Utbildningsväsendet har en betydelsefull roll och ett stort ansvar i strävandena mot ett mer jämställt samhälle. Hösten 1992 antog riksdagen en ny högskolelag som bland annat säger att jämställdheten alltid skall iakttagas i högskolans verksamhet.
Jämställdhetsplaner
Vi anser därutöver att universitets- och högskoleledningar i lag bör ges ett tydligare ansvar för att främja jämställdheten inom utbildningen och för studenten och dennes situation.
Jämställdhetsplanerna vid de flesta högskolor omfattar idag endast anställda. Endast vid några högskolor omfattas även studenterna. Från allt för många håll rapporterar studenterna att de förgäves försökt få omfattas av planerna. Det är inte tillfredsställande att ett aktivt arbete med jämställdheten för studenter skall vara beroende av universitets- och högskoleledningarnas goda vilja.
Kristdemokraterna föreslår att det i lag bör stadgas att universitetens och högskolornas jämställdhetsplaner skall omfatta hela verksamheten, det vill säga även studenterna. Regeringen bör till riksdagen återkomma med förslag om detta.
Sexuella trakasserier
Både kvinnor och män utsätts för sexuella trakasserier. Men i de allra flesta fall är det kvinnor som drabbas. Den bakomliggande orsaken är oftast maktobalans mellan könen. Många män är inte medvetna om att deras handlingar upplevs som obehagliga eller till och med som trakasserier.
Sexuella trakasserier är ett allvarligt hot mot anställdas och studenters arbetsglädje, trygghet, ekonomi och möjligheter till framgång i arbete respektive studier.
Att sexuella trakasserier existerar på högskolan vet vi. 1991 genomfördes den första svenska undersökningen om sexuella trakasserier av studenter. Den genomfördes bland kvinnliga studenter på Lantbruksuniversitetet, där så många som 21 procent uppgav att de blivit trakasserade. Av de nära 250 studentskor vid Stockholms universitet som 1992 svarade på en enkät angav 10 procent att de blivit utsatta för sexuella traksserier. Vid en undersökning vid Umeå universitet 1993 fann man att 15 procent blivit sexuellt trakasserade och en samtidig undersökning i Uppsala visade på 7 procent. Samtliga undersökningar har använt sig av JämO:s definition av sexuella trakasserier.
I november kunde vi i tidningarna läsa om ytterligare en undersökning, denna gång vid Universitetet i Lund. Av de tillfrågade studentskorna uppgav 15 procent att de utsatts för någon form av sexuella trakasserier. För doktoranderna var andelen ännu högre -- drygt 20 procent.
Ovanstående pekar på att studenter har samma behov som anställda av skydd i lagen mot trakasserier. Vid universiteten och högskolorna står studenterna i samma beroendeställning till lärare och handledare som de anställda gör till chefer och arbetsledare.
Högskolelag och förordning ger inga sanktionsmöjligheter. Disciplinära åtgärder mot studenter som trakasserar är efter ett fall på Stockholms universitet prövat i kammarrätten. Stockholms universitet har vidtagit disciplinära åtgärder mot en student som trakasserat. Vid prövning i kammarrätten ogillades detta. Disciplinära åtgärder kan alltså ej användas mot sexuella trakasserier.
Det räcker heller inte att hänvisa till civilrättslig och straffrättslig lagstiftning. Dagens enda möjlighet är att hitta hjälp i lagen via brottsbalken, men problemet är att det krävs vittnen, vilket ofta saknas vid sexuella trakasserier.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag på hur studenternas behov av skydd mot trakasserier skall lösas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som föreskriver att universitetens och högskolornas jämställdhetsplaner skall omfatta hela verksamheten, det vill säga även studenterna,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning till skydd för studenter mot sexuella trakasserier.
Stockholm den 24 januari 1995 Rose-Marie Frebran (kds) Inger Davidson (kds) Tuve Skånberg (kds) Chatrine Pålsson (kds) Fanny Rizell (kds)