Förväntningarna på skolhälsovården är höga. I ett
föränderligt samhälle som vårt krävs god kompetens av
skolsköterskor och läkare. Tillgängligheten skall vara hög.
Skolhälsovården skall ge en god förebyggande hälsovård,
sjukvård som innefattar snabba ingripanden vid olycksfall
samt psykosocialt stöd. Nya läroplaner, nya arbetsformer osv
gör att planeringen måste vara väl genomtänkt från
kommunal nivå. Skolhälsovårdens främsta uppdragsgivare
skall alltid vara eleverna. Såväl elever som föräldrar och
personal ska ha ett gott stöd i skolhälsovården.
För att eleverna skall få bästa möjliga förebyggande vård
måste också skolhälsovården finnas med som en
samarbetspartner i kommunernas folkhälsoarbete.
Skolhälsovården kan samarbeta med barnhälsovård,
primärvård, socialtjänst och fritidsverksamhet. Eleverna har
enligt skollagen rätt till skolhälsovård. För många elever är
skolsköterskan en trygg punkt i tillvaron. Många elever
vänder sig i första hand till skolsköterskan med olika typer
av problem. Det har dock visat sig att kvalitén på
skolhälsovården varierar i olika delar av landet mycket
beroende på hur arbetsgruppen skolhälsovård/elevvård är
sammansatt och på hur samarbetet fungerar. Det är dock
väsentligt att skolsköterskan regelbundet finns på plats.
Skolhälsovårdens styrdokument återfinns på nationell,
kommunal och lokal nivå. Den skall anordnas för elever i
grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och
sameskolan. Enligt skollagen skall av skolplanen särskilt
framgå de åtgärder som kommunen avser vidta för att uppnå
de nationella mål som har satts upp för skolan (2 kap. 8 §). På
den lokala nivån skall arbetsplanerna vara utgångspunkten.
Skolhälsovården ses som en rättighet och ett erbjudande från
samhället till föräldrar och barn. Den skall följa elevernas
utveckling och verka för sunda levnadsvanor. Den skall se
såväl till den själsliga som den kroppsliga hälsan. I första
hand skall skolhälsovården arbeta förebyggande. Den skall
också omfatta hälsokontroller och enklare sjukvårdsinsatser.
All personal har ett ansvar för elevvården och för att ge
eleverna förutsättningar för ett hälsosamt liv.
Skolhälsovården har också en naturlig roll i arbetet mot
mobbning. Ansvaret för skolpersonalen har skärpts i de nya
läroplanerna.
Reglerna om skolhälsovård enligt skollagen gäller inte för
fristående skolor. Majoriteten av de fristående skolorna har
ändå valt att satsa på skolhälsovård. Traditionen att
skolhälsovården är en del av skolans erbjudande till eleverna
är stark.
Besöksorsaker -- elevers behov
Skolsköterskan finns regelbundet tillgänglig för alla elever
och för föräldrar, medan skolläkaren i de flesta fall finns som
konsult samt för vissa hälsokontroller. Skolsköterskan har en
central och självständig roll och har en mycket viktig
funktion på skolan. Besöksorsakerna har belysts i ett antal
studier och i en utvärdering av Skolverket (Skolhälsovården
''Nära och gratis'', rapport nr 53). ''Medicinsk anledning''
dominerar som orsak, när eleverna själva söker
skolsköterskan. Elever söker ofta under täckmanteln
medicinska frågor för att få ventilera frågor kring sin egen
kropp eller utveckling. Det oaktat är en ansenlig del av
besöken hos skolsköterskan betingad av medicinska
problem. Det kan gälla hudbesvär, infektioner,
menstruationssmärtor m m. Många söker också av rent
psykosociala skäl. Besök med anledning av hälsoråd och råd
i sex- och samlevnadsfrågor är också vanliga.
Skolhälsovården är i många fall något av en trygghetssymbol
för skolan.
Utveckling av skolhälsovården
Villkoren för skolhälsovården skiljer sig ganska mycket
mellan kommunerna. De nedskärningar som gjorts under
senare år har i första hand gällt skolläkartimmar, medan
skolsköterskorna i mindre utsträckning utsatts för
besparingar. Den sociala situationen vägs ofta in i
bedömningen. Krav ställs också på att personalen inom
skolhälsovården skall kvalitetssäkra sitt arbete. Planer och
utvärderingar blir därför en bättre grund för politiska beslut.
Ytterligare ett par områden där skolsköterskan utför ett
viktigt förebyggande arbete är vaccinationer och
rökavvänjning. Det finns dock onödiga hinder.
Skolsköterskan har helt eget vaccinationsansvar och
kompetens, men får inte göra vaccinationsbeställningar. Som
regel arbetar skolsköterskan tillsammans med kurator eller
lärare med rökavvänjning. Förskrivningsrätt för
rökavvänjningsmedel borde delges skolsköterskan. Samma
gäller läkemedel för barn och ungdomar med medicinska
handikapp som astma och allergi. Dessa grupper har ofta
egen behandlande läkare men behöver förnyelse av recept
t ex under hösnuveperioden, eller förnyade recept för t ex
eksembehandling.
Våren 1994 fick sjuksköterskor med vidareutbildning till
distriktssköterska förskrivningsrätt för ett begränsat antal
läkemedel. Denna är knuten dels till en åtta poängs
utbildning i farmakologi, dels till anställning som
distriktssköterska. Vid förfrågan till Socialstyrelsen hävdas
att denna förskrivningsrätt inte gäller skolsköterskor. Många
skolsköterskor har distriktssköterskeutbildning och
kontakter med primärvården genom sommarvikariat, där de
kan förskriva hjälpmedel. Eftersom förskrivningsrätten är
knuten till funktion, kan inte skolsköterskan dra nytta av sin
kompetens. Detta är hämmande för skolsköterskans
verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av de lokala
skolplanernas utveckling av skolhälsovårdsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den utbildning i farmakologi
som förutsätts för förskrivningsrätt görs tillgänglig för
skolsköterskor,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förskrivningsrätt till
skolsköterskor för ett begränsat antal läkemedel.1
Stockholm den 25 januari 1995
Fanny Rizell (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Inger Davidson (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Tuve Skånberg (kds)
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SoU.