Redan i LFU 92s del- och huvudbetänkande berördes
behovet av en översyn av farmaceututbildningen både vad
gäller dimensionering av apotekarutbildningen och
inriktningen på en längre utbildning än receptarieutbildning,
nämligen farmacie kandidatutbildning. I utredningen
påpekades också att ett återupptagande av utbildning av
apotekstekniker bör övervägas.
I utredningen framhölls att inom EU krävs
apotekarutbildning för att driva apotek. Formellt kan det
hävdas att samma bestämmelser tillämpas i Sverige.
Argumenten bygger på att all apoteksrörelse i Sverige drivs
inom Apoteksbolagets regi. Därför kan alla apotek
klassificeras som filialapotek. Trots att mindre apotek
förestås av receptarier, kan det således hävdas att i sista hand
är det Apoteksbolaget med dess apotekare som ansvarar för
driften.
I ett apotekssystem som inte bygger på monopol blir
situationen förändrad.
Oavsett om monopolet avskaffas helt eller delvis måste
utbildningen, dess dimensionering och inriktning enligt LFU
92 ägnas stort intresse de närmaste åren.
Den farmaceutiska utbildningens dimensionering i
dagsläget
Den farmaceutiska utbildningen har i dag följande
dimensionering:2 x 65 studerande på Apoteksprogrammet
(inklusive farm. kand.). Utexamineringsfrekvensen beräknas
till ca 70 procent.2 x 70 studerande på
receptarieprogrammet. Utexamineringsfrekvensen beräknas
till 70 procent.
Av receptarierna går 90 procent till Apoteksbolaget.
Av de utbildade apotekarna anställs 50--60 procent av
läkemedelsindustrin och 25--30 procent av Apoteksbolaget.
Resterande utexaminerade apotekare fortsätter med
doktorandstudier.
Läkemedelsindustrins behov
Läkemedelsindustrin har sedan länge en betydande akut
brist på anställda med varierande naturvetenskaplig
forskarbakgrund. Forskarförsörjningen uppfattas av
industrin som en allvarlig flaskhals. Industrin har räknat med
att de behöver något över 500 nyrekryterade forskare. Dessa
behöver hämtas dels från farmaceutisk, medicinsk och
veterinärmedicinsk fakultet, dels också från matematisk,
naturvetenskaplig och teknisk fakultet.
Behovet av läkare inom läkemedelsindustrin beräknas
stort sett kunna täckas. Däremot är det mycket svårt att
rekrytera forskande farmaceuter. Företagen anger t.ex. att de
behöver ca 50 forskare inom galenisk farmaci inom de
närmaste åren, medan endast 11 personer beräknas doktorera
i ämnet i Sverige.
Forskarbristen utgör ett hot mot läkemedelsindustrins
FoU-verksamhet i Sverige, vilket kan innebära att företagens
forskningsverksamhet måste förläggas till utlandet med
eventuella återverkningar på även andra områden inom
industrin. Den akuta bristsituationen måste mötas snabbt.
Om forskarutbildningen skall kunna expandera inom den
farmaceutiska sektorn, måste grundutbildningen av
apotekare öka. Detta kräver att utbildningen förutom i
Uppsala förläggs till andra universitet.
Från Göteborg har signaler kommit att man önskar en
farmaceututbildning förlagd till Göteborgs universitet.
Motsvarande signaler har kommit från skånskt håll, där man
inte minst tryckt på möjligheterna att samverka med
Köpenhamn. Både Skåne- och Göteborgsregionerna har en
framstående innovativ läkemedelsindustri.
Längre farmaceutisk utbildning
Receptarierna är som framhållits ovan i huvudsak
verksamma inom Apoteksbolaget. Åldersprofilen i
farmaceutkåren som helhet avspeglas väl hos
farmaceutkollektivet inom Apoteksbolaget.
Apoteksbolagets prognoser för pensionsavgångar under
slutet av 90-talet och det första decenniet på 2000-talet visar
på behov av en ganska omfattande nyrekrytering även om
man beaktar sannolika strukturrationaliseringar inom
branschen.
Antalet receptarier inom läkemedelsindustrin är
förhållandevis litet, men med en fördjupad och delvis
förändrad utbildning, inte minst med viss tyngdpunkt på
dokumentation och registrering eller marknadsföring, skulle
sannolikt antalet anställda med en vidgad
receptarieutbildning eller snarare en farmacie
kandidatutbildning öka.
Övriga arbetsmarknader för farmaceutiskt skolad personal
är f.n. ganska obetydliga men behovet kan även där börja
växa. Läkemedelsverkets behov av farmaceuter måste t.ex.
kunna tillgodoses. Här kommer konkurrensen att öka
eftersom Läkemedelsverket i framtiden måste räkna med
konkurrens från övriga kontrollmyndigheter inom EU.
Livsmedelsverket bedömer också att de i framtiden har
behov av att rekrytera personal med farmaceutisk utbildning.
Slutsatser
Dagens bedömningar ger vid handen att det finns en akut
brist (forskarutbildade) eller snart kommer att uppstå en brist
på olika personalgrupper med farmaceutisk utbildning.
Oavsett om Apoteksbolaget förlorar sitt
detaljhandelsmonopol eller inte krävs en inte obetydlig
nyrekrytering av anställda med olika farmaceutisk
utbildning. Skulle monopolet luckras upp kommer det att
finnas fler aktörer inom läkemedelsförsörjningen, vilket
kommer att skapa ytterligare rekryteringsbehov, inte minst
från de övervakande myndigheterna. I detta sammanhang
bör också påpekas att utbildningen behöver
internationaliseras. Kraven på aktiva kunskaper i engelska är
i framtiden nödvändiga för dem som arbetar inom industrin
och hos de övervakande myndigheterna.
Slutligen kan det inte nog understrykas att
läkemedelsindustrins behov av forskarutbildade personer
med farmaceutisk kompetens snabbt måste få en
tillfredsställande lösning. Det finns redan nu utbildningar
inom den medicinska/odontologiska fakulteten som
uppvisar överskott. Här bör man kunna finna kompetens,
som kan användas för att något snabbare få fram personer
som kan rekryteras till forskarutbildningen inom de
farmaceutiska ämnesområdena.
En sammanfattande bedömning är att antalet
utbildningsplatser måste ökas. Sveriges Farmacevtförbund
uppskattar att det behövs en utökad antagningskapacitet med
30--40 studerande per år till apotekarutbildningen samt
ytterligare 80--90 platser per år för den lägre utbildningen.
Eftersom den verkligt trånga sektorn är
forskarutbildningen, måste förläggningen och utformningen
av den utökade utbildningen primärt göras med
utgångspunkt härifrån. Nytt fruktbart samarbete mellan olika
ämnesområden, inte minst med tanke på framväxten av nya
för läkemedelsindustrin intressanta kunskapsområden, bör
påverka planering och uppläggning.
Sannolikt skulle den vitalisering som krävs för att få fram
ett växande antal disputerade forskare öka, om
Farmacevtiska fakulteten i Uppsala fick konkurrens även
från andra lärosäten, i nya former.
Här är Lunds universitet med dess nära förbindelser med
Köpenhamn intressant som lokaliseringsort. Genom ett
samarbete med Köpenhamn skulle ett ökat nordiskt
samarbete grundläggas.
Lunds universitet med framstående medicinsk,
naturvetenskaplig och teknisk forskning kan på många sätt
vara ett självklart val. Utbyggnaden av
ekonomiutbildningen/forskningen genom den satsning på
ekonomiskt centrum som nu sker passar också in. När olika
för- och nackdelar skall vägas in vid en utvidgning av den
farmaceutiska utbildningen och forskningen måste också
hänsyn tas till att det finns en framgångsrik innovativ
läkemedelsindustrin i Lund, Malmö och Helsingborg.
Intressanta kombinationer av resurser kan också uppnås
genom samarbete med motsvarande institutioner i
Köpenhamn, inte minst sedan kommunikationerna mellan
Skåne och Själland får en god lösning.
För Göteborg som lokaliseringsort för farmaceutisk
utbildning finns motsvarande goda argument. I detta
sammanhang bör man absolut inte stå främmande för att att
den farmaceutiska utbildningen och forskningen byggs ut i
samverkan mellan universiteten i Göteborg och Lund med
samarbete med Köpenhamn. Avståndet mellan dessa två
orter är inget oöverskådligt hinder med tanke på förbättrade
kommunikationer i vid bemärkelse. Samarbetet skulle
säkerligen också öka intresset för ytterligare
internationalisering genom att åtminstone en viss del av
utbildningen sker på engelska.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad farmaceutisk utbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare minst en
utbildningsort för den farmaceutiska utbildningen för att
framför allt kunna vidga forskningskapaciteten inom det
farmaceutiska området,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nya tvärvetenskapliga
kombinationer inom den farmaceutiska utbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samarbete inom den
farmaceutiska utbildningen och forskningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att engelska delvis bör användas
som undervisningsspråk.