Regeringens förslag inom utbildningsdepartementets område är i flera avseenden tillfredsställande. Den sociala fördelningsprofilen med stöd till vuxenutbildning och folkbildning är god socialdemkratisk politik. Tillskapandet av fler utbildningsplatser liksom öppnandet av möjligheter för de mindre och medelstora högskolorna att inrätta professurer förstärker deras möjligheter att fungera som motorer i regionernas ekonomiska, sociala och kulturella utveckling och bidra till utvecklandet av små och medelstora företag.
Enligt regeringens förslag skall professorerna vid de mindre och medelstora högskolorna vara medlemmar i någon existernade fakultet. Övergångsvis är detta rimligt. Vi socialdemokrater har tidigare föreslagit en utredning om hur en fakultetsorganisation för dessa högskolor skulle kunna ordnas. Vi utgår från att denna utredning kommer till stånd så att förslag kan behandlas i samband med andra planer för nästa treårsperiod.
I partiets motion i anslutning till propositionen inför den löpande treårsperioden föreslogs en fördubbling av anslaget till Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor. I dagens statsfinansiella läga har ökningen reducerats till 10 miljoner kronor. Därmed kan man befara att den i och för sig positiva möjligheten att inrätta professurer kommer att stanna på papperet eller att de får för små kringresurser för att fungera väl eller att de i alltför hög grad blir beroende av andra finansiärer. Vi föreslår mot denna bakgrund följande.
I dagens kommunikationsverklighet är den geografiska samlokaliseringen av forskare av begränsad betydelse. Regeringens förslag innebär därför att den fakultet i vilken professorn blir medlem i realiteten får en förstärkning och breddning av sin kompetens utan att själv behöva bekosta den av sina egna anslag. Detta bör motivera att en liten del av fakultetsanslagen används också för att finansiera professurer vid de mindre och medelstora högskolorna.
Detta kan åstadkommas genom att direkt föra över förslagsvis två procent av fakultetsanslagen eller cirka 100 miljoner kronor till anslagen C 49 och fördela dem till de högskolor som efter prövning visar sig ha sådana forskningsmiljöer att de kan få tillstånd att inrätta professurer. Ett annat sätt är att öronmärka viss del av fakultetsanslagen för ändamålet och föreskriva att den fakultet som professuren kommer att tillhöra till någon del skall bidra till finansieringen.
Grundutbildning och forskning/forskarutbildning är skilda program med skilda anslag. För lärosäten med stora fakultetsanslag kan detta vara motiverat. För de mindre och medelstora högskolorna utgår stöd till forskningsfrämjande åtgärder över ett särskilt anslag. På det sättet förhindras att de i realiteten allför små medlen sugs upp av grundutbildningen. Huvudmotiveringen för anslaget är emellertid att höja kvaliteten i grundutbildningen genom bättre forskningsanknytning. Gränsen mot annat kvalitetsarbete inom grundutbildningen är av naturliga skäl oskarp. Högskolorna kan därför i viss mån välja att lägga mer av kvalitetsarbetet på forskning och forskningsanknytning genom att ta medel från grundutbildningsanslaget i anspråk. Eftersom anslagen till grundutbildning numera beräknas efter schablonbelopp och antal studerande respektive prestationer är det inga olägenheter med detta. Tvärtom bör förfarandet bli även formellt tillåtet så att högskolorna utan att snegla på anslagsgränsen kan använda sina samlade resurser på bästa och mest dynamiska sätt i avvaktan på att frågan om fakultetsorganisation och rimlig medelstilldelning till forskning får sin lösning. Riksdagen bör på lämpligt sätt se till att så blir fallet.
Det finns allt sedan tillkomsten av de mindre och medelstora högskolorna en tendens att fördela anslag efter enkla matematiska likhetsprinciper. De s.k. nätverksmedlen har därvid åtminstone delvis utgjort ett stimulerande undantag. I propositionen säger utbildningsministern att han har för avsikt föreslå att nätverksmedlen permanentas vid ingången i nästa treårsperiod. Vi utår från att de därvid kommer att fördelas profilerat på det sätt som blivit resultatet av ansöknings- och prövningsförfaranden under innevarande period och de utvärderingar som kan komma att göras av hur medlen använts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av nätverksmedel.
Stockholm den 17 januari 1995 Per Erik Granström (s) Iréne Vestlund (s) Leo Persson (s) Barbro Hietala Nordlund (s) Laila Bäck (s) Arne Mellqvist (s)