Folkpartiet liberalerna föreslår bl a:att planering inleds
för 4 nya universitet år 2010300 nya doktorandtjänster
40 000 platser inom sommaruniversitet4 000 platser inom
humanistisk, samhällsvetenskaplig och juridisk utbildning
1 500 nya årsstudieplatser inom naturvetenskaplig och
teknisk utbildningHögre per capita-ersättning genom en
annan besparingsprofil på grundutbildningen
kvalitetspremien bibehållsatt grundutbildningsrådet
bibehållsatt CSN-kortet bibehållsatt barntillägget i svux
och svuxa bibehållsatt förslaget om NT-arvode avstyrks
att förslaget om basårsstipendier avstyrksatt all
basårsutbildning förläggs till komvuxatt förslaget om
studiestöd till YTH-utbildningen avstyrksatt det generella
besparingskravet skall gälla även för folkbildningen 1.
Inledning
Betydelsen av högre utbildning och forskning blir allt
tydligare och kunskap en allt viktigare faktor för länders
konkurrenskraft och därmed för befolkningens möjligheter
att öka eller behålla välfärdssystem. Ett lands traditionella
faktorer såsom råvaror och andra av naturen givna faktorer
spelar samtidigt en allt mindre roll för konkurrenskraften.
Högskolan möter unga människor i ett skede av livet då de
fortfarande är öppna och påverkbara i vid mening.
Högskolan bör förmedla attityder och värderingar som
skapar ansvarstagande medborgare. Vår önskan är att
studenterna skall lämna högskolan med kunskaper av högsta
kvalitet och en lust att lära vidare. De bör också få med sig
en humanistisk människosyn, civilkurage och en vilja till
nationellt och globalt ansvarstagande.
Genom internationalisering och informationsteknologins
genombrott förändras samtidigt de villkor som gällt för
Sverige som kunskapsnation. Ett samhälle under snabb och
ständig förändring ställer delvis nya krav på medborgarna.
När kunskapsmassan växer mycket snabbt blir förmågan att
ständigt lära än viktigare. Breda kunskaper och förmågan att
lära nytt, kommer därmed att bli honnörsord i framtiden. En
generellt hög utbildningsnivå i samhället blir ett
grundläggande krav på ett land som vill värna om sin
konkurrenskraft och bevara och utveckla sitt välstånd.
Utbildningen av akademiker är en avgörande faktor för att
vårt land skall kunna hävda sig i den kunskapskrävande
framtiden. I Sverige har vi generellt sett en relativt väl
utbildad arbetskraft. Ett problem är dock att för få studenter
i dag satsar på längre utbildningar liksom att
examinationsfrekvensen inte är tillräcklig. Det senare gäller i
synnerhet tekniker, naturvetare och forskarstuderande. Detta
riskerar att successivt leda till en försämrad
utbildningsstandard om inte effektiva motåtgärder sätts in.
Även internationella jämförelser visar på behovet av att
ytterligare stärka utbildningsnivån. Om man till utbildningen
vid universitet och högskolor lägger annan eftergymnasial
utbildning uppgår den andel av varje ungdomsgeneration
som i Sverige påbörjar någon form av eftergymnasial
utbildning till mindre än 30 procent. I USA och Kanada är
det sedan länge 50--60 procent av ungdomskullarna som
påbörjar någon form av college- eller universitetsutbildning.
Enligt uppgifter från OECD kommer nivåer som dessa att
etableras som normala även i andra länder inom en inte
alltför avlägsen framtid. Då måste även Sverige finnas med
bland dem.
Sedan 1991 har det skett en kraftig expansion av antalet
platser inom den högre utbildningen. Den högre
utbildningen har byggts ut med cirka 30 procent.
Årsstudieplatserna ökar från ca 142 000 till 190 000 vid
1990-talets mitt. Det är en snabbare utbyggnad än något
annat land under senare tid. Åtgärder har också vidtagits för
att öka examinationsfrekvensen och antalet disputerade.
Antalet studieplatser har emellertid inte ökat i den takt som
motsvaras av antalet sökande. Det har med andra ord blivit
svårare att komma in på högskolan.
2. Grundläggande högskoleutbildning 2.1
Satsning på fler högskoleplatser
Folkpartiet liberalerna bedömer att det är nödvändigt att
fortsätta ökningen av antalet utbildningsplatser. På sikt bör
målet vara att den postgymnasiala utbildningen etableras
som en ''normalnivå'', i betydelsen att över 50 procent av
dem som går ut gymnasiet fortsätter på universitet och
högskola. En sådan omvandling av den högre utbildningen
skulle givetvis ställa nya krav på dagens
utbildningsinstitutioner.
Vi välkomnar därför regeringens förslag om nya platser till
den högre utbildningen. Vi anser dock att det saknas en
långsiktig strategi och planering för denna utbyggnad.
Regeringens förslag om nya platser ger en betydande ettårs-
''puckel'' inom högskolans grundutbildningar. Detta främjar
inte högskolornas möjlighet till planering och
framförhållning med ett kvalitetstänkande i centrum.
2.1.1 Sommaruniversitet
Sommaruniversitet är en bra utbildningsform. Det är ett
utmärkt sätt att utnyttja högskolans resurser för att fler
studenter skall få tillgång till högre utbildning. Det ger även
de studenter som så önskar en möjlighet att läsa in en examen
under kortare tid. Det ger också den enskilde möjlighet att
använda sina somrar till att på ett långsiktigt sätt vidare- och
fortbilda sig. Samtidigt ger det många människor en
meningsfull sysselsättning under sommarmånaderna, inte
minst för de studenter som annars skulle varit arbetslösa.
Vi föreslår därför, till skillnad från regeringen, att
sommaruniversitet blir en permanent form av utbildning och
att 20 000 platser inrättas inte bara för sommaren 1995 utan
även under sommaren 1996.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
2.1.2 4 000 nya platser inom humanistisk,
samhällsvetenskaplig och juridisk utbildning
En mer genomtänkt strategi bör ligga till grund för
satsningen inom humanistisk, samhällsvetenskaplig och
juridisk utbildning. Vi föreslår därför att de 4 000 studenter
som efter höstens riksdagsbeslut skall påbörja sina studier nu
under våren -95 skall kunna fortsätta läsa ytterligare under
tre terminer och på så sätt nå en högskoleexamen i slutet på
hösten -96.
2.1.3 Språkutbildning
Internationaliseringen i samhället ökar behovet av
människor som talar flera språk, både inom arbetslivet och
på fritiden.
En satsning på 1 000 nya platser inom språkutbildning
under två år är därför välkommen.
2.1.4 En långsiktig satsning på naturvetenskap och teknik
Vad gäller satsningen på fler platser inom
naturvetenskaplig och teknisk utbildning har vi en delvis
annan syn än regeringen. Vi menar att det är av stor vikt att
vi kan öka andelen utexaminerade ingenjörer i Sverige. Inte
minst då en ny brist spås på arbetsmarknaden inom en snar
framtid. Tillflödet av tekniker och naturvetare är fortfarande
alltför lågt i vårt land, jämfört med de flesta andra OECD-
länder. Ur rekryteringssynpunkt bör man öka antalet platser
successivt eftersom högskolorna på många håll fortfarande
har svårt att fylla sina platser.
Vi vill därför inrätta 1 500 nya årsstudieplatser på dessa
utbildningar fr.o.m. hösten 1995. Detta skapar en rimlig
utbyggnad av dessa utbildningar. Det ger samtidigt
högskolorna en möjlighet att behålla kvaliteten på
utbildningarna, framför allt med avseende på tillgång till
kvalificerade lärare, storlek på föreläsningsgrupper och
tillgång och möjlighet till laborationsövningar.
Vi anser att samma antagningkrav skall gälla för dessa
platser som för andra men naturligtvis är det positivt om man
kan locka fler med längre arbetslivserfarenhet.
NT-arvodet avvisas av folkpartiet liberalerna. Vi menar att
samma studiefinansiella villkor måste gälla för alla som
studerar på högre utbildning. Det är varken rimligt eller
psykologiskt klokt att ha studenter med helt olika
studievillkor i samma utbildning.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
2.2 Kvalitet och kvalitetsutveckling
Det är oerhört viktigt att uppmärksamma vikten av kvalitet
och kvalitetsutveckling inom grundutbildningen. Det gäller
alltid men i synnerhet nu då vi ökar antalet studenter på sätt
som aldrig tidigare gjorts. Under den föregående
mandatperioden var vi med och satsade åtskilligt på kvalitet
och kvalitetssäkring. Den s.k. kvalitetspremien inom
resursfördelningssystemet var en sådan åtgärd. Regeringen
föreslår nu att kvalitetspremien inte införs. Fokpartiet
liberalerna avvisar detta förslag.
2.2.1 Kvalitetspremien
Kvalitetspremien är en komponent i det nya
resursfördelningssystemet för högskolorna. Den skall
fungera som en garant för högskolornas fortsatta strävan
efter högre kvalitet och bör därför behållas. Vi menar att
premien är ett bra sätt att stimulera universitet och högskolor
att själva ta ansvar för att utveckla kvaliteten på utbildningen.
Att stimulera till utvärderingsbara
kvalitetsutvecklingssystem gynnar studenterna och deras
inflytande över utbildningen. Vi menar att det nya
resursfördelningssystemet skall ses som en helhet i vilken
premien ingår. Hela resursfördelningssystemet borde därför
få en chans att fungera innan den socialdemokratiska
regeringen dömer ut delar av det. Riksdagen bör därför avslå
regeringens förslag att avveckla kvalitetspremien.
2.2.2 Lärarnas kompetensutveckling
I en organisation som ägnar sig åt kunskapsutveckling är
en ständig kompetensutveckling hos lärarna helt avgörande
för kvaliteten på högskolans utbildning. Varje högskola
borde därför ha ett program för lärarnas
kompetensutveckling. I detta sammanhang bör även lärarnas
tillgång till väl utrustade traditionella bibliotek och
databaser -- i framtiden virtuella bibliotek -- och framför allt
datorer nämnas. Lärarna måste ges möjlighet att genom
utbildning få kunskap om den nya informationsteknologin
och därmed bli bättre på att ta vara på denna möjlighet i
undervisningen. Detta är en viktig uppgift för Rådet för
grundläggande högskoleutbildning att prioritera.
Åtskilligt gjordes under den föregående mandatperioden
för att utveckla lärarnas kompetens inom högskolan. Särskilt
viktig var satsningen på att höja lärarnas vetenskapliga
kompetens. Totalt avsatte den förra regeringen 270 miljoner
kr för att ge lärare en möjlighet till forskarutbildning och
forskning. Folkpartiet liberalerna menar att denna form av
satsning på lärarnas kompetens måste fullföljas. Vi avvisar
därför regeringens förslag om att medel som anslagits för
forskarutbildning av lärare förs över till universitet och
högskolor med fakultetsorganisation.
Medlen var framför allt avsedda för icke disputerade lärare
vid de nya högskolorna vilka saknar fasta fakultetsanslag.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
2.2.3 Rådet för grundläggande högskoleutbildning
Folkpartiet liberalerna anser att det är mycket olyckligt att
regeringen i sitt budgetförslag aviserar neddragningar på
anslaget till Rådet för grundläggande högskoleutbildning
och föreslår en avveckling av verksamheten till 1998.
Grundutbildningsrådet inrättades 1992 på förslag av den
s.k. ''Grundbulten''. Rådet skall medverka till att bl.a.
utveckla den akademiska pedagogiken och göra den bättre
anpassad till studenternas behov och förväntningar inom
grundutbildningarna. Därigenom kan Rådet också bidra till
att höja grundutbildningarnas och deras lärares status inom
den akademiska världen. Rådet har utvärderats av
internationell expertis och fått en positiv bedömning.
Det är viktigt att den självständiga verksamhet som Rådet
bedriver kan behållas. Rådet delar i dag ut ca 15 miljoner kr
till projekt för att utveckla grundutbildningen. Rådet bidrar
därmed till att duktiga lärare kan få stöd och erkännande och
utvecklas i sin roll som lärare. Vi anser att de grundläggande
högskoleutbildningarna skall ha ett självständigt
forskningsråd för utveckling av pedagogik och metodik.
Vi utgår även från att regeringen fullföljer riksdagens
beslut om att avsätta motsvarande 5 miljoner kr till Rådet
under budgetåren 95/96 och 96/97 för särskilda insatser inom
jämställdhetsområdet. Detta förslag ingick i det
tiopunktsprogram för jämställdhet som riksdagen antagit för
högskolan. Vad som ovan anförts angående rådet för
grundläggande högskoleutbildning vill vi att riksdagen ger
regeringen till känna.
2.3 Mindre och medelstora högskolor -- de nya
högskolorna
De nya högskolorna har successivt getts ökade uppgifter
och därmed ökat ansvar för landets kompetensbehov.
Framför allt när det gäller grundutbildningen och den
kontinuerliga kompetensutvecklingen. Många av de nya
högskoleplatser som vi föreslår bör de nya högskolorna få ta
ansvar för. De nya högskolorna erbjuder både ungdomar och
äldre utanför de traditionella universitetsorterna tillgång till
högre utbildning. Det finns undersökningar som visar att
närheten till högre studier är viktig inte minst för ungdomar
från studieovan hemmiljö. De nya högskolorna fungerar som
nav/motor i sin region och har väl utvecklade kanaler till
befolkningen. De fungerar som kunskapscentra för
vidareutbildning och fortbildning i ömsesidighet med
omgivningen. Företag och myndigheter i regionen får
tillgång till tillämpad forskning, utvecklingsarbete,
utredningsverksamhet och kompetensutveckling.
2.3.1 Satsning på nätverkssamarbete
Den forskning som de nya högskolorna bedriver är av
betydelse för att stödja grundutbildningen. Den föreslagna
förstärkningen av de forskningsstödjande åtgärderna är
därför bra. Vi menar emellertid att man framför allt bör
bygga vidare på de positiva erfarenheter som man fått av
nätverkssamarbete mellan universitet och de nya
högskolorna. Satsningen på nätverkssamarbete mellan
universitet och forskande högskolor samt
forskningssamarbetet med näringslivet som den tidigare
borgerliga regeringen gjorde har fallit väl ut.
Det är därför positivt att regeringen föreslår att resurserna
för detta ändamål skall permanentas. I framtiden måste alla
de vackra orden om samarbete mellan universiteten och de
nya högskolorna bli verklighet. Vi anser att universiteten
ännu inte insett till fullo vad ett ökat samarbete kan tillföra av
vitalitet, nytänkande och mänsklig kompetens. Detta gäller
studenter men även lärare och forskarutbildning.
När det gäller fasta forskningsresurser anser folkpartiet
liberalerna att den fortsatta uppbyggnaden bör ske i den takt
som uppsatta kvalitetskrav uppfylls. Utgångspunkten måste
vara att forskningen vid de mindre och medelstora
högskolorna skall bedrivas med samma krav på kvalitet som
gäller för annan forskning.
2.4 En vision om fler universitet
Vi har tidigare identifierat ett antal behov som det svenska
högskoleväsendet har ett huvudansvar att tillgodose under
kommande år och årtionden.
I Sverige finns i dag sex universitet, två tekniska
högskolor, Karolinska institutet, Handelshögskolan i
Stockholm samt en teknisk fakultet inom Högskolan i Luleå
som centra för avancerad forskning och forskarutbildning.
Dessutom bedriver fjorton mindre och medelstora högskolor
utbildning samt viss forskning. Åtta specialhögskolor för
konst och idrott finns i Stockholm och slutligen bedriver
Sveriges lantbruksuniversitet såväl grundutbildning som
forskning.
Ett ytterligare faktum av betydelse är att flera av våra
svenska universitet nu nått en betydande storlek med 20 000--30 000
studenter. Vissa internationella erfarenheter tyder på
att man knappast uppnår bästa möjliga effektivitet och
kvalitet i organisationer som tillåts expandera utöver den
storleken. Större lärosäten skulle kunna riskera sin identitet
och få svårigheter att upprätthålla rollen som avancerade
forskningscentra. Detta innebär att möjligheterna att
expandera verksamheten vid de nuvarande universiteten är
begränsad.
Erfarenheterna från bl.a. Umeå och Linköpings universitet
visar att det tar många år från beslutet att starta universitetet
till dess verksamheten når en tillfredsställande akademisk
standard. Ett exempel är att om utbildningen i Sverige skall
kunna fortsätta att expandera efter sekelskiftet måste
utbildningen av lärare beslutas nu.
Skriften Agenda 2000 ger ett värdefullt underlag till
diskussionen om hur framtidens högskoleväsende skall
utformas. Vi menar att det är dags att höja blicken mot
horisonten och skapa en plan för hur vi vill att den högre
utbildningen och forskningen i Sverige utvecklas i
framtiden. I många avseenden torde en 15-årsperiod, alltså
tiden fram till år 2010, vara en lämplig planeringsperiod.
Den utbyggnad som måste ske av den högre utbildningen
måste samtidigt ske inom ramen för en kvalificerad
vetenskaplig miljö. Vi anser därför att målet skall vara att
stimulera fram en successiv utveckling av några av våra
medelstora högskolor med perspektiv mot år 2010. Detta
skulle innebära att vi om 15 år har 4 forskningsanknutna
högskolor utöver de 11 som finns i dag. Dessa lärosäten har
då fast fakultetsorganisation inom ett eller flera områden
beroende på förutsättningar. De har dessutom -- vid olika
tidpunkter under 15-årsperioden, i takt med att verksamheten
byggts ut -- fått rätten att kalla sig universitet. Vi tror att det
skulle vara bra att utvecklingen länkades i en bana där
bildandet av ett universitet -- om än inte med fullständig
fakultetsorganisation -- var slutmålet.
Det finns emellertid många frågetecken kring en satsning
av detta slag. Vi har redan nämnt lärartillgången, i dag den
kanske mest begränsande faktorn. Vi menar att man borde
vidga perspektivet i denna fråga och framför allt bygga
vidare på tankar om en mer internationell rekrytering av
lärare och en utbildning med fler virtuella (IT) inslag.
Studenter kommer inom en inte alltför avlägsen framtid att
kunna följa seminarium som äger rum på universitet runt om
i världen från sin egen dator genom informationsteknologins
utveckling. Andra frågor som måste få ett svar är var de nya
mer specialiserade universiteten lämpligast bör ges
möjlighet att växa fram.
Vi föreslår att en utredning tillsätts för att analysera
frågorna kring den framtida utvecklingen av högre
utbildning och forskning till år 2010 med inriktning mot fler
nya specialiserade universitet. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
2.5 Jämställdhet en fråga om kvalitet
Jämställdhet är en fråga om kvalitet, rättvisa och
nationalekonomi. Därför ska målet om ett jämställt samhälle
genomsyra politiken på alla områden och alla politiska
beslut. Utbildning är det viktigaste verktyget för samhället
att påverka värderingar och attityder hos unga människor. Vi
menar därför att det är av stor vikt att på alla sätt främja en
jämställd utbildning både vad gäller undervisningens
innehåll, pedagogik och metodik, och att det finns lärare och
skolledare av båda könen. Högskolan har inflytande över
utvecklingen av unga människors världsbild och därmed ett
stort ansvar för framväxten av ett jämställt samhälle.
2.5.1 Minska den manliga maktdominansen
Den traditionella manliga maktdominansen vid universitet
och högskolor är fortfarande stark trots alla försök att
förändra strukturerna. Alla statliga universitet och högskolor
har enligt högskolelagen ansvar för jämställdhet på samma
sätt som man har ett ansvar för högskolans
internationalisering. På många högskolor pågår ett för
jämställdheten vitalt arbete. Traditioner bryts och nya sätt att
se likheter och skillnader i manligt och kvinnligt uppenbaras.
Men motståndet att förändra det egna tankesättet är starkt.
Förändringar måste därför stödjas av tydlig lagstiftning och
förordningstext för att målen skall nås inom rimlig tid.
Vårt mål är att det inom fem år finns minst 40 procent av
vartdera könet i alla interna beslutsorgan inom högskolan.
Även privata och stiftelseägda högskolor bör uppmuntras att
nå detta mål.
2.5.2 Fler kvinnliga professorer
Andelen kvinnliga professorer är i dag 7 procent. Ett
rimligt mål för varje svenskt universitet och högskola är att
minst en femtedel av de professorer som utses fram till
sekelskiftet skall vara kvinnor. Lika viktigt är att det finns
både män och kvinnor på de tjänster som kvaificerar till
professorstjänster. Detta är ett ansvar för rektor enligt
högskolelagen. Det är möjligt att tjänsteförslagsnämnder i
nuvarande form bör upphöra. Det är tydligt att de verkar som
en konserverande motkraft. Högskoleförordningen bör ange
att varje bedömningsgrupp t.ex. sakkunniga och
tjänsteförslagsnämnder skall vara tillsatta så att båda könen
finns representerade, även om det innebär att man får söka
sakkunniga utanför landets gränser.
2.5.3 Jämställdhet i grundutbildningen
Kvinnorna är väl representerade i grundutbildningen men
fortfarande framför allt inom korta utbildningar och
traditionellt kvinnliga utbildningar. Det är endast till en
femtedel av de ca 1 200 utbildningsprogrammen som det
söker en någorlunda lika stor andel kvinnor och män. Kamp
för jämställdhet innebär även att försöka öka antalet män
inom vissa kvinnodominerade utbildningar t.ex.
lärarutbildning, omvårdnad och socionomutbildningen.
Samtidigt har vi lärt oss att kampanjer för att öka män eller
kvinnor till en viss utbildning har mycket kort verkningstid
om det inte samtidigt innebär att utbildningen/lärarna
förändrar sitt sätt att arbeta med pedagogik och metodik.
Varje högskola har ett stort ansvar för att genomföra
förändringar av t.ex. innehåll och struktur i utbildningarna
som kan leda till en bättre balans mellan kvinnor och män.
Riksdagen antog för bara något år sedan ett
tiopunktsprogram för ökad jämställdhet efter förslag från
den borgerliga regeringen. Folkpartiet liberalerna utgår från
att även om regeringen inte nämner det i
budgetpropositionen, så kommer förslagen att fullföljas och
aktualiseras av regeringen i den utlovade propositionen om
jämställdhet. Detta bör ges regeringen till känna.
2.5.4 Fler kvinnliga tekniker och naturvetare
Sverige kommer att behöva fler ingenjörer än vad som i
dag examineras för att på sikt utveckla vår industri och vårt
näringsliv. Samtidigt ger befolkningsstatistiken oss besked
om att antalet 19-åringar sjunker fram till år 2007. Det är
därför en nationalekonomisk nödvändighet att ta till vara all
begåvning i samhället. Det är oroande att andelen kvinnor
som läser på tekniska utbildningar är mycket låg.
Kvinnornas andel av de examinerade har ökat från 10 till 22
procent under den senaste 10-årsperioden. Men man kan
luras av statistiken, eftersom ökningen främst gäller inom
enstaka ämnen t.ex. kemi. Fortfarande saknas kvinnor i stort
sätt inom t.ex. datateknik. Vi menar att rekryteringen av
kvinnor till såväl tekniska utbildningar som andra
mansdominerade utbildningar måste stimuleras ytterligare.
Samtidigt måste vi arbeta mot samma tydliga mål om
jämställdhet inom skolsystemets alla nivåer från förskola till
högskola.
2.5.4.1. Tekniskt basår
Det tekniska basåret infördes för att i första hand de
kvinnor som valt gymnasieutbildning med inriktning mot
samhällsvetenskap eller humanism skulle få behörighet att
söka naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Successivt
har dessa platser utnyttjats av både män och kvinnor. Basåret
har visat sig vara ett bra sätt att öka rekryteringen till tekniska
utbildningar eftersom de som gått basåret har fått företräde
till tekniska högskolan.
Basåret är en framgång och en utökning är därför väl
motiverad. Dock menar vi att all basårsutbildning bör
genomföras inom komvux eftersom den är en komplettering
av gymnasieutbildningen. Vi vill därför föreslå att samtliga
basårsplatser flyttas från högskolan till komvux i samband
med att man nu genomför en utökning. Folkpartiet
liberalerna avslår förslaget om att 10 000 kr skulle ges som
stipendium för dem som läst sitt basår vid komvux. Däremot
bör garantin att få en plats vid tekniska högskolan finnas kvar
för dem som genomfört basåret.
3. Ökad internationalisering
Internationalisering av högskolan är ett ansvar för
högskolan enligt högskolelagen. Detta har tillsammans med
nya regler för studiemedel för utlandsstudier och EES/EUs
satsning på samarbete mellan högskolorna dramatiskt ökat
antalet studenter som studerar utomlands. Antalet studenter
som på eget initiativ och med studiemedel studerar
utomlands har ökat från ca 3 000 studenter 89/90 till ca
15 000 studenter 93/94. Det är ca 20 000 studenter som i dag
bedriver sina studier utanför Sverige. Sverige har därmed
förvandlats till en nettoexportör av studenter.
Sverige måste emellertid bli bättre på att stimulera
utländska studenter och forskare att komma till Sverige.
Möjligheten till detta har ökat inte minst genom EU-
medlemskapet. Samtidigt är vi ett litet språkområde, en
nackdel som vi måste kompensera. Vi menar därför att fler
kurser inom högskolan borde ges på andra språk än svenska.
På alla högskoleutbildningar bör det finnas kurslitteratur
även på andra språk än engelska. Det är över huvud taget
viktigt med inslag av europeiska språk i all högre utbildning.
Det ger dessutom svenska studenter bättre förutsättningar för
studier utomlands.
Flera högskolor och universitet har i dag etablerat fasta
relationer med utländska universitet och college vilket ökar
utbytet av gästforskare och gästlärare. Forskare, doktorander
och doktorer bereds på detta sätt möjlighet till internationella
kontakter och utlandsstudier. Då det i dag bedrivs forskning
och forskarutbildning på fler lärosäten än de som har fasta
forskningsresurser är det bra att även dessa högskolor fr o m
budgetåret 1997 skall få möjlighet att ansöka om medel för
avtalsbundet långsiktigt forskningssamarbete med utländska
lärosäten.
4. Ökad mångfald
Vi menar att det är bra med frihet, mångfald och
konkurrens inom högskolesystemet. Makten över
utbildningens innehåll och forskningens inriktning är viktig.
Att söka sprida den makten på många kompetenta händer
och därvid öka forskningens och de akademiska
utbildningarnas frihet är centrala inslag i ett liberalt
samhälle.
Vi har varit pådrivande för att föra över Chalmers Tekniska
Högskola och Högskolan i Jönköping till stiftelseform.
Högskolornas möjlighet till profilering är bra, inte minst för
de nya högskolorna som då kan skapa sig en egen profil. En
sådan utveckling har skett exempelvis vid högskolorna i
Halmstad, Örebro och Karlskrona/Ronneby.
En stark ideologisk skiljelinje mellan socialdemokraternas
och vår syn har under hösten blivit tydlig. Det gäller de
forskningsstiftelser som vi under den förra mandatperioden
var med och instiftade med medel från de tidigare
löntagarfonderna. Socialdemokraterna har kritiserat det
faktum att stiftelserna är privaträttsliga och därmed inte
under kontroll av staten. Vår tanke var, som ovan nämnts, att
samtidigt som man via medlen skulle stimulera forskning
och forskarutbildning skulle makten över forskningen
spridas. Regeringen försöker nu återigen öka
centralstyrningen av den svenska forskningsvärlden. Det
kommer vi att motarbeta i den mån det inkräktar på vår
grundläggande värdering om maktspridning.
5. Budgetkommentarer
En klar linje för regeringens utbildningspolitik saknas i
budgetbilagan. Det finns dessutom ett flertal sinsemellan
olika uppgifter på hur mycket de olika besparingarna ger
t.ex. när det gäller per capita-besparingen på
grundutbildningen och fakultetsanslaget. Detta har gjort
regeringens förslag svårbedömda.
I det svåra statsfinansiella läge som Sverige nu befinner
sig, är besparingar inom den högre utbildningen
ofrånkomliga. Men vi menar att besparingarna måste göras
med omsorg.
Vi accepterar de besparingar som gjorts både vad gäller
fakultetsanslagen och per capita-ersättningen för
grundutbildningen. Däremot bör samma besparing gälla
även de konstnärliga och idrottsliga utbildningarna. Den
totala besparingen på grundutbildningen bör emellertid inte
öka utan motsvarande höjning av per capita-ersättningen bör
göras.
De besparingar som görs på nämnda områden för att
finansiera folkbildning och studiestöd till YTH-
utbildningarna avvisas från folkpartiet liberalerna. Vi sade
redan i höstas nej till att återinföra studiestöd till YTH-
utbildningarna och detta håller vi fast vid. I detta
sammanhang kan vi inte se argumenten för att undanta
folkbildningen från kravet på besparingar. Vi menar att det
generella besparingskravet skall gälla även anslaget till
folkbildningen.
6. Forskningsfrågor 6.1
Behovet av forskarutbildade
Det finns idag alltför få forskarutbildade på den svenska
arbetsmarknaden. De forskarutbildade i det svenska
näringslivet utgör endast två promille av det totala antalet
anställda. Samtidigt har det runt om i Europa de senaste åren
skett stora satsningar på forskarutbildning. I Sverige är målet
att det skall examineras två tusen doktorer per år. Det är
således angeläget att öka antalet personer med
doktorsexamen.
Högskolans behov av forskarutbildade lärare är betydande,
inte minst då en ökning av antalet studenter är önskvärt.
Många i dag verksamma lärare är födda på 40-talet och
rekryteringsbehovet vid deras pensionsavgång kommer att
vara stort. Dessutom är andelen forskarutbildade lektorer
inom gymnasieskolan och komvux alltför låg. Näringslivet
och statliga och kommunala myndigheter har också behov
av människor med analytisk och vetenskaplig skolning.
6.1.1 Nej till utbildningsbidrag
Det är viktigt att stora ansträngningar görs för att öka
andelen personer med doktorsexamen i Sverige. Därför bör
beslutet att omvandla utbildningsbidragen för
forskarstuderande till doktorandtjänster fullföljas. Det är
dessutom avgörande för att öka antalet kvinnliga
doktoranders möjligheter att genomföra sina studier. Vilket
hänger samman med de sociala rättigheter som är
förknippade med doktorandtjänsterna.
Regeringen gör ett stort misstag när de nu föreslår att
utbildningsbidragen till forskarstuderande återinförs. Det är
en helt felaktig signal till högskolor, forskningsstiftelser och
forskningsråd. Folkpartiet liberalerna avvisar kraftfullt detta
förslag. Istället vill vi öka antalet doktorandtjänster. Dessa
kan ge de forskarstuderande den sociala trygghet som krävs
för att de skall kunna bli klara inom en rimlig tid och därmed
öka genomströmningen på forskarutbildningen.
6.1.2 Fler doktorandtjänster
Vi föreslår istället att ytterligare medel anslås för att skapa
ytterligare 300 doktorandtjänster. En viktig uppgift för de
nya forskningsstiftelserna är att finansiera forskarstudier för
doktorander i form av dokorandtjänster. När regeringen
attackerar dessa stiftelser motverkas även målsättningen om
fler doktorandtjänster -- vilket i förlängningen ger färre
personer med doktorsexamen. Vad som ovan anförts om
doktorandtjänster och utbildningsbidrag bör riksdagen ge
regeringen till känna.
6.1.3 Handledning av doktorander
För att öka rekryteringen, höja kvaliteten och öka
genomströmningen i forskarutbildningen krävs en rad
förbättringar av kvaliteten på handledningen av doktorander.
Förmågan att ge handledning är mycket varierande. Vid flera
universitet och högskolor genomförs seminarier och kurser
för att stödja och utveckla handledarna i deras verksamhet.
Det är i detta sammanhang viktigt att handledarna blir
uppmärksamma på vikten av att kvinnliga och manliga
doktorander stöds i samma utsträckning men på olika sätt.
Vi menar att fakulteterna borde avsätta mer resurser för
handledning samt att handledning borde ges ökad vikt vid
meritprövning.
6.1.4 Rekrytering till forskarutbildningen
Vi anser att större omsorg måste läggas ned på att ta hand
om de personer som är intresserade av forskarutbildning.
Inte minst de nya högskolorna är en viktig bas för rekrytering
till forskarutbildning. Varje fakultet borde inom ramen för
nätverkssamarbete med dessa högskolor anordna
introduktionskurser för alla som studerar inom nätverkets
högskolor. Introduktionen borde bl.a. ge insikter i
vetenskapligt arbete och metoder.
Vid de lokala resursfördelningsbesluten är det viktigt att
behovet av rekryteringstjänster för unga doktorer ges stor
uppmärksamhet.
6.1.5 Fler kvinnliga doktorander
Andelen nyantagna kvinnor till forskarutbildningen 93/94
var 38 procent, vilket innebär en oförändrad alltför låg nivå.
Antalet kvinnor som avlägger doktorsexamina är
förhållandevis ännu lägre. Det är viktigt att få igång en bättre
utveckling och en god cirkel där ett ökat antal kvinnliga
lärare, handledare, gästforskare, sakkunniga och professorer
kan fungera som förebilder. På så vis stimuleras och
uppmuntras fler unga kvinnor att fortsätta till
doktorandstudier för att så småningom vilja satsa på en
forskarkarriär.
Sakkunniga och tjänsteförslagsnämnderna har en viktig
roll för att öka antalet kvinnliga förebilder och det är som vi
ovan nämnt viktigt hur sammansättningen ser ut.
6.1.6 Jämställdhet i forskningen
Genom att lägga ett genusperspektiv på ett ämnesområde
kan forskare, oftast är det kvinnor, tillföra ämnen nya
aspekter och därmed utveckla ny kunskap. Det nya
perspektiv som öppnats genom kvinnoforskningen är en
resurs som ännu inte utnyttjats fullt ut. Det är därför viktigt
att även fortsättningsvis prioritera anslag till
jämställdhetsforskning och kvinnovetenskaplig forskning.
Lika viktigt är att även fortsättningsvis anvisa öronmärkta
pengar till Foraorganisationerna. Varje ny högskola borde
stödja uppbyggandet av Fora eller motsvarande organisation
som ett led i sitt jämställdhetsarbete.
6.2 Resultatrelaterat fakultetsanslag
Det är olyckligt att regeringen nu river upp beslutet om ett
resultatrelaterat fakultetsanslag. Som tidigare anförts finns
det ett behov av att minska tiden för avhandlingsarbetet och
därmed öka antalet disputerade. Effektivitetsincitamentet i
anslaget menar vi leder till att vikten av god handledning
uppgraderas hos fakulteterna. Vidare kan det leda till en ökad
samsyn när det gäller avhandlingarnas omfattning vid de
olika fakulteterna. Anslaget innehåller även ett incitament
för att främja rekryteringen av det underrepresenterade könet
dvs kvinnor. Vad ovan anförts om att det resultatrelaterade
fakultetsanslaget skall vara kvar bör riksdagen ge regeringen
till känna.
6.3 Inrättandet av professurer
Regeringen föreslår att även nya högskolor skall få rätt att
inrätta professurer. Vi menar att det är oerhört viktigt att
poängtera att detta sker dels efter en noggrann prövning av
kanslersämbetet, dels att kraven på att det skall vara en
forskningsmiljö med erforderlig vetenskaplig nivå inte får
eftersättas. Kvalitetskriterierna för forskning måste kunna
garanteras vara lika oavsett lärosäte. Med dessa premisser
tillstyrker vi förslaget.
Däremot avvisar vi regeringens begäran att återfå rätten att
inrätta professurer. Det förslaget går helt mot våra mål om
ökad frihet för universitet och högskolor. Det är ett steg
tillbaka till ökad styrning och centralisering av
beslutsfattandet. Förslaget avvisas därför. Det bör ges
regeringen till känna.
6.4 Fakultetsorganisationen
Dagens forskning är ofta gränsöverskridande, inte bara
över disciplingränserna utan även över fakultetsgränserna.
Detta gäller en rad forskningsområden och berör samtliga
fakulteter. Det ingår i universitetens och högskolornas ansvar
att finna former för den samverkan som i olika avseenden
kan anses behövlig. Några större förändringar har emellertid
inte skett under de senaste 300 åren. Inte heller verkar de
förändringar som sker både i samhället och av forskningen
påverka fakultetsorganisationen att börja pröva nya former.
De goda erfarenheter man haft vid Linköpings universitet
när det gäller temaorganisationen har inte heller influerat till
förändringar på övriga universitet. Vi menar att det är dags
att åtminstone börja diskutera fakultetsorganisationens
utveckling. Vi föreslår därför att man i samband med den av
regeringen föreslagna större utredningen om
forskningsfinansieringen skulle göra en översyn av den
befintliga strukturen inom universitetens
forskningsorganisation. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.
6.5 Forskningsrådens departementstillhörighet
I riksdagens behandling av forskningspropositionen
1989/90 anfördes att en utvärdering skulle göras av
forskningsrådens departementstillhörighet och att i endera
av de två följande forskningspropositionerna regeringen
skulle redovisa vilka konsekvenser för grundforskningen
som följer anknytning till annat departement än
utbildningsdepartementet. Det gällde bl a skogs- och
jordbrukets forskningsråd, SJFR. SJFR är en viktig faktor för
att öka vårt vetande inom all miljöforskning och det kan vara
ett skäl som talar för att det skall ingå i samma departement
som andra forskningsråd.
I samband med den översynen bör regeringen också ta
ställning till om Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har en
så helt annorlunda uppgift och struktur jämfört med övriga
universitet att det i sig motiverar annan
departementstillhörighet. Detta bör ges regeringen till känna.
6.6 Forskningsinformation
Universitet och högskolor har ett grundläggande ansvar för
att sprida information om den forskning som bedrivs på
respektive högskola.
De resultat som forskningen leder till skapar grund för
utveckling i samhället. Informationen bidrar också till en
breddad dialog mellan forskare och människor utanför
forskningsvärlden. FRN har ansvar för nationella
informationsinsatser. Dessutom har varje forskningsråd
ansvar för att informera om de forskningsresultat som genom
rådets anslag kommer fram. Det finns idag vissa problem när
det gäller vem som egentligen har ansvar för vad. I den
pågående utvärderingen av högskolan skall bl.a. utvärderas
hur högskolorna tar sitt ansvar för forskningsinformationen.
Fokpartiet liberalerna anser att en utvärdering av hur
forskningsråden tagit sitt ansvar bör ingå i nästa
forskningsproposition. Detta bör ges regeringen till känna.
6.7 Lärarhögskolornas forskning och utvecklingsarbete
Skolverket har ansvar för skolans utveckling och har haft
resurser för pedagogisk forskning för att öka kunskaperna
om svenskt utbildningsväsendes förutsättningar och resultat
på vetenskaplig grund. Detta har inneburit att t ex
lärarhögskolorna i Sverige inte haft eget forskningsansvar.
Detta förhållande har troligtvis hämmat utvecklingen och
bidragit till att skolans inre arbete inte uppmärksammats som
forskningsobjekt. När nu regeringen anger att större intresse
skall ägnas åt utveckling av skolans inre arbete anser
Folkpartiet att ett positivt bidrag vore att ge
lärarutbildningarna eget forskningsansvar inom sitt
kompetensområde. Regeringen anger i budgetförslaget att
Skolverkets arbete skall fullföljas till utgången av år 1996.
Vi anser att regeringen i forskningspropositionen skall ange
vägar att öka lärarutbildningarnas eget ansvar för forskning
och utveckling.
7. Ny myndighetsstruktur
Regeringen har under hösten gett tilläggsdirektiv till
utredningen om uppföljning av 1993 års universitets- och
högskolereform. Utredarens arbete skall inriktas på att skapa
en sammanhållen central myndighet inom högskoleområdet
om möjligt redan till 1 juli 1995. Utredaren skall även pröva
om uppgifter kan delegeras från departementet till
myndigheten.
Vi menar att den nya myndighetsstrukturen borde fått
chansen att komma tillrätta med de ''barnsjukdomar'' som
uppstår i ett första skede innan den ifrågasätts och döms ut.
För att undvika att strukturer som kan fungera slås sönder
eller läggs ihop alltför lättvindigt borde utredarna fått längre
tid på sig att analysera frågan. Än mer anmärkningsvärt är
att regeringen i utbildningsdepartementets budgetbilaga
utgår från att den nya myndigheten redan existerar och ger
den uppdrag. När förslaget har presenterats av utredarna bör
det remissbehandlas i vanlig ordning så att alla inblandade
parter har en möjlighet att reagera. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
8. Antagningssystemet
Vi har länge verkat för att öka högskolornas frihet. Via
1993 års högskolereform har statens detaljstyrning minskat.
I och med reformen tar högskolorna ett mera långsiktigt och
totalt ansvar för den verksamhet de hanterar. Högskolorna
har rätt att inrätta professurer och har själva fått ansvaret för
antagning av studenter.
Tyvärr har det nya antagningssystemet inte fungerat helt
problemfritt. Vi delar den kritik som riktats mot Lunds
universitets sätt att fastställa antagningsregler.
Omgivningens reaktioner medverkade till en konstruktiv
dialog mellan gymnasieskolorna och Lunds universitet och
misstagen har rättats till.
Vi är övertygade om att det går att kombinera ett system
som ger rättssäkerhet åt studenterna och samtidigt ger
utrymme för enskilda högskolor att profilera sig genom
antagningssystemet. Bra exempel är t.ex. Universitetet i
Linköping och KI:s system för antagning av läkarstudenter.
Folkpartiet liberalerna menar att högskolorna själva måste
få en chans att utveckla antagningssystemen på ett för
studenterna tydligt och rättssäkert sätt -- innan friheten i
antagningssystemet döms ut generellt. Detta bör riksdagen
ge regeringen till känna.
9. Studiefinansieringssystemet
Studiefinansieringssystemet har stor betydelse. Den
parlamentariska beredning som skall se över systemet har
därför en viktig uppgift. Folkpartiet liberalernas mål är ett
system med en ökad bidragsdel och minskad lånedel. Likaså
ett system där skulden inte växer okontrollerat och där det är
möjligt att betala tillbaka lånet. Den statliga subventionen av
systemet bör ligga på bidragsdelen och vara väl synlig för
den enskilde studenten. Kanske är det allra viktigaste för att
minska studenternas skuldbörda att utbildning börjar
värderas högre på arbetsmarknaden.
9.1 CSN-kortet
Regeringen föreslår nu att CSN-kortet försvinner eller
bekostas med hjälp av en avgift för studenterna. Vi menar att
CSN-kortet är en viktig del av studenternas
studiefinansieringssystem och därför bör övervägningar och
analys av CSN-kortets framtid göras i samband med
översynen av studiefinansieringssystemet som helhet.
Vi avvisar därför avskaffandet av CSN-kortet i detta läge.
Ett skäl som talar för att CSN-kortet borde få vara kvar i
någon form är en av grundtankarna i 1993 års
högskolereform; studenternas möjlighet att välja högskola
och ort. De skulle välja utifrån sina intressen och sina
bedömningar. Resursfördelningssystemet bygger till stor del
på antalet studenter som själva väljer att studera vid
respektive högskola. Detta förutsätter att de blivande
studenterna i hög grad kan göra fria val utan att kostnader
för resor skall avgöra valet av studieort.
9.2 Bevarat barntillägg i svux och svuxa
Det särskilda vuxenstudiestödet har gjort det möjligt för
många människor att via komvux läsa in grund- och
gymnasieskolan. Inte minst gäller detta kvinnor.
Barntillägget i vuxenstudiestödet är särskilt viktigt för
ensamstående kvinnor med barn. I avvaktan på att den
nyligen tillsatta studiestödsutredningen analyserat dessa
förhållanden avvisar vi regeringens förslag om att nu
omedelbart slopa barntillägget.
9.3 Individuella utbildningskonton
Vi menar att var och en av oss borde ha möjlighet att öka
sin kompetens utan att vara beroende av en arbetsgivares
välvilja. Det blir alltmer angeläget på framtidens mer rörliga
arbetsmarknad, särskilt för dem som arbetsgivaren inte
självklart satsar på.
En metod som vi anser bör prövas är att skapa
förutsättningar för individuella utbildningskonton, till
exempel genom att medge skattefria avsättningar. Sådana
avsättningar skulle kunna avtalas av arbetsmarknadens
parter men också kunna göras individuellt. Riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att återkomma med förslag på hur man
skall kunna inrätta en form av individuella
utbildningskonton.
10. Distansutbildning
I informationssamhället är det nödvändigt att inse att
kunskaper blir alltmer av färskvara. Kunskapen måste
ständigt fyllas på. Förmågan att lära nytt blir allt viktigare.
Den insikten måste prägla hela utbildningssystemet.
För att klara detta måste utbildningen bli tillgänglig för
fler. Nya former för att förmedla utbildning kan komma att
visa sig fundamentala. En utveckling av datorstödd
distansundervisning skulle kunna vara ett sätt. Genom
distansundervisning kan fler människor få tillgång till högre
utbildning, vidareutbildning och fortbildning. Här finns
möjlighet att bygga vidare från ett rikt kunnande i landet, bl a
från Stockholms universitet.
Datorstöd kan i detta sammanhang användas dels för
textbaserade tjänster och dels för interaktiv videouppbackad
text. På detta sätt kan en och samma föreläsning följas av
tusentals studenter runt om i landet. En ökad samverkan med
näringslivet på detta område vore eftersträvansvärt för att
dels utveckla kurser som kan göra arbetskraften mer attraktiv
och dels utveckla de nya metoderna. Tankar på ett öppet
distansuniversitet är därför välkomna.
Varje högskola har idag ansvar för att genomföra
distansundervisning. För att ytterligare öka tillgången till
högre utbildning menar vi att man borde börja diskutera
huruvida det vore möjligt att fler kurser inom högskolan
förmedlades med hjälp av nya distansmetoder med hjälp av
informationsteknologin. Kanske framför allt när det gäller
kurser på A-nivån, dvs de första 20 poängen. Detta kräver
naturligtvis ingående analys av distansundervisningens
möjligheter och begränsningar.
Dessa tankar bör följas upp av den av regeringen tilltänkta
kommittén som skall pröva nya metoder för utbildning. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.
11. Budgetkonsekvenser av folkpartiet liberalernas förslag
Folkpartiet liberalerna föreslår en delvis annan fördelning
av resurserna inom anslagen för utbildning. Sammantaget är
detta förslag kostnadsneutralt (exkl. NT-arvodet) i
förhållande till regeringens.
Folkpartiet liberalerna föreslår300 nya
doktorandtjänster40 000 platser inom sommaruniversitet
4 000 platser inom humanistisk, samhällsvetenskaplig och
juridisk utbildning1 500 nya årsstudieplatser inom
naturvetenskaplig och teknisk utbildningatt CSN-kortet
bibehållsatt barntillägget i svux och svuxa bibehållsatt
förslaget om NT-arvode avstyrksatt förslaget om
basårsstipendier avstyrksHögre per capita-ersättning
genom en annan besparingsprofil på grundutbildningenatt
förslaget om studiestöd till YTH-utbildningen avstyrksatt
det generella besparingskravet skall gälla även för
folkbildningen
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att 20 000
sommaruniversitetsplatser skall inrättas sommaren 1995
resp. 1996,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare 4
000 platser inom humanistisk, samhällsvetenskaplig och
juridisk utbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare 1
500 årsstudieplatser inom naturvetenskaplig och teknisk
utbildning fr.o.m hösten 1995,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att införa ett
s.k. NT-arvode på 12 000 kr/månad,1
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avveckla
kvalitetspremien,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar på att utveckla
högskolelärarnas kompetenshöjning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Rådet för grundläggande
högskoleutbildning bör få fortsätta sin verksamhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppbyggnaden av fasta
forskningsresurser vid de mindre och medelstora
högskolorna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om planering för ytterligare fyra
universitet till år 2010,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att minst 40
% av vartdera könet skall vara representerat i högskolans
interna beslutsorgan,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
för att främja jämställdheten inom högskolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samtliga platser på basåret
skall förläggas till komvux,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag om
basårsstipendier på 10
000 kr,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om basårsutbildningen,
15. att riksdagen beslutar att per capita-besparingen också
skall gälla de konstnärliga och idrottsliga utbildningarna,
16. att riksdagen beslutar att höja per capita-ersättningen i
enlighet med vad i motionen anförts,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
återinföra studiestöd till YTH-utbildningen,1
18. att riksdagen beslutar om en besparing på anslaget till
folkbildningen motsvarande det generella besparingskravet
på 11 %,2
19. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
återinföra utbildningsbidrag för doktorander,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om 300 nya doktorandtjänster,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det resultatrelaterade
fakultetsanslaget inte skall avskaffas,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
regeringen åter skall ges rätt att inrätta professurer,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av strukturen inom
universitetens forskningsorganisation,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningsråds och SLU:s
departementstillhörighet,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utvärdering bör göras av
hur forskningsråden har tagit sitt ansvar för
forskningsinformation,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarutbildningarnas forskning,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om myndighetsstrukturen inom
högskolan,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att någon förändring av
antagningssystemet inte bör ske,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att CSN-kortet bör vara kvar och
att regeringen i stället bör återkomma till riksdagen med en
annan besparing inom studiestödet på motsvarande
belopp,1
30. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa
barntilllägget i svux och svuxa,1
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningskonton,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det angelägna i att pröva
distansundervisningens möjligheter mot bakgrund av ny
teknik.
Stockholm den 20 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
1 Yrkandena 4, 17, 29 och 30 hänvisade till SfU
2 Yrkande 18 hänvisat till SfU