Som andra utvecklade länder står Sverige inför
utmaningen att forma ett ekologiskt uthålligt industri- och
välfärdssamhälle. Bland mycket annat ställer det nya krav på
utbildning och forskning över i stort sett hela
högskoleväsendet. Tidigare åtskilt arbetande lärosäten,
discipliner och sektorer måste finna nya former för
samverkan kring de frågeställningar denna utmaning reser.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har i sammanhanget
en viktig roll som naturresursuniversitet. Det är SLU:s
styrelse och ledning som har ansvaret för den omorientering
av verksamheten som detta kräver. Det bör emellertid inte
hindra att riksdagen gör vägledande uttalanden på ett
principiellt plan. Inte minst mot bakgrund av de
besparingskrav som regeringens förslag innebär för SLU:s
del liksom för andra delar av högskoleväsendet kan detta
vara motiverat.
SLU har bl.a. att göra avvägningar mellan koncentration
och behovet av verksamhet och närvaro i olika landsdelar. I
denna avvägning måste flera yttre faktorer vägas in.
Ekologisk uthållighet förutsätter bl.a. ett effektivt men
också skonsamt utnyttjande av de förnybara naturresurserna
som också står i samklang med nationella och regionala
sociala strukturer och kulturer. I ett globalt perspektiv
innebär det praktiska lösningar på uthållighetens problem av
sannolikt mycket skiftande slag. Även inom Sverige finns
en vid skala av klimatzoner och landskap med skiftande
geologiska och hydrologiska förutsättningar för odling,
skilda näringslivsstrukturer etc.
För att hela samhällsutvecklingen skall kunna nyttiggöra
sig SLU:s kompetenser och kapacitet måste SLU öppnas mot
andra sektorer och branscher än de där man har sina
traditionella kontakter. En viktig del av de nya kontaktytor
som kretsloppstänkandet aktualiserar utgörs av
kommunsektorn med dess ansvar för fysisk planering,
energi- och vattenförsörjning, restprodukthantering m.m.
De frågor kravet på uthållighet ställer aktualiserar
samverkan med såväl samhällsvetenskaplig och humanistisk
forskning som med de tekniska högskolorna och deras
samhällsbyggarfakulteter. Mot bakgrund av den vikt
regeringen tillmäter de mindre och medelstora högskolorna
som kontaktorgan mellan forskning och
näringsliv/samhällsliv över hela landet behöver SLU:s
kontakter med denna del av högskoleväsendet förstärkas.
De nya kontakter SLU behöver skapa sig kan delvis bestå
av projektvis samverkan med nya samarbetspartners, inte
minst för att föra ut ny kunskap till alla delar av landet. För
den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden behövs mer
varaktigt samarbete över gamla sektors- och ämnesgränser.
Ett sådant bör kunna byggas upp med viss
landsdelsprofilering kring de tyngre av de etableringar där
SLU redan driver verksamheter, dvs. Umeå, Garpenberg,
Ultuna, Skara och Alnarp. Det förutsätter emellertid att
SLU:s verksamheter spänner över hela utbildningsskalan
och innefattar basresurser för kvalificerad forskning på
internationell nivå inom några relevanta ämnen.
Den planering av en gemensam arbetsenhet för forskning
om kretslopp, Kretsloppscentrum, som sedan ett par år drivs
av SLU:s enhet i Garpenberg tillsammans med Högskolan i
Falun/Borlänge och KTH är ett exempel på just ett sådant
samarbete. Här samverkar flera lärosäten. KTH
representeras av sin ''samhällsbyggnads''- eller ALV-
fakultet. Nära kontakt hålls med SLU:s
lantbruksvetenskapliga fakultet. Kontakterna med regionen
är väl etablerade. Näringslivskontakterna byggs ut successivt
på flera sätt.
Landstinget Dalarna och kommunerna Falun och Borlänge
samarbetar för skapandet av en forskningsmiljö för
kretsloppscentret i Vassboområdet mitt mellan Falun och
Borlänge. Stadsregionen Falun/Borlänge skall etableras som
en europeisk forskningspark för kretsloppsstudier. SLU får
därmed möjlighet till en varaktig kontakt med den
kommunala sektorn i en kommuntyp som är representativ för
en betydande del av Tätortssverige.
Planerna förutsätter att SLU i huvudsak bibehåller sin
forskningskapacitet i Garpenberg och dessutom breddar sin
etablering i regionen till att även omfatta aktiviteter inom den
lantbruksvetenskapliga fakulteten. Med det följer också
undervisning på hela skalan från grundutbildning till
forskarutbildning. På så sätt blir ''SLU Dalarna'' med
verksamhet på två platser en stark del av ett framväxande
naturresursuniversitet. Det kräver viss omfördelning av
SLU:s resurser men mobiliserar samtidigt regionala
ekonomiska resurser till just sådan verksamhet som SLU
trots nedskärningar i budgeten måste ta sig an inför en
samhällelig omställning till ekologisk uthållighet. Avsevärda
samhällsekonomiska vinster bör kunna uppstå ur den
breddade samverkan.
För vår region innebär den planerade samverkan inte bara
att vi bidrar till den nationella och internationella
kunskapsuppbyggnaden utan också att regionens egen
kunskapsinfrastruktur förstärks. Det är en betydande
regionalpolitisk fördel för hela Bergslagen och för Gävle-
Dalaregionen. Och det är en typ av argument som enligt olika
uttalanden av regeringar och riksdag skall beaktas av alla
statliga myndigheter när de planerar sina verksamheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att SLU bör utvecklas i riktning
mot ett internationellt naturresursuniversitet med regional
närvaro,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att SLU bör skapa en stark
replipunkt i Dalarna genom breddning av sin etablering i
regionen.
Stockholm den 25 januari 1995
Per Erik Granström (s)
Iréne Vestlund (s)
Leo Persson (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Laila Bäck (s)
Arne Mellqvist (s)