Det är mycket angeläget att möta kunskapssamhällets och
de kunskapsintensiva företagens behov av välutbildad
arbetskraft. För Stockholms-Mälarregionen gäller det i högre
grad än i någon annan svensk region. Ingen annan del av
landet har ett så kvalificerat och kunskapsberoende
näringsliv. Detta skapar en tydlig flaskhals i
utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor
eftersom studieplatserna inte på långt när motsvarar vare sig
ungdomens efterfrågan eller arbetsmarknadens behov. Det
får samtidigt negativa effekter för övriga landet som drabbas
av utflyttning av längre utbildade som rekryteras till
Stockholmsregionens kunskapskrävande företag.
I ett internationellt perspektiv har Sverige sackat efter när
det gäller satsning på forskning och den högre utbildningen.
I Mälarregionen läser endast hälften så stor andel av
ungdomarna vidare från gymnasieskolan som i Nordens
övriga huvudstadsregioner. Därtill kommer den
väldokumenterade inomregionala obalans som sträcker sig
över länsgränsen till Sörmland. Södertörns låga
övergångsfrekvens från gymnasieskola till högskola är unik
för länet. Söder om Slussen, särskilt i de invandrartäta
områdena, söker färre till den högre utbildningen än i
Stockholm och de mera välbärgade kommunerna. En
avgörande faktor är att av länets 38 000
högskoleplatser ligger endast 2 000
högskoleplatser i Södertörnskommunerna och 3 000
i södra Stockholm.
Centern har under flera år varit pådrivande i arbetet för att
utveckla högre utbildning och forskning på Södertörn.
Stockholms läns landsting har i partipolitisk enighet, och
med starkt stöd av Södertörnskommunerna, drivit kravet på
en universitetsstruktur på Södertörn. Landstinget har
skisserat en lösning med ett universitetscenter med
hälsohögskolan och den befintliga utbildningen och
forskningen vid Novum (Huddinge sjukhus) som kärna och
utbildning i Botkyrka, Haninge och Södertälje som viktiga
knutpunkter i nätverket. Tankarna har fått starkt stöd från
Stockholms universitet, som inte längre kan expandera vid
Frescati och nationalstadsparken. Även övriga berörda
högskolor har i huvudsak ställt sig positiva.
Förutsättningarna för en offensiv satsning ter sig alltså
ovanligt gynnsamma: näringslivet och samhället går på
samma linje, regionens och kommunernas politiska partier är
i stort sett eniga och både den föregående och den nuvarande
regeringen ser problemen och vill angripa dem.
Ändå ter sig förslagen i årets budgetproposition
otillräckliga och tyvärr delvis felaktiga. Regeringen vill
bygga ut en högskola utan tillräcklig forskningsanknytning
och den vill inte ge högskolan tillräcklig bredd i fråga om
ämnesinriktningen, utan begränsar den till det renodlat
humanistiska och samhällsvetenskapliga området.
Förslagen tar inte hänsyn till näringslivets efterfrågan på
välutbildade ungdomar som kan medverka till att våra
högteknologiska företag på Södertörn även i framtiden är
världsledande och har förmåga att generera stora
exportinkomster till det svenska folkhushållet.
Utbildningsbehoven ligger då inte främst inom humaniora
och samhällsvetenskapen, som traditionellt har sin viktigaste
arbetsmarknad inom den offentliga sektorn, utan inom
teknik, biologi och andra naturvetenskaper, informatik,
logistik och ekonomi, gärna i nya otraditionella
kombinationer med varandra och med humanistiska och
samhällsvetenskapliga ämnen. Möjligen kan förslaget att till
den nya högskolan förlägga en viss basårsutbildning ses som
ett embryo till en mera näringslivsinriktad och produktiv
inriktning.
Regeringen tycks se Södertörns högskola enbart som en
avlastning av vissa institutioner vid Stockholms universitet
och inte som en möjlighet att skapa något nytt över gamla
fakultets- och högskolegränser. Förslaget är otydligt i fråga
om anknytningen till hälsohögskolan och den utbildning och
forskning som redan i dag bedrivs vid Novum med främst
Karolinska institutet som huvudman. Regeringen
kommenterar inte landstingets av samtliga politiska partier
stödda förslag, att staten och landstinget gemensamt bygger
upp ett universitetscenter i stiftelseform med uppgift att
fungera som en sammanhållande och initiativtagande
organisation och att ha ansvar för den akademiska
infrastrukturen för de högskolor och forskningsenheter som
finns eller kan utvecklas vid Novum med skilda huvudmän.
Om detta skall tolkas som att regeringen har avvisat
förslaget, borde man åtminstone redovisa några bärande
skäl.
Södertörns högskola är i regeringens tappning närmast att
jämföra med en regional högskola utan fakultet och därmed
utan tillräcklig forskningsanknytning. Visserligen får de
regionala högskolorna rätt att, i samverkan med universitet
och högskolor med fakultet, söka tillstånd att inrätta
professurer, vilket är ett klart framsteg från det tidigare
systemet, men regeringens förslag är på denna punkt onödigt
defensivt. Det kunskapsintensiva och lönsamma näringslivet
på Södertörn efterfrågar inte bara grundutbildade
akademiker, utan i stor utsträckning också forskarutbildade.
En modernare inriktning vore att ta fasta på näringslivets
manifesterade intresse och söka få till stånd en samverkan
kring innehåll och finansiering av en samlad utbildnings- och
forskningsorganisation.
Strategin för satsningen på Södertörns högskola bör vara
att stärka och utveckla den vetenskapliga verksamhet som
redan finns i Novum och komplettera denna med ett utbyggt
utbildningsuppdrag. Detta innebär att det behövs fasta
forskningsresurser och en bredare ämnesinriktning än den av
regeringen angivna. Inriktningen på de nya
studerandeplatserna bör vara sådan att ökningen stärker
Novum som universitetsområde för högre utbildning i den
södra delen av regionen. Utöver vissa samhällsvetenskapliga
ämnen bör det också finnas en inriktning på naturvetenskap.
Inriktningen bör alltså vara att bygga upp en framtida
universitetsstruktur. Samtidigt bör det framtida universitetets
nätverkskaraktär betonas. Det innebär att
högskoleutbildningen bör förstärkas och framtida
universitetsinstitutioner planeras också i Södertälje,
Botkyrka och Haninge.
Behovet av att decentralisera den högre utbildningen också
i övriga Stockholms län måste tillgodoses. Det bör ske
genom att högskolekurser i ökad utsträckning läggs ut från
universitetet, KTH och regionens olika fackhögskolor.
Därigenom skulle ett nätverk av högskolecentra kunna
skapas med orter som Norrtälje, Märsta, Jakobsberg, Täby
och Nynäshamn. Regeringen bör uppdra åt länsstyrelsen i
Stockholms län att i samverkan med berörda högskolor och
kommuner planera en sådan decentralisering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om universitetsstruktur och
nätverkskaraktär,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fasta forskningsresurser och en
bredare ämnesinriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en vidare decentralisering av
högskoleutbildningen i Stockholms län.
Stockholm den 25 januari 1995
Andreas Carlgren (c)
Lennart Daléus (c)