Vårdhögskolorna genomgår en betydande utveckling.
Detta gäller inte endast sjuksköterskeutbildningen utan även
de övriga utbildningar som ryms inom vårdhögskolorna. Där
utbildas till sjukgymnast, arbetsterapeut, röntgen- och
radioterapiassistent. Flera vårdhögskolor tillsätter
lektorstjänster i samarbete med sjukvårdshuvudmän och
fakultetsnämnder. På många vårdhögskolor sjuder intresset
för omvårdnadsutveckling och omvårdnadsforskning.
Många sjuksköterskor har doktorerat och underlag finns för
att tillsätta forskartjänster.
Jag tycker att det är bra att vi nu har öppningar för att ge
vårdhögskolorna statlig huvudman. Tyvärr går det trögt i
förhandlingarna eftersom det inte får kosta staten några
pengar.
I några fall har principöverenskommelser slutits om att
överföra vårdhögskolorna till statlig huvudman. Det är lätt
att vara efterklok. Hade riksdagen fattat beslut efter det att
huvudmannaskapsutredningen enig föreslog ett
förstatligande till ett pris av ca 300--400 miljoner totalt, hade
läget varit annorlunda i dag för skolorna.
Högskolelagen gäller lika för statliga högskolor och för
kommunala. I stort sätt gäller också högskoleförordningen
för både statliga och kommunala högskolor. Ett undantag är
att kommunala vårdhögskolor inte får tillsätta tjänst som
professor.
När nu regeringen föreslår att nya högskolor efter prövning
av kanslersämbetet skall få tillsätta professorstjänster borde
detta gälla även de kommunala vårdhögskolorna. Samma
stränga krav på kvalitet och kvalitetsprövning skall
självfallet gälla vårdhögskolorna.
Det skulle innebära att tjänster och tjänstetillsättning sker
på samma sätt och med samma kriterier för hela det svenska
högskoleväsendet.
Det viktiga är att det även i fortsättningen utbildas bra
vårdpersonal för ledande befattningar i vården, att
kunskaperna bygger på vetenskap och erfarenheter. I
vårdutbildningarna är det än viktigare att erkänna att
kunskaper kan vara av olika slag. Det finns teoretisk
vetenskaplig kvalitet men förvisso också klinisk praktisk
kvalitet. Ett praktikens mästerskap lärs ut och in genom att
studenter under goda handledare får öva.
Utifrån de uppgifterna måste begreppet kvalitet rymma
mera än teoretiska kunskaper -- också praktiken/tekniken
som lärs ut och lärs in som handgrepp, att ta i patienter, att
vända trots smärtor, att lyfta, att lägga om sår, att mata även
den som är förlamad i halva svalget. Detta fångas inte i en
teoretisk avhandling men är viktigt när man
kvalitetsbedömer vårdutbildningar.
I kvalitet ligger också ett förhållningssätt till lidande
människor: hur man som personal (frisk och stark) förhåller
sig till människor som behöver stöd och hjälp. Att skapa
kontakt och förtroende, ofta på kort tid, är nog den svåraste
delen i dessa utbildningar. Den kvaliteten måste fångas på
sina villkor.
Det viktiga nu för vårdhögskolorna oberoende av
huvudmannaskap blir att skapa tjänster för lärare och
handledare som rymmer både teori och praktik, att
förändringarna inom utbildningarna sker på vårdens egna
villkor och att det ges utrymme för det jag här kallar
praktikens mästerskap. Vi är också bundna av EU-
överenskommelsen där ju tydligt krävs att en sjuksköterskas
utbildning till 50 %
ska ha klinisk inriktning.
Nu strävar många vårdhögskolor mot att få ge
ämnesexamen inom de 120 poängen för en fil kand.
Det finns all anledning att fundera på om det är
möjligt att ge både en ämnesexamen och en yrkesexamen
inom den tidsrymden. Det är en av de frågor som kanslern
måste ta ställning till.
Jag tror heller inte på att vårdutbildningarna automatiskt
ska införlivas med medicinsk fakultet och där konkurrera
med läkarutbildningen om intresse och resurser. Även om de
medicinska fakulteterna skulle behöva en rejäl dos av
kvinnliga perspektiv!
Vårdutbildningarna är ju sammansatta av många olika
delar utifrån, självklart, medicinska kriterier, men också av
sociala, psykologiska, pedagogiska liksom ekonomiska
inslag (många av dessa utbildningar leder till arbetsledande
befattningar med olika slag av budgetansvar). Detta gör att
jag anser att det bör skapas omvårdnads/vårdfakulteter som
i sig rymmer denna breda sammansättning av kompetens och
som ger vårdutbildningarna utrymme att utvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjlighet att tillsätta
professorstjänster vid vårdhögskolorna efter sedvanlig
kvalitetsprövning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vårdutbildningar och
fakultetstillhörighet.
Stockholm den 25 januari 1995
Margitta Edgren (fp)