Norrlandstingen har långsiktiga behov av 130
utexaminerade läkare per år. De närmaste åren kommer
endast ca 100 läkare per år att utexamineras i Umeå.
Utbildningen vid Umeå universitet har avgörande betydelse
för läkarförsörjningen i Norrland då 50--70 procent av de
utbildade läkarna stannar i Norrlandslänen efter examen.
Erfarenheterna av läkarbristen i Norrland under de senaste
decennierna är entydiga. Med kraftigt ökande
pensionsavgångar en bit in på 2000-talet kommer bristen på
läkare att bli särskilt besvärande i Norrlandslänen och
inlandskommunerna.
I rapporten Ds 1994:57, Den framtida efterfrågan på
läkare, redovisas att huvuddelen av de 200 sk verkliga
vakanserna i Sverige i början av 1994 fanns i landstingen i
norra sjukvårdsregionen. Samtidigt fanns tendenser till
läkaröverskott i främst storstadsområdena. En av
slutsatserna i rapporten, som här citeras, är: ''Omkring år
2010 ökar pensionsavgångarna bland läkarna, vilket med
nuvarande utbildningskapacitet kan väntas medföra en
minskning av antalet läkare under 65 år. För att motverka
detta kan en utökning av läkarutbildningen behövas från
slutet av 1990-talet.''
Med hänvisning till detta måste frågan ställas om
läkarutbildningen är rätt dimensionerad och lokaliserad i
förhållande till arbetsmarknaden. Hittillsvarande
erfarenheter och bedömningar om efterfrågan och tillgång på
läkare de närmaste decennierna, talar för en omfördelning av
nuvarande eller utökad nationell utbildningsram så att
utbildningen i Umeå ökas för att motsvara 130
utexaminerade läkare per år i början av 2000-talet. Som
jämförelse kan nämnas att norrlandstingen under 1995
kommer att utannonsera 135 AT-tjänster för
nyutexaminerade läkare. Från Umeå universitet
utexamineras 1995 bara omkring 90 läkare (se bilaga).
En annan felaktighet som gäller läkarutbildningen är
fördelningen av den statliga driftsersättningen för klinisk
utbildning och forskning till respektive sjukvårdshuvudman,
de s.k. ALF-medlen. Här är ersättningen för Umeå-
utbildningen klart lägst i förhållande till dimensioneringen
av utbildningen. Eftersom kostnaderna för samma
utbildningsåtagande i stort sett är desamma, oavsett var
läkarutbildningen bedrivs i landet, måste också den statliga
driftsersättningen ses över och omfördelas på ett rättvist sätt
mellan de berörda utbildningsorternas sjukvårdshuvudmän.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om läkarutbildningsplatser i Umeå.
Stockholm den 25 januari 1995
Lena Sandlin (s)
Monica Öhman (s)
Mats Lindberg (s)