Skolhälsovård
Förväntningarna på skolhälsovården är höga. I ett föränderligt samhälle som vårt krävs god kompetens av skolsköterskor och läkare. Tillgängligheten skall vara hög. Skolhälsovården skall ge en god förebyggande hälsovård, sjukvård som innefattar snabba ingripanden vid olycksfall samt psykosocialt stöd. Nya läroplaner, nya arbetsformer osv gör att planeringen måste vara väl genomtänkt från kommunal nivå. Skolhälsovårdens främsta uppdragsgivare skall alltid vara eleverna. Såväl elever som föräldrar och personal ska ha ett gott stöd i skolhälsovården.
För att eleverna skall få bästa möjliga förebyggande vård måste också skolhälsovården finnas med som en samarbetspartner i kommunernas folkhälsoarbete. Skolhälsovården kan samarbeta med barnhälsovård, primärvård, socialtjänst och fritidsverksamhet. Eleverna har enligt skollagen rätt till skolhälsovård. För många elever är skolsköterskan en trygg punkt i tillvaron. Många elever vänder sig i första hand till skolsköterskan med olika typer av problem. Det har dock visat sig att kvalitén på skolhälsovården varierar i olika delar av landet mycket beroende på hur arbetsgruppen skolhälsovård/elevvård är sammansatt och på hur samarbetet fungerar. Det är dock väsentligt att skolsköterskan regelbundet finns på plats.
Skolhälsovårdens styrdokument återfinns på nationell, kommunal och lokal nivå. Den skall anordnas för elever i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. Enligt skollagen skall av skolplanen särskilt framgå de åtgärder som kommunen avser vidta för att uppnå de nationella mål som har satts upp för skolan (2 kap. 8 §). På den lokala nivån skall arbetsplanerna vara utgångspunkten. Skolhälsovården ses som en rättighet och ett erbjudande från samhället till föräldrar och barn. Den skall följa elevernas utveckling och verka för sunda levnadsvanor. Den skall se såväl till den själsliga som den kroppsliga hälsan. I första hand skall skolhälsovården arbeta förebyggande. Den skall också omfatta hälsokontroller och enklare sjukvårdsinsatser. All personal har ett ansvar för elevvården och för att ge eleverna förutsättningar för ett hälsosamt liv. Skolhälsovården har också en naturlig roll i arbetet mot mobbning. Ansvaret för skolpersonalen har skärpts i de nya läroplanerna.
Reglerna om skolhälsovård enligt skollagen gäller inte för fristående skolor. Majoriteten av de fristående skolorna har ändå valt att satsa på skolhälsovård. Traditionen att skolhälsovården är en del av skolans erbjudande till eleverna är stark.
Besöksorsaker -- elevers behov
Skolsköterskan finns regelbundet tillgänglig för alla elever och för föräldrar, medan skolläkaren i de flesta fall finns som konsult samt för vissa hälsokontroller. Skolsköterskan har en central och självständig roll och har en mycket viktig funktion på skolan. Besöksorsakerna har belysts i ett antal studier och i en utvärdering av Skolverket (Skolhälsovården ''Nära och gratis'', rapport nr 53). ''Medicinsk anledning'' dominerar som orsak, när eleverna själva söker skolsköterskan. Elever söker ofta under täckmanteln medicinska frågor för att få ventilera frågor kring sin egen kropp eller utveckling. Det oaktat är en ansenlig del av besöken hos skolsköterskan betingad av medicinska problem. Det kan gälla hudbesvär, infektioner, menstruationssmärtor m m. Många söker också av rent psykosociala skäl. Besök med anledning av hälsoråd och råd i sex- och samlevnadsfrågor är också vanliga. Skolhälsovården är i många fall något av en trygghetssymbol för skolan.
Utveckling av skolhälsovården
Villkoren för skolhälsovården skiljer sig ganska mycket mellan kommunerna. De nedskärningar som gjorts under senare år har i första hand gällt skolläkartimmar, medan skolsköterskorna i mindre utsträckning utsatts för besparingar. Den sociala situationen vägs ofta in i bedömningen. Krav ställs också på att personalen inom skolhälsovården skall kvalitetssäkra sitt arbete. Planer och utvärderingar blir därför en bättre grund för politiska beslut.
Ytterligare ett par områden där skolsköterskan utför ett viktigt förebyggande arbete är vaccinationer och rökavvänjning. Det finns dock onödiga hinder. Skolsköterskan har helt eget vaccinationsansvar och kompetens, men får inte göra vaccinationsbeställningar. Som regel arbetar skolsköterskan tillsammans med kurator eller lärare med rökavvänjning. Förskrivningsrätt för rökavvänjningsmedel borde delges skolsköterskan. Samma gäller läkemedel för barn och ungdomar med medicinska handikapp som astma och allergi. Dessa grupper har ofta egen behandlande läkare men behöver förnyelse av recept t ex under hösnuveperioden, eller förnyade recept för t ex eksembehandling.
Våren 1994 fick sjuksköterskor med vidareutbildning till distriktssköterska förskrivningsrätt för ett begränsat antal läkemedel. Denna är knuten dels till en åtta poängs utbildning i farmakologi, dels till anställning som distriktssköterska. Vid förfrågan till Socialstyrelsen hävdas att denna förskrivningsrätt inte gäller skolsköterskor. Många skolsköterskor har distriktssköterskeutbildning och kontakter med primärvården genom sommarvikariat, där de kan förskriva hjälpmedel. Eftersom förskrivningsrätten är knuten till funktion, kan inte skolsköterskan dra nytta av sin kompetens. Detta är hämmande för skolsköterskans verksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av de lokala skolplanernas utveckling av skolhälsovårdsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den utbildning i farmakologi som förutsätts för förskrivningsrätt görs tillgänglig för skolsköterskor,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förskrivningsrätt till skolsköterskor för ett begränsat antal läkemedel.1
Stockholm den 25 januari 1995 Fanny Rizell (kds) Rose-Marie Frebran (kds) Inger Davidson (kds) Chatrine Pålsson (kds) Tuve Skånberg (kds) 1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SoU.