För att kunna bedriva läkarutbildning och medicinsk
forskning krävs att verksamheten är kopplad till en
fungerande sjukvårdsorganisation. Olika system har genom
åren tillämpats för att åstadkomma denna koppling, alltifrån
att staten har ställt mark till förfogande samt betalat vissa
lärartjänster vid ett sjukhus, till att staten varit ägare och
svarat för driften av särskilda undervisningssjukhus.
Allt eftersom har ett system växt fram som innebär att
staten tecknat avtal med samtliga berörda
sjukvårdshuvudmän om ett visst årligt driftbelopp. Första
gången detta skedde var 1970 och avtalet benämns LUA70
och därefter har nya avtal tecknats, efter särskilda
utredningar, LUA74, LUA77 m.fl.
I dessa avtal har storleken på statens ersättning till berörda
sjukhus bland annat baserats på utbildningsvolym, mätt i
antalet utbildningsplatser och forskningsvolym, mätt i
antalet forskningstimmar per läkare. Från 1984 tillämpades
systemet med att fastställa driftersättningar uteslutande
baserat på förhandling. De volymer som fastställts tidigare
utgjorde grunden för förhandlingarna.
Utvecklingen har lett till att det för närvarande föreligger
betydande skillnader i omfattning av den statliga
driftersättningen till respektive sjukvårdshuvudman i
förhållande till utbildning och forskning.
Som jämförelse kan nämnas att Norrlands
Universitetssjukhus i Umeå med 122 utbildningsplatser för
läkare, för innevarande driftår fått ett anslag på 137,9
miljoner kr medan Uppsala erhållit 173,7 miljoner kr för 130
platser och Göteborg 147,8 miljoner kr för 123 platser. Detta
betyder att man i Göteborg får drygt 26 miljoner kr mer än
Umeå trots att man endast har en utbildningsplats mer (avser
planeringsramen 92/93).
Efter detta har dessutom antalet platser inom
läkarprogrammet minskat med tio platser i vardera Göteborg
och Uppsala. En av orsakerna till denna uppenbara
snedfördelning är att Umeå, vid den tid då det första avtalet
träffades, hade en påfallande låg bemanning och därmed
erhöll ett lågt index för antalet anställda inom sjukvården
som var engagerade i läkarutbildningen. Den ökade
bemanningen som skett under senare år har inte slagit
igenom på grund av avtalens konstruktion.
Umeå universitet där Norrlands Universitetssjukhus ingår
har idag ca 18 000 studenter som rekryteras från hela landet.
Det är därför rimligt att inte historiska fakta utan dagens
verklighet styr fördelningen av ersättningar, så att dessa
utgår i proportion till storleken på fakultetsanslaget och till
volym på grundutbildningen av läkare.
Regeringen bör därför göra en omfördelning av den
statliga driftersättningen så att den bättre speglar dagens
verkliga förhållanden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de statliga driftersättningarna bör
omfördelas.
Stockholm den 23 januari 1995
Maggi Mikaelsson (v)