Utbildning är grunden till utveckling. Vår levnadsstandard är intimt knuten till hur bra vi är och hur vi klarar konkurrensen med andra länders industri. Det handlar också om våra möjligheter att förverkliga idéer och att skapa nya produkter, som kan ge arbete åt fler och inkomster till landet. Sveriges möjlighet att bygga ut industri, finna nya inriktningar och utnyttja den nya tekniken beror i stor utsträckning på hur vi utbildar våra ungdomar. Det handlar om hur många vi utbildar inom olika områden, men också om kvaliteten i utbildningen. För att våra ungdomar skall ha en bra grund att stå på när de går vidare till högre studier krävs att den utbildning som erbjuds i grundskolan är fullödig och tidsenlig. Att hålla en hög nivå på utbildningen kräver att lärarna utvecklar sina kunskaper i takt med de förändringar som sker i samhället. Det som var högsta sanning för tio år sedan är inte säkert lika rätt i dag. Hela tiden sker det en utveckling tekniskt, och på andra sätt. Forskning gör nya rön som ger oss nya kunskaper, som förändrar de slutsatser vi måste dra i olika sammanhang. Datatekniken och den nya informationstekniken ger stora möjligheter och måste bli en naturlig del i undervisningen. Allt detta talar för att vi måste ha en ökad vidareutbildning av lärare i grundskolan. Detta kan ske på olika sätt, som kortare kurser som kan läggas in under studieåret och som studiedagar, men jag anser att det också finns behov av längre kurser där en lärare får möjlighet att komplettera sina kunskaper och öka sin kompetens inom ett visst område. Ett sätt vore att ge möjligheter att använda utbildningsvikariat för att lösgöra en lärare som vill vidareutbilda sig. Att satsa på vidareutbildning av lärare är ett bra sätt att ge ungdomar en bättre utbildning.
Praktisk utbildning
För att elever skall tillägna sig kunskaper på ett riktigt sätt bör den praktiska undervisningen vara tillräckligt omfattande. Det är viktigt att hushålls- konsumentutbildningen har tillräckligt många timmar. I det kretsloppssamhälle vi håller på att vandra in i ökar kravet på varje individ att kunna mer om vad som är bra eller dåligt för miljön. Hur vi på bästa sätt hushållar med våra naturresurser är en fråga för oss alla och kräver kunskap.
Det borde också vara en självklarhet att i utbildningen ingår undervisning i hur vi tar hand om varandra i olika situationer. När det händer en olycka är det viktigt att någon vet vad som skall göras och också vågar göra det. Det bör vara obligatoriskt att ge en sådan utbildning i grundskolan så tidigt som möjligt och sedan bygga på denna utbildning och träning i att ingripa om det sker en olycka och någon blir skadad.
Idrott och hälsa i grundskolan
Samstämmiga forskningsresultat visar den fysiska aktivitetens betydelse för individens välbefinnande såväl fysiskt som psykiskt. Regelbunden och rätt utförd motion minskar dramatiskt risken för exempelvis kärl- och hjärtsjukdomar, belastningsskador m m. De företag som satsat på friskvård bland de anställda har också noterat en klar minskning av antalet korttidssjukskrivningar.
Vi vet också att regelbundna motionsvanor grundläggs redan i unga år. Barn och ungdomar som får en positiv upplevelse av fysisk aktivitet och idrott har en betydligt större benägenhet att vara mer fysiskt aktiva som vuxna än andra. Fysisk aktivitet bland unga människor är också viktig eftersom det finns ett klart samband mellan denna och den intellektuella utvecklingen. Regelbunden fysisk aktivitet gör att ungdomarna orkar med skolan på ett bättre sätt.
Idrottsrörelsen utför lokalt på många håll ett imponerande arbete att nå så många barn och ungdomar som möjligt för att ge dem möjlighet till fysisk aktivitet på ett lustfyllt sätt och samtidigt lägga grunden för ett livslångt intresse för idrott och motion. Idrotten aktiverar idag mer än hälften av alla ungdomar mellan sju och femton år. Samtidigt kan den frivilliga idrottsrörelsen aldrig ta på sig ansvaret att nå alla. Det ansvaret åvilar samhället och då speciellt skolan. Sentida undersökningar visar tyvärr att de ungdomar som inte är aktiva inom idrottsrörelsen i allt högre grad tenderar att vara fysiskt helt passiva.
Därför är riksdagsbeslutet från december 1993 om en ny läroplan för grundskolan inte bra. Där reducerades den obligatoriska tiden för ämnet ''Idrott och hälsa'' i grundskolan till 460 timmar. Risken är uppenbar att vi i framtiden får en hälsomässig uppdelning mellan ett fysiskt aktivt A-lag och ett passivt B-lag. För att motverka detta måste den garanterade minimitiden för ämnet ''Idrott och hälsa'' i skolan höjas till minst samma nivå som tidigare, dvs 500 timmar under grundskolans nio år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidareutbildning av lärare i grundskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda utbildningsvikariat för vidareutbildning av lärare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat timantal till den praktiska utbildningen i grundskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet timmar för ämnet Idrott och hälsa i grundskolan.
Stockholm den 25 januari 1995 Lennart Brunander (c)