Flytta ansvaret för Lantbruksuniversitetet
Sveriges lantbruksuniversitet SLU och dess olika föregångare har sedan länge tillhört Jordbruksdepartementets ansvarsområde. Övriga universitet och högskolor tillhör Utbildningsdepartementets ansvarsområde. Undantaget är Försvarshögskolan. Uppdelningen på berörda forskningsråd är liknande.
Lantbruksuniversitetets departementstillhörighet har måhända varit till fördel för universitetet under dess uppbyggnad. Vi anser dock att det i framtiden skulle vara till stor fördel för Lantbruksuniversitetet att tillhöra Utbildningsdepartementets ansvarsområde.
På Utbildningsdepartementet finns en större bredd av personer verksamma inom högskoleutbildningens och forskningens område. Detta skall inte uppfattas som en kritik mot de personer som skött SLU-frågorna på Jordbruksdepartementet. Men vi anser att det finns skäl att nu se över departementstillhörigheten. Redan 1991 överfördes SLU:s samt Skogs- och jordbrukets forskningsråds områden när det gäller riksdagens behandling från Jordbruksutskottet till Utbildningsutskottet.
Inför de tuffa besparingar som all offentlig verksamhet av nödvändighet måste utsättas för, måste det till en större helhetssyn. Hårdare prioriteringar och bättre utnyttjande av gemensamma resurser för högre utbildning och forskning vid universitet och högskolor är nödvändiga. En ytterligare samordning av resurserna vid SLU:s anläggningar i främst Uppsala, Alnarp och Umeå med Uppsala, Lunds respektive Umeå universitet bör ske.
En förutsättning för att vårt land skall kunna hänga med i utvecklingen och stärka sin konkurrenskraft är att vi kan upprätthålla en hög kvalitet på den högre utbildningen och forskningen. Detta gäller inte minst på jordbrukets och skogsbrukets område. Vi vill därför att Sveriges lantbruksuniversitets samt Skogs- och jordbrukets forskningsråds departementstillhörighet prövas.
Förutsättningar för att kunna genomföra besparingar vid SLU
I budgetpropositionen 1994/95:100 bilaga 10 föreslås besparingar på utbildning och forskning. Under regeringens överväganden beskrivs hur SLU kan hantera besparingarna för att de skall kunna ske i socialt acceptabla former. Det sägs även att ''Det ankommer på SLU att självt besluta om hur besparingarna skall genomföras''. Vi delar självklart detta klara ställningstagande från regeringen.
Men därefter kommer regeringen med krav på regionalpolitiskt ansvar. Man säger att ''I samband med att den kortare skogliga utbildningen omformas är det t.ex. viktigt att garantera fortsatt verksamhet av något slag i Bispgården''.
Vi vill starkt reagera mot att regeringen på detta sätt försöker binda SLU i deras ansträngningar att klara sina ålagda besparingar. Med en verksamhet på ett 30-tal platser i landet är det givet att man måste se över möjligheterna till en viss koncentration av utbildning och övrig verksamhet.
En nedläggning på några orter behöver givetvis inte leda till att befintliga statliga resurser i form av byggnader m.m. raseras. Men det bör ligga på berörda länsmyndigheter i första hand att hjälpa till att finna ersättningsverksamhet så att SLU:s ansvar för byggnaderna kan upphöra.
Det bör inte vara SLU:s ansvar att ordna fram annan verksamhet i t.ex. Bispgården. SLU varken kan eller skall, enligt vår uppfattning, av regionalpolitiska skäl driva verksamhet som inte behövs eller fyller kraven på kostnadseffektiv verksamhet av hög kvalitet.
Självklart skall som sägs i propositionen avvecklingen ske i socialt acceptabla former. En kommande skogsmaskinförareutbildning kan måhända förläggas till Bispgården eller andra berörda platser. Men det är inte en utbildning som SLU enligt vår uppfattning skall syssla med.
Vi vill att riksdagen klart slår fast att det ankommer på SLU att självt besluta om hur föreslagna besparingar skall genomföras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det departementala ansvaret för Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och jordbrukets forskningsråd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Lantbruksuniversitetets rätt att besluta om besparingarnas genomförande.
Stockholm den 19 januari 1995 Rune Rydén (m) Peter Weibull Bernström (m)