Norrlandstingen har långsiktiga behov av 130 utexaminerade läkare per år. De närmaste åren kommer endast ca 100 läkare per år att utexamineras i Umeå. Utbildningen vid Umeå universitet har avgörande betydelse för läkarförsörjningen i Norrland då 50--70 procent av de utbildade läkarna stannar i Norrlandslänen efter examen.
Erfarenheterna av läkarbristen i Norrland under de senaste decennierna är entydiga. Med kraftigt ökande pensionsavgångar en bit in på 2000-talet kommer bristen på läkare att bli särskilt besvärande i Norrlandslänen och inlandskommunerna.
I rapporten Ds 1994:57, Den framtida efterfrågan på läkare, redovisas att huvuddelen av de 200 sk verkliga vakanserna i Sverige i början av 1994 fanns i landstingen i norra sjukvårdsregionen. Samtidigt fanns tendenser till läkaröverskott i främst storstadsområdena. En av slutsatserna i rapporten, som här citeras, är: ''Omkring år 2010 ökar pensionsavgångarna bland läkarna, vilket med nuvarande utbildningskapacitet kan väntas medföra en minskning av antalet läkare under 65 år. För att motverka detta kan en utökning av läkarutbildningen behövas från slutet av 1990-talet.''
Med hänvisning till detta måste frågan ställas om läkarutbildningen är rätt dimensionerad och lokaliserad i förhållande till arbetsmarknaden. Hittillsvarande erfarenheter och bedömningar om efterfrågan och tillgång på läkare de närmaste decennierna, talar för en omfördelning av nuvarande eller utökad nationell utbildningsram så att utbildningen i Umeå ökas för att motsvara 130 utexaminerade läkare per år i början av 2000-talet. Som jämförelse kan nämnas att norrlandstingen under 1995 kommer att utannonsera 135 AT-tjänster för nyutexaminerade läkare. Från Umeå universitet utexamineras 1995 bara omkring 90 läkare (se bilaga).
En annan felaktighet som gäller läkarutbildningen är fördelningen av den statliga driftsersättningen för klinisk utbildning och forskning till respektive sjukvårdshuvudman, de s.k. ALF-medlen. Här är ersättningen för Umeå- utbildningen klart lägst i förhållande till dimensioneringen av utbildningen. Eftersom kostnaderna för samma utbildningsåtagande i stort sett är desamma, oavsett var läkarutbildningen bedrivs i landet, måste också den statliga driftsersättningen ses över och omfördelas på ett rättvist sätt mellan de berörda utbildningsorternas sjukvårdshuvudmän.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkarutbildningsplatser i Umeå.
Stockholm den 25 januari 1995 Lena Sandlin (s) Monica Öhman (s) Mats Lindberg (s)
Ub723 Bilaga