Grundforskningen är basen för all forskning och
forskarutbildning vid svenska universitet. Alla forskare
oavsett senare specialisering får en utbildning som har
tyngdpunkten på grundforskningens metodik och ämnets
kärnteorier. Specialisering inom olika tillämpningsgrenar
sker med kunskaperna i modersämnet som bas.
Den grundforskning som bedrivs vid våra universitet är
livsnerven för all vetenskaplig verksamhet i Sverige. Genom
att Sverige är ett litet land har vi också ett relativt litet antal
vetenskapsmän vid våra universitet. Dessa forskare utgör en
resurs som dels svarar för att svensk grundforskning håller
hög internationell standard och dels svarar för att kvaliteten
i den tillämpningsforskning, som är en förutsättning för
produktutveckling och nyskapande inom svenskt näringsliv,
håller en hög standard. (Mer än hälften av landets
forskningsresurser gäller forskning inom företag, speciellt
inom industrisektorn, och finansieras av företagen.) Samma
grupp av forskare leder också utbildningen av nya forskare
vid de svenska högskolorna.
Sverige har ett relativt ovanligt system för finansiering av
forskning och forskarutbildning. Fakultetsanslag till
universiteten finansierar huvudsakligen tjänster, t.ex.
professorer, forskarassistenter och doktorander i
forskarutbildningen (samt viss forskningstid för lektorer).
De statliga forskningsråden finansierar genom projektanslag
den grundforskning som universitetens forskare
(professorer, forskarassistenter och vissa lektorer) bedriver.
Kostnaderna för doktorandernas vetenskapliga arbete
(avhandlingsarbetet) finns inte inbyggda i systemet. Ofta
finansieras denna utbildningsforskning indirekt via de anslag
som institutionernas professorer har. Resurserna för
grundforskning är emellertid helt otillräckliga för att
tillgodose såväl institutionsforskarnas som doktorandernas
behov av forskningsmedel.
Forskningsrådens samlade resurser är små jämfört med de
resurser som disponeras för forskning av olika sektorsorgan,
stiftelser och fonder. De senare stöder som regel tillämpad
forskning eller forskning inom ett visst prioriterat
forskningsområde. Departement, statliga verk, statliga
stiftelser och fonder delar årligen ut forskningsmedel för
olika typer av tillämpad forskning som mångdubbelt
överstiger de resurser som den fria forskningen och
forskarutbildningen vid universiteten förfogar över via
forskningsråden.
Med tiden har det byggts in en växande mängd
anslagsbeviljande instanser för tillämpad forskning inom
områden som är eller har varit av speciellt intresse ur
samhällets synpunkt. När landet nu står inför en situation
med svag ekonomi och ett stort behov av satsningar på hög
kvalitet i utbildningen och förstärkning av
forskningspotentialen måste balansen mellan de
vetenskapliga forskningsrådens resurser och de medel som
disponeras för olika typer av sektorsforskning ses över.
För att svensk forskning skall kunna hävda sig i den
växande internationella konkurrensen behöver
forskningsråden en mycket kraftig förstärkning av
resurserna. Idag måste rader av goda forskningsansökningar
från framstående forskare vid våra universitet lämnas utan
anslag i brist på medel. Många forskare avstår från att söka
i vetskapen om att möjligheterna att få anslag är mycket små.
Hit kan också räknas gruppen ännu icke docentkompetenta
forskare och doktorander som i praktiken inte har någon
möjlighet att få anslag. Bristen på resurser för
universitetsforskningen innebär inte bara att resurser i form
av forskartjänster vid universiteten inte utnyttjas effektivt
utan också att de forskarstuderande som är beroende av
handledarens forskningsresurser får betydligt sämre
utbildningsmöjligheter.
Vi föreslår att 10 procent av de medel som idag används
för sektorsforskningen förs över till de vetenskapliga
forskningsråden. Detta skulle innebära närmast en
fördubbling av grundforskningens kapacitet.
Omfördelningen bör naturligtvis göras efter noggranna
överväganden men kommer utan tvivel att innebära en
markant höjning av den vetenskapliga forskningspotentialen
i Sverige. Åtgärden är speciellt angelägen då den skulle ha
omedelbara, positiva effekter för utbildningen av unga
forskare och därmed skapa förutsättningar för god återväxt i
svensk universitetsforskning samtidigt som näringslivets
framtida behov av forskare kan tillgodoses.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förstärkning av forskningsrådens
resurser genom en omfördelning av forskningsmedel från
sektorsforskningen.
Stockholm den 25 januari 1995
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Peter Eriksson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Annika Nordgren (mp)
Roy Ottosson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Birger Schlaug (mp)