För synskadade är den kommunala vuxenutbildningen en mycket viktig utbildningsform. Några av skälen till detta är:
1. Arten av synskada
Det finns elever som inte har kunnat fullfölja sin gymnasiala utbildning på grund av progredierande synskador. Man har då blivit tvungen att övergå från att läsa vanlig skrift till att läsa punktskrift och/eller kassett. Man har också genomgått rehabilitering för att kunna klara sitt dagliga liv som gravt synskadad.
2. Studietakten
Eftersom det, oftast, tar mycket längre tid att tillgodogöra sig litteratur på punktskrift eller kassett kan det vara svårt att hinna med den studietakt som råder. Den kommunala vuxenutbildningen är därför ett alternativ för att komplettera de ämnen som ej hanns med i gymnasiet.
3. Synskadade invandrare
Synskadade invandrares enda möjlighet att skaffa gymnasiekompetens är genom den kommunala vuxenutbildningen.
Stöd till synskadade i skolan
Tomtebodaskolans resurscenter (TRC) ger utbildning i handikappkompenserande ämnen, såsom punktskrift och förflyttningsteknik, till synskadade elever i grundskolan och ungdomsgymnasiet. De genomför även utbildning av elevens lärare i hemskolan. Däremot har TRC inget ansvar för synskadade inom den kommunala vuxenutbildningen eller för utbildning riktad till dess lärare.
Statens institut för handikappade i skolan (SIH) har konsulenter som kan ge pedagogiskt stöd till synskadade elever och deras lärare. De har emellertid inte resurser vare sig för att ge eleverna inom den kommunala vuxenutbildningen det stöd de ofta behöver eller för att utbilda dess lärare.
Litteraturförsörjning
För synskadade elever inom grundskolan och ungdomsgymnasiet betalar kommunen samma pris per bok i punktskrift eller på kassett som för motsvarande bok i vanlig skrift. Resterande kostnad står staten för. För eleverna inom den kommunala vuxenutbildningen måste kommunen betala hela kostnaden för framtagande av punktskrifts- och/eller talböckerna. Att producera en punktskriftsbok kostar ungefär 24 000 kronor. Kommunerna har ofta inte råd att ta denna kostnad. Bland annat i Stockholm finns exempel på att tre synskadade föreslogs dela på en bok. Vilka andra elever skulle acceptera detta?
Bokklubb för punktskriftsläsare
Punktskriften är gravt synskadades enda läs- och skriftspråk. Det är därför nödvändigt att dessa personer ges möjlighet att använda och utveckla sin förmåga att läsa punktskrift. Antalet gravt synskadade personer i Sverige som kan läsa punktskrift är cirka 1000. Av dessa har drygt hälften tillräckliga kunskaper för att klara av att läsa hela böcker.
Synskadades Riksförbund bedriver verksamhet med en bokklubb för punktskriftsläsare, Club Braille. Bokklubben har omkring 250 medlemmar och är den enda i vårt land som kan erbjuda punktskriftsböcker. Verksamheten omfattar idag 6 erbjudanden per år om vardera två titlar att välja mellan. De synskadade bokklubbsmedlemmarna betalar en normal bokklubbsavgift. Detta innebär att Synskadades Riksförbund står för merkostnaderna på 2500 kronor per sålt bokexemplar, eller 1,8 mkr per år. Av ekonomiska skäl kan Synskadades Riksförbund inte fortsätta verksamheten med bokklubben. Om inte extern finansiering kan erhållas kommer den därför att läggas ner under 1995. För att de gravt synskadade bokklubbsmedlemmarna skall ha tillgång till litteratur i punktskrift är det viktigt att regeringen finner former för hur detta ska kunna finansieras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen framförts om resursbehov vid Tomtebodaskolan och Statens institut för handikappfrågor i skolan för stöd till elever och utbildning av lärare inom den kommunala vuxenutbildningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av finansieringen av produktionskostnader för läromedel till synskadade i kommunal vuxenutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att finna former för hur landets enda bokklubb för punktskriftsläsare skall kunna finansieras.1
Stockholm den 25 januari 1995 Kerstin Warnerbring (c)
1 Yrkande 3 hänvisat till SoU.