Regeringen föreslår i prop. 1994/95:174 att benämningarna yrkesförberedande och studieförberedande program tas bort. Dessa två begrepp syftar till att karaktärisera de olika utbildningarna i gymnasieskolans gamla linjesystem. I den nya gymnasieskolan är samtliga program treåriga med en kärna av studieförberedande ämnen, vilket leder till att alla som avslutat en gymnasieutbildning har allmän behörighet till högskolestudier. Alla nuvarande nationella program inom gymnasieskolan rymmer såväl studieförberedande som yrkesförberedande inslag. Miljöpartiet ställer sig bakom regeringens förslag att ta bort de missvisande begreppen ur gymnasieförordningen (1992:394).
För att invandrare som bosätter sig i Sverige skall få möjligheter att komma in på den svenska arbetsmarknaden eller tillgodogöra sig högre studier är det av yttersta vikt att de har kunskaper i svenska språket. Goda språkkunskaper underlättar kommunikationen mellan människor och ger även ökad förståelse mellan samhällets olika folkgrupper. Den svenskundervisning för invandrare som nu bedrivs måste ges högre status, för att förbättra elevernas möjligheter att få gedigna kunskaper i svenska språket. Det skulle kunna ske om svenska som andraspråk blir ett självständigt ämne med en egen kursplan i respektive skolform. Lärarna skulle då få lättare att utforma undervisningen efter elevernas behov. I frivilliga skolformer, såsom gymnasieskolan, skall timplanen ändras så att svenska som andraspråk utgör ett kärnämne. Detta har sedan länge varit miljöpartiets ståndpunkt och vi ställer oss bakom regeringens förslag vad gäller svenska som andraspråk.
Sedan ht -94 ges betyg i gymnasieskolan efter en fyragradig betygskala, Icke godkänd, Godkänd, Väl godkänd och Mycket väl godkänd. Betygen i varje kurs relateras till kraven i kursplanen och skall spegla elevens faktiska kunskaper i den aktuella kursen. Dessa kunskaper kan eleven komplettera likaväl under den pågående studietiden som senare i livet. Att möjligheten för eleverna att höja sin kompetens under pågående utbildning finns är en förutsättning för att det nya, högre betyget skall komma med i slutbetyget från gymnasiet, något som är viktigt vid ansökning till vidare studier. Meritvärderingar vid antagning till högre utbildning är under utredning. Det finns för närvarande inte tillräckliga garantier för att ett betyg som kompletteras efter avslutade gymnasiestudier likställs med slutbetyg. Att ta bort möjligheten att komplettera betyg under gymnasiestudierna är i det läget inte tillrådligt. Man bör avvakta tills garantier finns för att en senareläggning av kompletteringen inte medför begränsningar i möjligheterna till högre studier.
I propositionen anförs om införande av den s.k. konkurrenskompletteringen (3.1): ''Eftersom förändringarna har lett till vissa icke önskvärda konsekvenser, bör möjligheterna till sådan komplettering begränsas.'' Man hänvisar till att det finns tendenser till att möjligheten att pröva för högre betyg hur många gånger som helst har satts i system i vissa skolor. Det andra skälet som anförs är att det är fullt möjligt att efter fullföljda studier i en högre kurs utan större svårigheter tentera upp betyget i en lägre kurs i samma ämne. Då ju betygen är målrelaterade så torde det senare vara helt onödigt. I de flesta fall kan ju betyget i den högre kursen direkt transformeras till ett betyg i den lägre. Okynnesutnyttjande av rätten till ett obegränsat antal provtillfällen kan stävjas genom att en övre gräns för antalet omprövningar tillämpas i de få skolor där okynnet förekommer. Inget av skälen synes med hänsyn till den osäkerhet som råder beträffande det framtida meriteringsvärdet av kompletterade betyg motivera att kompletteringsrätten dras in såsom föreslagits av regeringen.
Alla elever bör ha rätt till avgiftsfri prövning i en kurs de redan fått ett betyg i. För att slippa extra kostnader och merarbete för berörda lärare bör det ligga i skolans intresse att bevaka undervisningens kvalité och arbetssätt så att eleverna redan från början tillgodogör sig de kunskaper de har möjlighet och ambition till. Rätten till avgiftsfri prövning för alla kan ses som ett led i arbetet att få en bra och effektiv skola.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget att avskaffa möjligheten för elever som studerar vid gymnasiet att pröva för ett högre betyg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hantering av okynneskompletteringar.
Stockholm den 7 april 1995 Gunnar Goude (mp) Kia Andreasson (mp) Ronny Korsberg (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Yvonne Ruwaida (mp)