Den landstingskommunala vårdhögskolan har en mycket
stor betydelse för hälso- och sjukvården. Vårdutbildning och
vårdverksamhet har ett naturligt samband som det vore
mycket olyckligt att bryta med ett förstatligande av
nuvarande landstingsdrivna vårdhögskolor.
Ett sådant förslag avvisades redan i början av 1980-talet då
riksdagen beslutade om ett bibehållet landstingskommunalt
huvudmannaskap för de medellånga vårdutbildningarna i
enlighet med regeringens proposition 1981/82:89. Detta
skedde efter behandling i den s k
Huvudmannaskapskommittén.
Kommitténs uppfattning var att för flera av målen i
högskolereformen spelade inte själva huvudmannaskapet
någon avgörande roll. Ett eventuellt överförande till statligt
huvudmannaskap skulle ha medfört ekonomiska
konsekvenser av en omfattning som staten vid det tillfället
inte var beredd att åta sig. Samma bedömning gjordes då
huvudmannaskapsfrågan på nytt aktualiserades i samband
med överläggningar mellan Utbildningsdepartementet och
Landstingsförbundet inför 1990 års forskningspolitiska
proposition.
Landstingen har som huvudman lagt ner stora resurser för
att utveckla vårdhögskolorna. Det gäller såväl i att erbjuda
en forskningsanknuten utbildning och en utbildning som är
ändamålsenlig för hälso- och sjukvårdens målsättningar. En
avsevärd kompetenshöjning har under åren skett på
vårdhögskolorna. Det är rimligt att också staten på olika sätt
stödjer en ökad satsning på forskning kopplad till de
befintliga vårdhögskolorna.
Av vikt är också att befintliga vårdhögskolor i högre
utsträckning samarbetar med befintliga mindre statliga
högskolor i samma region. Detta kan förbättra
vårdforskningens framväxt för ett bättre resursutnyttjande.
För ett län som Skaraborgs län vore ett statligt
huvudmannaskap felaktigt, inte minst ur
personalförsörjningssynpunkt. Genom att också hälften av
utbildningstiden utgörs av praktisk utbildning på olika
vårdinstitutioner inom landstinget främjas de medellånga
vårdhögskoleutbildningarna även fortsättningsvis bäst av ett
gemensamt huvudmannaskap med hälso- och
sjukvårdshuvudmannen.
Genom att landstingen har detta samlade ansvar bör det
också innebära det effektivaste utnyttjandet av
vårdutbildningsresurserna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett fortsatt landstingskommunalt
huvudmannaskap för vårdhögskolan.
Stockholm den 19 januari 1995
Birgitta Carlsson (c)