De svenska universiteten, högskolorna och de fria
akademierna lever inte i slutna sammanhang. Själva
begreppet universitas handlar om det allmänna, om hela
universum, inget exkluderat. Den fria spridningen och
utbytet av kunskap länkar samman de olika universiteten till
ett nationellt och internationellt utbildnings- och
forskarsamhälle.
Det skulle vara ett resursslöseri om inte högskolans
kompetens utnyttjades i samhället, men näringslivet och
samhället i övrigt har också mycket att tillföra högskolan.
Kontakter mellan näringsliv och högskolans forskning är
värdefulla ur många aspekter.
Att utveckla välståndet
Utbildning och forskning spelar en avgörande roll för en
fortsatt välståndsutveckling. Framgångsrik ekonomisk
utveckling i en internationaliserad miljö kräver en
kontinuerlig forskning och utveckling samt satsningar på
kunskapsbefrämjande utbildning och successiv
kompetenshöjning i samhälls- och näringsliv. Utbildning och
forskning tillhör de viktigare infrastrukturella åtgärderna.
KdS anser därför att utbildning och forskning ska prioriteras
vid fördelning av offentliga medel.
Ett väl fungerande utbildningssystem är av allra största
vikt för att värna sysselsättningen på lång sikt. Behovs- och
sysselsättningsaspekter är betydelsefulla för
dimensioneringen av utbildningen. Det behöver här heller
inte argumenteras för vikten av att rekryteringen till den
högre utbildningen tryggas för att Sverige ska kunna försvara
sin position som kunskaps- och välfärdsnation. Staten bör
aktivt främja möjligheterna till den personlighetsutveckling
som utbildning innebär och uppmuntra människor att utbilda
sig. Alla ska ges samma möjligheter till utveckling av
förmåga och anlag så att var och en kan utveckla sig i sitt
eget och samhällets intresse. KdS anser att även
arbetsmarknadspolitiken bör inriktas på utbildning och
kompetensutveckling.
Mål för högskolan
I högskolelagen står:
Staten skall som huvudman anordna högskolor för 1.
utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig
grund samt beprövad erfarenhet, och 2.
forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt annat
utvecklingsarbete.
I forskning och utvecklingsarbete ingår att sprida
kännedom om verksamheten samt om hur sådana kunskaper
och erfarenheter som har vunnits i verksamheten skall kunna
tillämpas'' (1 kap, 2 §).
Där står också:
Verksamheten skall bedrivas så att det finns ett nära
samband mellan forskning och utbildning (1 kap, 3 §).
Lagen säger också:
Den grundläggande högskoleutbildningen skall, utöver
kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga till
självständig och kritisk bedömning, förmåga att
självständigt lösa problem samt förmåga att följa
kunskapsutvecklingen, allt inom det område som
utbildningen avser. Utbildningen bör också utveckla
studenternas förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig
nivå.
Forskarutbildning skall, utöver vad som gäller för
grundläggande högskoleutbildning, ge kunskaper och
färdigheter som behövs för att självständigt kunna bedriva
forskning (1 kap, 9 §).
Detta är mål som Kristdemokraterna stöder och anser att
högskolelagen i stort ger en god grund för högskolans
verksamhet. Högskolan ska också främja en demokratisk
människovärdig samhällsutveckling, ansvarstagande för vår
gemensamma miljö, internationell förståelse och ökad
jämställdhet.
Staten och högskolan
Universiteten och högskolorna har genom en rad reformer
under senare år givits en avsevärt större frihet vad gäller
studieorganisation, utbildningsutbud, urval och antagning av
studenter, skapande av karriärvägar för lärare, inrättande och
tillsättning av professurer, institutionell organisation,
disposition av resurser till grundutbildning och
omfördelning mellan anslag till forskning.
Samtidigt har riksdagen uttalat att staten har ansvar bland
annat för att tillse att grundläggande garantier ges för det
kritiska tänkandet och den fria forskningen, att
rättssäkerheten för enskilda studenter och lärare inte
äventyras, att former för kvalitetssäkring finns samt att det
finns ett tydligt ledningsansvar och klara och grundläggande
mål för verksamheten.
KdS anser att staten utöver vad som gäller idag dessutom
ska garantera avgiftsfri högre utbildning och främja ett
nationellt utbildningsutbud. Detta bör ges regeringen till
känna.
Humanioras roll
Det är viktigt att framhålla att högskolan har ansvar för att
utbildning och forskning inom alla discipliner bedrivs med
högt ställda kvalitetskrav och i ett internationellt perspektiv.
Många av högskolans kunskapsområden saknar helt eller
delvis kommersiellt intresse. Utbildning och forskning inom
dem bedrivs och måste bedrivas av andra skäl och med andra
förtecken än industriell förnyelse eller regional utveckling.
Staten har här ett särskilt ansvar att uppvärdera och stärka
humanioras villkor inom den svenska högskolan. Humaniora
har stor betydelse för Sveriges kulturella, andliga och
historiska utveckling men lockar sällan till ekonomisk
samverkan från näringslivet. Ämnen vars främsta
samhällsuppgift består i att skapa sammanhang,
självreflektion och kritisk distans och vara kulturbärande
upplevs inte vara till omedelbar nytta för näringslivet.
Materiellt välstånd är inte tillräckligt för ett gott liv. Ett
i ordets verkliga mening mänskligt samhälle har behov av
djupare kunskaper också om andliga, kulturella, sociala och
etiska värden; bildning i vid mening.
Huvudmannaskap
Staten bör ha det grundläggande ansvaret för den högre
utbildningen. Samtidigt är det Kristdemokraternas
övertygelse att även andra huvudmän än staten har förmågan
att erbjuda högskoleutbildning och tillföra ny kompetens.
Det ligger ett stort värde i att andra former av högre
utbildning, med annan inriktning, finns. Det är därför viktigt
att akademier och högskolor med annan huvudman än staten
ges goda villkor att verka. Fristående forskningsinstitut ska
till exempel få del av offentliga forskningsmedel. Det kan
förtjänas att påminna om att västvärldens hela lärdoms- och
universitetstradition har sina rötter i de universitet som
kyrkan grundade och drev till exempel i Sorbonne,
Cambridge, Oxford och Bologna.
Kristdemokraterna anser att det är bra om
huvudmannaskapet för högskolorna inom vård- och
omsorgsområdet löses utifrån den regionala situationen.
Lösningarna ska ta sikte på att öka utbildningens möjligheter
att utvecklas självständigt, öka utbildningens vetenskapliga
underbyggnad samt stimulera studenternas egna
ansvarstagande. Samarbetet mellan vårdhögskolorna och
andra högskolor samt forskningsutbytet mellan
vårdhögskolorna och universiteten måste utvecklas.
De grundläggande mål och ramar staten satt upp för
utbildning och forskning i statlig regi ska även gälla för
fristående utbildnings- och forskningsinstitut som får statliga
bidrag.
Jämställdhet
Högskolan har en viktig uppgift i arbetet med att skapa ett
i verklig mening mer jämställt samhälle. De som leder
undervisning, forskning och institutioner har ett ansvar att
skapa en sådan miljö som ger likvärdiga villkor för både
kvinnor och män att trivas och utvecklas.
Könsfördelningen i högskolans forskar- och lärarkår är
mycket ojämn. För att råda bot på denna snedfördelning
behövs flera olika typer av åtgärder. Det är viktigt att
motverka strukturer, som till exempel antagningssystem,
som kan verka konserverande ur jämställdhetssynpunkt. Vid
tillsättning av tjänster är det av stor vikt att
jämställdhetsaspekten uppmärksammas.
Den kvinnoforskning som finns på olika universitet och
högskolor bör tilldelas goda resurser. Därmed möjliggörs att
kvinnoperspektivet uppmärksammas i forskningen. Detta
leder till en bättre balans mellan kvinnliga och manliga
synsätt som norm för forskningen. Kvinnoforskningen måste
också i högre grad tillåtas påverka innehållet i
grundutbildningen.
Kristdemokraterna avser att återkomma i samband med
den av regeringen aviserade propositionen om
jämställdheten inom universiteten och högskolorna.
Studenter och doktorander bör i lag skyddas mot sexuella
trakasserier. Detta utvecklar vi i en annan motion.
Kvalitet
Överallt i högskolan måste det finnas en medvetenhet om
kvalitet och en vilja att delta i kvalitetsdrivande processer.
Olika dimensioner av kvalitet måste finnas med i högskolans
program för kvalitetsfrågor.
Resurstilldelningssystemets olika delar har bidragit till en
sådan utveckling. Så vittnar till exempel representanter för
olika delar av högskoleväsendet att grundutbildningen tack
vare det nya resurstilldelningssystemet fått högre status. KdS
tycker därför att det är märkligt att regeringen inte vill införa
det tredje benet, jämte studentpengen och ersättningen för
uppnådda prestationer, i resurstilldelningssystemet.
Kristdemokraterna anser att studentpengen och ersättning
för uppnådd prestation bör kompletteras med en
kvalitetspremie som planerat. Detta bör ges regeringen till
känna.
Kanslersämbetet skall spela en betydelsefull roll i den
nationella utvärderingen.
Organisation och akademisk miljö
En akademisk miljö kännetecknas av konstruktiva möten
mellan forskare, lärare och studenter, där diskussioner och
kunskap föds. Lärarna, som samtidigt är forskare, och
studenterna utgör själva kärnan i den akademiska
verksamheten. Kreativ utbildningsmiljö och höga
kvalitetskrav förutsätter ett nära samband mellan
grundutbildning och forskning.
Detta ställer krav inte bara på en väl genomtänkt
organisation utan också på den fysiska högskolemiljön, på
campus, och på tillgången till bibliotek och annan
forskningsutrustning. Närheten studenter och lärare emellan
och närheten till bibliotek kan idag på ett förtjänstfullt sätt
kompletteras med ett elektroniskt informationsnät. Detta
skapar förutsättningar för effektiv kommunikation och ger
tillgång till värdefulla informationsbaser.
Övergången från industrisamhälle till kunskaps- och
informationssamhälle ställer höga krav på flexibilitet inom
den högre utbildningen. Studieorganisationen bör erbjuda
studenterna stor ämnesfrihet och ge utrymme för personliga
kombinationer. Möjligheter måste utvecklas att skapa en
utbildning med kurser i ämnen som traditionellt mest
återfinns inom sammanhållna utbildningar, såsom medicin
och teknik.
Möjligheter till deltids- och distansstudier måste vara goda
liksom till återkommande utbildning och fortbildning.
Många universitet och högskolor arbetar idag i nätverk, med
ny teknologi med mera för att utveckla nya former för att
bedriva undervisning. KdS ser mycket positivt på detta
arbete.
Självförvaltning
Den kristdemokratiska synen på självförvaltande
högskolor innebär att företrädare för högskolan, forskare,
lärare och studenter, ska ha ett avgörande inflytande och
ansvar.
Högskolorna och universiteten bör ha en decentraliserad
organisation. Stor handlingsfrihet bör ges till den verksamhet
som ligger nära utbildning och forskning. Kristdemokraterna
anser att institutionerna är viktiga enheter som bör ges en
betydande handlingsfrihet. På så sätt uppmuntras lärare och
studenter att engagera sig i och ta ansvar för verksamheten.
Att påverka sin närmaste omgivning är viktigt. Därför
måste alla grupper inom högskolan garanteras insyn och
inflytande i högskolestyrelser, fakultetsnämnder,
institutioner, utbildningsnämnder och liknande.
Dimensioneringen av grundutbildningen
Ett mål för utbildningspolitiken och för högskolan borde
vara att få fler grupper och fler individer i samhället att söka
sig till den högre utbildningen, trivas i högskolans miljö och
klara sina studier. Utbildning är ett mycket viktigt verktyg i
arbetet med att utjämna sociala skillnader i samhället.
Kristdemokraterna vill att den högre utbildningen i princip
skall vara tillgänglig för alla som har förutsättningar och
intresse. Detta är idag både av statsfinansiella och av
praktiska skäl inte möjligt att åstadkomma med bibehållen
kvalitet på utbildningen. Just nu pågår den största
utbyggnaden av högskolesystemet sedan 60-talet. Ändå
stängs många sökande ute från högskolan. Detta är ett slöseri
med begåvningar som vårt land egentligen inte har råd med.
Ambitionen att utöka antalet platser på högskolan ser vi
alltså positivt på, inte minst med tanke på det stora antalet
sökande som finns och det fortsatt kärva läget på
arbetsmarknaden. Precis som vid utbyggnaden av högskolan
i höstas föreslår regeringen dock även denna gång att ett
antal studenter skall beredas plats som en engångssatsning.
Det skapar en puckel som försvårar högskolornas långsiktiga
planering och äventyrar kvaliteten på utbildningen. Vi
föreslår istället att högskolan byggs ut successivt med ett
antal nya nybörjarplatser per år.
Regeringen konstaterar mycket riktigt att det finns en brist
på naturvetenskapligt och tekniskt utbildade personer och
föreslår därför en utbyggnad av dessa utbildningar med 9 000
platser. Dessa reserveras dock till vuxenstuderande och de
3 500 nya platser som även ungdomar kan söka skapas
endast inom de samhällsvetenskapliga, humanistiska och
juridiska områdena. Vi frågar oss varför ungdomar inte får
ta del av den utbildning som bedöms bli en av de mest
efterfrågade på arbetsmarknaden i framtiden.
Kristdemokraterna föreslår att 3 000 permanenta
nybörjarplatser inom naturvetenskap och teknik skapas
under budgetperioden, det vill säga totalt 6 000
årsstudieplatser. De resurser regeringen föreslår ska satsas på
tillfälliga platser inom de samhällsvetenskapliga,
humanistiska och juridiska områdena bör i stället användas
för att permanenta 3 000 av de platser riksdagen beslutade
om i höstas. Enligt vår mening är detta en mer ansvarsfull
och långsiktig inriktning som är nödvändig för att
upprätthålla hög kvalitet inom den högre utbildningen. Det
leder dessutom till ett bättre resursutnyttjande.
Det är mycket anmärkningsvärt att regeringen inte avsatt
några medel för sommaruniversitet sommaren 1996 utan
endast för sommaren 1995. Eftersom universiteten och
högskolorna inte lyckats ordna de 20 000 platser de hittills
haft möjlighet till anser vi det inte vara meningsfullt att
reservera resurser för 25 000 studenter. Kristdemokraterna
föreslår genom en omfördelning av resurser istället 20 000
platser per sommar.
I vår flyktingpolitiska motion skriver vi att invandrare med
akademisk eller annan utbildning snarast efter ankomsten till
Sverige bör få den jämförd med motsvarande svensk
utbildning. Därefter bör invandraren, om så erfordras,
erbjudas kompletterande utbildning. Vi välkomnar därför
regeringens förslag om aspirantutbildning. Utbildningen bör
efter ett år utvärderas för att avgöra om den i någon form kan
göras permanent.
Antagningssystemet
Urvals- och antagningssystemet får inte vara alltför låst.
Det bör finnas flera vägar att kvalificera sig för högre
utbildning, där betyg och högskoleprov är två sätt. Att öppna
utbildningsplatser till sökande som gjort ett medvetet och
fritt val innebär att denna mänskliga resurs får utvecklas och
växa.
Farhågor har framkommit att de senaste årens
högskolereform skulle kunna försvåra möjligheterna att
skaffa sig en överblick över utbildningssystemet. Det har
också visat sig att de som skaffat sig kunskaper på annat sätt
än genom gymnasiets treåriga linjer och program har sämre
chanser att komma in. Det gäller till exempel elever från
komvux och folkhögskolorna. Det är viktigt att uppföljning
av reformen ur denna och andra aspekter görs. Man bör till
exempel också förvissa sig om ifall kvinnor och män ges
likvärdiga förutsättningar att antas.
Vi har en statligt driven och statligt finansierad högskola
bland annat för att garantera utbildning av hög kvalitet öppen
för alla och då är det naturligt att staten följer
konsekvenserna av det lokala antagningssystemet och
utvärderar resultatet utifrån de mål man sätter upp.
Utredningen ''RUT 93'' fick också redan under förra
mandatperioden i uppdrag att belysa antagningssystem och
information till studenterna. Detta skulle sedan kunna vara
en fråga för Kanslersämbetet.
Förkunskapskrav och regler för behörighet kan dock inte
fastställas centralt om vi ska kunna behålla friheten för
högskolorna att utforma likvärdiga utbildningar olika. Det är
svårt att åstadkomma identiska utbildningar över hela landet.
Det är inte heller önskvärt eftersom en enda utbildning,
likadan över allt, inte kan passa alla. Kristdemokraterna ser
med oro på de signaler regeringen givit om att den önskar
återinföra centrala regleringar. Vad som anförts om
antagningen till högskolan bör ges regeringen till känna.
Utveckla undervisningsformerna
Alternativa undervisningsformer och examinationsformer
måste utvecklas och användas i större utsträckning än idag.
Ansvaret för detta åvilar naturligtvis den enskilda högskolan.
Rådet för grundläggande högskoleutbildning har dock på ett
positivt sätt stimulerat den pedagogiska förnyelsen. Rådet
bidrar till att ge undervisningen samma erkännande som
forskningen får genom forskningsråden. Kristdemokraterna
avvisar därför regeringens förslag om att från och med
budgetåret 1998 lägga ner rådet.
De som undervisar på högskolan ska uppmuntras att
genomgå någon form av pedagogisk kurs för att en
pedagogisk miniminivå på undervisningen ska uppnås.
Undervisning bör också ges högre prioritet genom att få ett
högre meriteringsvärde än idag.
Vetenskaplig, teknisk och etisk orientering
Kristdemokraterna anser att studier i filosofi, idéhistoria,
etik och kunskapsteori skulle kunna medföra kvalitetsvinster
i grundutbildningen. Vi anser att etik och kunskapsteori bör
ingå i alla utbildningar. Hur dessa studier organiseras är en
fråga för den enskilda högskolan.
Det är också väsentligt att till exempel undervisning i
miljöekonomi ingår i ekonomi- och teknikutbildningarna,
liksom att undervisning i etik och livsåskådningsfrågor ingår
i all vårdutbildning.
Utvecklingen på informationsteknikens område måste
komma både kvinnor och män tillgodo och bör ingå som ett
naturligt moment i de flesta utbildningar. Det är angeläget
att kunskaper i informationsteknik även sprids inom de
humanistiska utbildningarna.
Rättssäkerhet
Den nya högskolelagen och högskoleförordningen innebär
en väsentlig begränsning av rätten att överklaga lokala
beslut. Detta är ur flera aspekter helt otillfredsställande.
Tidigare fanns möjlighet för studenter att till UHÄ, och
sedan till Högskolans överklagandenämnd, överklaga lokala
beslut, till exempel vad gäller obligatoriska
utbildningsmoment. UHÄ är avskaffat och den nya
högskolelagen och högskoleförordningen innebär att
möjligheten att överklaga är kraftigt beskuren. I dag kan man
hos överklagandenämnden i stort sett endast få prövat frågor
om tjänstetillsättning, behörighet, tillgodoräknande och
examensbevis.
Studenternas rättssäkerhet behöver stärkas inom flera
områden, till exempel när det gäller antagningsfrågor,
examinationsfrågor, rätten att tentera och förekomsten av
olika avgifter inom högskolan. Ju större den lokala friheten
är desto viktigare är det att studenterna har möjlighet att få
sin sak prövad. En översyn av detta bör snarast genomföras.
Detta bör ges regeringen till känna.
Utredningen om en samvetsklausul i högskoleutbildningen
som presenterade sitt betänkande förra sommaren menade att
studenterna bör ges rätt att hos Överklagandenämnden för
högskolan särskilt överklaga beslut om deltagande i
obligatoriska utbildningsmoment. Sådana bestämmelser kan
utan vidare utredning införas i högskoleförordningen. Detta
bör ges regeringen till känna.
Internationalisering
Under de senaste åren har högre utbildning präglats av en
större internationalisering. Student- och lärarutbytet har
ökat. Den ökade internationaliseringen har tillfört högskolan
och utbildningen nya perspektiv och ökat den internationella
förståelsen. Internationaliseringen har på så vis medfört en
kvalitetsvinst.
Student- och lärarutbyte ska även framgent stimuleras och
Sverige måste ta tillvara möjligheterna i EU:s
utbytesprogram som öppnar för samarbete med institutioner
i Västeuropa men också med Central- och Östeuropa. Även
bilaterala avtal med andra delar av världen, till exempel
Baltikum och USA, måste prioriteras.
Forskning
Forskning har ett strategiskt och stort värde i sig. Detta
faktum gäller i synnerhet nu när Sverige behöver stärka sin
konkurrenskraft. Den högre utbildningen och forskningen är
en förutsättning för samhällets utveckling och ska värderas
högt. Det ska löna sig ekonomiskt att satsa på högre
utbildning och forskning. Forskning måste ha ett högt
meritvärde. Det är viktigt att andelen forskarutbildade i
näringslivet ökar.
Universiteten har en allt mer långtgående självständighet
och ett självstyrande som begränsar utrymmet för riksdag
och regering att lägga synpunkter på forskningens inriktning.
Forskningen som sådan är ju också fri och obunden. Å andra
sidan finns det samhälleliga behov av forskningens
belysning av olika problem och frågeställningar.
Tvärvetenskaplig forskning och utbildning är nödvändig
för allmänbildning, bredd och perspektiv. Detta krävs för att
komplettera den snäva specialisering som är en förutsättning
för framgång inom många forskningsområden.
Miljöförstörelsen är ett exempel på att helhetssyn och
tvärvetenskapligt tänkande saknats både inom forskningen
och inom samhällslivet i övrigt.
Utvecklingen såväl nationellt som internationellt
aktualiserar också behovet av grundforskning avseende etik
och etikens roll.
Forskningsfriheten har dock gränser. Forskningen måste
bedrivas inom de etiska ramar som utgör grundvalarna för
vårt samhälle. Vikten av etiska överväganden märks särskilt
inom medicinsk forskning, men behovet av etiska
reflektioner och etisk utbildning finns inom alla
forskningsområden, inte minst ekonomi och teknik för att
nämna några aktuella.
KdS anser att uppgiften att noga följa de etiska frågorna
och bevakningen av att de etiska principerna följs bör
uppdras åt universitetskanslern.
Forskarutbildning
Forskarutbildningen ska ges goda resurser.
Forskarstuderan- de måste få rimliga arbetsvillkor.
Ansträngningarna för att skapa fler doktorandtjänster måste
fortsätta. Tjänsterna har haft stor betydelse eftersom de ger
fullständiga sociala förmåner och förbättrar kvinnors och
mäns möjligheter att förena forskning med familjeliv.
Samtidigt får inte möjligheterna till doktorandstudier
minska. Tillgängligheten måste vara god och tröskeln för att
börja studera får inte bli för hög, utan doktorandtjänsterna
måste göras mer flexibla och det måste även framgent vara
möjligt att studera på deltid. Doktorandkurser måste vara
öppna även för dem som inte innehar en doktorandtjänst. För
att nå målet om en fördubbling av antalet doktorander bör de
som vill forska vid sidan av ett annat arbete uppmuntras.
I en annan motion föreslår kristdemokraterna att en
differentierad finansiering av doktorandstudierna i form av
en trappa införs.
Särskilda åtgärder måste vidtas för att underlätta för
kvinnor att ägna sig åt forskning. Endast en dryg tredjedel
av dem som antas till forskarutbildning är idag kvinnor.
Möjligheter att fortsätta till forskarutbildning måste också
förbättras på flera utbildningar, speciellt måste de
medellånga vårdutbildningarna ges en naturlig väg från
grund- till forskarutbildning.
Prestationsrelaterade fakultetsanslag skulle utgöra ett
viktigt incitament för att förbättra handledningen inom
forskarutbildningen och ha betydelse för att korta ner tiden
för avhandlingsarbetet. KdS anser, i motsats till regeringen,
att prestationsrelaterade fakultetsanslag bör införas som
planerat.
Fasta forskningsresurser till fler
Vi kristdemokrater anser att all högskoleutbildning skall
vila på vetenskaplig grund och ha någon form av
forskningsanknytning. Det kräver att utbytet mellan
forskningen på de regionala högskolorna och universiteten
är väl utvecklat.
Den högre utbildningen genomgår nu en kraftig kvantitativ
expansion. För att kvaliteten inte ska bli lidande och för att
forskningsanknytningen inte ska minska anser
Kristdemokraterna därför att det behövs fler knutpunkter i
universitets- och högskolenätverket som har fasta
forskningsresurser. KdS anser att någon eller några av de
medelstora högskolorna bör erhålla fasta forskningsresurser.
Vi har tidigare i motioner föreslagit att man bör ta fram
bedömningsgrunder till stöd för att avgöra vilka högskolor
som bör ges fasta forskningsresurser och inom vilka
områden. Vi vill alltså gå steget längre än regeringen.
Regeringen föreslår att små och medelstora högskolor skall
få rätt att inrätta professurer efter prövning hos
kanslersämbetet. Om denna prövning görs utifrån högst
ställda krav på organisatorisk struktur och forskningsmässig
professionalism skulle regeringens förslag kunna vara ett
första steg mot fasta forskningsresurser.
Dessa professorer kommer att handleda doktorander vid
högskolan. Det är därför naturligt att högskolan även ges rätt
att examinera doktorander.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att den fortsatta
uppbyggnaden av forskningsorganisationer med fasta
resurser sker i en takt som garanterar att kvaliteten
upprätthålls. KdS anser att regeringen inför nästa treåriga
budgetperiod bör återkomma till riksdagen med en plan som
tar sikte på att ge någon eller några högskolor fasta
forskningsresurser.
Potentialen av forskarstuderande ökar med antalet
studenter och utbildningar som ger behörighet att påbörja
forskarutbildning. Om doktorandutbildning skulle kunna
bedrivas av, och inte endast vid, ytterligare någon
utbildningsinstitution skulle en ökning av antalet
examinerade doktorer per år lättare kunna uppnås. Det är
ännu ett skäl som talar för att ge ytterligare högskolor fasta
forskningsresurser.
Vad som anförts om fasta forskningsresurser bör ges
regeringen till känna.
Små och medelstora högskolor
Kristdemokraterna delar regeringens åsikt att en så stor del
av högskolans framtida expansion som möjligt bör ske på de
mindre och medelstora högskolorna. Det är givetvis varken
görligt eller rimligt att ensidigt betrakta utbildningssektorn
som ett regionalpolitiskt styrmedel, men det är verkligen inte
heller acceptabelt att bortse från den svårersättliga
regionalpolitiska roll som utbildnings- och kunskapscentra
spelar.
De små och medelstora högskolorna är viktiga för
kunskapsspridningen och de utgör ett stöd för det regionala
och lokala näringslivet. De erbjuder regionens företag,
myndigheter med flera tillgång till forskning,
utvecklingsarbete och utbildning. Varje län bör därför ha
högskoleutbildning. De små och medelstora högskolorna ska
utvecklas både kvalitativt och kvantitativt. Det är lämpligt att
utbyggnaden sker vid de mindre och medelstora högskolorna
också av den anledningen att de största universiteten
knappast kan expandera mer. Forskningsutbytet mellan de
regionala högskolorna och universiteten måste ges
förutsättningar att utvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att staten utöver vad som gäller i
dag också skall garantera avgiftsfri högre utbildning och
främja ett nationellt utbildningsutbud,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens särskilda ansvar att
uppvärdera och stärka humanioras villkor inom den svenska
högskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det positiva i att andra huvudmän
än staten erbjuder högre utbildning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvalitetspremien som planerat
bör införas i grundutbildningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att 3 000 permanenta
nybörjarplatser inom naturvetenskap och teknik bör skapas
under budgetperioden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att permanenta 3 000 platser inom
de samhällsvetenskapliga, humanistiska och juridiska
områdena,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att 20 000
sommaruniversitetsplatser bör skapas både sommaren 1995
och sommaren 1996,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvalificerad utbildning för
invandrare,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om antagningen till högskolan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte lägga ner Rådet för
grundläggande högskoleutbildning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vetenskaplig, teknisk och etisk
orientering,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av studenternas
rättssäkerhet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bestämmelse om att
studenterna hos Överklagandenämnden för högskolan har
rätt att särskilt överklaga beslut om deltagande i
obligatoriska utbildningsmoment bör införas i
högskoleförordningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att uppgiften att noga följa de
etiska frågorna och bevakningen av att de etiska principerna
följs bör uppdras åt universitetskanslern,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att prestationsrelaterade
fakultetsanslag bör införas som planerat,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fasta forskningsresurser till fler
högskolor,
17. att högskolor med egna professurer även skall ges rätt
att examinera doktorander.
Stockholm den 24 januari 1995
Inger Davidson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Fanny Rizell (kds)
Tuve Skånberg (kds)