Utbildning är grunden till utveckling. Vår levnadsstandard
är intimt knuten till hur bra vi är och hur vi klarar
konkurrensen med andra länders industri. Det handlar också
om våra möjligheter att förverkliga idéer och att skapa nya
produkter, som kan ge arbete åt fler och inkomster till landet.
Sveriges möjlighet att bygga ut industri, finna nya
inriktningar och utnyttja den nya tekniken beror i stor
utsträckning på hur vi utbildar våra ungdomar. Det handlar
om hur många vi utbildar inom olika områden, men också
om kvaliteten i utbildningen. För att våra ungdomar skall ha
en bra grund att stå på när de går vidare till högre studier
krävs att den utbildning som erbjuds i grundskolan är
fullödig och tidsenlig. Att hålla en hög nivå på utbildningen
kräver att lärarna utvecklar sina kunskaper i takt med de
förändringar som sker i samhället. Det som var högsta
sanning för tio år sedan är inte säkert lika rätt i dag. Hela
tiden sker det en utveckling tekniskt, och på andra sätt.
Forskning gör nya rön som ger oss nya kunskaper, som
förändrar de slutsatser vi måste dra i olika sammanhang.
Datatekniken och den nya informationstekniken ger stora
möjligheter och måste bli en naturlig del i undervisningen.
Allt detta talar för att vi måste ha en ökad vidareutbildning av
lärare i grundskolan. Detta kan ske på olika sätt, som kortare
kurser som kan läggas in under studieåret och som
studiedagar, men jag anser att det också finns behov av
längre kurser där en lärare får möjlighet att komplettera sina
kunskaper och öka sin kompetens inom ett visst område. Ett
sätt vore att ge möjligheter att använda utbildningsvikariat
för att lösgöra en lärare som vill vidareutbilda sig. Att satsa
på vidareutbildning av lärare är ett bra sätt att ge ungdomar
en bättre utbildning.
Praktisk utbildning
För att elever skall tillägna sig kunskaper på ett riktigt sätt
bör den praktiska undervisningen vara tillräckligt
omfattande. Det är viktigt att hushålls-
konsumentutbildningen har tillräckligt många timmar. I det
kretsloppssamhälle vi håller på att vandra in i ökar kravet på
varje individ att kunna mer om vad som är bra eller dåligt för
miljön. Hur vi på bästa sätt hushållar med våra naturresurser
är en fråga för oss alla och kräver kunskap.
Det borde också vara en självklarhet att i utbildningen
ingår undervisning i hur vi tar hand om varandra i olika
situationer. När det händer en olycka är det viktigt att någon
vet vad som skall göras och också vågar göra det. Det bör
vara obligatoriskt att ge en sådan utbildning i grundskolan så
tidigt som möjligt och sedan bygga på denna utbildning och
träning i att ingripa om det sker en olycka och någon blir
skadad.
Idrott och hälsa i grundskolan
Samstämmiga forskningsresultat visar den fysiska
aktivitetens betydelse för individens välbefinnande såväl
fysiskt som psykiskt. Regelbunden och rätt utförd motion
minskar dramatiskt risken för exempelvis kärl- och
hjärtsjukdomar, belastningsskador m m. De företag som
satsat på friskvård bland de anställda har också noterat en
klar minskning av antalet korttidssjukskrivningar.
Vi vet också att regelbundna motionsvanor grundläggs
redan i unga år. Barn och ungdomar som får en positiv
upplevelse av fysisk aktivitet och idrott har en betydligt
större benägenhet att vara mer fysiskt aktiva som vuxna än
andra. Fysisk aktivitet bland unga människor är också viktig
eftersom det finns ett klart samband mellan denna och den
intellektuella utvecklingen. Regelbunden fysisk aktivitet gör
att ungdomarna orkar med skolan på ett bättre sätt.
Idrottsrörelsen utför lokalt på många håll ett imponerande
arbete att nå så många barn och ungdomar som möjligt för
att ge dem möjlighet till fysisk aktivitet på ett lustfyllt sätt
och samtidigt lägga grunden för ett livslångt intresse för
idrott och motion. Idrotten aktiverar idag mer än hälften av
alla ungdomar mellan sju och femton år. Samtidigt kan den
frivilliga idrottsrörelsen aldrig ta på sig ansvaret att nå alla.
Det ansvaret åvilar samhället och då speciellt skolan. Sentida
undersökningar visar tyvärr att de ungdomar som inte är
aktiva inom idrottsrörelsen i allt högre grad tenderar att vara
fysiskt helt passiva.
Därför är riksdagsbeslutet från december 1993 om en ny
läroplan för grundskolan inte bra. Där reducerades den
obligatoriska tiden för ämnet ''Idrott och hälsa'' i
grundskolan till 460 timmar. Risken är uppenbar att vi i
framtiden får en hälsomässig uppdelning mellan ett fysiskt
aktivt A-lag och ett passivt B-lag. För att motverka detta
måste den garanterade minimitiden för ämnet ''Idrott och
hälsa'' i skolan höjas till minst samma nivå som tidigare, dvs
500 timmar under grundskolans nio år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidareutbildning av lärare i
grundskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att använda utbildningsvikariat
för vidareutbildning av lärare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat timantal till den praktiska
utbildningen i grundskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om antalet timmar för ämnet Idrott
och hälsa i grundskolan.
Stockholm den 25 januari 1995
Lennart Brunander (c)