Grundforskningen är basen för all forskning och forskarutbildning vid svenska universitet. Alla forskare oavsett senare specialisering får en utbildning som har tyngdpunkten på grundforskningens metodik och ämnets kärnteorier. Specialisering inom olika tillämpningsgrenar sker med kunskaperna i modersämnet som bas.
Den grundforskning som bedrivs vid våra universitet är livsnerven för all vetenskaplig verksamhet i Sverige. Genom att Sverige är ett litet land har vi också ett relativt litet antal vetenskapsmän vid våra universitet. Dessa forskare utgör en resurs som dels svarar för att svensk grundforskning håller hög internationell standard och dels svarar för att kvaliteten i den tillämpningsforskning, som är en förutsättning för produktutveckling och nyskapande inom svenskt näringsliv, håller en hög standard. (Mer än hälften av landets forskningsresurser gäller forskning inom företag, speciellt inom industrisektorn, och finansieras av företagen.) Samma grupp av forskare leder också utbildningen av nya forskare vid de svenska högskolorna.
Sverige har ett relativt ovanligt system för finansiering av forskning och forskarutbildning. Fakultetsanslag till universiteten finansierar huvudsakligen tjänster, t.ex. professorer, forskarassistenter och doktorander i forskarutbildningen (samt viss forskningstid för lektorer). De statliga forskningsråden finansierar genom projektanslag den grundforskning som universitetens forskare (professorer, forskarassistenter och vissa lektorer) bedriver. Kostnaderna för doktorandernas vetenskapliga arbete (avhandlingsarbetet) finns inte inbyggda i systemet. Ofta finansieras denna utbildningsforskning indirekt via de anslag som institutionernas professorer har. Resurserna för grundforskning är emellertid helt otillräckliga för att tillgodose såväl institutionsforskarnas som doktorandernas behov av forskningsmedel.
Forskningsrådens samlade resurser är små jämfört med de resurser som disponeras för forskning av olika sektorsorgan, stiftelser och fonder. De senare stöder som regel tillämpad forskning eller forskning inom ett visst prioriterat forskningsområde. Departement, statliga verk, statliga stiftelser och fonder delar årligen ut forskningsmedel för olika typer av tillämpad forskning som mångdubbelt överstiger de resurser som den fria forskningen och forskarutbildningen vid universiteten förfogar över via forskningsråden.
Med tiden har det byggts in en växande mängd anslagsbeviljande instanser för tillämpad forskning inom områden som är eller har varit av speciellt intresse ur samhällets synpunkt. När landet nu står inför en situation med svag ekonomi och ett stort behov av satsningar på hög kvalitet i utbildningen och förstärkning av forskningspotentialen måste balansen mellan de vetenskapliga forskningsrådens resurser och de medel som disponeras för olika typer av sektorsforskning ses över.
För att svensk forskning skall kunna hävda sig i den växande internationella konkurrensen behöver forskningsråden en mycket kraftig förstärkning av resurserna. Idag måste rader av goda forskningsansökningar från framstående forskare vid våra universitet lämnas utan anslag i brist på medel. Många forskare avstår från att söka i vetskapen om att möjligheterna att få anslag är mycket små. Hit kan också räknas gruppen ännu icke docentkompetenta forskare och doktorander som i praktiken inte har någon möjlighet att få anslag. Bristen på resurser för universitetsforskningen innebär inte bara att resurser i form av forskartjänster vid universiteten inte utnyttjas effektivt utan också att de forskarstuderande som är beroende av handledarens forskningsresurser får betydligt sämre utbildningsmöjligheter.
Vi föreslår att 10 procent av de medel som idag används för sektorsforskningen förs över till de vetenskapliga forskningsråden. Detta skulle innebära närmast en fördubbling av grundforskningens kapacitet. Omfördelningen bör naturligtvis göras efter noggranna överväganden men kommer utan tvivel att innebära en markant höjning av den vetenskapliga forskningspotentialen i Sverige. Åtgärden är speciellt angelägen då den skulle ha omedelbara, positiva effekter för utbildningen av unga forskare och därmed skapa förutsättningar för god återväxt i svensk universitetsforskning samtidigt som näringslivets framtida behov av forskare kan tillgodoses.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av forskningsrådens resurser genom en omfördelning av forskningsmedel från sektorsforskningen.
Stockholm den 25 januari 1995 Gunnar Goude (mp) Kia Andreasson (mp) Peter Eriksson (mp) Barbro Johansson (mp) Ewa Larsson (mp) Gudrun Lindvall (mp) Annika Nordgren (mp) Roy Ottosson (mp) Yvonne Ruwaida (mp) Birger Schlaug (mp)