Utbildningsväsendet har en betydelsefull roll och ett stort
ansvar i strävandena mot ett mer jämställt samhälle. Hösten
1992 antog riksdagen en ny högskolelag som bland annat
säger att jämställdheten alltid skall iakttagas i högskolans
verksamhet.
Jämställdhetsplaner
Vi anser därutöver att universitets- och högskoleledningar
i lag bör ges ett tydligare ansvar för att främja jämställdheten
inom utbildningen och för studenten och dennes situation.
Jämställdhetsplanerna vid de flesta högskolor omfattar
idag endast anställda. Endast vid några högskolor omfattas
även studenterna. Från allt för många håll rapporterar
studenterna att de förgäves försökt få omfattas av planerna.
Det är inte tillfredsställande att ett aktivt arbete med
jämställdheten för studenter skall vara beroende av
universitets- och högskoleledningarnas goda vilja.
Kristdemokraterna föreslår att det i lag bör stadgas att
universitetens och högskolornas jämställdhetsplaner skall
omfatta hela verksamheten, det vill säga även studenterna.
Regeringen bör till riksdagen återkomma med förslag om
detta.
Sexuella trakasserier
Både kvinnor och män utsätts för sexuella trakasserier.
Men i de allra flesta fall är det kvinnor som drabbas. Den
bakomliggande orsaken är oftast maktobalans mellan könen.
Många män är inte medvetna om att deras handlingar
upplevs som obehagliga eller till och med som trakasserier.
Sexuella trakasserier är ett allvarligt hot mot anställdas och
studenters arbetsglädje, trygghet, ekonomi och möjligheter
till framgång i arbete respektive studier.
Att sexuella trakasserier existerar på högskolan vet vi.
1991 genomfördes den första svenska undersökningen om
sexuella trakasserier av studenter. Den genomfördes bland
kvinnliga studenter på Lantbruksuniversitetet, där så många
som 21 procent uppgav att de blivit trakasserade. Av de nära
250 studentskor vid Stockholms universitet som 1992
svarade på en enkät angav 10 procent att de blivit utsatta för
sexuella traksserier. Vid en undersökning vid Umeå
universitet 1993 fann man att 15 procent blivit sexuellt
trakasserade och en samtidig undersökning i Uppsala visade
på 7 procent. Samtliga undersökningar har använt sig av
JämO:s definition av sexuella trakasserier.
I november kunde vi i tidningarna läsa om ytterligare en
undersökning, denna gång vid Universitetet i Lund. Av de
tillfrågade studentskorna uppgav 15 procent att de utsatts för
någon form av sexuella trakasserier. För doktoranderna var
andelen ännu högre -- drygt 20 procent.
Ovanstående pekar på att studenter har samma behov som
anställda av skydd i lagen mot trakasserier. Vid universiteten
och högskolorna står studenterna i samma beroendeställning
till lärare och handledare som de anställda gör till chefer och
arbetsledare.
Högskolelag och förordning ger inga
sanktionsmöjligheter. Disciplinära åtgärder mot studenter
som trakasserar är efter ett fall på Stockholms universitet
prövat i kammarrätten. Stockholms universitet har vidtagit
disciplinära åtgärder mot en student som trakasserat. Vid
prövning i kammarrätten ogillades detta. Disciplinära
åtgärder kan alltså ej användas mot sexuella trakasserier.
Det räcker heller inte att hänvisa till civilrättslig och
straffrättslig lagstiftning. Dagens enda möjlighet är att hitta
hjälp i lagen via brottsbalken, men problemet är att det krävs
vittnen, vilket ofta saknas vid sexuella trakasserier.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med
förslag på hur studenternas behov av skydd mot trakasserier
skall lösas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning som föreskriver att universitetens och
högskolornas jämställdhetsplaner skall omfatta hela
verksamheten, det vill säga även studenterna,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning till skydd för studenter mot sexuella trakasserier.
Stockholm den 24 januari 1995
Rose-Marie Frebran (kds)
Inger Davidson (kds)
Tuve Skånberg (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Fanny Rizell (kds)