med anledning av prop. 1994/95:164 Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet

Regeringens målsättning gällande en jämnare
könsfördelning bland professorer hälsas med
tillfredsställelse. Den takt med vilken kvinnliga professorer
hittills utnämnts kan ej accepteras. Det finns idag knappt 150
kvinnor i professorskåren. Dessa 7 % ger inte rättvisa åt
kvinnors kompetens och erfarenhet. Fler kvinnliga förebilder
måste finnas inom professorskåren. Genom sin position har
dessa kvinnor en stor inverkan på undervisning,
forskningsområden, metodval m.m. Det är tragiskt att man
inom den akademiska världen inte bättre förmått att ta vara
på de kvinnliga begåvningar som finns där.

Om man utgår ifrån att kvinnor och män har lika
intellektuella förutsättningar för ledarbefattningar inom
olika områden så måste det finnas något annat skäl till att
det nästan enbart är män som t.ex. blir professorer. Män har
tydligen hittills på ett eller annat sätt blivit positivt
särbehandlade. En del av de mekanismer som ligger bakom
detta har med tydlighet visats av Christine Wennerås och
Agnes Volds granskning av Medicinska forskningsrådets
agerande vid tjänstetillsättningar.

Om man granskar handlingarna bakom
professorstillsättningar kan man konstatera att enigheten om
vad som ryms i begreppet kompetens skiftar. Det märkliga
är dock att bedömningarna nästan alltid utfallit till eventuella
kvinnliga sökandes nackdel.

Nu vill regeringen att särbehandlingen för en gångs skull
skall gå åt andra hållet. Dock finns anledning att reagera för
formuleringen ''mindre kvalificerad'' i regeringens
proposition, då det gäller positiv särbehandling av sökande
av underrepresenterat kön. Vi anser att man med positiv
särbehandling bör avse att en tjänst tillsätts med sökande av
underrepresenterat kön, om sökande är tillräckligt
kvalificerad för tjänsten. Dagens problem är ju snarare att
kvinnor tycks behöva vara högre kvalificerade än
medsökande män. Vi är övertygade om att med en mindre
snäv syn på de kriterier som ligger till grund för
meritvärderingarna behövs ingen lägre kvalifikationsgrund
för kvinnor. Får de dessutom på lika villkor redovisa och
tillgodoräkna sig sina forskningsresultat borde det inte vara
svårt att hitta klart meriterade kvinnliga sökande till
professurer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om positiv särbehandling.

Stockholm den 15 mars 1995

Ingegerd Sahlström (s)

Maj-Inger Klingvall (s)

Kristina Svensson (s)

Karin Olsson (s)

Monica Green (s)