Riksdagen behandlade vid flera tillfällen under föregående mandatperiod föräldrainflytandet när det gäller om barnet skulle placeras i grundskola eller i särskola. Frågan har också vid ett par tillfällen utretts och det visar hur komplicerat och svårt det är att avgöra vilken skolform som är den bästa för det enskilda barnet.
Val av skolform
Vår utgångspunkt är att skolan med all kraft skall informera om grundskolan och särskolan och framhålla för föräldrar vilka möjligheter som finns och vilka förutsättningar som krävs inom respektive skolform. Det är vår uppfattning att särskolan skall ses som ett utbildningsalternativ för de elever som har andra förutsättningar och behov än barn i regel har. Det krävs ett mycket gott samarbete mellan skola och hem speciellt kring barn med utvecklingsstörning. Därför är det självklart att beslut om skolform i normala fall fattas av föräldrar och skolhuvudmannen tillsammans. Föräldrar måste givetvis ges god information om de alternativa utbildningsvägarna.
Vid bedömning av frågan om i vilken skolform ett skolpliktigt barn skall få sin utbildning måste utgångspunkten vara barnets bästa. Föräldrarna har huvudansvaret för barnets utveckling och fostran. Som de viktigaste personerna i barnets liv förväntas de ha barnets bästa för ögonen. Av FN:s barnkonvention framgår bl a att barnets bästa alltid skall komma i första rummet vid alla åtgärder som rör barnen. Barnkonventionen är formellt inte bindande för enskilda individer, t ex föräldrar. Det är regeringen i respektive land som ansvarar för att konventionens normer respekteras.
Med detta synsätt, dvs att föräldrarna alltid har barnets bästa i åtanke, bör således inte ett barn få tas emot som elev i särskolan utan föräldrarnas samtycke. Dock bör det finnas en möjlighet att placera barnet i särskolan utan föräldrarnas samtycke om det är uppenbart att barnet inte kan gå i grundskolan eller om det visar sig att barnet inte klarar av skolgången där. I det senare fallet är det mycket ovanligt att ett barn skrivs in i särskolan mot föräldrarnas vilja. Men för den lilla grupp barn det handlar om är det enligt vår mening viktigt att värna barnets bästa som norm vid valet mellan grundskola och särskola.
Om de professionella i skolan gör bedömningen att barnet, med hänsyn till sina egna förutsättningar och de möjligheter och resurser som skolan har, inte har rimliga möjligheter att nå utbildningsmålen, bör barnet kunna tas emot i särskolan även utan föräldrarnas medgivande. Det får dock i detta fall inte råda någon tvekan om att barnet inte kan gå i grundskolan.
Betyg
En majoritet bestående av s, v och mp beslutade i höstas att minska antalet betygssteg i grundskolan, och att betyg bara får ges i årskurs 8 och 9. Som betyg skall användas någon av beteckningarna Godkänd (G), Väl godkänd (VG) eller Mycket väl godkänd (MVG). Moderata Samlingspartiet anser detta vara otillräckligt.
Vi har tidigare kritiserat regeringen för den, i vår mening, illa genomtänkta betygspropositionen (1994/95:85). Betygen skall mäta i förväg fastställda kunskapsmål och vår uppfattning är bland annat att ett betygssteg motsvarande Ej godkänd borde finnas i betygssystemet. Det är ett misslyckande när elever lämnar skolan med ofullständiga betyg, och det bör framgå för eleverna och deras föräldrar att elevens kunskaper inte motsvarar de nationellt satta miniminivåerna.
Även för elever i särskolan är det viktigt att kunna mäta kunskaper för att bedöma om man nått upp till fastställda mål och för att följa upp kunskapsförmedlingen. Enligt den nya särskoleförordningen har elever i grundsärskolan rätt att få betyg om eleven eller dennes vårdnadshavare begär det. I sådana fall skall betyg sättas i timplanens ämnen. Betyg ges i en tregradig skala med beteckningar för Väl godkänd (VG), Godkänd (G) och Otillräckliga kunskaper (O). I särskolan sker en starkt individanpassad utbildning och de mål som satts upp bör i största möjliga mån kunna fullföljas.
Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen för elever i särskolan är beredd att ge bedömningen Otillräckliga kunskaper, men inte för elever i grundskolan.
Moderata Samlingspartiet anser att det för alla elever bör finnas en nivå där skolan kan sätta betyget icke godkänd eller otillräckliga kunskaper. Emellertid beslutade en riksdagsmajoritet hösten 1994 att ändra tidigare beslut (prop 1992/93:220, bet 1993/94:UbU1, rskr 1993/94:82), om ett nytt betygssystem för grundskolan där betyget icke godkänd inte längre kan sättas. Vår uppfattning är att betygssystemet i grundskolan och i särskolan skall likna varandra både till form och principer, varför betyg i särskolan bör justeras. Antalet betygssteg bör dock även fortsättningsvis bestå av tre steg, Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl godkänd (MVG). Även i särskolan bör skriftliga omdömen om elevens kunskapsutveckling ges om föräldrar så begär.
Fristående skolor
Vi ifrågasätter även förändringen av reglerna när en friskola skall ha ansökt om bidrag. Idag gäller att en friskola skall ha ansökt om att bli godkänd för vanlig skolplikt före den 1 augusti året innan bidragsåret börjar för att vara aktuell för bidrag. Vi vidhåller vår uppfattning som vi utvecklade i kommittémotion 1994/95:Ub33 med anledning av prop. 1994/95:157 om att nuvarande regler när det gäller ansökningsdatum skall gälla.
Regeringens förslag innebär att ansökan om godkännande nu måste ha inkommit före den 1 april. Regeringsförslaget innebär ett onödigt hinder i möjligheten att starta friskola.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrars rätt att välja barnets skolform för fullgörande av barnets skolplikter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg i särskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansökningsdag för bidrag till fristående skola.
Stockholm den 24 april 1995 Beatrice Ask (m) Rune Rydén (m) Ulf Melin (m) Hans Hjortzberg-Nordlund (m) Tomas Högström (m) Margareta E Nordenvall (m) Ulf Kristersson (m) Chris Heister (m) Per Unckel (m)