Den sociala snedrekryteringen till högre studier har, trots
en serie utbildningsreformer, förändrats endast marginellt de
senaste 25 åren. En utredning som presenterades 1993 (SOU
1993:85) visar att det är stor skillnad mellan olika
samhällsklassers benägenhet att fortsätta studera på de
traditionella universitetsutbildningarna. Utredningen visade
bland annat att 45 %
av barn till högre tjänstemän fortsätter till högre studier,
medan endast 7 %
av barnen till okvalificerade arbetare gör detsamma.
Tittar man på enstaka utbildningsinriktningar visar det sig
att den sociala snedrekryteringen är än mer genomgripande
i vissa fall.
Den sociala snedrekryteringen är ett betydande
samhällsproblem utifrån flera aspekter. Den tydliggör de
individuella orättvisor som finns i vårt samhälle där barns
livschanser avgörs av de omständigheter de fötts till. Om
man dessutom anser att studiebegåvning inte följer med
ursprung i samhällsklass så innebär snedrekryteringen att
resurser inte används på bästa sätt. Om utbildning också ger
makt och inflytande så förstärker snedrekryteringen också
skillnader i makt och inflytande mellan olika grupper i
samhället.
I utredningen påpekades vikten av att man ser till hela
utbildningssystemet när man funderar över åtgärder, inte
bara koncentrerar sig på de år när unga människor väljer att
söka eller inte söka till högskolan. Ingen uppföljning av
utredningen från 1993 har skett.
I regeringens proposition 1994/95:100, bilaga 9,
uppmärksammas snedrekryteringen till högre studier.
Regeringen skriver att den ovan nämnda utredningen visat
att det sociala ursprunget är av avgörande betydelse för unga
människors utbildningsval. Man påpekar även vikten av att
diskussionen om skolans inre arbete inbegriper frågor som
gäller undervisningens sätt att fungera i detta sociala
perspektiv. Regeringen aviserar att en kommitté skall
tillsättas som skall följa och stimulera skolans inre arbete.
Vi menar att det är av största vikt att frågan om den sociala
snedrekryteringen ses i ett sammanhang för hela
utbildningssystemet och att åtgärder föreslås för
grundskolan och gymnasieskolan såväl som för högskolan.
Den av regeringen föreslagna kommittén kommer antagligen
inte att ha ett sådant brett uppdrag. Därför bör
utbildningsdepartementet få i uppdrag att på lämpligt sätt
tillsätta en samrådsgrupp med uppgift att föreslå och
samordna konkreta åtgärder i hela utbildningssystemet med
syfte att motverka snedrekryteringen till den högre
utbildningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den sociala snedrekryteringen till högre
utbildning.
Stockholm den 24 januari 1995
Thomas Östros (s)
Annika Nilsson (s)
Tone Tingsgård (s)