I och med tillkomsten av Umeå universitet 1965 blev det
möjligt för befolkningen i norra Sverige att genomgå högre
utbildning i regionen. Dessa möjligheter har därefter
förstärkts genom att högskolorna i Luleå med enheter i
Skellefteå och Kiruna, samt Sundsvall, Härnösand och
Östersund (Mitthögskolan) tillkommit. Därutöver har
högskoleenheter inrättats i bl.a. Skellefteå, Kiruna och
Örnsköldsvik. Jämfört med övriga delar av landet, där
befolkningen haft nära tillgång till högre utbildning under en
mycket lång period, har befolkningen i Norrland inte samma
tradition att efter gymnasieskola läsa vidare på universitet
och högskola och att som yrkesverksamma höja
kompetensen med nödvändig fortbildning. För att skapa
bättre förutsättningar att förändra och utveckla såväl
näringslivet som andra samhällssektorer samt ge
människorna möjlighet till personlig utveckling, måste
tillgången till högre utbildning öka för regionens innevånare,
oavsett bostadsort.
Utvecklingen av distansutbildning samt möjligheterna att
erbjuda decentraliserad utbildning, d.v.s. utbildning på andra
orter än högskoleorten, är viktiga led i denna strävan. Ett
dagspendlingsavstånd på sju mil från universitets- och
högskoleorterna Umeå, Sundsvall, Östersund, Härnösand
och Luleå täcker endast en mindre del av regionens yta. Detta
till skillnad från södra och mellersta delarna av Sverige där
i stort samtliga innevånare har en högskola eller universitet
inom sju mils radie. Distansutbildning som erbjuder
utbildning oberoende av tid och rum kan ännu endast
erbjudas inom ett begränsat antal ämnesområden och nivåer.
Det är därför avgörande att skapa möjligheter till att bedriva
viss utbildning på högskolenivå förlagd till andra orter än
högskoleorterna och därmed också erbjuda de studerande det
stöd som finns i att läsa i grupp.
Umeå universitet har allt sedan sin tillkomst tagit ett ansvar
för den regionala försörjningen och utvecklingen av högre
utbildning. Universitetet har tidigt tagit initiativ till att
utveckla och erbjuda distansutbildning samt att erbjuda
kurser på universitetsnivå förlagda till olika orter inom
regionen. Universitetet har därvid medverkat till att
kommuner byggt upp studiecentra. Under innevarande år
bedriver universitetet ett särskilt projekt för att utveckla
dessa studiecentra. Universitetet har också utvecklat ett
kontaktnät med kontaktpersoner i drygt fyrtio kommuner i
Norrland. Detta kontaktnät delas med Högskolan i Luleå och
Mitthögskolan.
Det resurstilldelningssystem för grundutbildning vid
universitet och högskolor som infördes 1993.07.01 baseras
på ersättning för dels det antal studerande som börjar en kurs
och dels det antal som klarar examinationen till kursen. Det
finansiella ansvaret ligger på kursgivande
universitet/högskola och det krävs ett visst antal studerande
på en kurs för att denna inte ska gå med förlust. Som en följd
av att utlokaliserade kurser ofta har små studerandegrupper
blir ersättningen för dessa kurser lägre än kostnaderna. Det
införda resurstilldelningssystemet kommer därför att
motverka universitetets ambitioner att erbjuda utbildning på
andra orter än universitets- och högskoleorten.
För att balansera resurstilldelningssystemets effekter på
den decentraliserade utbildningen i Norrland, bör därför ett
särskilt regionalt stöd införas för decentraliserad utbildning
given av Umeå universitet samt högskolan i Luleå och
Mitthögskolan.
Detta regionala stöd bör tilldelas Umeå universitet med
ansvar att i samråd med Högskolan i Luleå och
Mitthögskolan fördela detta stöd på ett för regionen optimalt
sätt. Konstruktionen samt storleken av detta stöd bör vara
klart inför läsåret 1995/96. Regeringen bör därför förelägga
riksdagen förslag i kompletteringspropositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de fyra norra länens universitet och
högskolor bör tilldelas ett särskilt anslag för decentraliserad
utbildning för läsåret 1995/96.