När huvudmannaskapet för studenthälsovården fördes
över till högskolorna 1 juli 1992, upphävdes samtidigt
förordningen om studenternas hälso- och sjukvård, SFS
1984:281, som inte längre var tillämplig. I
budgetpropositionen 1992/93, där förändringen fastslås, sägs
endast att det åligger resp högskoleenhet att anordna
studenthälsovård, vars innehåll bäst avgörs lokalt.
Huvudmannaskapet för studenternas motionsverksamhet
ligger dock kvar hos studentkårerna.
Denna förändring var tänkt att följas av ett avskaffande av
kårobligatoriet, vilket i sin tur har lett till att studentkårerna
på många högskoleorter funnit ringa intresse i att fortsätta
sin delfinansiering av studenthälsovården.
För budgetåret 1992/93 valde regeringen att öronmärka
pengarna för studerandehälsovården. I regleringsbrevet för
1992/93 kan man läsa att ''studerandehälsovården som
anordnas för studerande vid högskoleenheterna har till
ändamål att bevara och förbättra de studerandes fysiska och
psykiska hälsa genom förebyggande åtgärder och genom
sociala och kurativa insatser''.
Från budgetåret 1993/94 ingår medlen för
studerandehälsovården i respektive högskoleenhets
anslagspost.
Dagsläget är alltså att pengarna för studenthälsovården
finns hos högskolorna, studenternas formella och reella
ansvar för den är borta och ingen legal reglering finns.
Utredningen SOU 1994:47, Avveckling av den
obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer,
behandlade även studenternas hälsovård och
motionsverksamhet. Där skriver man: ''Vi har funnit det
angeläget att fastställa dels universitetens och högskolornas
ansvar för studenthälsovården och motionsidrotten, som vi
vill se som en integrerad del i studenthälsovården, dels
ändamålet med studenthälsovården.'' Utredningen föreslår
att detta skrivs in i högskoleförordningen.
Även om kårobligatoriet inte avvecklades är det viktigt att
se över vilket ansvar universiteten och högskolorna har för
studenthälsovården och motionsverksamheten. Ansvaret för
studerandehälsovården och motionsverksamheten är idag
delat mellan studentkårerna och universiteten/högskolorna.
Detta innebär att ingen har helhetsansvaret.
Med anledning av anförda omständigheter anser vi det
önskvärt att det införs en författningsreglering. Man bör även
se över möjligheten att föra in en målbeskrivning av
verksamheten i regleringsbreven.
Det är angeläget att en sådan reglering avgränsar
studenthälsovården som komplement till övrig vård. Det är
just hälsorisker och hälsoproblem som har samband med
studiesituationen som studenthälsovården skall ägna sig åt så
att den blir ett slags företagshälsovård för studenter och inte
ett alternativ till övrig öppen och enskild allmän vård.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att Utbildningsdepartementet ser över
möjligheten att på olika sätt säkra studenthälsovården och
motionsverksamheten genom högskoleförordningen
och/eller regleringsbreven.
Stockholm den 24 januari 1995
Annika Nilsson (s)
Tone Tingsgård (s)