Vårdhögskolorna genomgår en betydande utveckling. Detta gäller inte endast sjuksköterskeutbildningen utan även de övriga utbildningar som ryms inom vårdhögskolorna. Där utbildas till sjukgymnast, arbetsterapeut, röntgen- och radioterapiassistent. Flera vårdhögskolor tillsätter lektorstjänster i samarbete med sjukvårdshuvudmän och fakultetsnämnder. På många vårdhögskolor sjuder intresset för omvårdnadsutveckling och omvårdnadsforskning. Många sjuksköterskor har doktorerat och underlag finns för att tillsätta forskartjänster.
Jag tycker att det är bra att vi nu har öppningar för att ge vårdhögskolorna statlig huvudman. Tyvärr går det trögt i förhandlingarna eftersom det inte får kosta staten några pengar.
I några fall har principöverenskommelser slutits om att överföra vårdhögskolorna till statlig huvudman. Det är lätt att vara efterklok. Hade riksdagen fattat beslut efter det att huvudmannaskapsutredningen enig föreslog ett förstatligande till ett pris av ca 300--400 miljoner totalt, hade läget varit annorlunda i dag för skolorna.
Högskolelagen gäller lika för statliga högskolor och för kommunala. I stort sätt gäller också högskoleförordningen för både statliga och kommunala högskolor. Ett undantag är att kommunala vårdhögskolor inte får tillsätta tjänst som professor.
När nu regeringen föreslår att nya högskolor efter prövning av kanslersämbetet skall få tillsätta professorstjänster borde detta gälla även de kommunala vårdhögskolorna. Samma stränga krav på kvalitet och kvalitetsprövning skall självfallet gälla vårdhögskolorna.
Det skulle innebära att tjänster och tjänstetillsättning sker på samma sätt och med samma kriterier för hela det svenska högskoleväsendet.
Det viktiga är att det även i fortsättningen utbildas bra vårdpersonal för ledande befattningar i vården, att kunskaperna bygger på vetenskap och erfarenheter. I vårdutbildningarna är det än viktigare att erkänna att kunskaper kan vara av olika slag. Det finns teoretisk vetenskaplig kvalitet men förvisso också klinisk praktisk kvalitet. Ett praktikens mästerskap lärs ut och in genom att studenter under goda handledare får öva.
Utifrån de uppgifterna måste begreppet kvalitet rymma mera än teoretiska kunskaper -- också praktiken/tekniken som lärs ut och lärs in som handgrepp, att ta i patienter, att vända trots smärtor, att lyfta, att lägga om sår, att mata även den som är förlamad i halva svalget. Detta fångas inte i en teoretisk avhandling men är viktigt när man kvalitetsbedömer vårdutbildningar.
I kvalitet ligger också ett förhållningssätt till lidande människor: hur man som personal (frisk och stark) förhåller sig till människor som behöver stöd och hjälp. Att skapa kontakt och förtroende, ofta på kort tid, är nog den svåraste delen i dessa utbildningar. Den kvaliteten måste fångas på sina villkor.
Det viktiga nu för vårdhögskolorna oberoende av huvudmannaskap blir att skapa tjänster för lärare och handledare som rymmer både teori och praktik, att förändringarna inom utbildningarna sker på vårdens egna villkor och att det ges utrymme för det jag här kallar praktikens mästerskap. Vi är också bundna av EU- överenskommelsen där ju tydligt krävs att en sjuksköterskas utbildning till 50 % ska ha klinisk inriktning.
Nu strävar många vårdhögskolor mot att få ge ämnesexamen inom de 120 poängen för en fil kand. Det finns all anledning att fundera på om det är möjligt att ge både en ämnesexamen och en yrkesexamen inom den tidsrymden. Det är en av de frågor som kanslern måste ta ställning till.
Jag tror heller inte på att vårdutbildningarna automatiskt ska införlivas med medicinsk fakultet och där konkurrera med läkarutbildningen om intresse och resurser. Även om de medicinska fakulteterna skulle behöva en rejäl dos av kvinnliga perspektiv!
Vårdutbildningarna är ju sammansatta av många olika delar utifrån, självklart, medicinska kriterier, men också av sociala, psykologiska, pedagogiska liksom ekonomiska inslag (många av dessa utbildningar leder till arbetsledande befattningar med olika slag av budgetansvar). Detta gör att jag anser att det bör skapas omvårdnads/vårdfakulteter som i sig rymmer denna breda sammansättning av kompetens och som ger vårdutbildningarna utrymme att utvecklas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att tillsätta professorstjänster vid vårdhögskolorna efter sedvanlig kvalitetsprövning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdutbildningar och fakultetstillhörighet.
Stockholm den 25 januari 1995 Margitta Edgren (fp)