Genustillhörighet tycks ha varit, och är alltjämt, en av de starkast strukturerande principerna i alla kända samhällen. Trots detta har frågan inte ägnats vare sig politiskt eller vetenskapligt intresse förrän de senaste decennierna. Genom att använda genus (engelskans gender) och inte kön (engelskans sex) markeras att det som står i fokus för intresset är de sociala uttrycksformerna för kön. Dessa har klara, men inte automatiska anknytningar till biologiska likheter och olikheter mellan kvinnor och män. Som exempel på den snabba utvecklingen kan nämnas att genussystemet inte beaktades i den norska maktutredningen som genomfördes på 1970-talet men väl i den svenska som gjordes för cirka tio år sedan.
Utvecklingen är dock ojämn. Inom vissa discipliner har man kommit förhållandevis långt, och genusdimensionen har börjat ses som en naturlig del av forsknings- och undervisningsansvaret. Inom andra discipliner har man knappast ens börjat. Några tjänster med genusinriktning har inrättats på olika håll i landet, ibland på statsmakternas initiativ, ibland som ett resultat av lokala beslut.
Genusforskningens resurser
Särskilda forskningsmedel har sedan några år tillbaka avsatts inom FRN:s ram för kvinno- och jämställdhetsforskning. Detsamma gäller för Arbetsmiljöfonden. På alla universitetsorter finns forumorganisationer helt eller delvis finansierade av centrala anslag. Den forskning och undervisning som görs inom genusområdet är genomgående underfinansierad och beroende av eldsjälars oavlönade arbete. Om området skall få den stabilitet och långsiktiga kunskapsuppbyggnad som krävs bör nya organisatoriska lösningar prövas.
Av den korta beskrivningen framgår att genusaspekter har väckt intresse inom delar av det vetenskapliga samfundet men att verksamheten är splittrad både ortsmässigt och disciplinärt. Detta är ganska naturligt då ämnesområdet får sägas vara tvärvetenskapligt till sin karaktär medan universitets- och högskolesystemet är disciplinärt.
Vad kan göras
Universitetet i Linköping har visat en betydande kompetens att utveckla och genomföra tvärvetenskaplig forskning inom för samhället viktiga problemområden. För universitetet borde det därför vara en naturlig och angelägen uppgift att pröva behoven och förutsättningarna för ett nytt forskningstema med tyngdpunkten på genusrelationernas innehåll och utveckling i ett komparativt historiskt och internationellt perspektiv. Förutsättningarna för att implementera ett tema Genus är goda dels genom att ett fungerande temaövergripande nätverk mellan aktiva forskare redan finns, dels genom det uttalade positiva intresset för frågeställningarna både från universitetets och temaorganisationens ledning.
Med temaforskning i den form den är etablerad i Linköping, avses forskning och forskarutbildning inom ett valt problemfält. Problemfältet utgör både utgångspunkten för forskningen och det förenande elementet i verksamheten. Förslag till tema har hittills prövats enligt två huvudkriterier: samhällsrelevans och inomvetenskaplig betydelse, båda utförligt diskuterade i Forskningsrådsutredningens betänkande ''Forskningsråd'' (SOU 1975). Forskningen i ett tema skall bedömas samtidigt vara samhällsrelevant och ha inomvetenskaplig betydelsle.
Vårt förslag
Vi anser att man inför den kommande forskningspolitiska propositionen bör utreda möjligheten att inrätta ett tema Genus vid Linköpings universitets temainstitution. Temarådet som är ledningsorgan för temaforskningen och besitter kompetens att utveckla tvärvetenskaplig forskning kan här medverka liksom Forskningsrådsnämnden, som har huvudansvaret för att stödja och främja forskning om genusfrågor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av genusforskning vid Linköpings universitets temainstitution.
Stockholm den 23 januari 1995 Barbro Westerholm (fp) Maj-Inger Klingvall (s) Gullan Lindblad (m) Ingbritt Irhammar (c) Ulla Hoffmann (v) Marianne Samuelsson (mp) Rose-Marie Frebran (kds)