Sveriges lantbruksuniversitet SLU och dess olika
föregångare har sedan länge tillhört
Jordbruksdepartementets ansvarsområde. Övriga universitet
och högskolor tillhör Utbildningsdepartementets
ansvarsområde. Undantaget är Försvarshögskolan.
Uppdelningen på berörda forskningsråd är liknande.
Lantbruksuniversitetets departementstillhörighet har
måhända varit till fördel för universitetet under dess
uppbyggnad. Vi anser dock att det i framtiden skulle vara till
stor fördel för Lantbruksuniversitetet att tillhöra
Utbildningsdepartementets ansvarsområde.
På Utbildningsdepartementet finns en större bredd av
personer verksamma inom högskoleutbildningens och
forskningens område. Detta skall inte uppfattas som en kritik
mot de personer som skött SLU-frågorna på
Jordbruksdepartementet. Men vi anser att det finns skäl att
nu se över departementstillhörigheten. Redan 1991
överfördes SLU:s samt Skogs- och jordbrukets
forskningsråds områden när det gäller riksdagens behandling
från Jordbruksutskottet till Utbildningsutskottet.
Inför de tuffa besparingar som all offentlig verksamhet av
nödvändighet måste utsättas för, måste det till en större
helhetssyn. Hårdare prioriteringar och bättre utnyttjande av
gemensamma resurser för högre utbildning och forskning
vid universitet och högskolor är nödvändiga. En ytterligare
samordning av resurserna vid SLU:s anläggningar i främst
Uppsala, Alnarp och Umeå med Uppsala, Lunds respektive
Umeå universitet bör ske.
En förutsättning för att vårt land skall kunna hänga med
i utvecklingen och stärka sin konkurrenskraft är att vi kan
upprätthålla en hög kvalitet på den högre utbildningen och
forskningen. Detta gäller inte minst på jordbrukets och
skogsbrukets område. Vi vill därför att Sveriges
lantbruksuniversitets samt Skogs- och jordbrukets
forskningsråds departementstillhörighet prövas.
Förutsättningar för att kunna genomföra besparingar vid
SLU
I budgetpropositionen 1994/95:100 bilaga 10 föreslås
besparingar på utbildning och forskning. Under regeringens
överväganden beskrivs hur SLU kan hantera besparingarna
för att de skall kunna ske i socialt acceptabla former. Det sägs
även att ''Det ankommer på SLU att självt besluta om hur
besparingarna skall genomföras''. Vi delar självklart detta
klara ställningstagande från regeringen.
Men därefter kommer regeringen med krav på
regionalpolitiskt ansvar. Man säger att ''I samband med att
den kortare skogliga utbildningen omformas är det t.ex.
viktigt att garantera fortsatt verksamhet av något slag i
Bispgården''.
Vi vill starkt reagera mot att regeringen på detta sätt
försöker binda SLU i deras ansträngningar att klara sina
ålagda besparingar. Med en verksamhet på ett 30-tal platser
i landet är det givet att man måste se över möjligheterna till
en viss koncentration av utbildning och övrig verksamhet.
En nedläggning på några orter behöver givetvis inte leda
till att befintliga statliga resurser i form av byggnader m.m.
raseras. Men det bör ligga på berörda länsmyndigheter i
första hand att hjälpa till att finna ersättningsverksamhet så
att SLU:s ansvar för byggnaderna kan upphöra.
Det bör inte vara SLU:s ansvar att ordna fram annan
verksamhet i t.ex. Bispgården. SLU varken kan eller skall,
enligt vår uppfattning, av regionalpolitiska skäl driva
verksamhet som inte behövs eller fyller kraven på
kostnadseffektiv verksamhet av hög kvalitet.
Självklart skall som sägs i propositionen avvecklingen ske
i socialt acceptabla former. En kommande
skogsmaskinförareutbildning kan måhända förläggas till
Bispgården eller andra berörda platser. Men det är inte en
utbildning som SLU enligt vår uppfattning skall syssla med.
Vi vill att riksdagen klart slår fast att det ankommer på
SLU att självt besluta om hur föreslagna besparingar skall
genomföras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det departementala ansvaret för
Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och jordbrukets
forskningsråd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Lantbruksuniversitetets rätt att
besluta om besparingarnas genomförande.
Stockholm den 19 januari 1995
Rune Rydén (m)
Peter Weibull Bernström (m)