Det svenska jordbruket står inför stora förändringar.
Sveriges medlemskap i EU innebär, att vi skall samordna vår
politik på livsmedelsproduktionsområdet med EU:s
jordbrukspolitik. Den gemensamma jordbrukspolitiken,
CAP, är ett av EU:s viktigaste samarbetsområden. Dess
budget utgör ca hälften av EU:s samlade budget. Inför de
förhandlingar och avtal som låg till grund för
folkomröstningen fanns eftergifter från EU:s sida. Ett skäl
var att Sverige är en stor nettobidragsgivare. Den nuvarande
regeringen sänkte kraftigt ambitionsnivån och urholkade
avtalet efter folkomröstningen. Kraftigt sänkta
ambitionsnivåer vad avser miljö-, LFA- och strukturstöd
leder till att regeringen tackar nej till EU-stöd i
miljardklassen och medvetet höjer Sveriges nettobidrag till
EU.
Nedmonterade miljö- och regionalpolitiska ambitioner är
förödande för jordbruket särskilt i de områden som redan i
dag har en minskande produktion och vikande
sysselsättning. Om EU delfinansierar ''till exempelvis
miljöåtgärder'' är det oklokt att inte utnyttja detta. En svensk
budgetutgift måste ställas mot den samhällsekonomiska
effekten av att svenska medel plus EU-medel påverkar
sysselsättning, investeringar och miljö, konsumtion och
skatteinbetalningar.
Det exempellösa underutnyttjandet av framförhandlade
miljömedel, där endast 25--30 % av EU-avtalet tas till vara
är en oklok åtgärd.
Den låga ambitionsnivå beeträffande ersättning till mindre
gynnade områden (LFA-stödet) i södra Sverige ökar risken
för omfattande nedläggningar av produktion vid en rad
konkurrens från en större marknad. Samtidigt representerar
odlingslandskapet i dessa områden betydande
samhällsvärden ur både kultur- och naturvårdsintresse.
Att inte utnyttja EU-avtalet i sig är orimligt men att
dessutom belasta jordbruket med ökade skatter för att
finansiera EU-avgiften är stötande. En gryende optimism i
näringen kullkastas helt -- Sverige får inte chansen att mäta
sig med andra länder på lika villkor inom livsmedelssektorn.
Under dessa förhållanden är det utomordentligt viktigt att
satsa på de konkurrensmöjligheter som det svenska
lantbruket har. Utformningen av den framtida
jordbrukspolitiken och jordbrukets konkurrensförmåga är av
största vikt för livsmedelsarbetarna, för åkrarna,
byggnadsarbetarna, reparatören, för rådgivarna, för bönder
för konsumenter ja för alla andra som är beroende av
näringen.
Utformningen av den framtida jordbruks- och
livsmedelspolitiken är avgörande -- jag skulle vilja säga en
överlevnadsfråga inte bara för bönderna utan hela det
svenska samhället och den svenska kulturbygden.
En tredjedel av den svenska livsmedelsproduktionen sker
i Västsverige. Ett flertal huvudkontor för
livsmedelsföretagen är placerade i Skaraborg.
Livsmedelsindustrin dominerar industrisysselsättningen.
Denna koncentration av kunskap och kompetens kommer att
få en stark ställning inom EU. Att skapa dialog mellan
näringsliv, regionala myndigheter, utbildning och forskning
kan med Skaraborg och Skara som centrum bli en
internationell arena för utveckling och utformning av den
framtida jordbruksnäringen.
Vid SLU i Skara kan skapas nätverk med universitet och
högskolor i Europa där FoU-arbete runt jordbruk kan ske
både inom ekonomi- och miljöområdena.
Med dagens IT-teknik ges nya möjligheter för olika
regioners universitet och högskolor att samverka i forskning,
grundutbildning, information och fortbildning. Här ligger
Skara långt framme med teknik och sin samlade kompetens
både vid SLU och de i regionen lokaliserade
livsmedelsföretagen med sina utvecklingsavdelningar och
deras stora kompetens.
För att klara regeringens ambitioner om ett miljövänligt,
konkurrenskraftigt och konsumentinriktat jordbruk bör man
ta till vara den kompetens som finns i Skaraborg.
Lantbruksuniversitetet med lantbruks- och
veterinärforskning, livsmedelsföretagen med sina
utvecklingskapaciteter som Farmek, AnalyCen, Svensk avel,
Svenska foder, Skara semin osv. Högskolan i Skövde med
specialitet på ADB och företagsledning är ytterligare en
resurs.
Landstingets kompetens i kost och hälsa, den
gemensamma satsningen på utveckling av produktion,
förädling och marknadsföring och export av livsmedel som
sker i AGRI VÄST och deras samarbete med Institutet för
Livsmedelsforskning (SIKL) i Göteborg,
Hushållningssällskapen och andra
rådgivningsorganisationer, utgör tillsammans en mycket
stark och kompetent bas för utveckling av livsmedelssektorn
och är en utmärkt arena för FoU för att stärka
livsmedelssektorns konkurrensförmåga.
Dessutom sker i Västsvenska Lantmäns regi utveckling
och produktion av alternativa bränslen och utveckling av
etanol och andra alternativa användningar av
jordbruksgrödor som industriråvara.
Jag föreslår därför att regeringen, med utgångspunkt från
de kompetenser och erfarenheter som finns i regionen,
utreder formerna för hur den forskning och utveckling som
i dag pågår och planeras ytterligare kan stärkas till gagn för
hela den västsvenska regionen och landet i sin helhet.
En tänkbar plattform för sådana insatser kan vara det
nybildade AGRO VÄST, där samverkan sker mellan
lantbruket och livsmedelsbranschens företag, SLU och
regionens högskolor samt de regionala myndigheterna.
En sådan satsning skulle också stärka det kontaktnät som
i dag redan finns med många europeiska
forskningsinstitutioner. Därigenom ökar förutsättningarna
att få del av de finansiella resurser som finns i EU:s
forsknings- och utvecklingsfonder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Skara som
jordbruksutvecklingscentrum.