Påven Augustinus sade för många hundra år sedan följande
kloka ord: ''Det är mer som förenar än skiljer oss åt.'' Detta
kloka uttalande gäller inte minst vid jämförelsen mellan
kvinnor och män. Men ibland kan det vara så att just den lilla
olikheten kan vara skillnaden mellan liv och död.
Den mesta forskningen om den mänskliga kroppen har i
alla tider utförts av män och med mannen som studieobjekt,
som mall. I senare tiders studier har det dock visat sig att
testresultaten inte i alla aspekter är tillämpliga på kvinnan.
Man har under senare år upptäckt att t.ex. hjärtattacken inte
syns på kvinnor med de testmetoder som man har tagit fram
med mannens kropp som mall. I exemplets förlängning kan
man inte undvika att ställa sig frågan hur många kvinnor som
har fått en felaktig diagnos med felbehandling och utdraget
lidande som följd eller t.o.m. i extrema fall en för tidig död.
Trots detta fortsätter forskningen i allra högsta grad att
använda mannens kropp som mall. Man har inga krav på sig
att ta med kvinnor i försökspopulationen, vilket inte heller
görs i någon större utsträckning. En forskare hade t.o.m.
anfört som försvar varför han inte hade tagit med kvinnor
i studien: att det gav så konstiga mätresultat (dvs. inte som
männen). I USA har man tagit beslut om att alla
forskningsprojekt skall ha s k könsperspektiv för att få medel
beviljade, såvida man inte kan särskilt motivera att kvinnor
kan uteslutas ur studien. Vid typiskt manliga problem, t.ex.
prostatacancer, är detta fullt förståeligt.
En annan del av detta problem är läkarbesöket. Om inte
läkarna i sin utbildning åläggs att studera var, när och hur
den kvinnliga kroppen reagerar annorlunda än mannens, så
kommer samma felaktiga diagnoser att fortsätta att upprepas.
Därför borde läkarutbilningen innehålla ett könsperspektiv.
Detsamma borde naturligtvis gälla alla vårdutbildningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla forskaranslag måste
inbegripa minst 40 % av vardera könet för att få statliga
anslag beviljade,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att läkarutbildningen och alla
vårdutbildningar åläggs att ha ett könsperspektiv i
undervisningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en grupp bör tillsättas med
uppdrag att se över de forskningsanslag som ges och se om
de tillvaratar könsperspektivet enligt ovan.