med anledning av skr. 1994/95:1 Finska språkets ställning i Sverige

I skrivelsen lämnas en redogörelse i fråga om det finska
språkets ställning i Sverige. Det finska språkets särställning
i det svenska samhället slås fast.

Frågan om att ge finskan status som minoritetsspråk har
under senare tid aktualiserats bland annat genom
framställningar till regeringen om att Sverige bör
undertecka Europarådets konvention om regional- och
minoritetsspråk.

Konventionen har till syfte att skydda och utveckla
''historiska'' minoritetsspråk. Konventionen innehåller inte
bara bestämmelser som förbjuder diskriminering vad gäller
användandet av sådana språk utan förutsätter också aktivt
stöd för att språken skall överleva och utvecklas.

Det är viktigt att frågan får en slutlig behandling. Därför
föreslår vi att regeringen tillsätter en parlamentarisk
beredning med uppgift att bedöma på vilket sätt Sverige bör
ansluta sig Europarådskonventionen om regional- och
minoritetsspråk.

Finskspråkig undervisning

I skrivelsen säger den förra regeringen att man avser att
införa en möjlighet att anordna tvåspråkig undervisning för
finskspråkiga elever i hela grundskolan. Det är bra att den
försöksverksamhet som bedrivits nu befästs. De
erfarenheter man vunnit i försöksverksamheten har givit
viktiga kunskaper och erfarenheter som kan komma såväl
finskspråkiga elever som elever med andra språk till del.

Vi vill, med anledning av vad regeringen skriver om
framväxten av fristående skolor för finskspråkiga elever,
understryka kommunernas ansvar också för dessa elevers
språkliga och kunskapsmässiga utveckling. Målet för
undervisningen av finska barn har varit aktiv tvåspråkighet
för att eleverna skall kunna integreras i det svenska
samhället med bibehållen känsla och stolthet för det egna
språket och den egna kulturen, att utveckla en tvåkulturell
identitet hos dessa barn.

Regeringen konstaterar att kvaliteten och kvantiteten av
hemspråksundervisning i skolan och hemspråksträning i
förskolan skiftar mellan olika kommuner. Det är säkert en
riktig iakttagelse. Detta förhållande torde ha flera
samverkande orsaker, men utan tvekan har den förra
regeringen och riksdagens beslut om att kraftigt minska
resurserna för hemspråksundervisning påverkat
kommunernas möjligheter och intresse för att satsa på
denna.

Den förra regeringen ser framväxten av fristående
finskpråkiga skolor som något positivt mot bakgrund av att
grupper av föräldrar inte ansett att kommunerna tillräckligt
väl har kunnat tillgodose deras önskemål.

Det är, enligt vårt sätt att se det, ett märkligt synsätt.
Den kommunala skolan måste självklart ta sitt ansvar också
för de finskspråkiga eleverna. Skolan måste lyssna på
föräldrars och elevers önskemål och efter måttet av sin
förmåga söka uppfylla dem. Att, som den förra regeringen,
säga att den som inte är nöjd med undervisningen i den
kommunala skolan får starta eget, är ett defensivt sätt att se
på föräldra- och elevinflytande och skolans
utvecklingsmöjligheter.

Det kan finnas andra, positiva skäl, för att vilja bilda en
fristående skola. Det skall vara möjligt och de skall få
samhällets stöd om de krav som ställs för godkännande
uppfylls. Det får dock aldrig vara den sista utvägen för att
få en bra utbildning för sina barn.

Radio och TV

Inom Sveriges Radio AB har en intern utredning om
möjligheterna att starta en finskspråkig kanal nyligen
redovisats. Det framtida digitala sändarsystemet möjliggör
flera radiokanaler än dagens sändningsteknik. Ett
införande av en finskspråkig fullservicekanal skulle bättre
betjäna de finskspråkiga lyssnarna och samtidigt höja finska
språkets status bland den svenska allmänheten.

Det är därför viktigt att regeringen ålägger Sveriges
Radio AB att införa en finskspråkig kanal när den nya
sändningstekniken är klar och då ett nytt avtal skall träda i
kraft år 1997.

Viktigt är också att förbättra finländska TV-kanaler i
Sverige genom att inom Nordiska rådet lösa
upphovsmannarättsliga problem. Ett positivt resultat skulle
få stor betydelse för det finska språkets ställning i Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk
beredning med uppgift att bedöma på vilket sätt Sverige bör
ansluta sig till Europarådskonventionen om regional- och
minoritetsspråk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finskspråkig undervisning i
grundskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finskspråkig fullservicekanal
inom Sveriges Radio AB,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om TV-sändningar på finska.

Stockholm den 18 oktober 1994

Sinikka Bohlin (s)

Paavo Vallius (s)