Redan i LFU 92s del- och huvudbetänkande berördes behovet av en översyn av farmaceututbildningen både vad gäller dimensionering av apotekarutbildningen och inriktningen på en längre utbildning än receptarieutbildning, nämligen farmacie kandidatutbildning. I utredningen påpekades också att ett återupptagande av utbildning av apotekstekniker bör övervägas.
I utredningen framhölls att inom EU krävs apotekarutbildning för att driva apotek. Formellt kan det hävdas att samma bestämmelser tillämpas i Sverige. Argumenten bygger på att all apoteksrörelse i Sverige drivs inom Apoteksbolagets regi. Därför kan alla apotek klassificeras som filialapotek. Trots att mindre apotek förestås av receptarier, kan det således hävdas att i sista hand är det Apoteksbolaget med dess apotekare som ansvarar för driften.
I ett apotekssystem som inte bygger på monopol blir situationen förändrad.
Oavsett om monopolet avskaffas helt eller delvis måste utbildningen, dess dimensionering och inriktning enligt LFU 92 ägnas stort intresse de närmaste åren.
Den farmaceutiska utbildningens dimensionering i dagsläget
Den farmaceutiska utbildningen har i dag följande dimensionering:2 x 65 studerande på Apoteksprogrammet (inklusive farm. kand.). Utexamineringsfrekvensen beräknas till ca 70 procent.2 x 70 studerande på receptarieprogrammet. Utexamineringsfrekvensen beräknas till 70 procent.
Av receptarierna går 90 procent till Apoteksbolaget.
Av de utbildade apotekarna anställs 50--60 procent av läkemedelsindustrin och 25--30 procent av Apoteksbolaget. Resterande utexaminerade apotekare fortsätter med doktorandstudier.
Läkemedelsindustrins behov
Läkemedelsindustrin har sedan länge en betydande akut brist på anställda med varierande naturvetenskaplig forskarbakgrund. Forskarförsörjningen uppfattas av industrin som en allvarlig flaskhals. Industrin har räknat med att de behöver något över 500 nyrekryterade forskare. Dessa behöver hämtas dels från farmaceutisk, medicinsk och veterinärmedicinsk fakultet, dels också från matematisk, naturvetenskaplig och teknisk fakultet.
Behovet av läkare inom läkemedelsindustrin beräknas stort sett kunna täckas. Däremot är det mycket svårt att rekrytera forskande farmaceuter. Företagen anger t.ex. att de behöver ca 50 forskare inom galenisk farmaci inom de närmaste åren, medan endast 11 personer beräknas doktorera i ämnet i Sverige.
Forskarbristen utgör ett hot mot läkemedelsindustrins FoU-verksamhet i Sverige, vilket kan innebära att företagens forskningsverksamhet måste förläggas till utlandet med eventuella återverkningar på även andra områden inom industrin. Den akuta bristsituationen måste mötas snabbt.
Om forskarutbildningen skall kunna expandera inom den farmaceutiska sektorn, måste grundutbildningen av apotekare öka. Detta kräver att utbildningen förutom i Uppsala förläggs till andra universitet.
Från Göteborg har signaler kommit att man önskar en farmaceututbildning förlagd till Göteborgs universitet. Motsvarande signaler har kommit från skånskt håll, där man inte minst tryckt på möjligheterna att samverka med Köpenhamn. Både Skåne- och Göteborgsregionerna har en framstående innovativ läkemedelsindustri.
Längre farmaceutisk utbildning
Receptarierna är som framhållits ovan i huvudsak verksamma inom Apoteksbolaget. Åldersprofilen i farmaceutkåren som helhet avspeglas väl hos farmaceutkollektivet inom Apoteksbolaget. Apoteksbolagets prognoser för pensionsavgångar under slutet av 90-talet och det första decenniet på 2000-talet visar på behov av en ganska omfattande nyrekrytering även om man beaktar sannolika strukturrationaliseringar inom branschen.
Antalet receptarier inom läkemedelsindustrin är förhållandevis litet, men med en fördjupad och delvis förändrad utbildning, inte minst med viss tyngdpunkt på dokumentation och registrering eller marknadsföring, skulle sannolikt antalet anställda med en vidgad receptarieutbildning eller snarare en farmacie kandidatutbildning öka.
Övriga arbetsmarknader för farmaceutiskt skolad personal är f.n. ganska obetydliga men behovet kan även där börja växa. Läkemedelsverkets behov av farmaceuter måste t.ex. kunna tillgodoses. Här kommer konkurrensen att öka eftersom Läkemedelsverket i framtiden måste räkna med konkurrens från övriga kontrollmyndigheter inom EU. Livsmedelsverket bedömer också att de i framtiden har behov av att rekrytera personal med farmaceutisk utbildning.
Slutsatser
Dagens bedömningar ger vid handen att det finns en akut brist (forskarutbildade) eller snart kommer att uppstå en brist på olika personalgrupper med farmaceutisk utbildning. Oavsett om Apoteksbolaget förlorar sitt detaljhandelsmonopol eller inte krävs en inte obetydlig nyrekrytering av anställda med olika farmaceutisk utbildning. Skulle monopolet luckras upp kommer det att finnas fler aktörer inom läkemedelsförsörjningen, vilket kommer att skapa ytterligare rekryteringsbehov, inte minst från de övervakande myndigheterna. I detta sammanhang bör också påpekas att utbildningen behöver internationaliseras. Kraven på aktiva kunskaper i engelska är i framtiden nödvändiga för dem som arbetar inom industrin och hos de övervakande myndigheterna.
Slutligen kan det inte nog understrykas att läkemedelsindustrins behov av forskarutbildade personer med farmaceutisk kompetens snabbt måste få en tillfredsställande lösning. Det finns redan nu utbildningar inom den medicinska/odontologiska fakulteten som uppvisar överskott. Här bör man kunna finna kompetens, som kan användas för att något snabbare få fram personer som kan rekryteras till forskarutbildningen inom de farmaceutiska ämnesområdena.
En sammanfattande bedömning är att antalet utbildningsplatser måste ökas. Sveriges Farmacevtförbund uppskattar att det behövs en utökad antagningskapacitet med 30--40 studerande per år till apotekarutbildningen samt ytterligare 80--90 platser per år för den lägre utbildningen.
Eftersom den verkligt trånga sektorn är forskarutbildningen, måste förläggningen och utformningen av den utökade utbildningen primärt göras med utgångspunkt härifrån. Nytt fruktbart samarbete mellan olika ämnesområden, inte minst med tanke på framväxten av nya för läkemedelsindustrin intressanta kunskapsområden, bör påverka planering och uppläggning.
Sannolikt skulle den vitalisering som krävs för att få fram ett växande antal disputerade forskare öka, om Farmacevtiska fakulteten i Uppsala fick konkurrens även från andra lärosäten, i nya former.
Här är Lunds universitet med dess nära förbindelser med Köpenhamn intressant som lokaliseringsort. Genom ett samarbete med Köpenhamn skulle ett ökat nordiskt samarbete grundläggas.
Lunds universitet med framstående medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning kan på många sätt vara ett självklart val. Utbyggnaden av ekonomiutbildningen/forskningen genom den satsning på ekonomiskt centrum som nu sker passar också in. När olika för- och nackdelar skall vägas in vid en utvidgning av den farmaceutiska utbildningen och forskningen måste också hänsyn tas till att det finns en framgångsrik innovativ läkemedelsindustrin i Lund, Malmö och Helsingborg. Intressanta kombinationer av resurser kan också uppnås genom samarbete med motsvarande institutioner i Köpenhamn, inte minst sedan kommunikationerna mellan Skåne och Själland får en god lösning.
För Göteborg som lokaliseringsort för farmaceutisk utbildning finns motsvarande goda argument. I detta sammanhang bör man absolut inte stå främmande för att att den farmaceutiska utbildningen och forskningen byggs ut i samverkan mellan universiteten i Göteborg och Lund med samarbete med Köpenhamn. Avståndet mellan dessa två orter är inget oöverskådligt hinder med tanke på förbättrade kommunikationer i vid bemärkelse. Samarbetet skulle säkerligen också öka intresset för ytterligare internationalisering genom att åtminstone en viss del av utbildningen sker på engelska.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad farmaceutisk utbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare minst en utbildningsort för den farmaceutiska utbildningen för att framför allt kunna vidga forskningskapaciteten inom det farmaceutiska området,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya tvärvetenskapliga kombinationer inom den farmaceutiska utbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete inom den farmaceutiska utbildningen och forskningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att engelska delvis bör användas som undervisningsspråk.
Stockholm den 23 januari 1995 Margit Gennser (m)