I budgetpropositionen bil. 9 behandlas i avsnittet ''ökad
tillgänglighet till högre utbildning'' bl.a.
distansutbildningen. Samtidigt som regeringen föreslår
omfattande satsningar inom detta område aviseras en
kommitté med uppgift att analysera, stödja och utvärdera de
förslag som föreligger från flera håll om utbyggnad av
distansutbildningen. Målet för kommittén sägs vara att finna
en samlad strategi för distansutbildningen i landet. Vidare
föreslås att kommittén också skall pröva förutsättningarna för
ett ''öppet svenskt folkuniversitet'' med brett
utbildningsutbud som når många människor. Därvid sägs att
erfarenheterna från det brittiska Open University skall
studeras.
Inledningsvis vill vi påpeka att distansundervisningen
under de senaste åren har varit föremål för omfattande
utredningsverksamhet, vilket bl.a. redovisas i SOU:
''Kunskapens krona'' samt även i SOU: ''Långt borta helt
nära''. Det ständiga utredandet har medfört att universitet
och högskolor har byggt upp en beredskap för att påbörja
distansutbildning i stor skala. De resurser som hitintills har
avsatts har emellertid inte fördelats ut på enheter, varför den
nödvändiga satsningen har uteblivit.
Vi vill med nedanstående argument hävda att det nu är tid
att snabbt få i gång en bred verksamhet inom området och
att kommitténs arbete inte får tas som ännu ett argument för
att försena genomförandet.
Det finns enligt vår mening redan en väl utbyggd struktur
mellan högskolorna och universiteten. Dels finns
riksorganisationen SVERD där alla universitet och
högskolor som arbetar med distansutbildning är
organiserade. Vid sidan om denna organisation finns
dessutom ett större konsortium för nationell
distansundervisning bildat av universiteten i Umeå, Uppsala
och Linköping samt Tekniska högskolan och Högskolan i
Växjö. Även andra samarbeten mellan olika intressenter
förekommer.
Det har funnits och finns en beredskap för att ge en stor
mängd distansundervisning vid dels konsortier, dels enskilda
högskolor och universitet. Beroende på att resurser inte har
fördelats i tid utan avsatts till regeringens disposition har
deras verksamhet försenats och utbildningar har på grund av
brist på ekonomiska resurser ej kunnat genomföras.
När det gäller bildandet av ett nytt öppet svenskt
folkuniversitet vill vi hävda att internationella erfarenheter
visar med några få undantag att distansundervisning vid de
traditionella utbildningsanordnarna ger både högre
genomströmning och bättre kvalitet. En förklaring härtill kan
vara att problemen med att bygga upp en verksamhet utifrån
en viss teknik/distributionsform ger mycket större
svårigheter än att i den befintliga verksamheten tillämpa nya
distributionsformer. Vi vill dessutom peka på att de stora
initieringskostnaderna som erfordras för att starta ett nytt
folkuniversitet i stället kan användas till genomförande av
utbildning.
Det är vår bestämda uppfattning att man i stället bör
utnyttja befintliga resurser i form av den erfarenhet och
kompetens som finns vid de universitet och högskolor som
har arbetat med distansutbildningsfrågor sedan 1970-talet.
Genomgående har det varit ett ekonomiskt problem och inte
något annat. Det bör i detta sammanhang också framföras att
den IT-satsning som förbereds vid universitet och högskolor
i sig kommer att innebära att utbildningen blir tillgänglig för
bredare grupper på ett helt annat sätt än tidigare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs 1.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar på distansutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkning av etablerad
distansutbildning.
Stockholm den 20 januari 1995
Lars Hedfors (s)
Monica Widnemark (s)
Conny Öhman (s)
Lena Sandlin (s)