Skogsbruket står inför ett trendbrott av minst samma
dignitet som när det ''moderna skogsbruket'' infördes runt
1950. Samtidigt har bortfallet av skogsvårdsavgiften och
andra skäl medfört att den tillämpade skogsforskningens
anslag vid SLU har minskat kraftigt. Med hänsyn till den
stora betydelsen av att förändra driftsformerna och den stora
svårigheten att göra detta är skogsbruksforskningens
nuvarande omfattning otillräcklig.
Skogsbruket i Sverige står som sagt mitt i ett trendbrott.
Det jordbruksliknande skogsbrukssystemet som infördes
efter andra världskriget måste ersättas med mera
naturanpassade metoder. Marknad och opinion ställer krav
på en snabb förändring med slagordsmässigt formulerade
miljökrav. Naturvårdsskäl pekar på samma riktning, men på
ett nyanserat sätt. Den nya skogsvårdslagen ger miljömålet
samma status som produktionsmålet med orden ''skogen är
en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger
en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden
bibehålls''.
Samtidigt pressas skogsbruket av en hårdnande
virkesmarknad. Den inhemska industrikapaciteten är för
liten för att kunna förädla den skogsråvara som produceras i
landet. Den långsiktiga goda tillgången på skogsråvara leder
till avsättningsproblem. Andra starka krafter verkar i samma
riktning: möjligheterna till lågprisimport av fiberråvara ökar,
utbudet av returpapper ökar, tillverkningsprocessen
använder mindre råvaror. Effekten blir att efterfrågan på
svensk skogsfiber sjunker, sett i relation både till tillväxten
och avverkningsmöjligheterna. För att hävda sig tvingas
skogsbruket att uppfylla allt hårdare ekonomiska
effektivitetskrav.
Situationen ställer kraftigt ökade krav på skogsbrukets
kunskapsförsörjning dvs. forskning, utbildning och
information. Den ekologiska grundkunskapen måste
omformas till ett praktiskt användbart skogsskötselsystem
som mer än tidigare efterliknar naturens eget sätt att fungera.
Dessa nya skötselsystem innebär att skogsbrukets åtgärder
och åtgärdsteknik måste förändras. Skalan minskar och
komplexiteten ökar. Samtidigt måste kostnadseffektiviteten
öka.
Sveriges Lantbruksuniversitet har genom sin
skogsvetenskapliga fakultet huvudansvaret för skogsbrukets
kunskapsförsörjning. Skogsfakulteten bedriver som enda
högskola i landet forskning och utbildning inom ett antal
specifikt skogliga discipliner. Dessa skogliga
karaktärsämnen har dock under senare år utsatts för en
påtaglig, och av fakulteten oönskad, reduktion. Orsakerna är
följande:
-- Gällande forskningspolitiska principer, som gör att en
allt större andel av forskningsmedel tillförs via forskningsråd
och sektorsorgan.
-- Avskaffandet av skogsvårdsavgiften.
Bortfallet på 13,1 miljoner kronor har i huvudsak
kompenserats genom omfördelningar inom SLU. Ingen
kompensation har dock givits för de 14 miljoner kronor som
fakulteten varje år fått från Skogsstyrelsens
forskningsnämnd. Finansiering av nämndverksamheten har
skett via skogsvårdsavgiften och det upphörde följaktligen
när nämnden avskaffades.
-- Reducerad användning av gödselmedel i skogsbruket.
Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsfond, som har varit en
betydande finansiär av tillämpad skogsforskning och har
finansierats genom avgifter på användningen av gödselmedel
i skogsbruket, håller nu på att avsluta sin verksamhet.
Orsaken är den kraftigt minskade användningen av
gödselmedel.
-- De föreslagna anslagsminskningarna.
Det ankommer på SLU att själv besluta om hur
besparingar skall genomföras. Men eftersom skogsindustrin
och skogsbruket tillsammans utgör en av de viktigaste
näringarna för Sverige, bör detta även återspeglas inom
skogsforskningens andel av SLU:s verksamhet. Stora
inskränkningar skulle i första hand drabba den långsiktigt
inriktade tillämpade forskningen samt den forskning som
behandlar specifika skogliga samhällsintressen och
sammanvägningen av dessa -- i första hand
miljövårdsfrågor -- med virkesproduktionsfrågor, dvs. den
forskning SkogForsk inte kan förväntas prioritera.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsforskningen.
Stockholm den 20 januari 1995
Sinikka Bohlin (s)
Alf Eriksson (s)