När det gäller den högre utbildningen hamnade Sverige på
efterkälken under 80-talet. Under 1970- och 1980-talet var
antalet studenter i Sverige i stort sett oförändrat. Samtidigt
ökade utbildningsvolymen i övriga OECD-länder. Centern
motionerade under 80-talet om behovet av utbyggnad av den
högre utbildningen. Trots larmrapporter och
riksdagsmotioner från centern ansåg den socialdemokratiska
regeringen då att en ökning av antalet utbildningsplatser inte
kunde prioriteras.
De beslut som under den senaste treårsperioden fattats i
olika omgångar kommer att öka antalet studenter från ca
140 000 till cirka 185 000 vid 1990-talets mitt, d.v.s. en
ökning med ca 30%. Det nya resurstilldelningssystemet
medför därutöver en ökning av antalet studenter med
uppskattningsvis 5--10%.
Sammantaget innebär detta att Sverige gjort en i modern
tid unik ansträngning för att snabbt expandera den högre
utbildningen. En stor del av dessa platser har tillkommit vid
de mindre och medelstora högskolorna.
Trots ett besvärligt statsfinansiellt läge med stora
besparingskrav har centern hävdat betydelsen av satsning på
utbildning. I det läge som vi nu befinner oss i med hög
arbetslöshet är behoven av utbildning särskilt stora. Centern
har visat att satsningar på utbildning är det mest
kostnadseffektiva sättet att använda inte bara de resurser som
normalt står till utbildningens förfogande utan även
arbetsmarknadsmedel.
Detta är både kortsiktigt och långsiktigt viktiga strategiska
åtgärder. Det innebär på kort sikt att ungdomar kan studera
istället för att, som alternativet ser ut idag, gå arbetslösa.
Långsiktigt innebär det att dessa har en högre kompetensnivå
och vi som nation får en bättre utbildningsstandard.
För de mindre och medelstora högskolorna har flera
viktiga principgenombrott skett. Efter kvalitetsprövning kan
dessa högskolor utfärda magisterexamen. I flera omgångar
har antalet platser vid de mindre och medelstora högskolorna
kraftigt utökats, detta med bibehållen kvalitet.
I samband med den forskningspolitiska propositionen har
medel för forskning vid de mindre och medelstora
högskolorna avsatts med 100 miljoner utöver tidigare anslag,
vilket är drygt en fördubbling mot tidigare. Vidare tillförs
dessa högskolor engångsvis 30 miljoner för fortsatt
utveckling och forskning genom den regionalpolitiska
propositionen. Från återstoden av löntagarfondsmedlen
Fond 92-94 avsätts ytterligare medel till en stiftelse med
ändamålet att stödja forskning i samarbete med näringslivet.
Dessa medel måste komma även de mindre högskolorna till
del.
I propositionen om utbildning och forskning -- kvalitet och
konkurrenskraft, 93/94:177, slår fyrklöverregeringen tydligt
fast att den högre utbildningen måste fortsätta att växa och
att de nuvarande universiteten har växt färdigt. Det innebär
att den framtida expansionen i stort sett helt och hållet måste
ske vid de mindre och medelstora högskolorna. ''Ett större
uppdrag inom grundutbildningen, tillsammans med ett ökat
ansvar för den kontinuerliga kompetensutvecklingen i
landet, skulle kunna ge de mindre och medelstora
högskolorna en allt viktigare roll.''
I samma proposition påpekas även att väsentliga resurser
tillförts samt att ''en fortsatt utveckling efter dessa riktlinjer
är önskvärd''. Vidare: ''Under senare tid har allt fler mindre
och medelstora högskolor fått rätt att utfärda
magisterexamen. Ett samband mellan utbildning på den
nivån och forskning är naturligt.''
Dessa utgångspunkter bör vara vägledande inför
beredningen av nästa forskningspolitiska beslut. Detta bör
därför ges regeringen till känna.
Högskolans olika roller
Centern understryker att satsningar på de mindre och
medelstora högskolorna får en klart positiv effekt för
regionerna och för vår nation. Undersökningar från USA
visar att bäst utbildningsresultat uppnås vid högskolor med
en storlek av 7 000--8 000 studenter.
Nationell roll
Våra ambitioner är en fortsatt utbyggnad av den högre
utbildningen och forskningen där alla högskolor och
universitet har både ett nationellt ansvar och ett ansvar för
den regionala utvecklingen i vårt land. Inte minst de mindre
och medelstora högskolorna spelar härvidlag en avgörande
roll. I ett nationellt högskolesystem är det viktigt att alla
högskolor ges samma förutsättningar att utvecklas och
studenterna samma kvalitativa utbildning oavsett var de
genomför sin utbildning. De mindre och medelstora
högskolorna har tillsammans med universiteten således flera
roller, dels en nationell roll för grundutbildning, fort- och
vidareutbildning samt forskning, dels rollen som
kompetensförsörjare för det lokala och regionala
näringslivets behov. De mindre och medelstora högskolorna
utgör således en viktig del av regionernas infrastruktur och
är ofta en viktig motor i den regionala utvecklingen.
Enligt vår uppfattning måste de allra minsta och senast
tillkomna högskolorna lyftas till en nivå som ger en god
grund för att också långsiktigt uppfylla kvalitetskraven. Det
ger den stabilitet som är en förutsättning för möjligheterna
att inrätta heltidstjänster för lärare och den fördjupning som
kan leda till rätt att utfärda magisterexamen. Därför måste de
allra minsta högskolorna få en procentuellt större tilldelning
av antalet platser. För att dessa högskolor ska få ökad bredd
och djup i sitt utbud bör enligt vår uppfattning nya platser
i förstone anslås till dessa högskolor, innan platser fördelas
vidare till övriga universitet/högskolor. Detta bör ges
regeringen till känna. I enlighet med detta bör
högskoleutbildningen på Gotland vidareutvecklas, med
resurser som ger möjlighet att bredda utbildningsutbudet och
i riktning mot en mer självständig högskoleorganisation.
Detta bör också ges regeringen till känna.
Regional roll
Att de mindre och medelstora högskolorna är viktiga i den
regionala utvecklingen har numera vunnit ett brett
erkännande. Det är nu dags att ta nästa steg och ge de mindre
och medelstora högskolorna resurser för att utveckla
forskningen. Det är också viktigt att utveckla möjligheterna
till distansutbildning. Därigenom ökar möjligheterna för fler
att få högskoleutbildning, samtidigt som högskolornas
rekryteringsunderlag blir större. Erfarenheterna från andra
länder, som t.ex. ''Open University'', bör tas till vara.
Satsningar inom utbildning och forskning får inte
koncentreras till ett fåtal platser i landet. De mindre och
medelstora högskolorna har nått sådan bredd och djup i sitt
utbildningsutbud att det bör leda till fasta forskningsanslag.
De mindre och medelstora högskolorna står i dag för
mycket av den dynamik och utveckling som sker inom olika
regioner. Dessa har idag 22% av antalet studerande men
endast 10% av resurserna. Med en bättre fördelning av
ekonomiska insatser och forskningsresurser, liksom av
kringresurser som bibliotek, skulle dessa högskolors
betydelse, både för den nationella och den regionala
utvecklingen, mångfaldigas.
Med forskningssatsningar på de mindre och medelstora
högskolorna kommer deras betydelse för det regionala
näringslivet att öka ytterligare. Möjligheten att kunna
erbjuda forskarutbildning är många gånger en förutsättning
för att behålla personer med ambitioner att fortsätta med en
forskarutbildning efter grundexamen. Det skulle bidra till att
antalet inom forskarutbildning och disputerade forskare
skulle öka inom regionen.
Högskola -- näringsliv
För att få långsiktigt bättre effekt av forskning och
utveckling är det viktigt att det lokala och regionala
näringslivet i större utsträckning blir engagerade och
delaktiga i högskolornas forskning och utveckling. Idag
finns det tyvärr i allt för många fall vattentäta skott mellan
forskning och företagens utvecklingsprojekt. Detta gäller i
synnerhet för mindre och medelstora företag.
Samarbetsprojekt mellan högskola och näringsliv ger en
dynamisk växelverkan varför företag i högre grad än idag bör
stimuleras till att satsa medel i forskningsprojekt. Genom
forskning och utveckling kan företagens produkter utvecklas
och innovationer snabbare utvecklas för kommersiellt bruk.
Vidare underlättar ett närmare samarbete mellan företag och
högskolor för disputerade forskare att gå över till
näringslivet. Disputerade forskare ger bättre förutsättningar
att utveckla företagets produkter, ta till sig nya forskningsrön
och metoder samt utveckla nya innovationer. Vidare bidrar
de i allmänhet till kompetensförstärkning och
kompetensutveckling.
Det finns ett stort behov av arbetskraft med högre
utbildning. Samtidigt vet vi att det på vissa håll finns
kapacitetsproblem som gör det svårt att ta emot fler studenter
utan ytterligare investeringar. Det står dock klart att de större
universiteten inte kan expandera ytterligare. Ökad kapacitet
inom utbildningssystemet måste ske vid de mindre och
medelstora högskolorna. Detta bör ges regeringen till känna.
Enhetligt högskolesystem
Från olika håll, framför allt från representanter från
näringslivet, förs fram tankar om att de mindre högskolorna
skall motsvara den amerikanska college-utbildningen. D.v.s
svara för eftergymnasial utbildning på mellannivå. Centern
avvisar med bestämdhet dessa tankar. Istället anser vi att alla
högskolor måste ha förutsättningar att ge utbildning och
tillhandahålla kvalificerad forskning av nationell standard
och kvalitet. Vi anser således att bevarandet av ett nationellt
högskolesystem är en förutsättning för kvalitetsutveckling
och kompetensförsörjning i hela landet. Ett differentierat
högskolesystem skulle leda till en kategorisering av
högskolesystemet med ett A-lag och ett B-lag, där vissa
högskolor skulle ta hand om vissa kortare utbildningar och i
princip vara matarstationer åt de större högskolorna och
universiteten. Detta bör ges regeringen till känna.
Decentralisering
Kritisk massa
I ett nationellt enhetligt högskolesystem är det ytterst
viktigt att alla högskolor får förutsättningar att utvecklas.
Om detta inte sker riskeras en segregering mellan de stora
lärosätena och de mindre. I ett system där
utbildningsanordnarna skall konkurrera om studenterna är
konkurrensneutralitet ett grundvillkor.
Storskaligheten har varit gällande och man har hävdat
vikten av en s.k. kritisk massa för att säkerställa bredd och
kvalitet i forskningen. Dessa resonemang håller inte längre.
Samverkan och diskussion mellan lärosäten och forskare
kommer i ökad utsträckning ske via
informationsdatanätverk. Detta reducerar betydelsen av rent
faktisk lokalisering till en ort. Även om betydelsen av
''kritisk massa'' eller högskolans storlek reduceras kommer
det ändå att finnas en gräns. Tillgången till bredd och djup i
kursutbud med handledare, bibliotek, tillgång till
datakommunikation, lokaler etc. förutsätter att högskolan
har bredd och djup.
Informationsteknik, It
Med den nya datatekniken och utvecklingen inom
telekommunikationsområdet, framför allt med användandet
av fiberoptik, kan helt nya nätverk byggas upp. Denna
utveckling kommer att accentueras. Samverkan mellan
högskolor och universitet, nationellt och internationellt,
reducerar de geografiska gränsernas betydelse. Forskare
kommunicerar lika enkelt med sina kollegor vid ett utländskt
universitet som med kollegor i samma korridor.
Den ''kritiska massan'' består av internationella
informationsdatanät. Dessa elektroniska motorvägar
kommer att öka i betydelse. I motsvarande grad minskar
betydelsen av rent faktisk geografisk placering till en ort. I
bl.a. USA har denna teknik fått stort genomslag under senare
år.
Det är inte på något sätt så att de största
forskningsmiljöerna alltid är de som producerar bäst eller
mest material. Internationellt är de mest framstående
universiteten betydligt mindre än våra största svenska, så har
t.ex. Berkeley knappt 10 000 studenter. Istället är det
tillgången och tillgängligheten av internationella nätverk
som är av avgörande strategisk betydelse.
Inom centern har vi länge förespråkat fasta
forskningsresurser till de mindre och medelstora
högskolorna. Utvecklingen har gått centerns väg.
Utveckling mot nya universitet
Ett decentraliserat utbildningssystem med hög kvalitet och
närhet till utbildning förutsätter att de mindre och medelstora
högskolorna ges förutsättningar att utvecklas.
Många av dessa högskolor har i dag nått en betydande
storlek vad gäller antal studenter och antal disputerade
lärare. Dessutom har de en betydande bredd i sitt
utbildningsutbud.
Grundutbildning och forskning hör ihop. Genom aktiva
forskare skapas en närhet till forskning vilket dels leder till
ökad kvalitet i utbildningen, dels att rekryteringsbasen till
forskarstudier breddas.
Långsiktigt måste Sverige höja nivån när det gäller
andelen högskole- och universitetsutbildade. Därför måste
målet vara att utveckla de f.d. universitetsfilialerna, dvs.
högskolorna i Växjö, Karlstad, Örebro och Mitthögskolan
till universitet. Den kraftiga utökningen av antalet
studerande motsvarar gott och väl det antal studerande som
finns vid något av våra större universitet. Det innebär att det
nu är rimligt att bygga ut minst en högskola och ge denna
status av universitet. Därför bör alltså i ett första steg någon
av de f.d universitetsfilialerna ges status av universitet. Detta
kan ske i samarbete med angränsande högskolor eller som
nätverksuniversitet.
Vid de f.d universitetsfilialerna finns en betydande bredd
både i kompetens och utbildningsutbud. Här finns även en
väl fungerande infrastruktur med god studiesocial miljö och
forskningsmiljö. Det är vår uppfattning att investeringar här
ger större effekt än motsvarande investeringar vid något av
våra existerande universitet.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att en ny
högskola inrättas på Södertörn med lokalisering i anslutning
till Huddinge sjukhus. Stockholmsregionen har jämfört med
övriga landet lägre andel högskoleplatser i förhållande till
befolkningens storlek. En fortsatt utbyggnad av Stockholms
universitet vid Frescati är direkt olämplig. Inte minst skulle
en sådan utbyggnad inkräkta på nationalstadsparken. Vidare
råder det i Stockholmsområdet en inomregional obalans.
Andelen som går vidare till högre studier är högre i den norra
länsdelen än i den södra. Tillskapandet av en gemensam
högskoleenhet i södra Stockholm bör inte innebära att
utbildningen koncentreras på ett enda ställe. Utbyggnad bör
istället ske vid flera utbildningsorter i regiondelen. Därför
bör den forskning och utbildning som redan finns i
Södertälje, Botkyrka, Huddinge och Haninge
vidareutvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.
Strukturfrågor
Den nya tekniken eliminerar gränserna och gör
kommunikationen global. Den rent faktiska geografiska
placeringen minskar i betydelse. De resurser som samhället
fördelar för forskningsändamål måste kanaliseras efter
delvis nya principer. Framför allt måste kvalitetsaspekten få
en större betydelse.
Förstärkning och utbyggnad av forskning vid de mindre
och medelstora högskolorna får inte göras utan att kvaliteten
kan säkras. De instrument som behövs för denna utvärdering
finns i dag. Kanslersämbetet har att utvärdera, granska och
rekommendera vilka högskolor som kvalificerar sig för att
utfärda magisterexamen. I utvärderingen ingår flera
parametrar för att säkerställa en god kvalitet. Följande krav
ställs på de högskolor som ansöker om erhållande att utfärda
magisterexamen: Lärarkompetens och
kompetensutveckling, forskningsaktivitet, ämnesdjup och
ämnesbredd, utbildningsaktivitet över 40-poängsnivå,
bibliotek och litteraturförsörjning, lokaler och utrustning,
internationalisering och övergångsmöjligheter till
forskarutbildning.
Forskningsanknytning
Magisterexamen om 160 poäng med fördjupning på 80-
poängsnivå innebär en början på forskarutbildning eller ger
forskarbehörighet. Högre examina bör ha större inslag av
vetenskaplighet vilket innebär aktiva forskningsmiljöer. Om
en högskola medges rätten att utfärda magisterexamen bör
detta även berättiga till fasta forskningsresurser om kravet på
forskningsanknytning och vetenskaplig grund skall ha någon
relevans. Det kan ju knappast förväntas att en högskola skall
kunna ge forskarutbildning om man inte har medel för detta.
Forskningsanknytning innebär att utbildning och
forskning är förenade i samma organisatoriska struktur samt
att lärare som undervisar är aktiva i forskningen och att
forskare deltar i undervisningen. Forskningsanknytning
innebär vidare att studenter får tillfälle att komma i kontakt
med en levande forskningsmiljö.
Riksdagen har ställt sig bakom principerna i prop.
1992/93:1 ''Frihet för kvalitet'', sid. 27 där följande anförs:
''I högskolelagen bör vidare anges att verksamheten skall
bedrivas så att ett nära samband finns mellan forskning och
utbildning... Ett nära samarbete med forskning inom ett
område som är av betydelse för grundutbildningen bör
självfallet eftersträvas.''
Vad som här har anförts om forskningsanknytning bör ges
regeringen till känna.
Ett enhetligt anslag
Centern förespråkar ett enhetligt anslag för utbildning och
forskning där forskningsanslagen differentieras beroende på
vilka examensrättigheter högskolan har. De högskolor som
Kanslersämbetet granskat och som godkänts av regeringen
för utfärdande av magisterexamen har nått en sådan bredd
och ett sådant djup i sin verksamhet att de kan bedriva
forskning på eget ansvar inom dessa områden.
I budgetpropositionen föreslås att de mindre och
medelstora högskolorna, efter prövning, skall få inrätta
professurer. Med centerns modell, där de högskolor som
erhåller examensrätt för magisterexamen ges fasta
forskningsresurser, är det en självklarhet att de även har rätt
att inrätta professurer. Möjligheten för de mindre och
medelstora högskolorna att inrätta professurer efter särskild
prövning som regeringen nu föreslår, kan ses som ett första
steg mot införande av vår modell.
Resursberedningen hade i uppdrag att utreda ett samlat
anslag för grundutbildning och forskning, men tyvärr har
denna ej fått slutföra sitt arbete. Vi anser att detta bör utredas
skyndsamt och med den inriktning vi ovan föreslagit. Detta
bör ges regeringen till känna.
Forskarutbildning
Riksdagen har ställt upp målet om fördubbling av antalet
disputerade fram till sekelskiftet. Vidare att alla som går
forskarutbildning skall ha doktorandtjänst. Det har visat sig
svårt att med nuvarande ekonomiska utrymme omvandla alla
utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Målsättningen bör
bibehållas; däremot bör det övervägas hur och i vilken takt
detta mål skall genomföras. Regeringen bör härför
återkomma med en plan för hur man avser uppnå denna
målsättning.
Det är färre som går vidare till forskarutbildning från de
mindre och medelstora högskolorna. Intresset för att fortsätta
med forskarutbildning grundläggs genom att studenterna har
möjlighet att ta del av aktiva forskningsmiljöer samt
personkontakten mellan studenter och forskare. Om målet
om fördubblat antal disputerade skall nås behöver fler
rekryteras till forskarutbildning från dessa högskolor.
Förutsättningarna för att fortsätta till forskarutbildning måste
vara lika goda vid högskolor som vid universitet.
Ett stort antal pensionsavgångar bland forskare och
universitetslärare är att vänta framöver. Långsiktig strategi
för kompetensförsörjning är en förutsättning för att klara det
behov som finns och som kommer att accentueras. Idag har
0,6% av arbetskraften forskarutbildning. Behoven av fler
disputerade är inte endast en fråga om att klara
kompetensförsörjningen inom högskolan utan handlar även
om att det behövs kompetensförstärkning inom flera andra
samhällssektorer som t.ex näringsliv, gymnasieskola,
rättsväsendet och inom förvaltningsväsendet i övrigt.
Incitamenten till forskarkarriär måste förbättras.
Karriärmöjligheterna för universitetslärare bör lösas, t.ex
kan universitetsadjunkter som disputerat bli
universitetslektorer, lektorer med professors kompetens
förordnas som professor. Förbättrade möjligheter för
universitetslärare att forska parallellt med undervisning är
angeläget.
Jämställdhet
När det gäller forskarutbildning och karriär inom
högskolan finns mycket att göra vad gäller jämställdheten.
Ju högre upp i tjänstehierarkin desto färre kvinnor. Idag är
endast 7% av professorerna kvinnor. Flera olika vägar att öka
antalet kvinnor inom högre tjänster måste sökas. Exempelvis
kan ett antal nya profes- sorstjänster inrättas på områden där
det finns många kompetenta kvinnor. Där
kvinnorepresentationen är speciellt låg kan nya professurer
inrättas. Vidare behövs det åtgärder på alla nivåer, ökat antal
kvinnliga doktorander, tjänster på post doc.-nivå och fler
kvinnliga prefekter. Direkt kvotering är vi däremot mer
tveksamma till. Det finns risk att detta skulle uppfattas som
att kvinnor får tjänster utan att egentligen ha
kvalifikationerna, vilket skulle ge felaktiga signaler.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
hur incitamenten till forskarkarriär kan förbättras, hur
jämställdheten kan främjas samt föreslå åtgärder för ökad
jämställdhet inom högskolans tjänster. Detta bör ges
regeringen till känna.
Ökade möjligheter för disputerade att stanna kvar och
fortsätta sin forskarkarriär kan åstadkommas genom att fler
tjänster som forskarassistenter inrättas. I dag är problemet att
dessa tjänster blir färre. Det är först när en person disputerat
som denne är godkänd forskare i egentlig mening. Det bör
vara angeläget att de som disputerat kan fortsätta med
forskning och/eller undervisning även efter disputation.
Fakultetsorganisation
Fakultetsorganisation av i dag är betingad av historiska
omständigheter. Det är inte säkert att denna organisation i
dag är den mest rationella. Metodutveckling, nya discipliner
och ämnen har tillkommit och tillkommer eftersom. Inom
andra sektorer är det naturligt att organisationen ändras när
verkligheten och verksamheten förändras. Så borde vara
fallet även vad gäller den s.k fakultetsorganisationen. Ett
exempel på detta är den tvärvetenskapliga forskningen som
har utvecklats. På centerinitiativ uttalade förra riksmötet att
det bör utredas om fakultetsorganisationen är den bästa eller
om den bör förändras eller kompletteras. Det är angeläget
att utredningen är klar i god tid till nästa forskningspolitiska
proposition.
Vi vill att de högskolor som så önskar skall kunna bygga
upp egen fakultetsorganisation inom en eller flera fakulteter.
Flera högskolor har kommit långt inom forskning och
utbildning när det gäller särskilda områden. Ett exempel är
högskolan i Karlskrona/Ronneby där forskning och
utveckling inom datateknik nått både nationellt och
internationellt erkännande. Ett annat exempel är
Mitthögskolans forskning på området turism. För att
utveckla detta och ha forskning på eget programansvar bör
det finnas möjlighet att högskolan kan inrättas efter
principen om en eller två fakultetshögskolor.
Regeringen bör återkomma med förslag som möjliggör en
eller två fakultetshögskolor.
Löntagarfondsmedel för forskningsändamål
Regeringen gör i budgetpropositionen besparingar på
forskningen. Besparingen görs med hänvisning till att
forskningen fått medel från utskiftningen av
löntagarfonderna. Centern anser inte att dessa besparingar
kan accepteras. Utskiftningen av löntagarfonderna för
forskningsändamål gjordes för att genomföra en offensiv
satsning på forskning och utveckla Sverige som
kunskapsnation. Att nu, som regeringen föreslår, återta dessa
medel via ordinarie forskningsanslag är en defensiv åtgärd.
Centern vill utveckla forskningen, inte avveckla den. Till
detta återkommer vi i annan motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utgångspunkter inför beredningen
av nästa forskningspolitiska beslut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av de minsta
högskolorna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kapaciteten inom
utbildningssystemet skall ökas vid de mindre och medelstora
högskolorna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla högskoleutbildningen
på Gotland,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett enhetligt högskolesystem,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av nya universitet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högskolestruktur i södra
Stockholm,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningsanknytning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av ett samlat anslag för
grundutbildning och forskning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrade möjligheter till
forskarkarriär,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om främjande av ökad jämställdhet
inom högskolan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en eller två fakultetshögskolor.
Stockholm den 13 januari 1995
Olof Johansson (c)
Helena Nilsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Marianne Andersson (c)
Elving Andersson (c)