Det är mycket angeläget att möta kunskapssamhällets och de kunskapsintensiva företagens behov av välutbildad arbetskraft. För Stockholms-Mälarregionen gäller det i högre grad än i någon annan svensk region. Ingen annan del av landet har ett så kvalificerat och kunskapsberoende näringsliv. Detta skapar en tydlig flaskhals i utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor eftersom studieplatserna inte på långt när motsvarar vare sig ungdomens efterfrågan eller arbetsmarknadens behov. Det får samtidigt negativa effekter för övriga landet som drabbas av utflyttning av längre utbildade som rekryteras till Stockholmsregionens kunskapskrävande företag.
I ett internationellt perspektiv har Sverige sackat efter när det gäller satsning på forskning och den högre utbildningen. I Mälarregionen läser endast hälften så stor andel av ungdomarna vidare från gymnasieskolan som i Nordens övriga huvudstadsregioner. Därtill kommer den väldokumenterade inomregionala obalans som sträcker sig över länsgränsen till Sörmland. Södertörns låga övergångsfrekvens från gymnasieskola till högskola är unik för länet. Söder om Slussen, särskilt i de invandrartäta områdena, söker färre till den högre utbildningen än i Stockholm och de mera välbärgade kommunerna. En avgörande faktor är att av länets 38 000 högskoleplatser ligger endast 2 000 högskoleplatser i Södertörnskommunerna och 3 000 i södra Stockholm.
Centern har under flera år varit pådrivande i arbetet för att utveckla högre utbildning och forskning på Södertörn. Stockholms läns landsting har i partipolitisk enighet, och med starkt stöd av Södertörnskommunerna, drivit kravet på en universitetsstruktur på Södertörn. Landstinget har skisserat en lösning med ett universitetscenter med hälsohögskolan och den befintliga utbildningen och forskningen vid Novum (Huddinge sjukhus) som kärna och utbildning i Botkyrka, Haninge och Södertälje som viktiga knutpunkter i nätverket. Tankarna har fått starkt stöd från Stockholms universitet, som inte längre kan expandera vid Frescati och nationalstadsparken. Även övriga berörda högskolor har i huvudsak ställt sig positiva.
Förutsättningarna för en offensiv satsning ter sig alltså ovanligt gynnsamma: näringslivet och samhället går på samma linje, regionens och kommunernas politiska partier är i stort sett eniga och både den föregående och den nuvarande regeringen ser problemen och vill angripa dem.
Ändå ter sig förslagen i årets budgetproposition otillräckliga och tyvärr delvis felaktiga. Regeringen vill bygga ut en högskola utan tillräcklig forskningsanknytning och den vill inte ge högskolan tillräcklig bredd i fråga om ämnesinriktningen, utan begränsar den till det renodlat humanistiska och samhällsvetenskapliga området.
Förslagen tar inte hänsyn till näringslivets efterfrågan på välutbildade ungdomar som kan medverka till att våra högteknologiska företag på Södertörn även i framtiden är världsledande och har förmåga att generera stora exportinkomster till det svenska folkhushållet. Utbildningsbehoven ligger då inte främst inom humaniora och samhällsvetenskapen, som traditionellt har sin viktigaste arbetsmarknad inom den offentliga sektorn, utan inom teknik, biologi och andra naturvetenskaper, informatik, logistik och ekonomi, gärna i nya otraditionella kombinationer med varandra och med humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Möjligen kan förslaget att till den nya högskolan förlägga en viss basårsutbildning ses som ett embryo till en mera näringslivsinriktad och produktiv inriktning.
Regeringen tycks se Södertörns högskola enbart som en avlastning av vissa institutioner vid Stockholms universitet och inte som en möjlighet att skapa något nytt över gamla fakultets- och högskolegränser. Förslaget är otydligt i fråga om anknytningen till hälsohögskolan och den utbildning och forskning som redan i dag bedrivs vid Novum med främst Karolinska institutet som huvudman. Regeringen kommenterar inte landstingets av samtliga politiska partier stödda förslag, att staten och landstinget gemensamt bygger upp ett universitetscenter i stiftelseform med uppgift att fungera som en sammanhållande och initiativtagande organisation och att ha ansvar för den akademiska infrastrukturen för de högskolor och forskningsenheter som finns eller kan utvecklas vid Novum med skilda huvudmän. Om detta skall tolkas som att regeringen har avvisat förslaget, borde man åtminstone redovisa några bärande skäl.
Södertörns högskola är i regeringens tappning närmast att jämföra med en regional högskola utan fakultet och därmed utan tillräcklig forskningsanknytning. Visserligen får de regionala högskolorna rätt att, i samverkan med universitet och högskolor med fakultet, söka tillstånd att inrätta professurer, vilket är ett klart framsteg från det tidigare systemet, men regeringens förslag är på denna punkt onödigt defensivt. Det kunskapsintensiva och lönsamma näringslivet på Södertörn efterfrågar inte bara grundutbildade akademiker, utan i stor utsträckning också forskarutbildade. En modernare inriktning vore att ta fasta på näringslivets manifesterade intresse och söka få till stånd en samverkan kring innehåll och finansiering av en samlad utbildnings- och forskningsorganisation.
Strategin för satsningen på Södertörns högskola bör vara att stärka och utveckla den vetenskapliga verksamhet som redan finns i Novum och komplettera denna med ett utbyggt utbildningsuppdrag. Detta innebär att det behövs fasta forskningsresurser och en bredare ämnesinriktning än den av regeringen angivna. Inriktningen på de nya studerandeplatserna bör vara sådan att ökningen stärker Novum som universitetsområde för högre utbildning i den södra delen av regionen. Utöver vissa samhällsvetenskapliga ämnen bör det också finnas en inriktning på naturvetenskap.
Inriktningen bör alltså vara att bygga upp en framtida universitetsstruktur. Samtidigt bör det framtida universitetets nätverkskaraktär betonas. Det innebär att högskoleutbildningen bör förstärkas och framtida universitetsinstitutioner planeras också i Södertälje, Botkyrka och Haninge.
Behovet av att decentralisera den högre utbildningen också i övriga Stockholms län måste tillgodoses. Det bör ske genom att högskolekurser i ökad utsträckning läggs ut från universitetet, KTH och regionens olika fackhögskolor. Därigenom skulle ett nätverk av högskolecentra kunna skapas med orter som Norrtälje, Märsta, Jakobsberg, Täby och Nynäshamn. Regeringen bör uppdra åt länsstyrelsen i Stockholms län att i samverkan med berörda högskolor och kommuner planera en sådan decentralisering.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om universitetsstruktur och nätverkskaraktär,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fasta forskningsresurser och en bredare ämnesinriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vidare decentralisering av högskoleutbildningen i Stockholms län.
Stockholm den 25 januari 1995 Andreas Carlgren (c) Lennart Daléus (c)