Miljöpartiet de Gröna anser att skolan skall vara en skola
för alla, där barn med olika förutsättningar, från olika miljöer
och med olika religionsinriktningar fostras till att leva
tillsammans och ha respekt för varandras egenart.
Skolan skall vara en arbetsplats dit alla går med glädje, där
det är en lust att lära och arbeta och där alla känner ansvar
för varandra och för verksamheten. Skolan är landets största
arbetsplats. Eftersom barn arbetar där är det viktigt att ställa
särskilt höga krav på skolans arbetsmiljö, både den fysiska
och den psykosociala.
Utbildningen skall utgå från en medveten kunskapssyn.
Miljöpartiet förkastar föreställningen om ''objektiv
kunskap''. All kunskap och all undervisning rymmer
värderingar och därmed ett mått av subjektivitet. De
värderingar skolan står för ska vara öppet redovisade, kunna
ifrågasättas och tåla denna prövning. Eleverna ska lära sig
att själva söka kunskap på ett obundet, kreativt sätt.
En demokratisk grundsyn som utgår från att människan till
sin natur är aktiv och vill vara deltagande ska enligt
Miljöpartiets uppfattning prägla all utbildning. För att
överleva som art på jorden och rätt skydda jordens många
livsformer inför kommande generationer måste människan
utveckla en ekologisk förståelse. Det räcker inte bara att
känna till. Vi måste också förstå och respektera naturens
lagar och värdesätta livets mångfald och livsformer.
Kunskap om och vördnad för livet i ett brett ekologiskt
perspektiv är en väsentlig del av det som eleverna skall bära
med sig från skolan. Vi måste också förstå vår kulturella
särart och de historiska skeenden som format vårt och andra
människors olika samhällen. Barnen behöver insikt i sin
egen historia och vetskap om att de är med och formar
framtiden. Ett brett och medmänskligt perspektiv på
omvärlden är viktigt om denna framtid ska bli fredlig.
Förståelsen och respekten för andra folk och kulturer är
livsviktig. Idén om jämställdhet mellan könen måste
förankras tidigt. Som individer behöver barnen tycka om sig
själva sådana de är. Barn som är starka och trygga i sig själva
vågar också ge av sig själva. Ett medmänskligt perspektiv på
omvärlden blir då möjligt.
Miljöpartiet anser att undervisningen ska bygga på en
helhetssyn där människan betraktas som en medvarelse i det
stora ekologiska samspelet. Detta skall gälla alla skolformer,
från förskola till högskola och annan vuxenutbildning.
Kunskap och färdighet, teori och praktik är lika viktiga i en
sådan process. Eleverna skall uppmuntras att använda och
utveckla sin tankeförmåga, sina känslor, sin vilja, sin
handlingskraft och sin fantasi.
Undervisningen skall vara en växelverkan mellan teori och
praktik och ge eleven kunskaper som är förankrade i
verkligheten. Det estetiska och konstnärliga skall ingå som
en naturlig del i arbetet och användas som uttrycksmedel och
kunskapskälla av alla elever. Olika elever har olika förmåga
och arbetstakt inom olika områden. Undervisningen skall så
långt möjligt anpassas efter individens egen förmåga och
läggning.
Skolans arbetsformer skall genomsyras av ett
demokratiskt synsätt, med stort elevinflytande. Kritiskt
tänkande, analys och problemlösning skall ingå i alla
undervisningsmoment. Vidare måste freds- och
miljöundervisning såväl som undervisning i konfliktlösning
och samlevnad, ges ökad vikt och större utrymme i
grundskolan och gymnasiet.
Utbildningen i Sverige har genomgått stora förändringar
under de senaste åren. Förändringarna gäller alla nivåer i
utbildningssystemet. Förskolan skall enligt den nya
barnomsorgslagen vara öppen för alla. Sexårsverksamheten
har fått nya former och möjligheterna för sexåringar att börja
i grundskolan har ändrats. Den pedagogiska verksamheten
vid förskolorna har fått en tydligare knytning till
grundskolans lågstadium med förberedande pedagogiska
inslag som obligatorium.
Skolplaner, kursplaner och timplaner för grundskolan är
nya och lika genomgripande förändringar har skett inom
gymnasieskolan. Universitet och högskolor arbetar efter nya
studieplaner med ändrat linjesystem och ett helt nytt
resursfördelningssystem har genomförts. Vuxenutbildningen
har omorganiserats på ett genomgripande sätt. Så har t.ex.
Komvux inordnats i gymnasieskolans organisation. Olika
former av korttidsutbildning för arbetslösa har tillkommit.
Förskolan, grundskolan och gymnasieskolan har 1992 --
1994 drabbats av hastigt påkomna, illa genomtänkta
nedskärningar som motiverats av brist på pengar i kommuner
och stat. Detta har bidragit till att personal avskedats under
former som inneburit ytterligare svårigheter i en redan
omtumlad verksamhet.
Samhällets utveckling tillåter inte att det långsiktiga
arbetet skjuts på framtiden. Det svenska utbildningsväsendet
har ansvaret för att kommande generation kan rätt tackla
svårigheterna och rätt utnyttja möjligheterna. Miljöpartiet
önskar därför att det som framförs i det inledande avsnittet
om skolans allmänna målsättning i motionen skall
genomsyra hela verksamheten i våra skolor.
1. Förskolan
Kommunerna har skyldighet att bygga ut barnomsorgen till
full behovstäckning. Samtidigt har många kommuner, med
hänvisning till den svaga ekonomin, kraftigt skurit ner
resurserna inom barnomsorgen. I vissa kommuner har
nedskärningarna varit så kraftiga att kvaliteten blivit lidande.
Antalet barn per förskollärare har ökat över vad som kan
anses betryggande. Det finns, som socialstyrelsen påpekat,
risk för att barn tagit skada på grund av
kvalitetssänkningarna inom barnomsorgen i vissa
kommuner. Lärarförbundet har i en undersökning påtalat
allvarliga brister i såväl förskolan som grundskolan, vilka
framför allt drabbar de svagare eleverna.
Den ekonomiska situationen är sådan att många
kommuner med gällande förutsättningar inte kan bygga ut
barnomsorgen så som barnomsorgslagen kräver utan att
kvaliteten blir allvarligt försämrad. Risken är stor att
kommunerna med hänvisning till den dåliga ekonomin
fortsätter på den inslagna vägen och låter de minsta barnen få
de största känningarna av prutningarna inom den offentliga
sektorn. Miljöpartiet accepterar inte en politik som inte
garanterar trygga och goda villkor för barnen i våra
förskolor. Vi skall inte pruta på kvaliteten i barnomsorgen. I
den mån nedskärningar inom denna sektor skall göras så
måste de åtföljas av en motsvarande ökning i den informella
sektorn så att kvaliteten kan bibehållas.
Fristående förskolor i föräldraregi har redan tagit steg i
denna riktning. Vid så kallade föräldraaktiva förskolor utför
föräldrarna själva vissa arbetsuppgifter (städning, inköp,
vissa enklare reparationer, matlagning, etc) och kan därmed
hålla en god kvalitet i den pedagogiska verksamheten
(förskollärarnas arbete) trots att föräldrakooperativen ofta
har lägre bidrag från kommunen än vad motsvarande
kommunala förskolor har. Vid förskolor där föräldrarna utför
relativt stora insatser (upp till 2 timmar/vecka) är vinsterna
så stora att avgifterna, trots lägre bidrag, kan hållas lägre än
vid de kommunala förskolorna.
1.1 Föräldraaktivitet och ändrad skattelagstiftning
I många kommuner gör man bedömningen att det
ekonomiska läget är så kärvt att valet står mellan att inte
uppfylla kravet på fullt utbyggd barnomsorg och att bygga
ut men då med lägre kostnad per barn, vilket i nuläget som
regel betyder sänkt standard. En lösning är att ge föräldrarna
en möjlighet att genom egna insatser möjliggöra en
utbyggnad av barnomsorgen men med bibehållen kvalitet.
För att ge föräldrarna vid de kommunala förskolorna samma
möjlighet som föräldrakooperativen redan har, så måste nu
gällande skattelagstiftning ändras så att den ekonomiska
vinsten av föräldrarnas insatser inte beskattas som lön för
arbete eller betraktas som skattepliktig förmån.
Vi föreslår därför en ändring i skattelagstiftningen så att
värdet av föräldrars arbete vid alla former av föräldraaktiva
förskolor undantages från beskattning. En sådan förändring
skulle medföra så stora fördelar att även med relativt
blygsamma föräldrainsatser skulle kommunen få lägre
kostnad per barn, föräldern minskad barnomsorgstaxa och
barnen väsentligt förbättrad barnomsorg.
1.2 Föräldraaktivitet och förskollärarutbildning
Att arbeta som förskollärare (eller barnskötare) vid en
föräldraaktiv förskola innebär en något annorlunda
lärarsituation än den som råder vid en vanlig kommunal
förskola. Rätt skött innebär denna situation stora positiva
inslag genom närmare kontakt mellan föräldrar och personal,
snabb respons från föräldrar och barn vid olika pedagogiska
och praktiska åtgärder vid förskolan, etc. Det finns dock skäl
att uppmärksamma detta nya inslag i förskollärarnas
verksamhet. I förskollärarutbildningen bör den nya situation,
som samarbetet med föräldrar innebär, behandlas så att
förskolläraren rätt kan utnyttja den nya pedagogiska
situationen till barnens bästa.
1.3 Nya krav på förskollärarnas metodikutbildning
Under senare år har förskolans verksamhet på olika sätt
knutits till grundskolan. Den pedagogiska inriktningen har
speciellt i fem- och sexårsverksamheten fokuserats på
grundskolans första år. Förskolan är målmedvetet
förberedande för grundskolan. Förskolans pedagogiska
arbetsuppgifter har därmed också ändrat karaktär. Så vet vi
t.ex. idag att systematiska språklekar i förskolan kan
väsentligt reducera senare problem med läs- och
skrivsvårigheter i grundskolan. Genom att förskollärare får
tid att göra regelbundna, systematiska observationer kan
också varje barns utveckling följas. Dessa nya inslag och
möjligheter i förskollärarens pedagogiska arbete skall
uppmärksammas i lärarutbildningen. Så bör t.ex.
kunskaperna i förberedande språkträning för att minska
problemet med dyslexi i grundskolan ges i
förskollärarutbildningen. Kunskaper och färdig-heter i
observationsteknik och kopplingen mellan dessa
observationer och åtgärdsprogram i det dagliga arbetet bör
stärkas (inklusive träning i effektiva utvecklingssamtal med
föräldrar).
1.4 Förskolan -- en integrerad del i utbildningssystemet
Sexårsverksamheten och den förberedande verksamheten
för femåringar som skall börja skolan vid sex års ålder är en
viktig del i förskolans verksamhet. Förskolans hela
pedagogik har på ett annat sätt än tidigare siktet inställt på
fortsättningen i grundskolan. Genom att förskolan numera
har en så tydlig pedagogisk uppgift bör skolplaner för
verksamheten tas fram så att förberedelserna för
grundskolans arbete synliggörs och lättare kan utvecklas.
Ansvaret för detta bör läggas på enskilda kommuner och en
förskoleplan skulle med fördel kunna ingå som en del i den
skolplan som varje kommun skall ha för den kommunala
skolan. Skolverket bör därvid ha det övergripande ansvaret
och bland annat ge kommunerna vägledning i vad en
förskoleplan skall innehålla. Skolverket bör också ha det
övergripande ansvaret för tillsynen av förskolans
pedagogiska verksamhet. Ansvaret för den direkta tillsynen
skall ligga på kommunerna.
2. Grundskolan
Grundskolan har under de senaste åren fått ändrade
arbetsdirektiv i en rad olika hänseenden, från nya skolplaner,
kursplaner och krav på lokala arbets-planer till ny
organisation och nytt huvudmannaskap. Även om det är
lockande att återföra en del av det förändrade till en
organisationsform med en tydligare fokusering på det
pedagogiska arbetet så bör man avstå i dagsläget. Det skolan
framförallt behöver under den närmaste perioden är arbetsro.
De redan beslutade förändringarna måste få sättas i verket
och utvärderas i lugn takt. De förändringar som är påkallade
är i huvudsak sådana åtgärder som krävs med hänsyn till de
nedskärningar som skett i skolans resurser. På några punkter
behövs åtgärder så att elevernas trygghet och rätt till adekvat
hjälp kan garanteras.
2.1 Specialundervisning för elever med specifika läs- och
skrivsvårigheter
Nedskärningarna i grundskolan har medfört större klasser
men också mindre antal speciallärare, fritidspedagoger,
skolvärdinnor, skolsköterskor etc. Det är i denna situation
viktigt att tydliga direktiv utarbetas av Skolverket om hur
tillgången på t.ex. speciallärare för elever med specifika läs-
och skrivsvårigheter skall vara. Skolverket bör också tillse
att tillgången på lämpligt övningsmaterial, text-talböcker,
datorprogrammerade övningsuppgifter etc. finns tillgängligt,
t.ex. genom samverkan med SIH eller förlag med erfarenhet
av liknande material. Likaså bör Skolverket kunna medverka
till att lämpliga diagnosinstrument finns att tillgå i landet.
2.2 Utbildning av speciallärare och lärare i grundskolan i
speciell metodik för träning och undervisning av elever med
specifika läs- och skrivsvårigheter
I utbildningen av speciallärare måste kunskap om dyslexi
och metodik för dyslexibehandling få en framskjuten plats.
Ytterst få speciallärare har idag tillräckliga kunskaper för att
rätt omhänderta elever med läs- och skrivsvårigheter. Även
i den ordinarie lärarutbildningen måste läs- och
skrivsvårigheter behandlas mer omsorgsfullt. Man räknar
med att ca 10 procent av barnen har specifika läs- och
skrivsvårigheter. Det innebär att ca 100 000 barn skall tas om
hand och få en adekvat hjälp så att de inte lämnar skolan med
ett livslångt handikapp med stora psykosociala
konsekvenser. För att påskynda möjligheterna att få adekvat
hjälp till dessa elever bör fortbildning anordnas för de
speciallärare som redan arbetar i grundskolan. Kortare
informationskurser bör också ges för låg- och
mellanstadielärare.
2.3 Utveckla hemspråksundervisningen i grundskolan
Hemspråksundervisning för invandrarbarn är en fråga om
rätt till egen identitet och möjligheter att med bibehållen
självkänsla och trygghet kunna växa in i det svenska
samhället. Elever med ett visst hemspråk är ofta utspridda på
olika skolor och i olika klasser, det är svårt att finna
kompetenta hemspråkslärare, det är svårt att samordna
scheman på ett praktiskt sätt med undervisning i andra
ämnen, etc. Dessa svårigheter får inte leda till att man brister
i verksamhetens kvalitet. Kravet på god
hemspråksundervisning får inte svikas med hänvisning till
svårigheter som faktiskt går att övervinna med rimliga
insatser och god planering.
När skolan drabbas av sparkrav på grund av kommunernas
försämrade ekonomi så är det stor risk att just
hemspråksundervisningen drabbas extra hårt. Miljöpartiet
vill särskilt framhålla att minoritetsgruppers rätt till
hemspråksundervisning skall skyddas. En viktig
förutsättning är naturligtvis tillgången på goda
hemspråkslärare. Hemspråkslärare skall ha god
lärarutbildning och erbjudas möjlighet till lärarutbildning i
flera ämnen. Deras verksamhet skall inte särbehandlas vid
skolan utan hemspråksläraren skall inordnas i kollegiets
arbete och få en fastare plats i lärarlaget. De hemspråkslärare
som nu är verksamma och inte har lärarutbildning skall
erbjudas kvalificerad fortbildning. Skolledningen måste
ansvara för att organisation och schemaläggning av
hemspråksundervisning sker på samma sätt och med samma
krav på smidighet som ställs för övriga ämnen i skolan. Detta
ställer stora krav på skolledningen-- att samordna mellan
rektorsområden och ofta även över kommungränser.
Hemspråksundervisning skall tydliggöras även för de
elever som har svenska som modersmål så att alla vid skolan
rätt förstår och kan värdesätta att hemspråksundervisning ges
vid skolan. Detta fordrar medvetna insatser från
skolledningens sida. Risken finns annars att attityder mot
hemspråksundervisning uppstår som kan hämma
studielusten för dem som följer undervisningen och i
olyckliga fall underblåsa främlingskap mellan olika grupper
av elever. Svenska som andraspråk bör prioriteras. Möjlighet
till kompletterande språkhjälp för elever som på grund av
brister i språkförståelse får svårigheter med
kunskapsinhämtande i andra ämnen måste finnas för att inte
dessa elever skall löpa risken att sacka efter i studierna i en
omfattning som senare kan vara svårt att ta igen.
2.4 Åtgärder mot mobbning
En rad undersökningar har gjorts för att kartlägga
förekomsten av mobbning i den svenska grundskolan.
Resultaten är entydiga. 9--10 procent av barnen är mobboffer
under någon period och ca 7 procent är mobbare. Det finns
ca 100.000 elever i svenska skolor som är mobboffer.
Undersökningarna visar också att i de flesta fall så vet varken
mobboffrets klasslärare eller föräldrar om att barnet är utsatt
för mobbning.
Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en elev
att kunna känna sig trygg i skolan och slippa bli föremål för
övergrepp och förnedrande behandling. Ingen elev skall vara
rädd för att gå till skolan på grund av mobbning och ingen
förälder skall behöva oroa sig för att hans eller hennes barn
skall utsättas för något sådant. Ändå är det så att mobboffren
är en stor och av många skolor försummad elevgrupp, som
genomlever sin skoltid med ständig ångest, otrygghet och
dålig självkänsla. Nedvärderingen av det egna jaget blir
ibland så fullständig att självmord upplevs som enda
utvägen.
Miljöpartiet föreslår att program mot mobbning (program
för upptäckt av mobbning, åtgärder, uppföljning och
förebyggande av mobbning) skall finnas i funktion vid varje
svensk skola. Övergripande ansvar torde kunna tas av
Skolverket.
2.5 Fritidsverksamheten
Skolbarnomsorg i form av fritidsverksamhet i anslutning
till skolan är numera en lagstadgad rättighet för barn t.o.m.
årskurs 6. Detta motiveras naturligtvis av att det snarare är
regel än undantag, åtminstone i större städer och samhällen,
att båda föräldrarna förvärvsarbetar. Barn under 13 år skall
inte behöva vara nyckelbarn. Fritidsverksamheten har också
stora och viktiga uppgifter i samarbetet med skolan.
Fritidspedagogernas verksamhet är på många skolor
integrerade i klassrumsarbetet. Programmen på fritids
kompletterar också ofta klassundervisningen genom olika
aktiviteter som är kopplade till aktuella
undervisningsmoment. Det är viktigt att skolorna inte av
besparingsskäl gör avkall på kvalitetskrav för
fritidsverksamheten. Tillsynen över denna del i skolans
verksamhet är illa organiserad. Skolverket bör få tydliga
direktiv om att skolbarnsomsorgen vid en skolas
fritidsverksamhet faller inom Skolverkets tillsynsansvar.
Fritidshemmens personal är en viktig vuxenkontakt för
barnen och kan för barn med sociala problem i familjen få
avgörande betydelse. Skolbarnomsorgen borde därför knytas
till kommunernas ungdomsverksamhet vid fritidsgårdar och
ungdomsgårdar. De fritidspedagoger som också deltar i
dessa verksamheter skulle kunna bli en viktig resurs för
ungdomar som av olika skäl tillhör en riskgrupp med tanke
på alkohol, narkotika och kriminalitet. Betydelsen av en
trygg kvarstående vuxenkontakt, etablerad före 12 års ålder,
kan vara avgörande för den pojke eller flicka som under
tonåren hamnar i sociala situationer som är osäkra och
riskfyllda. Denna samordningsmöjlighet bör
uppmärksammas och de formella förutsättningarna borde
finnas inom ramen för redan påbörjade gemensamma projekt
för de olika sektorerna. Kanske kan initiativet och
samordningen i detta fall läggas vid länsstyrelserna. Frågan
bör belysas och förslag till praktiska lösningar tydliggöras
för att underlätta för kommunerna att utnyttja de fördelar
som den utökade fritidsverksamheten vid skolorna kan ge.
2.6 Brister i nuvarande tillsyn av skolan
Beslut och ansvar för skolans verksamhet har
decentraliserats. Mycket av tidigare SÖ:s uppgifter har förts
över på kommuner och enskilda skolor. Detta gagnar
möjligheterna till lokala initiativ och utnyttjande av lokala
fördelar. Det stimulerar också till större engagemang i
skolfrågor i kommunerna och vid de enskilda skolorna.
Skolan har under samma period också genomgått stora
förändringar i sin verksamhet, med nya skolplaner, etc. Detta
har dessutom skett i en tid när skolorna i många kommuner
fått vidkännas mycket kraftigt minskade ekonomiska
resurser. Decentralisering av verksamhetsplaneringen, nya
skolplaner och minskade resurser är, var och en, förändringar
som borde leda till ökad uppmärksamhet på elevernas
situation. Tillsynen borde i en sådan situation skärpas så att
elevernas rättigheter till likvärdig utbildning och trygghet i
skolan kan garanteras.
Skolverket har huvudansvaret för tillsynen av skolan.
Kommunerna har ansvar för att den direkta tillsynen sker.
Det naturliga vore att Skolverket, med ett övergripande
ansvar, tillser att kommunerna får information om vad som
förväntas av dem och sedan kontrollerar att kommunerna
verkligen bedriver en aktiv tillsyn enligt anvisningarna.
Riksdagens revisorer konstaterade i sin granskning av
tillsynen (1993/94:RR11) att det förelåg, milt uttryckt, stora
brister i tillsynsverksamheten. Bristerna måste omedelbart
åtgärdas och Skolverket få ett mycket tydligt uppdrag med
plikt att redovisa resultaten av vidtagna åtgärder direkt till
riksdagen.
2.7 Tillsyn med bredare ansvar
För närvarande sker tillsynen endast i vissa mycket snäva
avseenden, som ligger nära kraven på tillstånd att driva skola.
Tillsyn av undervisningens innehåll och kvalitet, förekomst
av mobbning, möjligheter till elevdemokrati, resurser för
barn med läs- och skrivsvårigheter, risk för otillbörlig
indoktrinering, tillgång till god skolhälsovård, etc.
förekommer i alltför liten utsträckning. Av remissvaren på
revisorernas granskningsrapport får man intrycket att dessa
aspekter borde falla inom ramen för ''uppföljning och
pedagogiskt utvecklingsarbete''.
Frågan om tillsyn aktualiseras i och med att många
fristående skolor tillkommit under de senaste åren.
Kommunerna har ingen tillsyn av fristående skolor och
Skolverket, som ansvarar för tillsynen, har mycket glesa
besök och ett alltför grovmaskigt bedömningsnät. Inte minst
med tanke på de fristående skolornas framtid och den
ryktesflora som vuxit fram kring vissa av dessa skolor
(speciellt de med skolans målsättning förankrad i någon
speciell religion), borde tillsynen ske med extra stor omsorg.
Elevernas rättigheter, enligt vad skollagen som helhet
omfattar, måste garanteras även vid fristående skolor.
Miljöpartiet är för en mångfald av pedagogiska metoder och
speciella inriktningar. Vi vill emellertid inte medverka till
fristående skolor där samhällets tillsyn sviktar och elevernas
rättigheter och personliga integritet inte kan garanteras av
samhället.
Tillsynen bör alltså utökas så att den även täcker
undervisningens innehåll och sociala aspekter. Frågan om
inte kommunernas direkta tillsyn även borde omfatta de
fristående skolorna, bör tas upp. I det sammanhanget bör
också formerna för de fristående skolornas plats i de
kommunala skolplanerna stadfästas.
2.8 Resursfördelning efter barnens behov
Fördelning av anslag till skolor sker inom kommunen
enligt av kommunerna utarbetade
resursfördelningsmodeller. Även om många kommuner ännu
ej har hunnit slutföra arbetet med resursfördelningsregler så
kan dock konstateras att man som regel eftersträvar system
där fördelningen sker med hänsyn taget till barnens behov,
anslagens storlek återspeglar olika sociala faktorer och antal
barn med speciella behov. Ofta gäller emellertid
fördelningssystemet endast de kommunala skolorna medan
fristående skolor tilldelats medel efter andra grövre
principer. Det är viktigt att de fristående skolorna får samma
ekonomiska möjligheter som de som gäller vid motsvarande
kommunala skolor.
Vad gäller förskolorna så har genom gällande
barnomsorgslag givits garantier för att fristående förskolor
skall ha kommunalt bidrag som inte skäligt avviker från vad
motsvarande kommunala förskolor får. Samma regel bör
gälla även för fristående skolor inom grundskolan. De
fristående skolornas plats i kommunen bör tydliggöras, inte
bara genom likhet i kommunala anslag. De fristående
skolorna är, liksom de kommunala, en för kommunens
invånare gemensam angelägenhet. Den fristående skolans
pedagogiska verksamhet utgör ett viktigt bidrag till det
pedagogiska arbetet inom kommunen och kan i det
ömsesidiga utbytet ofta fungera som banbrytare och anvisa
nya alternativ för pedagogiken vid de kommunala skolorna.
Det är därför också naturligt att även de fristående skolornas
mål och verksamhetsbeskrivningar tas med i den kommunala
skolplanen.
Miljöpartiet föreslår att de fristående skolorna garanteras
medel enligt samma resursfördelningsprinciper som gäller
för skolor i kommunens egen regi.
3. Gymnasieskolan
En beredning med uppdraget att följa och utvärdera den
nya gymnasieskolan har tillsatts. Gymnasieskolans
organisation och innehåll har under den gångna
mandatperioden genomgått stora förändringar. Här, liksom i
grundskolan, är behovet av arbetsro stort. När det gäller
förändringar i gymnasieskolan såväl som i grundskolan så
konstaterar vi att det som behövs för närvarande snarast är
stopp för ytterligare förändringar. De nya arbetsformerna bör
få tid att sätta sig och en utvärdering bör ske med omsorg
innan vidare omorganisation görs. Den nya ordningen tillåter
också stor variation inom givna ramar. Detta skapar goda
förutsättningar till lokala förändringar av gymnasieskolan
med ledning av de erfarenheter som växer fram. En kommitté
har redan tillsatts med direktiv att följa den pågående
utvecklingen i gymnasieskolan. Denna kommittés rapport
skall läggas till grund för eventuella förändringar i
gymnasieskolan.
3.1 Tilläggsdirektiv för kommittén som följer den
pågående utvecklingen i gymnasieskolan
Kommitténs utvärdering skall speciellt uppmärksamma
kvaliteten i under-visningens innehåll. Det är viktigt att den
ökade undervisningen i vissa bas-ämnen verkligen också ger
till resultat en ökad kvalitet i kunskapen och att inte priset
för detta, i form av sänkta kunskaper och färdigheter i andra
ämnen, blir för högt.
Många elever har ett annat språk än svenska som
hemspråk. Deras situation bör uppmärksammas speciellt.
Mycket av det som anförts om hemspråksundervisning för
grundskolan i denna motion gäller även gymnasieskolan
(2.3) och skall granskas speciellt av kommittén. För den
grupp gymnasieelever som ännu ej tillägnat sig svenska
språket så väl att de kan följa undervisningen i alla ämnen är
det viktigt att stöd kan ges i de ämnen där så behövs.
Hemspråksundervisning, som ett av flera ämnen som kan
väljas inom ramen för individuellt val, bör också ägnas
speciell uppmärksamhet.
Det är också viktigt att man i uppföljningen av den nya
gymnasieskolan även uppmärksammar övriga aspekter på
skolans uppgifter. Elever som lämnar gymnasieskolan skall
framför allt ha med sig en stark lust att lära, en vördnad för
livet och förståelse för miljöfrågornas betydelse för livet på
jorden samt en brett förankrad insikt om demokratiska
värden och rättvisa i ett internationellt perspektiv.
Gymnasieskolan får inte brista i dessa sina tre viktiga
huvuduppgifter. Miljöpartiet vill att utvärdering i dessa
aspekter får en framskjuten plats i direktiven för
gymnasiekommitténs arbete.
4. Universitet och högskola
Kanske är universitet och högskolor den del i den svenska
utbildningen som under 1992--1994 haft de mest
genomgripande förändringarna. Många förändringar har
varit till det bättre. Så fungerar t.ex. det nya
resursfördelningssystemet någorlunda väl. Många åtgärder
rörande universitet och högskolor har emellertid varit hastigt
påkomna och dåligt genomtänkta. Här behövs en översyn
och åtgärder för att rätta till uppkomna missförhållanden.
Det gäller till exempel de hastiga och svajiga överföringarna
av mycket stora kapital från löntagarfonderna till nystartade
stiftelser för forskning. En dylik låsning av stora resurser
visade sig obetänksamt och har resulterat i ökade svårigheter
att frigöra resurser för att åtgärda de brister som
grundforskningen vid svenska universitet och högskolor dras
med sedan lång tid.
Grundutbildningen har fått en relativt bra organisation.
Forskarutbildningen har emellertid snarast försämrats, yngre
forskares möjligheter har inte förbättrats och
grundforskningens resurser är otillräckliga och osäkra.
Problemet med snedrekrytering, såväl social snedrekrytering
som skev könsfördelning, har inte beaktats och låsningen av
tjänstestrukturen har lett till ett i internationella hänseenden
mycket stelt system. Här behövs åtgärder av olika slag på
alla nivåer men framför allt inom högre utbildning
(forskarutbildning) och universitetsforskningen.
4.1 Grundutbildning
Grundutbildningen har omstrukturerats med i vissa
avseenden goda resultat. Ett myller av linjer har reducerats
till en mer flexibel och överskådlig struktur, bättre anpassad
till studenternas behov av fria val av studievägar. Bristande
överskådlighet är dock fortfarande ett problem liksom
svårigheter för tvärvetenskapliga utbildningar över
fakultetsgränserna.
4.1.1 Förbättrad yrkesutbildning
Många yrkesutbildningar ligger kvar eller har förts in
under universitet och högskolor med motiveringen att
grundutbildningen skall vara forskningsanknuten. Det är
emellertid långt ifrån självklart att detta gagnar alla
yrkesutbildningar. Hushållslärare, vårdpersonal, psykologer,
o s v har kanske inte i första hand behov av att få utbildning
i forskningsmetodik och egen vetenskaplig verksamhet.
Många utbildningar förflackas och blir otydliga genom att
lärare i utbildningen har sina kvalifikationer inom
ämnesområdets vetenskapliga del men kanske saknar den
yrkesmässiga erfarenheten. Många klagar över att
utbildningar inte ger en yrkesidentitet, att undervisande
personal inte duger som yrkesförebilder, att undervisningen
inte sker i nära kontakt med den verklighet som yrket sedan
gäller, etc. Miljöpartiet föreslår att en utredning tillsätts för
att ta fram förslag till en lämplig utformning av de rena
yrkesutbildningar som nu är förlagda till universitet och
högskolor och utarbetar förslag till hur dessa utbildningar
bäst lokaliseras och struktureras.
4.1.2 Studiefinansiering med rimligare villkor
Studiestödet för grundutbildningen skall ses över och det
nuvarande systemet ersättas med ett system som inte leder
till orimlig skuldsättning med näst intill omöjliga
återbetalningsformer. Systemet får inte heller låsas genom så
hårda krav på studietakt att studenter avskräcks från att välja
mer krävande utbildningar eller att institutioner frestas till
studiemedelsvänliga kurser där genomströmningen är
överdrivet snabb.
4.1.3 CSN-kortet för tågresor skall var kvar
Regeringen förslår att nuvarande nedsättningar för
studerandes resor tas bort. CSN-kortet bör även i
fortsättningen gälla för reserabatter enligt tidigare regler.
Miljöpartiet avsätter 127 500 000 kronor för ändamålet i
budgetmotionen.
4.1.4 Underlätta ämneskombinationer över
fakultetsgränserna
Möjligheter att fritt välja ämneskombinationer skall
underlättas. Kurserna bör utformas så att det i större
utsträckning än vad som nu är fallet går att kombinera ämnen
från olika fakulteter, t.ex. tekniska ämnen med biologi och
psykologi. Denna typ av tvärvetenskapliga utbildningsvägar
måste aktivt underlättas för att de av hävd hårda
restriktionerna för denna typ av tvärvetenskapliga studier
skall kunna brytas. Universiteten bör öka samordningen i
kursplaneringen och förbättra informationen till studenterna
om olika möjligheter till ämneskombinationer.
4.1.5 Utbildning för ekotekniker och miljöekonomer
En yrkesgrupp som samhället i en snar framtid kommer att
efterfråga är ekotekniker, d.v.s. personer med utbildning
inom teknik och biologi, teknik och medicin , ekonomi och
biologi och med gedigen kunskap i ekologi. Personal som
har kunskap inom gränsområdet mellan biologi, ekologi,
ekonomi och teknik behövs i arbetet att anpassa byggnation,
sophantering, avloppsrening, energiproduktion,
varuproduktion och återvinning, dricksvattenhantering, o s v
till moderna krav. Denna personal behövs för att
miljövänligare alternativ skall kunna ersätta otidsenliga
lösningar som genom tradition har fäste i den nuvarande
verksamheten. Deras kunskap kan också bidra till att nu
verksamma, traditionellt utbildade ingenjörer och ekonomer
får lättare att ta till sig nya tekniker och nya synsätt.
Dylika utbildningar har införts i mindre skala och då ofta
i speciella syften, t.ex. utbildning av miljöskyddsinspektörer.
Behovet av miljökunnig personal inom olika sektorer
(teknik, trafik, ekonomi, etc) bör kartläggas. Vi föreslår att
en utredning tillsätts för att utvärdera existerande
utbildningar på området samt med ledning av denna
utvärdering utarbeta ett förslag till en ordnad utbildning i stor
skala av de olika ekotekniker, miljöekonomer och miljö- och
hälsoskyddsinspektörer som behövs för att möjliggöra en
effektiv övergång till ett hållbart samhälle.
4.1.6 Bruksanvisning för akademiska grundexamina
Många C- och D- kurser vid universitet och högskolor har
det dubbla syftet att dels vara den bas från vilken de
studerande skall fortsätta till forskarutbildningen och dels
(för flertalet studerande) vara avslutningen på den utbildning
som ligger till grund för deras yrkesverksamhet. För flertalet
ämnen vid t.ex. humanistiska och samhällsvetenskapliga
fakulteter är denna dubbla funktion otydlig. Studenterna vet
ofta inte ens vilka villkor som gäller för en fortsatt
forskarutbildning och vad den leder till för arbetsmöjligheter.
Inte heller vet de vilka förvärvsmöjligheter som står öppna
med den utbildning som de just genomgått.
Samma okunnighet finns på avnämarsidan. Arbetsgivare
såväl inom näringslivet som inom den offentliga sektorn
saknar god information om vad olika utbildningar ger för
yrkesmässig kompetens. Det duger inte att hävda att många
utbildningar är ''fria'' och inte avser att vara direkta
yrkesutbildningar. I dessa fall är behovet större än någonsin
av en genomlysning av utbildningens möjliga användbarhet
i samhället. Här bör en myndighet med övergripande ansvar,
t.ex. det nya kanslersämbetet, få i uppdrag att med hjälp från
olika universitet och högskolor ta fram bra
informationsmaterial-- ett riktat till studenter som
information inför studieval och yrkesval och ett för
marknaden för rätt utnyttjande av utbildad arbetskraft. Viss
sådan information finns men är alldeles otillräcklig.
4.1.7 Karriärhinder för kvinnor i grundutbildningen
Sett i stort så råder inte någon allvarlig skevhet i
könsfördelningen i grundutbildningen vid universitet och
högskolor. Undantag finner vi i vissa ämnesgrupper, t.ex.
tekniska och medicinska utbildningar. I dessa senare ämnen
kan man förvänta sig en långsam utjämning med tiden.
Insatser som behövs handlar sannolikt i första hand om olika
typer av information samt att lärare i gymnasiet i tekniska
ämnen uppmärksammar problemet och anpassar
pedagogiken så att skillnader i grundinställning till ämnet
initialt inte resulterar i onödiga könsskillnader i
kunskapsinhämtande.
Trots att ungefär lika många kvinnor som män deltar i
grundutbildningen så är det en markant övervikt för män
bland dem som går vidare till forskarutbildning. En del av
orsakerna till detta står antagligen att finna i
grundutbildningens slutskede. Ofta används det mindre
forskningsarbete som utförs på C- och D-nivå som merit vid
antagningen till forskarutbildningen. Det finns många tecken
på att män i större utsträckning än kvinnor väljer
uppsatsämnen direkt inom handledarens forskningsprojekt.
Resultatet blir att kvinnor får en något svårare uppgift samt
att de eventuellt inte är lika välkomna i forskarutbildningen
som de manliga studerande som redan arbetar i handledarens
projekt. Institutionerna bör uppmärksammas på detta
problem och vidtaga åtgärder så att kvinnliga studerande inte
drabbas av skillnader i förutsättningar att gå vidare till
forskarutbildning.
Tänkbara åtgärder är många och olika för olika
institutioner; från tydlig information om nackdelarna med
olika strategier vid val av uppsatsämne till aktiva åtgärder för
att kompensera brister i handledning och kursgivning.
Frågan om skillnader för män och kvinnor vad gäller yttre,
institutionella betingelser för studieframgång måste tas på
stort allvar. Universiteten bör få tydliga direktiv om behovet
av åtgärder samt krav på redovisning av vidtagna åtgärder
och deras resultat (i form av jämnare könsfördelning vid
antagning till forskarutbildning).
4.2 Forskarutbildning
Många skäl anförs för att forskarutbildningen behöver
förbättras. Kvaliteten är hög men kan bli högre och antalet
utbildade forskare är för litet. Efter avslutad grundutbildning
skall det ta fyra till fem år att genomföra en forskarutbildning
vid svenskt universitet. För flertalet studerande tar
utbildningen betydligt längre tid. Statistiken visar att
studerande vid teknisk eller medicinsk forskarutbildning
lyckas betydligt bättre än studerande vid t.ex. humanistisk
eller samhällsvetenskaplig fakultet. Detta ger en viss
vägledning om var problemet ligger. Det är också så att
studerande med doktorandtjänst har betydligt bättre
studieresultat än sådana som ej har sådan tjänst.
Sammanfattningsvis kan man inte oväntat konstatera att hög
begåvning, lön under studietiden och väl ordnad och
genomtänkt forskarutbildning (väl planerade kurser och bra
handledning) leder till effektiva forskarstudier.
4.2.1 Doktorandtjänster för effektiv forskarutbildning
Regeringen föreslår en återgång från doktorandtjänst till
utbildningsbidrag för forskarstuderande. Förslaget innebär
en återgång till en situation med försämrade sociala villkor
för studenterna och besparingen är inte särskilt stor
(skillnaden är 4.000 kr/mån för studenten). Miljöpartiet
föreslår att den tidigare planerade övergången från
utbildningsbidrag till doktorandtjänster fullföljs samt att
antalet doktorandtjänster ökas. För ändamålet anslås
187 500 000 kronor i miljöpartiets budgetmotion.
4.2.2 Forskningsresurser till yngre forskare
Doktorandtjänsterna, som bekostar den forskarstuderandes
uppehälle under studietiden, betalas via universitetsanslag
(fakultetsanslag). Däremot finns inga pengar anslagna för
den forskning som vederbörande skall bedriva (mycket små
bidrag kan erhållas från det helt otillräckliga
fakultetsanslaget för ograduerade forskares vetenskapliga
verksamhet). Detta betyder i praktiken att den
forskarstuderande är hänvisad till att använda handledarens
utrustning, anslag för datoranvändning, laboratoriemateriel,
litteratur, kopiering etc. Detta i sin tur förutsätter att den
studerande verkligen utför sitt avhandlingsarbete inom
handledarens projekt. Handledaren, en universitetsforskare,
finansierar vanligtvis sin forskning via anslag från
forskningsråd. Detta beroende mellan handledaren och den
forskarstuderande innebär vissa fördelar. Det är lättare att
effektivt fullfölja sina studier när man har tillgång till
litteratur, apparatur, handledarens kunskap etc. Man hör ofta
sägas att bästa forskarutbildningen får man om man deltar i
en forskargrupp.
Självfallet innebär beroendet av handledarens anslag
också en risk för att nya idéer hämmas. Ett annat hinder är
att handledaren ofta inte handleder inom hela sitt
kompetensområde utan koncentrerar sina insatser onödigt
hårt på sitt eget aktuella forskningsprojekt. Detta leder till en
begränsning av bredden i forskarutbildningen.
Det tycks vara så att kvinnor i forskarutbildningen oftare
än män väljer egna avhandlingsämnen, ämnen som inte faller
direkt inom någon handledares projekt. Detta medför svårare
studieförhållanden med mindre resurser och hjälp för
kvinnor. Studietiden blir längre. Till bilden hör också att
handledarna som regel är män (mer än 85 procent av
handledarna är män).
Förmodligen missgynnas kvinnliga studerande mer än
män av att den forskning som doktorander utför saknar egen
finansiering. Miljöpartiet ser det som angeläget, både för att
öka möjligheten för nya idéer att prövas av unga forskare och
för att minska ett av hindren för kvinnliga forskarstuderande,
att vid till forskningsråden anslå särskilda medel för stöd till
forskarstuderande. För närvarande krävs vid flertalet
ämnesgrupper minst docentkompetens för att det skall vara
meningsfullt att söka anslag vid statliga forskningsråd.
(Medel för yngre forskares vetenskapliga verksamhet kan
bl.a. friställas genom överföring till forskningsråden från
Stiftelsen för strategisk forskning, som i sina
verksamhetsdirektiv har inskrivet ''befordrande av
forskarutbildning och forskarrekrytering''. Se vidare 4.4.2.)
4.2.3 Likvärdiga villkor för kvinnor och män i
forskarutbildning
Den ålder när man normalt genomgår forskarutbildning
sammanfaller med den tid i livet när man skaffar barn.
Självfallet innebär detta andra förutsättningar för kvinnor än
män att genomföra en forskarutbildning på förväntade fyra--
fem år. Många familjer där kvinnan går i forskarutbildning
väntar med det första barnet tills kvinnan tagit sin
doktorsexamen. Barnafödande innebär då en fördröjning av
kvinnans fortsatta karriär, att genom egen forskning meritera
sig för forskarassistenttjänst. Vid svenska universitet och
högskolor finns det bara en tjänst efter doktorsexamen som
är avsedd för vidaremeritering i forskarkarriären, nämligen
tjänsten som forskarassistent. Genom att konkurrensen om
forskarassistenttjänster är hård och meriter ofta endast
räknas från de fem första åren efter doktorsexamen (trots att
femårsregeln formellt tagits bort) så är många kvinnor näst
intill chanslösa att gå vidare mot ett arbete som självständig
forskare vid ett svenskt universitet med nuvarande system.
(Om kvinnan vill ha familj och barn före 30 års ålder.)
Redan dessa tydliga skillnader i förutsättningar för män
och kvinnor i forskarutbildningen pekar på vissa typer av
lämpliga åtgärder för att förbättra situationen. Ändra
handledningssituationen på C- och D-nivån, så att kvinnliga
studerande inte drabbas av konkurrenshinder redan i
ingången till forskarstudierna (jmf 4.1.7 Karriärhinder för
kvinnor i grundutbildning) och i forskarutbildningen enligt
samma riktlinjer. Vad gäller val av avhandlingsämne så
gäller vad som tidigare nämnts i motionen i samband med
uppsatsskrivande på C- och D-nivåerna i hög grad också för
kvinnors val av ämne för doktorsavhandlingen. Universitet
och högskolor bör få tydliga direktiv om åtgärder för att
handledningen av kvinnliga studerande skall anpassas med
särskild uppmärksamhet riktad på kvinnornas speciella
situation.
Ändra meriteringskraven så att en fördröjning genom
barnafödande inte lägger onödiga hinder i vägen vid
konkurrens om tjänster i forskarkarriären. Öppna
möjligheten för forskarstuderande att söka egna
forskningsmedel, så att de inte är helt hänvisade till
handledarnas resurser och välvilja (t.ex. genom rådsanslag
för avhandlingsarbeten). Inför olika typer av tidsbegränsade
tjänster i forskarkarriären (t.ex. med tjänster i fyra nivåer
mellan doktorandtjänst och professor, jmf 4.3).
Regeringen föreslår i årets budget att doktorandtjänsterna
omvandlas till utbildningsbidrag. Detta torde ge mycket små
besparingar i samhällsekonomin totalt och drabbar särskilt
kvinnornas sociala trygghet, t.ex. vid graviditet och
barnledighet, rätt till pensionspoäng mm. Vi föreslår att
doktorandtjänsterna bibehålls och att den planerade
övergången från utbildningsbidrag till doktorandtjänster
fullföljs som tidigare planerat. (Uppfört som en
tillkommande utgift om 187,5 miljoner kronor i miljöpartiets
budgetmotion).
4.3 Lärare och forskare vid universitet och högskolor
Alla universitet och de högskolor som har
forskarutbildning och forskning i sin verksamhet måste få
möjligheter till ökad rörlighet och större flexibilitet i
anställningsförhållanden. Den stela struktur som råder idag
med en tjänstehierarki bestående av forskarassistent
(tidsbegränsad), lektor och professor låser systemet på ett
olyckligt sätt. Forskarassistenttjänsterna är för få. Den i
många länder vanligt förekommande postgraduala
utbildningen saknas vid de flesta institutioner i Sverige.
4.3.1 Ny tjänstestruktur med ökad rörlighet
På längre sikt bör forskar- och lärartjänsterna vid
universiteten ses över med målet att få en större rörlighet i
anställningsförhållanden, institutions- och kursansvar etc.
En ökad rörlighet skulle bidraga till en ökad kompetens inom
näringslivets forskning, forskningen inom den offentliga
sektorn och hela den övriga s.k. sektorsforskningen. En ökad
rörlighet är också en nödvändighet för att skapa möjligheter
för yngre forskare och lärare att komma in i universitetens
verksamhet. Våra svenska universitet har en närmast unik
tröghet inbyggd i systemet som hämmat den vetenskapliga
utvecklingen under flera decennier.
Adjunktstjänsterna, som huvudsakligen knyts till
grundutbildningen, var ursprungligen tänkta som
tidsbegränsade lärartjänster införda för att öka utbytet med
gymnasier, högre yrkesutbildningar utanför universitet och
högskolor samt näringslivet. Denna tanke har man sedan
länge släppt. Adjunktstjänsterna har istället blivit rena
lärartjänster med så mycket undervisning att innehavaren
saknar alla praktiska möjligheter att bedriva egen
vetenskaplig verksamhet. Dessutom är innehavet som regel
inte tidsbegränsat. Dessa tjänster bör bort eller ändras.
Miljöpartiet föreslår att forskar- och lärartjänsterna vid
svenska universitetet och högskolor ses över och anpassas
efter moderna krav på flexibilitet, rörlighet och goda
möjligheter till samverkan med näringsliv och externa
forsknings- och utbildningsanstalter samt goda möjligheter
för ständig föryngring och modernisering. Unga forskare
måste ha bra möjligheter att komma in i såväl den utbildande
som den forskande delen av verksamheten vid universitet
och högskolor.
4.4 Forskningens villkor
Sedan 1960-talet har resurserna för svensk forskning vuxit.
Så kallad tillämpad forskning eller sektorsforskning har fått
olika finansieringsvägar. En del anslag disponeras av
departement och statliga verk. I många fall har särskilda
fonder eller stiftelser inrättats med direktiv att stödja viss typ
av tillämpningsforskning. En stor del av den tillämpade
forskningen är av mer utredande karaktär. I vissa fall stöds
produktutveckling och i andra fall används medlen för olika
stödåtgärder som skall gagna ett visst allmänt syfte. Hälften
av forskningen i Sverige drivs och finansieras av företag
inom näringslivet. Av den del som finansieras genom statliga
medel eller via stiftelser och fonder är den helt dominerande
delen forskning av tillämpningskaraktär eller forskning med
ett viss styrt syfte. Grundforskningen disponerar cirka en
tjugondel av landets forskningsmedel.
4.4.1 Rådande obalans mellan grundforskning,
sektorsforskning och samhällets behov av forskning
Den grundforskning som bedrivs vid våra universitet är
livsnerven för all vetenskaplig verksamhet i Sverige. Genom
att Sverige är ett litet land har vi också ett relativt litet antal
vetenskapsmän vid våra universitet. Dessa forskare utgör en
resurs som dels svarar för att svensk grundforskning håller
hög internationell standard och dels svarar för att kvaliteten
i den tillämpningsforskning, som är en förutsättning för
produktutveckling och nyskapande inom svenskt näringsliv,
håller en hög standard. (Mer än hälften av landets
forskningsresurser gäller forskning inom företag, speciellt
inom industrisektorn, och finansieras av företagen.) Samma
grupp av forskare leder också utbildningen av nya forskare.
Sverige har ett relativt ovanligt system för finansiering av
forskning och forskarutbildning. Fakultetsanslag till
universiteten finansierar huvudsakligen tjänster, t.ex.
professorer, forskarassistenter och doktorander i
forskarutbildningen (samt viss forskningstid för lektorer).
De statliga forskningsråden finansierar genom projektanslag
den grundforskning som universitetens forskare
(professorer, forskarassistenter och vissa lektorer) bedriver.
Kostnaderna för doktorandernas vetenskapliga arbete
(avhandlingsarbetet) finns inte inbyggda i systemet. Ofta
finansieras denna utbildningsforskning indirekt via de anslag
som institutionernas professorer har. Resurserna för
grundforskning är emellertid helt otillräckliga för att
tillgodose såväl institutionsforskarnas som doktorandernas
behov av forskningsmedel.
Departement, statliga verk, statliga stiftelser och fonder
delar årligen ut forskningsmedel för olika typer av tillämpad
forskning som mångdubbelt överstiger de resurser som den
fria forskningen och forskarutbildningen vid universiteten
förfogar över via forskningsråden. För att svensk forskning
skall kunna hävda sig i den växande internationella
konkurrensen behöver forskningsråden en mycket kraftig
förstärkning av resurserna. Idag måste rader av goda
forskningsansökningar från framstående forskare vid våra
universitet lämnas utan anslag i brist på medel. Många
forskare avstår från att söka i vetskapen om att möjligheterna
att få anslag är mycket små. Hit kan också räknas gruppen
ännu icke docentkompetenta forskare och doktorander som
i praktiken inte har någon möjlighet att få anslag från
forskningsråden.
4.4.2 Överföring av resurser från tillämpad forskning till
grundforskning
Vi föreslår att regeringen gör en noggrann översyn av
landets samlade resurser för tillämpad eller sektorsforskning
med målet att föra över ca tio procent av dessa medel till
forskningsråden (FRN, HSFR, MFR, NFR, SJFR, TFR) för
att få en rimlig proportion i tillgängliga forskningsmedel för
olika ändamål. Medlen bör fördelas på de olika
forskningsråden efter behov och utan speciella förbehåll
utöver de som gäller enligt rådens generella direktiv och
nuvarande praxis, med ett undantag: en del av medlen skall
vara tillgängliga för ansökningar från yngre, fristående
forskare (forskare i forskarutbildning, forskarassistenter
eller studerande i postdoktorala utbildningar). Följande
förslag till förstärkning av rådens anslag kan tas som
utgångspunkt:n
Självfallet skall inte alla fonder och stiftelser som för
närvarande ger anslag för olika vetenskapliga ändamål
beröras av omdisponeringen. Mindre donationsfonder och
stiftelser som delar ut mindre summor till stöd för olika
ändamål enligt donatorns önskningar berörs naturligtvis som
regel inte alls.
Omdisponeringen avser t.ex. anslag för forskning internt
och externt för statliga verk och departement, olika
sektorsorgan samt stora, tunga stiftelser och fonder med
omfattande anslagsverksamhet. Det är alltså inte enbart de
tre under förra mandatperioden inrättade stiftelserna med
uppbundet löntagarfondkapital som avses, även om dessa
stiftelser borde kunna lämna bidrag i betydligt större
proportion än de sedan länge etablerade. Förhandlingar bör
inledas snarast med de större anslagbeviljande instanserna
för att finna lämpliga former för en omdisponering av medel.
I ett övergångsskede bör också mottagande forskningsråd
kunna ta över ansvaret för vissa pågående projekt som har
inslag av grundforskningskaraktär. Det bör också
uppmärksammas att grundforskning inte är något alldeles
helt skilt från tillämpad forskning. Naturligtvis stöder
forskningsråden också mycket forskning vars resultat kan
direkt omsättas i nytta för samhället.
4.4.3 Samordning och effektivisering av
forskningsresurser
Genom forskningsrådens ökade ansvar för svensk
forskning får råden också ett större ansvar för att tillgodose
gränsöverskridande forskning, tvärvetenskaplig forskning.
Den samverkan som redan finns mellan råd och mellan
ämnesgrupper inom vissa råd skall utvecklas ytterligare.
Förstärkningen av anslaget till FRN motiveras
huvudsakligen av att FRN skall ta ett betydligt större ansvar
för samordning av finansieringen av tvärvetenskapliga
projekt. Möjligheterna att knyta TFR:s projekt till projekt vid
övriga forskningsråd är här av speciell betydelse. FRN skall
få ett ökat ansvar för samordning med forskning inom olika
sektorsorgan och inom näringslivet.
4.4.4 TFR en resurs med nya viktiga uppgifter
TFR:s verksamhet har ännu inte stabiliserats och dess
anknytning till övrig forskning är ännu delvis oklar. Här
finns emellertid sannolikt en utvecklingspotential som i varje
fall under en tid bör prövas genom att TFR också kan stärka
sin tvärvetenskapliga funktion. Det kan naturligtvis vara av
utomordentlig betydelse om teknisk utveckling och
forskning på ett tidigt stadium anknyter till det som händer
inom forskningen vid övriga forskningsråd.
Teknikutveckling i nära anslutning till framsteg inom andra
forskningsdiscipliner (modern miljöforskning och forskning
kring ekologiskt jordbruk, medicinsk forskning, forskning
kring inomhusmiljöer, ekologiskt byggande, forskning för
utveckling av förnyelsebara energikällor, etc) kan väsentligt
underlättas genom TFR. Här har också FRN, genom sin
mångåriga erfarenhet av samordningsfrågor, en viktig
uppgift.
4.4.5 Moderniserad sektorsforskning med god kvalitet
Vid en genomgång av sektorsforskningens resurser bör
också en omprövning av behoven ske så att fördelningen
verkligen återspeglar samhällets behov. Därvid bör även de
ökade möjligheterna till internationellt stöd för forskning
inom vissa tillämpningsområden uppmärksammas, t.ex.
inom EU:s ramprogram. Det är också viktigt att ut-
värderingen sker i ett helhetsperspektiv så att onödiga
kvalitetsbrister kan botas och dubbelarbete undvikas.
Miljöpartiet föreslår att en sådan utredning och utvärdering
av hela sektorsforskningen görs och att därvid förslag tas
fram för en genomgripande effektivisering av forskningen
inom alla olika områden.
4.4.6 Stärk sektorsforskningen inom miljöskydd,
miljövänlig produktion och varuhantering samt
miljöbetingade hälsorisker
De miljöproblem som det moderna samhället står inför
kräver stora forskningsinsatser under de närmaste åren. Vi
föreslår att regeringen i sitt förslag till omfördelning av
medel för sektorsforskning speciellt uppmärksammar
behovet av stöd till forskning inom miljöskydd, miljövänlig
produktion och varuhantering samt miljöbetingat
hälsoskydd.
4.4.7 Stoppa djurförsök för tester av onödiga varor
omedelbart
Miljöpartiet kräver att djurförsök som gäller tester för
onödiga varor som kosmetika ska stoppas. I övrigt skall
djurförsök minimeras och ersättas med andra metoder,
exempelvis försök med cellodlingar.
4.4.8 Oinskränkt myndighetsansvar för vetenskapliga
djurförsök
I vetenskapliga försök med djur utsätts djuren för olika
grad av lidande. En särskild försöksdjursetisk nämnd
bedömer för varje sådant försök om graden av lidande kan
accepteras med hänsyn till försökets betydelse.
Felbedömningar kan lätt uppstå dels genom att nämnden
saknar kompetens för säkra förutsägelser om förväntat
lidande och dels genom att oförutsedda komplikationer kan
tillträda. Då djuren i ett försök utsätts för större lidande än
det som nämnden förutsett vid den etiska bedömningen kan
enligt gällande lagstiftning inte ställas krav från t.ex.
ansvarig veterinär att försöket ändras eller avbryts. Vi
föreslår att djurskyddslagen ändras så att ansvarig veterinär
får samma juridiska möjligheter att ingripa vid lidande som
uppenbart överskrider det som försöksdjursetiska nämnden
vid sin bedömning avsåg, som ansvarig veterinär har vid
andra fall av djurplågeri. Vid sådant överskridande av
förutsett lidande skall lidandet jämställas med djurplågeri i
lagens mening.
4.4.9 Etisk bedömning under full insikt
De djurförsöksetiska nämnderna vid universiteten
granskar alla ansökningar om djurförsök för
tillståndsgivning. Man arbetar i grupper om tre bedömare
med varje ansökan, varvid en representerar allmänheten (en
representant för någon djurskyddsförening), en representerar
forskarna medan den tredje ofta representerar den
djurvårdande personalen. Vi föreslår att anvisningarna för
dessa nämnders arbetsrutiner ändras och specificeras så att
varje tregrupp som deltagit vid godkännande av ett
djurförsök också skall närvara vid minst ett av
försökstillfällena. Det skall dessutom vara obligatoriskt för
dessa gruppledamöter att besöka djuren mellan försöken för
att själva se hur djuren har det i förvaringsburen e.d. Vidare
skall de närvara vid avlivningen av försöksdjuren. Om djuren
ej avlivas omedelbart efter försökets avslutande skall de
besöka djuren även efter försökets avslutande och därvid
tillse att djurets lidande ej förlängs i onödan. Syftet med
denna utökning av nämndens åligganden är att ge
ledamöterna kunskaper och erfarenheter av den verklighet
som deras bedömningar avser, till gagn i deras fortsatta
arbete. Däremot skall inte besöken ha några
tillsynsfunktioner. Tillsynsansvaret skall oförändrat ligga på
ansvarig myndighet och verkställas av myndighetens
tjänsteman (veterinär).
Det är viktigt att alla ledamöter i en försöksdjursetisk
nämnd har goda kunskaper om berörda djurarters naturliga
levnadssätt, speciella behov och beteende. Universitet med
en etisk nämnd bör ansvara för att sådan utbildning ges till
ledamöterna. För finansiering av denna utbildning skall
medel avsättas från de anslag som bekostar
forskningsprojekten. Detta kan göras direkt vid berörda
forskningsråd.
5. Vuxenutbildning
Möjligheterna för vuxenstudier är av tradition goda i
svenskt utbildningsväsende. Folkhögskolor,
vuxengymnasium, Grundvux, Komvux, studieförbund,
yrkesskolor, universitet och högskolor, m fl utgör
tillsammans en god samlad resurs för behovet av
vuxenutbildning. Genom att en omfattande
utbildningsverksamhet har tillkommit via insatser för att
minska den öppna arbetslösheten och skapa meningsfulla
verksamheter för arbetslösa har vuxenutbildningen under de
två senaste åren genomgått en drastisk ökning. Resurserna
för vuxenutbildning är därmed också i stort sett väl
tillgodosedda och ligger för närvarande långt utöver vad
landet normalt behöver för denna sektor.
5.1 Målmedveten planering även vid utbildning av
arbetslöshetsskäl
Miljöpartiet förutsätter att regeringen noga följer hur
avsatta resurser används och föreslår nödvändiga justeringar
allteftersom erfarenheterna samlas och betingelserna på
arbetsmarknaden förändras. Vi måste ännu en tid ha stor
flexibilitet i vuxenutbildningen. Folkhögskolor,
studieförbund och andra stora folkbildningsinstitutioner har
en viktig uppgift i att erbjuda värdefulla utbildningar för
vuxna som tillfälligt saknar arbete.
De extraordinära åtgärderna inom vuxenutbildningen får
emellertid inte dominera så till den grad att
vuxenutbildningen på längre sikt tar skada. Goda traditioner
skall kunna bevaras och stabiliteten i etablerade
verksamheter får inte försvinna. Även med en sjunkande
arbetslöshet kommer, under många år framåt, arbetslösheten
att vara, för svenska normala förhållanden, mycket hög. Det
är därför angeläget att även planeringen av den del av
fortbildningen som motiveras av arbetslösheten sker
långsiktigt och med hänsyn till samhällets många olika
behov av utbildning. En sådan utveckling skulle gagnas om
regeringen i kompletteringspropositionen höjde de ordinarie
bidragen till redan befintliga utbildningsenheter så att den
utökade verksamheten med anledning av arbetslösheten kan
inordnas i planeringen. Detta främjar möjligheterna till
samordning och jämn kvalitet inom kursutbudet som helhet.
En fråga av växande betydelse inom vuxenutbildningen är
kompletteringsutbildningar för invandrare med, ofta
kvalificerade, utbildningar och yrkeslivserfarenhet från
hemlandet. Behovet av dylika kompletteringar måste ses
över och anpassas bättre till de förutsättningar som en redan
utbildad person har. Mer genomtänkta
kompletteringsutbildningar skulle sannolikt innebära
avsevärda besparingar i utbildningskostnader samt minska
onödiga tidsfördröjningar i dessa personers återinträde i
arbetslivet.
Miljöpartiet delar regeringens allmänna inställning vad
gäller arbetslöshetsåtgärder i form av utbildningsinsatser. Vi
vill dock särskilt poängtera att den ökade
utbildningsresursen innebär en unik möjlighet att skapa ett
kunnande i landet som gynnar omställningen av det svenska
samhället till långsiktig hållbarhet. En stor del av
utbildningsinsatserna bör inriktas på miljöfrågor,
miljöteknik, ekologiskt jordbruk, miljöanpassad
energiproduktion, metoder för återvinning och
återanvändning etc. Vi föreslår att utbildningar med sådan
inriktning prioriteras så att Sverige står väl rustat att möta
framtidens stora problem. Vi förutsätter att riksdagen bereds
tillfälle att deltaga i planeringen av den i dagens läge stora
och rörliga vuxenutbildningen så snart en utvärdering av
redan vidtagna åtgärder finns att tillgå.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring i gällande
skattelagstiftning i syfte att stimulera föräldraaktivitet vid
kommunala förskolor,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder i utbildningen av
förskollärare för ökade kunskaper i metodik och organisation
vid föräldraaktiva förskolor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder i utbildningen av
förskollärare med anledning av förskolans växande ansvar
för förberedande träning och undervisning i nära anknytning
till grundskolepedagogiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förskolans formella plats i
utbildningsorganisationen samt Skolverkets utökade
ansvarsområde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minimikrav på tillgång till
speciallärare för svaga elever i grundskolan, t.ex.
speciallärare med särskild kompetens inom området dyslexi,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att kvalificerad
undervisning om dyslexi och dess behandling införs i
speciallärarutbildningen och utbildningar av låg- och
mellanstadielärare för grundskolan så att nödvändig
kompetens för omhändertagande av elever med specifika läs-
och skrivsvårigheter kan garanteras inom en snar framtid,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att stärka
hemspråksundervisningen i grundskolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorium för program mot
mobbning vid samtliga svenska skolor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fritidsverksamheten,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att komma
till rätta med allvarliga brister i tillsynen av skolan enligt
gällande lagstiftning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en breddning av tillsynen av
skolan till att omfatta större delar av vad skollagen stipulerar,
t.ex. vad gäller mobbning, resurser för barn med specifika
läs- och skrivsvårigheter, elevdemokrati, otillbörlig
påverkan (indoktrinering) och skolhälsovård,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fristående skolors status och
finansiering,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv för kommittén som
följer den pågående utvecklingen i gymnasieskolan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en utredning som
närmare skall granska universitetets och högskolors
yrkesutbildningar med särskild prövning av olika
yrkesutbildningars naturliga hemvist,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar i
studiemedelssystemet för att undvika orimlig skuldsättning
och olycklig styrning i val av utbildning,2
16. att riksdagen beslutar anslå 127 500 000 miljoner
kronor för att behålla de rabatterade tågresorna (genom
CSN-kortet) som förmån för studerande vid universitet och
högskolor,2
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta
tvärvetenskapliga studier över fakultetsgränserna i
grundutbildningen vid universitet och högskolor,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utredning som skall
framlägga förslag om ordnad utbildning vid universitet och
högskolor av ekotekniker, miljöekonomer och miljö- och
hälsoskyddsinspektörer,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppdrag till det nya
Kanslersämbetet att sammanställa en bruksanvisning för
universitets- och högskoleutbildningar lämpad för studenter
vid studieval och för arbetsmarknaden som vägledning vid
planering av personalbehov,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av tydliga direktiv till
universitet och högskolor att vidtaga åtgärder för att
åstadkomma likvärdiga studieförutsättningar för kvinnor och
män, med speciell uppmärksamhet på skillnader i
förutsättningar för meritering till forskarutbildning,
21. att riksdagen beslutar anslå 187 500 000 kr för att
fullfölja övergången från utbildningsbidrag till
doktorandtjänster och att utöka antalet doktorandtjänster i
forskarutbildningen.
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av finansiering av yngre
forskares vetenskapliga verksamhet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att erbjuda
likvärdiga villkor för kvinnor och män i forskarutbildning
vid universitet och högskolor,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökad rörlighet och
differentiering av forskar- och lärartjänster vid universitet
och högskolor,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bristande balans mellan
grundforskning och sektorsforskning med hänsyn till
samhällets behov av forskningsresurser,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till överföring av medel
från sektorsforskning till statliga forskningsråd,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidgat ansvar för
Forskningsrådsnämnden vad gäller övergripande
samordning av anslag till tvärvetenskaplig forskning från
olika forskningsråd,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av verksamheten vid
Teknik-vetenskapliga forskningsrådet och speciellt behovet
av ökad samverkan med forskning inom övriga
forskningsråds verksamhetsfält,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utredning av den
samlade sektorsforskningen i landet med syftet att utarbeta
förslag till en genomgripande effektivisering och
samordning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kraftigt ökad forskning
inom miljöskydd, miljöbetingat hälsoskydd, miljövänlig
produktion samt miljövänligare varuhantering,3
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på omedelbart stopp för alla
onödiga djurförsök, som kan innebära plåga för djuret,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av gällande reglemente
och lagstiftning för vetenskapliga djurförsök så att
myndighetsveterinär har befogenhet att ingripa vid oförutsett
lidande för djur i djurförsök,3
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökade krav på
försöksdjursetiska nämnders rutiner vid djurförsöksärenden
samt nya bestämmelser om speciell utbildning i djurkunskap
för nämndernas ledamöter,3
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts inriktning och organisation av
vuxenutbildning och utbildningsinsatser med anledning av
den höga arbetslösheten.
Stockholm den 25 januari 1995
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Gunnar Goude (mp)
1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.
2 Yrkandena 15,16 hänvisade till SfU.
3 Yrkandena 30,33 hänvisade till JoU.