En studie som WHO gjort visar att mellan 20 och 40 %
av de patienter som söker läkarhjälp inom primärvården har
någon form av psykiatriska besvär, depression, ångest eller
drogproblem. Av dessa fick endast cirka hälften riktig
diagnos och behandling.
WHO:s siffror stämmer väl överens med den s.k.
Lundbystudien, en stor svensk undersökning som gjorts av
en befolknings psykiska hälsa. Enligt professor Olle
Hagnell, ledare för denna studie, är det inte alls otänkbart
att två tredjedelar av alla alkoholmissbrukare, hälften av alla
depressioner och en tredjedel av alla med ångestsjukdomar
inte får adekvat hjälp.
WHO:s studie visar dessutom att psykiska sjukdomar är
mer invalidiserande och ger anledning till högre sjukfrånvaro
än fysiska. Patienter som led av psykiska besvär, t.ex.
depression och ångest, var i genomsnitt förhindrade att klara
det vanliga vardagslivet, att arbeta, gå ut och handla, etc. sex
dagar i månaden. Patienter som led av fysiska sjukdomar
som diabetes, ledbesvär och ryggont hade två sjukdagar per
månad.
En annan studie, utförd av Anna Lena Andersson vid
Göteborgs Universitets Socialmedicinska avdelning, som
beskriver vilken vård trafikskadade får, visar att de psykiska
besvären underskattas med onödigt lidande som följd.
Många trafikskadade upplever oro, rädsla och sömnbesvär
ännu två år efter det att olyckan inträffat. De flesta får endast
fysisk rehabilitering vilket är en allvarlig brist inom vården.
Många får i åratal kämpa med psykiska resttillstånd utan att
få professionell hjälp.
Varje dag tar i genomsnitt sex personer livet av sig i
Sverige. Siffran har varit tämligen konstant de senaste 20
åren. Självmordsfrekvensen är högst bland äldre män.
Önskvärt vore att man bättre kunde ringa in
högriskgrupperna och att sjukvården tidigt gick in med stöd
och hjälp vid olika depressionstillstånd. Ett projekt som
anordnades för distriktsläkare på Gotland i början av 1980-
talet i konsten att rätt behandla depressioner halverade nästan
antalet självmord därstädes.
Läkarutbildningen måste förändras. Dagens utbildning har
en snäv syn på den sjuka människan. Den lämnar ett stort
antal människor utan hjälp och grundläggande förståelse,
därför att de hamnar utanför en alltför inskränkt
sjukdomsmodell. Vår tids beundran för den högteknologiska
medicinen gör oss blinda för hur nödvändigt det är att
behandla hela människan -- både kropp och själ.
Psykiatriämnet har inom utbildningen låg status. Önskvärt
vore att slå samman psykiatri och neurologiämnena. Två
månaders grundkurs i psykiatri och tre månaders AT-
tjänstgöring ger alltför summariska kunskaper och
utbildningen bör därför förlängas och utökas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en översyn av
läkarutbildningen.
Stockholm den 24 januari 1995
Catarina Rönnung (s)
Margareta Sandgren (s)