Motion till riksdagen
1994/95:Ub712
av Rolf Gunnarsson och Christel Anderberg (m)

Ett centrum för skogsforskning i Garpenberg


Nära hälften av landets 22,3 miljoner hektar skogsmark
ägs av det som i dagligt tal kallas privatskogsbrukare. Här
återfinns cirka 240 000 
företag (enskild person, enkelt bolag, dödsbon) av
varierande storlek och struktur (SCB, 1994). Antalet
skogsägare (exklusive dödsbon) uppgår till 343 000, 
vilket innebär att många privata skogsföretag ägs av
flera personer. De privata skogsägarna är således en både
talrik och heterogen grupp.
Av dessa 343 000 
skogsägare är 130 000--150 000 
självverksamma, det vill säga arbetar själva (även
familjemedlemmar) aktivt i sin skog. Graden av
självverksamhet är av många skäl mycket varierande.
Tillgänglig statistik visar att den sammanlagda omfattningen
av självverksamheten i egen regi uppgår till 20--25 miljoner
arbetstimmar per år. Denna omfattning har varit
förhållandevis konstant under den senaste 15-årsperioden.
Självverksamhetens omfattning är beroende bland annat av
virkespriser, konjunkturen, arbetsmarknadssituationen. (20--
25 miljoner arbetstimmar motsvarar i storleksordningen 12 500--15 500 
heltidsårsarbeten).
Självverksamhetens fördelning avseende
avverkningsarbete (1992) framgår av följande
sammanställning.
Självverksamhet
Totalt inom
Huggning
Körning privatskogs-
milj 
m3
milj m3 bruket, 
milj m3
sk
sk sk
Slutavverkning
17,7
2,0
2,4
Gallring
9,0
3,9
3,3
Övrig 
avverkning1
5,2
3,4
2,8
Totalt2
31,9
9,33
8,5
(29 %)
(27 %)
1 
Till exempel fröträd, vindfällen
2 Totala avverkningen 1992 enligt SKS cirka 64
miljoner m3 sk
3 Sannolikt 12--13 miljoner m3 sk 1994 på grund av
ökad total avverkningsvolym
Tillkommer husbehovsved i storleksordningen 4--5
miljoner m3 sk.
Under senare år har en omfördelning av självverksamheten
ägt rum från huggning/körning (avverkning) till
skogsvårdsinsatser. Utav den totala självverksamheten utförs
i dag ungefär lika mycket i avverkningsarbete som i
skogsvårdsarbete. Självverksamhetens omfattning inom
skogsvården visas nedan.
Skogsvård i privatskogsbruket (1 000-tal 
hektar)

Totalt
Självverksamhet, %
Markberedning
48,4
4,5
8
Plantering
73,4
51,3
701
Röjning
155,6
120,2
771 1 
I princip med samma teknik som i storskogsbruket
Den låga självverksamheten inom markberedningsarbetet
förklaras av att högpresterande, storskaliga metoder i stor
utsträckning kan användas även på förhållandevis små
arealer, samtidigt som effektiva småskaliga metoder saknas.
Ett försök att uppskatta investeringarnas omfattning i
privatskogsbruket visar för 1992 en investeringsvolym
(maskiner, utrustning) på 680 miljoner kronor (1991 = 840
miljoner kronor). Denna siffra skall jämföras med
motsvarande uppgift för ''storskogsbruket'' som 1992 var
525 miljoner kronor. Av ett enskilt år kan inga säkra och
allmängiltiga slutsatser dras, men beräkningarna visar att
investeringsvolymen är betydande och i sin tur ger
följdeffekter bland annat i form av arbetstillfällen för många
mindre och medelstora verkstadsindustrier.
Den hittills beskrivna verkligheten har en allvarlig
baksida, nämligen olycksfallen bland de självverksamma
skogsägarna. Tillgänglig statistik visar att 2 500--3 000 
olycksfall per år inträffar bland självverksamma. Detta
är en oacceptabelt hög siffra. Under de senaste åtta åren har
dessa olycksfall resulterat i 78 döda, tio människor per år.
De stora skogsbolagen, skogsägarföreningarna, större
gods och allmänningar har sitt eget branschforskningsinstitut
SkogForsk. SkogForsk bedriver tillämpad forskning och
utveckling som tillgodoser det storskaliga skogsbrukets
behov. Institutet finansieras delvis av intressentbidrag men
också av statliga bidrag i form av kollektivforskningspengar
samt inkomster via uppdrag och ansökningar till
forskningsfonder. SkogForsk har i sitt program allt från
biologi/ekologi, via teknik och ekonomi till marknadsföring
och organisationsutveckling.
Någon motsvarande ''institution'' eller ett centrum
avseende självverksamma privatskogsägare, det så kallade
småskogsbruket, finns inte. Genom det tryck som framförs
gentemot svenskt skogsbruk avseende biologiskt/ekologiskt
hänsynstagande, biologisk mångfald, naturvårdsanpassat
skogsbruk med mera görs stora satsningar på forskning inom
dessa områden från SLU, andra universitet och SkogForsk
med inriktning mot storskaligt skogsbruk. För de
självverksamma småskogsbrukarna görs inga eller mycket
små forsknings- och utvecklingsinsatser. Det finns därför ett
uttalat behov av att ett ''centrum'' skapas, med uppgift att
arbeta med i huvudsak tillämpad forskning inom framför allt
skogsteknik, ekonomi och skogsskötsel. Skogsvetenskapliga
fakultetens lokalisering i Garpenberg (''skogshögskolan'')
skulle vara en lämplig institution för verksamhet av den här
arten.
Forsknings- och utvecklingsarbete för småskogsbruket har
med stor framgång bedrivits i Garpenberg sedan mitten av
1970-talet och Garpenberg är nu internationellt sett
världsledande. Regionalt finns ett mycket omfattande
''nätverk'' inom vilket samarbete mellan forskare och
småskogsbrukare bedrivs.Regionen har mycket stark och
lång skogsbrukstradition inom både små- och storskaligt
skogsbruk. Kontakterna med maskin- och
redskapstillverkare är sedan lång tid tillbaka väl
inarbetade.Den skogliga forskningsmiljön är mycket bra,
vilket bland annat visats av genomförda utvärderingar och
utredningar. Regionalt finns hela skalan av
skogsägarkategorier representerade.De yttre
förutsättningarna i form av skog och mark av varierande
karaktär kring Limes norrlandicus och en väl fungerande
infrastruktur finns tillgängliga.På plats i Garpenberg finns
redan två ''tunga'' forskningsinstitutioner med
tyngdpunkten i sin verksamhet på teknik (inklusive
planläggning) och skogsskötsel. Ytterligare
ämnesinriktningar finns representerade, till exempel
marklära, entomologi, viltekologi.I Garpenberg och dess
närmaste omgivningar finns ett stort antal demonstrations-
och fasta försöksytor, liksom väl inmätta och kartlagda
provkörningsbanor.På plats i Garpenberg finns även
verkstad, såg, växthus, virkestork, hyvleri, stressgrading-
utrustning med mera. Dessa utrustningar och befintlig
forskarkompetens möjliggör kvalificerade
forskningsinsatser från ''frö till färdig slutprodukt'', med
tyngdpunkt på drivnings- och skötselmetoder för
självverksamma skogsägare, planeringsfrågor (inklusive
ekonomi) och inte minst arbetsmiljö (olycksfall, ergonomi,
arbetsorganisation).
Mot ovanstående bakgrund synes en centrumbildning vid
skogsvetenskapliga fakultetens lokalisering i Garpenberg,
med främsta uppgift att bedriva forsknings- och
utvecklingsarbete, informations- och utbildnings-
/förmedlingsverksamhet med de självverksamma
småskogsägarna som främsta målgrupp, som mycket
angelägen och lämplig. Detta skulle kunna åstadkommas
utan ökade kostnader för statskassan genom omfördelning av
en mindre del av stödet till den kollektiva skogsforskningen,
fortsatta intressentbidrag från småskogsbrukarna och
ansökningar i befintliga fonder.
Sammanfattningsvis:De självverksamma skogsägarna
svarar för en icke oväsentlig del av skogsindustrins
virkesförsörjning.De självverksammas insatser i skogen
utgör ett väsentligt tillskott i antalet arbetstillfällen i ofta
typisk glesbygd.De självverksammas olika sätt att bedriva
sitt skogsbruk är en garanti för mångfald i den framtida
skogen.Den olycksfallssituation som råder bland
självverksamma kan inte tillåtas fortsätta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett centrum vid den skogsvetenskapliga
fakulteten i Garpenberg för forsknings- och
utvecklingsarbete med inriktning på småskogsbruket.

Stockholm den 25 januari 1995

Rolf Gunnarsson (m)

Christel Anderberg (m)