med anledning av prop. 1994/95:165 Ett högskoleverk
Under de senaste åren har organisationen av det svenska
universitets- och högskoleväsendet genomgått stora
förändrinar. Utvecklingen har gått mot en ökad
decentralisering med större handlingsfrihet och beslutsrätt
ute på de enskilda universiteten och högskolorna.
Mellaninstanserna har plockats bort eller reducerats, t.ex. när
det gäller budgetarbetet och anslagsförfarandet. Under förra
mandatperioden accentuerades denna utveckling; ökad fri
konkurrens mellan universiteten skulle genom
marknadskrafterna leda till rationaliseringar och
kvalitetshöjningar i forskning och utbildning. 1993 års
universitets- och högskolereform innebar ytterligare ett steg
från centralstyrning till decentralisering och mer företagslika
arbetsvillkor för våra universitet och högskolor.
För närvarande ligger flera små enheter av
myndighetskaraktär mellan regeringen och högskolorna:
Verket för högskoleservice, Kanslersämbetet, Rådet för
grundläggande högskoleutbildning, Överklagandenämnden
för högskolan samt Högskolans avskiljandenämnd. Denna
organisation brister i en mängd avseenden. Splittringen på
små enheter ger förluster i kraft och innebär slöseri med
resurser för intern administration genom onödiga
dubbleringar. Ansvarsfördelningen på de olika enheterna är
ibland otydlig och myndighetsansvar blandas med
serviceuppdrag på i vissa fall olyckligt sätt. Regeringen
föreslår nu en genomgripande förändring för att åtgärda
problemen.
Myndighet och service
Själva myndighetsutövandet bör koncentreras till en enhet
som är fri från deltagande i verkställighet och service till
verksställarna, d.v.s universitet och högskolor. Universitet
och högskolor behöver för att kunna agera effektivt som
fristående enheter gemensamma organ som de kan använda
för uppgifter där nationell samverkan innebär klara fördelar.
Regering och riksdag behöver snabb och relevant
information som underlag för sitt arbete och tillgång till
kvalificerad personal för utredning och beredning av
underlag för departement och riksdag.
Regeringen föreslår inrättande av ett större verk,
Högskoleverket, som har att sköta delar av det nationella
myndighetsutövandet inklusive tillsynsansvaret.
Högskoleverket skall dessutom följa utvecklingen inom
universitet och högskolor, samla och sammanställa statistik
och redovisa material som kan vara till vägledning för
riksdag och regering men också för universitet och högskolor
i deras utvecklingsarbete.
Regeringen föreslår att högskolornas behov av gemensam
service, t.ex. för inköp, samordning av antagning, juridisk
vägledning, utveckling av administrativa system, skall
handhas av ett fristående, statligt servicebolag som leds av
högskolorna själva. Detta högskolornas servicebolag ersätter
bl.a. nuvarande VHS.
Den nuvarande Överklagandenämnden och Högskolans
avskiljandenämnd knyts administrativt till Högskoleverket.
Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande
högskoleutbildning läggs ner juli 1995 och VHS avvecklas
under en övergångsperiod.
Regeringens förslag är i allt väsentligt en klar förbättring
och Miljöpartiet stöder förslaget vad avser dess
huvudinnehåll. Vissa delar i förslaget kan emellertid
diskuteras och bör ges en något annorlunda utformning. Vi
förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen av den nya
organisationsformen så att de svårigheter som uppstår snabbt
kan övervinnas.
Decentralisering
Regeringens förslag innebär i praktiken att Sverige tar
ytterligare ett steg i riktning mot decentraliserat ansvar för
högre utbildning och forskning vid universitet och
högskolor. Universitet och högskolor lider i många olika
avseenden av att de fastnat i ett gammalt system som i stort
sätt saknar instrument för självsanering. Systemet är
konserverande och dess största brist är förmodligen bristen
på rörlighet. Detta är en av förklaringarna till varför
förändringar, som i andra delar av samhället går relativt
snabbt, inom universitetsvärlden går i ultrarapid. Det må
gälla fakultetsorganisationens blockering av möjligheterna
för tvärvetenskapliga studier och forskning,
tjänstestrukturens broms för kvinnor i verksamheten,
trögheten i beslutsfunktionerna för att åstadkomma
omorganisationer och nedläggningar av ineffektiva och
onödiga institutioner, tempoförluster genom förslöade
tillsättningsrutiner, chefstjänstemännens oavsättlighet o s v .
Kanske skedde decentraliseringen genom 1993 års
högskolereform alltför hastigt. Mycket talar för att en del
förändringar inom universiteten borde ha föregått
decentraliseringen. Då hade utgångsläget för den friare
arbetsformen varit bättre. Kanske har man i sin iver att släppa
fåglarna fria ställt ut burarna men glömt att öppna dem.
Universitet och högskolor har emellertid vissa verktyg för
förändring -- ekonomiskt ansvar, rätt att inrätta och tillsätta
tjänster, lokalansvar, rätt att förändra sin egen administrativa
organisation och beslutsfunktioner, etc. Det vore
förmodligen en fördel att redan nu föra ut ytterligare ansvar
så att den nya organisationen får möjlighet att verka med hela
sin kraft. Ett exempel på en sådan kvarliggande funktion är
SUNET, det för högskolor och universitet gemensamma
kommunikationsnätet, som i regeringens förslag lagts under
Högskoleverket. Denna och andra liknande angelägenheter,
som pedagogiskt utvecklingsarbete, fortbildning av lärare
etc., bör handhas av högskolorna själva eller av för dem
gemensamma organ. Miljöpartiet föreslår att
decentraliseringen i dessa avseenden fullföljs redan nu och
att alla dessa funktioner förs över på universitet och
högskolor från Högskoleverket. Ett fullt ansvar kan ofta vara
mer stimulerande än ett halvt och det bör kunna leda till att
vi redan efter något år kan få svar på frågan om
decentralisering i nuvarande tappning verkligen leder till en
lösning av problemen eller om statsmakten måste återta en
del av ansvaret för att modellera om förutsättningarna för en
effektiv utveckling under eget ansvar.
Regeringen föreslår att högskolornas gemensamma
serviceorgan skall vara ett av staten helägt bolag, men går
inte närmare in på direktiven till detta bolag, hur
styrelseledamöter skall utses etc. Miljöpartiet vill betona
vikten av att det nya bolaget hålls öppet för insyn och att man
vid utformning av regler för styrelsens sammansättning noga
uppmärksammar behoven av en bred kompetens och
ansvarsfördelning så att även små högkolors och mindre
högskoletäta regioners intressen beaktas.
Rationalisering av högre utbildning och forskning
Förmodligen kommer det att behövas krafttag från såväl
de enskilda universiteten och högskolorna som från regering
och riksdag för att få en smidig och effektiv form för högre
utbildning och forskning. Att finna bättre former för
kanalisering av forskningsmedel, rationalisering av
universitetens tjänstestruktur, modernisering av
fakultetsorganisationen, mer ändamålsenliga placeringar av
olika yrkesutbildningar etc är delvis uppgifter av nationellt
övergripande karaktär. Miljöpartiet föreslår att regeringen
redan nu tillsätter en kommitté som får i uppdrag att utarbeta
förslag till en effektivisering av högre utbildning och
forskning. En sådan kommitté skall tydliggöra olika
alternativ och ta fram beslutsunderlag för regering och
riksdag. Kommittén skall ha den dubbla funktionen att dels
stimulera och underlätta för universitet och högskolor i deras
rationaliseringsarbete och dels arbeta fram underlag för de
beslut som kan krävas från regering och riksdag för att bistå
universiteten och högskolorna i deras strävan. (Ett rimligt
alternativ till inrättande av en särskild kommitté vore att
regeringen ger det nya Högskoleverket ett tydligt uppdrag
med ovan angivna insriktning.)
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om decentralisering av ansvar till
enskilda universitet och högskolor (eller deras
samarbetsorgan) vad avser utveckling och genomförande av
olika verksamheter inom utbildning och forskning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en kommitté för
rationalisering av högre utbildning och forskning i Sverige.
Stockholm den 20 mars 1995
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Ewa Larsson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)