förhållandevis liten del i respektive årsredovisning. Liksom för
prestationsredovisningen kan inte heller de delar som avser effekter
relateras till tydliga mål, vilket försvårar en bedömning. Detsamma gäller
SIDA:s redovisning av direkta effekter som i viss utsträckning ingår i de
sammanfattande bedömningarna för respektive verksamhetsgren. SIDA:s
redovisning av långsiktiga effekter lämnas dock huvudsakligen genom en
separat årsbok över utvärderingar vilken ingår som en del i myndighetens
årsredovisning.

- Återkoppling till mål

För att årsredovisningarna skall ha såväl ett informationsvärde som kunna
tjäna som utgångspunkt för framtida styrning måste "resultaten" kunna
relateras till mål. I samtliga årsredovisningar ger myndigheternas
verksamhetsmål en klar bild av vad respektive verksamhet syftar till på
en övergripande nivå. Däremot saknas myndigheternas bedömning av det
gångna årets verksamhet i relation till dessa mål.

- SIDA:s nya planerings- och styrsystem

SIDA redovisar i årsredovisningen vissa utgångspunkter för verkets nya
planerings- och styrsystem, ROPPS (Resultat orienterad projekt planering
och styrning). Systemet bygger på det i internationella biståndskretsar
numer väl etablerade konceptet Logical Framework. Bakgrunden till
ROPPS är behoven av att systematisera metodiken för resultatstyrning av
verksamheten på program- och projektnivå. Syftet är att effektivisera
resursanvändningen inom biståndet, förbättra informationen till regering,
riksdag och allmänhet samt att tydliggöra och stärka mottagarlandets
ansvar för verksamheten.

Uppföljningsmetodiken i ROPPS bygger dels på en kontinuerlig
uppföljning, dels på en fördjupad analys av verksamheten, normalt var
tredje år. De årliga genomgångarna fokuserar främst på uppföljning av
uppnådda produktionsmål (prestationer) och utgör underlag för
resultatredovisningen i årsredovisningen. De fördjupade genomgångarna
innebär uppföljning av insatsernas projektmål (effekter), som underlag för
resultatanalys i samband med bl.a. landstrategiarbetet.

I sin nuvarande utformning är ROPPS framförallt användbar i

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

146

utvecklingsinsatser där biståndet har en katalytisk roll. Riktlinjerna är i
mindre utsträckning anpassade till biståndsformer som katastrofbistånd,
stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och humanitära insatser,
strukturanpassning samt bistånd genom multilaterala och enskilda
organisationer. SIDA avser att fortsätta utvecklingen av formerna för
resultatredovisning inom dessa verksamhetsområden. Regeringen förutser
att den nya myndigheten i hög grad kommer att tillgodogöra sig de
erfarenheter som vunnits genom ROPPS.

- Regeringens behov av information

Centralt i fråga om myndigheternas resultatredovisningar är vad som är
relevant för regeringens bedömning av respektive myndighets
verksamhet. Vad gäller myndighetens interna effektivitet kan
prestationsmål sättas upp i en del fall, i andra inte. Till exempel kan
antalet beslut under året ifrågasättas som mått.

Statistik kan dock vara intressant och användbar för att analysera och
jämföra administrativa kostnader för olika typer av biståndsformer. Hur
mycket resurser skall avsättas för mer administrativt krävande insatser?
Vilka administrativa kostnader finns i övriga led (konsulter,
organisationer etc.)? Hanterar myndigheten sin verksamhet på ett
rationellt och kostnadseffektivt sätt med hänsyn till vad som åstadkoms
i det slutliga ledet, dvs. effekterna av de olika biståndsinsatserna?

Först när väsentliga slutprestationer har definierats kan en bedömning
av styckkostnademas utveckling leda till ifrågasättande av verksamheten
och mer konkreta direktiv och mål från regeringens sida om att antingen
utvidga, förändra eller avveckla verksamheten inom ett visst område.

Myndigheternas information om den egna verksamheten är omfattande.
Endast en liten del av denna information är relevant och hanterlig för
regeringen, och i nästa steg även för riksdagen.

I anslutning till arbetet med att konsolidera biståndsmyndighetema till
en organisation är detta en angelägen fråga i dialogen mellan den nya
myndigheten och regeringen. Målet skall vara att vidareutveckla och
förändra myndighetens system för resultatstyrning av olika
verksamhetsområden.

- Riksrevisionsverkets revisionsberättelser

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat myndigheternas årsredovisningar
avseende räkenskaps- och verksamhetsåret 1993/94.

RRV:s bedömning av årsredovisningarna från SIDA, SwedeCorp,
SAREC och Sandö U-centrum är att dessa i allt väsentligt är rättvisande.

I revisionsberättelserna för BITS och Nordiska afrikainstitutet säger
RRV att balans- och resultaträkningarna inte kan läggas till grund för en
bedömning huruvida årsredovisningarna är rättvisande.

Regeringens bedömningar kommer att redovisas i 1995 års
kompletteringsproposition.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

147

Stöd till Sandö u-centrum

Verksamhetsmålet för Sandö U-centrum är att tillgodose behov av
utbildning hos olika personalkategorier i det internationella
utvecklingssamarbetet. Härvid skall Sandö U-centrum aktivt anpassa
utbudet av utbildning till vad som efterfrågas inom detta område. Bl.a.
skall möjligheterna att öka språk- och språkrelaterad utbildning prövas
mot bakgrund av att internationaliseringen och det ökade deltagandet av
en bred resursbas i utvecklingssamarbetet ökar behovet av
språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums arbetssätt och organisation skall
utvecklas så att en fortlöpande anpassning till efterfrågan på utbildning
möjliggörs.

Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena
terminskurs, volontärkurs (SVS-kurs) och språkutbildning.
Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts.

Styrelsen bedömer att möjligheterna att uppfylla kravet på
självkostnadstäckningsgrad är goda.

Beträffande terminskursen blev utfallet att 18 % av kursdeltagarna hade
ett u-landsarbete i anslutning till genomgången kurs. Beträffande
Volontärkursen disponerade SVS över 90 % av utbildningsplatserna.

Nedgången de senaste åren i volymen för uppdragsutbildning (i första
hand språk) har nu vänt. Uppgången kan hänföras till dels ökad
efterfrågan från enskilda organisationer, dels ett ökande intresse för
personalutvecklingsinsatser hos företag och organisationer.

Anslagssparandet uppgår till 14,122 miljoner kronor, vilket utgör ca
45% av det tilldelade ramanslaget.

I sin förenklade anslagsframställning beskriver styrelsen i korthet sitt
förnyelsearbete, som innebär utveckling av dels den egna organisationens
kompetens och konkurrenskraft, dels verksamhetens tjänsteutbud och
verksamhetsfält. Utveckling av den egna organisationen torde vara en
grundläggande förutsättning för att myndigheten skall ha en roll på den
mycket konkurrensutsatta marknaden för internationellt
utvecklingssamarbete. Samtidigt sker en breddning och förnyelse av kurs-
och tjänsteutbudet, bl.a. utvecklas förslag till en ny fortbildningskurs för
personer yrkesverksamma inom utvecklingssamarbetet i syfte att fördjupa
den teoretiska kunskapen och höja färdigheten inom vissa yrkesrelaterade
områden. Kursen skall ligga på en jämförelsevis högre nivå än nuvarande
biståndsmetodikkursen.

De övergripande mål som gällde för treårsperioden 1991/92-1993/94
kompletterade medregeringsbeslut den 23 juni 1994 och som gäller för
budgetåret 1994/95 ligger fast. Regeringen har den 23 juni 1994 beslutat
att komplettera verksamhetsmålen enligt följande:

Sandö U-centrum skall ytterligare öka sina ansträngningar att anpassa
utbudet av utbildning till vad som efterfrågas på marknaden. Sandö U-
centrum räknar i anslagsframställningen med att fortsätta det påbörjade
och hittills framgångsrika förändrings- och rationaliseringsarbetet.

Regeringens bedömning är att de riktlinjer för Sandö U-centrums
verksamhet som lades fast i 1991 års budgetproposition (prop.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

1990/91:100, bil. 5, bet. 1990/91:UU15, rskr. 1990/91:242) bör gälla
även för budgetåret 1995/96. Detta innebär bl.a. en fortsatt
marknadsanpassning av utbildningsutbudet.

Organisatoriskt föreslås Sandö U-centrum ingå som en separat
resultatenhet i den nya myndigheten. Sandö U-centrum upphör därmed
som självständig myndighet, samtidigt som den verksamhet som idag
bedrivs i Sandö fortsätter. Förslaget ligger i linje med de tankar som
framfördes i biståndsförvaltningsutredningen "Rena roller i biståndet"
(SOU 1994:19). Även Sandö U-centrum har efterlyst ett närmare
samarbete med SIDA. Genom att integrera Sandö U-centrum i den nya
myndigheten skapas förutsättningar för att bedriva en verksamhet som i
högre grad än idag kan tillgodose behovet av utbildning och
kompetensutveckling i det svenska biståndet. Ett särskilt råd bör kunna
knytas till u-centret för att bistå ledningen av verksamheten.

Regeringens överväganden

Den nya myndigheten omfattas av regeringens sparkrav på utgifter på
statlig konsumtion. Dessutom föreslår regeringen ett utökat krav om en
procentenhet på myndigheten för utom Sandö U-centrum till följd av de
förväntade effektivitetsvinster som förväntas till följd av myndigheternas
sammanslagning. Budgetåret 1995/96 har anslaget således minskats med
26,423 miljoner kronor. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med
11% (totalt ca. 44 miljoner kr).

Utöver besparingskravet har sedvanliga uppräkningar för omkostnader
tillämpats på myndigheten. Resultatet återfinns i tabellen nedan. Samtliga
siffror utom ramen 1994/95 är baserade på 18 månader.

Ram

12 mån

1994/95

Eff. krav

18 mån

Övrigt

18 mån

Ram

18 mån
1995/96

Myndigheten

424 200

-26 423

10 039

619 916

varav Sandö

32 300

-1 115

4 483

51 818

SIDA begärde i sin anslagsframställan kompensation för tre tjänster till
följd av utökade arbetsuppgifter i samband med ett svenskt EU-
medlemskap. Regeringen anser att myndigheten i likhet med övrig statlig
förvaltning bör bereda plats för den tillkommande verksamheten inom
befintliga resurser.

SIDA föreslår i sin anslagsframställan vidare att tre tjänster vid
ambassaden i Pretoria som finansieras över anslaget C 2. Bistånd genom
SIDA från budgetåret 1995/96 förs över till förvaltningsanslaget.
Regeringen anser att den nya myndigheten i sin anslagsframställan skall
se över det långsiktiga personalbehovet och därvid bl.a. inkomma med
förslag om att föra över samtliga sakanslagsfinansierade tjänster som inte
till innehållet är klart tidsbegränsade.

SIDA föreslår i sin anslagsframställan att de resurser (3 miljoner kronor

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

149

per år) som de tre senaste budgetåren ställts till myndighetens förfogande Prop. 1994/95:100
för kompetensutveckling permanent tillförs förvaltningsanslaget. BITS har Bilaga 4
under liknande villkor disponerat 1 miljon kronor per år i samma syfte.

Regeringen finner det lämpligt att i enlighet med SIDA:s förslag
permanent tillföra basen för den nya myndigheten 4 miljoner kronor.
Därvid avser regeringen att myndigheten fortlöpande skall bedriva aktiv
kompetensutveckling av personalen.

Regeringen anser att den nya myndigheten bör få tillgodogöra sig de
tidigare myndigheternas anslagssparande, inte minst mot bakgrund av att
omorganisationen kommer att medföra vissa kostnader av
engångskaraktär.

Regeringen beräknar således behovet för myndighetens förvaltning till

619 916 000 kronor för budgetåret 1995/96, varav 51 818 000 kronor för
Sandö U-centrum.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Den nya myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum) för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 619
916 000 kr, varav 51 818 000 kronor för verksamheten inom Sandö U-
centrum.

C 4. Bidrag till EG:s gemensamma bistånd

Nytt anslag (förslag) 90 000 000

varav 60 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

(Benämningen EU används som övergripande begrepp för de helhet som
omfattas av Maastrichfördraget, medan EG avser det traditionella
ekonomiska samarbetet som bl.a. omfattar bistånd).

EU-ländema svarar tillsammans för över hälften av världens samlade
bistånd. Ca 12-14 % av medlemsländernas biståndsbudgetar kanaliseras
genom EG:s gemensamma biståndsprogram. År 1993 uppgick
utbetalningarna genom gemenskapens program till sammanlagt 3 164
miljoner ECU (drygt 28 miljarder kronor).

Biståndet genom EG finansieras dels över den reguljära budgeten, dels
genom särskilda bidrag till europeiska utvecklingsfonden (EDF).

Biståndet över den reguljära budgeten

Från EG:s reguljära budget finansieras livsmedelsbistånd, katastrofhjälp,
stöd genom enskilda organisationer och samarbetet med Asien och
Latinamerika (ALA-länderna) samt icke-medlemsländer i
Medelhavsområdet. År 1993 utbetalades sammanlagt 1,8 miljarder ECU
för bistånd över den reguljära budgeten.

Samarbetet med länderna i Asien och Latinamerika går tillbaka till år

150

1974 och omfattar handelspreferenser, program- och projektbistånd, Prop. 1994/95:100
livsmedelsbistånd, katastrofbistånd, stöd till enskilda organisationer samt Bilaga 4
stöd för att utjämna fluktuationer i exportinkomster främst inom
jordbruksområdet. Stödet inriktas på de fattigaste länderna och de
fattigaste delarna av befolkningen samt på regioner eller länder med
betydande kommersiell potential. Tio procent av resurserna har avsatts
för miljöinsatser, särskilt bevarandet av Amazonas regnskogar.

För perioden 1991-95 har ett totalbelopp om 2,75 miljarder ECU
avsatts för samarbete med Asien och Latinamerika. Av detta är 65 %
avsett för Asien och 35 % för Latinamerika. Stora mottagarländer i Asien
är Indien, Bangladesh och Vietnam. I Latinamerika intar Bolivia, Peru,
Honduras, Guatemala och Colombia framskjutna platser.

Samarbetet med medelhavsländerna har formen av handelsavtal som
medger fritt tillträde för industriprodukter och finansiella protokoll
omfattande en femårsperiod för finansiering av utvecklingsprojekt.

För perioden 1992 - 1996 har 4,4 miljarder ECU avsatts för de
finansiella protokollen samarbete med anslutna länder (Mahgrebstatema,
Marocko, Tunisien och Algeriet, Mashreqstatema, Egypten, Jordanien,
Libanon och Syrien, samt Israel). Av beloppet 4,4 miljarder ECU härrör
1,3 miljarder från kommissionen och 3,1 från den Europeiska
investeringsbanken i form av lån.

Sverige skall genom medlemskapet fr.o.m. den 1 januari 1995 bidra till
det biståndssamarbete som finansieras över den reguljära budgeten. För
budgetåret 1995/96 beräknas det svenska bidraget till 707 miljoner
kronor. Finansiering sker genom avräkning mot biståndsramen.

Bistånd finansierat genom Europeiska utvecklingsfonden (EDF)

Inom ramen för den s.k. Lomékonventionen samarbetar EG med 70
länder i Afrika, Karibien och Stilla Havsområdet. Samarbetet finansieras
utanför den reguljära budgeten genom särskilda bidrag till den Europeiska
utvecklingsfonden (EDF).

Ungefär hälften av biståndet inom ramen för Lomésamarbetet är
landprogrammerat genom femåriga landramar. Utöver detta utgår stöd
genom icke-landprogrammerat strukturanpassning- och importstöd,
samarbete genom enskilda organisationer samt katastrofbistånd. Bistånd
utgår också inom ramen för STABEX och Sysmin för att utjämna
fluktuationer i exportintäkter inom jordbruks- och gruvnäringarna.

Den nu löpande Lomékonventionen (Lomé IV) avser perioden 1990 -
1999. För att finansiera den första femårsperioden har avsatts 12
miljarder ECU varav 10,8 miljarder ECU inom ramen för EDF (EDF
VII) och 1,2 miljarder ECU från Europeiska investeringsbanken (EIB).

Förhandlingar om den finansiella ramen (EDF VIII) för samarbetet
under den andra hälften av Lomé IV inleds i januari 1995. Sverige skall
genom medlemskapet bidra till finansieringen av EDF VIII. Storleken på
det svenska bidraget fastställs i de ovan nämnda förhandlingarna. EDF
VIII skall träda i kraft den 1 mars 1995. De första dragningarna från
EDF VIII förväntas dock ske först mot slutet av år 1996 till följd av

151

fördröjningen till dess de första projekten under den nya fonden kommer
igång.

Regeringen beräknar för budgetåret 1995/96 ett medelsbehov om 90
miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för bidrag till EG:s gemensamma bistånd
som förordas i det föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
förordas,

3. till Bidrag till EG:s gemensamma bistånd för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag om 90 000 000 kr.

C 5. Swedfund International AB

1993/94 Utgift 25 000 000 Reservation 0

1994/95 Anslag              0

1995/96 Förslag               1

varav 1 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga
företag i samarbetsländema genom riskkapitalsatsningar, främst i
samarbete med svenskt näringsliv.

Under budgetåret 1993/94 fattade Swedfund styrelsebeslut om åtagande
till ett belopp om 49 miljoner kronor i 12 projekt. Tre av besluten avsåg
projekt i u-länder till ett värde av 20 miljoner kronor.

Swedfund har inget behov av extra kapitaltillskott för verksamheten i
u-länder under budgetåret 1995/96.

Regeringens överväganden

Swedfunds u-landsverksamhet uppvisar ett positivt rörelseresultat för
budgetåret 1993/94. Regeringen har tidigare (prop. 1993/94:100, bil. 4)
gjort bedömningen att ett realistiskt resultatmål för verksamheten är att
projektintäkterna skall täcka 40 % av projektkostnaderna över en rullande
treårsperiod. För budgetåret 1993/94 motsvarar projektintäktema 31 %
av projektkostnaderna.

- Slutsatser

Swedfunds resultat visar att verksamheten bedrivs på ett sätt som förenar
bistånd med affärsmässighet. Det uppsatta resultatmålet bör kunna nås.

Regeringen delar Swedfunds bedömning att ingen kapitalpåfyllnad
behövs för u-landsverksamheten under kommande budgetår.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

152

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner de riktlinjer för bistånd genom Swedfund international AB
som förordas i det föregående och anvisar ett förslagsanslag om 1 000
kronor för budgetåret 1995/96.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

C 6. Nordiska afrikainstitutet

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

9 129 471

6 100 000

9 083 000

varav 6 055 000

Reservation

-52 070

beräknat för juli 1995 - juni 1996

Den negativa reservationen uppstod till följd av av regeringen medgivet
överskridande av anslaget p.g.a. chefbyte.

Nordiska afrikainstitutet har enligt förordningen (1988:1124, senast
ändrad 1993:1261) med instruktion för myndigheten i uppgift att inom
Norden:

- främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika,

- främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska
forskare,

- utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om
Afrika,

- informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden.

De mål och riktlinjer för Nordiska afrikainstitutets verksamhet som
regeringen redovisade i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100
bil. 4, bet. 1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) utgör utgångspunkt för
institutets enkla anslagsframställning.

I denna budgetproposition betonas vikten av att institutet under
treårsperioden 1993/94 - 1995/96 ges möjlighet att konsolidera rollen
som samordnare och katalysator för den nordiska afrikaforskningen
genom fortsatt satsning på dokumentationsverksamheten och de nordiska
forskningsprogrammen.

Regeringen gav den 7 oktober 1993 institutet i uppdrag att göra en
översyn av dess organisationsform och därvid undersöka olika alternativ
till den nuvarande myndighetsformen. Uppdraget redovisades till
regeringen den 22 augusti. Institutet föreslår efter en genomgång av olika
associations- och organisationsformer, att institutet omvandlas från svensk
statlig myndighet till stiftelse. Stiftelseformen skulle tillåta institutet att
arbeta som hittills. Övergången betecknas som inte helt okomplicerad,
framför allt vad avser personalpolitiska frågor m.m. Då flera liknande
förändringar av myndigheter nyligen gjorts eller pågår finns modeller och
exempel att följa. Budgetmässigt skulle en övergång till stiftelseform
innebära att anslagsfinansiering utgår och ersättes med
bidragsfinansiering.

153

Regeringen överväganden

- Resurser

Ramanslag 9 083 000 kronor

Planeringsram 11 900 000 kronor

- Resultatbedömning

Regeringen delar de bedömningar som Nordiska afrikainstitutet redovisat.
De riktlinjer för institutets verksamhet som redovisades i förra årets
budgetproposition bör därför äga fortsatt giltighet.

- Slutsatser

Nordiska afrikainstitutet är sedan ett 30-tal år ett uttryck för praktiskt
nordiskt samarbete. Enligt regeringens mening bör detta även tydligt
återspeglas i institutets organisation, ledning och finansiering. I likhet
med det uppdrag regeringen tidigare givit institutet vad gäller
organisationsformen anser regeringen att en fortsatt verksamhet av hög
kvalitet och relevans fordrar ett starkare gemensamt nordiskt ansvar.

Ny lagstiftning på stiftelseområdet i förening med regeringens principer
för en effektiv statligt finansierad verksamhet gör att den föreslagna
stiftelseformen förefaller mindre lämplig i detta fall. Regeringen anser att
frågan därför bör beredas ytterligare. Målsättningen att stärka det
gemensamma nordiska ansvarstagandet bör härvid alltjämt gälla. En
fördjupad diskussion med övriga nordiska länder behöver därför ske.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen under budgetåret 1995/96
om förändringen blir av sådan art att riksdagens medgivande fordras.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner de riktlinjer för bistånd genom Nordiska afrikainstitutet
enligt ovan och föreslår att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 083 000 kronor.

C 7. Övrigt

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

14 500 000

66 900 000

73 331 000

varav 48 887 000

Reservation 171 300 000

beräknat för juli 1995 - juni 1996

Under budgetåret 1995/96 kommer den största delen av reservationen ha

154

förbrukats. Anslagsposten bidrag till vissa länder m.m. som tidigare fanns
under anslaget har upphört.

C 7.1. Utredningar m.m.

Under budgetåret fortsätter flera av de aktiviteter under anslagsposten
som påbörjats under föregående budgetår och som berörts i inledningen
till Littera C. Kostnader som regeringen förutser kommer att belasta
anslaget är exempelvis arrangerandet av ett kvinnoseminarium i syfte att
klargöra den svenska linjen inför kvinnokonferensen i Peking. Vidare
kommer uppföljningar av gjorda utredningar att belasta anslagsposten.
Den expertgrupp som regeringen ämnar sammankalla med uppgift att
förbättra och effektivisera biståndet kommer att finansieras under
anslagsposten samt det arbete som avser utvecklandet av departementets
policy-, analys och styrfunktion. Från anslagsposten kommer att
finansieras utredningar, seminarier, konferenser, m.m. som uppkommer
under det förlängda budgetåret.

För utredningar m.m. uppskattas behovet till 37,5 miljoner kronor.

C 7.2. Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen
Svenska institutet

Från anslagsposten bekostas Stiftelsen Svenska institutets (SI)
gäststipendieprogram för långtidsstipendier för sökande från vissa u-
länder samt person- och erfarenhetsutbyte med u-länder.

SI svarar inom biståndsområdet, genom särskilda medel från SIDA,
även för kulturutbyte med u-länder. SI har under budgetåret 1993/94
utvecklat kontakterna på kulturområdet med tredje världen genom stöd
och olika initiativ för att befrämja såväl u-ländemas presentation i Sverige
som svenska samarbetsprojekt på kulturområdet i u-länder.

I sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1995/96 säger sig SI ha
för avsikt att under anslagsperioden bibehålla antalet stipendier till
sökande från u-länder. SI avser vidare att förstärka och utvidga utbytet
till nya länder, däribland nya länderna i Kaukasus och Centralasien under
iakttagande av de av statsmakterna uppsatta biståndsmålen. Dessutom
förutses ett vidgat samarbete med Sydafrika och den palestinska
myndigheten.

Stipendier till u-landsstudenter för studier i Sverige ingår i det svenska
stödet till u-ländernas högre utbildning och forskning. Det är dock viktigt
att framhålla att detta stöd aldrig bör eller kan ersätta olika insatser för
att bygga upp och vidmakthålla institutioner för högre utbildning och
forskning i u-länderna. Stipendieverksamheten skall därför ses som ett
komplement till dessa insatser.

Stipendie- och utbytesverksamheten fyller en viktig roll när det gäller
den ömsesidigt ökande förståelse som uppnås när enskilda människor från
u- och i-länder möts. Genom den verksamhet som med detta syfte bedrivs
genom SI ges i första hand forskare och högskolestuderande i u-länder
vissa sådana möjligheter.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

155

Stiftelsen Svenska institutet har ansökt om bidrag för personal- och
administrationskostnader i samband med mottagande i Sverige av FN-
stipendiater.

Regeringen föreslår att till gäststipendie- och utbytesverksamhet genom
Stiftelsen Svenska institutet och till administrationskostnader i samband
med mottagande i Sverige av FN-stipendiater anvisa 15 miljoner kronor
för budgetåret 1995/96.

C 7.3. Övriga insatser

Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond (DHF) bedriver sedan ett stort
antal år en verksamhet med mycket högt internationellt anseende. Under
de senaste åren har en stor del av DHF:s verksamhet inriktats på behoven
av ett reformerat FN-system. I perspektivet av ett aktivt svenskt
engagemang i dessa frågor är DHF:s insatser och kompetens av stort
värde. Ett bidrag om 6,15 miljoner kronor föreslås för budgetåret
1995/96.

De bidrag till ett antal organisationer, program och internationella
aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling som
tidigare finansierades under anslagsposten föreslås flyttas till anslaget C
2.7. Bidrag till folkrörelser och andra enskilda organisationer.

Under anslagsposten medges fortsatt utrymme för att möta angelägna
behov som uppstår under pågående budgetår.

För verksamheten enligt ovan uppskattas kostnaden för budgetåret till
20,831 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordas i det
föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som
förordas,

3. till Övrigt för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag om
73 331 000 kronor.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

156

D. Information om Sverige i utlandet m.m.

Genom den statligt finansierade Sverige-informationen underlättas
Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Ekonomiska
förbindelser och handelsutbytet med utlandet och turismen till Sverige
främjas. De statliga informationsinsatserna skall komplettera den
allmänna internationella nyhetsförmedlingen genom att belysa den
svenska samhällsutvecklingen samt utvecklingen inom sektorer som
högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfacetterade
kulturlivet och Sveriges miljösatsningar.

Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär ett historiskt steg. Det
är av största vikt att svenskt samhälle och svenska ståndpunkter blir mer
kända i vår omvärld. Detta gäller både i det globala perspektivet och i
den krets av länder som ingår eller kommer att ingå i EU. Därför
förbereds en aktivering av informationsinsatser och kulturutbyte inom
ramen för en långsiktig strategi.

I övergången från industri- till informationssamhället är det viktigt att
framhålla Sverige som ett framstående land när det gäller
informationsteknik och informationsteknologi bl.a. genom att kunna
erbjuda en samlad Sverige-information på data.

Det är också viktigt att hävda Sverige som ett intressant kulturland som
det är attraktivt att samarbeta med och väl värt att besöka.

Det statsfinansiella läget gör att prioriteringen av de insatser som staten
skall stödja blir extra viktig.

Det råder en utbredd uppfattning om att samordningen bör stärkas
mellan de statliga organens informationsinsatser, liksom samspelet mellan
stat, näringsliv och folkrörelser. En förstärkt samverkan mellan allmän
Sverige-information, kulturutbyte, utbildnings- och forskningsutbyte,
exportfrämjande, investeringsfrämjande samt turism håller på att
utvecklas genom ett tätare informationsutbyte mellan berörda myndigheter
och organisationer. Regeringen avser att inom Utrikesdepartementet för
detta ändamål inrätta en nämnd för Sverige-information i utlandet.

Under budgetåret 1995/96 föreslås besparingar på området Information
om Sverige i utlandet m.m. på sammanlagt 9 miljoner kronor inkl,
effektivitetskrav för statlig konsumtion och den generella minskningen av
bidragsanslag. För budgetåren 1997 och 1998 föreslås ytterligare
minskning med 900 000 kr utöver de besparingar som anges nedan under
anslagen D 1 och D 2.

Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Information om Sverige
i utlandet m.m. t.o.m. år 1998 till följd av tidigare fattade beslut samt
förslagen i 1995 års budgetproposition är följande:

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

157

Mkr

Utgift

1993/94

Anvisat

1994/95

Förslag

1995/96

varav be-
räknat för
juli 95-juni

96

Beräknad
utgift
1997'

Beräknad
utgift
1998'

78,0

74,0

105,2

69,8

-2,6

-2,6

¹ Prisnivå 1995/96

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder vad avser

Information om Sverige i utlandet för budgetåren 1997 och 1998 som
regeringen förordar inom detta verksamhetsområde.

D 1. Svenska institutet

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

64 918 806

60 264 000

88 784 000

Reservation

3 056 446

varav 58 857 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

1997    Beräknad besparing   1 807 000

1998    Beräknad besparing   1 808 000

Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att
handlägga frågor om information om Sverige i utlandet. Stiftelsens
direktör, som utses av regeringen, är chef för Svenska institutet.
Ordföranden och ledamöterna i stiftelsens styrelse utses av regeringen.
Institutet har ca 100 anställda.

Det övergripande målet för Svenska institutets verksamhet är, i enlighet
med institutets stadga, att genom informationsverksamhet sprida
kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, främja kultur-
och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, främja utbyte
inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt stödja
svenskundervisningen i andra länder.

Anslaget, som är Svenska institutets huvudanslag, finansierar
genomförandet av informations-, kultur- och erfarenhetsutbytet med
utlandet i samverkan med bl.a. de svenska utlandsmyndigheterna.

Därutöver har institutet anslag och uppdragsmedel för
biståndsrelaterade insatser i Östeuropa och tredje världen (IIIHT G
respektive C), för uppdrag på utbildnings- och forskningsområdet (VIII
HT C respektive D) och för insatser som rör internationellt kulturutbyte
(XIHT C). Till detta kommer ett antal särskilda uppdrag.

Dl-anslaget budgetåret 1993/94 utgjorde 40,5 % av de totala anslags-
och uppdragsmedlen till Svenska institutet (163,4 milj. kr). Samtidigt

158

svarade anslaget för 84,2 % av hela verksamhetens personalinsatser och
övriga förvaltningskostnader (förvaltnings- och verksamhetskostnaderna
för Svenska kulturhuset i Paris redovisas särskilt).

Svenska institutet har med utgångspunkt från de övergripande målen
uppdelat verksamheten i sex delområden: Sverigeinformation,
kulturutbyte, utbildnings- och forskningsutbyte, svenskundervisning i
utlandet, Svenska kulturhuset i Paris samt administration. I stort sett
fördelas samtliga anslag och uppdragsmedel ut på de olika
verksamhetsområdena. I årsredovisningen mäts verksamheten i
prestationstermer: volymer, spridning, publiksiffror o.d., sambandet
åtgärd-kostnad och åtgärd-effekt (när så är möjligt).

Revisionsberättelsen från Regeringskansliets revisionskontor innehåller
inte några invändningar.

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Sammanfattning

Övergripande mål

De övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95 bör ligga
fast.

Resurser 1995/96

Reservationsanslag 88 784 000 kr

Övrigt

Svenska institutet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för
statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned
med 3 014 000 kr. Vid årets utgång motsvarar besparingen en
nivåsänkning på 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med
6 629 000 kr eller 11%. Till följd av det statsfinansiella läget bör
ytterligare neddragning av institutets resurser ske med 2 442 000
kr budgetåret 1995/96. Vid anslagsberäkningen har vidare beaktats
förändringar i priser och löner, vissa tekniska justeringar samt
förändrad beräkning av lokalkostnader.

159

Resultatbedömning

Svenska institutets årsredovisning visar att verksamheten har svarat mot
de av regeringen fastställda övergripande målen och de mål för
verksamheten som institutets styrelse beslutat om. Verksamhetsmedlen
har använts för avsedda ändamål och hållit sig inom angivna ramar.
Institutet har - trots besparingskrav - lyckats upprätthålla i stort sett
jämförbar produktivitet på flera verksamhetsområden. I vissa fall har
produktiviteten ökat. Möjligheter till effektiviseringar och rationa-
liseringar har tillvaratagits.

Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor inte haft
några invändningar i revisionsberättelsen avseende Svenska institutet.

Slutsatser

Efterfrågan på informations- och kulturutbytesversamheten har ökat
markant från omvärlden. Inte minst gäller detta i förhållande till Väst-
och Östeuropa inkl. Baltikum. Det finns en starkt ökad efterfrågan från
utlandet, liksom uttalade önskemål från svenska intressenter om att göra
Sverige mer känt och förankrat som internationell samarbetspartner vid
denna historiskt så viktiga tidpunkt.

Svenska institutets roll som hemmabas för informations- och
kulturutbytesverksamheten vid utlandsmyndigheterna har även fått ökad
betydelse genom personalneddragningar inom utrikesrepresentationen.

Informationsmaterialet om Sverige, liksom andra informations-
aktiviteter, kulturevenemang etc. i utlandet, måste hålla en kvalitativt hög
nivå för att uppmärksammas internationellt.

Tidigare besparingskrav har medfört att anslagets andel för
informations- och kulturutbytesverksamhet har krympt. Till exempel har
den för utlandsmyndigheterna i informationsarbetet viktiga
utställningsproduktionen fått läggas ner och filmverksamheten har
reducerats.

Institutets personal har i ökad utsträckning kommit att tas i anspråk för
att verkställa de uppdrag som finansieras med andra anslag och
uppdragsmedel.

För att kunna uppfylla de övergripande målen med ett reducerat anslag
måste Svenska institutet öka samarbetet med andra intressenter. Den nya
tekniken för beräkning av ersättning för lokalkostnader innebär att
institutet måste se över sitt lokalbehov och sin framtida lokalisering.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Svenska institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservations-
anslag på 88 784 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

160

D 2. Övrig information om Sverige i utlandet

3 480 379

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

1993/94

Utgift

13 044 087”

Reservation

1994/95

Anslag

13 754 000²⁾

1995/96

Förslag

16 386 000

varav 10 924 000

1997     Beräknad besparing

1998     Beräknad besparing

beräknat for juli 1995 - juni 1996

344 000

344 000

varav 1 140 000 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
varav 1 100 000 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

Det övergripande målet för anslaget är att medverka till att information
sprids om det svenska samhället och därmed bidra till ökat samarbete
mellan Sverige och omvärlden.

Anslaget finansierar och bidrar till särskilda, av regeringen
prioriterade, informationsinsatser främst genom de svenska
utlandsmyndigheterna. Det används även till person- och
journalistinbjudningar samt seminarier och kulturutbyte.

Det råder bred enighet om behovet i dagens läge av intensifierade
kontakter med Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har
därvid en väsentlig roll att spela.

Till följd av kravet på besparingar i de statliga utgifterna föreslås att
anslaget, förutom den generella minskningen av bidragsanslagen med
10% eller 1 375 000 kr t.o.m. år 1988, minskas med 3 558 000 kr
budgetåret 1995/96 bl.a. genom indragning av bidraget till
Ingenjörsvetenskapsakademien.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 16 386 000 kr.

161

11 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 100. Bilaga 4

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

Inledning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Handelspolitik

Anslutningen till EU innebär att Sverige omfattas av EU:s handelsregim
gentemot andra länder och av EU:s gemensamma handelspolitik.
Konsekvenserna för svenskt vidkommande har utförligt redovisats i prop.
1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Regeringen kommer att lägga stor vikt vid ett aktivt svenskt deltagande
i utformningen av den gemensamma handelspolitiken med utgångspunkt
i svenska nationella intressen och utifrån en frihandelsinriktad grundsyn.
Regeringen avser upprätthålla en nära dialog med viktigare
handelsnationer både inom och utanför EU i handelspolitiska frågor.
Vidare kommer stor vikt att läggas vid sådana officiella kontakter med
andra regeringar som kan främja svenska exportintressen. Dessa
uppgifter ställer stora krav på svensk utrikesförvaltning.

USA är den i särklass största exportmarknaden för Sverige utanför EU
och tar emot närmare en tiondel av den svenska exporten. De
handelspolitiska relationerna med USA är fortsatt mycket goda. Med
undantag för amerikanska åtgärder på antidumpningsområdet, som
drabbar framför allt svensk stålexport, förekommer inga bilaterala
handelsproblem. Sverige ses av USA som en stark förespråkare för
frihandel och ett öppet, multilateralt handelssystem och USA:s intresse
för Sverige som samtalsparter på det handelspolitiska området kan
förväntas öka ytterligare när Sverige blir EU-medlem.

USA:s tullsänkningar i Uruguayrundan får betraktas som mycket
förmånliga för svensk export. När milsänkningarna genomförts erhåller
övervägande delen av svensk export till USA en tullbehandling som är
mycket näraliggande den som Kanada och Mexico åtnjuter under det
nordamerikanska frihandelsavtalet, NAFTA. Även tullsänkningarna i
Kanada är betydande.

NAFTA trädde i kraft den 1 januari 1994. Erfarenheterna hittills är
begränsade, men handeln mellan de i avtalet ingående parterna - USA,
Mexico och Kanada - har ökat markant sedan årsskiftet. På längre sikt
kommer NAFTA sannolikt att ha positiv inverkan också på svenskt
näringsliv och svenska exportmöjligheter, inte minst eftersom NAFTA:s
dynamiska effekter kommer att spela en avgörande roll för den
långsiktiga utvecklingen av den mexikanska ekonomin.

Japan är efter USA världens största ekonomi och fortsatt den
ekonomiska motorn i Asien. Den bilaterala handeln Sverige - Japan är
stadd i stark tillväxt och potentialen för ytterligare expansion är
betydande. Exportmöjlighetema har förbättrats genom den fortsatta
öppningen och avregleringen av den japanska marknaden. De

162

tullsänkningar som Japan genomför som ett resultat av Uruguayrundan Prop. 1994/95:100
medför tullfrihet för nästan hela den svenska industrivaruexporten.       Bilaga 4

Den svenska exporten till de snabbt växande ekonomierna i Ost- och
Sydostasien uppvisar mycket höga ökningstal. Även här har
liberaliseringar och ekonomiska reformer spelat stor roll, inte minst i
Kina.

På motsvarande sätt har liberaliseringar och reformer på andra håll i
världen skapat möjligheter som svenska företag har dragit nytta av, bl.a.
i Latinamerika och i Indien. De svenska företagens exportansträngningar
på dessa marknader understöds av insatser via Exportrådet och
Exportkreditnämnden, samt av kontakter på regeringsnivå.

Krigsmateriel

Sedan den den första januari 1993 tillämpas den nya lagen (1992:1300)
om krigsmateriel. Mot bakgrund av försvarsindustrins växande
internationalisering har regelverket utvidgats till att omfatta tillståndsplikt
för samarbetsavtal med utlandet rörande utveckling och produktion av
krigsmateriel. Den nya lagen innebär framför allt att fler produkter än
tidigare är underkastade kontroll, eftersom definitionen av krigsmateriel
har breddats för att bättre motsvara internationell praxis på området.
Bland annat har stor hänsyn tagits till hur olika EU-medlemsstater
definierar begreppet. Denna utvidgning har medfört en kraftig ökning av
antalet utförselärenden.

Ytterligare anpassningar av de svenska krigsmateriellistoma är att vänta
som resultat av de internationella förhandlingarna för att hindra
spridningen av vapen och vapenteknologier.

Exportkontroll

Sverige samverkar med ett stort antal, främst västliga, industriländer i
flera internationella regimer för att förhindra spridningen av
massförstörelsevapen. Samverkan sker inom exportkontrollregimen för
missilteknologi (Missile Technology Control Regime, MTCR), inom den
s.k. Australiengruppen som syftar till att kontrollera insatsämnen och
utrustning som kan användas för tillverkning av kemiska och biologiska
stridsmedel, samt Nuclear Suppliers' Group (NSG) inom vilken de
samverkande länderna kontrollerar utrustning, materiel och teknologi som
både har användning inom civil kärnteknologi och för framställning av
kärnladdningar. Fram till oktober 1995 innehar Sverige ordförandeskapet
i MTCR. Vidare deltar Sverige i förhandlingar kring en ny internationell
regim, det s.k. New Forum, för kontroll av sådan högteknologi som
normalt har civil användning men som kan komma till användning för
vapenutveckling (s.k. dual use). EU väntas inom kort ta beslut om en
förordning som kommer att etablera fri rörlighet inom unionen samt
exportkontroll gentemot tredjeland av huvudparten av de dual use-
produkter och -teknologi som kontrolleras inom ramen för ovannämnda
internationella regimer. I samband härmed avses för svensk del en lag om

163

strategiska produkter träda i kraft i enlighet med proposition 1993/94:176 Prop. 1994/95:100
om ändringar i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa Bilaga 4
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.

Ekonomiska sanktioner

Under tiden den 1 januari 1978 - den 26 maj 1994 tillämpade Sverige
ekonomiska sanktioner mot Sydafrika, som omfattade ett handelsembargo
jämte investeringsförbud.

Den 6 augusti 1990 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 661(1990)
om ekonomiska sanktioner mot Irak och Kuwait. Sanktionerna mot Irak
är fortfarande i kraft och omfattar ett totalt handelsembargo. Undantaget
är varor för medicinskt bruk, livsmedel, samt varor av s.k. humanitär
art. Sanktionerna mot Irak omfattar även finansiella transaktioner. De
svenska bestämmelserna återfinns i förordningen (1990:885) om vissa
sanktioner mot Irak.

FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om
vissa sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattade då endast handeln
med krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. Den 1
december 1993 skärptes sanktionerna mot Libyen. Sanktionerna omfattar
frysning av libyska finansiella tillgångar utomlands, förbud mot export
av viss utrustning för oljeindustrin i Libyen samt skärpta sanktioner
rörande luftfart. De svenska bestämmelserna finns i förordningen
(1992:187) om vissa sanktioner mot Libyen.

Den 30 maj 1992 införde FN ekonomiska sanktioner mot Serbien och
Montenegro. Sanktionerna omfattar i princip all handel med varor samt
finansiella transaktioner. Sanktionerna har sedan skärpts med strängare
regler i fråga om transitering av gods och andra transporter och genom
frysning av penningmedel tillhörande Serbien och Montenegro, samt
förbud mot tjänstehandel. Undantag görs för läkemedels- och
livsmedelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. FN:s
säkerhetsråd medgav lättnader i sanktionerna den 23 september 1994.
Lättnaderna avser civil flygtrafik till och från Belgrad för passagerare och
deras personliga bagage samt att en färjelinje har öppnats mellan Bar i
Serbien-Montenegro till Bari i Italien likaledes endast för civila
passagerare och deras personliga bagage. De svenska bestämmelserna
återfinns i förordningen (1992:470) om vissa sanktioner mot
"Förbundsrepubliken Jugoslavien" (Serbien-Montenegro).

FN:s säkerhetsråd införde totala handelssanktioner mot områden i
Bosnien-Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll den 23
september 1994 i resolution 942 (1994). De svenska bestämmelserna
återfinns i förordningen (1994:1307) om vissa sanktioner avseende
områden i Bosnien-Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll.

Under tiden den 1 juli 1993 - den 16 oktober 1994 hade Sverige på
grund av beslut av FN:s säkerhetsråd ekonomiska sanktioner mot Haiti.

FN:s säkerhetsråd införde den 15 september 1993 vissa ekonomiska
sanktioner som riktar sig mot oppositionspartiet Unita i Angola.
Sanktionerna är begränsade till vapen samt olja och oljeprodukter.                  164

Sanktionsbestämmelserna innebär att dessa produkter endast får införas

på angolanskt territorium på platser som den angolanska regeringen Prop. 1994/95:100
angivit till FN:s generalsekreterare. Enligt de svenska bestämmelserna, Bilaga 4
som återfinns i förordningen (1993:1061) om vissa sanktioner avseende
Angola, måste regeringen ge tillstånd till utförsel från Sverige till Angola
av ifrågavarande produkter.

Med verkan från den 1 januari 1993 ändrades lagen om vissa
internationella sanktioner, så att Sverige kan delta i sanktioner som
beslutas inte bara inom FN utan också inom OSSE och EU.

Exportfrämjande, exportfinansiering m.m.

Verksamheterna vid Kommerskollegium, Sveriges Exportråd,
Exportkreditnämnden, Stiftelsen Östekonomiska Institutet,
Krigsmaterielinspektionen, AB Svensk Exportkredit och
Europainformation m.m. redovisas under respektive anslag under denna
littera.

Den beräknade utgiftsutvecklingen på området Utrikeshandel och
exportfrämjande år 1998 till följd av förslagen i 1995 års
budgetproposition är följande:

Mkr

Utgift

Anvisat

Förslag

varav
beräknat
för

Beräknad
besparing¹

Beräknad
besparing¹

1993/94

1994/95

1995/96

juli 1995-
juni 1996

1997

1998

708,6

281,6

357,0

236,9

-18,0

-22,0

¹ Prisnivå 1995/96

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området
Utrikeshandel och exportfrämjande för budgetåren 1997 och 1998 som
regeringen förordar under anslagen E 1, E 2 och E 9.

165

E 1. Kommerskollegium

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

47 770 387

41 740 000

61 275 000

varav 40 548 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

1997 Beräknad besparing 1 252 000

1998 Beräknad besparing 1 252 000

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att
handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt
revisorsfrågor. Med undantag av revisorsverksamheten överfördes den 1
juli 1994 kollegiets näringsrättsliga verksamhet till andra myndigheter.
Revisorsverksamheten ligger kvar i kollegiet i avvaktan på en särskild
proposition.

Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska
verksamhet är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges
intressen i handeln med omvärlden tas till vara. Kollegiets uppgift är dels
att tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens
ställningstaganden, dels att uföra vissa myndighetsfunktioner.

Kommerskollegium har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i delområden. Vad gäller
utredningsverksamheten har kollegiet som mål att förse regeringen med
underlag av hög kvalitet inför beslut och förhandlingar på det
handelspolitiska området. För kollegiets myndighetsutövande verksamhet
är målen på de olika områdena bl.a. att snabbt och med hög rättssäkerhet
handlägga de licenskrav eller andra regleringar som regeringen beslutar
om, att fungera som forum för diskussioner och informationsutbyte om
det internationella arbetet på handelsprocedurområdet samt att trygga den
utrikeshandel som krävs för försvarsansträngningarna och befolkningens
försörjning i händelse av kris eller krig. För informationsverksamheten
gäller målet bl.a. att förmedla ökad kunskap i det svenska samhället om
det handelspolitiska regelverket i EU genom att snabbt och med hög
serviceanda lämna opartisk information av hög kvalitet samt när det
gäller tekniska regler att granska utformningen så att de inte blir
handelshindrande. På det näringsrättsliga området är målet att tillgodose
samhällets behov av kvalificerade revisorer och att auktoriserade och
godkända revisorer utför revision som är av hög kvalitet, oberoende av
partsintressen och uppfyller höga etiska krav. Liknande mål har gällt för
tolkar och translatorer och när det gäller resegarantier har målet varit att
skydda köpare av paketresor mot ekonomisk förlust om researrangören
eller återförsäljaren inte genomför avtalade resor. De båda sistnämnda
verksamhetsområdena har överförts till Kammarkollegiet den 1 juli 1994.

Anslagssparandet uppgick budgetåret 1993/94 till ca 2,5 miljoner
kronor.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.

166

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Övergripande mål

De övergripande mål som gäller för kollegiets verksamhet för
perioden t.o.m. 1995/96 ligger fast.

Resurser 1995/96

Ramanslag 61 275 000 kr

Beräknade avgiftsinkomster ca 7 400 000 kr (revisorsverksamheten)

Övrigt

Det svenska EU-medlemskapet innebär att kollegiets verksamhet
måste förstärkas på flera områden. Regeringen avser återkomma till
riksdagen i denna fråga under våren 1995. Pris- och
löneomräkningen uppgår till 1 782 000 kr och återlägg för räntor
och amorteringar avseende låneramen i Riksgäldskontoret till
784 000 kr. Kommerskollegium omfattas av regeringens sparkrav
på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget
räknats ned med 2 087 000 kr. Vid årets utgång motsvarar
besparingen en nivåsänkning på 5 %. Ar 1998 beräknas
anslagsnivån ha sänkts med 4 591 000 kr. Anslaget har därutöver
reducerats med 1 814 000 kr för justering av medel för
lokalkostnader.

Resultatbedömning

Under verksamhetsåret 1993/94 har EES-avtalets ikraftträdande,
överenskommelsen inom GATT:s Uruguayrunda och slutförandet av
förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap präglat den
handelspolitiska verksamheten. Kollegiet har varit starkt involverat i de
svenska insatserna på dessa områden och försett regeringen med analyser
och utredningar som har utgjort ett viktigt underlag för regeringens
ställningstaganden. På det näringsrättsliga området har ärendemängden
ökat samtidigt som verksamheten varit föremål för utredning och beslut
om ändrad organisationstillhörighet. Överföringen av näringsrättslig
verksamhet till Kammarkollegiet genomfördes på ett smidigt sätt.

Kollegiets årsredovisning visar att de uppsatta målen i stort sett har
uppfyllts under perioden. Den finansiella delen av årsredovisningen
innehåller den information som krävs för regeringens bedömning av
verksamheten. Sammantaget kan konstateras att kollegiet har redovisat sin
verksamhet i enlighet med uppställda krav och på ett lättillgängligt sätt.

167

Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i Prop. 1994/95:100
revisionsberättelsen avseende Kommerskollegium.                       Bilaga 4

Slutsatser

Budgetåret 1995/96 utgör det sista budgetåret i nu gällande
planeringsperiod. Inför budgetåret 1997 bör kollegiet lämna en fördjupad
anslagsframställning. Direktiv om en sådan har utfärdats i december
1994.

Regeringens avsikt att aktivt medverka i utformningen av den
gemensamma handelspolitiken inom EU och att tillse att svenska intressen
tillvaratas så långt som möjligt innebär nya uppgifter och krav för den
handelspolitiska förvaltningen. Den kompetens och kontinuitet som
Kommerskollegium står för spelar härvid en viktig roll.

Trots det statsfinansiella läget gör regeringen mot denna bakgrund
bedömningen att vissa resurstillskott är motiverade inom kollegiet.
Resurstillskottet motiveras främst av det faktum att anslutningen till den
gemensamma handelspolitiken innebär en kraftig ökning av antalet
importlicenser, i synnerhet på tekoområdet. Vidare behöver resurserna
förstärkas vad gäller handelspolitiskt beslutsunderlag,
handelsprocedurfrågor och informationsinsatser. För budgetåret 1994/95
har regeringen därför i december 1994 beslutat om ett resurstillskott på
7 350 000 kr till kollegiet. När det gäller budgetåret 1995/96 avser
regeringen återkomma till riksdagen under våren.

Sedan den 1 juli 1994 består kollegiets näringsrättsliga verksamhet
endast av auktorisation och tillsyn av revisorer och revisionsbolag.
Formerna för denna verksamhet har utretts och ett förslag har
presenterats i promemorian Tillsyn över revisorer (Ds 1994:125).
Utredningen har nyligen remissbehandlats. Regeringen avser att lämna
förslag om regler och organisation för den framtida revisorsverksamheten
i en särskild proposition i februari 1995. Anslagsfrågorna rörande
revisorsverksamheten kommer att tas upp i detta sammanhang. I avvaktan
på ett förslag har den del av anslaget som avser revisorsverksamheten hos
Kommerskollegium beräknats med oförändrat belopp.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

61 275 000 kr.

168

E 2. Exportfrämjande verksamhet

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

180 760 444

149 785 000

231 439 000

Reservation 30 398 849

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

varav 154 292 000 beräknad för juli 1995 - juni 1996

1997 Beräknad besparing 3 745 000

1998 Beräknad besparing 8 744 000

Under detta anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet,
framför allt genom Sveriges Exportråd. Vissa medel står också till
regeringens disposition för särskilda insatser på det exportfrämjande
området.

Sveriges Exportråd

Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för exportfrämjande
åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra
och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under anslaget
beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges
Exportråd antingen utför själv eller planerar och leder inom
handelssekreterarorganisationen och inom utrikesrepresentationen.
Företagen deltar i verksamhetens finansiering dels genom
abonnemangsavgifter, dels genom medverkan i olika exportaktioner, och
dels genom betalning för gjorda uppdrag.

Exportrådets utlandsorganisation består av handelssekreterare, framför
allt på marknader i Europa. Utrikesrepresentationen är en viktig del av
Exportrådets utlandsverksamhet. Ett antal ambassader i länder som är
speciellt intressanta ur exportsynvinkel har särskilda resurser för
exportfrämjande insatser. Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa
handelskammare i utlandet.

Det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges
Exportråd grundar sig på bedömningen att det finns samhällsekonomiska
motiv för fortsatt dylikt stöd (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23,
rskr. 1991/92:227). De statliga medlen inriktas i första hand på
upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Övriga
aktiviteter finansieras i princip genom avgifter från företagen, men statligt
stöd kan vara befogat i vissa fall. Detta gäller främst insatser för att
utveckla exportoerfarna, framför allt mindre och medelstora, företags
export, insatser för att främja export till svårbearbetade eller avlägsna
men lovande marknader, samt större manifestationer med inriktning på
svenskt näringsliv eller svensk industri efter samråd med
Utrikesdepartementet.

Sveriges Exportråd har lämnat en kortfattad anslagsframställning för
budgetåret 1995/96. Budgetförslaget är baserat bl.a. på sedvanlig
prisomräkning av innevarande års anslag. Budgetförslaget för budgetåret
1994/95 uppgår till 221 500 000 kr (anslagsposten 1 exportfrämjande
åtgärder).

169

Regeringens överväganden                                      p_rOp. 1994/95:100

Genom riksdagens beslut år 1992 har grunden lagts för ett fortsatt bilaga 4
engagemang från statens sida i Exportrådet. Samtidigt har statsmakternas
syn på inriktningen av rådets verksamhet preciserats. En avsevärd
neddragning har företagits av det statliga anslaget sedan år 1992.

De två huvudmännen för Sveriges Exportråd, staten och Sveriges
allmänna exportförening, har lagt fast en gemensam syn på Exportrådets
verksamhet i det avtal som utgör grunden för verksamheten. Den
nuvarande verksamhetens inriktning utgör enligt huvudmännen en god
grund för Exportrådets verksamhet som centralt serviceorgan för
exportfrämjande även på sikt.

Inom Exportrådet har ett målmedvetet arbete genomförts i syfte att
anpassa verksamheten och organisationen till de förändrade
förutsättningarna sedan beslutet år 1992. Ett omfattande besparingsarbete
har givit viktiga resultat och företags intäkterna i verksamheten har ökat
samtidigt som servicenivån till svenska företag har höjts. Vidare har
tjänsteutbudet definierats tydligare av rådet mot bakgrund av de mål och
uppgifter som har lagts fast i avtalet mellan huvudmännen. Det statliga
uppdraget har också definierats tydligare. Uppföljningen vad gäller det
statliga anslagets användning och resultat är enligt regeringens mening av
särskild betydelse. Ett arbete har inletts inom rådet som syftar till
ytterligare förbättringar härvidlag. Regeringen avser noga följa rådets
fortsatta arbete med effektivisering av verksamheten.

Exportfrämjande kommer även i fortsättningen att ges stor vikt inom
utrikesrepresentationen för att effektivt och kompetent fungera som
Exportrådets utlandsorganisation i länder som saknar handelssekreterare
eller samarbetsavtal med handelskammare. Det finns också goda skäl att
eftersträva ett utökat samarbete med handelskammare utomlands.

Behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges
Exportråd beräknas till totalt 216 miljoner kronor för det förlängda
budgetåret 1995/96.

Fortsatt behov föreligger av vissa medel till regeringens disposition för
exportfrämjande verksamhet. Medelsbehovet uppskattas till 15 439 000
kr för det förlängda budgetåret 1995/96. Därutöver kan tillgängliga
reservationsmedel under anslaget också användas för konkreta insatser
efter särskild prövning av regeringen.

För budgetåret 1995/96 uppgår medelsbehovet till totalt 231 439 000
kr. Kostnadsutvecklingen och därmed anslagsbehovet styrs bl.a. av
kronkursens utveckling. Vid anslagsberäkningen har bl.a. beaktats de
besparingar om totalt 10 % som har ålagts detta anslag under den
kommande treårsperioden. Den sammanlagda besparingen uppgår år 1998
till ca 20 miljoner kronor.

170

Anslag          Förslag

1994/95         1995/96

1. Exportfräm-
jande åtgärder

132 500 000

216 000 000

2. Till
regeringens
disposition

17 285 000

15 439 000

Summa anslag

149 785 000

231 439 000

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 231 439 000 kr.

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar

1993/94 Utgift 496 942 718

1994/95 Anslag         1 000

1995/96 Förslag         1 000

Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av
garantier främja svensk export. Garantin utgör en försäkring mot vissa
förluster i samband med export och investeringar i utlandet. För garantin
betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker efter
beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett n-system
(normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild
vikt läggs vid det svenska samhällsintresset. Anslaget används för att ge
EKN kompensation för den ränta nämnden betalar för sin upplåning
avseende den gamla verksamheten (garantier utfärdade före den 1 juli
1990), för att ge EKN ersättning för skuldnedskrivningar och för att
nämnden skall kunna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens
vägnar.

Exportkreditnämnden

EKN har med skrivelse den 13 oktober 1994 inkommit med underlag för
en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning.

171

Ramar för EKN-garantier

Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår
till 90 000 miljoner kronor, varav 30 000 miljoner kronor har reserverats
för n-garantier och 60 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen
har beslutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till 25 000 miljoner
kronor för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier.
Utöver ramen för exportkreditgarantier finns en särskild ram för
investeringsgarantier på 2 000 miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick
den 30 juni 1994 till ca 14 300 miljoner kronor för n-garantier, ca 36
200 miljoner kronor för LT-garantier och drygt 200 miljoner kronor för
investeringsgarantier.

För n-garantier föreslår EKN att den av riksdagen fastställda ramen
höjs från 30 000 miljoner kronor till 35 000 miljoner kronor. För LT-
garantier föreslås en höjning från 60 000 miljoner kronor till 65 000
miljoner kronor. EKN föreslår oförändrad ram för investeringsgarantier.

Förslaget om höjningar av ramarna motiveras av förändrade
beräkningmetoder av EKN:s engagemang och av behov av utrymme för
vissa större affärsprojekt.

EKN och det europeiska integrationsarbetet

I enlighet med sitt uppdrag har EKN bevakat utvecklingen inom EU i
syfte att bedöma vilka krav på förändringar i verksamheten som EU-
medlemskapet kan innebära. Kommissionen förbereder f.n. särskilda
konkurrensregler beträffande statligt stöd till exportkreditförsäkring. De
planerade reglerna syftar till att hindra statlig eller statligt stödd
exportkreditförsäkringsverksamhet att konkurrera på ojämlika villkor med
privata försäkringsbolag på det s. k. konkurrensutsatta området. Ett
utkast till s.k. meddelande har under hösten 1994 diskuterats inom
kommissionen och i ministerrådets arbetsgrupp för exportkrediter. Det är
oklart när regler på detta område kan komma att antas. Efter publicering
väntas medlemsstaterna ha ett år på sig för att ändra sina system.

Vad gäller icke konkurrensutsatt exportkreditförsäkring arbetar EU
sedan år 1991 med att söka harmonisera medlemsstaternas verksamhet i
syfte att skapa lika konkurrensvillkor vid export såväl inom som utanför
EU. Kommissionen har i juli 1994 lämnat förslag till direktiv på detta
område, som berör garantivillkor, premier samt utbud av garantier. Till
de grundläggande principerna hör att premier skall vara riskavspeglande
och i huvudsak kostnadstäckande samt att det skall finnas en självrisk.
Det är oklart när ett slutligt direktiv kan komma att antas.

Internationell harmonisering av premier och EKN:s premier

Ansträngningarna att åstadkomma internationella riktlinjer inom OECD
för premier och därtill relaterade faktorer fortsätter. Den s.k. consensus-
gruppen tillsatte i slutet av september 1994 en arbetsgrupp med mandat
att utarbeta förslag till gemensamma riktlinjer för landriskklassificering

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

172

och premiesättning samt förbättrat informationsutbyte om de premienivåer
som tillämpas. Strävan är att lämna en redovisning till OECD:s
ministermöte på försommaren 1995. Sverige har genom EKN spelat en
pådrivande roll i dessa diskussioner.

Flera länder har de senaste åren genomfört förändringar i sina
premiesystem, som lett till ökad premiedifferentiering. Därmed har dessa
system blivit mer lika det svenska. Särskilt betydelsefullt är att
premiesystemet i Tyskland förändrats i riktning mot EKN:s.

Matchning

Statsmakterna har angivit att EKN i enstaka fall och när särskilda skäl
föreligger skall kunna erbjuda samma villkor som ett konkurrerande
företags garantiinstitut.

EKN tar i sin skrivelse upp frågan om när sådan matchning skall kunna
ske. EKN noterar bl.a. att matchning skall ske inom ramen för
begränsningen att garantigivningen skall gå ihop. EKN gör
sammanfattningsvis bedömningen att man inom ramen för gällande
riktlinjer har svårt att verka för konkurrensneutralitet genom att matcha
andra länders garantiinstitut. Någon enstaka matchning i samband med
mindre affärer anses dock vara möjlig.

Skuldlättnadsåtgärder

EKN har som resultat av omförhandlingar inom Parisklubben skrivit av
fordringar på ett antal länder. Vad gäller Polen har 1 900 miljoner kronor
skrivits av för vilket EKN över statsbudgeten erhållit ersättning med 774
miljoner kronor. För Egypten finns en villkorad avskrivning om ca 430
miljoner kronor som kommer att genomföras när tredje och sista steget
i skuldlättnadsoperationen är avklarad. För de två första stegen har EKN
över statsbudgeten erhållit ersättning om 63 miljoner kronor. För det
tredje steget beräknas ersättningen uppgå till 42 miljoner kronor.

För de fattigaste och mest skuldtyngda länderna ges inom Parisklubben
sedan några år 50 % skuldminskning. Kreditorerna är ense om att öka
koncessionaliteten och omförhandla ländernas hela utestående skuldstock.
Hittills har närmare 200 miljoner kronor skrivits av på dessa länder för
vilket EKN ersatts med ca 50 miljoner kronor via biståndsanslaget. Enligt
den modell för ersättning som utarbetats erhåller EKN en ersättning som
uppgår till ca en tredjedel av avskrivet belopp. När räntefrihet beviljas,
har EKN ersatts till fullo för detta via biståndsanslaget, hittills med ca
140 miljoner kronor.

Medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar

EKN framför i sin skrivelse önskemål om att erhålla bemyndigande att
medverka vid återvinning av ogaranterade fordringar i de fall EKN
bedömer att särskilda skäl för sådan medverkan föreligger och när
intresse härför finns hos svenska företag eller banker och i
gäldenärslandet. De principiella betänkligheter som kan finnas att bistå

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

173

företag som underlåtit att söka garanti bör enligt EKN kunna övervinnas Prop. 1994/95:100
genom avgifter, som dels täcker kostnaderna för verksamheten ifråga, Bilaga 4
dels undanröjer potentiella risker för att den egna verksamheten skall
påverkas negativt.

Prognoser och bedömningar av verksamhetens resultat

EKN redovisar i sin skrivelse prognoser för det kassamässiga resultatet
under verksamhetsåren 1994/95 och 1995/96 samt bedömningar av det
ackumulerade riskvärderade resultatet enligt tre alternativ: normal,
optimistisk och pessimistisk. Såväl de kassamässiga som riskmässiga
värderingarna präglas enligt EKN av betydande osäkerhet bl.a. till följd
av att en stor del av garantiengagemanget och fordringarna är
koncentrerade till ett fåtal länder.

För den gamla verksamheten pekar prognoserna i normalaltemativet
mot ett kassamässigt överskott om ca 110 miljoner kronor budgetåret
1994/95 följt av överskott om ca 200 miljoner kronor budgetåret 1995/96
(i beloppet för 1994/95 ligger en ersättning från statsbudgeten på 40
miljoner kronor). Det optimistiska alternativet förutser ett överskott på
ca en miljard kronor budgetåret 1995/96 medan det pessimistiska i stället
räknar med en förlust på drygt två miljarder kronor.

Vad gäller det ackumulerade riskmässiga resultatet per den 30 juni
1994 pekar EKN:s normalalternativ mot ett slutresultat på plus en miljard
kronor medan de pessimistiska och optimistiska alternativen visar på
underskott respektive överskott om ca 5 miljarder kronor. I beloppen
ingår inte vissa kostnader som under åren ersatts över statsbudgeten,
tillsammans ca 3,5 miljarder kronor.

Prognoserna för den nya verksamheten pekar enligt EKN:s
normalalternativ mot ett kassamässigt underskott budgetåret 1994/95 på
50 miljoner kronor följt av överskott på drygt 300 miljoner kronor
budgetåret 1995/96. Det pessimistiska alternativet visar för budgetåret
1995/96 ett underskott på ca 900 miljoner kronor medan det optimistiska
anger ett överskott på närmare 800 miljoner kronor. Det riskmässiga
resultatet i den nya verksamheten per den 30 juni 1994 pekar mot ett
resultat strax under noll. De optimistiska och pessimisiska alternativen
pekar i stället mot överskott på 0,5 miljarder kronor respektive
underskott på 3,1 miljarder kronor.

Finansiering av verksamheten

EKN föreslår att nämndens kredit hos Riksgäldskontoret för den gamla
verksamheten sänks till 2 700 miljoner kronor (från 3 700 miljoner
kronor). Vidare föreslås att lånerätten i utländsk valuta höjs till motvärdet
av 1 500 miljoner kronor (från 1 000 miljoner kronor).

För den nya verksamheten föreslår EKN att krediten hos
Riksgäldskontoret förblir oförändrad - 1 400 miljoner kronor - medan
en höjning till motvärdet av 500 miljoner kronor föreslås för
upplåningsrätten i valuta (från 200 miljoner kronor). Nämnden föreslår                 174

att ytterligare finansieringsbehov täcks via anslaget om det skulle visa sig

att den föreslagna upplåningsrätten skulle vara otillräcklig.

EKN föreslår vidare att nämnden, i likhet med innevarande budgetår,
får räntekompensation för hela sin upplåning för den gamla
verksamheten. Kostnaderna för detta under budgetåret 1995/96 väntas
uppgå till 275 miljoner kronor.

EKN har i sin skrivelse också behandlat vissa frågor rörande den
särskilda garantiramen för Baltikum och Ryssland.

Regeringens överväganden

Regeringen delar EKN:s bedömning att de av riksdagen fastställda
ramarna för exportkreditgarantiverksamheten bör utökas. Regeringen
delar även EKN:s bedömning vad gäller de rörliga krediterna hos
Riksgäldskontoret och upplåningsbehovet i utländsk valuta.

Skuldlättnader inom Parisklubben kan medföra avsevärd minskning av
utestående fordringars nominella belopp. Regeringen delar EKN:s
uppfattning att nämnden bör ersättas för dessa.

Regeringen anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin
upplåning för den gamla verksamheten.

Utvecklingen inom EU på exportkreditområdet är av stor betydelse för
EKN. Det är angeläget att EKN noga följer denna utveckling och att
nämnden förbereder och lämnar förslag till nödvändiga
anpassningsåtgärder.

Det internationella samarbetet på exportkreditområdet har varit av stor
betydelse för att minska subventioner och åstadkomma förbättrad
konkurrensneutralitet. EKN har spelat, och spelar, en framträdande roll
i detta arbete, både inom OECD och Bern-unionen. För svenskt
vidkommande är det av särskild betydelse att verka pådrivande vad
gäller premier och kostnadstäckning.

Regeringen instämmer i EKN:s bedömning i frågan om matchning av
andra instituts garantivillkor.

Regeringen anser att EKN bör bemyndigas medverka vid återvinning
av ogaranterade fordringar i de fall då EKN bedömer att särskilda skäl
för sådan medverkan föreligger. EKN bör därvid bemyndigas att ta ut
avgifter som täcker nämndens kostnader för verksamheten i fråga och
som undanröjer risken att den egna garantiverksamheten skail påverkas
negativt.

Frågor rörande den särskilda exportkreditgarantiramen för de baltiska
länderna och Ryssland, vilken administreras av EKN, kommer att
behandlas av regeringen i en särskild proposition om samarbetet med
Central- och Östeuropa våren 1995.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av en statsgaranti
till ett belopp av 35 000 000 000 kr för n-garantier och 65 000 000 000
kr för LT-garantier,

2. medger att staten åtar sig ett betalningsansvar i form av en
statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

175

2 000 000 000 kr,

3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s förfogande
hos Riksgäldskontoret får uppgå till 2 700 000 000 kr för den gamla
verksamheten och till 1 400 000 000 kr för den nya verksamheten,

4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå till
motvärdet av 1 500 000 000 kr för den gamla verksamheten och
motvärdet av 500 000 000 kr för den nya verksamheten,

5. godkänner vad regeringen har uttalat om s.k. matchning,

6. godkänner att EKN bemyndigas medverka vid återvinning av
ogaranterade fordringar då särskilda skäl talar för sådan medverkan,

7. bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om avgifter för EKN:s
medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar,

8. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar under budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
1 000 kr.

E 4. Krigsmaterielinspektionen

1994/95 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

4 708 701

5 084 000

8 204 000

varav 5 446 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export av
sådan materiel. Under krigsmaterielinspektören lyder vidare verksamhet
rörande exportkontroll av strategiskt känsliga produkter. Denna
verksamhet finansieras dock inte över detta anslag.

KMI har till sitt förfogande dels det tekniskt-vetenskapliga rådet, som
bistår krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frågor om
avgränsning mellan civil och militär materiel, dels den parlamentariskt
sammansatta rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor, som har
inrättats för att främja ökad insyn och samråd i frågor som rör
krigsmaterielexport.

Kostnaderna för verksamheten, exklusive nämnderna, täcks av avgifter,
som redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifter från
tillverkare av krigsmateriel beräknas i förhållande till levererat värde och
tas ut i slutet av budgetåret. Avgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel
ur riket erläggs av exportörer, som inte har tillverkningstillstånd.

För budgetåret 1994/95 har KMI undantagits från reglerna i
kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) om räntekonto med kredit i
Riksgäldskontoret och om lån för investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål. Vidare gäller att KMI inte skall tillämpa
förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och
anslagsframställning.

I en intern promemoria, daterad den 28 september 1994, har KMI
sammanställt anslagsredovisning för budgetåret 1993/94, övriga uppgifter

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

176

avseende kalenderåret 1993 samt förslag rörande anslags- och Prop. 1994/95:100
investeringsbehov för budgetåret 1995/96.                              Bilaga 4

Av anslagsredovisningen framgår att KMI:s kostnader uppgick till ca

4,7 miljoner kronor budgetåret 1993/94, varav 55 000 kr avsåg
nämnderna. Anslagskrediten uppgick till ca 285 000 kr.

Under kalenderåret 1993 behandlade inspektionen 2 028 st
utförselansökningar. Värdet av under år 1993 meddelade utförselbevis för
försåld krigsmateriel uppgick till 6 105 miljoner kronor. Vid årsskiftet
1993/94 hade 175 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka
krigsmateriel.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Resurser

Ramanslag 8 204 000 kr

Övrigt

Anslaget har reducerats med 510 000 kr som utgjorde
engångsbelopp för viss ADB-utrustning budgetåret 1994/95. Pris-
och löneomräkningen uppgår till 180 000 kr. För ökat resursbehov
för bl.a. ökade lokalkostnader och resor har anslaget därutöver
räknats upp med 1 163 000 kr.

Slutsatser

Krigsmaterielinspektionen är undantagen från bestämmelserna om
årsredovisning och anslagsframställning. Följaktligen redovisar
regeringen inte heller någon bedömning av verksamhetens resultat. Den
interna anslagsredovisningen m.m. som har upprättats utgör dock
tillräckligt underlag för regeringens ställningstagande angående
anslagsbehovet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 8 204 000 kr.

177

12 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 100. Bilaga 4

E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

2 250 000

2 500 000

5 118 000

varav 2 564 000

beräknat för juli 1995-juni 1996

Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats
mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Ett reviderat
avtal ingicks sommaren 1994. Stiftelsen har som syfte att främja
kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållandena i Central- och
Östeuropa och OSS-området.

Genom nämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att lämna
årliga bidrag för att täcka stiftelsens kostnader. Därmed ges garanti för
stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidraget från staten uppgår
budgetåret 1994/95 enligt avtalet till 2,5 miljoner kronor. Var och en av
de övriga intressenterna bidrar med 150 000 kr. Beloppen räknas upp
årligen med hänsyn till prisutvecklingen.

För budgetåret 1995/96 beräknas statens bidrag till 5 118 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret
1995/96 anvisar ett anslag på 5 118 000 kr.

E 6. Europainformation m.m.

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

51 236 511

21 000 000

9 000 000

Reservation 9 968 699

varav 6 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Utrikesdepartementet har under flera år bedrivit en omfattande
informationsverksamhet om det europeiska integrationsarbetet.
Målsättningen är att förse svensk allmänhet med en omfattande och saklig
information.

En saklig och bred informationsverksamhet behövs även efter
folkomröstningen om det fortsatta europeiska integrationsarbetet.
Verksamheten kommer också fortsättningsvis att omfatta publikationer av
olika slag om EU och eventuellt EES. Bland annat kommer grönböcker
att utgöra en del av denna verksamhet. Särskilda medel - 21 000 000 kr
- har under budgetåret 1994/95 funnits för en sådan verksamhet inkl,
verksamheten vid Sekretariatet för Europainformation fram till

178

folkomröstningen om EU. Det här beräknade medelsbehovet för Prop. 1994/95:100
budgetåret 1995/96 beräknas uppgå till 9 000 000 kr. Regeringen torde Bilaga 4
emellertid få anledning att återkomma till riksdagen i frågan om den
fortsatta EU-informationen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Europainformation m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 9 000 000 kr.

E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

-118 494 305

1 000

1 000

Från anslaget betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) för
skillnad mellan ut- och upplåningsräntor samt för kursförlust inom ramen
för systemet med statsstödda exportkrediter som SEK lämnar enligt
riksdagens beslut år 1978 samt 1990. Systemet innebär att SEK har givits
möjlighet att finansiera exportkrediter till villkor som överensstämmer
med internationellt överenskomna regler. Detta kan leda till att
utlåningsräntorna ligger under upplåningskostnadema. Staten täcker
eventuell skillnad mellan utlåninggsränta och upplåningskostnad samt den
kursförlust som kan uppkomma vid ut- och upplåningen. SEK bedriver
upp- och utlåning för dessa krediter i en särskild, avgränsad del av
bolagets verksamhet och redovisar en särskild balansräkning för denna
kreditgivning. Villkoren för krediterna står i överensstämmelse med den
överenskommelse om begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning
som Sverige har biträtt, den s.k. consensus-överenskommelsen inom
OECD.

Förhandlingar om ändringar i denna överenskommelse har nyligen
resulterat i att villkoren för de statsstödda krediterna ytterligare
marknadsanpassats. Ändringarna innebär bl. a. att den subventionerade
SDR-räntan avvecklas efter en ettårig övergångsperiod och att
länderklassificeringen ändras.

Den statsstödda verksamheten beräknas verksamhetsåret 1994/95 ge ett
överskott i storleksordningen 90 miljoner kronor.

Regeringen har efter bemyndigande från riksdagen beslutat att den s.k.
löftesprovisionen inom det statsstödda systemet skall utgå med normalt
0,25 %.

179

Regeringens överväganden                                       Prop. 1994/95:100

SEK-systemet för statsstöd till finansiering av kapitalvaruexport infördes öiläga 4
för att möta de kraftiga subventioner av villkoren vid exportkrediter som
andra länder började tillämpa under 1970-talet.

Efter förhandlingar inom OECD har subventionsinslagen gradvis
reducerats. Den senaste ändringen innebär i princip att endast
marknadsräntor eller s.k. CIRRar (commercial interest reference rates)
är tillåtna efter en viss övergångsperiod. Samtidigt har SEK i allt högre
grad inriktat sig på att erbjuda krediter utan statsstöd genom att
expandera den marknadsmässiga verksamheten. SEK har också lyckats
erbjuda svenska exportörer mycket konkurrenskraftiga kreditvillkor i
marknadssektorn. Regeringen ser positivt på denna utveckling och
Sverige har inom OECD aktivt arbetat för att räntesubventionering skall
avvecklas.

Möjligheterna att lämna statsstödda krediter för export kan i vissa fall
vara utslagsgivande för svenska företags möjligheter att erhålla order. För
svenska exportörer är det väsentligt att ha tillgång till de kreditofferter
med fast ränta som SEK kan erbjuda inom det statsstödda systemet.
Regeringen anser också att SEK skall ha möjlighet att lämna krediter med
villkor som motsvarar vad företag i konkurrentländerna kan erhålla.

Under år 1994 har upplåningsräntorna stigit vilket medfört att intresset
för statsstödda krediter åter ökat. Detta medför sannolikt enligt SEK:s
beräkningar att under år 1994 beviljade statsstödda krediter kommer att
leda till kostnader för staten under budgetåret 1995/96. Beräkningen av
utfallet är dock osäker. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt
belopp av 1 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk
Exportkredit för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000
kr.

E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m.

1993/94 Utgift -12 956 546
1994/95 Anslag           1 000

1995/96 Förslag           1 000

Under detta anslag redovisas kostnader för räntestöd till finansiering av
export av fartyg. Enligt tidigare riksdagsbeslut upphörde denna stödform
i och med utgången av år 1989. Kostnadsberäkningen bygger på en

180

bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat och avser tidigare
gjorda åtaganden. Genom att volymerna sjunker i takt med att skulderna
återbetalas minskar statens kostnader. Kreditgivningen förväntas
budgetåret 1994/95 uppvisa ett överskott på 10 miljoner kronort.
Anslaget kan dock komma att belastas och bör därför föras upp med ett
formellt belopp av 1 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av
fartyg m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

56 388 886

50 000 000

42 000 000

varav 28 000 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

1997 Beräknad besparing 13 000 000

1998 Beräknad besparing 12 000 000

Under detta anslag redovisas extra kostnader som har uppkommit för
vissa äldre förmånliga krediter till u-länder. Ett nytt system för s.k. u-
krediter infördes den 1 januari 1985. Detta anslag belastas endast med
kostnader för åtaganden som har gjorts intill utgången av år 1984.
Kostnaderna kommer successivt att minska. Kostnadsberäkningen bygger
på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat. Regeringen
beräknar kostnaderna för budgetåret 1995/96 till 42 000 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-
länder för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 42 000 000
kr.

181

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. Prop. 1994/95:1 oo

Bilaga 4

Inledning

Under littera F finansieras verksamhet som direkt stöder svensk
utrikespolitik samt information och kunskapsinhämtande i nedrustnings-
och säkerhetspolitiska frågor. Det första området utgörs av
Utrikesdepartementets anlitande av Försvarets forskningsanstalts (FOA)
sakkunskap vid förhandlingar om nedrustnings- och säkerhetspolitik samt
stöd åt studier, konferenser m.m. av utrikespolitisk betydelse.

På det andra området sker verksamheten genom bidrag till
organisationer och stiftelser för information, studier och forskning om
säkerhetspolitisk och fredsbefrämjande utveckling, stöd åt Stockholms
internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska
Institutet. Verksamheten vid dessa institut är inriktad på forskning och
information, främst genom utgivandet av publikationer.

Den beräknade utgiftsutvecklingen på det nedrustnings- och
säkerhetspolitiska området t.o.m. år 1998 till följd av förslagen i 1995
års budgetproposition är följande:

Mkr

Utgift

1993/94

Anvisat

1994/95

Förslag

1995/96

varav be-
räknat för
juli 95-juni

96

Beräknad
besparing
1997'

Beräknad
besparing
1998'

64,8

60,5

92,5

59,8

-1.6

-1,6

¹ Prisnivå 1995/96

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom det
nedrustnings- och säkerhetspolitiska området för budgetåren 1997 och
1998 som regeringen förordar.

F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska

området

1993/94

Utgift

2 770 011

Reservation 783 979

1994/95

Anslag

2 511 000

1995/96

Förslag

3 641 000

varav 2 427 000

beräknat for juli 1995-juni 1996

1997 Beräknad besparing 63 000

1998 Beräknad besparing 63 000

182

Från anslaget lämnas stöd till seminarier, utredningar, studier, Prop. 1994/95:100
publikationer m.m. av utrikespolitisk betydelse.                          Bilaga 4

Som exempel på stöd från anslaget budgetåret 1994/95 kan nämnas
arrangerandet av ett internationellt seminarium om landminor, värdskapet
för den internationella missilkontrollregimens årskonferens i Sverige samt
studiebesök i Sverige av FN:s kurs för diplomater med inriktning på
nedrustning.

Det föreslagna beloppet för budgetåret 1995/96 samt de beräknade
utgifterna kommande budgetår innebär en besparing med 10% eller
252 000 kr jämfört med innevarande budgetår.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 641 000 kr.

F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

16 529 393

10 000 000'

17 000 000

Reservation 5 649 918

varav 9 667 000

beräknat för juli 1995-juni 1996

1997 Beräknad besparing 250 000

1998 Beräknad besparing 250 000

¹ Utöver detta anslag disponeras för ändamålet drygt 3 000 000 kr från
Fredslotteriet, Svenska Penninglotteriet AB.

Anslaget disponeras enligt förordningen (1993:983) om statligt stöd för
information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling till svenska organisationer och stiftelser som bedriver
informationsverksamhet och opinionsbildning om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling. Bidrag lämnas i form av organisationsstöd och
projektbidrag. En beredningsgrupp utsedd av regeringen granskar
ansökningar och ger yttrande till regeringen.

183

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Regeringen anser att det är väsentligt att kunskap och intresse för
frågor som rör fred och säkerhetspolitik stimuleras. Stödet till
organisationer för detta ändamål fyller därför en viktig funktion.
Aktiva medlems insatser är en förutsättning för att bidragen skall nå
sitt syfte. Som en del av regeringens sparplan föreslås att anslaget
under en kommande treårsperiod minskas med 10% eller
1 000 000 kr. Vid fördelningen av anslaget över tolv respektive
arton månader kommande budgetår har hänsyn tagits till att
huvuddelen av utbetalningarna sker under andra hälften av
kalenderåret.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
17 000 000 kr.

F 3. Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

21 396 000

21 850 000

32 360 000

varav 21 444 000

beräknat för juli 1995-juni 1996

1997 Beräknad besparing 656 000

1998 Beräknad besparing 656 000

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut skall i enlighet med de
grunder för bidrag som riksdagen godkänt bedriva forskning i konflikt-
och samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet.

Syftet med forskningen är att ge bidrag till förståelsen av betingelserna
för fredliga lösningar av mellanstatliga konflikter och för en stabil fred.

SIPRI har väl redovisat verksamheten under perioden 1993/1994 med
beskrivning över institutets aktiviteter, skrifter och organisation.

I revisionsberättelsen för verksamhetsåret 1993/94 har några
anmärkningar inte framkommit.

184

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

SIPRI:s forskning och publikationer och övrig
informationsverksamhet röner stor internationell uppmärksamhet.
Som en följd av den förändrade omvärlden har SIPRI förändrat
inriktningen i sin forskning. Nya forskningsprogram som icke-
spridning av massförstörelsevapen, efterlevnad av
nedrustningfördrag samt fredsbevarande och regional säkerhet faller
väl inom ramen för regeringens prioriteringar på
nedrustningsområdet.

SIPRI omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med
1 092 000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av
nivåsänkning med 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts
med 2 404 000 kr eller 11%. Externa bidragsgivare beräknas
innevarande budgetår svara för knappt tre miljoner av institutets
finansiering. Det är av vikt att en större del av institutets
finansiering gradvis söks från andra källor än statsbudgeten.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 32 360 000 kr.

F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell

säkerhet

1993/94

Utgift

9 883 228

1994/95

Anslag

12 259 000

1995/96

Förslag

18 711 000

varav 12 401 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

1997 Beräknad besparing 368 000

1998 Beräknad besparing 367 000

Målet med anslaget är att tillföra departementet teknisk och vetenskaplig
sakkunskap från Försvarets forskningsanstalt (FOA) vid förhandlingar om
nedrustning, rustningsbegränsningar och internationell säkerhet .

Anslaget belastas med utgifter för verksamhet inom:

- kärnvapenfrågor omfattande studier av kärnvapenspridning samt
insamling och analys av luftburen radioaktivitet,

- seismisk provövervakning vars huvudsakliga syfte är att ge tekniskt
underlag för de internationella förhandlingarna om ett fullständigt stopp
för kärnvapenprov,

185

- frågor som rör biologiska och kemiska vapen,

- europeisk säkerhet omfattande studier av den politiska, militära och
ekonomiska utvecklingen i Europa i syfte att ge bättre beslutsunderlag för
konfliktprevention, krishantering, deltagande i internationella operationer
m.m.

Regeringens överväganden

Med hänsyn till att huvuddelen av FOA:s verksamhet finansieras
av Försvarsdepartementet faller det sig naturligt att
årsredovisningen domineras av denna verksamhet.
Årsredovisningen ger dock en god beskrivning av det arbete som
utförts för UD:s räkning.

Fördelningen på olika områden får anses ha följt de riktlinjer som
angivits i regleringsbrevet.

I revisionsberättelsen utförd av Riksrevisionsverket anmärks att
anslaget överskridits med 65 728 kr. Överskridandet noteras även
i FOA:s årsredovisning. FOA har erinrats om nödvändigheten av
att använda sig av sådana redovisningsrutiner att anslaget i
fortsättningen inte överskrids.

Regeringen anser att FOA:s sakkunskap är en förutsättning för att
upprätthålla hög kompetens i förhandlingar på nedrustningsområdet.
Anslaget omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig
konsumtion. Budgetåret 1995/96 har anslaget räknats ned med 613
000 kr. Vid årets utgång motsvaras besparingen av nivåsänkning
med 5%. År 1998 beräknas anslagsnivån ha sänkts med 1 348 000
kr eller 11%. I första hand bör besparingen falla på de
administrativa kostnaderna.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet för
budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 18 711 000 kr.

F 5. Utrikespolitiska Institutet

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

10 889 706

10 340 000

15 579 000¹

varav 10 325 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

1997 Beräknad besparing 310 000

1998 Beräknad besparing 310 000

¹ varav 100 000 kr engångsanvisning

Målet med Utrikesdepartementets anslag till Utrikespolitiska Institutet är

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

186

att främja intresse för och kunskap om internationella frågor samt att Prop. 1994/95:100
stödja forskning rörande internationell politik.                            Bilaga 4

Institutets informationsverksamhet inriktas framför allt på utgivande av

skrifter och nyhetsbrev samt tillhandahållande av ett bibliotek och arkiv.

Sedan tjugo år bedrivs forskning i internationell politik.

Utrikespolitiska Institutet har väl redovisat verksamheten och
räkenskaperna för kalenderåret 1993.

I revisionsberättelse för år 1993 finns inga anmärkningar mot
årsredovisningen.

Regeringens överväganden

Utrikespolitiska Institutets information om internationella frågor
och den forskning och studier, som institutet bedriver, fyller en
viktig funktion. Av det föreslagna anslaget föreslås 100 000 kr
avsättas för att finansiera forskningsprojektet "The European
Security Order and the Common Foreign and Security Policy of the
European Union”. Utrikespolitiska Institutet omfattas av
regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. Budgetåret
1995/96 har anslaget räknats ned med 517 000 kr. Vid årets utgång
motsvaras besparingen av nivåsänkning med 5%. Ar 1998 beräknas
anslagsnivån ha sänkts med 1 137 000 kr eller 11%. Det är därför
angeläget att institutet fortsätter sina ansträngningar att finna nya
finansieringskällor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag
på 15 579 000 kr.

F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

3 323 996

3 588 000

5 248 000

varav 3 499 000

Reservation 176 004

beräknat för juli 1995-juni 1996

Under anslaget stöds forskning av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse med Utrikespolitiska Institutet som den störste
bidragsmottagaren för ett treårigt forskningsprogram.

187

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
5 248 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

188

G. Samarbete med Central- och Östeuropa

Regeringen avser att under våren presentera ett flerårigt sammanhållet
program för samarbetet med Central- och Östeuropa i en särproposition.
Till programmet kommer att föras insatser från Miljödepartementet
motsvarande 145 800 000 kr för budgetåret 1994/95. Propositionen
kommer bl.a. att grundas på den utvärdering som har gjorts av
Kommittén för analys av utvecklingssamarbetet (Ds 1994:134 Sveriges
samarbete med Central- och Östeuropa).

Riksdagen har i avvaktan på utvärdering av nuvarande program
bemyndigat regeringen att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram
för Central- och Östeuropa få göra utfästelser under budgetåret 1994/95
intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr avseende budgetåret 1995/96.
Beloppet avser en period på 12 månader.

G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa

För innevarande budgetår har ett anslag på 756 499 000 kr anvisats för
samarbetet med Central- och Östeuropa. I avvaktan på att beredningen av
det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp med 855 999 000 kr.
Beloppet avser en period på 18 månader. I anslagsbeloppet ingår
överförda medel från Miljödepartementet motsvarande 219 000 000 kr.
Från anslagsbeloppet har avdragits 503 miljoner kr för avgift till EU.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Samarbete med
länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1995/96 beräknar ett
reservationsanslag på 855 999 000 kr.

G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av
statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa

För innevarande budgetår har ett anslag på 1 000 kr anvisats. I avvaktan
på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas anslaget upp
med 1 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Täckande av
eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central-
och Östeuropa för budgetåret 1995/96 beräknar ett förslagsanslag på
1 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

189

G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för Prop. 1994/95:100
finansiellt stöd och exportkreditgarantier                       Bilaga 4

För innevarande budgetår har ett anslag på 240 000 000 kr anvisats. I
avvaktan på att beredningen av det kommande samarbetet slutförs tas
anslaget upp med 360 000 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa
budgetår. Beloppet avser en period på 18 månader.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Avsättning för
förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkredit-
garantier för budgetåret 1995/96 beräknar ett reservationsanslag på
360 000 000 kr.

190

Bilaga 4.1

SVERIGES SAMLADE BIDRAG TILL FN

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4.1

Myndighet FN-organisation

Utfall 93/94 Obl/friv/ind

1. JUSTITIEDEPARTEMENTET

WIPO                                   1 232 550 obl.

2. UTRIKESDEPARTEMENTET

FN.s reguljära budget

92 847 483

obl.

FN:s fredsbev. operationer

268 400 001

•t

UNIDO

9 786 391

Kemvapenkonventionen

1 624 364

FN:s konferens om miljö

och utveckling

12 640 000

friv.

*

FN:s rasdiskriminerings-

kommitté

25 420

obl.

Fredsbevarande insatser

878 431 963

friv/ind

[*

Befolkningskonferensen

1 981 250

*

ECOSOC

22 326

II

*

FAC

53 000 000

II

*

IDA

780 435 886

II

IEFR/PRO

105 000 000

**

IFAD

46 582 514

’’

**

ICPO

2 000 000

*

ITC

1 500 000

II

*

UNCDF

40 000 000

II

**

UNCTAD

2 021 250

*

UNDA

1 500 000

II

*

UNDCP

40 000 000

II

**

UNDP

560 000 000

**

UNEP

200 000

*

UNESCO

4 000 000

*

UNETPSA

1 250 000

*

UNFPA

140 000 000

**

UNHCR

331 500 000

**

UNICEF

350 000 000

**

UNIFEM

4 000 000

**

UNRWA

130 000 000

**

UNSO

950 000

*

UNTF

3 000 000

*

* = projektstöd, ** = basbudgetstöd

191

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4.1

Myndighet

FN-organisation

Utfall 93/94

Obl/friv/ind

WFP (FAC.IEFR/PRO)

270 000 000

**

WHO

73 500

*

SIDA

FAO

148 249 217

friv.

*

HABITAT

2 000 000

11

*

11

IAEA

6 414 285

11

*

11

IFAD

553 013

1!

*

ILO

15 019 817

II

*

11

IMO

4 051 948

II

*

11

ITC

6 747 057

11

*

11

Mekong k

11 234 000

11

*

11

UNCTAD

900 000

11

*

UNDCP

1 805 000

UNDHA

34 018 603

11

UNDP

100 767 889

11

UNEP

8 750 000

II

UNESD

1 250 000

II

UNESCO

13 077 785

11

11

UNFPA

4 572 260

'•

11

UNHCR

281 075 499

friv.

11

UNICEF

512 860 448

II

*

UNIDO

478 562

*

UNIFEM

400 000

II

*

UNRWA

6 250 000

II

♦

11

UNSO

34 769 559

11

*

11

UNV

3 548 165

11

*

WFP

69 380 332

II

*

11

WHO

112 324 078

11

*

WIPO

1 630 000

II

*

WMU

20 888 418

*

Övrigt

57 877 440

11

IDA

338 933 380

SAREC

ICTP

4 000 000

11

*

UNESCO

2 255 000

11

**

UNRISD

5 000 000

*

WHO

36 670 328

*

SwedeCorp

ILO

6 250 153

11

*

11

ITC

1 808 680

*

BITS

UNDESD

364 800

5 829 096 336

11

*

3. FÖRSVARSDEPARTEMENTET

UNPROFOR        ca

460 000 000

indir.

192

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4.1

4. SOCIALDEPARTEMENTET

WHO

" för rapportering om
läkemedelsbiverkning
FN:s familjeår, projekt
Folkhälsoinstitutet

WHO:s aktion mot tobak
Övrigt

36 646 83

2 591 000

5 096 800

100 000

853.656

45 288 290

obl.

It

" /indir.

friv.

t!

5.

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

6.

7.

8.

IMO

1 482 256

obl.

OTIF

1 613 469

tt

IRCA

10 069

Luftfarts-
verket
Post-& Tele-

ICAO

3 592 186

It

styrelsen

ITU

9 215 144

obl.

» !!

VGE/ITU

156 938

friv.

Posten

UPU

2 548 500

obl.

SMHI

WMO

4 168 000

11

11

689 QQQ

friv.

23 475 562

FINANSDEPARTEMENTET

SCB

FN

3 300 000

ind.

Boverket

UNESCO

100 000

friv.

3 400 000

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

UNESCO

30 944 686

obl.

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

FAO

31 669 609

obl.

*

*

*

9. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

ILO

20 360 782

13 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4.1

10. KULTURDEPARTEMENTET

UNHCR
UNHCR/IOM

11. NÄRINGSDEPARTEMENTET

WIPO

Internat. studiegruppen
för bly och zink

Internat. studiegruppen
för nickel

295 162

friv. *

780 000

" *

1 075 162

3 536 242

obl

168 417

182 244

..

3 886 903

12. MILJÖ- OCH NATURRESURSDEPARTEMENTET

Kemikalie-
inspektionen

IPCS

Miljöfonden

TOTALT SUMMA

600 000

22 000 000

22 600 000

friv. *

6 473 029 880

194

Bilaga 4.2

Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för
de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1995.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4.2

I. Beskickningar

(sidoackrediteringar inom parentes)

Abidjan

(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo)

Addis Abeba

(Djibouti)

Alger

Amman

Ankara

Athen

Bagdad**)

Bangkok

(Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh)

Beirut**)

Belgrad

Bern

(Vaduz)

Bissau*)

Bonn

Brasilia

Bryssel

(Luxemburg)

Budapest

Buenos Aires

(Asunciön, Montevideo)

Bukarest

Canberra

(Honiara, Port Moresby, Port Vila)

Caracas

(Bridgetown, Port of Spain)

Colombo*)

Damaskus

(Beirut)

Dar es Salaam

Dhaka

Dublin

Gaborone

(Maseru)

Guatemala

(San Salvador, Tegucigalpa)

Haag

Hanoi

Harare

Havanna

Heliga Stolen

(San Marino)

Helsingfors

Islamabad

(Malé)

Jakarta

Kairo

(Khartoum)

Kiev

Kinshasa*)

Kuala Lumpur

Kuwait

(Abu Dhabi, Doha, Manarna)

Köpenhamn

Lagos

(Accra)

Lima

(La Paz)

Lissabon

(Praia)

London

Luanda

(Sao Tomé)

Lusaka

(Lilongwe)

Madrid

Managua

(San José, Panama)

Manila

Maputo

(Mbabane)

Mexico

Moskva

(Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek,

Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi)

Nairobi

(Bujumbura, Kampala, Kigali)

New Delhi

(Colombo, Kathmandu, Thimphu)      195

Oslo

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4.2

Ottawa

(Nassau)

Paris

Peking

(Pyongyang, Ulan Bator)

Prag

(Bratislava)

Pretoria

Pyongyang*)

Rabat

Reykjavik

Riga

Riyadh

(Muscat, Sana)

Rom

(Tirana)

Santa Fé de Bogota

(Quito)

Santiago de Chile

Seoul

Singapore

(Bandar Seri Bagawan)

Sofia

Tallinn

Teheran

Tel Aviv

(Nicosia)

Tokyo

Tripoli

Tunis

Vientiane*)

Vilnius

Warszawa

Washington

Wellington

(Apia, Nuku'alofa, Suva)

Wien

(Ljubljana)

Windhoek

Zagreb

*) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d'affaires

**) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad

II. Ambassadkansli

Berlin

III. Delegationer

Sveriges ständiga representation vid de Europeiska gemenskaperna (EG)
i Bryssel

Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York

Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna
i Geneve

Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD) i Paris

Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg

Sveriges delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE) i Wien

196

IV. Karriärkonsulat

a) Generalkonsulat
Hamburg

b) Konsulat
Mariehamn

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4.2

Hongkong (Macau)

Istanbul

Jeddah

Jerusalem

Los Angeles

Milano

New York

S:t Petersburg

Sydney

V. Stockholmsbaserade ambassadörer

De fem sändebuden har följande ackrediteringar:

1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Bissau (Guinea-Bissau),
Brazzaville (Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo
(Ekvatorialguinea), Yaoundé (Kamerun).

2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia).

3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal),
Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien).

4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni
(Comorerna), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria
(Seychellerna).

5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries
(St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamacia), Kingstown
(St Vincent och Grenadinerna), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince
(Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska
Republiken), StGeorg's (Grenada), StJohn's (AntiguaochBarbuda).

197

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4.3

Bilaga 4.3                        1994-12-15

Deltagande med svensk personal i FN:s fredsbevarande operationer, FN:s och

OSSE:s sanktionsövervakning, OSSE:s långtidsmissioner m.m. per den 15
december 1994

OMRÅDE

OPERATION
MANDAT-
PERIOD

LAND/ORT

TYP AV INSATS

ANTAL
PERSONER

KOSTNAD
MILJ KR
ÅRSBASIS
(ANSLAG)

Ö

UNPROFOR

Kroatien

Stabskompani

161

47,0

(B9)

S

t .v.

Milobs

T

Civilpoliser

18,5

(Cl)

E

Militärpolis

U

R

UNPROFOR

Bosnien-

Mek.skyttebataljon

1 063

626,0

(B9)

0

t . V.

Hercegovina

Milobs

P

Militärpolis

A

Mek.inf.komp

UNPROFOR

Makedonien

Skyttepluton

40

16,0

(B9)

t .v.

C

ICFY

Fd

Gränsövervakning

15

13,0

(B9)

E

t.o.m.

Jugoslavien

N

mars 95

A

OSSE

Sarajevo

Stöd till om-

1

0,2

(B10)

L

t.o.m.

budsmanna-

E

dec. 94

institutionen

U

R

ECMM

Kroatien

Monitorer

8

8,0

(B10)

0

t .v.

Bosnien-

P

Hercegovina

A

OSSE/SAM

Makedonien

Sanktions-

2

0,9

(B10)

t.o.m.

övervakning

dec. 94

OSSE/SAM

Ungern

Sanktions-

2

0,9

(B10)

t.o.m.

övervakning

dec. 94

OSSE/SAM

Ukraina

Sanktions-

6

3,0

(B10)

t.o.m.

övervakning

dec. 94

OSSE

Korttidsuppdrag m.m

3

1,7

(B10)

K

A

U

K

A     UNOMIG

S        t .v.

I

E

N

Georgien

Milobs

6         4,4    (B9)

198

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4.3

B
A

L
T
I

K

U
M

OSSE
t.o.m.
dec. 94

Lettland

Prev.dipl

1

0,6

(B10)

M

0

UNTSO

Mellersta

Milobs

17

10,8

(B9)

E

S

t. v.

Östern

L

T

L

E

UNIKOM

Kuwait

Milobs

7

4,2

(B9)

A

R

t .v.

N

N

A

UNMOGIP

Kashmir

Milobs

8

5,0

(B9)

S

t .v.

I

E

NNSC

Korea

Milobs

6

5,5

(B9)

N

t .v.

A
F
R
I
K
A

UNAVEM II
t .v.

Angola

Milobs

3         2,1    (B9)

C A
E M
N E
T R
R I
A K
L A

MINUGUA
t.o.m.
maj 95

Guatemala

Milobs

2          1,1 (Cl)

TOTALT

1 351

768,9

Förkortningar

ECMM = EU:s övervakningsmission i f.d. Jugoslavien
ICFY = Jugoslavien-konferensen

Mek.skyttebataljon = Mekaniserad skyttebataljon

Mek.inf.komp. = Mekaniserat infanterikompani
Milobs = Militära observatörer

NNSC = Neutrala staters övervakningskontingent

Prev.dipl. = Preventiv diplomati

SAM = Sanktionsövervakning (främst tulltjänsteman)

199

Anslagsförteckning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

A.

A 1.

A 2.

A 3.

A 4.

A 5.

A 6.

A 7.

Utrikesförvaltningen m.m.

Utrikesförvaltningen, ramanslag
Kursdifferenser, förslagsanslag
Honorärkonsuler, förslagsanslag

Nordiskt samarbete, förslagsanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag
Officiella besök m.m., förslagsanslag
Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare
i utlandet m.m., förslagsanslag

2 666 663 000

1 000

26 999 000

2 115 000

15 809 000

13 770 000

6 410 000

2 731 767 000

B.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

B 11.

aacQcacci ca ca coca ca ca

Bidrag till vissa internationella organisationer

Förenta nationerna, förslagsanslag              351 353 000

Nordiska ministerrådet, förslagsanslag          472 500 000

Europarådet, förslagsanslag                    36 339 000

Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag             46 460 000

Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag

Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag
Internationell råvarulagring, förslagsanslag
Övriga internationella organisationer m.m.,
förslagsanslag

Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag}.

Organisationen för säkerhet och samarbete i

Europa (OSSE), förslagsanslag

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

inom EU, förslagsanslag                       12 633 000

1 000

17 515 000

2 625 000

5 040 000

341 948 000

13 823 000

2 300 237 000

200

C.

Internationellt utvecklingssamarbete

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

c 1.

Bidrag till internationella biståndsprogram,
reservationsanslag

4 762 500 000

C 2.

Utvecklingssamarbete genom den nya
myndigheten, reservationsanslag

11 586 600 000

C 3.

Den nya myndigheten och Styrelsen för u-
landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum),
ramanslag

619 916 000

C 4.

Bidrag till EG:s gemensamma bistånd,
reservationsanslag

90 000 000

C 5.

Swedfund International AB, förslagsanslag

1 000

C 6.

Nordiska afrikainstitutet, ramanslag

9 083 000

C 7.

Övrigt, reservationsanslag

73 331 000

17 141 431 000

D.

Information om Sverige i utlandet m.m.

D 1.

Svenska institutet, reservationsanslag

88 784 000

D 2.

Övrig information om Sverige i utlandet,
reservationsanslag

16 386 000

105 170 000

E.

Utrikeshandel och exportfrämjande

E 1.

Kommerskollegium, ramanslag

61 275 000

E 2.

Exportfrämjande verksamhet, reservations-
anslag

231 439 000

E 3.

Exportkreditnämnden, täckande av vissa
utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag

1 000

E 4.

Krigsmaterielinspektionen, ramanslag

8 204 000

E 5.

Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet,
anslag

5 118 000

E 6.

Europainformation m.m., reservationsanslag

9 000 000

E 7.

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag

1 000

E 8.

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag

1 000

E 9.

Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder, förslagsanslag

42 000 000

-351 039 000

201

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

F 1.

F 2.

F 3.

F 4.

F 5.

F 6.

Utredningar och andra insatser på det utrikes-
politiska området, reservationsanslag
Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag
Bidrag till Stockholms internationella freds-
forskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag
Forskning till stöd för nedrustning och
internationell säkerhet, anslag
Utrikespolitiska Institutet, anslag
Forskningsverksamhet av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse,
reservationsanslag

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

G. Samarbete med Central- och Östeuropa

G 1.

G 2.

G 3.

Samarbete med länderna i Central- och

Östeuropa, reservationsanslag

Täckande av eventuella förluster i anledning av
statliga garantier till länder i Central- och
Östeuropa, förslagsanslag

Avsättning för förlustrisker vad avser garantier
för finansiellt stöd och exportkreditgarantier,
reservationsanslag

Summa kr

♦beräknat belopp

3 641 000

17 000 000

32 360 000

18 711 000

15 579 000

5 248 000

92 539 000

855 999 000*

1 000*

360 000 000*

1 216 000 000

23 944 183 000

202

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Utrikesdepartementet

Inledning.............................................................................................. 3

Gemensam säkerhet och global solidaritet......................................... 4

En fri handel........................................................................................ 7

Sverige i Europa.................................................................................. 8

Sveriges engagemang i Norden och Östersjöområdet........................ 11

Sveriges samlade bidrag till FN.......................................................... 12

Budgetförslaget................................................................................... 13

A. Utrikesförvaltningen m.m..........................................

A 1.     Utrikesförvaltningen............................................................

A 2.    Kursdifferenser....................................................................

15

18

19

A 3. Honorärkonsuler..................................................................

19

A 4.    Nordiskt samarbete..............................................................

A 5.    Utredningar m.m.................................................................

A 6. Officiella besök...................................................................

20

20

20

A 7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet.....     21

B.      Bidrag till vissa internationella organisationer... 23

B 1.     Förenta nationerna............................................................... 25

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

Nordiska ministerrådet........................................................

Europarådet.........................................................................

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD)...............................................................................

Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)..............

Organisationer för internationell handel och råvaru-
samarbete m.m....................................................................

Internationell råvarulagring.................................................

Övriga internationella organisationer m.m.........................

Fredsbevarande verksamhet................................................

29

30

30

31

32

34

34

35

B 10.   Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE)................................................................................ 36

B 11. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

inom EU.............................................................................. 37

C. Internationellt utvecklingssamarbete..................... 38

Regeringens politik............................................................................. 38

Utvecklingssamarbete i en föränderlig värld...................................... 38

En sammanhållen utvecklingspolitik för solidaritet,
säkerhet och demokrati....................................................... 38

Utvecklingen i världen - framsteg men ökande orättvisor 41

Mål och medel i det svenska utvecklingssamarbetet.......................... 42

Huvudmålet och de biståndspolitiska målen - de fattigas
rätt till utveckling................................................................ 42

Medel i kampen mot fattigdomen....................................... 43

203

Förutsättningar för utvecklingssamarbetet.......................................... 45

Minskade resurser och ökad koncentration........................ 45

Mottagarens ansvar och givarens roll................................. 46

Det svenska samhället i utvecklingssamarbetet.................. 47

De viktiga delfrågorna - biståndets roll.............................................. 48

Mänskliga rättigheter, demokrati och en fungerande stat... 48

Satsningar på mänskliga resurser: hälsa och utbildning.....     50

Jämställdhet som mål och medel........................................ 51

Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader.............. 52

Stöd till jordbruk, infrastruktur och näringsliv................... 54

Sysselsättning och sociala skyddsnät.................................. 56

Bistånd för gemensam säkerhet.......................................... 56

Befolkningsfrågan efter Kairo............................................ 58

En hållbar utveckling.......................................................... 59

Effektivitet och organisation inom utvecklingssamarbetet................. 60

Effektivitet........................................................................... 60

Organisationen av den svenska biståndsförvaltningen.......     61

EU:s internationella utvecklingssamarbete......................... 63

Globalt samarbete genom multilaterala institutioner..........     65

Utredningar m.m................................................................................. 67

Biståndets anpassning till hållbar utveckling...................... 67

Utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad............... 68

Kommittén för analys av utvecklingssamarbete (KAU).....     69

Demokrati och fria val........................................................ 71

WHO-anknuten högskola för medicinsk teknisk förvalt-
ning till Malmö.................................................................... 72

Övrigt utrednings- och analysarbete................................... 72

Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

Biståndsanslagen m.m................................................................

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram........................

C 1.1 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet..........................

C 1.2 Internationella finansieringsinstitutioner............................

C 1.3 Övrigt multilateralt samarbete............................................

C 2. Utvecklingssamarbete genom den nya myndigheten..........

C 2.1    Afrika..................................................................................

C 2.2   Asien....................................................................................

C 2.3   Latinamerika........................................................................

C 2.4    Bistånd till demokrati, mänskliga rättigheter och konflikt-
lösning .................................................................................

C 2.5 Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling.....................

C 2.6 Katastrof- och flyktingbistånd samt stöd till återuppbygg-
nad m.m...............................................................................

C 2.7 Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisa-
tioner....................................................................................

C 2.8 Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad.................

C 2.9 Krediter för utveckling........................................................

C 2.10 Kostnader för fältpersonal...................................................

73

76

79

87

95

102

105

115

122

126

127

133

135

138

140

142

204

UU UUUUOU O Q Q Q

2.11 Information..........................................................................

3.     Den nya myndigheten och Styrelsen för u-landsutbildning

i Sandö (Sandö u-centrum).................................................

4.    Bidrag till EG:s gemensamma bistånd...............................

5.    Swedfund International AB................................................

142 Prop. 1994/95:100

Bilaga 4

144

150

152

6.     Nordiska afrikainstitutet...................................................... 153

7.     Övrigt.................................................................................. 154

7.1   Utredningar m.m................................................................. 155

7.2   Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen

Svenska institutet................................................................ 155

7.3    Övriga insatser.................................................................... 156

Information om Sverige i utlandet m.m............... 157

1.     Svenska institutet................................................................ 158

2.    Övrig information om Sverige i utlandet............................ 161

E.

E 1.

E 2.

E 3.

E 4.

E 5.

E 6.

E 7.

E 8.

E 9.

Utrikeshandel och exportfrämjande....................... 162

Kommerskollegium............................................................. 166

Exportfrämjande verksamhet.............................................. 169

Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skade-
ersättningar.......................................................................... 171

Krigsmaterielinspektionen.................................................. 176

Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet................... 178

Europainformation m.m...................................................... 178

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB

Svensk Exportkredit............................................................ 179

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende

export av fartyg m.m........................................................... 180

Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning

till u-länder.......................................................................... 181

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor

m.m.................................................................................... 182

F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska

området................................................................................ 182

F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm-

jande utveckling.................................................................. 183

F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings-

institut (SIPRI).................................................................... 184

F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell

säkerhet................................................................................ 185

F 5. Utrikespolitiska Institutet.................................................... 186

F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhets-

politisk betydelse................................................................. 187

205

G.

Samarbete med Central- och Östeuropa...............

189

Prop. 1994/95:100

G 1.

Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa............

189

Bilaga 4

G 2.

Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga
garantier till länder i Central- och Östeuropa.....................

189

G 3.

Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finan-
siellt stöd och exportkreditgarantier....................................

190

Bilaga 4.1 Sveriges samlade bidrag till FN....................................... 191

Bilaga 4.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ac-
krediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadö-
rerna per den 1 januari 1995........................................... 195

Bilaga 4.3 Deltagande med svensk personal i FN:s fredsbevarande
operationer, FN:s och OSSE.s sanktionsövervakning,
OSSE.s långtidsmissioner m.m. per den 15 december
1994.................................................................................. 198

Anslagsförteckning.............................................................................. 200

Innehållsförteckning............................................................................ 203

206

gotab 47522, Stockholm 1994

Bilaga 5 till budgetpropositionen 1995

F ör s var s departementet

(fjärde huvudtiteln)

Prop.

1994/95:100

Bilaga 5

INLEDNING

Till grund for denna proposition ligger 1992 års totalförsvarsbeslut,
1992 års stabiliseringsproposition samt de besparingsmål som anges i
propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop.
1994/95:25). Den i 1992 års totalförsvarsbeslut beslutade inriktningen
skall därvid i allt väsentligt följas.

Den internationella utvecklingen befäster de i FB 92 redovisade och
for svenskt vidkommande gynnsamma säkerhets- och försvarspolitiska
förutsättningarna. Likväl finns osäkerheter rörande förhållandena på
lång sikt. Arbetet med att förbereda nästa långsiktiga totalförsvarsbeslut
är därför av stor vikt.

Sveriges ekonomisk-politiska situation är sådan att det måste anses
nödvändigt att se över de finansiella förutsättningarna för den
återstående delen av försvarsbeslutsperioden. Det är också regeringens
bedömning att den säkerhetspolitiska situationen medger reduceringar av
försvarsanslagen. Vid utformningen av de besparingsåtgärder som
redovisas i propositionen har utgångspunkten varit att så långt möjligt
undvika åtgärder som inverkar på den långsiktiga handlingsfriheten.

Således redovisas i denna proposition besparingsåtgärdernas inverkan
och storlek for budgetåret 1995/96 inom de olika littera som ingår i
Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Däremot, för att inte
föregripa det kommande totalförsvarsbeslutet, anger regeringen för
budgetåren 1997 och 1998 enbart omfattningen i stort av
besparingsåtgärderna.

Ett generellt besparingskrav åläggs myndigheterna inom
Försvarsdepartementets område. Vidare föreslås vissa
rationaliseringsåtgärder. En reducering av kraven på närtida beredskap,
liksom senareläggning av viss materielanskaffning, har befunnits vara
motiverad.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Kraven på svenskt deltagande i internationellt konfliktförebyggande
samarbete inom hela det politiska, ekonomiska och militära fältet
kvarstår. Multinationell krishantering och internationella fredsfrämjande
samt humanitära insatser får en allt viktigare roll. Förmågan att
medverka vid sådana insatser är därför viktig.

Merparten av besparingar inom Försvardepartementets område
föreslås bli genomförda inom det militära försvaret. Besparingarna
föreslås så långt möjligt ske som en generell besparing inom
verksamheten. Härutöver kan, mot bakgrund av nuvarande
säkerhetspolitiska läge, kraven på insatsberedskap och krigsduglighet
temporärt medges nedgå. Vidare minskas ambitionerna något avseende
krigsorganisationens materiella förnyelse.

Inom materielområdet kommer senareläggningar eller reduceringar att
göras för vissa byggnationsobjekt samt vissa materielprojekt, såsom
pansarskott, mörkerriktmedel för pansarvämsrobot BILL, modifiering
av robot 70 samt spaningskapsel till JAS. Grundutbildningen av
värnpliktiga för amfibieförband och områdesbundna KA-förband vid
Norrlandskustens marinkommando genomförs ej efter den 1 november
1997. Regeringen är därutöver inte beredd att medge några besparingar
inom verksamhetsområdet Grundutbildning.

På det civila försvarets område föreslår regeringen att särskild
uppmärksamhet ska ägnas åt sådana åtgärder som långsiktigt stärker
förmågan att motstå krigstida störningar i elförsöijning,
telekommunikationer och ADB-system. En närmare analys av de hot
som bör dimensionera beredskapsåtgärdema skall genomföras.

I propositionen redovisas olika förslag för att förbättra statsmakternas
styrning av det civila försvaret. Bl. a. föreslås, att planeringen
koncentreras på de verksamheter som är särskilt väsentliga för samhället
i krig.

Regeringen föreslår vidare att ambitionen för uppföljning och
utvärdering ytterligare höjs. Detta bör främst åstadkommas genom att
Överstyrelsens för civil beredskap uppgifter på området tydliggörs.

Förberedelserna inför ett nytt långsiktigt totalförsvarsbeslut pågår.
Regeringens avsikt är att beslutet bereds och fettas i två etapper. Den
första etappen bör omfetta statsmakternas ställningstagande till
säkerhetspolitiken, målen för totalförsvaret, vissa övergripande
principiella frågor om totalförsvarets utformning samt ekonomin. Den
andra etappen bör omfetta ställningstaganden till den kvantitativa och
kvalitativa inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det
militära försvarets grundorganisation i fred samt den kvantitativa och
kvalitativa inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och
fred.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

1 Utgångspunkter och inriktning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

1.1 Det säkerhetspolitiska läget

I detta avsnitt redovisas vissa utgångspunkter rörande den internationella
säkerhetspolitiska utvecklingen med bäring på totalförsvaret under de
närmaste åren. Regeringen avser att återkomma med en mer utförlig
och långsiktig bedömning i samband med nästa totalförsvarsbeslut.

Den säkerhetspolitiska miljön i Nordeuropa och i Sveriges närområde
har från svenska utgångspunkter stabiliserats ytterligare jämfört med då
det nu gällande totalförsvarsbeslutet fettades år 1992. Bl.a. har
förhandlingarna om återdragande av de ryska trupperna från de baltiska
staterna slutförts och trupperna har hösten 1994 återvänt till Ryssland.
Vidare har under hösten såväl Finland som Sverige med
folkomröstningar bekräftat sitt respektive inträde som medlem i
Europeiska Unionen (EU) från januari 1995.

Nästan ett halvsekel av kallt krig mellan öst och väst med permanent
militär uppladdning på ömse sidor om järnridån har upphört.
Sovjetunionen har sönderfallit i ett stort antal stater med varierande inre
säkerhet. Huvudarvtagaren Ryssland har förblivit en kärnvapen-
supermakt men kommer i övrigt under lång tid endast att spela en
regional stormaktsroll.

Kännetecknande for den säkerhetspolitiska utvecklingen i de närmaste
årens perspektiv är således, trots instabiliteten i stora delar av östra
Europa, de gynnsamma förändringarna i vårt närområde. Utvecklingen
i ett längre tidsperspektiv är svårförutsägbar.

Säkerhet måste nu sökas i en dynamisk process snarare än i ett
statiskt tillstånd. Det kalla krigets säkerhetspolitiska begreppsbildning,
som väsentligen utgick från militära styrkevärderingar, måste förändras
och vidgas.

Det tidigare dominerande hotperspektivet som grundades på
storkrigsscenarier saknar aktualitet i dagens Europa. I stället riktas
uppmärksamheten mer mot de risker som sammanhänger med
uppdämda historiska, etniska och religiösa spänningar främst inom
Central- och Östeuropa.

Det fortsatta kriget i det tidigare Jugoslavien har medfört en ökad
insikt om feran av att underskatta sprängkraften i sådana konflikter. De
mer långsiktiga effekterna kan ännu inte överblickas.

I långt större utsträckning än tidigare kretsar därmed de Prop. 1994/95:100
säkerhetspolitiska ansträngningarna i Europa kring konfliktförebyggande Bilaga 5
samarbete inom hela det politiska, ekonomiska och militära faltet. Inom
det militära området får multinationell krishantering och fredsfrämjande
insatser en allt viktigare roll.

En ny världsordning, byggd på gemensamma folkrättsliga principer,
är ett långsiktigt mål for världssamfundet. Samtidigt kvarstår svårig-
heterna att leva upp till föresatserna, både vad gäller att förebygga
konflikter och att ingripa vid flagranta brott mot internationell rätt och
mänskliga rättigheter.

Ett ökat samförstånd mellan USA och Ryssland efter det kalla krigets
slut har medfört nya politiska möjligheter. Även om samförståndet
skulle bestå, är detta dock i sig otillräckligt för att ge FN reella
möjligheter till kraftfullt och effektivt agerande. Mycket talar för att
efterfrågan på internationell konflikthantering kommer att förbli hög
under lång tid. Det politiska och resursmässiga stödet till FN för dess
internationella konfliktförebyggande, fredsfrämjande och humanitära
insatser förblir därmed av central betydelse.

OSSE - Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (tidigare
ESK) - omfattar alla stater i Europa och de centralasiatiska länderna
från det tidigare Sovjetunionen samt USA och Kanada. Som ett
regionalt säkerhetsorgan utgör OSSE ett huvudelement i formandet av
en ny europeisk säkerhetsarkitektur. Det breda deltagandet erbjuder
unika kontaktmöjligheter mellan alla stater i vår del av världen men gör
samtidigt beslutsfattandet tungrott. OSSE:s säkerhetspolitiska betydelse
har främst legat på det allmänpolitiska, förtroendeskapande och
konfliktförebyggande planet.

De västliga samarbetsorganisationema har under de senaste årens
förändringar uppvisat en betydande flexibilitet. Existerande samarbete
har genom successiva beslut vidareutvecklats och anpassats till nya
ramar och uppgifter.

EU får en utvidgad säkerhetspolitisk betydelse som centralt
instrument for att utsträcka det västeuropeiska samarbetet österut.

NATO har utgjort och utgör alltjämt ett viktigt bidrag till stabiliteten
i Europa och en manifestation av den transatlantiska länk som är ett
viktigt inslag i den europeiska säkerheten. Denna roll och därmed det
nordamerikanska engagemanget i Europa är fortsatt viktigt även under
nya förutsättningar.

NATO har vidgat sin politiska roll, vilket illustreras såväl av NACC
(Nordatlantiska samarbetsrådet) som PFP-initiativet (Partnerskap for
fred). Initiativen utgör tydliga tecken på NATO:s strävan att aktivt bidra                    4

till att skapa gynnsamma förutsättningar for framtida alleuropeisk Prop. 1994/95:100
säkerhet.                                                                  Bilaga 5

Den transatlantiska relationen mellan USA och de europeiska NATO-
statema förefaller att successivt utvecklas mot ett mer jämbördigt
partnerskap. USA ser idag positivt på att de europeiska NATO-
medlemmama inom Västeuropeiska unionen (VEU) påtar sig en större
roll inom alliansen. VEU:s potentiella betydelse som brygga mellan EU
och NATO samt som bärare av en eventuell framtida gemensam
försvarspolitik inom EU blir därmed tydligare.

Utvecklingen i det tidigare Sovjetunionen, och inte minst i Ryssland,
präglas alltjämt av betydande politisk instabilitet och stora ekonomiska
problem. Den ekonomiska nedgången har blivit både djup och utdragen.
Även om framsteg på vägen mot upprättandet av en fungerande
marknadsekonomi har gjorts, torde en märkbar tillväxt inte kunna
väntas förrän om tidigast ett par år. Den ekonomiska utvecklingen tyngs
även av miljöförstöring, försämrad folkhälsa, betydande kriminalitet och
politisk osäkerhet.

En ny rysk militärdoktrin har formulerats i övergripande termer. De
långsiktiga målen for krigsmaktens utveckling pekar mot en framtida
styrkestruktur omfattande ungefar en och en halv miljon man. Kärnan
avses utgöras av strategiskt rörliga styrkor med hög kvalitet. Målet
synes vara att den nya strukturen skall vara införd vid sekelskiftet.

Den ryska kämvapenstrategiska utvecklingen befäster bedömningen
att Kolahalvön, med angränsande havs- och landområden, från rysk
horisont relativt sett kommer att öka i strategisk betydelse. Kolaområdet
förblir därmed ett dominerande inslag i det nordiska områdets
säkerhetspolitiska situation.

Även Östersjöområdet torde i det nya läget i Europa vara av
militärstrategisk betydelse för Ryssland. Området representerar nu
Rysslands gränszon mot EU-statema i väst. Finska viken och
St. Petersburgsområdet har fått ökad betydelse inte minst som enda
utskeppningsväg till Östersjön från själva Ryssland.

Inom större delen av Oberoende staters samvälde finns idag en
tendens till närmare samarbete. Drivkrafterna är främst ekonomiska.
Intressemotsättningar mellan medlemsstaterna gör dock den fortsatta
utvecklingen mycket svårbedömd.

De baltiska staternas självständighet har successivt konsoliderats. För
dessa stater har samhörigheten med Västeuropa mycket stor
säkerhetspolitisk betydelse. En förstärkning av förmågan att hävda den
territoriella kontrollen och integriteten i fred framstår som central.

De nordiska ländernas säkerhetspolitik präglas både av kontinuitet
och av förändring. Norge och Finland betonar den bestående karaktären
av de ryska strategiska intressena i norra Europa och vidmakthåller
bl.a. därför en i huvudsak oförändrad satsning på försvaret.

Finland har på några år genomfört en omläggning av sin
säkerhetspolitik. Detta bekräftas av EU-medlemskapet.

Norsk säkerhetspolitik baseras liksom tidigare på den transatlantiska
länken till USA inom NATO. Samtidigt finns en ambition att utveckla
de direkta säkerhetspolitiska banden med övriga Europa.

I en situation där tidigare militära hot helt försvunnit har den danska
säkerhetspolitiken i ökande grad inriktats mot att fortsatt föra in
Danmark i ett multinationellt militärpolitiskt samarbete. En uttalad
satsning på förmåga att deltaga i internationella operationer är därvid en
viktig del.

Den förändrade internationella situationen efter det kalla krigets slut
har möjliggjort långtgående överenskommelser om rustningskontroll vad
avser såväl kärnvapen och kemiska vapen som konventionella vapen-
system.

Kämvapenfrågoma har dock under de senaste åren haft en relativt
undanskymd roll. Inte desto mindre kvarstår kämvapendimensionen som
ett fundamentalt element i den säkerhetspolitiska miljön. Inom de
erkända kämvapenmaktema och då i synnerhet i USA och Ryssland
sker omfattande kvantitativa reduktioner och kvalitativa förbättringar av
kämvapenarsenalema. Det finns inget som pekar mot att någon av dessa
stater under överskådlig tid är beredd att helt avstå från kärnvapen.

Spridning av massförstörelsevapen utgör i dag en källa till påtaglig
oro. Ett betydande antal länder har förmåga att sätta samman kärnvapen
liksom att utveckla vapenbärare med medellång räckvidd. Mycket talar
för att 1995 års förhandlingar om förlängning av icke-spridningsavtalet
kommer att bli komplicerade.

Avtalet om konventionella militära styrkor i Europa (CFE) har nu
varit i kraft under drygt två år. Genom sina omfettande åtaganden både
vad gäller öppenhet och begränsning av tung krigsmateriel har avtalet
fortsatt stor betydelse för den säkerhetspolitiska situationen i Europa.

Sammanfattningsvis befästs de i 1992 års totalförsvarsbeslut
redovisade gynnsamma förutsättningarna i vårt närområde under
återstoden av försvarsbeslutsperioden. Till detta skall läggas att Sverige
enligt riksdagens beslut fr.o.m. år 1995 inträder som medlem i EU och
därmed deltar i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska
samarbete. För Sverige innebär ett medlemskap i EU en nettofördel, ett
säkerhetspolitiskt plus.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Med hänvisning till det anförda bör de säkerhetspolitiska mål och
uppgifter som fastställdes i 1992 års totalförsvarsbeslut ligga fast (med
de kompletterande preciseringar som framgår av prop. 1993/94:100,
bil. 5, bet. 1993/94 FöU9, rskr. 1993/94:295).

Den beskrivna säkerhetspolitiska utvecklingen innebär emellertid att
det är möjligt att göra vissa avsteg från nu gällande operativa krav på
förmåga och insatsberedskap.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

1.2 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

Konferensen om säkerhet och samabete (ESK) inledde sitt arbete i
Helsingfors år 1975. Den omfattar alla stater i Europa och det tidigare
Sovjetunionen samt USA och Kanada. Till ämnen som behandlas inom
ESK-processen hör säkerhetsfrågor av militär och politisk art.

Konferensen har ändrat namn till Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE). Som en följd härav bör 1 § i lagen
(1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands ändras, se
bilaga 5.1.

l. 3  Besparingsåtgärder

Under budgetåret 1995/96 genomförs en del av de återstående
besparingsåtgärder om 600 miljoner kronor med anledning av
statsmakternas beslut enligt 1992 års stabiliseringsproposition
(prop. 1992/93:50, bil.2). Besparingsåtgärderna berör främst
Försvarsmakten, och motsvarar cirka 300 miljoner kronor under det
förlängda budgetåret 1995/96. Stabiliseringspropositionens besparings-
åtgärder genomförs slutligt budgetåret 1997.

Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde genomförs
budgetåret 1995/96 ytterligare besparingsåtgärder. Målet är enligt
regeringens proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder

m. m. att minska försvarsutgiftema med 2 miljarder kronor t.o.m.
budgetåret 1998 och - om det säkerhetspolitiska läget tillåter det -
ytterligare minst 2 miljarder kronor t.o.m. budgetåret 2001. Riksdagen
har godkänt inriktningen och omfattningen av denna besparing
(bet,1994/95:FiUl).

De förslag till besparingar i enlighet med proposition 1994/95:25
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. som regeringen nu föreslår för
verksamheterna under Försvarsdepartementet baseras på de generella

direktiv som regeringen beslutat om. För budgetåret 1995/96 minskas Prop. 1994/95:100
de berörda anslagen med sammanlagt 1 950 miljoner kronor. För en Bilaga 5
tolvmånadersperiod blir besparingen 1 300 miljoner kronor. Ett allmänt
effektivitetshöjande krav på - inom delar av verksamhetsområdet - upp
till 5 % har ställts på myndigheternas förvaltningskostnader. Därutöver
kommer vissa strukturrationaliseringar att genomföras. Slutligen
kommer minskningar att genomföras av verksamheten för att uppfylla
besparingså tagandet.

Tabell 1: Sammanställning över besparingar inom gärde huvudtiteln

Miljoner
kronor

Budgetår

1995/96 (12
mån)

Budgetår

1997

Budgetår

1998

Militärt
försvar

1 216

Civilt försvar

30

Övrig
verksamhet

54

S:a Besparing

1 300

650 ⁽¹

350

Ackumulerade
besparingar

1 300

1 950 ⁽¹

2 300 |

⁽¹ Varav 300 miljoner kronor avser statsmakternas beslut enligt 1992
års stabiliseringsproposition.

De besparingsåtgärder som föreslås i propositionen kommer på
samma sätt, som när det gäller verksamheter som tidigare avvecklats,
att föranleda sådana åtgärder att berörd personal ges stöd och råd för att
söka och erhålla nytt arbete. I detta sammanhang är det viktigt att
jämställdhetsaspekten beaktas.

I det förslag som regeringen nu förelägger riksdagen får det civila
försvaret bära en proportionellt sett mindre del av besparingarna än det
militära försvaret.

Prop. 1994/95:100

1.4 Sammanfattning av budgetförslaget och anslagsstruktur Bilaga 5

Tabell: Sammanställning över budgetförslag (miljoner kronor)

Littera

Utgift

1993/94

Anvisat

1994/95

a»

Förslag

1995/96

(18 mån)

Förslag
1995/96
juli 95-
juni 96

Beräknad
utgift
1997

Beräknad
utgift

1998

A. Försvarsmakten m.m

35 002 ”

36 555

59 372

37 249

B. Vissa

Försvarsmakten

närstående myndigheter

474 ^a

740

618

406

C. Funktionen Civil
ledning och samordning

196’

217

529

351

D. Funktionen

Befolkningsskydd och
|| räddningstjänst

1 146 •

1 339

1 704

1 128

E. Funktionen

Psykologiskt försvar

13 “

113

22

14

F. Funktionen

Försörjning med

industrivaror

268 •

272

357

238

G. övrig verksamhet

987 ”

567

1 470

975

1 ^S:A

Försvarsdepartementets
| verksamhetsområde

38 086

39 803

64 072

40 361

39 711

39 361

1) Motsvarar tidigare anslag inom littera B till E samt F 1, F 3, och del av F 7, K2, och K13. 2)

Motsvarar tidigare anslag inom littera F; F2, F4, F6, samt K 9. 3) Motsvarar tidigare anslag inom littera G
samt del av anslaget K 2. 4) Motsvarar tidigare anslag inom littera H; H 1, H 2, H3, och H4.

5) Motsvarar det tidigare anslaget I 1. och del av K 13. 6) Motsvarar tidigare anslag inom littera J.

7) Motsvarar tidigare anslag inom littera K exklusive K9, K 11, och del av K 2, K 13.

Motsvarar även F 5, H 7 och del av F 7, H 5 samt H 6. 8) Anslagsmedel enligt regleringsbrev 1994.

Förändringar i anslagsstrukturen

Förändringar i anslagsstrukturen medför att beloppen i kolumnerna
"Anvisat 1994/95" och "Förslag 1995/96 juli 95 -juni 96" inte är helt
jämförbara. I samband med att myndigheten Totalförsvarets pliktverk
inrättas den 1 juli 1995 och att myndigheterna Vämpliktsverket och
Vapenfristyrelsen avvecklas måste anslagsstrukturen förändras inom

fjärde huvudtiteln. De nuvarande anslagen på statsbudgeten B 4.
Värnpliktsverket och D 5. Vapenfristyrelsen utgår och ett nytt anslag
G 8. Totalförsvarets pliktverk tillkommer.

Till följd av den nya lagen om civilt försvar, som riksdagen nyligen
har beslutat (SFS 1994:1720) föreslås två nya anslag inom den civila
planeringsramen. Det ena C 4. Överstyrelsen för civil beredskap:
Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna och avser främst
kompetensutveckling av länsstyrelsepersonalen. Detta som förberedelse
för nya uppgifter med stöd åt kommunerna och uppföljning av det civila
försvaret på den lokala nivån. Det andra nya anslaget som regeringen
föreslår är C 5. Överstyrelsen för civil beredskap: Ersättning till
kommunerna för beredskapsförberedelser. De uppgifter som överförs
från staten till kommunerna när lagen träder i kraft den 1 juli 1995
finansieras över anslaget. De medel som hittills anvisats for bl.a
planläggning, utbildning och materielhantering omdisponeras för det nya
ändamålet. Bestämmelser om ersättningen utformas i enlighet med
inriktningen i 1992 års försvarsbeslut och den särskilda överens-
kommelse som staten träffat med Svenska kommunförbundet.

Anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer flyttas från
littera E till littera G Övrig verksamhet. Detta innebär att anslaget
fortsättningsvis inte ingår i den civila planeringsramen.

Regeringen föreslår (i avsnitt 2.5) att Försvarets personalnämnd skall
läggas ned den 30 juni 1995 och att Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd
fr. o.m. den 1 juli 1995 skall ta över viss del av verksamheten och i
samband härmed ändra namn till Överklagandenämnden för
totalförsvaret. Detta innebär att anslaget G 8. Försvarets personalnämnd
utgår och del av de medel som disponerats under anslaget föreslås
omdisponeras till anslaget G 11. Överklagandenämnden för total-
försvaret.

Regeringen föreslår vidare (avsnitt 2.6) att Krigsarkivet skall läggas
ned den 1 juli 1995 och att verksamheten vid myndigheten skall föras
över till Riksarkivet. Anslaget G 1. Krigsarkivet utgår därför.

Vidare föreslår regeringen (avsnitt 2.7) att anslaget för Strategisk
försvarsforskning skall upphöra. Anslaget G 6. Strategisk försvars-
forskning utgår därför.

Regeringen föreslår i avsnittet 3.1 Försvarsmakten att ett nytt
program för utlandsverksamheten benämnt Utlandsstyrkan m.m.
inrättas. Det tidigare anslaget G 17. Försvarsmaktens utlandsstyrka

m.m. utgår.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

10

övergång till kalenderbudgetår

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

För att hantera övergången till kalenderbudgetår har prisutvecklingen
for de ytterligare sex månader som ingår i budgetåret 1995/96
prognostiserats utifrån den framräknade pris- och löneomräkningen for
tolv månader. Detta gäller för samtliga anslag som pris och
löneomräknas. En avstämning av om denna prognos varit rättvisande
kommer att göras inför budgetåret 1997. För anslaget A 1.
Försvarsmakten tillämpas en annan övergångsordning se avsnitt 3.HL

Diagram: Sammanställning över budgetförslag 1995/96

1.5 Övergång till kapitalkostnader

I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 5 s. 17, bet.
1993/94:FöU9, rskr. 1993/94:295) samt kompletteringspropositionen
(prop. 1993/94:150 bil. 4, s. 1-5, bet. 1993/94:FöU14,
rskr. 1993/94:386) har regeringen redovisat principerna för övergången
till användande av kapitalkostnader samt lämnat förslag till preliminär
kompensation för de anslag som berörs.

Den 1 juli 1994 infördes kapitalkostnader för mark, vissa
anläggningar och lokaler som Fortifikationsverket har ett tekniskt,
juridiskt och ekonomiskt ansvar för. Förändringen innebär att det
befintliga fastighetsbeståndet har värderats och tillgångsredovisats.
Kapitalkostnader i form av avskrivningar och räntekostnader på det
värderade beståndet har därmed uppkommit. Fr.o.m. den 1 juli 1994

11

finansieras nya investeringar genom lån. Kapitalkostnaderna ingår i de Prop. 1994/95:100
hyror som Fortifikationsverket debiterar.                                   Bilaga 5

Invärdering av det befintliga fastighetsbeståndet på ca 17 000
byggnadsobjekt och 165 000 hektar mark har skett. Invärderingen av
byggnadsobjekten har baserats på historiska anskaffningsvärden och
åsatts en avskrivningstid som motsvarar den ekonomiska livslängden.
Marken har marknadsvärderats och skrivs inte av. Invärdering har
tidigare skett till ett schablonmässigt värde inför 1994 års
budgetproposition och kompletteringsproposition. Den slutliga
invärderingen visar att det totala beståndet omfattar ett värde om 12 338
miljoner kronor, varav 2 094 miljoner kronor utgör värdet för mark.

Det invärderade beståndets värde motsvarar avkastningspliktigt
statskapital. Fortifikationsverket skall betala in belopp, till statsverkets
checkräkning i Riksbanken och redovisa under inkomsttitel i
statsbudgeten, motsvarande avskrivningar och avkastningskrav på
fastighetsbeståndets värde.

Då införandet av kapitalkostnader skall vara budgettekniskt neutralt
har de anslag som innehållit investeringsmedel reducerats. Detta skedde
inför 1994 års budgetproposition och kompletteringsproposition. De
reducerade beloppen motsvarade dels anskaffning av mark, dels om-,
till- och nybyggnad eller anskaffning av sådana objekt som fr.o.m. den
1 juli 1994 skall lånefinansieras av Fortifikationsverket.

Den preliminära anslagskompensation som föreslogs i 1994 års
budgetproposition och kompletteringsproposition behöver justeras med
anledning av den slutliga invärderingen. Den slutliga kompensationen är
totalt sett lägre än den preliminärt föreslagna.

I följande tabell redovisas de anslag som föreslås bli justerade till
följd av införandet av kapitalkostnader och den slutliga invärderingen
som nu är genomförd.

De föreslagna justeringarna är gjorda i anslagsberäkningarna under
respektive myndighet.

12

Kompensation för införandet av kapitalkostnader

Anslag

Tidigare
kompensation
(tkr)

Slutlig
kompensa-
tion (tkr)

12 mån

Slutlig
kompensa-
tion (tkr)
18 mån

Al. Försvarsmakten m.m.

1 530 984

1 474 824

2 212 236

B 3. Militärhögskolan

8 551

1 317

1 976

B 4. Försvarets radioanstalt

10 874

13 859

20 788

C 1. Överstyrelsen för civil
beredskap: Civil ledning och
samordning

250

235

352

G 1. Statens forsvarshistoriska
museer

171

246

369

G 2. Kustbevakningen

6 196

3 798

5 697

G 8. Totalförsvarets pliktverk

1)

3 274

2 903

4 354

Totalt

1 560 300

2)

1 497 182

3)

2 245 773

1) Kompensation tidigare given till Värnpliktsverket.

2) Motsvarar kapitalkostnader. Avskrivningskostnader 510 164 tkr och avkastningskrav på
statskapital 987 018 tkr.

3) Motsvarar kapitalkostnader.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

De avgiftsfinansierade myndigheterna Försvarets materielverk och
Försvarets forskningsanstalt har också fått ökade hyreskostnader med
anledning av att kapitalkostnader införts. Försvarets materielverks
kapitalkostnader på 40 miljoner kronor och ca 8,5 miljoner av
Försvarets forskningsanstalts kapitalkostnader på ca 8,7 miljoner kronor
är inräknade i den justering av Försvarsmaktens anslag A 1. som
föreslagits. Återstoden, 0,235 miljoner kronor föreslås tillföras anslaget
C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning.

Tidigare har preliminär kompensation tillförts anslaget B 3.
Värnpliktsverket. Då Värnpliktsverket upphör och den nya myndigheten
Totalförsvarets pliktverk inrättas den 1 juli 1995 är det den nya
myndigheten som i framtiden kommer att beröras av ökade
hyreskostnader. Den kompensation som tidigare tillförts
Värnpliktsverket inklusive justering till följd av slutliga invärdering
föreslås därför tillföras anslaget G8. Totalförsvarets pliktverk.

13

Den slutliga invärderingen påverkar även innevarande budgetår, Prop. 1994/95:100
1994/95. Regeringen har för avsikt att justera anslagen i föregående Bilaga 5
tabell även för innevarande budgetår.

1.6 Finanisering av beredskapslager inom det civila
försvaret

Inledning

En arbetgrupp med deltagare från Försvars-, Social-, Kommunikations-,
Finans-, Jordbruks- och Näringsdepartementen samt Riksrevisionsverket
har genomfört ett arbete med syfte att finna gemensamma lösningar på
hur beredskapslager skall finaniseras och vilken information, såväl
verksamhetsmässig som ekonomisk, statsmakterna behöver for att
kunna bedöma behov av och effektivitet i lagring för
beredskapsändamål. Arbetsgruppen har avlämnat en rapport med dels
förslag på principiella ställningstaganden som krävs dels förslag till
finansieringsmodell för beredskapslager. I det följande redovisas
regeringens ställningstagande.

Beredskapsuppgiften

I försvarsbesluten anges mål för det civila försvaret. Dessa mål
specificeras i övergripande mål som festställer vilken beredskap som
skall finnas för respektive funktion. Det krav som statsmaktema i detta
läge bör ställa, förutom att uppgiften löses, är att den lösning som
myndigheten väljer skall vara kostnadseffektiv för staten, dvs. ge
"maximal beredskapsnytta för pengarna".

\bl av lösning

Beredskapsuppgiften kan lösas bl.a. genom att man bygger upp och
håller lager. Myndigheten kan antingen välja att avtala om lagertjänsten
med leverantör eller att köpa in och hålla eget lager. Regeringen anser
att den årliga kostnaden för att teckna avtal med annan lagerhållare kan
jämföras med den årliga kapitalkostnaden för ett eget lager.

Oaktat vilken lösning myndigheten väljer skall resultatredovisningen
i årsredovisningen, dvs. den mer verksamhetsmässiga redovisningen,
innehålla likartad information och återrapportering. Således måste
statsmakterna i båda fellen få veta det beredskapsmässiga värdet av
befintliga lager.

Av arbetsgruppens rapport framgår att myndigheternas ekonomiska
redovisning av beredskapslager i resultat- och balansräkningar visar på

14

stora olikheter. I flera fall följs inte bokföringsförordningens regler, i Prop. 1994/95:100

något fall felaktigt med hänvisning till sekretessens krav.                    Bilaga 5

Regeringen anser att de brister i återrapporteringen av befintliga lager
som arbetsgruppen har visat på måste åtgärdas. Regeringen har därför
för avsikt att ge berörda myndigheter i uppdrag att, i samråd med
Riksrevisionsverket, se till att bokföringsförordningens tillämpas på ett
fullständigt och rättvisande sätt fr.o.m. 1 juli 1995.

Om beredskapsmyndigheten väljer att hålla eget lager anser
regeringen att detta skall lånefinansieras och att myndigheten följer det
regelverk för redovisning och finanisering som gäller för
lånefinansierade tillgångar. Regeringen anser dock att det är väsentligt
att myndigheternas redovisning först blir rättvisande, såväl den
ekonomiska som den verksamhetsmässiga, varför en förändrad
finansiemg av beredskapslager kommer att införas den 1 januari 1997.

1.7 Revision av verksamheten budgetåret 1993/94

För det stora flertalet myndigheter inom Försvarsdepartementets område
har verksamheten under de senaste åren i betydande omfattning
karaktäriserats av ombildning och nedläggning. Samtidigt har nya
regelsystem införts i den finansiella styrningen av statsförvaltningen.
Detta har för vissa myndigheter medfört problem som resulterat i att
Riksrevisionsverket i sin revisionsberättelse har haft invändningar mot
dessa myndigheters årsredovisningar.

De myndigheter som fått s.k. oren revision är myndigheterna inom
de tidigare huvudprogrammen 1-4, Försvarets forskningsanstalt,
FortifikationsfÖrvaltningen, Militärhögskolan, Civilbefälhavaren i Nedre
Norrland och Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret.

Vissa av Riksrevisionsverkets invändningar är hänförliga till sådana
frågor som har med avveckling att göra och föranleder därför ingen
åtgärd från regeringens sida utöver de som myndigheten själv vidtar. En
generell iakttagelse som verket gör, är att myndigheternas
resultatredovisningar inte uppfyller de krav som regeringen ställer. Det
är enligt regeringen av vikt att myndigheterna fortsätter
ansträngningarna med att utveckla sina resultatredovisningar så att en
bedömning av myndigheternas verksamheter kan ske.
Riksrevisionsverket framhåller även att den ekonomiadministrativa
kompetensen brister hos flera myndigheter. I syfte att bl.a. behandla
hithörande frågor planeras en konferens med ekonomiansvarig personal
vid Försvarsdepartementets myndigheter.

15

Regeringen redovisar sina övriga ställningstaganden med anledning Prop. 1994/95:100
av revisionens resultat under respektive myndighetsanslag.                Bilaga 5

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1153) om
väpnad styrka för tjänstgöring utomlands (avsnitt 1.2).

16

2 Organisations- och strukturfrågor

2.1 Redovisning av genomförda strukturförändringar
fr.o.m. 1991 års budgetproposition t.o.m. den 1 juli
1994.

Sedan ett antal år har den svenska statsförvaltningen genomgått en
omfattande förnyelse och omstrukturering. Inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde har förändringsarbetet inneburit att i princip all
verksamhet varit föremål för utredning eller verksamhetsöversyn.

I proposition (1990/91:102) Verksamhet och anslag inom
totalförsvaret 1991/92 redovisades en sammanhållen målsättning för och
inriktning av utvecklings- och omstruktureringsarbetet inom
Försvarsdepartementets område. I därpå följande kompletterings-
proposition (prop. 1990/91:150 del III) presenterades ett samlat
program för minskning av den statliga administrationen.

Som en följd av statsmakternas beslut om strukturförändringar och
om besparingar inom den statliga administrationen tillsattes med början
år 1991 ett antal utredningar och inleddes vissa översyner. Häri ingick
bl. a. Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för
försvaret (LEMO), Försvarsforskningsutredningen (FFU) och uppdrag
till Statskontoret att göra översyner av Krigsarkivet och
museieverksamheten inom departementets verksamhetssområde. Till
detta kommer de översyner av totalförsvarets pliktpersonal som gjorts
av Frivilligutredningen och Pliktutredningen. Därutöver har inom
Försvarsdepartementet en översyn av nämnderna inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde genomförts.

Utredningarna och översynerna har resulterat i ett antal betänkanden,
skrivelser m.m. med förslag till omstruktureringar som lämnats till
Försvarsdepartementet. Beslut grundade på förslagen har sedermera
lättats av regeringen eller i förekommande fäll av riksdagen. De flesta
strukturförändringarna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde
är genomförda per den 1 juli 1994. De förändringar som gäller det
civila försvaret genomförs dock den 1 juli 1995, så även inrättandet av
Totalförsvarets pliktverk (se avsnitt 4.4).

Som följd av statsmakternas beslut med anledning av förslagen i
budgetpropositonen år 1991 och av försvarsbeslutet år 1992 har
förändringar genomförts i Försvarsmaktens grundorganisation. Dessa
redovisas i sin helhet i avsnitt 3.IV.4. I övrigt har följande
strukturförändringar genomförts inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde:

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

17

2 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

- myndigheten Försvarsmakten har bildats, samtidigt har
myndigheterna inom dåvarande huvudprogrammen 1-4 lagts ned,

- Försvarsmaktens regionala organisation omfattar numera tre
militärområden, försvarsområden som i huvudsak motsvarar länen,
fyra marinkommandon samt tre flygkommandon,

- landet indelas numera i tre civilområden motsvarande samma
geografiska områden som militärområdena,

- Försvarets sjukvårdsstyrelse och Försvarets civilförvaltning har lagts
ned; verksamheten inom dessa myndigheter har fördelats till
Försvarsmakten och till andra statliga myndigheter däribland
Riksrevisionsverket,

- Försvarets datacenter och Försvarets mediecenter har privatiserats,

- Försvarets materielverks organisation har minskats. Myndigheten är
numera helt avgiftsfinansierad och styrs genom uppdrag i huvudsak
från Försvarsmakten,

- Fortifikationsförvaltningen har lagts ned och myndigheten
Fortifikationsverket har bildats; del av tidigare verksamhet har
bolagiserats,

- Försvarets forskningsanstalt styrs numera i huvudsak genom uppdrag
från Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap,

- Militärhögskolan har bildats genom en sammanslagning av
Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola,

- Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen avses läggas ned den 30 juni
1995 och ersättas den 1 juli 1995 av Totalförsvarets pliktverk.

Konsekvensera av dessa strukturförändringar vad avser personal
behandlas särskilt under avsnitt 2.3 Avvecklingsfiågor.

Regeringen har bemyndigat chefen för Försvarsdepartementet att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att följa upp och utvärdera
genomförda strukturförändringar inom verksamhetsområdet. En analys
skall göras som bl. a. belyser om de resultat som statsmakterna avsett
har uppnåtts, vilka effekter på verksamheten m.m. som struktur-
förändringarna fått. Utredaren skall analysera orsaken till eventuella
avvikelser från statsmakternas mål och föreslå regeringen åtgärder som
kan förbättra måluppfyllelsen.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

18

2.2 Principer för statsmakternas styrning av det civila
försvaret

Regeringens bedömning

Regeringen anser att funktionerna Domstolsväsende och
Kriminalvård skall upphöra.

Ambitionen när det gäller uppföljning och utvärdering inom det
civila försvaret höjs.

Utredningsförslag

Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret
(LEMO) avlämnade i oktober 1993 delbetänkandet (SOU 1993:95)
Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret.

LEMO föreslog nya definitioner för begreppen civilt försvar och
funktion inom det civila försvaret. Främst mot bakgrund härav
lämnades förslag om ny funktionsindelning som innebär att vissa
funktioner upphör. Vidare föreslogs bl.a. att den ekonomiska
planeringsramen för det civila försvaret ges ett delvis annat innehåll
samt att en transportkommission inrättas.

Remissinstanserna

Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns i
Försvarsdepartementets akt (dnr. Fo93/2420/CIV).

Remissinstanserna ställer sig i det stora hela bakom LEMO:s förslag.
Vissa invändningar förekommer dock. Det är främst förslagen om ny
funktionsindelning som möter invändningar. Att funktionen Civil
ledning och samordning skall upphöra avstyrks således av
Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap och
civilbefalhavama. Med undantag för Kriminalvårdsstyrelsen är samtliga
funktionsansvariga myndigheter negativa till förslaget om upphörande
av sina resp, funktioner. Bl.a. myndigheter med uppgifter inom
transportsektorn avstyrker förslaget att inrätta en transportkommission
under höjd beredskap medan Kommerskollegium stödjer det.

Regeringens överväganden

Allmänt om statsmakternas styrning av det civila försvaret

Utgångspunkten för styrningen av det civila försvaret är riksdagens
återkommande totalförsvarsbeslut. Det civila försvaret dimensioneras

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

19

således inför de säkerhetspolitiskt betingade hot som statsmaktema Prop. 1994/95:100
redovisat. I 1992 års totalförsvarsbeslut behandlade riksdagen (bet. Bilaga 5
1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) - förutom allmän inriktning och
prioriteringar inom det civila försvaret - också den fortsatta inriktningen
av vissa funktioner m.m.

Regeringen beslutar vaije år om planeringsanvisningar for
myndigheternas programplaner och anslagsframställningar. På
sedvanligt sätt anger regeringen i regleringsbrev till myndigheterna
verksamhetsmål, former för finansiering och övriga ekonomiska villkor
för bedrivande av verksamheten.

Det civila försvaret styrs för närvarande på ett något annorlunda sätt
än den övriga statsförvaltningen; en långsiktig planeringscykel som
bygger på femåriga totalförsvarsbeslut, en mångfald styrinstrument,
särskilda begrepp för såväl styrning som uppföljning, Överstyrelsens för
civil beredskap speciella samordningsroll m.m.

Begreppet civilt försvar

Regeringen har i prop. 1994/95:7 om lag om civilt försvar (s. 50)
anfört att det civila försvaret omfattar all den civila verksamhet som
ingår i totalförsvaret, dvs. alla de beredskapsförberedelser som statliga
civila myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner samt
enskilda och företag vidtar i fredstid och all den civila verksamhet som
behövs under krigsfÖrhållanden for att stödja Försvarsmakten, skydda
och rädda liv och egendom, trygga en livsnödvändig försörjning och
upprätthålla viktiga samhällsfunktioner.

Begreppet funktion samt funktionsindelning

I beredskapsförordningen (1993:242) anges de myndigheter som är s.k.
beredskapsmyndigheter. En beredskapsmyndighet är en myndighet vars
verksamhet skall fortsätta under höjd beredskap och som har stor
betydelse för totalförsvaret. Med utgångspunkt i ansvarsprincipen - vars
innebörd är att den som har ansvaret för en viss verksamhet i fred skall
behålla detta ansvar under krig, om verksamheten skall upprätthållas då
- är samhället indelat i ett antal funktioner. Med en funktion avses en
samhällssektor som i krig är av särskild betydelse för totalförsvaret. För
vaije funktion är, enligt beredskapsförordningen, en funktionsansvarig
myndighet på central nivå utsedd.

Enligt prop. 1984/85:160 (bet. 1984/85:FöUll, rskr. 1984/85:388)
om ledning och samordning av de civila delarna av totalförsvaret är
syftet med funktioner och funktionsindelning att fördela ansvaret för
beredskapsförberedelsema i fred och for verksamheten under krig och
krigsfara på nivån under regeringen. En funktion skall enligt
propositionen innefatta for totalförsvaret viktig verksamhet som kräver                  20

någon form av central statlig styrning.

Regeringen delar LEMO:s uppfattning att med en funktion bör avses Prop. 1994/95:100
en samhällsverksamhet som är av särskild betydelse under höjd Bilaga 5
beredskap med utgångspunkt i det civila försvarets uppgifter, som
kräver någon form av central statlig styrning och som behöver
samordnas mellan flera myndigheter eller organ.

Detta innebär en precisering av funktionsbegreppet på så sätt att en
funktion normalt bör beröra flera myndigheter och organisationer som
behöver samordnas inbördes och med andra verksamheter.

Med utgångspunkt i denna precisering av funktionsbegreppet anser
regeringen i likhet med LEMO att funktionerna Domstolsväsende och
Kriminalvård bör upphöra. Till skillnad mot LEMO menar emellertid
regeringen att funktionerna Civil ledning och samordning samt Skatte-
och uppbördsväsende bör finnas kvar. Skälet härtill är bl.a. behovet att
samordna verksamheten på dessa områden med andra funktioner.

Regeringens styrning och uppföljning underlättas genom att
funktionerna blir färre och att en koncentration och kraftsamling kan
göras på de verksamheter som är särskilt väsentliga för samhället under
höjd beredskap. De myndigheter som inte längre har ett funktionsansvar
bibehåller sin uppgift som beredskapsmyndigheter. Regeringen vill
betona vikten av att beredskapsuppgiften ägnas oförändrat stor
uppmärksamhet. Regeringen avser att i regleringsbreven ange
verksamhetsmål for beredskapsmyndighetemas planering inom det civila
försvaret.

övergripande mål

I 1992 års totalförsvarsbeslut informerade regeringen riksdagen om de
mål för funktionerna som regeringen avsåg att fastställa. I regeringens
programplaneanvisningar fastställdes senare under år 1992 de
funktionsmål som skulle ligga till grund för planeringen.

Syftet med de funktionsvisa målen var att fastställa ambitionsnivå för
olika sektorer inom det civila försvaret. Det har sedermera visat sig att
målen i alla avseenden inte är lämpligt utformade.

Riksdagens försvarsutskott har i betänkandet 1993/94:FöU9 (s. 85)
anfört att regeringen bör orientera riksdagen om de mål för det civila
försvarets funktioner som regeringen kommer att fastställa. Riksdagen
hade ingen erinran mot vad utskottet anfört (rskr. 1993/94:295).

Enligt regeringen bör de funktionsvisa målen vara utformade på ett
mera övergripande sätt än i dag så att de bättre stämmer överens med
den nivå riksdagen skall fatta beslut på. Målen bör fastställas i
totalförsvarsbeslut av riksdagen och gälla under en försvarsbesluts-
period. De bör utgöra övergripande mål i regleringsbreven och vara en

21

utgångspunkt vid formulerande av verksamhetsmål. Inom Prop. 1994/95:100
regeringskansliet har sådana övergripande mål tagits fram.                 Bilaga 5

Regeringen konstaterar att budgetåret 1995/96 blir det sista året i
försvarsbeslutsperioden. Enligt regeringen finns det inte skäl att
riksdagen skall fastställa mål för en så kort period. Målen bör däremot
i enlighet med vad som nämnts kunna utgöra övergripande mål i
regleringsbreven.

I det följande redovisas de mål som regeringen senare avser att
besluta om.

Civil ledning och samordning

Verksamheten inom funktionen Civil ledning och samordning skall
bedrivas så att ledning under höjd beredskap skall kunna utövas i alla
lägen och från såväl freds- som krigsuppehållsplats.

Ordning och säkerhet m.m.

Verksamheten inom funktionen Ordning och säkerhet m.m.
(upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, brottsbekämpning och
brottsutredning, åklagarväsendet, utlänningsfrågor utom flykting-
verksamhet) skall bedrivas så att under höjd beredskap skydd ges åt
totalförsvarsviktiga anläggningar, allmän ordning och säkerhet i
samhället upprätthålls samt allmänheten lämnas skydd och hjälp.

Utrikeshandel

Verksamheten inom funktionen Utrikeshandel skall bedrivas så att under
höjd beredskap den import och export som krävs för försvars-
ansträngningarna och befolkningens försörjning tryggas.

Befolkningsskydd och räddningstjänst

Verksamheten inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
skall bedrivas så att under höjd beredskap skador till följd av
krigshandlingar förhindras eller begränsas i första hand på människor
och i andra hand på egendom och miljön.

Psykologiskt försvar

Verksamheten inom funktionen Psykologiskt försvar skall, i syfte att
stärka befolkningens försvarsvilja och motstånd sanda, bedrivas så att
under höjd beredskap en snabb och korrekt nyhetsförmedling och en
konkret och fullständig myndighetsinformation säkerställs.

22

Socialförsäkring m.m.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Verksamheten inom funktionen Socialförsäkring m.m. (administration
av socialförsäkring samt arbetslöshets- och tjänstegrupplivförsäkring)
skall bedrivas så att under höjd beredskap de ekonomiska
trygghetssystemen fungerar på sådant sätt att enskilda människor får den
ersättning de är berättigade till.

Hälso- och sjukvård m.m.

Verksamheten inom funktionen Hälso- och sjukvård (hälso- och
sjukvård, socialtjänst, miljö- och hälsoskydd) skall bedrivas så att under
höjd beredskap vaije skadad eller sjuk ges medicinskt acceptabel
behandling och vård samt smittspridning och uppkomst av epidemier
förebyggs.

Postbefordran

Verksamheten inom funktionen Postbefordran skall bedrivas så att under
höjd beredskap samhällets behov av postal kommunikation tillgodoses,
varvid vissa totalförsvarsviktiga försändelser och betalningar skall kunna
ges särskild prioritet.

Telekommunikationer

Verksamheten inom funktionen Telekommunikationer skall bedrivas så
att under höjd beredskap totalförsvarsviktiga kunder skall kunna ges
prioritet med avseende på bl.a. framkomlighet.

Transporter

Verksamheten inom funktionen Transporter (transportsamordning,
järnvägstransporter, väghållning, banhållning, landsvägstransporter,
flygtransporter, sjötransporter) skall bedrivas så att under höjd
beredskap Försvarsmaktens mobilisering kan genomföras samt
totalförsvarets krav i övrigt kan tillgodoses.

Finansiella tjänster

(f.d. funktionerna Enskild försäkring m.m. och Betalningsväsende)

Verksamheten inom funktionen Finansiella tjänster skall bedrivas så att
under höjd beredskap behovet av kontanta penningmedel och övriga
finansiella tjänster kan tillgodoses.

23

Skatte- och uppbördsväsende

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Verksamheten inom funktionen Skatte- och uppbördsväsende skall
bedrivas så att under höjd beredskap skatter, tullar och avgifter blir
betalda i rätt tid samt att skatter snabbt skall kunna ändras.

Livsmedelsförsörjning m.m.

Verksamheten inom funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
(försörjning med livsmedel inklusive vatten, reglerings- och
ransoneringsåtgärder avseende livsmedel, livsmedelshygien, civil
veterinärverksamhet) skall bedrivas så att befolkningen under höjd
beredskap kan få tillgång till tillräckligt med bl.a. livsmedel (inkl,
dricksvatten) med hänsyn till energi- och näringsbehov.

Arbetskraft

Verksamheten inom funktionen Arbetskraft (arbetskraftsförsörjning,
arbetsmarknadsutbildning, arbetarskydd, arbetsmarknadstvister) skall
bedrivas så att för totalförsvaret oundgänglig produktion och verksamhet
kan upprätthållas under höjd beredskap.

Flyktingverksamhet

Verksamheten inom funktionen Flyktingverksamhet skall bedrivas så att
flyktingar och asylsökande under höjd beredskap kan tas emot och
omhändertas.

Landskaps- och fastighetsinformation

Verksamheten inom funktionen Landskaps- och fastighetsinformation
skall bedrivas så att totalförsvarets behov av landskapsinformation,
hydrografisk och geologisk information samt fastighetsinformation under
höjd beredskap kan tillgodoses.

Energiförsörjning

Verksamheten inom funktionen Energiförsörjning skall bedrivas så att
under höjd beredskap totalförsvarets oundgängliga behov av bränslen,
drivmedel och elkraft kan tillgodoses.

Försörjning med industrivaror

Verksamheten inom funktionen Försörjning med industrivaror (utom
energiförsörjning och livsmedelsförsörjning) skall bedrivas så att
produktion under en återtagningsperiod/resurskompletteringsperiod kan
säkerställas samt att tillräcklig reparations- och underhållsberedskap kan

24

upprätthållas och totalförsvarets krav i övrigt kan tillgodoses under höjd Prop. 1994/95:100
beredskap.                                                            Bilaga 5

Den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret

Planeringsramen har funnits som styr- och avvägningsinstrument sedan
1987 års totalförsvarsbeslut. Enligt de principer som då fastställdes
ingår i ramen dels investeringar för säkerhetspolitiska kriser och krig
samt därav föranledda driftkostnader, dels förvaltningskostnader hos
myndigheter som ingår i det civila försvaret och ligger under fjärde
huvudtiteln.

Skälen för att det bör finnas en särskild planeringsram för det civila
försvaret är enligt regeringen starka. Ramen ger stadga åt planeringen
under en försvarsbeslutsperiod och är ett viktigt avvägningsinstrument
vid programplanearbetet när det gäller resursfördelningen.

För att förbättra de totala avvägningsmöjlighetema anser regeringen
att ramen bör tillföras investeringar och driftkostnader for livsmedels-
beredskapen. LEMO föreslår att kostnaderna för fredsräddningstjänsten
inte bör ingå i ramen. Enligt regeringen är det svårt att särskilja
kostnader for freds- respektive krigsräddningstjänst. Mot bakgrund av
räddningstjänstens stora betydelse i krig bör därför kostnaderna för den
ligga kvar i ramen.

Uppföljning och utvärdering m.m.

I mål- och resultatstyrning är uppföljning och utvärdering mycket
viktiga inslag. Inom det civila försvaret vidtas beredskapsåtgärder inom
i stort sett samtliga samhällssektorer. En konsekvens av detta är att det
civila försvaret som helhet betraktat är mycket komplext och att det i
vissa avseenden är svårt att uttala sig generellt om hur uppföljning och
utvärdering bör utformas. Trots de svårigheter som detta innebär när
det gäller att följa upp verksamheten måste beredskapsläget inom
funktionerna kunna bedömas utifrån gemensamma kriterier.

Frågan är mot vad uppföljning och utvärdering skall göras. Självfallet
måste alltid en uppföljning genomföras som har till syfte att säkerställa
att vaije myndighets verksamhet bedrivs allmänt rationellt och
produktivt. Det centrala är emellertid att bedöma effekten på
beredskapsläget, dvs. den bedömda förmågan i krig, av de statliga
medel som satsas på olika funktioner.

Det är enligt regeringen angeläget att ambitionen för uppföljning och
utvärdering inom det civila försvaret höjs. Detta bör främst
åstadkommas genom att Överstyrelsens för civil beredskap uppgifter på
området tydliggörs. Överstyrelsen bör på ett mer självständigt sätt
redovisa bedömningar av beredskapsläget inom olika områden och även                25

lämna synpunkter på myndigheternas beredskapsplanering. Det finns

vidare skäl att pröva en modell med årliga, genomgripande Prop. 1994/95:100
utvärderingar av en eller två funktioner i ett rullande system. Denna Bilaga 5
utvärdering skulle bl.a. kunna avse en kontroll av att den
funktionsansvariga myndigheten på ett lämpligt sätt följer och tolkar
statsmakternas inriktning av det civila försvaret och att planeringen
genomförs på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt. Regeringen finner
det vara naturligt att det i första hand är Överstyrelsen som svarar för
dessa utvärderingar. Uppgiften ligger enligt regeringen inom ramen för

Överstyrelsens ansvarsområde.

Regeringen anser liksom LEMO att Överstyrelsen för civil beredskap
bör vara den myndighet som under regeringen samordnar de fredstida
beredskapsförberedelsema inom det civila försvaret. Liksom i fråga om
uppföljning och utvärdering är det enligt regeringen av stor vikt att
Överstyrelsen i större utsträckning än för närvarande redovisar sin
uppfattning i samband med förslag till inriktning och prioriteringar som
lämnas i de årliga programplanema.

2.3 Awecklingsfrågor

Till följd av de många och stora strukturförändringarna inom
Försvarsdepartementets område har under det senaste året ett
omfattande avvecklingsarbete pågått som numera till stora delar också
avslutats. Avveckling har avsett såväl personal som lokaler, inventarier,
arkiv och ekonomi. I det följande lämnas en redovisning av det
avvecklingsarbete som genomförts inom dels Försvarsmakten, dels
övriga myndigheter.

Försvarsmakten

Med anledning av främst 1992 års försvarsbeslut har inom
Försvarsmakten följande personalminskningar skett.

Personalkategori

Antal

-----n

Genomsnittlig
kostnad

Yrkesoff, särsk pension ¹

1 300

700 000 kr

Yrkesoff, karriärväxling ¹

300

500 000 kr

Yrkesoff, utan fullmakt³

600

underlag saknas

Civilans tällda

3 000

30 000 kr ⁴

26

¹ Officer med fullmakt som har utnyttjat särskild pension från 55 års ålder eller senare. Prop. 1994/95* 100

² Officer med fullmakt som fått stöd av arbetsgivaren för att "karriärväxla” (studier Bilaga 5
m.m.). Vissa av dessa är fortfarande anställda under del av studietiden.

³ Officer, oftast utan fullmakt, som har slutat efter uppsägning eller efter egen begäran.

⁴ Härutöver har stöd lämnats av Trygghetsstiftelsen.

Avvecklingen av yrkesofficerare har skett samtidigt som rekrytering
och nyanställning har fortsatt. Detta sammanhänger med behovet av
yngre officerare i grund- och krigsorganisationen. Nettominskningen
utgörs sålunda av cirka 1 200 yrkesofficerare, vilket innebär att
antalsmässig balans - då hänsyn tagits till krigsorganisationen behov -
har uppnåtts.

Möjligheten till särskild pension för yrkesofficerare med fullmakt har
utnyttjats av 64 % av de berörda. Variationen när det gäller utnyttjandet
av denna möjlighet är stor vid jämförelse mellan försvarsgrenarna och
mellan skilda kompetensnivåer (militära grader). Det är exempelvis
vanligare bland officerare ur armén att utnyttja särskild pension än
bland marin- och flygvapenofficerare.

Ungefär hälften av de yrkesofficerare som har "karriärväxlat" har
valt att studera. Resterande har - med lika stora delar - valt
avgångsvederlag, vilket normalt uppgått till en årslön, eller startat eget
foretag.

Beslut om stöd vid "karriärväxling" har fattats i ett särskilt råd med
representanter från Försvarsmakten, Statens arbetsgivarverk och
Försvarets personalnämnd.

För de civilanställda inom armén har införandet av värnpliktiga inom
mobiliseringsförråds- och förplägnadstjänsten inneburit stora
förändringar när det gäller arbetsformer. För att förbättra förmågan att
leda och utbilda värnpliktiga kommer ledarskapsutbildningen för de
civila arbetsledama att fortsätta.

För de civila, som har sagts upp, har Försvarsmakten och
Trygghetsstiftelsen gjort omfettande insatser för att så långt som möjligt
underlätta möjligheterna till annan anställning. Vid uppsägningtidens
slut har drygt 50 % erhållit annan anställning och drygt 20 % varit
öppet arbetslösa. Övriga har omfettats av olika former av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt Trygghetsstiftelsen är det,
jämfört med annan statlig verksamhet, ett relativt gott resultat.
Variationen mellan skilda delar av landet är dock stor.

Behov av fortsatt avveckling av anställd personal inom
Försvarsmakten framgår av avsnitt 3.1 Övriga ftågor.

övriga myndigheter

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

De myndigheter - som inte varit militära myndigheter - som avvecklats
i anslutning till försvarsmaktsreformen är Försvarets datacenter,
Försvarets mediecenter, Försvarets civilförvaltning, Försvarets
sjukvårdsstyrelse och Fortifikationsförvaltningen.

För Försvarets datacenter och Försvarets mediecenter innnebar
avvecklingen att de privatiserades. För de övriga myndigheterna
innebar nedläggningen att en stor del av deras verksamhet fördes över
till andra statliga myndigheter och i Fortifikationsförvaltningens fall
delvis också till ett statligt bolag.

I samband med att Totalförsvarets pliktverk inrättas den 1 juli 1995
kommer Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen att läggas ned.

Regeringen har inrättat en särskild myndighet, Myndigheten for
avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret, for att ha hand
om uppgifter som föranleds av att myndigheter inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde läggs ned. Myndigheten
har ansvarat och ansvarar för avvecklingen av övertalig personal vid
nämnda myndigheter. I det följande redovisas en sammanställning över
hur många personer som vid de olika myndigheterna sagts upp, erhållit
arbete eller startat eget, erhållit pension samt hur många som vid
uppsägningstidens slut var arbetslösa.

Uppsagda

Arbete/
eget

Pension

m.m.

Arbetslös/
inkl,
studier

Försvarets datacenter

61

18

10

33

Försvarets mediacenter

22

3

7

12

Försvarets civilförvaltning

44

20

8

9

Försvarets sjukvårdsstyrelse

24

11

4

9

Fortifikationsförvaltningen

238

53

24

¹⁶¹ I

Total

389’

105

53

231 ||

*Härtill kommer 44 personer vid Värnpliktsverket och
Vapenfristyrelsen som inte fått anställning i Pliktverket och där
uppsägningstiden ännu inte gått ut.

Det ekonomiska utfallet visar att den genomsnittliga
avvecklingskostnaden per person uppgår till ca 215.000 kr per år,
inklusive lönekostnader. Stora skillnader förekommer dock mellan de

28

avvecklade myndigheterna bl.a. beroende på åldersstrukturen och Prop. 1994/95:100
utbildningsnivån hos personalen, något som i sin tur påverkat Bilaga 5
möjligheterna till nytt arbete. Av antalet uppsagda är ungefär 55 %
kvinnor. Beträffande Försvarets datacenter kan vidare konstateras att
flertalet av de uppsagda är yngre än 45 år medan flertalet av de
uppsagda vid Försvarets mediecenter är äldre än 45 år.

2.4 Översyn av nämnder m.m. inom

Försvarsdepartementets område

Inom Försvarsdepartementet har ett arbete bedrivits med att se över
samtliga nämnder, råd, delegationer m.m. inom Försvarsdepartementets
område. Syftet med översynen har varit att dels pröva om verksamheten
skall fortgå eller förändras, dels söka finna effektivare former och
rutiner for regeringens styrning av dessa nämnder.

Översynen, som har sammanfattats i en särskild promemoria, skall
ses som en komplettering till de strukturförändringar som genomförts
med anledning av LEMO-utredningens förslag. I och med denna
översyn har en fullständig genomgång gjorts av alla myndigheterna
inom Försvarsdepartementets område.

I det följande redovisas vilka nämnder m.m. som ingått i översynen
och vilka förändringar som föreslås eller redan har genomförts. Av
redovisningen framgår att riksdagen i vissa fall har fettat beslut, medan
det i andra fell ankommit på regeringen att vidta åtgärder.

Försvarets skaderegleringsnämnd upphörde den 1 juli 1994 i samband
med att Försvarets civilförvaltning då avvecklades (prop. 1992/93:100
bil.5 bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333). Samtidigt bildades Statens
skaderegleringsnämnd i Kammarkollegiet.

I samband med att den nya myndigheten Försvarsmakten bildades den
1 juli 1994 avvecklades Militärledningens rådgivande nämnd. Ett råd
för insyn i Försvarsmakten inrättades från samma tidpunkt. Rådets
sammansättning och uppgifter regleras i förordningen (1994:642) med
instruktion för Försvarsmakten (prop. 1993/94:85, bet. 1993/94:KU42,
rskr. 1993/94:381). Frågan om vilka ledamöter som skall utses i rådet
bereds för närvarande.

Försvarets personalvårdsnämnd ombildades den 1 juli 1994.
Nämnden heter numera Nämnden för personalvård för värnpliktiga och
har enbart hand om frågor rörande de värnpliktiga (prop. 1993/94:100
bil. 5, bet. 1993/94:FöU9, mom. 12, rskr. 1993/94:295).

29

Delegationen för icke - militärt motstånd avvecklades den 1 juli Prop. 1994/95:100
1994. Delar av Delegationens uppgifter har överförts till Styrelsen för Bilaga 5
psykologiskt försvar (prop. 1993/94:100 bil. 5, bet. 1993/94:FöU9
mom. 15, rskr. 1993/94:295). Till följd härav ändrades instruktionen
för Styrelsen för psykologiskt försvar.

Regeringen föreslår (avsnitt 2.5) att Försvarets personalnämnd läggs
ned den 30 juni 1995 och att vissa av nämndens uppgifter övertas av
Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd som därigenom ges utökade
uppgifter. Tjänstepliktsnämnden skall enligt regeringens forslag
ombildas och fr.o.m. den 1 juli 1995 handlägga överklaganden av dels
beslut i anställningsärenden, dels de beslut som framgår av 11 kap. 4 §
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Tjänstepliktsnämndens namn
föreslås till följd härav bli ändrat till Överklagandenämnden för
totalförsvaret.

För att besluta i frågor som kan aktualiseras vid tillämpning av
avtalet den 15 april 1986 om vissa löne- och andra anställningsvillkor
för flygtjänstgörande personal bildades Försvarsmaktens flygförar-
nämnd. Regeringen anser att förutsättningarna for den nämndens
verksamhet påtagligt har förändrats genom att marknaden för
flygförama sedan länge stabiliserats. Regeringen anser vidare att
eventuella frågor som kan uppkomma med anledning av tillämpning av
olika arbetsrättsliga avtal bör normalt handhas av arbetsgivaren, dvs.
Försvarsmakten. Eventuella tvister får lösas på det vanliga sättet hos
Arbetsdomstolen. Regeringen avser därför att ta upp frågan om
avveckling av Försvarets flygföramämnd i samband med att nuvarande
avtal omförhandlas.

Regeringen utser i ett par fall ledamöter i styrelser inom frivilliga
försvarsorganisationer. I samband med att förordningen (1994:524) om
frivillig försvarsverksamhet trädde i kraft den 1 juli 1994 utser
regeringen inte längre ledamöter i Frivilliga skytterörelsen och
Centralförbundet för befalsutbildning. Regeringen avser inte heller att
utse någon särskild ledamot till styrelsen för Svenska soldathems-
förbundet.

Regeringen utser f.n. en ledamot i Rikshemvämsrådet (f.d.
Hemvärnets centrala förtroendenämnd). Bestämmelserna härför finns i
hemvämskungörelsen (1970:304). Regeringen anser att dessa
bestämmelser bör finnas kvar.

Enligt kungörelsen (1964:811) om ersättning for intrång i fiske till
följd av militär verksamhet skall ersättningsärenden avgöras av särskilda
fiskeskyddsnämnder. Sådana nämnder finns för Vänern och Vättern.
Nämnderna bedöms som viktiga från fiskets synpunkt. Förutom att de
har till uppgift att avgöra ersättningsärenden är nämnderna fora för
informationsutbyte mellan företrädare för Försvarsmakten och yrkes-                 30

fiskare, där bl.a. planering av övningar diskuteras liksom hur dessa

skall kunna genomföras så att problemen för fisket minimeras. Prop. 1994/95:100
Regeringen anser därför att fiskeskyddsnämndema skall finnas kvar. Bilaga 5

Totalförsvarets chefsnämnd skall enligt förordningen (1988:1041)
med instruktion for Totalförsvarets chefsnämnd i fred verka för
samordning av de centrala myndigheternas verksamhet inom
totalförsvaret. Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen
för försvaret (LEMO) har föreslagit bl.a. att Chefsnämndens uppgifter
inte skall begränsas till att enbart gälla i fred utan även avse
förhållanden under höjd beredskap. Regeringen avser att med
utgångspunkt i LEMO:s förslag se över Chefsnämndens instruktion.

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 gett
Militärhögskolan i uppdrag att organisera Delegationen för militär-
historisk forskning.

I avsnitt 2.2 behandlar regeringen styrningen och
funktionsindelningen inom det civila försvaret. I samband härmed
konstaterar regeringen att någon särskild myndighet som skall ansvara
för transportfunktionen under höjd beredskap inte behövs. Vidare anser
regeringen att Fartygsuttagningskommissionen skall finnas kvar med
uppgift att göra förberedande urval av fartyg som tillhör kommuner
eller enskilda och som behövs för Försvarsmakten eller for vissa civila
ändamål.

2.5 Försvarets personalnämnd och Totalförsvarets
tjänstepliktsnämnd

Regeringens förslag:

- Försvarets personalnämnd läggs ned den 30 juni 1995.

- Personalnämndens uppgifter att ge stöd vid avveckling av
myndigheter och att erbjuda kompetensutveckling inom
personaltjänstområdet tas över av myndigheterna själva.

- Överklaganden av beslut i anställningsärenden handhas i
fortsättningen av Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd som byter
namn.

Skälen för regeringens förslag

Försvarets personalnämnd skall enligt förordningen (1988:852) med
instruktion för Försvarets personalnämnd handlägga personalfrågor som

31

har samband med större organisationsförändringar och rationaliseringar Prop. 1994/95:100
vid myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Bilaga 5
Nämnden skall i sådana sammanhang främja åtgärder som underlättar
personalförsörjningen och personalrörligheten mellan myndigheterna.
Verksamheten har även stöd i förordningen (1990:923) om
personalförsörjning vid myndigheter inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde. Nämnden skall också pröva överklaganden enligt
förordningen (1988:549) om överklaganden av beslut om anställning
inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde samt vissa andra
överklaganden enligt särskilda bestämmelser.

Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd skall enligt förordningen
(1989:759) med instruktion for Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd pröva
överklaganden i vissa ärenden som rör pliktpersonal.

Tjänstepliktsnämnden och Personalnämnden fick den 11 augusti 1994
i uppdrag av regeringen att i samråd inkomma med förslag till dels hur
verksamheten vid Personalnämnden skall kunna avvecklas och vilken
verksamhet som bör överföras till andra myndigheter, dels hur
Tjänstepliktsnämnden efter en ombildning skall kunna ta över den
prövning av överklaganden som nu görs av Personalnämnden.

Personalnämnden och Tjänstepliktsnämnden har den 30 september
1994 inkommit med en rapport om avveckling av Personalnämnden och
överföring av nämndens uppgifter till andra myndigheter.

Enligt rapporten är den övervägande delen av Personalnämndens
nuvarande uppgifter sådana att de normalt numera skall handhas av
respektive myndighet. Stödet vid avveckling av myndigheter och
kompetensutvecklingen inom personaltjänstområdet bör därför enligt
rapporten decentraliseras till myndigheterna. Det system för "Lediga
tjänster" som Personalnämnden byggt upp för personalförsörjning inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde kan enligt rapporten föras
över till Försvarsmaktens högkvarter.

Överklaganden av beslut i anställningsärenden bör enligt rapporten
handläggas av en ombildad Tjänstepliktsnämnd.

Enligt rapporten skulle en nedläggning av Personalnämnden medföra
att två anställda för närvarande saknar en klar lösning avseende framtida
arbetsuppgifter. Det torde ankomma på regeringen att fastställa
avvecklings- och arbetsgivaransvar.

En stor del av de arbetsuppgifter - utom såvitt avser prövningen av
överklaganden av beslut - som i dag ligger på Försvarets personalnämnd
är sådana att de numera normalt åvilar respektive myndighet. I 1989 års
budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 2) uttalades - i samband med
Statens arbetsmarknadsnämnds avveckling av likartade uppgifter som

32

Personalnämnden nu har - att sådana uppgifter skall decentraliseras till Prop. 1994/95:100
myndigheterna.                                                        Bilaga 5

Eftersom de stora strukturrationaliseringarna till följd av 1992 års
försvarsbeslut i fråga om myndigheterna inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde nu är genomförda anser regeringen att
Personalnämndens verksamhet i detta hänseende kan upphöra.

Regeringen anser vidare att prövningen av överklaganden av beslut i
anställningsärenden bör överföras till Tjänstepliktsnämnden som
ombildas till en nämnd med uppgift att pröva överklaganden inom
totalförsvaret. Med hänsyn härtill bör nämnden byta namn och
benämnas Överklagandenämnden för totalförsvaret. Det ankommer på
regeringen att besluta om nämndens närmare sammansättning och
arbetsformer.

2.6 Avveckling av Krigsarkivet

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att Krigsarkivet läggs ned den 30 juni 1995
och att verksamheten fors över till Riksarkivet.

Regeringen kommer att utfärda föreskrifter som organisatoriskt
säkerställer den nuvarande verksamhetens speciella karaktär.

Skäl för regeringens förslag

Statskontoret har på regeringens uppdrag i en rapport (1994-05-30) till
regeringen lämnat förslag till ett kostnadseffektivt finansieringssystem
för Krigsarkivets depåtjänst. Statskontoret redovisar alternativ som
innebär olika sätt att effektivisera lokalutnyttjandet, avgifter för
leveranser till Krigsarkivet samt andra administrativa styrmedel.

Statskontorets rapport har remissbehandlats. Remissyttrandena finns i
Försvarsdepartementets akt i ärendet (dnr. Fo94/1080/CIV).

Regeringen har i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.
12 s. 105f, bet. 1992/93:KrU22, rskr. 1992/93:316) behandlat frågan
om avgifter vid leverans av arkivmaterial. Regeringen har därvid
bedömt att arkivens resurser behöver förstärkas. Krigsarkivet undantogs
från denna bedömning med hänsyn till de stora organisations-
förändringar som då förestod inom Försvarsdepartementets område.

33

3 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 100. Bilaga 5

Riksarkivet låter sedan den 1 juli 1993 de arkivbildande Prop. 1994/95:100
myndigheterna ersätta arkivmyndigheten för de kostnader som Bilaga 5
långsiktigt uppstår vid arkivering.

De genomgripande organisationsförändringarna inom
Försvarsdepartementets område är nu i allt väsentligt genomförda. I
detta läge är det mycket som talar för att man bör låta bl.a. sådant
arkivmaterial som handhas av Krigsarkivet omfattas av samma
bestämmelser som gäller för den övriga statsförvaltningen. Samtidigt
bör prövas om det inte på detta område går att åstadkomma effektivare
former för den statliga arkivverksamheten. Regeringen anser att en
effektivisering bör kunna uppnås genom att Krigsarkivets verksamhet
förs över till Riksarkivet. En sådan enhetlig hantering av arkivfrågorna
bör också ha kulturpolitiska fördelar.

Regeringen anser således att Krigsarkivet bör läggas ner den 30 juni
1995 och att verksamheten förs över till Riksarkivet. I samband med att
Krigsarkivet upphör att vara en egen myndighet bör Krigsarkivets
verksamhet ingå som en verksamhetsgren i Riksarkivet.

Regeringen avser att genom en ändring i departementsförordningen
(1982:1177) överföra ansvaret för Krigsarkivet till Kulturdepartementet.

Medel for den verksamhet som Krigsarkivet bedriver har beräknats
under elfte huvudtiteln anslaget B 1. Riksarkivet, landsarkiven och
Krigsarkivet.

2.7 Strategisk försvarsforskning

Vid 1994 års budgetbehandling (prop. 1993/94:100 bil. 5 s. 140 bet.
1993/94:FöU9, rskr. 1993/94:295) så infördes ett reservationsanslag
under fjärde huvudtiteln, G 6. Strategisk försvarsforskning. Anslaget
uppgår till 30 miljoner kronor. I anslutning härtill inrättade regeringen
den 1 juli 1994 en nämnd som skulle disponera anslaget, nämnden för
strategisk försvarsforskning. Den har ännu inte inlett sitt arbete.

Med hänsyn till de besparingskrav som nu ställs på försvarssektom
föreslår regeringen att anslaget Strategisk försvarsforskning upphör och
att den vid slutet av budgetåret 1994/95 utgående anslagsreservationen
dras in. Regeringen avser att senare besluta att Nämnden för strategisk
försvarsforskning skall läggas ned.

34

2.8 Konsekvenser av EU-medlemskapet

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Den svenska totalförsvarsmodellen, med ett sammanhållande ansvar för
Försvarsdepartementet, har inte någon egentlig motsvarighet i EU:s
medlemsländer. Detsamma gäller den organisationsmodell som Sverige
tillämpar för gränskontroll till sjöss genom en särskild myndighet,
Kustbevakningen.

EU-medlemskapet berör Försvarsdepartementets område både när det
gäller vissa frågor inom totalförsvaret och i fråga om den
säkerhetspolitiska dimensionen enligt Maastrichtfördraget. Gräns-
kontrollfrågor enligt fördragets s.k. tredje pelare (samarbete i rättsliga
och inrikes frågor) ryms också under departementets område genom de
uppgifter som Kustbevakningen har. Konsekvenserna inom
departementets område av EU-medlemskapet är dock f.n. - med
undantag för Kustbevakningens verksamhet för gränskontroll till sjöss -
begränsade.

Såväl det militära som det civila försvaret påverkas - liksom andra
delar av statsförvaltningen - av nyordningen beträffande offentlig
upphandling och konkurrens. Försvarsdepartementets ansvarsområde
kommer att beröras av de diskussioner som förs inom EU rörande en
gemensam försvarsindustripolitik samt det samarbete som utvecklas
inom området "dual use" som har såväl militära som civila
applikationer. Även forskning och utveckling är områden som berör
Försvarsdepartementet och dess myndigheter, och då främst inom det
försvarsindustriella området. Fredsräddningstjänst och därtill hörande
miljöfrågor, inklusive transport av farligt gods är andra sakområden
som berör departementet. Gränskontrollen till sjöss är, som framgår av
det sagda, den sektor som på kort sikt kanske mest påverkar
departementets arbetsområde. Ett medlemskap berör också sjööver-
vakning, kontroll och inspektion av fiske, sjösäkerhet och sjöfart.

Genom medlemskapet i EU kommer Sverige att medverka i ett brett
utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete. Det är ännu för tidigt att göra
några bestämda förutsägelser om hur detta samarbete inom EU kommer
att utvecklas på längre sikt. EU:s Gemensamma Utrikes- och
Säkerhetspolitik (GUSP) innebär i dag att medlemsländerna som grupp
koordinerar sina positioner i frågor av gemensamt intresse. Utrikes- och
säkerhetspolitiken skall vidare institutionellt integreras med EU:s övriga
verksamhet, men med särskilda samråds- och beslutsformer. Här bör
dock understrykas att samarbete inom det rent försvarspolitiska området
enligt Maastrichtavtalet sker inom den Västeuropeiska unionen, VEU.
Framtida EU-samarbete inom försvarspolitikområdet kommer att
diskuteras vid den regeringskonferens som inleds år 1996.

Inför regeringskonferensen kommer Försvarsdepartementet medverka
i förberedelsearbetet inför regeringskonferensen.

35

Här bör också nämnas det förhållande att Sverige kan komma att delta Prop. 1994/95:100
som observatör i VEU, vilket i sig kan innebära krav på medverkan av Bilaga 5
Försvarsdepartementet och dess myndigheter i olika sammanhang.

Medlemskapet i EU innebär också att Sverige kommer att få ett
återflöde från EU:s strukturfonder på ca 2,4 miljader kr per år. Detta
kommer att innebära stora möjligheter till ytterligare insatser för
kompetensutveckling, forskning och utveckling, näringslivsutveckling,
IT-insatser m.m. För att kunna nyttja dessa medel krävs ett omfettande
programarbete.

Många av de frågor som är aktuella genom EU-medlemskapet har
redan fått aktualitet i och med att EES-avtalet har trätt i kraft.

Det svenska EU-medlemskapet berör Försvarsdepartementet i fråga
om främst följande sakområden:

- säkerhetspolitik

- rättsliga och inrikes frågor (främst gränskontroll till sjöss)

- försvarsmateriel- och försvarsindustrifrågor

- forskning och utveckling

- räddningstjänst och därtill hörande miljöfrågor, inklusive transport av

ferligt gods

- informationssäkerhet.

De myndigheter inom Försvarsdepartementets ansvarsområde vilkas
verksamhet berörs av ett svenskt EU-medlemskap är:

- Försvarsmakten

- Fortifikationsverket

- Försvarets materielverk

- Överstyrelsen för civil beredskap

- Statens räddningsverk

- Kustbevakningen

- Försvarets forskningsanstalt

- Flygtekniska försöksanstalten

När det gäller de olika ansvarsområdena förtjänar det att nämnas att
huvudansvaret för många av de aktuella sakområdena inte ligger på
Försvarsdepartementet utan på andra departement.

Berörda myndigheters anslag har beräknats med hänsyn till EU-
kostnader.

36

2.9 Planerings- och budgeteringssystem

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Försvarsutskottet har i sitt betänkande (bet. 1993/94:FöU10) förutsatt
att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till hur
Försvarsmaktens planeringssystem bör anpassas till det budgetsystem
som gäller statsförvaltningen.

Regeringen konstaterar att utvecklingen av Försvarsmaktens
planeringssystem är myndighetens eget ansvar samtidigt som ett väl
fungerande budgetsystem ingår i regeringens och regeringskansliets
ansvarsområde. Det är regeringens ansvar att tillse att dessa båda
system kan samverka på ett fungerande sätt.

Regeringen har med anledning av att Försvarsmakten har anmält
betydande ekonomiska osäkerheter uppdragit åt en oberoende
expertgrupp - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - att
skyndsamt granska Försvarsmaktens underlag. Expertgruppen har också
till uppgift att granska Försvarsmaktens planeringssystem i de delar som
rör kopplingen till det statliga budgetsystemet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner principerna för statsmakternas styrning av det civila
försvaret (avsnitt 2.2),

2. godkänner förslaget att Försvarets personalnämnd läggs ned den
30 juni 1995 och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill
(avsnitt 2.5),

3. godkänner förslaget att Krigsarkivet läggs ned den 30 juni 1995
och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.6).

4. godkänner vad regeringen har anfört om strategisk
försvarsforskning (avsnitt 2.7).

37

3 Försvarsmakten m.m.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

3.1 Försvarsmakten

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift¹    34 936 023 000

Anslag   36 480 944 000

Förslag   59 260 534 000

varav 37 175 101 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

¹ Omfattar anslagen

B 1. Arméforband: Ledning och forbandsverksamhet,

B 2. Arméforband: Anskaffning av materiel,

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar,

C 1. Marinförband: Ledning och forbandsverksamhet,

C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel,

C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar,

D 1. Flygvapenförband: Ledning och forbandsverksamhet,

D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel,

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar,

E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och forbandsverksamhet,

E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel,

E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar,

E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling,

F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse,

F 3. Försvarets materielverk samt

delar av anslagen F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den
militära delen av totalförsvaret m.m., K 2. Gemensam
försvarsforskning och K 13. Vissa nämnder m.m. inom
Försvarsdepartementets område.

Myndigheten Försvarsmakten inrättades den 1 juli 1994 och omfattar
den verksamhet som tidigare bedrivits vid de myndigheter som hörde
till huvudprogrammen 1-4 dvs. Arméforband, Marinförband,
Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. samt vissa verksamheter
vid myndigheter inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter. Av
de myndigheter som ingick i huvudprogram 5 och vars verksamhet nu
ingår i Försvarsmakten lades Försvarets sjukvårdsstyrelse ned den 30
juni 1994. Försvarets civilförvaltning lades också ned den 30 juni
1994. Del av verksamheten ingår i Försvarsmakten.

Sedan den 1 juli 1994 är Försvarets materielverk avgiftsfinansierat,
varför anslagsmedel för ändamål inom dess verksamhet har överförts
huvudsakligen till Försvarsmakten. Huvudprogrammen som begrepp
upphörde den 30 juni 1994.

38

Det övergripande målet for Försvarsmakten är att försvara landet mot Prop. 1994/95:100
väpnade angrepp. Försvarsmakten skall ha sådan krigsduglighet och Bilaga 5
beredskap att den verkar avhållande mot sådana angrepp.
Försvarsmakten skall i fred hävda Sveriges territoriella integritet samt
organisera krigsförband och förbereda förbandens användning för
landets försvar. Försvarsmakten skall också kunna sätta upp förband för
internationella insatser och delta med militära resurser i internationella
åtaganden.

I Övergripande redovisning

I.I Myndigheterna

Å rsredovisningar

Försvarsmakten har till regeringen lämnat årsredovisning för de tidigare
myndigheterna Chefen för armén, Chefen för marinen, Chefen för
flygvapnet och Överbefälhavaren såvitt avser huvudprogrammet
Operativ ledning m.m. samt anslaget F 7. Frivilliga försvars-
organisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m., för
budgetåret 1993/94. Även Försvarets sjukvårdsstyrelse ingår i
redovisningen. Årsredovisningen omfattar resultatredovisningar för hela
verksamheten samt resultat- och balansräkningar, finansieringsanalys
och anslagsredovisningar för samtliga anslag utom för anslagen för
anskaffning av materiel samt forskning och utveckling. För dessa anslag
har Försvarets materielverk lämnat resultat- och balansräkningar,
finansieringsanalys och anslagsredovisning, vilka i det följande
redovisas inarbetade i Försvarsmaktens årsredovisningsuppgifter.
Anslaget F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen
av totalförsvaret m.m. redovisas i avsnitt 6.13 Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom totalförsvaret.

Härmed har de tidigare myndigheterna Överbefälhavaren, Chefen for
armén, Chefen för marinen, Chefen för flygvapnet och Försvarets
sjukvårdsstyrelse slutredovisats.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse granskat års-
redovisningarna för de myndigheter som ingår i den sammantagna
myndigheten Försvarsmakten och därvid haft invändningar på en del
punkter. De invändningar som har riktats gemensamt mot dessa
årsredovisningar avser bokföring av upplupna semester- och andra
löneskulder, kostnadsforing av gjorda investeringar i anläggningar för
förvaltningsändamål, redovisning av intäkter av avgifter och ersättningar
samt redovisning av prestationer for att utveckla, anskaffa, vidmakthålla
och avveckla krigsförband.

39

Beträffande huvudprogrammet Arméforband anmäler Försvarsmakten Prop. 1994/95:100

i sin årsredovisning att verksamhetsmålen för budgetåret 1993/94 med Bilaga 5
vissa undantag har uppnåtts.

Omstruktureringen av grundorganisationen har genomförts enligt
statsmaktemas beslut.

Grund- och repetitionsutbildning har prioriterats, och de kvalitativa
målen för genomförd utbildning har nåtts. Trots detta anmäler
Försvarsmakten att målen avseende krigsduglighet under
försvarsbeslutsperioden sannolikt inte kommer att nås för vissa
fördelnings- och fÖrsvarsområdesfÖrband. Orsaken till detta är att
möjligheterna att genomföra repetitionsutbildning i vissa fall har varit
begränsade på grund av brist på medel och bedöms komma att vara det
även framdeles.

Satsningen på materiell förnyelse har fortsatt, vilket medfört att främst
armébrigadema efter hand blir mera slagkraftiga och bättre anpassade
till en aktuell stridsmiljö.

Satsningen innebär bl. a. att under året har

* pansarband vagn 401 (MT-LB) beställts

* delbeställning 3 gjorts av stridsfordon 90

* den nya stridsvagn 122 (Leopard 2 S) beställts

* förhandlingar förts om köp av begagnad Leopard 2 stridsvagn och ca

160 har levererats

* utveckling av pansarskott 95 beställts

* anskaffning inletts av fest bro till armébrigadema

* utveckling av artillerigranaten Bonus beställts

Anslagssparandet var 269,9 miljoner kronor på anslaget B 1. Ledning
och forbandsverksamhet och 145,1 miljoner kronor på anslaget B 2.
Anskaffning av materiel. På anslaget B 3. Anskaffning av anläggningar
finns en utgående reservation om 12,5 miljoner kronor. Orsaken till det
relativt höga anslagssparandet är bl.a. ett medvetet sparande för att
finansiera inköpet av pansarbandvagn 501 (BMP-1).

De av Riksrevisionverkets invändningar som är gemensamma för
huvudprogrammen har tidigare redovisats. Utöver dessa anser verket att
de finansiella intäkterna och de finansiella kostnaderna i Chefens for
armén resultaträkning är för högt redovisade med vardera cirka 895
miljoner kronor.

Beträffande huvudprogrammet Marinförband anmäler Försvarsmakten
att det till följd av den ekonomiska situationen under året och den
omfettande ubåtsskyddsverksamheten finns vissa brister inom de marina
programmen. Bl.a. har repetitionsutbildning för festa kustartilleri-
förband och underhållsforband inte kunnat genomföras som planerats.

40

Erforderligt materiel- och fastighetsunderhåll har i viss utsträckning Prop. 1994/95:100
eftersatts för ytstridsförband och festa kustartilleriförband. Utbildningen Bilaga 5
för helikopterförbanden och stridsfertygsförbanden har påverkats
negativt av ubåtsskyddsverksamheten.

Under året har upphandling av fyra mindre minröjningsfertyg (YSBm)
genomförts. Lätt ubåtsjakttorped (45) har införts. Modifiering av åtta
patrullbåtar typ Hugin till patrullbåt typ Ka paren har genomförts.
Modernisering av sjömålsrobot 15 har beställts.

Försvarsmakten redovisar för anslaget C 1. Marinförband: Lednings-
och forbandsverksamhet att anslagskrediten om 382,3 miljoner kronor
har utnyttjats med 234,1 miljoner kr. (Försvarsmakten har dock inte
kunnat beakta senare regeringsbeslut om att de belopp om sammanlagt

300,5 miljoner kronor som under året förts bort från anslagen C 2. och
C 3. skall återföras till Försvarsmakten). På anslaget C 2.
Marinförband: Anskaffning av materiel har redovisats ett anslags-
sparande, avseende merutgift som beviljats för 1993/94 och 1994/95,
om 117,8 miljoner kronor. Anslaget C 3. Marinförband: Anskaffning
av anläggningar, som är ett reservationsanslag, har överskridits med
21,8 miljoner kronor.

Riksrevisionsverket riktar i sin revisionsberättelse anmärkning mot
överskridandet på anslaget C 3.

Beträffande huvudprogrammet Flygvapenförband anmäler
Försvarsmakten att verksamheten har genomförts enligt givna uppdrag.
Förbanden har en krigsduglighet som med endast något undantag svarar
mot regeringens krav. Insats- och incidentberedskap har upprätthållits i
planerad omfettning. Flygstridskraftema har en god förmåga till hög
initialeffekt och incidentberedskap.

Försvarsmakten anmäler vidare att nedläggningarna av F 6 och F 13
har genomforts enligt plan. Främst dessa nedläggningar har medfört att
antalet civilanställda har minskat. Genom en bättre samordning och
tydligare ansvarsfördelning i underhållsarbetet har styrningen av under-
hållskostnaderna förbättrats. Kostnaderna för materielunderhållet har
också minskat betydligt under budgetåret. Materielanskaffningen har i
huvudsak genomförts enligt plan, bl.a. innebärande att modifieringen av
flygplan AJ 37 till AJS 37 har fortsatt. Kontrakt rörande motorbytet på
SK 60 har tecknats. Byggnadsverksamheten har genomförts enligt plan
och har avsett bl.a. byggnationer för JAS 39 Gripen på F 7 och en ny
hangar på F 10. Under budgetåret har huvudprogrammyndigheten
Chefen för flygvapnet genom rapporten Ökad samordning av den
militära och den civila vädertjänsten redovisat regeringens uppdrag om
en utveckling av samarbetet med Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut i fråga om vädertjänst.

41

I fråga om enskilda förband redovisar Försvarsmakten bl.a. följande. Prop. 1994/95:100
Det nya systemet för luft- och markobservation har börjat att Bilaga 5
organiseras. Huvudsakligen på grund av omfettande utbildnings-
verksamhet har produktionsmålet för två av de tio jaktflygdivisionema
inte uppnåtts. Haveriet med JAS 39 Gripen vid uppvisningen sommaren
1993 har försenat inflygning och utbildning av instruktörer. Inom AJ/S
37-systemet har såväl attack- som jakt- och spaningsformågan
förbättrats. Genom att repetitionsutbildningen har kunnat fördubblas har
erforderlig krigsduglighet börjat att återtas inom basförbanden.
Nedläggningen av F 6 och F 13 med flottilj verkstäder har inneburit en
minskning av tillsynsresursema.

Anslagssparandet på anslaget D 1. Ledning och forbandsverksamhet
var 201,9 miljoner kronor. På anslaget D 2. Anskaffning av materiel
har 94,5 miljoner kronor utnyttjats av medgiven anslagskredit om 226,4
miljoner kronor. På anslaget D 3. Anskaffning av anläggningar finns en
utgående reservation om 3,6 miljoner kronor.

Riksrevisionsverkets invändningar mot Chefens för flygvapnet del i
den samlade årsredovisningen har redovisats tidigare i avsnittet.

Beträffande huvudprogrammet Operativ ledning m.m. anmäler
Försvarsmakten att verksamheten i huvudsak har genomförts enligt
givna uppdrag. Den pågående omstruktureringen följer uppgjorda
planer.

Lednings-, insats- och incidentberedskapen har upprätthållits i enlighet
med givna uppdrag. Ubåtsskyddsverksamheten har bedrivits i större
omfettning än vad som förutsetts vilket inneburit ett överutnyttjande av
medel.

Den tidigare eftersläpningen inom områdena telekrigföring och
informationsteknologi har till stor del kunnat återtas. Målen enligt 1992
års försvarsbeslut bedöms kunna uppnås.

Anslaget E 1. Ledning och forbandsverksamhet har övenitnyttjats med

142,2 miljoner kronor. Medgiven anslagskredit om 33,5 miljoner
kronor har överskridits med omkring 81 miljoner kronor.
Anslagssparandet på anslaget E 2. Anskaffning av materiel var 6,4
miljoner kronor. På anslaget E 3. Anskaffning av anläggningar finns en
utgående reservation på 7,5 miljoner kronor. Anslagssparandet på
anslaget E 4. Forskning och utveckling var 50,3 miljoner kronor.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse - utöver de generella
iakttagelserna - riktat invändningar mot att anslaget E 1. Ledning och
forbandsverksamhet har utnyttjats utöver medgiven anslagskredit.
Verket anser att överskridandet tyder på brister i de
ekonomiadministrativa rutinerna.

42

1.2 Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Gällande mål för försvarsbeslutsperioden 1992-1997

I 1992 års försvarsbeslut fastlädes i huvudsak följande mål för
verksamheten under försvarsbeslutsperioden 1992-1997.

Arméförband

Inom fördelningsforbanden - bl.a. stadsskyttebataljoner och gränsöver-
vakningskompanier - skall bl.a. fyra fördelningshaubitsbataljoner 15,5 F
avvecklas. I övrigt skall i huvudsak organisationen bibehållas.
Fördelningsförbandens förmåga skall förbättras inom ett antal
funktioner, bl.a. ledning i främst telestörd miljö samt eldkraft vad avser
både indirekt och direkt pansarvämseld.

Inom territorialförsvarsförbanden, bl.a. stadsskyttebataljoner och
försvarsbataljoner, skall omorganiseringen fortsätta, vilket i huvudsak
innebär att förbanden reduceras till en volym som kan erhållas genom
avkastning från faltförbanden. Territorialförsvaret skall omfatta omkring
165 000 man. Territorialförsvarsförbandens förmåga skall förbättras
inom ett antal funktioner, bl.a. eldkraften vad avser direkt pansar-
vämseld.

Inom territorialförsvarsförbanden skall vidare omorganiseringen och
utvecklingen av hemvärnet fortsätta, vilket innebär att hemvärnet
omkring sekelskiftet skall ha utökats till cirka 125 000 man.
Hemvämsförbandens eldkraft skall förbättras bl.a. vad avser strid mot
marktrupp och direkt pansarvämseld.

Arméns brigader skall utvecklas och moderniseras genom att deras
skydd, rörlighet och mörkerstridsförmåga förbättras. Detta innebär bl.a.
att sex infanteribrigader skall organiseras så att - utöver annat - fyra
skyttebataljoner kommer att ingå i varje brigad.

Omorganisationen av Norrlandsbrigadema skall fortsätta, vilket bl.a.
innebär att fyra Norrlandsbrigader bibehålls och att en omorganiseras
till mekaniserad brigad övre Norrland. Omorganisationen av pansar-
brigaderna skall fortsätta. Detta innebär att två pansarbrigader bibehålls
och att två omorganiseras till mekaniserade brigader. Omorganisation
och utveckling av mekaniserade brigader skall fortsätta, vilket innebär
att totalt fyra mekaniserade brigader organiseras. Samtliga brigader
skall ges högre kvalitet både personellt och materiellt. Bl.a. skall
eldkraften vad avser både indirekt och direkt pansarvämseld förbättras.

43

Marinförband

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Ledningsorganisationens omstrukturering skall fullföljas.

Helikopterorganisationen skall vidmakthållas.

Ytstridsförbanden skall organiseras i tre ytstridsflottiljer. Fyra
kustkorvetter av typ Göteborg skall krigsorganiseras. Tolv robotbåtar av
typ Norrköping skall vidmakthållas, varvid sex robotbåtar skall ges
förlängd livstid. Ätta patrullbåtar av typ Hugin skall modifieras och
livstidsförlängas, medan fyra skall vidmakthållas med nuvarande
uppgifter. Resterande fyra patrullbåtar skall utgå ur organsationen.
Utvecklingen av ett nytt ytstridsfertyg skall fortsätta.

Tolv ubåtar skall vidmakthållas. Tre ubåtar av typ Sjöormen skall
successivt ersättas före år 2000 av ubåt typ Gotland.

Minkrigsförbanden skall vidmakthållas. Tre minkrigsavdelningar skall
organiseras. Fartyg typ YSBm skall anskaffas. Ett stamminfertyg skall
utgå ur organisationen.

Utveckling och anskaffning av undervattensvapen skall fullföljas.

Tolv av de nuvarande 19 spärrbataljonema skall bibehållas inom
prioriterade områden och anpassas till en framtida krigsmiljö. Studier
och projektering av förband för ersättning av bl.a. äldre festa
kustartilleriförband inom de prioriterade områdena skall genomföras.
Främst skall rörliga alternativ prövas.

Organiserandet av de sex amfibiebataljonerna skall fortsätta. Tre av
amfibiebataljonerna skall före den 1 juli 1997 utrustas med båtmateriel
så att full taktisk och operativ rörlighet uppnås.

Ftygvapenförband

Omsättningen av stridsledningscentralerna till StriC 90 skall fullföljas.
Radiosystemet RAS 90 skall anskaffas i en utformning anpassad till en
framtida krigsmiljö. Flygburen spaningsradar skall anskaffas med
inriktningen att två grupper om vardera två till tre radarsystem skall
vara organiserade vid sekelskiftet. Verksamheten vid basbataljonerna
skall organiseras så att eventuella brister inte påverkar
flygstridskraftemas samlade möjligheter att fullgöra sina uppgifter.
Antalet basbataljoner skall reduceras till 24. Senast den 30 juni 1997
skall - i förhållande till läget år 1992 - ytterligare en Bas 90 ha
färdigställts och senast år 2002 skall minst 20 huvudbaser inom Bas 90-
systemet vara utbyggda. Utvecklingen av olika stödsystem inom
lednings- och sambandsförbanden skall fortsätta.

44

Planeringen for att införa JAS 39 Gripen i krigsorganisationen skall
fortsätta. Senast den 30 juni 1997 skall två Gripen-divisioner vara
operativa. Studier och utveckling av spaningskapsel skall fortsätta.
Anskaffningen av bombkapsel skall fullföljas. Utveckling och
anskaffning av motmedel for Gripen skall fortsätta.

Anskaffningen av motmedel för JA 37 skall fullföljas liksom
bombkapselanskaffningen för AJ/S 37-systemet. Sex flygdivisioner S,
AJ/S och AJS 37 skall organiseras. Integreringen till AJS 37 skall vara
slutförd senast den 30 juni 1997.

Transportflygförbandens utbildning och övning i krigsuppgiften skall
genomföras i enlighet med uppgjord plan. Ersättningsflygplan för
signalspaningsflygförbanden skall vara anskaffade senast den 30 juni
1997. Ett signalspaningsflygfÖrband skall vara operativt med nytt
flygplan senast den 30 juni 1996.

Operativ ledning m.m.

Den operativa ledningen skall omstruktureras för att erhålla balans
mellan ledningsorganisation och ledningssystem samt mellan
ledningsorganisation och övriga stridskrafter.

Den centrala ledningens krigsorganisation skall minska. Ett högkvarter
skall organiseras i den nya myndigheten Försvarsmakten. På den högre
regionala nivån skall organisationen bestå av tre militärområdesstaber
samt en rörlig militärområdesforstärkningsstab.

För att bl.a. medge kontinuerlig ledning i olika konfliktlägen skall
utbyggnaden av informationssystem kompletteras och anskaffade
underrättelsesystem vidmakthållas.

Underhållsorganisationen skall vidareutvecklas för att med ökad
överensstämmelse mellan ledningsansvar i krig och i fred säkerställa ett
tidigt understöd. Ett underhållsregemente skall organiseras i vart och ett
av de tre militärområdena.

Insats- och incidentberedskapen skall upprätthållas.

Resultatbedömning av verksamheten budgetåret 1993/94

Av de invändningar som Riksrevisionsverket riktat mot de
årsredovisningar som ingår i Försvarsmaktens årsredovisning finns det
flera som kan hänföras till de förändringar i regelverk och organisation
som påverkat Försvarsmakten under budgetåret. Dessa invändningar är
av engångskaraktär och nödvändiga åtgärder vidtas av myndigheten
under innevarande budgetår.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

45

Regeringen anser att de invändningar som Riksrevisionsverket riktat Prop. 1994/95:100
mot att tre av anslagen inom Försvarsmaktens område har överskridits Bilaga 5
är av en annan art. Överskridandena tyder uppenbarligen på bristande
ekonomiadministrativa rutiner vad avser uppföljning av
anslagsbelastningen. Regeringen ser allvarligt på förhållandet och avser
att särskilt följa utvecklingen inom detta område vid Försvarsmakten.

De invändningar som Riksrevisionsverket riktat gemensamt mot här
aktuella årsredovisningar måste enligt regeringen beaktas av
Försvarsmakten. Regeringen anser dock i fråga om redovisning av
prestationer, att effekten av prestationerna (krigsorganisationens
förmåga, beredskap och uthållighet) är det viktigaste att mäta. Det är
emellertid också av betydelse att kunna mäta bl.a. prestationer och
relatera dessa till kostnader. Mot denna bakgrund delar regeringen
Riksrevisionsverkets uppfattning att Försvarsmakten bör fortsätta att
utveckla resultatredovisningen och att verkets iakttagelser avseende
årsredovisningen 1993/94 bör ligga till grund för det arbetet.

För huvudprogrammet Arméförband konstaterar regeringen att de
omfattande förändringarna i arméns grundorganisation i allt väsentligt
har genomförts enligt 1992 års försvarsbeslut.

Utvecklingen mot ökad kvalitet och minskad numerär fortsätter enligt
intentioner i 1992 års försvarsbeslut.

De krigsorganisatoriska målen för budgetåret 1993/94 har i allt
väsentligt uppnåtts. Undantag har utgjorts av vissa förband som
genomfört begränsad repetitionsutbildning.

Viss verksamhet har planerats om för att göra det möjligt att anskaffa
begagnade stridsvagnar 121 och de begagnade pansarfordonen MT-LB
och BMP.

De tidigare arméanslagen har underutnyttjats något, bl.a. beroende på
ett medvetet anslagssparande för att möjliggöra ovannämnda inköp.

Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret 1993/94 i
allt väsentligt har genomförts i enlighet med vad som angetts i
regleringsbrevet. Krigsduglighetens utveckling under året tyder dock på
att vissa förband inte kommer att nå upp till de mål som har satts upp
för försvarsbeslutsperioden. Regeringen kommer att noga följa
utvecklingen inom området.

Utöver vad som i det föregående har sagts om Riksrevisionsverkets
invändningar mot årsredovisningen måste den felaktiga metoder att
redovisa finansiella intäkter och kostnader rättas till.

För huvudprogrammet Marinförband har brister i förbandens förmåga
anmälts i årsredovisningen för 1993/94. Marinen har dock, med

46

bortseende från de belopp som under året förts bort som besparingar Prop. 1994/95:100
men sedermera återförts till Försvarsmakten, sammantaget underskridit Bilaga 5
tilldelade anslagsramar med 162,3 miljoner kronor.

Regeringen anmälde i föregående års budgetproposition särskilda
åtgärder rörande marinförband under budgetåret 1993/94 till följd av de
ekonomiska problemen inom marinen. Bl. a. prognosticerades ett
omfettande överskridande på anslaget C 1. I syfte att låta ett sådant
överskridande under året finansieras inom huvudprogrammet beslutade
regeringen genom ändring av regleringsbrev den 9 juni 1994 att ett
belopp om sammantaget 300,5 miljoner kronor skulle föras bort från
anslagen C 2. och C 3. som besparingar. Detta belopp har genom
regeringsbeslut den 17 november 1994 återförts till Försvarsmakten i
form av medgivande till merutgift och kan således tillgodoräknas den
marina förbandsverksamheten. Vidtagna åtgärder ledde också till
kraftiga begränsningar av verksamheten vilket återspeglas i de brister
som anmälts av Försvarsmakten.

Regeringen bedömer att det uppkomna anslagssparandet, inklusive det
belopp som återförts i form av merutgift, bör göra det möjligt att i
huvudsak åtgärda de brister som anmälts.

Vad gäller överskridandet på reservationsanslaget C 3. kan följande
konstateras. Infor beslutet om ändring av regleringsbrev den 9 juni 1994
fenns möjlighet att minska det belopp som under anslaget ställts till
regeringens disposition för att kunna föras bort som en besparing. Den
tidigare myndigheten Chefen för marinen bereddes tillfälle att anmäla
återstående medelsbehov under budgetåret 1993/94. Till följd av ett
ofullständigt underlag kom ett alltför litet medelsbehov att anmälas.

För huvudprogrammet Flygvapenförband konstaterar regeringen att
verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt har genomförts
i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet. Förbanden har en
god förmåga att lösa sina uppgifter.

Anbefelld insats- och incidentberedskap har upprätthållits.

De tidigare flygvapenanslagen har sammantaget underutnyttjats något.
Till stor del beror detta på genomförda rationaliseringar inom materiel-
underhållet. Uppkommet anslagssparande underlättar genomförandet av
prioriterad verksamhet budgetåret 1994/95.

Regeringen har i avsnittets inledning kommenterat Riksrevisions-
verkets invändningar mot den tidigare myndighetens Chefen för
flygvapnet del i den samlade årsredovisningen.

För huvudprogrammet Operativ ledning m.m. konstaterar regeringen

att verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt har                  47

genomförts i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet.

Regeringen ser allvarligt på att anslaget E 1. Ledning och Prop. 1994/95:100
forbandsverksamhet utnyttjats över medgiven anslagskredit; detsamma Bilaga 5
gäller de brister i de ekonomiadministrativa rutinerna som detta tyder
på. Regeringen förutsätter dock att bristerna kan avhjälpas av den
sammanhållna myndigheten Försvarsmakten under innevarande
budgetår.

För att säkerställa ett underlag om Försvarsmaktens behov av stöd
från det civila samhället for återtagningsändamål krävs ett fördjupat
samarbete mellan Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil
beredskap, främst för att kvantifiera behoven och mot denna bakgrund
pröva realiserbarheten i genomförandet detta underlag är av betydelse
för det fortsatta arbetet med nästa försvarsbeslut.

Försvarets sjukvårdsstyrelse upphörde som myndighet den 30 juni
1994. Sedan den 1 juli 1994 finns en sjukvårdsfunktion i
Försvarsmaktens högkvarter. Försvarets sjukvårdscentrum bildades den
1 juli 1994 inom Försvarsmakten med lokalisering till Värmlands läns
landsstings vårdlokal Sätter i Karlstadsområdet.

Regeringen bedömer att verksamheten inom Försvarsmakten under
budgetåret 1994/95 kommer att kunna genomföras i enlighet med givna
uppdrag.

Slutsats

Regeringen bedömer, med utgångspunkt i Försvarsmaktens
redovisningar, att utvecklingen gentemot de mål som sattes i 1992 års
försvarsbeslut har varit tillfredsställande.

De operativt rörliga arméförbanden (brigader och fördelningsförband),
huvuddelen av fartygsförbanden och de rörliga kustartilleriförbanden
samt flygvapenförbanden uppfyller i allt väsentligt de krigsduglighets-
krav som nu erfordras för att målen 1997 skall kunna nås. Detta
kommer dock sannolikt inte att kunna ske vad avser vissa fördelnings-
och försvarsområdesförband samt vissa marinstridskrafter.

Besparingar

Regeringen anser att en besparing om 1 796 836 000 kronor skall göras
inom Försvarsmakten.

Besparingen genomförs så långt möjligt som en generell besparing
inom verksamheten och genom att tillvarata ytterligare möjligheter till
samordning och effektivisering av produktionen inom Försvarsmakten.

Härutöver kan besparingen genomföras genom att, i rådande
säkerhetspolitiska situation, kraven på insatsberedskap och på                  48

krigsduglighet for vissa krigsförband sätts ned. Vidare minskas Prop. 1994/95:100
ambitionerna avseende krigsorganisationens materiella förnyelse.           Bilaga 5

Försvarsmakten har i ett kompletterande underlag inför budgetåret
1995/96 angett att aktuella besparingar måste genomföras inom en rad
angivna verksamhetsområden. Sålunda har verksamhetsområdet
Grundutbildning i Försvarsmaktens underlag föreslagits bli föremål för
en stor del av de samlade besparingsåtgärderna. Regeringen är inte
beredd att medge några besparingar inom verksamhetsområdet
Grundutbildning.

En mer ingående beskrivning av besparingsåtgärdernas konsekvenser
finns i det följande i avsnitt II. Programvis redovisning av
verksamhetsmål för budgetåret 1995/96.

II Programvis redovisning av verksamhetsmål för budgetåret
1995/96

II. 1    Operativa lednings- och underhållsförband

II.1.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* De operativa lednings- och underhållsförbanden vidmakthålls.

Högkvarterets krigsorganisation liksom underhållsregementenas
omorganisation fullföljs. Härvid omorganiseras fördelnings-
underhållsbataljonema till sex milotransportbataljoner.

* De festa stabsplatsema vidmakthålls och materielen anpassas till den
tekniska utvecklingen.

* Underrättelse- och säkerhetstjänst bedrivs enligt särskilda
instruktioner.

* Lednings-, insats- och incidentberedskap upprätthålls enligt särskilda
anvisningar.

n.1.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Verksamheten inom programmet har präglats av förberedelser för och
genomförande av Försvarsmaktens omstrukturering. Mot denna
bakgrund bedömer regeringen att de brister i bl.a. krigsdugligheten som
föreligger kommer att minska genom den av Försvarsmakten föreslagna
programinriktningen; på så sätt kan de långsiktiga målen uppnås.

4 Riksdagen 1994195. 1 samt. Nr 100. Bilaga 5

Slutsatser

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka
omfattningen av beredskapen, repetitionsutbildningen och anskaffningen
av anslagsfinansierade anläggningar.

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag.

Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96
till 2 759 012 000 kronor.

II. 2 Fördelningsförband

n.2.1 Försvarsmakten

Uppdraesförslag. m.m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* Fördelnings- och artilleriregementsstaber, televapen- och
fördelningsunderrättelsekompanier, jägarförbanden och fördelnings-
pansarvämskompaniema vidmakthålls. Organisering av ytterligare
två norrlandsjägarbataljoner påbörjas.

* Utvecklingen och anskaffningen av artillerilokaliseringsradam
ARTHUR fortsätter och anskaffningen av telesystem 9000 slutförs.

* Fördelningskanonbataljonema och fördelningshaubitsbataljon 15,5 F
vidmakthålls. Organiseringen av fördelningshaubitsbataljon 95
fortsätter. Utvecklingen av måldetekterande hårdmålsammunitionen
BONUS fortsätter.

* Arméflygförbanden, luftvämsfÖrbanden och ingenjörsförbanden
vidmakthålls. Utvecklingen av RBS 23 BAMSE fortsätter.

* Anskaffningen av stridsvagnstransportsläp fortsätter.

* Fältsjukhuskompanier med faltsjukhustransportplutoner vidmakt-
hålls.

n.2.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående
verksamheterna inte nåtts fullt ut. Bl.a. har repetitionsutbildningen av
vissa förband inte kunnat genomföras och organiseringen av
fördelningshaubitsbataljon 95 har försenats.

50

Slutsatser

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka
omfattningen av repetitionsutbildningen. Vidare kommer regeringen att
medge att anskaffningen av pansarskott 95 och mörkerriktmedel till
pansarvärnsrobotsystem BILL samt renovering av robot 70 senareläggs.

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag.

Regeringen beräknar medlen för programmet for budgetåret 1995/96
till 3 744 593 000 kronor.

II. 3 Försvarsornrådesforband

n.3.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* Stadsskyttebataljoner organiseras och vidmakthålls, försvars-
områdesstaber med betjäningsforband och kvarstående förband
inklusive hemvämsförband vidmakthålls.

* Organisering av försvarsområdesluftvämskompanier med direkt-
riktningssikten fullföljs.

* Organisering av gränsövervakningskompanier påbötjas, och
organiseringen av försvarsbataljoner samt transportledningsgrupper
slutförs.

* Organisering av mobiliserings- och forplägnadsplutoner genomförs.

* Utgående krigsförband avvecklas.

* Anskaffningen av truppradio 8000 slutförs.

n.3.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående
verksamheterna inte nåtts fullt ut. Detta beror huvudsakligen på att
repetitionsutbildningen inte har kunnat genomföras som planerats.

Slutsatser

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka
omfattningen av repetitionsutbildningen. Vidare kommer regeringen att

51

medge att anskaffningen av pansarskott 95 och mörkerriktmedel till Prop. 1994/95:100
pansarvämsrobotsystemet BILL senareläggs.                             Bilaga 5

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag.

Regeringen beräknar medlen for programmet för budgetåret 1995/96
till 2 823 813 000 kronor.

II. 4 Armébrigadförband

II. 4.1 Försvarsmakten

Uppdragsforslag. m.m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* Omorganiseringen av fem infanteribrigader till IB 2000 fortsätts,
och omorganiseringen av en infanteribrigad till mekaniserad
infånteribrigad med stridsfordon 90 påböijas.

* Omorganiseringen av fyra norrlandsbrigader till NB 2000 och en
norrlandsbrigad till norrlandsmekaniserad brigad med ny stridsvagn
122 och stridsfordon 90 påböijas.

* Omorganiseringen av två pansarbrigader till PB 2000 påböijas.

* Omorganiseringen av två mekaniserade brigader till MekB 2000
med begagnad stridsvagn 121 påböijas, och en mekaniserad brigad
med stridsvagn 104 vidmakthålls.

* Tillförsel av granatkastarammunitionen STRIX fullföljs.

* Utvecklingen av artilleriammunitionen BONUS fullföljs.

* Anskaffning av pansarvämsrobotsystem 56 BILL slutförs.

* Renovering och modifiering av robot 70 påböijas.

* Krigsbro till pansar- och mekaniserade brigader tillförs.

* Anskaffningen av truppradio 8000 slutförs.

* Anskaffningen av personligt splitterskydd och C-stridsdräkter
fortsätts.

* Utvecklingen av pansarskott 95 slutförs.

* Anskaffningen av pansarbandvagn 401(MT-LB) och pansarbandvagn
501(BMP-l) till infanteri- och norrlandsbrigader fortsätter.

n.4.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Programmet utvecklas planenligt mot de mål som sattes upp i 1992 års
försvarsbeslut.

52

Slutsatser

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka
omfettningen av repetitionsutbildningen. Vidare kommer regeringen att
medge att anskaffningen av pansarskott 95 och mörkerriktmedel till
pansarvämsrobotsystemet BELL samt renovering av robot 70
senareläggs.

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag.

Regeringen beräknar medlen for programmet för budgetåret 1995/96
till 7 563 067 000 kronor.

II.5 Marina lednings- och underhållsförband

n.5.1 Försvarsmakten

UppdragsfÖrslag, m.m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* Fyra marinkommandon och ett marindistrikt vidmakthålls.

* Reduceringen av ledningsorganisationen på lägre regional nivå
slutförs.

* Bas- och underhållsförbanden organiseras i nio bataljoner m.m.
Förbandens organisation skall anpassas till marinens övriga
krigsorganisation och samordnas med de områdesbundna förbanden.

.* Ett nytt ledningssystem utvecklas och installeras.

n.5.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående
verksamheterna inte nåtts fullt ut. Bl. a. har repetitionsutbildning för
underhållsförbanden inte kunnat genomföras som planerats och
materielunderhållet har eftersatts för en del förband.

Slutsatser

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka om-
fattningen av repetitionsutbildningen.

53

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i Prop. 1994/95:100
enlighet med Försvarsmaktens förslag.                                   Bilaga 5

Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96
till 1 192 352 000 kronor.

II. 6 Marina flyg- och helikopterförband

D.6.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag. m, m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* Helikopterdivisionema omorganiseras så att antalet divisioner i
krigsorganisationen minskar från tre till två. Fredsverksamhet
genomförs på Berga, Sä ve och Kallinge inom ramen for en
marinflygledning.

n.6.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att utbildningsverksamheten inte helt har kunnat
genomföras som planerats till följd av omfattande ubåtsskydds-
verksamhet och en pressad ekonomi.

Slutsatser

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet bör tas ut som
en generll besparing avseende driftkostnaderna

Regeringen avser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak
enligt Försvarsmaktens förslag.

Regeringen beräknar medlen för programmet for budgetåret 1995/96
till 364 552 000 kronor.

II. 7 Stridsfartygsforband

n.7.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag, m. m.

Försvarsmakten förslår i huvudsak följande.

* Två ytstridsflottiljledningar vidmakthålls.

* Utvecklingen av ytstridsfertyg 2000 fortsätts.

54

* Införandet av kustkorvett typ Göteborg i krigsorganisationen Prop. 1994/95:100

fortsätts.                                                                  Bilaga 5

* Tolv robotbåtar vidmakthålls, varav sex ges förlängd livstid.

* Tolv patrullbåtar vidmakthålls.

* Anskaffning av mindre minröjnings fartyg typ Styrsö (YSBm)
fullföljs.

* Projektering av ubåt 2000 fortsätts.

* Anskaffning av tre ubåtar typ Gotland fullföljs.

* Halvtidsmodemisering av ubåt typ Näcken fullföljs.

* Utvecklingen av tung torped 62, anskaffningen av  lätt

ubåtsj akttorped 45 samt studier och utveckling av ny lätt
ubåtsjakttorped 46 fullföljs. Halvtidsmodemiseringen av
sjömålsrobot 15 fortsätts.

n.7.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående
verksamheterna inte fullt ut har nåtts. Bl. a. har förmågan i huvud-
tjänsten i flera fertygsforband gått ned till följd av begränsningar i
övningsverksamheten.

Slutsatser

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka
omfattningen av beredskapen. Regeringen bedömer projektet YS 2000
angeläget och kommer särskilt att pröva denna anskaffning.

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag.

Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96 till

4 427 810 000 kronor.

II. 8 Kustförsvarsförband

n.8.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag, m, m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* Omorganisering av festa kustartilleribrigadledningar till rörliga
påböijas, varvid en organiseras före den 1 juli 1996.

* Organiseringen av sex amfibiebataljoner fortsätts, varvid tre skall
ges full taktisk och operativ rörlighet före den 1 juli 1997.

55

* Studier av förband för ersättning av bland annat äldre fasta Prop. 1994/95:100

kustartilleriförband fortsätts, varvid främst rörliga alternativ prövas.    Bilaga 5

* Områdesbundna kustförsvarsförband vidmakthålls i Stockholms och

Blekinge skärgårdar, i inloppen till Göteborg och Bråviken samt på
norra Gotland. Tolv spärrbataljoner vidmakthålls i avvaktan på
pågående utredningar.

* Moderniseringen av ett prototypbatteri 7,5/57 fortsätts.

n.8.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående
verksamheterna inte nåtts fullt ut. Materiel- och fastighetsunderhåll har
genomförts på en lägre nivå än vad som krävs för att till alla delar
motsvara de operativa kraven.

Slutsatser

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka
omfattningen av repetitionsutbildningen och anskaffningen av anslags-
finansierade anläggningar.

I avvaktan på att pågående utredningar om det områdesbundna
kustförsvarets framtida utformning slutförs anser regeringen att
programmet bör ges den inriktning som Försvarsmakten har föreslagit.

Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96
till 2 162 150 000 kronor.

II. 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband

n.9.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag. m.m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* Tre flygkommandostaber, försvarets telenät (FTN) och nio stril-
bataljoner vidmakthålls.

* Utvecklingen och anskaffningen av det för flygstridskraftema
gemensamma lednings- och informationssystemet fortsätter.

* Utvecklingen och anskaffningen av det taktiska radiosystemet liksom
av det flygbuma radarspaningssystemet fortsätter.

* Anskaffningen av de nya stridsledningscentralerna StriC fortsätter
och äldre centraler avvecklas efter hand.

56

* Organiseringen av det optiska luftbevakningssystemet LOMOS Prop. 1994/95:100

fortsätter.                                                                 Bilaga 5

* 24 basbataljoner vidmakthålls.

* Utbyggnaden av huvudbaser inom Bas 90-systemet fortsätter.

n.9.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Förbanden har vidmakthållit en i huvudsak god förmåga att lösa sina
uppgifter.

Regeringen noterar särskilt att den under föregående budgetår
genomförda repetitionsutbildningen har resulterat i förbättrad krigs-
duglighet.

Arbetet med att förbättra styrningen av materielunderhållet har nu gett
tydliga resultat genom minskade underhållskostnader. Samtidigt noterar
regeringen att nedläggningen av F 6 och F 13 med flottilj verkstäder har
medfört problem med tillsynsresursema.

Under innevarande budgetår har åtgärder inletts för att inom ramen
för den befintliga organisationen öka tillsynskapaciteten.

Slutsatser

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka om-
fattningen av beredskapen, repetitionsutbildningen och anskaffningen
av anslagsfinansierade anläggningar.

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag.

Det är angeläget att den fredstida grunden i det nya luft- och
markobservationssystemet LOMOS byggs upp.

De brister som ännu föreligger inom framfor allt basbataljonema bör

så långt möjligt rättas till.

Av den tidigare huvudprogrammyndighetens Chefen för flygvapnet
och Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts gemensamma
rapport framgår att samarbetet i fråga om vädertjänst har fördjupats.
Regeringen delar myndigheternas uppfattning att samordningen av
vädertjänsten har drivits så långt som det för närvarande är praktiskt
möjligt.

57

Kostnaderna for materielunderhållet minskar nu. Regeringen anser att Prop. 1994/95:100
det är viktigt att Försvarsmakten fortsätter arbetet med att effektivisera Bilaga 5
underhållet och att hålla underhållskostnaderna nere.

Regeringen beräknar medlen for programmet för budgetåret 1995/96
till 6 114 694 000 kronor.

II. 10 JAS 39 -förband

n.10.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag. m.m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* Anskaffningen av JAS 39 Gripen fortsätter så att två divisioner kan
tas i operativ drift under år 1997 samt ytterligare fem divisioner
före år 2002.

* Utvecklingen av den tvåsitsiga JAS 39B Gripen fortsätter.

* Anskaffningen av radaijaktrobot med medellång räckvidd och
spaningskapsel for låg höjd fortsätter. Spaningskapseln skall kunna
vara i operativ drift senast år 2002.

* Anskaffningen av bombkapseln slutförs.

* Utveckling och anskaffning av varnings- och motverkanssystem för
delserie 2 av JAS 39 Gripen fortsätter.

n.10.2 Regeringens överväganden

Regeringen kommer att medge att utveckling och anskaffning av
spaningskapseln senareläggs.

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag.

Regeringen beräknar medlen for programmet för budgetåret 1995/96
till 10 303 549 000 kronor.

II. 11 Övriga stridsftygförband

U.11.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag. m.m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* Åtta JA 37, två J 35J, sex AJS 37 samt fyra lätta attackdivisioner
vidmakthålls.

58

* Flygplan SF 37 vidmakthålls intill dess spaningsfunktionen for JAS
39 Gripen blir operativ.

* Integration av radarjaktrobot med medellång räckvidd för flygplan
JA 37 påböijas.

* Införande av taktiskt radiosystem för JA 37 påböijas.

II. 11.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Förbanden har vidmakthållit en god förmåga att lösa sina uppgifter.

Under innevarande budgetår vidtas åtgärder för att avhjälpa bristerna
inom vissa jaktflygdivisioner.

Slutsatser

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka
omfattningen av beredskapen.

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag.

Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96
till 3 050 952 000 kronor.

11.12 Transportflygförband

n.12.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmakten förelår i huvudsak följande.

* Fem tunga och tre medeltunga flygräddningsgrupper vidmakthålls.

* Avvecklingen av de medeltunga och organiseringen av ytterligare en
tung flygräddningsgrupp påböijas.

* Fyra centrala och åtta regionala transportflygdivisioner
vidmakthålls.

* Anskaffningen av två nya signalspaningsflygplan som ersättning för
de nuvarande fullföljs.

n.12.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

59

Förbanden har vidmakthållit en god förmåga att lösa sina uppgifter.

Regeringen konstaterar att bemanningsläget inom Tp 84-förbanden
(Hercules) har förbättrats i enlighet med den gällande planen. Vamings-
och motmedelssystem har anskaffats för Tp 84. Detta har stor betydelse
för säkerheten när förbanden används vid internationella uppdrag.

Slutsatser

Regeringen bedömmer att besparingarna inom programmet bör tas ut
som en generell besparing avseende driftkostnaderna.

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag.

Regeringen beräknar medlen for programmet för budgetåret 1995/96
till 550 381 000 kronor.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

11.13 För krigsorganisationen gemensamma resurser

11.13.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* Utbildningen till och av yrkes- och reservofficerare genomförs så att
krigsorganisationens behov och krav tillgodoses.

* Uppdragsstymingen av stödmyndigheter utanför Försvarsmakten
utvecklas så att anpassning sker till Försvarsmaktens angivna behov
och lämnade uppdrag.

* Den frivilliga försvarsverksamheten vidmakthålls på en oförändrad
nivå. Åtgärder vidtas för att öka antalet kvinnor med vilka avtal
tecknas.

* För krigsorganisationen gemensam materiel anskaffas.

* Kostnader för förrådsdrift och för mark, anläggningar och lokaler
reduceras. Tillgångar som ej längre erfordras för krigs-
organisationen avvecklas.

* Målflygdivisionen vidmakthålls.

* Modifieringen av Sk 60 :s avioniksystem liksom utbytet av
flygplantypens motorer fortsätts.

11.13.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående
verksamheterna har nåtts.

60

Riksrevisionsverket har granskat Försvarsmaktens avveckling av Prop. 1994/95:100
krigsförband och föreslagit vissa åtgärder. Regeringen bedömer att Bilaga 5
Riksrevisionsverkets förslag i allt väsentligt tillgodoses genom
Försvarsmaktens förändrade lednings- och styrsystem.

Den civila trafikflygarutbildningen behandlas i avsnitt IV. 7.

Slutsatser

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka
omfattningen av beredskapen, utbildningen av civila trafikflygare samt
anskaffningen av anslagsfinansierade anläggningar.

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag.

Regeringen beräknar medlen för programmet for budgetåret 1995/96
till 9 300 332 000 kronor. Av beloppet bedöms 138 645 000 kronor bli
avdelade för de frivilliga försvarsorganisationerna.

11.14 För grundorganisationen gemensamma resurser

n.14.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmakten föreslår i huvudsak följande.

* De personal- och ekonomiadministrativa systemen utvecklas.

* Grundorganisationens kapacitet anpassas till krigsorganisationens
behov.

* Krigs- och grundorganisationens behov av mark, anläggningar och
lokaler tillgodoses genom förhyrning från Fortifikationsverket.

* Gemensam utbildnings- och övningsmateriel utvecklas och
anskaffas.

* Försvarsmaktens behov vad gäller teknologiforsöijning och
forskning tillgodose främst genom uppdrag till Försvarets
materielverk och Försvarets forskningsanstalt

n.14.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att målen för de i programmet ingående
verksamheterna har nåtts utom inom forsknings- och utvecklingsområdet
där vissa beställnings- och leveransförseningar uppstått.

61

Förändringar i grundorganisationen redovisas i avsnitt IV. 4.

Slutsatser

Regeringen bedömer att besparingarna inom programmet - utöver en
generell besparing avseende driftskostnaderna - bör påverka
omfattningen av forskning och utveckling samt anskaffningen av
anslagsfinansierade anläggningar.

Regeringen anser att programmet i övrigt bör utvecklas i huvudsak i
enlighet med Försvarsmaktens förslag. Detta innebär bl.a. att
programmets verksamheter och resurser så långt möjligt skall fördelas
på programmen 1-12.

Regeringen beräknar medlen för programmet för budgetåret 1995/96
till 4 903 277 000 kronor.

11.15 Utlandsstyrkan m.m.

II. 15.1 Försvarsmakten

Uppdragsförslag m.m.

Försvarsmakten framhåller att Sveriges medverkan vid skilda
fredsbevarande insatser har ökat i omfattning under budgetåret 1993/94.
Kostnaderna för verksamheten har sålunda ökat från ca 490 miljoner
kronor budgetåret 1992/93 till ca 1 miljard kronor budgetåret 1993/94.
Sammanlagt har under budgetåret 1993/94 över 2000 personer
tjänstgjort utomlands. Huvuddelen av dessa har tjänstgjort i f.d.
Jugoslavien. Försvarsmakten redovisar vidare att särskilt insatsen i
Bosnien leder till förslitning av krigsmateriel. Försvarsmakten erinrar
om att man inte fått kompensation för det behov av materielersättning
som förslitningen föranleder. Uppgifterna vid försvarets internationella
centrum har kunnat lösas endast genom ett mycket stort övertidsuttag
och genom tillfälliga kommenderingar och anställningar.

Försvarsmakten föreslår att ett antal enheter i utlandsstyrkan skall
vidmakthållas så att de säkert och uthålligt kan lösa de uppgifter FN
eller annan uppdragsgivare anger. Försvarsmakten föreslår också att
materiel som inte tillhandahålls av FN skall få anskaffas och
transporteras till insatsområdena. Vidare föreslås att lager av
reservdelar och ammunition m.m. skall få byggas upp för bataljonen i
Bosnien.

Försvarsmakten föreslår att ett nytt program för utlandsstyrkan
inrättas. Man föreslår i försvarsmaktsplanen att medel för verksamheten
beräknas till 1 263 miljoner kronor. Försvarsmakten har därefter i
kompletterande underlag pekat på ytterligare medelsbehov.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

62

Försvarsmakten har i sina underlag bl.a. angivit att kostnaderna för Prop. 1994/95:100
förslitning av materiel uppgår till 250 miljoner kronor och att 185 Bilaga 5
miljoner kronor krävs för uppbyggnad av lager av reservdelar och
ammunition.

n.15.2 Regeringens överväganden

Sammanfattning

Ett nytt program för Utlandstyrkan m.m. bör inrättas. Medel för
verksamheten finansieras från anslag under tredje huvudtiteln.

Regeringen finner det angeläget att organisationen vid försvarets
internationella centrum kontinuerligt anpassas till volymen på
utlandsverksamheten.

Regeringen anser att de frågor av materiell karaktär som tagits upp av
Försvarsmakten är angelägna att lösa.

Regeringen anser att ett särskilt program för utlandsverksamheten bör
inrättas. Verksamheten finansieras från anslag under tredje huvudtiteln.

Försvarsmakten kommer efter särskilda beslut av regeringen om
merutgift på anslaget A 1. Försvarsmakten att få tillgång till de medel
som redovisas under statsbudgetens inkomsttitel 4525, Återbetalning av
lån för svenska FN-styrkor och som endast avser slitage av materiel.

63

Hl Medelsberäkning m.m.

Anslagsfördelning m.m. för budgetåret 1993/94

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Anslag

Anvisat

1993/94

Utfall

1993/94

Arméförband:

Ledning och forbandsverksamhet

8 580 384 000

8 325 625 021

Anskaffning av materiel

3 777 295 000

3 990 733 021

Anskaffning av anläggningar

603 200 000

581 756 886

Marinförband:

Ledning och forbandsverksamhet

2 726 927 000 ¹

2 937 972 860

Anskaffning av materiel

2 920 355 000

2 464 140 145

Anskaffning av anläggningar

166 000 000

177 959 812

Flygvapenförband:

Ledning och forbandsverksamhet

5 324 855 000

5 112 724 858

Anskaffning av materiel

7 547 941 000

7 371 227 285

Anskaffning av anläggningar

423 600 000

458 712 480

Operativ ledning m.m.:

Ledning och forbandsverksamhet

1 117 061 000

1 266 888 958

Anskaffning av materiel

117 396 000

128 375 184

Anskaffning av anläggningar

79 580 000

74 924 432

Forskning och utveckling

167 218 000

222 549 722

Försvarets sjukvårdsstyrelse

45 685 000

48 114 372

Försvarets materielverk

1 308 172 000

1 294 915 126 |

¹ Härutöver har regeringen i ändring av regleringsbrev för budgetåret
1994/95 avseende Försvarsdepartementets verksamhetsområde såvitt
avser anslaget A 1. Försvarsmakten (marinen) (Fo94/2333/ESU)
medgett att Försvarsmakten i form av merutgift får redovisa

300 500 000 kronor under anslaget A 1. Försvarsmakten motsvarande
utgifter under budgetåret 1993/94.

64

Fördelning av anslaget A 1. Försvarsmakten för budgetåren 1994/95 Prop. 1994/95:100
och 1995/96                                                       Bilaga 5

Program

Förslag

1995/96

Anvisat

1994/95

1. Operativa lednings- och
underhållsförband

2 759 012 000

1 611 050 000

2. Fördelningsförband

3 744 593 000

2 254 609 000

3. Försvarsområdesförband

2 823 813 000

2 091 000 000

4. Armébrigadförband

7 563 067 000

4 674 000 000

5. Marina lednings- och
underhållsförband

1 192 352 000

774 750 000

6. Marina flyg- och
helikopterförband

364 552 000

241 800 000

7. Stridsfartygsförband

4 427 810 000

2 288 705 000 |

8. Kustförsvarsförband

2 162 1 50 000

1 279 200 000 |

9. Flygvapnets lednings-
och underhållsförband

6 114 694 000

3 883 909 000 |

10. JAS 39-förband

10 303 549 000 "

5 105 200 000

11. övriga stridsflygförband

3 050 952 000

2 174 200 000

12. Transportflygförband

550 381 000

557 100 000 |

13. För krigsorganisationen
gemensamma resurser

9 300 332 000

5 497 250 000 |

14. För grundorganisationen

gemensamma resurser

4 903 277 000

4 048 170 000

15. Utlandsstyrkan m.m.

1 000

1 000

Summa Försvarsmakten

59 260 534 000

36 480 944 000

⁽¹ Betalningsförskjutningama inom Gripen-projektet som beslutades av
statsmakterna i 1992 års försvarsbeslut hanteras via räntekontokrediten.

Övergång till kalenderbudgetår

För att hantera övergången till kalenderbudgetår har prisutvecklingen
for de ytterligare sex månader som ingår i budgetåret 1995/96
prognostiserats utifrån den framräknade pris- och löneomräkningen för
tolv månader. Detta gäller for samtliga anslag som pris- och
löneomräknas. En avstämning av denna prognos kommer att göras inför
budgetåret 1997. För anslaget A 1. Försvarsmakten tillämpas dock en
annan övergångsordning (se även bilaga 1, avsnitt 5.1).

5 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

I det föreslagna anslagsbeloppet har, i likhet med for övriga anslag,
hänsyn tagits till den prognostiserade prisutvecklingen för anslaget A 1.
Försvarsmakten. Avstämning av prognosen kommer för
Försvarsmaktens anslag och beställningsbemyndiganden till skillnad från
för övriga anslag att genomföras redan under våren 1995 med åtföljande
justering av anslagsnivån och bemyndiganderamama i regleringsbrevet.
Någon avstämning inför budgetåret 1997 blir därigenom inte aktuell för
anslaget.

Den budgeterade fördelningen av anslaget på program kommer att
påverkas av detta. Härutöver kan den budgeterade fördelningen komma
att påverkas av verksamhetens utveckling under innevarande budgetår.

Förändring av försvarsprisindex.

Förändringar av försvarsprisindex (FPI) föreslås för såväl materielindex
(se vidare avsnitt 3.IV. 1) som delindex för byggnader.

Till följd av övergången till kapitalkostnader för mark, vissa
anläggningar och lokaler föreslås förändringar av FPI. I nuvarande FPI
ingår ett delindex för byggnader som även innefattar den del som
övergått till kapitalkostnader och i fortsättningen lånefinansieras.

Det är fortsättningsvis endast befästningar m.m som inte
lånefinansieras. Medel är beräknade under Försvarsmaktens anslag. Ett
nytt delindex som bättre speglar kostnadsutvecklingen for detta
kostnadsslag föreslås. Det nya delindex som använts har konstruerats av
Statens lokalförsörjningsverk och tar hänsyn till prisutvecklingen for
byggande av flygfält, bergsbefästningar, betonganläggningar och
projektering av dessa.

Övergången till kapitalkostnader innebär att Försvarsmakten har fått
hyreskostnader for försvarsfastigheter. Ett särskilt delindex för
hyreskostnader bör konstrueras vilket emellertid behöver utredas
närmare. För budgetåret 1995/96 har ett för statsförvaltningen genom-
snittligt index för lokaler använts för prisomräkning av dessa
hyreskostnader under anslaget A 1. Försvarsmakten.

Beställningsbemyndiganden

Regeringen lämnar förslag till ett nytt system för beställnings-
bemyndiganden för materiel och anslagsfinansierade anläggningar
(avsnitt IV. 5).

Behovet av bemyndiganderam för tidigare för riksdagen redovisad
materiel och ny materiel uppgår till högst 55 800 miljoner kronor efter
budgetåret 1995/96.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

66

Jämte tidigare för riksdagen redovisade materielobjekt ingår i Prop. 1994/95:100
bemyndiganderamen medel för följande större nya objekt                 Bilaga 5

- anskaffning av artillerilokaliseringsradar (ARTHUR)

- serieförberedelser för pansarskott 95

- mörkerriktmedel till pansarvämsroboten BILL

- renovering av luftvämsrobot 70

- anskaffning av systemmateriel till begagnade stridsvagnar

- motmedel avseende JAS 39 Gripen

- radiosystem 90 TARAS

- integration i fråga om vapen för flygplan JA 37

Regeringen kommer också att i särskild ordning lämna en redovisning

av materielplaneringen inför försvarsutskottet.

Behovet av bemyndiganderam för anslagsfinansierade anläggningar
uppgår till 265 miljoner kronor efter budgetåret 1995/96.

Medel har beräknats for anskaffning av bl.a. fortsatt utbyggnad av
stridsledningscentralerna StriC och Bas 90-systemet.

IV Övriga frågor

IV.l JAS 39 Gripen

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1981/82:102, bil 2, bet. FöU
1981/82:18, rskr. 1981/82:374) i juni 1982 om riktlinjer för utveckling
och anskaffning av systemet JAS 39 Gripen, i fortsättningen kallat
Gripensystemet, skall regeringen årligen orientera riksdagen om
projektets fortskridande.

Bakgrund

Försvarets materielverk redovisade till regeringen den 19 oktober 1993
Projektvärderingstillfalle 7 (PVT 7) av Gripen-projektet. Samtidigt
redovisades Försvarsmaktens organisationsmyndighets planerings-
mässiga, operativa och taktiska kontroll av Gripen-projektet. Detta var
den sista projektvärderingen av denna typ enligt kontraktet mellan
Försvarets materielverk och Industrigruppen JAS. Fortsättningsvis
kommer redovisning av Gripen-projektet till regeringen att ske i form
av årlig redovisning av Försvarsmakten med underlag från Försvarets
materielverk. Utöver denna skall myndigheterna, såsom tidigare,
omgående anmäla till regeringen om projektet inte utvecklas i enlighet
med statsmakternas intentioner.

Mot bakgrund av haveriet med det första levererade Gripen-
flygplanet i augusti 1993 tillkallade chefen för Försvarsdepartementet i
september 1993 en särskild kommission för att granska Gripen-                 67

projektet.

I direktiven för kommissionens arbete (dir. 1993:109) angavs bl.a. att Prop. 1994/95:100
kommissionen, med stöd av regeringens bemyndigande, skulle göra en Bilaga 5
bedömning av projektets utveckling och därvid pröva huruvida Gripen-
programmet kan forväntas nå de mål som festställts av statsmakterna
inom den beslutade ekonomiska ramen.

Kommissionen redovisade sitt uppdrag till regeringen den 11 januari
1994 med betänkandet (SOU 1993:119) JAS 39 Gripen - en granskning
av JAS-projektet.

Kommissionens samlade bedömning av Gripen-programmet, mot
bakgrund av den granskning av Gripen-projektet som kommissionen
gjort, är att det i allt väsentligt kan förväntas nå de mål som festställts
av statsmakterna.

Kommissionen konstaterade dock bl.a. att regeringens redovisning av
projektets tekniska utveckling inte varit helt tillfredsställande under åren
1986, 1987 och 1988.

Regeringen överlämnade den 24 mars 1994 en skrivelse (skr.
1993/94:179) till riksdagen rörande Gripen-projektet grundad på JAS-
kommissionens arbete.

Riksdagen har (bet. 1993/94:FöU10, rskr. 1993/94:395) förutsatt att
regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av hur den
ekonomiska planeringsramen för Gripen-projektet avses utvecklas samt
lämnar förslag om hur priskompensationssystemet bör förändras och hur
planeringssystemet bör anpassas för att harmoniera med sättet att
budgetera.

Försvarsmakten och Försvarets materielverk lämnade till regeringen
den 24 oktober 1994 den årliga redovisningen av Gripen-systemet for
budgetåret 1993/94. Fortsättningsvis skall motsvarande redovisning
utgöra en bilaga till Försvarsmaktens årsredovisning. Denna bilaga, som
skall redovisa såväl Gripen-ramen som den planerade fortsättningen,
inlämnas senast tre månader efter avslutat budgetår.

Ekonomisk redovisning

Särskiljande för Gripen-projektets redovisning jämfört med annan
årsredovisning för Försvarsmakten är att redovisningen, förutom senaste
verksamhetsår, även omfettar åren från projektstart samt åren till
projektslut. Samtliga belopp skall vara reviderbara.

Gripen-projektets planeringsram definieras som projektets
hittillsvarande utbetalningar, samt av regeringen beräknat framtida
planeringsutrymme, enligt festställd pris- och löneomräkning och
planerad låneverksamhet.                                                              68

Gripen-projektets utgifter definieras som summan av projektets Prop. 1994/95:100
hittillsvarande utbetalningar i löpande priser och återstående beräknade Bilaga 5
utbetalningar med hänsyn till fastställt materielinnehåll med avseende på
ingångna och planerade avtal i aktuellt prisläge. Denna beräkning görs
av myndigheterna.

Grunden för Gripen-projektets värdering är riksdagsbeslutet (prop.
1982/83:119, bet. FöU 1982/83:9, rskr. 1982/83:271) om riktlinjer för
Gripen-projektet fram till år 2000. I detta beslut, 1982 års
försvarsbeslut, fastställde riksdagen Gripen-projektets planeringsram för
budgetåren 1982/83-1999/00 till 25,7 miljarder kronor i prisläget
februari 1981. Denna ram uppräknades årligen med nettoprisindex,
vilket under åren 1982-85 medförde att en skillnad uppstod mellan den
uppräknade planeringsramen och de faktiska kontraktsvillkoren. År
1985 kompletterades försvarets priskompensationssystem så att det även
tog hänsyn till valutafluktuationer. I försvarsbeslutet 1987 förenklades
detta så att systemet särskilt tog hänsyn till US dollar. Försvarets
priskompensationssystem ändrades senast i försvarsbeslutet 1992.
Ändringen innebar bl.a. en förenklad korrektion för förändringar i
dollarkursen.

Riksdagen godkände den 12 maj 1993 (bet. 1992/93:FöU9, rskr.
1992/93:333) regeringens förslag att Gripen-projektets planeringsram
skall omdefinieras från 50,0 miljarder kronor i prisläget februari 1992
till 60,2 miljarder kronor i samma prisläge. Detta gjordes för att ramen
skall stämma med det omdefinierade materielinnehållet enligt
försvarsbesluten år 1987 och 1992, samt kostnadsökningen för delserie
2, den tvåsitsiga 39B och stödsystem som riksdagen beslutade år 1992.
I den nya ramen utgick Tungt Styrt Attackvapen (TSA) och
spaningskapseln, vilken överfördes till projektets planerade fortsättning.

Av den årliga redovisningen 1994 framgår att förbrukade medel från
projektstarten år 1982 till år 1994 uppgår till 27,8 miljarder kronor i
löpande priser, varav utgifterna under 1993/94 uppgår till 5,1 miljarder
kronor.

Myndigheterna har räknat om Gripen-projektets utgifter om 60,2
miljarder kronor till genomförandeprisläge 1994/95. De omräknade
utgifterna uppgår till 67,0 miljarder kronor på grund av högre
valutakurser. Återstående betalningar uppgår till 39,2 miljarder kronor,
varav 21,1 miljarder kronor utgörs av beställd verksamhet.

Av Gripen-systemets totala återstående kostnader har den utländska
kostnadsandelen ökat från ca 40% till ca 44%. Ökningen är föranledd
av den svenska kronans depreciering i november 1992. De ca 44 % är
direkt beroende av utländsk valuta. Denna del består till 71% av US-
dollar, 14% av brittiska pund, 10% av tyska mark samt till 5% av
franska franc.

69

Riksdagen förutsatte angående JAS-projektet (rskr. 1993/94:395) att
regeringen återkommer och lämnar förslag om hur priskompensations-
systemet bör förändras.

En arbetsgrupp med representanter för Försvarsdepartementet,
Finansdepartementet, Försvarsmakten, Försvarets materielverk,
Försvarets forskningsanstalt och Riksrevisionsverket har berett frågorna
om Gripen-ramens konstruktion och priskompensation för Gripen-
projektet. Myndigheterna har fått yttra sig över arbetsgruppens rapport.

Arbetsgruppen föreslog i sin rapport (1994-09-15 dnr.
Fo94/1843/MIL) följande:

- Denna del av anslaget A 1. Försvarsmakten bör i pris-kompensations-
hänseende behandlas fristående från övriga delen av anslaget.

- För importerad försvarsmateriel bör inte IMPI 38 användas som
index. I stället bör konsumentprisindex för USA, Tyskland,
Storbritannien och Frankrike multiplicerat med valutakurs-
förändringar för respektive land användas.

- Som bas för beräkningarna bör den fördelning av olika delfaktorer
utnyttjas som planeras för det aktuella verksamhetsåret i stället for
den fördelning som följer av utfallet från det föregående året.
Eventuella differenser mellan planeringsvärden och faktiska utfall
skall korrigeras i efterhand.

- Delfaktom importerad materiel bör omfetta all anskaffning där
betalningsvillkoren regleras i avtal med klausuler i utländska index
och valutor.

Avseende Gripen-ramens utveckling föreslog arbetsgruppen:

- Den enligt riksdagsbeslutet (prop. 1992/93:100, bet. 1992/93:FöU9,
rskr. 1992/93:333) omdefinierade Gripen-ramen om 60,2 miljarder kr
i prisläge februari 1992 skall vara utgångspunkten för omräkning
enligt ovanstående förslag.

- Den utbetalda delen av ramen skall redovisas i löpande priser. Den
ännu ej utbetalda delen av ramen skall uttryckas i det aktuella
prisläget omräknad med hänsyn till den planerade fördelningen.

Regeringen har för avsikt att som en del av förberedelserna kring ett
försvarsbeslut år 1996 se över hela priskompensationssystemet för
Försvarsmakten. I avvaktan på en generell översyn föreslår dock
regeringen en tillfällig förändring av FPI för budgetåret 1995/96.
Regeringen föreslår att den del av anslaget Al. Försvarsmakten som
utgör Gripen-projektets materielandel räknas upp med de index som

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

arbetsgruppen föreslagit. Detta beräkningssätt har beaktats vid Prop. 1994/95:100
medelsberäkningen för anslaget till Försvarsmakten.                     Bilaga 5

Den av regeringen omräknade planeringsramen för Gripen-projektet
blir 66,98 miljarder kronor vid omräkning till aktuellt prisläge enligt
förslaget.

Riksrevisionsverkets årliga revision bör framledes även innefatta en
granskning av Gripen-projektets ram.

Teknisk redovisning

Försvarsmaktens och Försvarets materielverks samlade bedömning av
Gripen-projektet är fortfarande att de tekniska kraven på egenskaper och
prestanda enligt Industrigruppen JAS:s åtagande i projektspecifikationen
i allt väsentligt kommer att kunna uppfyllas. Det modifieringsprogram
som redan tidigare är inplanerat för delserie 1 (Dsl) kommer dock att
bli något mer omfattande.

Gripens prestanda överstiger i flera viktiga avseenden de
specificerade, och flygplanet bedöms även före modifierings-
programmet ha acceptabla prestanda och funktioner för flertalet
operativa uppdrag fr.o.m. år 1996.

En ny styrsystemedition har utvecklats med visst stöd av utländsk
expertis. Styrsystemet bedöms kunna uppnå fulla operativa prestanda
med denna modifiering, som kommer att utvärderas av Försvarets
materielverk under våren 1995. De flygplan som inledningsvis levereras
till Försvarsmakten kommer därför att utrustas med en interimsedition
av styrsystemets mjukvara. Denna innebär att flygplanet inte ges fulla
prestanda, men medger att flygvapnets utbildning inledningsvis kan
påböijas i begränsad omfattning. Serieversionen av mjukvaran kommer
att installeras i samtliga flygplan under andra hälften av 1995.

Ljudnivån från hjälpkraftaggregatet (APU) är störande hög på
klargöringsplatsen. Åtgärder kommer att vidtas för att förbättra
klargöringsmiljön. Därtill har hjälpkraftaggregatet visat vissa brister i
tillförlitlighet. Försvarets materielverk och Industrigruppen JAS under-
söker lämpliga åtgärder.

Typarbetet för den tvåsitsiga Gripen, 39B, följer i stort tidsplanen.
Sammanbyggnad av det första flygplanet pågår.

Effektiviseringsprogrammen för produktionen inom industrin bedöms
påverka projektet på avsett sätt. Ändringsmängden är dock fortfarande
hög, vilket orsakar störningar i produktionen. Risken är nu uppenbar att
modifieringar även kan påverka flygplan i delserie 2. Två flygplan som
under budgetåret 1993/94 har levererats till Försvarsmakten har

71

utnyttjas i markomskolningen av flygtekniker. Samtliga flygplan i Prop. 1994/95:100
delserie 1 är under montering men försenade i forhållande till planerna. Bilaga 5

Mot bakgrund av att tidsreservema i stort sett är förbrukade bedömer
Försvarsmakten att risken är stor att Industrigruppen JAS inte kommer
att klara slutleveranstidpunkten för delserie 1 och således inte heller
hålla leveransplanen för delserie 2.

Försvarets materielverk konstaterar att förseningstrenden i projektet
kvarstår. Denna är delvis kopplad till haveriet, men även till förmågan
hos Industrigruppen JAS att fullfölja fastställa planer. Materielverkets
bedömning är att kapaciteten hos Industrigruppen JAS inte harmonierar
med påtagna uppgifter.

Den första Gripendivisionen kan bli begränsat operativ tidigast under
år 1997.

De sammanlagda konsekvenserna av dessa förseningar utreds för
närvarande av Försvarsmakten, men de operativa konsekvenserna
bedöms bli begränsade.

Regeringen är bekymrad och oroad över att ytterligare förseningar i
projektet inte kunnat hejdas.

Utanför Industrigruppen JAS har övningsammunition till automat-
kanonen beställts. Leveranser till Försvarsmakten beräknas ske under år
1995.

Utveckling av Gripens flygradio har beställts.

Under budgetåret 1993/94 har arbete bedrivits av Försvarsmakten
och Materielverket för anpassning av Varning och MotverkansSystem
(VMS 39) till hotbild och ekonomiska förutsättningar. Ytterligare arbete
erfordras innan tillräckliga förutsättningar för den fortsatta utvecklingen
av VMS 39 föreligger.

Regeringen beslutade i augusti 1994 att ett mindre antal av
radaijaktroboten AIM 120 (AMRAAM) skulle anskaffas för att täcka de
första operativa divisionernas behov. Detta innebär att roboten blir
begränsat operativ på Gripen år 1998, och fullt operativ år 2001.

Försvarets materielverk har tecknat avtal om leverans av två stycken
Full Mission Simulators och två stycken Multi Mission Trainers for
flygförarutbildning. Dessa kommer att levereras till den utbildnings-
anläggning som är under uppförande vid flygflottiljen i Såtenäs.

72

Styrning och kontroll av Gripen-projektet

Regeringen har i proposition 1981/82:102 om säkerhets- och
försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling föreslagit
riktlinjer för anskaffning av flygplanssystem Gripen. Härvid har bl.a.
framhållits, att för att Gripen-systemet skall utvecklas enligt de krav
som överbefälhavaren har ställt och inom de ekonomiska ramar som
statsmakterna fastställer, måste projektet styras noga och kontrolleras
fortlöpande.

Riksdagen har beslutat i enlighet med propositionens förslag
beträffande styrning av projektet (bet. FöU 1981/82:18, rskr.
1981/82:374). Riksdagen har också uttalat att regeringen med hjälp av
myndigheterna genom en kraftfull styrning av projektet skall hålla både
kostnader och prestanda under effektiv kontroll.

Regeringen utfärdade genom beslut den 8 juli 1982 föreskrifter för
myndigheterna beträffande organisation, arbetsuppgifter och
rapportering i samband med Gripen-projektet. Dessa föreskrifter har,
främst på grund av myndigheternas förändrade organisation och ansvar,
blivit inaktuella. Regeringens beslut av den 8 juli 1982 har upphävts
den 17 november 1994 och ersatts av handlingsregler i regleringsbrevet.

Regeringens avsikt är att Gripen-projektet även fortsättningsvis skall
styras inom en projektorganisation med projektansvar och kontrolleras
inom respektive myndighet.

Försvarets materielverk har i den årliga redovisningen anmält att det
nya stödsystem som driftsätts, i nuläget ej kan nyttjas för uppföljning,
redovisning och styrning av Gripenprojektet, vilket leder till att
uppföljningen är mycket resurskrävande. Regeringen avser att
noggrannt granska Materielverkets uppföljning av projektet.

Gripen ingår i program 10 JAS 39-förband och redovisas enligt
gängse rutiner för programredovisning.

Regeringen kommer, som hittills, årligen att informera riksdagen om
utvecklingen av Gripen-systemet i anslutning till budgetpropositionen.
Därutöver genomförs särskilda redovisningar för riksdagens försvars-
utskott.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

73

IV. 2 Personal

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Anställda

Bakgrund

1992 års försvarsbeslut har inneburit en anpassning av antalet anställda
till en starkt reducerad organisation i fred och krig. I samband med
personalminskningen har ambitionen varit att höja de anställdas
kompetens.

Under budgetåren 1992/93 och 1993/94 har överenskommelse träffats
med ca 1 600 yrkesofficerare, anställda med fullmakt, om att de skall
lämna sina anställningar. Därutöver har ca 600 yngre yrkesofficerare
lämnat sina anställningar, ofta i samband med förbandsnedläggningar.
Dessa reduceringar i kombination med begränsad rekrytering har
resulterat i en nettominskning om ca 1 200 yrkesofficerare. Därmed
råder det enligt Försvarsmaktens bedömning antalsmässig balans mellan
tillgången på yrkesofficerare i grundorganisationen och behovet i
krigsorganisationen.

De ekonomiska åtagandena till följd av nu beslutad avveckling av
yrkesofficerare löper t.o.m. budgetåret 2000 och uppgår sammanlagt till
ca 1 000 miljoner kronor.

När det gäller åldersfördelningen bland yrkesofficerama föreligger
det enligt Försvarsmakten fortfarande obalans i förhållande till vad som
eftersträvas i krigsorganisationen. Sålunda uppvisar det aktuella läget ett
stort överskott på yrkesofficerare i åldern mellan 45 och 55 år och ett
motsvarande underskott i yngre ålderslägen. Obalansen är störst
beträffande officerare ur armén och marinen medan flygvapen-
officerarna innehar befattningar vilka Försvarsmakten anser kan
bemannas med officerare i ett högre åldersläge.

Under de närmaste fem åren kommer pensionsavgångarna att vara
mycket begränsade (ca 100 per år) till följd av redan genomförd
personalavveckling. En rekrytering och nyanställning som motsvarar
detta begränsade antal skulle, enligt Försvarsmakten, på kort tid
förvärra den åldersmässiga obalans som redan råder. En rekrytering
som avsevärt överstiger det antal som pensioneras innebär å andra sidan
behov av avveckling av äldre yrkesofficerare. Omfattningen av den
årliga avvecklingen sammanhänger med det långsiktiga kvalitetsmålet
och tiden för att nå målet.

Även med en viss minskning av rekryteringen är avvecklingen av
äldre yrkesofficerare kostsam, då de ofta är anställda med fullmakt.
Försvarsmakten bedömer kostnaderna under de närmaste fem åren till
ca 150 miljoner kronor per år.

74

Som ett led i utformningen av den mer långsiktiga personal- Prop. 1994/95:100
försörjningen har en särskild arbetsgrupp inom Försvarsdepartementet Bilaga 5

(Arbetsgrupp personalstruktur yrkesofficer, Ag yoff) studerat personal-
behovet inom Försvarsmakten och hur det bör tillgodoses. Studien har
främst behandlat frågor rörande yrkesofficerama och har grundats på
Försvarsmaktens uppfattning om det totala behovet av yrkesofficerare
och fördelningen mellan yrkes- och reservofficerare i krigs-
organisationen. Försvarsmaktens krav på lämplig ålderssammansättning
har även vägts in.

Studien visar att det även i en situation med en åldersmässigt
välbalanserad yrkesofficerskader krävs åtgärder för en fortlöpande
avveckling så att en lämplig åldersbalans kan bibehållas.

Arbetsgruppen föreslog följande åtgärder for att komma till rätta med
problemen i åldersstrukturen:

- tidsbegränsad första anställning under en period om ca tio år,

- fortlöpande avveckling främst genom karriärväxling från ca 35 års

ålder,

- möjlighet till selektiv avveckling av yrkesofficerare från 55 års ålder

med pensionsliknande förmåner.

Arbetsgruppens slutsatser och förslag rörande anställnings-
förhållanden och metoder för avveckling har remitterats till berörda
myndigheter och organisationer. Remissvaren har i huvudsak varit
positiva, men starkt negativa synpunkter har framförts beträffande
förslaget om tidsbegränsad anställning beroende främst på risken för
försämrad rekryteringskraft. Försvarsmakten anser även att ett system
med tidsbegränsad anställning kan bli kostsamt. Försvarsmakten har
därför reviderat synen på åldersstrukturen så att behovet av yngre
yrkesofficerare minskat något. Härigenom bedömer Försvarsmakten att
avvecklingen kan ske fortlöpande och frivilligt från ca 35 års ålder utan
att tidsbegränsad anställning behöver tillgripas.

Regelsystemet på personalområdet har setts över inom
regeringskansliet. Översynen har lett till att regleringen på området
forts samman i en officersförordning (SFS 1994:882). Förordningen,
som trädde i kraft den 1 juli 1994, behandlar den obligatoriska
utbildningen för yrkes- och reservofficerare, tillträdeskraven för de
olika utbildningsstegen samt förutsättningarna för befordran. Riksdagens
beslut om en befälsordning (prop. 1977/78:24, bet. 1977/78:FöU10,
rskr. 1977/78:179) ligger i allt väsentligt till grund för de nya
bestämmelserna. De nya reglerna ger bättre förutsättningar att höja
kvaliteten i utbildningen och därmed förbättra yrkesofficeramas
kompetens.

Bland den civila personalen har antalet anställda under de senaste två                  75

åren minskat med ca 3 000. Minskningen sammanhänger med

förbandsnedläggningar, införande av värnpliktiga i mobiliserings - och Prop. 1994/95:100
förplägnadstjänst och med rationaliseringsverksamhet av normal Bilaga 5
karaktär. Av Försvarsmaktens redovisning framgår att den anställda
civila personal som utbildar och leder värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst kommer att ges fortsatt ledarskapsutbildning.

Under de närmaste åren kommer enligt Försvarsmakten antalet
civilanställda att minska med ytterligare ca 1 000. Minskningen beror
på avveckling av redan uppsagda och på reduceringar till följd av
ytterligare rationaliseringar. Kostnaderna för avveckling av den
civilanställda personalen är för Försvarsmakten betydligt lägre än
motsvarande kostnader för yrkesofficerare anställda med fullmakt på
grund av den anställningsformens innebörd.

Regeringen vill betona yrkesofficeramas betydelse fulla roll för
militära försvaret med hänsyn till behovet av individuell kompetens och
skicklighet för uppgifterna i såväl krigs- som grundorganisationen.

Regeringen har i huvudsak samma uppfattning som Försvarsmakten
då det gäller åldersstrukturen beträffande yrkesofficerare och anser det
viktigt att fortsätta ansträngningarna att söka komma till rätta med den
åldersmässiga obalansen. Rekryteringen måste ha en sådan omfattning
att en långsiktig förbättring av åldersbalansen sker.

Det ankommer på Försvarsmakten eller parterna tillsammans att
utforma metoderna för avveckling av yrkesofficerare som, på grund av
ålder, inte längre uppfyller krigsorganisationens krav. Den högre
kompetens hos yrkesofficerarna som den nya officersförordningen
möjliggör kommer enligt regeringens bedömning att underlätta en
framtida karriärväxling.

Regeringen anser att det inte är aktuellt att göra några förändringar i
riktning mot ett system med en längre period av tidsbegränsad
anställning. Denna fråga sammanhänger dock med hur den frivilliga
avvecklingen av äldre yrkesofficerare kommer att lyckas.

Frågan om hur man hanterar avveckling av yrkesofficerare är
väsentlig från såväl kvalitativ som ekonomisk utgångspunkt.
Regeringens avsikt är därför att noggrant följa denna verksamhet.

Nya arbetsformer för civilanställda, till exempel i samband med
införandet av mobiliserings- och fÖrplägnadsvämpliktiga, har skapat
särskilda behov av utbildning. Regeringen anser att det är viktigt att den
civila personalens kompetens fortlöpande utvecklas med hänsyn till
verksamhetens behov.

Sambandet mellan bemanningen i grund- och krigsorganisationen
liksom utbytbarheten mellan yrkesofficerare, reservofficerare, värn-                  76

pliktiga befäl, frivilliga och civilanställda är faktorer av mycket stor

betydelse för den framtida personalförsötjningen. Dimensioneringen av
antalet officerare bör vara sådan att de uppgifter, som kan komma att
läggas på Försvarsmakten vid ett återtagande av en större krigs-
organisationen, kan genomföras så snabbt som möjligt. Dessa frågor om
personalens dimensionering och sammansättning bedöms blir särskilt
viktiga i arbetet med ett nytt försvarsbeslut.

Reservofficerares anställningsvillkor

Enligt regeringens bedömning är systemet med reservofficerare ett
nödvändigt och mycket betydelsefullt inslag i Förvarsmaktens krigs-
organisation. Det är därför synnerligen angeläget att en god rekrytering
av reservofficerare kan ske även i framtiden. En viktig faktor är därvid
vilka förmåner och övriga villkor som tillämpas och att förmånerna i
någon lämplig form och omfattning kopplas till de förmåner som den
enskilde går miste om när denne tjänstgör som reservofficer.

Reservofficeramas avlöningsförmåner m.m. bestäms genom avtal
mellan arbetsmarknadens parter. Enligt uppgift från Försvarsmakten har
vissa inledande diskussioner påböljats mellan representanter för
Försvarsmakten och reservofficeramas fackliga företrädare om
förmånernas utformning. Regeringen avser att noggrant följa dessa
diskussioner och ta del av de avtal som kan komma att träffas mellan
partema.

En annan fråga som regeringen uppmärksammat gäller de
reservofficerare vilka tas i anspråk inom andra delar av totalförsvaret än
Försvarsmakten. Denna grupp får inte samma möjligheter som andra
reservofficerare att fullgöra den tjänstgöring i fred som förutsattes i
samband med anställningen som reservofficer. Till följd härav går dessa
många gånger miste om de anställningsförmåner, bl.a. i form av
premier, som utbetalas efter fullgjorda tjänstgöringsperioder. Enligt
regeringens mening är det angeläget att parterna beaktar även denna
fråga i sitt fortsatta arbete med reservofficeramas anställningsvillkor.

Mobiliserings- och förplägnadsvämpliktiga

I 1992 års försvarsbeslut godkände riksdagen principen att ta ut
värnpliktiga för grundutbildning i mobiliserings- och förplägnadstjänst.
Riksdagen förutsatte i sitt beslut att regeringen skulle återkomma med
en redovisning av hur antalet sådana värnpliktiga skulle komma att
utvecklas under de närmaste åren. Försvarsutskottet (bet. 1993/94:FöU9
s. 71) konstaterade att regeringen i prop. 1993/94:100 bil. 5 lämnat den
redovisning som riksdagen begärt.

På uppdrag av regeringen har Försvarsmakten lämnat en redogörelse
av den nämnda verksamheten. Försvarsmakten anser att utbildningen
har nått uppsatta mål och att utvecklingen av utbildningsmetoderna och
utbildningsorganisationen bör fortsätta.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Regeringen anser att det är mycket angeläget att en objektiv
utvärdering görs av hittills vunna erfarenheter. Regeringen kommer
därför att se till att en sådan utvärdering kommer till stånd.

Förmåner för totalförsvarspliktiga

Riksdagen beslutade hösten 1992 med anledning av regeringens
stabiliseringsproposition (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93 :FiUl, rskr.
1992/93:134) att de värnpliktiga under grundutbildningen i princip skall
ha rätt till en fri resa var fjortonde dag till hemorten eller nära anhöriga
i stället för en gång i veckan. Regeringen bedömde den årliga
besparingen till ca 55 miljoner kronor. På regeringens uppdrag har
Försvarsmakten gjort en utvärdering av statens kostnader for de
värnpliktigas fria resor. Därvid har befunnits att den faktiska
besparingen blivit mindre. Enligt regeringens bedömning uppväger inte
besparingen de negativa konsekvenser som minskningen av antalet fria
resor medför för de värnpliktiga. Därför bör enligt regeringens mening
rätten till fria resor utökas till en fri resa vaije tjänstgöringsfritt
veckoslut till hemorten eller till nära anhöriga. Något ytterligare
utrymme for att höja andra förmåner finns inte.

Riksdagen beslutade den 15 december 1994 en ny lag om
totalforsvarsplikt (prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöUl, rskr.
1994/95:78). Lagen som skall träda i kraft den 1 juli 1995 ersätter bl.a.
den nuvarande vämpliktslagen. De förmåner som nu finns för värn-
pliktiga kommer i stort sett att gälla for de totalförsvarspliktiga som
fullgör värnplikt eller civilplikt enligt den nya lagen. Vad som nu sagts
om fria resor skall fr.o.m. den 1 juli 1995 således gälla för
totalförsvarspliktiga som fullgör grundutbildning som är längre än 60
dagar.

Det ankommer på regeringen att utfärda de föreskrifter som behövs.

Jämställdhet

Regeringen har vid flera tillfallen redovisat erfarenheter och åtgärder
med anledning av kvinnors utbildning och anställning som officerare.
Regeringen vill i detta sammanhang beröra utvecklingen under det
senaste året.

I november 1994 var 274 kvinnor anställda som yrkesofficerare,
vilket innebär att ca två procent av officerskåren är kvinnor. Vid samma
tidpunkt fanns 79 kvinnliga reservofficerare och 67 kvinnor genomgick
militär grundutbildning.

På regeringens uppdrag har Försvarsmakten redovisat de erfarenheter
som gjorts sedan samtliga militära yrkesområden öppnades för kvinnor
år 1988. Huvuddelen av erfarenheterna visar att kvinnor har en positiv
påverkan på verksamheten och krigsdugligheten i flertalet förband.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

78

Även åtgärder som myndigheten vidtagit och avser att vidta i syfte att
öka rekryteringen av kvinnor har redovisats.

Regeringen anser att det från verksamhetssynpunkt är mycket
angeläget att det finns kvinnor på alla nivåer inom det militära
försvaret. Regeringen anser därför att andelen kvinnor i
Försvarsmaktens krigsorganisation måste bli betydligt större.

Chefen för Försvarsdepartementet kommer under våren 1995 att
genomföra ett seminarium för kvinnliga officerare. Syftet är att
identifiera vilka svårigheter och hinder som föreligger för kvinnliga
officerare och att föreslå åtgärder för att öka antalet kvinnor i
Försvarsmakten.

Av lagen om totalförsvarsplikt, som nämndes i föregående avsnitt,
framgår att svenska kvinnor frivilligt skall kunna genomgå en
antagningsprövning för inskrivning för värnplikt eller civilplikt med
längre grundutbildning än 60 dagar. När en kvinna lämnat sitt samtycke
till att genomgå en sådan grundutbildning till vilken hon befunnits
lämpad skall hon skrivas in för värnplikt eller civilplikt eller placeras i
utbildningsreserven. Hon kommer då att omfattas av samma
bestämmelser som en man som med stöd av lagen om totalförsvarsplikt
skrivits in för motsvarande grundutbildning.

IV. 3 Mijjöfrågor

Försvarsmakten

Försvarsmakten har i programplanen redovisat genomförd och planerad
verksamhet på miljöområdet, bl.a. följande.

Miljöaspekterna skall beaktas vid all planering och verksamhet.
Personalens kompetens inom miljöområdet skall breddas och fördjupas.
Miljöhandläggare skall därför vara utsedda vid aktuella förband före år
1995. Militärområdesvis miljöutbildning genomförs. Miljöprövningarna
av flygflottiljerna pågår hos Koncessionsnämnden för miljöskydd.
Främsta problem är bullerfrågoma.

En del köldmedier och brandsläckningsmedel innehåller CFC, HCFC
och andra för ozonskiktet farliga ämnen. Där så är möjligt byts farliga
köldmedier ut till andra ämnen. Tillsammans med Fortifikationsverket
och Försvarets materielverk utarbetar Försvarsmakten en försvars-
gemensam plan för hantering av köldmedier.

Sedan år 1992 pågår inom Försvarsmakten, i samverkan med Statens
naturvårdsverk, ett projekt för att inventera behovet av sanering och
återställning av miljöpåverkade områden efter försvarsverksamhet. En
samlad saneringsplan för Försvarsmakten beräknas kunna bli redovisad

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

79

sommaren 1995. Tillsammans med Naturvårdsverket utarbetar Prop. 1994/95:100
Försvarsmakten en s.k. sektorrapport för det militära försvaret. Bilaga 5
Rapporten skall redovisa påverkan av Försvarsmaktens verksamhet på
den yttre miljön och innehålla förslag till åtgärder och
handlingsprogram.

Försvarsmakten har böijat utarbeta en Försvarsmaktens Agenda 21,
dvs. en miljöplan for Försvarsmakten. Denna skall uttrycka
Försvarsmaktens ambitionsnivå och utgöra ett styrdokument för att
omsätta miljömålen i praktisk handling.

Härutöver har Försvarsmakten med utgångspunkt i prop.
1993/94:215 Handlingsplan mot buller lämnat förslag till
bullerbegränsande åtgärder. Begränsningar av flygbuller kan åstad-
kommas bl.a. genom en anpassning av flygvägar och uppdragsprofiler
samt närmare reglering av flygklubbsverksamheten vid flottilj flyg-
platserna. I fråga om skottbuller gäller bl.a. följande. Bullerdämpande
åtgärder vidtas vid fasta skjutbanor i tätorter. Försök kommer att
genomföras med ljuddämpare på handeldvapen liksom att möjligheterna
att använda mindre bullrande övningsammunition, insticksvapen och
simulatorer kommer att utredas.

Vid sidan härom har Försvarsmakten konstaterat att konflikterna med
lokala bebyggelseintressen vad gäller exploatering m.m. inom bl.a.
bullerstörda områden har ökat. Enligt Försvarsmaktens uppfattning
beror konflikterna i första hand på att det saknas bedömningsgrunder
för olika bebyggelse- och planeringssituationer.

Sammanfattningsvis anför Försvarsmakten att utvecklingen inom
miljöområdet innebär ökade miljösatsningar med krav på miljö-
anpassning och begränsningar av miljöfarlig verksamhet. Utvecklingen
får i vissa fall omfettande konsekvenser för Försvarsmakten;
ekonomiskt genom ökade kostnader och verksamhetsmässigt genom
begränsningar i möjligheterna att fullgöra huvuduppgiften.

Regeringens överväganden

Riksdagen har beslutat om nationella miljömål i olika avseenden.
Regeringen vill för sin del framhålla vikten av ett kontinuerligt och
omfettande miljöarbete. Det är angeläget att alla verksamheter i
samhället tar sitt ansvar för miljön. Samtidigt vill regeringen erinra om
de ställningstaganden i fråga om försvarets verksamhet och miljön som
har kommit till uttryck bl.a. i statsmakternas beslut med anledning av
dels 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet.
1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333), dels propositionen om
genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling
- UNCED (prop. 1993/94:111, bet. 1993/94:JoU19, rskr.
1993/94:256).

80

Regeringen kan konstatera att Försvarsmakten genomför miljöarbetet Prop. 1994/95:100
i enlighet med sin miljöpolicy. Särskilt noteras att miljöutbildningen Bilaga 5
inom Försvarsmakten har kommit igång. Regeringen fäster stort
avseende vid att miljöfrågorna på detta sätt får en fest förankring på alla
nivåer i organisationen. Regeringen har vidare erferit att utveckling av
blyfri ammunition pågår. Enligt regeringens mening är det angeläget att
det arbetet fortsätter.

Regeringen förordar att Försvarsmakten fortsätter sitt miljöarbete i
enlighet med förslagen i programplanen och den här angivna
inriktningen.

Regeringen delar Försvarsmaktens uppfattning att avsaknaden av
klara bedömningsunderlag for skilda bebyggelse- och planerings-
situationer kan skapa problem. Regeringen avser därför att uppdra åt
Boverket och Försvarsmakten att tillsammans med övriga berörda
myndigheter vidareutveckla det bedömningsunderlag Boverket tidigare
har utarbetat. Bedömningsunderlaget skall sedan kunna användas i den
fysiska planeringen i enlighet med riksdagens överväganden våren 1994
(prop. 1993/94:215, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402). Arbetet
bör genomföras bl.a. med utgångspunkt i länsstyrelsernas redovisning
till regeringen den 1 mars 1995 av planeringsläget i län som kan
komma att beröras av introduktionen av flygplan JAS 39 Gripen.

Härutöver vill regeringen redovisa några förhållanden som rör
försvaret och miljön.

I förordningen (1994:642) med instruktion för Försvarsmakten, som
gäller fr.o.m. den 1 juli 1994, finns en särskild miljöparagraf.
Bestämmelsen anger att Försvarsmakten, med beaktande av de krav
huvuduppgifterna ställer, skall väga in miljöaspekterna vid sin
verksamhet i fred.

Försvarets forskningsanstalt utarbetar f.n. ett underlag för en
statsmakternas övergripande miljöstrategi för Försvarsmakten där
avvägningar i miljöhänseende m.m. görs mellan Försvarsmakten och
andra samhällssektorer. Underlaget skall redovisas till regeringen senast
den 1 oktober 1995.

På grundval av riksdagens beslut i fråga om Handlingsplan mot buller
(prop. 1993/94:215, bet. 1993/94:JoU31, rskr. 1993/94:402) har
regeringen uppdragit åt bl.a. Försvarsmakten att utarbeta nya riktlinjer
för skottbuller från artilleri och andra tunga vapen, utveckla en ny
bedömningsteknik för immissionsmått för militär flygverksamhet samt
analysera en skärpning av flygbullemivånormen för planering av nya
flygplatser och ny bebyggelse vid befintliga flygplatser, m.m.
Uppdragen skall redovisas senast den 1 mars 1995.

6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

På initiativ av bl.a. Sverige beslutade FN:s miljöprograms (UNEP) Prop. 1994/95:100
styrelse år 1993 i frågor om militär verksamhet och miljön. Staterna Bilaga 5
uppmanas att upprätta en miljöpolicy för försvaret. UNEP ombeds
vidare att informera sig om staternas aktiviteter när det gäller bl.a.

* den militära sektorns bidrag till att uppnå nationella miljömål och

* bedömning av skador och behovet av att återställa områden som har

skadats av militär verksamhet.

Försvarsmakten har till regeringen lämnat en särskild redovisning om
genomförandet av denna UNEP-resolution i Sverige. Med beaktande av
att en samlad saneringsplan bedöms kunna bli redovisad sommaren 1995
anför Försvarsmakten sammanfattningsvis att resolutionens olika delar
redan tillämpas av Försvarsmakten. Regeringen delar Försvarsmaktens
uppfattning härvidlag. Implementeringen av saneringsplanen utgör,
enligt regeringens mening, en viktig del i uppföljningen av det initiativ
som tagits inom UNEP.

Tillsammans med UNEP och Economic Commission for Europé
(ECE) planerar Sverige att våren 1995 arrangera ett möte för
medlemsstaterna i ECE om UNEP:s resolution. Syftet med mötet är att
utarbeta förslag till rekommendationer för hur försvaret kan upprätta en
nationell miljöpolicy för den militära verksamheten.

IV. 4 Grundorganisationsforändringar

Regeringen lämnar i det följande en redovisning av genomförda
grundorganisationsförändringar som en följd av 1992 års
totalförsvarsbeslut och statsmakternas beslut med anledning av
stabiliseringspropositionen hösten 1992. Dessutom redovisas ett inom
Försvarsdepartementet utarbetat förslag till metod för att ta fram
underlag inför statsmakternas beslut om förändringar av grund-
organisationen. Förslaget innefattar kalkylmetoder som är utvecklade i
linje med vad riksdagens revisorer tidigare har anfört.

Redovisning av genomförda förändringar

* Den nya myndigheten Försvarsmakten har inrättats den 1 juli 1994

och ett gemensamt högkvarter for myndigheten har organiserats i
Stockholm. Utformningen av högkvarterets organisation i krig och
fred är slutförd och arbetsordningar för krig och fred har fastställts.

* Antalet militärområden har minskat från fem till tre den 1 juli 1993.

Militärbefälhavare med stab för Södra, Mellersta och Norra
militärområdet har lokaliserats till Kristianstad, Strängnäs resp.
Boden. En rörlig militärområdesförstärkningsstab har lokaliserats till
Stockholm.                                                                     §2

* Tre flygkommandon har ersatt fyra luftförsvarsektorer den 1 juli Prop. 1994/95:100

1993. Flygkommandochef med stab för Södra, Mellersta och Norra Bilaga 5
flygkommandot har lokaliserats till Ängelholm, Upplands-Bro resp.
Luleå. Flygkommandochefema övertar efterhand de uppgifter som nu
utförs av första flygeskadem.

* Ett underhållsregemente har organiserats i vart och ett av de
nybildade militärområdena den 1 juli 1994. Staberna för
underhållsregementena har lokaliserats till Kristianstad, Strängnäs
och Boden. En underhållsledning som ingår i Södra militärområdets
underhållsregemente har lokaliserats till Karlsborg.

* Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad har samlokaliserats med
Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn den 1 juli 1994.
Nybyggnation för omlokaliseringen av I 2/Fo 52 till Kristinehamn-
fullföljs som planerat.

Viss fördröjning avseende investeringar i utbildningsanordningar och
bestämmelser för utnyttjande av övnings- och skjutfältet har uppstått
på grund av miljöprövningen avseende hur skjutfältet får utnyttjas.
Förseningen har orsakat viss fördyring av produktionsverksamheten.
Regeringen lämnade den 8 september 1994 tillstånd till och
meddelade villkor för verksamheten på övnings- och skjutfältet.

En ökning av flytt- och awecklingskostnadema har uppstått, främst
genom att återställningskostnader av övningsfältet i Karlstad blivit
högre än beräknat och att vissa kompletteringsbehov utöver tidigare
behovsutredning identifierats.

* I Eksjö har Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) samlokaliserats
med Göta ingenjörregemente (Ing 2) den 1 juni 1994.
Omlokaliseringen av I 12/Fo 17 genom flyttning och avveckling har
kunnat genomföras i huvudsak som planerat och I 12/Fo 17 gamla
kasemområde avvecklas utom vissa delar som avses bli utnyttjade
som förråd.

* Wendes artilleriregemente (A 3) i Kristianstad har omlokaliserats.
Etablissementet har avvecklats. A 3 har samlokaliserats med Norra
skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) i Hässleholm den 1 juli 1994.

* Utbildningskapacitet för viss trängutbildning, som tidigare genom-
fördes i Hässleholm, har omlokaliserats till Skövde den 1 juli 1994.

* Hälsinge regemente (I 14/Fo 21) i Gävle har omorganiserats den

30 juni 1994 och huvuddelen av etablissementet har avvecklats.
Gävleborgs försvarsområde (Fo 21) har inrättats i Gävle den 1 juli

1994. Det nya markområdet för I 14/Fo21 är färdigställt och
resterande delar avvecklas. Omorganisation och avveckling av

83

krigsförband pågår och kommer att vara genomförd den 30 juni Prop. 1994/95:100
1997.                                                               Bilaga 5

* Göta luftvämsregemente (Lv 6) i Göteborg har omlokaliserats.
Etablissementet har avvecklats. Lv 6 har samlokaliserats med
Hallands regemente (I 16/Fo 31) i Halmstad den 1 juli 1994.
Byggnationer i Halmstad har kunnat genomföras i huvudsak enligt
plan.

* Svea ingenjörregemente (Ing 1) i Södertälje har lagts ner den

30 juni 1994. Svea ingenjörkår (Ing 1) har upprättats där den 1 juli
1994. Produktionskapaciteten har anpassats till den minskade
produktionsvolymen och till att understödja SWEDINT. Vissa
markområden har överlämnats till Banverket for Svealandsbanan.

* Försvarets internationella centrum (SWEDINT) har inrättats och
lokaliserats till Södertälje den 1 januari 1993 där Ing 1 understödjer
SWEDINT.

* Norrlands trängregemente (T 3) i Sollefteå har lagts ner den 30 juni
1994. Kasemområdet avvecklas. Viss trängutbildning har sam-
lokaliserats med Västemorrlands regemente (I 21/Fo 23) i Sollefteå.
Del av marken ingår som bytesobjekt för utveckling av övnings- och
skjutfalt i Sollefteå garnison. Iordningställandet av övnings- och
skjutfältet slutförs under 1994/95. All stödproduktion har överförts
till I 21/Fo 23.

* Infanteriets officershögskola (InfOHS) har flyttats från Halmstad till
Linköping den 1 september 1993.

* Den tekniska utbildningen vid Luftvärnets officershögskola och
tekniska skola (LvOHS/TS) i Göteborg har flyttats till Östersund
den 30 juni 1994. Officersutbildningen vid Luftvärnets officers-
högskola och tekniska skola i Göteborg (LvOHS/TS) har flyttats till
Norrtälje den 30 juni 1994. Dessutom har robot 77-utbildningen
flyttats till Lv 4 i Ystad.

* Produktionen i Östersund har samordnats och rationaliserats
ytterligare. Nuvarande anläggningar för Jämtlands faltjägarregemente
(I 5), Norrlands artilleriregemente (A 4) och Arméns tekniska
centrum (ATC) behålls i huvudsak och de forsvarsmyndigheter -
utom Värnpliktsverket - som nu hyr lokaler i Östersund har flyttat till
befintliga kasemområden. De civila högskolorna har erbjudits lokaler
i och utbyggnadsmöjligheter vid ATC:s och Militärhögskolans
skolhus i enlighet med riksdagens beslut.

Försvarsmaktens hyrda lokaler i Östersund har lämnats och

verksamheten har dels avvecklats, dels lokaliserats till A 4:s                  84

kasemområde. Förtätning har skett så att flera lokaler har kunnat

tömmas och delar av ATC:s och Militärhögskolans skolhus har
kunnat hyras ut. Ytterligare lokaler i området kan efter hand erbjudas
för uthyrning.

Regeringen uppdrog den 11 augusti 1994 till Organisations-
kommittén Pliktverket att i samråd med Försvarsmakten och
Fortifikationsverket redovisa de lokalmässiga konsekvenserna av dels
en ökad inskrivningsvolym i Östersund, dels en bibehållen
lokalisering i Östersund till nuvarande lokaler för Värnpliktsverket.
Kommittén har redovisat att en bibehållen lokalisering till
Vämpliktsverkets nuvarande lokaler i Östersund för det blivande
Totalförsvarets pliktverk skulle medföra en sammanlagd besparing på
ca 10 miljoner kronor under perioden fram till år 2002 jämfört med
om verksamheten skulle lokaliseras till A 4:s kasemområde.
Kommittén har föreslagit att regeringen ändrar sitt tidigare beslut om
att samtliga försvarsmyndigheter som nu hyr lokaler i Östersund skall
flytta och inrätta sig på befintliga kasemområden.

Regeringen har den 15 december 1994 beslutat enligt kommitténs
förslag.

* Brå valla flygflottilj (F 13) i Norrköping har avvecklats den 30 juni
1994. Vid samma tidpunkt har Flygvapnets underrättelseskola (UndS)
omlokaliserats från F 13 till Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20) i
Uppsala.

I samband med avvecklingen av F 13 har ett stort antal förband som
krigsorganiserats och producerats vid flottiljen avvecklats eller
överlämnats till annan flottilj, markförbanden främst till F 16 i
Uppsala.

* Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg har avvecklats den 30 juni
1994. I samband med avvecklingen av F 6 har ett antal förband som
krigsorganiserats och producerats vid flottiljen avvecklats eller
överlämnats till annan flottilj, markförbanden främst till F 7 i
Såtenäs.

Karlsborgs kommun har medverkat till att vissa lokaler har i
anspråktagits för annan verksamhet redan innan flottiljen avvecklats
helt. Således etablerade sig under hösten 1993 ett civilt företag i en
hangar inom F 6:s område samtidigt som flygverksamheten
fortfarande bedrevs från ett intilliggande hangarområde. Några
försäljningsintäkter av mark har ännu inte erhållits och stora delar av
byggnadsbeståndet är fortfarande inte tagna i anspråk för annan
verksamhet.

Den årliga besparingen för Försvarsmakten av nedläggningen av
firedsadministrationen vid F 6 har beräknats till ungefär 70 miljoner
kr vid fullt genomslag. Denna besparing bedöms kunna bli uppnådd

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

år 1997. Samtidigt gäller att nedläggningen förorsakar staten andra Prop. 1994/95:100
kostnader, främst olika former av pension, utbildningsbidrag och Bilaga 5
arbetslöshetsersättning. Ett positivt årsnetto för staten bedöms kunna
inträda först under budgetåret 1995/96.

Underlag inför förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation

Bakgrund

Vid överväganden och beslut om organisation och lokalisering av
verksamheter inom grundorganisationen behövs ett beslutsunderlag bl.a.
med värderingar av ekonomiska och andra konsekvenser för olika
handlingsalternativ.

Erfarenheterna från tidigare arbete med nedläggningar och
omlokaliseringar av förband har visat att beslutsunderlagen varierar och
att det därför varit svårt att kunna göra riktiga jämförelser. Till stor del
har dessa förhållanden orsakats av att tillämpade värderingsmetoder inte
varit likartade hos berörda myndigheter och organisationer. Detta
förhållande har även uppmärksammats av riksdagens revisorer.
Försvarsutskottet har (bet. 1993/94:FöU9) sagt att utskottet utgår från
att regeringen beaktar revisorernas förslag.

En arbetsgrupp inom Försvarsdepartementet, med representation från
Försvarsmakten och Försvarets forskningsanstalt, har studerat formerna
för ett systematiserat tillvägagångssätt. Arbetet har resulterat i en metod
för att ta fram statsmakternas underlag för överväganden och beslut om
större förändringar av Försvarsmaktens grundorganisation.

Sammanfattning av metoden

De värderingar som skall göras inriktas främst mot att granska
altemativskiljande faktorer och kostnader. Den systematiserade metoden
innehåller följande huvuddelar.

1) Försvarsekonomisk värdering. Resultatet av denna värdering

skall huvudsakligen visa:

*   Ekonomi grundad på investeringskalkyler som är gjorda med en
kalkyleringsperiod på tio år och med en real kalkylränta som
motsvarar statens upplåningsränta reducerad med den antagna
inflationen.

*   Andra faktorer som utgör komplement till investeringskalkylerna
i form av en identifiering och analys av andra konsekvenser för
försvaret av de olika alternativen exempelvis operativa och
beredskapsmässiga konsekvenser samt konsekvenser för personalen
och på produktionen av krigsförband.

*   Bedömning av risker och osäkerheter avseende olika
förutsättningar och kalkylantaganden.

86

2) Samhällsekonomisk värdering. Försvarsmaktens verksamhet har Prop. 1994/95:100
normalt stor betydelse på de orter man verkar. Förändringar får Bilaga 5
därför betydande effekter som inte beaktas i de
försvarsekonomiska kalkylerna och värderingarna. Vid den
samhällsekonomiska värderingen bör den försvarsekonomiska
investeringskalkylen vara grunden. Denna betraktas sedan från ett
samhällsekonomiskt perspektiv. Den bör dessutom kompletteras
med sådana samhällsekonomiska faktorer/poster som inte finns
med i den försvarsekonomiska kalkylen. Värderingen har följande
innehåll:

*   Den försvarsekonomiska värderingen i ett samhällsekonomiskt
perspektiv där direkta personalkostnader, indirekta
arbetsmarknadseffekter, investeringar och omställningar beaktas.

•   Andra ekonomiskt beräkningsbara faktorer där exempelvis
omfördelningen av skilda transfereringar i samhället och andra
samhällsekonomiska effekter av de olika alternativen redovisas.

♦   Andra faktorer som har effekter utanför försvarssektom
identifieras och redovisas.

*   Bedömning av risker och osäkerheter på liknande sätt som vid
den försvarsekonomiska värderingen.

Slutsatser

Regeringen anser att den systematiserade metoden ger goda
förutsättningar för ett tillfredsställande beslutsunderlag. Försvarsmakten
genomför den försvarsekonomiska värderingen där investeringskalkyler
utgör grunden. Eftersom Försvarsmakten har utarbetat ett nytt
kalkylerings- och värderingssystem, som bygger på vedertagna principer
för företagsekonomiska investeringskalkyler, bedöms enhetligheten och
kvaliteten bli bättre än tidigare. De samhällsekonomiska värderingarna
och det sammanställda underlaget för regeringens beslut utarbetas inom
regeringskansliet.

Uppföljning och utvärdering av genomförda
grundorganisationsförändringar görs årligen i Försvarsmaktens
årsredovisning till regeringen där bl.a. totala kostnader och besparingar
anges i resultatredovisningen. I budgetpropositionen redovisar
regeringen genomförda omstruktureringar så att riksdagen ges möjlighet
att göra en samlad uppföljning.

IV. 5 Beställningsbemyndiganden för materiel och anlags-

finansierade anläggningar

En arbetsgrupp inom Försvarsdepartementet med representanter for
bl.a. Försvarsmakten och Försvarets materielverk har utarbetat ett
förslag till ett nytt system för beställningsbemyndiganden för materiel.

87

Enligt 9 kap. 10 § Regeringsformen får regeringen inte utan Prop. 1994/95:100
riksdagens bemyndigande ta upp lån eller i övrigt ikläda staten Bilaga 5
ekonomisk förpliktelse.

Det nya bemyndigandesystemet är anpassat till det styrsystem som
gäller fr.o.m. den 1 juli 1994 mellan regeringen, Försvarsmakten och
Försvarets materielverk. Det nya bemyndigandesystemet är enklare och
mera överskådligt än det tidigare.

Fortsättningsvis kommer regeringen att av riksdagen begära en ram
(ett högstbelopp) för beställningsbemyndiganden för tidigare för
riksdagen redovisad och ny materiel och hemställa att riksdagen medger
(bemyndigar) att regeringen inom den föreslagna ramen får ikläda staten
kostnader även efter den period som riksdagen har beviljat anslag för.
Bemyndigandet omfattar således tiden efter det år som riksdagen
beviljar anslag för. Bemyndigandet anges i samma prisläge som
anslaget.

Regeringen kommer bl.a. genom årsredovisningarna att inhämta
underlag för att följa upp de olika materielobjekten avseende vad som
utbetalts, betalningsplan, vad som kontrakterats resp, ännu ej
kontrakterats etc.

Även bemyndigandesystemet for anslagsfinansierade anläggningar,
dvs. befästningar m.m., har förändrats, så att det i fortsättningen
kommer att överensstämma med bemyndigandesystemet för materiel.

Under avsnittet Hl Medelsberäkning m.m. lämnas en redovisning av
olika objekt som ingår i bemyndiganderamama.

88

IV. 6 Försvarsindustri

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Regeringens sammanfattande bedömning

Den svenska försvarsindustrins förmåga som kvalificerad
leverantör av högteknologiska produkter till det svenska försvaret
har ett stort säkerhetspolitiskt värde.

Att det militära försvaret minskar i storlek och att materielens
omsättning sker med längre tidsintervaller ger låg - i vissa fall för
låg - beläggning på industrin med ökad svårighet att behålla hög
kompetens.

Det är ett svenskt försvarsintresse att svensk försvarsindustri
prioriterar de teknikområden som Försvarsmakten är mest
beroende av i materielforsöijningen. Det ligger i försvarets
intresse att åtgärder vidtas, som säkerställer industriell kompetens
inom dessa områden.

Det ligger också i försvarets intresse att försvarsindustrin söker
internationellt samarbete för att stärka industrins fortlevnad och
kompetens.

Det är också viktigt att systemkompetensen behålls på hög nivå,
såväl for Försvarsmaktens roll som kvalificerad köpare som för
industrins egen utvecklingsförmåga.

Allmänt

Den strukturomvandling av den europeiska försvarsindustrin, som
påböijades under senare delen av 1980-talet pågår fortfarande. Den har
främst orsakats av en överkapacitet på en vikande marknad för
försvarsmateriel, men också av ökande internationell samverkan och
strävan efter att genom koncentration stärka konkurrensförmågan inom
för branschen viktiga teknikområden.

Industriellt samarbete mellan industrier inom och utanför Europa sker
i betydande omfattning i ett invecklat mönster, bildat såväl genom
projektsamverkan som genom korsägande och fusioner.

Utvecklingen i det civila samhället har medfört användning av
avancerad teknik i så stor omfattning att den kan bära egen forsknings-
och utvecklingsverksamhet även inom teknikområden, där den hög-
teknologiska utvecklingen hittills i huvudsak varit militärteknisk. Detta

89

har breddat försöijningsbas och konkurrenskraft hos industrier/- Prop. 1994/95:100
koncerner, som utnyttjar samma tekniska kompetens för produktion till Bilaga 5
både civil och militär marknad.

Svensk försvarsindustri

Den svenska försvarsindustrin är en viktig säkerhetspolitisk och
högteknologisk tillgång, som tillgodoser viktiga delar av
Försvarsmaktens materielbehov.

Att det militära försvaret minskar i storlek och att omsättningen av
materielen sker med längre tidsintervaller medför en lägre beläggning
på svensk försvarsindustri. Detta skapar behov av en vidare marknad än
som följer av Försvarsmaktens beställningar för att kunna behålla
teknisk kompetens och produktionsförmåga i konkurrenskraftig och
lönsam nivå.

För att behålla viktig nationell självförsörjning bör utveckling och
produktion av försvarsmateriel i Sverige inriktas mot kunskaps- och
kompetensområden där svenska behov är speciella och av olika skäl
olämpliga att täcka med import.

Den begränsade marknaden i Sverige för försvarsmateriel har gjort
svensk försvarsindustri beroende av internationellt samarbete och export
för att kunna behålla och vidareutveckla sin tekniska kompetens.
Teknikområden kommer alltid att finnas, inom vilka tillräcklig
kompetens inte finns inom landet.

Nordiskt försvarsmaterielsamarbete

Den danska, finska, norska och svenska försvarsministern har nyligen
ingått ett ramavtal avseende ett försvarsmaterielsamarbete.

Syftet med ramavtalet är främst att genom samarbete uppnå
ekonomiska, tekniska och industriella fördelar inom försvars-
materielområdet. Strävan har dessutom varit att säkra ett effektivt
försvarsmaterielsamarbete mellan respektive lands myndigheter inom
områdena studier, forskning, utveckling, produktion, underhåll och upp-
handling.

Industriell samverkan

I samband med upphandlingarna år 1994 av ny stridsvagn från
Tyskland och ny aktiv radaijaktrobot från USA förband sig de utländska
leverantörerna att genomföra industriell samverkan och andra kompen-
sationsåtaganden motsvarande det totala anskaffningsvärdet. Därigenom
skapades gynnsamma förutsättningar för bevarad kompetens inom
betydelsefulla delar av den svenska försvarsindustrin.

90

Regeringen utarbetar för närvarande riktlinjer för industriell
samverkan och andra kompensationsåtaganden i samband med större
materielanskaffningar utomlands. Detta sker bl.a. för att möta den
situation som har uppstått när försvarsindustrins förutsättningar kraftigt
har förändrats de senaste åren. Vid eventuella reduceringar av
beställningarna till den svenska försvarsindustrin, ökar behovet av olika
former av industriell samverkan för att underlätta ett tillvaratagande av
för försvaret nödvändig kompetens i Sverige.

Kraven på industriell samverkan är ett medel för att tillgodose
forvarsmaktens behov av industriell kapacitet inom landet. Ett viktigt
inslag i riktlinjerna är därför att kraven på industriell samverkan o.dyl.
skall uppfylla säkerhets- och försvarspolitiska behov, och att insatserna
skall inriktas mot den svenska försvarsindustrin.

Behov av prioritering av kompetensområden

Inför nästa försvarsbeslut genomförs inom försvaret utredningar för att
klarlägga den långsiktiga teknologiförsörjning och försvarsindustriella
kompetens, som bör finnas i landet för Försvarsmaktens behov.

Högteknologisk kompetens med betydelse för försvaret finns inom
landet vid vissa institutioner, myndigheter och företag. Den om-
strukturering av försvarsindustrin, som sedan några år pågår avser en
effektivare anpassning till den förväntade marknaden. Emellertid
bedöms försvarsindustrin inte ens med en mer rationell industristruktur
inom alla områden kunna behålla kompetens och produktion med nu
planerade försvarsbeställningar som enda bas.

De industriella resurser av vilka Försvarsmakten är mest beroende
for sin framtida materielförsöjning måste därför prioriteras så att
fortlevnaden säkras. Vid prioriteringen måste hänsyn tas till både freds-
och krigsförhållanden. Vidare bör hänsyn tas till planerad återtagnings-
möjlighet i den mån sådan är realistisk, eftersom återuppbyggnad av
förlorad kompetens i regel är mångårig.

Konsekvensbedömning

Den svenska försvarsindustrins situation och förmåga att uthålligt
behålla sin kompetens som kvalificerad leverantör till Försvarsmakten
varierar mellan skilda teknikområden. Ett sannolikt ökat utlands-
beroende, främst på komponentområdet, bedöms inte kunna undvikas.
Läget kan sammanfattas enligt följande.

Underhållsindustrin bedöms, trots minskad underhållsvolym, kunna
under överskådlig tid tillgodose underhållsbehovet för befintliga
materielsystem. Dock kan läget beträffande underhållet av system med
stort innehåll av utländska komponenter bli kritiskt vid avspärrning och
krig.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

91

Försvarselektronik utvecklas och produceras av flera högt Prop. 1994/95:100
kvalificerade företag, som även har kompetensbevarande civil Bilaga 5
produktion. Nyutvecklingsförmågan för ledningssystem, radarsensorer,
optronik och telekommunikation bedöms kunna behållas fram till sekel-
skiftet. Svenska referensprojekt har stor betydelse for exportsatsningar.
Särskilt viktigt är att bevara inhemsk kompetens inom signalskydds- och
telekrigsområdet, eftersom alla sådana system är starkt
sekretessomgärdade.

Flygindustrin är genom projketet JAS-39 Gripen belagd till strax
efter sekelskiftet men export skulle väsentligt förbättra möjligheten till
jämn produktion. Både flygplans- och flygmotorindustriema har
internationellt samarbete och en ansenlig andel civil produktion.
Satsningen på nationella flygforskningsprogram har stor betydelse för
att generera hög kompetensnivå.

Robotindustrins nuvarande kompetens kan beräknas bestå under hela
1990-talet om nuvarande projekt kan fullföljas. Långsiktigt bedöms
enbart svenska beställningar inte bilda tillräcklig bas för verksamheten.
Internationellt samarbete är dock etablerat.

Marina vapensystem kommer vad avser undervattensvapen att
utvecklas och produceras under hela 1990-talet. Varvsindustrins
förmåga att fortleva som leverantör av ytstridsfartyg och ubåtar förutses
bli starkt beoende av exportorder.

Stridsfordonsindustrin bedöms genom stridsvagnsköpet och
internationell samverkan kunna behålla kompetens och beläggning över
sekelskiftet.

Pjäsindustrin beräknas bl.a. ha tomproduktion till bortom
sekelskiftet. Utvecklingskompetensen behöver behållas för
Försvarsmaktens långsiktiga behov av att vidmakthålla de tunga
artilleri systemen.

Explosivämnen för Försvarsmakten (baskrut) produceras i stegvis
anpassad omfattning till minskat behov.

92

IV. 7 Den civila trafikflygarutbildningen

Bakgrund

För att tillgodose den civila luftfartens behov av svenska piloter och
samtidigt minska avgången av piloter från flygvapnet inrättades år 1984
under Försvarsdepartementet den statliga trafikflygarhögskolan (TFHS).

På regeringens uppdrag utredde Chefen för flygvapnet år 1992 frågor
om TFHS och dess verksamhet. I sin slutrapport anförde Chefen för
flygvapnet bl.a. att det är nödvändigt att bibehålla en planmässig
utbildning av trafikflygare inom landet och att det borde prövas om inte
trafikflygarutbildningen kan integreras i högskolesystemet. I 1993 års
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 5) anförde föredragande-
statsrådet att huvuduppgiften för försvarsmaktens myndigheter är att
producera krigsförband. Det kan därför anses tveksamt om uppgiften att
utbilda civila piloter skall vara en stadigvarande uppgift för Chefen for
flygvapnet. En del i fortsatta överväganden borde, enligt föredraganden,
vara att närmare belysa möjligheten att inordna utbildningen i högskole-
systemet.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen år 1993 åt Lunds universitet
att utreda frågan om att inordna den civila trafikflygarutbildningen i
högskolan. Resultatet av uppdraget redovisades i rapporten den 13
januari 1994 Den civila trafikflygarutbildningens/Trafikflygarhögskolans
(TFHS) inordnande i Lunds universitet. Universitetet föreslår att TFHS-
utbildningen inordnas i högskolan/Lunds universitet som en
yrkesexamen omfattande 80 poäng och att utbildningen lokaliseras till
nuvarande lokaler i Ljungbyhed.

Rapporten har remissbehandlats. Försvarsmakten och Luftfartsverket
är positiva till förslaget, medan Kanslersämbetet och
Riksrevisionsverket är kritiska. Flygbranschen är i allmänhet negativ
till utredningens förslag. (En förteckning över remissinstanserna och en
remissammanställning finns tillgänglig i Försvarsdepartementets akt i
ärendet - dnr Fo94 80/MIL och Fo94 1706/MLL).

Mot bakgrund av ett regeringsuppdrag har Försvarsmakten i sin
programplan för åren 1995-2000 i september 1994 redovisat frågor om
trafikflygarutbildningen. Myndigheten framhåller att dess primära
intresse är att det inom landet finns en högkvalitativ utbildning för
trafikflygare så att den civila marknaden kan förses med direkt-
utbildade, rätt uttagna och välutbildade trafikflygare som rekryterings-
altemativ till flygvapenpiloter. Detta blir än viktigare i framtiden med
ökade kostnader för utbildningar inom Gripen-systemet.

Vid skilda tillfallen har olika intressenter lämnat synpunkter i frågan
om den fortsatta verksamheten vid TFHS.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

93

Vid riksdagsbehandlingen av 1993 års budgetproposition (bet. Prop. 1994/95:100
1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333) uttalade försvarsutskottet rörande Bilaga 5
frågorna om TFHS att skolan har en betydelsefull roll när det gäller att
långsiktigt säkerställa behovet av piloter.

Regeringens överväganden

Redan tidigare (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. 1992/93:FöU9, rskr.
1992/93:333) har konstaterats att kostnaderna för att utbilda stridspiloter
är sådana att det inte är samhällsekonomiskt rimligt att dessa piloter
utan vidare övergår i civil tjänst. Ett sätt att i någon mån förhindra en
övergång av flygvapenpiloter till det civila trafikflyget är att inom
landet hålla en kvalificerad trafikflygarutbildning varifrån de civila
trafikflygama i stället kan rekryteras. Detta var också huvudskälet till
att TFHS inrättades i mitten på 1980-talet.

Regeringen delar därför i och för sig Försvarsmaktens uppfattning -
som också tidigare kommit till uttryck genom Chefen för flygvapnet -
att det är av betydelse att det inom landet finns en högkvalitativ
utbildning av civila trafikflygare.

Behovet av nyutbildade civila trafikflygare har under senare år
emellertid varit i stort sett obefintligt. Verksamheten vid TFHS har
bedrivits i en begränsad omfattning och med inriktningen att bevara
skolans kompetens.

Regeringen konstaterar att remissinstanserna har delade meningar om
förslagen i Lunds universitets rapport. Från några håll ifrågasätts också
utbildningen i sig.

Under tidigare avsnitt har regeringen redovisat de besparingar som
bör göras dels inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, dels
inom anslaget A 1. Försvarsmakten.

TFHS är ingen egen myndighet utan ett verksamhetsställe inom
Försvarsmakten. Verksamheten finansieras inom anslaget A 1.
Försvarsmakten.

Med hänsyn till besparingskraven och till det begränsade behovet av
verksamheten vid TFHS anser regeringen att anslaget A 1.
Försvarsmakten bör reduceras med ett belopp som motsvarar
besparingen under budgetåret 1995/96 av en inledd avveckling av verk-
samheten vid TFHS. Medel är således beräknade för att pågående
kurser och kurser planerade att påböijas inom den närmaste framtiden
skall kunna genomföras. Vid sidan härom får det, enligt regeringens
mening, ankomma på Försvarsmakten att inom ramen för tillgängliga
resurser besluta om verksamhetens fortsatta omfattning och inriktning.
I detta ligger även att - om Försvarsmakten så anser - lämna förslag till                  94

regeringen om nedläggning av skolan.

IV. 8 Muskövarvets framtid

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Muskövarvet är idag en organisationsenhet inom Försvarsmakten. Staten
har därmed ägaransvar för varvets verksamhet och dess personal.

Med stöd av regeringens bemyndigande i juni 1994 förordnade
chefen för Försvarsdepartementet den 4 juli 1994 en särskild
utredningsman med uppgift att utreda Muskövarvets framtid.
Utredningen skall vara slutförd senast den 1 mars 1995.

IV. 9 Försvarets yuktransporthelikoptrar och Utredningen civilt
bruk av försvarets resurser

Riksdagen bestämde i 1987 års försvarsbeslut att kapaciteten i fråga om
sjuktransporter med helikopter borde öka för att tillgodose behovet i
krig. En utökning av kapaciteten borde ske så att behovet i fred kunde
tillgodoses.

Regeringen har under våren 1993 uppdragit åt Försvarets
materielverk att inom en kostnadsram av 200 miljoner kr anskaffa fem
till sex sjuktransporthelikoptrar av medel från anslag under Försvars-
och Socialdepartementens huvudtitlar.

Fem helikoptrar av typen Augusta Bell 412 HP har anskaffats.
Leverans av helikoptrarna har skett under år 1994.

Försvaret har kunnat erbjuda sjukvårdshuvudmännen (landstingen) två
ambulanshelikopterstationer med valfri basering och beredskap fr.o.m.
den 1 juli 1994 samt ytterligare en station fr.o.m. den 1 september
1994.

Försvaret har hittills lämnat offerter till fem landsting som visat
intresse för en verksamhet med ambulandshelikoptrar. Två landsting har
vid upphandlingen valt civila helikopterföretag. Från två håll har
upphandlingen avbrutits av kostnadsskäl. Under hösten 1994 har en
upphandling genomförts i Västerbottens läns landsting.

Från försvarets sida har i avvaktan på fortsatta direktiv i frågan
sjuktransporthelikoptrar tills vidare baserats vid Norrbottens
arméflygbataljon (AF 1) i Boden resp, planeras att baseras vid Östgöta
arméflygbataljon (AF 2) i Linköping för att kunna utnyttjas vid akuta
insatser.

De höga kostnaderna för ambulanshelikoptrar har lett till att endast
sex landsting hittills har etablerat någon form av ambulanshelikopter-

95

verksamhet, varav ett fåtal med kvalificerade helikopterresurser med
korta beredskapstider dygnet runt.

Vid riksdagsbehandlingen av helikopterfrågan har vid olika tillfällen
understrukits vikten av att konkurrens och prissättningsfrågoma beaktas
i anslutning till försvarets helikoptertjänster (Bet. 1993/94:FöU9 och
1993/94:FiU18).

Riksdagen (bet. 1991/92:FöU12, rskr 337) gav som sin mening
regeringen till känna vad som anförts om utredning om utnyttjande av
totalförsvarets resurser för civila ändamål. Försvarsutskottet
konstaterade vid ärendets behandling att det på lokal nivå sedan några
år pågått ett direkt samarbete militärt-civilt inom ramen för det s.k.
sambruksprojektet, men att ett mer omfattande sambruk mött vissa
hinder på grund av bl.a. gällande konkurrensbestämmelser.

Regeringen har därefter fettat beslut om direktiv (Dir. 1994:61) för
ett utredningsuppdrag avseende frågor om fredstida utnyttjande för
civila ändamål av resurser avsedda for försvarsändamål. I uppdraget
ingår att lägga fram förslag till en lösning avseende den fredstida
användningen av försvarets helikoptrar för sjuktransporter, som innebär
att intentionerna i 1987 års försvarsbeslut kan förverkligas. Förslaget
avseende sjuktransporter med helikoptrar skall redovisas till regeringen
före den 1 mars 1995.

Uppdraget omfettar också att kartlägga erfarenheterna av det
hittillsvarande fredstida civila bruket av försvarets resurser, och samlat
pröva förutsättningarna för ett fortsatt, utvidgat civilt nyttjande, och
lämna förslag om erforderliga riktlinjer och bestämmelser härför.
Uppdraget, som anfÖrtrotts åt en av chefen för Försvarsdepartementet
tillkallad särskild utredare skall i sin helhet vara avslutat senast den 15
september 1995.

IV. 10 Inrättande av ett brigadcentrum

De säkerhetspolitiska förändringarna i Europa har medfört att det har
uppstått en marknad för billig, begagnad försvarsmateriel. I vissa fell
har denna marknad varit av intresse för det svenska försvaret. Bl.a. har
begagnade splitterskyddade trupptransportfordon kunnat köpas till
mycket låga priser. Dessa fordon tillförs nu infenteribrigadema i snabb
takt.

Denna ökade mekanisering av infanteriet leder till att betingelserna
för infenteriförbanden avseende utbildning, taktikutveckling m.m.
alltmer kommit att likna betingelserna inom pansartruppema. Den
nuvarande uppdelningen i truppslagen infenteriet/kavalleriet och pansar-
truppema framstår mot bakgrund av detta inte som helt ändamålsenlig.
En samordning av truppslagen skulle enligt regeringens mening leda till

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

96

en bättre utbildning och en mer effektiv organisation i fined och en
mera ändamålsenlig krigsorganisation.

En sådan samordning bör åstadkommas genom att ett brigadcentrum
inrättas samtidigt som infanteri/kavallericentrum och pansarcentrum
läggs ned.

Försvarsmakten har till regeringen lämnat in ett förslag med denna
innebörd. Förslaget innebär att de verksamheter som i dag bedrivs vid
infanteri/kavallericentrum och pansarcentrum i Linköping/Kvam, Umeå
och Skövde även fortsättningsvis bör bedrivas vid dessa orter. Viss
omfördelning av resurser kommer dock enligt förslaget att bli aktuell.
Försvarsmakten anser att förslaget kan genomföras med bibehållande av
de fÖrbandsbenämningar, traditioner och symboler som tillhör trupp-
slagen.

Regeringen anser att ovan beskrivna samordning mellan truppslagen
infånteriet/kavalleriet och pansartruppema bör genomföras per den 1
juli 1995.

IV. 11 Förvaring av vapen

Regeringen uppdrog i 1994 års planeringsanvisningar åt Försvarsmakten
att lämna en redovisning av läget vad avser åtgärder för att förhindra
stölder av militära skjutvapen. I redovisningen skulle också finnas en
bedömning av effekterna av beslutade åtgärder samt beredskaps-
konsekvenser av dessa.

Försvarsmakten har redovisat uppdraget i programplanen. Av
redovisningen framgår bl.a. följande.

En utredning har genomförts under år 1992. Denna utredning har
redovisats för regeringen.

En rad konkreta åtgärder har vidtagits som ett resultat av denna
utredning. Som exempel kan nämnas:

* Utökad bevakning vid förråd.

* Hemtagning av vapen från förråd där krigsförbanden kommer att
utgå.

* Förändring av vapenkassuners placering.

* Installationer av larm.

* flyttning av granatgevär från förråd till kassun.

* Särförvaring av vitala delar till kassunförvarade vapen.

* Utökad kontroll av hur bestämmelser har efterlevts.

Försvarsmakten anför vidare att åtgärder som har initierats under
hösten 1993 kan få genomslag i statistiken först från år 1994. I de fall

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

där åtgärderna kräver investeringar kommer statistiken inte att påverkas Prop. 1994/95:100
förrän år 1995.                                                        Bilaga 5

Åtgärder som syftar till att förhindra och minimera effekterna av
stölder pågår enligt Försvarsmakten kontinuerligt.

Förrådshållningen av vapen har också, med beaktande av
beredskapskraven, i viss utsträckning centraliserats.

Regeringens bedömning

Statistiken for år 1993 visade en kraftig nedgång av antalet stulna
vapen. För år 1994 föreligger ännu inte någon statistik, men
underhandsuppgifter antyder att antalet förkomna vapen åter har ökat.

Regeringen anser att det ännu inte går att dra några säkra slutsatser
om effekterna av Försvarsmaktens åtgärder. För att få ett bättre
underlag för en sådan bedömning kommer regeringen noga följa
utvecklingen framöver inom området och vidta de åtgärder som
regeringen anser behövs. Inom Försvarsdepartementet har tillsatts en
särskild arbetsgrupp med uppgift att ta fram ett underlag för regeringens
ställningstaganden.

IV. 12 Nedläggning av grundutbildning vid Norrlandskustens
marinkommando.

Till följd av 1992 års försvarsbeslut har en betydande nedskärning
gjorts i marinens krigsorganisation. Denna nedskärning har också haft
till följd att de årliga vämpliktskontingentema inom marinen har
reducerats, från ca 6 300 värnpliktiga per år till ca 4 100 värnpliktiga
per år. Inom marinen finns därför numera en betydande överkapacitet i
utbildningsorganisationen, särskilt inom kustartilleriet.

I propositonen inför 1992 års försvarsbeslut anförde regeringen att
utbildningskapaciteten vid Norrlandskustens marinkommando borde
utnyttjas för att organisera en amfibiebataljon avsedd för Norrlands-
miljö. Överbefälhavaren borde senare ges i uppdrag att redovisa hur
utbildningen av förband för Norrlandskusten skall bedrivas.

Den vämpliktsutbildning som syftar till att organisera
amfibiebataljonen kommer att avslutas den 1 november 1997. Den
vämpliktsutbildning som därefter behövs för att omsätta Norrlands-
kustens marinkommandos krigsorganisation är av så begränsad
omfattning att det av ekonomiska och praktiska skäl är olämpligt att
genomföra den vid detta marinkommando. Dessutom kommer
omsättning av amfibiebataljonen inte att behöva påböijas förrän tidigast
omkring år 2001. Den utbildning som behövs för Norrlandskustens
marinkommandos krigsorganisation kan överföras till Ostkustens marin-

98

kommando och Gotlands kustartilleriregemente utan att detta kräver Prop. 1994/95:100
några investeringar där.                                                   Bilaga 5

Regeringen anser att grundutbildning av värnpliktiga för
amfibieforband och områdesbundna kustartilleriförband (med undantag
av bevakningsbåt for beredskapstjänst) därför inte bör genomföras vid
Norrlandskustens marinkommando efter den 1 november 1997.
Möjligheten att utnyttja detta marinkommandos övningsområde och
goda utbildningsbetingelser bör docktillsvidare bibehållas.

Försvarsmakten har beräknat att en nedläggning av grundutbildning
enligt förslaget ger en årlig nettobesparing under perioden 1997/98 -
2005/2006 på ca 15,9 miljoner kronor. Då har beaktats att vissa
investeringar måste göras i ombyggnad, personalavveckling och
flyttning av personal. Omkring 30 yrkesofficerare behöver överföras till
andra förband. Omkring 40 yrkesofficerare och drygt 50 civilanställda
blir övertaliga. Det ankommer på arbetsmarknadens parter att bestämma
villkoren för avveckling och flyttning av personal.

IV.13 Tillämpning av anslagsförordningen

I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 medges Försvarsmakten
dispens från att tillämpa anslagsförordningen (1992:760) för merparten
av materielanskaffhingen vad avser avräkning av förskott. Dispensen
innebär att Försvarsmakten avräknar förskott mot anslaget vid
utbetalning och inte vid fullgjord leverans.

Regeringen anser att Försvarsmakten inte längre bör undantas ifrån
anslagsförordningens regler. För materielbeställningar som sträcker sig
över en längre tidsperiod är det dock oklart vad som kan anses som
fullgjord leverans. Regeringen avser att utreda principerna för vad som
skall betraktas som fullgjord leverans i förordningens mening och hur
detta skall tillämpas på Försvarsmakten. Vidare avser regeringen att
analysera eventuella budgetkonsekvenser.

Regeringens avsikt är att Försvarsmakten skall tillämpa
anslagsförordningens regler senast den 1 januari 1997. Om det är
möjligt, skall myndigheten tillämpa regelverket tidigare. Detta kommer
att utredas under våren 1995.

99

3.2 Ersättningar för kroppsskador

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

A 2, Ersättningar for kroppsskador

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

66 353 882

74 198 000

111 297 000

varav 74 198 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Anslaget avser vissa livräntor och ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och förordningen (1977:284)
om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd.

Riksförsäkringsverket disponerar anslaget.

Regeringens överväganden

Verksamheten under anslaget är regelstyrd och medel föreslås därför i
form av förslagsanslag på 111 297 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.   till Försvarsmakten for budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 59 260 534 000 kr,

2.   godkänner regeringens förslag till nya delindex ingående i
försvarsprisindex (avsnitt 3. III och IV)

3.   bemyndigar regeringen att justera anslaget A 1. Försvarsmakten
och bemyndiganderamamaenligt försvarsprisindex med hänsyn
till den faktiska prisutvecklingen under perioden den 1 juli 1994
till den 31 december 1994,

4.   bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m.
och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram
av högst 55 800 000 000 kr för tiden efter budgetåret 1995/96,

5.   bemyndigar regeringen att medge beställningar av investeringar
i anslagsfinansierade anläggningar för Försvarsmakten inom en
kostnadsram av högst 265 000 000 kr for tiden efter budgetåret
1995/96,

100

6. godkänner att Försvarsmakten genom beslut om merutgift på Prop. 1994/95:100
anslaget A 1. Försvarsmakten m.m. får kompensation för Bilaga 5
förslitning av materiel som använts i FN-tjänst (avsnitt 3.II),

7.   godkänner regeringens förslag till omräkning av planerings-
ramen for Gripen-projektet (avsnitt IV. 1),

8.   godkänner regeringens förslag till ett nytt system för
beställningsbemyndigande för materiel och anslagsfinansierade
anläggningar (avsnitt V.5),

9. godkänner vad regeringen har anfört om inrättande om ett

brigadcentrum (avsnitt IV. 10),

10. till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1995/96 anvisar

ett förslagsanslag på 111 297 000 kr.

101

4 Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

4.1 Övergripande redovisning

Allmänt

De myndigheter som f.n. upptas under littera B. Vissa Försvarsmakten
närstående myndigheter är Fortifikationsverket, Försvarets materielverk,
Värnpliktsverket, Militärhögskolan och Försvarets radioanstalt.

Gemensamt för dessa myndigheter är att de ger stöd till
Försvarsmakten. De levererar olika produktionsfaktorer som ingår i
Försvarsmaktens produktionsprocess för att bl.a. framställa krigs-
förband. Som exempel kan nämnas att Försvarets materielverk levererar
materiel, Fortifikationsverket tillhandahåller lokaler m.m.

De flesta av myndigheterna är uppdragsstyrda av Försvarsmakten
men samtidigt självständiga myndigheter direkt under regeringen.
Huvuddelen av myndigheterna är avgiftsfinansierade och gemensamt för
dem är att de nästan undantagslöst har en monopolsituation for de
tjänster som erbjuds.

Efterföljande till Värnpliktsverket - Totalförsvarets pliktverk - tas upp
under littera G.

Besparingar

Regeringen beräknar besparingarna under litterat till 27 200 000
miljoner kronor.

4.2 Fortifikationsverket

B 1, Fortifikationsverket

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift

Anslag

Förslag

1 000 1)

1 000

1 000

1) Avser Fortifikationsförvaltningen

Fortifikationsverket är en central förvaltningsmyndighet med
huvuduppgift att förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål
(ändamålsfastigheter).

102

Fortifikationsverket

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Fortifikationsverket föreslår bl.a. följande inriktning av verksamheten
for budgetåret 1995/96.

Uppbyggnaden av verket fortsätter, främst avseende
informationssystem, uppdatering av fastighetsregister och utveckling av
metoder för hyresberäkning och hyresadministration.

System skall utvecklas så att kapitalkostnader, underhållskostnader
och verkets förvaltningskostnader skall kunna fördelas på nyttjare och
olika objekt.

Inom verksamhetsgrenen fastighetsförvaltning innebär utvecklingen
att nybyggandet kommer att minska samtidigt som avyttring blir en allt
tyngre uppgift.

Inom verksamhetsgrenen uppdragsverksamhet förutser Fortifikations-
verket uppdrag bl.a. vad gäller isbekämpning på flygbanor,
miljökoncessioner, skjutbanesäkerhet och fysisk planering.
Verksamheten finansieras genom avgifter.

I resultatprognosen beräknas intäkter från fastighetsförvaltning och
uppdragsverksamhet av Fortifikationsverket till 3 505 100 000 kronor.
En viss osäkerhet anmäls när det gäller kostnaderna för den egna
förvaltningen.

Fortifikationsverket föreslår att låneramen i Riksgäldskontoret för
investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler skall uppgå till
2 000 000 000 kronor.

Årsredovisningen för Fortifikationsförvaltningen visar att
verksamheten bedrivits så att de uppsatta verksamhetsmålen i huvudsak
har kunnat nås.

Enligt Riksrevisionsverket uppvisar årsredovisningen vissa brister.
Bl.a. har Fortifikationsförvaltningen belastat statsverkets checkräkning
på ett sätt som kräver regeringens medgivande utan att detta har
inhämtats.

Riksrevisionsverket konstaterar också vissa brister i
resultatredovisningen.

I båda dessa avseenden har Riksrevisionsverket riktat invändningar
mot årsredovisningen.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Övergripande mål

Fortifikationsverket skall förvalta ändamålsfastigheterna så att

- god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås

- ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan
tillhandahållas på konkurrenskraftiga villkor

- fastigheternas värden långsiktigt tillvaratas.

Resurser:

B 1. Fortifikationsverket, anslag 1 000 kronor.

Resultatbedömning

Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1993/94 i allt
väsentligt har genomförts i enlighet med vad som har angetts i
regleringsbrevet. Årsredovisningen medger dock inte en mera noggrann
bedömning av måluppfyllelsen.

De av Riksrevisionsverket påtalade bristerna i resultatredovisningen
bör inte föranleda någon särskild åtgärd från regeringen med tanke på
att de hänför sig till en myndighet som varit föremål för
omstruktureringsåtgärder.

När det gäller de övriga bristerna i årsredovisningen avser regeringen
att i annat sammanhang vidta lämpliga åtgärder.

Slutsatser

Verksamheten bör bedrivas i huvudsak i enlighet med
Fortifikationsverkets förslag.

Låneramen i Riksgäldskontoret for investeringar i mark, vissa
anläggningar och lokaler bör uppgå till 2 000 000 000 för budgetåret
1995/96.

104

4.3 Försvarets materielverk

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

B 2, Försvarets materielverk

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

1 294 915 000

1 000

1 000

Försvarets materielverk är en central förvaltningsmyndighet med
uppgift att anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel och
förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten samt att inom detta
område stödja Försvarsmaktens verksamhet. Myndigheten biträder
Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering samt
materielsyste mkunskap.

Myndigheten får inom sitt verksamhetsområde även tillhandahålla
tjänster åt andra än Försvarsmakten.

Försvarets materielverk

Verket har under budgetåret 1993/94 disponerat följande anslag:

B 2. Arméforband: Anskaffning av materiel

C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel

D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel

E 4. Operativ ledning: Forskning och utveckling

F 3. Försvarets materielverk

K 5. Anskaffning av materiel for Kustbevakningen

Verket har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i följande
verksamhetsgrenar: Uppdrag för armén, Uppdrag för marinen, Uppdrag
för flygvapnet, Uppdrag för operativ ledning, Uppdrag för
försvarsgemensam teknologiförsöijning, Uppdrag för kustbevakningen,
Uppdrag för övriga kunder, Uppdrag till stöd för Försvarsmaktens
ledning och produktion, Drivmedelsförsöijning, Reservmateriel-
försöijning, Verkstadsdrift. Resultatredovisningen pekar på att
verksamhetsmålen för de olika verksamhetsgrenarna i huvudsak har
nåtts.

Riksrevisionsverket bedömer att verkets årsredovisning är
rättvisande.

Verket har i sin anslagsframställning redovisat verksamheten i
följande verksamhetsgrenar: Materielprodukter, Stöd till kunder,
Reservmaterielförsöijning, Drivmedelsförsöijning, Övrigt.

105

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål:

Försvarets materielverk skall anskaffa, vidmakthålla och avveckla materiel
och förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten, och biträda
Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsöijningsplanering samt
ma terielsyste mkunskap.

Resurser:

B 2. Försvarets materielverk, anslag 1 000 kronor.

Resultatbedömning

Resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret 1993/94 är
tillfredsställande.

Slutsatser

Regeringen bedömer att nuvarande inriktning och avgiftsfinansiering av
verksamheten bör gälla även under budgetåret 1995/1996.

4.4 Militärhögskolan

B 3. Militärhögskolan

1993/94

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift       99 884 575 1)

Utgift       11 317 077 2)

Anslag    144 490 000

Förslag     12 857 000

varav 8 571 000 beräknat for juli 1995 - juni 1996

1) Avser Militärhögskolan

2) Avser Försvarets förvaltningshögskola

Den nuvarande myndigheten Militärhögskolan inrättades den 1 juli
1994 och övertog därvid den verksamhet som tidigare bedrevs av den
dåvarande Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola.

106

Årsredovisning avseende budgetåret 1993/94 för dessa myndigheter
har lämnats av Militärhögskolan.

Militärhögskolan är central förvaltningsmyndighet för utbildning av
personal för Försvarsmakten, andra totalförsvarsmyndigheter och för
samhället i övrigt. Vid Militärhögskolan skall också bedrivas forskning.

De övergripande målen for Militärhögskolan är att genom utbildning
och forskning stödja Försvarsmaktens personella kompetensuppbyggnad.

I årsredovisningen för Militärhögskolan redovisas verksamheten i
följande verksamhetsområden.

- Nivåhöjande utbildning

- Fackutbildning

- Militärhistoria och metodik

- Övrig produktion

Av årsredovisningen för Militärhögskolan framgår att
utbildningsvolymen gått upp och att den genomsnittliga kostnaden per
helårsprestation ökat. Vidare framgår att målen för verksamheten i allt
väsentligt har uppnåtts.

Militärhögskolan redovisar ett anslagssparande om 5 472 000 kronor.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller invändningar mot
årsredovisningen. Enligt verket är redovisningen av
anläggningstillgångar bristfällig. Vidare ger redovisningen en
missvisande bild av lån upptagna hos Riksgäldskontoret.

I årsredovisningen för Försvarets förvaltningshögskola redovisas
verksamheten i följande verksamhetsgrenar.

- Utbildning

- Forskning och utveckling

Av årsredovisningen för Förvaltningshögskolan framgår att
utbildningsvolymen gått ned och att den genomsnittliga kostnaden per
elevdag ökat. Detta förklaras med dels att utbildningen i större
utsträckning sker på distans, vilket gör att kostnaderna har ökat för
skolan men minskat för uppdragsgivaren, dels att de festa kostnaderna
har ökat på grund av att antalet elevdagar minskat. Vidare framgår av
redovisningen att verksamheten genomförts med i allt väsentligt hög
måluppfyllelse.

För Försvarets förvaltningshögskola redovisas ett anslagssparande om
5 420 000 kronor.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

107

Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen för Försvarets Prop. 1994/95:100
förvaltningshögskola i allt väsentligt är rättvisande.                          Bilaga 5

Militärhögskolan föreslår i sin anslagsframställning att huvuddelen av
verksamheten vid skolan skall finansieras med avgifter, medan viss
verksamhet avseende forskning och utveckling föreslås bli
anslagsfinansierad. Den avgiftsfinansierade verksamheten föreslås uppgå
till 239 192 000 kronor och den anslagsfinansierade till 12 473 000
kronor.

Regeringens övervägande

Sammanfattning

Övergripande mål:

De övergripande mål som gäller för budgetåret 1994/95 bör ligga fast.

Resurser:

B 3. Militärhögskolan, Ramanslag 12 857 000 kronor.

Beräknade avgiftsinkomster           224 192 000 kronor.

Resultatbedömning

Regeringen ser allvarligt på bristerna i årsredovisningen för
Militärhögskolan och på det förhållandet att kostnaderna per elevdag vid
Förvaltningshögskolan har ökat. Med detta påpekande bedömer
regeringen att verksamheten vid Militärhögskolan och Försvarets
förvaltningshögskola under budgetåret 1993/94 i allt väsentligt bedrivits
i överenstämmelse med angivna verksamhetsmål.

Slutsatser

Militärhögskolans verksamhet bör i princip avgiftsfinansieras.
Högskolans forskningsverksamhet avseende militärhistoria och
säkerhetspolitik bör dock finansieras med anslagsmedel.

Vid beräkningen av Militärhögskolans anslagsmedel har hänsyn tagits
till det allmänna besparingskravet som åvilar myndigheterna med
anledning av prop. 1994/95:25. Sammantaget innebär detta en besparing
på ca 15 000 000 kronor (18 månader).

Regeringen förutsätter att Militärhögskolan vidtar åtgärder för att
minska den genomsnittliga kostnaden per helårsprestation. Regeringen

108

förutsätter också att Militärhögskolan vidtar åtgärder som är ägnade att
komma till rätta med sådana brister som påtalats i Riksrevisionsverkets
revisionsberättelse över Militärhögskolans årsredovisning. Därvid är det
enligt regeringens mening särskilt angeläget att högskolan tillförs
erforderlig ekonomiadministrativ kompetens och att den administrativa
verksamheten vid skolorna sammanförs till en gemensam adminsitrativ
enhet för Militärhögskolan.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

4.5 Försvarets radioanstalt

B 4, Försvarets radioanstalt

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

399 286 715

402 166 000

604 890 000

varav 397 098 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Försvarets radioanstalt svarar inom totalförsvaret for produktion av
underrättelser grundade på information inhämtade genom signalspaning.

Denna verksamhet sker enligt den inriktning som regeringen och
övriga uppdragsgivare anger. Försvarets radioanstalt skall också
utveckla teknisk materiel och metoder som behövs för att bedriva denna
verksamhet.

Verksamheten är av sådan natur att en närmare redogörelse för den
inte bör lämnas här. Ytterligare information kommer att ges till
riksdagens försvarsutskott i särskild ordning.

Försvarets radioanstalt

Försvarets radioanstalt anmäler i sin årsredovisning att verksamheten i
allt väsentligt bedrivits enligt plan.

Resultatredovisningen är indelad i delprogram. En redogörelse för
verksamheten inom de tre delprogrammen under budgetåret 1993/94
lämnas.

På anslaget B 5. har anslagskrediten utnyttjats med 8 187 000 kr.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

Försvarets radioanstalt hemställer att medel för verksamhetens
genomförande anvisas med 600 800 000 kronor.

109

Försvarets underrättelsenämnd har tillstyrkt anslagsframställningen .

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål:

Försvarets radioanstalt skall bedriva signalspaning enligt den inriktning
som regeringen, Försvarsmakten och övriga uppdragsgivare anger.

Resurser:

Försvarets radioanstalt, ramanslag 604 890 000 kronor.

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret 1993/94
bedrivits med sådan inriktning att målen för 1992 års försvarsbeslut kan
nås.

Slutsats

Regeringen beräknar medlen under anslaget till 604 890 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.   till Fortifikationsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag
på 1 000 kr,

2.   bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96 låta
Fortifikationsverket ta upp lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i mark, vissa anläggningar och lokaler intill ett
sammanlagt belopp av 2 000 000 000 kronor,

3.   till Försvarets materielverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett
anslag på 1 000 kr,

4.   till Militärhögskolan for budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 12 857 000 kr,

5.   till Försvarets radioanstalt for budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 604 889 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

110

5 Det civila försvaret

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

5.1 Övergripande redovisning

Programplan/årsnedovisningar

Överstyrelsen for civil beredskap har lämnat programplan för det civila
försvaret avseende perioden 1995/96 - 1999/00. Programplanen
innehåller bl.a. bedömningar av beredskapsläget för det civila försvaret.
De funktionsansvariga myndigheterna har vidare lämnat
årsredovisningar vilka delvis innehåller funktionsvisa redogörelser för
beredskapsläget. De redovisas for Försvarsdepartementets del i denna
bilaga och när det gäller övriga funktionsansvariga departement i
respektive bilagor i budgetpropositionen.

Överstyrelsen redogör i programplanen för det bedömda
beredskapsläget med avseende på det civila försvarets tre
huvuduppgifter enligt 1992 års totalförsvarsbeslut. Vidare redovisas
gränssättande fektorer/brister, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt
den sårbarhet som flertalet funktioner visat sig ha då det gäller
beroendet av el, tele och ADB. Slutligen redogörs för den
resurskomplettering som bedöms vara möjlig under ett s.k.
återtagningsskede.

Överstyrelsen anser sammanfattningsvis att det fortfarande kvarstår
brister i det civila försvarets förmåga. Bl.a. uppvisar vissa s.k. vitala
funktioner fortfarande en oacceptabel sårbarhet, vilket har väsentlig
betydelse för förmågan att motstå ett strategiskt överfeil. Beroendet av
el, tele och ADB är gränssättande för flera funktioner. För att en
resurskomplettering skall kunna genomföras med hög säkerhet bör,
enligt Överstyrelsen, en realiserbarhetsprövning göras. Sammantaget
leder enligt Överstyrelsen en fördjupad analys av gränssättande fektorer
m.m. till en mer nyanserad bedömning av beredskapsläget i årets
programplan.

111

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Övergripande mål

Den av riksdagen år 1992 beslutade inriktningen av planeringen
inom det civila försvaret skall i allt väsentligt följas. Särskild
uppmärksamhet skall ägnas åt sådana åtgärder som långsiktigt
stärker förmågan att motstå störningar i elförsörjning,
telekommunikationer och ADB-system.

Regeringen vill inledningsvis betona att det civila försvarets förmåga
att lösa sina uppgifter under säkerhetspolitiska kriser och krig, det s.k.
beredskapsläget, i hög grad grundas på det fredstida samhällets
utveckling när det gäller robusthet och flexibilitet inför olika slag av
störningar. De åtgärder som vidtas i samhället för att motverka och
minska konsekvenserna av fredstida störningar och hot är därför av
grundläggande betydelse. Regeringen vill i detta sammanhang erinra om
det arbete som bedrivs av Hot- och riskutredningen (Fö 1992:03).
Utredningen, som bl.a. har till uppgift att utreda beredskapen infor
påfrestningar och risker i det fredstida samhället, kommer inom kort att
lämna sitt slutbetänkande.

Innebörden av det här sagda är bl.a. att mer övergripande
beredskapslägesbedömningar för det civila försvaret är vanskliga att
göra med någon större precision och att de beredskapsåtgärder som
vidtas i vissa fall kan ha liten betydelse om utvecklingen i samhället
förändras väsentligt. Likväl är det möjligt att med ganska stor säkerhet
uttala sig om beredskapen på vissa enskilda områden.

Regeringens allmänna bedömning är, mot bakgrund av inriktningen i
1992 års totalförsvarsbeslut och de förtydliganden av de säkerhets-
politiska utgångspunkterna som därefter gjorts, att beredskapsläget på
vissa områden som helhet är förhållandevis bra. Det gäller bl.a. hälso-
och sjukvården och livsmedelsförsörjningen. Regeringen framhåller i
Jordbruksdepartementets bilaga till propositionen att det, mot bakgrund
av bl.a. de ändrade förhållanden för livsmedelsförsörjningen som ett
svenskt medlemskap i EU innebär, är angeläget att en utredning om
omfattningen av beredskapen på livsmedelsområdet kommer till stånd
inför det kommande försvarsbeslutet.

På andra områden föreligger brister. Så är inte minst fallet
beträffande beredskapen på elområdet. Regeringen ser allvarligt på detta
förhållande. Beredskapsfrågorna på detta område behandlas f.n. av
Ellagstiftningsutredningen (N 1992:04). Regeringen avser att i samband
med förberedelserna inför nästa totalförsvarsbeslut låta analysera vilka

112

hot mot el-, tele- och ledningssystemen som bör vara dimensionerande
för inriktningen av beredskapsåtgärdema på dessa områden. Härvid kan
också ett vidare spektrum av åtgärder komma att aktualiseras.

På industrivaruförsöijningsområdet finns det en betydande osäkerhet
om beredskapsläget och behovet av beredskapsåtgärder på sikt.
Anledningen är att ett underlag beträffande Försvarsmaktens behov av
stöd från det civila samhället för återtagningsändamål inte finns
tillgängligt förrän tidigast hösten 1995.

I likhet med vad som anfördes i förra årets budgetproposition vill
regeringen betona betydelsen av fortsatt metodutveckling när det gäller
möjligheterna att bedöma förmågan inom det civila försvarets funktioner
under säkerhetspolitiska kriser och i krig. Enligt regeringens mening är
det vidare väsentligt att kunna åstadkomma mer sammanfattande
bedömningar av beredskapsläget som en grund för awägnings-
resonemang och tilldelning av resurser. Regeringen har i det föregående
behandlat Överstyrelsens för civil beredskap roll när det gäller
samordning samt uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret.

Med det underlag som nu föreligger anser regeringen att
Överstyrelsens förslag till inriktning av beredskapsåtgärdema inom det
civila försvaret for budgetåret 1995/96 i huvudsak är lämplig.
Regeringen vill betona vikten av att särskild uppmärksamhet ägnas
åtgärder som långsiktigt stärker beredskapen i fråga om elförsörjning,
telekommunikationer och ADB-system.

Med hänsyn till behovet att göra besparingar i den statliga
verksamheten har en minskning gjorts av den ekonomiska
planeringsramen med 65,5 miljoner kr (18 månader). Beloppet har
fördelats med 44,2 miljoner kr på Försvarsdepartementet och med 21,3
miljoner kr på övriga departement. Utgångspunkten har varit att
besparingsnivån för det civila försvaret skall vara lägre än för det
militära försvaret. Besparingarna har i stort lagts ut proportionellt
jämfört med förslagen i Överstyrelsens för civil beredskap programplan.

Efter dessa besparingar uppgår den civila planeringsramen för
budgetåret 1995/96 till 3 283,2 miljoner kronor (18 månader).

Bolagisering

Under de senaste åren har bolagisering och i vissa fall även
privatisering genomförts av sådana verksamheter inom stat och
kommuner som har väsentlig betydelse från beredskapssynpunkt.
Exempel på det statliga området är bolagiseringama av Statens
vattenfallsverk och Televerket. Olika lösningar har valts för att
beredskapskraven skall kunna tillgodoses även i fortsättningen. På det
kommunala området är utvecklingen mer svåröverblickbar. Det har
bedömts som särskilt angeläget att bevaka i vilken utsträckning

8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

113

privatisering genomförs för sådana kommunala och Prop. 1994/95:100
landstingskommunala verksamheter som är frivilliga eftersom ansvaret Bilaga 5
för beredskapen då upphör for kommunerna och landstingen.

Överstyrelsen för civil beredskap har i en rapport "Bolagisering,
privatisering och civil beredskap" bl.a. föreslagit att regeringen skall
låta utreda vilka riktlinjer, lagregler och åtgärder som behövs för att
trygga beredskapen vid bolagisering och privatisering inom viktiga
kommunala verksamhetsområden.

Enligt regeringens uppfattning är det väsentligt att konsekvenserna
för beredskapen av vidtagna bolagiseringar och privatiseringar
fortlöpande analyseras och att åtgärder vidtas för att motverka negativa
konsekvenser.

Från försvarssynpunkt är bolagiseringar och privatiseringar i
allmänhet negativa. De försvårar möjligheterna att upprätthålla en god
beredskap. På områden som är av särskild betydelse för det civila
försvaret bör därför självfallet beredskapsaspektema vägas in som en
viktig faktor.

Regeringen avser att i anslutning till förberedelserna för nästa
totalförvarsbeslut närmare överväga vilka förändringar i bl.a.
regelverket som kan vara motiverade för att tillgodose beredskapens
krav.

Kommunal beredskap

Riksdagen antog i december 1994 regeringens förslag till lag om civilt
försvar (prop. 1994/95:7, bet. 1994/95:FöU2, rskr. 1994/95:80). Lagen
som träder i kraft den 1 juli 1995, innehåller bl.a. bestämmelser om
kommunernas, landstingens och de kyrkliga kommunernas beredskaps-
forberedelser i fred och uppgifter vid höjd beredskap.

Lagen innebär att kommunerna övertar ansvaret för
befolkningsskyddet och räddningstjänsten på den lokala nivån. Den
statliga civilförsvarsorganisationen avvecklas.

För kommunernas samlade uppgifter inom det civila försvaret betalar
staten en årlig ersättning, som bestäms med utgångspunkt i den enskilde
kommunens utsatthet och risker i krig. Överstyrelsen för civil beredskap
har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till utformning av ett
ersättningssystem inklusive en indelning av kommunerna i prioritets-
grupper med hänsyn till utsatthet och risker.

Statens roll blir i fortsättningen att genom i första hand
länsstyrelserna ge stöd åt kommunerna och följa upp
beredskapsförberedelsema och det uppnådda beredskapsläget.
Överstyrelsen för civil beredskap har tagit fram ett förslag till

114

kompetensprofiler och program for kompetensutveckling och övrigt stöd
till den berörda länsstyrelsepersonalen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska
ramen for det civila forsvaret för budgetåret 1995/96 till
3 283 214 000 kronor.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

5.2 Funktionen Civil ledning och samordning

C 1, Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift       52 163 000

Anslag     89 336 000

Förslag 119 960 000

varav 79 330 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Under anslaget finansieras i sin helhet verksamhetsgrenarna
Administrativt stöd, Funktionsledning, Samordning av civilt försvar,
Forskningssamordning, Beredskapshänsyn i planering och samhälls-
utveckling, Kompetensutveckling inom det civila försvaret samt ADB-
sårbarhet. Därutöver finansieras under anslaget delar av
verksamhetsgrenarna Utveckling av ledningssystemet, Signalskydds-
beredskap samt Kommunal beredskap.

Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till dels att de
specialdestinerade statsbidragen för kommunernas planläggning och
utbildning ersätts av den nya ersättningen till kommunerna för
beredskapsförberedelser (anslaget C 5.) dels att Överstyrelsen för civil
beredskap får vissa nya uppgifter i samband med att Totalförsvarets
pliktverk inrättas.

C 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i
ledningssystemet m.m.

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift 87 008 000 Utg. reservationer 97 387 000

Anslag 92 007 000

Förslag 107 710 000

varav 71 275 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Under anslaget finansieras investeringar i verksamhetsgrenarna
Utveckling av ledningssystemet och Signalskyddsberedskap inom civilt

115

försvar samt statsbidrag för verksamhetsgrenen Kommunalteknisk Prop. 1994/95:100
försörjning m.m.                                                       Bilaga 5

C 3, Civilbefalhavama

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

33 898 000

35 550 000

53 940 000

varav 35 739 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Under anslaget finansieras kostnader för administration, operativt
studie- och planeringsarbete samt utbildnings- och övningsverksamhet.

C 4, Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna

1995/96 Förslag 4 500 000

varav 3 000 000 beräknat for juli 1995-juni 1996

Under anslaget finansieras vissa särskilda åtgärder för kompetens-
utveckling av länsstyrelsepersonalen med anledning av
kommunaliseringen av det civila försvaret.

C 5. Ersättning till kommunerna for beredskapsforberedelser

1995/96 Förslag 243 121 000

varav 161 786 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Under anslaget finansieras statens ersättning till kommunerna för
beredskapsforberedelser enligt lagen om civilt försvar.

Överstyrelsen för civil beredskap och civilbefälhavarna

Årsredovisningen från Överstyrelsen for civil beredskap innehåller en
resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar.
Resultaten visar att målen har uppnåtts med följande undantag.

Utbildning och övning på lokal nivå har inte genomförts i den takt
som länsstyrelserna föranmält till Överstyrelsen. Ledningssystemets
utveckling har planerad byggnation av ledningsplatser försenats liksom
leverans av signalskyddsmateriel.

Överstyrelsen och civilbefalhavama bedömer att beredskapsläget for
funktionen vid försvarsbeslutsperiodens slut inte är helt godtagbart.
Bl.a. är förstärkningsåtgärder på ledningsplatser endast påböljade vid
hälften av länsstyrelsernas fredsuppehållsplatser.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års-
redovisningarna är rättvisande.

116

I samtliga årsredovisningar har eventuella avvikelser från
resultatkraven angetts; dock har anledningen till avvikelsen redovisats i
varierande omfattning. Utveckling av myndigheternas produktivitet
redovisas och det görs en kvalitetsmässig bedömning.

Civilbefalhavama är först fr.o.m. budgetåret 1994/95
bokforingsskyldiga enligt bokföringslagen (1979:1212). Av civilbefäl-
havamas anslagsredovisningar framgår ett samlat anslagssparande på

2,5 miljoner kr. Sparandet hänför sig i huvudsak till minskade personal-
kostnader till följd av omorganisationer och inställda ledningsövningar.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande
inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96.
Överstyrelsen skall vidta åtgärder så att målen för verksamheten
uppnås vid försvarsbeslutets slut.

Resurser:

C 1. Överstyrelsen för civil beredskap:
Civil ledning och samordning,
ramanslag              119 960 000 kr

C 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Tekniska åtgärder i ledningsystemet m.m.
reservationsanslag        107 710 000 kr

C 3. Civilbefalhavama,

ramanslag                53 940 000 kr

C 4. Kompetensutveckling och stöd till läns-
styrelserna,

ramanslag                  4 500 000 kr

C 5. Ersättning till kommunerna for beredskaps-
förberedelser,

förslagsanslag            243 121 000 kr

Resultatbedömning

Resultaten visar med vissa undantag att målen har uppnåtts. Vissa
förseningar har uppstått under föregående år vad gäller bl.a. utbyggnad
av ledningscentraler vilket har medfört stora utgående reservationer. De

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

117

brister som förekommer Åtgärdas av Överstyrelsen for civil beredskap
inom myndighetens ansvarsområde med början under innevarande
budgetår och föranleder därför inte några särskilda åtgärder från
regeringens sida.

Beträffande den ekonomiska redovisningen finns ingen erinran.

Civilbefalhavamas årsredovisningar uppvisar skiftande kvalitet till
utformning och innehåll myndigheterna emellan. Till viss del kan detta
förklaras av den nyligen förändrade lednings- och myndighetsstrukturen.

Resultaten av verksamheten visar att målen i stort har kunnat uppnås.

En tillfredsställande förmåga att redovisa effekter av verksamheten
har inte uppnåtts men en viss förbättring kan konstateras. Förmågan att
beskriva effekter av verksamheten bör vidareutvecklas.

Uppdrag som lämnats i regleringsbrev har fullgjorts på
tillfredsställande sätt.

Vissa brister förekommer i den ekonomiska redovisningen.

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket riktat invändningar
mot Civilbefalhavarens i Nedre Norrlands civilområde årsredovisning
avseende handläggning av ett särskilt förvaltningsärende.

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96. Överstyrelsen
skall vidta åtgärder så att målen för verksamheten uppnås vid
försvarsbeslutsperiodens slut. När det gäller Överstyrelsens
samordningsuppgift vill regeringen erinra om vad som uttalats i avsnitt

2.2 om uppföljning och utvärdering. Vidare är det enligt regeringen
angeläget att tillräckliga resurser ansätts inför förberedelserna av nästa
totalförsvarsbeslut.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.   till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och
samordning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
119 960 000 kr,

2.   till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i
ledningssystemet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 107 710 000 kr,

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

118

3.   till Civilbefalhavama for budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 53 940 000 kr,

4.   till Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 4 500 000 kr,

5.   till Ersättning till kommunerna för beredskapsforberedelser för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 243 121 000
kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

5.3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift    652 896 000

Anslag   716 603 000

Förslag   984 795 000°

varav 652 428 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

1) För de frivilliga försvarsorganisationernas utbildningsverksamhet (se
avsnitt 6.13 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret) bedöms ett belopp om 66 802 000 kr bli avdelat, varav
för Arbetsmarknadsstyrelsen 25 889 000 kr.

Anslaget omfattar kostnader för Statens räddningsverks uppdrag att
bedriva verksamhet inom bl.a. ledning och samordning, forskning och
utveckling, tillsyn och rådgivning, information, utbildning och övning
samt materielförsöijning.

Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att uppgifter
överförs från Statens räddningsverk till kommunerna i samband med
ikraftträdandet av den nya lagen om civilt försvar samt till att
hemskyddet i fortsättningen skall övas genom kommunernas försorg. I
anslagsbeloppet ingår också medel för övertagande av vissa
administrativa uppgifter från Vapenfristyrelsen.

D 2, Skyddsrum m.m.

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift    472 952 000

Anslag   453 731 000

Förslag   681 509 000

varav 450 991 000 beräknat for juli 1995-juni 1996

119

Verksamheten under anslaget omfattar dels utbetalning av ersättning
m.m. for produktion av ledningsplatser m.m., dels utbetalning av
ersättning m.m. för att anordna skydd för befolkningen.

På grund av svårigheten att förutsäga anslagsmedelsutfellet bör
möjligheten att överföra outnyttjade anslagsmedel från ett budgetår till
nästa bibehållas.

Regeringens uppdrag till Statens räddningsverk och Försvarets
forskningsanstalt att genomföra studier om det framtida fysiska skyddet
har återrapporterats. Förslagen i denna rapport kommer att ingå i
regeringens underlag infor nästa försvarsbeslut. Under kommande
budgetperiod bör verksamheten bedrivas i huvudsak i enlighet med
festställd inriktning i 1992 års försvarsbeslut.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1994 totalt

1 133 281 000 kr. För budgetåret 1995/96 bedömer regeringen behovet
av nya bemyndiganden till 516 000 000 kr. Av dessa avser

391 000 000 kr bemyndiganden för skyddsrum och 125 000 000 kr
bemyndiganden for ledningscentraler.

D 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift    20 739 000

Anslag   25 000 000

Förslag   37 500 000

varav 25 000 000 beräknat for juli 1995-juni 1996

Medel utbetalas enligt de grunder som anges i 1986 års
kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150, bet. 1985/86:FöUll och
FiU29, rskr. 1985/86:345 och 361) om förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor.

D 4, Ersättning fpr verksamhet vid räddningstjänst m.m.

1993/94 Utgift     1 000

1994/95 Anslag    1 000

1995/96 Förslag    1 000

Under anslaget utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkomna
kostnader vid genomförda räddningstjänstinsatser, bekämpnings-
operationer till sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning av
allvarliga olyckor.

Statens räddningsverk

Årsredovisningen innehåller en resultatredovisning for anslagen D 1.
Befolkningsskydd och räddningstjänst, D 2. Skyddsrum m.m, D 3.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

120

Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor, D 4. Prop. 1994/95:100
Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.                      Bilaga 5

Resultatredovisningen har förbättrats i förhållande till föregående år
och svarar nu i huvudsak mot de krav som förordningen om
myndigheters årsredovisningar och anslagsframställningar ställer.
Redovisningen är överskådlig och ger en lättillgänglig bild av Statens
räddningsverks verksamhet.

Räddningsverkets årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med
sådan inriktning att uppsatta mål i allt väsentligt har nåtts.

I samband med genomförd omorganisation har Statens räddningsverk
indelat och redovisat sin verksamhet i följande verksamhetsgrenar vilka
festställts under budgetåret 1994/95:

Samhällets räddningstjänst

Säkerheten vid verksamheter med särskilda risker

Den enskilda människans förmåga

Befolkningsskydd i krig

Internationell verksamhet

Myndighetens avsikt är att programplan, anslagsframställning och
årsredovisning i fortsättningen skall följa denna verksamhetsindelning.

Effekter och resultatmått kopplade till verksamhetsmålen kan
utvecklas ytterligare. Ett sådant arbete pågår inom myndigheten.

121

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Den verksamhetsinriktning som lades fäst i samband med 1992
års försvarsbeslut bör i huvudsak vara oförändrad.

Resurser:

D 1. Befolkningskydd och räddningstjänst,
ramanslag              984 795 000 kr

D 2. Skyddsrum m.m.,
förslagsanslag           681 509 000 kr

D 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra
naturolyckor,
anslag                  37 500 000 kr

D 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.,
förslagsanslag                   1 000 kr

Vid beräkning av anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst
har hänsyn tagits till den nya ersättningen till kommunerna för
beredskapsforberedelser (anslaget C 5).

Den nya myndigheten Totalförsvarets pliktverks övertagande av
uppgifter från Statens räddningsverk avseende redovisning av
pliktpersonal medför reduktion av anslaget D 1. Befolkningsskydd och
räddningstjänst med 8 miljoner kr.

Resultatbedömning

Resultatkrav och givna uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret
1993/94 har i huvudsak återredovisats inom verksamhetsgrenarna
samhällets räddningstjänst, särskilda risker, den enskilda människan,
befolkningsskydd i krig och internationell verksamhet.

Statens räddningsverk har i enlighet med ställt återrapporteringskrav
redovisat antal rekryterade och utbildade hemskyddsombud samt antalet
repetitionsutbildade frivilliga. Antalet frivilliga som erhållit
repetitionsutbildning har redovisats särskilt.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

122

Äterrapporteringen visar att det vid utgången av budgetåret 1993/94 Prop. 1994/95:100
fanns drygt 29 000 utbildade hemskyddsombud. Mot bakgrund av att Bilaga 5
det av regeringens beslutade målet är 30 000 hemskyddsombud
rekryterade och utbildade i fred är resultatet tillfredsställande. Det finns
dock fortfarande brister i storstadsområdena där risken för strategiskt
överfeil bedöms som störst.

Produktionen av skyddsrum har i huvudsak lokaliserats till de
områden som enligt de regionala mål- och riksanalysema har hög eller
högsta prioritet. I juni 1994 fenns ca 6 700 skyddsrum med ca 7
miljoner skydd srum splatser. Brister på skydd srumsplatser kvarstår i de
centrala delarna av våra större städer.

Merparten av landets kommuner har nu upprättat reviderade
skyddsrumsplaner.

De anskaffningsprogram för ansiktsskydd som belsutades år 1982 har
slutförts. Den totala tillgången för civilbefolkningen är idag drygt 7,2
miljoner skyddsmasker.

Slutsatser

Regeringens bedömning är att nuvarande inriktning av verksamheten i
huvudsak bör gälla även för budgetåret 1995/96.

När det gäller bemyndigandebehovet för skyddsrum m.m. budgetåret
1995/96 har regeringen gjort en något annan bedömning än
myndigheten, vilket medfört en lägre kostnadsram i förhållande till
myndighetens förslag.

Räddningsverkets kostnader for övertagande av vissa uppgifter från
Vapenfristyrelsen samt utbildning av totalförsvarspliktiga har
preliminärt beräknats av Överstyrelsen för civil beredskap och ingår i
angivet belopp under anslag G 16. Utbildning av civilpliktiga. Beloppet
föreslås stå till regeringens disposition för att senare, när regeringen
beslutat inom vilka verksamheter civilplikt skall kunna fullgöras,
fördelas till berörda myndigheter.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.   till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 984 795 000 kr,

2.   till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 681 509 000 kr,

123

3.   bemyndigar regeringen att for budgetåret 1995/96 medge att
ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en
kostnadsram på 516 000 000 kr,

4.   bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m.
för budgetåret 1995/96 på grund av ett eventuellt
underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1994/95,

5.   till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 37 500 000 kr,

6.   till Ersättning for verksamhet vid räddningstjänst m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

5.4 Funktionen Psykologiskt försvar

E 1, Styrelsen för psykologiskt försvar

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift     10 068 000

Anslag    14 631 000

Förslag   21 814 000

varav 14 472 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Anslaget omfattar kostnader för Styrelsens för psykologiskt försvar
uppdrag att bedriva verksamhet inom forskning, beredskapsplanläggning
och utbildning samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar.
Anslaget omfattar även kostnader för information om civilbefolkningens
möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant motstånd. I
anslaget ingår bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar.

Styrelsen för psykologiskt försvar

På anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar, har anslagskrediten
utnyttjats med 101 470 kr, vilket ligger inom ramen för tilldelad
anslagskredit.

Enligt programplanen för det civila försvaret avseende budgetåren
1995/96 - 1999/00 som Överstyrelsen för civil beredskap lämnat till
regeringen är beredskapen inför ett strategiskt överfall god. De centrala
myndigheternas förmåga att omedelbart kunna samordna sin information
är emellertid osäker. Beredskapsläget bedöms som tillfredsställande när
det gäller Styrelsens för psykologiskt försvar krigsorganisation,
etermediernas förmåga att producera och distribuera ordinarie program
och beredskapsläget inom tidningsföretagens område. Senare års snabba
utveckling inom etermedia har dock medfört att det kvarstår en viss

124

osäkerhet angående de nya mediernas beredskapsroll inför Prop. 1994/95:100
säkerhetspolitiska kriser och i krig.                                        Bilaga 5

I 1994 års programplaneanvisningar uppdrogs åt Styrelsen för
psykologiskt försvar att, i samråd med Post- och telestyrelsen, redovisa
en bedömning av beredskapsläget den 30 juni 1994 inom TERACOM
Svensk Rundradio AB:s verksamhetsområde.

Av redovisningen framgår att beredskapen under vissa betingelser
inte är tillräcklig. Detta gäller främst RiksTV:s sändningar.
Beredskapsläget inom ljudradioverksamheten bedöms som mer
tillfredsställande, dock kvarstår även här vissa brister.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen for
Kulturdepartementet den 16 juni 1994 en parlamentarisk kommitté (Dir.
1994:55) med uppgift att se över vad som bör gälla for radio och
television vid krig och krigsfara. Kommittén skall redovisa sina
ställningstaganden vid utgången av år 1995.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att
årsredovisningen är rättvisande.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Verksamhetsinriktningen for försvarsbeslutsperioden ligger i allt
väsentligt fest.

Resurser:

E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar,
ramanslag              21 814 000 kr

Under anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar beräknas

5 093 000 kr i bidrag till Centralförbundets Folk och Försvar
verksamhet.

Resultatbedömning

Verksamheten har under budgetåret 1993/94 i stort uppfyllt de i
regleringsbrevet uppställda resultatkraven. Förmågan att beskriva

125

effekter av verksamheten har förbättrats, dock bör en vidareutveckling
av utvärderingen ske.

Slutsatser

Verksamhetsinriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt
väsentligt fest. Regeringen anser dock mot bakgrund av att
Delegationen för icke-militärt motstånd avvecklades den 30 juni 1994,
och att delegationens uppgifter till stora delar tagits över av Styrelsen
for psykologiskt försvar, att det är av vikt att den kompetens och
kunskap som tidigare fenns inom delegationen tas tillvara. Det är härvid
angeläget att de i delegationen företrädda intressena knyts till Styrelsen
för psykologiskt försvar så att arbetet med de icke-militära
motståndsfrågoma kan fullföljas och vidareutvecklas.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 21 814 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

5.5 Funktionen Försörjning med industrivaror

F 1, Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror

1993/94 Utfell

66 209 000

1994/95

1995/96

Anslag 80 809 000

Förslag 102 027 000

varav 67 551 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Under anslaget finansieras verksamhetsgrenarna Administrativt stöd,
Funktionsledning samt delar av Försörjning med industrivaror.
Därutöver redovisas kostnader och intäkter för uppdragsverksamheten.

F 2, Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder

1993/94

1994/95

1995/96

Utfell 35 921 000 Utg. reservationer 166 587 000

Anslag   23 096 000

Förslag    3 549 000

varav 2 297 000 beräknat for juli 1995-juni 1996

Under anslaget finansieras delar av verksamhetsgrenen Försörjning
med industrivaror. Merparten av kostnaderna finansieras dock med icke
reinvesterade försäljningsintäkter.

126

F 3, Överstyrelsen for civil beredskap: Kapitalkostnader

1993/94 Utfall

165 591 000

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

1994/95

1995/96

Anslag   167 950 000

Förslag   251 925 000

varav 167 950 000 beräknat for juli 1995-juni 1996

Under anslaget finansieras kapitalkostnader för funktionen.

F 4, överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd
av statliga beredskapsgarantier m.m.

1993/94 Utfall 1 000

1994/95 Anslag    1 000

1995/96 Förslag   1 000

Överstyrelsen för civil beredskap

Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en
resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar.
Verksamhetsmål, resultatkrav och givna uppdrag har återredovisats.
Resultaten visar att målen i huvudsak har uppnåtts.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att
årsredovisningen är rättvisande.

Överstyrelsen rapporterar att beredskapsläget för funktionen vid
forsvarsbeslutsperiodens slut, med vissa reservationer, är godtagbart
vad gäller förmågan vid strategiskt överfall men att förmågan vid
angrepp efter, vad Överstyrelsen anger som politisk förvarning, inte är
godtagbar.

Överstyrelsen äskar ett bemyndigande att inom en kostnadsram av
75 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför
utbetalningar under senare budgetår.

127

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande
inriktning av verksamheten bör gälla även for budgetåret 1995/96.

Resurser:

F 1.Överstyrelsen för civil beredskap:
Försöijning med industrivaror,
ramanslag              102 027 000 kr

F 2. Överstyrelsen for civil beredskap:
Industriella åtgärder,
reservationsanslag            3 549 000 kr

F 3. Överstyrelsen för civil beredskap:
Kapitalkostnader,
förslagsanslag              251 925 000 kr

F 4. Överstyrelsen for civil beredskap:
Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m.,
förslagsanslag                      1 000 kr

Resultatbedömning

Resultaten visar att målen i huvudsak har uppnåtts under budgetåret.
Bl.a. är målen att minska antalet K-företag till ca 500 och att hålla
forsöijningsanalysema aktuella fortsatt viktiga. En fortsatt avvägning
mellan olika åtgärder exempelvis beredskapsavtal eller lagring är också
väsentlig mot bakgrund av att finna den mest kostnadseffektiva
åtgärden.

På industrivaruförsöijningsområdet finns dock en betydande osäkerhet
om beredskapsläget och behovet av beredskapsåtgärder på sikt.
Anledningen är att ett underlag om Försvarsmaktens behov av stöd från
det civila samhället för återtagningsändamål inte finns tillgängligt förrän
tidigast hösten 1995. För att åstadkomma detta krävs ett fördjupat
samarbete mellan Överstyrelsen och Försvarsmakten främst för att
kvantifiera behoven och mot denna bakgrund pröva realiserbarheten i
genomförandet. Detta underlag är av betydelse för det fortsatta arbetet
med nästa försvarsbeslut.

128

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96. Behovet av
stöd till Försvarsmakten vad gäller återtagning skall föreligga i tid inför
det fortsatta arbetet med nästa försvarsbeslut.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.   till Överstyrelsen för civil beredskap: Försöijning med
industrivaror for budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
102 027 000 kr,

2.   bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av

75 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som
medför utbetalningar under senare budgetår,

3.   till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 3 549 000
kr,

4.   till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 251 925 000
kr,

5.   till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till
följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

5.6 Funktioner hörande till andra departement

5.6.1 Hälso- och sjukvård

Överstyrelsen för civil beredskap anser i fråga om beredskapsläget att
kapaciteten är godtagbar även om brister finns avseende bl.a. akuta
sjuktransporter. Uthålligheten är enligt Överstyrelsen godtagbar. Brister
finns dock i förmågan att leda sjukvården vid stora skadeutfall. Vid kris
kan enligt Överstyrelsen problem uppstå då den normala
fredssjukvården har begränsad uthållighet vid störningar i tillförsel av
förnödenheter.

129

9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Regeringen föreslår i Socialdepartementets bilaga till propositionen
att för budgetåret 1995/96 245,465 miljoner kr anvisas inom funktionen
Hälso- och sjukvård m.m. inom den ekonomiska planeringsramen för
det civila försvaret.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

5.6.2 Telekommunikationer

Överstyrelsen för civil beredskap framhåller i programplanen att
telefunktionen snarast före nästa långsiktiga försvarsbeslut bör bli
föremål för analys för att hotbild, sårbarhet och beroendeförhållanden
skall kunna klarläggas.

Regeringen föreslår i Kommunikationsdepartementets bilaga till
propositionen att för budgetåret 1995/96 349,734 miljoner kr anvisas
inom funktionen Telekommunikationer från den ekonomiska
planeringsramen för det civila försvaret.

5.6.3 Transporter

Enligt programplanen för det civila försvaret är beredskapsläget för det
olika delarna av funktionen Transporter varierande.

Regeringen föreslår i Kommunikationsdepartementets bilaga till
propositionen att för budgetåret 1995/96 219,01 miljoner kr anvisas
inom funktionen Transporter från den ekonomiska planeringsramen för
det civila försvaret.

5.6.4 Livsmedelsförsörjning

Av programplanen för det civila försvaret framgår att beredskapsläget
för funktionen Livsmedelsförsöijning i stort är tillfredsställande. Ett
undantag utgör emellertid försörjningen med dricksvatten där
framförallt elberoendet är en känslig punkt.

Regeringen föreslår i Jordbruksdepartementets bilaga till
propositionen att för budgetåret 1995/96 189,589 miljoner kr anvisas
för investeringar i och driftkostnader för beredskapslagring av
insatsvaror och livsmedel m.m.

130

5.6.5 Energiförsörjning

I slutbetänkandet (SOU 1994:116) Skyldighet att lagra olja och kol har
1993 års oljelagringsutredning lagt fram förslag om bl.a. finansieringen
av den civila lagringen för krigssituationer. I betänkandet finns också
förslag om lagring av olja och kol för produktion av elkraft och värme.
Utredningens förslag bereds nu inom regeringskansliet med sikte på att
en proposition skall kunna överlämnas till riksdagen våren 1995.

Inom kort väntas Ellagstiftningsutredningen (N 1992:04) lägga fram
förslag om lagstiftning och myndighetsorganisation på elberedskaps-
området.

Överstyrelsen för civil beredskap redovisar i programplanen sina
bedömningar av förmågan inom funktionen. I fråga om försörjningen
med bränslen bedöms förmågan vid ett militärt angrepp mot vårt land
som godtagbar. I fråga om el är emellertid förmågan sämre, beroende
på den stora känsligheten för störningar främst i överföringssystemen.

Regeringen föreslår i Näringsdepartementets bilaga till propositionen
att för budgetåret 1995/96 107,838 miljoner kr anvisas inom funktionen
Energiförsörjning inom den ekonomiska planeringsramen för det civila
försvaret.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

5.6.6 Övriga funktioner

Förutom de funktioner som har redovisats i föregående avsnitt ingår i
det civila försvaret funktionerna Ordning och säkerhet m.m.,
Utrikeshandel, Socialförsäkring m.m., Postbefordran, Finansiella
tjänster, Skatte- och uppbördsväsende, Arbetskraft, Flyktingverksamhet
samt Landskaps- och fastighetsinformation.

131

6 Övrig verksamhet

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

6.1 Statens försvarshistoriska museer

G 1. Satens försvarshistoriska museer

1993/94 Utgift

1994/95 AnsUg

1995/96 Förslag

35 390 954

45 300 000

68 201 000

varav 45 247 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Satens försvarshistoriska museer är museimyndighet inom
Försvarsdepartementet område. Museiverksamheten bedrivs i huvudsak
i tre eablissemang, Armémuseum i Stockholm, Marinmuseum i
Karlskrona och Flygvapenmuseum i Linköping.

Satskontoret har den 7 oktober 1994 redovisat ett uppdrag från
regeringen avseende översyn av museiverksamheten inom
Försvarsdepartementet område. Satkontoret konsaterar i rapporten att
kostnaderna för de försvarshistoriska museerna tenderar att öka och
diskuterar hur behovet av ansbg kan begränsas.

Statens försvarshistoriska museer

Av Satens försvarshistoriska museers årsredovisning 1993/94 framgår
att verksamheten präglat av byggnadsfrågoma. Ett nytt Marinmuseum
byggs i Karlskrona. Utflyttning från Armémuseum har genomfört för
planerad ombyggnad av Stora Tyghuset. Ombyggnaden av Östra flygeln
har slutfört och lokalerna agit i bruk för Satens försvarshistoriska
museers administration, ateljeer och bibliotek.

Verksamhetmål, resulatkrav och givna uppdrag har, trot pågående
byggnadsverksamhet, i huvudsak uppnått. Resulatredovisningen kan
utvecklas ytterligare vad avser presationer inom de olika
verksamhetgrenama och deras kostnader. Sådant arbete pågår inom
myndigheten.

Anslagsredovisningen redovisar ett sparande på 1 869 000 kr.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att
årsredovisningen är rättvisande.

132

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål

Statens försvarshistoriska museer skall samla och bevara föremål
av betydelse for kunskapen om det svenska försvarets verksamhet,
verka för att kunskap sprids om försvaret i äldre tider samt främja
och bedriva forskning i for verksamheten relevanta ämnen.

Resurser:

G 1. Statens försvarshistoriska museer,

ramanslag              68 201 000 kr

Resultatbedömning

Statens försvarshistoriska museers årsredovisning visar att verksamheten
bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen i stort kan nås.
Så som regeringen också angett i regleringsbrevet för innevarande
budgetår bör myndigheten fortsätta att utveckla sin resultatredovisning
särskilt vad avser prestationer inom de olika verksamhetsgrenarna och
deras kostnader.

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten i huvudsak bör gälla även for budgetåret 1995/96.

Verksamheten inom Statens försvarshistoriska museer kommer att
övervägas i ett samlat kulturpolitiskt sammanhang. Regeringen kommer
att uppdraga åt den pågående utredningen Kommittén om kultur-
politikens inriktning (Ku 1993:03) att överväga denna fråga. I detta
sammanhang skall även Statskontorets rapport Försvarshistoriska
museer - en översyn (1994:21), respektive Statskontorets rapport
Försvarstekniskt museum i Karlsborg (1994:25) behandlas.

133

6.2 Kustbevakningen

Prop. 1994/95:100

G 2. Kustbevakningen

1993/94 Utgift

289 347 000

1994/95

1995/96

Anslag   319 049 000

Förslag   512 707 000*>

varav 339 935 000” beräknat för juli 1995-juni 1996

⁰ I anslagsbeloppet har hänsyn tagits till kompensation för
kapitalkostnader för lån i Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.

Kustbevakningen har att, i enlighet med sin instruktion och andra
särskilda föreskrifter, bedriva sjöövervakning och annan kontroll- och
tillsynsverksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss.

Kustbevakningen

Kustbevakningen ökade budgetåret 1993/94 sin närvaro till sjöss och
genomförde ca 160 000 fartygstimmar samt ca 2 400 flygtimmar. När
det gäller miljö- och sjöräddningstjänst har Kustbevakningen i samtliga
genomförda bekämpningsoperationer påböijat insatserna inom de
angivna tidskraven.

Kustbevakningen redovisade för budgetåret 1992/93 ett
anslagssparande på 5 039 000 kr, huvudsakligen hänförligt till ännu ej
utbetalade löner enligt RALS 93-95.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att
årsredovisningen är rättvisande.

I anslagsframställningen för budgetåret 1995/96 begär
Kustbevakningen ett ökat anslag, eftersom myndigheten bedömer det
svårt att i ett längre perspektiv upprätthålla nuvarande förmåga med
hänsyn till de ökade krav som ställs på verksamheten. Enligt
Kustbevakningen har myndighetens uppgifter utökats i och med
inrättande av en ekonomisk zon samt omställningen i Central- och
Östeuropa och i Ryssland. Kustbevakningen kommer dessutom att få
vidgade uppgifter i och med medlemsskapet i EU. Om inte ytterligare
medel tillförs, kommer Kustbevakningen att få svårt att uppfylla de
långsiktiga mål som regeringen satt upp för myndigheten.

134

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål

Kustbevakningen skall, i de delar som anges i lagen (1982:395)
om Kustbevakningens medverkan vid polisiär bevakning inom
svenskt sjöterritorium och svensk ekonomisk zon, i samarbete
med polisen bedriva övervakningsverksamhet så att brottsligheten
där minskar och så att säkerheten till sjöss, liksom respekten för
lagar och andra föreskrifter ökar.

Kustbevakningen skall ha en hög beredskap för
miljöräddningstjänst till sjöss så att konsekvenserna till följd av
olyckor och utsläpp av olja och andra farliga ämnen till sjöss kan
begränsas.

Kustbevakningen skall också ha en hög beredskap för
sjöräddningstjänst och bidra till att säkerheten till sjöss ökar,
människor kan räddas och följderna av personskador begränsas.

Kustbevakningen skall vidare medverka i internationellt samarbete
för att utveckla gränskontroll och miljöskydd till sjöss och därvid
särskilt beakta behov och möjligheter avseende länderna kring
Östersjön.

Resurser:

G 2.Kustbevakningen,

ramanslag              512 707 000 kr

Resultatbedömning

Regeringen kan konstatera att Kustbevakningen i allt väsentligt har nått
upp till de mål, med avseende på verksamheten, som anges för
myndigheten i regleringsbrevet.

Slutsatser

Ett riktmärke för den långsiktiga verksamhetsinriktningen skall vara att
upprätthålla minst nuvarande förmåga att närvara till sjöss, förbättra
beredskapen för miljö- och sjöräddningstjänst samt minst bibehållen
nivå for övrig serviceverksamhet.

135

Kustbevakningens verksamhet är för närvarande berörd med
anledning av att utredningen om Varu- och personkontroll vid EU:s
yttre gräns, den s.k. Yttre gränskontrollutredningen, nyligen lagt fram
sina förslag i betänkandet (SOU 1994:124) Varu- och personkontroll vid
EU:s yttre gräns. Verksamheten är vidare berörd inom ramen för
utredningen Effektivisering av den statliga maritima verksamheten (Dir.
1993:136).

Yttre gränskontrollutredningen föreslår i sitt betänkande att
Kustbevakningens ansvar för utlänningskontrollen och
kustbevakningstjänstemännens befogenheter i samband med kontroll
utökas. Förslagen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom
regeringskansliet.

Kommittén Effektivisering av den statliga maritima verksamheten har
uppdrag att pröva möjligheterna att ytterligare samordna och
effektivisera den stadiga maritima verksamheten dvs. marinens,
Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens verksamhet.

Kustbevakningen är den myndighet under Försvarsdepartementet som
for närvarande mest berörs av det svenska medlemskapet i EU.
Kustbevakningen svarar för gränskontrollen till sjöss bl.a. med
uppgifter som eljest tillkommer polisen och tullen. Sveriges sjögräns,
som betraktas som yttre EU-gräns, är en av de längsta inom EU. Det är
uppenbart att vad nu sagts kommer att ställa Kustbevakningen inför
ökade krav. Även om det ännu är för tidigt att på ett säkert sätt ange
hur omfattande dessa nya krav blir, kan utvecklingen bli sådan att de
nya kraven riskerar att gå ut över Kustbevakningens övriga uppgifter.
Regeringen kommer bl.a. med den bakgrunden att noga följa
utvecklingen och om situationen så kräver återkomma till riksdagen i
frågan om ytterligare medel till Kustbevakningen.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

6.3 Försvarets forskningsanstalt

G 3. Försvarets forskningsanstalt

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

1 000

1 000

136

G 4. Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel,
m.m,

1994/95 Anslag 109 234 000
1995/96 Förslag 166 175 000

varav 110 117 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Försvarets forskningsanstalt är en central förvaltningsmyndighet med
uppgift att bedriva forskning och utredningsarbete för totalförsvaret
samt till stöd för internationell säkerhet.

Myndigheten får även i övrigt bedriva forsknings- och
utredningsarbete.

Försvarets forskningsanstalt

Anstalten har under budgetåret 1993/94 disponerat följande anslag:

K 2. Gemensam försvarsforskning

K 3. Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet
samt under tredje huvudtiteln

F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning

Anstalten har i sin årsredovisning - vad gäller den verksamhet som
finansierats över fjärde huvudtiteln - redovisat verksamheten i följande
verksamhetsgrenar:   Övergripande frågor; Vapen, skydd och

räddningstjänst; Informationsförsörjning; ABC-frågor; Humanvetenskap;
Utredningar och utvecklingsarbete. Anstalten bedömer att resultatet
svarar väl mot de övergripande målen.

Riksrevisionsverket har riktat följande invändningar mot
årsredovisningen:

- tredje huvudtitelns obetecknade anslag F4. Forskningsverksamhet för
rustningsbegränsning och nedrustning har överutnyttjats,

- för verksamhetsgrenarna har inte verksamhetsmål redovisats.

Anstalten har i sin anslagsframställning begärt ökade anslag for viss
utlandsverksamhet samt för ett projekt avseende humanitär minsanering
i krigshärjade områden.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

137

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål:

Försvarets forskninganstalt skall bedriva forskning och utredningsarbete for
totalförsvaret samt till stöd för internationell säkerhet.

Resurser:

G 3. Försvarets forskningsanstalt
anslag                          1 000 kronor.

G 4. Försvarsforskning: Hänsynstagande

till A-, B- och C-stridsmedel, m.m.
ramanslag               166 175 000 kronor.

samt under tredje huvudtiteln

F 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
anslag                    18 711 000 kronor.

Resultatbedömning

Regeringen finner det otillfredsställande att de verksamhetsgrensvisa
resultaten inte har kunnat relateras till verksamhetsmål.

Resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret är - så långt
det kan bedömas - tillfredsställande.

Regeringen redovisar i propositionens bilaga 4 sina ställningstagande
med anledning av överutnyttjandet av tredje huvudtitelns obetecknade
anslag F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och
nedrustning.

Slutsatser

Regeringen har inte beräknat medel för viss utlandsverksamhet.
Regeringen redovisar i propositionens bilaga 4 sin politik avseende
humanitär minsanering i krigshärjade områden.

138

6.4 Försvarshögskolan

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

G 5, Försvarshögskolan

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift      8 324 000

Anslag     8 970 000

Förslag   13 396 000

varav 8 898 000 beräknat for juli 1995 - juni 1996

I regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 anges som uppdrag att
Försvarshögskolan skall utveckla ett system for redovisning av de olika
verksamhetsgrenarnas resultat uttryckt i kostnad per prestation så att
jämförelser kan göras dels över tid, dels mellan olika prestationer.

Försvarshögskolan redovisade den 15 januari 1994, enligt särskilt
uppdrag i regleringsbrevet, vidtagna och planerade åtgärder för att
utveckla en resultatredovisning i måttenheten kostnad per prestation.
Försvarshögskolan har i år till skillnad från tidigare år redovisat
styckekostnader med tillbakablickande jämförelse med föregående
budgetår. Detta visar att myndigheten hörsammat tidigare kritik och höjt
ambitionsnivån för resultatredovisning.

I resultatredovisningen är verksamheten uppdelad i
verksamhetsgrenar så att olika kurser redovisas separat. Vidare
redovisas kostnad för personal, lokaler och investeringar.

I sin anslagsframställning förutser myndigheten en oförändrad
verksamhet vad avser både volym och inriktning.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Försvarshögskolan skall bedriva utbildning av personal från
myndigheter, organisationer och företag för ledande befattningar
inom totalförsvaret. Försvarshögskolan skall också i syfte att få
underlag för undervisningen studera firågor som rör totalförsvaret.

Resurser:

G 5. Försvarshögskolan,
ramanslag              13 396 000 kr

139

Resultatbedömning

Försvarshögskolans årsredovisning visar att planerad verksamhet i stort
kunnat genomföras.

Riksrevisionsverket anser att resultatredovisningen i likhet med
tidigare år, är något bristfällig men att den i huvudsak bedöms vara
rättvisande. Riksrevisionsverket konstaterar vidare att den ekonomi-
administrativa kompetensen på myndigheten behöver förstärkas.

Slutsatser

Verksamhetens resultat under verksamhetsåret 1993/94 motsvarar i allt
väsentligt de krav som ställts i regleringsbrevet.

Sammantaget anser regeringen att nuvarande inriktning av
verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96. I denna inriktning
ryms även att myndigheten i syfte att få underlag för sin undervisning
skall bedriva studier i frågor som rör totalförsvaret.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

6.5 Flygtekniska försöksanstalten

G 6, Flygtekniska försöksanstalten

1993/94 Utgift

1994/95 Anslag

1995/96 Förslag

21 343 000

22 296 000

30 244 000

varav 20 030 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

G 7, Flygtekniska försöksanstalten:

Avgiftsfinansierad verksamhet

1993/94 Utgift     1 000

1994/95 Anslag    1 000

1995/96 Förslag   1 000

Flygtekniska försöksanstalten har till uppgift att främja utvecklingen av
flygtekniken inom landet.

Flygtekniska försöksanstalten

Anstalten har under budgetåret 1993/94 disponerat följande anslag:

K 6. Flygtekniska försöksanstalten

K 7. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet

140

Anstalten har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i följande Prop. 1994/95:100
verksamhetsgrenar: Aerodynamik; Struktur- och materialteknik; Bilaga 5
Flygsystemteknik; Akustik; Vindenergi; Riksmätplats för tryck.

Anstalten bedömer att resultaten svarar mot verksamhetsmålen.

Riksrevisionsverket bedömer att anstaltens årsredovisning är
rättvisande.

Anstalten har i sin anslagsframställning begärt ökade anslag med
hänsyn till kapitalkostnader för investering i ny drivanordning för
vindtunnel T1500.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål:

Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av flygtekniken inom
landet.

Resurser:

G 6. Flygtekniska försöksanstalten,
ramanslag              30 244 000 kronor.

G 7. Flygtekniska försöksanstalten:

Avgiftsfinansierad verksamhet
anslag                          1 000 kronor.

Resultatbedömning

Resultatet av myndighetens verksamhet under budgetåret 1993/94 är
tillfredsställande.

Slutsatser

Den i anslagsframställningen föreslagna inriktningen bör i huvudsak
gälla under budgetåret 1995/96, inom ramen for tillgängliga resurser.

Regeringen har inte beräknat medel för kapitalkostnader för
investering i ny drivanordning för vindtunnel T1500.

141

6.6 Totalförsvarets pliktverk

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

G 8, Totalförsvarets pliktverk

1993/94

1993/94

1994/95

1994/95

1995/96

Utgift       205 044 968¹

Utgift        11 634 000²

Anslag      193 095 000*

Anslag      14 103 000²

Nytt anslag (förslag) 314 371 000

varav 208 634 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

¹ Avser Värnpliktsverket

² Avser Vapenfristyrelsen

Riksdagen godkände den 16 mars 1994, med anledning av
regeringens förslag i propositionen (prop. 1993/94:112)
Disciplinförseelser av krigsmän m.m. (bet. 1993/94:FöU8, rskr.
1993/94:175), vad regeringen förordat om nedläggning av
Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen den 30 juni 1995 samt om
inrättande av en ny myndighet för hantering av pliktpersonal den 1 juli

1995.

Regeringen uppdrog i beslut den 24 mars 1994 åt Värnpliktsverket
och Vapenfristyrelsen att förbereda och vidta erforderliga åtgärder med
syfte att avveckla respektive myndighet den 30 juni 1995.

Chefen för Försvarsdepartementet beslutade, med stöd av regeringens
bemyndigande den 24 mars 1994 (dir. 1994:24), att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att vidta åtgärder för att inrätta den nya
myndigheten Totalförsvarets pliktverk den 1 juli 1995. Utredningen som
antagit namnet OK Pliktverket har enligt uppdraget lämnat
anslagsframställning för den nya myndigheten.

Riksdagen godkände den 15 december 1994 regeringens propositioner
(prop. 1994/95:6) Totalförsvarsplikt (bet. 1994/95:FöUl, rskr.
1994/95:78) och (prop. 1994/95:7) Lag om civilt försvar (bet.
1994/95:FöU2, rskr. 1994/95:80).

Totalförsvarets pliktverks huvudsakliga uppgifter regleras i den
antagna lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär att Pliktverket tar
över vissa uppgifter - förutom från Värnpliktsverket och
Vapenfristyrelsen - även från länstyrelsema, Räddningsverket,
Socialstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen som rör hantering av
pliktpersonal. I nämnda proposition om Totalförsvarsplikt anförde
regeringen bl.a. att inrättandet av Pliktverket borde leda till
kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster.

142

Värnpliktsverket

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Värnpliktsverket har i sin årsredovisning redovisat vilka åtgärder som
vidtagits för fullgörande av de verksamhetsmål som angetts för
myndigheten. Värnpliktsverket har enligt årsredovisningen ökat stödet
och servicen åt lokala myndighetschefer och krigsförbandschefer inom
ramen för VPV/LOKAL (ingår i Vämpliktsverkets informationssystem).
Vid 1993/94 budgetårs utgång var systemet tillgängligt för 95
myndigheter, en ökning med ca 15 jämfört med föregående år.
Värnpliktsverket har vidare omlokaliserat Mellersta vämpliktskontoret
från Solna till Näsby Park i Täby kommun.

Värnpliktsverket har vidtagit åtgärder för att minska antalet
vämpliktsavgångar. En generell översyn har gjorts i fråga om
minskning av kostnaderna för vämpliktsresor. Värnpliktsverket har
fortsatt utvecklingen av verkets informationssystem, det s.k. VIS-
projektet. Insatserna har under året i första hand inriktats mot
utveckling av det nya PROV-systemet (prövningssystem för alla prov
vid mönstring).

Värnpliktsverket har ett anslagssparande för budgetåret 1993/94 på ca
21 miljoner kronor. Detta beror huvudsakligen på effekter av
motsvarande anslagssparande från 1992/93.

Riksrevisionsverket bedömer att Vämpliktsverkets årsredovisning är
rättvisande.

Vapenfristyrelsen

Vapenfristyrelsen har till uppgift att pröva ärenden om tillstånd till
vapenfri tjänst, ombesöija uttag ning till tjänstgöring, registrering och
redovisning av vapenfria tjänstepliktiga. Vapenfristyrelsen har ansvaret
för att vapenfria tjänstepliktiga utbildas och krigsplaceras. Till
styrelsens uppgifter hör även att administrera de förmåner som
tillkommer de vapenfria under deras utbildningstid.

Vapenfristyrelsen har i sin årsredovisning delat in sin verksamhet i
prövning samt grund- och repetitionsutbildning. Under
verksamhetsgrenen utbildning redovisas särskilt försök med utbildning
till räddningsman respektive sjukvårdare. Vidare redovisas utvecklingen
av antalet avgångar under grundutbildningstiden. De särskilda
resultatkraven avseende antalet vapenfria som skall genomföra grund-
respektive repetitionsutbildning redovisas. Vidare redovisas vissa
effektmått såsom t.ex. föryngring inom funktionen Befolkningskydd och
räddningstjänst.

Av anslagsredovisningen framgår ett anslagssparande på 3 304 000
kronor. Styrelsens förklaring är uppkomna personalvakanser.

143

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen Prop. 1994/95:100
är rättvisande.                                                             Bilaga 5

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål:

Totalförsvarets pliktverk skall svara för inskrivning och redovisning av
pliktpersonal inom totalförsvaret.

Resurser:

G 8. Totalförsvarets pliktverk,

ramanslag              314 371 000 kronor.

Resultatbedömning

Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsens årsredovisningar visar att
verksamheten bedrivs med sådan inriktning att uppsatta mål i allt
väsentligt nås. Vidare anser regeringen att vad Värnpliktsverket anfört
om sitt anslagssparande är rimligt.

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att inriktningen av
verksamheten för Pliktverket kan i stora delar bygga på den verksamhet
som hittills bedrivits.

OK Pliktverket har i sin anslagsframställning hemställt om 351,8
miljoner kronor, varav 68,4 miljoner kronor avser
omställningskostnader av engångsnatur. OK Pliktverket har beräknat
avgiftsinkomsterna till 66,6 miljoner kronor.

Regeringen beräknar mot denna bakgrund medlen till 314 371 000
kronor.

144

6.7 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter
inom totalförsvaret

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Gli, Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret

1993/94 Utgift     1 000

1994/95 Anslag    1 000

1995/96 Förslag   1 000

Övergripande mål

Myndigheten for avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret skall verka för att all personal, som har sagts upp
från en anställning vid myndighet inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde, vid uppsägningstidens slut har ett nytt arbete
eller annan acceptabel lösning.

Resurer:

G 7. Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret

anslag                  1 000 kr

Myndigheten har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat antal avvecklade som fått arbete, gått i
pension m.m. (se avsnitt 2.3)

Resultatredovisningen visar att verksamhetsmålen i huvudsak har
nåtts.

Resultatbedömning

Myndighetens årsredovisning visar att de uppsatta verksamhetsmålen i
huvudsak har nåtts samt att planerad verksamhet i stort kunnat
genomförets.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse riktat invändningar
mot årsredovisningen. Verket anför att Myndigheten för avveckling av
vissa verksamheter inom totalförsvarets redovisning inte är rättvisande
på grund av felaktigt faktureringsunderlag.

Regeringen har erfarit att myndigheten vidtagit sådana åtgärder att de
av Riksrevisionsverket påtalade bristema kommer att avhjälpas.

145

10 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Slutsatser

Sammantaget gäller att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla
även för budgetåret 1995/96.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

6.8 Vissa mindre nämnder

G 10, Vissa mindre nämnder

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift     186 000

Anslag   494 000

Förslag   743 000

varav 492 000 beräknat for juli 1995 - juni 1996

Anslaget avser verksamheten vid Riksvärderingsnämnden, de lokala
värderingsnämnderna, fiskeskyddsnämnder inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde, Försvarsmaktens flyg-
föramämnd och Försvarets underrättelsenämnd.

Kammarkollegiet har i anslagsframställningen för budgetåret 1995/96
begärt 450 000 kronor. Regeringen beräknar medlen till 743 000
kronor.

6.9 Överklagandenämnden för totalförsvaret

Gli. Overklagandenämnden for totalförsvaret

1993/94

Utgift

4 241 000¹

1993/94

Utgift

3 531 000²

1994/95

Anslag

5 156 000¹

1994/95

Anslag

4 065 000²

1995/96

Förslag

8 441 000

varav 5 602 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

¹ Avser Försvarets personalnämnd

² Avser Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd

I avsnitt 2.5 föreslår regeringen att Försvarets personalnämnd läggs
ned den 30 juni 1995 och att vissa uppgifter förs över till
Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd som ombildas och byter namn till
Overklagandenämnden för totalförsvaret.

146

Regeringen beräknar medlen till Overklagandenämnden till 8 441 000 Prop. 1994/95:100
kronor. I nämnda medel ingår beräknade kostnader för avveckling av Bilaga 5
Försvarets personalnämnd.

6.10 Totalförsvarets chefsnämnd

G 12, Totalförsvarets chefsnämnd

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift       714 400

Anslag     736 000

Förslag   1 107 000

varav 734 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Kammarkollegiet har upprättat ett gemensamt bokslut för vissa av
nämnderna som ingick i förutvarande anslaget K 13. Vissa nämnder
m.m. inom Försvarsdepartementets område. Totalförsvarets chefsnämnd
samredovisas med Försvarets personalnämnd och Totalförsvarets
tjänstepliktsnämnd.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen
är rättvisande.

Någon fullständig årsredovisning har inte presenterats. Totalförsvarets
chefsnämnd har dock inlämnat en förenklad resultatredovisning med
redogörelse for verksamhetens omfattning och ekonomiskt utfell for
budgetåret.

Nämnden förutser i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 en
verksamhet med ungefär samma innehåll och omfattning som under
föregående budgetår.

I regleringsbrev för budgetåret 1994/95 föreskrivs att Totalförsvarets
chefsnämnd inte behöver lämna en resultatredovisning enligt
bestämmelserna i förordningen (1993:134) om myndigheters
årsredovisning och anslagsframställning. I årsredovisningen skall dock
en beskrivning av resultatet av verksamheten under den gångna
perioden lämnas.

Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret
(LEMO) har i delbetänkande SOU 1993:95 föreslagit att chefsnämndens
instruktion med hänsyn till dess nuvarande uppgifter bör ges en annan
utformning än for närvarande.

147

Regeringens överväganden

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Övergripande mål

Totalförsvarets chefsnämnd skall verka for samordning av de
centrala myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret.

Resurser:

G 12. Totalförsvarets chefsnämnd,
förslagsanslag 1 107 000 kr

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att de dokument som lämnats om verksamheten
ger en tillfredsställande information om verksamheten. Nuvarande
omfattning av årsredovisningen får därför anses vara tillräcklig.

Slutsatser

Chefsnämndens årsredovisning visar att verksamheten bedrivs i enlighet
med de mål som angivits.

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1995/96.

Regeringen har för avsikt att se över Chefsnämndens instruktion med
utgångspunkt i LEMO:s förslag.

6.11 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet

G 13, Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift

Anslag

Förslag

160 032

205 000

308 000

varav 204 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

Delegationen lämnar inte själv in balans- och resultaträkningar, utan
hänvisar till Kammarkollegiet som har upprättat ett samlat bokslut

148

gemensamt för vissa av myndigheterna i förutvarande anslaget K 13.
Vissa nämnder inom Försvarsdepartementets område m.m.

Riksrevisionsverket har anfört att årsredovisningen i den del som
Kammarkollegiet redovisat är rättvisande.

Delegationen har inte lämnat in fullständig årsredovisning för
budgetåret 1993/94 men har dock till Försvarsdepartementet inlämnat en
kortfattad verksamhetsberättelse som redogör för Delegationens
sammanträden och möten i arbetsutskott. Vidare redovisas kortfattat for
kostnader.

Delegationen förutser i sin anslagsframställning för budgetåret
1995/96 en verksamhet av samma omfattning som föregående år.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Övergripande mål

Delegationens uppgift är att planlägga Efterforskningsbyråns for
krigsfångar och civilintemerade verksamhet.

Resurser:

G 13. Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet,

förslagsanslag                  308 000 kr

Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att 3 980 000 kr,
motsvarande 2 653 000 kr beräknat för 12 månader, förts över till
tionde huvudtitelns förslagsanslag D 4. Överföring av och andra
åtgärder för flyktingar m.m. utgörande medel för ersättning till Svenska
Röda Korset för efterforskningsverksamhet m.m. som bedrivs enligt
avtal med staten.

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att de dokument som lämnats till
Försvarsdepartementet ger en tillfredsställande information om
verksamheten. Nuvarande omfattning av årsredovisningen får därför
anses vara vara tillräcklig.

11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

149

Slutsatser

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av Delegationens verksamhet bör gälla även för budgetåret 1995/96.

6.12 Statens haverikommission, utredning av allvarliga
olyckor

G 14, Statens haverikommission, utredning av allvarliga olyckor

1993/94 Utgift       931 950

1994/95 Anslag      890 000

1995/96 Förslag   1 378 000

varav 913 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

Statens haverikommission har sedan den 1 juli 1990 ansvaret att från
säkerhetssynpunkt undersöka alla slags olyckor och tillbud till olyckor,
oavsett om olyckan inträffar till sjöss, på land eller i luften.
Huvudansvaret för Statens haverikommission ligger på
Kommunikationsdepartementet.

Statens haverikommissions kostnader delas in i festa kostnader och
kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader.
Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Försvarsmakten betalar
de festa kostnaderna med undantag för de festa kostnader som hänför
sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfertsolyckor och
jämvägsolyckor. Dessa kostnader, som beräknas utgöra 15 % av de
totala fasta kostnaderna, skall täckas med medel från
Försvarsdepartementets huvudtitel.

Regeringens överväganden

Den av Statens haverikommission föreslagna fördelningen av de festa
kostnaderna för budgetåret 1995/96 bör gälla om inte annat kan
överenskommas mellan berörda intressenter. Vad beträffar
Försvarsdepartementets andel av de festa kostnaderna får dessa högst
uppgå till det belopp som anvisats från ljärde huvudtitelns anslag G 14.
Statens haverikommission, utredning av allvarliga olyckor.

150

6.13 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret

G 15, Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

1993/94

1994/95

1995/96

Utgift      78 973 000

Anslag     98 771 000‘>

Förslag     148 157 000²’

varav 98 771 000 beräknat för juli 1995-juni 1996

’’ Anslaget hade tidigare beteckningen E 2.

²⁾ Av anslaget tilldelas Försvarsmakten 96 180 000 kr, Statens
räddningsverk 34 466 000 kr och Arbetsmarknadsstyrelsen 17 511 000
kr.

Anslaget omfattar kostnader for stöd till den verksamhet som bedrivs
av de frivilliga försvarsorganisationer som anges i förordningen
(1994:524) om frivillig forsvarsverksamhet.

Budgetåret 1993/94 tilldelades de frivilliga försvarsorganisationerna
enbart medel i form av statsbidrag. Med hänsyn till att verksamhet som
finansieras med statsbidrag inte omfattas av bestämmelserna i
förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisningar och
anslagsframställningar har årsredovisning inte lämnats.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Bidrag ges som stöd till de frivilliga försvarsorganisationer som
anges i bilaga till förordningen (1994:524) om frivillig
forsvarsverksamhet för del av deras verksamhet att främja
totalförsvaret och som därvid omfattar bl.a. forsvarsupplysning
och rekrytering.

Resurser:

G 15. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret,

anslag 148 157 000 kr

151

Myndigheterna Försvarsmakten, Statens räddningsverk och Prop. 1994/95:100
Arbetsmarknadsstyrelsen disponerar och fördelar medlen till de Bilaga 5
frivilliga försvarsorganisationerna. Medlen ges i form av statsbidrag.

Resultatbedömning

För frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av
totalförsvaret har, i enlighet med i regleringsbrevet för budgetåret
1993/94 ställda krav på återrapportering, redovisats dels antal ingångna
avtal med kvinnlig personal, dels en lägesredovisning av arbetet med
datorisering av det ekonomiska uppföljningssystemet.

Äterrapporteringen har redovisats på tillfredsställande sätt.

Slutsatser

Regeringen vill betona de frivilliga försvarsorganisationernas
ovärderliga insats för landets försvar såväl i fred som i krig. Den fritid
och det engagemang medlemmar lägger ned i frivilligarbetet är inte
endast ett synnerligen värdefullt komplement till totalförsvaret som
sådant utan fyller även en viktig uppgift genom att, hos landets
befolkning, väcka ett allmänt forsvarsintresse. De frivilliga
försvarsorganisationerna utgör även en viktig och uppskattad länk
mellan totalförsvaret och den enskilda människan.

Det är mot den bakgrunden som regeringen vill skapa goda
förutsättningar för att de frivilliga försvarsorganisationerna skall kunna
verka.

Regeringen har av detta skäl inte ansett att anslaget G 15. Stöd till
frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret skall vidkännas
någon besparing för budgetåret 1995/96.

Fr.o.m budgetåret 1994/95 tillämpas ett nytt finansieringssystem för
frivilligorganisationemas verksamhet (prop. 1993/94:100 bil. 5).

Som stöd till frivilligorganisationemas verksamhet vad gäller bl.a.
rekrytering och försvarsupplysning tilldelas frivilligorganisationema
medel från anslaget G 15. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret. Medlen disponeras av Försvarsmakten, Statens
räddningsverk och Arbetsmarknadsstyrelsen som härefter fördelar
medlen till respektive frivilligorganisationer.

För frivilligorganisationemas utbildningsverksamhet tilldelas medel
dels från anslaget A 1. Försvarsmakten, dels från anslaget D 1.
Befolkningsskydd och räddningstjänst. Arbetsmarknadsstyrelsen tilldelas
medel genom anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst. För
budgetåret 1995/96 tilldelas det frivilliga försvarsorganisationerna för
stöd till verksamheten 148 157  000 kronor. För

152

utbildningsverksamheten bedöms 205 447 000 kronor bli avdelade,
varav 66 802 000 kronor från anslag inom det civila försvaret och 138
645 000 kronor från anslag inom det militära försvaret.

Det frivilliga försvarsorganisationerna bedöms således bli tilldelade ett
sammanlagt belopp om 353 604 000 kronor för sin verksamhet.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

6.14 Utbildning av civilpliktiga

G 16. Utbildning av civilpliktiea¹

1993/94 Utgift

119 037 000

1994/95

1995/96

Anslag   130 018 000

Förslag   204 574 000

varav 135 214 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996

’) Anslaget motsvarar närmast det tidigare anslaget D 7.
Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga.

Det civila försvarets behov av personal under höjd beredskap skall
tillgodoses genom anställda, frivilliga och civilpliktiga. Lagen om
totalförsvarsplikt, som träder i kraft den 1 juli 1995, medger att den
som skrivits in för civilplikt får en grundutbildning om högst 320 dagar
före utgången av det kalenderår när han fyller 24 år. Efter denna
tidpunkt kan grundutbildningen omfatta högst 60 dagar. Behovet i krig
skall vara styrande for inskrivningen och utbildningen av civilpliktiga.

Den nuvarande ordningen med ett särskilt utbildningssystem för
vapenfria upphör. Totalförsvarspliktiga som beviljas vapenfri tjänst skall

1 fortsättningen fullgöra denna inom ramen for civilplikten.

Överstyrelsen för civil beredskap har den 13 september 1994 till
regeringen redovisat förslag till behov av pliktpersonal varvid
utbildningsbehovet för budgetåret 1995/96 (18 månader) bedöms vara

2 850 personer för grundutbildning kortare än 60 dagar och 2 512
personer för grundutbildning längre än 60 dagar.

Överstyrelsen för civil beredskap föreslår att anslaget i de delar som
avser grundutbildning längre än 60 dagar fördelas på Statens
räddningsverk, Socialstyrelsen, Banverket, Luftfartsverket, NUTEK och
Svenska kyrkans centralstyrelse.

153

Regeringens överväganden

Resurser:

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

G 16. Utbildning av civilpliktiga,
förslagsanslag 204 574 000 kr

Slutsatser

Regeringen avser att senare besluta inom vilka verksamheter civilplikt
skall kunna fullgöras. Därefter avser regeringen göra den slutliga
fördelningen av anslaget.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.    till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 68 201 000 kr,

2.    till Kustbevakningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 512 707 000 kr,

3.    till Försvarets forskningsanstalt for budgetåret 1995/96 anvisar
ett anslag på 1 000 kr,

4.    till Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-
stridsmedel, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 166 175 000 kr,

5.    till Försvarshögskolan for budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 13 396 000 kr,

6.    till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 30 244 000 kr,

7.    till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet
for budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

8.    till Totalförsvarets pliktverk för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 314 371 000 kr,

9.   till Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000
kr,

10. till Vissa mindre nämnder for budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 743 000 kr,

154

11. till Overklagandenämnden for totalförsvaret för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 8 441 000 kr,

12. till Totalförsvarets chefsnämnd för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 1 107 000 kr,

13. till Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
308 000 kr,

14. till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 1 378 000 kr,

15.   till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret
for budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 148 157 000 kr,

16.   till Utbildning av civilpliktiga för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 204 574 000 kr.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

155

7 Ekonomisk sammanställning

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

7.1 Anslagsforteckning for fjärde huvudtiteln

Analagslittera 1995/1996

Ansl.
typ 1)

Förslao 1995/96

(tkr)

varav juli 1995
juni 1996

Tilldelat 1994/95
(tkr)

A.   Försvarsmakten m.m.

A 1. Försvarsmakten

A

59 260 534

37 175 101

36 480 943

A 2. Ersättningar för
kroppsskador

F

111 297

74 198

74 198

SUMMA A.

59 371 831

37 249 299

36 555 141

B.    Vissa Försvarsmakten

närstående myndigheter

B 1. Fortifikationsverket

0

1

1

1

B 2. Försvarets materielverk

0

1

1

1

B 3. Militärhögskolan

A

12 857

8 571

144 490

B 4. Försvarets radioanstalt

A

604 890

397 098

402 166

SUMMA B.

617 749

405 671

546 658

C.    Funktionen Civil ledning

och samordning

C 1. ÖCB: Civil ledning och
samordning

A

119 960

79 330

89 336

C 2. ÖCB: Tekniska åtgärder i
ledningssystemet m.m.

R

107 710

71 275

92 007

C 3. Civilbefåihavarna

A

53 940

35 739

35 550

C 4. ÖCB: Kompetens-
utveckling och stöd till
lånsstyrelserna

A

4 500

3 000

C 5. ÖCB: Ersättning till
kommunerna för
beredskapsförberedelser

F

243 1 21

161 786

SUMMA C.

529 231

351 130

216 893

D.    Funktionen

befolkningsskydd och
räddningstjänst

D 1. Befolkningskydd och
räddningstjänst

A

984 795

652 428

716 603

D 2. Skyddsrum m.m.

F

681 509

450 991

453 731

D 3. Förebyggande åtgärder
mot jordskred och andra
naturolyckor

0

37 500

25 000

25 000

D 4. Ersättning för verksamhet
vid räddningstjänst m.m.

F

1

1

1

SUMMA D.

1 703 805

1 128 419

1 195 335

E.    Funktionen Psykologiskt

försvar

E 1. Styrelsen för
psykologiskt försvar

A

21 814

14 472

14 631

SUMMA E.

21 814

14 472

14 631

156

' Analagslittera 1995/1996

Anal,
typ D

Förslag 1995/96

varav juli 1995
juni 1996

Tilldelat 1994/95

(tkr)

F.     Funktionen Försörjning

med industrivaror

F 1. ÖCB: Försörjning mod
industrivaror

A

102 027

67 551

80 809

F 2. ÖCB: Industriella åtgärder

R

3 549

2 297

23 096

F 3. ÖCB: Kapitalkostnader

F

251 925

167 950

167 950

F 4. Täckande av förluster till
följd av stadiga
beredskapsgarantier
m.m.

F

1

1

1

SUMMA F.

357 502

237 799

271 856

G.   övrig verksamhet

G 1. Statens
försvarshistoriska museer

A

68 201

45 247

45 300

G 2. Kustbevakningen

A

512 707

339 935

319 049

G 3. Försvarets
forskningsanstalt

0

1

1

1

G 4. Försvarsforskning:
Hänsynstagande till A-,B-
och C-etrid smedel, m.m.

A

166 175

110 117

109 234

G 5. Försvarshögskolan

A

13 396

8 898

8 970

G 6. Flygtekniska

försöksanstalten

A

30 244

20 030

22 296

G 7. Flygtekniska
försöksanstalten:
avgiftsfinansierad
verksamhet

0

1

1

1

G 8. Totalförsvarets pliktverk

A

314 371

208 634

207 198"

G 9. Myndigheten för
avveckling av vissa
verksamheter inom
totalförsvaret

0

1

1

1

G 10. Vissa mindre nämnder

F

743

492

494

G 11. överklagandenämnden
för totalförsvaret

A

8 441

5 602

9 161 °

G 12. Totalförsvarets
chefs nämnd

F

1 107

734

736

G 13. Delegationen för
planläggning av
efterforskningsbyråns
verksamhet

F

308

204

2 858

G 14. Utredning av allvarliga
olyckor

F

1 378

913

890

G 15. Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer
inom totalförsvaret m.m.

0

148 157

98 771

98 771

G 16. Utbildning av civilpliktiga

F

204 574

135 214

130 018 ^a

SUMMA G.

1 469 805

974 794

954 978

SUMMA FJÄRDE
HUVUDTITELN

64 071 737

40 361 584

39 755 492 |

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

1) R« Reservationsanslag, O- Obetecknat anslag, A» Ramanslag, F- Förslagsanslag.

Not 1 Motsvarar tidigare anslag B 3. Virnpliktsverket 193095, D 5. Vapenfristyrelsen 14103.

Not 2 Motsvarar tidigare analag G 13. Totalförsvarets tjlnetepliktanåmnd 4005, G 8. Försvarets personalnAmnd
5156.

Not 3 Motsvarar tidiager anslag D 6. Vapenfristyrelsen:Vapenfria tjänstepliktiga 130018.

158

7.2 Anslagsforteckning över den civila planeringsramen
samt totalförsvarets civila del

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Förslag budgetåret 1995/96 (1OOO-tal kr )

Dep.
Littera

Anslagsrubrik

Anslag
inom ram

Kapital
kostnader

övriga
kostnader

Totalt

Ju B 2.

Polisverksamheten
rörande brott mot rikets
säkerhet m.m.

1 800

1 800

D 1.

Domstolsverket

450

450

E 1.

Kriminalvårdsstyrelsen

525

525

UD E 1.

Kommerskollegium (del)

227

227

Fö C 1.

överstyrelsen för civil
beredskap: Civil ledning
och samordning

119 960

119 960

C 2.

överstyrelsen för civil
beredskap: Tekniska
åtgärder i
ledningssystemet m.m.

107 710

107 710

C 3.

Civilbefälhavarna

53 940

53 940

C 4.

Kompetensutveckling
och stöd till
länsstyrelserna

4 500

4 500

C 5.

Ersättning till
kommunerna för
beredskapsförberedelser

243 121

243 121

D 1.

Befolkningsskydd och
räddningstjänst

984 795

984 795

D 2.

Skyddsrum m.m.

681 509

681 509

D3.

Förebyggande åtgärder
mot jordskred och andra
naturolyckor

37 500

37 500

D 4.

Ersättning för
verksamhet vid
räddningstjänst m.m.

1

1

E 1.

Styrelsen för
psykologiskt försvar

21 814

21 814

S:a
Transp.

2 217 349

40 503

2 257 852

159

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Dep.
Littera

Anslagsrubrik

Anslag
inom ram

Kapital
kostnader

övriga
kostnader

Totalt

F 1.

överstyrelsen för civil
beredskap: Försörjning
med industrivaror

102 027

102 027

F 2.

överstyrelsen för civil
beredskap: Industriella
åtgärder

3 549

3 549

F 3.

överstyrelsen för civil
bereskap:
Kapitalkostnader

251 925

251 925

F4.

Täckande av förluster
till följd av statliga
beredskapsgarantier
m.m.

1

1

S C 3.

Funktionen Hälso- och
sjukvärd m.m. i krig

245 465

245 465

F3.

Socialstyrelsen (del)

13 365

13 365

F 5.

Smittskyddsinstitutet
(del)

7 770

7 770

K A 6.

Vägverket:
Försvarsuppgifter

43 826

43 826

A 14.

Banverket:
Försvarsuppgifter

63 486

63 486

B 1.

Ersättning för
fritidsbåtsändamäl m.m.
Delpost för
beredskapsåtgärder
inom totalförsvaret

1 942

1 942

C 1.

Luftfartsverket:
Beredskap för civil
luftfart

106 300

106 300

D 2.

Upphandling av
särskilda
samhällsåtaganden
( del)

385 734

385 734

E 4.

ÖCB: Åtgärder inom den
civila delen av
totalförsvaret

3 456

3 456

S:a
Transp.

3 173 134

251 925

61 639

3 486 698

160

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

Dep.
Linera

Anslagsrubrik

Anslag
inom ram

Kapital
kostnader

Övriga
kostnader

Totalt

RA1.

Riksskatteverket (del)

325

325

A 2.

Skattemyndigheterna
(del)

1 425

1 425

D 1.

Tullverket: (del)

90

90

D3.

Finansinspektionen (del)

1 275

1 275

1 3.

Kostnader för vissa
nämnder m.m.

135

135

Jo G 4.

Kostnader för
beredskapslagring av
livsmedel m.m.

189 589

189 589

A Al.

Arbetsmarknadsverket
(del)
Förvaltningskostnader

2 242

68 911

71 153

D 1.

Statens invandrarverk

1 350

1 350

N Al.

Närings- och teknik-
utvecklingsverket: För-
valtningskostnader (del)

9 000

9 000

E 1.

Handlingsberedskap

41 466

41 466

E 2.

Åtgärder inom
elförsörjningen

66 372

66 372

E3.

Statens oljelager:

Förvaltningskostnader

110 900

110 900

E 4.

Statens oljelager:
Kapitalkostnader

235 490

235 490

C Al.

Länsstyrelserna m.m.
(del)

240 000

240 000

M C 4.

Förvaltningskostnader
för Lantmäteriet (del)

6 000

6 000

S:a
TOTAL

3 283 214

487 415

690 639

4 461 268

161

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1153)
om väpnad styrka for tjänstgöring utomlands

Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1992:1153) om väpnad styrka för
tjänstgöring utomlands orden "Konferensen om säkerhet och samarbete
i Europa’ skall bytas ut mot "Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5.1

162

1       Utgångspunkter och inriktning...................... 3

1.1 Det säkerhetspolitiska läget.................... 3

1.2 Organisationen for säkerhet och samarbete i Europa..... 7

1.3 Besparingsåtgärder ......................... 7

1.4 Sammanfattning av budgetförslaget och anslagsstruktur ..  9

1.5 Övergång till kapitalkostnader .................. 11

1.6 Finanisering av beredskapslager inom det civila försvaret . 14

1.7 Revision av verksamheten budgetåret 1993/94 ......... 15

2       Organisations- och strukturfrågor.................... 17

2.1 Redovisning av genomförda strukturförändringar fr.o.m. 1991

års budgetproposition t.o.m. den 1 juli 1994......... 17

2.2 Principer för statsmakternas styrning av det civila försvaret  19

2.3 Avvecklingsffågor..........................26

2.4 Översyn av nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets

område ................................29

2.5 Försvarets personalnämnd och Totalförsvarets  tjänsteplikts-
nämnd .................................31

2.6 Avveckling av Krigsarkivet ....................33

2.7 Strategisk försvarsforskning....................34

2.8 Konsekvenser av EU-medlemskapet...............35

2.9 Planerings- och budgeteringssystem............... 37

3      Försvarsmakten m.m............................38

3.1 Försvarsmakten ...........................38

3.2 Ersättningar för kroppsskador ................. 100

4       Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter........... 102

4.1 Övergripande redovisning.................... 102

4.2 Fortifikationsverket........................ 102

4.3 Försvarets materielverk...................... 105

4.4 Militärhögskolan.......................... 106

4.5 Försvarets radioanstalt ...................... 109

5       Det civila försvaret............................ 111

5.1 Övergripande redovisning.................... 111

5.2 Funktionen Civil ledning och samordning.......... 115

5.3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.  .  119

5.4 Funktionen Psykologiskt försvar................ 124

5.5 Funktionen Försöijning med industrivaror.......... 126

5.6 Funktioner hörande till andra departement.......... 129

5.6.1 Hälso- och sjukvård...................... 129

5.6.2 Telekommunikationer..................... 130

5.6.3 Transporter........................... 130

5.6.4 Livsmedelsförsöijning .................... 130

5.6.5 Energiförsörjning ....................... 131

5.6.6 Övriga funktioner....................... 131

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

163

6      Övrig verksamhet............................. 132

6.1 Statens försvarshistoriska museer................ 132

6.2 Kustbevakningen.......................... 134

6.3 Försvarets forskningsanstalt................... 136

6.4 Försvarshögskolan......................... 139

6.5 Flygtekniska försöksanstalten.................. 140

6.6 Totalförsvarets pliktverk..................... 142

6.7 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter

inom totalförsvaret ........................ 145

6.8 Vissa mindre nämnder...................... 146

6.9 Overklagandenämnden för totalförsvaret........... 146

6.10 Totalförsvarets chefcnämnd ................... 147

6.11 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns

verksamhet............................. 148

6.12 Statens haverikommission, utredning av allvarliga  olyckor  150

6.13 Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom  totalförsvaret 151

6.14 Utbildning av civilpliktiga.................... 153

7      Ekonomisk sammanställning...................... 156

7.1 Anslagsförteckning for fjärde huvudtiteln .......... 156

7.2 Anslagsförteckning över den civila planeringsramen samt

totalförsvarets civila del ..................... 159

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1153)

om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands........... 162

gotab 47516, Stockholm 1994

Prop. 1994/95:100

Bilaga 5

164

o	o	o	O o	Q	Q)	O O
7		5	o		O
	o	00	oo	O	Os	Os
o	Q	CM	fr	wc	tx	fr
o	O	rx	fr	Os	oo	oo
CM	Cl	O	Os		Os	Os
					fr	rc

72	8	04 r->	sO	05 O O O O Os O
72	O	oo	Os	Cm sO
		04	LC,	o
		04	Os Os	M- 04
		04	fO 1
		04	fO 1

72	o	O	O	72 o o o o
72	o	rf	00	o
tx	o	»■H	o-
O\	Os	■^r IT)	04	—- (X Tt
		CO

72	Tt	Q	'■f	72	O	04	m	72 O	O O O
SO	OO		co	5	2		o	Os	o
CM	Cl	O	Os	72	O	C<4	o	Oc	s©
Os	OS	c*2	>o	SO	s©	O-	C4	Os	O
O	tT	Ch	IO,	'o	CC		rf	M-	04
	04		oo		”t	O\ ©s	rO	M-	—■
*o	LO						Os
*o						S©
						04

1	S8 72 o	SO Os	oo £ Os
IC,	>O LO,	TT	LO
TT	Tf	TT
	"-■< —	T-H
04	CM 04	1

O 5 72	O o o	O O O	70 O 72 O 72 O	CT) so oo co r>	c- ■'4-
Oc		t->	72 O	"t —	04
72	OO	04	70 O	oc —	r>
72	04	O	cm c4	so O	sO
			SO sO	—

Tf	Os	72 O	O O O	O	O	72	O
QC	00	Q>	o	o	O	72	O
l-H	O\	so	o	o	sO		—
	o	oo	CO	•O,	O	72	04
		72	Os	OO	c-,	tx	O
04 04	ro			04		so	04
	ro
©s
04

O	72	O	Os	Os	O	©	72	o	SO	r*2
O	72	O	oo	OO	o		s>	o	•n	—i
O	72	o	O)	Cl	o	O	72	o	04	SO
oo	72	o	Os	o	Os	«n	*O	IO,	so	oo
sO	72	o	"O	C	LO,		>		-r	oc
■M"	>		00	04	sO				o
	72	o		—		04	O)	04	TT
		—

»n	o	O	O O	SO	sO		O
o-	Q	O	O o	Q)	O	£)	o
	O	SO	— »n	•n	•n		o
	CM		O	•n	•n	so	sO
		co	co

O)	CM	Q)	o	00	oo	oc O	O
oc	OO	O		•n	m	tx	•n
	—		o	Os	Os	O
'>	or	so	sO	Os	Os	SO
				co	co
	—			•n	>n	CM

o	o	o	O o	Q	Q)	O O
7		5	o		O
	o	00	oo	O	Os	Os
o	Q	CM	fr	wc	tx	fr
o	O	rx	fr	Os	oo	oo
CM	Cl	O	Os		Os	Os
					fr	rc

O	o	O	un	O	o o	Os	Os	un	—
o	o	O	un	O	o	nt	sO	O	nt
o	CD	un	O	—	o	00	©	nt	nt
o	MD	un	nt	o	o	cn	O	O	cn
					o		CM	CM	sO
	CM				MD	SO

G	©	o o o	G	O	G	O G	G	©	G
G	©	o	O		G	G	O	©	O
m	cn	G	w,	oc	OO	G	G	©	G
©	©	Os	Os	G	G	G	G		—
CN o	b-			>	-t			T	n-
CN o	CN	G	G	G	G			CN	CM
CN	cn			CN	CN			7	1

HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR	1994	1995	1996
1000 Skatter m.m.:	334 544 493	367 121 033	409 898 895
1100 Skatt på inkomst:	45 094 401	72 017 000	86 079 000
1110 Fysiska personers inkomstskatt:	9 333 000	32 495 000	41 470 000
1111 Fysiska personers inkomstskatt	9 333 000	32 495 000	41 470 000
varav Inkomster	323 137 000	355 968 000	385 081 000
varav Utgifter	313 800 000	323 474 000	343 612 000
1120 Juridiska personers inkomstskatt:	30 008 600	33 470 000	38 827000
1121 Juridiska personers inkomstskatt	29 694 000	32 221 000	37 486 000
1122 Avskattning av företagens reserver	0	0	0
1123 Beskattning av tjänstegruppliv	1 312 000	1 249 000	1 341 000
1130 Ofördelbara inkomstskatter:	2 186 543	2 387 000	2 227 000
1131 Ofördelbara inkomstskatter	2 186 543	2 387 000	2 227 000
1140 Övriga inkomstskatter:	3 566 258	3 665 000	3 555 000
1141 Kupongskatt	456 TI4	575 000	600 000
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt	237	0	0
1143 Bevillningsavgift	0	0	0
1144 Lotteriskatt	3 109 247	3 090 000	2 955 000
1200 Socialavgifter och allm. egenavgifter:	70 024 649	86 527 000	98 119 000
varav Inkomster	231 264 904	259 295 000	280 809 000
varav Utgifter	161 240 255	172 768 000	182 690 000
1211 Folkpensionsavgift	36 386 269	39 678 000	41 815 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	7 826 230	-3 785 000	-3 904 000
varav Inkomster	53 886 821	43 891 000	44 741 000
varav Utgifter	46 060 591	47 676 000	48 645 000
1222 Allmän sjukförsäkringsavgift	12 720 000	Namnändr. (1261)
1231 Barnomsorgsavgift	382 774	0	0
1241 Utbildningsavgift	I 743	0	0
1251 Övriga socialavgifter, netto	3 179 931	Namnändr. (1250)
varav Inkomster	118 359 595
varav Utgifter	115 179 664
1250 Övriga socialavgifter, netto	0	12 721 000	11 391 000
varav Inkomster	0	131 052 000	137 800 000
varav Utgifter	0	118331 000	126 409 000
1251 Tilläggspensionsavgift, netto	0	5 678 000	6 515 000
varav Inkomster	82 912 257	88 440 000	93 072 000
varav Utgifter	82 912 257	82 762 000	86 557 000
1252 Delpensionsavgift, netto	0	0	0
varav Inkomster	1 305 322	1 359 000	1 430 000
varav Utgifter	1 305 322	1 359 000	1 430 000
1253 Arbetsskadeavgift, netto	-2 019 669	1 824 000	2 257 000
varav Inkomster	9 645 210	8 624 000	9 148 000
varav Utgifter	11 664 879	6 800 000	6 891 000
1254 Arbetsmarknadsavgift, netto	5 199 600	5 219 000	2 619 000
varav Inkomster	23 220 893	31 273 000	32 723 000
varav Utgifter	18 021 293	26 054 000	30 104 000
1255 Arbetarskyddsavgift, netto	0	0	0
varav Inkomster	1 101 653	1 127 000	1 185 000
varav Utgifter	1 101 653	1 127 000	1 185 000
1256 Lönegarantiavgift, netto	0	0	0
varav Inkomster	1 247 025	1 325 000	1 394 000
varav Utgifter	1 247 025	1 325 000	1 394 000
1257 Sjömanspensionsavgift, netto	0	0	0
varav Inkomster	28 888	31 000	33 000
varav Utgifter	28 888	31 000	33 000

1473	Jordbruks- och sockeravgifter	0	345 000	640 000
1480	Övriga skatter på varor och tjänster:	407 210	441 000	450 700
1481	Övriga skatter på varor och tjänster	407 210	441 000	450 700
2000	Inkomster av statens verksamhet:	32 105 658	23 804 778	23 064 869
2100	Rörelseöverskott:	12 114 152	9 363 161	8 737 033
2110	Affärsverkens inlevererade överskott:	553 789	404 290	521 600
2111	Postverkets inlevererade överskott	185 079	0	0
2112	Televerkets inlevererade överskott	11 809	0	0
2113	SJ:s inlevererade överskott	0	0	0
2114	Luftfartsverkets inlevererade överskott	68 900	75 000	162 000

	det finansiella systemet	0	727 000	711 268
2130	Riksbankens inlevererade överskott:	9 500 000	6 200 000	5 400 000
2131	Riksbankens inlevererade överskott	9 500 000	6 200 000	5 400 000
2150	Överskott frän spel verksamhet:	1 708 144	/ 750 871	7 827 165
2151	Tipsmedel	1 039 440	1 071 951	1 138 500
2152	Lotterimedel	668 704	678 920	688 665
2200	Ö:skott av statens fastighetsförvaltn.:	4 192 796	0	0
2210	Överskott av fastighetsförvaltning:	4 192 796	0	0
2214	Ö:skott av Byggn.styr:s verksamhet	4 192 796	0	0
2300	Ränteinkomster:	5 278 976	4 252 216	4 128 075
2310,2320 Räntor på näringslån:		118 244	62 275	59 768
2314	Ränteink. på lån till fiskerinäringen	7 144	11 571	12 321
2316	Ränteinkomster på vattenkraftslån	75	84	74
2318	Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten	952	75	25
2321	Ränteinkomster på skogsväglån	10	8	6
2322	Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet	99 815	48 637	45 677
2323	Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk	2 153	1 900	1 665
2325	Räntor på Postverkets statslån	8 095	0	0
2330	Räntor på bostadslån:	4 074 967	3 3 70 280	3 376 770
2332	Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 4 071 847		3 368 800	3 374 700
2333	Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade bamrika familjer 103		80	70
2334	Räntor på övriga bostadslån, Boverket	3017	1 400	2 000
2340	Räntor på studielån:	36 603	31 090	29 100
2341	Ränteinkomster på statens lån för universitets- studier och garantilån för studerande 90		90	100
2342	Ränteinkomster på allmänna studielån	36 513	31 000	29 000
2350	Räntor på energisparlån:	752 656	722 158	708 292
2351	Räntor på energisparlån	152 656	122 158	108 292

RRVs INKOMSTBERÄKNING HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR		1994	1995	1996
2700	Böter m.m.:	1 191 341	949 297	950 911
2711	Restavgifter och dröjsmålsavgifter	765 244	522 692	523 668
2712	Bötesmedel	416 852	414 557	415 134
2713	Vattenföroreningsavgift m.m.	3 245	48	109
2714	Sanktionsavgifter m.m.	6000	12000	12000
2800	Övr. inkomster av statens verksamhet:	1 878 485	324 002	1 724 000
2811	Övr. inkomster av statens verksamhet	1 878 485	324 002	1 724 000
3000	Inkomster av försåld egendom: 19 836 466		31 640	30 700
3100	Ink. av försålda byggnader & maskiner:	0	0	0
3110	Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner:	0	0	0
3120	Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:	0	0	0
3124	Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.	0	0	0
3125	Fortifikationsverkets förs, av fastigheter	0	0	0
3200	Övriga inkomster av markförsäljning:	833	1 000	1 000
3211	Övriga inkomster av markförsäljning	833	1 000	1 000
3300	Övriga inkomster av försåld egendom:	19 835 633	30 640	29 700
3311	Inkomster av statens gruvegendom	40 260	30 640	29 700
3312	Övriga inkomster av försåld egendom	19 795 373	0	0
4000	Återbetalning av lån:	8 311 000	6 533 004	6 179 420
4100	Återbetalning av näringslån:	779 264	108 832	107 693
4110	Återbetalning av industrilån:	0	0	0
4120	Återbetalning a v jordbrukslån:	21 155	27 154	27 138
4123	Återbetalning av lån till fiskerinäringen	21 155	27 154	27 138
4130	Återbetalning av övriga näringslån:	758 109	81 678	80 555
4131	Återbetalning av vattenkraftslån	214	248	169
4133	Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten	4 752	400	200
4135	Återbetalning av skogsväglån	24	21	18
4136	Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet	734 411	73 716	72 803
4137	Återbetalning av övriga näringslån. Statens jordbruksverk	2 816	1 593	1 265
4138	Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier	15 892	5 700	6 100
4200	Återbetalning av bostadslån m.m.:	4 291 580	3 318 870	3 004 345
4212	Återbetalning av lån för bostadsbyggande	4 286 235	3 314 000	3 000 000
4213	Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade bamrika familjer	516	.370	345
4214	Återbet. av övr. bostadslån. Boverket	4 829	4 500	4 000
4300	Återbetalning av studielån:	2 688 205	2 588 575	2 580 080
4311	Återbetalning av statens lån för universitetsstudier	71	75	80
4312	Återbetalning av allmänna studielån	2 889	2 500	2 000
4313	Återbetalning av studiemedel	2 685 245	2 586 000	2 578 000

TABELL B
RRVs INKOMSTBERÄKNING
HÖSTEN 1994, PER KALENDERÅR	1994	1995	1996
4400 Återbetalning av energisparlån:	277 618	250 000	235 000
4411 Återbetalning av energisparlån	277 618	250 000	235 000
4500 Återbetalning av övriga lån:	274 333	266 727	252 302
4514 Återbet. av lån för studentkårslokaler	181	180	170
4515 Återbetalning av lån för all männa
samlingslokaler	8 824	6 725	6 275
4516 Återbet. av utgivna startlån & bidrag	2 758	2 200	1 700
4517 Återbetalning från Portugal fonden	0	13 463	0
4519 Återbetalning av statens bosättningslån	270	0	0
4521 Återbetalning av lån för inventarier i
vissa specialbostäder	71	90	90
4525 Återbet. av lån för svenska FN-styrkor	221 039	200 000	200 000
4526 Återbetalning av övriga lån	41 190	44 069	44 067
5000 Kalkylmässiga inkomster:	14 441 043	-1 910 000	-1 547 000
5100 Avskrivningar och amorteringar:	15 448 050	510 000	1 410 000
5110 Affärsverkens avskrivningar och
amorteringar:	0	0	0
5113 Statens järnvägars avskrivningar	0	0	0
5120 Avskrivningar på fastigheter:	13 061 741	500 000	500 000
5121 Avskrivningar på fastigheter	13 061 741	500 000	500 000
5130 Uppdragsmyndts komplementkostn.	2 280 091	0	900 000
5131 Uppdragsmyndighetersm.fi. komplement
kostnader	2 280 091	0	900 000
5140 Övriga avskrivningar:	106 218	10 000	10 000
5143 Avskrivningar på ADB-utrustning	94 675	0	0
5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar
för civilt totalförsvar	11 543	10 000	10 000
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:	-1 007 007	-2 420 000	-2 957 000
5211 Statliga pensionsavgifter, netto	-1 007 007	-2 420 000	-2 957 000

6000	Bidrag från EU m m	0	1 760 000	7 417 000
6100	Bidrag från EG:s jordbruksfond	0	1 094 000	6 003 000
6110	Bidrag från EG:s Jordbruksfonds garantisektion	0	/ 050 000	5 720 000
6111	Arealbidrag och trädesersättning	0	0	3 550 000
6112	Miljöstöd	0	0	400 000
6113	Intervention	0	750 000	750 000
6114	Exportbidrag	0	300 000	300 000
6115	Djurbidrag	0	0	720 000
6120	Bidrag från EG:s jordbruksfonds utvecklingssektion 0		44 000	283 000
6121	EG-finansierade strukturstöd inom livsmedelssektornO		44 000	88 000
6122	EG-finansierade regionala stöd till jordbruket	0	0	195 000
6200	Bidrag från EG:s fiskefond	0	0	80 000
6211	Bidrag från EG:s fiskefond	0	0	80 000
6300	Bidrag från EG:s regionalfond	0	233 000	467 000
6311	Bidrag från EG:s regionalfond	0	233 000	467 000
6400	Bidrag från EG:s socialfond	0	433 000	867 000
6411	Bidrag från EG:s socialfond	0	433 000	867 000

		co	»o,		©
©		O	©		04
©	©	oo	-"t	r-	r*
o	Os		04	ir,	00
00	04	——	04	04	04
IT)	©	''t	to,

©	co	©	IO,	04	©
-r	Tf	co	o	©	'O
TT	vr,	rf		Os	T
r*	Os	Cl	04	04	CO
r-	n	o-	'O	04	04
©	ot	04	co

’T	r-	oo	IO,	ot	t"
©	oo	to,	oo	O-	O
ir,	r-	«o,	•O)	to,	O
00	©	o	r~	O-,	©
r-	Os			04	04
©	r-,	04	CO

Regeringens proposition

1994/95:100

Förslag till statsbudget för budgetåret1995/96

Propositionens huvudsakliga innehåll

STATSBUDGET

Summa kr.

968 378 657 000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1995/96 Prop. 1994/95:100

250 204 000

1400 Skatt på varor och tjänster

294 512 622

2000 Inkomster av statens verksamhet

2100 Rörelseöverskott

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster

2400 Aktieutdelning

2500 Offentligrättsliga avgifter

4000 Återbetalning av lån 9 424 809

4100 Återbetalning av näringslån 195 137

Specifikation av utgiftsanslagen 1995/96

I. Statschefen och regeringen

B Polisväsendet

16 081 744 000

C Åklagarväsendet

905 073 000

D Domstolsväsendet m.m.

3 908 085 000

E Kriminalvården

6 151 653 000

F Rättshjälp m.m.

G Övriga myndigheter

1 516 884 000

201 050 000

III. Utrikesdepartementet

A Utrikesförvaltningen m.m.

B Bidrag till vissa internationella organisationer

C Internationellt utvecklingssamarbete

D Information om Sverige i utlandet m.m.

E Utrikeshandel och exportfrämjande

F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

G Samarbete med Central- och Östeuropa

C Funktionen Civil ledning och samordning

529 231 000

D Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst

1 703 805 000

E Funktionen Psykologiskt försvar

21 814 000

F Funktionen Försörjning med industrivaror

G Övrig verksamhet

V. Socialdepartementet

C Hälso- och sjukvård

Omsorg om äldre och handikappade

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

Myndigheter under Socialdepartementet

G Jämställdhetsfrågor

VI. Kommunikationsdepartementet

A Infrastruktur

B Sjöfart

C Luftfart

D Post och telekommunikation

VII. Finansdepartementet

A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning

C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldensförvaltning

D Vissa centrala myndigheter m.m.

9 038 931 000

141 177 000

1 835 288 000

2 763 107 000

E Statliga arbetsgivarfrågor

F Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiellasystemet

G Bidrag och ersättning till kommunerna

H Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten

I Övriga ändamål

3 694 236 000

16 501 000

68 413 500 000

29 700 000 000

2 864 970 000

VIII. Utbildningsdepartementet

Förslag till statsbudget för budgetåret
1995/96

C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens
förvaltning

F Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella
systemet

Anmälan till budgetpropositionen 1995 såvitt avser
finansplanen

o	o	o	O o	Q	Q)	O O
7		5	o		O
	o	00	oo	O	Os	Os
o	Q	CM	fr	wc	tx	fr
o	O	rx	fr	Os	oo	oo
CM	Cl	O	Os		Os	Os
					fr	rc

O	o	O	un	O	o o	Os	Os	un	—
o	o	O	un	O	o	nt	sO	O	nt
o	CD	un	O	—	o	00	©	nt	nt
o	MD	un	nt	o	o	cn	O	O	cn
					o		CM	CM	sO
	CM				MD	SO

Samtliga belopp angivna i milj kr		1991	1992	1993	1994	1995	1996
1000 Skatter netto 350 913			326 021	325 890	336 915	371 730	411 824
1100	Skatt på inkomst	43 013	35 711	43 727	46 270	60 216	65 591
1111	Fysiska	15 441	8 058	8 634	8 877	18 684	22 001
	statlig inkomstskatt	19 864	17 234	17 879	19 819	23 531	25 386
	kapital	672	-6 549	-6 150	-7 244	-2 073	-624
	varav skatt	20 732	15 329	14710	11 704	15 915	16 822
	varav reduktion	-20 060	-21 878	-20 860	-18 948	-17 988	-17 446
	övriga reduktioner	-1 175	0	-423	-1 080	0	0
	restfört	-4 321	-3 138	-3 348	-3 260	-3 487	-3 466
	övriga skatter & avgifter	401	512	676	641	713	706
1121	Juridiska	19 665	19 317	30 651	30 329	34 231	36 467
	debiterat	21 777	20 833	31 950	31 641	35 579	37 822
	restfört	-2 112	-1 516	-1 299	-1 313	-1 348	-1 355
1122	Avskattning	5 000	0	0	0	0	0
	Övrigt 1100	2 908	8 336	4 441	7 065	7 301	7 123
1200	Socialavgifter, netto	72 868	64 628	65 768	60 692	89 902	101 776
		72 868	64 628	65 768	60 692	89 902	101 776
	varav intäkter	251 434	231 632	219 363	224 034	288 187	315 696
	varav arbetsgivaravg	232 505	220 568	193 757	199 852	225 743	238 173
	varav allmänna egenavg	6 558	13 420	43 308	60 466
	varav egenavg	7 043	6 494	5 748	5 561	13 917	14 438
	varav fonder	11 886	4 570	13 300	5 200	5 219	2 619
	varav utgifter	178 778	167 510	154 147	163 914	198 888	214 556
	varav till fonder	102 381	100 172	97 290	105 628	144 307	158 751
	varav utgifter	76 397	67 338	56 858	58 285	54 581	55 805
1300	Skatt på egendom	31 317	26 021	22 983	24 327	23 819	29 877
1312	Fastighetsskatt	16 112	16 916	14 646	14 726	15 261	21 560
1321	Förmögenhet, fys.	2 447	2 112	2 785	2 814	2 833	2 842
1322	Förmögenhet, jur.	62	62	0	0	0	0
	Övrigt 1300	12 696	6 931	5 552	6 788	5 725	5 475
1400	Skatt på varor & tjänst	197 254	184 129	183 609	193 547	185 478	202 204
1411	Moms	127 144	114 775	113 195	121 559	107 048	119 700
	Övrigt 1400	70 110	69 354	70414	71 989	78 430	82 504
1500	Avräkningsskatt	6 461	15 532	43
1900	Kommunregleringar			9 760	12 078	12 316	12 376
2000 Inkomster av statens verks.		38 632	52 748	35 119	32 106	23 805	23 064
3000 Inkomster av försåld egendom		561	447	5 853	19 836	32	31
4000 Återbetalning av lån		12 488	7 578	7 418	8 311	6 533	6 179
5000 Kalkylmässiga inkomster		854	-1 050	-245	14 441	-1 910	-1 547
6000 Bidrag från EU m m						1 760	7 437
7000 Extraordinära medel från EU						4 275	4 025
Al Summa intäkter under 1000		350 913	326 021	325 890	336 915	371 730	411 824
	Kommunalskatt	239 283	245 216	249 694	256 468	268 766	280 178
	Utgifter sociala avgifter Överföringar från	178 778	167 510	154 147	163 914	198 888	214 556
	socialförs.fonder	11 886	4 570	13 300	5 200	5 219	2 619
	Totala skatter (brutto)	757 089	734 177	716 432	752 097	834 165	903 940
A2 Summa intäkter under 1000 & 2000		389 545	378 769	361 009	369 021	395 535	434 888
A3 Summa intäkter under 1000 till 7000		403 448	385 744	374 035	411 610	406 225	451 014

'Jt i—( U~) '■O Tt O SO <*) O\ oo oo ITI •—'	^r CM	00 r- \© 00 r*^ i
o rq FH	_<	O\
w o\ cn	O	r-
w eq r~>	O\	fH
rq	+	in
w m r~>	+	rq
fH fH —<		i

00	un	o	r>	un	so	un		m	o	r-	Os¹⁷"¹.
SO	so	m	oo	Os	o	Os	CM	un	un	00	C"
o	un	O	m	Os	■Tt	00	m	m	r-	m	m ¹
r~		un	Tt	O	00	00	m	00	OS	un	oo
								CM	CM
r-	Tt	r-	so	CM	CM	xr	Tt	so		sO	00 I
so	oo	Tt	so	OO	SO	CM	OO	oo	rf	Tt	00 1
r-	o	r-	oo	so	un	o	o	00	^r	m	o
oo	Tt	so	_«		un	^r	Os	CM	Tf	o	un
¹	CM	CM	m	m	m	m	CM	CM
m	m	oo	oo	o	o	o	O	O	so	SO	so so
so	m	CM	CM	CM	CM		m	m	CM
CM	m	m	m	m	m	m

Polisväsendet	235	235
Domstolsväsendet	89	89
Kriminalvården	50	50
Rättshjälpen	14	14
Övrigt	12	12
Ytterligare åtgärder	-	600”

	Utgift 1993/94	Anvisat 1994/95	Förslag 1995/96	Varav för 12 månader	Besparingar 1995/96 (12 månader)	Besparingar t.o.m. 1998
A. Allmänna val m.m.	196	440	393	262	12	12
B. Polisväsendet	10.226	10.867	16.082	10.721	235	235
C. Åklagarväsendet	523	583	905	603	0	0
D. Domstolsväsendet m.m.	2.322	2.609	3.908	2.606	89	89
E. Kriminalvården	3.392	4.097	6.152	4.101	50	50
F. Rättshjälp m.m.	1.234	1.068	1.517	1.011	14	14
G. Övriga myndigheter	98	114	201	134	0	0
Ytterligare åtgärder	-	-	-	-	-	600"
Totalt för Justitie- departementet	17.991	19.778	29.158	19.438	400	1.000

övervakning	34 %
brottsutredning	27 %
samverkan	16 %
gemensamt	23 %

Allmänna val m.m.		393 198 . .	. . 16
Al.	Allmänna val	146 600 . .	. . 16
A2.	Stöd till politiska partier	230 400 . .	. . 16
A3.	Svensk författningssamling	1 518 . .	. . 17
A4.	Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.	3 879 . .	. . 18
A5.	Information och upplysning om ekonomisk brottslighet	1 . .	. . 18
A6.	Bidrag till brottsförebyggande arbete	10 800 . .	. . 19

B.	Polisväsendet	16 081 744 .	... 20
	B 1. Rikspolisstyrelsen	760 179 .	... 36
	B 2. Säkerhetspolisen	714 432 .	. . . 36
	B 3. Polishögskolan	1 .	. . . 37
	B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium 72 840 .		... 37
	B 5. Lokala polisorganisationen	14 400 792 .	. . . 38
	B 6. Utlänningsärenden	133 500 .	. . . 39
C.	Åklagarväsendet	905 073 .	... 40
	C 1. Riksåklagaren	42 962 .	... 43
	C 2. Åklagarmyndigheterna	862 111 .	... 45
D.	Domstolsväsendet m.m.	3 908 085 .	... 48
	D 1. Domstolsverket	85 268 .	... 54
	D 2. Domstolarna m.m.	3 822 817 .	... 55
E.	Kriminalvården	6 151 653 .	. . . 60
	E 1. Kriminalvårdsstyrelsen	161 999 .	... 68
	E 2. Kriminalvården	5 750 982 .	... 69
	E 3. Utlandstransporter	238 672 .	... 70
F.	Rättshjälp m.m.	1 516 884 .	... 72
	F 1. Rättshjälpskostnader	1 178 300 .	... 72
	F2. Rättshjälpsmyndigheten F 3. Allmänna advokatbyråer:	18 911 .	... 74
	Uppdragsverksamhet	1 .	... 75
	F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag 16 995 .		... 77
	F 5. Vissa domstolskostnader m.m.	249 475 .	... 77
	F 6. Diverse kostnader for rättsväsendet	53 202 .	... 78
G.	Övriga myndigheter	201 050 .	... 79
	G 1. Justitiekanslem	11 481 .	... 79
	G 2. Datainspektionen	33 994 .	... 80