Under professor Hans Anderssons ledning har
Arkeologiska Institutionen i Lund under ett flertal år
genomfört ett omfattande forskningsarbete om det medeltida
samhället i södra Skåne, det s.k. Ystadsprojektet.
Ystadsprojektet är nu avslutat och resultatet av det har
redovisats bl.a. i boken ''By, huvudgård och kyrka'' (red.
Hans Andersson, Mats Anglert, 1989).
En mängd orter och fyndplatser blev av ekonomiska skäl
utan den arkeologiska inventering som hade varit önskvärd,
eller fick enbart en otillräcklig utgrävning, t.ex. Baldringe,
Årsjö, Krageholms slott, Gussnava, Ellestad och Sövestad.
I Sövestad har under ledning av doktoranden Jöns Larsson
vid arkeologiska institutionen i Lund företagits en mindre
utgrävning våren 1994 som resulterade i att man fann
lämningar efter en vikingatida gård. Fyndet är
uppseendeväckande eftersom man till denna gård har kunnat
knyta den tidigast till namnet kände jordägaren i Norden, den
Skorre som nämns i Nordens äldsta skriftliga dokument,
kung Knut den heliges gåvobrev av den 21 maj 1085. Men
denna ''Skorres gård'' har inte vidare kunnat utforskas i brist
på medel.
Det finns många andra, angelägna forskningsobjekt i
denna fyndtäta trakt, bl.a. den kända fornlämningen Ales
stenar. En vidareutveckling av Ystadsprojektet skulle,
förutom det ovan nämnda, också kunna innefatta en
inventering av den skånska kusten med dess marina
landskap. Genom de tekniska hjälpmedel som nu står till den
marinarkeologiska vetenskapens tjänst, som georadar och
metalldetektorer, öppnas nya och hittills otillräckligt
utnyttjade möjligheter.
Medel till en vidareutveckling av Ystadsprojektet skulle
kunna frigöras genom en omfördelning inom anslagets ram.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inom anslagets ram ställa medel
till förfogande för en vidareutveckling av det s.k.
Ystadsprojektet.